3

Motion
1981/82:137

av Sven Aspling m. fl.

med anledning av proposition 1981/82:73 om godkännande av
tilläggsavtal till avtalet mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och
Norge om handräckning i skatteärenden, m. m.

Sysselsättningsläget för byggnadsarbetare i Värmland är för närvarande
mycket bekymmersamt. I mitten av november var 475 byggnadsarbetare
arbetslösa och man räknar med att antalet kommer att öka med ytterligare ca
25 personer per vecka. Det innebär att fram till januari-februari 1982
kommer arbetslösheten enbart bland byggnadsarbetarna att ha ökat till
mellan 600 och 700 personer.

Tidigare fanns det möjligheter för byggnadsarbetarna i Värmland att få
arbete på andra orter i landet. Dessa möjligheter är i dag mycket små. Denna
utveckling är en av förklaringarna till den nu snabbt ökade arbetslösheten.
En annan förklaring är självfallet den starka nedgången av bostadsbyggandet
i Värmland. Det har nu visat sig att det finns stora möjligheter för svenska
byggnadarbetare att få arbete i Norge och då särskilt inom Oslo-området.
Reseavstånden mellan skilda orter i Värmland och Oslo-området är också
relativt korta.

Det föreligger ett klart uttalat intresse i Norge att kunna få svensk
arbetskraft till nu planerade större byggnadsobjekt i dessa områden i Norge.
Sålunda har ett större byggnadsföretag i Oslo under hösten tagit kontakt med
Länsarbetsnämnden i Värmland och byggnadsarbetareförbundets avdelning
i Karlstad för att efterhöra vilka möjligheter som föreligger att kunna anställa
byggnadsarbetare i Värmland för ifrågavarande byggnadsprojekt. Man har
också från byggnadsfirman i Oslo inbjudit byggnadsarbetare i Värmland för
att närmare ta del av de arbetsuppgifter som kan erbjudas dem.

Vid detta tillfälle förelåg ett omedelbart behov av 100-150 byggnadsarbetare
för en anställningstid av ca tre år. De kontakter som nu tagits för att
kunna bereda arbetslösa byggnadsarbetare i Värmland arbete i Norge har
emellertid aktualiserat vissa skattefrågor, vilka det är angeläget att så långt
som möjligt kunna lösa.

Omkring trettio byggnadsarbetare från Värmland har f. n. anställning i
Norge. Ett ganska stort antal ytterligare arbetslösa byggnadsarbetare skulle
gärna vilja få möjlighet till sysselsättning i Norge om deras skatteproblem
kunde lösas. Det är främst fråga om ränteavdragen för de svenskar som
arbetar hela året i Norge och följaktligen inte redovisar någon inkomst i
Sverige. Osäkerheten vad gäller denna fråga har därför blivit ett hinder för en
ganska stor grupp att söka anställning i Norge vid de nu aktuella
arbetsplatserna.

Mot. 1981/82:137

4

Den som exempelvis har ränteavdrag i Sverige för bl. a. ett eget hem ställs
inför en bekymmersam situation då ränteavdragen måste göras i det land
vederbörande bor och inte i sysselsättningslandet.

Mot bakgrund av de här i korthet redovisade problemen ter det sig
angeläget att dessa frågor blir föremål för utredning. Det bör i detta
sammanhang nämnas att det föreligger en speciell överenskommelse i
skattefrågan vad gäller gränskommunerna, enligt vilken man i stort sett
Arbetar och erlägger skatt på ömse sidor gränsen på samma villkor som i
respektive hemland. Huruvida det är möjligt att utsträcka dessa regler att
gälla hela länet är också en fråga som närmare borde övervägas.

Den nu beskrivna inskränkningen till arbete i gränskommun gäller inte
enligt dubbelbeskattningsavtalet med Danmark. Arbete i Danmark behöver
inte utföras i en gränskommun för att ”gränsgångaren” skall beskattas i
Sverige. Enligt vår mening talar starka skäl för att motsvarande regler bör
gälla gentemot Norge. Vi föreslår därför att Sverige tar upp överläggningar
med Norge om en sådan ändring i det gällande dubbelbeskattningsavtalet.

Med anvisning till det anförda föreslår vi

att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna
vad som anförts i motionen om ändring i dubbelbeskattningsavtalet
med Norge.

Stockholm den 27 november 1981
SVEN ASPLING (s)

GUNNAR OLSSON (s) ELVY NILSSON (s)

SUNE JOHANSSON (s) MARGOT WALLSTRÖM (s)

BO FINNKVIST (s)

GOTAB 69963 Stockholm 1981