12

Motion
1981/82:2348

Per-Axel Nilsson och Gunhild Bolander

Program för regional utveckling och resurshushållning (prop. 1981/
82:113)

I proposition 1981/82:113 Program för regional utveckling och resurshushållning
behandlas viktiga frågor av stort intresse för utvecklingen på
Gotland. Bl. a. berörs frågor angående stöd till företag inom turistnäringen
samt särskilda åtgärder i glesbygder.

Gotlands näringslivsstruktur avviker markant från den riksgenomsnittliga.
De areella näringarnas andel (18,1 % år 1980) är tre gånger så stor på
Gotland som för riket. Industrins andel (15,8% år 1980) är däremot endast
drygt hälften av rikets.

Den svaga industrialiseringen, som historiskt kan förklaras med öläget,
gör att Gotland är och på sikt förblir starkt beroende av de areella näringarna.
Sysselsättningen inom jord- och skogsbruk har emellertid minskat
kraftigt även på Gotland och näringslivsutvecklingen har varit för svag för
att ge tillräcklig sysselsättning.

De näringspolitiska strävandena i länet bär inriktats på att utveckla
industrin och turistnäringen samt att få en arbetsintensiv inriktning av
jordbruksproduktionen. Detta har lyckats så till vida att sysselsättningsminskningen
inom de areella näringarna har upphört. Å andra sidan har
den tidigare positiva utvecklingen av industrin förbytts i en minskning från
ca 4200 sysselsatta år 1975 till ca 3900 år 1980. Orsakerna till denna
negativa utveckling står att finna i det begränsade antalet företag med
tillväxtpotential och personalminskning inom den dominerande elektroindustrin.

Det regionalpolitiska arbetet för att skapa tillräcklig bassysselsättning på
Gotland måste därför även i fortsättningen i hög grad omfatta de areella
näringarna. Ett område som prioriterats och som länsstyrelsen satsat projektmedel
på att utveckla är växthusodlingen.

Förutsättningarna för odling i växthus på Gotland är ungefär likvärdiga
dem i Skåne. Antälet soltimmar är ca 200 fler per år. Produktionsresultaten
i de växthus som finns på Gotland är också fullt jämförbara med liknande
anläggningar i Skåne, som har ca 50% av Sveriges anläggningar. F. n. finns
fyra större anläggningar på Gotland (5 000-10000 m2 odlingsyta), varav tre
har tomat som huvudprodukt. Inresse för nyetablering har funnits, men
konkret kalkylering har visat att investeringskostnadens storlek i förhållande
till eget kapital ej gett tillfredsställande likviditet under de första
åren, varför projekten ej kunnat fullföljas.

Antalet anläggningar bör emellertid utökas ur flera synpunkter, bl. a.

Mot. 1981/82:2348

13

med hänsyn till rekrytering, rådgivning, service och avsättning. I områden
med större antal växthus, exempelvis Skåne, sker rekrytering genom att
personer som arbetat i andra företag, arrenderar anläggningar och därmed
får möjlighet att bygga upp eget kapital. Erfarenhetsutbyte, prövning av
nya idéer osv., gynnas av att det finns flera anläggningar i ett område.
Gotlands läge, skilt från fastlandet, är i detta sammanhang en klar nackdel.
Uppsamling och försäljning sköts av odlarnas ekonomiska förening. Större
tillförsel ger lägre grundkostnader per enhet och dessutom fördelar vid
marknadsföring. Stockholm fungerar praktiskt som avsättningsområde.

En ny växthusanläggning i sådan storlek, ca 3 300 m2, att en familj får
stadig sysselsättning under året kostar i dagens läge minst 1 100000 kr.
Utredning om kostnaderna har utförts. Lönsamheten är dock sådan att
förräntning av allt insatt kapital ej är möjlig i dagens ränteläge och med olja
som uppvärmning. Utöver kapital för investeringen krävs dessutom stort
rörelsekapital, då inkomsterna ej kommer förrän kulturen är ca fem månader
gammal. Ytterligare krav på rörelsekapital ställs på nyetablerare, då
minst ett års erfarenhet krävs innan tillfredsställande resultat kan uppnås.
Sammantaget torde ej förräntning av mer än 50-60% av insatt kapital
uppnås första året.

Uppvärmning med olja är i dagens läge ej ekonomiskt möjligt, utan
alternativ energi måste användas. Befintliga anläggningar på Gotland uppvärms
nu av resp. värmepump, kol, spillolja och fjärrvärme, varför erfarenhet
för val vid nyinventering föreligger. Utöver dessa energislag finns
på Gotland även överskott från sågverk (flis) och spillvärme från industri
(Cementas fabrik i Slite).

Lokalisering av växthus kan göras helt med avseende på val av uppvärmning,
då modern odling sker i växthus med betonggolv och odlingssubstrat.
Planerade enheter är också sådana att de kan fungera som enskilda
anläggningar, men även kopplas ihop med trädgårdsbyar.

Sammanfattningsvis kan framhållas att det är i högsta grad önskvärt att
nybyggnad av växthus sker på Gotland ur följande synpunkter: Sysselsättningsunderlaget
ökar i regionen genom såväl den direkta sysselsättningen,
ca 5 500 arbetstimmar per anläggning, som uppsamling och försäljning.
Näringen ges ett säkrare underlag och bättre utvecklingsmöjligheter
genom att underlaget för rekrytering, rådgivning, service osv. ökas. Om
ingen nybyggnad sker, riskerar näringen att slås ut då nuvarande anläggningar
når den gräns då det ej är ekonomiskt försvarbart att de drivs
vidare.

Odlingen kan självfallet inriktas även på andra produkter, t. ex. blommor,
men rekryteringen har endast undersökts för tomat- och gurkodlingen,
där intresserade för arrende finns.

Önskvärt är även en uppbyggnad av trädgårdsby, men enskild odling om
ca 3 300 m2 bör först byggas, dock på sådant tomtområde att utökning
senare kan ske.

14

Statligt stöd till växthus utgår normalt genom lantbruksnämnderna, lantbruksstyrelsen
och därifrån endast som statlig kreditgaranti. Stöd är dock
ej möjligt genom ovan redovisade förräntningsmöjligheter. Lokaliseringsstöd
i någon form, exempelvis kommunalt industrihus, torde därför vara
enda möjligheten att åstadkomma önskvärd utbyggnad. Detaljprojektering
med lokalisering, uppvärmning och utbyggnadsmöjligheter kan snabbt genomföras
då beslut föreligger om finansieringssätt.

I propositionen berörs även frågan om ”stöd till intensifierade kommunala
sysselsättningsinsatser i glesbygder”. Här påtalas att denna stödform
skall kunna lämnas i stödområdena A och B samt, om särskilda skäl
föreligger, temporärt i stödområde C, dock i första hand i områden som
gränsar till stödområde A eller B.

Gotland skulle härmed icke vara berättigat till denna stödform eftersom
havsbarriären isolerar Gotland från andra regioner. Vi anser detta vara
felaktigt och vi föreslår att Gotland skall jämställas med C-områden som
gränsar till stödområdena A och B.

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam översyn av
bestämmelserna för lokaliseringsstöd så att sådant stöd kan utgå
för uppförande av växthus enligt samma villkor som gäller för
kommunala industrilokaler,

2. att riksdagen beträffande stöd till intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser
i glesbygder som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om att Gotland skall
jämställas med stödområde C som gränsar till stödområde A eller
B.

Stockholm den 25 mars 1982

PER-A. NILSSON (s) GUNHILD BOLANDER (c)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982