Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1981/82:2289

Motion
1981/82:2289
Gösta Bohman m. fl.

Program för regional utveckling och resurshushållning (prop. 1981/
82:113)

Sammanfattning

I denna partimotion presenterar moderata samlingspartiet sin syn på
regionalpolitiken. Motionen utgör en komplettering och uppföljning av det
regionalpolitiska avsnitt som finns i den tidigare partimotionen om riktlinjer
för den ekonomiska politiken m. m. (motion 1981/82:2018). Huvudpunkterna
i våra krav på ny inriktning av regionalpolitiken är:
o Mer generellt verkande åtgärder,
o En successiv avveckling av de selektiva stödformerna.

Regeringens analys av effekten av den hittills förda regionalpolitiken är
bristfällig. Vidare saknas en analys av möjligheterna att utnyttja skattepolitiken
i regionalpolitisk! syfte liksom en analys av konflikten mellan en
regionalpolitik av nuvarande utformning och marknadsekonomi. Från dessa
utgångspunkter kan vi inte godta propositionens förslag till framtida
riktlinjer för regionalpolitiken. Vi föreslår därför att ett nytt förslag utarbetas
med den inriktning som vi anger i denna motion.

Emellertid måste utvecklingsprocessen mot mer generellt verkande åtgärder
inledas redan nu. På kort sikt bör därför följande åtgärder vidtas:
o Arbetsgivaravgifterna sänks (utöver regeringens förslag)

— i resterande del av stödområde A med 5 procentenheter

— i stödområde B med 3 procentenheter.

Finansiering sker genom en omfördelning inom den anslagsram som

regeringen angett.
o Elenergiskatten tas bort för stödområde A.

I samband med den översyn av regionalpolitiken som vi begär bör en
avvecklingsplan för de selektiva styrmedlen och bidragen upprättas. Vidare
bör transportstödet reformeras, varvid de selektiva inslagen i detta
minskas. I avvaktan härpå bör de selektiva stödmedlen ställas till länsstyrelsernas
förfogande för insatser inom prioriterade områden. Dessa medel
bör dock så snart som möjligt omvandlas till statliga kreditgarantier, varvid
lånemedlen skall kanaliseras genom det reguljära kreditväsendet. På längre
sikt anser vi att de generellt verkande åtgärderna skall byggas ut, varvid de
selektiva stödformerna successivt tas bort i sin helhet.

I övrigt tas följande frågor upp i motionen:
o Stödområdet begränsas ytterligare.

1 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2289

Mot. 1981/82:2289

O Länsplaneringen avvecklas i sin helhet,
o Utvärdering av industricentra som regionalpolitisk stödform,
o Översyn av verksamheten vid Regioninvest Norr AB.

Slutligen hänvisas i motionen till de alternativa åtgärder inom glesbygdsstödets
ram samt åtgärder för att främja turismen som redovisats i partimotion
1981/82:2018.

Regionalpolitikens framtida inriktning

Målet för regionalpolitiken är att skapa så likvärdiga förutsättningar som
möjligt mellan landets olika delar. Regionalpolitiken skall i möjligaste mån
göra människorna i hela landet delaktiga av vår allmänna materiella, sociala
och kulturella välfärd. Strävan måste vara att skapa regionala arbetsmarknader
där olika slags näringslivs- och samhällsaktiviteter finns representerade.
En tillfredsställande offentlig och enskild service skall stå till
människornas förfogande.

Vissa regioner i vårt land har sämre förutsättningar än andra i dessa
avseenden, bl. a. beroende på de långa avstånden, klimatet och bristande
industriell tradition. Om dessa nackdelar kompenseras på olika sätt kan
företag i främst Norrland och på Gotland få bättre förutsättningar att
konkurrera på jämbördiga villkor.

Det är angeläget att regionalpolitiken renodlas till att skapa så lika
förutsättningar som möjligt över hela landet och mellan olika regioner.
Generella stimulansåtgärder är därför att föredra framför selektiv detaljstyrning.

I sammanhanget måste emellertid slås fast att den grundläggande förutsättningen
för en positiv utveckling i hela landet är att det förs en ekonomisk
politik som kan skapa tillväxt i den svenska ekonomin. Vi har i
partimotion 1981/82:2018 angett riktlinjer för en sådan politik. Ansträngningarna
att bereda ”arbete åt alla” måste baseras på ett konkurrenskraftigt
näringsliv i samverkan med en effektivt fungerande offentlig sektor.

Den hittillsvarande regionalpolitikens effekter

Betydande insatser har under snart två decennier gjorts inom ramen för
regionalpolitiken i syfte att motverka trenden mot en allt snedare befolknings-
och näringsstruktur. Dessa insatser har emellertid knappast förmått
lösa de problem som följer av den sneda befolkningsstrukturen. Det finns
dock skäl att anta att förändringarna skulle ha gått mycket snabbare utan
dessa satsningar.

Trots de många, stora och kostsamma insatserna kan resultatet knappast
sägas vara tillfredsställande. En stor del av de regionalpolitiska stödåtgärderna
har inriktats på Norrlandslänen. Ändå har befolkningsutvecklingen i
Norrland inte förbättrats på något mer påtagligt sätt. Visserligen har vissa
orter i Norrlandslänen under denna tid varit expansiva och ökat sin befolk

Mot. 1981/82:2289

ning. Men befolkningsuttunningen i andra kommuner inom landsdelen har
i gengäld varit så mycket mera markerad.

De selektiva styrmedlen och subventionerna har blivit så omfattande
och svåröverskådliga att statens industriverk har ansett det nödvändigt att
utge en särskild stödkatalog. En långtgående rationalisering av stödformerna
skulle minska selektiviteten och öka effektiviteten i industripolitiken.

En starkt bidragande orsak till att de mycket stora insatser som gjorts i
sysselsättningsbevarande och regionalpolitisk! syfte inte varit framgångsrika
är att kostnadsstegringarna inom industrin inte har kunnat nedbringas.
De statliga åtgärderna har snarast medverkat till att permanenta ett alltför
högt kostnadsläge i nedläggningshotade industrier. Genom de statliga ingreppen
har de anställda och deras organisationer invaggats i tron att det
inte finns något krav på företagsekonomisk lönsamhet och konkurrensförmåga
på marknaden. Den s. k. solidariska lönepolitiken har medfört att de
anställda inte givits möjligheter att lönepolitiskt medverka till att återställa
företagens lönsamhet.

Det är nödvändigt att alla berörda parter medverkar i arbetet att återge
svensk industri dess konkurrenskraft. För att återta förlorade marknadsandelar
fordras inte bara en kostnadsutveckling som motsvaras av den i vår
omvärld; takten måste bli lägre.

I valet mellan att arbete kvar i företaget och bo kvar på den invanda
bostadsorten eller att flytta till en ny arbetsplats med alla de komplikationer
och kostnader detta medför väljer många med all säkerhet det första
alternativet, även om det innebär att den ekonomiska ersättningen blir
lägre. Det lägre ekonomiska utfallet anses ofta kompenseras av att bosättning
utanför storstadsregionerna medför sociala och miljömässiga fördelar.

När vi mot denna bakgrundsteckning — som i sina huvuddrag finns i
motion 1981/82:2018 - tar del av regeringens proposition 1981/82:113,
finner vi dessvärre att den förda analysen av den hittills förda regionalpolitiken
är behäftad med betydande brister. Följaktligen låter regeringen den
selektiva medelsarsenalen i huvudsak ligga kvar ograverad. Den glättade
bild propositionen ger av nuvarande förhållanden finner vi motsägelsefull.
Det förefaller som om regeringen inte velat inse att regionalpolitiken trots
betydande ekonomiska insatser under flera år - inte nämnvärt förmått
att förändra befolkningsstrukturen.

En ännu större brist i propositionen är den obefintliga analysen av
konflikten mellan marknadsekonomi och regionalpolitikens utformning
ställd i relation till de övergripande målsättningarna för regionalpolitiken.
När man - som regeringen anför i propositionen - gör anspråk på att
lägga fast regionalpolitiken för en längre tidsperiod, är det enligt vår
mening nödvändigt att dessa riktlinjer har en sådan analys som utgångspunkt.
Regeringen, som i andra sammanhang säger sig vilja försvara och
även förstärka marknadsekonomin som det för vårt land bästa ekonomiska
11 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2289

Mot. 1981/82:2289

systemet, bör med dylika analyser ge vägledning även på de områden som
omfattar arbetsmarknads-, närings- och regionalpolitiska överväganden.
Från våra utgångspunkter anser vi att denna analys skulle ge ett mer
tillförlitligt underlag för avvägningen mellan generellt verkande och selektivt
styrande regionalpolitiska medel.

Det saknas också en analys av möjligheterna att använda skattepolitiken
i regionalpolitisk! syfte. Vi bortser då från att regeringen — vilket vi skall
kommentera något senare — nu föreslår att ett system med sänkningar av
arbetsgivaravgifterna skall prövas, dock i begränsad omfattning. En viktig
faktor för att regionalpolitiken skall bli framgångsrik är möjligheten att
underlätta flyttningen av erforderlig arbetskraft till orter där etableringar i
regionalpolitisk! syfte skall åstadkommas. Rörligheten i samband med
regionalpolitiken har knappast berörts i propositionen, ej heller pendlingsfrågorna
inom sysselsättningssvaga regioner.

Regionalpolitisk! önskvärda etableringar etc. kan många gånger vara
beroende av att kunna nyrekrytera personer med särskilt yrkeskunnande.
En viktig faktor som påverkar benägenheten att flytta från Syd- och
Mellansverige till skogslänen och till Gotland är möjligheten för övriga
familjemedlemmar att få arbete. Om inte make/maka kan få arbete på den
nya orten ter det sig mer förmånligt att stanna kvar på sin ort än att flytta
till en ny miljö, även om arbetsbytet i sig för en av familjemedlemmarna
kan innebära en lönehöjning eller avancemang i övrigt.

Om familjebeskattningen tagit hänsyn till den verkliga försörjningsbördan
hade incitamenten att flytta kanske varit mer påtagliga. Moderata
samlingspartiet har som bekant i annat sammanhang föreslagit beskattning
efter förmåga. Vi har också särskilt drivit kravet på en rättvisare fördelning
av stödet till barnomsorg, som i dag främst gynnar de stora tätorterna.
Detta bör i första hand ske genom införande av vårdnadsersättning/vårdnadsbidrag
inom ramen för det nuvarande stödet. Vi vill också framhålla
de åtgärder vi i andra sammanhang förordar i syfte att få till stånd en större
rörlighet på arbetsmarknaden. Således bör rörlighetshämmande inslag undanröjas
i arbetsmarknadslagstiftning, ledighetslagstiftning och i reglerna
för arbetslöshetsersättningen.

Det är nödvändigt att också parterna på arbetsmarknaden medverkar
genom att undanröja hinder för rörligheten. Således bör exempelvis avtal
eller bestämmelser i de offentliga arbetsgivarnas personalplaner som endast
erkänner anställning vid det egna landstinget eller i den egna kommunen
som meriterande vid nyanställningar snarast omförhandlas. Vi
anser att dessa frågor även har stor regionalpolitisk betydelse och det är
därför lämpligt att göra en analys även av dessa problem i samband med att
riktlinjer för en regionalpolitik ägnad att ligga fast för längre tid fastställs.

Dessa synpunkter leder till slutsatsen, att vi inte heller denna gång kan
lägga fast regionalpolitiken för någon längre tid. I vart fall inte på det sätt
som regeringen föreslår i propositionen. Vi föreslår därför att en ny analys

Mot. 1981/82:2289

görs — med beaktande av de frågor som vi ovan har angett - och att
regeringen återkommer med förslag till riktlinjer för den framtida regionalpolitiken.

Regionalpolitiska medel

Som framgått av de inledande avsnitten i denna partimotion förordar vi
en tyngdpunksförskjutning från användandet av selektiva åtgärder till generellt
verkande stimulansinsatser.

Likvärdiga förutsättningar mellan landets olika delar förutsätter en ekonomisk
och näringspolitisk miljö där skaparlust, personliga initiativ och
arbetsvilja befrämjas. För att åstadkomma detta måste hänsyn tas till bl. a.
olika lokala förhållanden. Ett sätt att uppnå detta är en övergång till mer
generellt verkande ekonomiskt-politiska åtgärder som tillvaratar marknadsekonomins
decentraliserade och effektiva beslutsfattande. Skall de
regionalpolitiska målen uppnås måste beslutanderätten över de statliga
stödformerna flyttas från centralt placerade politiker och ämbetsmän till
dem som har bättre kännedom om de regionala förutsättningarna och
möjligheterna.

Generella stimulansåtgärder är inte behäftade med de uppenbara nackdelar
som utpräglat selektiva och administrativt styrda stödåtgärder medför.
De senare innebär ofta att det näringsliv som redan finns i stödområdet
inte främjas. En snedvriden konkurrens till förmån för stödberättigade
företag kan leda till att sysselsättningen i befintliga företag hotas. Ett
selektivt system kräver dessutom ofta en byråkratisk beslutsprocess med
åtföljande risk för orättvis behandling.

Vi avvisar därför en ytterligare utbyggnad av den selektiva regionalpolitiken
liksom krav på lagstiftning om etableringskontroll eller s. k. ”frivilliga
överenskommelser” mellan staten och företagen. Enligt vår mening
representerar sådana överenskommelser främmande element i svensk förvaltning.
De leder alltför lätt in i en ”mygelekonomi”.

Vi avvisar dock inte sådana selektiva åtgärder som kan erfordras i vissa
akuta situationer. Men handläggningen av sådana ärenden behöver läggas
om. Vi föreslår att beslutanderätten i sådana frågor flyttas ned till länsplanet.
Det skall i fortsättningen ankomma på länsstyrelserna att fatta
beslut inom de anslagsramar som regering och riksdag fastlägger. Besluten
skall i första hand avse kreditgarantier, varvid lånemedel etc. kanaliseras
genom det reguljära kreditväsendet. Bankernas lokalkännedom och marknadsöversikt
jämte deras kreditprövningserfarenhet beträffande näringslivsprojekt
utifrån företagsekonomiska grunder bör bättre tas till vara.

De regionalpolitiska stödformerna av generellt verkande utformning bör
utgöras av 1) sänkning av arbetsgivaravgifterna, 2) transportstöd och 3)
sänkta elenergikostnader.

I takt med att den selektiva medelsarsenalen avvecklas kan generellt
verkande åtgärder av dessa slag byggas ut. Målsättningen bör på sikt vara

Mot. 1981/82:2289

att i huvudsak avveckla alla selektiva åtgärder och styrmedel. Då detta inte
är möjligt att göra med omedelbar verkan föreslår vi att regeringen upprättar
en avvecklingsplan på detta område. Vi förordar att regeringen utarbetar
en sådan plan i samband med att förslag till nya riktlinjer för regionalpolitiken
utarbetas, varvid förslag till en mer långtgående användning av
generellt verkande åtgärder enligt våra önskemål läggs fram för riksdagen.
1 samband med denna omprövning av regionalpolitiken vill vi också förorda
att regeringen överväger former för att ersätta lokaliseringslånen med
statliga kreditgarantier, som fördelas av länsstyrelserna i de län som riksdagen
på förslag av regeringen prioriterar.

Genom att lämna stödet i form av statliga kreditgarantier ges utrymme
för utökat samarbete mellan länsstyrelsen, kommunerna och de ordinarie
kreditinstituten i länen. Härigenom uppnås större flexibilitet och effektivisering
av de regionalpolitiska insatserna. Det nära samarbete som skapas
mellan företag och banker är en förutsättning för att på lång sikt kunna
driva företag på ett marknadsmässigt sätt.

Sänkningen av arbetsgivaravgifter och av elenergiskatten i visst stödområde
bör kunna finansieras inom den ram som i dag är avsatt för regionalpolitiska
åtgärder.

Vi har i tidigare regionalpolitiska sammanhang föreslagit att särskilda
investeringsfonder för investeringar i stödområdet skall kunna inrättas, till
vilka avsättningar - om investeringarna kan bindas till visst stödområde skulle
kunna göras på förmånliga villkor. Alternativt kan vi eventuellt
tänka oss ett system där nuvarande investeringsfonder kan utnyttjas även i
regionalpolitisk! syfte. Förutsättningarna för att kunna begagna sig av även
detta medel bör lämpligen klaras ut i samband med en mer markerad
omläggning av regionalpolitiken som vi talat för i det föregående. Vi
föreslår därför att även denna fråga analyseras i samband med den omprövning
av riktlinjerna för den framtida regionalpolitiken som vi föreslagit

Slutligen bör utformningen av transportstödet innefattas i det åtgärdsprogram
som vi föreslår att regeringen bör lägga fram. Transportstödet
skall därvid utformas mer som ett generellt verkande regionalpolitisk!
medel, avsett att närmast kompensera handikappen i form att långa avstånd
till marknaden för företag i sysselsättningssvaga regioner. Det är mot
bl. a. denna bakgrund som vi i annat sammanhang har begärt att transportstödet
i sin nuvarande form skall trappas ned. Transportstödet skall således
inte utgöra ett medel för att subventionera transportföretag som sådana.
Som vi anfört i motion 1981/82:2018 kan transportstödet säkerställa
konkurrens på lika villkor med andra delar av landet för olika transportsätt
inom samt till och från stödområdet. Denna stödform måste dock fortgående
anpassas till rådande kostnadsutveckling.

Transportstödet är till sitt syfte och sin allmänna karaktär ett generellt
instrument för att utjämna konkurrensolikheter mellan olika delar av lan

Mot. 1981/82:2289

det. Samtidigt ingår i stödet dock en rad selektiva moment, t. ex. sådana
som utesluter vissa transportmedel och varuslag. Vi anser att de selektiva
inslagen i transportstödet skall minskas i möjligaste mån. Samtidigt bör
stödets koppling till vissa särskilda transportsätt överges.

Sammanfattningsvis innebär dessa våra förslag att regeringen skall företa
en närmare analys av den förda regionalpolitiken på sätt som vi i det
föregående angivit. Därefter skall riktlinjer för den framtida regionalpolitiken
utarbetas på grundval av dessa analyser. Därvid skall ett åtgärdsprogram
för en övergång till användandet av mera generellt verkande åtgärder
i regionalpolitiken utarbetas liksom en avvecklingsplan för den selektiva
medelsarsenalen och de selektiva styrinstrumenten. 1 det följande begränsar
vi oss till de konkreta förslag som redovisats i regeringens föreliggande
proposition. Detta innebär, med hänsyn till vad vi nyss har anfört, att vi
betraktar dessa åtgärder och våra ändringsförslag som åtgärder på kort sikt
vars framtida användning får prövas i samband med att riksdagen tar
ställning till det principförslag om framtida riktlinjer som vi har begärt att
regeringen skall lägga fram.

S tödområdesindelningen

Riksdagen beslöt 1979 att den tidigare stödområdesindelningen skulle
ersättas av ett nytt system, där berörda kommuner placeras in i olika
stödklasser. Tillkomsten av de s. k. grå zonerna är ett uttryck för att den
tidigare indelningen inte ansågs vara ändamålsenlig. Vi tillstyrkte den
dåvarande regeringens förslag under den bestämda förutsättningen att det
nya systemet skulle tillämpas på försök.

Stödområdesindelningen har under den tid som passerat kommit att
utvecklas så att den helt dominerande delen av landet är placerat i ett eller
annat stödområde. Inplacering i stödområde har ofta blivit den kosmetika
som tillgripits då inga andra åtgärder har kunnat vidtas. Den till stödområdesindelningen
bundna åtgärdsarsenalen har dessutom tagit alltför liten
hänsyn till variationer i näringslivsstrukturen och lokala förhållanden i
övrigt. Det kan inte vara rimligt att statsmakterna fördelar det regionalpolitiska
stödet kommunvis.

Vi har i föregående avsnitt förordat att länsstyrelserna skall tilldelas
beslutanderätten över det regionalpolitiska stöd som kommer att finnas
kvar efter den omläggning som vi föreslagit. Dessa medel kommer i första
hand att utgöras av statliga kreditgarantier. Detta innebär att länsorganet
inom vissa av staten givna ramar och i samråd med de berörda kommunerna
får använda medlen på det sätt som bäst gagnar regionen. Härigenom
uppnås större flexibilitet och effektivitet.

Vi har i motion 1981/82:2018 förordat att nuvarande stödområdesindelning
bör avvecklas. Skall stödåtgärder ge önskad effekt i de områden som
är bäst betjänta av detta får inte stödområdet omfatta alltför stor del av
landets yta. Detta innebär en uttunning av effekten i de kommuner som
bäst är betjänta av stödet.

Mot. 1981/82:2289

Regeringens förslag till ny stödområdesindelning innebär att vi fått gehör
för dessa våra krav. Det nu föreliggande förslaget står i klar kontrast till de
ambitioner som kom till uttryck i partimotioner och i reservationer som
väcktes i samband med 1979 års beslut resp. fogats till betänkande AU
1978/79:23. Hade samtliga motionskrav godtagits av riksdagen vid denna
tidpunkt, hade det i dag funnits stödkommuner i samtliga län utom två:
Malmöhus och Halland, om man bortser från det specialdestinerade stödet
till varvsorterna. Från den utgångspunkten är det en välgörande nyorientering
som satt sin prägel på regeringens förslag. Emellertid har vi anledning
att föreslå vissa smärre justeringar. Regeringen har i några fall övergett
principen om att kommun skall utgöra minsta enhet i regionalpolitiken.
Från principiella utgångspunkter kan vi inte utan vidare godta att
statsmakterna skall utfärda riktlinjer och därmed styra verksamheten inom
mindre enhet än kommun. Därtill kommer praktiska problem av skilda
slag. Dels låser man fast indelningen för lång tid, varigenom ett flexibelt
utnyttjande inom kommunen begränsas, vilket kan vara av behovet påkallat
då förutsättningarna inom en kommun snabbt kan ändras. Dels blir det
svårare att administrera de generellt verkande åtgärder som vi förordat i
det föregående, om vissa kommuner har delats upp i olika enheter.

Den önskvärda flexibiliteten kan i sig ändå åstadkommas inom en kommun
även om en uppdelning inte formellt har skett genom stödområdesindelningen.
Det ankommer redan i dag på resp. länsstyrelse att i samverkan
med vederbörande kommun prioritera de delar av kommunen som skall få
ett något högre stöd inom de maximivärden som gäller inom resp. stödområde.
Riksdagen kan också räkna med att berörda myndigheter kan utnyttja
stödet flexibelt så att normer för stöd vid etableringar i kommunens
ytterområden bestäms till klart högre belopp än vid etableringar i centralorten.

Från dessa utgångspunkter föreslår vi att en sådan uppdelning ej kommer
till stånd. Regeringen har f. ö. i sin proposition avvisat krav från
länsstyrelser på sådan uppdelning med liknande argument, vilket ger intryck
av en inkonsekvent behandling. Vårt principiella ställningstagande
står i överensstämmelse med riksdagens beslut 1979.

Våra förslag beträffande stödområdesindelningen framgår av bilaga 1.
På sikt förordar vi en ytterligare begränsning av stödområdet. Målet bör
vara att återgå till ett system med två stödområden (A och B). Detta kan
åstadkommas genom att ytterligare kommuner — i takt med att den regionala
balansen förbättras — tas ur stödområdet eller alternativt genom en
överflyttning från område C till B. Även nedflyttningar från A och B kan
bli aktuella. Vi förordar nu inga sådana åtgärder. Dessa bör prövas i
samband med en framtida omläggning av regionalpolitiken.

På ännu längre sikt bör övervägas om stödområdesindelningen helt kan
avskaffas i sin nuvarande detaljerade form och stödet i stället fördelas till
de län som har störst behov av stöd. Resp. länsorgan kan då få en möjlighet

Mot. 1981/82:2289

att fördela stödet med hänsyn till lokala förhållanden i varje enskilt fall och
med hänsyn till regionens intressen.

Löneskatten och socialförsäkringsavgifterna

Skattepolitiken bör utnyttjas i regionalpolitisk! syfte för att medverka till
att kompensera kostnadsnackdelar och dämpa behovet av selektiva insatser.

1976 halverades löneskatten i det inre stödområdet, bl. a. på moderata
samlingspartiets initiativ. 1978 sänktes löneskatten med 2 procentenheter i
hela landet. 1 det inre stödområdet avskaffades den därmed helt. Vid
halvårsskiftet 1978, slutligen, avskaffades löneskatten i hela landet. I och
med sistnämnda beslut, som var ett väsentligt inslag i den rekonstruktion
av den svenska ekonomin som trepartiregeringen inledde, bortföll den
regionalpolitiska stimulans som den tidigare differentieringen inneburit.

Den successiva avvecklingen av löneskatten i det inre stödområdet 1976
och 1978 överensstämmer med vår uppfattning att regionalpolitisk stöd
bör inriktas mera på att ge sysselsättning och mindre på att tillhandahålla
kapitalsubventioner. Den principiella inriktning som dessa åtgärder innebär
bör därför fullföljas.

Propositionens förslag om att detta medel nu skall införlivas i den
regionalpolitiska medelsarsenalen är därför att hälsa med tillfredsställelse.
Vi anser dock att omfattningen är alltför blygsam (förslaget omfattar fyra
kommuner). Vi föreslår utöver vad regeringen har förordat att resterande
kommuner i stödområde A får en sänkning med 5 procentenheter och
kommuner i stödområde B med 3 procentenheter. Undantag för offentliga
organ etc. bör ske på samma sätt som regeringen har föreslagit. Våra
ändringsförslag framgår av bilaga 2, vari ändringar har gjorts i regeringens
lagförslag av redaktionell karaktär utan att någon saklig ändring i övrigt
åsyftas. Vi beräknar en kostnad — utöver regeringens förslag - till ca 350
milj. kr. (1982 års löneläge). Beräkningarna avser på samma sätt som i
proposition 1981/82:113 annan arbetsgivare än statlig och kommunal verksamhet
i myndighetsform. Denna kostnad bör finansieras på sätt som vi
anger i det följande.

Syftet med sänkningen av arbetsgivarnas sociala avgifter är att den skall
leda till en ökad sysselsättning på den öppna arbetsmarknaden genom att
konkurrensförutsättningarna för företag inom stödområdet förbättras.
Därigenom ökar statens och kommunernas skatteinkomster. Statens kostnader
för olika arbetsmarknadspolitiska insatser minskar genom att en
övergång från beredskapsarbeten till den öppna arbetsmarknaden blir möjlig.

Vår bedömning är att åtgärderna på sikt inte innebär någon merkostnad i
förhållande till nuvarande uppläggning. Tvärtom bör de i ett längre perspektiv
medföra mindre kostnader och större inkomster för det allmänna.

De kostnader som en sänkning av socialförsäkringsavgifterna medför

Mot. 1981/82:2289

bör dock redan nu täckas genom en omfördelning inom ramen för de
regionalpolitiska anslagen i stort. Därför föreslår vi att anslaget till regionalpolitisk!
stöd (bidrag) minskas till 100 milj. kr. Därutöver föreslår vi att
anslaget till lokaliseringslån minskas med 100 milj. kr. samt att anslaget till
Regioninvest Norr AB minskas med 30 milj. kr. En övergång till generellt
verkande stödåtgärder - sänkta socialförsäkringsavgifter och transportstöd
— dämpar behovet av selektiva insatser, varför huvuddelen av denna
medelsarsenal kan avvecklas på sikt.

Länsplanering

En omfattande planeringsverksamhet har bedrivits och bedrivs fortfarande
utan att verksamheten egentligen resulterar i annat än mycket allmänt
hållna beslut utan styrande verkan. Även med de riktlinjer som drogs
upp i riksdagsbeslutet 1979 kommer länsplaneringen att präglas av samma
oklarhet och obestämdhet i fråga om mål och funktioner som tidigare. Det
kan ifrågasättas om en central planering av detta slag, innefattande beslut
även av regering och riksdag, över huvud taget fyller någon positiv funktion.
Den nuvarande länsplaneringen måste minskas till omfattningen och
göras mer preciserad och åtgärdsinriktad.

Regeringen föreslår nu att den fullständiga länsplaneringen tas bort.
Detta är bra. Men samtidigt föreslås att den årliga länsrapportens roll skall
förstärkas. Detta kan tolkas på det sättet att länsplaneringen byggs ut på
detta område som alternativ till att den stora omgången vart femte år
försvinner. Det är uppenbar risk för att den föreslagna utvidgningen av
länsrapporterna kan bli årliga omgångar av länsplanering i stället för den
avveckling av länsplaneringen som borde komma till stånd.

Vi förordar i stället att den årliga rapporten integreras i den årliga
budgetframställningen till regeringen, varvid vissa rationaliseringseffekter
torde kunna uppnås. Med regeringens uppläggning finns betydande risker
för dubbelarbete. Vad som däremot sägs om en bättre sektorssamordning
inom länen är av stort värde. Däremot har inte regeringen redovisat någon
syn på de problem som följer av dubbelplaneringen mellan landstingets
regionplanekontor och länsstyrelsen i Stockholms län, vilket är anmärkningsvärt.
Även i övrigt är avsnittet om länsplaneringen behäftat med
många oklarheter. Avsaknaden av klara besked om länsplaneringens framtida
utformning och omfattning är mycket otillfredsställande.

Vad som i övrigt anförts om planeringstal och ortsplan godtas. Förslagen
innebär att vi i stort har fått gehör för den kritik mot dessa planeringsinstrument
som vi framfört i motion 1981/82:2018. Emellertid vill vi understryka
vikten av en långsiktig prioritering inom länen till vägledning för
näringslivets planering.

Från dessa utgångspunkter föreslår vi att riksdagen inte längre ställer
krav på kontinuerlig länsplanering vare sig i form av fullständiga planeringsomgångar
eller årliga länsplaner. Verksamheten bör som angetts syfta

Mot. 1981/82:2289

till att förbättra underlaget för att bedöma länsstyrelsernas årliga budgetäskanden
och därigenom bilda del av underlaget för regeringens regionalpolitiska
bedömningar. Någon årlig länsplanering därutöver bör inte förekomma
på den centrala statsmaktens uppdrag. Riksdagen bör som sin
mening ge regeringen detta till känna.

Regionalpolitisk stöd

En nyhet i regeringens proposition är ett ”sammanhållet anslag för
regionala utvecklingsinsatser”. Detta förslag ligger i linje med de krav på
decentralisering av beslutsfattandet rörande det regionalpolitiska stödet
som vi förordat i motion 1981/82:2018. Det är denna utformning av de
selektiva åtgärderna som bör finnas kvar under den övergångsperiod som
erfordras innan den generellt verkande medelsarsenalen kan bli fullt utbyggd.

Vi accepterar därför förslaget under dessa förutsättningar. I gengäld med
hänvisning till våra förslag om sänkningar av arbetsgivarnas sociala
avgifter - föreslår vi att det övriga stödet avvecklas. Kvar står en mindre
del av det regionalpolitiska stödet och lokaliseringslånen. Dessa medel,
vilka utgör 100 milj. kr., resp. 400 milj. kr. efter vår minskning, jämte de nu
föreslagna 274 milj. kr. för regionala insatser under nästa budgetår skall
således disponeras av länsstyrelserna och fördelas av regeringen till dessa
efter de regionalpolitiska problemens omfattning. Vi föreslår dock att inga
andra län än de som i dagsläget har stödkommuner inom sig kommer i
fråga. Därmed kan insatserna koncentreras till de bäst behövande områdena
samt underlätta de omställningar som kan följa av att stödområdet nu
kommer att begränsas. Vi föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen
detta till känna.

Industricentra

Vi accepterar förslaget om nya industricentra under förutsättning att
regeringen företar en översyn av organisationsformer jämte en utvärdering
av verksamhetens effekter. Denna översyn bör ligga till grund för bedömningen
av den fortsatta användningen av detta stödmedel i regionalpolitiken.
Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd.

Regioninvest Norr AB

Verksamheten har enligt vår mening inte varit framgångsrik. Det finns
från många utgångspunkter skäl att rikta kritik mot sättet att sköta denna
verksamhetsgren inom Statsföretag. Även från näringslivets sida har berättigad
kritik riktats mot företagets skötsel. Det kan från dessa utgångspunkter
inte vara tillfredsställande med fortsatta rekvisitioner av förlusttäckningsbidrag.
Med hänvisning till den förstärkning av medlen till Norrbotten
som regeringen nu föreslår i propositionen vill vi förorda att verksamhetens
framtida inriktning prövas i särskild ordning. När resultatet av

Mot. 1981/82:2289

denna utvärdering föreligger får regeringen återkomma med rapport härom
till riksdagen. 1 avvaktan härpå föreslår vi att anslaget minskas till 25 milj.
kr.

Decentralisering inom den offentliga sektorn

Resonemanget om den offentliga sektorns roll ur regionalpolitisk synvinkel
måste nyanseras för att ge en mer rättvisande bild. Inte minst gäller
detta diskussionen som förs i propositionen om sysselsättningsutvecklingen
i Stockholmsregionen.

Vi vill erinra om de uttalanden riksdagen tidigare gjort vad avser utflyttning
av statlig verksamhet med innebörden att nytillkommande verksamhet
i sin helhet kan lokaliseras utanför storstadsregionerna om bl. a. kraven
på verksamhetens effektivitet kan förenas med en sådan åtgärd.

Med samma krav uppfyllda kan också en väl genomtänkt beslutsdecentralisering
inom resp. myndighet och verk ske redan i dag, vilken också bör
kunna skapa goda förutsättningar för en förstärkning och differentiering av
vissa regionala arbetsmarknader ute i landet.

Några nya uttalanden av riksdagen är därför inte erforderliga i dessa
hänseenden.

Elenergiskatten

Ett avskaffande av elenergiskatten bör genomföras för det området som
i dag anses hårdast drabbat. Man undviker härigenom det paradoxala
förhållandet att enskilda och företag tvingas till dyra oljetransportkostnader
samtidigt som man har landets huvudsakliga elproduktion inom
stödområdet. Detta medel är ett bra komplement till den medelsarsenal av
generellt verkande åtgärder som vi inledningsvis i denna motion pläderat
för.

För att på detta sätt ytterligare sänka kostnaderna för dem som är
verksamma i de områden som stödområdet A utgör, bör man befria såväl
företag som enskilda personer från elenergiskatten. Elenergiskatten är i
det inre stödområdet (nuvarande område 5 och 6) sedan 1980 sänkt från 4
till 3 öre. Ett borttagande av elenergiskatten i stödområdet A innebär ett
inkomstbortfall grovt uppskattat till ca 50 milj. kr. för staten. Detta inkomstbortfall
kan finansieras genom en omfördelning inom den regionalpolitiska
budgeten i stort. Vi hänvisar därför till de besparingsförslag som
vi redovisat i annat sammanhang.

Vår bedömning är sålunda att såväl sänkningen av arbetsgivaravgiften
som borttagandet av elenergiskatten för stödområdet A på sikt inte innebär
någon merkostnad i förhållande till nuvarande uppläggning. Vi räknar
tvärtom med att det i ett längre perspektiv skall medföra mindre kostnader
och större inkomster för det allmänna genom den stimulanseffekt denna
åtgärd kan innebära. Men i nuläget bör åtgärden totalfinansieras.

Vi föreslår därför att riksdagen hos regeringen begär ett förslag av denna
innebörd.

Mot. 1981/82:2289

Åtgärder i glesbygd

Vi hänvisar till de synpunkter och förslag som vi redovisat i partimotion
1981/82:2018. Vi har därvid berört närservice, utbildningsmöjligheterna
samt sysselsättning för ungdom.

Turism

Vi hänvisar till avsnittet om turism i partimotion 1981/82:2018.

Övriga regionalpolitiska åtgärder.

Vad som i övrigt har tagits upp i propositionen har vi inte haft anledning
att kommentera på annat sätt än vad som följer av det inledande principresonemanget
i denna motion. Förslagen i dessa hänseenden kan under
dessa förutsättningar godtas.

1 övrigt hänsvisar vi till vad vi anfört i partimotion 1981/82:2018. Däremot
har vi för överskådlighetens skull samlat samtliga aktuella yrkanden
här nedan.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen med anledning av regeringens proposition 1981/
82:113 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts
i motionen om analys av regionalpolitikens utformning och resultat,

2. att riksdagen med avslag på proposition 1981/82:113 i motsvarande
del hemställer om förslag till nya riktlinjer för regionalpolitiken
i enlighet med vad som anförts i motionen,

3. att riksdagen hos regeringen hemställer om ett avvecklingsprogram
för de selektiva stödformer som förekommer inom regionalpolitiken
i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen godkänner den stödområdesindelning som redovisas
i motionen (se bilaga 1),

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utformning av och beslutsordning för regionalpolitiskt
stöd,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om regionalpolitiskt stöd inom en och samma
kommun,

7. att riksdagen antar bilagda förslag till lag om nedsättning av
socialavgifter samt lag om ändring av lagen (1981:691) om socialavgifter
(se bilaga 2),

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om länsplaneringens framtida inriktning jämte
planeringsinstrumentens funktion,

Mot. 1981/82:2289

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utvärderingen av verksamheten vid industricentra,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om Regioninvest Norr AB,

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om decentralisering inom den offentliga sektorn,

12. att riksdagen hos regeringen hemställer om förslag om sänkning
av elenergiskatten inom stödområde A i enlighet med vad som
anförts i motionen,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om samhällets service- och utbildningsutbud i glesbygdsområden,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om förutsättningarna för turistnäringens utveckling i sysselsättningssvaga
områden,

15. att riksdagen till Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 100000000 kr.,

16. att riksdagen till Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån för
budgetåret 1982/83 anvisar ett reservationsanslag av 400000000
kr.,

17. att riksdagen till Tillskott till Statsföretag AB för förlusttäckning
i Regioninvest Norr AB på tilläggsbudget III till statsbudgeten
för budgetåret 1981/82 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 25000000 kr.

Stockholm den 24 mars 1982

GÖSTA BOHMAN (m)

H. BERTIL LIDGÅRD (m)
ERIK HOVHAMMAR (m)
LARS F. TOBISSON (m)
ANDERS BJÖRCK (m)

PER PETERSSON (m)

L. ARNE ANDERSSON (m)
i Ljung

NILS CARLSHAMRE (m)
INGRID SUNDBERG (m)

ALLAN HERNELIUS (m)
ALF WENNERFORS (m)

INGEGERD TROEDSSON (m)

Mot. 1981/82:2289

Bilaga 1

Motionärernas förslag till inplacering av kommuner i A, B och C

(Nuvarande inplacering anges inom parentes)

Norrbottens län
Arjeplog	A (6)
Jokkmokk	A (6)
Gällivare	A (6)
Kiruna	A (6)
Pajala	A (6)
Övertorneå	A (6)
Överkalix	A (6)
Haparanda	A (6)
Kalix	A (6)
Älvsbyn	B (5)
Arvidsjaur	B (5)
Luleå	C (4)
Piteå	C (4)
Boden	C (4)
Västerbottens län
Sorsele	A (6)
Stomman	A (6)
Vilhelmina	A (6)
Dorotea	A (6)
Åsele	A (6)
Norsjö	B (5)
Vindeln	B (5)
Lycksele	B (5)
Vännäs	C (5)
Bjurholm1	B (5)
Skellefteå	C (4)
Robertsfors	C (4)
Nordmaling	C (4)
Umeå	-(3)
Västernorrlands län
Sollefteå	B (5)
Ånge	B (5)
Kramfors	C (4)
Örnsköldsvik	C (4)
Härnösand	-(3)
Timrå	-(3)
Sundsvall	-(3)
Jämtlands län
Strömsund	A (6)
Berg	A (6)
Ragunda	A (6)
Bräcke	A (5)
Krokom	B (5)
Åre	B (5)
Härjedalen	B (5)
Östersund	C (4)

Gävleborgs län
Ljusdal	B (5)
Nordanstig	C (3)
Hofors	C (3)
Hudiksvall	-(3)
Söderhamn	-(3)
Bollnäs	-(3)
Ovanåker	-(3)
Ockelbo	-(3)
Gävle	-(2)
Sandviken	-(2)
Kopparbergs län
Älvdalen	B (5)
Malung	B (5)
Vansbro	B (5)
Orsa	C (4)
Mora	-(4)
Ludvika	C (3)
Smedjebacken	C (3)
Avesta	C (3)
Rättvik	-(3)
Leksand	-(3)
Gagnef	-(3)
Falun	-(3)
Borlänge	-(3)
Säter	-(3)
Hedemora	-(3)
Värmlands län
Torsby	B (5)
Hagfors	C (4)
Munkfors	C (4)
Filipstad	C (4)
Storfors	C (4)
Eda	C (4)
Sunne	C (4)
Årjäng	C (3)
Arvika	-(3)
Säffle	-(3)
Grums	-(2)
Karlstad	-(2)
Forshaga	-(2)
Kil	-(2)
Hammarö	-(2)
Kristinehamn	-(2)
Älvsborgs län
Dals Ed	C (3)
Bengtsfors	C (3)

Åmål	-(3)
Färgelanda	-(3)
Mellerud	-(3)
Borås	-(1)
Ulricehamn	-d)
Mark	-d)
Tranemo	-d)
Svenljunga	-d)
Göteborgs och Bohus län
Strömstad	-(3)
Tanum	-(3)
Munkedal	-(3)
Sotenäs	- 13)
Orebro län
Hällefors	C (3)
Ljusnarsberg	C (3)
Lindesberg	C (2)
Karlskoga	-(2)
Degerfors	-(2)
Nora	-(2)
Västmanlands län
Skinnskatteberg	C (2)
Fagersta	C (2)
Norberg	C (2)
Sala	-(2)
Heby	-(2)
Uppsala län
Älvkarleby	-(2)
Tierp	-(2)
Östhammar	-(2)
Gotlands län
Gotland	B (4)
Östergötlands län
Ydre	-(1)
Kinda	-d)
Kalmar län
Borgholm	-(2)
Mörbylånga	-(2)
Högsby	-(2)
Kronobergs län
Uppvidinge	-d)

' Efter kommundelningen

Mot. 1981/82:2289

Bilaga 2

Propositionens förslag
1 Förslag till

Lag om nedsättning av socialavgifter

Härigenom föreskrivs följande.

2§ För en arbetsgivare, som bedriver
verksamhet med fast driftställe
i området Kiruna, Gällivare,
Jokkmokk och Pajala kommuner,
skall avgifterna sättas ned i den
mån de avser arbete som utförs i
området. 1 fråga om förfarandet för
nedsättningen gäller bestämmelserna
i lagen (1959:552) om uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter.

Bestämmelsen om nedsättning
gäller inte arbetsgivare som är kommun,
allmän försäkringskassa eller
statlig myndighet med undantag av
statens affarsdrivande verk.

3§ För en försäkrad, som avses i
1 kap. 2§ lagen (1981:691) om socialavgifter,
skall avgifterna sättas
ned, om han för året före det taxeringsår
då avgifterna debiteras är

Motionärernas förslag
1 Förslag till

Lag om nedsättning av socialavgifter

Härigenom föreskrivs följande

1§ Den procentsats efter vilken
arbetsgivaravgifter och egenavgifter
sammanlagt utgår enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter skall
enligt denna lag sättas ned med 10
procentenheter i området Kiruna,
Gällivare, Jokkmokk och Pajala
kommuner, med 5 procentenheter i
området Arjeplog, Övertorneå,
Överkalix, Haparanda, Kalix, Sorsele,
Stomman, Vilhelmina, Dorotea,
Åsele, Strömsund, Berg, Ragunda
och Bräcke kommuner samt
med 3 procentenheter i området
Älvsbyn, Arvidsjaur, Norsjö, Vindeln,
Lycksele, Bjurholm, Sollefteå,
Ånge, Åre, Härjedalen, Ljusdal,
Älvdalen, Malung, Vansbro,
Torsby och Gotland kommuner.
Nedsättningen skall i första hand
avse folkpensionsavgiften och därefter
bamomsorgsavgiften.

2§ För en arbetsgivare, som bedriver
verksamhet med fast driftställe
i områden som avses i I §,
skall avgifterna sättas ned i den
mån de avser arbete som utförs i
området. I fråga om förfarandet för
nedsättningen gäller bestämmelserna
i lagen (1959:552) om uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter.

Bestämmelser om nedsättning
gäller inte arbetsgivare som är kommun,
allmän försäkringskassa eller
statlig myndighet med undantag av
statens affärsdrivande verk.

3§ För en försäkrad, som avses i
1 kap. 2§ lagen (1981:691) om socialavgift,
skall avgifterna sättas
ned, om han för året före det taxeringsår
då avgifterna debiteras är

Mot. 1981/82:2289

Propositionens förslag

mantalsskriven i det område som
anges i 2§. I fråga om förfarandet
för nedsättningen gäller bestämmelserna
i uppbördslagen (1953:272).

4§ Ett belopp motsvarande det
som arbetsgivaravgifterna eller
egenavgifterna sätts ned med skall
påföras staten och uppbäras i samma
ordning som avgifterna i övrigt.

Denna lag träder i kraft fyra veckor
efter den dag, då lagen enligt
uppgift på den utkommit från trycket
i Svensk författningssamling
och tillämpas första gången i fråga
om arbetsgivaravgifter som avser
utgiftsåret 1983 och i fråga om
egenavgifter med ledning av 1984
års taxering.

Motionärernas förslag

mantalsskriven i det område som
anges i 2 §. 1 fråga om förfarandet
för nedsättningen gäller bestämmelserna
i uppbördslagen (1953:272).

4§ Ett belopp motsvarande det
som arbetsgivaravgifterna eller
egenavgifterna sätts ned med skall
påföras staten och uppbäras i samma
ordning som avgifterna i övrigt.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982