Mot. 1981/82

2230-2233

Motion

1981/82:2230

Sven-Gösta Signell

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruket (prop. 1981/82:123)

I proposition 1981/82:143 framhålls bl. a. ”att alkoholmissbruket för
närvarande är och under överskådlig tid kommer att vara ett av våra
största sociala och medicinska problem är dock ställt utom allt tvivel”. Det
är inte svårt att ställa sig bakom detta påstående, men man blir bekymrad
över propositionens självbelåtenhet över att det sedan 1976 skulle ha skett
en minskad alkoholkonsumtion i vårt land. Det sägs att från 1976 till 1980
har den registrerade konsumtionen minskat med 12,3 % per invånare som
är 15 år och äldre. Rent statistiskt är denna siffra oantastlig, men man bör
observera att det gäller endast den registrerade konsumtionen.

Hur ser det ut på den okontrollerade alkoholkonsumtionens område?

Om detta vet vi mycket litet. Faktum är att antalet polisanmälningar om
olaglig sprithantering ökade med drygt 42 % från 1980 till 1981. 1981 var
antalet anmälningar 509 mot 365 år 1980 enligt rikspolisstyrelsens preliminära
siffror. Enligt dessa beräkningar framställs ca tio miljoner liter
brännvin och ca tolv miljoner liter vin genom hembränning. Mot denna
bakgrund är det något överdrivet att tala om en minskad alkoholförbrukning.

De senaste årens alkoholbeslut har tyvärr i stor utsträckning enbart
koncentrerats på restriktioner mot den kontrollerade alkoholkonsumtionen.
Resultatet har blivit att illegala spritfabriker har haft god avsättning
av sina produkter, hembränning har ökat och även i vissa kretsar blivit
accepterad. Spritlangarna gynnas av införda restriktioner. Från dessa
grupper kommer säkert även lördagsstängningen att hälsas med tillfredsställelse.

I samband med 1977 års alkoholpolitiska reform underströks att allmänheten
har ett berättigat intresse av att det skall finnas en systembutik inom
rimligt avstånd från hemorten. Denna del av reformen har inte uppfyllts.

Än finns det många kommuner i vårt land som saknar egen systembutik,
och befolkningen tvingas att åka långa sträckor för att göra sina inköp. Ser
man på Stockholm som jämförelse finns det inom en radie på 20 km från
Sergels torg 51 systembutiker.

1 Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2230- 2233

Mot. 1981/82:2230

2

Radieavstånd från Sergels torg	Antal butiker	Ackumulerat antal räknat från Sergels torg
— 1 km	8 st.	8 st.
1 — 2 km	10 st.	18 st.
2- 5 km	12 st.	30 st.
5—10 km	5 st.	35 st.
10—20 km	löst.	51 st.

Finns det då några alkoholpolitiska fördelar med att ha systembutiker
ute i kommunerna? Ja, den förmyndarattityd som nu riktas mot befolkningen
i vissa landsortskommuner har den negativa sidan med sig att man
helt mister den sociala kontroll som utan tvivel är en mycket viktig del i en
aktiv, socialt inriktad alkoholpolitik. I stället för att enbart och ensidigt
inrikta sig på restriktioner mot den av samhället kontrollerade alkoholkonsumtionen
bör kraftinsatser göras för att komma till rätta med hembränning
och langning, som är en skamfläck för vårt sociala välfärdssamhälle.

En mycket viktig del i alkoholpolitiken är informationen om alkoholmissbrukets
sociala och medicinska följder. Som framgår av propositionen
bedrivs arbetet med information och opinionsbildning i olika former och
med varierande inriktning. Hur underligt det än kan te sig, så är systembolaget
i informations- och opinionsbildningen bland de mest aktiva.
Systembolaget har sedan några år tillbaka haft regelbundna kampanjer om
alkoholens risker och skadeverkningar samt en omfattande annonsering
om svagare och alkoholfria drycker. Kampanjverksamheten bygger på ett
uttalande i proposition 1975:143 av dåvarande departementschefen: ”Hinder
bör ej heller möta för statliga monopolbolag att efter de i betänkandet
angivna riktlinjerna försöka inrikta konsumenternas intresse på svagare
drycker” och på § 7 i rusdrycksförsäljningslagen (SFS 1954:521). Kampanjernas
annonseringar, broschyrer och folders har varit mycket välgjorda,
och systembolaget bör ha all heder för sina utmärkta kampanjer. Den
kampanj som säkert rönt största uppmärksamheten är ”Spola kröken”.

Men trots kampanjernas vällovliga syfte och förnämliga uppläggning,
så tvingas man dock att ifrågasätta dess trovärdighet. Vill man från Systembolaget
ha någon trovärdighet med sin kampanj ”Spola kröken”? Då
borde de sluta att sälja alkohol. Man kan bara tänka sig orimligheten att
komma in i fiskaffären och mötas av skylten ”Ät inte fisk, den kan innehålla
kvicksilver”; i charkuteriaffären möts man av uppmaningen att sluta
äta kött och bli vegetarian. Exemplen kan göras flera och lika orimliga.
Detta innebär inte att kampanjernas värde ifrågasätts, när det gäller att få
människor att avhålla sig från alkoholhaltiga drycker eller övergå till
svagare drycker. Men som sagt kampanjerna bör inte bedrivas av Systembolaget.
De pengar som avsätts bör överföras och disponeras av socialstyrelsens
nämnd för alkoholfrågor. Under 1981 satsade Systembolaget om

Mot. 1981/82:2230

3

kring 12 milj. kr. på nämnda kampanjer. Detta bör jämföras med att
socialstyerelsens nämnd för alkoholfrågor och statens ungdomsråd tillsammans
delar på 13 milj. kr.

Systembolagets nu pågående kampanj för att få flickor att dricka mindre
alkohol är ett typiskt exempel på en kampanj, vars trovärdighet skulle öka
avsevärt om socialstyrelsens nämnd för alkoholfrågor stod som ansvarig
för densamma.

Som tidigare framgått av motionens innehåll bör det vara lämpligt att
Systembolaget i fortsättningen ger ekonomiska medel till socialstyrelsen i
samma omfattning som nu anslås till de egna kampanjerna. Bedöms det att
en del av informations- och upplysningsverksamheten bör förläggas till
Systembolagets försäljningsställen, bör det vara en självklarhet att lokalutrymmen
kostnadsfritt ställs till förfogande.

Med stöd av ovanstående föreslår undertecknad

1. att riksdagen beslutar hemställa hos regeringen om initiativ till
åtgärder för att motverka den ökade spritlangningen och hembränningen,

2. att förmå Systembolaget att ställa medel till förfogande åt socialstyrelsens
nämnd för alkoholfrågor, så att de i fortsättningen
kan ansvara för konsumentupplysningen om alkoholens risker
och skadeverkningar enligt vad som framhållits i motionen

Stockholm den 23 mars 1982
SVEN-GÖSTA SIGNELL (s)

1* Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2230- 2233