5
Motion
1981/82:2218
Lars Werner m. fl.
Ansvarighet för närradio (prop. 1981/82:92)
Närradioverksamhet (prop. 1981/82:127)
Regeringen föreslår i proposition 1981/82:127 att verksamheten med
närradio får fastare former.
I enlighet med vpk:s mediapolitiska linje innebärande ett värn om
yttrandefriheten och att söka vidga de enskilda medborgarnas möjligheter
och rätt att göra sig hörda har vi konsekvent motsatt oss denna nyskapelse
i etern.
Den kritik som inte bara vi, utan en rad organisationer, fört fram under
den period närradion verkat kan främst sammanfattas i fem punkter.
1) närradion gynnar starka organisationer
2) närradion blir en tätortsradio
3) närradion kan påverkas av kommersiella intressen
4) närradion hämmar lokalradions utveckling
5) närradion kan ge utrymme för rasistiska och andra odemokratiska
inslag
Därtill kan läggas en sjätte punkt som gäller behandlingen av närradioverksamheten
som sådan. Trots att av riksdagen beslutade försöksverksamheter
i LRAB :s regi ännu inte utvärderats, föreslås nu en utvidgning av
vad som endast är en modell. Detta måste betraktas som anmärkningsvärt
och visar en uppenbar nonchalans från regeringens sida.
Närradion blir en tätortsradio
Också i närradiokommitténs betänkande konstateras att närradion aldrig
på samma sätt som lokalradion kan bli rikstäckande. Föreningsradio i
glesbygd blir inte möjlig genom en satsning på närradio. Det är framför allt
de som bor i tätorterna som nås av närradioverksamheten.
Närradion gynnar starka organisationer
Det är ett faktum att många organisationer på försöksorterna för närradioverksamheten
valt att så utanför. Skälen härtill är flera — personella,
ekonomiska och andra. Det är ostridigt att närradion gynnar de resursstarka
organisationer som i regel redan har möjlighet att komma till tals.
Därmed faller argumentet om ”vidgad yttrandefrihet”. Man vidgar inte
yttrandefriheten nämnvärt genom att ge de redan starka än mer möjligheter
att föra ut sitt budskap, samtidigt som alla de grupper i samhället som
Mot. 1981/82: 2218
6
nu saknar resurser, mänskligt och organisatoriskt, inte ges motsvarande
rättighet. Undantag finns självfallet, men dessa organisationer och grupper
skulle mycket väl kunna ges möjlighet att komma till tals inom en
alternativ modell i LRAB:s regi.
Närradion kan påverkas av kommersiella intressen
Vpk:s utgångspunkt är att all eterverksamhet bör hållas fri från kommersiella
intressen. Under den gångna försöksverksamheten med närradio
har det visat sig att en uppenbar risk föreligger för att inte minst mindre
organisationer kan komma att bli beroende av sådana intressen. Också
utbildningsministern erkänner att detta är ett problem men drar inte konkonsekvenserna
av de gjorda erfarenheterna utan hänvisar till förbudet
mot sponsoring. Detta är emellertid helt otillräckligt för att skydda radioverksamheten
mot kommersialisering. Därtill kommer att de faktiska kostnaderna
för närradioverksamheten ännu inte är klara, men de uppgår till
betydligt högre siffror än regeringen och närradiokommitténs majoritet
föreställer sig.
Närradion hämmar lokalradions utveckling
Regeringen hävdar i sin proposition att närradion och lokalradion inte
konkurrerar med varandra utan får ses som varandras komplement. Närradion
jämförs snarast med en tidning. Detta resonemang är helt missvisande.
Självfallet kommer närradion att dra uppmärksamhet från lokalradion.
Att dra parallellen till en tidning är inte heller korrekt eftersom det
rör sig om två skilda medier.
Närradion kan ge utrymme för rasistiska och andra odemokratiska inslag
Under närradions försöksverksamhet har det vid flera tillfällen förekommit
inte bara rasistiska inslag utan också andra inslag med fientliga
och negativa värderingar av minoritetsgrupper, kvinnodiskriminerande
inslag osv.
Regeringen föreslår nu att etiska regler skall införas, men att den uppgiften
skall anförtros de sändande sammanslutningarna. Grova yttrandefrihetsbrott
bör kunna föranleda återkallelse av sändningstillståndet. Den
kritik som riktats mot närradioverksamheten för dess rasistiska inslag
avfärdas i propositionen såsom ”överdrivna” (s. 16). Vpk anser att mycket
starka garantier måste finnas för att den typ av inslag som förekommit
bl. a. i Stockholmsområdet, innebärande uppmaningar såsom ”Ut med
invandrarna”, ”Sverige åt svenskarna” osv., aldrig får förekomma. Därför
har också programverksamheten vid Sveriges radios programföretag
kringgärdats med bestämda regler för detta. Motsvarande regler kan inte
införas beträffande närradion. Men oavsett detta så är t. o. m. regeringens
förslag i propositionen mycket svaga. Det är redan i dag svårt att fälla för
Mot. 1981/82: 2218
7
yttrandefrihetsbrott, och det kommer att bli än svårare om riksdagen antar
regeringens proposition om ändring av tryckfrihetsförordningen.
Mot bakgrund av ovanstående och mot bakgrund av att pågående
försöksverksamheter också med alternativa modeller ännu inte utvärderats
anser vpk att regeringens proposition 1981/82:127 bör avslås. I konsekvens
härmed föreslås också att proposition 1981/82:92 avvisas av riksdagen.
Vpk vill i stället satsa på en utbyggnad av en råd alternativa modeller
inom lokalradions ram. Detta förutsätter ökade resurser, vilket vi tagit upp
i annat sammanhang.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda föreslås
att riksdagen beslutar avslå propositionerna 1981/82:127 och
1981/82:92.
Stockholm den 23 mars 1982
LARS WERNER (vpk)
EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk)