Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion
1981/82:2367
Lars Werner m. fl.

Ändrade regler för räntebidrag och bostadsbidrag m. m. samt
införande av en hyreshusavgift (prop. 1981/82: 124)

Fortsatt social nedrustning

Innehållet i regeringens olika förslag i propositionen förändrar på intet
sätt riktigheten i värderingarna av den förda bostadspolitiken eller kritiken
mot bristen på positiva förslag som framförts i vänsterpartiet kommunisternas
bostadspolitiska motion 1981/82:1625, som väcktes under den allmänna
motionstiden. I allt väsentligt blir situationen densamma om regeringsförslagen
genomförs, och takten i försämringarna kommer t. o. m. att
öka. Förslagen har en klart hyresgästfientlig profil och innebär en fortsatt
nedrustning av den sociala bostadspolitiken.

ökade orättvisor

De ”besparingar” som föreslås drabbar nästan enbart flerbostadshusen
och då främst hyresgästerna. Ett genomförande av förslagen innebär ökade
orättvisor på en bostadsmarknad där ca 75 % av det totala samhälleliga
stödets nära 25 miljarder kronor går till villaägare — främst de som tjänar
mest och har de dyraste husen. Trots den ökade förmögenhetstillväxten
bland privata fastighetsägare och trots att regeringen förra året genomförde
beslut som innebar en omfördelning av 200 milj. kr. till denna kategori
fortsätter denna orättvisa omfördelningspolitik.

Nödvändig omfördelning uteblir

Mittenpartiernas skattereform innebär som vpk tidigare framhållit inte
annat än marginella förändringar till hyresgästernas fördel. Uppgifter
från bl. a. SCB visar att skattereformen inte ger bättre resultat för hyresgäster
än för villaägare. De minskade bostadssubventionerna går främst ut
över hyresgästerna, och en nödvändig omfördelning av bostadsstödet till
flerbostadshusen uteblir. Några ordentliga åtgärder i syfte att öka det för
hela samhället nödvändiga bostadsbyggandet föreslås inte av regeringen.

Vpk kräver annan bostadspolitik med socialt acceptabla hyror

Vpk har i motion 1981/82:1625 krävt en annan bostadspolitik och ställt
konkreta förslag till förändringar. Vägledande för dessa förslag är principen
om bostaden som social rättighet — inte handelsvara. En bostadspo

Mot. 1981/82:2367

litik med sociala utgångspunkter och ett socialt innehåll kan lösa bostadskrisen
och stoppa hyreshöjningarna. Samhällets stöd till boendet får inte
urholkas. Det generella räntestödet är viktigt för boendestandarden och ett
sätt att utjämna boendekostnaderna mellan gamla och nya hus. Alla hushåll
skall ha tillgång till en tillräckligt stor, modernt utrustad bostad i en
bra miljö och till rimliga kostnader. En socialt acceptabel hyra bör vara
högst 15 % av en normal industriarbetarlön för en nybyggd tvårumslägenhet
på 60 kvm dvs. ca 900 kr. per månad.

Hyran har ökat mer än löner och konsumentprisindex

Boendekostnaderna och framför allt hyrorna har ökat mer än priserna
för annan konsumtion. Under de senaste 10 åren har genomsnittshyran för
en normal trerumslägenhet ökat från ca 75 kr./kvm till ca 200 kr. Det gör
ca 167 %- Industriarbetarlönen har under samma period ökat mindre, med
ca 135 %. Även konsumentprisindex har lägre ökning än hyrorna, 138 %
(för tiden 1972—1981). Under 1981 och 1982 har hyrorna ökat ytterligare
så att genomsnittshyran nu är ca 230 kr./kvm.

Jämför man i stället löner och priser med en nybyggd trerumslägenhet är
skillnaden ännu mera markant. Denna lägenhet har åren 1972—1981 ökat
208 % i hyreskostnad, eller från 92 till 283 kr./kvm och år. 1982 har hyran
i nybyggda lägenheter ofta passerat 300 kr. Under en femårsperiod,
1976—1981, har genomsnittshyran för en trerumslägenhet ökat med 75 %,
medan den genomsnittliga industriarbetarlönen stannat vid 46 % ökning.
Konsumentpriserna har ökat med 68 %.

Omfördela bostadsstödet, slå vakt om allmännyttan

Nu föreslår regeringen åtgärder som ytterligare kommer att fördyra
boendet och öka hyresutplundringen. Vi kan inte acceptera minskade
räntebidrag till hyreshusen eller att den föreslagna hyreshusavgiften drabbar
de allmännyttiga bostadsföretagen. Bostadssubventionerna måste omfördelas
så att socialt acceptabla hyror kan åstadkommas hos allmännyttan.
Ett riktigt stöd till allmännyttan kommer alla hyresgäster till godo
genom bruksvärdessystemet. Hyreshöjningarna kan stoppas i avvaktan på
hyressänkande åtgärder.

Nej till försämrade räntebidrag

Som även framgår av vpk-motionen nr 1625 kan vi inte godta regeringsförslaget
till försämring av räntebidragen vare sig för de föreslagna 16
årgångarna hyreshus eller 5 årgångar småhus. Vi vänder oss alltså emot
den föreslagna extra upptrappningen av de garanterade räntorna för åren

Mot. 1981/82:2367

1983, 1984 och 1985 då det gäller både hyreshus och egnahem. De förbättringar
av långivningen vid nybyggnad av egenägda småhus som regeringen
föreslår och som beräknas minska boendekostnaderna med 250 kr. per
månad i nya villor motsätter vi oss, då motsvarande förbättringar inte
föreslås för andra boendeformer. Den föreslagna ökningen av räntebidrag
för ny- och ombyggnad av enskilt ägda flerbostadshus kan vi inte acceptera.
Dessa räntebidrag bör ligga kvar vid nuvarande nivå, dvs. 92 % av
byggnadskostnaderna.

Ingen hyreshusavgift för allmännyttan

Förslaget om införande av en hyreshusavgift är positivt då det gäller
privata hyreshus men skall enligt vår mening begränsas till denna kategori.
Motiv för detta har funnits alltsedan bruksvärdessystemet infördes, och
förslaget ligger i linje med vad vi från vpk under många år föreslagit. De
allmännyttiga bostadsföretagens hus får inte innefattas i de hus för vilka
en särskild hyreshusavgift skall tas ut. Våra förslag angående räntebidrag
och hyreshusavgift medför ökade kostnader under budgetåret 1982/83
jämfört med regeringens förslag.

Bostadsbidrag

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1981/82:1625 om bostadspolitiken
anfördes följande om hur bostadsbidragen borde utformas
i den propositionen som nu avlämnats till riksdagen:

Den kommande propositionen bör enligt vår mening beträffande statskommunala
bostadsbidrag innehålla förslag som går i följande riktning:

1. Inkomstgränserna — både den nedre och den övre — skall höjas
minst så mycket att inte inflationen urholkar bidragens värde och att
därmed allt fler hushåll får minskade bidrag eller inga bidrag alls.

2. Inkomstgränserna skall vara lika för barnfamiljer oavsett om hushållet
består av en eller två vuxna.

3. Den nedre hyresgränsen som gäller f. n. skall ligga fast.

4. De övre hyresgränserna skall höjas så att de medger en ökad utrymmesstandard
när antalet familjemedlemmar okar. Gränserna skall sättas så
att de utgör ett skydd för hyreshöjningar. De skall dessutom differentieras
för varje barn.

5. Bostadsbidragen för bidragstagare med studiemedel skall återföras
till vad som gällde t. o. m. utgången av bidragsåret 1981. Detta innebär att
studiemedel inte skall räknas in i den bidragsgrundande inkomsten.

6. Ett angeläget krav är också att det statliga bostadsbidraget höjs. En
höjning av detta bidrag gagnar speciellt barnfamiljer och ligger således i
linje med den utformning av bostadsbidragen som vänsterpartiet kommunisterna
eftersträvar.

Vpk har under en följd av år krävt att bostadsbidragen i första hand
utformas så att hushåll med stor försörjningsbörda och/eller låg inkomst
ges möjligheter att behålla en god bostad och efterfråga en bättre.

1* Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2365—2370

Mot. 1981/82:2367

I propositionen 1981/82:124 anförs att reglerna för de statliga bostadsbidragen
(SBB) och för de statskommunala bostadsbidragen (SKBB) bör
utformas så att stödet styrs till de hushåll som har störst behov av bidrag
och att bidragen skall göra det möjligt för inkomstsvaga hushåll att hålla
sig med en modern bostad som är tillräckligt stor för familjens behov.

Den i propositionen angivna målsättningen med bidragsgivningen
stämmer i allt väsentligt med den vpk uttalat sig för i flera år. Vi tvingas
emellertid konstatera att de konkreta förslagen i propositionen till ringa
del eller inte alls getts en utformning som motsvarar den tidigare deklarerade
målsättningen. Att så inte skett är ytterst beklagligt men knappast
förvånande mot bakgrund av att de borgerliga regeringarna hittills inte
visat något större intresse eller förståelse för de bostadskonsumenter som
bäst behöver samhällets stöd.

Den borgerliga regeringen har visat stor handlingskraft när det gäller att
minska räntesubventioner i stora delar av bostadsbeståndet med stora
ökningar av boendekostnaderna som följd. Regeringen visar dock inte
samma handlingskraft när det gäller reformer inom bostadsbidragssystemet.
Med utgångspunkt i de ovan angivna sex punkterna har vi följande
förslag till hur ett bättre bostadsstöd borde utformas:

Beträffande hyresgränserna accepterar vi inte att den nedre hyresgränsen
höjs med 100 kr./mån. till 650 kr./mån. Gränsen skall ligga fast vid
nuvarande 550 kr./mån. En höjning av den nedre inkomstgränsen innebär
just det som regeringen säger sig vilja undvika, nämligen en ökning av
boendekostnaderna för inkomstsvaga hushåll. Vårt förslag om oförändrade
nedre hyresgränser innebär att bostadsbidragen ökar med 960 kr./år
jämfört med regeringens förslag.

När det gäller inkomstgränserna föreslås i propositionen 1981/82:124
inga förändringar i dessa. Utifrån vår tidigare deklarerade uppfattning att
ett hushåll skall ha lika stort bostadsstöd oavsett om hushållet består av en
eller två vuxna anser vi att den nedre inkomstgränsen skall höjas med 3 000
kr. till 29 000 kr. för ensamstående utan barn och med 8 000 kr. till 41 000
kr. för ensamstående med barn.

Gränserna skall vara lika oavsett om hushållet består av en eller två
vuxna. Det kan nämligen inte, med tillämpning av gällande utrymmesnormer,
hävdas att hushållen med en vuxen skulle behöva mindre utrymme än
hushåll med två vuxna. Vi accepterade inte de differentierade inkomstgränserna
när de infördes och vi gör det inte nu. Regeringens ovilja att inte
höja gränserna innebär att regeringen passivt finnér sig i att inflationen
tillåts urholka bidragens värde — en inflation som ökat snabbt på grund
av regeringens oförmåga och ovilja att föra en inflationsdämpande ekonomisk
politik.

Att studiemedel till viss del skall räknas som inkomst, när den bidragsgrundande
inkomsten för bostadsbidrag bestäms, accepterar vi lika litet nu
som när regeln infördes. Om studiemedel likställs med inkomst innebär

Mot. 1981/82:2367

detta att lånemedel räknas som inkomst. Detta kan inte försvaras. Vi anser
därför att förslaget i propositionen om att hälften av ett hushålls samlade
studiemedel skall räknas in i den bidragsgrundande inkomsten inte skall
genomföras.

Vi har tidigare föreslagit att bostadsbidragen skall differentieras per barn
och inte som f. n. vara lika för familjer med 1 —2 barn resp. för familjer
med 3 — 4 barn. Eftersom den principiella utformningen av bostadsbidragen
kommer att behandlas i bostadsbidragskommitténs betänkande som
beräknas lämnas våren 1982 avstår vi från att nu föra fram detta förslag.
Vi tar inte nu heller upp frågan om hur förmögenheter skall beräknas när
bostadsbidragen skall fastställas. Även denna fråga behandlas av bostadsbidragskommittén.

Slutligen vill vi anföra att de i propositionen bedömda reella förbättringarna
av bostadsbidragen i det närmaste torde få betraktas som obefintliga
med hänsyn till inflationen, förväntade löneförhöjningar och ökningar av
boendekostnaderna.

Kostnaderna för våra förslag har vi beräknat till ca 250 milj. kr. för helår
utöver de kostnadsökningar som redovisas i propositionen. Vi har då
räknat med en statsbidragsandel för SKBB om 43 %. Anslaget till Bostadsbidrag
m. m. bör höjas med hälften av den framräknade kostnadsökningen
eller med 125 milj. kr. för nästa budgetsår.

Inkomstprövat tillägg inom studiehjälpen

Våra förslag om ändrade nedre inkomstgränser för ensamstående med
barn medför att gränsen för inkomstprövat tillägg inom studiehjälpen
även bör ändras så att samordningen med bostadsbidragssystemet behålls.
Kostnaderna för den föreslagna ändringen inom studiehjälpen kan täckas
inom ramen för det anslag som har upptagits för Studiehjälp m. m. i
budgetpropositionen.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om ändrade
regler för räntebidrag godkänner vad i motionen anförts

a) om extra upptrappning av räntebidrag,

b) om ändrade regler för egnahem,

c) om ökade räntebidrag för ny- och ombyggnad av enskilt ägda
flerbostadshus,

2. att riksdagen med ändring av regeringens förslag om införande
av en hyreshusavgift beslutar att de allmännyttiga bostadsföregens
hus skall undantas från sådan avgift,

3. att riksdagen med avslag på regeringens förslag om ändrade

Mot. 1981/82:2367

regler för bostadsbidrag godkänner vad i denna motion anförts

a) om inkomstprövning i fråga om studiemedel,

b) om ändring av den nedre hyresgränsen för statskommunalt
bostadsbidrag,

c) om ändrade inkomstgränser,

4. att riksdagen till Bostadsbidrag m. m. för budgetåret 1982/83
anvisar ett i förhållande till regeringens förslag med 125 milj. kr.
förhöjt förslagsanslag av 1 375 000 000 kr.

5. att riksdagen godkänner vad i denna motion anförts om inkomstgränsen
för inkomstprövat tillägg inom studiehjälpen.

Stockholm den 25 mars 1982
LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) BERTIL MÅBRINK(vpk)

EVA HJELMSTRÖM (vpk) TORE CLAESON (vpk)