9

Motion

1981/82:2266

Åke Gustavsson m. fl.

Säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta
utveckling (prop. 1981/82:102)

Regeringen har i proposition 1981/82:102 föreslagit att A 6 i Jönköping
skall läggas ned år 1985. Därmed väljer regeringen att gå rakt emot en rad
tunga remissinstanser och dessutom med ett förslag som från samhällsekonomisk
synpunkt är negativt.

Såväl Landsorganisationen som TCO har uttalat sig för ett bibehållande
av A 6. Sak samma gäller de lokala fackliga företrädarna, Jönköpings
kommun och länsstyrelsen.

De fackliga organisationerna har lagt ned ett omfattande arbete under
hela den tid som frågan om nedläggning av A 6 varit aktuell. Detta arbete
påbörjades i samband med att försvarskommittén fick försvarsminister
Erik Krönmarks (m) uppdrag att utreda förbandsnedläggningar. Att en
moderat försvarsminister gav dessa direktiv är förvånande, eftersom moderaterna
i 1976 års valrörelse stod untanför A 6 kaserngrindar och delade
ut flygblad med bl. a. följande text:

o Socialdemokratisk försvarspolitik hotar A 6 existens,
o Moderaterna vill behålla A 6.
o Trygga A 6 framtid — rösta moderat.

De fackliga organisationerna har till sig knutit Arbetstagarkonsult
AB, som utrett de samhällsekonomiska följderna av en nedläggning av
A 6. Särskilt har återverkningarna för sysselsättningen undersökts. En
nedläggning av A 6 år 1985 med övrig militär verksamhet där — inkl.
artillerihögskolan — innebär att 445 arbetstillfällen försvinner i Jönköpings
kommun. Detta motsvarar i runt tal det antal statliga tjänster som
på initiativ av den tidigare socialdemokratiska regeringen lokaliserats
till Jönköping.

Hela utlokaliseringspolitiken skulle därmed från Jönköpings synpunkt
”nollställas”. Med de indirekta effekterna blir antalet förlorade
jobb upp emot det dubbla. För den berörda personalen är naturligtvis
regeringens avvecklingsbeslut ett slag i ansiktet, inte bara mot bakgrund
av de anställdas förtjänstfulla arbete utan också därför att nedläggningen
knappast kan betecknas som samhällsekonomiskt lönsam. Detta
framgår f. ö. av nämnda konsultrapport.

Arbetsmarknadsläget i Jönköpings kommun är redan i dag allvarligt.
Inom industrin har t. ex. antalet jobb under 1970-talet minskat med

Mot. 1981/82:2266

10

omkring 2 000 i Jönköpings kommun. Fram till 1985 visar sysselsättningsprognoserna,
gjorda bl. a. utifrån länsplanering 80 på fortsatt vikande
sysselsättning inom industri, handel och byggnadsverksamhet.
Med antagandet att A 6 läggs ned menar Arbetstagarkonsult att nuvarande
arbetslöshet till år 1985 blir 2,5 gånger högre. Uttryckt annorlunda
stiger nuvarande arbetslöshet på 1 900 personer till omkring 4 750 personer
inom kommunen.

Av här nämnda utredning från Arbetstagarkonsult framgår, vilket
måste tillmätas stor betydelse, att en senareläggning av A 6:s avveckling
till år 1992 skulle från samhällsekonomisk synpunkt vara mindre kostsam.

Sedan denna rapport gjordes har försvarsministern, efter förslag av
försvarskommittén, förordat en ökning av värnpliktsutbildningen med
7 000 värnpliktiga fram till 1987.1 propositionen anmäls att detta förslag
innebär för arméns del att ”de kvarvarande förbandens resurser i form
av kaserner, utbildningsanordningar, utspisnings- och fritidslokaler
m. m. kommer under åtskilliga år att behöva utnyttjas maximalt”. Och
försvarsministern konstaterar t. o. m. att ”belastningen på fredsorganisationen
blir något för stor”.

Också detta skäl talar för att A 6 bör vara kvar. Ett bibehållande av
A 6 under längre tid blir således i förhållande till såväl arbetsutskottets
(den s. k. ”dödspatrullens”) förslag som Arbetstagarkonsults utredning
fördelaktigare än tidigare beräkningar även om I 3 bibehålls.

Till detta skall också läggas att merkostnader uppstår i förhållande till
ÖB:s förslag om artilleriets officershögskola flyttas till Kristinehamn i
stället för till Linköping. Ej heller detta synes vara beaktat i regeringsförslaget.

Därmed blir det ej heller från denna synpunkt nödvändigt att inför
nästa femårsperiod fatta beslut om nedläggning av A 6.

Från enbart försvarsekonomisk synpunkt anser ÖB att en nedläggning
av A 6 år 1985 innebär en besparing för den första tioårsperioden
med 230 milj. kr. och för vartdera året därefter med ca 35 milj. kr. Vi
sätter i fråga riktigheten i dessa siffror även från rent försvarsekonomisk
synpunkt. Men även om de skulle vara sannolika är de ytterst marginella.
Med föreslagen omfattning av kostnaderna för det militära försvaret
blir besparingen 1,38 %o av försvarskostnaderna för den första tioårsperioden.
Den bestående besparingen på 35 milj. kr. motsvarar med
samma utgångspunkter också endast 2,10%o av kostnaderna för det
militära försvaret. Till detta skall läggas att stora besparingsmöjligheter
föreligger vid en ökad samordning i rationaliseringssyfte med Fo-regementet,
I 12 i Eksjö.

Mot detta skall inte bara ställas den negativa samhällsekonomiska
effekten — som vi anser att departementschefen inte beaktat — utan
också

Mot. 1981/82:2266

II

o de omfattande problem för personalen som nedläggning orsakar,
o ökande värnpliktssociala problem för ungefär 60 % av de värnpliktiga
som har sin bostadsort mindre än 5 mil från förbandet,
o kontakten bygd —förband försvinner i en region med omkring 150 000
invånare,

o högre kostnader i samband med fortsatt utnyttjande av miloskjutfältet
i Skillingaryd då A 6 endast ligger 4 mil därifrån,
o outnyttjade byggnader i A 6 omedelbara närhet till ett värde på omkring
100 milj. kr.,

o olösta markfrågor, som kan bli ett framtida problem,
o nyorganisering och därav följande störningar i officersutbildningen,
o artilleriinspektörens uttalande att A 6 bör vara kvar,
o försämrad service och verksamhet för frivilligorganisationerna.

Vi delar emellertid uppfattningen att det under kommande tioårsperiod
är nödvändigt att åstadkomma rejäla besparingar inom försvaret. Dock
anser vi att tyngdpunkten i dessa besparingar i långt större utsträckning
bör läggas på den centrala militära byråkratin.

De gemensamma militära myndigheterna har i dag enligt propositionen
6 851 anställda. I denna siffra ingår ej FRA, försvarets gymnasieskola och
försvarets läromedelscentral. Ej heller är någon av de tre försvarsgrensstaberna,
milostaberna eller försvarsstaben inräknade. Tas hänsyn även till
denna byråkrati hamnar man på omkring 10 000 anställda.

Som jämförelse kan nämnas att huvudstaben i Finland har omkring 700
anställda. Alltså en tiondel!!! Den finska huvudstaben fullgör motsvarande
funktioner som i Sverige fullgörs av

o försvarsstaben
o arméstaben

o försvarets civilförvaltning
o försvarets sjukvårdsstyrelse
o fortifikationsförvaltningen
o försvarets materielverk
o försvarets forskningsanstalt
o värnpliktsverket
o försvarets rationaliseringsinstitut

0 vissa övriga myndigheter

Det är svårt att finna rimliga skäl till att vi i Sverige skulle behöva en tio
gånger så stor militär byråkrati som den finska krigsmakten. Mot denna
bakgrund är försvarsministerns personalminskningsmål för den militära
byråkratin på 1 571 personår under tioårsperioden alltför blygsam.

Det är nödvändigt att, som försvarskommittén också säger i sitt betänkande,
en kommitté snarast tillsätts ”med uppgift att utreda möjligheterna
till samordning och/eller sammanslagning av gemensamma myndigheter

1 syfte att uppnå större rationalitet i verksamheten”.

Mot. 1981/82:2266

12

Genom att snabbare göra kraftigare ingripanden i den militära byråkratin
skapas också förutsättningar för en försiktigare och mjukare behandling
av fredsorganisationen både inför detta försvarsbeslut och på sikt.
Därmed slår man också vakt om den del om försvaret som står människorna
närmast (utbildningsförbanden) och som genom värnplikten är det
främsta uttrycket för vårt svenska folkförsvar.

Härigenom kan också ett bibehållande av A 6 väl rymmas inom ramen
för riksdagens försvarsbeslut också från denna synpunkt.

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om nedläggning
av A 6 år 1985,

2. att riksdagen uttalar sig för en skyndsam utredning om den
militära byråkratin i syfte att åstadkomma avsevärt större besparingar
än de som regeringen föreslår i proposition 1981/

82:102,

3. att riksdagen — om yrkandet under 1., trots de skäl som anförs
i motionen, inte bifalls — hos regeringen begär att Jönköpings
kommun skall kompenseras med statliga sysselsättningstillfällen.

Stockholm den 24 mars 1982

ÅKE GUSTAVSSON (s)

CATARINA RÖNNUNG (s)

INGEGERD ELM (s)

GÖRAN KARLSSON (s)
HELGE KLÖVER (s)

LiberTryck Stockholm 1982