2
Motion
1981/82:115
av Ingvar Svanberg m. fl.
med anledning av proposition 1981/82:25 med förslag till tilläggsbudget
I till statsbudgeten för budgetåret 1981/82
I propositionen föreslås under fjortonde huvudtiteln, anslaget E 1. Statens
Vattenfallsverk: Kraftstationer m. m., att riksdagen skall bemyndiga regeringen
att godkänna den mellan Statens Vattenfallsverk och Gränges AB
träffade överenskommelsen om förvärv av bolagets kraftrörelse.
Förvärvet innebär, att statens vattenfallsverk köper Gränges Kraft för en
summa av 1 024,3 milj. kr. Transaktionen ingår som en del i regeringens
förslag för att åstadkomma det nödvändiga kapitaltillskottet till SSAB. Den
kan således därmed inte ses som en isolerad företeelse.
Vi har tidigare i motion 1981/82:103 med anledning av regeringens
proposition 1981/82:56 om kapitaltillskott till vissa statliga företag m. m. gett
vår syn på dessa övergripande frågor. I denna motion kommenterar vi den
överenskommelse som träffats mellan statens vattenfallsverk och Gränges
AB om förvärv av bolagets kraftrörelse.
Vi vill som inledning konstatera, att regeringen genom att låta statens
vattenfallsverk överta ett privat kraftbolag stöder socialdemokratins tanke,
att de privata krafttillgångarna alltmer bör läggas i samhällets händer.
I programmet Energipolitik för framtiden antaget av 1978 års socialdemokratiska
partikongress sägs:
Samhället bör ha ett ägar- och huvudansvar för produktion och distribution
av elektrisk kraft.
På valsedeln från linje 2 i folkomröstningen om kärnkraften 1980
sades:
Samhället skall ha ett huvudansvar för produktionen och distributionen av
elektrisk kraft. Kärnkraftverk och andra framtida anläggningar för produktion
av elektrisk kraft av betydelse skall ägas av stat och kommun.
Att regeringen nu tar detta principiellt viktiga och riktiga steg får inte
skymma det faktum, att överenskommelsen kan ifrågasättas på ekonomiska
grunder.
Sedan regeringens och statens vattenfallsverks överenskommelse med
Gränges AB blev känd har den kommenterats av skilda organisationer.
Svenska kommunförbundet menar, att köpeskillingen är för hög vid en
jämförelse med kostnaden för vissa pågående och planerade vattenkraftsutbyggnader
med hänsyn till att de i förvärvet ingående vattenkraftsanläggningarna
till stor del är avskrivna.
Mot. 1981/82:115
3
Vattenfall har i sitt yttrande över Kommunförbundets skrivelse hävdat, att
en riktigare jämförelse och uppfattning av värdet av ny vattenkraft erhålls,
om man i stället utgår från kostnaden för de dyraste vattenkraftstationer som
f. n. är under uppförande. Verket menar, att potentialen för tillåtna
vattenkraftsutbyggnader är så liten, att de för dagen förmånligaste utbyggnaderna
inte kan tas till utgångspunkt för en värdering av vattenkraften.
Av propositionen framgår, att regeringen delar de synpunkter som
framförts av statens vattenfallsverk. Vi menar, att stor vikt måste tillmätas
Kommunförbundets uppfattning, att Vattenfall betalar ett kraftigt överpris.
Riksdagen fattade 1975 beslut om en utbyggnad av vattenkraften till ca 66
TWh till år 1985. Detta kommer inte att kunna uppnås på grund av att
regeringen inte har presenterat en plan för hur denna redan beslutade
utbyggnad skall kunna uppnås. I praktiken kommer därmed inte riksdagsbeslutet
att kunna genomföras till fullo förrän efter 1990.
Vi socialdemokrater har vid skilda tillfällen i riksdagen begärt att
regeringen skall presentera en plan som redovisar hur riksdagsbeslutet från
1975 skall kunna uppnås. Självfallet skulle en sådan plan innehålla
avvägningar bl. a. mellan miljömässiga och ekonomiska faktorer. Samtidigt
som vattenkraften är en ren, inhemsk och förnybar energikälla, som i stor
utsträckning kan utnyttjas till låga kostnader, representerar outbyggda
vattendrag viktiga miljövärden.
På grund av regeringens passivitet i det här avseendet tvingas kraftbolagen
nu till utbyggnader som i många fall både är alltför kostnadskrävande och
miljöstörande.
Vi socialdemokrater har också vid ett flertal tillfällen hävdat, att ett något
större ingrepp i en kanske orörd älv är att föredra framför många små ingrepp
i flera älvar, inte minst av ekonomiska skäl. Men också miljöskäl talar för
denna uppfattning.
Riksdagens majoritet har dock hittills avvisat denna rekommendation.
Följden av detta och regeringens oförmåga att presentera en plan för
utbyggnaden har blivit, att allt dyrare projekt, ofta i mycket små älvsträckor,
har varit de enda som har stått till buds. Detta är ett faktum som statens
vattenfallsverk i sina beräkningar har tvingats att ta hänsyn till. Det finns
således på den punkten inga skäl att rikta någon kritik emot statens
vattenfallsverk.
Det är således riksdagsmajoritetens vägran att göra det möjligt att också
pröva ekonomiskt mer fördelaktiga alternativ som till stor del har medverkat
till att priserna på ny vattenkraft har ökat kraftigt.
Kommunförbundet har påpekat, att de i förvärvet ingående vattenkraftsanläggningarna
till stor del är avskrivna. Det är en tung invändning.
Mot. 1981/82:115
4
I folkomröstningskampanjen om kärnkraften på våren 1980 hävdade linje
2, företrädd av socialdemokratin och folkpartiet, på valsedeln:
Övervinster i vattenkraftproduktionen indrages genom beskattning.
S. k. övervinster uppkommer hos ägarna till äldre anläggningar genom att
det s. k. råkraftspriset baseras på produktionen i nyare anläggningar med
höga anläggningskostnader.
Under våren 1980 beslutade riksdagen på socialdemokratiskt initiativ, att
den s. k. energiskattekommittén (B 1979:06) borde få tilläggsdirektiv för att
utarbeta konkreta alternativ (NU 1979/80:70, s. 56).
Den borgerliga trepartiregeringen förhalade därefter frågan om tilläggsdirektiv
under lång tid. F. n. arbetar kommittén med frågan.
Riksdagsmajoritetens beslut om tilläggsdirektiv innebär ett accepterande
av att övervinsterna bör dras in till samhället. Beslutet innebär vidare en
markering av tyngden i Kommunförbundets påpekande om att anläggningarna
till stor del är avskrivna. Detta borde ha beaktats av regeringen.
Men regeringen drar inte den slutsatsen. I stället skriver föredraganden i
propositionen:
Man kan räkna med att det framtida värdet av vattenkrafttillgångar ökar
väsentligt. Värdet kommer ytterst att bestämmas av kostnaden för att
framställa elkraft i tillkommande fastbränslebaserade anläggningar. Jag kan
från denna utgångspunkt inte finna att den avtalade köpeskillingen är för
hög.
Vidare heter det:
Att bedömningarna är knutna till det framtida värdet av anläggningarna i
fråga snarare än till historiska kostnader och finansieringsförhållanden anser
jag vara naturligt och riktigt.
Regeringens bedömningar av värdet är med hänsyn till regeringspartiernas
tidigare principiella inställning till de s. k. övervinsterna minst sagt förvånande.
Överenskommelsen innebär i praktiken att samhället nu betalar ut de
s. k. övervinsterna till Gränges AB, samtidigt som en bred enighet finns i
riksdagen om att dessa s. k. övervinster bör dras in till samhället genom
beskattning.
Sammanfattningsvis innebär statens vattenfallsverks köp av Gränges
Kraft, att samhället får betala ett allför högt pris.
Tack vare vattenfallsverkets skilda mycket lönsamma delar, kan affären
göras, utan att statens vattenfallsverks möjligheter att inleverera erforderligt
överskott till staten hotas.
Mot. 1981/82:115
5
Det är dock ingen tvekan om att regeringens passiva politik på
vattenkraftsområdet tillsammans med uppgörelsen kommer att innebära, att
många konsumenter kommer att få betala ett alltför högt pris på elkraft i
framtiden. Svenska kommunförbundets kritik emot uppgörelsen är därmed
befogad. Ytterst drabbar uppgörelsen medborgarna i landets kommuner.
Vi vill poängtera, att vi redan i motion 1977/78:1742 med anledning av
regeringens proposition 1977/78:87 om statligt engagemang inom handelsstålindustrin
hävdade att redan den uppgörelse som då träffades var av sådan
karaktär att staten då borde ha övertagit Gränges Kraft. I motionen hette
det:
Den uppgörelse som regeringen träffat är inte affärsmässig. Med den
värdering som skett hade det varit naturligt att andra, vinstgivande
rörelsegrenar, t. ex. kraftrörelsen i Stora Kopparberg och Gränges, i rimlig
omfattning hade ingått i apportegendomen.
Nu fullföljer således regeringen sina för landets medborgare oförmånliga
affärer med Gränges.
Då uppgörelsen med Gränges AB är ett led i arbetet med att ge SSAB det
nödvändiga kapitaltillskottet tvingas vi dock acceptera den. Det får dock
under inga omständigheter bli vägledande för samhällets framtida uppgörelser
med privata kraftbolag.
Med hänvisning till vad som anförts hemställs
att riksdagen uttalar att den princip för värdering av krafttillgång
arna som har tillämpats vid överenskommelsen mellan statens
vattenfallsverk och Gränges AB inte får ligga till grund för
framtida statliga förvärv av vattenkraft.
Stockholm den 20 november 1981
LILLY HANSSON (s)
THAGE PETERSON (s)
LENNART PETTERSSON (s)
RUNE JONSSON (s)
INGVAR CARLSSON (s)
INGVAR SVANBERG (s)
HUGO BENGTSSON (s)
NILS ERIK WÅÅG (s)
WIVI-ANNE RADESJÖ (s)
SIVERT ANDERSSON (s)
BIRGITTA JOHANSSON (s)
STURE THUN (s)
GUNNAR NILSSON (s)
KARL-ERIK HÄLL (s)
GOTAB 69904 Stockholm 1981