6

Motion

1981/82:2232

Georg Anderssonn!, fl.

Forskning m. m. (prop. 1981/82:106)

Allmänt

Den sedan länge aviserade forskningspolitiska propositionen har nu
framlagts. Den kommer att utgöra grundlag för den nationella forskningsplaneringen
för de närmast följande åren.

Samtidigt har regeringen även presenterat sitt program för regional
utveckling och resurshushållning i proposition 1981/82:113.1 föregående
riksdagsbeslut om regionalpolitiken med anledning av proposition 1978/
79:112 (AU 1978/79:23 rskr 1978/79:435) angavs riktlinjer beträffande de
statliga myndigheternas verksamhet innebärande att de i sin planering
skall ta hänsyn till verksamhetens betydelse för den regionala sysselsättningen
och servicen samt beakta möjligheterna till decentralisering av
verksamheten. Detta regleras enligt en särskild förordning (SFS 1979:639).
Regeringen betonar i nu föreliggande proposition vikten av en samordnad
regionalpolitisk planering på myndighetsnivå.

När därför regeringen såväl i den forskningspolitiska som i den regionalpolitiska
propositionen angivit att forskning och utbildning är viktiga
medel för att aktivt påverka samhällets långsiktiga utveckling är det utomordentligt
angeläget att forskningspolitiken ges en regional dimension. De
direktiv regeringen under våren 1982 avser att utfärda till sektorsmyndighetema
för perioden 1984/85—1988/89 om den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden
för sektoriella och industriella ändamål bör därför även innehålla
redovisning av hur sektorsorganens nuvarande resurser är fördelade
på olika högskoleregioner och vilka åtgärder som erfordras för att åstadkomma
en styrning mot sådana delar i landet som har en låg FoU-andel.

Statens forskningssatsningar under 1960- och 1970-talen har i huvudsak
inneburit att sektorsforskningen byggts ut. Den forskningen har utförts av
institut och enheter nära sammankopplade med departement och ämbetsverk.
Självfallet har även universitet och högskolor haft en andel av detta.
De yngre högskolorna, Umeå universitet och högskolan i Luleå, har emellertid
inte haft samma möjligheter som de äldre läroanstalterna att få
tillgång till sektorsmyndigheternas medel. Närheten mellan sektorsmyndigheterna
och de äldre läroanstalterna och rekryteringsmönstret inom
sektorsorganen torde även omedvetet förstärkt resurstilldelningen till de
redan etablerade och större lärosätena. Härigenom har forskningspolitiken
hittills varit centralistisk och kommit att missgynna utvecklingen i
framför allt norra Sverige. Denna tendens måste nu brytas. Den centralis

Mot. 1981/82:2232

7

tiska inriktningen framträder allt tydligare om fördelningen av industrins
FoU-resurser också beaktas.

80 % av industrins forskning utförs inom stora företag och koncerner
med mer än 1 000 anställda. Fyra företag svarar för ca hälften av industrins
forsknings- och utvecklingsverksamhet. Dessa är LM Ericsson, ASEA,
SAAB-Scania och Volvo. En mycket begränsad andel av industrins FoUresurser
finns inom Umeå högskolregion. Regionens företagsstruktur är
sådan att den endast i relativt blygsam skala kan svara för egen kunskapsutveckling.
Det är sådana företag som Boliden, LKAB, MoDo och SCA.
De flesta av de mindre och medelstora företagen måste på annat sätt
tillföras nytt kunnande.

Genom begränsad tillgång till sådana FoU-resurser som under lång tid
funnits i andra delar av vårt land har högskolorna kommit att bli denna
regions viktigaste kunskapsinstitutioner. Det är därför desto mer angeläget
att slå vakt om och vidareutveckla denna resurs för regionens utveckling.

Organisation och finansiering av viss forskning inom primärvården och
socialtjänsten

På basis av ett förslag från en interdepartemental arbetsgrupp framläggs
nu förslag att permanenta den försöksverksamhet som i ett stort antal år
bedrivits i Dalby, Tierp och Vilhelmina. Detta hälsas med tillfredsställelse.
Men vid fördelning av resurserna kan en bristande balans noteras. För
Dalby föreslås 1 970 000 kr., för Tierp 800 000 och för Vilhelmina 690 000
kr. för de särskilda enheterna.

Även om de resurser som anvisas för arbetet i Vilhelmina inte inom de
närmaste åren kan beräknas bli av samma storlek som Dalbys resurser,
måste strävan ändå vara att fältstationerna skall få likvärdiga möjligheter
att bedriva forsknings- och utvecklingsarbete. Den målsättningen bör skrivas
in i beslutet om fältstationerna.

Enligt vår mening har det inte tagits tillräckligt hänsyn till den arbetsgrupp
som på regional nivå lagt fram förslag om forskning och utveckling
i Norrlands inland. Detta förslag har presenterats för den interdepartementala
arbetsgruppen. Enligt den regionala arbetsgruppen innebär uppgifter
som angetts för fältstationen ett ökat engagemang för forsknings-,
utvecklings- och utbildningsfrågor. Basorganisationen skulle enligt den
regionala arbetsgruppen bli ett metodutvecklingscentrum för landsting
och kommun samt ett serviceorgan för de institutioner som är i behov av
fältbaserad verksamhet.

Utöver de administrativa resurserna har för forskningsarbetet därför
föreslagits två heltidstjänster som forskarutbildade forskarassistenter vilka
borde representera samhällsvetenskapliga resp. medicinska fakulteterna.

För att basresursens arbete skall kunna fullgöras krävs medverkan från
och samverkan med forsknings- och utbildningsinstitutionerna för bl. a.

Mot. 1981/82:2232

8

kvalitetskontroll på datainsamling, utbildningsfrågor Och handledning av
basresursernas personal, bl. a. i metodfrågor samt vid upprättande av
forskningsprogram. I basresursen borde därför ingå en samhällsvetare
med inriktning på statistik eller informationsbehandling. Den personal
som i övrigt erfordras enligt den regionala arbetsgruppen med ansvar för
en utveckling av fältstationen är en hälso- och sjukvårdslärare, en klinisk
lärartjänst samt en tjänst med bl. a. utbildnings- och handledaruppgifter.
Den totala kostnaden skulle uppgå till ca 1,5 milj. kr.

Den regionala arbetsgruppen har pekat på de gynnsamma förutsättningar
som nu finns till forskning- och utbildning i växelverkan mellan fält och
högskola. Vi vill därför påpeka bristen på forskarassistent- och utbildningstjänster
i basorganisationen. Det är viktigt att man får en arbetsenhet
vilken möjliggör en samordning av service för olika aktiviteter.

Utifrån den starka betoning av den regionala inriktningen av verksamheten
anser vi att regionalstyrelsen i Umeå högskoleregion bör vara representerad
i den lokala/regionala arbetsgruppen.

Enligt vår mening borde därför principbeslut fattas, innebärande att den
organisation som den regionala arbetsgruppen föreslagit är en lämplig
organisation och att den i propositionen föreslagna organisationen får ses
som en första etapp mot en utbyggd fältstation.

Basresurser för energiforskning m. m.

Riksdagen har tidigare fattat beslut om mål och riktlinjer för energiforskning
för en treårsperiod t. o. m. 30 juni 1984. Som ekonomisk ram för
treårsperioden har angivits 1 400 milj. kr. Drygt 20% av dessa medel
beräknas anvisas högskolan. Problemen för högskolan har framför allt
varit svårigheten att få medel till den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden.
Delegationen för energiforskning (DFE) som har ansvaret för den långsiktiga
forskningen inom energiområdet har endast 2 milj. kr. per år för denna
verksamhet. Enligt en nyligen företagen fördelning av detta anslag anvisas
Chalmers och KTH 1,5 milj. kr. Endast 167 000 kr. anvisas högskolorna i
norra Sverige. Åtgärder måste därför vidtas inom energiforskningsprogrammet
i syfte att öka dessa resurser och att styra en del av dessa nytillkommande
resurser till högskoleenheterna i Umeå och Luleå.

Under det närmaste decenniet kommer oljeersättningen att få tillgodoses
genom utnyttjande av torv, skogsavfall och kol. Av dessa energikällor
utgör utan tvivel torven den mest osäkra. Det är framför allt ekonomin som
inger osäkerhet, men även de biologiska och miljömässiga konsekvenserna
av användning av torv är oklara.

Det krävs därför betydande forsknings- och utvecklingsinsatser under
de närmast följande åren kring metoder för torvbrytning, avvattning av
torv, torvförbränning, förbränningsteknik, miljö- och arbetarskyddsfrågor
m. m. De totala konsekvenserna av torvanvändningen måste beaktas

Mot. 1981/82:2232

9

redan innan torvbrytning inleds.

Därför måste forskare från biologiska och kemiska ämnesområden påbörja
mätningar av ekologisk betydelse i vattentillflöde, i torvmossen, i
utflödet samt i luften. Mätningarna måste fortsätta under hela brytningsperioden
och ligga till grund för efterarbetningsprocesser.

Dessutom måste förbränningsdelen följas upp med analys av rökgaser,
stoftutsläpp och aska, spridningsmönster av stoft och rökgaser kartläggas
liksom nedfallets påverkan på omgivningen.

Det förefaller därför naturligt att ett torvforskningscentrum byggs upp
inom ramen för energiforskningsprogrammet. Detta centrum bör förläggas
till Norrland. Med hänsyn till redan befintlig forskningsmiljö utgör
Umeå-Luleå tillsammans en stark kombination. Umeå bör kunna svara för
grundforskningsdelarna, torvanalyser, ekologiska frågor och arbetsmedicinska
frågor, under det att till högskolan i Luleå bör förläggas forskning
och utvecklingsarbete kring mekanisk avvattning och tekniska systemkomponenter.

Regeringen bör därför i sina direktiv till sektorsorganen om den långsiktiga
kunskapsuppbyggnaden för sektoriella och industriella ändamål ge
ansvarigt organ inom energiforskningen i uppdrag att ta särskild hänsyn
till norra Sverige vid uppbyggande av kompetens på energiområdet för
inhemska fasta bränslen. Ett forsknings- och utvecklingscentrum för torv
bör enligt vår mening snarast komma till stånd i Umeå-Luleå.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om forskningens betydelse för regional utveckling,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts angående uppbyggnaden av fältstation i Vilhelmina,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts beträffande torvforskningscentrum i Umeå-Luleå.

Stockholm den 23 mars 1982

GEORG ANDERSSON(s)
ARNE NYGREN (s)
HAGAR NORMARK (s)

ROLAND BRÄNNSTRÖM (s)
LILLY HANSSON (s)