Mot. 1981/82
2334-2340
Motion
1981/82:2334
Axel Andersson m. fl.
Program för regional utveckling och resurshushållning (prop. 1981/
82:113)
I proposition 1981/82:113 rörande program för regional utveckling och
resurshushållning behandlas jord- och skogsbruket inom den regionala
planeringen och samordningen.
Föredraganden framhåller att en anpassning av de areella näringarna till
de regionala och lokala förutsättningarna underlättas, om ett regionalt
programsamarbete med utgångspunkt i länsplaneringen utvecklas. Vi delar
denna uppfattning men anser att detta bör av riksdagen betonas betydligt
starkare än vad som skett i propositionen.
Genom en målmedveten planering i läns- och kommuninstanserna under
nära samarbete dem emellan och ett energiskt realiserande av planerna kan
man uppnå
1. ökade sysselsättningsmöjligheter i skogen, framför allt inom stora
delar av de föreslagna stödområdena A och B,
2. ett av nödvändighet aktivare skogsbruk i trakter som nu till en del
präglas av en samhällsekonomiskt oacceptabel passivitet eller av ganska
omfattande s. k. 5:3-skogar,
3. en förbättring av råvaruförsöijningen till skogsindustrin,
4. att befolkningsutflyttningen från den skogsdominerade glesbygden i
norr dämpas.
För oss räcker det inte att som sägs i propositionen ”det på många håll
går att ytterligare utveckla de areella näringarna genom ökad produktionsrådgivning
och ett rätt avvägt statligt stöd”.
Båda slagen av insatser har säkert sin positiva betydelse, men enligt vår
mening bör därtill läggas ett konstruktivt nytänkande i planering och
programarbete. Där bör bl. a. ställas anspråk på och förutsättningar för
skogsägare — oavsett ägarkategori — att själva ännu mera aktivera sitt
skogsbruk, till gagn inte bara för ägarna utan också för de i skog och
skogsindustri yrkesverksamma och för det svenska samhället i dess helhet.
Med tanke på de i många trakter inom de föreslagna stödområdena A
och B ingalunda tillräckligt utnyttjade resurser som finns i form av alltför
litet eller inte alls ianspråktagna men i praktiken utnyttjbara skogsmarker,
maskinkapital och - inte minst - arbetskraft framstår det för oss som ett
självklart samhällsekonomiskt och socialt krav att dessa resurser snarast
disponeras aktivt på ett helt annat sätt än vad som f. n. sker.
Planeringssamarbetet bör därför inte bara koncentreras till respektive
län. Riksdag och regering måste medverka till nya initiativ.
1 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2334 -2340
Mot. 1981/82:2334
2
Föredraganden nämner i propositionen att det för närvarande pågår en
översyn av det statliga stödet till jordbruket i norra Sverige och att i
uppdraget också ingår att pröva frågan om lantbruksföretagens tillgång på
skog. Däremot säger föredraganden inget om att det även pågår en översyn
av lagstiftningen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna och vad
som hör samman med dessa skogar.
Allmänningsskogarna i Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbottens och
Norrbottens läns inland, dvs. inom de föreslagna stödområdena A och B (i
ett undantagsfall C), har lagstadgat och i av regeringen fastställda reglementen
uppgiften att främja socknens jord-, skogsbruk och befolkning.
Dessa skogar avsattes, de allra flesta för mer än hundra år sedan, ur
kronans marker för att vara ett ekonomiskt, socialt och sysselsättningsmässigt
stöd åt socknens invånare. Vid tidpunkterna för avsättandet och
lång tid därefter var så gott som alla dessa innehavare av små jord- och
skogshemman. Skogarna är numera välskötta, och med hänsyn till sina
lägen högproducerande, välorganiserade enheter som ger jämn avkastning
och nettovinst. Ur vinsten betalar enheterna efter prövning ut både individuella
och kollektiva bidrag. Dessa senare bidrag utgår till jordbruk i
bygden och, vilket för närvarande helt överväger, till skogliga åtgärder
som byggande av skogsvägar, skogsvård, gallringar o.d. Enligt vad vi
inhämtat uppgår de årliga sammanlagda bidragsbeloppen från dessa kooperativa
allmänningar till i dagens penningvärde mer än 20 milj. kr. Dessutom
torde summan av fonderade medel uppgå till inemot 120 milj. kr.
Med hänsyn till den betydelse och det stöd i pengar allmänningsskogarna
i de föreslagna stödområdena A, B och C svarar för inom de areella
näringarna anser vi att dessa enheter på lämpligt sätt bör infogas i den
länsvisa och kommunala planeringen och programarbetet. Eftersom allmänningsskogama
har en privaträttslig, kooperativ karaktär, bör samarbetsformema
anpassas därefter. I alla händelser bör dessa enheter adjungeras
till planerings- och programarbetet. De statliga och kommunala investerande
bidrags- och långivande respektive rådgivande organen bör känna
till allmänningsenheternas förutsättningar och egna stödplaner. Fel- eller
dubbelsatsningar kan då undvikas, och koordinationer kan ge förutsättningar
för att förbättra ekonomin och sysselsättningen i skogen, liksom för
de omkring 20000 som är kollektiva delägare i enheterna.
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om planering och programsamarbete på det
skogliga området,
2. att riksdagen hos regeringen begär redovisning av vilka åtgärder
som vidtagits i anledning härav,
3. att i den mån uppnåendet av motionens syfte beträffande ett
effektivt resursutnyttjande fordrar riksdagens medverkan regeringsförslag
härför snarast föreläggs riksdagen,
Mot. 1981/82:2334
3
4. att riksdagen beslutar att motionen överlämnas till den pågående
allmänningsutredningen för beaktande i de delar som berör utredningens
arbete.
Stockholm den 25 mars 1982
AXEL ANDERSSON (s)
LILLY HANSSON (s) YNGVE NYQUIST (s)
STEN-OVE SUNDSTRÖM (s)