4
Motion
1981/82:2188
Lars Werner m. fl.
Vidgade möjligheter att avgöra brottmål i den tilltalades utevaro
(prop. 1981/82:105)
I propositionen föreslås att det genom ändringar i rättegångsbalken införs
vidgade möjligheter för tingsrätterna att avgöra brottmål i den tilltalades
utevaro. Enligt förslaget skall en tingsrätt kunna döma inte bara till böter
utan även till villkorlig dom eller skyddstillsyn samt, under vissa förutsättningar,
fängelse i högst tre månader, trots att den tilltalade inte är närvarande
vid huvudförhandlingen.
Förslaget, som utsprungligen lagts i en promemoria från rättegångsutredningen,
har rönt viss kritik i remissbehandlingen. Flera remissinstanser är
exempelvis tveksamma till möjligheten att utdöma fängelse i den tilltalades
frånvaro. Propositionen har också mildrat utredningens förslag om att
fängelse skall få dömas upp till sex månader i den tilltalades frånvaro. I stället
föreslås en övre gräns om tre månader.
Lagrådet visar stor tveksamhet inför regeringsförslaget. Det är kritiskt
emot den förprövning i påföljdsfrågan som blir följden av förslaget i
propositionen. Enligt lagrådet innebär en förprövning risker för omedvetna
bindningar som kan påverka bedömningen vid den ”egentliga” huvudförhandlingen
och prövningen. Det möter, anser man, allvarliga betänkligheter
om förfarandet skall tillämpas i mål som kan leda till strängare påföljd än
böter. Man anser också att starka skäl talar för den inställning som kom till
uttryck i 1964 års lagstiftning (då möjligheterna att döma till annat än böter i
den tilltalades frånvaro togs bort) och som i princip innebar att den tilltalades
närvaro vid huvudförhandlingen måste vara en förutsättning för att
frihetsstraff skall kunna dömas ut. Lagrådet kan heller inte oreserverat
ansluta sig till propositionens tankegångar att påföljderna villkorlig dom och
skyddstillsyn generellt kan betecknas som föga ingripande.
Lagrådet ställer sig alltså mycket tveksamt till regeringsförslaget. Två av
dess tre ledamöter godtar det dock efter vissa förändringar. Den tredje
ledamoten anser inte att förslaget bör ligga till grund för lagstiftning.
Regeringens föredragande avfärdar stora delar av lagrådets kritik i sin
anmälan av lagrådsyttrandet. Lagrådets majoritet har ansett att mål med
muntlig bevisning i princip inte bör få handläggas och avgöras i den tilltalades
utevaro. Regeringen vill inte uppsätta något sådant absolut hinder.
Lagrådets majoritet har ansett att möjligheten att döma till villkorlig dom
eller skyddstillsyn i den tilltalades utevaro bör begränsas till de fall då det
begångna brottet tveklöst inte kan få som påföljd mer än tre månaders
fängelse. Regeringen anser det mindre lämpligt att göra sådana begränsning
Mot. 1981/82:2188
5
ar i lagen. Regeringen lägger således fram ett förslag som inte till fullo
accepteras ens av lagrådets majoritet.
Detta förslag är ytterligare ett led i undergrävandet av rättssäkerheten i
Sverige. Vi instämmer i lagrådets kritik av förslaget och ansluter oss till den
uppfattning som framförts av lagrådets minoritet. Förslaget bör inte ligga till
grund för lagstiftning. Det viktigaste skälet för vårt ställningstagande är det
självklara faktum att den åtalades personliga närvaro ger den bästa garantin
för att utredningen blir allsidig och tillförlitlig och att domen blir den riktiga.
Regeringsförslaget innehåller inga övertygande skäl för att utöka möjligheterna
att döma i den tilltalades frånvaro. Regeringen åberopar i allmänna
ordalag kostnadsbesparingar. Hur stora dessa besparingar skulle bli finns
inte angivet. Det anförs heller inga sakskäl till förmodandet att regeringsförslaget
skulle innebära besparingar. Det finns skäl som talar däremot.
Exempelvis kan antalet överklaganden komma att öka.
Det är givetvis ett allvarligt problem att de tilltalade i allt större
utsträckning uteblir från rättegångar. Nu är inte ökningen så stor som
regeringen vill göra gällande. Enligt rättegångsutredningens promemoria
inställdes 3 % av samtliga huvudförhandlingar 1975 på grund av att den
tilltalade utan laga skäl uteblivit. 1977 hade denna siffra stigit till 4 %.
Härefter redovisas inte några siffror.
Eftersom enligt vår mening regeringsförslaget i sig kan innebära att antalet
uteblivanden kan komma att öka, anser vi att detta problem måste mötas
med andra medel än det förslag som nu behandlas. Rättegångsutredningen
aviserar ju också i sin PM att man överväger olika effektivitetsåtgärder
rörande bl. a. vites- och hämtningsinstituten i syfte att främja att personer
som skall höras inför domstol också kommer dit. Enligt vår mening är detta
en bättre väg att gå. Proposition 105 innebär en försämring i rättssäkerheten,
eftersom den självklara rätten och skyldigheten för en åtalad att närvara vid
domstolsförhandlingarna ytterligare urholkas.
Med hänvisning till ovan anförda hemställs
att riksdagen beslutar att avslå proposition 1981/82:105.
Stockholm den 15 mars 1982
LARS WERNER (vpk)
EIVOR MARKLUND (vpk) C.-H. HERMANSSON (vpk)
NILS BERNDTSON (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk)
EVA HJELMSTRÖM (vpk) MARIE-ANN JOHANSSON (vpk)