Mot. 1981/82

2180-2185

Motion

1981/82:2180

Anita Bråkenhielm m. fl.

Säkerhets- och försvarspolitiken samt totalförsvarets fortsatta utveckling
(prop. 1981/82:102)

Försvarets uppgift är dels att genom en trovärdig kapacitet och kvalitet
verka fredsbevarande, dels att vid ett angrepp mot vårt land med tillräcklig
effektivitet kunna avvärja detta.

Båda dessa mål uppnås i ett trängt samhällsekonomiskt läge bäst genom en
omfördelning inom resursramarna från fredsorganisationen. Rationaliseringen
inom försvaret har redan drivits långt, troligen längre än inom någon
annan offentlig verksamhet. Bl. a. genom minskande värnpliktskullar och
teknisk utveckling kan dock ytterligare effektivitetsvinster uppnås. Detta
kommer enligt regeringens förslag, vilket bygger på den parlamentariskt
sammansatta försvarskommitténs betänkande, bl. a. att ske genom indragning
av fredsförband.

Denna indragning måste enligt vår mening ske på ett sådant sätt att
slagkraften i krigsorganisationen bibehålls och att ingreppen i fredsorganisationen
blir så begränsade som möjligt och ekonomiskt väl genomtänkta.

Det kan däremot inte vara ett samhällsintresse att med knappa försvarsresurser
använda dessa till att bedriva regionalpolitik.

Vi menar att det i några fall inte övertygande kunnat visas i de förarbeten
som ligger till grund för propositionen att man valt den från ekonomisk
synpunkt mest effektiva vägen att uppnå nödvändiga besparingar i fredsorganisationen.
Motstridiga uppgifter finns också i underlaget.

I propositionen föreslås sålunda en nedläggning av Smålands artilleriregemente
A 6 i Jönköping. Som skäl för valet av A 6 anförs de ekonomiska
vinster som kan göras genom samordning inom Linköpings garnison mellan
A 1 och I 4. Samtidigt föreslås en nedläggning av T 1 i Linköping och dess
uppgifter, bl. a. att tjäna som bas för trängens officershögskola, måste
övertas av annat förband. Officershögskolan måste därvid flyttas, och det
mångåriga samarbete mellan T 1 och regionsjukhuset i Linköping som bl. a
utvecklat och prövat fältsjukhus äventyras. Att högskolan nu har möjligheter
att samarbeta med ett regionsjukhus med läkarutbildning är ytterligare en
fördel som vid flyttning går förlorad.

De samordningsvinster inom garnisoren som kan göras genom en koppling
mellan I 4 och A 1 borde enligt vår mening också kunna uppnås genom en
motsvarande samordning mellan I 4 och T 1. De förbandsförflyttningar erfarenhetsmässigt
mycket dyrbara operationer - som planeras i förlängningen
av T l:s nedläggning kunde då undvikas.

1 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2180-2185

Mot. 1981/82:2180

2

Samtidigt kan man då lägga ned A 1 i stället för A 6. Enligt vår mening har
tillfredställande ekonomiska jämförelser mellan alternativen nedläggning av
A 1 eller A 6 inte genomförts. Vinsterna med ett behållande av A 6 inom
organisationen är uppenbara: man undviker då ytterligare en förflyttning,
nämligen av artilleriets officershögskola, som en gång lokaliserats till
Jönköping, bl. a. för att underlätta rekrytering av officersaspiranter. En
förflyttning till Kristinehamn måste uppenbarligen verka i motsatt riktning.

Väl så tungt vägande är dock det faktum att Skillingaryds skjutfält under
alla omständigheter måste bibehållas för förbandens i södra militärområdet
övningar. I kostnadsberäkningarna har inte kalkylerats med den icke
oväsentliga förstärkningen av serviceorganisationen vid Skillingaryd som
måste företag i den händelse det underhåll som nu sköts från A 6 försvinner.
Skjutfältets existens medför givetvis också att utbildningsbetingelserna är
bättre vid A 6 än vid A 1.

Samövningar kommer att försvåras, och kostnaderna för grundutbildning
och repetitionsutbildning av förband kommer att öka genom det för övriga
förband längre avståndet till skjutfältet.

En framtida eventuell nyinvestering i Skillingaryd blir också svårare att
genomföra om det närbelägna förbandet A 6 i fredstid försvinner.

Ekonomiskt svårare att värdera är effekterna för frivilligorganisationerna
och de värnpliktssocialt negativa konsekvenserna av en nedläggning av ett
förband på en en-förbandsort av Jönköpings storlek.

Såväl artilleriinspektören som tränginspektören har framfört synpunkter
som starkt understryker det ovan anförda. Ur artilleriinspektörens yttrande,
anfört i yttrande från chefen för armén till överbefälhavaren avseende FK
78/FRO, vill vi citera följande slutsats:

4. Granskning av alternativ lösning

I arbetspromemorian tas även frågan upp angående val mellan A 1 och A 6
om ett artilleriregemente skulle läggas ned.

I denna situation vidhåller artilleriinspektören att A1 bör väljas.
Huvudskälen härför har tidigare framförts:

o A 6 har bättre utbildningsbetingelser, genom närheten till Skillingaryds
skjutfält.

o A 6 har den största krigsorganisationen av samtliga artilleriregementen.

Detta speglas även av samverkansbehoven.
o KFÖ för de syd- och mellansvenska artilleriförbanden äger rum i
Villingsberg eller Skillingaryd. Ledningen underlättas klart om den kan
utföras från A 9 resp. A 6.
o ArtOHS behöver ej flytta.

Mot. 1981/82:2180

3

En sådan lösning medger även att T 1 kan bibehållas i Linköping, att S 2
kan bibehållas i Karlsborg (även om i nedbantad form)och att K 3 ej behöver
flytta.

Detta bör ur CA synpunkt vara en gynnsam lösning. En kostnadsjämförelse
mellan olika ”paketutlösningar” bör krävas.

Med anledning av vad ovan anförts hemställer vi

att riksdagen beslutar att vid förändring av artilleriets fredsorganisation
A 1 nedläggs i stället för A 6.

Stockholm i mars 1982
ANITA BRÅKENHIELM (m)

GÖTE JONSSON (m) ANDERS BJÖRCK (m)

1* Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 2180-2185