Motion
1981/82: 2349
Karl-Erik Norrby m. fl.
Program för regional utveckling och resurshushållning (prop. 1981/
82:113)
Länsstyrelsen i Värmlands län framför i 1982 års länsplaneringsrapport
att utvecklingen i länet under år 1981 varit i högsta grad problematisk. Det
finns tydliga tecken på att den alltmer börjar likna utvecklingen under
1960-talet, dvs:
o nettoutflyttning,
o sysselsättningsminskning,
O hög öppen arbetslöshet.
Situationen i länet motiverar därför enligt länsstyrelsens bestämda uppfattning
att Värmlands län ägnas särskild uppmärksamhet från regeringens
sida. Det allt aktivare arbetet på regional och lokal nivå måste följas upp
och kompletteras med en positiv och konkret central behandling av åtgärdsförslag
och krav på insatser från länets sida. De av riksdagen under
de senaste åren särskilt beviljade anslagen på 12 och 20 milj. kr. för att
främja den industriella utvecklingen är tecken på att man från länets sida
rönt framgång när det gäller att föra fram behovet av insatser i länet.
Länsplaneringsarbetet har här enligt länsstyrelsens mening spelat en viktig
roll.
Länsstyrelsen vill också understryka att det råder stor osäkerhet i länet
om den framtida sysselsättnings-, arbetsmarknads- och befolkningsutvecklingen.
Enligt länsstyrelsens uppfattning är risken mycket stor för att
utvecklingen under 1980-talet blir väsentligt mer negativ än vad länsstyrelsens
prognoser i länsplanering 1980 antyder.
Den totala sysselsättningen i länet minskade under år 1980. Därmed
bröts en positiv utvecklingstrend som gällt under större delen av 1970talet.
Minskningen av den totala sysselsättningen har fortsatt och ökat i
omfattning under år 1981. Det är framför allt inom industrin som sysselsättningen
minskat kraftigt. Dessutom har antalet sysselsatta inom jordoch
skogsbruket samt handel minskat något. Sysselsättningen inom samfärdsel,
post, tele samt privata tjänster som banker, försäkringsinstitut
m.m. har däremot legat på en oförändrad nivå. Inom den offentliga sektorn
har antalet arbetstillfällen ökat något mer under år 1981 än under år
1980. Ökningen är dock avsevärt mindre än under åren dessförinnan.
Lågkonjunkturen samt de pågående strukturrationaliseringarna inom
länets industri avspeglar sig tydligt i 1981 års sysselsättningsstatistik, som
enligt arbetskraftsundersökningarna minskat med 2 700 anställda. Den
största minskningen har skett inom verkstadsindustrin med en minskning
1 Riksdagen I98II82. 3 sami. Nr 2349-2351
Mot. 1981/82:2349
2
på 2000 anställda. Jämfört med övriga år sedan mitten av 1970-talet är
detta den största minskning som skett inom verstadsindustrin under något
år. Det finns också en tendens till att verkstadsindustrins andel av den
totala minskningen inom industrin ökar.
Svårigheterna för länets företag har också under år 1981 visat sig i ett
ökat antal konkurser. Länsstyrelsens utbetalningar enligt reglerna för lönegaranti
uppgick till ca 24 milj. kr. avseende 100 företag.
Sysselsättningsutvecklingen är mycket oroande, och det är fortfarande
svårt att bedöma effekterna av de pågående förändringarna. Detta gäller
såväl i skogsindustrin som i järn- och stålindustrin och i industrin i övrigt.
Situationens inom skogsindustrin är kanske särskilt oviss, inte minst beroende
på att konsekvenserna av Vänerskogskonkursen ännu ej kan överblickas.
Det finns emellertid också positiva drag i länets utveckling. Genom
riksdagsbeslut har länet under de två senaste åren tillförts särskilda resurser
för att främja den industriella utvecklingen. Detta har gjort det
möjligt att bl. a. bilda investmentbolaget Wermia. På sikt bör detta bolag
kunna bidra till en behövlig förnyelse av och förstärkning av näringslivet.
Övriga delar av de anslagna medlen har över huvud taget möjliggjort en
hög intensitet i de regionala och lokala ansträngningarna att skapa
sysselsättningstillfällen i länet.
Av lokaliseringsstödsverksamheten och utvecklingsfondens kreditverksamhet
framgår vidare att en rad småföretag förnyats och att en väsentlig
nyetablering skett.
För närvarande kvarstår dock faktum att sysselsättningen i länet minskar
och att situationen på arbetsmarknaden är bekymmersam. Antalet
arbetslösa i länet uppgick vid slutet av år 1981 till drygt 7600 personer. Av
dessa är en tredjedel, dvs. drygt 2500 personer, under 25 år. Utöver dessa
är ca 1 300 ungdomar sysselsatta i beredskapsarbeten. Totalt innebär detta
att ca 12% av ungdomarna i åldern 16-24 år går utan arbete i Värmlands
län.
Bilden av länets mycket besvärliga arbetsmarknadsläge kan väntas bestå
eller t.o. m. försämras under den närmaste framtiden enligt länsarbetsnämndens
bedömning. Neddragningarna inom tillverkningsindustrin tillsammans
med en fortsatt restriktivitet hos de offentliga arbetsgivarna
beträffande såväl ny- som ersättningsrekrytering kommer att leda till en
mycket begränsad efterfrågan på arbetskraft i länet. Det är således synnerligen
angeläget att kraven på att Värmland skall ägnas särskild uppmärksamhet
från regeringens sida beaktas.
Svårigheterna på arbetsmarknaden och speciellt då för ungdomen avspeglar
sig i en fortsatt nettoutflyttning i åldersgruppen 15—24 år från
länet. Under år 1981 var nettoutflyttningen i denna åldersgrupp drygt 350
personer mot ca 300 år 1980. Den ökande nettoutflyttningen av ungdomar
från länet är mycket allvarlig.
Totalt var nettoutflyttningen 69 personer. Den nya situationen med
Mot. 1981/82:2349
3
nettoutflyttning från länet som inleddes under föregående år efter en ganska
lång period med nettoinflyttning har således fortsatt under år 1981.
Under år 1981 minskade således folkmängden med hela födelseunderskottet
plus ett underskott i flyttningsrörelserna. En sådan kraftig minskning av
folkmängden i länet inger stor oro.
Tendensen till en förändring från positiv till negativ nettoflyttning har
dock under de senaste åren varit tydlig. Mot bakgrund av den tidigare
redovisade näringslivsutvecklingen och situationen på arbetsmarknaden i
länet måste risken för ett fortsatt negativt flyttningsnetto de närmaste åren
bedömas som stor. En sådan befolkningsutveckling, skulle totalt sett
uppvisa stora likheter med utvecklingen under 1960-talet. I detta perspektiv
måste det engagemang och intresse som visats i länet och de ansträngningar
som görs för att vända utvecklingen vara värda all draghjälp som
kan fås i form av stöd och resurser från regering och riksdag. Utan en
sådan hjälp kommer det inte att vara möjligt att bryta den negativa utvecklingen
i länet.
I 1982 års länsplanering för Värmlands län har länsstyrelsen sammanställt
förslag till åtgärder inom industrin, jord- och skogsbruket, utbildning,
kommunikation osv.
För att dessa åtgärder skall kunna genomföras behöver länet tillföras
ökade resurser för lån och bidrag till realistiska projekt.
I proposition nr 1981/82:113 föreslås att Åijängs kommun förs in i
stödområde C. Denna åtgärd hälsas med tillfredsställelse. Det bör göra det
möjligt för kommunen att kunna påräkna ökat stöd för att förbättra sysselsättningen.
Problemen inom länet är dock — som framgått av här lämnad redogörelse
— så stora att det motiverar starka stödinsatser även i de kommuner
som inte är inplacerade i stödområdet.
Riksdagen bör därför uttala att av de medel som ställs till länsstyrelsernas
förfogande för åtgärder utanför stödområdet Värmlands län kommer i
åtnjutande av erforderliga resurser för att kunna genomföra nödvändiga
åtgärder.
Med hänvisning till vad som i motionen framhållits hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att de särskilda problemen i
Värmlands län beaktas vid länsfördelningen av resurserna för
regionala utvecklingsinstanser.
Stockholm den 25 mars 1982
KARL-ERIC NORRBY (c)
KARL ERIK ERIKSSON (fp) BERTIL JONASSON (c)