10

Motion
1981/82:1767

Eva Hjelmström m. fl.

Ökat stöd till jazzmusiken, m. m.

Arbetsmarknadssituationen för kulturarbetarna är svår och den ekonomiska
åtstramningspolitiken förvärrar ytterligare läget. 1 denna motion tar vi
upp en av de mest utsatta grupperna, jazzmusikerna (andra kulturarbetares
villkor behandlas i andra motioner).

Situationen för jazzmusikerna är ännu i dag sådan att flera erkända
musikanter ej har möjlighet att utöva sitt yrke inom landet. De tvingas att
verka utomlands eller också att helt eller delvis övergå till annan verksamhet.
Det svenska musiklivet förlorar därmed en rik resurs.

Kulturrådet har vid ett upprepat antal tillfällen, inte bara i sina
anslagsframställningar utan också i en rad promemorior och utredningar,
påtalat den prekära situationen (se PM angående arrangörssituationen på
musikområdet 1978, PM om Nytt statsbidrag till fria teater-, dans- och
musikgrupper 1979 m. fl.).

I en bilaga till årets anslagsframställning (PM rörande stödet till de
arrangerande musikföreningarna) framhålls bl. a. följande:

1. Musikindustrin hotar att tränga ut den levande musiken. Den internationella
massmediemusiken, dikterad av internationella bolag, bestämmer
inte minst ungdomens musikval.

2. Musikarrangörerna minskar i antal eller får svårare att genomföra
arrangemang främst till följd av kostnadsökningarna.

3. Samhällets stöd är blygsamt.

Detta leder enligt promemorian till:

a) att arrangörsföreningar med ofta gedigen sakkunskap inom olika
musikaliska genrer upphör,

b) att ett med möda och under lång tid upparbetat publikintresse går till
spillo,

c) att endast slagkraftigare evenemang med ett mindre urval kända artister,
ofta med tidigare kommersiella framgångar, återstår för arrangörerna,
eftersom varje engagemang måste ”gå ihop”. Udda, experimentella
program går förlorade,

d) att musikerna får allt färre speltillfällen. Som exempel kan nämnas att
musikernas erkända arbetslöshetskassa 1975 betalade ut ersättning för
15 969 dagar, 1980 för 55 953 dagar,

e) att jazz och folkmusik, dvs. genrer som fungerar främst på frilansbasis
drabbas hårdast. Därmed går också bredden förlorad,

f) att ”svarta pengar” gynnas, t. ex. genom uppskrivning av traktaments

Mot. 1981/82:1767

11

eller reseersättningar, som arrangörerna inte behöver betala sociala
avgifter för. Detta drabbar naturligtvis musikerna, osv. osv.

Svenska Jazzriksförbundet (SJR) är samarbetsorgan för ett 70-tal lokala
jazzföreningar. SJR:s uttalade målsättning är

o att skapa en fast plats i svensk musik för jazz och andra former av
improviserad musik,
o att ge möjlighet för alla att utöva och lyssna till jazz oberoende av
geografiska förhållanden,
o att stimulera till ett aktivt lyssnande och att motarbeta den förslappande
effekten av kommersiell populärmusik,
o att skydda jazzens konstnärliga frihet,
o att medverka till att jazzmusiken når så många som möjligt.

Och otvivelaktigt är det så att jazzmusiken har en stor och intresserad
publik i landet. Under de senaste åren har detta visat sig genom en klar
ökning av såväl jazzkonsertpubliken som antalet amatörmusiker. En rad nya
klubbar har startat. Jazzen har en bred folklig förankring manifesterad bl. a.
vid de stora jazzfestivalerna. Jazzen har blivit alltmer etablerad i samhället,
och våra jazzklubbar har blivit något av jazzmusikens institutioner.

Men kostnaderna har som tidigare framhållits ökat mycket kraftigt för
arrangerandet av konserter och den ökade publiktillströmningen har trots
ökade biljettpriser o. d. ej kunnat kompensera kostnadsökningarna.

Ett ökat statligt stöd till jazzklubbarnas arrangerande verksamhet kommer
inte att lösa musikernas ekonomiska/sociala problem. Men ett ökat stöd är
nödvändigt för att bidra till en jämnare inkomst. Flertalet av såväl SJR:s som
Kontaktnätets lokalavdelningar erhåller visserligen kommunala bidrag men
dessa är helt otillräckliga.

Med hänvisning till ovanstående hemställs

1. att riksdagen beslutar att med ändring av proposition 1981/
82:100 bil. 12 Utbildningsdepartementet under punkt B 16.
Vissa bidrag till teater-, dans- och musikverksamhet uppta ett i
förhållande till regeringens förslag med 2 258 000 kr. förhöjt
belopp avseende Arrangerande musikföreningar,

2. att riksdagen beslutar uttala att Kontaktnätet - riksorganisation
för icke-kommersiell kultur- också bör räknas till arrangerande
musikföreningar.

Stockholm den 26 januari 1982

EVA HJELMSTRÖM (vpk)

RAUL BLUCHER (vpk)

HANS PETERSSON (vpk)
i Hallstahammar

SVEN HENRICSSON (vpk)

ALEXANDER CHRISOPOULOS
(vpk)