Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1981/82:2262

Motion

1981/82:2262

Gösta Bohman m. fl.

Säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta
utveckling (prop. 1981/82:102)

I proposition 1981 /82:102 har regeringen redovisat sitt förslag till inriktning
av totalförsvaret under den kommande femårsperioden mot bakgrund
av de förslag som lämnats av 1978 års försvarskommitté.

I denna motion redovisas moderata samlingspartiets ställningstagande
till dessa frågor mot bakgrund av den principsyn som angavs i den moderata
partimotionen 1981/82:2018.

1 Säkerhetspolitikens inriktning

Under det gångna decenniet har förutsättningarna för Sveriges säkerhetspolitik
gradvis förändrats.

Detta är dels en följd av den ökade strategiska betydelse som främst
Sovjetunionen men som en följd av detta även NATO kommit att tillmäta
det nordeuropeiska och nordatlantiska området.

Men det är också en följd av att den avspänningspolitik som svensk
säkerhetspolitisk planering fäste så avgörande vikt vid i början av
1970-talet kommit att avlösas av en period av skärpta motsättningar och
ökade spänningar, och att vi som en följd av detta fått en situation där våra
försvarsresurser minskat i förhållande till de resurser som nu disponeras i
vår omedelbara omvärld.

De försvarsbeslut som fattades i slutet av 1960- och början av 1970-talet
grundades på vad som senare visat sig vara felaktiga antaganden om den
politiska och militära utvecklingen i vår omvärld under det kommande
decenniet. Följden blev en viss försvagning av våra försvarspolitiska resurser
i en period där snarast motsatsen varit motiverad. De felbedömningar
som då gjordes visar mycket tydligt på de risker som är förknippade med
en säkerhets- och försvarspolitik som tar utgångspunkten för långsiktiga
beslut i kortsiktiga förhoppningar.

1978 års försvarskommitté har lagt ner ett omfattande arbete på att
redovisa grunderna för svensk säkerhetspolitik, och i propositionen ansluter
sig regeringen i allt väsentligt till vad kommittén anfört. Moderata
samlingspartiet tillstyrker den inriktning av säkerhetspolitiken som regeringen
anger.

Det förblir svårt, att med någon bestämdhet uttala sig om den säkerhetspolitiska
miljö som Sverige kommer att leva i om ett eller två decennier.
Den kommer att påverkas av en lång rad faktorer, varav endast en del i dag

1 Riksdagen 1981/82, 3 sami. Nr 2262

Mot. 1981/82:2262

kan överblickas med någon säkerhet, medan andra knappat ens kan skönjas.
Den snabba vapenteknologiska utvecklingen i de bägge supermakterna
skapar risk för överraskningar som kan påverka vårt säkerhetspolitiska
läge med samma styrka som t. ex. utvecklingen av de strategiska atomutbåtarna
på 1960-talet gjorde.

Grunddragen i vår geopolitiska situation kommer dock knappast att
förändras. Vårt land omfattar ett vitt område beläget i omedelbar närhet
av områden av central betydelse för den sovjetiska supermaktens industriella
och militära styrkeutvecklingen, och mellan dessa och det nordatlantiska
område som i såväl nuklära som konventionella konflikter kommer
att tillmätas en mycket stor betydelse av de bägge maktblocken.

Den rustningsutveckling som nu pågår i de bägge maktblocken visar på
den betydelse som militär maktutveckling har i dessa strategier, och det
finns ingen anledning att anta att detta förhållande kommer att förändras
under överskådlig tid. Det finns heller ingen anledning att anta, att det
nordeuropeiska och nordatlantiska området skulle förlora i strategisk
betydelse i framtiden. Snarare förefaller det sannolikt, att detta områdes
strategiska betydelse kommer att öka något.

Det är mot denna bakgrund som den svenska alliansfria politiken,
syftande att ge oss möjlighet att stå neutrala i ett krig i vårt närområde,
skall utformas. Den måste bygga på en frihet från militära bindningar eller
allianser och på ett efter våra förhållanden starkt totalförsvar. Moderata
samlingspartiet ansluter sig till den redovisning av förutsättningarna för
och innehållet i den svenska alliansfria säkerhetspolitiken som statsministern
redovisar i propositionen.

Systemet med femåriga försvarsbeslut bidrar till att ge vår försvars- och
säkerhetspolitik en stadga som är en väsentlig fördel. De femtioåriga
perspektivplanerna är avsedda att ge de femåriga försvarsbesluten och
programplanerna den stadga som krävs för att systemet skall fungera som
avsett.

1982 års försvarsbeslut är av stor betydelse för vår säkerhetspolitiks
utformning under hela 1980-talet. Dess effekter kommer att bli som tydligast
under årtiondets andra hälft.

Det finns anledning att anta, att vår säkerhetspolitik under denna tidsperiod
kommer att ställas inför mer skiftande uppgifter än vad som hitintills
förefallit vara fallet. Snabba skiftningar i det internationella klimatet
kan komma att ställa nya krav på underrättelsetjänst och förmåga att
variera totalförsvarets beredskap, och en ökad vikt måste fästas vid försvarets
förmåga att redan i fredstid övervaka och värna vårt territoriums olika
delar mot de intrång som förekommer från främmande makters sida.
Denna senare uppgift ställer skärpta krav på försvarets olika delar. Försvarets
förmåga att lösa sina fredstida uppgifter har stor betydelse för omvärldens
tilltro till dess möjligheter att också fullgöra sina uppgifter vid neutralitetsläge
eller i krig. Till detta skall så läggas konsekvenserna av den

Mot. 1981/82:2262

snabba tekniska utvecklingen, och de ökade möjligheter som denne ger
främst de bägge supermakternas militära styrkor. Möjligheterna till överraskande,
snabba och begränsade insatser i syfte att inom en kort tidsrymd
nå vissa strategiska syften ökar, och det är icke osannolikt att ett mera labilt
internationellt läge kommer att medföra ett ökat utnyttjande av direkt
militära medel från de bägge stora maktblockens sida i områden där deras
intressegränser icke framstår som helt klara, eller där instabilitet av någon
anledning uppstår. Den sovjetiska invasionen av Afghanistan utgör ett
exempel på detta. Vi kan utgå från, att denna möjliga ökade användning
av begränsade militära insatser kan komma att beröra också det nordeuropeiska
och nordatlantiska området.

2 Grunderna för totalförsvaret

Säkerhetspolitiken måste stödjas av ett starkt totalförsvar, som har en
sådan uppbyggnad och inriktning, att den gör det möjligt för statsmakterna
att övertyga såväl om vår vilja som vår förmåga att motstå hot mot oss
av de mest varierande slag.

Traditionellt har totalförsvaret främst dimensionerats för att kunna
möta det avgörande hot som en storinvasion över hav eller land skulle
utgöra. Det militära försvaret är totalförsvarets kärna, och dess övriga
delar har byggts upp främst för att skydda samhället och stärka vår motståndsförmåga
när det gäller att stå emot en storinvasion.

En storinvasion är det allvarligaste hot som vårt totalförsvar har att
möta, men detta innebär inte, att planeringen för totalförsvarets uppbyggnad
kan bortse från de hot av annan storleksordning som kan uppkomma.
Den fredstida övervakningen av vårt territorium ställer vissa bestämda
krav, liksom de skyldigheter som vi som neutral stat har att uppfylla i en
situation där väpnade strider pågår i vårt närområde. Planeringen för att
kunna möta en storinvasion får icke innebära att planeringen för att möta
de andra hot som kan uppkomma eftersätts.

Under senare år har de icke-militära delarna av totalförsvaret kommit
att tilldra sig ökad uppmärksamhet. Det har främst gällt vår förmåga att
motstå olika typer av ekonomiska hot samt förmågan att skydda befolkningen
mot verkningarna av ett krig i vår omgivning eller i vårt eget land.
Betydelsen av samordningen inom totalförsvaret har ökat i takt med att de
möjliga utmaningar som vår säkerhetspolitik kan ställas inför har blivit
fler och alltmer varierande.

Den förstärkning av de icke-militära delarna av totalförsvaret som försvarskommitténs
förslag innebär är därför angelägen och välkommen.
Därmed ges möjlighet att bygga upp ett totalförsvar med ökad förmåga att
trovärdigt möta hot över ett brett säkerhetspolitiskt spektrum. Den fredsbevarande
och krigsavhållande effekten av totalförsvaret förblir dock i
första hand en funktion av det militära försvarets styrka.

Mot. 1981/82:2262

Totalförsvaret skall omfatta hela det svenska samhället. Genom att det
militära försvaret grundas på den allmänna värnplikten, kan försvaret
utnyttja en stor del av samhällets samlade försvarsförmåga. Även övriga
delar av totalförsvaret måste stödja sig på möjligheterna att vid konflikt
eller krig utnyttja det civila samhällets resurser. Detta är betydelsefullt dels
för de resurser som därmed tillförs försvarets olika delar, dels för den
manifestation av vår nations samlade försvarsvilja som det utgör.

En central fråga i de senaste årens säkerhetspolitiska debatt har varit
frågan om kärnvapnens sannolika användning i de olika krigsfall som har
relevans för svensk säkerhetspolitik. De beslut i slutet av 1960- och början
av 1970-talet som på olika punkter innebar en försvagning av vårt försvar
innebar bl a. att frågan om skydd mot kärnvapen sköts i bakgrunden på ett
sätt som icke var sakligt motiverat. Angelägna studier om kärnvapnens
effekt på vårt försvar i olika lägen kom t. ex. icke till stånd.

I viss utsträckning har dessa brister nu mildrats genom det arbete som
uträttats under 1978 års försvarskommitté, som ägnat kärnvapenfrågorna
betydligt större uppmärksamhet än tidigare.

Det förblir omöjligt att bygga upp ett trovärdigt och effektivt svenskt
försvar mot en angripare som utan restriktioner är beredd att använda
kärnvapen för att nå de mål vad avser Sverige som han satt upp. Men
samtidigt är det angeläget, att totalförsvaret så långt detta är möjligt
besitter en trovärdig förmåga att tillfoga även en angripare som använder
kärnvapen betydande uppoffringar i olika former, och att skydda befolkningen
och säkra dess långsiktiga överlevnad vid ett kärnvapenkrig i vilket
Sverige blir inbegripet.

Det är ytterst osannolikt, att en kärnvapenmakt skulle välja att i ett krig
göra en första insats av kärnvapen mot just Sverige. Men varje mera
omfattande krig i Europa — och det är främst i samband med ett sådant
som vi ser militära hot mot Sverige som sannolika — kommer att föras
under ett ständigt hot om snar och massiv insats av kärnvapen från konfliktens
bägge sidor.

När väl kärnvapen satts in, kommer det inte att finnas någon anledning
att utgå från att särskild restriktivitet kommer att tillämpas mot t. ex.
Sverige. I fred formaliserade garantier mot kärnvapenangrepp torde i ett
sådant läge knappast ha någon relevans. Sannolikheten för att en så
avgörande kraftmätning mellan Sovjetunionen å den ena sidan och NATO
å den andra som ett storkrig i Central- och Nordeuropa skulle utgöra kan
föras utan att kärnvapen kom till användning kan icke vara stor. Den
sovjetiska ubåten 137 har visat, att kärnvapen i t. ex. Sovjetunionen är
spridda till olika enheter som ett inslag i deras rutinbeväpning.

Det finns därför starka skäl att ytterligare understryka den vikt som i de
olika totalförsvarsgrenarnas programplanering, och i det övergripande
säkerhetspolitiska studiearbetet, måste tillmätas kärnvapenfrågorna liksom
skyddet mot kemiska stridsmedel.

Mot. 1981/82:2262

3.1 Inriktningen av det militära försvaret

Moderata samlingspartiet är i stort berett att instämma i den inriktning
av det militära försvaret som regeringen, på grundval av försvarskommitténs
betänkande, föreslår.

I enlighet med den beskrivning av delar av den framtida säkerhetspolitiska
miljön som getts ovan, vill vi emellertid ytterligare understryka vikten
av olika åtgärder för att förbättra beredskapen och möjligheterna att
variera denna. Detta måste också få konsekvenser när det gäller anskaffningen
av viss materiel.

Ett mera oklart säkerhetspolitiskt läge, där möjligheterna till snabba och
överraskande insatser också i vår del av världen ökar, kommer att ställa
delvis nya krav på vår förmåga att snabbt och smidigt anpassa vårt militära
försvars beredskap i olika delar av landet. Behovet av en väl fungerande
och samordnad underrättelsetjänst har understrukits av bl. a. försvarskommittén,
och regeringen aviserar i propositionen vissa åtgärder i regeringskansliet
för att ytterligare förbättra samordningen i dessa frågor. Men
detta är icke alltid tillräckligt. Icke ens en väl fungerande underrättelsetjänst
kan oftast lämna annat än indikationer och fragmentariska informationer,
som sedan måste göras till föremål för bedömningar och beslut
i fråga om bl. a. anpassning av beredskapen inom delar av försvaret eller
olika delar av landet. Entydiga underrättelseinformationer som kan lämna
underlag för enkla och raka ställningstaganden i fråga om beredskap och
mobilisering utgör ett idealfall som med största sannolikhet icke kommer
att inträffa.

Betydelsen av ett system för smidig anpassning av försvarets beredskap
i olika former är därför mycket stor. I detta sammanhang talar starka skäl
för, att överbefälhavaren bör ges en viss rätt att själv fatta beslut om
begränsade beredskapsanpassningar i syfte att under en kortare eller längre
tidsperiod gardera sig mot de osäkerheter som det samlade underrättelsematerielet
alltid kommer att innehålla. I dagsläget är sådana beslut helt
förbehållna regeringen, vilket har en rad nackdelar. Dels blir beslutsgången
ofta mindre snabb, dels finns det en risk för att en beredskapsanpassning
i ett visst läge uppfattas som en mer dramatisk utrikespolitisk signal
än vad som är avsikten. Den mycket begränsade beredskapshöjning som
regeringen gav ÖB tillstånd till under en fas av Polen-krisen är ett gott
exempel på detta.

Enligt moderata samlingspartiets åsikt talar således starka skäl för, att
möjligheterna till smidig och odramatisk anpassning av beredskapen till
bl. a. de krav som osäkerheten i underrättelseunderlaget alltid kommer att
ställa förbättras, t. ex. genom att ÖB ges klart specificerade möjligheter att
beredskapsinkalla vissa förband. Regeringen bör ges i uppdrag att vidta
åtgärder för att möjliggöra detta.

Ett förbättrat system för beslut om olika beredskapsanpassningar måste
emellertid motsvaras av en faktisk förmåga hos det militära försvarets

1 * Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2262

Mot. 1981/82:2262

olika delar att kunna genomföra olika typer av mobilisering, styrkeförstärkning
och tidig insats i syfte att möta en kränkning eller ett regelrätt
anfall mot vårt land.

Det är av speciellt stor betydelse, att försvaret kan disponera förband
som omedelbart efter en mobilisering är beredda till en kraftfull och
samordnad insats. Detta kräver, att dessa förband regelbundet övas, och
att dessa övningar sker med sådan regelbundenhet, över en sådan tidsperiod
och i sådan storlek att förbanden verkligen kan anses vara stridsberedda
omedelbart efter en plötslig total eller partiell mobilisering. Särskilt
viktigt framstår kravet på att återkommande och realistiska övningar kan
äga rum i hela brigadförband. Förbanden måste också vara beredda att
mobilisera under strid för att successivt kunna slå tillbaka ett begränsat
överraskande anfall. Moderata samlingspartiets förslag till inriktning av
försvaret under den kommande femårsperioden har därför inräknats ett
större utrymme för större samövningar av försvarets olika delar än vad
som kunnat inrymmas i regeringens förslag.

Speciell vikt måste fästas vid möjligheterna att snabbt kunna bygga upp
styrka i särskilt utsatta delar av landet. Detta gäller i första hand övre
Norrland, men också de andra delar som delvis oförutsedda säkerhetspolitiska
situationer kan komma att bli föremål för hot om anfall eller direkt
anfall. Enligt moderata samlingspartiets uppfattning krävs därför en utökad
anskaffning bl. a. av krigsbromateriel för att säkerställa möjligheterna
till förstärkning av övre Norrland i ett skede då krig redan utbrutit och
en fortsatt utbyggnad med minst två tunga transportflygplan av flygvapnets
transportflygresurser.

Under försvarskommitténs arbete togs från moderat sida initiativ till
vissa åtgärder för att förbättra försvarets möjligheter att i fredstid övervaka
vårt territorium för att kunna upptäcka, identifiera och avvisa de olika
kränkningar som med viss regelbundenhet förekommer. ÖB har sedermera
föreslagit en rad åtgärder i detta syfte, och i propositionen begär regeringen
ett beställningsbemyndigande på 160 milj. kr. för att täcka vissa utgifter
som en ökad ambitionsnivå på detta viktiga område medför. Moderata
samlingspartiet vill understryka vikten av att dessa åtgärder genomförs så
snabbt som möjligt.

Under de senaste åren har en rad incidenter visat på brister i såväl
förmågan att upptäcka och avvisa kränkningar av främst vårt sjöterritorium
som också i de bestämmelser som styr krigsmaktens uppträdande i
dessa situationer. Jakten på främmande ubåt utanför Huvudskär i Stockholms
skärgård 1980 samt grundstötningen av den sovjetiska ubåten vid
Gåsefjärden i Blekinge skärgård hösten 1981 aktualiserade en rad frågor
om bl. a. utformningen av och tillämpningen av nuvarande instruktion för
krigsmaktens uppträdande i fred och neutralitet (IKFN).

I propositionen meddelar regeringen, att ÖB nu företar en översyn av
IKFN:s bestämmelser, och att regeringen senare kommer att fatta beslut

Mot. 1981/82:2262

om vissa förändringar. Enligt moderata samlingspartiets mening bör erfarenheterna
från de senaste åren leda till vissa störningar av IKFN. Så är det
t. ex. nödvändigt, att främmande örlogsfartyg som intränger på svenskt
inre territorialvatten och militärt skyddsområde behandlas med en större
skärpa än vad IKFN i dag innehåller bestämmelser om. Förändringarna
av IKFN bör beslutas i sådana former att omvärlden klart informeras om
den samlade uppslutningen bakom mera skärpta bestämmelser, liksom om
de ökade möjligheter att hävda vårt territorium i fred och neutralitet som
de nu aktualiserade åtgärderna gradvis kommer att medföra.

Med en på detta sätt kompletterad inriktning av det militära försvaret
bör detta, enligt moderata samlingspartiets mening, ha goda möjligheter
att ge vår säkerhetspolitik det stöd som kan komma att krävas under
1980-talet.

3.2 Inriktningen av krigsorganisationen

Försvarsbeslutets yttersta syfte är, att genom olika insatser åstadkomma
den framtida krigsorganisation som i olika angreppsanfall bedöms kunna
ge vår säkerhetspolitik det starkaste stödet.

Det säger sig självt, att krigsorganisationen i alla sina detaljer icke kan
göras till föremål för offentlig debatt. Men det är trots detta angeläget, att
försvarsdebatten i allmänhet och försvarsbesluten i synnerhet i ökad utsträckning
inriktas på en diskussion om ett förverkligande av en viss
krigsorganisation. Under 1970-talet har huvuddragen i det svenska försvarets
krigstida styrka och organisation dessutom kommit att offentliggöras
på ett sätt som varit till fördel för den inhemska debatten utan att tillföra
utländska bedömare kunskaper som de tidigare icke hade.

I försvarskommitténs arbete har frågan om krigsorganisationens inriktning
och omfattning, liksom hur man bl. a. genom rationaliseringar i
fredsorganisationen skall kunna få fram tillräckliga ekonomiska resurser
för denna, varit central. De olika partierna har formulerat sina förslag till
inriktning av försvaret delvis i termer av vissa krav på krigsorganisationen,
och för moderata samlingspartiet har t. ex. vissa tydliga brister i den av
mittenpartierna förordade krigsorganisationen lett till konkreta krav på
ytterligare materielanskaffning till vissa förband.

I propositionen undviker regeringen att ta ställning till flera av de
avgörande frågor om krigsorganisationens utveckling som aktualiserats
under försvarskommitténs arbete. Regeringen anser det icke ”varken möjligt
eller nödvändigt” att nu i detalj binda sig för krigsorganisationens
långsiktiga utveckling.

Utan tvekan förlorar försvarsbeslutet en del av den betydelse det bör ha
om det inte förenas med ett bestämt ställningstagande till krigsorganisationens
utveckling. Det finns visserligen skäl, främst den osäkerhet som alltid
vidlåter planering över en längre tidsperiod, att undvika en alltför detal

Mot. 1981/82:2262

jerad låsning av krigsorganisationen. Det framgår dock som olämpligt att
ta dessa skäl till intäkt för att undvika att ta ställning till frågor av sådan
vikt att de t. o. m. föranlett partierna att gå olika vägar i försvarskommitténs
arbete. När regeringen t. ex. icke är beredd att ange någon bestämd
inriktning i fråga om antalet moderna infanteribrigader eller antalet moderna
ubåtar i krigsorganisationen har man indirekt berövat försvarsbeslutet
en väsentlig del av dess sakinnehåll. Man bäddar dessutom för en debatt
om försvarspolitiken, som icke kan föras om krigsorganisationen, utan
som då i stället främst kommer att röra fredsorganisationen och med den
sammanhörande frågor.

Enligt moderata samlingspartiets mening bör ett försvarsbeslut innehålla
en klar riktningsangivelse när det gäller den kvantitativa omfattningen
av och det kvalitativa innehållet i det militära försvarets avgörande krigsoperativa
enheter. I den mån t. ex. den säkerhetspolitiska utvecklingen
under försvarsbeslutsperioden ger anledning till förändring av denna inriktning,
är det självklart att sådana förändringar skall kunna genomföras
på det sätt som hitintills varit fallet.

Moderata samlingspartiet utgår därför ifrån, att försvarsbeslutet kommer
att få ett innehåll som möjliggör en bedömning av hur krigsorganisationens
avgörande delar kommer att utvecklas under och efter programplaneperioden.

I fråga om arméstridskrafterna bör utvecklingen inriktas på en utökning
av antalet norrlandsbrigader från nuvarande fyra till fem, ett bibehållande
av fyra pansarbrigader, organiserandet av elva moderna infanteribrigader,
uppsättandet av en mekaniserad brigad samt ett antal mekaniserade bataljoner.
I försvarskommittén förordade moderata samlingspartiets ledamöter
en infanteribrigad samt ett antal mekaniserade bataljoner utöver vad
som kunde inrymmas i regeringspartiernas företrädares förslag. Den inriktning
vi nu föreslår överensstämmer med detta.

I fråga om marinstridskrafterna bör utvecklingen inriktas på ett successivt
införande av modern sjörobot på så många ytattackfartyg som möjligt
samtidigt som de äldre av dessa börjar att ersättas av en ny robotbåt med
utökad kapacitet mot olika typer av mål, anskaffningen av ett sådant antal
moderna A17-ubåtar att det totala ubåtsantalet kommer att uppgå till
minst 13 men om möjligt 14 samt en modernisering av vissa minröjningsförband
och en förstärkning av nuvarande resurser för övervakning av
havsområdet samt ubåtsjakt. För kustartilleriets del sker en anskaffning av
modernt rörligt kustartilleri och en anskaffning av ny lätt kustrobot.

För flygstridskrafternas del inriktas arbetet mot tolv jaktdivisioner, varav
åtta utrustade med JA37 Viggen, ett bibehållande av nuvarande fem och
en halv division AJ37 Viggen samt tre divisioner S37 Viggen. Flygtransportförbanden
bör enligt moderata samlingspartiets mening gradvis utökas
ytterligare.

Under försvarsbeslutsperioden kommer behov att föreligga av beslut på

Mot. 1981/82:2262

vissa väsentliga materielområden för den framtida inriktningen av krigsorganisationen
inom försvarets olika delar.

Inom arméstridskrafterna kommer beslut att erfordras om anskaffningen
av ny lätt pansarvärnsrobot. Det är enligt moderata samlingspartiets
mening av stor betydelse att detta vapen kan tillföras ett så stort antal
förband som möjligt. I de ramar vi förordar är inplanerat en ökad anskaffning
av lätt pansarvärnsrobot, vilket bl. a. medger att denna kan tillföras
även vissa lokalförsvarsförband. Anskaffningen av helikoptrar för pansarvärnsuppgifter,
och en utökning av antalet arméflygförband, är andra
beslut av större vikt.

Beslut kommer dessutom att erfordras om utvecklingen av framtida
system för luftvärnsskydd av bl. a. arméstridskrafterna.

Det finns skäl att noga överväga möjligheterna att inom landet utveckla
eller väsentligt modifiera ett utländskt robotsystem för att klara av dessa
uppgifter. Möjligheterna till samordning med den utveckling av vapen till
det nya JAS-flygplanet som kommer att ske måste självfallet tillvaratas.

Inom marinen är beslutet om omfattningen av våra ubåtsstyrkor av stor
betydelse icke minst för vår förmåga att bibehålla en kvalificerad kapacitet
för utveckling och tillverkning av ubåtar speciellt anpassade till Östersjöns
unika förhållanden. Införandet av modern sjörobot bör ske i så stor
omfattning som möjligt, och det kan finnas anledning att studera möjligheterna
att förse ytterligare enheter till lands och sjöss med detta vapensystem.

Det är också viktigt, att den planerade anskaffningen av en ny lätt
kustrobot till kustartilleriets rörliga förband sker som planerat.

Inom flygvapnet kommer självfallet anskaffningen av ett nytt flygplanssystem
för att på 1990-talet successivt ersätta Viggen att vara den dominerande
frågan. Det finns dock anledning att fästa uppmärksamheten på
betydelsen av den fortsatta utbyggnaden och modifieringen av bassystemet,
kompletteringen av stridsledningssystemet med anskaffning av luftburna
radarstationer och den fortsatta utvecklingen och anskaffningen av
moderna vapen för såväl attack- som jaktuppgifter.

3.3 Anskaffningen av ett nytt flygplanssystem m. m.

På grundval av försvarskommitténs förslag förordar regeringen, att
arbetet i flygplansfrågan inriktas mot ett svenskt JAS-flygplan med målet
att Viggen-systemet skall kunna börja ersättas i början av 1990-talet, om
det svenska JAS-flygplanet under utvecklingsarbetet visar sig fylla de
uppställda kraven.

Moderata samlingspartiet instämmer i de överväganden och förslag som
regeringen redovisar i denna fråga.

Under de senaste åren har, på grundval av riksdagens beslut våren 1980
om inriktningen mot ett JAS-flygplan, bedrivits ett omfattande studiear

Mot. 1981/82:2262

bete kring flygplanssystemets framtida roll i vårt försvar och möjliga
anskaffningsalternativ.

Det är värt att notera, att det i dag råder en klarare enighet än tidigare
om betydelsen av att vårt försvar även fortsättningsvis inkluderar ett starkt
flygvapen, utrustat med flygplan som kvalitativt har möjligheter att mäta
sig med de som kan komma att bli aktuella från eventuella angripares sida.
Icke minst har de gångna årens studiearbete visat på den ökade betydelse
som det svenska luftrummet, och därmed det svenska luftförsvaret, kan
komma att ha i framtiden, och den centrala roll som bemannade flygplansplattformar,
försedda med avancerade sensorssystem och ett brett register
kvalificerade vapen, har i detta sammanhang. Även när det gäller attackfunktionen
har genomförda studier visat på svårigheterna att med bibehållen
flexibilitet ersätta det bemannade flygplanet som vapenplattform.

På uppdrag av regeringen har ÖB genomfört en värdering av de olika
möjligheter att tillgodose kravet på införandet av ett JAS-system i början
av 1990-talet som står till förfogande. En detaljerad teknisk, operativ och
ekonomisk jämförelse av det av Industrigrupp JAS offererade fiygplanssystemet
med de i dag operativa eller färdigutvecklade amerikanska flygplanen
F18A, F18L, F16C, F5G och F5JAS har redovisats.

Enligt chefen för flygvapnets och överbefälhavarens utlåtanden visar
dessa studier, att det offererade svenska JAS-flygplanet fyller de krav i
olika hänseenden som ställts upp. Flertalet av de utländska alternativen
uppfyller också dessa krav. I några fall sker detta med imponerande
marginaler, men vid en total bedömning har en utveckling och anskaffning
av det svenska JAS-systemet av ÖB ändå bedömts som det fördelaktigaste
alternativet. Av stor betydelse för detta ställningstagande torde ha varit, att
möjligheterna att upprätthålla en tillräcklig kvantitet på flygvapnets krigsorganisation
bedöms vara avsevärt större vid en inhemsk utveckling och
produktion än vid en anskaffning av utländska flygplan.

En utveckling och tillverkning av det svenska JAS-flygplanet kommer
att ställa mycket stora krav på svensk flygindustri, som samtidigt kommer
att krympa sina militära delar med 40—50 %. Stora krav kommer också att
ställas på den flygtekniska forskningen och på de militära myndigheter
som kommer att ha huvudansvaret för upphandlingen av JAS-systemet
under de kommande decennierna.

Det kommer icke att vara möjligt att utveckla ett tillräckligt kvalificerat
JAS-flygplan utan ett långt gående samarbete med utländska flygindustrier.
Det har hela tiden stått klart, att JAS-flygplanets framtid är beroende
av möjligheterna att säkra tillgång till mycket avancerat utländskt
teknologiskt kunnande på en rad områden. Ett sådant utländskt samarbete
utgör en förutsättning för JAS-projektet likaväl som en långsiktig styrka
för den svenska flygindustrin i dess arbete för att åstadkomma en successiv
omställning till en allt högre andel av civil produktion.

För att JAS-projektet skall lyckas fordras, förutom ett omfattande ut

Mot. 1981/82:2262

ländskt samarbete, en betydande fasthet i den ekonomiska och operativa
planeringen. Viggen-systemets historia ger en god belysning av riskerna
med ett projekt som fullföljs under starkt förändrade förutsättningar. De
kostnadsfördyringar i jämförelse med de ursprungliga planerna som drabbat
Viggen-systemet har till den alldeles övervägande delen varit en effekt
dels av det minskade totala antalet flygplan från en ursprunglig planering
på över 800 till en slutbeställning på ca 330 och dels av den successiva
neddragningen av produktionstakten långt under gränsen för det ekonomiskt
optimala. Det är av avgörande betydelse för möjligheterna att inrymma
JAS-projektet i framtida försvarsramar att dessa erfarenheter från
Viggen-systemets utveckling noga beaktas.

JAS-systemet kommer att utvecklas och utprovas under 1980-talet för att
sedan vara operativt under 1990-talet och 2000-talets första decennier. Det
är uppenbart, att kravet på att systemet skall vara fullt operativt användbart
under så lång tidsperiod ställer mycket höga krav på systemets prestanda
redan i utgångsläget, och att det dessutom gör det nödvändigt att
beakta behovet av att successivt modernisera och modifiera flygplansplattformen
och de olika vapensystem som den skall förses med.

Det är därför av stor betydelse, att de avgöranden som nu sker om
flygplanets grundläggande drag, sker med beaktande av också de långsiktiga
utvecklingsmöjligheterna. Utformningen av den aerodynamiska
grundkonfigurationen och valet av motor för flygplanet låter sig knappast
förändras senare, om det skulle visa sig att tillstötande svårigheter eller nya
krav innebär att prestandakraven måste skärpas eller på något avgörande
sätt förändras. I sitt ställningstagande måste riksdagen utgå ifrån, att de
militära myndigheterna och regeringen på ett tillfredsställande sätt beaktat
dessa frågor.

Arbetet med JAS-projektet har skett på ett sätt som på viktiga punkter
avvikit från det som gällde Viggen-systemet. En sammanhållen Industrigrupp
JAS har, delvis efter ett eget ekonomiskt risktagande, offererat ett
flygplanssystem inom mycket bestämda ramar. Kraven på fasthet i flygindustrins
åtaganden i olika hänseenden torde vara längre drivna än i så gott
som varje annan upphandling av motsvarande slag som är möjligt att
jämföra med.

Riksdagens ställningstagande i vår till förmån för det svenska JASprogrammet
bör innebära, att ett flygplanssystem skall utvecklas inom de
angivna ekonomiska ramarna, och att det skall svara mot de uppställda
kraven. Inom denna ram är det sedan naturligt att projektet i vissa delar
kan komma att förändras mot bakgrund av den tekniska utvecklingen,
möjligheterna till internationellt samarbete kring systemets olika delar
samt de skiftande operativa krav som bl. a. utvecklingen i vår omvärld kan
medföra.

Stora krav ställs på ledningen av arbetet med JAS-projektet, och regeringen
redovisar i propositionen vissa överväganden i denna fråga. Mo

Mot. 1981/82:2262

derata samlingspartiet instämmer i vad regeringen har att anföra i denna
fråga.

Det förslag till inriktning av den flygtekniska forskningen som regeringen
redovisat i propositionen är enligt moderata samlingspartiets mening
icke komplett och därmed otillfredsställande. Den flygtekniska forskningen
har mycket stor betydelse dels mot bakgrund av JAS-projektet, och
dels mot bakgrund av ansträngningarna att vidga basen för den svenska
flygindustrin, och det är knappast möjligt att ta ställning till riktlinjer för
denna forskning innan det förslag som regeringen aviserar om, bl. a.
förläggningen av den transsoniska vindtunneln, har förelagts riksdagen.
Moderata samlingspartiet är därför f. n. ej berett att ta ställning till dessa
frågor.

3.4 Rationalisering av fredsorganisationen

Ett centralt inslag i försvarskommitténs arbete var ansträngningarna att
genom rationaliseringar och förenklingar av försvarets fredsorganisation
frigöra resurser att överföra till krigsorganisationen. Utan omfattande
rationaliserings- och besparingsinsatser torde det vid nuvarande statsfinansiella
läge icke vara möjligt att upprätthålla en tillfredsställande krigsorganisation.

Försvarskommittén var enig om, att ett belopp om sammanlagt minst 7,9
miljarder kronor skulle inbesparas under denna och följande programplaneperiod.
Av dessa skulle 5,5 miljarder kronor åstadkommas genom rationaliseringar
av existerande verksamhet medan resterande 2,4 miljarder
skulle frigöras genom nedläggningar av vissa delar av fredsorganisationen.

Inom försvarskommitténs arbetsutskott uppnåddes enighet om inriktningen
av dessa rationaliserings- och nedläggningsinsatser, och denna
enighet var en mycket betydelsefull grundkomponent i planeringen av
försvaret under de kommande programplaneperioderna. Uppslitande strider
om fredsorganisationen bidrar knappast till den önskade stabiliteten
i försvarets arbete.

I propositionen ansluter sig regeringen i huvuddelen av frågorna till det
förslag som lämnades av försvarskommitténs arbetsutskott, och som bl. a.
moderata samlingspartiet förklarat sig berett att ge sitt stöd med undantag
av frågan om Bergslagens militärområde. Mot bakgrund av behovet av att
nu minska väntetiderna vid grundutbildning finner regeringen det dock
motiverat med en viss utökning av grundutbildningskontingenten under
de närmaste åren. Regeringen anser därför att en nedläggning av 13 i
Örebro icke bör beslutas nu.

I rådande läge ansluter sig moderata samlingspartiet till regeringens
bedömning i denna fråga, men vill starkt stryka under vikten av att besparingsmålen
för de bägge programperioderna uppnås i den omfattning
som försvarskommittén var enig om. Beslutet om att icke lägga ner 13 leder
till en utebliven besparing med ca 65 miljoner kronor under den första och

Mot. 1981/82:2262

ca 165 miljoner kronor under den andra programplaneperioden, och det
bör ankomma på regeringen att så snart som möjligt redovisa de ytterligare
besparingar i andra delar av fredsorganisationen som detta beslut nödvändiggör.
Riksdagen bör ge regeringen detta till känna, samtidigt som riksdagen
på ett klarare sätt än vad som är fallet i regeringens proposition
ansluter sig till de av försvarskommittén uppställda målen för besparingsoch
rationaliseringsarbetet under tidsperioden 1982/83—1991/92.

Besparings- och rationaliseringsarbetet bör avse fredsorganisationen,
och bör självfallet icke ske på ett sätt som medför att försvarets förmåga i
krig försvagas i viktiga hänseenden. Det är mot denna bakgrund som
moderata samlingspartiet motsätter sig förslaget om nedläggning av Bergslagens
militärområde.

Försvarets regionala ledning har varit föremål för genomgripande utredning
och beslut så sent som 1980, och dagens indelning i sex militär- och
civilområden är ett resultat av mycket ingående bedömningar av bl. a. de
behov av operativ ledning av försvaret som föreligger i olika situationer.
Bergslagens milo representerar i detta sammanhang en ledningsfunktion
som har stor betydelse för genomgångs- och kringgångstransporter för
reorganiseringen av stridskrafter i vissa situationer. Det tjänar dessutom
det viktiga syftet att ge ledningskapacitet i en riktning och möjlighet till
reservkapacitet i andra avgörande riktningar. Ett bortfall ur freds- och
krigsorganisationen av en militärområdesstab och civilområdesledning
innebär att möjligheterna till ett omfattande och uthålligt djupförsvar av
betydelsefulla delar av landet minskar.

Den mycket begränsade ekonomiska besparing som indragningen möjliggör
uppväger enligt moderata samlingspartiets mening icke de operativa
nackdelar som är förknippade med denna uttunning av den högre regionala
ledningen av totalförsvaret i krig.

Med komplettering av vad här anförts om vikten av kompletterande
besparingsinsatser, fastläggande av de av försvarskommittén angivna målen
för sparinsatserna och bibehållande av Bergslagens militär- och civilområden
ansluter sig moderata samlingspartiet till de föreslagna riktlinjerna
för fredsorganisationens utveckling.

3.5 Ramberäkning för det militära försvaret

Utvecklingen av försvarskostnaderna har under de senaste decennierna
varit mycket dämpad, icke minst i jämförelse med utvecklingen av övrig
statlig eller annan offentlig verksamhet. Medan försvarets volym under
perioden 1963—1977 minskade med ca 6% ökade andra tunga statliga
utgiftsområden med mellan 81 och 240 %.

1977 års försvarsbeslut var avsett att återställa en del av den nedgång i
försvarseffekt som blivit resultatet av 1968 och 1972 års försvarsbeslut.
Utvecklingen under perioden blev dock delvis en annan än vad som varit

Mot. 1981/82:2262

avsikten, och den verksamhetsvolym som 1977 års försvarsbeslut inriktades
på kunde därför icke uppnås. Under periodens första hälft skedde en
kraftig minskning av den planerade repetitionsutbildningen och av materielanskaffningen,
medan det under periodens andra hälft blev möjligt att
göra vissa återtagningar i fråga om materielanskaffningen. Slutresultatet
för hela den period som omfattas av 1977 års försvarsbeslut torde dock bli
ett bortfall på ca 1,5 miljarder kronor.

Huvudorsaken till dessa problem har varit det otillräckliga och delvis
något nyckfulla system för priskompensation som tillämpades under perioden,
och som moderata samlingspartiet under en lång följd av år riktat
skarp kritik mot. Den omläggning av priskompensationssystemet som
försvarskommittén föreslagit, och som regeringen förordar i propositionen,
bör därför kunna medge en större säkerhet i planeringen av utnyttjandet
av försvarsramarna i fortsättningen.

Enligt moderata samlingspartiets mening finns det starka skäl som talar
för att försvaret under den kommande femårsperioden skulle tilldelas en
viss real ökning av sina ekonomiska resurser. Det är värt att notera, att en
sådan real ökning av försvarsresursema beslutats eller planeras i såväl
Danmark som Norge och Finland, och att denna utveckling är än mera
tydlig i de bägge supermakterna USA och Sovjetunionen. Säkerhetspolitiska
skäl talar entydigt för en inriktning av det militära försvaret enligt
den övre nivån i den av ÖB redovisade programplaneringen.

Mot bakgrund av det statsfinansiella läget har moderata samlingspartiet
dock ansett att det militära försvaret under perioden 1982/83—1987/88
skall tilldelas oförändrade reala resurser i förhållande till 1977 års försvarsbeslut.
En sådan inriktning av försvarsbeslutet överensstämmer med
vad den dåvarande trepartiregeringen uttalade i samband med programplaneanvisningarna
till ÖB i februari 1981, liksom med de åtaganden som
de bägge nuvarande regeringspartierna gjorde i anslutning till regeringsbildningen
i maj 1981. Den sänkning av den årliga försvarsramen i förhållande
till 1977 års försvarsbeslut med ca 370 milj. kr. som regeringen nu
föreslår innebär ett frångående av tidigare utfästelser och risker för försvarets
utveckling som moderata samlingspartiet icke är berett att acceptera.

Den ekonomiska ram för det militära försvaret under försvarsbeslutsperioden
som regeringen nu föreslår has vissa brister i jämförelse med den
som förordades av regeringspartiernas representanter i försvarskommittén.
De ändringar i försvarskommitténs arbetsutskotts förslag angående
rationaliseringar i fredsorganisationen som gjorts medför ökade kostnader
på ca 70 milj. kr. under den första programplaneperioden och ca 190 milj.
kr. under den därpå följande perioden. Därtill kommer att den utvidgade
grundutbildningen beräknas kosta ca 210 milj. kr. under försvarsbeslutsperioden.

Totalt torde således de olika åtgärder som regeringen nu föreslår i
förhållande till regeringspartiernas ståndpunkt i försvarskommittén inne

Mot. 1981/82:2262

bära en försvagning av ramarna med ca 300 milj. kr. under programplaneperioden.
Detta kan inte undgå att få vissa effekter för krigsorganisationens
omfattning eller materiella innehåll, vilket bl. a. framgår av den
reducering av arméns materielanslag som föreslås 1982/83 för att finansiera
den utvidgade grundutbildning som är det angivna motivet för att
bevara 13 i Örebro. Även flygvapnets och marinens materielanslag kommer
att påverkas av detta. Den ovilja att ange en mer preciserad inriktning
av krigsorganisationen som regeringen har, förstärker den osäkerhet som
genom detta kommer att råda om försvarsbeslutets verkliga effekt i framtiden.

De förslag till inriktning av krigsorganisationens olika delar och till
förstärkning av beredskap och insatsmöjligheter i olika hänseenden som
redovisats i denna motion förutsätter att det militära försvaret tilldelas
oförändrade reala resurser. Den inriktning av budgetpolitiken i övrigt som
moderata samlingspartiet föreslagit i motion 1981/82:2018 möjliggör en
sådan inriktning av försvarspolitiken samtidigt som budgetunderskottens
storlek begränsas väsentligt.

Regeringens förslag till ekonomisk ram för försvaret under perioden
1982/83—1986/87 innebär vissa förändringar i förhållande till vad som
diskuterades i anslutning till försvarskommitténs betänkande. Vi har tidigare
pekat på de osäkerheter om möjligheterna att nå de uppsatta besparingsmålen
som nu föreligger och de oklarheter i angivandet av dessa som
finns i propositionen. Det finns därför en betydande risk för att den
oklarhet om krigsorganisationens kvantitativa och kvalitativa inriktning
som vi kritiserat leder till att svårigheter att hålla ramarna medför fortsatta
reduceringar av krigsorganisationen. En viss oklarhet vidlåder propositionen
i fråga om hur kostnaderna för försvarsdepartementet påverkar ramberäkningen.
Vi utgår liksom försvarskommittén från att frågan om inriktning
och omfattningen av arbetet i regeringskansliet icke skall påverkas av
försvarsbeslutets ekonomiska ramar.

Mot denna bakgrund föreslår moderata samlingspartiet i planeringsram
för det militära försvaret för perioden 1982/83 —1986/87 på 84 900 milj.kr.
i prisläge februari 1981. Utgiftsramen för budgetåret 1982/83 bör, i enlighet
med detta, fastställas till 16 980 milj. kr. i prisläge februari 1981.

Den inriktning av krigsorganisationen och vissa övriga frågor som förordats
i det föregående leder självfallet till krav på ökade materielanskaffningar
1982/83 i förhållande till regeringens förslag. Vi förordar att arméns
materielanslag B2 ökas med 210 milj. kr., marinens anslag C2 med
10 milj. kr. samt flygvapnets anslag D2 med 100 milj. kr. Den utökade
övningsverksamhet vi förordat leder till en ökning av arméns anslag Bl
med 30 milj. kr. och marinens och flygvapnets anslag Cl och Dl med
vardera 10 milj. kr. Vi begär utökade beställningsbemyndiganden med
465 milj. kr. för anslaget B2, 10 milj. kr. för anslaget C2 samt 175 milj. kr.
för anslaget D2.

Mot. 1981/82:2262

4 Inriktningen av civilförsvaret

Civilförsvarets uppgifter är att skydda befolkning och egendom mot
skador och att rädda överlevande. Möjligheterna för civilförsvaret att
genomföra dessa uppgifter är starkt beroende av den miljö i vilken insatserna
skall ske. Det betyder att civilförsvaret för sina insatser i stor utsträckning
är beroende av det militära försvarets möjligheter att lösa sina
uppgifter.

Ett otillräckligt luftförsvar gör det t. ex. utomordentligt svårt för civilförsvaret
att ge skydd åt befolkningen och att bedriva undsättande verksamhet.
Är invasionsförsvaret svagt påverkas civilförsvaret t. ex. i fråga om
åtgärder för befolkningens omflyttning och utrymning från hotade områden.
Att, som hävdas från olika håll, det skulle vara möjligt att föra över
resurser från det militära försvaret till civilförsvaret, är därför inte realistiskt.

De brister som alltjämt finns inom civilförsvaret måste därför avhjälpas
genom tillskott av andra medel. Prioritet bör härvid ges för att

a) öka civilförsvarets möjligheter att möta överraskande angrepp. Civilförsvaret
måste kunna träda i verksamhet innan den militära mobiliseringen
är genomförd,

b) ge bättre skydd åt befolkningen i de stora städerna som ofta innehåller
viktiga anfallsmål (industrier, kommunikationsanläggningar, ledningsanläggningar),

c) förbättra civilförsvarets ledningsmöjligheter.

Det är angeläget med en ökad samordning mellan civilförsvaret och den
kommunala verksamheten, bl. a. på räddningstjänstområdet. Detta bör bli
möjligt genom att ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten på
den lokala nivån i krig förs över till kommunerna. Med detta följer visst
planläggningsansvar i fred. Omfattningen av den planläggning som det
skall ankomma på kommunerna att ombesörja är inte slutligt utbredd. För
att få ytterligare underlag för uppgiftsfördelningen i fråga om planläggning
och andra beredskapsförberedelser i fred mellan länsstyrelserna och
kommunerna avses en provplanläggning genomföras i två län. I samband
därmed avses förslag till bestämmelser om ersättning till kommunerna för
planläggning m. m. i fred att utarbetas.

Vi förutsätter att frågan om ledning i krig av den kommungränsövergripande
civilförsvarsverksamheten (bl. a. undsättning och/eller utrymning
över kommungräns till annan kommun i eget eller annat län) liksom
planläggningen i fred för denna verksamhet även blir föremål för prövning
i samband med provplanläggningen. Härvid bör samordningen av den
allmänna räddningstjänsten i fred mellan olika kommuner tillmätas stor
vikt.

Mot. 1981/82:2262

Resultatet av provplanläggningen bör underställas riksdagens prövning
våren 1984.

Under tiden fram till ett överlämnande av planeringsansvaret krävs ett
omfattande arbete med att anpassa planerna till den nya planeringsverksamheten.
Länsstyrelserna har också ett omfattande ansvar för att utbilda
de som på kommunal nivå skall ansvara för denna planläggning.

Mot denna bakgrund Finns det skäl att ifrågasätta möjligheterna att
under 1982/83 genomföra besparingar vid länsstyrelsernas försvarsenheter
av den omfattning som kommunministern föreslår. Enligt moderata
samlingspartiets mening bör dessa begränsas till de 2 % som gäller större
delen av övrig statlig förvaltning. I annat sammanhang har moderata
samlingspartiet visat på de möjligheter till andra sparåtgärder inom länsstyrelserna
som är möjliga och lämpliga.

1975 års skyddsrumsutredning har föreslagit att alla skyddsrum skall
kontrolleras regelbundet för att säkerställa att de har avsedd skyddsförmåga.
För detta föreslås att nuvarande system med särskilda till länsstyrelserna
knutna besiktningsmän kodifieras. Departementschefen vill i stället
att de byggnadsinspektörer som kommunerna har hand om i slutbesiktningen
av nybyggda skyddsrum skall tas i anspråk också för den fortlöpande
kontrollen.

Såväl ur effektivitets- som kontrollsynpunkt är den av skyddsrumsutredningen
förordade modellen att föredra, och vi menar att den bör genomföras.

I fråga om civilförsvarsorganisationens storlek (bl. a. omfattningen av
undsättningsorganisationen samt underhålls- och förrådsorganisationen)
samt omfattningen av utbildnings- och övningsverksamheten har inte heller
i årets proposition något slutligt ställningstagande kunnat ske. I avvaktan
på att frågan om ökad samordning av utbildning och övning för fredsoch
krigsräddningstjänst finnér sin lösning, bör enligt vår mening några
mer omfattande nyinvesteringar i utbildningsanläggningarna ej ske.

Självskyddsutbildningen av allmänheten utgör en av det frivilliga civilförsvarets
viktigaste uppgifter. Även om en ökad självskyddsutbildning
kommer till stånd i grundskolan, bör också fortsättningsvis genomförandet
av självskyddsutbildningen i betydande utsträckning vara en uppgift
för civilförsvarets frivilligorganisation.

5 Inriktningen av ekonomiskt försvar

Det ekonomiska försvarets betydelse för det totala försvaret har under
senare år kommit att uppmärksammas alltmer. Icke minst gäller detta det
ekonomiska försvarets viktiga roll när det gäller att bidra till vår säkerhetspolitiks
förmåga att motstå de olika hot som fredskrissituationer kan
komma att medföra.

Mot. 1981/82:2262

Enligt moderata samlingspartiets mening ger de riktlinjer för det ekonomiska
försvarets utveckling som anges i propositionen möjlighet till en
balanserad utveckling av totalförsvaret. Regeringens förslag innebär, att
man ställer sig bakom den nya inriktning av försörjningsberedskapen som
ÖEF angav i perspektivstudien 1980 och som försvarskommittén i sina
huvuddrag anslöt sig till. Propositionen bildar en god grund för det fortsatta
arbetet med att förverkliga denna inriktning.

Regeringen avviker dock från försvarskommittén i fråga om den utredning
som skulle tillkallas i syfte att studera näringslivets medverkan i
beredskapslagringen. Denna medverkan bedöms i framtiden komma att
bli allt viktigare. Att vissa frågor med anknytning till detta nu är föremål
för studier inom en arbetsgrupp i OECD får, enligt vår mening, inte tas till
intäkt för att i Sverige studera dessa frågor på det sätt försvarskommittén
föreslagit. Riksdagen bör ge regeringen detta till känna.

Den senareläggning av oljelagringsprogrammet som regeringen nu föreslår,
synes i huvudsak vara motiverad av statsfinansiella överväganden.
Att åtgärden inger betänkligheter ur beredskapssynpunkt är uppenbart,
men därtill skall läggas, att den även rent statsfinansiellt synes innebära en
viss risktagning. Med dagens saldo för oljelagringsfonden och nuvarande
intäktsprognos torde det i alla händelser icke vara möjligt att slutföra
oljelagringsprogrammet före utgången av 1984, och det är nu att anta att
så kommer att ske först ett par år senare. De möjligheter som finns att
utnyttja dagens relativt förmånliga prissituation på oljemarknaderna undanröjes
genom regeringsförslaget, och risk finns att slutförandet av programmet
nu blir dyrare än vad som ursprungligen annars hade blivit fallet.
Moderata samlingspartiet förutsätter dock, att dessa synpunkter beaktats
av regeringen.

6 Inriktningen av psykologiskt försvar

Upprätthållandet av vår försvarsvilja och motståndskraft i krig måste
grundläggas redan i fredssamhället. Redan i skolan måste diskuteras varför
vi har ett totalförsvar och dess möjligheter att ge fred och trygghet i vår
del av världen.

Den organisation som i krig skall bidra till att ge information till allmänheten
måste kunna träda i funktion redan före ett krigsutbrott. Det är
viktigt att informationsberedskapsutredningen kan ge konkreta förslag till
hur information i ett läge med ökad krigsfara skall förmedlas.

7 Sjukvården i krig m. m.

Under försvarskommitténs arbete har stor uppmärksamhet kommit att
ägnas frågan om hälso- och sjukvården i krig. En separat parlamentarisk

Mot. 1981/82:2262

utredning (VSIK) har konstaterat att stora brister föreligger i dessa hänseenden,
och försvarskommittén föreslog mot denna bakgrund ett femårsprogram
för att successivt förbättra situationen.

Försvarskommittén förordade att en ram på 64 milj. kr. per försvarsbeslutsperiod
skulle avsättas för att kunna åstadkomma de förbättringar
som ansågs nödvändiga.

Moderata samlingspartiet ansluter sig till de överväganden och förslag
i detta hänseende som försvarskommittén redovisade. I propositionen är
regeringen dock icke beredd till mer än att tillstyrka den av försvarskommittén
förordade medelstilldelningen under de två första budgetåren och
skjuter på ställningstagandet till den framtida medelstilldelningen till dess
att formerna för ansvarsfördelningen mellan staten och sjukvårdshuvudmännen
prövats ytterligare.

En sådan prövning torde vara erforderlig efter det att sjukvårdshuvudmännen
sedan 1 juli 1981 övertagit ansvaret för ledningen i krig av hälsooch
sjukvården, men får icke innebära att försvarskommitténs femårsprogram
inte förverkligas. Att en översyn av ansvarsfördelningen kan komma
att leda till vissa justeringar av detta program kommer, enligt vår bedömning,
icke att påverka medelsbehovet. Enligt moderata samlingspartiets
mening bör riksdagen därför nu lägga fast en femårig ram om 320 milj. kr.
för hälso- och sjukvården i krig.

8 Frivilligorganisationerna

Den betydelsefulla roll som frivilligorganisationerna spelar i totalförsvaret
kan knappast överskattas. Varje medborgare skall ges möjlighet att
aktivt bidra till vårt totalförsvars styrka i fred och i krig, och i detta
sammanhang är den roll som frivilligorganisationerna spelar omistlig.

Under senare år har det skett en väsentlig tillströmning till de olika
frivilligorganisationerna. Detta kan ses som ett uttryck för en ökad oro
inför den internationella situationen, och ett uttryck för förtroende för vårt
totalförsvars förmåga att säkra vårt lands frihet och oberoende. Det är av
utomordentligt stor vikt att de människor som söker sig till frivilligorganisationerna
i syfte att göra en aktiv insats i totalförsvaret kan ges en väl
anpassad utbildning och en meningsfull roll i totalförsvarets krigsorganisation.

Det finns uppgifter som tyder på, att medelstilldelningen till frivilligverksamheten
under senare år varit otillräcklig för att tillgodose behovet
av grundutbildning för de nya, och då främst kvinnor, som velat ansluta
sig till frivilligorganisationerna för att göra en insats inom totalförsvarets
civila delar. Behovet av repetitionsutbildning för dem som redan tidigare
avtalsbundits och utbildats tycks i än högre grad ha måst eftersättas.

Det är angeläget, att regeringen noga följer frivilligverksamhetens ut

Mot. 1981/82:2262

veckling och är beredd att anslå de medel som erfordras för att kunna
tillgodose efterfrågan på bl. a. utbildning. Riksdagen bör ge regeringen
detta till känna.

9 Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om vikten av att ökad uppmärksamhet fästs vid totalförsvarets
uppgifter vid ett kärnvapenkrig i vilket även Sverige
är inbegripet.

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om vikten av smidiga och odramatiska anpassningar av
försvarets beredskap, bl. a. genom att ÖB ges klart definierad
rätt att beredskapsinkalla vissa förband,

3. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om översyn av Instruktion för krigsmaktens uppträdande
i fred och neutralitet (IK.FN),

4. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om vikten av klara riktlinjer för krigsorganisationens
kvantitativa och kvalitativa utveckling i de femåriga försvarsbesluten,

5. att riksdagen ger regeringen till känna att krigsorganisationen
skall inriktas i enlighet med vad som anges i motionen,

6. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om det fortsatta arbetet med JAS-projektet,

7. att riksdagen beslutar att ställningstagande i fråga om inriktningen
och omfattningen av den flygtekniska forskningen uppskjuts
i avvaktan på kompletterande förslag från regeringen,

8. att riksdagen uttalar att det av försvarskommittén uppställda
besparingsmålet för fredsorganisationen på minst 7,9 miljarder
kronor t. o. m. 1991/92 läggs fast,

9. att riksdagen begär att regeringen snarast föreslår de kompletterande
besparingar som, mot bakgrund av regeringens förslag,
erfordras för att nå dessa besparingsmål under de bägge programplaneperioderna,

10. att riksdagen avvisar regeringens förslag om nedläggning av
Bergslagens militär- och civilområden,

11. att riksdagen fastställer en planeringsram för det militära försvaret
1982/83—1986/87 på 84 900 milj. kr. i prisläge februari
1981,

12. att riksdagen fastställer en utgiftsram för 1982/83 på 16 980
milj. kr. i prisläge februari 1981 för det militära försvaret,

Mot. 1981/82:2262

13. att riksdagen till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av
4 451100 000 kr.,

14. att riksdagen till Arméförband: Materielanskaffning anvisar ett
förslagsanslag av 1 478 706 000 kr.,

15. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m. m. för arméförband får läggas ut inom en
kostnadsram av 2 760 500 000 kr.,

16. att riksdagen till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av

1 425 000 000 kr.,

17. att riksdagen till Marinförband: Materielanskaffning för budgetåret
1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 1 044 000 000 kr.,

18. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m. m. för marinförband får läggas ut inom en
kostnadsram av 1 464 300 000 kr.,

19. att riksdagen till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet
för budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av

2 343 000 000 kr.,

20. att riksdagen till Flygvapenförband: Materielanskaffning för
budgetåret 1982/83 anvisar ett förslagsanslag av 2 240 000 000
kr.,

21. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar
av materiel m. m. för flygvapenförband får läggas ut inom en
kostnadsram av 9 295 600 000 kr.,

22. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om den ökande
samordningen mellan civilförsvaret och den kommunala verksamheten
på nytt underställs riksdagen våren 1984, mot bakgrund
av de erfarenheter som då vunnits av provplanläggningen,

23. att riksdagen godkänner av regeringen föreslagna riktlinjer för
civilförsvarets utveckling med de ändringar som föranleds av
vad som anförts i denna motion,

24. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om tillkallandet av en utredning om näringslivets medverkan
i beredskapslagringen,

25. att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om medel för den frivilliga försvarsverksamheten, samt

26. att riksdagen fastställer ett femårigt program för förstärkning en
av hälso- och sjukvården i krig i enlighet med försvarskommitténs
förslag och vad som anförts i denna motion.

Mot. 1981/82:2262

Stockholm den 24 mars 1982

GÖSTA BOHMAN (m)

LARS F. TOBISSON (m)
INGEGERD TROEDSSON (m)
NILS CARLSHAMRE (m)
ERIK HOVHAMMAR (m)
INGRID SUNDBERG (m)
ARNE ANDERSSON (m)
i Ljung

H. BERTIL LIDGÅRD (m)
ANDERS BJÖRCK (m)
ALLAN HERNELIUS (m)
PER PETERSSON (m)
ALF WENNERFORS (m)