4
Motion
1981/82:2141
av Stig Alemyr m. fl.
Kommunal högskoleutbildning m. m. (prop. 1981/82:89)
I regeringens proposition 1981/82:89 om kommunal högskoleutbildning
m. m. tas ställning till ett antal frågor om vissa vårdutbildningar i högskolan.
Vi vill med anledning av detta anföra följande.
Huvudmannaskapsfrågor
Bl. a. med anledning av en motion (1976/77:1407) från socialdemokraterna
beslöt riksdagen vid 1977 års riksmöte (UbU 1976/77:20, rskr 1976/77:246)
att en förutsättningslös utredning av frågan om ett enhetligt huvudmannaskap
för högskolan skulle genomföras. Det socialdemokratiska motionskravet
utgick från den principiella synen att högskoleutbildning borde vara en
statlig angelägenhet sett mot bakgrund av riksdagens beslut 1975 med
anledning av proposition 1975:9 om reformering av högskoleutbildningen
m. m. (UbU 1975:17, rskr 1975:1979).
Huvudmannaskapskommittén har i sitt betänkande Enhetligt huvudmannaskap
för högskolan - Förstatligande av de medellånga utbildningarna
(SOU 1981:9) presenterat två jämbördiga alternativ. Av betänkandet
framgår att både ett statligt och ett kommunalt huvudmannaskap kan
tillgodose kraven på utbildningens kvalitet och förverkliga de mål som
föreskrivs i högskolelagen. Betänkandet utmynnar i förslag om att huvudmannaskapet
för de medellånga vårdutbildningarna överförs till staten.
Sedan riksdagen tagit ställning för en förutsättningslös utredning om
huvudmannaskapet har riksdagen beslutat om reformering av de medellånga
vårdutbildningarna (prop. 1978/79:197, UbU 1979/80:7, rskr 1979/80:100).
Det innebär att studieorganisation, utbildningsplaner och tillträdesbestämmelser
för dessa utbildningslinjer anpassats till högskolereformen i övrigt.
I den nu föreliggande propositionen (prop. 1981/82:89) föreslås ett fortsatt
kommunalt huvudmannaskap för vissa vårdutbildningar i högskolan, ett
fortsatt statligt huvudmannaskap för sjukgymnastutbildningen i Stockholm
och Lund samt ett fortsatt enskilt huvudmannaskap för de enskilda
sjuksköterskeskolorna i Stockholm.
I enlighet med huvudmannaskapskommittén anser vi att ett enhetligt
statligt huvudmannaskap vore att föredra. Utredningen har emellertid visat
att även med ett landstingskommunalt huvudmannaskap kan utbildningen
utvecklas i enlighet med högskolans mål. När därtill kommer att ett
överförande skulle innebära kraftigt ökade statsutgifter accepterar vi
Mot. 1981/82:2141
5
propositionens förslag om ett fortsatt kommunalt huvudmannaskap för de
medellånga vårdutbildningarna.
Riksdagen har fattat ett principbeslut om att inom ramen för en ny
rehabiliteringslinje samordna sjukgymnast- och arbetsterapeututbildningarna
(prop. 1978/79:197, UbU 1979/80:7, rskr 1979/80:100).
Enligt huvudmannaskapskommitténs uppfattning talar starka skäl för att
dessa utbildningar får en såväl innehållsmässig som organisatorisk samordning
och därmed ett enhetligt huvudmannaskap.
Regeringen föreslår nu i proposition 1981/82:100, bil. 12, att rehabiliteringslinjen
skall inrättas. Enligt vår mening bör denna utbildningslinje få ett
enhetligt huvudmannaskap. Föredraganden antyder i proposition 1981/82:89
själv de problem som kan uppstå med ett splittrat huvudmannaskap för en
utbildningslinje på samma ort. Han pekar bl. a. på behovet av samordning
mellan de båda utbildningarna för att kunna uppfylla målen för en
sammanhållen rehabiliteringslinje. Sjukgymnastutbildningen i Stockholm
resp. Lund riskerar vid ett fortsatt statligt huvudmannaskap att bli isolerad
från arbetsterapeututbildningen och övrig kommunal högskoleutbildning.
Eftersom ett enhetligt huvudmannaskap för de medellånga vårdutbildningarna
enligt vår mening är att föredra bör riksdagen nu fatta principbeslut
om att de statliga sjukgymnastutbildningarna i Stockholm och Lund överförs
till berörda landstingskommunala huvudmän.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om
de statliga sjukgymnastutbildningarnas överförande till landstingskommunalt
huvudmannaskap.
I konsekvens med det förra ställningstagandet anser vi att de tre enskilda
sjuksköterskeskolorna - Sophiahemmets, Röda korsets och Ersta diakonisällskaps
sjuksköterskeskolor i Stockholm - bör överföras till Stockholms
läns landsting.
Huvudmannaskapskommittén har enligt vår mening på ett övertygande
sätt visat nackdelarna med ett fortsatt enskilt huvudmannaskap. Kommittén
framhåller att ett enhetligt huvudmannaskap ökar möjligheterna till en
likvärdig tillämpning av gällande utbildningsplaner. De resursmässiga och
organisatoriska förutsättningarna för verksamheten blir då mer likvärdiga.
Regeringen bör därför medverka till att överläggningar mellan de berörda
huvudmännen och Stockholms läns landsting kommer till stånd i denna
fråga.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad som nu anförts
om överförande av enskilda sjuksköterskeskolor till Stockholms läns
landsting.
Mot. 1981/82:2141
6
Påbyggnadslinjer
Vidareutbildning av sjuksköterskor
I proposition 1981/82:89 föreslås att vidareutbildningen i medicinsk och
kirurgisk sjukvård av grundutbildade sjuksköterskor efter den 1 juli 1983
ersätter med en kompletterande utbildning om tio veckor. Denna kurs skall
då ersätts den nuvarande utbildningen i medicinsk och kirurgisk sjukvård och
ge motsvarande kompetens.
En ny utbildningslinje, hälso- och sjukvårdslinjen, har inrättats från den 1
juli 1982. Den inkluderar både grundutbildningen av sjuksköterskor och en
vidareutbildning motsvarande den nuvarande vidareutbildningen i medicinsk
och kirurgisk sjukvård.
Antalet grundutbildade sjuksköterskor som saknar vidareutbildning är
mycket stort. UHÄ har i sin petita beräknat att nuvarande vidareutbildning
bör avvecklas senast vid utgången av år 1985.
Ändå anges ett behov av kompletterande utbildning därefter för
4 000-5 000 sjuksköterskor under 1980-talet. Enligt SHSTF:s (Svenska
hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund) utredningssektions undersökning
torde det röra sig om 15 000-16 000 grundutbildade sjuksköterskor som
saknar vidareutbildning. De sjuksköterskor som genomgått eller genomgår
den nuvarande utbildningen har av riksdagen förutsatts få möjlighet att
genomgå vidareutbildning i medicinsk och kirurgisk sjukvård.
Situationen på arbetsmarknaden inom vården har hösten 1981 drastiskt
försämrats. Av de grundutbildade sjuksköterskor som gick ut våren 1981 har
en stor del inte inte kunnat få något arbete. Många har återgått till de tjänster
som sjukvårdsbiträden eller undersköterskor vilka de innehade före sin
sjuksköterskeutbildning. Antalet arbetslösa inom dessa grupper har ökat
mycket kraftigt.
Genom svårigheten att få praktikplatser som sjuksköterskor kommer de
inte heller att ha möjlighet att söka till den avkortade kompletteringsutbildning
som föreslås ersätta den nuvarande vidareutbildningen. Den nuvarande
vidareutbildningen i medicinsk och kirurgisk sjukvård bör därför anordnas
t. o. m. 1985.
Mot den bakgrund som här redovisats bör en förutsättningslös utredning
genomföras om innehåll och längd i den kompletteringsutbildning som
framdeles skall ersätta nuvarande påbyggnadslinje om 20 poäng i medicinsk
och kirurgisk sjukvård, för studerande som genomgått äldre studieordning.
Omständigheter som bör beaktas i ett sådant utredningsarbete är bl. a. att
nya arbetsuppgifter har tillkommit, att synen på hälso- och sjukvårdsarbetet
har vidgats och att forskningsanknytningen av utbildningen skall tillgodoses.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad som här anförts
om en förutsättningslös utredning om påbyggnadsutbildning i medicinsk och
Mot. 1981/82:2141
7
kirurgisk sjukvård för sjuksköterskor som genomgått äldre studieordning.
Med hänsyn till det på senare tid alltmer försämrade läget på arbetsmarknaden
för grundutbildade sjuksköterskor vill vi även föreslå följande
åtgärder.
Vid antagningarna till utbildning som startar höstterminen 1982 bör inget
intag göras på den nuvarande grundutbildningen för sjuksköterskor om 65
poäng. De därigenom frigjorda resurserna bör omfördelas till ett ökat intag
på vidareutbildning i medicinsk och kirurgisk sjukvård för studerande som
genomgått äldre studieordning.
Det finns såväl arbetsmarknadspolitiska skäl som rättviseskäl för dessa
åtgärder. F. n. råder ett överskott på enbart grundutbildade sjuksköterskor i
förhållande till antalet lediga tjänster för dessa. Ett stort antal av dessa
sjuksköterskor köar för att komma in på en vidareutbildning vilken skulle
kunna ge dem behörighet till tjänster där arbetsmarknadsutsikterna är
avsevärt gynnsammare än för sjuksköterskor med enbart grundutbildning.
Om inte vidareutbildningskapaciteten väsentligt ökas och utbildningens
kvalitet bibehålls kan en orättvis konkurrenssituation uppstå gentemot dem
som kommer att ha examinerats enligt den nya studieordningen.
Vidareutbildning i psykiatri för grundutbildade sjuksköterskor som arbetat
som skötare
Grundutbildade sjuksköterskor med skötareutbildning måste i dag
genomgå vidareutbildning i psykiatri 20 poäng för att bli behöriga att arbeta
som avdelningsföreståndare inom psykiatrin. Då dessa redan tidigare har
erfarenhet av psykiatrivård, borde utbildning i arbetsledning m. m. om 10
poäng vara tillräcklig för anställning på arbetsledande befattningar.
Vi anser därför att nuvarande vidareutbildning i psykiatri om 20 poäng för
grundutbildade sjuksköterskor som har arbetat som skötare bör avkortas till
10 poäng genom att utbildningens praktikdel utgår.
Påbyggnadsutbildning för sjukgymnaster
I proposition 1981/82:100, bil. 12, föreslås att en allmän utbildninglinje,
rehabiliteringslinjen, med inriktningar mot sjukgymnastik resp. arbetsterapi
inrättas den 1 juli 1983. I propositionen föreslås sedan planeringsramar för
budgetåret 1982/83 som innebär en utökad utbildningskapacitet av såväl
sjukgymnaster som arbetsterapeuter. Föredragande statsrådet säger sig
därför vara beredd att biträda UHÄ:s och SÖ:s förslag om en påbyggnadslinje
om 20 poäng med inriktning mot primärvårdens behov och en
påbyggnadslinje om 20 poäng med inriktning mot somatisk och psykiatrisk
vård för arbetsterapeuter. Linjerna avses starta 1 juli 1986. Föredraganden
avser att i samband med nästa års budgetproposition återkomma med förslag
dels till inrättande av påbyggnadslinjer, dels till lokalisering och dimensio
Mot. 1981/82:2141
8
nering av rehabiliteringslinjen och påbyggnadslinjerna. Föredraganden
säger sig vara väl medveten om det behov av fortbildning som såväl
sjukgymnaster som andra yrkeskategorier inom vårdsektorn har, men anser
att stor försiktighet bör iakttas vad gäller inrättande av ytterligare
påbyggnadsutbildningar med hänsyn till de begränsade utbildningsresurserna.
Enligt vår mening är dock behovet av fort- och vidareutbildning av
sjukgymnaster så stort att vi förordar att en påbyggnadsutbildning om 20
poäng för sjukgymnaster inrättas.
Regeringen bör därför låta utreda den närmare utformningen av en sådan
påbyggnadsutbildning. I det föreslagna beredningsarbetet bör företrädare
för sjukgymnasternas fackliga organisation beredas tillfälle att delta, vilket
inte var fallet i det tidigare arbetet inför inrättandet av rehabiliteringslinjen.
Planeringssystemet
Vi ansluter oss till det i propositionen föreslagna planeringssystemet, som
innebär att riksdagen för den kommunala högskoleutbildningen fastställer
planeringsramar per landstingskommun för dels allmänna utbildningslinjer,
dels påbyggnadslinjer. Det är nämligen enligt vår mening av särskild vikt att
riksdagen tar ställning till avvägning mellan omfattningen av å ena sidan
grundutbildningar och å andra sidan påbyggnadsutbildningar.
Beslut om lokalisering av en utbildningslinje inom en landstingskommun
eller motsvarande samt fördelningen på varianter bör, enligt föredraganden,
fattas av huvudmännen själva efter samråd med berörda myndigheter på
länsnivå så att de regionalpolitiska aspekterna beaktas.
Vi ansluter oss till detta, men enligt vår mening bör riksdagen klart uttala
att samråd skall ske även med resp. regionstyrelse både vad beträffar
lokalisering av en utbildningslinje och fördelning av denna på varianter för
att ytterligare främja de regionalpolitiska aspekterna. En smidig anpassning
till förändrade förutsättningar möjliggörs sedan också av att regionstyrelserna,
enligt propositionens förslag, bemyndigas att omfördela utbildningsplatser
och statsbidrag mellan landstingskommuner eller motsvarande inom
regionen.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om
samråd mellan huvudmännen och resp. regionstyrelse.
Forsknings- och utvecklingstjänster
I propositionen föreslås en ny typ av tjänster i enlighet med lärartjänstutredningens
förslag till tjänsteorganisation inom kommunal högskoleutbildning.
Lärartjänstutredningen har benämnt tjänsten FoU-tjänst och syftet
Mot. 1981/82:2141
9
med den nya tjänsten är dels att ansvara för utbildningens forskningsanknytning,
dels att utveckla arbetet inom vårdorganisationen.
När det gäller behörigheten till dessa tjänster sägs i propositionen bl. a. att
krav på doktorsexamen skall gälla. Vi anser för vår del att ett ställningstagande
till behörighetsfrågan bör anstå till dess att den till våren 1982
aviserade propositionen med anledning av lärartjänstutredningens förslag
föreligger.
Hemställan
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger till känna att regeringen bör
uppta förhandlingar med berörda parter om att överföra de
statliga sjukgymnastutbildningarna i Stockholm och Lund till
resp. landsting,
2. att riksdagen som sin mening ger till känna vad som i motionen
anförts om att överföra de tre enskilda sjuksköterskeskoloma i
Stockholm till Stockholms läns landsting,
3. att riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan om
innehåll i och längd på den framtida kompletteringsutbildningen
i medicinsk och kirurgisk sjukvård,
4. att riksdagen beslutar att inget intag görs till den nuvarande
grundutbildningen för sjuksköterskor om 65 poäng som startar
höstterminen 1982,
5. att, under förutsättning av bifall till yrkande 4, riksdagen
beslutar omfördela de frigjorda resurserna till ett ökat intag på
vidareutbildning i medicinsk och kirurgisk sjukvård om 20
poäng för studerande som genomgått äldre studieordning,
6. att riksdagen beslutar att den nuvarande vidareutbildningen i
medicinsk och kirurgisk sjukvård om 20 poäng anordnas
t. o. m. 1985,
7. att riksdagen som sin mening ger till känna att nuvarande
vidareutbildning i psykiatri om 20 poäng för grundutbildade
sjuksköterskor som arbetat som skötare bör avkortas till 10
poäng genom att utbildningens praktikdel utgår,
8. att riksdagen begär att regeringen låter utreda den närmare
utformningen av en påbyggnadsutbildning för sjukgymnaster,
Mot. 1981/82:2141
10
9. att riksdagen som sin mening ger till känna vad som i motionen
anförts om samråd mellan huvudmännen och resp. regionstyrelse.
Stockholm den 27 januari 1982
STIG ALEMYR (s)
BENGT WIKLUND (s)
LARS GUSTAFSSON (s)
HELGE HAGBERG (s)
LENNART BLADH (s)
LENA HJELM-WALLÉN (s)
KARL-ERIK HÄLL (s)
ING-MARIE HANSSON (s)
TORSTEN KARLSSON (s)
MARGIT SANDÉHN (s)
IRIS MÅRTENSSON (s)
LARS SVENSSON (s)
GÖRAN PERSSON (s)
MARGOT WALLSTRÖM (s)
ROLAND SUNDGREN (s)