Mot. 1981/82

2341-2348

Motion
1981/82:2341

Filip Johansson och Arne Lindberg

Program för regional utveckling och resurshushållning (prop. 1981/

82:113)

I proposition 1981/82:113 motiverar det svåra sysselsättningsläget i
Norrbotten att särskilda resurser anvisas i sysselsättningsfrämjande syfte.

Genom att direkta medel anvisas som regionala organ får disponera för
redan planerade insatser, bör dessa medel kunna ge snabba och värdefulla
resultat. Genom en kombination av dessa direkt riktade medel och de
ordinarie regional- och arbetsmarknadspolitiska insatserna, bör det vara
möjligt att genomföra projekt, som långsiktigt stärker sysselsättningen i
länet.

För att dessa och redan tidigare genomförda regionalpolitiska projekt
skall kunna fylla avsedda funktioner fordras att företagens konkurrenskraft
stärks genom att de långa avstånden till betydande marknader elimineras
med ett riktigt fungerande transportstöd. I propositionen framhålls
också den stora regionalpolitiska betydelse som transportstödet har för
företag inom stödområdet, när det gäller att överbrygga verkningarna av
långa transportavstånd.

Tyvärr har riksdagen nyligen beslutat om en betydande försämring av
transportstödet (TU 1981/82:5). För regionen betydande företagsenheter
kommer därvid i en konkurrenssituation som gör att deras fortsatta existens
riskeras. Exempel på sådana enheter är t. ex. Seskarösågen, de
mindre sågverken i kustregionen; Plannja AB i Luleå, som in sin verksamhet
har en betydande vidareförädling åsamkas också betydande fördyringar
i sin verksamhet. Transportrådets tolkning av riksdagsbeslutet genom
att undanta hyvlade trävaror från rätten till transportstöd kommer icke att
främja den stimulans till vidareförädling som var avsedd,

Även stålverkens situation kommer vid ett bortfall av transportstödet att
fa väsentligt försämrade konkurrensförhållanden gentemot stålverken i
Mellansverige. Riksdagens tidigare ställningstaganden och ambitioner att
åstadkomma en lönsam stålindustri även i Luleå får icke försämras genom
att ta bort fraktstödet. En sådan besparing kan åsamka företaget skador till
belopp som väsentligt överstiger ett fraktstöd på ca 5 milj. kr. Därför bör
fraktstödet även för stålverken bibehållas.

Liknande förhållanden torde råda även i de övriga delarna av Norrlandskusten,
varför även där belägna företag med viss förädlingsgrad också i
fortsättningen bör komma i åtnjutande av fraktstöd.

1 Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2341—2348

Mot. 1981/82:2341

2

Vi föreslår därför att

de kommuner som enligt riksdagsbeslut ingår
i transportstödsområde 5 vid transportavstånd

över 70 mil erhåller 50 %

Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands

övriga delar erhåller 35 %

Västernorrlands län erhåller 25 %

de delar av Värmlands, Kopparbergs och

Gävleborgs län som omfattas av transportstödet erhåller 15 %

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar om en ändring av transportstödet i enlighet
med vad som i motionen anförts.

Stockholm den 25 mars 1982

FILIP JOHANSSON (c)

ARNE LINDBERG (c)