9

Motion
1981/82:1866

Olof Palme m. fl.

Öresundsförbindelser

Frågan om förbindelserna över Öresund har utretts under en lång följd av
år men ännu ej lett till några gemensamma danska och svenska investeringsbeslut.
I december 1973 godkände visserligen den svenska riksdagen en
överenskommelse mellan de svenska och danska regeringarna om fasta
kommunikationer över sundet i form av en järnvägsförbindelse mellan
Helsingborg och Helsingör samt en vägförbindelse mellan Malmö och
Köpenhamn. Överenskommelsen kom dock inte upp till slutlig behandling i
det danska folketinget, vilket hade samband med bl. a. det oklara
budgetläget för flygplatsinvesteringarna i Köpenhamnsområdet och krav på
att Stora Bält-förbindelsen skulle utredas med förtur.

Att beslut i ärendet inte kunnat fattas har fått negativa följder för
samhällsplaneringen och näringslivets planering. Ovissheten rörande de
fasta förbindelserna har medfört betydande problem för berörda kommuner.

Stora delar av färjetrafiken över Öresund har lagts ner. I Helsingborg går
färjetrafiken normalt. Men det krävs för den färjetrafik som fraktar
järnvägsgods ett ökat tonnage. Helsingborgs kommun har föredömligt sökt
möta de ökade kraven genom ett omfattande utvecklings- och investeringsarbete.
Det mesta talar för att Helsingborg också i fortsättningen blir
huvudhamn för den järnvägsbundna godstrafiken via Danmark till kontinenten.
På den danska sidan råder oklarhet om var trafiken från Helsingborg
skall landas i Danmark. Det finns intresse för att flytta från Helsingör till
Köpenhamn. Den utredning inom SJ som f. n. söker klarlägga hur de
framtida järnvägsförbindelserna skall gå kan förväntas ge besked om det
senare alternativet. Men bristen på klara direktiv från den svenska
regeringen och dålig kontakt mellan den svenska och danska regeringen
riskerar att ytterligare förhala frågans lösning. Det är därför av stor vikt att
den svenska regeringen genom aktiva kontakter med danskarna driver på
arbetet. Det är ett rimligt krav inte minst med tanke på att investeringarna i
Helsingborg skall kunna utnyttjas maximalt.

Färjeförbindelserna mellan Landskrona och Danmark liksom mellan
Malmö och Köpenhamn är på väg mot en total avveckling. Färjeförbindelsen
mellan Limhamn och Dragör har mycket stora problem och hotas av
nedläggning. Det är orimligt att två stora befolkningscentra har så dåliga
förbindelser. Regeringen har genom sin utflaggningspolitik och brist på
framtidsinriktad sjöfartspolitik ett huvudansvar för vad som har skett. Men
också den stora passivitet som rått från ansvarig svensk sida såväl i det

Mot. 1981/82:1866

10

bilaterala samarbetet med Danmark som i det gemensamma nordiska
samarbetet inom Nordiska rådets ram är en orsak till att transportapparaten i
Malmö-Landskronaområdet i det närmaste har kollapsat. Här krävs
kraftfulla insatser. Det är ett nationellt och nordiskt intresse att färjeförbindelserna
i Landskrona-Malmöområdet återupptas i rimlig omfattning. Vi
kräver att den svenska regeringen i samarbete med berörda kommuner och
genom direktförhandlingar med den danska regeringen ser till att så sker.

Ett specialproblem som kan sägas vara en följd av passiviteten på
trafikområdet i övrigt är som Transportarbetareförbundet och Industriförbundet
har påpekat den prissituation som har uppstått i trafiken över
Öresund. Ett fåtal intressenter i aktivt samarbete bestämmer i dag kapacitet,
tidtabeller och priser. Kraftiga prishöjningar har som följd härav skett på
senare tid. Denna utveckling missgynnar på längre sikt kommunerna vid
Öresund. Det är därför nödvändigt att den svenska regeringen i lämpliga
former överväger också detta problem. Den nuvarande utvecklingen inger
stark oro.

I Malmö har redovisats ett förnyat projekt för att bygga en 20 km lång
fyrfilig vägförbindelse från Malmö till Köpenhamn över Saltholm med
tunnlar under Drogden och Flintrännan.

Fasta landsvägs- och järnvägsförbindelser över Öresund innebär från rent
trafiktekniska synpunkter stora fördelar. Genom att res- och frakttider
minskar bidrar fasta förbindelser till att förbättra företagens transportsituation.

Den stora ovisshet som råder kring trafikfrågorna i Öresundsregionen har
lett till att en rad nödvändiga investeringsbeslut har skjutits upp. Således
beräknas färjeleden Helsingborg-Helsingör senast i mitten av 1980-talet ha
nått kapacitetstaket. Detta gäller inte bara godstrafiken. Den kraftigt ökade
turisttrafiken på sommaren har skapat stora belastningsproblem under de
senaste åren. SJ anser det därför vara angeläget att ett beslut fattas så snart
som möjligt om hur kapacitetsproblemen på Öresundslederna skall lösas. Ett
annat exempel på investeringsbeslut som har blockerats av att frågan om
Öresundsförbindelserna hålls öppen är hur bangårdsutbyggnaden i Helsingborg
skall ske.

Det är därför av stor vikt att de svenska och danska regeringarna snabbt
återupptar överläggningar om förbindelserna över Öresund. Det bör därvid
övervägas om en planering och finansiering av de gemensamma och de
internt danska förbindelserna över Stora Bält kan ske.

Utredningen Öresundsförbindelser (SOU 1978:18) redovisar detaljerade
kartläggningar och sammanställningar av de tekniska förutsättningarna för
såväl fortsatt färjedrift över sundet som olika alternativa fasta förbindelser.
Kostnaderna i vid bemärkelse har också beräknats. Ett omfattande arbete
har vidare lagts ner på att studera både kortsiktiga och långsiktiga effekter på
trafik, näringsliv, fritidsbosättning och friluftsliv samt markanvändning och
miljö.

Mot. 1981/82:1866

11

Vad som nu krävs är en helhetsbedömning av Öresundsproblemen.
Förhalning och passivitet förhindrar en utveckling av rationella transportsystem
i Öresundsområdet och är ett hot mot hela regionens framtid. Vi
kräver därför att regeringen lägger fast förutsättningarna för de framtida
Öresundsförbindelserna.

Det utredningsmaterial som finns - i första hand betänkandet Öresundsförbindelser
och remissyttrandena över detta liksom den utredning inom SJ
som väntas föreligga i vår men också material kring broprojektet - bör kunna
tjäna som underlag för överläggningar mellan de svenska och danska
regeringarna. Riksdagen bör uttala sig för att den svenska regeringen snarast
tar initiativ till att sådana överläggningar inleds.

Med hänvisning till vad vi anfört i motionen hemställer vi

att riksdagen beslutar begära att regeringen skall ta initiativ till
överläggningar med den danska regeringen om förbindelserna
över Öresund.

Stockholm den 26 januari 1982

OLOF PALME (s)

CURT BOSTRÖM (s)
INGVAR CARLSSON (s)
HANS GUSTAFSSON (s)
LILLY HANSSON (s)

LENA HJELM-WALLÉN (s)
PAUL JANSSON (s)
GÖRAN KARLSSON (s)
VALTER KRISTENSON (s)
i Hofors

MAJ-LIS LANDBERG (s)
ESSEN LINDAHL (s)

LISA MATTSON (s)

THAGE PETERSON (s)
ANNA-GRETA SKANTZ (s)
INGVAR SVANBERG (s)
LARS ULANDER (s)

OLLE WESTBERG (s)