Mot. 1981/82:2234

Motion
1981/82:2234

Olof Palme m. fl.

Forskning m. m. (prop. 1981/82:106)

1. Inledning

Det svenska samhället står i dag inför betydande svårigheter. Den ekonomiska
utvecklingen inger stark oro. Inom näringslivet har investeringarna
minskat de senaste åren. Behovet av förnyelse är stort. Det gäller såväl
våra traditionella basnäringar som nya och kunskapsintensiva branscher.

Ny teknik och nya produkter är en viktig förutsättning för att Sverige på
längre sikt skall återvinna sin ekonomiska styrka, slå vakt om sitt nationella
oberoende och fa möjlighet till fortsatt reformverksamhet.

Utveckling av ny teknik har spelat en viktig roll för den ekonomiska
tillväxten i vårt land under de senaste decennierna. Det är nu angeläget
med förnyade målmedvetna insatser för att långsiktigt bredda och utveckla
Sveriges industriella och teknologiska potential. Sådana insatser kommer
knappast att kunna ge snabba effekter och bidra till att lösa den akuta
krisen. Men de är nödvändiga för att på längre sikt motverka strukturella
försämringar i Sveriges industriella konkurrensläge.

En högtstående teknisk forsknings- och utvecklingsverksamhet är en
nödvändig bas för en sådan utveckling. Det gäller såväl vid våra högskolor
och universitetet och andra offentligt finansierade organ som inom industrin.

En omfattande satsning på teknisk forskning och utveckling ställer krav
på forskningsinsatser också inom andra områden. Det gäller grundläggande,
kunskapsutvecklande forskning inom naturvetenskaperna och inte
minst biovetenskapema. Det gäller också samhällsvetenskaplig-humanistisk
forskning om problemställningar som rör teknikens och den industriella
produktionens roll i samhället. En bred kunskapsbas i fråga om teknikens
förutsättningar och möjliga effekter kulturellt, socialt, etiskt, ekologiskt
osv. är ett viktigt underlag för debatten om målformuleringar i det
högteknologiska samhället. En bättre kunskap om det behov nya produkter
och ny teknik skall motsvara blir allt viktigare i takt med att svensk
industri orienteras mer mot färdigvaror. För att teknisk utveckling skall
leda till ekonomisk utveckling krävs vidare utveckling av effektiva system
för ekonomi och administration, distribution och marknadsföring osv.

Vårt svenska samhälle står också också inför allvarliga problem av
annan art än näringspolitiska och ekonomisk-politiska. Efterkrigstidens
omstrukturering och urbanisering har visat sig ha många negativa effekter.
Social utslagning, alkohol- och drogmissbruk är några exempel. En ökad
1 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2234

Mot. 1981/82:2234

2

belastning på den yttre miljön och effekter i arbetslivet av strukturförändringar
i näringslivet är andra. Cancer och andra miljöbetingade sjukdomar
har ökat. Också för att möta dessa och andra problem krävs att ny kunskap
tas fram genom forskning inom en rad olika områden, t. ex. samhällsvetenskaplig
och humanistisk.

I många andra industriellt högt utvecklade länder görs i dag stora satsningar
på forskning och teknik. Det gäller i hög grad Japan men också t. ex.
Västtyskland och Frankrike där den nya regeringen kraftigt markerat
forskningens betydelse och ökat resurstilldelningen med närmare 30%.

I Sverige utgör forskningssatsningarna totalt 11-12 miljarder eller mätt i
andel av BNP knappt 2 %. Det innebär att vi fortfarande är ett av de länder
i världen som satsar mest på forskning i relation till bruttonationalprodukten.
Vi har goda förutsättningar att nå framgångar på en rad forskningsområden.
Vi har många framstående forskare och forskargrupper både vid
våra universitet och högskolor och i industrin.

Emellertid finns flera problem som riskerar att hindra att forskningens
möjligheter tas tiil vara på bästa rnöjliga sätt till gagn för landet.

Rekryteringen till forskarutbildningen är otillräcklig. En uppenbar risk
för återväxten av goda forskare inom t. ex. naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga
områden föreligger.

Resurstilldelningen till många forskningsinstitutioner har under senare
år stagnerat.

Här föreligger olika statistiska och delvis motstridiga uppgifter.

Enligt SCB har volymtillväxten för naturvetenskaplig och teknisk forskning
och utveckling vid universitetet och högskolor under åren 1971-1979
varit ca 4,2 % per år i fasta priser.

Många enskilda forskningsinstitutioner har dock inte upplevt någon reell
ökning i resurstilldelning utan tvärtom fått vidkännas en minskning. Enligt
Ingenjörsvetenskapsakademiens rapport Kunskap och Konkurrenskraft
har en urholkning av resurserna vid framför allt de tekniska högskolorna
skett under senare år, som skulle kräva årliga förstärkningar med ca 5 %
under en femårsperiod för att återställa den situation som rådde i början av
1970-talet.

De statliga anslagen till (all slags) FoU har enligt SCB legat på en relativt
sett oförändrad nivå sedan budgetåret 1977/78. Dessutom torde vid den
interna resursfördelningsprocessen inom högskolan allt större del av resurserna
ha avsetts för olika gemensamma ändamål, som en följd av uppgifter
som av statsmakterna lagts på högskolan. Följden har då i många fall blivit
att de institutioner som inte fatt tillskott från externa organ tilldelats
minskade resurser.

Det föreligger således en uppenbar skillnad mellan statistiska uppgifter
om de totalt anslagna forskningsresurserna och situationen för de enskilda
institutionerna. Underlaget för att bedöma den egentliga forskningsverksamhetens
volymutveckling är därför osäkert.

Mot. 1981/82:2234

3

Dessutom framförs ofta den synpunkten att den forskande personalens
åligganden av administrativ karaktär ökat under senare år vilket inneburit
en faktisk urholkning av de personella resurserna som är tillgängliga för
forskning.

Huvuddelen av den tekniska och naturvetenskapliga forskningen och
utvecklingsarbetet utförs inom företagssektorn. För år 1979 uppgick kostnaderna
för Foll inom denna sektor till knappt 6 miljarder kronor av totalt
ca 8,5 miljarder kronor. Efter en tendens till stagnation i FoU-satsningarna
i mitten av 1970-talet tycks en viss ökning ha skett under senare år.

Situationen är dock i dag knappast tillfredsställande då bl. a. det höga
ränteläget motverkar investeringar i långsiktig teknikutveckling. Akuta
ekonomiska problem leder också ofta till nedskärningar i forskningsverksamheten.
Undersökningar bland tekniker (Civilingenjörsförbundet, Ny
teknik) tyder på att innovationsklimatet i många företag är dåligt med ett
bristande intresse för nya idéer.

Det bör också framhållas att sättet att mäta forskningssatsningarna som
andel av BNP är vanskligt. Med en svag utveckling av BNP kan forskningens
utveckling som andel av BNP te sig positiv utan att så är fallet realt
sett.

Det är mot denna bakgrund uppenbart att en förstärkning av den svenska
forskningsverksamheten är nödvändig. Det gäller både högskoleforskningen
och industriforskningen. Den kan inte ske vid ett tillfälle utan måste
ha karaktären av stegvisa ökningar under en följd av år. Trots det ansträngda
statsfmansiella läget måste insatser för forskning och teknisk utveckling
ges ökade resurser. De är viktiga framtidsinvesteringar. För att forskning
och teknisk utveckling skall kunna ge ett så positivt bidrag som möjligt till
den svenska samhällsutvecklingen krävs insatser som tryggar såväl de
personella som de materiella resurserna på längre sikt.

Samtidigt är det självfallet angeläget att den befintliga resursvolymen
utnyttjas så effektivt som möjligt.

Det svenska FoU-systemet består organisatoriskt av flera delar: den
fasta forskningsorganisationen, dvs. universitet och högskolor, forskningsråd
och sektorsorgan samt den privata industrins forskning och utvecklingsarbete.
Det kan karakteriseras som ett pluralistiskt system med decentraliserade
beslutsfunktioner. Sektoriseringen gör att forskningsfrågornas
handläggning splittras såväl i regeringens kansli som i riksdagen.

Det torde råda betydande enighet om behovet av en övergripande forskningspolitik
som möjliggör samordning och överblick.

En viktig uppgift för en sammanhållen forskningspolitik är att identifiera
forskningsområden som bör ges särskild prioritet vid fördelningen av resurser.

En annan viktig fråga i en övergripande forskningspolitik gäller samspelet
mellan industrin och högskolan. Om forskningen vid högskolor och
universitet skall verkningsfullt bidra till näringslivets förnyelse måste dess

Mot. 1981/82:2234

4

resultat nyttiggöras så snabbt som möjligt i produktionen eller annan
verksamhet.

När det gäller t. ex. läkemedelsindustrin fungerar samspelet mellan industrin
och universitets- och högskoleforskning väl. Inom många områden är
dock kontakterna mellan industri och högskola otillräckliga.

Det gäller i särskilt hög grad nya och framtidsinriktade branscher i
svensk industri. Där krävs koordinerade insatser inom områden som berör
olika departement. Ett exempel på ett sådant område är biotekniken.
Många bedömare menar att det i Sverige finns en internationellt högtstående
forskningsverksamhet och en betydande potential för industriell verksamhet.
Här borde regeringen ha ansvar för att ett sammanhållet program
genomförs i samarbete med industrin med åtgärder som stimulerar forskning,
underlättar nybildning av innovativa småföretag, tillgodoser behovet
av utbildad personal osv. Motsvarande gäller t. ex. elektronikområdet.

I helhetsbilden av en politik för forskning och utveckling bör också
teknikupphandling ingå som ett viktigt moment. Offentlig upphandling av
ny teknik, dvs. genom att stat eller kommuner beställer ny teknik i nära
dialog med tillverkande företag är kanske det mest effektiva sättet att
stimulera utveckling av ny teknik. Det har spelat en viktig roll för den
svenska industrins expansion under efterkrigstiden. Stora möjligheter
torde finnas inte minst inom det kommunala området. Sjukvårdsteknik,
energiteknik, kommunikationsteknik är några exempel på områden där
utveckling av teknik kan både tillfredsställa angelägna inhemska behov
och stimulera svensk industris exportmöjligheter.

Det svenska samhället har ett försteg framför många andra länder genom
vår väl utbyggda offentliga sektor, våra höga krav i fråga om såväl yttre
som inre miljö osv. och som stimulerandet av utveckling av ny teknik.
Intresset för trafiksäkerhet har bidragit vill Volvos exportframgångar osv.

Kommunerna har en viktig roll, som såväl upphandlare av tekniska
produkter som beställare av forskning inom områden av betydelse för
deras verksamhet.

Regeringen bör också ha ett ansvar för att forskning och utveckling
utnyttjas till att påverka industrisamhällets utveckling så att den länkas in i
för samhälle och människor goda banor. Negativa effekter av ny teknik
och nya produktionssystem måste på sikt undvikas eller förebyggas. Det
gäller både samhällsstrukturen i stort, vardagslivets sociala villkor och den
yttre och inre miljön.

Den mest effektiva vägen att minska påverkan på miljön — som innebär
risker för såväl människors hälsa som naturen — är att genom en långsiktig
utveckling ta fram nya produkter och ny processteknik som är mera
skonsam mot miljön än den nuvarande. Att i efterhand söka påverka
miljöproblem i produktionen ger i allmänhet mindre resultat till större
kostnad. Motsvarande gäller på andra områden. Graden av långsiktigt
förutseende har därför en avgörande betydelse för samhällsutvecklingen.

Mot. 1981/82:2234

5

I dagens komplicerade samhälle möter försöken att överblicka konsekvenser
av förändringar speciella problem. Varken den aktuella indelningen
i samhällssektorer eller den traditionella i forskningsdiscipliner erbjuder
särskilt goda instrument för att förutsäga, följa och analysera inverkan på
samhället eller vardagslivet som helhet av de skilda förändringar som bl. a.
den tekniska utvecklingen åstadkommer.

En sammanhållen långsiktig forskningspolitik är en viktig förutsättning
för att styra användningen av nya forskningsresultat och ny teknik på ett
sätt som överensstämmer med övergripande mål för samhällets utveckling.

2. Tidigare framförda socialdemokratiska förslag inom forskning och teknisk
utveckling

Det socialdemokratiska partiet har sedan 1977 vid upprepade tillfällen
fört fram konkreta förslag till åtgärder i syfte att stärka den svenska
forskningsverksamheten. Det gäller såväl forskning inom högskolan som
mera tillämpad forskning och teknikutveckling inom industrin.

I det följande redovisas ett sammandrag av dessa förslag som förts fram i
motioner till riksdagen sedan 1976/77 års riksmöte.

Forskning inom högskolan

I avsikt att steg för steg förbättra villkoren för forskningen och forskarutbildningen
har vi föreslagit successivt ökade resursförstärkningar som
efter en femårsperiod skulle innebära ett tillskott av storleksordningen 1
miljard kronor.

Förstärkningarna skulle gälla

- Ytterligare basresurser till institutionerna. Utöver den fasta basorganisationen
bör institutionerna få tillgång till rörliga medel för forskning.

- Resurser till vetenskaplig utrustning. För att uppnå en avskrivningstid
på 10 år behövs en förstärkning med 70-80 milj. kr. Upptrappningen
bör ske under en begränsad tidsperiod. Nyinvesteringarna bör hållas på
en hög nivå.

- Ökat antal tjänster på mellannivå. Inom främst teknisk fakultet saknas i
stor utsträckning forskartjänster på mellannivå. Man bör försöka nå en
bättre balans mellan antalet professorstjänster och antalet forskartjänster
på mellannivå. Ytterligare ca 200 sådana tjänster bör inrättas. Möjligheten
att rekrytera lämpliga personer får avgöra under vilken tidsperiod
ökningen kan ske.

- Medel för internationella kontakter. För att man skall kunna ta emot
utländska gästforskare eller sända forskare utomlands, t. ex. för att
bygga upp kompetens inom ett nytt område eller för att ge unga forskare
möjligheter att öka sin kompetens har vi föreslagit att läroanstalterna
skall få 8 milj. kr./år för nästa budgetår.

- Planeringsramar för forskningsråden. Forskningsråden bör, som nu gältl
Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2234

Mot. 1981/82:2234

6

ler för STU, ges planeringsramar (flerårsbemyndiganden) så att de kan
ställa garantier för forskningsprojekt under en treårsperiod.

— Ökade medel till forskningsråden. Vi har föreslagit ökade resurser till
forskningsråden, framför allt det naturvetenskapliga. Vi har föreslagit
en höjning med 5 milj. kr. utöver regeringens förslag för nästa budgetår.

— Humanistiska-samhällsvetenskapliga forskningsrådet föreslogs samtidigt
få en höjning med 2 milj. kr. (utöver regeringens förslag) och
medicinska forskningsrådet med 3 milj. kr.

— Riksbankens jubileumsfond. Vi har också föreslagit att Riksbankens
jubileumsfond skall förstärkas för att förbättra möjligheterna att stödja
projekt med stor samhällsrelevans och mångvetenskaplig karaktär.

För att förbättra forskarutbildningen och stimulera rekryteringen till

denna har vi föreslagit bl. a.

— utökade handledningsresurser

— fördubbling av antalet utbildningsbidrag för doktorander. Ökningen bör
ske under en femårsperiod och främst riktas mot teknik och naturvetenskap
där en förbättrad rekrytering är särskilt angelägen. Bidragsnivån
bör också höjas.

I en partimotion i januari 1982 föreslog vi resursförstärkningar med ca 40
milj. kr. utöver regeringens förslag fördelat på de olika ändamål som här
redovisats.

Vi föreslog också i en motion om Investeringspolitiken betydande
ökningar i resurserna till lokaler för forskning och utveckling inom det
tekniskt-naturvetenskapliga området. Det gäller ca 35 milj. kr. till upprustning
och ombyggnader i äldre lokaler. Dessutom kräver vi att två byggnadsobjekt
påböijas omedelbart (nybyggnad för biologi vid universitetet i
Stockholm samt jonosfarobservatoriet i Uppsala). Vidare kräver vi att •
projekteringsarbetet beträffande ett antal övriga projekt, främst vid de
tekniska högskolorna, påskyndas.

Teknisk utveckling, uppfinnarstöd och teknikupphandling
För att stimulera utveckling av ny teknik inom industrin har vi bl. a.
föreslagit

— utvecklings- och upphandlingsbolag inom energi, miljövård, transportsystem,
sjukvårdsteknik samt läkemedelsteknik. De tre förstnämnda
har riksdagen fattat beslut om att inrätta.

— Insatser för att främja teknikupphandling inom landstingssektorn.

— Stöd till inhemsk teknikupphandling inom den privata företagssektorn.
Inrättande av en särskild delegation i anknytning till industridepartementet
för att driva denna verksamhet. Delegationen skulle disponera
20 milj. kr.

— Uppfinnarstöd genom ändrade skatteregler samt utvidgad stipendieverksamhet.
Anslagen till stipendier för uppfinnare skulle ökas med i
storleksordningen 5 milj. kr. per år.

Mot. 1981/82:2234

7

— Nordisk samverkan i fråga om teknisk forskning och utveckling. Det
gäller bl. a. kostsamma försöksanläggningar och vetenskaplig utrustning
samt forskning och forskarutbildning inom smärre områden.

- Stöd till löntagarorganisationerna för att initiera forskning.

3. Allmänna kommentarer till den forskningspolitiska propositionen

I många avseenden överensstämmer innehållet i den nu framlagda forskningspolitiska
propositionen med inriktningen av de förslag som socialdemokraterna
tidigare fört fram i riksdagen. Det gäller även beskrivningen av
situationen inom högskolan och de problem som är förknippade med
forskningen och forskarutbildningen. Den jämförelsevis starka betoningen
av teknik och naturvetenskap samtidigt som behovet av forskning inom
samhällsvetenskap och humaniora bestämt markeras ansluter också väl till
socialdemokratiskt synsätt. Den samlade redovisningen av svensk forskning
är i sig av stort värde. Underlagsmaterialet till propositionen vittnar
om utmärkta insatser i en rad olika organ och utredningar. Det arbete som
uträttas där har i sig inneburit ett viktigt steg på vägen mot en samlad
forskningspolitik.

I väsentliga delar ser vi sålunda med tillfredsställelse på den första
propositionen om forskningspolitik som regeringen nu lagt fram. Vi vill
erinra om att det var den socialdemokratiska regeringen som 1975 uppdrog
åt forskningsrådsutredningen att utreda förutsättningarna för en samlad
svensk forskningspolitik. Det var ett naturligt steg i en reformpolitik som
tidigare gällt utbildningsområdet.

Samtidigt har vi dock på flera punkter invändningar och kritiska kommentarer
att göra såväl när det gäller den allmänna inriktningen av propositionen
som vissa av de enskilda förslagen.

Forskningspolitiken har i hög grad långsiktig karaktär. De åtgärder som
sätts in för att stimulera forskningsverksamhet och forskarutbildning kommer
att ha effekt på samhällsutvecklingen först efter lång tid. Vi har inom
socialdemokratin bedömt det som önskvärt att sätta in åtgärder utan onödig
tidsfördröjning. Genom att våra förslag i riksdagen avslagits i flera år
av den borgerliga riksdagsmajoriteten har de möjliga positiva effekterna
för t. ex. näringlivets utveckling skjutits flera år på framtiden.

Vi är därför kritiska mot att propositionen inte lagts fram tidigare.

Vi anser dessutom att regeringen av principiella skäl borde ha redovisat
sin forskningspolitik vid ett tidigare skede av mandatperioden.

En annan invändning gäller bristen på samordning på regeringsnivå. Det
är med beklagande vi konstaterar att det i stället för en sammanhållen
forskningspolitisk proposition föreligger flera separata delar där olika departementschefer
gör sin egen föredragning. Det hade varit önskvärt med
en närmare samverkan mellan departementen. En nationell forskningsplanering
kräver självfallet ett nära samarbete över departementsgrän

Mot. 1981/82:2234

8

serna. Många viktiga problem riskerar att lämnas obeaktade med en uppdelning
på det sätt som skett i denna proposition.

Ett exempel är den viktiga frågan om nyttiggörande i industrin av forskningsresultat
från högskolan. Det gäller inte minst ett område som livsmedelsforskning
där anknytningen till jordbruksnäringarna finns inom jordbruksdepartementet
men inte till livsmedelsindustrin som hör till industridepartementets
område. Kopplingen mellan miljövårdsforskningen resp.
arbetsmiljöforskningen och utvecklingsarbetet inom industrin är ett annat
exempel.

Vi vill särskilt peka på att den forskning som bedrivs inom industrin
knappast beaktas i propositionen. Den utgör som redovisats inledningsvis,
och som också framgår av propositionens faktamaterial, mer än hälften av
den svenska forskningsverksamheten. Även om den inte bekostas av offentliga
medel måste den finnas med i ett nationellt forskningspolitiskt
perspektiv.

Vår tredje invändning av principiell karaktär gäller propositionens övervägande
passiva attityd. Många problem berörs och förslag till lösningar
från kommittéer, myndigheter etc. redovisas men utan att några ställningstaganden
eller klara viljeyttringar görs.

1 propositionen sägs i avsnittet om forskningsplanering "Den övergripande
forskningsplaneringen bör således i en rad avseenden innefatta klara
viljeyttringar och ställningstaganden. Den skall ge ramar på sådan sikt och
med sådan stabilitet att planeringen av forskningsverksamheten på andra
nivåer blir meningsfull ”

Vi instämmer i detta uttalande. Vi kan dock inte finna att propositionen
uppfyller de krav som föredraganden själv ställt.

1 en rad viktiga frågor överlåter föredraganden till berörda myndigheter
och högskoleenheter att själva dra upp riktlinjer och utforma styrinstrument.
Det gäller t. ex. utvärdering av forskning; frågan om hur prioriteringen
av forskningsområden skall praktiskt genomföras och samverkan mellan
sektorsorgan och högskolan. Många ställningstaganden skjuts på framtiden,
som den viktiga frågan om lokalförsörjningen för forskningen som
på många håll är ett allvarligt hinder för utvidgad verksamhet och frågan
om forskares bisysslor — som aktualiserats av ett fall vid högskolan i Luleå
- där en snabb lösning är angelägen för att inte negativa verkningar på
sambandet mellan högskola och industri skall uppstå.

4. Vissa frågor

Nordiskt forskningssamarbete

Vi noterar med tillfredsställelse föredragandens positiva inställning till
ett nordiskt samarbete på forskningsområdet.

Det finns enligt vår mening starka skäl för samverkan, t. ex. när det
gäller särskilt resurskrävande forskning, dyrbar utrustning eller försöksanläggningar
samt forskning och forskarutbildning inom snäva områden.

Mot. 1981/82:2234

9

Forskningsplaneringen

De allmänna resonemang som förs om behovet av en samlad forskningsplanering
och de krav som bör ställas på en sådan överensstämmer i stora
delar med socialdemokratiskt synsätt. Vi vill erinra om att en betydande
del av det underlag som förelegat för arbetet med en förbättrad forskningsplanering
tagits fram av utredningar som tillsattes av den socialdemokratiska
regeringen.

Regering och riksdag utövar i dag sin styrning av forskningsresurserna
huvudsakligen dels genom fakultetsanslag och poster inom dessa, dels
genom inrättande av tjänster som professor och omprövning av ledigblivna
professurer.

I propositionen sägs att fakultetsanslagen torde komma att få allt större
betydelse som styrinstrument. Arbetet med att ta fram fakultetsvisa program
för forskningen redovisas.

Vi delar uppfattningen att långsiktiga fakultetsprogram fyller en viktig
funktion för en förbättrad forskningsplanering. 1 tidigare riksdagsmotioner
har vi föreslagit att sådana program bör tas fram. Vi vill understryka vad
som sägs i propositionen om att UHÄ skyndsamt förutsätts fullfölja sitt
uppdrag beträffande arbetet med fakultetsprogram.

När det gäller inrättande av tjänst som professor anser föredraganden att
tiden nu är mogen att pröva om inrättandet av tjänster som professor skulle
kunna ske genom beslut inom högskoleenheterna. Föredraganden aviserar
en utredning om formerna för inrättande m.m. av professur. Enligt vår
uppfattning bör denna utredning vara förutsättningslös.

Det föreligger f. n. inte något underlag för ett uttalande om ändrade
former för inrättande av professur.

Utvärderingen av forskning är ett viktigt inslag i planeringsprocessen.
Forskningen prioriteras i en tid då hårda krav på återhållsamhet och
neddragningar drabbar många verksamheter i samhället. Då kan också
stora krav ställas på kvalitet och effektivitet i forskningsarbetet. Det är
också ett väsentligt underlag för att bedöma behovet av ökade insatser
eller andra åtgärder för att förbättra villkoren för forskningen.

Vi instämmer i föredragandens positiva syn på den verksamhet med
medverkan av utländska forskare som bedrivits, framför allt av NFR. Det
är önskvärt att liknande utvärderingar genomförs även av de övriga forskningsråden.
Vi delar också föredragandens uppfattning om att ett system
för utvärdering avseende högskoleenheternas forskning bör utvecklas. I
detta sammanhang är också en utvärdering av arbetet med de nya högskoleutbildningarnas
forskningsanknytning, inte minst YTH, väsentlig. Även i
fråga om sektoriellt finansierad forskning är det angeläget att utvärderingar
görs, som i vissa fall redan inletts.

Vi vill understryka det som sägs i propositionen om vikten av att inför
nästa forskningspolitiska proposition en samlad redovisning görs av utvärderingar
av forskning som finansieras av forskningsråd, fakultetsanslag
eller sektoriellt.

Mot. 1981/82:2234

10

Prioritering av forskningsområden

Regeringen väljer att i stort sett följa de förslag till prioriterade områden
som angetts av FRN. Vi kan instämma i dessa bedömningar, samtidigt som
vi vill understryka att underlaget för urvalet av områden av nödvändighet
är osäkert och att prioriteringarna inte får leda till försummande av andra
områden.

Det är i hög grad angeläget att - som görs i propositionen - prioritera
forskning som är en förutsättning för och konsekvens av den starka nationella
satsningen på teknisk utveckling. Det innebär både naturvetenskaplig
forskning och samhällsvetenskapligt och humanistiskt inriktad forskning
om tekniksamhällets utveckling. Vi finner det dock anmärkningsvärt att
regeringen endast förutsätter en stark nationell satsning på teknisk utveckling
utan att komma med några egentliga förslag om en sådan. Det borde
vara en viktig del i en samlad nationell forskningspolitik.

Vi vill också peka på att om en satsning på teknisk utveckling skall leda
vidare till en ekonomisk utveckling krävs även ökad kunskap om ekonomisk
administration, distribution och marknadsföring. Vi instämmer vidare
i bedömningen att forskningsinsatser beträffande arbetslivets villkor i
vid mening är en viktig del av forskning om tekniksamhällets utveckling. I
det sammanhanget vill vi också framhålla betydelsen av området yrkespedagogik.

Vi delar uppfattningen att forskning om den offentliga sektorn bör tillhöra
den högst prioriterade gruppen. Den betydelse denna sektor kan förutses
få i framtiden ställer stora krav på ökade kunskaper.

När det gäller forskning angående tekniksamhällets utveckling vill vi
vidare peka på den verksamhet som bedrivs inom temaforskningen i Linköping
och sekretariatet för framtidsstudier.

Genom ett tvärdisciplinärt angreppssätt har man där goda möjligheter att
belysa samhälleliga problemkomplex. Exempel på sådana som bör bli
föremål för särskilda studier är alkoholism och drogmissbruk samt datoriseringens
samhällseffekter.

När det gäller forskning inom social- och hälsovårdsområdet anger föredraganden
som särskilt angelägna områden forskning om missbruksfrågor,
hälso- och sjukvårdsforskning, forskning inom primärvården och om socialtjänsten
samt barn- och familjepolitisk forskning.

Vi delar dessa bedömningar. Det barn- och familjepolitiska området är
ett område där forskningen är eftersatt. Det är angeläget att vi får bättre
kunskap om hur samhällets omvandling har påverkat förhållandena mellan
barn och vuxna, kvinnor och män samt mellan familjen/hushållet och dess
omvärld.

Vi vill vidare erinra om att planeringen av forskning inom social- och
hälsovårdsområdet måste relateras till den planering som sker inom socialtjänsten
och hälso- och sjukvården. Dessa verksamheter förutsätts i
framtiden få en starkt hälsopolitisk inriktning. I det övergripande folkhäl

Mot. 1981/82:2234

11

soarbetet har staten ett ansvar för att genom sina forskningsinsatser stödja
primärkommunerna och landstingen med ett bättre kunskapsunderlag.

1 enlighet med de vårdpolitiska målsättningarna blir forskningen inom
omvårdnadsområdet av stor betydelse.

Enligt vår uppfattning bör epidemiologisk och miljömedicinsk forskning
tillmätas större vikt än vad som görs i propositionen. En förbättrad kunskap
om samband mellan sjukdomar och olika faktorer i vår omgivning är
utomordentligt angelägen, inte minst mot bakgrund av ökningen av t. ex.
cancersjukdomar. Det är viktigt att följa och analysera miljöförhållandena i
hem, arbetsliv och omgivning liksom levnadsförhållandena i stort och
bedöma hur de påverkar vår hälsa.

I fråga om övriga prioriterade områden, dvs. markens ekologi samt
allmänna insatser inom det samhällsvetenskapliga humanistiska området,
delar vi föredragandens bedömningar.

När det gäller humanistisk forskning redovisas i propositionen planer på
s.k. områdesstudier som syftar till att förbättra vår kunskap om länder i
Asien, Afrika och Latinamerika. Vi vill i det sammanhanget även peka på
behovet av bättre kunskap om Öststaterna.

Också i fråga om den andra prioritetsgruppen med forskning om kulturfrågor,
forskning på livsmedelsområdet samt jämställdhetsforskning biträder
vi föredragandens uppfattning. Vi noterar också med tillfredsställelse
att föredraganden tagit upp ett särskilt avsnitt om den kooperativa forskningen
och vi förutsätter att den aviserade propositionen innehåller ytterligare
förslag i enlighet med riksdagens tidigare beslut om uppbyggnad av
forskning inom detta område.

Regeringen har i propositionen angett ett antal områden som skall prioriteras
men det är svårt att se hur dessa förslag egentligen skall materialiseras.
Här krävs klarare riktlinjer från regeringens sida som underlag för
myndigheters och högskoleenheters planering.

Detta gäller inte minst området hälsa och social välfärd där en fast
forskningstradition och en klar arbetsfördelning mellan planeringsansvariga
organ saknas. Särskilda svårigheter föreligger för de forskningsområden
som har att repliera på grundutbildning inom den kommunala högskolan.

Regional forskning och utveckling

Det finns i dag i många av landets regioner ett stort intresse för att
angripa regionens problem med forskning. Det gäller särskilt de regioner
där grundläggande högskoleutbildning byggts upp utanför universitetsorterna.
Lärare med forskningskompetens vid de nya högskoleenheterna har
engagerat sig i regionala problem i kontakt med företag, myndigheter och
organisationer inom regionen. En rad organ, stiftelser, råd och centra för
forskning och utveckling har växt fram i samverkan mellan offentliga organ
och näringsliv.

Vi anser i likhet med föredraganden att det är en glädjande utveckling.

Mot. 1981/82:2234

12

Den ger uttryck för ett starkt regionalpolitisk! engagemang och ett intresse
för forskning som förtjänar all uppmuntran från samhällets sida.

Särskilt viktigt är att kontakter etableras med forskningsverksamhet på
andra håll i landet som är av betydelse för regionala problem. Det gäller
inte minst problem inom regionens företag där kontakter med t. ex. de
tekniska högskolorna kan leda vidare till utveckling av ny teknik eller nya
produkter som kan innebära stimulans för produktion och sysselsättning i
regionen.

Enligt vår uppfattning bör regionstyrelserna kunna spela en roll för att ta
initiativ till projekt av betydelse för regionens näringsliv.

Vi ser positivt på förslaget i propositionen om ett regionalpolitisk! centrum
vid universitetet i Umeå. Vi finner dock beskrivningen av dess inriktning
något oklar.

Vi har i andra sammanhang fört fram konkreta förslag för att stärka
forskningen inom vissa regioner.

Vi har i en motion om Värmland (i januari 1982) pekat på forskningens
möjligheter att stimulera utvecklingen i länet. Vi har bl. a. krävt att Värmlands
forskningsråd skall tilldelas 5 milj. kr.

1 vår motion om regionalpolitiken föreslår vi vidare att en särskild
forskningsnämnd bör inrättas i Norrbotten. Dess uppgift bör vara att driva
tvärvetenskapliga projekt som kan gynna den regionala utvecklingen.

Forskningssamverkan

Propositionens behandling av forskningssamverkanskominitténs förslag
innebär att föredraganden i väsentliga delar ansluter sig till kommitténs
allmänna värderingar och synsätt. När det gäller förslag till konkreta
åtgärder präglas propositionen däremot av en påtaglig återhållsamhet.

Också vi socialdemokrater kan i långa stycken ansluta oss till den syn på
högskolans ställning i FoU-organisationen och samverkan som uttrycks i
propositionen. Vi menar dock att frågor som gäller samverkan med industrin
borde ha ägnats större utrymme. Samverkan mellan industrin och
högskolan är av utomordentligt stor betydelse mot den bakgrund av de
resonemang om behov av förnyelse i näringslivet som vi inledningsvis fört.
Vi anser också att fler konkreta förslag till åtgärder hade varit önskvärda.

En forskningspolitiskt viktig fråga gäller planering och finansiering av
den långsiktiga teori- och metodutvecklingen inom områden av betydelse
för den sektoriella och industriella forskningen. Vi delar föredragandens
bedömning att det är angeläget att högskolan i stor utsträckning medverkar
i denna långsiktiga kompetensuppbyggnad. Det innebär som vi framhöll i
vår forskningspolitiska motion till 1979/80 års riksmöte att resurser måste
tillföras högskolan från sektorsorganen.

Vi kan helt ansluta oss till föredragandens uppfattning att ansvaret för
planering och finansiering av den långsiktiga kompetensuppbyggnaden för
sektoriella ändamål måste åvila berörda sektorsorgan. Detta innebär enligt

Mot. 1981/82:2234

13

vår uppfattning ett uttalat krav på sektorsorganen att inom ramen för sina
samlade FoU-resurser avdela medel till långsiktig kompetensuppbyggnad
inom områden av betydelse för den mer kortsiktigt inriktade FoU-verksamhet
man bedriver för att stödja eller utveckla verksamheten inom
ansvarsområdet.

I propositionen skisseras en planeringsmodell som syftar till att säkerställa
att den erforderliga teori- och metodutvecklingen för sektoriella
ändamål verkligen kommer till stånd och att planeringen för denna samordnas
med planeringen för den fortsatta utbyggnaden av högskolans basorganisation.
Då den föreslagna modellen i realiteten innebär en skyldighet
för berörda myndigheter att för regeringen redovisa sina åtaganden och
planer i fråga om den långsiktiga kompetensuppbyggnaden bör den kunna
accepteras. Den förutsätter emellertid en kraftfull och effektiv samordning
av FoU-frågoma inom regeringskansliet, som är väsentligt mer långtgående
än vad den nu föreliggande propositionen ger uttryck för. Den förutsätter
också, för att de uppställda ambitionerna skall kunna förverkligas, att
resurser som nu disponeras av sektorsorganen för mer omedelbart verksamhetsanknuten
FoU förs över till långsiktig kompetensuppbyggnad som
bedrivs inom högskoleorganisationen. Detta kräver aktiva åtgärder från
regeringen.

I propositionen berörs frågan om institutionsindelningen. Föredraganden
ansluter sig till FOSAM:s uppfattning att en liten institution kan ha
svårigheter att ta på sig externa uppdrag. En uppdelning av högskolans
verksamhet i många små institutioner försvårar också möjligheterna till
samverkan över ämnesgränserna.

De administrativa kostnaderna blir sannolikt också högre med många
små enheter. Föredraganden konstaterar att det ankommer på högskolestyrelserna
att besluta om indelning i arbetsenheter och utgår från att de i
sin planering kommer att uppmärksamma denna fråga. Vi vill understryka
detta och även peka på att den administrativa belastningen på forskare och
lärare minskar vid en rationell institutionsindelning samtidigt som t. ex.
olika slag av service förbättras.

Ett annat uppmärksammat förslag i FOSAM:s betänkande avser möjligheten
att bedriva en viss del av högskolans forskningssamverkan inom
ramen för mer eller mindre fristående inrättningar, s. k. särorganisationer.
Föredraganden intar därvid en utomordentligt restriktiv ställning när det
gäller att föra över en del av högskolans forskningssamverkan till ett
självständigt rättssubjekt i form av en stiftelse.

Vi anser, i likhet med kommittén, att möjligheten att inrätta särorganisationer
i form av stiftelser kan spela en viktig roll för att främja utvidgad
samverkan med näringslivet.

Regler för bisysslor är en väsentlig fråga när det gäller högskoleanställdas
kontakter med näringslivet. Ett aktuellt fall vid högskolan i Luleå talar
för att gällande avtal och lagstiftning vid en strikt tillämpning skulle mot

Mot. 1981/82:2234

14

verka strävandena att öka högskolans insatser för industriell utveckling.
En anpassning av reglerna för högskoleforskarnas bisysslor, som tar hänsyn
till högskolans och forskarnas möjligheter att aktivt medverka vid
nyföretagande och industriell utveckling, är mycket angelägen. Förslag
med denna innebörd bör föreläggas riksdagen inom en snar framtid.

Vi vill också beröra regionstyrelsernas roll i samverkan med näringslivet.
På många håll i landet har inletts olika samverkansprojekt mellan
regionens näringsliv, organisationer, myndigheter osv. och högskola.
Intresset för att angripa regionala problem med forskning är stort. Enligt
vår uppfattning bör regionstyrelsema kunna spela en viktig roll för att ta
initiativ till sådana utvecklingsprojekt som har betydelse för regionens
näringsliv. Denna roll ligger i linje med deras ansvar för att utveckla
forskningsanknytningen av grundutbildning som saknar sådan.

Systemet med adjungerade professorer har bedömts som en tillfredsställande
form för kompetensutbyte mellan högskolan och företagen. Vi delar
denna uppfattning och tillstyrker regeringens förslag i detta fall. Det gäller
också möjligheten till det omvända förfarandet, nämligen att högskoleforskare
kan deltidstjänstgöra vid företag och myndigheter.

Vi vill dock framhålla att systemet med adjungerade professorer borde
kunna utvidgas till att gälla inte bara professorskategorin utan även andra
forskare. Vi föreslår därför att systemet byggs ut så att man kan tala om
adjungerade forskare, dvs. att det används för alla kategorier forskare som
har erforderlig kompetens. Det är också angeläget att de adjungerade
forskarna kommer från olika sektorer inom industrin, från offentlig förvaltning,
organisationer etc. Syftet måste vara att vidga högskoleforskningens
kontaktmönster och tillföra kompetens som saknas inom högskolan.

Försöksverksamheten med kontaktforskare har av utvärderingen att
döma fungerat väl och bör också enligt vår mening permanentas. Det är
angeläget att inte låta bara företag utan också organisationer, inte minst
löntagarorganisationerna, få möjlighet att på detta sätt låna forskarkompetens
för viss tid.

För försöksverksamheten med kontaktforskare har 3 milj. kr. anslagits.
Regeringen föreslår nu för en permanent verksamhet en neddragning till
1,3 milj. kr. Vi anser att resurserna i stället bör ökas så att verksamheten
kan spridas över hela landet och inte bara till de regioner där försök nu
skett. Med tanke på den betydelse kontaktforskarverksamheten har för att
stimulera särskilt mindre företag och med hänsyn till att vissa samarbetspartners
har små möjligheter att bidra med egna medel för kostnader
förknippade med denna verksamhet anser vi att 5 milj. kr. bör anslås, dvs.
3,7 milj. kr. utöver regeringens förslag.

Lokaler

För många högskolor är brist på ändamålsenliga lokaler ett svårt problem
som ibland blir ett hinder för forskningens expansion. Det gäller i

Mot. 1981/82:2234

15

särskilt hög grad externfinansierad forskning som utvecklas i propositionen.
Vid den lokalplanering som sker på regeringsnivå tas i dag ingen
hänsyn till behovet av lokaler för forskning som finansieras externt.

Även när det gäller forskning som finansieras över fakultetsanslaget är
lokalbristen besvärande. Planeringen av den egentliga forskningsverksamheten
sker utan närmare samordning med lokalplaneringen. Medel för
lokalkostnader anvisas under ett särskilt förslagsanslag och har inte något
direkt samband med forskningsplaneringen.

Därtill kommer att det system som nu tillämpas för lokalförsörjning ofta
upplevs som alltför krångligt och tidsödande.

Vi anser det angeläget att lokalförsöijningen för forskningen snarast får
en tillfredsställande lösning. Det är i vissa fall en förutsättning för att de
resurser som anvisas till forskning skall kunna utnyttjas optimalt. De
åtgärder som föredraganden hänvisar till torde knappast kunna få tillräckliga
effekter. Högskolan bör få resursramar för lokaler som en integrerad
del av forskningsramarna och vidare bör högskolan ges större handlingsutrymme
inom den totala resursramen för forskning.

Frågan om forskningens lokalbehov bör också ses mot bakgrund av
behovet att stimulera byggnadsverksamheten i landet, såväl genom nybyggnader
som genom effektivitetshöjande ombyggnader och planmässiga
underhållsarbeten.

Vi har i en motion om investeringspolitiken i januari 1982 föreslagit
investeringar på en rad olika områden för att stimulera produktion och
sysselsättning inom byggsektorn. Där ingår lokaler för forskning och utveckling
som en viktig del. Vi har föreslagit att två projekt som är färdiga
för byggstart skall påbörjas. Det gäller nybyggnad för biologi vid Stockholms
universitet samt jonosfärobservatoriet i Uppsala. Därutöver har vi
nämnt ett antal projekt, framför allt vid de tekniska högskolorna där
projektarbetet bör påskyndas. Vi har också föreslagit att ytterligare 35
milj. kr. skall anslås för reparation och ombyggnad i befintliga lokaler (s. k.
Diverse objekt). Det är angeläget för att snabbt möjliggöra ett ändamålsenligt
utnyttjande av många äldre högskolelokaler. Det medför samtidigt att
man undviker de ökade användningskostnader som är förknippade med
nya lokaler. Totalt innebär våra förslag en investeringseffekt på ca 400
milj. kr.

Regeringen har i direktiv till berörda myndigheter angett att investeringsramen
för lokaler inom utbildningsdepartementets område, inkl. kultursektorn,
skall minskas till ca 150 milj. kr. under 1980-talet. Vi anser en
sådan neddragning oacceptabel, mot såväl bakgrund av lokalsituationen
inom högskolan som behovet av att stimulera byggsektorns verksamhet.
Under den tidigare socialdemokratiska regeringen på 1970-talet låg investeringsnivån
på det dubbla i fasta priser.

Enligt vår mening bör planeringen av lokalförsörjningen samordnas med
planeringen av forskning (och utbildning). Lokalplaneringen måste också

Mot. 1981/82:2234

16

överensstämma med de prioriteringar som görs i fråga om forskningens
inriktning. Beslut om ändrad inriktning eller utvidgning av forskningsverksamheten
måste följas upp med åtgärder för att trygga lokalförsörjningen.
Ett sätt att komma åt nuvarande problem kan möjligen vara att ange
årskostnad/användningskostnad för lokaler på motsvarande sätt som för
verksamheten. Inom denna totalram bör högskolan ges stor frihet att i
samråd med byggnadsstyrelsen planera och genomföra förändringar. Vårt
tidigare förslag till uppräkning av kostnadsramen Diverse objekt bör vidare
kunna kombineras med utökade bemyndiganden för myndigheterna att
själva besluta om forskningslokaler.

För att åstadkomma en smidigare hantering av lokalfrågorna bör vidare
högskolorna få större möjligheter att ta initiativ i fråga om t. ex. förhyrning
av lokaler. Ett friare sätt att disponera medel för lokaler torde främja ett
mera rationellt utnyttjande av lokalerna. För detta krävs en annorlunda
anslagskonstruktion än f. n.

Vi menar slutligen med hänvisning till investeringspolitiken att en bättre
beredskap bör finnas att med kort varsel påbörja byggnadsarbeten när det
av sysselsättningsmässiga eller andra skäl är motiverat. Det kan gälla såväl
nybyggnad som reparation och ombyggnad i befintliga lokaler. Projektreserven
bör förstärkas och även inriktas mot mindre ombyggnader.

Regeringen bör ges i uppdrag att med dessa allmänna riktlinjer utforma
ett förslag till nytt system för försörjning av lokaler inom högskolan.

Dyrbar vetenskaplig utrustning

Behovet av förnyelse i den vetenskapliga utrustningen är en viktig fråga i
svensk forskningspolitik. Svenska forskningsinstitutioner är betydligt sämre
utrustade än motsvarande i t. ex. USA och Frankrike. För att uppfylla
rimliga krav på avskrivningstid krävs successiva förstärkningar under en
följd av år. Innan betydande resurstillskott för utrustningsändamål görs är
det dock angeläget med en diskussion och genomtänkt plan för hur forskningen
skall profileras på olika högskoleorter.

Dyrbar utrustning kan inte dubbleras på flera orter. Möjligheter till
samverkan med andra forskningsutförande organ måste tas till vara. Ett
utökat internationellt samarbete, inte minst nordiskt, bör också genomföras.

Vi anser det angeläget med en stegvis ökning av medel till dyrbar
utrustning. Fördelningen av dessa medel bör styras av en medveten profileringspolitik.

Forskningsråden

Forskningsrådens verksamhet är av stor vikt för den svenska grundforskningen.
De utgör ett viktigt medel för att på längre sikt förnya forskningen
genom att bygga upp kompetens inom nya områden. Rådens uppgifter
är av långsiktig karaktär och underlättas av långsiktiga ekonomiska

Mot. 1981/82:2234

17

ramar. Vi har i socialdemokratiska motioner vid upprepade tillfällen fört
fram kravet om fleråriga medelsramar för forskningsråden och noterar nu
med tillfredsställelse propositionens förslag i detta avseende.

Forskningsrådens planering försvåras i dag av att högskolorna för personal
som avlönas från rådens anslag inte har tillgång till de s. k. täckningsanslagen
som gäller för anställda inom högskolans basorganisation. Fördelningen
av rådsmedel måste i dag ske utifrån osäkra antaganden om
lönekostnadsutvecklingen. Vi anser inte några övertygande skäl föreligga
för att i detta avseende ha en annorlunda konstruktion för forskningsråden
än för högskolan i övrigt.

Det är av tekniska orsaker inte möjligt att besluta om en sådan övergång
redan för budgetåret 1982/83.

Emellertid är det enligt vår mening angeläget att regeringen vidtar de
åtgärder som krävs för att göra det möjligt att från budgetåret 1983/84 gå
över till systemet med täckningsanslag för forskningsområden.

I propositionen förordas en begränsning i förordnandetiden för huvudsekreterare
till sex år på samma sätt som nu gäller för rådsledamöter.

Det finns goda skäl för en rörlighet när det gäller ledamöter i forskningsråden.
Därigenom torde möjligheterna förbättras att förutsättningslöst ompröva
forskningens inriktning mot nya områden. Däremot ställer vi oss
frågande till den föreslagna begränsningen i förordnandetid för huvudsekreterare.
Det är angeläget att råden har högt kompetenta huvudsekreterare.
För denna post är krav på kontinuitet viktigt. Möjligheterna till
rekrytering riskerar att försämras genom en kategorisk begränsning av
förordnandetiden. Vi anser inte att det med det nu redovisade underlaget
finns anledning att ändra förordningen med instruktioner för forskningsråden
beträffande förordnandetiden för huvudsekreterare. Propositionens
förslag i detta avseende bör nu avslås.

I propositionen föreslås vidare en begränsning av forskningsrådens rätt
att inrätta högre tjänster.

F. n. kan vid forskningsråden finnas inrättade såväl extra ordinarie tjänst
som professor, utan tidsbegränsning, som extra ordinarie tjänst som forskare
med tidsbegränsat förordnande på upp till sex år. I propositionen
föreslås nu att inrättande av inte tidsbegränsade tjänster vid forskningsråd
endast bör förekomma när särskilt starka skäl talar härför. Enligt vår
mening finns det i för sig skäl för att i större utsträckning än f. n. tillämpa
tidsbegränsade förordnanden på forskartjänster i syfte att uppnå en bättre
rörlighet. Det gäller inte bara forskningsrådsorganisationen. Vi anser dock
att konsekvenserna av en sådan förändring som nu föreslås i propositionen
är otillfredsställande belysta. Bl.a. kan svårigheter uppstå att behålla
kompetenta forskare inom landet. Propositionens förslag bör därför nu
avslås.

Med den betydelse forskningsråden spelar för förnyelsen inom forskningen
och den långsiktiga kompetensuppbyggnaden är det särskilt väsent

Mot. 1981/82:2234

18

ligt att råden ges möjlighet att stödja yngre forskare. Vi ser med tillfredsställelse
på de initiativ som tagits till s. k. postdoktorala stipendier. Propositionens
förslag om att råden skall få inrätta doktorandtjänster är ett steg i
rätt riktning. Vi anser dock att det finns anledning att forskningsråden får
medel härför utöver regeringens förslag. Råden pekar i sina anslagsframställningar
för 1982/83 på att de under en följd av år upplevt en stagnerande
eller minskande resursutveckling. Vi har för budgetåret 1982/83 tidigare
krävt en förstärkning av rådens anslag med 10 milj. kr. i förhållande till
förslaget i budgetpropositionen. Vi anser att råden bör tilldelas en ytterligare
förstärkning i reala termer för budgetåret 1983/84.

Därvid bör särskilt sådan forskning som är av betydelse för eller en
konsekvens av satsningen på teknisk utveckling prioriteras. Det gäller
såväl grundläggande naturvetenskap och teknisk forskning som biovetenskap.
Även samhällsvetenskap och humaniora bör ges ökat stöd. Inomvetenskapliga
bedömningar bör självfallet göras på sedvanligt sätt.

Forskningsinformation

Vi ser med tillfredsställelse att föredraganden lägger stor vikt vid information
om forskning och forskningsresultat. Vi har inga invändningar mot
de förslag som läggs fram. Vi anser dock att information om och överföring
av forskningsresultat till näringslivet kunde ha ägnats ett större utrymme i
propositionen.

I fråga om forskningsstatistik vill vi anknyta till de resonemang som förs
i motionens inledning om skillnaden mellan totalt fördelade anslag och
tilldelningen till enskilda forskningsinstitutioner. Det är för politiska beslutsfattare
angeläget att få ett underlag som bättre belyser resursutvecklingen
för den egentliga forskningsverksamheten. Det vore önskvärt att
statistiska uppgifter som utgår från mottagandet av forskningsmedel snarare
än utdelandet finns tillgängliga. Då detta synes vara en fråga med
anknytning till högskolans administration torde det kunna hänskjutas till
uppföljningskommittén. Denna kommitté har bl. a. i uppdrag att behandla
högskolans administration och söka finna förenklingar. Detta bör ges regeringen
till känna.

Forskarutbildning

Vi delar föredragandens uppfattning om betydelsen av en väl fungerande
och kvalitativt högtstående forskarutbildning. Vi instämmer i allt väsentligt
i de resonemang som förs i propositionen.

När det gäller dimensioneringen av forskarutbildningen vill vi stryka
under betydelsen av att UHÄ noga följer utvecklingen. Vi vill särskilt peka
på den sociala snedrekrytering som fortfarande råder.

Emellertid har vi en från föredraganden avvikande uppfattning när det
gäller omdömen om doktorsavhandlingar. F. n. tillämpas en ordning som
innebär att avhandlingen endast ges betyget underkänd eller godkänd. I

Mot. 1981/82:2234

19

propositionen tillstyrks Andrénska kommitténs förslag att fakultetsopponent
och betygsnämnd i ett protokoll skall redovisa omdömen om doktorsavhandlingen.

Vi anser att en sådan ändring medför en betydande risk för att studietiden
till doktorsexamen förlängs ytterligare. Enligt vår uppfattning är den
kvalitativa prövning som sker vid ansökan om docentkompetens — i allmänhet
några år efter avlagd doktorsexamen - tillräcklig.

Vi finnér således inte anledning att ändra det nu gällande systemet.

Studiefinansieringen inom forskarutbildningen

Vi ser med tillfredsställelse den uppmärksamhet som föredraganden
ägnar problemen med rekrytering till forskarutbildningen. För att främja
denna rekrytering är en förändring av studiefinansieringen inom forskarutbildningen
nödvändig. Vi har tidigare i motioner till riksdagen krävt förbättrade
ekonomiska villkor för de forskarstuderande genom en höjning av
utbildningsbidragen. Vi har också krävt en ökning av antalet utbildningsbidrag.

Vi anser att det nya system för studiefinansiering som föreslås är väl
förenligt med de förslag vi tidigare framfört. I allt väsentligt ansluter vi oss
till det förslag som läggs fram i propositionen.

I ett par avseenden har vi dock en från föredraganden något avvikande
uppfattning.

Föredraganden betonar behovet av varierande lösningar för att tillgodose
behov inom olika delar av högskolan. I propositionen redovisas också
assistent- och amanuenstjänstsystemet som bl. a. inom teknisk och medicinsk
fakultet i dag spelar en viktig roll i högskolans tjänsteorganisation.
Föredraganden anför att en reform inte får innebära att de funktioner
dagens assistent- och amanuenstjänster fyller raseras. Vi instämmer helt i
dessa bedömningar.

Emellertid finns en risk för att det föreslagna systemet faktiskt innebär
svårigheter att fylla de funktioner som dagens system erbjuder, framför allt
vid teknisk fakultet. Vi anser därför att man inom teknisk fakultet bör få
möjlighet att behålla det nuvarande systemet med assistenttjänster. UHÄ
bör ges i uppdrag att redovisa system med en sådan särlösning så att beslut
härom kan fattas innan omvandlingen av assistenttjänstsystemet inleds
1983. Höjningen av utbildningsbidragen bör genomföras på samma sätt
som vid övriga delar av högskolan.

Vi anser vidare att de sociala trygghetsfrågorna vid arbetslöshet, sjukdom,
föräldraledighet etc. är otillfredsställande lösta med det föreslagna
systemet som i huvudsak innebär en kombination av utbildningsbidrag och
begränsad deltidstjänst. En översyn härav bör ske. Därvid bör möjligheten
prövas att ta bort kopplingen med AMU-bidragen när det gäller samordningen
med den allmänna försäkringen och i stället behandla utbildningsbidragen
som inkomst av tjänst. Möjligen bör man av praktiskt-administrati

Mot. 1981/82:2234

20

va skäl ha kvar rätten att behålla utbildningsbidraget vid sjukdom under
viss tid.

Vi menar i likhet med föredraganden att det är önskvärt med en stegvis
utbyggnad av resurserna för forskarutbildning. Det kan ifrågasättas om de i
propositionen angivna förstärkningarna verkligen innebär resurstillskott
för forskarutbildningen. I själva verket tycks omläggningen av systemet
innebära att reformen är statsfinansiellt neutral. Vi anser att det finns skäl
att realt tillskjuta resurser till forskarutbildningen motsvarande ytterligare
ca 100 utbildningsbidrag samt ca 25 doktorandtjänster. Vi föreslår således
att för budgetåret 1982/83 10 milj. kr. utöver regeringens förslag bör anvisas.
Vi har då beräknat 6,6 milj. kr. till utbildningsbidrag och 3,4 milj. kr.
till doktorandtjänster. Budgetåret 1983/84 bör ytterligare reala förstärkningar
ske.

Resursram för budgetåret 1983184

Föredraganden anger att han för budgetåret 1983/84 räknar med en
förstärkning av forskningsverksamheten med 100 milj. kr.

I propositionen anges på några punkter vilka förstärkningar som beräknas
för budgetåret 1983/84 men någon fullständig redovisning av hur den
angivna ökningen av 100 milj. kr. skall fördelas ges inte. Det är mot denna
bakgrund inte möjligt för oss att närmare specificera förstärkningar till
olika ändamål för budgetåret 1983/84. De områden som vi framför allt
anser bör anvisas realt ökade resurser utöver vad föredraganden räknar
med är dyrbar vetenskaplig utrustning, forskningsråden, basresurser samt
forskarutbildningen.

Vi räknar sammanlagt med en förstärkning på 60 milj. kr. utöver propositionens,
dvs. totalt 160 milj. kr. i förstärkningar för budgetåret 1983/84.

Arbetsmiljö och arbetsliv
Arbetarskyddsstyrelsen

I den del av propositionen som rör arbetsmarknadsdepartementets område
föreslås inrättandet av en särskild forskningsdelegation vid Arbetarskyddsstyrelsen.
Avsikten är att tillgodose behovet av en tydligare uppdelning
av styrelsens myndighetsutövning å ena sidan och dess forskningsverksamhet
å den andra.

Vi har tidigare i vår motion om arbetsmiljö (1981/82:1589) pekat på
riskerna med att knyta forskningsverksamheten till det kontrollerande
myndighetsorganet. Vi anser att förslaget i propositionen är ett steg i rätt
riktning. I ett senare sammanhang kan en mera genomgripande omprövning
av forskningsavdelningens ställning bli aktuell. Delegationens uppgifter
bör vara att direkt under Arbetarskyddsstyrelsens styrelse bereda
ärenden som gäller forskningsavdelningen.

I syfte att tillförsäkra arbetsmarknadens parter inflytande över den
arbetsmedicinska verksamheten bör regeringen i instruktionen för arbetar

Mot. 1981/82:2234

21

skyddsstyrelsen tillfoga att planeringen av forskningsavdelningens verksamhet
skall vara ett ärende för verkets styrelse.

Yrkesmedicinsk forskning

Den pågående företagshälsovårdsutredningen har funnit en snabb utbyggnad
av den yrkesmedicinska verksamheten angelägen. Det gäller såväl
på regional nivå som på länsnivå. Vi delar företagshälsovårdsutredningens
bedömning. Yrkesmedicinska kliniker har en viktig uppgift i det
framtida FoU-arbetet inom arbetsmiljöforskningen. Ett exempel är den
yrkesmedicinska kliniken i Örebro som bl. a. redovisat epidemiologiska
studier av samband mellan olika skadliga faktorer i arbetsmiljö och sjukdomar,
t. ex. radongas i gruvor och lungcancer; hjärtkärlsjukdomar och nitroglykol;
bekämpningsmedel och cancer; lösningsmedel och psykiska
skador osv.

Regeringen har emellertid valt att inte förverkliga utredningens förslag
om en så snabb utbyggnad av yrkesmedicinen som möjligt. I proposition
1980/81:150 (s. 31) omtalas yrkesmedicin som en verksamhet vari ”eventuella
utbyggnadsplaner kan behöva omprövas”.

Med hänsyn till den vikt forskningen vid de yrkesmedicinska klinikerna
har för den förebyggande hälsovården anser vi att det bör ankomma på
regeringen att efter överläggningar med Landstingsförbundet upprätta en
plan för den yrkesmedicinska utbyggnaden.

Detta har vi även framfört i den socialdemokratiska motionen om arbetsmiljö
1981/82.

Arbetslöshetsforskning

I vår motion om arbetsmarknadspolitiken 1981/82 har vi pekat på behovet
av bättre kunskap om arbetslöshetens verkningar för individ och samhälle.
Arbetslösheten med akuta ekonomiska svårigheter leder till sociala,
psykiska och medicinska problem för den enskilde. Vidare samhällsstörningar
kan också förväntas följa i spåren av öppen massarbetslöshet,
växande dold arbetslöshet och ofrivilligt deltidsarbete bland kvinnor samt
ekonomiska svårigheter. Dessa problem bör bli föremål för tvärvetenskaplig
forskning.

Stöd till arbetstagarorganisationernas forskning

I proposition 1978/79:119 föreslogs att arbetstagarorganisationerna skulle
få ett särskilt stöd för att initiera forskning. Under 1979/80 skulle högst 5
milj. kr. få disponeras ur arbetarskyddsfondens kapitalbehållning för denna
verksamhet. Förslaget grundades på en enig forskningsrådsutredning,
som i betänkandet Forskningspolitik (SOU 1977:52) angett att detta stöd i
initialskedet borde vara av storleksordningen 1,5-2 milj. kr., men beloppet
höjdes med hänsyn till vad som framkommit vid remissbehandlingen.
Medlen skulle kunna användas för att utarbeta forskningsprogram, kun

Mot. 1981/82:2234

22

skapsöversikter, remissarbete inom områden som rör vetenskapliga frågor
etc.

I budgetpropositionen 1980/81 föreslogs att detta stöd skulle upphöra i
och med att en andra utbetalning om 5 milj. kr. gjordes (prop. 1980/81:100,
bil. 11, s. 116). Löntagarorganisationerna förutsattes därefter med egna
medel bekosta denna verksamhet.

Vi motsatte oss detta förslag i vår motion 1980/81. Riksdagen fattade sitt
beslut i enlighet med budgetpropositionens förslag. LO och TCO har
sedermera i december 1981 lämnat en framställan till regeringen om ytterligare
medel ur arbetarskyddsfonden för forskningsinitierande verksamhet.

I den nu framlagda forskningspropositionen avvisar föredraganden
Eliasson möjligheten att ompröva regeringens tidigare ställningstagande.

Vi upprepar vårt krav att stöd till arbetstagarorganisationerna för att
initiera forskning bör utgå även fortsättningsvis.

Det råder inget tvivel om att löntagarorganisationerna tidigare bibringats
uppfattningen att detta stöd skulle utgå kontinuerligt. I proposition 1978/
79:119 sades också klart ifrån att det centrala med reformen var att genom
arbetstagarorganisationerna kunna upptäcka och stimulera forskning kring
frågor som är angelägna för dessa. Organisationerna har nu under ett par
års tid arbetat med att bygga upp en organisation utifrån dess förutsättningar.
Som exempel på sådana fackligt initierade projekt kan nämnas Fabriksarbetareförbundets
projekt om FoU på keramområdet samt Värmlands
LO-distrikts projekt om skogsbruket i länet. Inom TCO-området har en
omfattande lokal och regional verksamhet påbörjats.

Att löntagarorganisationerna får stöd för detta slag av verksamhet är
naturligt. Det är ett samhällsintresse att forskningsinitiativ i större utsträckning
än hittills kommer från de breda grupper som löntagarorganisationerna
representerar. Vi anser det inte rimligt att verksamheten finansieras
genom medlemsavgifter.

Finansieringen genom arbetarskyddsfondens kapitalavkastning innebär
att statsbudgeten inte belastas. Resultatet av att stödet slopas blir att
arbetsgivarnas dominans som forskningsinitierande part åter förstärks och
att för samhället och löntagarna angelägen forskning inte kommer till
stånd. Arbetsgivarna har alltid möjlighet att finansiera denna verksamhet
direkt ur produktionen. Det är därför enligt vår mening naturligt att arbetstagarsidan
får fortsatt oförändrat stöd för denna verksamhet genom arbetarskyddsfonden,
vars verksamhet finansieras ur produktionen genom en
särskild arbetsgivaravgift.

Hemställan härom har gjorts i motionen om arbetsmiljö i januari 1982.

Mot. 1981/82:2234

23

5. Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i
motionen anförs beträffande former för inrättande m. m. av
tjänst som professor,

2. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i
motionen anförs beträffande övergripande prioriteringar inom
forskningsområdet,

3. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i
motionen anförs beträffande regionstyrelsernas roll i samverkan
med näringslivet,

4. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i
motionen anförs beträffande utvidgning av systemet med adjungerade
professorer,

5. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i
motionen anförs beträffande utvidgning av verksamheten med
kontaktforskare,

6. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i
motionen anförs om ett nytt system för lokalförsöijningen inom
högskolan,

7. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i
motionen anförs om övergång till systemet med täckningsanslag
för forskningsråden från budgetåret 1983/84,

8. att riksdagen beslutar att avslå förslaget om en begränsning i
förordnandetiden för huvudsekreterare i forskningsråden,

9. att riksdagen beslutar att avslå förslaget om inskränkningar i
möjligheterna att inrätta icke tidsbegränsade tjänster vid forskningsråden,

10. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförs om forskningsstatistik som bättre
belyser utvecklingen av resurser på institutionsnivå,

11. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som i motionen anförs om omdömen om doktorsavhandlingar,

12. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i
motionen anförs beträffande särlösning för studiefinansiering av
forskarutbildning vid teknisk fakultet,

13. att riksdagen beslutar att ge regeringen till känna vad som i
motionen anförs om en översyn av den sociala tryggheten för
forskarstuderande med utbildningsbidrag,

14. att riksdagen beslutar att till anslaget Utbildningsbidrag för doktorander
(E 32) för budgetåret 1982/83 anvisa ett i förhållande till
regeringens förslag med 6600000 kr. förhöjt förslagsanslag av
97032000 kr.,

Mot. 1981/82:2234

24

15. att riksdagen beslutar att till anslaget Vissa kostnader i samband
med forsknings- och forskarutbildningsreform för budgetåret
1982/83 anvisa ett i förhållande till regeringens förslag med
7 100000 kr. förhöjt reservationsanslag av 19562000 kr.

Stockholm den 23 mars 1982

OLOF PALME (s)

CURT BOSTRÖM (s)

INGVAR CARLSSON (s)

HANS GUSTAFSSON (s)

LILLY HANSSON (s)

LENA HJELM-WALLÉN (s)

PAUL JANSSON (s)

GÖRAN KARLSSON (s)

OLLE WESTBERG (s)
i Hofors

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1982

MAJ-LIS LANDBERG (s)
ESSEN LINDAHL (s)

LISA MATTSON (s)

THAGE PETERSON (s)
ANNA-GRETA SKANTZ (s)
INGVAR SVANBERG (s)
LARS ULANDER (s)
VALTER KRISTENSON (s)