3
Motion
1981/82:134
av Lennart Pettersson m. fl.
med anledning av proposition 1981/82:61 om kapitaltillskott till
Svenska Petroleum AB
Även om man på goda grunder kan bedöma tillförselsituationen på den
svenska oljemarknaden som gynnsam under de närmaste åren, går det inte
att utesluta att exempelvis politiskt betingade oljekriser på nytt kan
uppkomma. Sverige måste därför föra en oljepolitik som långsiktigt kan
säkra stabiliteten i oljetillförseln.
Detta talar för att Svenska Petroleum fortfarande har en viktig roll att
spela i svensk oljepolitik. SP bör därför av riksdagen beviljas det
kapitaltillskott på 670 mkr som regeringen förslår.
Det stora belopp som äskas i proposition 1981/82:61 för att finansiellt
konstruera Svenska Petroleum visar å andra sidan de problem som finns när
det gäller att upprätthålla en god försörjningsberedskap på oljeområdet
under olika över- och underskottsår.
I propositionen föreslås också att regeringen och Svenska Petroleums
huvudintresser ges i uppdrag att närmare utreda den framtida inriktningen av
bolagets verksamhet i syfte att begränsa förlusterna utan att därför väsentliga
försörjningspolitiska mål eftersätts. Förslaget bör därefter föreläggas riksdagen
under hösten 1982.
Resonemangen i denna del av propositionen är allmänt hållna och delvis
motstridiga. Det är angeläget att riksdagen på dessa punkter närmare
preciserar de förutsättningar som bör gälla för det fortsatta utredningsarbetet
om Svenska Petroleums inriktning.
En utgångspunkt för utredningsarbetet bör vara att Sveriges oljeförbrukning
nu starkt minskar och kommer att göra så också i framtiden. Detta är
också en direkt målsättning som senast slogs fast i riksdagens energipolitiska
beslut i våras. Statliga åtgärder, däribland inriktningen av SP:s verksamhet
bör därför syfta till att underlätta en nödvändig strukturomvandling av den
krympande oljebranschen. Åtgärder som innebär att SP tar upp nya
marknadsområden eller med skattemedel upprätthåller detaljhandelsverksamhet
med villaolja och bensin bör därför uteslutas.
Av försörjningspolitiska och andra skäl är det vidare ett starkt intresse att
den svenskägda delen av oljebranschen kan stärka sin ställning på
marknaden. Av de tidigare tre större svenskägda oljebolagen Svenska
Petroleum, Nynäs och OK återstår nu i funktionsdugligt skick endast OK.
Nynäs har avyttrat sin oljerörelse och SP:s problem framgår av propositionen.
Mot. 1981/82:134
4
Den andra utgångspunkten för utredningsarbetet bör därför vara att ett
finansiellt rekonstruerat SP skall söka lösa sina problem och de försörjningspolitiska
målen inom ramen för ett nära samarbete med den svenska
oljekooperationen. Detta har påtalats i tidigare propositioner. I dagens
besvärliga situation på oljemarknaden gäller mer än någonsin att ett sådant
nära samarbete skulle stärka såväl SP som oljekooperationen. För att nå
stabilitet måste SP komma in i en verksamhet som sträcker sig från
råoljetillförseln fram t. o. m. detaljhandelsledet. Den svenska oljekooperationen
har just en sådan integrerad uppbyggnad.
Den krympande svenska oljemarknaden tål däremot knappast några nya
ensidiga intrång i detaljhandeln för oljeprodukter. En samverkan bör ske av
SP:s och OK:s villaoljeförsäljning. En ev. samverkan med norska Statoil på
bensinområdet som förts fram i andra sammanhang måste lösas på samma
sätt, d. v. s. av SP och OK i samverkan.
Det torde vara en ganska allmän bedömning att med dagens helt
frihandelsbetonade oljepolitik kan inte Svenska Petroleum med nuvarande
struktur fylla sina försörjningspolitiska åtaganden utan betydande kostnader
för skattebetalarna. För att minska dessa förluster och ev. helt eliminera
dessa, måste som ovan anförts samverkan ske med ett integrerat oljebolag
med stark ställning på den svenska marknaden. Ett samgående mellan SP och
OK skulle dessutom stärka svenskägd kontroll över vår oljemarknad och öka
försörjningstryggheten. En sådan inriktning bör därför vara huvudalternativet,
när man nu skall utreda SP:s framtida verksamhet.
Ett längre gående alternativ är självfallet om SP kan verka inom en mera
avskärmad och reglerad svensk oljemarknad. Detta skulle dramatiskt
förbättra SP:s möjligheter att klara sin försörjningspolitiska uppgift även
med nuvarande ofullständiga struktur på bolaget. Skattebetalarna skulle inte
belastas, och det är inte säkert att konsumenterna långsiktigt skulle behöva
betala ett högre pris. Därtill skall läggas det centrala, nämligen en ökad
försörjningstrygghet i krissituationer. Exempel på länder som slagit in på den
linjen är Finland och delvis också Frankrike.
Ett sådant alternativ får självfallet en ökad aktualitet ju större risker man
ser för nya oljekriser framöver. Inslag av en sådan politik bör därför inte
uteslutas i regeringens överväganden inför riksdagens prövning av SP:s
framtida mål hösten 1982.
Vi hemställer därför
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts om inriktningen av det fortsatta utredningsarbetet
beträffande Svenska Petroleum.
Stockholm den 26 november 1981
Mot. 1981/82:134
LENNART PETTERSSON (s)
HANS ALSÉN (s)
LARS SVENSSON (s)
JAN FRANSSON (s)
NILS ERIK WÅÅG (s)
OLLE GÖRANSSON (s)