14

Motion
1981/82:2315

Sten Svensson m. fl.

Organisation och finansiering av djurens hälso- och sjukvård, m. m.
(prop. 1981/82:122)

I propositionen har man undervärderat risken för att det föreslagna finansieringssystemet
med djursjukvårdsavgifter skall leda till en privatisering av
djursjukvården. En genomsnittlig djursjukvårdsavgift om 20000—25 000 kr.
per år och distriktsveterinär torde med den variation i antal sjukbesök som
finns mellan distrikt innebära att i en del distrikt den dubbla årliga summan
kan vara aktuell.

Eftersom en börjande mättnad av den veterinära arbetsmarknaden samtidigt
kan konstateras kan detta lätt leda till en väsentlig etablering av privatpraktiserande
veterinärer i arbetstyngda områden, varvid konkurrensen i
första hand och mycket lätt kan baseras på ekonomisk grund.

En sådan utveckling ger upphov till en ond cirkel: minskat antal sjukbesök
för distriktsveterinärerna ger minskade totala djursjukvårdsavgifter, vilket
leder till höjning av avgiften, vilket i sin tur ger ökat ekonomiskt utrymme för
privat etablering. Därigenom kommer i längden — som veterinärförbundet
framhållit i remissyttrande - distriktsveterinärorganisationen att brytas
sönder.

Motsvarande synpunkter har också redovisats i LRF:s remissvar:

Sammanfattningsvis anser LRF att staten inte kan undandra sig sitt ansvar,
utan måste ta sin berättigade del av ökade kostnader. Statens anslag kan
därmed inte hållas realt oförändrat. Av de fyra föreslagna finansieringsalternativen
kan LRF inte acceptera att kollektiva medel används för att finansiera
kostnader för akutsjukvård enligt alternativ 4 och anser att alternativ 1
för närvarande inte är tänkbart.

LRF är inte berett att ta ställning till hur ett ökat uttag från djurägarna bör
ske, utan anser att alternativen 2 och 3 närmare måste utredas i avseende på
konsekvenser för samhället och djurägarna. Kostnaderna för en central
uppbörd av sjukvårdsavgifter bör i detta sammanhang granskas och utvärderas.
Finansieringsformen får inte medföra att den fungerande distriktsveterinärorganisationen
slås sönder genom en omfattande etablering av privatpraktiserande
veterinärer.

En av effekterna av en sådan utveckling blir att de fördelar som man
framfört med ett databaserat journalföringssystem kommer att reduceras
eller rent av elimineras. För att ett sådant system skall kunna utnyttjas i de i
propositionen nämnda syftena t. ex. i avelsarbetet och som underlag för
forsknings- och utvecklingsarbete som berör djurhälsovård och djursjukvård,
måste rapporteringsgraden vara mycket hög.

De administrativa kostnaderna för uppbörden av djursjukvårdsavgifterna

Mot. 1981/82:2315

15

har inte angetts, men kan inte vara obetydliga. I utredningsarbetet har
nämnts siffror i storleksordningen 5-7 kr. per djursjukvårdsavgift. vilket då
skall relateras till den i propositionen angivna (s. 24) avgiften 5-10 kr.! Om
principen med djursjukvårdsavgift en gång knäsatts, leder detta snabbt till att
en allt större del av den totala finansieringen av djursjukvården kan krävas
ske genom ökade djursjukvårdsavgifter. Det anförda leder till uppfattningen
att riksdagen inte nu kan fatta beslut på grundval av den redovisning som görs
i propositionen. Frågan bör utredas ytterligare, som bl. a. framhållits i LRF:s
remissvar.

Med åberopande av vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen med avslag på propositionen i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
finansieringen av djurens hälso- och sjukvård.

Stockholm den 23 mars 1982
STEN SVENSSON (m)

STEN STURE PATERSON (m)

ALLAN EKSTRÖM (m)

Prirtted in Sweden. Graphic Systems, 1982