13

Motion

1981/82:2229

Eric Enlund och Börje Stensson

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruket (prop. 1981/82:143)

När riksdagen 1977 lade fast riktlinjer för alkoholpolitiken fastställdes
bl. a. principer för informations- och upplysningsverksamheten på alkoholområdet.

Riksdagen gjorde ett viktigt tillägg till de principer regeringen föreslagit
i sin proposition, då riksdagen biföll skatteutskottets betänkande
(SkU 1976/77:40, mom. 2 i utskottets hemställan).

Bakgrunden var att den särskilda beredningsgrupp som bearbetat alkoholpolitiska
utredningens förslag hade förordat att informationsverksamheten
i fortsättningen skulle utformas i enlighet med tidigare fastställda
mål för statens ungdomsråds alkoholinformation. Denna målsättning innebär
framför allt att informationen ”skulle sätta in missburksproblemen
i deras sociala sammanhang”.

1 propositionen hade socialministern i och för sig anslutit sig till denna
målsättning men dessutom slagit fast att informationen ”också bör understryka
riskerna för skadeverkningar och att den bör betona vikten av
helnykterhet under uppväxtåren, i trafiken och i arbetslivet”.

1 propositionen slogs också fast att informationen till stor del bör avse
ungdomen men inte ensidigt inriktas på denna.

I riksdagsbeslutet godtogs den viktiga förändring regeringen gjort jämfört
med den s. k. beredningsgruppens förslag, men riksdagen gjorde dessutom
det principiellt viktiga tillägget att ”det är nödvändigt att informationen
även inriktas på att försöka begränsa det traditionella bruket av
alkohol”.

Genom att riksdagsbeslutet innebar bifall till propositionen och ett
tillägg till denna i enlighet med ovanstående blev resultatet en tydlig
revidering av de regler som tidigare gällt för samhällets alkoholinformation.

Bakgrunden var natuligtvis den dragkamp som länge pågått där somliga
önskat utforma alkoholinformationen så att den främst stämmer överens
med de s. k. symtomteorierna, där en rad samhällsförhållanden och samhällsförändringar
ges en betydande vikt när det gäller att förklara alkoholmissbruket,
medan alkoholen som sådan försvinner i bakgrunden.

Mot denna uppfattning har stått den insikt som ligger till grund för
riksdagens hela alkoholpolitiska beslut 1977, nämligen att skadornas omfattning
hänger nära samman med totalkonsumtionen och att därför bruket,
snarare än missbruket, av alkohol är det centrala i alkoholpolitiken.

Riksdagens beslut 1977 innebar ett entydigt ställningstagande när det

Mot. 1981/82:2229

14

gäller informationsfrågorna, till förmån för den senare av dessa båda
uppfattningar, och ett avståndstagande från en statlig informationsverksamhet
som ansluter till de s. k. symtomteorierna.

Det har under de år som gått sedan 1977 varit en del svårigheter när det
gäller att få riksdagens beslut om informationsinsatsernas inriktning att slå
igenom i de berörda offentliga organens verksamhet.

Med hänsyn till detta måste det konstateras att formuleringarna i proposition
1981 /82:143 när det gäller informationsinsatser inte är godtagbara.

De principer som bör gälla för informationsinsatserna på alkoholområdet
återges där (s. 43) i stort sett i enlighet med vad som anfördes i proposition
1976/77:108 (med det undantaget att påpekandet att informationen
inte ensidigt bör inriktas på ungdomen har utgått).

Innebörden av detta är att riksdagens beslut 1977 när det gäller nödvändigheten
av att informationen även inriktas på att försöka begränsa det
traditionella bruket av alkohol inte längre finns med i de i proposition
1981/82:143 återgivna principerna för alkoholinformationen.

Sannolikt innebär inte dessa formuleringar i propositionen något avsiktligt
försök att riva upp riksdagsbeslutet 1977. Det är mer troligt att det rör
sig om ett förbiseende.

För den händelse riksdagen utan närmare kommentarer lägger den här
delen av propositionen till handlingarna kan emellertid en oklar situation
uppstå när det gäller de riktlinjer som enligt riksdagens mening skall gälla
för alkoholupplysning.

Hos berörda offentliga organ — liksom hos de många ideella sammanslutningar
som medverkar i alkoholupplysningsarbetet — kan det då vara
svårt att veta om riksdagens beslut 1977 eller de mer knapphändiga formuleringarna
i proposition 1981/82:143 skall vara gällande.

För att förhindra missförstånd och osäkerhet av detta slag är det lämpligt
att riksdagen slår fast att riksdagsbeslutet från 1977 inte har upphävts
utan fortsätter att vara grunden för samhällets alkoholupplysning.

Vissa frågor när det gäller en vidareutveckling av 1977 års beslut har
under den allmänna motionstiden tagits upp i motion 1981/82:1593 av
Kerstin Sandborg m. fl. (fp).

Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs

att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående den 1977 fastslagna principen att samhällets alkoholinformation
även skall inriktas på att försöka begränsa det traditionella
bruket av alkohol.

Stockholm den 23 mars 1982.

ERIC ENLUND (fp)

BÖRJE STENSSON (fp)