Mot. 1981/82
133-135

Motion

1981/82:133

av Gunnar Biörck i Värmdö

med anledning av proposition 1981/82:37 om offentlighetsprincipen
och ADB

When in doubt, don’t.

(Engelskt uttryck)

Offentlighetsprincipen har hittills inneburit en rätt för medborgarna att ta
del av skrivna eller tryckta allmänna handlingar, som icke omfattas av
sekretessbestämmelser. Den som vill ta del av en allmän handling har rätt att
vara anonym och behöver inte tala om syftet med sin begäran. Sjukjournaler
anses vara allmänna handlingar, ehuru de omfattas av sekretess. Envar har,
med vissa inskränkningar, rätt att ta del av sin egen journal. Detta förutsätter
dock att vederbörande röjer och kan styrka sin identitet. Utvecklingen på
den medicinska teknikens område tenderar därhän, att ADB i ökad
utsträckning begagnas för förande och förvaring av sjukjournaler.

I proposition 1981/82:37 föreslås att myndighet skall bereda enskild tillfälle
att själv använda datorterminal eller annat tekniskt hjälpmedel för att ta del
av innehållet i ”upptagning för automatisk databehandling". Situationen kan
därför inom sjukvården bli den, att myndigheter har journalmaterial på data;
detta material får inte utlämnas emedan det är sekretessbelagt; men det får
utlämnas till den, över vilken journalen är förd, som emellertid, om han vill
få del av journalen - mot huvudregeln - måste uppge och kunna styrka vem
han är. Personen i fråga kan då få tillgång till dataterminalen.

Bland de personer, som kan tänkas begagna myndigheters dataterminaler,
finns förmodligen å ena sidan sådana som kommer att fumla med
tangenterna och kanske åstadkomma kortslutning i apparaturen och å den
andra smarta, professionella dataoperatörer, som till äventyrs i förbifarten
kan avlocka systemet icke avsedda, sekretessbelagda upplysningar. Att utan
vidare bereda sådana personer tillgång till myndigheternas dataregister
förefaller en smula äventyrligt. Naturligare vore måhända att nöja sig med att
tillhandahålla begärd information i form av kontrollerbar utskrift från
datorn, rimligtvis mot självkostnadspris.

Allt som allt väcker förslaget en viss betänksamhet. Är det verkligen säkert
att den offentlighetsprincip, som byggt och bygger på det skrivna eller tryckta
ordet, utan vidare kan överföras till bildskärmarnas värld? Redan med
nuvarande lagstiftning kan envar därtill berättigad få begärd information i
form av datamaskinell utskrift. Vore det inte skäl att ännu någon tid hejda sig
och nöja sig med detta? Föredragande departementschefen synes själv (s. 13)
drabbad av en liknande tvehågsenhet: "Det kan enligt min mening finnas

1 Riksdagen 1981/82. 3 sami. Nr 133-135

2

Mot. 1981/82:133

skäl att ytterligare belysa hur TF:s begreppsapparat fungerar i relation till
ADB. Jag avser att i första hand låta studera dessa problem inom
departementet. Om arbetet leder fram till att ytterligare utredning behöver
vidtas, avser jag att ta upp saken på nytt.” När förslagsställaren inte känner
sig säkrare än så, förefaller det tveksamt om man skall ge sig på att ändra
grundlagsbestämmelserna.

Under hänvisning till det anförda hemställer jag

att riksdagen avslår regeringens proposition 1981/82:37.

Stockholm den 26 november 1981

G.BIÖRCK (m)
i Värmdö