Motion
1981/82:146
av Hilding Johansson m. fl.
med anledning av proposition 1981/82:58 om ändring i tryckfrihetsförordningen
och brottsbalken (hets mot folkgrupp m. m.)
I propositionen föreslås förändringar i tryckfrihetsförordningen samt
brottsbalken som syftar till att stärka skyddet för invandrare mot diskriminerande
behandling. Den viktigaste förändringen gäller brottet hets mot
folkgrupp som återfinns både i brottsbalken och i tryckfrihetsförordningens
s. k. brottskatalog. Förslaget innebär att inte endast särskilda etniska
grupper skall skyddas utan också kollektiv av sådana grupper t. ex.
invandrare i Sverige.
I propositionen föreslås också en förändring av brottsbeskrivningen som
syftar till att precisera det straffbara området. Den kriminaliserade
handlingen beskrivs i nu gällande lagtext med uttrycket ”hot mot eller
missaktning för folkgrupp Enligt förslaget i propositionen skall
uttrycket missaktning ersättas av ordet förakt. Föredraganden anför att en
sådan språklig precisering enligt gängse uppfattning klarare markerar det
straffbara området.
Vi är positiva till propositionens förslag att utvidga skyddet för invandrare
mot diskriminerande behandling så att det även kommer att omfatta
kollektiv av etniska grupper som invandrare i Sverige. Under den allmänna
motionstiden vid föregående riksmöte väckte vi i en motion från socialdemokraterna
förslag om detta. Vi är däremot inte beredda att i samband med
en sådan förändring också ändra brottsrekvisitet från missaktning till
förakt.
Enligt vår mening aktualiserar propositionens förslag i denna del en viktig
och svårlöst avvägningsfråga mellan olika var för sig angelägna målsättningar.
Å ena sidan är det som framhållits i vår tidigare motion och i propositionen
angeläget att på olika sätt skapa garantier för att invandrare och olika
invandrargrupper inte trakasseras eller diskrimineras i det svenska samhället.
Av hänsyn till detta ändamål är den i propositionen föreslagna
utvidgningen av tillämpningsområdet en bra reform. Det kan inte vara riktigt
att invandrargrupperna tillsammans blir föremål för skymfande omdömen i
debatten eller från enskilda i andra sammanhang.
Å andra sidan är det av stor betydelse för tryck- och yttrandefriheten att
lagstiftningen inte lägger hinder i vägen för en saklig debatt av det slag som är
nödvändig i varje demokratiskt system. Det är en grundregel i regeringsfor
Mot. 1981/82:146
9
men och i tryckfrihetsförordningen att inskränkningar i yttrandefriheten
begränsas så långt det över huvud taget är möjligt av hänsyn till andra
angelägna intressen. Det förslag som framförts från yttrandefrihetsutredningen
och som regeringen accepterat i propositionen att byta ut ordet
missaktning i lagtexten mot begreppet förakt motiveras av att saklig kritik
alltid skall vara tillåten. Om man enbart har tryckfrihetsaspekten att bevaka
- vilket yttrandefrihetsutredningen har - är det naturligt att förorda det
alternativ som föredragande stannat för i propositionen.
I propositionen anförs emellertid att den föreslagna förändringen enbart
”åstadkommer en språklig precisering som enligt gängse uppfattning om de
aktuella ordens valörer klarare markerar det straffbara området. Denna
språkliga precisering får naturligtvis inte tolkas så att enskilda folkgrupper
får ett sämre skydd än de har i dag och utgör således inte grund för en mera
restriktiv praxis hos rättsväsendets myndigheter vad gäller kraven på
straffbarhet i nu angivna hänseende”.
Enligt propositionens motivtext åsyftas sålunda ingen förändring i
förhållande till nu gällande ordning. Mot denna bakgrund är det enligt vår
mening inte ändamålsenligt att ändra i själva lagtexten. Vi vill särskilt peka
på vikten av att de nu aktuella ändringarna inte får innebära att en enskild
etnisk grupp får ett sämre skydd än tidigare. Ett sätt att markera detta är
givetvis att bevara brottsrekvisitet i lagtexten oförändrat.
Samtidigt som vi alltså i likhet med vår motion vid föregående riksmöte
förordar att begreppet missaktning behålles i lagtexten anser vi dock att den
diskussion som föranletts av lagförslagen rörande detta begrepp pekar på att
det kan vara något för vagt som beskrivning av det brottsliga förfarandet. Det
kan därför vara motiverat att yttrandefrihetsutredningen får i uppdrag att
ytterligare studera frågan om hur brottsbeskrivningen skall preciseras när det
gäller hets mot folkgrupp i sitt fortsatta arbete med en ny yttrandefrihetsgrundlag.
Sammanfattningsvis anser vi sålunda att den nödvändiga förstärkningen av
skyddet mot hets mot folkgrupp nu bör beslutas så att ett andra beslut när det
gäller grundlagbestämmelsen kan fattas efter 1982 års val. Förändringarna
bör emellertid begränsas till vad som är nödvändigt av hänsyn till detta syfte.
Ytterligare förändringar i texten som utbytet av begreppet missaktning mot
förakt skulle utgöra bör i stället övervägas i det fortsatta arbetet med en ny
grundlag på detta område.
Med anledning av det anförda hemställer vi
1. att riksdagen med anledning av proposition 1981/82:58 antar
följande såsom Motionärernas förslag betecknade nya lydelse
av 7 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen
Mot. 1981/82:146
10
Nuvarande lydelse
Motionärernas förslag
7 kap.
4 §
Med beaktande eller påstående;
8. hot mot eller missaktning för
folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg,
av visst nationellt eller etniskt
ursprung eller med viss trosbekännelse;
8. hot mot eller missaktning för
folkgrupp eller annan sådan grupp av
personer med anspelning på ras,
hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung
eller trosbekännelse;
9. förtal är försvarlig.
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionen om yttrandefrihetsutredningens fortsatta
arbete.
Stockholm den 2 december 1981
HILDING JOHANSSON (s)
STEN ANDERSSON (s)
OLLE SVENSSON (s)
YNGVE NYQUIST (s)
WIVI-ANNE CEDERQVIST (s)
KURT OVE JOHANSSON (s)
KERSTIN NILSSON (s)
ÅKE WICTORSSON (s)
STURE THUN (s)
LAHJA EXNER (s)
BO SÖDERSTEN (s)
MARIANNE STÅLBERG (s)
HANS GUSTAFSSON (s)
LARS-INGVAR SÖRENSON (s)