Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1981/82:2359

Olle östrand m. fl.

Program för regional utveckling och resurshushållning (prop.
1981/82:113)

1 proposition 1981/82:113 om regional utveckling föreslås bl. a. radikal
förändring av den nuvarande stödområdesindelningen. Det skall enligt
propositionen innebära "kraftig prioritering av de regionalpolitisk! sämst
ställda regionerna”.

För Gävleborgs län innebär förslaget en klar försämring av det regionalpolitiskta
stödet. En åtstramning av stödvillkoren har redan genomförts
från årsskiftet 1981-1982. Man går nu vidare i samma riktning. Det mest
oroande inslaget i propositionen är att man lyfter ut större delen av länet
från stödområdet.

F. n. ingår samtliga kommuner i länet i minst stödområde två. Om
förslaget går igenom återstår enbart tre hela kommuner, nämligen Ljusdal,
Nordanstig och Hofors i stödområdet plus en liten del av Hudiksvall,
nämligen Bjuråkers församling. Länet i övrigt skall alltså behandlas på
samma sätt som Solna och Danderyd, Gnosjö och Göteborg m. fl.

Förslaget kommer minst sagt överraskande. Hälsingland har tillhört
stödområdet ända sedan det kom till 1965. Nu lyfts större delen av länet
och landskapet ut. Det sker i ett läge då länet upplever större problem på
arbetsmarknaden än någonsin tidigare under efterkrigstiden. Man frågar
sig naturligtvis vad som ligger bakom en sådan drastisk förändring av
stödområdesindelningen i länet och om samma snäva bedömning har
gjorts generellt. Det är då intressant att i första hand se på hur övriga
Norrlandslän har behandlats. Tabellen ger möjlighet till en enkel jämförelse.

	Antal invånare Totalt I stödområdet enligt förslaget	Andel av befolkningen i stödområdet %	Andel av befolkningen 16-74 år som ingår i arbetskraften enligt AKU %	Andel arbets lösa %
Norrbotten	266 589 266 589	100	68,4	7,8
Västerbotten	244 789 162 646	66	70,4	4,9
Jämtland	134 945 134 945	100	68,5	3,6
Västernorrland 267 115 128 311	48	69,0	4,1
Gävleborg	293 657 48 995	17	68,2	4,8

Norrbotten går i en klass för sig när det gäller sysselsättningsproblem
och skall behandlas därefter. Det är självklart att alla Norrbottenskom

Mot. 1981/82:2359

munerna finns i stödområden. I Västerbottens län är det enbart Umeå
kommun som helt har lämnats utanför stödområdena. (66 % av befolkningen
i länet ingår). I Västernorrlands län ingår t. ex. hela Örnsköldsviks
kommun liksom Sollefteå och Ånge, Kramfors och två församlingar i
Sundsvall. Sammanlagt ingår 48 % av befolkningen i Västernorrland i
stödområdet. Hela Jämtlands län finns med i något stödområde. I Gävleborgs
län kommer bara 17 % av befolkningen att ingå i stödområdet.

I propositionen anges de principer som skall vara vägledande vid inplaceringen
i stödområdet. Stödet skall, sägs det, ”i första hand användas för
att främja en sysselsättningstillväxt i regioner med låg andel sysselsatta.
Härjämte bör stora sysselsättningsminskningar i en kommun till följd av
tillbakagång inom en näringsgren tillmätas stor betydelse. I båda fallen
måste svårigheterna vägas mot möjligheterna att med andra statliga medel,
regionernas egna resurser och marknadens normala funktionssätt uppnå
lösningar på problemen.”

Finns det i dessa principer verkligen motiv för att behandla Gävleborg
på det sätt man gör i propositionen?

Hur ser då det faktiska sysselsättningsläget i de berörda länen ut?
Andelen av befolkningen 16-74 år som enligt arbetskraftsundersökningarna
1981 ingår i arbetskraften var i Västerbotten 70,4%, i Västernorrlands
län 69,0 %, i Jämtlands län 68,5 % och i Gävleborgs län 68,2 %. Sysselsättningsläget
är alltså inte bättre i Gävleborgs län. Tvärtom. Tittar man på
den relativa arbetslösheten och utgår från de anmälda på arbetsförmedlingarna
i februari 1982 så visar det sig att arbetslösheten i Västerbotten var

4.9 %, i Västernorrland 4,1 %, i Jämtland 3,6 % och i Gävleborgs län 4,8 %.
Mätt på detta sätt har alltså Gävleborgs län tillsammans med Västerbotten
den sämsta arbetsmarknadssituationen. Man kan fortsätta på det här sättet
och ta variabel efter variabel som beskriver sysselsättningsutvecklingen,
t. ex. förtidspensionering, och visa att Gävleborgs län har ett sysselsättningsläge
som inte är bättre än det i Västerbotten, däremot klart sämre än
i både Jämtland och Västernorrland. Därtill kommer också att vi vet att
Gävleborgs län har högre beroende av basindustrierna stål-, skogs- och
träindustri än något annat län vid sidan av Norrbotten. De pågående
strukturförändringarna förväntas därför också framdeles skapa stora svårigheter
i länet. Utvecklingen under det senaste året pekar också klart på
detta.

I länet har man förvisso valt ut kommuner som behöver stöd. Andelen
arbetslösa i förhållande till arbetskraften uppgick i februari i Ljusdal till
7,2 %, i Nordanstig till 5,0 % och i Hofors till 4,4 %. Andelen förvärvsarbetande
är mycket låg i Ljusdal och Nordanstig och låg i Hofors. Ser man
till arbetslösheten är emellertid också andra kommuner i länet lika hårt
drabbade: Hudiksvall 5,3 %, Söderhamn 5,9 %, Ovanåker 5,5 %, Bollnäs

3.9 %, Ockelbo 5,5 % och Sandvikens kommun 5,1 %. Därtill kommer att
t. ex. både Ockelbo och Söderhamn har låg andel förvärvsarbetande. Stora

Mot. 1981/82:2359

nedläggningar och neddragningar är aviserade både i västra Gästrikland
och längs Hälsinglandskusten. Enligt vår bedömning finns det alltså stöd
för att placera in länets kommuner i stödområdet med de kriterier som
använts i andra län.

När det gäller förslag till utformning av lokaliseringsstödet instämmer
vi i de förslag som återfinns i den socialdemokratiska partimotion som
lämnats i anslutning till den regionalpolitiska motionen. Det gör vi också
när det gäller krav på placering i stödområden i vad gäller Gävle och
Sandviken (stödområde D). Därutöver föreslår vi att Hudiksvall, Söderhamn,
Bollnäs, Ovanåker och Ockelbo placeras i stödområde C.

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställer vi

1. att riksdagen i anslutning till proposition 1981/82:113 beslutar
att Gävle hänförs till stödområde D,

2. att riksdagen i anslutning till proposition 1981/82:113 beslutar
att Hudiksvall, Söderhamn, Bollnäs, Ovanåker, Ockelbo och
Sandviken placeras i stödområde C.

Stockholm den 25 mars 1982

OLLE ÖSTRAND (s)

STIG ALFTIN (s) IRIS MÅRTENSSON (s)

WIVI-ANNE CEDERQVIST (s) AXEL ANDERSSON (s)

OLLE WESTBERG (s) ING-MARIE HANSSON (s)

i Hofors