3

Motion

1981/82:2321

Lisa Mattson m. fl.

Ändring i lagstiftningen om kriminalvård i anstalt m. m. (prop.
1981/82:141)

I proposition 1981/82:141 föreslås ändringar i lagen (1974:205) om
kriminalvård i anstalt. Ändringarna, som föranletts av förslagen från
permissionsutredningen, syftar till att öka möjligheterna att komma till rätta
med narkotikamissbruk och brottslighet från de dömdas sida under anstaltstiden.

Permissionsutredningens förslag i betänkandet (Ds Ju 1981:14) Straffverkställighet
för vissa långtidsdömda var utomordentligt långtgående. Om
utredningens förslag genomförts skulle i praktiken en ny påföljdsform ha
införts vilken i vissa stycken kunnat liknas vid det sedan länge avskaffade
straffarbetet. I propositionen tar föredraganden avstånd från så långtgående
förslag.

I stället föreslås förändringar som ligger närmare de bestämmelser som nu
tillämpas. De väsentligaste av dessa innebär att vissa intagna som dömts till
fängelse i lägst två år (s. k. 7:3-a-fall) skall bli föremål för ytterligare
särbehandling. I förhållande till vad som nu gäller minskas kraven för att
intagen skall kunna hänföras till denna kategori. Kravet på att flyktfara skall
föreligga tas bort liksom kravet på att risk skall föreligga för särskilt allvarlig
brottslighet under anstaltstiden. I fortsättningen skall det vara tillräckligt om
risk föreligger för allvarlig brottslighet. En särskild presumtion läggs fast för
dem som dömts för grov narkotikabrottslighet.

Under särbehandlingstiden skall de intagna i princip vara placerade på
sluten riksanstalt och företrädesvis då på en av de anstalter som är särskilt
ägnade att tillgodose kraven på hög säkerhet. Alla former av vistelse utanför
anstalt för den berörda kategorin förbjuds utom särskilda korttidspermissioner,
som dock förutsätter synnerliga skäl. Beviljas den intagne korttidspermission,
skall han i princip vara ställd under bevakning.

Bestämmelser av det slag som föreslås i propositionen strider mot de
strävanden som sedan lång tid präglat kriminalpolitiken i vårt land.
Förändringar av verkställighetsreglerna för de dömda har präglats av en
vård- och behandlingsideologi med humanitära förtecken. Att, som föreslås i
propositionen, ytterligare isolera vissa intagna på kriminalvårdsanstalterna
från kontakter med yttervärlden är i detta avseende ett steg tillbaka. Att
genomföra sådana förändringar som permissionsutredningen föreslagit hade
kunnat skapa allvarliga svårigheter inte endast för de berörda internerna
utan också för personalen på anstalterna.

1* Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2320-2327

Mot. 1981/82:2321

4

Samtidigt är det i dag uppenbart att ytterligare insatser är nödvändiga för
att bekämpa narkotikabruket inom anstalterna och narkotikabrottsligheten
överhuvud taget. Det är, som riksdagen uttalat tidigare, inte minst viktigt att
de intagna som inte själva har narkotikaproblem inte skall behöva komma i
kontakt med narkotika under sin vistelse på anstalten. Syftet med
propositionens förslag är i denna del angeläget.

Vid en avvägning mellan dessa båda målsättningar - behovet att slå vakt
om en humanitär och rehabiliteringsorienterad behandling av de intagna
resp. behovet att motverka narkotikabruk och narkotikahandel på anstalterna
- har vi kommit fram till att propositionens förslag till särbehandling
endast kan accepteras för den grupp intagna som dömts för grovt
narkotikabrott eller grov varusmuggling av narkotika. För övriga bör inte nu
de skärpningar i möjligheterna till särbehandling som föreslås i propositionen
göras tillämpliga.

Beslut att tillämpa de nya bestämmelserna bör som föreslås i propositionen
liksom hittills vad gäller tillämpningen av 7 § tredje stycket KvaL fattas av
kriminalvårdsstyrelsen. Enligt vår mening bör det uttalas att dessa ärenden
av hänsyn till dess ingripande betydelse för den enskilde skall behandlas av
styrelsen och alltså inte vara möjliga att delegera till annat organ.
Bestämmelser om detta bör införas i kungörelsen (1974:248) med vissa
föreskrifter rörande tillämpningen av KvaL.

Vårt ställningstagande leder till att 6, 11, 14 och 34 §§ i förhållande till
propositionens förslag måste kompletteras med en precisering som anger att
de tillförda kriterierna endast avser verkställighet av straff för grovt
narkotikabrott eller grov varusmuggling av narkotika.

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

1. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:141 antar
de i propositionen föreslagna ändringarna i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt med de ändringar som följer av vad som
anförts i motionen,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts rörande beslut om särbehandling i enlighet med 7 §
KvaL.

Mot. 1981/82:2321

5

Stockholm den 24 mars 1982

LISA MATTSON (s)

ERIC JÖNSSON (s)

LILLY BERGANDER (s)

KARL-GUSTAF MATHSSON (s)

NILS-OLOF GRÖNHAGEN (s)

ANITA GRADIN (s)

ULLA-BRITT ÅBARK (s)

HANS PETTERSSON (s)
i Helsingborg

ARNE NYGREN (s)

HELGE KLÖVER (s)

MAJA BÄCKSTRÖM (s)
WIVI-ANNE CEDERQVIST (s)
PER-A. NILSSON (s)

INGE KARLSSON (s)