Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1981/82:2401

Arne Gadd m. fl.

Samordnad datapolitik (prop. 1981/82:123)

I proposition 1981/82:123 föreslår regeringen att riksdagen beviljar medel
dels för Verkstadstekniska utvecklingscentra (VUC), dels för ett produktionstekniskt
utvecklingscentrum för processindustrin (PUP). Dessa centra
skall stimulera utbyggnaden av elektronikbaserade produktionsprocesser
inom industrierna i fråga.

Propositionens förslag går tillbaka på det som data- och elektronikkommittén
(DEK) förordat, vilket innebär att utvecklingscentra byggs upp i nära
anknytning till de befintliga tekniska högskolorna i Stockholm, Linköping,
Lund, Göteborg och Luleå.

Genom denna fixering till högskolor med teknisk forskning har samtliga
högskoleregioner i landet kommit att tilldelas dess resurser utom Uppsala
högskoleregion. Detta innebär att inte bara resurser fördelas orättvist utan
också och viktigast att Sveriges mest industrialiserade region inte får det stöd
som är nödvändigt för att klara sysselsättningen på sikt.

När vår produktionsapparat skall anpassas till nya tekniska förutsättningar
är det både fråga om att tillgodogöra sig den kunskap som finns vid de
tekniska högskolorna och fråga om att tillfredsställa näringslivets och
industrins behov. Av det skälet kan ett utvecklingscentrum mycket väl
förläggas till en teknisk högskola, men också till - eller i anknytning till - en
befintlig industri. Under ett uppbyggnadsskede borde båda tillvägagångssätten
prövas.

Det som talar för att aktuella VUC och PUP förläggs till en teknisk
högskola måste anses tillräckligt belyst i propositionen eftersom regeringen
valt att förlägga alla centra dit. Det som talar för att centra förläggs till en
industri eller i anknytning till en sådan är argument som bygger på
näringspolitiska motiveringar eller på insikten om värdet av tekniskt
kunnande och erfarenhet av industriella processer.

Näringspolitikens främsta uppgift borde vara att göra svenskt näringsliv
konkurrenskraftigt på sikt. Innebörden är att industrin i högre utsträckning
än nu måste bygga sin verksamhet på högteknologiska produkter, vilka
kräver kraftiga och väl planerade FoU-satsningar. I den mån staten svarat för
kostnaderna för denna utveckling skulle givetvis företagen i fråga bli mer
konkurrenskraftiga på en internationell marknad än de vore om kostnaderna
för utvecklingsarbetet måste täckas i de företagsekonomiska kalkylerna.

Produktionstekniska utvecklingscentra för processindustrin borde bli
verksamma medel för en modern och progressiv industripolitik.

Ett annat skäl är att ett utvecklingscentrum, som skall vara till nytta, bör

Mot. 1981/82:2401

arbeta utifrån de enskilda företagens förutsättningar. Förlagt till ett lämpligt
företag, eller i anslutning till ett, borde ett utvecklingscentrum ha ett bra
utgångsläge för sin verksamhet. Efter behov får centrat i fråga ta de
kontakter som behövs med den bästa forskande högskolan. Denna rörlighet i
kontakterna med de tekniska högskolorna är en fördel jämfört med de centra
som blir förlagda till en viss högskola. Kompetensen vid en enskild högskola
är givetvis mer begränsad än kompetensen vid högskolorna tagna tillsammans.

Under ett uppbyggnadsskede av utvecklingscentra för processindustrin
har Uppsala högskoleregion speciella fördelar. När det gäller den akademiska
kompetensen finns vid Uppsala universitet något av landets förnämsta
expertis inom elektronikens områden.

Det är en beklaglig felsyn som gjorts i de förberedande utredningarna att
endast högskolor med formellt tekniska fakulteter eller liknande kommit att
beaktas. Forskningen vid Uppsala universitet är dessutom expansiv och den
är efter Linköpings universitet mest omfattande i landet. Verksamheten är
inriktad på s. k. extern verksamhet, vilket uppmärksammats av UHÄ i dess
förberedelsearbete inför den nu pågående utbyggnaden av olika specialiteter
på området. Sannolikt är Uppsala universitet det lärosäte som ägnat mest
uppmärksamhet åt industriell tillämpning i hela landet och mer än de
högskolor som uppmärksammats i propositionen.

Detta samarbete har under senare år varit särskilt påfallande mellan
Teknikum vid universitet, ASEA i Västerås och Sandvik AB i Sandviken. På
utbildningens område kan noteras att universitetet har en årlig intagning på
olika aktuella utbildningslinjer enligt nedan:

datorvetenskaplig linje
teknisk-fysik linjen
matematikerlinjen (datateknik)
systemteknisk linje

Inte minst kontakterna med YTH i Borlänge bör framhållas, ett samarbete
som syftar till att ge stöd för utbildningen.

Genom denna verksamhet, som omfattar såväl forskning av hög internationell
klass som samarbete med övriga högskolor inom regionen och en
alltmer intensiv uppdragsverksamhet, pågår alltså inom Uppsala högskoleregion
en utveckling just mot det som är intentionerna med ett produktionstekniskt
utvecklingscentrum för processindustrin.

Denna spontana utveckling borde självfallet stödjas och vidareutvecklas,
vilket talar för att ett produktionstekniskt utvecklingscentrum bör förläggas
till Uppsala högskoleregion.

Inom regionen finns mycket av det svenska näringslivets kunnande och
erfarenhet på elektronikens och datoranvändningens områden.

Västerås har under senare år vuxit upp till ett centrum för industriell
elektronik. Ett intensivt utvecklingsarbete pågår i ett stort antal företag,

Mot. 1981/82:2401

såväl större som mindre. Bland de större företagen märks framför allt
ASEA, som genomgår en stark expansion såväl vad gäller datorbaserad
styrning av industriella processer som industrirobotar och styrsystem för
verkstadsindustrin. Andra företag är SMT som tillverkar elektroniska
styrsystem till sina svarvar samt Kockumation som tillverkar styrsystem för
automatiserade sågverk. Båda dessa företag ingår i statsföretagsgruppen.
Stora i elektronik är vidare FFV:s fabriker i Arboga och i Eskilstuna.

I Örebro län finns företag verksamma på elektronik- och dataområdet,
såväl i Bofors som vid SRA:s anläggningar i Kumla. Här finns också
betydande resurser nedlagda inom statistiska centralbyrån i Örebro. Inom
den mellansvenska regionen finns vidare ett stort antal mindre företag som
tillkommit genom något slags ”avknoppning” från större företag. Flera av
dessa är verksamma med ytterst avancerade produktionsmetoder. I Sörmland
har kanske C E Johanssons AB nått den största berömmelsen.

Utvecklings- och forskningsresurserna inom specialstålsindustrin i såväl
Hofors som Sandviken skulle genom ett samarbete med ett utvecklingscentrum
kunna verka stimulerande på andra liknande företag i regionen och i
landet.

Taget tillsammans borde ett samarbete mellan Uppsala universitets
specialister inom elektroniken och den industriellt avancerade verksamheten
i regionen verksamt bidra till att utvecklingen inom sådana krisbranscher
som ståltillverkningen och produktionen av olika skogsprodukter vänds till
det bättre.

Efter alla åren av mindre framgångsrik företagsledning kom Domnarvets
Järnverk och Oxelösunds Järnverk att överföras till statsföretagsgruppen.
Skall SSAB utvecklas till ett modernt och ekonomiskt livskraftigt företag
måste näringspolitiken i större utsträckning än hittills inriktas på att ge stöd
till teknisk utveckling. Staten kan genom att bygga upp utvecklingscentra av
det slag som data- och elektronikkommittén föreslagit bidra till en väl avvägd
moderniseringsprocess.

De positiva förutsättningar som alltså finns inom Uppsala högskoleregion
bör beaktas när det första produktionstekniska utvecklingscentrat byggs upp
för processindustrin. I denna region, som omfattar Uppsala, Södermanlands,
Örebro, Västmanlands, Kopparbergs och Gävleborgs län, finns en betydande
del av landets kunnande inom elektronikens och datorteknikens områden
vid universitetet i Uppsala. Här finns flera av de mest erfarna industrierna ASEA
och Sandviken är de främsta exemplen. Inom regionen har redan ett
samarbete börjat etableras mellan universitet, övrig högskola och näringsliv.

Ett produktionstekniskt utvecklingscentrum för processindustrin bör
därför förläggas till Uppsala högskoleregion och bygga på det samarbete som
redan har börjat byggas upp.

Mot. 1981/82:2401

Under hänvisning till ovanstående hemställs

att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts.

Stockholm den 1 april 1982

ARNE GADD (s)

NILS HJORTH (s)

BIRGITTA DAHL (s)

HANS ALSÉN (s)

OLLE SVENSSON (s)

HOLGER BERGMAN (s)

INGEMAR KONRADSSON (s)

OLLE WESTBERG
i Hofors (s)

OLLE GÖRANSSON (s)
ROLAND SUNDGREN (s)
GUDRUN SUNDSTRÖM (s)
YNGVE NYGUIST (s)

HELGE HAGBERG (s)
ING-MARIE HANSSON (s)
WIVI-ANNE CEDEROVIST (s)