Riksdagens protokoll 1980/81:78

Torsdagen den 12 februari

Kl. 12.00

Förhandlingarna leddes av tredje vice talmannen.

1 S Justerades protokollen för den 4 innevarande månad.

2 § Upplästes och lades till handlingarna följande från valprövningsnämn-den inkomna

Berättelse om granskning av bevis för riksdagsledamot och ersättare Till valprövningsnämnden har från riksskatteverket inkommit bevis om att

Kerstin Sandborg, Ljungskile, utsetts till ledamot av riksdagen samt att Ulla

Arnholm, Kungälv, och Berit Johansson, Bohus-Björkö, utsetts till ersättare

för riksdagsledamöter.

Valprövningsnämnden har vid sammanträde denna dag granskat bevisen

och därvid funnit, atf de blivit utfärdade i enlighet med 15 kap. 1 §

vallagen.

Stockholm den 11 februari 1981

Bengt Hult

/Sven Georg Grahn

Det skulle antecknas atf Kerstin Sandborg (fp) utsetts att den 16 februari inträda som ledamot av kammaren i stället för Georg Åberg (fp) som avsagt sig uppdraget som riksdagsledamot.

3 § Tredje vice falmannen meddelade atf Gunnar Björk i Gävle anhållit om
ledighet frän uppdraget som riksdagsledamot undertiden den 11 mars-den
30 april.

Kammaren biföll denna ansökan.

Tredje vice talmannen anmälde att Ulla-Britta Larsson (c) skulle tjänstgöra som ersättare för Gunnar Björk i Gävle.

Nr 78

Torsdagen den 12 februari 1981

Nr 78

Torsdagen den 12 februari 1981

Om den garanterade räntan för bostadsrättshus

4 § Svar på fråga 1980/81:261 om den garanterade räntan för bostadsrättshus

Anf. 1 Bostadsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Oskar Lindkvist har frågat mig om regeringen avser att nu föreslå ytterligare höjningar av den garanterade räntan för bostadsrätfshus.

Inom bostadsdepartementet pågår f, n. arbete med att utforma ett förslag om ändrade regler för räntebidrag i enlighet med regeringens ekonomiska handlingsprogram. Jag kommer inom kort aft redovisa förslaget till regeringen för beslut om proposition fill riksdagen. I propositionen 1980/81:63 om räntebidrag m. m. anmälde jag att jag avsåg att återkomma fill frågan om de räntebidrag som avser hyreshus. Det kommande förslaget berör endast reglerna för räntebidrag till hyreshus. Jag avser således inte att föreslå några ändringar i fråga om bostadsräftshusen.

Anf. 2 OSKAR LINDKVIST (s):

Herr talman! Jag tackar för svaret på min fråga. Jag skall här redogöra för vad som ligger bakom min fråga.

I december 1980 diskuterades i kammaren en upptrappning av den garanterade räntenivån för småhus och bostadsrättshus. Diskussionen om bostadsrättshusen fördes under största möjliga oenighet. Från socialdemokratiskt häll var vi motståndare fill en upptrappning, men regeringens förslag bifölls. I det sammanhanget aviserade bostadsministern att det var hyreshusens tur att i det ekonomiska handlingsprogram som skulle föreläggas riksdagen 1981 ägnas uppmärksamhet av regeringen. I det program som sedan presenterades av regeringen använder man sig av uttrycket flerfamiljshus. Det är ett gammalt begrepp som täcker både hyreshusen och bosfadsrätfshusen. Qch det var från den utgångspunkten jag fann det vara angeläget att få klarlagt vad regeringen egentligen avsåg - dvs. om det gällde de åtgärder som nu förbereds i departementet beträffande hyreshusen eller om man har för avsikt att än en gång återkomma till bostadsrättshusen.

Jag har fått ett svar som är fullt tillfredsställande, och jag är tacksam för att det har lämnats så snabbt. Regeringens skrivning i det ekonomiska handlingsprogrammet har utlöst stor oro inom bostadskooperationen. Det var också från den utgångspunkten som jag ansåg def nödvändigt aft fa upp frågan här i kammaren.

Jag är, som sagt, tacksam för svaret och för att def kom så snabbt.

Anf. 3 Bosfadsministern BIRGIT FRIGGEBO:

Herr talman! Jag skall inte lägga någon presfige i den här frågan, därför att det är helt uppenbart att regeringen har uttryckt sig otydligt i det ekonomiska handlingsprogrammet. Det var därför bra att Oskar Lindkvist ställde frågan så aft def bringades klarhet i den.

7 § Anmälan av interpellationer

Anmäldes och bordlades följande interpellationer som ingivits till kammarkansliet

den 11 februari

1980/81:98 av/l«/?/Art Öhrström (c) till budgetministern om länsplaneringen i Stockholms län;

Den inomregionala obalansen i Stockholms län är numera väl dokumenterad. Skillnaderna kommuner emellan i fråga om t. ex. skattekraft, sysselsättningsgrad och servicenivå är avsevärda.

Genom lagen om skatteutjämning i Stockholms läns landsfingskommun (1977:1094) har emellerfid åstadkommits en viss ekonomisk utjämning mellan kommunerna i länet. På inifiativ av regeringen Fälldin I har det likaså årligen utgått betydande ekonomiska bidrag till de mest utsatta kommunerna i länet.

Kvaliteten på den enskilda människans vardag är dock fortfarande, trots dessa stora insatser, till mycket stor del utlämnad till de ojämna ekonomiska och sociala förutsättningar som skapats av samhällsplaneringen i regionen. Dessa förhållanden kan infe ändras utan statsmakternas aktiva ingripande. Länsplaneringen är det instrument som används.

Som exempel kan nämnas Botkyrka kommun, som sedan början av 1970-falet brottats med svåra sociala och ekonomiska problem. Bristen på arbetsplatser har varit och är fortfarande mycket besvärande för Botkyrka liksom för flera andra kommuner i länet med likartad struktur.

Trots stora ansträngningar att rätta till dessa missförhållanden, bl. a. med sföd av länsplanering, kvarstår behovet av massiva insatser på defta område.

Alla experter är eniga om att en bättre fördelning av olika typer av arbetsplatser i regionen på sikt kommer atf förbättra obalansen i fråga om skattekraft och befolkningssammansäftning.

Nr 78

Torsdagen den 12 februari 1981

Anmälan av interpellationer

Regeringens beslut om utlokalisering av FOA till Botkyrka har därför mottagits med glädje av konimuninvänarna.

Länsplaneringen för Stockholms län har till huvusaklig uppgift atf verka för en bättre fördelning av arbetsplatser inom länet. Planeringen härför inriktas bl. a. på faktorer som syftar till ett bättre och mera medvetet resursutnyttjande vad gäller allmänna kommunikationer-t. ex. en jämnare trafikfördelning.

Ur samhällsekonomisk synvinkel är det således av största vikt att beslutsprocessen föregås av ett formellt samråd med länsstyrelsen, som har atf utarbeta ett grundligt underlag inför bedömningar av lämpliga alternativ för lokalisering av statliga och regionala arbetsplatser.

I slutskedet av beslutsprocessen kommer emellertid ytterligare aspekter med i bedömningen av aktuella lokaliseringsärenden. Det händer t. ex. inte sällan atf verkscheferna och facket i de "utlokaliseringshofade" statliga verken tar kontakt med sina fackdepartement och försöker påverka ärendena utan hänsyn till de mer långsiktiga mål som länsplaneringen för Stockholms län anger.

Under hänvisning till def anförda hemställer jag att till budgetministern få ställa följande frågor;

1. Vilka nationalekonomiska analyser ligger till grund för sådana beslut där regeringen omprövar fidigare beslutade och genom länsplaneringen motiverade omlokaliseringar i Stockholms län?

2. På vilket sätt bifogas länsstyrelsens regionalekonomiska bedömningar till handlingarna och beslutsunderlaget i dessa ärenden?

1980/81:99 av Thure Jadestig (s) fill budgefministern om slopande av skaft pä läskedrycker och lättöl:

Riksdagen beslutade den 26 oktober 1979 att uppdra åt regeringen atf snarast komma med förslag om beskattning av läskedrycker. Man pekade på tre avgörande skäl till en sådan översyn. Läskedryckerna har såsom alkoholfria drycker en klart posifiv alkoholpolitisk effekt, framför allt bland ungdom. Beskattningen av kolsyrade läskedrycker skapar en konkurrensojämlik situation gentemot andra likartade drycker såsom juice och saft. Bryggeribranschens ekonomiska situation föranleder en översyn av beskattningen av branschens produkter.

I april 1980 svarade dåvarande budgetministern på en interpellation i frågan och uppgav atf arbete pågick inom departementet. Ett förslag skulle lämnas till riksdagen under 1980. Förslaget skulle bygga dels på riksdagens motivering från oktober 1979, dels på alkoholpolitiska nämndens rekommendation aft skatten på läskedrycker och lättöl slopas. Enligt uttalandet framgick atf detta skulle tolkas så, aft förslaget skulle innehålla ett slopande av dessa produktskafter och även omfatta lättöl.

Dä inget förslag lämnats under 1980 och ny budgetminister utsetts, finns

det anledning att åter ta upp denna enligt mångas bedömning viktiga fräga.

Som jag framhöll vid interpellationsdebatten i april 1980 föreligger starka skäl för ett slopande av produktbeskaftningen av läskedrycker och lättöl.

Det skäl som i dag ter sig angeläget att betona är den ovedersägligt positiva funktion som läskedryckerna fyller som alternativ till alkoholdrycker. Läskedryckernas starka ställning bland ungdomen är utan tvivel av de mest effektiva faktorerna då det gäller aft gynna ett konsumtionsmönster, där de alkoholfria dryckerna verkligen blir attrakfiva. Ungdomens alkoholvanor är oroväckande. Vi har svårt att finna metoder atf täppa till alla de vägar som alkoholen tar. Alkoholkonsumtion är ju för mänga ungdomar i det närmaste ett slags rituellt inträdesprov in i den vuxna världen. Vi måste avdramatisera alkoholens roll, och det gör vi effektivast genom att skapa alternativa dryckesmönster med drycker som har en slagkraft som är lika stor som eller högre än alkoholens. De kolsyrade läskedryckerna kan lättast bryta in bland ungdomen. Enligt attitydundersökningar som SIFO gjorf visar det sig att tre av fyra ungdomar som dricker alkoholdrycker när de träffar sina kamrater kan tänka sig atf ersätta alkoholdryckerna med just läskedrycker. Andra alkoholfria drycker är däremot inte speciellt attraktiva i detta hänseende.

Lättölets roll som en praktiskt taget alkoholfri maltdryck är självklar för alla dem som inte vill dricka öl klass II eller starköl. Konsumfionsutveck-lingen för läskedrycker och lättöl har det senaste året visat att ytterligare stimulans mäsfe till, om man vill gynna en positiv konsunifionsutveckling. Läskedryckskonsumtionen stagnerade under 1980, dvs. den vikande trenden upphörde, och läftölskonsumtionen minskade med några procent.

Ungdomens val av just läskedrycker som alkoholalternativ bekräftas alltså av att allt fler ungdomar uppger aft de befraktar läskedryckerna som en fullvärdig ersättare. Dessutom har flera från opinionssynpunkf viktiga personer uttalat sig om läskedryckernas fördelar. Nyligen fick vi läsa om kungaparet, som anammat just läskedryckerna vid bäde festliga tillfällen och när det vill lära de yngre familjemedlemmarna ett dryckesmönster som är fritt från alkoholtradifion. En läskedrycksfabrikants satsning på tillverkning av drycken Pommac, på 1,5 I magnumflaskor, är ett exempel pä hur man på tillverkarhåll försöker underblåsa denna posifiva trend mof alkoholfrift. Pommacsafsningen lär ha slagit så väl uf att bäde affärer och systembutiker nästan omedelbart sålde uf sina lager. Ett slopande av skaften på läskedryckerskulle ge tillverkarna ytterligare incitament till sädana satsningar.

Jag vill därför upprepa vad jag betonade vid den förra interpellationsdebatten, nämligen att alternativa drycker mäste gynnas. Dä läskedryckerna i dag helt klart accepteras i de stora konsumentgrupperna bland våra tonåringar, anser jag att redan detta synes vara mer än nog skäl för aft vi bör fa bort en produktskaft, som motverkar sådana gynnsamma effekter sorn en övergäng till alkoholfria drycker.

Andra skäl, vilkas betydelse icke kan bestridas, är att eff slopande av dessa speciella produktskatter skulle märkbart förbättra den hårt ansträngda

Nr 78

Torsdagen den 12 februari 1981

Anmälan av interpellationer

Nr 78

Torsdagen den 12 februari 1981

Meddelande om frågor

situationen för bryggeribranschen, och då främst för de mindre enheter som är belägna pä orter, där sysselsättningen redan i dag är hårt drabbad.

Den klart orättvisa beskattningen av läskedrycker och lättöl gör dessutom att de skattefria dryckerna juice och saft, som i grunden är likartade, får en konkurrensfördel som icke orsakas av tillverkningsfakforer eller konsumentens val utan av rent fiskala styrmedel. Detta kan icke vara acceptabelt från rättvisesynpunkt. Det bör också framhävas aft tillverkare av s. k. läskedrycksapparater i dag kan sälja exakt likadana drycker utan beskattning och därigenom utkonkurrera den inhemska industrin.

Def verkar finnas anledning att närmare granska hur man skall använda produktbeskattningen av drycker som ett alkoholpolitiskf verktyg, å ena sidan i vad gäller alkoholdryckerna, å andra sidan beträffande de alkoholfria dryckerna. Vill vi åstadkomma en övergång till alkoholfritt, kan vi infe ålägga dessa drycker en specialskatt som får motsatt verkan. För alkoholdryckerna bör också en översyn ske. Beskattningen bör konstrueras så, att de alkoholpolitiska målen kan uppnås med största möjliga effekt. Konsumtions-utvecklingen de senaste åren inger oro framför allt ur den aspekfen atf lättvinet går kraftigt framåt på bekostnad av klass Il-ölet, som i dag inte synes spela en sådan alkoholpolitisk roll aft def föranleder framfida kraftiga skattebelastningar. Statsmakterna bör beakta detta vid kommande höjningar av skatterna på alkoholdrycker.

Det statsfinansiella läget är ansträngt, och jag har full förståelse för att man från statsmakternas sida tvekar inför en reform som innebär lägre direkta skatteintäkter. Mot detta kan emellertid i viss män ställas en minskning framöver av utgifterna för alkoholskadade ungdomar samt åtgärder för att minska sysselsättningsproblemen vid bryggeriorfer. Under alla omständigheter hoppas jag att budgetdepartementet framlägger ett förslag, som innebär att beskattningen av läskedrycker och lättöl justeras i en riktning, som klart visar att man vill uppfylla de intentioner som deklarerats fidigare.

Jag vill därför fråga budgetministern följande;

Varför har inte förslag framlagts från departementet, såsom utlovades i april 1980, och när kommer eft förslag att lämnas?

Kommer förslaget att innebära ett slopande av skaften på läskedrycker och lättöl eller, om så icke är fallet, vilken uppläggning kommer att tillämpas vid beskattningen av de alkoholfria dryckerna?

Vid tillkomsten av studiestödsreformen anförde ansvarigt statsråd i proposifion 1975:23: "För grundskole- och gymnasiestudier föreslår SVUX aft företräde bör ges den som har kort tidigare utbildning. Jag delar denna uppfattning."

Av förarbetena i övrigt framgår att sökande med enbart 6- eller 7-årig folkskola bör ges företräde gentemot sökande med t. ex. 9-årig grundskola.

I nämnda proposition anger föredragande statsråd vidare " att

särskild hänsyn tas till vissa grupper, t. ex. handikappade."

Centrala studiesfödsnämnden har numera i anvisningar CSNFS 1980:19 slagit fast att de båda nämnda utbildningsbakgrunderna skall jämställas vid urval bland sökande fill särskilt vuxensfudiestöd. I samma anvisningar har centrala studiestödsnämnden ocksä angett att sökande med handikapp skall prioriteras vid urval endast om handikappet kan anses vara ett hinder för frifidssfudier.

Delar statsrådet centrala studiesfödsnämndens tolkning av begreppen "kort tidigare utbildning" och "handikapp" för urval bland sökande fill särskilt vuxenstudiestöd? Om så infe är fallet, vilka åtgärder kan vara aktuella för atf få fill stånd en ändring av centrala studiesfödsnämndens anvisningar?

Nr 78

Torsdagen den 12 februari 1981

Meddelande om frågor

1980/81:270 av Lars Hedfors (s) till statsrådet Elisabet Holm om importen av blodplasma:

Enligt uppgift importeras i dag 70 % av den blodplasma som används i vårt land. Detta är ur mänga synpunkter djupt otillfredsställande. Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar därför Sverige aft på sikt bli självförsörj'ande med blod. För detta krävs ytterligare 250 000 givarfillfällen per är.

Med anledning härav får jag anhålla om svar på följande fråga;

Vilka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att öka Sveriges självförsörjningsgrad när def gäller tillgången på blodplasma?

1980/81:271 av Gunnar Olsson (s) till statsrådet Elisabet Holm om tidpunkten för förslag till ny hälso- och sjukvårdslag:

Hälso- och sjukvårdsutredningen (HSU) avlämnade i november månad 1979 sitt betänkande Mål och medel för hälso- och sjukvården.

I betänkandet föresläs en helt ny lagstiftning för hälso- och sjukvården.

Remisstiden utgick den 1 oktober 1980. Av sammanställningen av remissvaren att döma är det ett krav från landstingen att utredningens förslag läggs fill grund för en ny lagstiftning på sjukvårdens område.

I anledning härav vill jag fill statsrådet Elisabet Holm ställa följande fräga;

När avser statsrådet förelägga riksdagen en proposifion med förslag om en ny hälso- och sjukvårdslag?

Nr 78

Torsdagen den 12 februari 1981

Meddelande om frågor

1980/81:272 av Börje Stensson (fp) fill statsrådet Karin Andersson om regeringens praxis i förpassningsärenden;

Av tidningsreportage i östgötafidningar framgår aft en 80-årig syrian, som sedan september 1979 bott hos sin ende son här i Sverige, hotas av förpassning.

Det borde vara möjligt aft fillämpa den nya utlänningslagen pä ett sätt som foge hänsyn till ålder och allmän svaghet.

Svensk invandringspolitik brukar av dess företrädare ofta karakteriseras som human och mänsklig.

Vilken hänsyn tas till en persons ålder vid bedömningen av humanitära hänsyn i förpassningsärenden?

den 12 februari

1980/81:273 av Alexander Chrisopoulos (vpk) till utbildningsministern om rätten fill grundutbildning för vuxna;

Ett trettiotal kvinnor av zigensk härkomst och blandat nationellt ursprung i Tensta och Rinkeby har själva tagit initiativ till och ställt krav på en alfabetiseringsundervisning, förlagd till de egna bostadsområdena. Ärendet har nu i ett halvår bollats mellan olika myndigheter, och ingen anser sig ha ansvar för att något sker.

Arbetsmarknadsstyrelsen avvisar ärendet, eftersom kvinnorna vill ha undervisningen i närheten av sina bosfäder, och man gör bedömningen atf de därför infe kan anses stå till arbetsmarknadens förfogande. Inom ramen för vuxenundervisningen är kommunen skyldig atf ordna grundutbildning för sådana vuxna som saknar grundläggande kunskaper i läsning, skrivning och matematik. Enligt skolöverstyrelsens författningssamling (1977:42) skulle denna skyldighet emellertid ej gälla zigenare.

Jag vill mot denna bakgrund ställa följande fråga:

Är def förenligt med svensk invandrar- och minoritetspolitik aft utesluta viss etnisk grupp, exempelvis zigenare, från rätten fill grundutbildning för vuxna?

1980/81:274 av Ingrid Sundberg (m) till statsrådet Britt Mogård om försöksverksamheten med yrkesintroduktion;

Försöksverksamheten med yrkesintrodukfion har nu kommit i gång i åtskilliga kommuner, och programmet verkar få god anslutning. Efter introduktionskursen erbjuds de unga en upp till 40 veckor lång period på en arbetsplats i syfte att ge dem erfarenheter och kunskaper som underlättar framfida anställning, I flera fall har emellertid def lokala facket motsatt sig denna typ av arbetslivserfarenhet för ungdomarna och ställt som villkor atf de avlönas enligt avtal som gäller på arbetsplatsen. Då alternativet har varit att avbryta yrkesintroduktionen har de unga tvingats fill defta, vilket de ofta djupt beklagat.

1980/81:275 av Ingrid Sundberg (m) fill socialministern om lämplighetsprövning vid anställning på barndaghem och fritidshem;

Kommunernas ökade ansvar för ungdomar som inte påbörjat gymnasieskola innebär bl. a. aft def åligger berörda myndigheter atf hjälpa de unga till meningsfull sysselsättning. Svårigheten att finna någon form av arbete för dessa ungdomar tycks ha resulterat i atf man i ökad utsträckning låter dem tjänstgöra på kommunens barndaghem och frifidshem, ofta utan atf någon undersökning görs om ungdomarnas lämplighet för denna form av arbete. Åtskilliga ungdomar som begått brott visar sig vid personundersökning ha haft kortare eller längre arbete vid barndaghem och fritidshem. Mof bakgrund härav vill jag ställa följande fråga:

Anser statsrådet aft någon form av lämplighetsprövning är motiverad för anställning vid barndaghem och fritidshem, och hur bör i sä fall denna ske?

Meddelande om frågor

1980/81:276 av Ingrid Sundberg (m) till jusfifieministern om tillgreppen 1 butiker och varuhus:

Tillgreppen i butiker och varuhus ökar alltmer och innebär en orimlig ekonomisk belastning för såväl affärsinnehavare som konsumenter. Stöld-utredningen tillsattes förra året, och under tiden har affärsföretagen försökt bemästra snatferierna med olika åtgärder, men framgången har varit ringa. Jag önskar därför ställa följande fråga till justitieministern:

Hur ser statsrådet på ökningen av tillgrepp i butiker och varuhus?

1980/81:277 av Rune Johansson (s) till industriministern om sysselsättningen vid Håvreströms Bruk:

Södra Skogsägarnas styrelse har lämnat besked om att man avser att avskeda halva personalstyrkan - 300 av 625 arbetsplatser - vid Håvreströms Bruk. Skulle denna personalminskning komma till stånd innebär detta ett dråpslag mot Melleruds kommun. En nedläggning av denna omfattning medför att mellan 30 och 40 % av kommunens industrisysselsatta blir utan arbete. Då knappast några ersättningsjobb finns att erbjuda inom regionen blir kommunens och de arbetslösas svårigheter övermäktiga.

Mof denna bakgrund vill jag till industriministern ställa följande fråga: Är regeringen beredd aft medverka till en posifiv lösning av sysselsättningen vid Håvreströms Bruk?

Nr 78

Torsdagen den 12 februari 1981

Meddelande om frågor

tillsättas som skall få till uppgift atf inom utrikesdepartementets område föreslå besparingar med 50 milj. kr. under en femårsperiod.

Med hänvisning fill aft olika anslag för de mycket angelägna freds- och nedrustningsfrågorna upptas under flera punkter i tredje huvudtiteln vill jag ställa följande fråga fill utrikesministern:

Vilka möjligheter ser utrikesministern till eff rationellare handhavande av Sveriges sföd fill internationella icke-statliga organisationer som nämns under punkt B 5, tredje huvudtiteln?

1980/81:279 av Rolf Sellgren (fp) till kommunikationsministern om rätten till riksfärdtjänst för synskadad med ledarhund:

Under folkpartiregeringens tid antog riksdagen i samband med 1979 års trafikpolifiska beslut förslaget om att försöksvis inrätta riksfärdtjänst för vissa handikappgrupper. Syftet var att personer som ur kommunikationssynpunkt är mycket gravt handikappade genom riksfärdtjänsfen skulle ges möjligheter aft göra längre resor.

Förutsättningen för en riksfärdtjänsfresa är atf den i normalfallet sker med reguljärt fjärrfrafikmedel på större delen av sträckan. Med hänsyn fill handikappets art eller andra särskilda förhållanden kan resan göras även med flyg eller första klass tåg och i förekommande fall med sovplats i enbäddskupé.

Def har i den prakfiska tillämpningen av reglerna förekommit tveksamhet om t. ex. en synskadad med ledarhund vid resa med sovvagn på SJ skall betraktas som svårt handikappad och därmed vara berättigad fill riksfärdtjänst. Klart äratf en ledarhund inte bör resa skild från den synskadade, t. ex. i bur. Den synskadade är beroende av sin ledarhund vid varje förflyttning. Om infe färdtjänsten kan utnyttjas får den resande betala för hela sovkupén jämte lika många färdbiljetter, vilket leder fill orimliga resekostnader.

Med hänvisning härtill ber jag att fill kommunikationsministern få ställa följande fråga:

Anser kommunikationsministern att riksfärdtjänsten bör gälla även för synskadade med ledarhund?

9§ Kammaren åtskildes kl. 12.06.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Gunborg Apelgren