Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Mot. 1981/82:2246

Motion

1981/82:2246

Olof Palme m. fl.

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruket (prop.
1981/82:143)

1. Inledning

Regeringen lägger i propositionen fram ett antal förslag till insatser mot
alkohol- och narkotikamissbruket inom en total kostnadsram av 7,5 milj.
kr. Regeringens ansats är bred, orden är många, men de konkreta förslagen
ytterst begränsade.

Den sociala nedrustning som den borgerliga regeringen är i färd med att
genomföra ställer människorna inför nya och svåra problem. Steg för steg
förändras och försämras väsentliga delar av den sociala tryggheten i vårt
samhälle.

1 denna motion redovisar vi dels en rad förslag som socialdemokratin
har framlagt under årets riksdag i särskilda motioner för att stärka människors
sociala situation, dels ett brett program för insatser på missbruksområdet.

2. Bakgrund

Sverige är ett välfärdssamhälle, även om mycket av dess grundvalar nu
är hotade. Med en hittills internationellt sett hög sysselsättning och ett väl
utvecklat socialt trygghetssystem fungerar samhället bra för många människor.

För andra innehåller emellertid samhället allvarliga brister. Det handlar
om isolering och ensamhet. Det handlar om arbetslöshet och om att inte
behövas. Det handlar om bostadslöshet, om allvarliga brister i det egna
bostadsområdet och om brister i den sociala omvårdnaden. Det handlar
om en allt hänsynslösare kommersialism och växande ekonomisk och
organiserad brottslighet, som arbetar med allt våldsammare och hänsynslösare
metoder med narkotikalangning, prostitution och grov kriminalitet
i släptåg. Det handlar om missbruk av alkohol, narkotika och läkemedel.

Det som nu sker i de flesta moderna industrisamhällen är en förstärkning
av kapitalismens och industrisamhällets hårda och obevekliga utslagningsmekanismer.
Allt fler ungdomar ser med hopplöshet på sina framtida
möjligheter att någonsin få ett jobb. Allt flera länder misslyckas med
samhällets viktigaste uppgift, att skapa arbete åt alla.

I Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2246

Mot. 1981/82:2246

Efter sex år av borgerligt styre befinner sig vårt land i en utomordentligt
besvärlig ekonomisk situation med fortsatt industriell försvagning, stora
underskott i statsbudgeten och bytesbalansen och hög arbetslöshet. Den
ekonomiska politik som drivs tycks endast ha en huvuduppgift — att
fortsätta att skära ned de offentliga utgifterna och medborgarnas levnadsstandard.
Försämringar och nedskärningar har drabbat utsatta grupper
som barnfamiljer, handikappade och pensionärer. Bostadsbyggandet är
rekordlågt, utbyggnaden av barnomsorgern har stoppat upp, pensionerna
har försämrats, de sjukas kostnader för vård och resor har höjts avsevärt.
Karensdagarna i sjukförsäkringen återinförs.

Genom de kraftiga nedskärningarna av kommunernas verksamhet —
inte minst på skolans område och fritidsverksamheten — som genomförts
under de borgerliga regeringsåren har kommunernas förutsättningar att
möta ungdomarnas behov försämrats.

År 1981 blev ett år med kraftigt stegrad arbetslöshet bland ungdomen.
I oktober 1981 var 61 000 ungdomar under 25 år öppet arbetslösa. Detta är
en arbetslöshet på 9,1 %. En så hög ungdomsarbetslöshet har inte noterats
sedan statistiken började föras.

1 vissa grupper blev situationen katastrofal. Bland flickor i åldern 16—
19 år steg arbetslösheten sålunda till över 15 %. Också för invandrarungdomen
blev läget särskilt svårt.

Orsakerna till denna öppna arbetslöshetskris för de unga skall i första
hand sökas i den allmänna nedgången i den svenska ekonomin och i
regeringens oförmåga att utveckla en ekonomisk politik för tillväxt och full
sysselsättning. Ungdomsarbetslösheten speglar med andra ord det enkla
förhållandet att jobben inte räcker till.

Socialdemokratins huvudkrav blir därför att hela den ekonomiska politiken
och arbetsmarknadspolitiken läggs om så att ekonomin som helhet
kan erbjuda fler arbetstillfällen. Vi återkommer till detta under avsnittet
Arbete åt alla.

Alkoholmissbruket är den kanske tydligaste och mest destruktiva yttringen
av de sociala problemen i samhället. Alkoholproblemen har ofta en
komplicerad bakgrund. Missbruk utvecklas ur en måttlig konsumtion, där
som regel ett starkt samband finns med sociala brister och personliga
problem. Missbruk av alkohol leder i sin tur till att sociala och personliga
problem förvärras och att den enskildes förmåga att ta itu med problemen
försvagas.

Alkoholproblemen drabbar inte alla samhällsgrupper lika i social mening.
Flera undersökningar visar — liksom erfarenheterna från nykterhetsvården
— att det är i de socialt, ekonomiskt och kulturellt svaga
grupperna som alkoholmissbruket får sina allvarligaste sociala följder.
Verkningarna av missbruket utgör en mycket tung belastning framför allt
för enskilda människor men också för samhället. I alkoholmissbrukets
spår följer omfattande personliga tragedier.

Mot. 1981/82:2246

Under de senaste åren har dock en tydlig attitydförändring till bruket av
alkohol inträffat. Debatten om alkoholproblemen har varit mycket omfattande.
Intresset för missbruksproblemen har breddats och fördjupats. Ett
av de mest glädjande tecknen i konsumtionsutvecklingen är de förbättringar
som har skett bland ungdomar. I många fall har ungdomsorganisationerna
gått före i kampen mot droger.

Sammanfattningsvis kan följande samband mellan samhällsförhållandena
och alkoholproblemen konstateras:

o Om utslagningen i samhället blir hårdare och orättvisorna ökar, då ökar
också alkoholproblemen,
o Alkoholmissbrukets omfattning hänger samman med människornas
levnadsvillkor. Men alkoholskadornas omfattning har också samband
med den allmänna inställningen till alkohol och alkoholvanornas karaktär.

o Om den totala alkoholkonsumtionen går upp i samhället så ökar också
de långsiktiga riskerna för alkoholskador.

Narkotikamissbruket omfattar färre personer än alkoholmissbruket och
är ett nyare problem. Det är förödande för dem det drabbar. Dödligheten
bland de unga narkotikamissbrukarna är flera gånger högre än i motsvarande
åldersgrupper i totalbefolkningen. Narkotikan är ett allvarligt hot
mot solidariteten i samhället, i synnerhet genom sin påtagliga anknytning
till den växande organiserade och ekonomiska brottsligheten. Samhället är
nu utsatt för en ny offensiv från den organiserade brottsligheten som
marknadsför narkotika. Bland ungdomar i framför allt storstadsregionerna,
men även i landet i övrigt, ökar i dag haschmissbruket. Vad som kan
betecknas som systematiska marknadsföringskampanjer förekommer vid
skolor, universitet och militärförband.

Undersökningar visar på attitydförändringar till hasch hos stora ungdomsgrupper.
Man upplever haschmissbruket som mindre skadligt. Denna
utveckling måste brytas. Det behövs information och attitydpåverkan.
Ungdomar måste få alldeles klart för sig att hasch är narkotika, att hasch
är farligt. De senaste årens forskning har också med allt större skärpa visat
på allvaret i de skadeverkningar som uppstår vid haschmissbruk.

3. Förebyggande insatser

Barns och ungdomars levnadsmiljö och uppväxtvillkor

Vi har inledningsvis beskrivit en samhällsutveckling som för många
människor har lett till sociala brister och personliga problem. Det gäller
inte minst barns och ungdomars levnadsmiljö och uppväxtvillkor. Ungdomens
arbetsmarknadsläge är sämre än på länge. Bostadsbristen tilltar i
många kommuner — söm en följd både av lågt och ensidigt inriktat
bostadsbyggande och höga bostadskostnader. Kvalitén i den undervisning

Mot. 1981/82:2246

skolan kan ge försämras genom resursnedskärningar. Fritiden kommersialiseras
alltmer.

Det finns en lång utslagningsprocess som börjar redan i förskoleåldern.
Den börjar bland barn och ungdomar som bor i en segregerad miljö och
har ett otillräckligt vuxenstöd. Men också barn med en trygg uppväxtmiljö
kan råka illa ut, om de tvingas in i arbetslöshet i övergången från skolan
till arbetslivet och därmed får inleda sitt vuxenliv i sysslolöshet. Samhällets
oförmåga att klara varje individs rätt till arbete kan då upplevas som en
personlig tragedi. Det finns ett tydligt samband mellan ungdomsarbetslöshet,
social utslagning och prostitution. Sysslolöshet kan lätt leda till olika
former av drogmissbruk, som i sin tur drar med sig brottslighet för att
skaffa pengar till missbruket. Sambandet mellan våld och alkoholmissbruk
är också tydligt.

Vi socialdemokrater menar att förbättringar av barns och ungdomars
levnadsmiljö och uppväxtvillkor är en väsentlig förutsättning för att komma
till rätta med de sociala problemen i dagens samhälle. Vi har i motion
1981/82:406 och 1981/82:774 lagt fram en rad förslag. Vi vill återställa
statsbidragssystemet till barnomsorgen så att daghemsutbyggnaden kan
fortgå med i stort sett oförändrade villkor. Vi föreslår åtgärder för att
underlätta barnens skolstart och för att stärka och vidareutveckla samhällets
stöd till barnkulturen. Vi lägger fram förslag som syftar till att ge
ungdomar en bättre situation i gymnasieutbildningen, på arbetsmarknaden,
på bostadsmarknaden och på fritiden. Vi lägger fram en rad konkreta
förslag till hur ungdomen skall komma in i arbetslivet. Alla ungdomar
måste få möjlighet till utbildning, praktik eller arbete.

Arbete åt alla

1981 blev ett år med kraftigt ökad arbetslöshet. Samtidigt sjönk för första
gången på mycket länge den totala sysselsättningen. Antalet arbeten i
industrin minskade i accelerande takt. Ungdomsarbetslösheten nådde en
ny topp, och svårigheterna för kvinnor och handikappade stegrades.

Men regeringen har inte varit beredd att fullt utnyttja möjligheterna att
med arbetsmarknadspolitiska åtgärder som beredskapsarbeten, arbetsmarknadsutbildning,
tidigareläggning av offentliga investeringar och industribeställningar
pressa ned arbetslösheten. Allt fler undersökningar
pekar mot samma slutsats: arbetslösheten är ett hot både mot vår kroppsliga
och själsliga hälsa.

Arbetarrörelsens viktigaste uppgift är att skapa arbete åt alla. Denna
uppgift är nu mera angelägen än någonsin under efterkrigstiden.

I motion 1981/82:1081 lägger socialdemokraterna fram en politik för
full sysselsättning. Den innebär:

O En genomgripande förändring av den ekonomiska politiken.

O Maximal insats av arbetsmarknadspolitiska medel för kamp mot öppen

arbetslöshet.

Mot. 1981/82:2246

0 Solidarisk personalpolitik för att värna rätten till arbete för de mest

utsatta.

Sverige står inför uppgiften att komma till rätta med de stora balansbristerna
i ekonomin. Produktionen måste effektiveras och växa. Men detta får
inte innebära att man ställer sådana krav på de arbetande som allt färre
människor kan uppfylla. Tvärtom måste produktionsprocesser och arbetsvillkor
utvecklas därhän att allt färre slås ut från arbetslivet samtidigt som
allt fler bereds möjligheter att nyinträda i eller återvända till arbetslivet.

Vi kan inte acceptera en arbetsmarknad som bara erkänner de starkastes
rätt till arbete och som hänvisar allt fler till samhällets försörjning. Alla
människors förmåga och insatser måste välkomnas i produktionen. Det är
under alla förhållanden bättre för såväl den enskilde som samhället.

Tillgång lill en god bostad

Utslagningen från bostadsmarknaden och segregationen inom boendet
har tilltagit markant de senaste åren.

Bostadbristen har återkommit i flera regioner i landet. Under 1960-talet
och första halvan av 1970-talet började tillgången på bra bostäder att
motsvara behovet. De flesta kunde få den bostad de behövde till en rimlig
kostnad.

Det byggs för litet bostäder i vissa delar av landet och det lilla som byggs
är för dyrt för många att efterfråga. Det krävs allt oftare stora kapitalinsatser
för att man skall kunna komma in på bostadsmarknaden. Detta drabbar
i första hand ungdomar utan ekonomiskt starka föräldrar, barnfamiljer
med låga inkomster och invandrare.

I vissa delar av landet ökar emellertid antalet lediga lägenheter. Det är

1 första hand orter med ett vikande näringsliv som drabbas. En annan
orsak till att antalet lediga lägerheter ökar är emellertid att boendekostnaderna
kraftigt stigit de senaste åren samtidigt som reallönerna sjunkit och
bostadsbidragen urholkats. Denna utveckling leder till att ungdomar och
andra som skulle behöva en bostad inte har råd att efterfråga den.

En ökande segregation leder till att det i vissa bostadsområden börjar
uppstå en besvärande förstörelse och vandalisering. Boendemiljön blir allt
torftigare. Reparationer och underhåll släpar efter. Barn och ungdomar
blir här ofta utlämnade åt en fattig och innehållslös kulturmiljö. Missbruk
och våld blir vanligare.

Liksom arbetet spelar bostaden en avgörande roll för en missbrukares
möjligheter till rehabilitering. Utan tillgång till en bostad försämras situationen
snabbt. En bostad i ett område med rika förutsättningar för gemenskap
och omsorg är avgörande förutsättningar för möjligheter till rehabi

2 Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2246

Mot. 1981/82:2246

litering. Utvecklingen inom bostadsförsörjningen i dag leder till ökande
sociala problem och försvårar ytterligare för socialt utsatta grupper att
erhålla en bostad i god miljö till rimliga kostnader.

För att motverka den ovan beskrivna utvecklingen på bostadmarknaden
har vi i motioner till årets riksdag lagt fram flera konkreta förslag. Vi vill
öka byggandet av hyres- och bostadsrättslägenheter i regioner med bostadsbrist.
Flera förslag redovisas för att dämpa boendekostnadsutvecklingen
och för att slå vakt om bostadsbidragens sociala betydelse. Vi
föreslår också åtgärder för att förbättra boendemiljöer med brister (se
motion 1981/82:1994 och motion 1981/82:2364).

4. Insatser inom missbruksområdet

Missbruk av alkohol och narkotika kan aldrig förstås eller bekämpas
isolerat från de brister i samhället som vi lever i, eller isolerat från andra
sociala problem.

Målet för samhällets alkoholpolitik skall vara att minska den totala,
alltför höga alkoholkonsumtionen i samhället för att på sikt minska skadorna.

När det gäller narkotikaproblemen måste målet vara ett samhälle fritt
från narkotika.

Åtgärder för att bekämpa alkohol- och narkotikamissbruk måste vidtas
i första hand genom att angripa de bakomliggande orsakerna. Vi måste
bekämpa den enskildes utsatthet, isloering och ensamhet. De grundläggande
samhällsförhållandena måste angripas genom förbättringar i arbetsmiljöer,
tryggad sysselsättning, bostadspolitiska och olika familjepolitiska
insatser samt aktiva insatser i skolan och på kulturområdet. Det gäller att
sträva mot ett samhälle präglat av omsorg och omtanke, där kommersialismens
destruktiva krafter inte får plats.

Kampen mot utslagning och missbruk måste präglas av en demokratisk
människosyn, som bygger på principen om alla människors lika värde. Vi
måste ha respekt för människors integritet och tro på alla människors
möjlighet att utvecklas.

Vi lägger nu fram en rad förslag för att angripa missbruksproblemen.
Folkrörelsernas insatser ges en framskjuten plats, främst för insatser i
ungdomsgrupperna. Vi föreslår en kraftig satsning inom arbetslivet. Polis
och tull ges en rejäl förstärkning i kampen för ett narkotikafritt samhälle.
Våra förslag innehåller också förstärkta insatser för vård och rehabilitering
av missbrukare. Det främsta syftet med våra förslag är att skapa en fördjupad
kunskap och medvetenhet och ett ökat engagemang hos enskilda
människor, organisationer och myndigheter för att förhindra och förebygga
alkohol- och narkotikamissbruk.

Våra förslag omfattar följande punkter:

Mot. 1981/82:2246

Kostnad
milj. kr.

1. Förstärkning av tullens resurser för att bekämpa narkotikasmuggling.
3,2

2. Utökning med 225 nya poliser på tre år (75 per år) för 12,7

□ utbyggnad av de särskilda narkotikarotlarna,

□ ökade insatser mot ekonomisk och organiserad brottslighet,

□ fler kvarterspoliser.

3. Alkohol- och narkotikafrågorna ges en framskjuten plats i
skolans verksamhet. ANT-funktioner hos länsskolnämnder

na permanentas. 1,6

4. Stöd till socialt arbete och information i arbetslivet (kamratstödjande
verksamhet). 6,5

5. Stöd till information och fritidsverksamhet i folkrörelseregi
(inl. stöd till alkoholfri, icke-kommersiell nöjesverksamhet). 6,0

6. Stöd till internationell verksamhet genom FN :s narkotikafond.
—

7. Utökning med 80 platser i behandlingshem för narkotikamissbrukare.
5,0

8. Förstärkta rehabiliteringsinsatser för missbrukare genom
satsning på folkrörelseanknuten verksamhet. 2,0

De insatser vi här förordar beräknas nästa budgetår kosta sammanlagt
37 milj. kr. Våra förslag bör — tillsammans med andra samhällsinsatser av
det slag som vi redovisat under avsnittet Förebyggande insatser — infogas
i kommunala handlingsprogram. I dessa program bör ingå att man också
planerar vilka vård- och behandlingsresurser som behövs för missbrukarna.
Programmen skall redovisa hur man i kommunerna kan nå missbrukare
på ett tidigt stadium. De skall också visa vilka insatser som behövs för
att hos dem man når stoppa utvecklingen mot ett tyngre missbruk. Insatser
för utslussning till arbetsmarknad, utbildning, eget boende och gemenskap
med andra människor skall redovisas.

Bekämpning av narkotikahandeln

Polisens och tullens arbete inom narkotikaområdet har en förebyggande
funktion genom att minska tillgången på narkotika. Tullens underrättelsetjänst,
dvs. ett system för att vidarebefordra iakttagelser och varningstips,
är av allra största betydelse när det gäller att bekämpa narkotikasmuggling.
Denna verksamhet kompletteras av regionalt och lokalt inrättade
kontroll- och kriminalgrupper.

Narkotikafrågorna har en hög prioritet i tullarbetet. Trots förvärrat
smugglingsläge i fråga om narkotika och krympande personalresurser har
tullens beslag av narkotika ökat.

Mot. 1981/82:2246

Inom tullverket görs den bedömning att ytterligare minskningar ofrånkomligen
kommer att leda till en sänkning av kontrollnivån, vilket kommer
att gå ut även över bekämpningen av narkotikasmugglingen. Detta är
högst oroande med tanke på narkotikaproblemens allvar.

Det framstår som angeläget att tullverkets möjligheter att bekämpa
narkotikasmugglingen effektiviseras. Problemen är störst i Öresundsregionen
och vid de stora flygplatserna. De i propositionen förordade omprioriteringarna
och personalökningarna är enligt vår mening inte tillräckliga.

Utöver i propositionen föreslagen förstärkning bör tullverket tillföras
ytterligare 20 tjänster för att effektivisera gränskontrollen. Kostnaderna
härför kan beräknas till 2,5 milj. kr.

Enligt vår mening är narkotikahundar ett så effektivt hjälpmedel i
kampen mot narkotikasmugglingen att den i propositionen föreslagna
förstärkningen bör fördubblas. Tullverket bör alltså tillföras sex narkotikahundekipage.
Merkostnaden för vårt förslag blir 0,7 milj. kr.

En ytterligare åtgärd för att effektivisera tullverkets möjligheter att
bekämpa narkotikasmugglingen är att tullverket får tillgång till polisens
spaningsregister och vissa andra register hos polisen via dataterminaler.
För att få utdrag med den snabbhet som behövs för att tullen skall kunna
bedriva en effektiv smugglingsbekämpning vid gränserna har tullverket
begärt att få direkt tillgång till rikspolisstyrelsens data via terminal. En
sådan förstärkning av tullverkets narkotikabekämpande resurser är enligt
vår mening angelägen. Tullverket räknar med att sex terminaler kan tas i
drift hösten 1983. Regeringen bör återkomma till riksdagen i 1983 års
budgetproposition med kostnadsberäkningar för installation och drift av
terminalerna. Vad vi nu har anfört bör av riksdagen ges regeringen till
känna.

Oavsett vilka resurser tullverket disponerar måste man räkna med att
betydande mängder narkotika kommer att finna sina vägar in i landet. Det
är då viktigt att vi också inom landet har en slagkraftig organisation mot
narkotikahanteringen.

I propositionen föreslås att polisen för detta ändamål får medel för inköp
av spaningsutrustning. Detta är en nödvändig åtgärd. Men polisens resurser
behöver förstärkas även i andra avseenden.

Polisens narkotika- och spaningsrotlar disponerar f. n. ca 20 narkotikahundar.
Dessa är ett ovärderligt hjälpmedel för polisen i deras arbete att
i samband med ingripande mot narkotikabrottslingar spåra den många
gånger omsorgsfullt undangömda narkotikan. Vi föreslår mot denna bakgrund
att polisen tillförs ytterligare 10 narkotikahundar. Dessa bör fördelas
mellan landets narkotika- och spaningsrotlar efter förslag av rikspolisstyrelsen.
Den nu pågående försöksverksamheten med att utbilda polisens
”vanliga” hundar till att även kunna spåra narkotika får inte tas till intäkt
för att försena denna nödvändiga effektivisering av polisens möjligheter

Mot. 1981/82:2246

att ingripa mot narkotikabrottsligheten. Vi beräknar kostnaderna för vårt
förslag till ca 650 000 kr.

Narkotikamissbruket var tidigare i huvudsak koncentrerat till storstäderna.
Numera har missbruket spritt sig till alla delar av landet. Polisen har
också succesivt byggt ut sin organisation så att det nu finns särskilda
narkotikarotlar i varje län utom Gotlands län. I vissa län finns mer än en
narkotikarotel. Sammanlagt fins ca 400 poliser i denna särskilda organisation.

Polisens narkotikarotlar har trots sina begränsade resurser gjort ett
mycket gott arbete. Många narkotikaligor med internationella förgreningar
har sprängts. Betydelsen av en slagkraftig narkotikapolis kan knappast
överskattas. Mot denna bakgrund menar vi att det nu är dags för en
kraftfull satsning på detta område.

För att polisen skall ges möjlighet att planera sina insatser mot narkotikabrottsligheten
och ges tid till erforderlig utbildning m. m. anser vi att
beslut bör tas redan nu om en förstärkning för de närmaste åren. Enligt vår
mening bör polisen under de kommande tre åren tillföras 150 nya tjänster
för åtgärder mot narkotikabrottsligheten. Dessa bör fördelas jämnt mellan
den spanande och den utredande verksamheten. De resurser som tillförs
utredningssidan — de s. k. EKO-rotlarna — bör med hänsyn till det nära
sambandet mellan ekonomisk och organiserad brottslighet även kunna
användas för utredning av ekonomisk brottslighet. Detta innebär inte att
vi frånfaller eller modifierar kravet i motion 1981/82:2012 på ytterligare
resurser till EKO-rotlarna genom omfördelning av polisens resurser. Även
dessa resurser behövs för att kampen mot den kvalificerade brottslighet det
här är fråga om skall bli effektiv.

De 150 nya tjänsterna bör tillföras polisen med lika stort antal under vart
och ett av budgetåren 1982/83—1984/85. Resurserna bör användas såväl
för förstärkning av redan befintliga rotlar som för inrättandet av nya
rotlar. För budgetåret 1982/83 beräknar vi kostnaderna till 7,5 milj. kr.

Fler kvarterspoliser

Kvarterspolisverksamheten är ett väsentligt led i den brottsförebyggande
verksamheten och syftar till att nedbringa brottsligheten eller åtminstone
hindra att den okar. Verksamheten skall också bidra till att förbättra
förhållandet mellan allmänhet och polis liksom att öka kontakterna och
samarbetet mellan polisen samt boende, institutioner och sammanslutningar
inom bostadsområdet. Kvarterspolisverksamheten syftar också till
att förbättra den polisiära servicen åt allmänheten, t. ex. i fråga om att ta
upp brottsanmälningar.

Den närmare inriktningen av verksamheten framgår av gällande anvisningar.
Enligt dessa skall kvarterspolisman bl. a.

• skaffa ingående lokalkännedom inom området, särskilt i fråga om plåt

Mot. 1981/82:2246

ser och lokaler som är samlingsplatser för personer som från polisiär
synpunkt särskilt bör uppmärksammas,

• på lämpligt sätt söka kontakt med och skaffa sig kännedom om befolkningen
inom området, särskilt äldre personer samt barn och ungdom,

• ägna särskild uppmärksamhet åt gängbildningar och förhållanden som
kan ha samband med ungdomsbrottslighet,

• ägna uppmärksamhet åt trafiksäkerhet och föreslå åtgärder för dess
höjande,

• samarbeta med representanter för samhällsorgan såsom barnavård och
skola samt med föreståndare för ungdomsgårdar, idrottsorganisationer,
pensionärshem, bostadsföretag, affärsrörelser m. fl.,

• delta i ideell verksamhet inom området, särskilt ungdoms- och idrottsverksamhet,

• hålla sig väl underrättad om inom området begångna brott och andra
asociala förhållanden,

• biträda eller medverka vid polisens undervisning i skolorna inom området
efter polisstyrelsens bestämmande och lämna medverkan vid elevrådskonferenser.

Kvarterspolisverksamheten bedrivs huvudsakligen inom avgränsade
förortsområden där det finns bostadsbebyggelse med stort inslag av barn
och ungdom, centrum- och serviceanläggningar liksom allmänna kommunikationsanläggningar
och skolor etc. I vissa fall, särskilt i de största
polisdistrikten, förekommer verksamheten även i mera centrala delar av
distriktet. Sammanlagt finns i landet inemot 400 kvarterspolistjänster.

Inte minst i storstadsområdena är det viktigt att kvarterspoliserna inriktar
sin verksamhet på ungdomar i brottsbenägna miljöer och andra som
befinner sig i riskzonen för att bli kriminella. Kvarterspoliserna har en
viktig förebyggande funktion i dessa grupper, där olika former av drogmissbruk
förekommer.

För att få till stånd en fortsatt utbyggnad av kvarterspolisorganisationen
i första hand i storstäderna och kranskommunerna till dessa föreslår vi att
25 nya tjänster för kvarterspoliser inrättas under vart och ett av de närmaste
tre åren. För att finansiera denna utbyggnad krävs ytterligare 4,5 milj.
kr. i anslag. Av detta belopp beräknas 3,5 milj. kr. under anslaget Lokala
polisorganisationen: Förvaltningskostnader och 1 milj. kr. under anslaget
Lokala polisorganisationen: Utrustning.

Prispolitiken

1 propositionen sägs följande om prispolitiken:

”Prissättningen på alkoholdrycker är ett av de viktigaste instrumenten
för att hålla tillbaka konsumtionen av dessa drycker. Priserna har sedan
länge hållits på en relativt hög nivå och har genom skattehöjningar fortlöpande
anpassats till den allmänna prisutvecklingen. En aktiv prispolitik är
nödvändig även i framtiden.

Mot. 1981/82:2246

Jag anser att målsättningen att alkoholpriserna inte skall höjas i långsammare
takt än priserna på andra konsumtionsvarar, bör stå i förgrunden.
Den i förhållande till alkoholstyrkan progressiva beskattningen måste
enligt min mening vara en annan vägledande princip vid skattejusteringar,
detta för att man skall kunna åstadkomma en fortsatt övergång till konsumtion
av alkoholsvagare drycker. Dessa båda principer är viktiga utgångspunkter
för att uppnå huvudmålet med vårt alkoholpolitiska arbete,
att nedbringa den totala konsumtionen.”

Under de senaste åren har alkoholkonsumtionen minskat. En kombination
av restriktiva åtgärder, ökade alkoholpriser och information har lett
till denna gynsamma utveckling.

Den socialdemokratiska partikongressen 1981 uttalade att det borde
vara möjligt att ytterligare pressa ner konsumtionen. Ett delmål bör vara
att sänka alkoholkonsumtionen under en tioårsperiod med 20 %, dvs. en
återgång till den nivå som rådde i mitten av 1960-talet. Åtgärder för att
åstadkomma en sådan utveckling bör vidtas. Ett av de viktigare instrumenten
härför är prispolitiken.

Under fjärde kvartalet 1981 har alkoholförsäljningen ökat och alkoholkonsumtionen
stigit. Därmed har den positiva trend vi haft under några år
brutits. Den senaste skattehöjningen på alkohol beslutades hösten 1980.
Sedan dess har det reala priset på alkohol sjunkit. Vi förutsätter att regeringen
är beredd att — i enlighet med riksdagens beslut och den i propositionen
uttalade avsikten — driva en aktiv prispolitik för att hålla tillbaka
konsumtionen.

Attitydpåverkan och information

Syftet med information om alkohol- och narkotikaproblemen skall enligt
riksdagens beslut vara följande

• att sätta in alkohol- och narkotikaproblemen i deras sociala sammanhang,

• att vidga medvetenheten om att människors sociala svårigheter måste
mötas med öppenhet och vilja till solidariska insatser,

• att medverka till en sådan förändring i synen på de alkohol- och narkotikaskadade
att deras delaktighet i den samhälleliga gemenskapen tryggas.

Dessa grundläggande principer för upplysning om alkohol- och narkotikaproblemen
togs år 1972 av riksdagen. Socialdemokratin slår vakt
om dessa principer. De är särskilt viktiga i dag, när klyftorna mellan
olika grupper av människor ökar och den sociala välfärden hotas. Upplysningsarbetet
måste sätta in alkohol- och narkotikaproblemen i en
social verklighet. Medvetenheten om arten och svårighetsgraden hos
problemen måste öka. Skolan och folkrörelserna — inte minst fackföreningsrörelsen
— måste få huvudansvaret för en socialt inriktad infor

Mot. 1981/82:2246

mation som syftar till ökade kunskaper om missbruk och skador och till
att skapa ett ökat engagemang kring missbruksproblemen.

Insatser i skolan

De grupper som det är viktigast att nå med information är föräldrar,
barn och ungdomar samt andra som kan sägas befinna sig i risksituationer.
Missbruksfrågorna måste få ett större utrymme i skolan och studierna
kring dagens sociala verklighet intensifieras. Det är viktigt att informationen
kan intressera och engagera skolungdomarna. Nya former för information
bör utvecklas, där eleverna själva medverkar vid uppläggningen.
Syftet skall vara att genom ökade kunskaper om missbruksproblemen
skapa en motvikt till den kommersiellt styrda positiva bilden av olika
droger. Här kan man bygga vidare på de goda erfarenheter som finns från
att engagera olika folkrörelser i informationsverksamheten.

Det är viktigt att skolans undervisning är sådan att myterna kring
missbruk och missbrukare bekämpas, så att man inte tar avstånd från
missbrukande människor. Undervisningen skall ge en bild av de sociala
orsakerna till och följderna av vad missbruk leder till — inte enbart de
kroppsliga och medicinska. Om eleverna får insikt i dessa frågor kan det
bidra till att utstötningen av missbrukande kamrater uteblir och att eleverna
själva vågar vara aktiva i behandlingsarbetet.

På regional nivå finns sedan 1969 vid varje länsskolnämnd ANTkontaktpersoner
med uppgift att stödja ANT-verksamhet inom undervisning
och elevvård. ANT-kontaktpersonen skall i första hand samordna
skolans och andra samhällsorgans aktiviteter, informera om nya läromedel
och andra hjälpmedel och föreslå åtgärder. I verksamheten ingår att ta
initiativ till olika slags fortbildning och stimulera till försöksverksamhet
inom det egna länet.

ANT-kontaktpersonerna har varit ett viktigt stöd för skolpersonalen vid
utformning och genomförande av skolans arbete med alkohol- och narkotikafrågorna.
Trots det har denna funktion under alla år varit något av ett
provisiorium som finansierats från olika typer av projektanslag.

De resurser för länsskolnämndernas ANT-verksamhet som regeringen
föreslår i propositionen innebär i praktiken en kraftig minskning av denna
viktiga verksamhet i förhållande till innevarande budgetår. Därtill kommer
att osäkerheten kring verksamhetens framtid består.

Vi anser att riksdagen bör slå fast att ANT-verksamheten skall permanentas
och ges en fast knytning till länsskolnämnderna. Vi föreslår att
medel anvisas så att en halvtidstjänst kan inrättas på varje länsskolnämnd
för ANT-insatser. Vidare bör länsskolnämnderna även under nästa budgetår
förfoga över vissa medel för stöd åt lokala aktiviteter i skolorna.
Utöver de medel som föreslås i propositionen bör 1,6 milj. kr. anvisas för
ändamålet under anslaget Länsskolnämndernas utvecklingsstöd.

Mot. 1981/82:2246

Stöd till socialt arbete och information i arbetslivet (kamratstödjande
verksamhet)

I strävan att vidga åtgärderna mot i första hand alkoholskadorna men
även andra följder av drogmissbruk spelar insatserna i arbetslivet en
central roll. Vi har tidigare framhållit hur brister i arbetslivet kan leda till
att den enskilde får alkoholproblem. Ofta framträder en människas problem
med alkohol först på arbetsplatsen. De allra flesta har säkert erfarenhet
av enskilda människors alkoholproblem just från arbetslivet. Socialstyrelsens
nämnd för alkoholfrågor har innevarande budgetår avsatt ca 3 milj.
kr. för kampanjer inom arbetslivsområdet.

Det fackliga sociala arbetet eller de kamratstödjande åtgärderna har i
organiserade former skjutit fart inom fackföreningsrörelsen under
1970-talet. Detta är ytterligare en väg för facket att stärka det sociala
nätverket. Detta arbete bygger på information och diskussion kring den
praktiska innebörden i solidaritetsbegreppet, varför sociala problem uppstår,
hur de yttrar sig och hur de kan bearbetas. Ensamhet och isolering
som grogrund för sociala problem betonas. Gemenskapen som medel att
ta itu med dessa problem och därigenom skapa en ökad social och personlig
trygghet framhålls. Fackets möjligheter att med hjälp av lagar och avtal
stärka medlemmarnas sociala situation är naturligtvis också en del i detta
arbete. Konkreta kamratstödjande åtgärder på både arbetstid och fritid
ingår också i detta fackliga sociala arbete. Inte minst ingår stödinsatser på
kvällarna, veckoslut, långhelger och semestrar, dvs. under de tider när
missbruk, psykiska problem och självmord har sin största omfattning.

Staten bör i fortsättningen stödja fackföreningsrörelsens sociala arbete
på ett enkelt och smidigt sätt. Vi föreslår därför att de fackliga huvudorganisationerna
erhåller stöd motsvarande 2 kr. per medlem för kamratstödjande
insatser. Vi beräknar kostnaden härför till totalt 6,5 milj. kr.

Därmed frigörs drygt 3 milj. kr. som socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor
kan disponera för andra angelägna insatser inom ramen för folkrörelsernas
arbete. Medlen bör anvisas under ett förslagsanslag benämnt
Bidrag till socialt arbete och information i arbetslivet. För 1982/83 bör
anslaget föras upp med 6,5 milj. kr.

Stöd till information och fritidsaktiviteter i folkrörelseregi

Folkrörelserna har en avgörande betydelse för att skapa ett solidariskt
samhälle och för att kampen mot drogmissbruk skall bli framgångsrik.
Inom folkrörelserna ges människor möjlighet till gemenskap och samverkan.
Folkrörelserna är en väg att bryta isolering och ensamhet. De förvaltar
ett idéarv som berör grundläggande livsfrågor. I de olika folkrörelserna
har många hittat en samhälls- och livssyn som på ett avgörande sätt
påverkat deras liv.

Men självklart ligger folkrörelsernas viktigaste uppgift däri att de har
unika möjligheter att förena kraven på fördjupad demokrati och ett större

Mot. 1981/82:2246

inflytande för den enskilde med solidaritet och ansvarstagande för medmänniskor.

En rad folkrörelser har engagerat sig särskilt i social verksamhet. Ett
exempel är Verdandi, vars sociala kontaktverksamhet i bostadsområdena
bl. a. har utvecklats som en del i det fackligt sociala arbetet. Idén i Verdandis
kontaktverksamhet bygger på arbetarrörelsens solidaritetsbegrepp omformat
i praktisk handling i vardagslivet. Men försöker få människor i ett
bostadsområde att lära känna varandra genom information, dörrknackning
och olika aktiviteter på fritiden.

Detta innebär inte minst att de människor som är ensamma och isolerade
kan känna större trygghet om gemenskapen bland människorna i området
okar. Ur arbetet har också växt fram en medveten politisk kamp mot
samhällsorättvisor.

Vid sidan av den kamratstödjande verksamheten inom fackföreningsrörelsen,
som vi har beskrivit i ett tidigare avsnitt, finns också ALN A-rådet.
Alnaverksamheten fungerar som ett samarbetsorgan mellan arbetsmarknadsparterna
och finns på ett flertal arbetsplatser. Syftet är att verka för
bevarad anställning vid konstaterat alkohol- och narkotikamissbruk.

Handikapprörelsen har gjort och gör betyande insatser för att motverka
bristande självkänsla, självförtroende och isolering som lätt blir följden av
ett handikapp. Därmed gör man samtidigt en insats för att motverka
ytterligare utslagning av handikappade.

De s. k. klientorganisationerna gör också betydande insatser. Alkoholproblematikernas
Riksorganisation (ALRO), Länkorganisationema,
Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare (RFHL), Riksförbundet
för social och mental hälsa (RSMH), Riksförbundet för kriminalvårdens
humansiering (KRUM) är exempel på sådana organisationer. Den
typ av frivilliga insatser som görs inom t. ex. Länkorganisationerna ger för
en del missbrukare bättre resultat än samhällets insatser. Verksamheten är
inte enbart behandling utan ger också förutsättningar för medlemmarna
att ta till vara sina intressen.

Nykterhetsrörelsen har en djup social målsättning. Genom att på olika
sätt främja helnykter vill man bidra till att människor inte faller offer för
missbruk. Man ser sin verksamhet som i första hand förebyggande. Ett
uttryck för nykterhetsrörelsens sociala ambitioner är den öppna verksamhet
som bedrivs, inte minst bland ungdomar. Historiskt finns många band
mellan nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen. Tillsammans arbetade man
för folknykterhet och för att spriten inte skulle försvaga arbetarnas och
arbetarrörelsens styrka. Många personer inom arbetarrörelsen har varit
aktiva inom nykterhetsrörelsen. Så är fallet även i dag.

De Kristna Samfundens Nykterhetsrörelse (DKSN) bedriver verksamhet
som kallas RIA (Rådgivning i alkoholfrågorna) och som kan jämföras med
den verksamhet som bedrivs av t. ex. Verdandi och Länkarna. Ett annat
exempel på kristna sociala insatser är de som görs av Lewi Petrus'stiftelse.

Mot. 1981/82:2246

På många håll bedrivs också en direkt hjälpverksamhet för socialt utslagna
— både i frikyrkans och Svenska kyrkans regi. Kontakterna mellan de
kyrkliga samfunden och arbetarrörelsen har främst kanaliserats genom
Broderskapsrörelsen, som ägnat stort engagemang åt de sociala frågorna.

Idrottsrörelsen är en av de största folkrörelserna. Med sin kombination
av fysisk utlevelse, spänning, underhållning och gemenskap är den för
många, inte minst unga människor, ett av de främsta fritidsalternativen.
Det är heller ingen tvekan om att de krav på målmedvetet arbete och
långsiktiga mål som idrottsrörelsen ställer upp medverkar till god social
fostran. Samtidigt finns inslag i idrottsrörelsens verksamhet som verkar i
motsatt riktning. Det är en i vissa sammanhang förekommande hård
konkurrensfilosofi och en tilltagande kommersialisering. Det pågår emellertid
en intensiv diskussion inom idrottsrörelsen om dess sociala ansvar.

Socialdemokraterna vill stödja en socialt inriktad information, som
syftar till att skapa ett engagemang mot missbruk av droger. Olika lokala
fritidsaktiviteter är viktiga stöd i strävan att förändra attityder och beteenden
när det gäller drogbruk. Centrala kampanjer kan i och för sig ge
impulser och fungera som stöd till lokala aktiviteter. Men det är på lokal
nivå som man genom att erbjuda olika positiva aktiviteter kan nå fram till
en fördjupad opinionsbildning, som leder till ett förändrat livsmönster
med avståndstagande från drogbruk.

Vi anser att det finns ett stort behov av ökade resurser för att stödja
folkrörelsernas fritidsarbete och en socialt inriktad information kring
drogproblemen. Stödet bör avse förebyggande insatser med särskild inriktning
på ungdom i riskzonen. Det finns ett stort intresse för att driva lokala
projekt i drogförebyggande syfte, ofta av kommuner och föreningar i
samverkan.

Det är viktigt att den kommunala socialtjänsten kan arbeta förebyggande.
Det innebär i praktiken att insatser för att skapa bättre sociala miljöer
och vidta åtgärder mot olämpliga ungdomsmiljöer t. ex. måste ges företräde
framför kommersiella aktiviteter. Det innebär att insatser för att stärka
gemenskapen människor emellan måste ges företräde framför aldrig så
uppmärksammade informationskampanjer. Det innebär att insatser för att
ta till vara t. ex. ungdomarnas egna resurser bör ges företräde framför
uppfostrande påbud och kontrollåtgärder.

Det är också viktigt att föräldrarna tar ett ökat ansvar för sina barns
fritid. Både socialtjänsten och föreningarna bör i sitt arbete försöka hjälpa
föräldrar att ta ett större ansvar för sina barn och ungdomar.

Socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor har sedan 1978 årligen fördelat
medel från allmänna arvsfonden för försöksverksamhet med fritidsaktiviteter
m. m. Intresset för att lokalt driva projekt med såväl fritidsaktiviteter
som droginformation har varit mycket stort. Antalet ansökningar har
vida överstigit nämndens ekonomiska resurser. Här är några exempel på
verksamheten som fått bidrag:

Mot. 1981/82:2246

Drogfri dans, gängbearbetning genom motocrossverksamhet, grann

skapsarbete hos föreningar i belastade bostadsområden, bildande av och
stöd till lokal teater- och musikverksamhet, hobby- och fritidsaktiviteter
riktade till särskilda grupper.

Alkoholnämnden har också disponerat 2 milj. kr. för att stödja utvecklingen
av nöjesverksamhet i alkoholfri miljö.

Vi anser att det lokala föreningsarbetet behöver utvecklas och förnyas
och att alkoholnämnden bör få permanenta medel för att stödja lokala
drogförebyggande projekt.

Vi föreslår att för information och uppföljande aktiviteter hos ungdomsorganisationer
och andra folkrörelser anvisas 6 milj. kr. för nästa budgetår
under anslaget J 9. Upplysning och information på alkoholområdet. Av
dessa medel bör 2 milj. kr. reserveras för att stödja utvecklingen av nöjesverksamhet
i drogfri miljö. Inom denna ram bör medel kunna beviljas till
folkparkerna för den typ av verksamhet som i dag bedrivs av Folkets
husrörelsen, Våra Gårdar och Bygdegårdarnas riksförbund. Därmed kan
totalt 4 milj. kr. fördelas av samlingslokalorganisationernas samarbetskommitté
för lokala projekt inom resp. organisation.

Stöd till internationellt samarbete på narkotikaområdet
Det är angeläget att Sverige också i fortsättningen tar så aktiv del som
möjligt i det internationella samarbetet på narkotikaområdet. Om de internationella
övernskommelserna på narkotikaområdet skall få full effekt
och om det internationella samarbetet skall kunna föras vidare krävs att
berörda FN-organ får tillräckliga resurser. Sverige måste även i fortsättningen
med kraft verka för detta.

Under flera år har anvisats 2 milj. kr. om året av biståndsmedel till FN :s
fond för kontroll av beroendeframkallande medel (UNFDAC) för projekt
som syftar till minskning av den illegala odlingen av Opiumvallmon i
Pakistan, Laos och Afghanistan. Som stöd för våra strävanden att ge
berörda FN-organ tillräckliga resurser höjdes detta belopp år 1981 — på
initiativ av socialdemokraterna i riksdagen — till drygt 4 milj. kr. Regeringen
bör aktivt pröva möjligheterna att engagera Sverige i nya projekt
inom ramen för UNFDAC:s verksamhet. De höjda bidragen som kan
behövas bör utgå från anslagsposten Övriga multilaterala bidrag som har
karaktären av reserv att användas för olika organisationer och syften.
Detta bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Utökat platsantal i behandlingshem för narkotikamissbrukare
Vid utgången av innevarande budgetår kommer att finnas totalt 440
platser vid behandlingshem för narkotikamissbrukare som får statsbidrag
för sin verksamhet. Riksdagens beslut om ändrat huvudmannaskap för
institutionsvården för missbrukare kommer att innebära att det nuvarande
statsbidraget för att anordna och driva behandlingshem upphör fr. o. m.
den 1 januari 1983 och ersätts med ett nytt bidragssystem. Avtalet mellan

Mot. 1981/82:2246

staten och huvudmännen utgår ifrån att behovet av behandlingshemsplatser
är 440.

Behovet av platser i behandlingshem för narkotikamissbrukare är fortfarande
stort. I dag är köerna långa av ungdomar som som köar för frivillig
intagning på behandlingshem. Tillgängliga uppgifter visar att behovet inte
alls kan tillgodoses med beslutade 440 platser.

Hasselakollektiven har tidigare finansierats på annat sätt än genom
statsbidrag till behandlingshem för narkotikamissbrukare. Förhandlingar
pågår nu mellan Stockholms kommun och Hassela om att ändra organisationsformen
så att statsbidrag kan utgå. Det finns flera andra angelägna
projekt — t. ex. Day-top, Reslöv och Örträsk — som inte skulle kunna få
statsbidrag inom ramen 440 platser.

Vi föreslår därför att medel beräknas för ytterligare 80 platser i behandlingshem
för narkotikamissbrukare utöver det belopp som har beräknats
i budgetpropositionen. Vi beräknar att vårt förslag innebär ett anslagsbehov
på ca 5 milj. kr. för nästa budgetår. Medlen bör anvisas med 1 760 000
kr. under anslaget J 3. Bidrag lill anordnande av vårdanstalter och inackorderingshem
m. m. och med 3,2 milj. kr. under anslaget J 5. Bidrag till driften
av vårdanstalter och inackorderingshem m. m.

Den akuta missbrukarvården

Bristen på resurser för tillnyktring och avgiftning av akutpåverkade
människor framstår som ett stort problem. Höggradigt berusade människor,
som inte får snar hjälp, är till skada både för sig själva och för sin
omgivning. Snabb och effektiv hjälp vid sådana tillfällen underlättar rehabiliteringsinsatser
för den enskilde och minskar våld, skadegörelse och
brottslighet.

Det är enligt vår mening nödvändigt med förstärkta insatser för den
akuta vården av människor med missbruksproblem. Försöksverksamhet
med tillnyktringsenheter har bedrivits vid ett tiotal orter. Enheterna har
utformats olika och resurserna har varierat. En arbetsgrupp inom socialdepartementet
som fortlöpande har utvärderat försöksverksamheten konstaterar
följande. Även om ett system med tillnyktringsenheter ger möjlighet
till mer ändamålsenlig vård än vad som kan tillhandahållas i polisarrest
så är det uppenbart, att en utbyggnad av tillnyktringsenheter över hela
landet enligt någon av de modeller som har prövats i försöksverksamheten
skulle medföra betydande kostnader. Mot den bakgrunden föreslås i den
nu framlagda propositionen att 2 milj. kr. skall disponeras för nya försöksmodeller.

Vi anser det rimligt att även enklare former av akut omhändertagande
av missbrukare prövas. Ideella organisationer som arbetar med sådan
verksamhet måste få ett bättre stöd. Försöken bör läggas upp så att det vid
behov finns tillgång till lämpliga sociala och medicinska insatser.

Riksdagen bör begära att regeringen lägger fram ett förslag i frågan

Mot. 1981/82:2246

nästa år. Syftet med detta förslag skall vara att ange en modell för hur
resurserna för tillnyktring och avgiftning snabbt skall kunna byggas ut så
att akut berusade människor kan få omedelbar vård. Insatserna för den
akuta missbrukarvården måste självfallet följas upp med vård- och rehabiliteringsinsatser.
Vad vi anfört om utvärdering m. m. av försöksverksamhet
med tillnyktringsenheter bör av riksdagen ges regeringen till känna.

Särskilda insatser för kvinnor med alkoholproblem

Kvinnors användning av alkohol har kraftigt ökat under de senaste
decennierna. Särskilt gäller detta yngre kvinnor. Mot bakgrund av vad vi
i dag vet om alkoholbetingade fosterskador är utvecklingen oroande.

Kvinnors alkoholmissbruk är ofta ”dolt”. De tvekar att söka vård för sitt
problem, som därför länge blir oupptäckt. De vänder sig däremot till olika
läkare för symtom som är en följd av missbruk. Symptomen missbedöms
emellertid ofta, så att dessa kvinnor får lämplig vård först i ett sent skede
av beroendeutvecklingen, då de redan drabbats av psykiska, fysiska och
sociala komplikationer.

Först nu har behandlingsformer för kvinnor med alkoholproblem börjat
utvecklas. Traditionen har nämligen format vårdresurserna efter mäns
behov. Behandlingsforskning har tidigare nästan helt koncentrerats på
manliga patienter.

Hösten 1981 öppnades vid Karolinska sjukhuset en specialmottagning
för kvinnor med begynnande alkoholproblem. Där erbjuds medicinsk
undersökning och behandling samt rådgivning i medicinska, psykologiska
och sociala frågor. Mottagningen är en försöksverksamhet och syftar till
prövning och utvärdering av behandlingsmodeller.

I huvudsak bygger verksamheten på tre förutsättningar: tidig kontakt,
individanpassat behandlingsprogem och återkommande utvärdering av
behandlingen.

Det är värdefullt att Karolinska sjukhusets resurser har förstärkts så att
kvinnor med begynnande alkoholproblem kan få en lättillgänglig vårdkontakt.
Vi anser att regeringen bör ta initiativ till att liknande verksamhet
kommer igång på andra håll — i första hand inom storstadsområdena.
Insatser av detta slag bör i första hand utvecklas av landstingens primärvård
och den kommunala socialtjänsten gemensamt. Detta bör av riksdagen
ges regeringen till känna.

Förstärkta rehabiliteringsinsatser för missbrukare genom satsning pä
folkrörelseanknuten verksamhet

Åtgärder för att rehabilitera alkohol- och narkotikaskadade och andra
människor med sociala problem måste ges hög prioritet. Det är uppenbart
att om antalet s. k. återfall kunde nedbringas och fler alkoholskadade
kunde återta sin plats i arbets-, familje- och samhällslivet skulle det innebära
en kraftfull minskning av alkoholskadorna.

Mot. 1981/82:2246

Den försöksverksamhet vi föreslår syftar till att stimulera och ekonomiskt
stödja ett demokratiskt uppbyggt rehabiliteringsarbete, social kontaktverksamhet
i organisationsregi m. m. utanför institutionerna.

För att en människa med missbruksproblem skall kunna lösa sina problem
krävs framför allt att han eller hon kan få arbete. Erfarenheten visar
entydigt att utan jobb och sysselsättning är det svårt att komma tillbaka till
en stabil social tillvaro. Det är därför angeläget att arbetsmarknaden i ökad
utsträckning ställer upp och tar ökat ansvar för att stödja människor med
sociala problem. Det behövs också ett starkare stöd för personer med
alkoholproblem så att de skall kunna få och behålla ett arbete. Samarbetet
arbetsmarknad-socialvård måste vidgas liksom kontakterna med arbetsförmedlingen.
Här spelar den fackliga kamratstödjande verksamheten en
viktig roll.

Efter beslut av vårriksdagen 1978 bildades inom narkomanvårdsområdet
en särskild arbetsgrupp för att få till stånd ett bättre samarbete mellan
olika samhällsorgan. Arbetsgruppen har redovisat olika förslag för att
komma till rätta med problem och brister vid rehabilitering av narkotikamissbrukare.
I propositionen föreslås nu att 0,2 milj. kr. avsätts för utveckling
av metoder för rehabilitering av narkotikamissbrukare.

Arbetsgruppen har bl. a. skisserat en modell för sammanhållen rehabilitering
som bör vara vägledande för samarbetet mellan myndigheter och
behandlingshem. En väsentlig förutsättning för en framgångsrik utslussning
av elever från behandlingshem till arbetsmarknaden är enligt arbetsgruppen
att personal och elever har en god kännedom om den lokala
arbetsmarknaden och de förutsättningar som råder där. En annan viktig
förutsättning är goda kontakter med arbetsmarknadens intressenter —
dvs. arbetsmarknadsmyndigheterna, arbetsgivarna och de fackliga organisationerna.
Samrådsgrupper med företrädare för behandlingshemmens
personal och elever, LO, TCO, de lokala arbetsgivarna och arbetsförmedlingen
skulle enligt förslaget vara en värdefull resurs i utslussningsarbetet.
För att få igång sådana samrådsgrupper bör ökat utrymme ges åt utbildning
och information om missbruk, behandlingshemmens arbete m. m. för
de tjänstemän och fackliga representanter som deltar i rehabiliteringsprocessen.

Arbetsgruppens förslag och erfarenheterna från utvecklingsarbetet bör
enligt vår mening också kunna nyttiggöras när det gäller vård av alkoholskadade.
Arbetsmarknadsinstituten inom arbetsmarknadsverket är en viktig
resurs när det gäller vägledning och yrkesinriktad rehabilitering av
bl. a. personer som haft missbruksproblem. Instituten ger fördjupad vägledning
och möjlighet till arbetsprövning och arbetsträning till sökande
som behöver mer omfattande förberedelser innan de kan ta ett arbete. Vi
har i motion 1981/82:1081 om arbetsmarknadspolitiken föreslagit kraftigt
utökade personalresurser inom arbetsmarknadsverket, bl. a. för arbetsmarknadsinstituten.
Därmed ges ökade möjligheter att vidareutveckla och

Mot. 1981/82:2246

ta i praktiskt bruk de förslag som arbetsgruppen har lagt om rehabilitering
av missbrukare.

Liksom arbetet spelar bostaden en avgörande roll för en missbrukares
möjligheter till rehabilitering. Utan tillgång till bostad försämras situationen
snabbt.

Bostadsmarknaden är segregerad, och en ny brist på lägenheter håller på
att uppstå. Konkurrensen om smålägenheter ökar, och de socialt utslagnas
situation på bostadsmarknaden har försämrats. 1 syfte att kunna skaffa
fram lägeheter och i ett försök att komma till rätta med boendesegregationen
bör bostadsförmedlingen ges anvisningsrätt för lediga lägenheter.
Även mindre boendekollektiv med tillgång till vissa sociala insatser kan
för många missbrukare vara en väl fungerande boendeform.

De anhöriga och deras organisationer måste stödjas. Deras erfarenheter
och vilja att delta bör tas till vara.

Olika föreningar och klientorganisationer spelar en central roll för att
stödja människor med missbruksproblem. De olika organisationerna svarar
för ett värdefullt kontaktarbete som i hög grad underlättar en återanpassning
till samhällslivet. Organisationernas verksamhet blir för många
en fast punkt i tillvaron och början till gemenskap utan missbruk. Insatserna
kan vara att finna arbete, någonstans att bo, mänskliga kontakter.
Sådan verksamhet bör ges ökat stöd genom här föreslagna bidrag.

Vi föreslår att 2 milj. kr. anvisas under anslaget J 8. Bidrag till organisationer
m. m.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen till Tullverket: Förvaltningskostnader (öv budgetåret
1982/83 anvisar ett i förhållande till proposition 1981/
82:143 med 3 200 000 kr. förhöjt förslagsanslag av 642 427 000
kr.,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om dataterminaler för tullverket,

3. att riksdagen till Lokala polisorganisationen: Utrustning för
budgetåret 1982/83 anvisar ett i förhållande till proposition
1981/82:143 med 1 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag av
18 216 000 kr.,

4. att riksdagen till Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1982/83 anvisar ett i förhållande till
proposition 1981/82:100 med 11 000 000 kr. förhöjt förslagsanslag
av 3 657 463 000 kr.,

5. att riksdagen till Inköp av motorfordon m. m. för budgetåret
1982/83 anvisar ett i förhållande till proposition 1981/82:100
med 650 000 kr. förhöjt reservationsanslag av 48 141 000 kr.,

Mot. 1981/82:2246

6. att riksdagen till Länsskolnämndernas utvecklingsstöd för budgetåret
1982/83 anvisar ett i förhållande till proposition 1981/
82:143 med 1 600 000 kr. förhöjt reservationsanslag av
7 739 000 kr.,

7. att riksdagen till Bidrag till socialt arbete och information i
arbetslivet för budgetåret 1982/83 under femte huvudtiteln anvisar
ett förslagsanslag av 6 500 000 kr.,

8. att riksdagen till Upplysning och information på alkoholområdet
för budgetåret 1982/82 anvisar ett i förhållande till proposition
1981/82:100 med 6000000 kr. förhöjt reservationsanslag av
22 250 000 kr.,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om stöd till FN:s fond för kontroll av
beroendeframkallande medel,

10. att riksdagen till Bidrag till anordnande av vårdanstalter och
inackorderingshem m. m. för budgetåret 1982/83 anvisar ett i
förhållande till proposition 1981/82:100 med 1 760 000 kr. förhöjt
reservationsanslag av 1 761 000 kr.,

11. att riksdagen till Bidrag till driften av vårdanstalter och inackorderingshem
m. m. för budgetåret 1982/83 anvisar ett i förhållande
till proposition 1981/82:100 med 3 200 000 kr. förhöjt
förslagsanslag av 210 250 000 kr.,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvärdering m. m. av försöksverksamhet
med tillnyktringsenheter,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om särskilda insatser för kvinnor med alkoholproblem,

14. att riksdagen till Bidrag till organisationer m. m. för budgetåret
1982/83 anvisar ett i förhållande till proposition 1981/82:100
med 2 000 000 kr. förhöjt anslag av 15 475 000 kr.,

Stockholm den 23 mars 1982
OLOF PALME (s)

CURT BOSTRÖM (s)
INGVAR CARLSSON (s)
HANS GUSTAVSSON (s)
LILLY HANSSON (s)

LENA HJELM-WALLÉN (s)
PAUL JANSSON (s)
GÖRAN KARLSSON (s)
OLLE WESTBERG (s)
i Hofors

MAJ-LIS LANDBERG (s)
ESSEN LINDAHL (s)

LISA MATTSON (s)

THAGE PETERSON (s)
ANNA-GRETA SKANTZ (s)
INGVAR SVANBERG (s)
LARS ULANDER (s)
VALTER KRISTENSON (s)

■

LiberTryck Stockholm 1982