Mot. 1981/82
122-125
Motion
1981/82:122
av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl.
med anledning av proposition 1981/82:25 med förslag till tilläggsbudget
I till statsbudgeten för budgetåret 1981/82
Sammanfattning
I motionen föreslås att medelsramen för Akademiska sjukhuset i Uppsala
vidgas till att möjliggöra den verksamhet vid sjukhuset som de olika
sjukvårdshuvudmännen i Uppsalaregionen beslutat och anslagit medel för.
Alternativet är en nedskärning av vårdplatserna med ca 10 % redan i år (i
stället för med 3 %) i förhållande till förra året samt en minskning av antalet
specialiserade öppenvårdsbesök med drygt 35 000. Till detta skulle komma
en ytterligare nedskärning motsvarande 60-80 läkartjänster under innevarande
budgetår med risk för ytterligare, ej planeringsbara nedskärningar av
vårdmöjligheterna för länets och regionens gravt vårdbehövande innevånare.
Kostnaden för statsverket skulle ej bli högre genom den föreslagna
ramvidgningen. I jämförelse med förra budgetåret innebär det t. o. m. en
minskning av statens kostnader med drygt 23 milj. kr.
Propositionens förslag
I regeringens proposition 1981/82:25 föreslås en ny totalram för Akademiska
sjukhuset i Uppsala under budgetåret 1981/82 för andra löner än
läkarlöner samt omkostnader till 531,3 milj. kr. Inom denna ram bör
sjukhuset få göra omdispositioner mellan lönekostnader och omkostnader.
Lönekostnaderna beräknas dock till 418 milj. kr. i löneläget november 1980.
Med hänsyn till att stor del av ifrågavarande budgetår hunnit förflyta innan
riksdagens beslut i denna fråga kan fattas har regeringen genom beslut den 10
september 1981 föreskrivit att denna nya totalram på 531,3 milj. kr. skall
gälla i avvaktan på regeringens slutliga beslut sedan riksdagens godkännande
inhämtats. Samtidigt har regeringen föreskrivit att läkarlöneanslaget för
budgetåret 1981/82 inte får belastas med högre belopp än 128,5 milj. kr.
Beloppet är 5 milj. kr. lägre än vad som tidigare i år anvisats under anslaget.
Akademiska sjukhusets direktion har föreslagit att kostnaderna för den
barn- och ungdomspsykiatriska kliniken övergångsvis får läggas utanför den
fastställda totalramen för vissa löner och omkostnader i avvaktan på att
denna verksamhet kan överföras till Uppsala läns landsting. I propositionen
föreslås att riksdagen bemyndigar regeringen att om så erfordras medge ett
överskridande om högst 7 milj. kr. utöver den föreslagna ramen för detta
ändamål.
1 Riksdagen 1981182. 3 sami. Nr 122-125
Mot. 1981/82:122
2
Föreslagen ram är otillräcklig
Redan under våren 1981 företogs vid Akademiska sjukhuset omfattande
rationaliseringsåtgärder samt vissa inskränkningar av sjukvården för att söka
anpassa kostnaderna till då gällande budgetramar. Direktionen anser att för
övriga löner än läkarlöner samt omkostnader kommer att behövas 568
milj. kr. under budgetåret 1981/82 om verksamheten härutöver skall kunna
behållas i stort sett oförändrad. Omräknat i löneläget november 1980 torde
direktionens förslag motsvara 562,3 milj. kr. Vid jämförelse härmed innebär
propositionens totalram en minskning med 31 milj. kr. jämfört med
direktionens förslag vad avser lönekostnader för annan personal än läkare
samt omkostnader. Läkarlöneanslaget har av regeringen fastställts till 128,5
milj. kr. Ifrågavarande kostnader har enligt bokslut för budgetåret 1980/81
uppgått till 140,5 milj. kr. Regeringens beslut innebär en minskning av
läkarlöneanslaget med 10 milj. kr. vid omräkning i jämförbart löneläge.
Sammanlagt är således den föreslagna ramen ca 40 milj. kr. för låg för att
medge i stort sett oförändrad verksamhet. Det förtjänar att redan här
understrykas att kravet på ramökning inte innebär ökat krav på statliga
bidrag.
Drastiska nedskärningar
Regeringens beslut medför drastiska nedskärningar av verksamheten vid
Akademiska sjukhuset. I den budget som fastställdes av direktionen den 9
november 1981 har hänsyn tagits till hittills beslutade verksamhetsnedskärningar.
Beräkningarna utgår huvudsakligen från effekterna av minskningarna
av anslagen för löner till övrig personal samt omkostnader. Vad gäller
läkarlöneminskningen har denna endast delvis kunnat beaktas i budgeten då
det fortfarande är oklart på vilket sätt en budgetanpassning här kan ske,
främst beroende på läkarnas oklara anställningsförhållanden. En fullständig
anpassning av lönekostnaderna för läkare till av regeringen beslutad ram får
avsevärt mera långtgående följder för sjukhusets verksamhet än vad som
avspeglats i den nu beslutade budgeten. 10 milj. kr. motsvarar ca 40
helårsförordnanden för läkare. Då verksamhetsminskningarna inte av
praktiska och rättsliga skäl kan beräknas få effekt på läkarlönekostnaderna
för mer än sex månader eller sannolikt kortare tid av budgetåret, leder
anslagsminskningen till ett bortfall motsvarande 60-80 läkartjänster utöver
vad redan verkställd neddragning av verksamheten medför. Sjukhuset har
sammanlagt 500 läkartjänster.
Enligt den fastställda budgeten för 1981/82 uppgår sjukhusets vårdplatser
till 1 298. Antalet vårdplatser uppgick i föregående års budget till 1 434,
således en minskning med 136 vårdplatser eller med 9,5 %. Antalet vårddagar
har minskat med 17 900 och antalet läkarbesök i öppen värd med 35 503
besök.
Mot. 1981/82:122
3
C-landstinget drabbas hårt - trots statsrådsuttalande
I interpellationsdebatten den 6 november i år anförde statsrådet Ahrland
att ”det finns all möjlighet att ta hand om alla patienter som bor i Uppsala
län”. Detta blir ingalunda fallet. Den beslutade verksamhetsminskningen vid
sjukhuset drabbar främst sjukvården i Uppsala län med en minskning av
15 163 vårddagar. Den kontrakterade regionvården harberetts en ökning av
916 vårddagar medan den s. k. utomlänsvården, dvs. vård på ickeregionspecialitet
från regionslänen och vård från län utanför regionen, har
minskats med 3 653 vårddagar. Det är således en stor andel (85 %) av
minskningen av den slutna vården som Uppsala läns landsting får vidkännas.
En stängning av 136 vårdplatser vid Akademiska sjukhuset skall sättas i
relation till att länsdelssjukhuset i Enköping för sluten akutvård disponerar
125 vårdplatser totalt. Inom länet finns endast två länsdelssjukhus, varför
effekten för länsinnevånarna blir betydande.
Uppsala läns innevånare drabbas också av en minskning inom den öppna
vården av 35 500 läkarbesök. Detta antal motsvarar exakt antalet besök i
öppen vård vid Enköpings lasarett sedan långvårdskliniken undantagits.
Befolkningen i Uppsala län har berättigad anledning att hysa oro för sin
sjukvård. Inom distriktsvården i Uppsala län var 1979 antalet läkarbesök
170 800 (Statistisk årsbok för landsting. 1981). En överföring av 35 500
läkarbesök skulle motsvara en ökning med 21 %. En momental utökning av
den s. k. primärvården av denna storleksordning ingår inte i landstingets
sjukvårdsplanering och har ej heller tillstyrkts av socialstyrelsen. Det skulle
innebära att ca 12 distriktsläkartjänster omedelbart inrättades och besattes.
Mellan åren 1978 och 1979 ökade antalet läkarbesök i allmänläkarvården i
Sverige med 69 400 (Statistisk årsbok för landsting, 1981). Uppsala läns
landsting skulle nu svara för motsvarande 51 % av denna ökning som gällde
hela riket, och den öppenvård det här gäller är huvudsakligen kvalificerad
specialistvård.
Reducerad läkarlöneram slår blint
Den föreslagna nya läkarlöneramen kommer som tidigare framhållits att
leda till ytterligare verksamhetsminskning vid sjukhuset. Beslutade vårdplatsminskningar
medför minskat behov av läkararbete som endast motsvarar
ca 20 % av neddragningen av läkarlöneramen. Resterande del har
bedömts kunna skäras ned genom viss förändring av jourorganisationen men
framför allt genom att jourkompensationsledigheter ej vikariebesätts och
genom att särskild arbetstid för läkare minskas. Den särskilda arbetstiden är
ren sjukvårdsproduktion, vartill kommer att gällande avtal om arbetstidens
längd inte kan sägas upp ensidigt. Dessa åtgärder leder till en direkt och
omedelbar minskning av sjukvården utöver den som ovan beskrivits och slår
helt planlöst. Jourtyngda specialiteter drabbas i särskilt hög grad. Exempel
Mot. 1981/82:122
4
på sådana är narkos, neurokirurgi, thoraxkirurgi, allmänkirurgi och ortopedi.
Region- och utomlänsvård kommer att drabbas hårt och det rör sig då i
första hand om högkvalificerad specialistvård. Närmare 7 000 människor står
1 kö för att få specialisthjälp vid Akademiska sjukhuset. Neddragningen av
regionvården drabbar främst cancervård, plastikkirurgi, hjärn- och hjärtoperationer.
Huvuddelen av utomlänsvården är sådan sjukvård som endast
kan bedrivas vid ett fåtal högspecialiserade kliniker i landet. Hit räknas
brännskadevård, komplicerade hjärtoperationer, övriga komplicerade,
ovanliga kirurgiska ingrepp liksom vård av sällsynta cancerformer, leukemi
och andra ovanliga blodsjukdomar hos barn och vuxna. Inom Uppsala län
har på senare år den ortopedkirurgiska verksamheten varit hårt belastad i
vad avser såväl sluten som öppen vård.
I den beslutade budgeten för 1981/82 har antalet läkarbesök vid
ortopedkirurgiska mottagningar vid Akademiska sjukhuset minskats med
2 600. En vidare anpassning av läkarlöneanslaget enligt här angivna metoder
kan för den ortopedkirurgiska klinikens del beräknas innebära ytterligare
minskning av ca 10 000 läkarbesök eller en motsvarande reduktion av den
slutna vården. Sådana effekter skulle hårt drabba äldre och handikappade
med utslitna och deformerade leder som kräver kirurgisk behandling. Inom
denna gren av sjukvården är köerna redan oacceptabelt långa.
Vart skall utomlänspatienterna ta vägen?
I propositionen framhåller statsrådet att "i den mån den s. k. länssjukvården
härigenom i rimlig omfattning begränsas har jag intet att erinra". Med
s. k. länssjukvård har statsrådet tidigare avsett den s. k. utomlänsvården.
Som ovan framhållits är huvuddelen av utomlänsvården sådan sjukvård som
endast kan bedrivas vid ett fåtal högspecialiserade kliniker i landet - även om
den inte formellt omfattas av regionsjukvårdsavtalen. som skrevs i början av
1960-talet och utifrån den tidens behandlingsmöjligheter. En del av
utomlänsvården vid Akademiska sjukhuset gäller hjärtkirurgi för patienter
från hela övre Norrland, eftersom regionsjukhuset i Umeå inte har den
specialiteten.
En kraftig neddragning av vårdmöjligheterna för utomlänspatienterna
(vars landsting betalar hela kostnaden för vården vid Akademiska sjukhuset)
skulle innebära att många av dessa patienter nödgades avstå från erforderlig
vård eller att landstinget/regionen i fråga själv tvingades bygga upp parallella
resurser. Detta skulle innebära avsevärt högre kostnader och sämre kvalitet
på vården, därför att underlaget ofta är för litet för att ge vårdpersonalen
erforderlig erfarenhet.
Regeringens inställning till utomlänsvården vid Akademiska sjukhuset är
därför ur både humanitär och ekonomisk synvinkel svårförståelig. Patienterna
behöver vård som inte kan ges vid sjukhus i det egna landstinget eller
Mot. 1981/82:122
5
regionen, samtidigt som berörda landsting är villiga att betala erforderliga
kostnader.
Ökat vårdbehov kräver betydande rationalisering
I propositionen framhålls också ”att medelvårdtiden minskat under senare
år - inte minst vid Akademiska sjukhuset - och att allt fler sjukdomsfall kan
behandlas i öppen vård utan intagning på en vårdplats. Skall rationaliseringsvinsten
som ligger i denna utveckling kunna tas till vara bör antalet
vårdplatser i motsvarande mån kunna minskas och resurser härigenom
frigöras för andra vårdformer.”
Det är riktigt att medelvårdtiden minskat och att betydligt fler patienter
kunnat tas emot på samma vårdplatser. Detta har också varit helt nödvändigt
för att man med oförändrat antal akutsjukvårdsplatser skall kunna klara av
det starkt ökade vårdtryck som följer av den mycket kraftiga förskjutningen
av befolkningen mot högre och mer vårdbehövande åldrar.
Äldresjukvårdsutredningen i socialdepartementet (Ds S 1978:1) visade att
det skulle behövas ca 3 000 nya långvårdsplatser per år i landet samt
motsvarande utbyggnad av hem- och dagsjukvård om antalet platser inom
akutsjukvården skulle kunna behållas i stort sett oförändrat - trots den
mycket kraftiga ökningen av de äldre. Landstingets planer har legat och
ligger alltjämt betydligt lägre än så. De ofta långa köerna vid sjukhusets
kliniker tyder inte på att rationaliseringen i form av kortare vårdtider ännu
lett till ett så starkt minskat behov av akutsjukvårdsplatser, som propositionens
medelsramar skulle framtvinga.
Medelsramar
Medelsramar infördes år 1978 på grund av Uppsala läns landstings då
uttalade oro över kostnadsutvecklingen vid Akademiska sjukhuset. Avsikten
var att direktionen inte skulle kunna fatta beslut som landstinget senare
bara hade att betala.
Dagens situation är en helt annan. Ett enigt landsting har begärt en höjning
av ramen så att verksamheten skall kunna hållas i stort sett oförändrad.
Medel har också anslagits för ändamålet.
Förslag
Med hänsyn till vad som framförts yrkas att ramen för lönekostnader för
annan personal än läkare och omkostnader vid Akademiska sjukhuset för
budgetåret 1981/82 fastställs till 562,3 milj. kr. enligt direktionens förslag,
räknat i löneläget i november 1980. Detta innebär att ramen vidgas med 31
milj. kr. i jämförelse med förslaget i propositionen.
Mot. 1981/82:122
6
Vidare yrkas att regeringens beslut om ram för läkarlöner ändras till 136
milj. kr. räknat i löneläget november 1980 samt att dessa båda budgetramar
sammanslås till en totalram inom vilken direktionen fritt får disponera
medlen. Detta beslut skulle möjliggöra en verksamhet vid Akademiska
sjukhuset som motsvarar den omfattning som de olika sjukvårdshuvudmännen
i Uppsalaregionen beslutat och respekterar landstingens rätt att själva
besluta om sjukvårdens omfattning och innehåll inom den samhällsekonomiskt
givna ramen också inom Uppsalaregionen. För dessa landstingskommuner
bör på samma sätt som gäller övriga landsting i landet statens styrning
av sjukvården begränsas till läkarfördelningsprogrammet.
Ej dyrare för staten
Statens kostnader enligt regeringens beslut i september omfattar 3,59
milj. kr. för övriga löner än läkarlöner samt omkostnader. Till detta kommer
läkarlöneanslaget på 128,5 milj. kr., dvs. tillsammans 132,1 milj. kr.
Vårt förslag, som sammanfaller med direktionens och Uppsala läns
landstings förslag, innebär att staten enligt gällande avtal med Uppsala läns
landsting och regionslänen skulle få tillbaka 3,73 milj. kr. Detta skall
frånräknas läkarlöneramen som enligt vårt förslag skulle uppgå till 136
milj. kr., dvs. innebära en kostnad på tillsammans 132,2 milj. kr. Statens
kostnader för Akademiska sjukhuset blir således i stort sett desamma med
vårt förslag som med propositionens. (Detta kan f. ö. jämföras med statens
kostnader för budgetåret 1980/81 som kommer att uppgå till 155,5 milj. kr.,
dvs. drygt 23 milj. kr. mer än 1981/82.)
Till detta kommer att förhandlingsarbetet mellan staten och Uppsala läns
landsting om ett överförande av huvudmannaskapet för sjukhuset torde
underlättas om det gäller att överta ett intakt sjukhus och inte ett sjukhus som
i viktiga avseenden skurits ned och där väl sammansvetsade vårdlag
skingrats.
Hemställan
Med hänvisning till det ovan anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att medelsramen för Akademiska sjukhuset
för budgetåret 1981/82 fastställdes till 562,3 milj. kr.
räknat i löneläget i november 1980,
2. att riksdagen beslutar att motsvarande ram för läkarlöner
ändras till 136 milj. kr. i samma löneläge,
3. att riksdagen beslutar att dessa båda ramar sammanslås till en
totalram.
Mot. 1981/82:122
Stockholm den 20 november 1981
INGEGERD TROEDSSON (m)
LARS AHLMARK (m)
ROLF DAHLBERG (m)
KURT BJÖRZÉN (m)
PER PETERSSON (m)
BJÖRN KÖRLOF (m)