5
Motion
1981/82:2152
av Hilding Johansson m. fl.
Män och kvinnor sorn präster i svenska kyrkan, m. m. (prop.
1981/82:93)
Vi ansluter oss till förslaget i proposition 1981/82:93 att lagen om kvinnans
behörighet till prästerlig tjänst upphävs. I stället bör även i svenska kyrkans
verksamhet gälla de allmänna regler i regeringsformen och jämställdhetslagen
om jämställdhet mellan män och kvinnor. Härigenom undanröjs
samvetsklausulen och ökar jämställdheten mellan kvinnor och män som
präster i svenska kyrkan.
När denna förändring sker är det angeläget att den nya ordningen
preciseras så långt som möjligt i de motivuttlanden som riksdagen gör vid den
tidigare behörighetslagens upphävande. Då det i den allmänna debatten
förklarats att dessa motivuttalanden inte skulle ha någon vägledande
karaktär bör det uttryckligen från konstitutionsutskottets sida markeras att
motivuttalandena skall vara vägledande. Propositionen utgör en grund för
ett sådant motivuttalande. För vår del vill vi särskilt peka på följande.
Som utgångspunkter för motivuttalanden bör gälla framför allt följande
fem punkter.
1. Svenska kyrkan har offentligrättslig karakär och prästtjänsterna
är statligt reglerade.
2. De offentliga organen skall uppehålla jämställdhet mellan
kvinnor och män. På grund av jämställdhetslagstiftningen
behövs det inte någon behörighetslag för kvinnliga präster.
Staten kan inte undanta kyrkan från de allmänna principerna
om jämställdhet mellan kvinnor och män som gäller i samhället.
3. Det ingår i svenska kyrkans bekännelse att kvinnor kan inneha
prästämbetet och att kvinnor och män är jämställda i detta
ämbete men att de som har en annan uppfattning i ämbetsfrågan
har hemortsrätt i svenska kyrkan. Hemortsrättsbegreppet
har tolkats på olika sätt. Som biskopsmötet och några
domkapitel påpekat i sina remissvar kan denna hemortsrätt
endast innebära att kyrkan kan som präster anta personer med
en avvikande uppfattning i ämbetsfrågan. Svenska kyrkan har
endast en uppfattning, nämligen att prästämbetet står öppet för
både kvinnor och män.
4. Så långt möjligt bör statsmakterna undvika att gripa in i svenska
kyrkans inre liv, men de kan inte frånsäga sig ett ansvar för att
Mot. 1981/82:2152
6
gällande lag respekteras och de är enligt gällande grundlag även
skyldiga att delta i stiftandet av kyrkolag.
5. Målet för strävandena måste enligt det föregående vara full
jämställdhet mellan kvinnor och män som präster i svenska
kyrkan.
Från dessa utgångspunkter bör det vara möjligt att beskriva den ordning
som jämställdhetslagstiftningen innebär för svenska kyrkans del. Varje form
av diskriminering av kvinnliga präster strider mot jämställdhetslagstiftningen.
Sorn domkapitlet i Stockholm påpekat i sitt remissvar är det oacceptabelt
att vissa präster kan anses berättigade att i handling visa att de underkänner
andra prästers legitimitet. De kvinnliga prästerna har vigts till sitt ämbete av
svenska kyrkans lagstadgade ordning. Det fordras emellertid också aktiva
insatser från svenska kyrkan för att förverkliga det uppställda målet.
Det kan inte vara förenligt med det uppställda målet att åt manlig präst ge
någon formell rätt att vägra tjänstgöring för att undvika samarbete med
kvinnlig präst. Det måste kiart sägas ut att var och en som inträder som präst i
svenska kyrkan måste vara beredd att fullgöra alla med prästämbetet
förenade uppgifter och samarbeta i alla tjänstefunktioner med kolleger,
oberoende av kön. Prästkandidat kan ha en annan syn i ämbetsfrågan, men
han måste vara beredd att fullgöra även liturgisk tjänst tillsammans med en
kvinnlig präst.
Denna princip måste slå igenom vid utnämning av biskopar. Den som blir
biskop måste vara beredd att fullgöra biskopstjänstens alla funktioner och
följaktligen inte kunna vägra viga kvinnliga prästkandidater till präst. Man
kan förutsätta att det inte i fortsättningen utnämns någon biskop som vägrar
viga kvinnliga prästkandidater. Det förligger i detta avseende problem
endast i Göteborgs stift. Liksom föregående statsrådet vill vi hävda att det
skall finnas samma möjlighet till prästvigning av kvinnliga och manliga
prästkandidater i Göteborgs stift som i övriga stift. I propositionen tas också
upp krav som förts fram av Evangeliskt forum i dess remissyttrande.
Förrättar inte biskopen själv vigningen måste ärkebiskopen eller annan av
honom förordnad biskop inträda i hans ställe för denna uppgift. Det skall
också föreligga möjligheter för kvinnor att förordnas som praktikanter eller
tjänstebiträden och i samband därmed erhålla venia. Av motivskrivningen
bör framgå att detta är bestämda krav från statsmakternas sida och att
prästvigningen skall ske inom stiftet, såvitt möjligt i domkyrkan. Det har mot
denna ordning åberopats att det strider mot traditionerna i svenska kyrkan
att en biskop tar över en förrättning i annat stift. Men det måste skapas
övergångsformer för att jämställdhetstanken i regeringsformen och jämställdhetslagen
skall tillämpas i hela landet.
Ett mer allmänt problem representeras av de manliga präster som tagit
anställning under behörighetslagens tid och som även i fortsättningen vill
åberopa trosskäl som stöd för vägran att utföra uppgifter som följer med
Mot. 1981/82:2152
7
tjänsten. Inte heller de har någon laglig grund att åberopa, sedan
behörighetslagen upphävts. De kan som framgår av det föregående inte i
handling få visa att de underkänner andra prästers legitimitet. De egentliga
konfliktsituationerna uppstår i samband med altartjänsten. Det är nämligen
svårt att se att det över huvud taget kan åberopas trosskäl av någon manlig
präst för att avstå från att delta i konferenser, fortbildningskurser, barn- och
ungdomsverksamhet och liknande uppgifter, om också kvinnliga präster
deltar. Inte heller uppstår några praktiska problem vid de allra flesta
gudstjänster och förrättningar, eftersom prästen då tjänstgör ensam. Det bör
emellertid klart sägas ut i motivtexten att manlig präst inte kan vägra liturgisk
tjänst, då även kvinnlig präst skall tjänstgöra. I allmänhet kan sådana
situationer undvikas för präster som trätt i tjänst under behörighetslagens tid
utan att någon diskriminering behöver förekomma. För svenska kyrkan
måste det vara angeläget att snabbt nå fram till en full gudstjänstgemenskap,
och denna strävan bör starkt betonas i utskottets motivskrivning. Svenska
kyrkan skall ha en skyldighet att med kraft verka för ett snabbt förverkligande
av sin egen uppfattning att prästämbetet står öppet för både kvinnor
och män och att därmed kvinnor och män är jämställda i prästämbetet.
Som framgår av det föregående har statsmakterna en skyldighet att se till
att lagen respekteras. Riksdag och regering skall visserligen i överensstämmelse
med de tidigare angivna utgångspunkterna så långt möjligt undvika att
gripa in i svenska kyrkans inre liv men kan inte lämna över ansvaret för
tillämpningen av gällande lagstiftning till enbart kyrkliga organ utan måste ta
sitt ansvar i överensstämmelse med gällande grundlag.
Med hänvisning till ovanstående föreslås
att riksdagen uttalar att de i motionen anförda synpunkterna
beaktas vid utformningen av motivtexten vid upphävandet av
lagen om kvinnas behörighet till prästerlig tjänst.
Stockholm den 28 januari 1982
HILDING JOHANSSON (s)
STEN ANDERSSON (s) STURE THUN (s)
OLLE SVENSSON (s) LAHJA EXNER (s)
YNGVE NYQUIST (s) BO SÖDERSTEN (s)
WIVI-ANNE CEDERQVIST (s) MARIANNE STÅLBERG (s)
KURT OVE JOHANSSON (s) HANS GUSTAFSSON (s)
KERSTIN NILSSON (s) LARS-INGVAR SÖRENSON (s)
ÅKE WICTORSSON (s) LARS-ERIK LÖVDÉN (s)