Motion
1981/82:2148
av Göthe Knutson och Gullan Lindblad
Lag om förbud mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark
(prop. 1981/82:91)
I proposition 1981/82:91 föreslår regeringen en lag om förbud mot
spridning av bekämpningsmedel över skogsmark. Förbudet avses gälla i
avvaktan på kommande, mera långsiktiga beslut om bekämpningsmedlens
användning i skogsbruket.
Det torde vara realistiskt att räkna med att ett sådant beslut kommer att
dröja minst ett par år - kanske betydligt längre.
Eftersom nu gällande förbudslag från april 1980 inneburit en minst sagt
oroväckande eftersläpning i skogsvården i landet skulle den nu föreslagna
förbudslagen komma att leda till svåra konsekvenser för skogsåterväxten.
Man talar redan nu om ”förlorade år” i skogsbruket. Skall totalförbudet
fortfara att gälla ökar de förlorade åren i antal.
Vi motionärer grundar dessa bedömningar på dels de iakttagelser vi själva
gjort i skogsbruket i Värmland, dels den redovisning som föreligger från
riksskogstaxeringen, dels de fakta som redovisas i utredningsbetänkandet Ds
Jo 1980:11 och i virkesförsörjningsutredningens betänkande (SOU 1981:81),
dels de uttalanden som gjorts från skogsbrukets sida samt den skrift om
lövslyproblemet som hösten 1981 utgavs av Sveriges skogsvårdsförbund.
Lövslyproblemet
Ett faktum torde allt fackfolk inom skogsbruket vara helt överens om: Det
finns inget så effektivt sätt att bekämpa lövslyet som att använda kemisk
bekämpning. Det är dessutom billigt när bekämpningen sker genom
flygbesprutning.
Alternativen mekanisk och manuell röjning är mångdubbelt dyrare. När
man bekämpar lövsly manuellt måste man göra detta 2-3 gånger på grund av
nya stubbskott. Vid kemisk lövslybekämpning krävs åtgärden endast en gång
under en 100-årig omloppstid. Dessutom framgår det att sådan (motormanuell)
röjning i praktiken inte kommer att kunna utföras i alla skogsbestånd.
Ett annat problem är arbetskraftsbehovet. Skogsföretagen anser att
skogsvården kan ge arbete maximalt 5-6 månader per år. Ett säsongarbete
således. Svårigheten att få arbetskraft som accepterar detta är minst sagt
påtaglig.
Mot. 1981/82:2148
9
Från skogsbrukets sida frågar man sig också vem som tar arbetsgivaransvaret
och vem som svarar för kostnadsökningarna vid mekanisk och manuell
röjning.
Skogsvårdslagen
I 1979 års skogspolitiska beslut sägs att skogsskötseln skall inriktas på en
hög volymproduktion med huvudsakligen barrträdsvirke av hög kvalitet. I
föreskrifterna till skogsvårdslagens 7 § har detta formulerats på följande sätt:
”Normalt skall ny skog anläggas med inriktning på produktion av barrvirke.”
Vi motionärer har i likhet med fackfolk den bestämda uppfattningen att detta
skogspolitiska beslut ej kan omsättas i praktiskt handlande utan att kemiska
medel får användas. Ett totalförbud innebär att skogsägaren fråntas
möjligheten att använda det mest effektiva medlet för att omföra sina plantoch
ungskogar till det tillstånd skogsvårdslagen kräver.
Skulle ett totalförbud nu beslutas måste det i logikens namn följas av en
ändring i skogsvårdslagen. Lövslyet i våra skogar är på flera håll i så stark
ökning att inte ens det mest angelägna röjningsbehovet kan tillgodoses om
förbudet mot kemisk bekämpning skall fortsätta.
Riksskogstaxeringen visar hur hittills gällande förbudslagstiftning medfört
en omfattande eftersläpning i skogsvården.
Röjningsbehovet är enormt. Från taxeringsperioden 1953-1958 fram till
taxeringsperioden 1973-1977 har .antalet lövstammar i planteringar i det
närmaste tredubblats!
Vi återger i tabellform den aktuella bilden:
Röjningsbehov i procent av totala arealen inom resp. huggningsklass (enl. riksskogS'
taxeringen)
Huggningsklass |
Lövslyröjning Bl |
B2 |
Ungskogsröjning |
|
Region 1-3 Storskogsbruk |
12 |
11 |
25 |
35 |
Privatskogsbruk |
20 |
15 |
31 |
47 |
Region 4-5 |
25 |
18 |
24 |
39 |
Privatskogsbruk |
25 |
22 |
26 |
51 |
Region 1-5 |
15 |
12 |
24 |
36 |
Privatskogsbruk |
22 |
17 |
29 |
49 |
Region 1-3: Norrland, Dalarna, Norra Värmland |
Mot. 1981/82:2148
10
Huggningsklass Bl, plantskog, medelhöjd < 1,3 m
Huggningsklass B2, ungskog, medelhöjd 1,3-3 m
Huggningsklass B3, ungskog, medelhöjd > 3 m
Vi vill även redovisa ett lokalt material från Värmland som skogsvårdsstyrelsen
i länet tagit fram 1981. Det visar att röjningsproblemet är verkligt
akut. Under tiden februari-juni 1981 genomförde skogsvårdsstyrelsen en
stickprovsmässig röjningsinventering i hela länet utom i Torsby kommun där
motsvarande material tidigare tagits fram.
Inventeringen omfattade totalt 31 058 hektar på privat mark. Detta utgör
5,8 % av den privatägda skogsmarken utanför Torsby kommun. Resultatet
visar att röjningsbehovet är akut på 20 % av skogsarealen. På hela 16 % av
skogsarealen är behovet så starkt att skogsvårdslagen föreskriver röjning. På
minst en tredjedel av röjningsarealerna är det lövslyet som gör röjningsbehovet
så akut.
Situationen är likartad inom Torsby kommun. Statistiken visar att
röjningsbehovet ökat starkt år från år - samtidigt som det råder skrämmande
stor arbetslöshet i kommunen! Behovet av skogsvårdande åtgärder i form av
motormanuell röjning uppgick år 1980 till 61 000 dagsverken enbart i Torsby
kommun. Denna eftersläpning kvarstår.
Röjningsplikten
Det visar sig således att mekanisk och manuell röjning endast fått en
blygsam omfattning i jämförelse med behovet av skogsvårdsåtgärder. Detta
trots det ökande sysselsättningsbehovet och de ansträngningar som såväl
skogsvårdsstyrelsen som länsarbetsnämnden i länet gjort. Hos skogsvårdsstyrelsen
i Värmland gör man den bedömningen att även om all disponibel
arbetskraft utnyttjas för motormanuell röjning räcker det ändå inte för att
inom acceptabel tid råda bot på eftersläpningen och samtidigt svara mot det
nytillkommande behovet av skogsvård
Detta innebär att det som föreskrivs om röjningsplikt i 9 § i skogsvårdslagen
inte kommer att kunna uppfyllas inom angiven tid. Eftersläpning i
röjningen skall vara inhämtad senast den 1 januari 1985. Denna skyldighet
torde vara omöjlig att uppfylla för många skogsägare och på stora arealer
utan användande av kemiska bekämpningsmedel.
Skulle beslut fattas om kemiskt bekämpningsförbud enligt propositionen
är det nödvändigt att regeringen även ändrar 9 § i skogsvårdslagen så att
kraven anpassas till de svårigheter som uppstår om enbart mekanisk och
manuell röjning tillåts.
Samtidigt är det nödvändigt att undanröja det nämnda kravet på att
anvisade röjningsåtgärder skall vara fullgjorda senast den 1 januari 1985.
Skulle riksdagen trots allt besluta om totalförbud utan att hos regeringen
begära förslag och ändring av 9 § i skogsvårdslagen är det nödvändigt att
Mot. 1981/82:2148
11
regeringen meddelar regler för generös dispensgivning när det gäller
röjningsplikten.
Utredningsförslag
Vid senaste årsskiftet kom en statlig utredning med ett betänkande om
användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket m. m. (Ds Jo
1980:11). Där föreslår samtliga demokratiska partiers representanter således
även socialdemokraterna - att en s. k. anpassad lövslyreglering läggs
till grund för ett riksdagsbeslut. Det är utredningens alternativ 2, vilket
innebär att kemisk bekämpning tillåts, dock med rätt för kommunerna att
förbjuda sådan bekämpning inom känsliga områden.
Vi motionärer anser att detta utredningsförslag bör förverkligas genom
riksdagens beslut. Följaktligen anser vi att regeringens proposition 1981/
82:91 skall avslås av riksdagen.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen med avslag på regeringens proposition 1981/82:91
hos regeringen begär förslag till ny lag i enlighet med alternativ
2 i utredningsförslaget (Ds Jo 1981:11) innebärande att kemisk
bekämpning tillåts, dock med rätt för kommunerna att förbjuda
sådan bekämpning inom känsliga områden,
2. att riksdagen i den händelse vår hemställan under 1. icke bifalls
av riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till
skogsvårdande åtgärder som utan användande av kemiska
bekämpningsmedel gör det möjligt för skogsägare att uppfylla
de krav som ställs i skogsvårdslagen 1979 7 och 9 §§.
Stockholm den 29 januari 1982
GÖTHE KNUTSON (m)
GULLAN LINDBLAD (m)