Mot. 1981/82

2194-2199

Motion

1981/82:2194

Ingvar Svanberg m. fl.

Lag om styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser (prop.

1981/82:112)

Ett genomgående drag i socialdemokratisk politik är strävan att successivt
utveckla en praktiskt fungerande demokrati inom skilda delar av samhällslivet.
Några enkla lösningar finns inte, utan man måste söka sig fram längs
olika vägar, dels för att utveckla metoder som kompletterar varandra, dels
för att finna de lösningar som är mest effektiva vid en praktisk tillämpning.

Vi har i det sammanhanget sett det som en viktig uppgift att finna former
för en utveckling av kontakterna mellan statsmakterna och de ekonomiska
maktcentra som de största företagen utgör. Det som händer i de stora
företagen har en stor betydelse för enskilda orter och regioner och ibland
också nationellt. Det är därför viktigt att skapa kanaler för informations- och
meningsutbyte mellan statsmakterna och de stora företagen.

Som ett av medlen för ett sådant ömsesidigt utbyte ser vi från socialdemokratisk
sida bestämmelserna om statlig styrelserepresentation i vissa större
företag. Försöksverksamheten på detta område har pågått sedan 1972. På
initiativ från den dåvarande socialdemokratiska regeringen antogs en lag som
gav staten möjlighet att utse en styrelseledamot i vissa förvaltningsaktiebolag
och allmännyttiga stiftelser.

År 1976 utsträcktes lagen, fortfarande på socialdemokratiskt initiativ, till
att gälla även statlig styrelserepresentation i vissa större producerande
aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Den borgerliga regering som tillträdde senare under 1976 valde att avstå
från att utnyttja de möjligheter till utvidgad statlig styrelserepresentation
som den nya lagen möjliggjorde. Dessa möjligheter togs sedermera bort
genom ett riksdagsbeslut 1979.1 den nu föreliggande propositionen föreslås
att den offentliga styrelserepresentationen ytterligare begränsas. Möjligheten
för staten att utse styrelseledamot i förvaltningsbolag föreslås bli
borttagen. Den nuvarande lagstiftningen föreslås bli ersatt av en tillfällig lag
om styrelserepresentation för samhället i vissa stiftelser.

Propositionen har föregåtts av en utvärdering av den hittillsvarande
verksamheten, som gjorts av en särskild utredare. Betänkandet har
remissbehandlats. Utfallet av remissbehandlingen visar att systemet med
offentlig styrelserepresentation är en politiskt kontroversiell fråga. Bl. a. går
en klar skiljelinje mellan löntagarorganisationerna, LO och TCO, å ena
sidan och de företag som tillfrågats å den andra. LO och TCO önskar ett
bibehållande och en utbyggnad av systemet med offentlig styrelserepresen1
Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 2194-2199

Mot. 1981/82:2194

2

tation, medan företagen och deras organisationer vill att verksamheten skall
upphöra.

Ett undantag härvidlag är Kooperativa förbundet, som inte finner
utredningens huvudsakliga principiella argumentation mot styrelserepresentation
övertygande.

Det bör noteras att bankinspektionen finner det tveksamt om utvärderingen
ger grund för en så negativ totalsyn på offentlig styrelserepresentation
som anges i betänkandet. Bankinspektionen pekar i det sammanhanget på
sina huvudsakligen positiva erfarenheter av offentlig representation i
bankväsendet.

I yttrandena från riksrevisionsverket och statskontoret redovisas också
tveksamhet till utredningens utvärdering och den hittillsvarande verksamheten.
Statskontoret anser inte att utredningen presenterar tillräckliga skäl för
att avsluta verksamheten med offentliga representanter i investmentbolagens
styrelser.

Landstingsförbundet önskar en förlängning av försöksverksamheten och
en närmare precisering av de offentliga styrelseledamöternas uppgifter och
ansvar. Svenska kommunförbundet vill också ha en fortsatt verksamhet som
därtill utvidgas till att även omfatta företag med egen produktion.

Som tidigare påpekats ställer sig LO och TCO positiva till systemet med
offentlig styrelserepresentation. Man förordar också att systemet utsträcks
till att omfatta också de viktigare producerande företagen.

Från socialdemokratisk sida menar vi att systemet med offentliga
styrelseledamöter visserligen kan sägas inrymma vissa oklarheter i vad gäller
ledamöternas roll och deras ansvar gentemot staten å ena sidan och det
aktuella företaget å den andra. Vi finner emellertid dessa svagheter i
systemet tämligen obetydliga. Det har heller aldrig varit avsikten att systemet
med offentliga styrelseledamöter skulle vara den enda formen för offentligt
inflytande i företag eller för informations- och meningsutbyte mellan staten
och de större företagen. Den offentliga styrelserepresentationen kan aldrig
bli mer än ett av många medel för att upprätthålla nära kontakter mellan
staten och de större företagen och för ett samhällsinflytande över näringslivets
utveckling.

Vi har också i många sammanhang hävdat att det är nödvändigt att bygga
upp ett närmare och mer förtroendefullt samarbete mellan samhällsorganen,
företagen och de anställda, om de allvarliga problemen i den svenska
ekonomin skall kunna lösas. Vi menar därför att det är utomordentligt viktigt
att förbättra möjligheterna till ett direkt informationsutbyte och diskussion
mellan statsmakterna och de större företagen. Att i den situationen upphöra
med en verksamhet som innebär goda löpande kontaktmöjligheter mellan
staten och företagen vore därmed enligt vår uppfattning ett steg i fel
riktning.

Vi föreslår därför från socialdemokratisk sida att den nu gällande lagen om
styrelserepresentation för samhället i vissa aktiebolag och stiftelser utvidgas

Mot. 1981/82:2194

3

på det sätt som avsågs i 1976 års riksdagsbeslut. Regeringen bör sålunda få
möjlighet att tillsätta offentliga styrelseledamöter i 60 aktiebolag eller
ekonomiska föreningar och 10 allmännyttiga stiftelser. Lagen bör vara
tidsbegränsad och gälla i fem år.

Det är naturligtvis viktigt att det inte bara finns möjligheter till en utvidgad
offentlig styrelserepresentation utan att också dessa möjligheter utnyttjas.
Som tidigare nämnts var detta inte fallet under perioden 1976 till 1979. Vi
menar därför från socialdemokratisk sida att riksdagen genom ett särskilt
uttalande bör understryka angelägenheten av att man tar till vara de
möjligheter som en utvidgning av lagen om offentlig styrelserepresentation
innebär. Vi föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
reglerna om offentlig styrelserepresentation bör utnyttjas i den utsträckning
som lagen medger.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

1. att riksdagen av regeringen begär förslag till lagstiftning
beträffande styrelserepresentation för samhället i vissa aktiebolag
och stiftelser i enlighet med vad i motionen föreslås,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs beträffande utnyttjandet av möjligheterna till
offentlig styrelserepresentation.

LENNART PETTERSSON (s) GUNNAR NILSSON (s)

Stockholm den 17 mars 1982

INGVAR SVANBERG (s)
HUGO BENGTSSON (s)
NILS ERIK WÅÅG (s)
LILLY HANSSON (s)

WIVI-ANNE RADESJÖ (s)
SIVERT ANDERSSON (s)
BIRGITTA JOHANSSON (s)
STURE THUN (s)

THAGE PETERSON (s)

RUNE JONSSON (s)
INGVAR CARLSSON (s)

KARL-ERIK HÄLL (s)