6

Motion

1981/82:2395

Kerstin Anér

Samordnad datapolitik (prop. 1981/82:123)

Ur liberal synpunkt är fyra områden särskilt viktiga:

- att statens datorer skall fungera så att de är medborgarna till hjälp och
inte till onödigt obehag

- att datorerna på arbetsplatsen skall göra livet lättare, inte svårare, för de
arbetande

- att datatekniken skall användas till att ge mer sysselsättning (antagligen
av nytt slag), inte att minska sysselsättningen totalt

- att datakommunikationerna skall vara mångmedia, inte monopoliserande
massmedia.

Statens datorer skall alltså vara medborgarna till en hjälp, inte till en
börda. För detta behövs bl. a. att riksdagen får bättre och tidigare insyn i hur
de stora statliga datasystemen läggs upp. Det är vidare viktigt att man tar
verklig och tidig hänsyn till de anställdas synpunkter och inte minst till dem
som får bära de yttersta konsekvenserna av dem - allmänheten.

Inget datasystem bör få sättas upp, om det är så skapt att det förutsätter
mänsklig felfrihet och därför gör rättelserutinerna långa och besvärliga. Inte
heller får man missbruka statens och kommunernas dataregister så att den
enskilde blir tvungen att bevisa sin oskuld gentemot de allvetande datorerna.
Datorns uppgifter får aldrig vara bevisunderlag, utan bara indicier som
föranleder vidare undersökning. Detta gäller i särskilt hög grad de
samkörningar som kan komma att tillåtas.

Männskornas konkreta krav på sin arbetsplats måste vidare arbetas in i
mjukvaran ända från början. Därför får de tekniska högskolorna inte utbilda
maskinspecialister, som inte vet något om människor.

Datakommunikationerna måste vara mångfaldiga. Närradions utmärkta
princip om såvitt möjligt fri tillgång till yttrandemaskinerna måste tillämpas
på datanäten, i motsats till ett system med en eller några få auktoriserade
sändare. Tekniken skall hjälpa oss att kommunicera med varandra i sidled,
inte bara att lyssna på budskap från ett enda håll.

Med utgångspunkt från dessa principer vill jag kommentera några av
förslagen i proposition 1981/82:123.

Centralt teknikupphandlingsorgan

Ett väsentligt förslag i denna proposition är inrättandet av ett centralt
organ inom regeringskansliet för att administrera teknikupphandling inom

Mot. 1981/82:2395

7

dataområdet. Detta organ skall administrera och fördela 70 milj. kr. under
fem år enligt förslaget.

Ett antal oönskade konsekvenser av ett genomförande av förslaget kan
befaras, om inte särskilda åtgärder vidtas.

STU är mitt uppe i genomförandet av ett större antal teknikupphandlingar.
Teknikupphandling tar normalt upp emot fem år att genomföra, och
utvärdering av pågående projekt har naturligen inte ännu kunnat göras.
Vissa erfarenheter finns. Projekt som DASIS (Datorn i sjukvården) har
t. ex. visat att stor flexibilitet och administrativ innovationsförmåga behövs
för att föra projekten framåt. Även om en teknikupphandlingsmodell har
utarbetats som kan läras ut, visar erfarenheten att varje projekt tenderar att
bli unikt. Beställargruppen, tekniknivån, finansieringen av de olika upphandlingsfaserna
leder till olika lösningar i olika lägen.

Mot denna bakgrund framstår det som utomordentligt viktigt att
kompetensgränserna mellan STU och det tilltänkta nya organet noga
övervägs, så att STU inte berövas möjligheten att fortsätta sina dataupphandlingsprojekt
såväl på det nämnda området som på ett antal andra
samhällssektorer.

Vidare är en erfarenhet av de senare årens arbete att de intressantaste nya
datatekniska tillämpningarna ofta är en kombination av datateknik och
andra teknikområden. Här har vi t. ex. mekanik, optik, grafisk teknik,
logistik och materialstyrning, CAD (Computer-aided design) transportteknik,
kommunikationsteknik, elektronik och elektroteknik, signalbehandling,
mätteknik m. m. Administrativ databehandling, även inom offentlig
sektor, får mer och mer teknikinnehåll. Som påtagliga exempel kan nämnas
kontorsautomation, drift och underhållsfrågor av anläggningar för kommunal
och statlig verksamhet, kommunalteknik (mätning, kartor, registerhållning,
energibesparing m. m.), kommunal information, affärsutveckling för
statliga affärsdrivande verk och även andra myndigheter (t. ex. SCB,
lantmäteriverket).

Skall teknikupphandlingarna bli intressanta måste problemställningarnas
hela räckvidd beaktas. Det specifikt datamässiga blir i själva verket mer
sekundärt trots att projekten vid ett första påseende kan tyckas beröra enbart
administrativa databehandlingsproblem. Hur det påtänkta nya statliga
organet skall kunna uppehålla alla dessa kontaktytor kräver noggrant
övervägande.

En ytterligare faktor som blivit alltmer uppenbar är att leverantörer,
kommunala beställare, kommun- och landstingsförbund m. fl. på senare tid
fått betydligt svårare att orientera sig om olika statliga aktiviteter när det
gäller teknikupphandlingshjälp, finansiellt stöd m. m. Detta förhindrar
många gånger att man får det positiva resultat som åtgärderna, sedda var och
en för sig, åsyftar. Ytterligare ett nytt organ för teknikupphandling inom
dataområdet riskerar att förvärra situationen. Olika principer för stöd till
leverantörer och beställare kan t. o. m. leda till konkurrens om de bästa

Mot. 1981/82:2395

8

teknikupphandlingsprojekten mellan olika organ, vilket knappast är ägnat
att stärka förtroendet för teknikupphandlingsinstitutet som sådant.

Det är alltså av största vikt att det nya statliga organet inte tillåts träda in i
sådan konkurrens, utan tvärtom får sådana direktiv och regler att STU får
fortsätta det arbete som har påbörjats och inte blir hindras i sin verksamhet.

Datoriseringsstudier

Arbetarskyddsfonden har begärt att få disponera 45 milj. kr. för ett
femårigt program för bättre arbetsmiljö och arbetsorganisation vid utnyttjande
av datorer och mikroelektronik. I propositionen föreslås att ytterligare
ett anslag på 1,5 milj. kr. under vartdera av tre kommande år skall läggas till
detta projekt, som ännu inte är påbörjat. De medlen skulle användas till s. k.
konsekvensstudier av datoriseringen.

Enligt min mening bör dessa forskningsbidrag särskilt utnyttjas till att
studera hur de slutliga mottagarna och användarna av datorernas produkter
kan bli bättre tillfredsställda. Jag syftar härmed på sådana problem som jag
närmare beskrivit i min tidigare, men ännu icke behandlade, motion
1981/82:179. Där skildras utförligt vilka svårigheter och problem som
datorerna kan medföra för medborgarna, som aldrig tillfrågas vid systemens
uppbyggnad.

Det finns, såvitt mig är bekant, ingenstans i världen någon organisation
eller myndighet som funnit ett sätt att involvera de verkliga slutanvändarna i
datorernas uppbyggnad, ehuru det existerar teoretiska förslag till detta,
bl. a. av professor Mumford i Birmingham. Ett lämpligt projekt för de extra
forskningsbidrag som föreslås i motionen skulle alltså vara att ta fram
modeller för en sådan medverkan. Jag medger att Arbetarskyddsfonden
egentligen är till för att tillvarata de anställdas intressen, inte kundernas.
Men nöjda kunder är i längden en fördel även för de anställda, som annars får
ta emot deras klagomål utan att kunna göra något åt det.

Det finns vidare hos STU planer på att sätta upp experimentkontor, för att
studera vad som händer när nya idéer tas i bruk. Där skulle nya tekniska och
organisatoriska lösningar kunna prövas. I första hand har man tänkt på
vanliga kontor inom offentlig förvaltning. Det finns antagligen flera olika
sorters arbetsplatser där man kunde studera hur datorisering påverkar
arbetssituation, kreativitet och projekteringsresultat. Man kunde exempelvis
samarbeta med den forskning angående datorstödd projektering som
Byggforskningsrådet planerar.

Med en sådan användning av de 4,5 miljonerna under tre år skulle man
kunna komma fram till några nya och användbara forskningsresultat.

Mot. 1981/82:2395

9

Informationsrätten

En utomordentligt viktig del av datapolitiken är att rätten till information,
både att ta del av och att sprida den, utvidgas så långt som möjligt.

Nya medier och ny teknik öppnar nya möjligheter för information och
kommunikation. Det är då nödvändigt att de som vill utnyttja dessa
möjligheter inte kommer i beroendeställning till statliga monopolorgan.

Användningen av datateknik kan ge möjligheter till ökad informationsfrihet.
Ett exempel på detta är teledata - något som kan bli tillgängligt för
många med hjälp av det vanliga telefonnätet och en knapptillsats till de
vanliga TV-apparaterna. Sådana apparater kan också finnas på postkontor,
kommunalkontor, bibliotek etc. och behöver således inte bara vara privata.
Offentlighetsprincipens tillämpning kan därmed vidgas och stärkas, särskilt
om datavision används för samhällsinformation - inte minst till de
resurssvaga.

Datateknik bör utnyttjas för att främja kommunikation nedifrån och uppåt
i samhället som komplement till vår nuvarande enkelriktade masskommunikation.

Informationssystemen i ett demokratiskt samhälle måste anpassas till
mottagarna och inte bara till sändarna. Möjligheter till aktiva frågor och svar
från mottagarna måste alltid finnas i sådana system. Dataforskningen bör
därför bl. a. inriktas på studier i decentraliserade interaktiva datanät, både
ur teknisk, juridisk och social synpunkt.

Tryckfriheten och yttrandefriheten kan ges en bredare innebörd om nya
datamedier växer fram. De tekniska förutsättningarna finns att i en framtid
för kulturdebatt och politisk debatt kan föras via datamedier. Det kan ge ett
ökat deltagande men medför också nya problem. Detta berör upphovsrätten
och tryckfriheten - problem som måste uppmärksammas i tid.

Information om arbetstillfällen, bostäder, kultur m. m. men också
konsumentupplysning kan förmedlas snabbare och lättare till fler med
datateknikens hjälp. Det kan t. ex. ske genom regionala datorstödda
informationscentraler.

Det är samtidigt väsentligt att medborgarna kan ha tillgång till databankerna
utan att det går att kontrollera vem som har frågat vad. Datalagen
måste tillämpas även på sådana kundlistor. Anonymitetsskyddet får inte
upphävas av en ny teknisk uppfinning.

Datadelegationen bör ägna särskilt intresse åt att se till hur alla de olika
åtgärder och innovationer som förekommer på informationsteknikens
område samordnas, så att de leder till större informationsfrihet och inte till
mindre.

Mot. 1981/82:2395

10

Datautbildning

Utbildning i datateknik, dess användning och konsekvenser, är givetvis
nödvändig och bör ske på alla nivåer. Både sorn grundutbildning, högre
utbildning och folkbildning bör den läggas upp så att jämställdhetsaspekter
beaktas. När datadelegationen lämnar förslag om hur de 10 föreslagna
miljonerna kronor skall fördelas på en ”bred utbildning”, bör den därför
åläggas att samråda med antingen JÄMO eller Jämställdhetskommittén, så
att dessa synpunkter blir tillgodosedda.

Riksdagens insyn i datautvecklingen

Den viktigaste och mest närliggande uppgiften för datadelegationen, så
länge den fortsätter, är att hjälpa riksdagen att få en klar överblick över hur
de stora statliga datasystemen förbereds, planeras och värderas. Datadelegationen
bör koncentrera sitt arbete på detta och inte på en allmän
datapolitik som tenderar att bli alltför vag i konturerna och föga konkret.

Den bör därvid särskilt inrikta sig på att tillvarata de slutliga användarnas,
dvs. allmänhetens, intressen så länge det inte finns något speciellt organ som
gör detta.

Hemställan

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om de övergripande målen för datapolitiken vad gäller
integritetsskydd, dataarbetsplatsers anpassning till människors
förutsättningar, utvecklingen till fria mångmedier i stället för
monopolstyrda massmedier och ökade sysselsättningsmöjligheter
med hjälp av datatekniken,

2. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att ge en klar kompetensbeskrivning
mellan å ena sidan det i propositionen föreslagna nya teknikupphandlingsorganet
och å andra sidan redan befintliga sådana,
innebärande bl. a. uppdrag till STU att vidareutveckla pågående
arbete inom teknikupphandlingen,

3. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om precisering av användningen av det föreslagna
anslaget till Arbetarskyddsfonden,

Mot. 1981/82:2395

11

4. att riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppdrag till datadelegationen att efter samråd med
JämO eller jämställdhetskommittén utforma fördelningen av
medel för ”bred datautbildning” så att utbildning av kvinnor
inom dataområdet främjas.

Stockholm den 1 april 1982

KERSTIN ANÉR (fp)