4

Motion
1981/82:2195
Lars Werner m. fl.

Lag om styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser (prop.
1981/82:112)

De borgerliga regeringarna försöker på alla sätt att minska samhällsinflytandet
över den ekonomiska utvecklingen. De handlar utifrån föreställningen
att ekonomin mår bäst av att den oinskränkt får skötas av kapitalägarna
och efter deras vinstintressen. Minskad planmässighet, minskad samhällsinsyn
och framför allt sämre förhållanden och möjligheter för de arbetande - en
sämre utgångspunkt för deras fackliga kamp - är de mål den borgerliga
politiken eftersträvar.

Proposition 1981/82:112 är ett litet men dock steg i denna politik.
Förslagen i propositionen går ut på att när den nuvarande lagen om
styrelserepresentation för samhället i vissa aktiebolag och stiftelser upphör
vid utgången av juni 1982, skall en ny lag införas som begränsar denna
representation till vissa allmännyttiga stiftelser. Högst tio stiftelser skall
komma i fråga och gälla enbart stiftelser med tillgångar som överstiger 5 milj.
kr.

När systemet med statliga styrelserepresentanter i vissa bolag och stiftelser
m. m. infördes var vi kritiska mot de illusioner som i den allmänna debatten
förknippades med denna åtgärd. Styrelserepresentation för staten i näringslivet
skulle ytterst marginellt öka det samhälleliga inflytandet över den
ekonomiska utvecklingen eller insynen i de berörda företagens verksamhet.
Systemet skulle kunna utvecklas för en förstärkning av korporativa drag i
samhällsutvecklingen.

Såsom systemet tillämpats har också dess betydelse - såsom vi förutsåg varit
ytterst ringa. Men de begränsade möjligheter som systemet skulle
kunna ha har inte prövats. Dels skulle de samhälleliga styrelserepresentanterna
kunna ha andra vidgade kontrolluppgifter och vara ålagda att aktivt
verka för att företagen i ökad grad beaktar samhällsekonomiska hänsyn.
Deras insyn - eller rättare sagt möjligheter att utöva denna - skulle ha aktivt
understöd, och en samordning av deras verksamhet skulle kunna ske. Deras
verksamhet skulle inte heller bara vara begränsad till vissa typer av företag.
De skulle återfinnas i alla privata stiftelser, i de privata affärsbankarna och
övriga kreditinstitut, i producerande storföretag och inte minst i svenskbaserade
transnationella bolag eller i utländska företags dotterbolag i
Sverige.

Vi har inte heller några överdrivna föreställningar om en sådan vidgning av
systemet - men den kan vara ett bidrag till att öka den samhälleliga insynen i
och påverkan av ekonomins utveckling.

Mot. 1981/82:2195

5

Vi delar till viss del LO:s uppfattning, såsom den kommit till uttryck i dess
remissvar till den utredning som är propositionens underlag. Det måste vara
fel att avveckla en försöksverksamhet som var en tänkt del av en helhet, när
verksamheten inte fått prövas i enlighet med de intentioner som låg bakom
den.

Regeringens argument för att upphäva försöksverksamheten utom för
vissa stiftelser baseras på ideologiska argument om att den vill åstadkomma
från samhället självständigare kapitalistiska företag. Dessa argument kan
inte godtas. Därför måste propositionen tillbakavisas.

Även om ett system med statliga styrelserepresentanter kan ha ett mycket
begränsat värde måste ändå dess möjligheter prövas mera aktivt. Men då bör
provet inte bara begränsas till vissa stiftelser utan omfatta alla viktigare
kapitalistiskt ägda företag.

Med hänvisning till ovanstående föreslås

1. att riksdagen avslår proposition 1981/82:112,

2. att riksdagen godkänner vad som i motionen anförs om fortsatt
försöksverksamhet med statliga styrelserepresentanter i stiftelse-
och bolagsstyrelser och hos regeringen begär förslag till
åtgärder i enlighet därmed.

Stockholm den 17 mars 1982
LARS WERNER (vpk)

EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)

NILS BERNDTSON (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk)

EVA HJELMSTRÖM (vpk)