14

Motion

1981/82:2370

Georg Anderssonn!, fl.

Närradioverksamhet (prop. 1981/82:127)

Regeringen föreslår i proposition 1981 /82:127 om närradioverksamhet,
att närradion ges ”fastare former”. Propositionen innebär en successiv
utbyggnad av närradion över hela landet. Den nuvarande provisoriska
lagstiftningen ersätts av en närradiolag. Närradiokommittén ersätts av en
närradionämnd. Propositionen innebär således att närradion permanentas.

Regeringen slår fast att närradionämnden får inkomma med förslag till
kompletterande riktlinjer när ytterligare erfarenheter vunnits. Detta motsäger
inte att det är en permanentning som nu föreslås. Det är tvärtom en
skyldighet för tillsynsorgan för skilda verksamheter att komma med förslag
till förändringar när så anses påkallat.

Mediepolitiken

Mediepolitiken har sin grund i de demokratiska värdena. Dess viktigaste
uppgift är att medverka till att fördjupa och förstärka demokratin. Grundlagen
tillförsäkrar varje medborgare yttrandefrihet och rätt att ge och ta
information. Mediepolitiken är ett av medlen att förverkliga den rätt
grundlagen ger. Därför får inte marknadskrafterna avgöra mediestrukturens
utformning.

Samhället har ett ansvar för att garantera mångfald och integritet i
medierna och att en balanserad mediestruktur upprätthålls. Etermedierna
skall ha en sådan utformning att de utan kommersiella hänsyn genom
bredd och mångfald i utbudet kan verka som rundradio i allmänhetens
tjänst. Mediepolitiken skall även utformas så att den medverkar till en
aktiv kommunikation mellan enskilda och grupper. Mångfalden av människors
idéer och erfarenheter måste tas till vara i samhällsarbetet. Mediepolitiken
bör därför ges en starkare lokal förankring för att göra en öppen
demokratisk kommunikation möjlig och för att stimulera till delaktighet i
samhällsarbetet.

Från socialdemokratiskt håll är det angeläget att stödja en decentralisering
av etermedierna. Vår uppfattning är att det lokala föreningslivets
behov av att komma till tals i lokala radiosändningar bör tillgodoses. En
sådan utveckling bidrar till att stärka och vitalisera såväl demokratin som
det lokala kulturlivet.

En förstärkt och vidgad informations- och yttrandefrihet på lokalplanet
kräver dock noggranna överväganden vid val av modell. Ett oeftergivligt
krav är att lokala etermedia görs tillgängliga för en bred allmänhet, så att

Mot. 1981/82:2370

15

också resurssvaga gruppers medverkan kan garanteras. Genom en bred
och aktiv medverkan från olika intressegrupper i samhället kan medvetenhet
och kritiska attityder skapas gentemot den kommersiella exploatering
av medierna som vi vill motarbeta och som i dag ytterst drabbar de
resurssvaga, inte minst barn och ungdom.

Frågan om under vilka former och förutsättningar som enskilda och
organisationer skall få utforma och sända program i radio, bör dock inte
avgöras förrän flera alternativ har prövats och ett väl underbyggt förslag
föreligger.

Beslutsgången

När regeringen nu avlämnar en proposition om närradioverksamheten
kastar man varje gängse beslutsordning över ända. Den särskilda utredning,
närradiokommittén, som regeringen tillsatt, har ännu inte avlämnat
sitt slutbetänkande. Föreliggande proposition har som underlag ett första
delbetänkande från närradiokommittén, vars förslag enligt de ursprungliga
direktiven skulle vara preliminära.

Riksdagen har därför nu att ta ställning endast till en modell för föreningsradio
som likformigt tillämpats på 16 försöksorter. De försök med
allemansradio inom lokalradions ram som sedan februari 1981 pågår i
Ljusdal och Ängelholm igångsatts mot bakgrund av de tilläggsdirektiv (dir.
1980:66) regeringen i juni 1980 tillställde närradiokommittén. Dessa försök
avslutas den sista juni i år, dvs. vid samma tidpunkt som försöksverksamheten
med närradio.

Genom att basera sin proposition på ett oavslutat utredningsarbete har
regeringen underlåtit att invänta erfarenheterna från de båda nu pågående
försöken.

Detta har en stor grupp av remissinstanserna uppmärksammat. Man har
tagit del av kommittémajoritetens förslag men underkänt slutsatserna, då
man ansett det vara för tidigt att nu ta ställning till närradions slutliga
utformning.

Till denna grupp hör Kumla, Linköping, Piteå och Umeå kommuner,
dvs. kommuner där försöksverksamhet med närradio bedrivs. Svenska
kommunförbundet, Landstingsförbundet, statens kulturråd, statens invandrarverk,
statskontoret, riksrevisionsverket, LO, TCO, Svenska journalistförbundet,
KF, Riksidrottsförbundet, Handikappförbundens centralkommitté
och Västra Hälsinglands avdelning av Studieförbundet vuxenskolan
uttalar att beslut bör anstå till dess att ytterligare utredningsmaterial
kan presenteras. Försöksverksamheten är ännu ej avslutad, och
beslutsunderlaget är därför bristfälligt eller otillräckligt, skriver remissinstanserna.

Denna massiva remissopinion har regeringen valt att bortse ifrån. Man
vill i stället forcera fram ett beslut om närradion, ett beslut som uteslutande

Mot. 1981/82:2370

16

betingas av partipolitiska skäl och som på ett häpnadsväckande sätt avviker
från den demokratiska beslutsprocess en offentlig utredningsbehandling
har att följa. En rimlig slutsats som regeringen borde ha dragit är att
försöksverksamheten med såväl närradio som allemansradio inom lokalradion
borde ha slutförts, innan man lägger fram förslag till hur den lokala
radioverksamheten skall utformas i framtiden.

Ville man värna om att närradiosändningar på de orter där försöksverksamheten
nu pågår får fortsätta tills dess frågan slutligt avgjorts i riksdagen,
kunde regeringen ha föreslagit en förlängning av försöksverksamheten
med ytterligare ett par år.

Försöksverksamheten

Hittills vunna erfarenheter av försöksverksamheten är för begränsade
för att man skall kunna dra några säkra slutsatser om utformningen av
lokala radiosändningar för framtiden. Det kan dock konstateras att de
erfarenheter som redovisats från närradioverksamheten i flera avseenden
är positiva. Samma slutsats kan man dra av det tidsmässigt ännu mera
begränsade försöket med allemansradio i lokalradions regi, som bedrivs i
Ljusdal och Ängelholm. Både närradion och allemansradion har studerats
med avseende på antalet deltagande föreningar, lyssnarsiffror m. m. För
närradions del skedde detta efter det att verksamheten pågått i nästan ett
år. För allemansradions del skedde en första utvärdering redan efter sex
månader.

Ur dessa erfarenheter kan man notera att Radio Ljusdal hade 38 %
regelbundna lyssnare varje vecka. För Radio Kristianstad Nordväst var
motsvarande siffra 20 %. En genomsnittlig lyssnarsiffra avseende de som
lyssnar på närradion någon i veckan är 15 %.

Enbart i Radio Kristianstad Nordväst har 414 föreningar medverkat
under det första halvåret. På närradions 16 försöksorter medverkar sammanlagt
omkring 350 föreningar. Även om en del föreningar som har
tillstånd att sända närradio i realiteten består av flera föreningar som gått
samman om ett sändningstillstånd, kan man konstatera att allemansradion
på två försöksorter nått flera deltagande föreningar än vad närradion gjort
på 16 försöksorter. När gör denna jämförelse skall man också hålla i
minnet att allemansradion också är öppen för enskilda personer, vilket
närradion inte är.

Att skapa en öppen och tillgänglig radio var ett av de mål som diskuterades
på lokalradiostationerna före starten 1977. Det internationella begreppet
”public access” ersattes med ”allemansradio”, som sedan använts
för att markera öppenheten mot såväl föreningar som enskilda.

Försök med allemansradio, dvs. lyssnarproducerade program, har bedrivits
inom lokalradion sedan dess tillkomst. Vid det första interna programseminariet
som lokalradion arrangerade hösten 1978, uppgav sig 20

Mot. 1981/82:2370

17

lokalradiostationer ha allemansradio.

Utbildningsradion har också bedrivit försöksverksamhet med allemansradio.
Det mest omtalade försöket ägde rum i Gimo i Uppland. Försöket
bedrevs i samarbete med Radio Uppland och kan betecknas som framgångsrikt.
Ett annat försök med allemansradio bedrivs av Utbildningsradion
i samarbete med Radio Norrbotten.

När man diskuterar utformningen av framtida lokala radiosändningar
finns det också anledning att erinra om de erfarenheter som vunnits i
utbildningsradions försöksverksamhet och att man tar till vara de positiva
erfarenheter som dessa försök har gett.

Avvaktande hållning

Att närradion omhuldas av de religiösa organisationerna har försöksverksamheten
med närradio visat. Men man kan också konstatera att de
religiösa organisationer som deltagit i allemansradioverksamheten deklarerat
att de är nöjda. Särskilt har man uppskattat det breda utbudet, en
goda lyssnarkontakten och möjligheten att snabbt få sända när man har ett
angeläget budskap.

Nykterhetsrörelsen, fackföreningsrörelsen, studieförbunden, de politiska
föreningarna, handikapporganisationerna, idrottsrörelsen och miljöoch
kulturorganisationerna har däremot förhållit sig avvaktande till deltagande
i närradioverksamheten. Denna kallsinniga inställning från de traditionella
folkrörelserna bekräftas också i den sociologiska undersökning
som gjorts vid sociologiska institutionen vid Uppsala universitet och som
publicerats under mars månad 1982 (Ds U 1982:3).

Kostnader

I den socialdemokratiska reservationen till majoritetens förslag från
närradiokommittén anfördes att närradioverksamheten kan komma att
påverkas av ökande kostnader. Vidare anfördes att det finns en risk för att
närradion kommersialiseras i takt med ökande kostnader. Det har under
försöksverksamheten förekommit en del brott mot närradions reklamförbud.
Även om man kan konstatera att antalet reklamöverträdelser är få i
förhållande till det totala antalet sändningstimmar, måste man dock konstatera
att reklamöverträdelser förekommit. Det kan antas att närradions
karaktär av försöksverksamhet haft en dämpande effekt på de kommersiella
krafterna.

Närradiokommittén har under mars månad 1982 bearbetat en undersökning
av de sändande sammanslutningarnas kostnader, arbetsinsatser och
medlemsutveckling. Ett genomgående intryck är att närradioverksamheten
i mycket hög grad är beroende av någon eller några personers arbetsinsatser.
På orter där en verklig ”eldsjäl” saknas har närradioverksamheten
svårt att utvecklas.

Mot. 1981/82:2370

18

1 takt med att det ideella arbetet utsätts för påfrestningar ersätts det
frivilliga arbetet med avlönad personal. Man kan t. ex. konstatera att en
stor del av föreningarnas kostnader utgörs av personalkostnader. Flera
kyrkor har flera anställda för att producera närradioprogram. Även folkpartiet
i Stockholm har tvingats anställa en närradioadministratör. En
naturlig följd av denna utveckling är att kostnaderna för närradioverksamheten
ökar.

Man kan också konstatera att det är tidskrävande att producera närradioprogram.
I den undersökning som närradiokommittén gjort kan man
utläsa att närradioföreningarna i genomsnitt avsätter 27 timmar och 15
minuter i veckan för att sända närradio. De religiösa organisationerna
använder i genomsnitt 42 timmar i veckan för att producera närradioprogram.
De politiska föreningarna satsar i genomsnitt 11 timmar i veckan
och nykterhetsorganisationerna 12,5 timmar i veckan. Den genomsnittliga
sändningstiden per vecka är för de religiösa organisationerna 3 timmar och
35 minuter, 43 minuter för de politiska föreningarna 2 timmar och 15
minuter för nykterhetsorganisationerna.

Enligt en undersökning som presenterades i närradiokommitténs betänkande
(SOU 1981:13) hade de närradiosändande sammanslutningarna en
genomsnittlig kostnad på 21 000 kr. för det första verksamhetsåret. Detta
ger en genomsnittlig månadskostnad på 1 750 kr. Den genomsnittliga
månadskostnaden för 22 månader blir omkring 1 600 kr. Eftersom investeringar
bör ha belastat det första verksamhetsåret är det anmärkningsvärt
att den genomsnittliga månadskostnaden fortfarande är så hög. Genomsnittskostnaden
för ett närradioprogram är 160 kr. Detta framgår av den
undersökning som närradiokommittén gjort. Undersökningen på skriftliga
enkäter som besvarats av 136 föreningar, dvs. ungefär en tredjedel av de
deltagande föreningarna i närradioverksamheten. Från övriga organisationer
har det inte gått att få fram kostnadsredovisningar.

Dyrare i framtiden

Regeringen förutsätter i propositionen att de närradiosändande sammanslutningarna
skall stå för alla kostnader som sammanhänger med
närradioverksamheten i framtiden. Närradioföreningarna skall även bekosta
den centrala närradionämnden. Kostnaderna för denna beräknar
utbildningsministern till 1,2 milj. kr. för det första verksamhetsåret. Kostnaderna
för närradionämnden skall tas ut genom att sändningstillståndet
avgiftsbeläggs.

En närradios riksorganisation håller f. n. på att bildas. Riksorganisationen
skall bl. a. anta etiska regler för närradioverksamheten, och en följd
måste då bli att ett organ skall tillskapas för att pröva eventuella överträdelser
av dessa regler. Riksorganisationen skall vidare vara förhandlingspart
till televerket, närradiomyndigheten och upphovsrättsorganisationer

Mot. 1981/82:2370

19

na. Att denna närradions riksorganisation kommer att medföra ytterligare
kostnader för de närradiosändande sammanslutningarna torde vara helt
klart.

En utbyggnad av närradioverksamheten är inte gratis. Tvärtom. En
utbyggnad av närradion enligt den modell regeringen föreslår torde bli
dyrare än en utbyggnad av P4-nätet. Detta framgår av en utredning som
televerket gjort efter det att regeringen framlagt propositionen.

Televerket har utgått ifrån att de närradiosändande sammanslutningarna
kommer att utnyttja möjligheten att sammankoppla närradiosändare
för att få ett större sändningsområde. Erfarenheterna från försöksperioden
tyder på att föreningarna anser kommunen vara ett naturligt sändningsområde.
Televerket har räknat på vad en utbyggd närradio skulle kosta i
två kommuner, Lycksele och Heby.

En utbyggd närradio i Lycksele skulle kosta mellan 250 000 och 400 000
kr. Till denna summa kommer kostnaden för själva sändaren samt ledningar
från studio. Kostnaden som tillkommer blir omkring 150 000 kr.,
vilket ger en hög totalkostnad. Trots denna höga kostnad kommer en
sådan närradio inte att nå kommunens samtliga invånare. Televerket beräknar
att sändningarna skulle nå ca 11 000 av kommunens ca 14 500
invånare.

En utbyggd närradio i Heby kommun skulle kosta omkring 300 000 kr.
och nå 10 000 av kommunens 13 000 invånare.

Anledningen till att en kommuntäckande närradio blir dyr är att man
måste kompensera närradiosändarnas låga effekt med ökat antal sändare.
1 såväl Lycksele som Heby har televerket räknat med tre sammankopplade
närradiosändare, och man anger att sändningarna sker med låg kvalitet.
En FM-sändare för P4-nätet har normalt en effekt på 3KwH och kostar ca
300 000 kr.

Det är vidare anmärkningsvärt att regeringen inte berört frågan om en
utjämning av kostnaderna för närradioverksamheten, så att storstäderna
med ett brett föreningsliv får vara med och bekosta närradion i glesbygd.

Förlängd försöksverksamhet

Allemansradio i lokalradions regi är gratis för deltagande föreningar
och enskilda. Verksamheten bekostas med licensmedel. Kostnaden för
allemansradion har av lokalradion beräknats till ca 500 000 per station.
Till denna summa skall läggas investeringskostnader för sändare.

För att få ett bättre underlag för riksdagens beslut om den lokala radioverksamheten
vill vi förorda en förlängning av försöksverksamheten till
den 30 juni 1984.

Under denna tid bör alternativa modeller av närradio prövas på några
av de 16 försöksorterna. Vi förordar också att en försöksverksamhet med
allemansradio i lokalradions regi genomförs på ytterligare ett antal platser.

Mot. 1981/82:2370

20

För att få ett ordentligt beslutsunderlag bör allemansradio prövas i någon
större stad och i kommuner av olika storlek. Det är också angeläget att
försöksverksamheten i Ljusdal och Ängelholm får fortgå, så att man kan
se i vad mån de positiva erfarenheterna består också efter den första
perioden av glädje över tillgången till en lokal radio.

Programregler

I närradioverksamheten har förekommit program som uttrycker förakt
för grundläggande demokratiska värden. Det har t. ex. förekommit ohöljd
rasistisk propaganda som underminerar människovärdet. Det har förekommit
osakliga och osmakliga angrepp på etniska minoriteter.

Regeringen har uppmärksammat detta och förordar att närradion skall
ålägga sig frivilliga etiska regler, liknande dem som pressen har. Hur detta
kommer att fungera i praktiken bör en fortsatt försöksverksamhet ge svar
på.

Organisation.

Under den hittillsvarande försöksverksamheten har anslutningen till
lokal närradioförening, dvs. ett samarbetsorgan för sändande sammanslutningar
på en försöksort, varit frivillig. Flera sammanslutningar har av
principiella eller andra skäl valt att stå utanför den lokala närradioföreningen.
Regeringens förslag förutsätter att en stor del av närradions administration
skall kunna skötas lokalt, samtidigt som man förordar en fortsatt
frivillig anslutning till närradioföreningarna. I praktiken blir då en förening
som vill ha inflytande över exempelvis fördelningen av sändningstid
tvungen att ansluta sig till ett lokalt samarbetsorgan. Hur en sådan ordning
skulle fungera har försöksverksamheten inte gett svar på. Däremot kan
konstateras att samarbetet i lokala närradioföreningar bjudit på betydande
svårigheter i storstäderna, där också fördelningen av sändningstid varit
mest komplicerad.

Regeringen har vidare nogsamt undvikit frågan om hur den lokala
närradioföreningens organisatoriska uppbyggnad skall ske. Hur skall den
parlamentariska ordningen se ut? Skall deltagande föreningar ha en röst
vardera eller skall inflytandet stå i relation till den sändningstid man
disponerar? För att belysa dessa frågor kan nämnas att i det senare fallet
skulle förmodligen Maranataförsamlingen erhålla större inflytande än
riksdagspartiernas lokala organisationer sammantagna. Vid eventuellt bildande
av en riksorganisation för närradioföreningar kan ytterligare problem
av liknande karaktär förutses.

Svagheten i de lokala närradioföreningarnas parlamentariska funktioner
och administrativa kapacitet kan komma att förutsätta att närradionämnden
får en betydligt starkare ställning än vad regeringen föreslår.

Mot. 1981/82:2370

21

Innan riksdagen tar slutlig ställning bör angivna centrala frågor för en
demokratisk radiomodell på lokal nivå utredas vidare. Vi föreslår därför
en fortsatt försöksverksamhet enligt de riktlinjer som här angetts.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1981/82:127,

2. att riksdagen beslutar förlänga försöksverksamheten med närradio
och att lagen om försöksverksamhet med närradio (1978:479)
förlängs t. o. m. den 30 juni 1984,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad vi i
motionen anfört om behovet av en utbyggd allemansradioverksamhet
inom lokalradion.

Stockholm den 25 mars 1982
GEORG ANDERSSON(s)

ÅKE GREEN (s)

TYRA JOHANSSON (s)
LARS-INGVAR SÖRENSON (s)
HANS ALSÉN (s)

CATARINA RÖNNUNG (s)
OLOF PALME (s)

KERSTIN ANDERSSON (s)
i Kumla

ING-MARIE HANSSON (s)

MAJA BÄCKSTRÖM (s)
GÖRAN PERSSON (s)
HELGE KLÖVER (s)
LENNART BLADH (s)

BERTIL ZACHRISSON (s)