Riksdagens protokoll 1980/81:64

Onsdagen den 21 januari

Kl. 10.00

1 § Justerades protokollet för den 13 innevarande månad.

2 § Talmannen meddelade aft Inga Lantz anhållit om ledighet frän uppdraget som riksdagsledamot under fiden den 23 februari - den 28 mars 1981.

Kammaren biföll denna ansökan.

Talmannen anmälde atf Ulf Sivertun (vpk) skulle tjänstgöra som ersättare för Inga Lantz.

3 § Föredrogs och hänvisades
Proposifion

1980/81:86 fill lagutskottet

4 § Föredrogs och hänvisades
Motionerna

1980/81:363-366 fill konstitutionsutskottet 1980/81:367 fill jusfitieutskottet 1980/81:368 till finansutskottet 1980/81:369 och 370 fill skatteutskottet 1980/81:371 fill justitieutskotfet 1980/81:372 och 373 till lagutskottet 1980/81:374-376 till socialutskottet 1980/81:377 och 378 till kulturutskottet 1980/81:379 och 380 till utbildningsutskottet 1980/81:381-383 till trafikutskottet 1980/81:384-387 till jordbruksutskottet 1980/81:388-392 till näringsufskottet 1980/81:393 och 394 ull arbetsmarknadsutskottet 1980/81:395 till näringsufskottet

5 § Föredrogs och bifölls

Interpellationsframställning 1980/81:83 31

Nr 64

Onsdagen den 21 januari 1981

Branschregister och etableringskontroll inom vissa branscher

6 § Branschregister och etableringskontroll inom vissa branscher

Föredrogs näringsutskottets betänkande 1980/81:2 om branschregister och etableringskontroll inom vissa branscher.

Anf. 1 LENNART PETTERSSON (s):

Herr talman! I detta betänkande tar näringsufskottet upp fem motioner som behandlar fyra branscher- bilverkstäder, byggföretag, restauranger och städföretag. Dessa branscher har det gemensamt att det där finns en icke obetydlig och växande undervegetation av mindre nogräknade företag. Det är företag som inte betalar de skatter och arbetsgivaravgifter som företagen skall betala och som därigenom många gånger kan bjuda under seriösa företag i konkurrensen om kunderna.

Den negativa effekten av detta är tvåfaldig. Dels gör företagen inte rätt för sig gentemot det allmänna - företagen begär skattebrott. De vältrar därmed över sina förpliktelser pä andra skattebetalare. Dels konkurrerar dessa företag ut de seriöst arbetande företagen, som fär det allt svårare att arbeta vidare. Alla är medvetna om att situationen i dessa branscher blir allt besvärligare. Fiffelföretagen breder ut sig, och de seriöst arbetande företagen trängs mot väggen.

Inför behandlingen av detta ärende uppvaktades näringsufskottet av representanter för Motorbranschens riksförbund under ledning av en bekant i denna kammare, nämligen den förre moderafriksdagsmannen Sven-Olov Träff. Utskottet uppvaktades också av de fackliga organisationerna. De uppvaktande belyste hur branschens företag fått det allt svårare, tvingats krympa sin verksamhet och avskeda folk i betydande omfattning, medan icke skaftebetalande källarfirmor med kontoret på fickan brett ut sig alltmer. Vad man nu begärde av utskottet och riksdagen var ett branschregister över bilverkstäderna för att myndigheterna skall kunna hålla en bättre uppsikt över branschen och därigenom lättare komma åt företag som arbetar på ett oegenfligt sätt.

Från socialdemokratiskt håll i utskottet stöder vi detta krav, som också innebär ett tillmötesgående av en moderat motion med Wiggo Komstedt som första namn. Vi är förvånade över atf man från borgerligt håll i utskottet inte ens velat gä sä långt i kampen mot den ekonomiska brottsligheten.

Det gäller inte bara, som jag sade inledningsvis, att vissa företag begår skattebrott. Det gäller ju dessutom atf seriösa företag slås ut i en ökande takt genom att de inte kan konkurrera med de skattefuskande företagen.

När det sedan gäller motiqnskraven på en direkt etableringskontroll är vi socialdemokrater av naturliga skäl mera tveksamma. Det är ett ganska stort steg aft ta. Här gäller det bl. a. principen om näringsfrihet, och den skall man naturligtvis inte tumma på i onödan. Det gäller också behovet av förnyelse i olika branscher som ofta kommer via etablering av nya företag, Å andra sidan kommer man inte ifrån atf situationen för de seriöst arbetande småföretagen och deras anställda nu är så svår i vissa branscher som utsätts för ekonomisk brottslighet aft en etableringskontroll också måste övervägas.

Näringsutskottefs socialdemokrater har därför i ett yttrande till justifieut-skottet angående åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten föreslagit atf en utredning skall tillsättas för aft pröva frågan om etableringskontroll i branscher där den här typen av problem finns. Vi vill också aft man i så fall prövar hur etableringskonfrollen skall utformas för aft inte hindra de nyttiga och de riktiga nyetableringarna.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall fill de socialdemokratiska reservationerna 1 i näringsutskottets betänkande.

Nr 64

Onsdagen den 21 januari 1981

Branschregister och etableringskontroll inom vissa branscher

Anf. 2 KARIN NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Jag skall begränsa mitt inlägg till att avse vpk-motionen och går inte in på de övriga frågorna.

Den städbranschutredning som fillsattes med anledning av ett mofionsförslag från vänsterpartiet kommunisterna 1974 konstaterade i sitt betänkande att man vid tiden för undersökningen hösten 1977 kunde karakterisera gruppen städare på följande sätt:

Gruppen städare har en hög andel kvinnor - 92 %,

En relativt stor andel invandrare - totalt 11 % och i Stockholmsregionen 35%,

Läg andel fackligt organiserade - 57 %,

Läg utbildningsnivå - 80 % hade enligt folk- och bostadsräkningen 1970 sjuårig folkskola eller kortare skolutbildning.

En stor andel delfidsarbetande - 41 % arbetade mindre än 20 timmar per vecka och 40 % 20-34 timmar per vecka.

En relativt stor andel som arbetar på icke dagtid eller helger - 56 % arbetade enbart vardagar på dagtid.

Vad man här kunde ha tillagt och som framgår av utredningen är att arbetsmiljö och arbetsförhållanden för städare är dåliga. Exempelvis saknade 44 % omklädningsrum, och 51 % saknade tillgång fill klädskåp, 32 % av direktanställda städare, främst i mindre företag, saknade fillgång till städrum med utslagsvask. Arbetet är så tungt aft ingen under längre tid orkar arbeta på helfid. Personalomsättningen bland städarna är hög - för den rörliga delen av städare hos städentreprenadföretagen ca tre gånger per år.

Städarna ligger trots sitt tunga jobb och sina dåliga arbetsförhållanden längst ner på löneskalan. Där konstaterar utredningen att städare inom Fasfighétsansfälldas förbund som arbetar i städentreprenadföretag sammantaget ligger sämst till vad avser ordinarie timlön samt timgränser och timersättningar för obekväm arbetstid. Vilka löner som utgår till de fackligt oorganiserade städarna framgår inte av utredningen. Men enligt den utredning som jämställdhetsdelegationen gjort ligger lönerna för oorganiserade kvinnor betydligt lägre än för de fackligt organiserade.

Betingslön är en speciell löneform som förekommer främst inom städbranschen. Systemet med beting och befingslöner är ett sätt att hålla lönekostnaderna nere för arbetsköparna. Genom inarbetning av en fastsfälld arbetstid ges sken av en högre timlöneersättning. Beting är den lömskaste

Nr 64

Onsdagen den 21 januari 1981

Branschregister och etableringskontroll inom vissa branscher

formen av ackordssystem, därför aft inarbefningen av arbetstid är inlagd innan timlönen fastställs. Städning på beting leder också i större utsträckning till tidig utslitning och utslagning av städare. Detta drabbar hårt. Eftersom en stor andel städare saknar anställningsbevis, så undandras dessa såväl sociala förmåner som anställningstrygghet.

Den borgerliga regeringens svångremspolitik och angrepp på den offentliga sektorn har ytterligare aktualiserat vår motion. Städning i egen regi eller städning pä entreprenad är en politisk fräga. Och det är infe så länge sedan Svenska Dagbladet gick ut med en helsidesrubrik och en arfikel där man påstår att kommuner och landsting skulle tjäna tiofals miljoner på aft låta entreprenörer fa hand om all städning i offentliga lokaler. I dag står städbolagen för ungefär en fjärdedel.

Atf det sedan är städarna som genom sämre anställningstrygghet, sämre arbetsmiljö och sämre löner får betala en del av de besparingar man tror sig göra bekymrar inte, - inte heller att staten genom minskade skafteintäkter får betala den övriga delen av kostnaden och dessutom betala städbolagens vinster. Detta ingår i den fria företagsamheten och näringsfriheten som de borgerliga ständigt slår vakt om.

För regeringspartierna kan ju inte komma ifrån de problem inom städbranschen som utredningen har definierat mot bakgrund av det faktamaterial som den tagit fram och hänfört till två huvudområden.

Det ena är sådana problem som sammanhänger med inslaget av oegentligheter i samband med städenfreprenadföretagens näringsutövning.

Det andra är sådana problem som jag redan nämnt och som sammanhänger med de arbets- och anställningsförhållanden som städarna arbetar under.

Vad gäller den första delen, så fastslår utredningen att det föreligger brister i städenfreprenadföretagens fullgörande av sina skyldigheter när det gäller erläggande av skatter och arbetsgivaravgifter.

Detta har utredningen fått belagt genom en enkät till bl. a. samtliga lokala skattemyndigheter och kronofogdemyndigheter. Vidare sägs i utredningen atf vissa omständigheter talar för att s. k. uthyrning av arbetskraft eller olaga arbetsförmedling bedrivs i städbranschen.

Jag vill bestyrka vad utredningen kommit fram till genom att beskriva ett i är i Stockholm avslöjat fall av grovt bedrägeri. Fyra handelsbolag lierade med ett storföretag i städbranschen har fuskat bort 4,2 milj. kr., genom att inte betala skaft och avgifter. Städbolaget är ett av de största i Sverige med 400 anställda och en omsättning på 30 milj. kr. Fusket har pågått under flera år. Huvudbolaget har anlitat fyra handelsbolag som egentligen inte drivit någon affärsverksamhet. Men handelsbolagen har ordnat tillfällig arbetskraft när det behövts extra personal. Dessa anställda arbetade under städbolagets arbetsledning och på dess arbetsplatser. Handelsbolagen har tagit emot betalning från städbolaget och sedan avlönat sin arbetskraft, som jobbat för nettolön utan kvitto och skafteavdrag.

Det är svårt att tro aft städbolaget, som ändå klassats som ett av de seriösa

företagen, hade andra avsikter än aft komma ifrån skatter och andra avgifter genom bildandet av handelsbolag. Självfallet blir det också en omöjlighet för kommuner och landsfing att konkurrera i det anbudsgivande som det här rör sig om. En helt snedvriden konkurrens: å ena sidan nettolöner utan kvitto och skatteavdrag och sociala avgifter, å andra sidan anbud räknat pä normala omkostnader, skatter och arbetsgivaravgifter betalda enligt lag.

Vi har i dag ett mindre antal stora bolag etablerade i städbranschen. Vi har ca 800 registrerade bolag enligt statistiska centralbyrån. Men det finns dessutom flera tusen mindre bolag, med bara eft fåtal anställda och ofta med kontoret på fickan - bolag med en total avsaknad av respekt för fackliga avtal, ATP-skyldighet eller miljökrav.

Det är utvecklingen främst under 1970-talet som gett vpk anledning att ställa krav om införandet av etableringskontroll i form av obligatorisk tillståndsgivning för städbolag. Det som presenterades i utredningen som kom förra året styrker våra krav. Vad vi saknar är konkreta förslag till åtgärder mot de missförhållanden som klart dokumenterats finns.

Det andra yrkandet i motionen är också vikfigt med vetskap om den borgerliga regeringens angrepp på den offentliga sektorn och dess verksamhet som man i allt större utsträckning vill privafisera. Effektiviteten i samhället kan ökas genom utveckling av entreprenadsystemet - det är Sveriges hantverks- och indusfriorganisations recept, som man gått ut med i en särskild skrift.

Anlita dessa företag- det blir billigare och bättre, säger man. Frågan är då: Billigare och bättre för vem? Det blir i varje fall inte billigare eller bättre för vare sig skattebetalarna eller de anställda. Vinsterna hamnar i de här fallen enbart i de privata städbolagens fickor.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall dels till reservation 4 beträffande etableringskontroll för städbolag, dels fill yrkande 2 i den vpk-mofion som behandlas i detta betänkande.

Nr 64

Onsdagen den 21 januari 1981

Branschregister och etableringskontroll inom vissa branscher

Anf. 3 PER WESTERBERG (m):

Herr talman! I näringsutskottefs betänkande nr 2 finns fyra reservationer. Den första behandlar eft krav på införande av branschregister för bilverkstäder. Reservation nr 2 behandlar krav på införande av branschregisfer och utredning av etableringskontroll inom byggbranschen. Reservafion nr 3 vill ha en utredning om etableringskontroll inom hotell- och restaurangbranschen, och reservation nr 4 vill utreda en etableringskontroll inom städbranschen.

För att börja med bilverkstäderna kan det sägas att det nog inte råder någon som helst tvekan om atf det finns stora problem inom bilbranschen. Särskilt bilverkstäder har under senare år fått vidkännas en allt svårare konkurrens från mindre seriösa företagare. Jag vill betona att det inte finns några åsiktsskillnader mellan utskottets majoritet och reservanterna i fråga om att man bör komma fill rätta med denna typ av oseriösa företagare så snart det över huvud taget går.

Trots detta får man infe glömma aft det finns ett mycket stort antal både

Nr 64

Onsdagen den 21 januari 1981

Branschregister och etableringskontroll inom vissa branscher

nya och mindre företagare inom bilverkstadsbranschen som är både seriösa och samhällsnytfiga. Åtgärder mot oseriösa företag får inte leda till aft dessa nya småföretag begränsas i eller hindras från aft starta sin verksamhet. Tvärtom måste nya småföretag stödjas i starten - detta även inom bilverksf adsbranschen.

I reservafion nr 1 vill reservanterna ha ett särskilt bilregister. Vi anser frän utskottsmajoriteten att detta är eft ställningstagande som kommer alldeles för tidigt. Statskontoret fick i april föregående år i uppdrag av regeringen att tillsammans med statistiska centralbyrån och riksskatteverket fill den 1 juni i år komma med ett förslag om basregister innefattande samtliga företag, arbetsfillfällen och organisationer. Med hänvisning fill detta finns det ingen anledning att bifalla de motioner som reservation nr 1 stöder sig på. Det utredningsförslag som snart kommer att läggas fram fillgodoser förhoppningsvis en rad av de synpunkter som framförs i reservation nr 1.

Regeringen har vidare i augusti 1979 gett konsumentverket i uppgift att intensifiera sin tillsyn över bilverkstadsbranschen.

I reservafion nr 2, som gäller byggbranschen, vill man utreda eft förslag till etableringskontroll inom denna bransch. SIND 1976:2 är en utredning om bl. a. en eventuell etableringskontroll inom byggbranschen. Den utredningen ansåg att det infe fanns tillräckligt material för ett förslag om etableringskontroll inom byggbranschen. Sedan dess har konkurslagen kommit att skärpas. Skärpningen gäller materiella konkursgäldenärers rörelsefrihet och tvångsmedel mot konkursgäldenärer. Vidare har det fr. o. m. den 1 juli 1980 införts en möjlighet att meddela näringsförbud vid ett uppenbart missbruk av konkursinstifutet. Vi finner en etableringskontroll vara föga effektiv, och dessutom motverkar den delvis sina egna syften.

Hotell- och restaurangbranschen utreddes så sent som 1978. Inom denna bransch finns en typ av etableringsfillstånd vad gäller alkoholhaltiga drycker. Det är ingen som helst tvekan här heller om atf det finns anledning atf se allvarligt på alla typer av missbruk av företagande inom speciellt hotell- och restaurangbranschen. Det har hävdats att alla sorter av osunt företagande finns inom denna bransch allfifrån skattefusk, förhindrande av uppbörd av avgifter, konkurser och dålig bokföring till samband med narkotikahandel, samband med prostitution, svarta pengar, illegal arbetskraft och diverse broftssyndikat.

Trots detta har jag svårt att se att någon form av etableringskontroll utöver etableringsfillstånd för servering av alkoholhaltiga drycker skulle kunna förbättra laglydnaden inom branschen. Det finns all anledning att hela fiden ha i åtanke att ett alltför byråkratiskt sysfem allvarligt kan försvåra olika former av nyföretagande. Nyföretagandet inom hotell- och restaurangbranschen har i stora stycken utvecklats i positiv riktning och förnyat denna bransch på ett önskvärt sätt. Jag har svårt att se att etableringskontroll skulle kunna utgöra något ändamålsenligt medel att komma fill rätta med de svårartade former av brott som fidigare refererats till. Risken är uppenbar att resultatet i stället skulle bli aft nyföretagandet allvarligt försvårades.

Städbranschutredningen, som redan tidigare varit uppe i denna debatt.

avlämnade sitt slutbetänkande 1979. Även denna bransch är med andra ord utredd helt nyligen. Jag kan inte heller på detta område finna någon som helst anledning att tro att laglydighet och nyföretagande skulle gynnas av att man införde etableringskontroll. Jag finner det heller inte särskilt meningsfullt att ånyo utreda branschen med syfte på etableringskontroll, eftersom branschen har utretts så sent som 1979.

Jag vill gärna erinra denna kammare om att det var genom att man avskaffade det genomreglerade skråväsendet under senare hälften av 1800-talet som det svenska näringslivets utveckling tog fart. Införandet av näringsfriheten, det fria företagandet, var en viktig orsak till den snabba ekonomiska tillväxt och välfärdsfillväxf som vi har haft under 1900-talef. De reservationer som föreligger i näringsutskottets betänkande nr 2 gär i motsatt riktning och reservanterna vill närmast införa - eller i varje fall utreda - en ny reglering, en ny etableringskontroll, som knappast kan gagna näringsfriheten eller ens laglydigheten vad gäller efterlevnad av gällande lagar och skatteregler. Inskränkningarna i näringsfriheten har varit väldigt få här i Sverige. Inskränkningarna har närmast gällt verksamhet som avsett ordnings-, säkerhets-, hälso- eller arbetarskydd. Denna positiva syn pä näringsfriheten i förening med åtgärder syftande till atf komma till rätta med s, k, oseriösa företag måste vara grunden för en offensiv näringspolitik under kommande år.

Herr talman! Jag ber aft få yrka bifall till näringsutskottets hemställan i betänkande nr 2 till alla delar.

Nr 64

Onsdagen den 21 januari 1981

Branschregister och etableringskontroll inom vissa branscher

Anf. 4 LENNART PETTERSSON (s) replik:

Herr falman! Det blir riktigt intressant när Per Westerberg svingar sig upp till de stora ideologiska höjderna och hänvisar till avskaffandet av skråväsendet som grund till de kommande ekonomiska framstegen i Sverige. Men det är inte den debatten vi för i dag, utan diskussionen gäller hur vi skall komma till rätta med avarterna inom branscher som är utsatta för en kvalificerad ekonomisk brottslighet i ökande och oroande utsträckning. Jag tror infe att de småföretagare som försöker arbeta med lagliga medel i dessa branscher är särskilt nöjda med hänvisningar till att det var avskaffandet av skråväsendet som på sin fid - tillsammans med andra faktorer - medförde möjligheter att få ett ekonomiskt uppsving. Det viktiga är ju atf vi tar itu med de problem som existerar för stunden och att vi gör det bestämt. Per Westerberg säger att det inte existerar några åsiktsskillnader när det gäller problembeskrivningen i de här branscherna - bilverkstäder, restauranger, städföretag och liknande.

Däremot kan vi konstatera aft den skillnaden ändå finns atf reservanterna, socialdemokraterna i utskottet, vill göra något åt denna situation, medan den borgerliga majoriteten inte vill göra någonting.

De hänvisningar som görs till olika utredningar kan jag bara befrakta som rena undanflykter. Hänvisningen till att statskontoret har fått i uppdrag att upprätta eft basregister med grundläggande uppgifter om företag och organisationer och att det skulle vara en ersättning för det branschregister

Nr 64

Onsdagen den 21 januari 1981

, Branschregister och etableringskontroll inom vissa branscher

över bilverkstäderna som de anställda och företagarna inom Motorbranschens riksförbund gemensamt har begärt håller helt enkelt inte. Det är ett grundläggande statistiskt register som i princip skall omfatta samtliga omkring 250 000 småföretag och större företag. Det kan aldrig bli något annat än ett basregister med en mängd luckor i. Det kan aldrig användas som en informationskälla så att man skall kunna ta itu med fiffelföretag. Den hänvisningen betraktar vi från vårt håll alltså som en ren och skär undanmanöver därför att man icke vill göra någonting.

När det gäller branschregisfer på byggsidan vill man inte heller gå vidare. Man vill inte vara med på en efableringsufredning. Där hänvisar man fill SIND:s utredning. Den avser förhållandena i början av 1970-talet, men sedan dess har situationen ytterligare starkt försämrats inom byggbranschen och när det gäller skuttarna. Inte heller den hänvisningen, herr falman, är relevant i dagens situation.

Jag kan inte annat än att återigen yrka bifall till de fyra reservationerna från socialdemokratiskt häll.

Anf. 5 KARIN NORDLANDER (vpk) replik:

Herr falman! Per Westerberg sade att det finns seriösa småföretag, och det har väl aldrig någon ifrågasatt. Men det är ju just för att skydda de seriösa företagen som den här kontrollen behövs. Jag kan inte förstå hur de seriösa företagen skall kunna konkurrera, om det är fritt fram att - som de här städbolagen gör - konkurrera utan hänsyn till något som helst socialt ansvar. Om man har litet sunt förnuft borde man inse att det är fördelaktigt med städning i egen regi, med direkt anställd personal, för det är helt klart atf det är fördyrande med sådana mellanhänder som städentreprenörerna utgör. Städbolagen skall ju infe bara klara sina administrativa kostnader, de skall också ha en vinst av verksamheten. Den vinsten kan de bara få genom ett otillbörligt utnyttjande av de anställda - genom underbetalning, ökad stress och utslagning. Det är s. k. hemmafruar och invandrare utan facklig förankring som man vänder sig fill. Detta är ett faktum som gäller de flesta städbolagen. Kunskapen om hur man handskas med olika material är plus minus noll. Det finns mänga fall där kommuner har åsamkats kostnader för stora reparationer, exempelvis fill följd av att man tvingats byta hela golv. Det finns verkligen ett behov av sanering inom defta verksamhetsområde.

Jag fäste mig vid en annan sak som Per Westerberg anförde. Han sade att bilföretagen skall granskas av konsumentverket. Men jag har svårt atf tro att konsumentverket, som är det verk som fär de största nedskärningarna i årets budgetproposition, skall kunna klara några nya uppgifter. Jag skulle vilja ha någon förklaring fill hur det skall gå fill.

Anf. 6 PER WESTERBERG (m) replik;

Herr talman! Visst finns det inom vissa branscher problem med oseriöst företagande. Jag har också tidigare betonat att vi skall försöka komma till rätta med dessa problem. Att problemen har accentuerats allteftersom vi fått

ett allt högre skaftetryck är också helt klart.

Närings- och etableringsfriheten är något som småföretagarna - oavsett vad Lennart Pettersson och Karin Nordlander säger - är väldigt aktsamma om. De vill ha kvar rätten atf etablera sig och eftersträvar inte någon form av etableringskontroll. Däremot är de lika angelägna som vi aft få bort det oseriösa företagandet, skattefusket, fusket med olika former av avgifter, med moms osv. Man bör ha klart för sig att det basregister som statskontoret i samarbete med statistiska centralbyrån skall lägga fram förslag om fill den 1 juni i år, är ett steg mot att registrera alla företagare, arbetsgivare och organisationer. Det är ett sätt att göra skattemyndigheten medveten om alla de arbetsplatser som finns, och det kan förutom tillgodoseendet av den rena skatteindrivningen också leda till översyn av arbetarskydd och mycket annat. Jag tror inte att man får till stånd en sanering av en bransch genom etableringskontroll. Den avser i stället att tillse att gällande skaftelagstiftning och andra lagar och förordningar efterlevs.

Jag skulle även vilja fråga Lennart Pettersson var han egentligen vill sätta stopp för etableringskonfrollen. Vilka nya branscher är det egenfiigen som kommer i fråga efter dessa branscher? Det finns en risk för att man beträffande bransch efter bransch kommer att påtala aft det finns oseriösa företagare. Vad skiljer exempelvis ett bilverkstadsregisfer från ett basregister? Är inte också övriga branscher intressanta i vad gäller etableringskontroll? Varför vill man inte utreda dem över hela linjen? Ser inte Lennart Pettersson risken för byråkrati och eft minskat nyföretagande i vårt land, om man går in för etableringskontroll, som ett allvarligt problem?

Nr 64

Onsdagen den 21 januari 1981

Branschregister och etableringskontroll inom vissa branscher

Anf. 7 LENNART PETTERSSON (s) replik:

Herr talman! När det gäller de branscher som vi diskuterar i dag är alla medvetna om att ekonomisk brottslighet och skatfeundandragande är extremt vanliga. Jag tror att det går en ganska skarp gräns mellan dessa branscher och många andra. Det är därför som denna diskussion har kommit upp och som också näringslivets organisationer är oroade.

Det är vidare uppenbart att vad Per Westerberg i första hand diskuterar är etableringskonfrollen, medan han däremot inte vill ta upp någon som helst debatt om de krav som förts fram från näringslivets organisafioner, avseende branschregister inom vissa näringsgrenar syftande till aft ge större möjligheter att inskrida mot de företag som inte uppfyller sina skyldigheter.

Vi har från socialdemokratiskt håll icke bundit oss för etableringskontroll i någon av dessa branscher, men vi säger att situationen är så allvarlig atf man måste se igenom förhållandena noga och väga för- och nackdelar mot varandra. Det är så vi vill gä fram i dagens läge, och jag tycker mot bakgrund av den uppvaktning som skett i näringsutskottet att Per Westerberg borde ha förståelse för detta. Branschregister är måhända en alldeles utmärkt metod för atf undvika det som Per Westerberg tycker väsenfiigt sämre om, nämligen etableringskontroll. Det är mycket möjligt att det räcker med en sådan ökad insyn, och det är därför som vi ställt oss bakom det krav på denna som också branschens organisationer har fört fram. Det gäller däremot inte beträffande

Nr 64

Onsdagen den 21 januari 1981

Branschregister och etableringskontroll inom vissa branscher

det övergripande företagarregisfér som statistiska centralbyrån skall arbeta med. Det är inte den typen av register som kan användas i en operativ verksamhet. Den möjligheten kan vi alltså bara föra åt sidan. Det är på den punkten fråga om en ren undanmanöver från utskottsmajoriteten.

Det går heller inte att hänvisa till åtgärder med stöd av konkurslagstiftningen för att komma ät företagare som inte gör rätt för sig i vissa avseenden. De företag som vi talar om lever och frodas och går aldrig i konkurs. De betalar ju inte skatter på vanligt sätt utan arbetar enligt nettolöneprincipen och betalar inte heller in arbetsgivaravgifter. De går inte i konkurs. Konkurslagstiftningen är i de flesta fall pä intet sätt fillämplig gentemot dem.

Också här är det fråga om en typisk undanmanöver från utskottsmajoriteten. Jag hade hoppats att vi här skulle få en seriös debatt i en fråga som såvitt jag uppfattat också småföretagarnas organisationer ser mycket allvarligt på. Vi kan icke ha tvä kategorier av småföretag i vårt land: de som icke betalar skatt och de som betalar skatt. Förr eller senare kommer de oseriösa företagen atf fullständigt äta ut de seriösa och laglydiga företagen i värt land, om vi icke gör något mot detta. Det kan ske med många andra metoder än de här aktuella. Vi har tagit upp tanken på branschregister och vill utreda frågan om etableringskontroll. Där står vi, och jag tycker att Per Westerberg kunde ha förståelse för vår argumentering på den punkten.

Anf. 8 PER WESTERBERG (m) replik:

Herr talman! Jag vill betona att näringslivets organisafioner alltså inte är för etableringskontroll. Däremot är man för att få bukt med det oseriösa företagandet.

Jag vill ånyo återkomma till frågan om branschregister kontra basregister. Visst finns det företag som vill ha detta branschregisfer när det gäller bilverkstäder. Jag jobbar själv inom bilindustrin och är väl medveten om problemen. Jag konfronteras dagligen på min arbetsplats på Saab-Scania med de problem våra återförsäljare har med oseriösa bilverkstäder. Men en etableringskontroll är inget medel mot detta.

Eft basregister skulle, sä vitt jag kan bedöma, icke innebära någon större skillnad gentemot eft branschregister. Där skulle man kunna lista alla arbetsgivare som har anställda. Man skulle därigenom kunna kontrollera om arbetsgivarna betalar sina skatter och avgifter. Vad är det för hemliga saker som Lennart Petterssons branschregisfer skulle innehålla och som skulle göra att man på ett mycket effektivare sätt än genom ett basregister skulle kunna kontrollera atf lagar och förordningar efterlevs? Är det någon form av svarta böcker man skall föra eller vad är det fråga om?

Frågan om etableringskontroll på de här nämnda områdena har varit föremål för en utredning som helt nyligen har avslutats. Jag tycker infe atf det finns några skäl att starta nya utredningar nästan omedelbart efter det att föregående utredningar om etableringskontroll har avslutats.

Dessutom är jag överraskad av att Lennart Pettersson inte tycks värdera

den skärpning av konkurslagstiffningen som har skett. Defta är ett medel även mot oseriösa företag.

Talmannen anmälde aft Lennart Pettersson anhållit atf fill protokollet få antecknat atf han infe ägde rätt till ytterligare replik.

Anf. 9 HANS PETTERSSON i Helsingborg (s):

Herr falman! Jag och ett par partivänner har mofionerat om en utredning av det som håller på att hända inom byggbranschen. Vi ville ha en översyn av dessa förhållanden. I slutet av 1979 gjorde tidningen Arbetet och byggfacken i Malmö en liten utredning om hur det ser ut pä den s. k. skutfsidan. Man tittade på 20 skuttares affärer, och det visade sig att de bara betalade en tredjedel av den skaft som en yrkesarbetare inom byggnadsarbefarkåren betalade. Kunde man genom en så liten utredning få fram sä stora ölägenheter borde man kunna göra en statlig utredning som säg över hela branschen. Därför motionerar vi om aft detta skulle ske.

Lennart Pettersson nämnde två skäl för en sådan här utredning. Han talade om undandragande av skaft och om konkurrensförhållandena. Det finns flera skäl, och jag skall nämna två till.

Oftast är det på det sättet att de som anlitar de här skuttarna får ett mycket dåligt arbete utfört. Som konsumenter har de oftast ingen möjlighet aft reklamera arbetet, eftersom skuttarna inte är etablerade pä något sätt utan har kontoret på fickan och verktygen i en liten spann. Konsumenterna kommer alltså i kläm.

En mycket allvarligare sak är den som jag tog upp i en motion i förfjol. Det gäller frågan om vem som har arbetsgivaransvar om man anlitar arbetskraft på detta sätt. Det gär nämligen oftast på lösa boliner. Det händer sällan atf en företagare som erbjuder sina tjänster på det här sättet talar om för konsumenten atf denna har arbetsgivaransvar. Upplysningarna kommer först i efterhand. Oftast kan det ske i form av krav på arbetsgivaravgifter och sociala avgifter, om arbetstagaren deklarerar för det han tjänat genom arbetet. Men det kan hända atf en olycka inträffar, och det har också hänt atf en skuttare råkat ut för en olycka. Det visade sig då att den som hade hyrt honom för ett litet arbete fick betala kostnaden för läkarvården och hela den sjukdomssituafion som vederbörande hamnade i.

Mina partivänner i utskottet har reserverat sig till förmån för motionen. Det gäller reservation nr 2, och jag vill yrka bifall till den.

Per Westerberg åberopar SIND-utredningen, som snart är fio år gammal. Skall man åberopa dessa utredningar som gjordes i början av 1970-talet, när man ser hur allting har förändrats under 1970-talet, sä tror jag atf utvecklingen på detta område kommer att stå stilla.

Ett branschregister inom byggbranschen skulle inte på något sätt störa de seriösa företagare som i dag arbetar där. Jag tror tvärtom att det skulle vara en mycket stor fördel för dem. De skulle då kunna fä en bättre konkurrenssituation. Man skulle också från konsumenthåll kunna kräva bättre information av dem som erbjuder sina tjänster.

Nr 64

Onsdagen den 21 januari 1981

Branschregister och etableringskontroll inom vissa branscher

Nr 64

Onsdagen den 21 januari 1981

Branschregister och etableringskontroll inom vissa branscher

De som brukar stå här och säga sig vilja slåss för småföretagarna har verkligen en chans i dag att ställa upp för reservation 2. Det är ju endast en utredning vi vill ha om hur förhållandena är pä byggmarknaden.

Jag yrkar alltså bifall fill reservation nr 2.

Anf. 10 PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Jag vill ånyo betona atf småföretagen självfallet är intresserade av att få seriösa företag att konkurrera med. Däremot är etableringskontroll ett steg för långt ur deras synvinkel.

Jag delar Hans Petterssons uppfattning att det finns problem inom byggbranschen med oseriösa företagare eller hantverkare som struntar i sociala avgifter, struntar i att betala full skatt osv. Men jag tycker ändå att det önskemål om branschregister Hans Pettersson talar om tillgodoses via ett basregister, som innebär att man kan se på alla företag i alla branscher, inte bara byggbranschen, för att försöka få bättre efterlevnad av nuvarande förordningar och lagstiftning. Jag vill betona aft man genom detta register dessutom får möjligheter att se till att det blir ett bättre arbetarskydd på de företag vilkas existens myndigheterna nu inte ens känner till. Det är genom det registret man skall kunna komma till rätta med de problem det är fräga om.

Anf. 11 HANS PETTERSSON i Helsingborg (s):

Herr falman! Per Westerberg har här räknat upp en hel rad olägenheter som sammanhänger med de lösa etableringarna, och han säger att han sympatiserar med våra tankegångar. Han har också sagt att han vill komma till rätta med de missförhållanden som råder. Men jag frågar: Hur skall det ske? Man vill inte ens ställa upp när det gäller att göra en utredning om hur förhållandena är - trots att man vill komma till rätta med dem.

När det gäller att komma ät organiserad ekonomisk brottslighet och hela den problemafik som vi har inom resfaurangnäringen och som Per Westerberg själv nämnde, är det oftast så att man säger att man gärna vill ställa upp och hjälpa till, men sedan kryper man bakom honnörsord som rättstrygghet, personlig integritet och näringsfrihet. Ställ upp när vi vill göra en utredning om hur de branscher ser ut som det här är fråga om! Då är jag säker på att vi kommer en lång bit på väg när det gäller att bekämpa den ekonomiska brottsligheten.

Påståendena om aft detta basregister skulle innehålla uppgifter om huruvida företagen i fråga har betalat skatt, sociala avgifter och arbetsgivaravgifter, är helt gripna ur luften. Det finns icke underlag för detta i de utredningar som görs på den här punkten. Det kommer infe heller aft bli så, för det kommer man av andra skäl inte aft tillåta. Därför är basregistret, som Per Westerberg nu blåser upp till något så effektivt, mycket dåligt och föga användbart för det ändamål som Per Westerberg vill använda det till. Vad som behövs är ett direkt probleminriktat branschregister för de branscher som har problem till följd av den ekonomiska brottsligheten, så att man får en ökad insyn i vilka företag som finns inom resp. bransch. Det är alltså fräga om ett register som verkligen kan skötas pä ett sådant sätt att det hålls aktuellt till hundra procent. På basis av det registret kan man sedan vidta olika åtgärder. Det är den typen av register vi behöver för detta ändamål - inte ett nytt statistiskt basregister. Ett sådant kommer inte att uppfylla de krav som Per Westerberg tror att det skall uppfylla. Därför är, som jag har sagt fidigare, hänvisningen till basregistret en ren och skär undanmanöver.

Nr 64

Onsdagen den 21 januari 1981

Branschregister och etableringskontroll inom vissa branscher

Anf. 13 PER WESTERBERG (m):

Herr talman! Det är något överraskande att Lennart Pettersson inte tycker att man behöver det här basregisfret över företagare/arbetsgivare inom samfiiga branscher. Jag tycker att det är en helt naturlig idé atf upprätta ett sådant register för att man skall kunna effektivisera indrivning av skatter och avgifter. Avsikten är ju aft basregisfret skall omfatta alla företag och organisationer, alltså även de som eventuellt kan hålla på med oseriöst företagande. Jag kan tala om i min egenskap av anställd på Saab-Scania att det stora problemet är att verkligen finna de företag som icke är seriösa, s. k. svarta bilverkstäder. Det är svårt aft visa att de verkligen existerar, så att skattemyndigheter, arbetarskyddsinspektion m. fl. blir medvetna om dem och kan se till att lagar och förordningar efterlevs. Ett basregister har samma förutsättningar som ett branschregister atf kunna fä med alla dessa arbetsgivare. Jag tror därför atf upprättandet av ett basregister är ett effektivt sätt atf få till stånd skatteindrivning och bättre efterlevnad av lagar och förordningar.

Mom. 1 (branschregister för bilverkstäder)

Vid votering medelst rösträkning avgavs 164 röster för utskottefs hemställan och 164 röster för reservafion 1 av Ingvar Svanberg m.fl.

Kammaren beslöt med 165 röster att mom. 1 skulle avgöras omedelbart genom lottning. 163 röster avgavs för att ärendet skulle återförvisas till utskottet.

Talmannen nedlade i rösturnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter pä talmannens anmodan Wilhelm Gustafsson (fp) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna vara nej-sedeln.

Kammaren hade alltså fattat beslut i enlighet med nej-propositionens innehåll och bifallit reservation 1 av Ingvar Svanberg m. fl.

Anf. 14 MARGARETHA AF UGGLAS (m);

Herr talman! I det här betänkandet vinner förbudsivrarna nya framgångar. Nu är det flipperspel som skall bort och som förklaras vara orsak fill mycket fördärv i samhället. Jag tror väl inte aft s- och vpk-motionärerna hade fått utskottet med sig om infe Sven G. Andersson, känd från sin kamp mot de enarmade banditerna, bestämt sig för att dra i härnad också mot flipperspe-len.

Det som är både allvarligt och ledsamt är att förbudsivrarna gör det sä lätt för sig. Man hoppar på någon företeelse som infe ser bra ut, som kanske inte är bra, och genast ropar man på mer lagstiftning, på fler förbud, i stället för att fundera på för det första vilka de djupare liggande orsakerna till problemen är då det gäller skolkande ungdom t. ex. och för det andra om det kanske redan finns lagstiftning med vars hjälp man kan komma åf missbruken.

Att tro att man kan bota våra ungdomsproblem genom atf förbjuda flipperspel är ungefär lika förnuftigt som att tro att man bedriver god alkoholpolitik genom atf förbjuda snabbvinsatser.

Vi moderater menar aft man skall vara varsam med förbuden i ett öppet, demokratiskt samhälle. Vi delar infe motionärernas uppfattning att man genom lagstiftning som möjliggör förbud mot flipperspel kan komma fill rätta med missbruk, kriminalitet bland skolungdom, skolk från skolan och andra problem som har satts i samband med spelet. Dessa djupare liggande mänskliga problem måste lösas på annat sätt och i ett större sammanhang. De måste t. ex. angripas i skolan, där respekten för regler och normer på ett självklart sätt måste komma att prägla det vardagliga arbetet. De måste fas upp i hemmen, där föräldrarna måste besinna sitt stora ansvar för barnens fostran. Vidare måste barnen erbjudas posifiva alternafiv i form av meningsfylld fritidssysselsättning.

I handelsdepartementet bereds nu lotferiutredningens förslag. Utredningen har behandlat flipperspel och föreslår enligt utskottets referat bl. a. aft "flipperspel och liknande inte utformas så att barn och ungdom otillbörligt lockas att delta. Länsstyrelsen får, om det behövs från social synpunkt.

meddela innehavaren av lokal, där det finns flipperspel och liknande, föreskrifter om hur många spelapparater det får finnas inom lokalen. I föreskrifterna får också anges under vilken fid på dygnet anordningarna får hållas tillgängliga för spel eller tävlan. Länsstyrelsen får enligt förslaget även bestämma värdet på högsta insats och högsta vinst."

Lotteriutredningen har också varit på en omfattande remiss.

Enligt min och mina kollegers uppfattning hade det naturliga varit att avvakta handelsdepartementets beredning och regeringens ställningstagande i frågan.

Herr falman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall fill reservationerna 1 och 2 vid näringsutskottefs betänkande nr 3.

Nr 64

Onsdagen den 21 januari 1981

Kontroll av spelhallar och diskotek

Anf. 15 EVA HJELMSTRÖM (vpk);

Herr talman! Den mofion jag väckte här i kammaren för på dagen ett år sedan om ett kommunalf veto mot olämpliga ungdomsmiljöer i form av bl. a. spelhallar byggde på eft samarbete mellan vår fullmäktigegrupp i Stockholm genom Brit Rundberg, vår landstingsgrupp i Stockholm genom Eva Wikander och mig själv. Vi hade under en längre tid sett hur det runt om i staden vuxit upp det ena skumma stället efter det andra, alla inriktade på att lura pengar av barn och ungdom genom att förvränga deras naturliga behov av förströelse. Det startade, kan man säga, med Alexander Lucas - ett numera ökänt ställe, fortfarande ägt och drivet av ideella organisationer, däribland Polisens idrottsförening och Barnens dag. Det fortsatte med Bobbadilla, finansierat av Bertil Bernadotte, och nu senast har vi begåvats med Fonzie.

På Fonzie visade man bl. a. Motorsägsmassakern - en av de videovåldsfilmer som Studio S visade upp före jul. I halvdunklet på Fonzie sfär flipperapparaterna tätt och vänfar på att sluka ungarnas stålar. Det är flipperapparater prydda med deviser som Skjut först, Kvinnor är sex, Pengar eller livet. På TV-spelen pä Fonzie kan de skolkande barnen manövrera ett eget kärnvapenkrig. Efter den stora smällen tickar databokstäverna fram, och man kan läsa: "Game is över".

Ironiskt nog ligger tvärsöver gatan kommunens fritidsgård, men den saknar resurser atf konkurrera.

Nu är detta infe bara en Stockholmsförefeelse. Dessa destruktiva barn-och ungdomsmiljöer har vuxit upp som giffsvampar i höst- och vinterruskets Sverige. I Gävle och på en rad andra håll i landet finns motsvarande företeelser. Också där har krifiken varit hård frän Hem och skola-föreningar, sociala myndigheter och från kommunerna själva.

Det är därför glädjande att näringsutskottefs majoritet tagit fasta på denna samstämmiga krifik och i praktiken fillstyrkt inte bara min utan också Hans Petterssons i Helsingborg mofion om att kommunen skall få möjlighet att ingripa.

Herr talman! Nu har i anslutning till diskussionen om flipperhallarna förbudsdebatten på nytt skjutit fart. Gör upp med förbudsdillet eller Stoppa förbjudaren, är rubriker som talar sitt tydliga språk. Nu kunde vi också höra

Nr 64

Onsdagen den 21 januari 1981

Kontroll av spelhallar och diskotek

Margaretha af Ugglas säga att förbudsivrarna vinner nya framgångar.

Vi som är motståndare till dessa olämpliga ungdomsmiljöer har beskyllts för atf ensidigt rikta in oss på förbud utan aft presentera några positiva alternativ. Vi har beskyllts för att plocka bort allt roligt för barnen. Nyss beskyllde Margaretha af Ugglas oss också för atf tro att alla skolkproblem och liknande skulle lösas genom att flipperhallarna avskaffades. Jag tror nu inte det. Det krävs naturligtvis mycket mer, inte minst stora satsningar för barn och ungdomar på kulturområdet och på det sociala området. Men tyvärr tvingas man konstatera atf framför allt de borgerligt styrda kommunerna i stället skär ned på de posifiva alternafiven.

Att vi genom aft kräva förbud mot flipperhallar vill ta bort allt roligt för barnen, det är en inte bara meningslös utan framför allt falsk beskrivning av vad jag och mänga med mig har krävt. Vi har pekat pä alternafiven, vi känner till svårigheterna, och vi vet att alfernafiven blir allt svårare aft genomföra fill följd av den borgerliga åtstramningspolitiken. Vi har pekat på kommersialiseringen av kulturen på fritiden, där ju flipperhallarna bara aren liten, liten del. Från borgerligt håll har man dock konsekvent vägrat att ta itu med de allt starkare kommersiella krafterna. Man har kort och gott vägrat atf över huvud taget se vilka krafter som styr våra barns framtid. Jag tycker det är dags att något görs.

Herr talman! Näringsutskottets fillstyrkande av motionen är ett steg i rätt riktning. Jag har inget särskilt yrkande.

Anf. 16 SVEN ANDERSSON (fp):

Herr talman! Margaretha av Ugglas tilldelar mig en väldigt stor makt här i huset. Den skulle vara så stor att jag så till den milda grad kunde påverka ett utskott att det tillstyrkt två motioner.

Jag konstaterar att Margaretha af Ugglas i övrigt helt har missuppfattat utskottets betänkande. Det är inte fråga om något förbud, utan om en fördjupning av den kommunala demokratin, där vi ger kommunerna förtroendet att själva fälla avgöranden i frågor som bl. a. rör deras sociala verksamhet och ungdomsverksamhet. Defta ligger helt i linje med regeringens proposition 1980/81:80 om ökat kommunalt självstyre och minskad byråkrati.

Utskottets betänkande grundar sig alltså pä två mofioner, 1979/80:1418 av Eva Hjelmström och 1979/80:1437 av Hans Pettersson i Helsingborg och Bengt Silfverstrand.

Det här är emellertid ingenting nytt. Lotteriutredningen, som lade fram sitt förslag för ett och ett halvt år sedan, tog i en särskild skrivning upp just frågan om flipperhallarna. Jag satt själv med i denna utredning. Vi utarbetade förslag till lagtext, och vi hade också den uppfattningen att kommunerna skulle ha huvudansvaret för sådan verksamhet. Sä småningom kom all tillståndsgivning avseende lotterier att läggas på länsstyrelserna i enlighet med lotferiutredningens förslag. Skolmyndigheter och sociala myndigheter har dock möjligheter att påverka länsstyrelsernas beslut.

Eva Hjelmström har redovisat verkligheten i spelhallarna. Jag behöver

därför infe göra det. Lofferiutredningen uppvaktades av sociala myndigheter och skolmyndigheter runt om i Sverige. Det framgår också av utskottsbetänkandet att man är ytterligt oroad över det miljöer som skapats genom tillkomsten av de stora flipperhallarna.

Det är lätt atf säga aft det inte är några märkvärdigheter aft sparka pä eft departement och uppmana det att snabba pä med att lägga fram en proposifion i ärendet. Det har dock blivit så bedrövligt på detta område atf det finns anledning för riksdagen att fatta ett beslut för aft göra det möjligt för kommunerna att själva kunna sätta stopp för spelhallarna eller begränsa deras öppethållande o. d. Det vore det rikfiga, anser vi inom utskottsmajoriteten.

Det är klart att moderaterna, reservanterna, anser - Margaretha af Ugglas förde fram det - atf de problem som tas upp i mofionerna är allvarliga. Men därutöver vill man naturligtvis inte atf det skall göras så särskilt mycket. Man tycker att det räcker med aft frågan övervägs i regeringskansliet - men det är inte tillräckligt. Det är naturligtvis nödvändigt aft riksdagen också får säga sitt i den här frågan. Det kan infe vara särskilt krångligt aft skriva en proposition.

När det gäller de enarmade banditerna spelade man framför allt från moderat håll rollen som den stora gråterskan. Man talade om hur eländigt det skulle bli för alla restauranger. Jag tror att man pä det hållet skulle vara kvalificerad för atf medverka i Orientens skaror av professionella gråterskor. Men nu blev det inte så besvärligt för restaurangerna. Snarare blev det väsentligt bättre. Jag tror att avarterna pä nöjesomrädef trots allt bör regleras av politikerna. Kommunen har den bästa översynen och tillsynen av den verksamhet som bedrivs där och har därför större möjligheter än centrala myndigheter atf avgöra olika frågor.

Jag yrkar bifall till utskottets hemsfällan.

Nr 64

Onsdagen den 21 januari 1981

Kontroll av spelhallar och diskotek

Anf. 17 MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik;

Herr talman! Sven G. Andersson och jag har olika synsätt. Det har vi haft tillfälle att notera tidigare. Sven G. Andersson tror - trots sin liberala bakgrund - att det går atf avhjälpa allt möjligt i det här samhället genom förbud.

Jag noterade också en skillnad mellan Eva Hjelmströms och Sven G.
Anderssons sätt att uppfatta utskottets skrivning. Eva Hjelmström ser det
nog så atf utskottets skrivning innebär att man skulle kunna förbjuda
verksamhet i de lokaler hon nämnde. Sven G. Andersson däremot ser det
hela som en fråga om ökad kommunal demokrati. Nu tror jag atf mänga av de
lokaler som Eva Hjelmström nämnde i sitt anförande

Anf. 18 TALMANNEN:

Den medgivna repliken fär endast avse Sven Anderssons anförande.

Nr 64

Onsdagen den 21 januari 1981

Kontroll av spelhallar och diskotek

Anf. 19 MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik:

Förlåt, herr talman!

Sven G. Andersson menar att man skulle kunna komma till rätta med dessa miljöer via förbud från kommunal sida. För min del tror jag att etf-samarbete mellan länsstyrelserna och kommunerna kommer att fungera väldigt bra på det sätt som lotteriutredningen föreslagit.

Jag tror vidare aft det är vikfigt aft komma ihåg att man genom annan lagstiftning kan komma fill rätta med många avarter i dessa lokaler inom t. ex. Stockholmsområdet. Om jag infe är helt felunderrättad har det väl förekommit bl. a. en polisutredning vad gäller Fonzie.

Jag menar - och det är min principiella synpunkt - att det är felaktigt att tro att man kan komma ät våra svåra ungdomsproblem genom att förbjuda dåliga miljöer. Jag vill bara citera vad brottsförebyggande rådet, BRÅ, har sagt när det gäller ungdomsbrottsligheten. BRÅ säger atf vad som behövs för att vi skall komma åt de svåra förhållandena för ungdomarna är följande:

"Fasta vuxenkontakter Normer. Krav pä ungdomarna. Elevinflytan
de. Informell social kontroll." Det är några av förslagen, men inte förbud
mot olika dåliga miljöer. Det är väldigt svårt atf utfärda eft sådant
förbud.

Anf. 20 SVEN ANDERSSON (fp) replik:

Herr talman! Margaretha af Ugglas vidhåller att det är fråga om eft förbud. Jag för min del vidhåller den uppfattning som jag har och som utskottsmajoriteten har, att det inte är fråga om ett förbud, utan det är en fördjupning av den kommunala demokrafin. Det är detta det handlar om - att kommunerna själva skall få avgöra om de vill ha spelhallar eller icke. Om Margaretha af Ugglas gör sig besväret att läsa utskottets betänkande får hon detta alldeles klart för sig.

Det verkar som om jag trots allt infe kan påverka Margaretha af Ugglas i denna riktning. Men jag skall till sist ändå, herr falman, säga ett par ord. Det ringer ofta föräldrar och tar upp det här problemet. De säger; Vad kan man göra? Min pojke är 13 år, han skolkar frän skolan, han spelar bort allt vad han har på flipperhallar, och det går inte att tala med honom.

Jag har också här i riksdagen mötts av ledamöter som sagt åt mig: Tack skall ni ha, ni i näringsufskottet, för att ni ordnar upp det här, för jag har en pojke som är så och så gammal och som har fastnat i det här träsket. Skall det nu bli åtföljande hasch och annat knark, som finns på Alexander Lucas och mänga andra ställen?

Jag tior inte atf föräldrar har möjlighet aft påverka sina barn, hur mycket de än vill, därför att man just i åldrarna mellan 12 och 16 år är så beroende av gänget, och man dras till dessa ställen. Tyvärr kan vi bara konstatera detta, och det var därför vi i lofferiutredningen skrev ett lagförslag som gär i den riktning som utskottets förslag nu går i, att kommunerna själva skall få avgöra saken.

Jag vill än en gäng framhålla att det inte är fråga om något förbud.

Anf. 21 MARGARETHA AF UGGLAS (m) replik;

Herr talman! Men, Sven G. Andersson, problemet är ju att hasch och annat knark förekommer på många olika ställen i vårt samhälle. Det förekommer pä Sergels torg, och vi kan inte så att säga förbjuda Sergels torg. Jag läste i tidningen före jul att det förekommit knark på ett AMU-center i närheten av Stockholm och atf tvä av eleverna lämnat AMU-centret. Det förekommer knark pä våra ungdomsgårdar, tyvärr. Jag menar alltså att andra åtgärder måste fill för att vi skall kunna angripa de bakomliggande orsakerna.

Nr 64

Onsdagen den 21 januari 1981

Kontroll av spelhallar och diskotek

Anf. 22 SVEN ANDERSSON (fp) replik;

Herr falman! Nu är det så att det i de här mycket olämpliga ungdomslokalerna, i de här ungdomsmiljöerna, finns fillgång till knark. Där har man presumtiva kunder när det gäller knark, och detta är vitsordat av sociala myndigheter. Det känns på lukten där inne att man röker hasch, och 12-, 13-, 14-, 15-äringar, som hör till gänget, förleds ofta att själva börja röka hasch.

Det är därför gråtfärdiga föräldrar ringer till politiker - kanske inte till Margaretha af Ugglas, men till dem som man vet sysslar med dessa problem och som har litet förståelse för vilken katastrof familjerna utsätts för, därför atf de har så små chanser att fä barnen att sluta gä till dessa lokaler.

Sådan är verkligheten,

Anf. 23 HANS PETTERSSON i Helsingborg (s):

Herr talman! Bengt Silfverstrand och jag motionerade om de här aktuella problemen med anledning av de tidningsartiklar och rubriker som ett tag var väldigt framträdande i våra massmedier, men också därför att många kommunalmän har känt stor olust över sin maktlöshet när de velat angripa problemen. Jag trodde att vi skulle ha kunnat behandla den här frågan före jul, och då hade ett beslut i enlighet med utskottets hemställan blivit en bra julklapp till de många föräldrar och kommunalmän som verkligen vill göra någonfing åf detta. Jag vill dock varmt tacka utskottet för den behandling som de båda motionerna nu har fått. Det är glädjande aft utskottet tagit ett sådant stort ansvar. Jag tackar infe för egen del - det har sagts mig att man inte skall göra det här i riksdagen - utan jag tackar på många föräldrars vägnar och på de aktiva kommunalmäns vägnar som verkligen vill vidta åtgärder på det här området.

Jag skall inte lägga mig så mycket i sakdebatten, men jag vill ändå säga att jag blev litet skrämd atf höra att man frän moderathåll tror att man med de förslag som framförts i reservationen kan förbättra ungdomarnas handlingsmönster i det här avseendet. Vi tror inte att man kan komma åt knarkmissbruk eller andra drogmissbruk genom att stänga flipperhallarna, men vi vet att dessa utgör en bra rekryteringsbas för dem som vill sälja droger till ungdomen.

Ett stort problem för kommunerna har varit att de satsningar som de gjort på ungdomsverksamheten har kommit i skymundan därför att flipperhallar-

Nr 64

Onsdagen den 21 januari 1981

Kontroll av spelhallar och diskotek

na har etablerat sig i närheten av kommunernas anläggningar och också i närheten av skolorna.

Margaretha af Ugglas säger aft skolan skall påverka ungdomen, och det tycker jag är eft bra förslag i och för sig, men jag tror inte atf en sådan påverkan kan ge så stora resultat. Jag har här en artikel i Svenska Dagbladet, och jag skulle i det här sammanhanget gärna vilja visa ingressen till den artikeln på bildskärmen. Av den framgår att eleverna i en skola stjäl instrument för 50 000 kr, om året. De säljer dessa instrument och spelar bort pengarna i flipperhallarna eller använder dem för atf köpa knark. Det visar att det infe bara är inom skolan man skall agera, utan att vi alla måste hjälpas åt för att stoppa den utveckling som råder på den här marknaden. Jag tror att om kommunerna får möjlighet aft angripa problemen, så gör de det på bästa sätt.

Det är glädjande att utskottet i sin skrivning säger att ett förslag från regeringen måste läggas fram snabbt och att frågan bör fä förtur. Jag vill peka på att lotteriutredningen, om jag minns rätt, i sitt betänkande har en färdig lagtext speciellt för den här verksamheten.

Jag hemställer fill sist att man inom regeringen, sedan riksdagen nu fattat sitt beslut, skyndar på med det här ärendet sä att vi verkligen kan fä en rätsida på problemen.

Jag yrkar bifall till näringsutskottets hemställan i betänkandet.

Anf. 24 ÅKE GUSTAVSSON (s):

Herr talman! Margaretha af Ugglas försökte ge eft intryck av atf brottsförebyggande rådet skulle vara emot det förslag som vi nu diskuterar här i riksdagen. Det är aft ge en helt falsk beskrivning av verkligheten. Inom Stockholms kommun har man haft en utredning som lagt fram förslag just när det gäller atf komma ät olämpliga ungdomsmiljöer. I den utredningen har ingått två företrädare för just brottsförebyggande rådet. Utredningen är helt enig i fråga om sina förslag till åtgärder för att komma till rätta med olämpliga ungdomsmiljöer. En av de punkter som denna utredning diskuterat är just frågan om etableringskontroll och vetorätt, och jag ber att få citera vad utredningen bl. a. säger på just denna punkt:

"Det är rimligt att kommunen erhåller en tillfredsställande kontroll över nöjes- och fritidsmarknaden. Någon form av kommunal etableringskontroll med möjligheter för kommunen att lägga in sitt veto mot oönskade projekt är därför nödvändig. Detta förutsätter åtgärder av lagstiftningskaraktär.

Utredningen föreslår

att Stockholms kommun hos statsmakterna begär en lagsfiftning med kommunal etableringskontroll och vetorätt för fritids- och nöjessektorn.''

Det är alltså helt felaktigt att, som Margaretha af Ugglas försökte ge sken av, den myndighet som sysslar med bl. a. dessa frågor skulle gä på moderaternas linje i det här sammanhanget.

En annan sak som jag tycker är anmärkningsvärd i Margaretha af Ugglas sätt atf diskutera den här frågan är atf hon - vilket också Sven G. Andersson påtalade - säger atf förbudsivrarna vinner nya framgångar. Jag ser det här

förslaget som en möjlighet för kommunerna att få en förbättrad kontroll på just det område som de har eft stort ansvar för, nämligen den sociala sektorn.

Vad som är än mer förvånande är att Margaretha af Ugglas försöker föra fram frihetens standar samtidigt som hon företräder ett parti som är berett atf kasta ut ungdomarna i än hårdare miljöer genom den systematiska nedskärning av stödet fill ungdomarnas egna organisafioner som den nuvarande regeringen står bakom. I dag fick riksdagens ledamöter eft brev från handikapporganisationerna med skarpa protester mot denna politik. Det är alltså de svagaste som drabbas hårdast i det här samhället, och dä tycker jag aft det är rimligt att samhället får större möjligheter att påverka utvecklingen.

Nr 64

Onsdagen den 21 januari 1981

Kontroll av spelhallar och diskotek

Anf. 25 MARGARETHA AF UGGLAS (m):

Herr talman! Jag skulle kunna tänka mig att en förklaring till skillnaderna i de uttalanden från BRÅ som Åke Gustavsson och jag citerade ligger i att vi citerade tvä olika utredningar. Jag återgav ett referat som finns i arbetsmarknadsstyrelsens tidning Arbetsmarknaden, och jag tror att det Åke Gustavsson citerade var en Sfockholmsufredning. Jag är dock inte säker på den saken, men jag skall kontrollera detta sedan jag fått tillbaka tidningen från stenografen, som lånat den för kontroll av citatet.

Jag tror ändå, Åke Gustavsson, aft man infe kan komma åt defta genom aft gä in och peta i alla olämpliga miljöer. Man kommer infe åt de bakomliggande orsakerna genom att förbjuda olika miljöer. Det visar sig ju så klart. Vi vet t. ex. aft ungdomsgårdarna infe alltid är lämpliga miljöer, aft där förekommer hasch. Vad kommer det sig annars atf ungdomarna inte söker sig fill ungdomsgårdarna i större utsträckning? Vi får också läsa i fidningarna att det finns hasch pä AMU-centra.

Jag menar atf man infe skall tro aft man löser våra svåra ungdomsproblem genom atf gå in och peta i olika enskilda miljöer, utan det måste till andra åtgärder. Vi måste t. ex. få en annan ordning och en arbetsglädje i skolorna. Det exempel som nämndes här, aft eleverna stal instrument för 50 000 kr. i en skola, visar ju framför allt på eft mycket allvarligt skolproblem, som jag tycker atf alla engagerade kommunalpolitiker liksom vi här i kammaren måste börja uppmärksamma. Skolket i skolorna, den bristande disciplinen och det faktum atf ungdomarna inte själva känner mera ansvar och inte har mera krav pä sig - det är där de verkliga problemen och de verkliga svårigheterna ligger.

Anf. 27 MARIANNE KARLSSON (c):

Herr talman! Jag vill säga några ord med anledning av min mofion 355, men kan meddela kammarens ledamöter att jag inte har något yrkande.

Den ställning som utskottet har tagit till mofionen bygger på vissa motsägelser. Det erkänns att det är ett svårt rättsligt problem för en uppfinnare att formulera patentkrav. För defta rättsliga problem kan han emellertid inte fä någon rättshjälp, eftersom det rör sig om ett tekniskt problem. Antingen har utskottet rätt när det påstår att det är ett rättsligt problem att formulera patentkrav som duger någonting till, och då är det obegripligt varför infe rättshjälpslagen redan gäller, eller också är det ett tekniskt problem.

Men om det nu, tvärtemot vad remissinstanserna säger, är eft tekniskt problem, kan det frågas vad som hindrar att problemet löses genom aft man lättar på dessa tekniska problem, genom att man ger större utrymme åt vad uppfinnaren gjort och beskrivit.

Men se det går inte alls, för dä uppstår det, påstår man, problem med rättssäkerheten för tredje man. Dä har man emellerfid lyckats bita sig själv i svansen. Atf formulera patentkrav är inget rättsligt problem, utan ett tekniskt problem. Men vi kan infe minska dessa tekniska problem, för då uppstårdet ett rätfssäkerhetsproblem. Är det logik det? Det tycker inte jag-det är de obotfärdigas förhinder.

Vad är det för resten för rättssäkerhet som vi diskuterar? Jo, det gäller avvägningen mellan uppfinnare och näringsidkare, som efterbildar uppfinnarnas konstruktioner. Det gäller frågan om hur nära en plagiafor får gå utan atf riskera obehag. Det är vanligt att en uppfinnare får tåla att någon annan snyltar på hans uppfinning genom aft göra nästan, men bara nästan, det som

står i uppfinnarens patentkrav.

Utskottet talar om rättssäkerhet, men vem är det man vill skapa rättsäkerhef för? Kammaren har nyss fattat ett hett diskuterat beslut om en generalklausul mot skatteflykt. Lagen gick igenom, därför att riksdagen tänkte pä alla skojare och bedragare som bör näpsas.

Nu gäller det uppfinnare - många små och försvarslösa, livets barfotabarn. Teknikens historia är full av utfattiga uppfinnare, som bidragit fill aft driva fram tekniken. I den heliga rättssäkerhetens namn måste vi låta dem bli snuvade. Har de skrivit dåliga patentkrav, får de tolerera att man kringgår dem. En sky av experter finns till hands för att gynna dem som kan betala med goda råd om hur patenten skall kringgås samtidigt som det väsentliga i uppfinningarna ändå skall kunna tillgripas. Kan det verkligen vara ett rätfssäkerhetsintresse atf personer med sådana affärsmetoder skall ha rättssäkerhet när de begår patentintrång? Kan det verkligen vara ett räfts.5öer/!ewintresse?

Jag har resonerat som så, att principen måste vara att uppfinnare skall kunna fä skydd för vad de uppfinner utan att det skall betyda något om de är rika eller fattiga.

Det finns två sätt aft komma dit. Antingen utjämnar man skillnaden mellan fattig och rik genom atf ge undersföd, eller också förenklar man formaliteterna, så aft det inte spelar så stor roll om det blir töntiga patentkrav.

Bestämmer man sig för understödslinjen, gör man det för att man tror på talet om rättssäkerhet. Jag är inte lika säker på att talet om rättssäkerhets-intresset är sä berätfigaf. Jag tror därför att en utredning är befogad. Mina utskotfskamrafer tyckte emellerfid infe som jag.

Nu är jag infe alldeles missnöjd med utskottets betänkande, för utskottet har medgivit att patentansökningar är ett väsenfiigt rättsligt problem. Det tyckte inte justitieutskotfet, när jag i fjol motionerade om rättshjälp för patentansökan. Det är alltså eft klart fall framåt.

Likaså har det i remissomgången ganska klart framkommit att STU infe allfid är rätt instans när det gäller aft ge bidrag till patentansökningar. Så har t. ex. patent- och registreringsverket föreslagit aft ett särskilt anslag skall ges åt Svenska uppfinnareföreningen för att denna skall kunna ge bidrag åt patentsökande i små omständigheter.

Utskottets noggranna arbete har alltså avkastat resultat, och det framstår nu alldeles klart att jag har dragit fram ett problem värt att lösa. Att jag som enskild riksdagsledamot dessutom skulle kunna föreslå den lösning som på bästa sätt eliminerar problemet - det hoppas jag att ingen begär av mig. Utgången i utskottet känns alltså klart uppmuntrande för mig, och jag avser atf återkomma i frågan.

Jag har, herr talman, inget annat yrkande än bifall till utskottets hemställan.

Nr 64

Onsdagen den 21 januari 1981

Patenträtt

Nr 64

Onsdagen den 21 januari 1981

Omflyttning på fö re dr agn ingslista n

9 § Omflyttning på föredragningslistan

Anf. 28 TALMANNEN:

Jag får meddela aft på morgondagens föredragningslista kommer proposifionerna 100 och 101 att sättas sist.

10 § Anmäldes och bordlades
Motionerna

1980/81:396 av Nils Hjorth m. fl. om tillsättningen av suppleanter i statliga

myndigheter och företag 1980/81:397 av Sune Johansson m.fl. med anledning av proposition

1980/81:77 om godkännande av europeisk ramkonvention om samarbete

över riksgränser mellan lokala och regionala samhällsorgan 1980/81:398 av Sven-Erik Nordin och Esse Petersson om uttalande mot

kollektivanslutning till politiskt parfi 1980/81:399 av Sven-Erik Nordin m. fl. om huvudmannaskapet för tidningen

Från Riksdag & Departement 1980/81:400 av Joakim Ollen om förbättrad kontroll över de statliga

utgifterna 1980/81:401 av Sture Palm om förenklad hantering av interpellationer i

riksdagen 1980/81:402 av Sten Svensson m.fl. om riksdagens fonograminspelningar 1980/81:403 av Mårten Werner om förbud mot offentlig pornografisk

föreställning 1980/81:404 av Olle Wästberg i Stockholm om JO-ämbetets framtida

ställning 1980/81:405 av Arne Lindberg och Kerstin Andersson i Hjärtum om

avbetalningsfider vid köp av bilar m. m. 1980/81:406 av Joakim Ollen om kommunalt anställningsstopp 1980/81:407 av Olle Wästberg i Stockholm om avskaffande av riksbankens

lokalkontor 1980/81:408 av Ing-Marie Hansson och Göran Persson om kommunernas

skattskyldighet för inkomst av rörelse och fastighet 1980/81:409 av Marianne Karlsson om beskattningen av intäkt från

uppfinning 1980/81:410 av Marianne Karlsson om införande av distributionsskatt pä

direktreklam 1980/81:411 av Joakim Ollen om ökad kapitalbildning genom pensionssparande utan försäkring 1980/81:412 av Joakim Ollen om exporfstimulerande skattelättnader 1980/81:413 av Anita Persson om rätten till avdrag för underhållsbidrag vid

inkomstbeskattningen 1980/81:414 av Esse Petersson om ändrad tidpunkt för avlämnande av

självdeklaration 1980/81:415 av Hans Petersson i Röstånga och Sven Andersson om

momsbefriad försäljning på flygplatser

1980/81:416 av Sten-Ove Sundström om rätt fill avdrag för fackföreningsav- Nr 64
gifter vid inkomstbeskattningen Onsdagen den

1980/81:417 av Rune Torwald om åtgärder för att stimulera banksparan- 91 januari 1981
det____________________________________________________________

1980/81:418 av Rune Torwald och Karl-Eric Norrby om beskattningen av traktamenten m. m.

1980/81:419 av Margot Wallström m.fl. om skaftefrihet för viss lunchförmån

1980/81:420 av Gunilla André och Ake Polstam om placering i kriminalvårdsanstalt av personer som dömts för grovt narkotikabrott

1980/81:421 av Frida Berglund m. fl. om påföljden för rattfylleri

1980/81:422 av Ann-Cathrine Haglund m. fl. om narkotikaproblemet inom kriminalvärden

1980/81:423 av Rune Torwald om påföljderna för narkotikabrott

1980/81 ;424 av Lars Werner m. fl. om svenskt agerande mot militärregimen i Turkiet

1980/81:425 av Lars Werner m.fl. om fördömande av militärregimen i Sydkorea

1980/81:426 av Rune Gustavsson m.fl. om pensionstillskottet

1980/81:427 av Ann-Cathrine Haglund och Elisabeth Fleetwood om vuxenutbildningsnämndernas verksamhet

1980/81:428 av Sten Svensson och Margaretha af Ugglas om utbetalningen av ersättning för skador i samband med militärtjänst

1980/81:429 av Hans Alsén m. fl. om fortsatt utredning rörande oförbrukade läkemedel i hemmen

1980/81:430 av Margareta Andrén om åtgärder mot att barn vistas i häkte

1980/81:431 av Anita Bråkenhielm om statistik beträffande spontana aborter

1980/81:432 av Karin Israelsson m. fl. om prisdeklaration på läkemedelsförpackningar

1980/81:433 av Tyra Johansson m.fl. om avfatfningen av läkarintyg m. m.

1980/81:434 av Göte Jonsson om familjepolifiken

1980/81:435 av Maja Ohlin m.fl. om mammografi

1980/81:436 av Olof Palme m. fl. om insatser för de handikappade

1980/81:437 av Gudrun Sundström m.fl. om avfattande av sjukjournaler m. m. på svenska

1980/81:438 av Torsten Gustafsson och Per-Axel Nilsson om lokalisering till Gotland av uppbördsorganisation för TV-avgifter

1980/81:439 av Per Olof Håkansson om ett ökat regionalt ansvarstagande inom musikområdet

1980/81:440 av Hans Petersson i Hallstahammar in. fl. om ett levande svenskt bruksgrafiskt museum

1980/81:441 av Roland Simdgren m.fl. om statsbidrag fill lokal kulturell verksamhet i bostadsområden

1980/81:442 av Sten Svensson m. fl. om kostnadsansvaret för arkeologiska

Nr 64

Onsdagen den 21 januari 1981

utgrävningar i samband med byggnation 1980/81:443 av Lars Werner m. fl. om lagstiftning rörande folkbiblioteken 1980/81:444 av Stig Alemyr m.fl. om utbildning av tolkar för döva rn. fl. 1980/81:445 av Filip Fridolfsson om kristendomsundervisning i skolan 1980/81:446 av Helge Hagberg m.fl. om en samlad översyn av de

konstnärliga utbildningarna 1980/81:447 av Hagar Normark m.fl. om skolundervisning i dans 1980/81:448 av Gudrun Sundström m.fl. om skolundervisningen för

synskadade 1980/81:449 av Arne Andersson i Gamleby in. fl. om intagning av bandelen

Bjärka/Säby-Västervik i SJ:s riksnät 1980/81:450 av Gösta Andersson och Arne Fransson om förbättrad postservice i glesbygden 1980/81:451 av Lennart Andersson om ombyggnad av järnvägsstationen

Södertälje Södra 1980/81:452 av Curt Boström om floftningspolitiken 1980/81:453 av Kerstin Göthberg och Kerstin Andersson i Hjärtum om vissa

rabatter hos SJ för rörelsehindrade 1980/81:454 av Ove Karlsson m.fl. om upprustning av Västerdalsbanan 1980/81:455 av Arne Lindberg och Filip Johansson om fraktpriserna på

malmbanan 1980/81:456 av Sture Palm och Lars Gustafsson om officiell provning av

utrustning som ansluts till telenätet 1980/81:457 av Margit Sandéhn och Maj-Lis Landberg om barns placering i

personbilar 1980/81:458 av Bengt Silfverstrand och John Johnsson om den framtida

väderfjänsten vid SMHI 1980/81:459 av Rune Torwald och Märta Fredrikson orn bemanningen av

Vinga lotsplats 1980/81:460 av Rune Torwald m.fl. om kostnaderna för överflyttning av

flygtrafik från Bromma fill Arlanda 1980/81:461 av Per Westerberg om anpassning av svenska fordonsbesfäm-

melser till internafionella regler 1980/81:462 av Anna Wohlin-Andersson och Karin Israelsson om betydelsen

av bemannade väderstafioner, m. m. 1980/81:463 av Erik Wärnberg m.fl. om intagning av bandelen Bjärka/

Säby-Väsfervik i SJ:s riksnät 1980/81:464 av Olle Östrand m.fl. om hastighetsbegränsning för snöskotrar 1980/81:465 av Olle Östrand m.fl. om SJ:s fraktprissätfning 1980/81:466 av Ulla Ekelund om skördeskadeskydd för åkerbönsodling 1980/81:467 av Evert Hedberg om förbudet mot engångsförpackningar av

aluminium 1980/81:468 av Ove Karlsson m.fl. om inventering av våtmarker 1980/81:469 av Gunnar Olsson m.fl. om statligt stöd till skogsskolan i

Gammelkroppa

1980/81:470 av Anita Persson m.fl. om förbud mot import av skinn från Nr 64

sälungar Onsdagen den

1980/81:471 av Sten Svensson och Sven Eric Lorentzon om åtgärder för att 21 januari 1981
öka exporten av livsmedel ___________

1980/81:472 av Georg Åberg m.fl. om märkning av oljelaster till sjöss

1980/81:473 av Stig Alftin m.fl. om en plan för torvufvinning

1980/81:474 av Karin Flodström och Hans Alsén om obligatorisk jämförpr-ismärkning

1980/81:475 av Birgitta Hambraeus och Pär Granstedt om omhändertagandet av använt kärnbränsle

1980/81:476 av Kurt Ove Johansson och Egon Jacobsson om utvecklingsfondernas uppgifter och verksamhet

1980/81:477 av Sten-Ove Sundström m.fl. om tillverkning i Norrbotten av eldfast doromitfegel

1980/81:478 av Sten-Ove Sundström m.fl. om åtgärder för att främja utvinning av torv

1980/81:479 av Ingvar .Svanberg och Curt Boström om vidareförädling vid ASSLs anläggningar i Norrbotten

1980/81:480 av Sten Svensson och Karl Leuchovius om inriktningen av energipolitiska åtgärder i Skaraborgs län

1980/81:481 av Filip Johansson och Arne Lindberg om arbetsmarknadspolitiska medel till flottning

1980/81:482 av Martin Segerstedt m. fl. om decentraliserad statlig verksamhet i Ange

1980/81:483 av Sten-Ove Sundström om rätten till ledighet för värd av barn

1980/81:484 av Lars Werner m.fl. om obligatorisk arbetsförmedling, m. m.

1980/81:485 av Rolf Dahlberg m. fl. om den kommunala bostadsförmedlingen

1980/81:486 av Sten-Ove Sundström och Olle Östrand om räddningshelikopterverksamheten i Söderhamn och Luleå

1980/81:487 av Lennart Brunander och Maj Pehrsson om tekoindustrin

1980/81:488 av Lennart Brunander och Maj Pehr.sson om rekrytering och utbildning fill tekoindustrin

Nr 64

Onsdagen den 21 januari 1981

Meddelande om frågor

11 § Meddelande om frågor

Meddelades att följande frågor framställts

den 20 januari

1980/81:229 av Carl Lidbom (s) till handelsministern om handläggningen av dispensärenden om investeringar i Sydafrika;

I lagen om förbud mot investeringar i Sydafrika finns inskriven en möjlighet för regeringen att ge dispens från förbudet i fall dä det är fråga om s. k. ersäftningsinvesteringar, som inte öppnar möjlighet till expansion av vederbörande företags verksamhet pä den sydafrikanska marknaden. Motivet till denna dispensmöjlighet är atf man velat undvika att företag, som redan var etablerade i Sydafrika, i något eller några fall skulle drabbas oskäligt hårt av investeringsförbudef.

Flera svenska företag med produkfion i Sydafrika har ansökt om dispens frän investeringsförbudet, däribland Sandvik AB, Fagersta AB och SKF. Den äldsta av dessa ansökningar är från hösten 1979 och den senaste från sommaren 1980. Inget av företagen har till dags dato fått något besked.

Mot bakgrund av de uppseendeväckande långa handläggningsfiderna vill jag fråga handelsministern:

Finns det något annat skäl för frånvaron av beslut än att regeringen har svårt att enas?

den 21 januari

1980/81:230 av Olle Wästberg i Stockholm (fp) till utrikesministern om slutsatserna av samtal med företrädare för PLO:

Utrikesministern har nyligen sammanträffat med Farouk Kaddoumi, ledande företrädare för den palestinska organisafionen PLO. Kaddoumi själv har vid en rad tillfällen uttalat sig för statens Israels förgörande. Den organisation han företräder har Israels utplånande och fördrivande av majoriteten av dess befolkning som väsentligaste programpunkt.

Vilka slutsatser drar utrikesministern av sitt samtal med Farouk Kaddou-