Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Regeringens proposition

1980/81:76

om interneringspåföydens avskaffande och straffet för grovt narkoti­kabrott m. m.

beslutad den 20 november 1980.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

HÅKAN WINBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att påföljden internering avskaffas. Samtidigt före­släs ändringar i brottsbalken och narkotikastrafflagen (1968:64) som bl.a. syftar fill att tUlgodose intresset av samhällsskydd mot särskilt den grova vålds- och narkofikabrottsligheten. Vid prövning av fråga om villkorlig frigivning av den som avtjänar fängelsestraff för särskilt allvarlig brottslig­het, som har riktat sig mot eUer medfört fara för liv eller hälsa, skall sålunda enligt förslaget i högre grad än annars vikl tillmätes frågan om det finns påtaglig risk för att den dömde efter frigivningen fortsätter brottslig verksamhet av samma art. Vidare föreslås en straffskärpningsregel för vissa särskilt allvarliga återfallssistuationer. Bestämmelsen fömtsätter för sin tillämpning att gärningsmannen fidigare har dömts till fängelse i lägst två år eller till internering. En ytterligare fömtsättning för straffskärpnings-regelns tillämpning är att återfallet skall avse brott av mycket allvariig beskaffenhet, nämUgen brott som är belagt med mer än sex års fängelse.

I propositionen föreslås också att straffminimum för grovt narkotika­brott och grov vamsmuggling avseende narkotika höjs från dt till två års fångelse samt, i anslutning härtill, att straffmaximum för enkelt narkotika­brott och för vamsmuggling avseende narkotika höjs från två till tre års fängelse. Samtidigt föreslås att de kriterier som i främsta mmmet skall ligga till gmnd för bedömningen av om ett brott skall anses grovt utformas på ett sådant sätt att graden av hänsynslöshet i gärningsmannens förfaran­de kommer att tillmätas ökad vikt vid rättstillämpningen. Avsikten är att beteckningen grovt brott skall vara förbehållen för de allvarligaste gärning­arna. 1    Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 76


Prop. 1980/81:76


 


Prop. 1980/81:76                                                      2

Slutligen innehåller propositionen - fömtom följdändringar - ett förslag till särskild regel om eftergift av böter när någon har dömts till fängelse i två år eller mer samt till en mindre ändring i bestämmelserna om strafftids­beräkning.

Lagändringama föreslås träda i kraft den I juli 1981.


 


Prop. 1980/81:76

1    Förslag tiil

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken'

dds au 30 kap., 34 kap. 9 och 13§§, 35 kap. 10§ och 37 kap. 4 och 9§§ samt 38 kap. 7 § skall upphöra att gälla,

(/e/5 au I kap. 3 §,26 kap. 1 och 7§§, 33 kap. 5 och 7 §§, 34 kap. 1, 10, 11 ochI8§§,36kap. 6§,37kap. 1,5,6, 10 och 11 §§ samt 38 kap. 1,3-6,8,9 och 12 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall införas en ny paragraf, 26 kap. 3§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

1 kap. 3 §2

Med påföljd för brott förstås i Med påföljd för brott förstås i
denna balk:
                                denna balk;

de allmänna straffen böter och de allmänna straffen böter och
fängelse,
                                     fängelse,

disciplinstraff för krigsmän, samt        disciplinstraff för krigsmän, samt

villkorlig dom, skyddstillsyn, in-        villkorlig dom, skyddstillsyn och ternering och överlämnande till sär-     överlämnande till särskild vård. skild vård.

26 kap.

Fängelse ådömes enligt vad för Fängelse ådöms enligt vad för
brottet är stadgat på viss tid, ej över brottet är stadgat på viss tid eller på
tio år, eller på livstid. Fängelse på livstid. Fängelse på viss fid får ej
viss tid må ej understiga fjorton da- överstiga lio år, om inle annat
gar. Vid ådömande enligt 28 kap. följer av 2 eller 3§, och ej under-
3 § av fängelse i förening med stiga fjorton dagar. Vid ådömande
skyddstillsyn gäller i fråga om tiden enligt 28 kap. 3 § av fängelse i för­
för fängelsestraffet vad i nämnda ening med skyddstillsyn gäller i frå-
lagmm stadgas.
                          ga om tiden för fängelsestraffet vad

i nämnda lagmm stadgas.

Om fängelse såsom förvandlingsstraff för böter är särskill stadgat.

3§''

Har någon dömts till fängelse i lägsl två år och begår han, sedan

' Senasle lydelse av 30 kap. 4 § 1974: 205 30 kap. 7§ 1967:942 30 kap. II § 1973:918 35 kap. 10 § 1979:680

37 kap.   9§ 1979:680

38 kap.   7§ 1979:680.  Senaste lydelse 1979:680.

 Med nuvarande lydelse avses lydelse enligt prop, 1980/81:44. * Förutvarande 26 kap. 3 § upphävd genom 1975: 1395.


 


Prop. 1980/81:76

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

domen har vunnU laga kraft, brott som är belagt med fängelse i mer än sex år, får för återfallet dömas tUl fängelse på en lid som med fyra år överstiger det högsta straff som kan följa på brottet eller, om det är fråga om flera brott, del högsta straff som med tUlämpning av 2§ kan följa på brotten.

Brott, som någon har begått in­nan han harfyUt tjugoett år, får ej läggas IiU grund för sådan förhöj­ning som anges i första stycket.

En utländsk dom får tUlmätas samma verkan som en svensk.


n'

Vid prövning av fråga om villkor­lig frigivning skall särskilt beaktas verkningarna av fortsatt frihetsför­lust för den dömde och fömtsätt­ningarna för hans anpassning i sam­häUet med hänsyn till de förhåUan­den i vilka han skulle komma att försättas efter frigivningen.

Vid prövning av fråga om villkor­lig frigivning skall särskilt beaktas verkningarna av fortsatt frihetsför­lust för den dömde och fömtsätt­ningarna för hans anpassning i sam­hället med hänsyn fill de förhållan­den i vilka han skulle komma att försättas efter frigivningen. Avtjä­nar den dömde fängelsestraff för särskilt allvarUg brottslighet som har riktal sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa, skall frågan om det finns påtaglig risk för att han efter frigivningen fortsätter brotts­lighet av samma slag ges större vikt vid prövningen än annars.

33 kap.

5§*


Dömes någon till fängelse på viss tid eller internering eller förordnar rätten, med filllämpning av 34 kap. 1 § 1, alt sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och har den dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en sammanhängande tid av minst tjugofyra limmar varit berövad friheten som anhållen, häktad, tagen i förvarsarrest eller intagen  på rättspsykiatrisk  klinik


Dömes någon till fängelse på viss tid eller förordnar rätten, med till­lämpning av 34 kap. 1 § 1, att sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och har den dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en sam­manhängande tid av minst ljugofyra timmar varit berövad friheten som anhållen, häktad, lagen i förvarsar­rest eller intagen på rättspsykiatrisk klinik enligt 9 § lagen (1966:301) om


' Senastelydeise 1974:205. "Senastelydeise 1979:680,


 


Prop. 1980/81:76

Föreslagen lydelse

rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall fiden för frihetsbe­rövandet, fill den del därunder icke samtidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid un­der vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådöml fängelse översfiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället fill fängelse på viss tid, äger första stycket tillämpning även i fråga om frihetsberövande, som föregått den vUlkorliga domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnats att den genom sådan dom ådömda påföljden skall avse även ytterligare brott. Detta gäller dock endast i den mån frihetsberö­vandet icke fillgodoräknats enligt första eller tredje stycket.

Nuvarande lydelse

enligt 9§ lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall tiden för frihetsbe­rövandet, till den del dämnder icke samfidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid un­der vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådöml fängelse överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fängelsestraffet skall anses heU verkställt genom frihetsberövandet.

Undanröjes viUkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid, eUer interne­ring, äger första stycket tillämpning även i fråga om frihetsberövande, som föregått den villkorliga domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnats att den ge­nom sådan dom ådömda påföljden skall avse även ytterligare brott. Detta gäller dock endast i den män frihetsberövandet icke tillgodoräk­nats enligt första eller tredje stycket.

Dömes någon till böter eller disciplinstraff och har han med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, varit berövad frihe­ten på sätt som angives i första stycket, må förordnas all påföljden skall anses helt eller delvis verkställd genom frihetsberövandet.


Har någon börjat undergå fängel­se eller internering och dömes han i högre rätt i stället till annan i 5 § första eller tredje stycket angiven påföljd, äger vad där är föreskrivet om tiUgodoräknande av tid för fri­hetsberövande motsvarande till­lämpning i fråga om tid under vil­ken verkställighet sålunda skett.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid eller interne­ring, äger första stycket motsvaran­de tillämpning i fråga om tid var-


Har någon börjat undergå fängel­se och dömes han i högre rätt i stäl­let fill annan i 5 § första eller tredje stycket angiven påföljd, äger vad där är föreskrivet om tillgodoräk­nande av tid för frihetsberövande motsvarande tillämpning i fråga om fid under vilken verkställighet så­lunda skett.

Undanröjes villkoriig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid, äger första stycket motsvarande tillämpning i fråga om lid varunder verkställighet


' Senastelydeise 1979:680.


 


Prop. 1980/81:76

Nuvarande lydelse

under verkställighet sketl på grund av dom i det mål vari den villkorliga domen eller domen på skyddstill­syn slutligen meddelades.


Föreslagen lydelse

skett på grund av dom i det mål vari den villkorliga domen eller domen på skyddstillsyn slutligen medde­lades.


34 kap.

Il'*


Finnes den som för brott dömts till fängelse, villkorlig dom, skydds­tillsyn eller internering hava begått annat brott före domen eller begår han nytt brott efter domen men in­nan påföljden till fullo verkställts eller eljest upphört, må rätten, med iakttagande av vad för vissa fall är föreskrivet i 2-6 och 9§§ efter om­ständigheterna


Finnes den som för brott dömts fill fängelse, villkorlig dom eller skyddstillsyn ha begått annat brott före domen eller begår han nytt brott efter domen men innan påfölj­den lill fullo verkstäUts eller eljest upphört, må rätten, med iakttagan­de av vad för vissa fall är föreskri­vet i 2—6§§, efter omständigheter­na


1.    förordna att den tidigare ådömda påföljden skall avse jämväl del andra brottet,

2.    döma särskilt till påföljd för della brott, eller

3.    därest den tidigare domen vunnit laga kraft, undanröja den ådömda påföljden och för brotten döma till påföljd av annan art.

Härjämte skyddstillsyn ådömts fängelse enligt 28 kap. 3§, skall vid tillämpningen av beslämmelserna i detta kapitel den ådömda fängelsepå­följden anses som en del av skyddstillsynen.

10§«


Har med tillämpning av I § 1 ge­nom lagakraftvunnen dom förord­nals, att fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn eller internering som ådömts i tidigare mål skall avse yt­terligare brott, och ändras den tidi­gare ådömda påföljden av högre rätt genom dom som vinner laga kraft, skall frägan om påföljd för sagda brott efter anmälan av åkla­gare ånyo prövas av domstol. Det­samma skall gälla, när straff be­stämts med tillämpning av 3 § andra stycket och det tidigare ådömda straffet ändras.


Har med lillämpning av I § I ge­nom lagakraftvunnen dom förord­nats, att fängelse, villkoriig dom el­ler skyddstillsyn som ådömts i tidi­gare mål skall avse ytteriigare brott, och ändras den tidigare ådömda påföljden av högre rätt ge­nom dom som vinner laga kraft, skall frägan om påföljd för sagda brott efter anmälan av åklagare ånyo prövas av domstol. Det­samma skall gälla, när straff be­slämts med lillämpning av 3 § andra stycket och det tidigare ådömda straffet ändras.


Finnes, när dom ä fängelse på viss tid skall verkställas, all den dömde begått brottet innan sådant straff som ådömts honom för annat brott börjat verkställas, och framgår ej av domarna att det andra straffet beaktats, skall

* Senaste lydelse 1979: 680. ' Senaste lydelse 1979:680.


 


Prop. 1980/81:76

Nuvarande lydelse


Föreslagen lyddse


sedan domarna vunnit laga kraft domstol, efter anmälan av åklagare, med tillämpning av 3§ andra styckei bestämma det straff den dömde skall undergå till följd av den dom, som sist förekommer till verkställighet.

Il§'


Förekomma till verkställighet på en gäng dom å fängelse på livstid och dom å böter, förvandlingsstraff för böter, fängelse på viss tid, vill­korlig dom, skyddstillsyn, interne­ring eller disciplinstrafT skall livs­tidsstraffet träda i stället för den andra påföljden.


Förekommer fill verkställighet på en gång dom på fängelse på livstid och dom på böter, förvandlings­straff för böter, fängelse på viss tid, viUkorlig dom, skyddstillsyn eller disciplinstraff skall livstidsstraffet träda i stäUet för den andra påfölj­den.

Om en dom på fängelse på viss tid i minst två år och en dom på böter eller disciplinstraff som har meddelats innan fängelsestraffet har börjal avtjänas förekommer till verkställighet på en gång, skall fängelsestraffet Iräda i slällel för böterna eller disciplinstraffet.


I8§'


Uppkommer fråga om utlämning till Sverige för verkställighet av dom, varigenom någon dömts till fängelse som gemensam påföljd för två eller flera brott, och kan utläm­ning enligt den främmande statens lagstiftning ej ske för alla brotten, skall domstol, efter anmälan av åklagare, undanröja den gemen­samt ädömda påföljden och döma till påföljd för den brottslighet, för vilken utlämning kan äga mm.

Uppkommer fråga om utlämning fill Sverige för verkställighet av dom, varigenom någon dömts till fängelse eller internering som ge­mensam påföljd för två eller flera brott, och kan utlämning enligt den främmande statens lagstiftning ej ske för alla brotten, skall domstol, efter anmälan av åklagare, undan­röja den gemensamt ådömda påfölj­den och döma till påföljd för den brottslighet, för vilken utlämning kan äga mm.

Vad som föreskrives i första stycket skall även gäUa, då fråga uppkom­mer om att svensk brottmålsdom, som avser två eller flera brott, skall verkställas utomlands i enlighet med lagen (1972:260) om inlernationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom eller lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet, och hinder mot verkställighet föreligger enligt den främmande statens lagstiftning såvitt avser något eller några av brotten.

'" Senasle lydelse 1979:680. " Senastelydeise 1979:680.


 


Prop. 1980/81:76


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


36 kap. 6§'-Vad i lag eller författning är föreskrivet om särskild rättsverkan av att någon dömes till straff skall gälla även då annan påföljd som omförmäles i 1 kap. 3§ ådömes.


Vid tillämpningen av första stycket skola villkorlig dom, skyddstillsyn och internering saml, om ej i domen annorlunda förord­nas, överlämnande till särskild värd anses lika med fängelse. Därvid skola internering samt. om så för­ordnas, skyddstillsyn och överläm­nande lill särskild vård anses mot­svara fängelse i minst sex månader.


Vid tillämpningen av första stycket skaU villkorlig dom och skyddstillsyn saml, om ej i domen annorlunda förordnas, överläm­nande lill särskild vård anses lika med fängelse. Därvid skaU, om så förordnas, skyddsfillsyn och över­lämnande till särskild vård anses motsvara fängelse i minsl sex må­nader.


37 kap. 1§"


Övervakningsnämnds verksam­helsområde skall omfatta en eller flera allmänna underrätters dom­krets, om ej särskilda skål föreUgga till annan indelning. För handlägg­ning av ärenden rörande personer som dömts till fängelse eller inter­nering mä tillsättas särskilda över­vakningsnämnder. Övervaknings­nämnds verksamhetsområde be­stämmes av regeringen.

Övervakningsnämnd består av fem ledamöter, om ej regeringen förordnar att viss nämnd skall hava flera ledamöter. Nämnden är be­slutför med ordförande och två le­damöter. I brådskande fall, så ock i ärenden av mindre vikt äger ordfö­randen ensam besluta å nämndens vägnar. Sädant beslut skall anmälas vid nästa sammanlräde med nämn­den.


Övervakningsnämnds verksam­hetsområde skall omfatta en eller flera allmänna underrätters dom­krets, om ej särskilda skäl föreUg­ger till annan indelning. För hand­läggning av ärenden rörande perso­ner som dömts till fängelse må till­sättas särskilda övervaknings­nämnder. Övervakningsnämnds verksamhetsområde besiämmes av regeringen.

Övervakningsnämnd består av fem ledamöter, om ej regeringen förordnar att viss nämnd skall ha flera ledamöter. Nämnden är be­slutför med ordförande och två le­damöter. I brådskande fall och i ärenden av mindre vikt äger ordfö­randen ensam besluta ä nämndens vägnar. Sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med nämn­den.


Regeringen äger förordna att övervakningsnämnd skall arbeta å avdel­ningar. Om sådan avdelning skall i tillämpliga delar gälla vad om nämnd är stadgat.

5§'


Ledamot och ersättare i övervak­ningsnämnd,    kriminalvårdsnämn-

' Senaste lydelse 1979:680. " Senaste lydelse 1979:680. '" Senaste lydelse 1979:680.


Ledamot och ersättare i övervak­ningsnämnd    och    kriminalvårds-


 


Prop. 1980/81:76                                                                    9

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lyddse

den och interneringsnämnden skola   nämnden skaU ha avlagt domared.
hava avlagt domared. Mot ledamot
     Mot ledamot och ersättare skaU gäl-
och ersättare skola gälla samma jäv
   la samma jäv som i fråga om doma-
som i fråga om domare; dock skall
      re; dock skall vad i 4 kap. 13 § 7
vad i 4 kap. 13 § 7 rättegångsbalken
  rättegångsbalken sägs icke äga till­
sägs icke äga tillämpning i fråga om
    lämpning i fråga om ledamot och
ledamot och ersättare i övervak-
        ersättare i övervakningsnämnd,
ningsnämnd.

I fräga om beslut av nämnd som i första stycket sägs skall vad angående omröstning i brottmål i överrätt är stadgat i tillämpUga delar lända till efterrättelse.

6§" Begär den dömde att bliva muntligen hörd i ärende, som handlägges av övervakningsnämnd, skall fillfälle därtill beredas honom.

I ärende hos kriminalvårdsnämn- I ärende hos kriminalvärdsnämn-

den och interneringsnämnden bör, den bör, om det kan antagas vara

om det kan antagas vara till gagn till gagn och lämphgen kan ske, fill-

och lämpligen kan ske, tillfälle be- fälle beredas den dömde att bliva

redas den dömde att bliva munUi-                    muntligen hörd.
gen hörd.

10§
Övervakningsnämnds beslut som        Övervakningsnämnds beslut som
avses i 7-9§§ länder omedelbart     avses i 7 oc/iÄ## länder omedelbart
till efterrättelse, såvida ej annorlun-     till efterrättelse, såvida ej annorlun­
da förordnas.
                              da förordnas.

ll§'*

Talan må ej föras mot beslut som Talan må ej föras mot beslut som
enligt denna balk meddelas av över-
enligt denna balk meddelas av över­
vakningsnämnd i andra fall än i 7-
vakningsnämnd i andra fall än i 7
9§§ sagts, av hovrätt enligt 8§ eller
och S§§ sagts, av hovrätt enligt 8§
av kriminalvårdsnämnden eller in-
eller av kriminalvårdsnämnden.
terneringsnämnden.

38 kap. I§"

Den som ådömts villkorlig dom eller skyddsfillsyn äger före fullföljdsti­dens utgång avgiva förklaring, att han är nöjd med domen i vad gäller den ådömda påföljden. Sådan förklaring skall avse jämväl böter, som ådömts med stöd av 27 kap. 2 § eller 28 kap. 2 §. Förklaringen avgives i den ordning regeringen föreskriver.

Förklaring, som avgivits i föreskriven ordning, må icke återtagas. Har den dömde fullföljt talan mot domen, skall hans talan i vad angår påföljd för brottet anses återkallad genom förklaringen.

" Senaste lydelse 1979:680. '* Senaste lydelse 1979:680. " Senaste lydelse 1979:680.


 


Prop. 1980/81:76                                                                   10

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lyddse

Angående nöjdförklaring i fråga Angående nöjdförklaring i fråga
om dom å fängelse och internering om dom på fängelse är särskilt stad-
är särskilt stadgat.
                     gal.

3§'«

Fråga om åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket eller 6 § upptages av den rätt som försl avgjort det mål vari meddelats villkoriig dom.

Talan enligt 28 kap. 8 § väckes vid allmän underrätt, inom vars område den övervakningsnämnd som handhar övervakningen över den dömde är verksam.

Talan enligt 30 kap. 8§ väckes vid den rätt som först avgjort det mål vari dömts lill internering.

Mål som avses i denna paragraf må ock upptagas av domstol, där brottmål mot den dömde är anhängigt, eller av rätten i den ort, där den dömde mera varaktigt uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utredning­en samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt.

4§" Anmälan jämlikt 34 kap. 10 § göres hos första domstol i något av målen.

Ansökan jämlikt 34 kap. 13 § gö­res hos den rätt som försl avgjort del mål vari dömts till internering.

Anmälan jämlikt 34 kap. 18 § göres hos den rätt som först dömt i målet.

Talan som avses i 27 kap. 6§, 28        Talan som avses i 27 kap. 6§ eller

kap. % eller 30 kap. 8 § skall anses   28 kap.  8§  skall anses anhängig-

anhängiggjord, då ansökan om må-   gjord, då ansökan om målets uppta-

lets     upptagande     delgavs     den  gande delgavs den dömde,
dömde.

6§2«
Nämnd skall deltaga vid under-       Nämnd skall deltaga vid under­
rätts avgörande av fråga, som avses
rätts avgörande av fråga, som avses
i 2§ eller i 27 kap. 6§, 28 kap. 9§,
i 2§ eller i 27 kap. 6§, 28 kap. 9§
30 kap. 8§ eller 34 kap. 10 § andra
eller 34 kap. 10 § andra stycket eller
stycket, 13 § eller 18 §. Detsamma
18 §. Detsamma skall gälla i fråga
skall gälla i fråga om undanröjande
om undanröjande av påföljd enligt
av påföljd enligt 34 kap. I § 3, för-
34 kap. 1 § 3, förverkande av vill-
verkande  av  villkorligt  medgiven
korligt medgiven frihet eller annan
frihet eller annan åtgärd enligt 34
åtgärd enligt 34 kap. 4 § iam/åtgärd
kap. 4§, åtgärd enligt 34 kap. 5§
enligt 34 kap. 5 § tredje stycket eller
tredje stycket eller 34 kap. 6 § andra
   34 kap. 6 § andra stycket,
stycket samt återintagning i anstalt
eller annan åtgärd enligt 34 kap.
9§.

'* Ändringen innebär alt tredje stycket upphävs.

'* Senaste lydelse 1979:680. Ändringen innebär att andra stycket upphävs.

° Senaste lydelse 1979:680.


 


Prop. 1980/81:76

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


11


Vid avgörande av fråga, som avses i 27 kap. 5 § andra stycket eller 28 kap. II §, är underrätt domför med en lagfaren domare.


ken sker genom beslut.

Åtgärd enligt 28 kap.  11 § må beslutas utan att tillfälle beredes den dömde att yttra sig.


sr

I mål om åtgärd enligt 2 § eller 27 kap. 5§ andra stycket eller 6§, 28 kap. 9§, 30 kap. 8§ dier 34 kap. 10 § andra stycket eller 13 § skall underrätt lämna den dömde tillfälle att yttra sig. Begär han att bliva muntligen hörd, skall tillfälle därtUl beredas honom. I mål om åtgärd enligt 34 kap. 18 § skaU den dömde lämnas tillfälle att yttra sig där så är möjligt. Rättens avgörande av sa-


I mål om åtgärd enligt 2 § eller 27 kap. 5§ andra stycket eller 6§, 28 kap. 9§ eller 34 kap. 10 § andra stycket skall underrätt lämna den dömde tillfälle att yttra sig. Begär han att bliva muntligen hörd, skall fillfäUe därtill beredas honom. 1 mål om åtgärd enligt 34 kap. 18 § skall den dömde lämnas tillfälle att yttra sig där så är möjligt. Rättens avgö­rande av saken sker genom beslut.


 



22


 


Rättens beslut om åtgärd enligt 27 kap. 5§ andra stycket, 28 kap. 11 § eller 34 kap. 10§ andra stycket, 13 § eller 18 § länder omedelbart fiU efterrättelse om ej annorlunda för­ordnas. Detsamma gäller avgöran­den enligt 27 kap. 6§, 28 kap. 9§ eller 34 kap. 4, 5 eller 6 § angående föreskrifter eller prövotid.

12§

Det åligger poUsmyndighet att lämna domstol, övervaknings­nämnd, kriminalvårdsnämnden och interneringsnåmnden handräckning för den dömdes inställande i mål eller ärende enligt denna balk eller för hans omhändertagande jämlikt 26 kap. 22 §, 28 kap. 11 § eller 30 kap. 14 §.


Rättens beslut om åtgärd enligt

27        kap. 5§ andra stycket, 28 kap.
11 § eUer 34 kap. 10 § andra stycket
eller 18 § länder omedelbart till ef­
terrättelse om ej annorlunda förord­
nas. Detsamma gäller avgöranden
enligt 27 kap. 6§, 28 kap. 9§ dier
34 kap. 4, 5 eller 6§ angående före­
skrifter eller prövotid.

23

Det åligger polismyndighet att lämna domstol, övervaknings­nämnd och kriminalvårdsnämnden handräckning för den dömdes in­ställande i mål eller ärende enligt denna balk eller för hans omhän­dertagande jämlikt 26 kap. 22 § eller

28        kap. Il§.


1.    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

2.    Efter ikraftträdandet får ej dömas till internering.

3.    Den som vid ikraftträdandet undergår internering i anstalt skall vår­das i anstalt till utgången av den minsta tid som senast har bestämts. Har han med stöd av 34 kap. 9§ första stycket återinlagils i anstalt utan att

'' Senastelydeise 1979:680. '" Senaste lydelse 1979:680. " Senaste lydelse 1979:680.


 


Prop. 1980/81:76                                                     12

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

minsta tid för fortsatt anstaltsvård har bestämts, skaU det anses som om genom domen minsta tid för sådan vård har bestämts till tre månader. Vad som har sagts nu gäller även den som har dömts till internering enligt en dom som inte har börjat verkställas vid ikraftträdandet och den som skall återintas i anstalt enligt en sådan dom.

4.   Äldre bestämmelser om internering gäUer fortfarande beträffande
internerad som avses i punkt 3 till dess att han har överförts till vård utom
anstalt enligt punkt 5. I stället för vad som föreskrivs i 34 kap. 9§ första
stycket tredje meningen skaU dock gälla att minsta fiden för fortsatt an­
staltsvård får bestämmas till lägst en månad vid fillämpning av 34 kap.
1§I.

Frågor beträffande internerad i anstalt som enligt äldre bestämmelser skulle ha behandlats av interneringsnämnden skall efter ikraftträdandet i stället handläggas av kriminalvårdsnämnden.

5.   En internerad som avses i punkt 3 skall överföras till vård utom
anstalt vid ikraftträdandet eller, om minsta tiden då inte har gått ut, vid den
tidens utgång. När den internerade sålunda har överförts till vård utom
anstalt, skall det i fråga om den fortsatta verkställigheten av påföljden samt
vid tillämpning av bestämmelserna om sammanträffande av brott och
förändring av påföljd anses, som om han är dömd till fängelse samt har
blivit viUkorligt frigiven med en straffåterstod av sex månader och med en
prövotid av två år, räknad från dagen då anstaltsvården upphörde.

Beslut om överförande till vård utom anstalt får, i den utsträckning det behövs för tillämpningen av första stycket, meddelas före ikraftträdandel. I sådant fall meddelas beslutet av intemeringsnämnden. Efter ikraftträdan­det meddelas beslut om överförande till vård utom anstalt av kriminal­vårdsnämnden. Ett beslut som avses nu skall ändras, om det påkallas av att ny minsta tid har bestämts.

6.    Om en internerad vid ikraftträdandet vårdas utom anstalt, skall det i fråga om den fortsatta verkställigheten av påföljden samt vid tillämpning av bestämmelserna om sammanträffande av brott och förändring av på­följd anses, som om han är dömd till fängelse samt har blivit villkorligt frigiven med en straffåterstod av sex månader och med en prövotid av två år, räknad från den dag han senast överfördes till vård utom anstalt. Har han efter nämnda dag vårdals utom anstalt mer än två år, upphör påföljden vid ikraftträdandet.

7.    Vad i 26 kap. 3 § föreskrivs om återfall i brott tillämpas utan hinder av att den förra domen har meddelats före ikraftträdandet. Härvid skall den som ådömts internering anses vara dömd till fängelse i lägst två år.


 


Prop. 1980/81:76


13


2    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.

dels att 16 och 27 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 1-3, 8-10 samt 15 och 18 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dds att i lagen skall införas en ny paragraf, 26 §, av nedan angivna lydelse.


Föreslagen lydelse

Dom på fängelse skall befordras fill verkställighet enligt denna lag. Lagen gäller även i fråga om hur tid för sådan verkställighet skall beräk­nas.

Nuvarande lydelse

1 Dom på fängelse eller internering skall befordras tiU verkställighet enligt denna lag. Lagen gäller även i fråga om hur fid för sådan verkstäl­lighet skall beräknas.

Vad i denna lag är föreskrivet om fängelse gäller även fängelse vilket ålagts som förvandlingsstraff för böter.

2 §


Har den som dömts till fängelse, eller internering icke inom föreskri­ven tid fullföljt talan i målet såvitt angår den ådömda påföljden, får domen verkställas i denna del utan hinder av att åklagare eller måls­ägande fullföljt talan mot domen.


Har den som dömts till fängelse icke inom föreskriven tid fullföljt talan i målet såvitt angår den ådömda påföljden, får domen verk­ställas i denna del utan hinder av att åklagare eller målsägande fullföljt talan mot domen.


Dom som avses i första stycket får även i andra fall än som sägs där verkställas utan hinder av att domen ej vunnit laga kraft. Härom är särskilt stadgat.


Dom på fängelse eller internering får även verkställas, om den dömde före fullföljdstidens utgång i den ordning som anges i denna lag avger förklaring att han avstår från talan mot domen såvitt angår den ådömda påföljden och medger att den får verkställas (nöjdförklaring).


Dom på fängelse får även verk­ställas, om den dömde före full­följdstidens utgång i den ordning som anges i denna lag avger förkla­ring att han avstår från talan mot domen såvitt angår den ådömda på­följden och medger att den får verk­ställas (nöjdförklaring).


' Senaste lydelse 1979:692. 2 Senaste lydelse 1979:692. ' Senaste lydelse 1979:692.


 


Prop. 1980/81:76


14


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


8 §"


Nöjdförklaring som avgivits en­ligt denna lag får icke återtagas. Har den dömde fullföljt talan mot domen i vad han därigenom dömts till fängelse eUer internering, skall denna talan anses återkallad genom nöjdförklaringen.


Nöjdförklaring som avgivits en­ligt denna lag får icke återtagas. Har den dömde fullföljt talan mot domen i vad han därigenom dömts till fängelse, skall denna talan anses återkallad genom nöjdförklaringen.


9 f


Är den som skall undergå fängel­se eller internering häktad eller är han intagen i kriminalvårdsanstalt för undergående av påföljd i annat mål när domen får verkställas, skall styresmannen vid den kriminal­vårdsanstalt där han är intagen eller föreståndaren för det häkte eller chefen för den rättspsykiatriska kli­nik där han förvaras eller, om han hålles i militärhäkte, den befatt­ningshavare som har uppsikt över häktet omedelbart befordra domen till verkställighet.


Är den som skall undergå fängel­se häktad eller är han intagen i kriminalvårdsanstalt för under­gående av påföljd i annat mål när domen får verkställas, skall styres­mannen vid den kriminalvårdsan­stalt där han är inlagen eller före­ståndaren för det häkte eller chefen för den rättspsykiatriska klinik där han förvaras eller, om han hålles i militärhäkte, den befattningshavare som har uppsikt över häktet ome­delbart befordra domen till verk­ställighet.


Förvaras den som är häktad i målet ej i kriminalvårdsanstali, skall han för verkställighet förpassas tUl sådan anstalt.

Är den dömde häktad i annat mål när domen får verkstäUas och förvaras han ej i kriminalvårdsanstalt, får verkstäUigheten påbörjas där han förva­ras.

10 §*


Är den som skall undergå fängel­se icke häktad eller intagen i kri­minalvårdsanstali när domen enligt 2§ första styckei får verkställas, skall kriminalvårdsstyrelsen före­lägga honom att senast viss dag in­ställa sig vid den kriminalvårdsan­stalt, där domen skall verkställas.

Är den som skall undergå fängel­se eller internering icke häktad eller inlagen i kriminalvårdsanstalt när domen enligt 2§ första stycket får verkställas, skall kriminalvårdssty­relsen förelägga honom alt senasi viss dag inställa sig vid den krimi­nalvårdsanstalt, där domen skall verkställas.

Kan det befaras att den dömde avviker eller efterkommer han icke föreläggande enligt första stycket, skall polismyndigheten i den ort där han vistas på begäran av kriminalvårdsstyrelsen låta förpassa honom lill anstal­ten.

Avger den dömde nöjdförklaring inför styresman vid kriminalvårds-anstalt eller föreståndare för allmänt häkte, skall den som lager emot

■' Senastelydeise 1979:692. ' Senaste lydelse 1979:692. * Senaste lydelse 1979:692.


 


Prop. 1980/81:76                                                                    15

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

förklaringen omedelbart befordra domen till verkställighet. Avger den dömde nöjdförklaring inför polismyndighet eller befattningshavare vid försvarsmakten, skall den som tager emot förklaringen låta förpassa den dömde til! kriminalvårdsanstalt enligt bestämmelser som kriminalvårdssty­relsen meddelar. Befattningshavare vid försvarsmakten skall begära biträ­de av polismyndigheten i orten för att verkställa förpassningen.

Om det bedöms kunna ske utan fara för att den dömde avviker, får polismyndigheten förelägga honom att inställa sig vid kriminalvårdsanstal­ten i stället för alt förpassa honom dit.

15 §. Om   fängelse   eller   internering        Om  fängelse  börjat  verkställas böljat verkställas och högre rätt i    och högre rätt föriänger tiden, skall StäUet dömer IiU annan av dessa     verkstäUigheten fortsätta enligt den påföljder eller förlänger tiden för    tidigare domen lill dess den dömde fängelse,     skall    verkstäUigheten     avger nöjdförklaring i fräga om den fortsätta enligt den tidigare domen     nya domen eller denna på annan till dess den dömde avger nöjdför-     grund får verkställas, klaring i fråga om den nya domen eller  denna  på  annan  grund   får verkställas.

18                                                                                          §«
Häktas den som undergår fängel-
Häktas den som undergår fängel­
se eller internering av annan anled-
se av annan anledning än misstanke
ning än misstanke om brott, skaU
om brott, skall verkställigheten av-
verkställigheten avbrytas.
                                              brytas.

26 §"

Om den dömde har varit inlagen för verkstäUighet av en dom på fängelse före den dag från vilken strafftiden enligt 19 § skall räknas, får kriminalvårdsstyrelsen förordna att den tid under vilken han sålunda har varU berövad friheten skaU in­räknas i verkslällighelstiden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om den som efter ikraftträdandet undergår eller skall undergå internering i anstalt.

 Senaste lydelse 1979:692. * Senaste lydelse 1979:692. ' Förutvarande 26 § upphävd genom 1979:692.


 


Prop. 1980/81:76                                                               16

3   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrivs aU 1, 6,1, 33 och 54-57 §§ lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 §' Denna lag avser kriminalvård i        Denna lag avser kriminalvård i anstalt efter dom på fängelse eller    anstalt efter dom på fängelse. internering.

Vad som föreskrives i lagen om den som dömts till fängelse gäller även den som ålagts fängelse som förvandUngsstraff för böter.

Vid fördelning av de intagna mellan lokalanstalter och riksanstalter skall följande allmänna riktlinjer vara vägledande.

Den som undergår fängelse i högst ett år skall företrädesvis vara pla­cerad i lokalanstalt.

Den som undergår fängelse i mer Den som undergår fängelse i mer

än ett år eller internering placeras än ett år placeras företrädesvis i

företrädesvis i riksanstalt. När så riksanstalt. När så behövs för en

behövs för en ändamålsenlig förbe- ändamålsenlig förberedelse av fri-

redelse av frigivning eUer övergång givning, får den intagne överföras

till vård utom anstalt, får den in-              tUl lokalanstalt,
tagne överföras till lokalanstalt.

7 §5

Vid fördelning av de intagna mellan öppna och slutna anstalter iakttages följande.

Intagen bör placeras i öppen anstalt, om icke annan placering är påkallad med hänsyn till föreliggande fara för att han avviker eller eljest av säker­hetsskäl eller med hänsyn till att möjlighet bör beredas honom till sådant arbete eller sådan undervisning, utbildning eller särskild behandling som icke lämpligen kan anordnas i öppen anstalt.

Den som  dömts  till fängelse i Den  som  dömts till  fängelse  i

lägst två år eller IiU internering med lägst två år skall placeras i sluten

en minsta lid av två år eller mer anstalt, om det med hänsyn till att

skall placeras i sluten anstalt, om han saknar fast anknytning till riket

det med hänsyn till att han saknar eller till arten av hans broUslighet

fast anknytning till riket eller fill ar- eller eljest kan befaras att han är

ten av hans broUslighet eller eljest särskilt benägen att avvika och fort-

kan befaras aU han är särskilt bena- sätta en  broUslig  verksamhet  av

gen  att  avvika  och   fortsätta  en särskilt allvarlig karaktär. Vad som

' Senaste lydelse 1979:693. 2 Senaste lydelse 1979:693. ' Senaste lydelse 1978:901.


 


Prop. 1980/81:76

Nuvarande lydelse

brottslig verksamhet av särskilt all­varlig karaktär. Vad som sagts nu gäller dock ej om annan placering kräves för en ändamålsenlig förbe­redelse av förestående frigivning el­ler överföring till vård utom anstalt eller eljest synnerliga skäl förelig­ger för placering i öppen anstalt.


17

Föreslagen lydelse

sagts nu gäller dock ej om annan placering kräves för en ändamåls­enlig förberedelse av förestående frigivning eller eljest synnerliga skäl föreligger för placering i öppen anstalt.


33 §"


Till förberedande av frigivning el­ler överförande till vård ulom an-staU kan intagen som undergår fängelse eller dömts till internering beviljas permission under viss längre tid (frigivningspermission).

Den som undergår fängelse på så­dan tid att villkorlig frigivning icke kan komma i fråga får beviljas fri­givningspermission endast om syn­nerliga skäl föreligger. Annan som undergår fängelse och den som dömts till internering får ej beviljas frigivningspermission före den dag då villkorlig frigivning eller överfö­rande till vård utom anstalt tidigast kan ske.


Till förberedande av frigivning kan intagen beviljas permission un­der viss längre tid (frigivningsper­mission).

Den som undergår fängelse på så­dan tid att villkorlig frigivning icke kan komma i fråga får beviljas fri­givningspermission endasl om syn­neriiga skäl föreligger. Annan som undergår fängelse får ej beviljas fri­givningspermission före den dag då villkorlig frigivning tidigast kan ske.


För frigivningspermission får ställas de villkor som kan anses erforder­liga beträffande vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat.

54 §=


I frågor som avses i 33 och 34 §§ beslutar

/. den övervakningsnämnd till vars verksamhetsområde anstalten hör beträffande inlagen som under­går fängelse, dock med undanlag för fall som avses i andra slyckel samt

2. interneringsnämnden beträf­fande inlagen som undergår inter­nering.

Kriminalvårdsnämnden beslutar / frågor som avses i 33 och 34 §§ beträffande intagen som omfattas av förordnande enligt 16 § lagen (1964:163) om införande av brotts­balken.

" Senastelydeise 1979:693. ' Senaste lydelse 1979:693. 2   Riksdagen 1980/81. I .samt. Nr 76


I frågor som avses i 33 och 34 §§ beslutar den övervakningsnämnd till vars verksamhetsområde anstal­ten hör. Kriminalvårdsnämnden beslutar dock i dessa frågor beträf­fande intagen som omfattas av för­ordnande enligt 16 § lagen (1964:163) om införande av brotts­balken.


 


Prop. 1980/81:76                                                                    18

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

55 §"

Regeringen kan förordna att lill- Regeringen kan förordna alt lill­lämpningen av 33 och 34 §§ får lämpningen av 33 och 34 §§ får överflyttas från kriminalvårds- överflyttas från kriminalvårds­nämnden eller interneringsnåmn- nämnden till den övervaknings-den till den övervakningsnämnd, nämnd, till vars verksamhelsområ-till vars verksamhetsområde anstal- de anstalten hör. ten hör.

Har i fall som avses i första
stycket
      övervakningsnämnden

meddelat beslul, får den intagne påkalla prövning av beslutet hos den centrala nämnd från vilken til­lämpningen överflyttats.

I annat fall än som sägs i andra styckei får intagen hos kriminal­vårdsnämnden påkalla prövning av övervakningsnämnds beslut i frå­gor som avses i 33 och 34 §§.

56 §

I frågor som avses i 35 § såvitt    Intagen får hos  kriminalvårds-
gäller tid för vistelse ulanför an-
nämnden påkalla prövning av över-
slalt enligt 33 eller 34 § beslutar in-
vakningsnämndens beslut i frågor
terneringsnämnden beträffande in-
      som avses i 33 och 34§§.
lagen som undergår internering.

57  §"

Övervakningsnämnds beslut enligt denna lag länder till efterrättelse omedelbart, om ej annorlunda förordnas.

Mot  inlerneringsnämndens  och Mol kriminalvårdsnämndens be-

kriminalvårdsnämndens beslut en-     slut enligt denna lag får lalan ej
ligl denna lag får talan ej föras.
  föras.

1.    Denna lag Iräder i krafl den 1 juli 1981. I fråga om internerad som efter ikraftträdandet undergår vård i anstalt tillämpas dock fortfarande äldre beslämmelser i den mån inte annat följer av punkl 2 eller 3.

2.    Den som undergår internering i anstalt fär utan hinder av 33 § andra stycket i dess äldre lydelse beviljas frigivningspermission två månader före den dag då han skall överföras till vård utom anstalt. Sådan frigivningsper­mission får beviljas före ikraftträdandet, dock tidigast med verkan från och med den 1 maj 1981.

3.    Fråga som enligt äldre bestämmelser skulle ha behandlats av inter­neringsnämnden skall efter ikraftträdandet i stället handläggas av kriminal­vårdsnämnden.

*■ Senaste lydelse 1979:693. Ändringen innebär bl.a. alt andra och tredje styckena

upphävs.

' Senaste lydelse 1979:693.

' Senastelydeise 1979:693.


 


Prop. 1980/81:76


19


4   Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 21 kap. 2 §, 27 kap. 16 §, 29 kap. 2 och 3 samt 51 kap. 25 § rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


21 kap.

2 §'


Den misstänkte vare i mål om all­mänt åtal skyldig infinna sig per­sonligen vid huvudförhandling i un­derrätt, dock ej om anledning sak­nas att ådöma annan brottspåföljd än böter och hans närvaro tillika kan antagas vara utan betydelse för utredningen. I mål om enskilt åtal skall den misstänkte infinna sig per­sonligen vid dylik förhandling, om hans närvaro ej kan antagas sakna betydelse för utredningen. Vid hu-vudförhandUng i hovrätt skall den misstänkte infinna sig personligen, om han av underrätten dömts till fängelse i minst sex månader eller internering för brottet eller anled­ning förekommer till ådömande av sådan fåföljd, så ock eljest, om hans närvaro ej kan antagas sakna betydelse för utredningen. Vid hu­vudförhandling i högsta domstolen vare den misstänkte skyldig att in­finna sig personligen, om hans när­varo finnes ertbrderlig för utred­ningen. I underrätt skall den miss­tänkte ock infinna sig personligen vid muntlig förberedelse, om det kan antagas, att förberedelsen där­igenom främjas. Vid annan för­handling än nu nämnts vare han skyldig att infinna sig personligen, om hans närvaro finnes erforderiig.


Den misstänkte vare i mål om aU­mänt åtal skyldig infinna sig per­sonligen vid huvudförhandling i un­derrätt, dock ej om anledning sak­nas all ådöma annan brottspåföljd än böter och hans närvaro tillika kan antagas vara utan betydelse för utredningen. I mål om enskilt åtal skall den misstänkte infinna sig per­sonligen vid dylik förhandling, om hans närvaro ej kan antagas sakna betydelse för utredningen. Vid hu­vudförhandling i hovrätt skall den misstänkte infinna sig personligen, om han av underrätten dömts till fängelse i minst sex månader för brottet eller anledning förekommer till ådömande av sådan påföljd, så ock eljest, om hans närvaro ej kan antagas sakna betydelse för ulred­ningen. Vid huvudförhandling i högsta domstolen vare den miss­tänkte skyldig alt infinna sig per­sonligen, om hans närvaro finnes erforderlig för utredningen. I un­derrätt skaU den misstänkte ock in­finna sig personligen vid muntlig förberedelse, om det kan antagas, att förberedelsen därigenom främ­jas. Vid annan förhandling än nu nämnts vare han skyldig att infinna sig personligen, om hans närvaro finnes erforderlig.


Lider den misstänkte av sinnessjukdom eller sinnesslöhd och finner rätten, att hans hörande skulle vara utan gagn, erfordras ej att han infinner sig personligen.

Är den misstänkte skyldig att infinna sig personligen, meddele rätten förordnande därom.

Senaste lydelse 1964: 166.


 


Prop. 1980/81:76                                                                   20

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

Dä den misstänkte ej är skyldig att infinna sig personligen, må hans talan föras genom ombud. Om ombud gälle vad i 12 kap. är stadgat.

27 kap. 16 §2 Kan någon skäligen misstänkas för brott, för vilket ej är stadgat lindri­gare straff än fängelse i två år, och finnes det vara av synneriig vikt för utredningen, att undersökningsledaren eller åklagaren erhåller del av sam­tal fill och från telefonapparat, som innehaves av den misstänkte eller eljest kan antagas komma att begagnas av honom, äge rätten meddela tillstånd lill deras avhörande. Fråga därom må upptagas allenast på yr­kande av undersökningsledaren eller åklagaren.

Tillstånd skall meddelas alt gälla Tillstånd skall meddelas att gälla
viss tid, högst en vecka, från den viss tid, högst en vecka, från den
dag, då tillståndet delgavs telefon- dag, då tillståndet delgavs telefon­
anstaltens föreståndare.
              anstaltens     föreståndare.     Gäller

misstanken grovt narkotikabrott el­ler grov varusmuggUng av narko­tika som avses i 1 § narkolikaför­ordningen (1962:704), får tillstånd dock meddelas för högst en månad från nämnda dag.

Om granskning av uppteckning, som ägt rum vid samtals avhörande, äge vad i 12 § första stycket stadgats om undersökning och granskning av enskild handling motsvarande tillämpning. 1 den mån uppteckningen inne­håller något, som ej är av betydelse för utredningen, skall den efter gransk­ningen omedelbart förstöras.

29 kap. 2 §

Över fråga, som hör till rättegången, skall röstas särskilt.

Är fråga om ansvar för flera brott, skall, om det erfordras, först i fråga om varje brott omröstning ske, humvida den tilltalade är skyldig tiU brot­tet, och därefter omröstning angående påföljden företagas. Uppkommer fråga, huruvida ett eller flera brott föreligga, skall ock därom röstas sär­skilt.

Förekomma vid omröstning angående påföljden skiljaktiga meningar, humvida annan påföljd än straff eller sådan påföljd jämte böter eller skyddstillsyn jämte fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsbalken skall ådömas, skall, om det erfordras, särskild omröstning ske om varje mening av nu angiven innebörd, beträffande vilken yrkande framställes av någon av de röstande. Vad nu sagts gälle ock fråga, huruvida påföljd skall eftergivas eller humvida tilltalad skall vara fri från påföljd på den gmnd att han begått brottet under inflytande av själslig abnormitet. Blir sådan mening ej gällan­de, skall särskild omröstning ske om straff.

Föreligga skilda meningar om Föreligga skilda meningar om storleken   av   böter  som   ådömas     storleken   av   böter  som   ådömas

 Senaste lydelse 1964:166. ' Senaste lydelse 1979:681.


 


Prop. 1980/81:76                                                                   21

Föreslagen lyddse

jämte annan påföljd än straff, om längden av fängelsestraff som enligt 28 kap. 3 § brottsbalken ådömes jämte skyddstillsyn eller om sär­skilda föreskrifter vid skyddstUl-syn, skaU, om det erfordras, sär­skild omröstning därom företagas.

Nuvarande lydelse

jämte annan påföljd än straff, om längden av fängelsestraff som enligt 28 kap. 3 § brottsbalken ådömes jämte skyddsfillsyn, om särskilda föreskrifter vid skyddstillsyn eller om minsta tid för internering, skaU, om det erfordras, särskild omröst­ning därom företagas.

Har någon vid tidigare omröstning varit emot det slut, vari de flesta stannat, vare han skyldig att deltaga i senare omröstning; vid omröstning angående ådömande av straff eller beträffande fråga, humvida påföljd skall eftergivas eller humvida tilltalad skall vara fri från påföljd på den gmnd att han begått brottet under inflytande av själslig abnormitet, skaU dock den som tidigare röstat för den tilltalades frikännande anses hava biträtt den för den tiUtalade lindrigaste meningen.

3 §•*

Yppas i tingsrätt, då rätten består av en lagfaren domare och nämnd, annan mening än ordförandens och förena sig minst fyra eller, då i nämn­den äro endast fyra, minst tre nämndemän om skälen och slutet, gälle nämndens mening; i annat faU gälle ordförandens.

Yppas, då tingsrätten består av två lagfarna domare och nämnd, annan mening än sådan som omfattas av de lagfarna domarna och förena sig, när sex sitta i nämnden, minst fem och eljest minst fyra nämndemän om skälen och slutet, gälle nämndens mening. I annat fall gälle den mening som omfattas av de lagfarna domarna. Förena sig dessa ej om en mening, gälle av deras meningar den som biträdes av de flesta av nämndemännen eller, om lika många biträda vardera meningen, den som är lindrigast; kan ej någon mening anses som lindrigare, gälle ordförandens. Om det erfordras, sker i fall som nu avses fortsatt omröstning inom nämnden för att utröna hur många som biträda vardera meningen.

Vid omröstning i annat faU gälle Vid omröstning i annat fall gälle den mening, som omfattas av mer    den mening, som omfattas av mer

än hälften av ledamöterna. Har nå­gon mening erhållit hälften av rös­terna och är denna den lindrigaste, gälle den meningen; vid särskild omröstning, humvida vUlkorlig dom skall meddelas eller skyddstill­syn eUer skyddsfillsyn jämte fängel­se enligt 28 kap. 3 § brottsbalken ådömas eller förordnande meddelas om överlämnande till särskild vård, så ock eljest, då ej någon mening kan anses som lindrigare, gälle dock den mening, som erhållit häU"-ten av rösterna och bland dem ord­förandens.

än hälften av ledamöterna. Har nå­gon mening erhållit hälften av rös­terna och är denna den lindrigaste, gälle den meningen; vid särskUd omröstning, humvida villkorlig dom skall meddelas eUer skyddstill­syn, skyddstillsyn jämte fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsbalken eUer internering ådömas eller förord­nande meddelas om överlämnande fill särskild vård, så ock eljest, då ej någon mening kan anses som lindri­gare, gälle dock den mening, som erhållit hälften av rösterna och bland dem ordförandens.

"Senastelydeise 1979:681.


 


Prop. 1980/81:76                                                                  22

Nuvarande lydelse                                           Föreslagen lydelse

51 kap.
25 §5
Ej må hovrätten i anledning av
  Ej må hovrätten i anledning av
den tilltalades talan eller talan, som
den tiUtalades talan eller talan, som
av åklagare föres tUI hans förmån,
av åklagare föres till hans förmån,
döma till brottspåföljd, som är att
döma fill brottspåföljd, som är att
anse såsom svårare än den, vartill
anse såsom svårare än den, vartill
underrätten dömt. Har den tUIta-
underrätten dömt. Har den tillta­
lade av underrätten dömts till fäng-
lade av underrätten dömts till fäng­
else, äge hovrätten förordna om
else, äge hovrätten förordna om
villkorlig dom, skyddsfillsyn, inter-
villkorlig dom, skyddstillsyn eUer
nering eller överlämnande till sär-
överlämnande till särskild vård, så
skild vård, så ock jämte villkoriig
ock jämte villkoriig dom, skydds­
dom, skyddstillsyn eller överläm-
fillsyn eller överlämnande till vård
nande till vård enligt barnavårdsla-
enligt barnavårdslagen döma till
gen döma fill böter ävensom jämte
böter ävensom jämte skyddstillsyn
skyddstillsyn döma tUl fängelse en-
döma fill fängelse enligt 28 kap. 3 §
ligt 28 kap. 3§ brottsbalken. Har
brottsbalken. Har underrätten med-
underrätten meddelat förordnande
delat förordnande som nu sagts,
som nu sagts, äge hovrätten döma
äge hovrätten döma till annan på-
till annan påföljd.
                                                               följd.

Denna lag träder i kraft den Ijuli 1981. Beslämmelsen i 21 kap. 2 § i äldre lydelse skall fortfarande gälla i fråga om den som före ikraftträdandet har dömts till internering av underrätt.

5    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

Härigenom föreskrivs att 2-4 och 10 §§ lagen (1963; 197) om allmänt kriminalregister skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

2 §' Registret skall innehåUa uppgifter angående dem som av domstol i riket

1.    dömts till fängelse, villkorlig    1. dömts till fängelse, viUkorlig
dom,   skyddstillsyn   eller interne-     dom e//e/-skyddsfillsyn;

ring;

2.    överiämnats till sluten eller öppen psykiatrisk vård eller till vård i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda eller, om för brottet är stad­gal fängelse, till vård enligt lagen om nykterhetsvärd; eller

3.    erhållit anstånd med verkställighet av förvandlingsstraff.

' Senaste lydelse 1979:681. ' Senaste lydelse 1979:684.


 


Prop. 1980/81:76                                                                   23

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Har brott, för vilket dömts till skyddsfillsyn, enligt domen begåtts under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 § brottsbal­ken, skall detta särskilt anmärkas i registret.

I registret skaU antecknas brottet samt uppgift om verkställd person­utredning och om domen eller beslutet.

3                                             §
I registret skall anteckning ske

1.   om för den som dömts till påföljd av beskaffenhet att skola antecknas i registret prövotid förlänges eller påföljden förklaras skola avse jämväl annat brott eller undanröjes eller ock påföljd förklaras skola träda i stället för annan påföljd;

2.   om villkorligt medgiven frihet förklaras helt eller delvis förverkad;

 

5.    om för den som dömts till in­ternering domstol medgiver för­längning av liden för vård i anstalt eller bestämmer ny minsta tid för anstaltsvården;

6.    om beslut meddelas jämlikt 34 kap. 10 eller 18 § brottsbalken; samt

7.    om för den som erhållit anstånd med verkstäUigheten av förvand-lingsstraff prövotiden förlänges eUer anståndet förklaras förverkat.

4 §'

Registret skall innehålla anteck- Registret skall innehålla anteck­
ning om
                                       ning  om  verkställighetens  början

/. verkställighetens böijan be- beträffande den som dömts till träffande den som dömts till fängel- fängelse och frigivning från sådant se och frigivning från sådant straff, straff, med angivande vid villkoriig med angivande vid villkoriig fri- frigivning av prövotiden och den givning av prövotiden och den åter- återstående strafftiden, stående strafftiden; saml

2. verkstålliglielens      början,

övergång till vård utom anstalt samt återintagning i anstalt beträf­fande den som dömts till interne­ring ävensom upphörande av sådan påföljd.

10 §"

I registemtdrag enligt 8 § skall, om ej annat följer av vad nedan stadgas, icke medtagas anteckning om

 Senasle lydelse 1979:684. -' Senaste lydelse 1979:684. " Senaste lydelse 1979:684.


 


Prop. 1980/81:76                                                     24

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1.    villkoriig dom, skyddstillsyn, fängelse som ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbalken, överlämnande till särskild vård eller anstånd med verkstäl­lighet av förvandlingsstraff, sedan fio år förflutit från domen eller beslutet; samt

2.    fängelse i annat fall än som 2. fängelse i annat fall än som avses i 1 eller internering, sedan tio avses i 1, sedan tio år förflufit från år förflutit från frigivningen eller     frigivningen.

övergången till värd utom anstalt.

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller beslut, som enligt 2 § skall antecknas i registret, skola båda anteckningarna upptagas i registerutdrag, så länge någondera jämlikt första stycket skall medtagas. Förekomma flera anteckningar, skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning. Anteckning om dom eller beslul, som meddelats före den 1 januari 1945, eller om verkställighet av påföljd som bestämts i sådant avgörande medtages dock endast i den utsträckning regeringen bestämmer, om ej begäran om fullständigt utdrag har gjorts.

Skall med tillämpning av vad i denna paragraf stadgas i utdraget ej medtagas någon anteckning om påföljd, skola ej heller medtagas övriga anteckningar, som må förekomma i registret. 1 utdrag till domstol eller åklagare skall dock alltid medtagas anteckning om verkställd sinnesunder­sökning eller rättspsykiatrisk undersökning.

Bestämmelsema i denna paragraf skola jämväl äga tillämpning beträffan­de uppgift som antecknats med stöd av 6 §.

Begränsning som fömt angetts i denna paragraf skall ej iakttagas, om för särskilt fall fullständiga uppgifter begäras av justitiekanslem, justitieom­budsman eller datainspektionen.

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om anteckning om dom på internering, som har medde­lats före ikraftträdandet.

6    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brott­mål

Härigenom föreskrivs att 2 och 7 §§ lagen (1964:542) om personunder­sökning i brottmål skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                Föreslagen lydelse

2 §'

Ej må någon dömas till fängelse i Ej må någon dömas till fängelse i

sex månader eller däröver, skydds- sex   månader   eller  däröver  eller

tillsyn eller internering eller över- skyddsfillsyn eller överlämnas till

lämnas lills särskild vård utan alt särskild vård utan att personunder-

' Senasle lyddse 1979:687.


 


Prop. 1980/81:76                                                     25

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

personundersökning ägt rum. Per- sökning ägt rum. Personundersök-

sonundersökning är likväl ej erfor- ning är likväl ej erforderlig, om ut-

derlig, om utredning som avses där- redning som avses därmed ändock

med ändock är tillgänglig för rätten, är tillgänglig för rätten.

7 §2

Rätten må, när skäl äro därtill, förordna läkare att avgiva läkarintyg angående misstänkt. Sådant intyg skall avfattas enligt anvisningar som meddelas av regeringen.

Om rättspsykiatrisk undersök- Om rättspsykiatrisk undersök­ning ej verkställts, skall läkarintyg ning ej verkställts, skall läkarintyg som sägs i första stycket inhämtas som sägs i första styckei inhämtas från psykiater, innan någon dömes från psykiater, innan någon över-tiU internering eller överlämnas till lämnas till öppen psykiatrisk vård. öppen psykiatrisk vård.

Misstänkt som ej är häktad är pliktig att för läkarundersökning inställa sig å tid och ort som läkaren bestämmer. Uteblir den misstänkte, må polismyndighet lämna handräckning för hans inställande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

7   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1965; 94) om polisregister m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

1 §' I uppgift frän polisregister må, om ej annat följer av 7a§, ej medtagas anteckning om

1.   böter, sedan fem år förflutit från dom, beslut eller godkännande av strafföreläggande;

2.   viUkorlig dom, skyddstillsyn, 2. villkorlig dom, skyddstillsyn, fängelse som ådömts enligt 28 kap. fängelse som ådömts enligt 28 kap. 3§ brottsbalken, överlämnande till 3§ brottsbalken, överlämnande till särskild vård, dom varigenom nå- särskild vård, dom varigenom nå­gon enligt 33 kap. 2§ brottsbalken gon enligt 33 kap. 2§ brottsbalken förklarats fri från påföljd, dom vari förklarats fri från påföljd, dom vari förordnats om villkorligt anstånd förordnats om vUlkorligt anstånd med intagning i arbetsanstalt, be- med intagning i arbetsanstalt, be­slut av åklagare att icke tala å brott slut av åklagare att icke tala å brott eller beslut omförpassning eller ut-     eller beslut om utvisning enligl 38,

2 Senaste lyddse 1979:687. ' Senaste lydelse 1979:688.


 


Prop. 1980/81:76                                                                   26

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

visning, sedan tio år förflutit frän    43,  47 eller 48 §  utlänningslagen
dom eller beslut;
                         (1980:376),   sedan  tio  år förflutit

från dom eller beslut;

3.    fängelse i annat fall än som 3. fängelse i annat fall än som avses i 2, internering eller intagning avses i 2 eller intagning i arbetsan-i arbetsanstalt, sedan tio år förflutit stalt, sedan tio år förflutit från fri-från frigivningen eller övergången givningen eller övergången till vård till vård utom anstalt;          utom anstalt;

4.    vandel i övrigt, sedan tio år förflutit från den händelse som föranlett anteckningen.

Anteckning om förvisning med- Anteckning om utvisning som
tages under tid, som är föreskriven beslutats av allmän dotnstol tas
för brottspåföljd vilken ådömts me under t/ew tid, som är föreskri­
jämte/örv/i/i/ngen.
                       ven för den brottspåföljd som har

ådömts jämle utvisningen.

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller beslut eller förekommit händelse, som antecknats i registret och icke avser endast förändring av påföljd eller verkslällighet av tidigare dom eller beslut, mä båda anteckningarna medtagas så långe någondera må medtagas enligt första eller andra styckei. Förekomma flera anteckningar, äger vad nu sagls motsvarande lillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om antecknig om dom på internering och beslul om förpassning eller förvisning som har meddelats före ikraftträdandel.

8    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiat­risk vård i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

4 §' Ansökan om intagning får göras av make till den som ansökningen avser, om makarna sammanbo, av annan som stadigvarande sammanbor med honom eller av hans barn, fader, moder, syskon, förmyndare eller gode man. Ansökan får göras även av ordförande i socialnämnd, barnavårds­nämnd, nykterhetsnämnd eller hälsovårdsnämnd eller av polismyndighet. Om kommunfullmäktige beslula det, äger socialnämnden uppdraga åt an­nan ledamot i nämnden än ordföranden eller ål tjänsteman i ledande ställning hos kommunen att göra ansökan om intagning.

' Senastelydeise 1979:689.


 


Prop. 1980/81:76                                                                   27

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

Läkare vid sjukhus eller klinik, där sluten psykiatrisk vård icke medde­las, eller vid sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka eller specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda eller rektor för särskola eller föreståndare för värdhem för psykiskt utvecklingsstörda får göra ansökan i fråga om den för vars vård han svarar. Militär chef, dock lägsl kompanischef eller motsva­rande chef, får göra ansökan beträffande den som står under hans befäl.

I fråga om den som genom laga- I fråga om den som genom laga­kraftvunnen dom dömts till skydds- kraftvunnen dom dömts fill skydds­tillsyn eller som villkorligt frigivits tillsyn eller som villkorligt frigivils från kriminalvärdsanstält eller vill- frän kriminalvårdsanstalt eller vill­korligt utskrivits från arbetsanstalt korligt utskrivits från arbetsanstalt eller .som överförts ull vård utom får ansökan göras av ordföranden i anstalt efter alt ha dömts till inter- den övervakningsnåmnd under vars nering får ansökan göras av ordfö- tillsyn han står. randen i den övervakningsnämnd under vars tillsyn han slår.

Beträffande den som är intagen i kriminalvårdsanstalt, arbetsanstalt, häkte, allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller ungdomsvårdsskola och vistas inom anstalten får ansökan göras endast av tjänsteman som har att sörja för den intagne. Sådan tjänsteman får i annat fall än som avses i tredje stycket göra ansökan även i fråga om den som vistas ulom anstalten utan att vara slutligt utskriven därifrån.

Regeringen äger förordna om behörighet att vid krig eller krigsfara göra ansökan i fråga om den som tillhör försvarsmakten.

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om den som har dömts till internering före ikraftträdan­del.

9   Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 41 § rättshjälpslagen (1972:429)' skall ha ne­dan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lyddse

41  f Rättshjälp genom offentligt biträde lämnas i mål eller ärende

1.    hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående intag­ning enligt 8 eller 9§ eller utskrivning enligt 16 eller 19 § lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

2.    hos beslutsnämnd eller psykiatriska nämnden angående inskrivning i eller utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligl lagen (1967:940)

' Lagen omtryckt 1979: 240. - Senaste lydelse 1980: 379.


 


Prop. 1980/81:76                                                     28

angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller placering av särskoldev enligt 28 § samma lag,

3.    hos förvaltningsdomstol angående Ivängsinlagning i allmän vårdan-stall för alkoholmissbrukare enligl 18 eller 55 § lagen (1954:579) om nykler­hetsvård eller kvarhållande enligt 45 § samma lag,

4.    angående omhändertagande för samhällsvård enligt 29 § barnavårds­lagen (1960:97) eller utredning enligt 30§ samma lag eller angående sådan samhällsvårds slulliga upphörande enligl 42 § samma lag,

5.    hos förvaltningsdomstol angående intagning i eller utskrivning från ungdomsvårdsskola enligl barnavårdslagen (1960:97),

6.    angående utvisning enligl 38, 43, 47 eller 48§ utlänningslagen (1980: 376) samt vid utredning hos polismyndighet när fråga har uppkom­mit om utvisning enligl angivna lagrum,

7.    angående avvisning enligl utlänningslagen, dock ej hos polismyn­dighet, såvida icke anledning föreligger att överiämna ärendet till statens invandrarverk eller utlänningen enligt 50 eller 52 § samma lag håUits i förvar längre än en vecka,

8.    angående verkställighet enligt utlänningslagen, om anledning förelig­ger aU överiämna ärendet till statens invandrarverk med slöd av 85 eller 86 § samma lag eller hänskjuta ärendel dit med slöd av 87 § samma lag eller om utlänningen enligt 50 eller 52 § samma lag hållits i förvar längre än en vecka,

9.    angående föreskrifter som meddelats enligl 13 §, 48§ eller 74 § andra stycket ufiänningslagen,

 

10.   angående hemsändande av utlänning med slöd av 104 § första stycket ufiänningslagen,

11.   angående förverkande av villkoriigt medgiven frihet enligt 26 kap. brottsbalken,

12.  angående   återintagning   i   an­stalt enligt 30 kap. brottsbalken,

13.   angående verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd en­ligl lagen (1963: 193) om samarbele med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. eller lagen (1972:260) om inlernationellt samarbele rörande verkslällighet av brottmålsdom,

14.   angående utlämning enligt lagen (1970:375) om utlämning lill Dan­mark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling,

15.   angående kastrering enligt lagen (1944:133) om kastrering, om giltigt samtycke lill åtgärden ej lämnats,

16.   hos regeringen enligt 1 § andra stycket lagen (1975; 1360) om tvångs­åtgärder i spaningssyfte i vissa fall.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.


 


Prop. 1980/81:76                                                               29

10    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsin­skränkning

Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1974;515) om ersättning vid frihets­inskränkning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                              Föreslagen lydelse

2                                                                          §'
Den som har undergått fängelse.
Den som har undergått fängelse,
förvandlingsstraff för böter eller fri-
förvandlingsslraff för böter eller fri-
tidsslraff eller internering har rätt
tidsstraff har rätt till ersättning av
till ersättning av staten, om efter
slalen, om efter fullföljd av talan
fullföljd av talan eller anlitande av
eller anlitande av särskill rättsme-
särskilt rättsmedel frikännande
del frikännande dom meddelas eller
dom meddelas eller mindre ingri-
mindre ingripande påföljd ådömes
pande påföljd ådömes eller dom el-
eller dom eller beslut som legat till
ler beslut som legat till gmnd för
grund för verkställigheten undan-
verkställigheten undanröjes utan
röjes utan förordnande om ny hand­
förordnande om ny handläggning,
läggning. Delsamma gäller den som
Delsamma gäller den som efter för-
efter förordnande av domstol enligt
ordnande av domstol enligt 31 kap.
31 § kap. 3§ brottsbalken har un-
3 § brottsbalken har undergåu slu-
dergåu sluten psykiatrisk vård eller
ten psykiatrisk vård eller vård i spe-
vård i specialsjukhus för psykiskt
cialsjukhus för psykiskt utveck-
            utvecklingsstörda,
lingsstörda.

Denna lag träder i kraft den I juli 1981. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om den som på grund av dom, som har meddelats före ikraftträdandet, har varit intagen i anstalt för att undergå internering.

11    Förslag till

Lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs att 19, 28 och 29§§ passlagen (1978:302) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

19 §

Passtillstånd fordras för den som

1. undergår kriminalvård i anstalt, utom när påföljden är fängelse på så kort tid att villkorlig frigivning ej kan komma i fråga.

' Senaste lydelse 1979:694. Senaste lydelse 1979:695.


 


Prop. 1980/81:76                                                                   30

Nuvarande lydelse                       Föreslagen lydelse

2. står under övervakning efter        2. står under övervakning efter dom på skyddslillsyn eller villkorlig     dom på skyddstillsyn eller villkorlig frigivning från fängelse eUer under-     frigivning frän fängelse. går vård utom anstaU efter dom på internering.

28 §

Mot   beslut   av   övervaknings-        Mot   beslut   av   övervaknings­nämnd enligl denna lag förs talan     nämnd enligt denna lag förs talan genom   besvär   hos   den   centrala     genom besvär hos kriminalvårds­nämnd inom kriminalvården, hos    nämnden eller den hovrätt, hos vil-vilken klaganden skulle ha kunnat     ken han skulle ha kunnat anföra be-påkalla  prövning   av   beslut  som     svär över beslut som avses i 37 kap. avses i 37 kap. 7 eller 9 § brottsbal-     8 § samma balk. ken. eller den hovrätt, hos vilken han skulle ha kunnal anföra besvär över beslut som avses i 37 kap. 8§ samma balk.

Mot överläkares beslut, om anmälan enligt 20 § 1 får talan ej föras. Talan mot annat beslut av överläkare enligt denna lag förs genom besvär hos utskrivningsnämnden eller beslutsnämnden för psykiskt utvecklings­störda. Mot beslut av utskrivningsnämnd eller beslulsnämnd förs talan hos psykiatriska nämnden genom besvär.

29       §

Mol beslut enligt denna lag av Mol beslut enligt denna lag av

central nämnd inom kriminalvår- kriminalvårdsnämnden, hovrätt el-

den,    hovrätt    eller    psykiatriska ler psykiatriska nämnden får talan

nämnden får talan ej föras.                                          ej föras.

Denna lag träder i kraft den I juli 1981.1 fråga om den som undergår vård utom anstalt efler dom på internering, som har meddelats före ikraftträdan­det, gäller dock 19 § i sin äldre lydelse.

12   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet

Härigenom föreskrivs alt 2 § lagen (1978:801) om internationellt samar­bete rörande kriminalvård i frihet skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                        Föreslagen lydelse

2 §' Samarbete enligt denna lag avser 1. verkställighet i Sverige av

' Senaste lydelse 1979:696.


 


Prop. 1980/81:76                                                               31

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

a)   utländsk brottmålsdom, varigenom den dömde har erhålUt viUkorligt anstånd med ådömande av straff eller verkställighet av frihetsstraff eller på annat liknande sätt ålagts att under en prövofid undergå kriminalvård i frihet,

b)   utländsk brottmålsdom avseende frihetsberövande påföljd, sedan den dömde enligt beslut i den främmande staten har frigivils villkorligt eller annars överförts till kriminalvård utom anstalt,

2. verkställighet i främmande stat av

a)   svensk dom på skyddstillsyn,

b)  svensk dom på fängelse eller b) svensk dom på fängelse, se-internering, sedan den dömde en-     dan den dömde enligt beslut här i Ugt beslut här i landet har frigivits      landet har frigivits villkorUgt. viUkorligt eller överförts tiU vård

utom anstalt.

Vad som föreskrivs i denna lag om utländsk brottmälsdom gäller även i fråga om annat avgörande i främmande stat som har meddelats efter rättegång i brottmål.

Denna lag träder i kraft den I juli 1981. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om verkställighet i främmande stat av svensk dom på internering, som har meddelats före ikraftträdandet.

13   Förslag till

Lag om ändring i foikbokföringsförordningen (1967:198)

Härigenom föreskrivs att 24 § folkbokföringsförordningen (1967:198) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

24 § Intagning på sjukvårdsinrättning ändrar icke den intagnes kyrkobokfö­ring. Förhållanden som inträffar efter intagningen beaktas vid kyrkobokfö­ringen, som om han ej varit intagen på sjukvårdsinrättningen.

Första stycket äger motsvarande Första stycket äger motsvarande
tillämpning i fråga om den som in-
tillämpning i fråga om den som in­
tages eller intagits i förbättrings-,
tages eller intagits i förbättrings-,
uppfostrings-, fångvårds- eller ar-
uppfostrings-, kriminalvårds- eller
betsanstalt. Den som frigivits eUer
arbetsanstalt. Den som frigivits d-
utskrivits från fångvårds- eller ar-
ler utskrivits villkorligt från krimi-
betsanstalt eller som efler all ha
nalvårds- eller arbetsanstalt anses
dömts till ungdomsfängelse eller in-
vid kyrkobokföring vara intagen i
ternering överförts IiU vård utom
anstalten även under prövotiden.
anstalt anses vid  kyrkobokföring
vara intagen i anstalten även under
prövotiden eller vården utom an­
staU.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om den som före ikraftträdandet har dömts till ungdoms­fängelse eller internering.


 


Prop. 1980/81:76                                                               32

14   Förslag till

Lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472)

Härigenom föreskrivs att 91 § mUitära rättegångslagen (1948:472) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

91 §' Domstols dom eUer beslut varigenom disciplinstraff ålagts skall, där domstolen ej annorlunda förordnat, verkställas utan hinder av att domen eUer beslutet ej vunnit laga kraft.

Dömes någon, då riket är i krig, Dömes någon, då riket är i krig,
av hovrätt till fängelse eUer inter-
av hovrätt tiU fängelse, må hovrät-
nering, må hovrätten, om det finnes
ten, om det finnes vara av synnerlig
vara av synnerlig vikt för krigslyd-
vikt för krigslydnadens upprätthål-
nadens upprätthållande, förordna
lande, förordna att domen skall
att domen skaU verkställas utan
verkställas utan hinder av att den ej
hinder av att den ej vunnit laga
vunnit laga kraft. Vad sålunda stad­
kraft. Vad sålunda stadgats om
gals om hovrätts dom skall äga
hovrätts dom skaU äga motsvaran-
motsvarande tillämpning beträffan­
de tUlämpning beträffande slutligt
de slutligt beslut av hovrätt,
beslut av hovrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

15    Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän

Härigenom föreskrivs att 10§ lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse                              Föreslagen lydelse

10 §
Förekommer på en gång till verk-
Förekommer på en gång till verk­
ställighet dom eller beslut om fri-
ställighet dom eller beslut om fri­
tidsstraff och dom om fängelse på
tidsstraff och dom om fängelse på
viss tid skall i stäUet för verkstäl-
kortare lid än två år skall i stäUet
lighet av fritidsstraffet löneavdrag
för verkställighet av fritidsstraffet
ske eUer den straffskyldige åläggas
löneavdrag ske eller den straffskyl-
att betala visst belopp i pengar,
dige åläggas att betala visst belopp i
Därvid skall 4§ tredje stycket äga
pengar. Därvid skall 4§ tredje
tillämpning.
                                stycket äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

' Senaste lydelse 1964:200.  Senaste lydelse 1979:691.


 


Prop. 1980/81:76


33


16   Förslag till

Lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64)

Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ narkotikastrafflagen (1968:64) skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse

Den som uppsåtligen tillverkar, saluhåller, överlåter eller innehar narkotika som avses i 1 § narkoti­kaförordningen den 14 december 1962 (nr 704) utan att vara berätti­gad därtill eller i strid mot villkor som gäller för tillstånd enligt narko­tikaförordningen, dömes för nar­kotikabrott till böter eller fäng­else i högst två år.


Föreslagen lyddse

1 §

Den som uppsåtligen tillverkar,
saluhåller, överiåter eller innehar
narkotika som avses i I § narkoti­
kaförordningen (1962:704) utan att
vara berättigad därtill eller i strid
mot villkor som gäller för tillstånd
enligt
      narkotikaförordningen,

dömes för  narkotikabrott  till böter eller fängelse i högst tre år.


3 §'


Är brott som avses i 1 § att anse som grovt, skall för grovt nar­kotikabrott dömas till fängelse, lägst ett och högst tio år.

Vid bedömande humvida brottet är grovt skall särskilt beaklas, om det utgjort led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd narkotika eller eljest varit av särskilt farlig art.


Är brott som avses i I § att anse som grovl, skall för grovt nar­kotikabrott dömas till fängelse, lägst två och högst tio år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det har utgjort ett led i en verksam­het som har bedrivits i större om­fattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd narkotika eller eljest varit av särskill farlig eller hänsynslös arl. Bedömningen skall grundas på en sammanvägning av omständigheterna i det särskilda fallet.


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

' Senaste lydelse 1972: 193.

3    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 76


 


Prop. 1980/81:76


34


17   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

Härigenom föreskrivs att I och 3 §§ lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling skall ha nedan angivna lyddse.


1 §'

Nuvarande lydelse

Den som utan att giva det till­känna hos vederbörlig myndighet till riket inför eller från riket utför gods, för vilket tull eller annan all­män avgift skall erläggas till stats­verket eller som enligt stadgande i lag eller författning ej må införas eller utföras, dömes, om gärningen sker uppsåtligen, för varu­smuggling tUl böter eUer fängel­se i högst två år.


Föreslagen lydelse

Den som utan att giva dd till­känna hos vederböriig myndighet till riket inför eller från riket utför gods, för vilket tuU eller annan all­män avgift skall erläggas till stats­verket eller som enligt stadgande i lag eller författning ej må införas eller utföras, dömes, om gärningen sker uppsåtligen, för varu­smuggling till böter eller fängel­se i högst tvä år. Gäller gärningen narkotika som avses i I § narkoli­kaförordningen (1962:704) skall dö­mas till böter eller fängelse i högst tre år.


3 §


Är varusmuggling att anses som grov, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högsl sex är. Gäller gärningen narkotika som avses i 1 § narkofikaförordningen (1962:704), skall dömas till fängel­se, lägst ett och högst tio år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om det förövats yrkesmässigt eller av­sett gods av betydande myckenhet eller värde eller om gärningen el­jest varit av särskilt farlig art.


Är varusmuggling alt anses som grov, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högsl sex år. Gäller gärningen narkotika som avses i 1 § narkotikaförordningen (1962:704), skall dömas liU fängel­se, lägst två och högsl lio år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas om det förövats yrkesmässigt eller av­sett gods av belydande myckenhet eller värde eller eljest varit av sär­skilt farlig art eUer, om gärningen har gällt narkotika, den i övrigt ut­gjort led i en verksamhei av särskilt hänsynslös art.


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

' Senaste lydelse 1973:672.  Senaste lydelse 1973:672.


 


Prop. 1980/81:76


35


 


JUSTITIEDEPARTEMENTET


Utdrag

PROTOKOLL

vid   regeringssammanträde

1980-10-02


Närvarande: statsministern FäUdin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, ÅsUng, Söder, Krön­mark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsråden Söder och Winberg

Lagrådsremiss om ändring i brottsbalken, m. m.

Statsråden anmäler sina förslag i fråga om ändring i brottsbalken m. m. Anförandena och förslagen redovisas i underprotokollen för justitiedepar­temenlet resp. socialdepartementet.

Statsrådet Winberg hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över de förslag som han och statsrådet Söder har lagt fram.

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandenas hemställan. Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i un-derprotokollen skall bifogas lagrådsremissen som bilagorna 1 och 2.


 


Prop. 1980/81:76                                                     36

BUaga 1

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET
               PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-02

Föredragande: statsrådet Winberg

Anmälan till lagrådsremiss om ändring i brottsbalken, m. m.

1    Inledning

Under det kriminalpoliliska utvecklingsarbetet har på senare år gjort sig gällande en aUtmer utbredd uppfattning enligl vilken frihetsberövande påföljder på obestämd tid är förenade med allvarliga ölägenheter. Denna uppfattning ligger till grund för riksdagens beslul våren 1979 om ändringar i brottsbalken (BrB), som bl.a. innebar alt den lidsobeslämda påföljden ungdomsfängelse avskaffades med verkan fr.o.m. I januari 1980 (prop. 1978/79:212, JuU 1978/79: 38, rskr 1978/79:408). Reformen innebar vidare att den nuvarande möjligheten att förena skyddsfillsyn med behandling i anstalt ersattes av en ordning enligt vilken skyddslillsyn kan kombineras med fängelse under en tid av en-tre månader. Tiden för anstallsvistdsen skall besiämmas redan i domen.

I BrB:s påföljdssystém återstår därmed endasl en i egentlig mening tidsobeslämd påföljd, nämligen internering. Även denna påföljd har varit föremål för diskussion under senare tid. Sålunda har brottsförebyggande rådets kriminalpolitiska arbetsgrupp i rapporten (1977:7) Nyll straffsystem förordat att påföljden helt avskaffas. Rapporten har remissbehandlats. Sedan min företrädare vid sin anmälan av justitiedepartementets huvudti­tel till 1978 års budgetproposition (prop. 1977/78: 100 bil. 5 s. 6) uttalat att tiden var mogen att la upp interneringspåföljden lill granskning, har riksda­gen gett regeringen till känna att förslag i ämnet bör läggas fram (JuU 1978/ 79:9, rskr 1978/79:53).

Med anledning av detla har inom justitiedepartementet under våren 1979 upprättats en promemoria (Ds Ju 1979:5) om internering. I promemorian föreslås att interneringspåföljden avskaffas. För att det vid upprepade brott av samhäUsfarlig karaktär skall finnas möjlighel alt döma fill fängelse på längre tid än som nu kan ske föreslås i promemorian en straffskärp­ningsregel för vissa särskill allvarliga återfallssitualioner. Slutligen föreslås i promemorian att den restriktiva praxis som f. n. gäller i fråga om villkorlig


 


Prop. 1980/81:76                                                                   37

frigivning av dem som har begått vissa lyper av grövre brott skall upphöra. Promemorian, som också innehåller en redogörelse för gällande rätt och nuvarande ordning i övrigt på områdel, bör fogas lill protokollet i detla ärende som bUaga 1:1.

Promemorian har remissbehandlats. En inom justitedepartementd upp­rättad sammanställning över remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 1:2.

De frågor som jag anmäler i det följande har lill den del de har principiell karaktär i olika sammanhang varit föremål för diskussion med företrädare för juslitiedepartemenlen i övriga nordiska länder, bl.a. inom ramen för nordiska staffrättskommitténs arbete.

2   Allmän motivering

2.1 Interneringspåföljden

De grundläggande bestämmelserna om internering återfinns i 30 kap. BrB. Internering får ådömas under förutsättning dels att på brottet eller något av flera begångna brott kan följa fängelse i två år eller mera, dels att ell långvarigt lidsobeslämt frihetsberövande anses påkallat för all förebyg­ga fortsatt allvarlig brottslighet med hänsyn till gärningsmannens brottslig­het, sinnesbeskaffenhet, vandd och levnadsomständigheter i övrigt.

Behandlingen av en internerad skall äga rum i och ulom anstalt, med början i anstalt. Vid ådömande av internering skall rätlen med hänsynsta­gande till brottets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt bestämma en minsla lid för omhändertagandel i anstalt, lägst ett och högst tolv år. Efter utgången av minsta tiden skall behandlingen fortsätta utom anstalt, så snart vård i anstalt inte längre anses påkallad för att avhålla den dömde från fortsatt brottslighet. Beslut om övergång till vård ulom anstalt medde­las av interneringsnämnden, i allmänhet på förslag av den övervaknings­nämnd till vars verksamhelsområde den aktuella anstalten hör. Någon absolut maximitid för anstaltsvården har inte föreskrivits. En viss restrikti­vitet har emellertid eftersträvats genom en bestämmelse som anger att vård i anstalt inte får pågå under längre tid ulöver minsta liden än samman­lagt tre år eller, om minsla liden är tre år eller mer, sammanlagt fem år ulan medgivande av domstol.

Under värden utom anstalt skall den dömde slå under övervakning och är beträffande sin livsföring underkastad samma regler som gäller för den som är villkorligt frigiven från fängelsestraff. Äterinlagning i anstalt kan ske dels vid ny brottslighet, dels om den dömde av tredska har underiåtit att iaktta vad som åligger honom eller det på gmnd av hans uppförande eller av annat skäl bedöms som påkallat för alt förebygga ny brotlslighd. Om den dömde begår nytt brott, kan domstolen, med stöd av bestämmel­serna i 34 kap. BrB förordna att den lidigare ådömda interneringen skall


 


Prop. 1980/81:76                                                                   38

avse även det nya brottet och, om han vårdas ulom anstalt, beslula om återintagning. Domstolen skall då, om inle särskilda skäl talar emot det, bestämma ny minsta tid för anslallsvården, lägsl sex månader. Delta gäller även om den dömde vid tiden för den nya domen vårdas i anstalt. Om domstolen förordnar om återintagning utan all bestämma ny minsta tid ankommer del helt på interneringsnåmnden alt besluta hur länge värden i anstalt skall pågå.

I vissa fall då den som undergår interneringspåföljd i eller ulom anstalt begår nytt brott ges ålalsunderlålelse. Enligl 20 kap. 7 S första stycket 2 rättegångsbalken (RB) kan nämligen åklagaren beslula att inle åtala för brott, om brottet förövats innan den misstänkte dömts för annat brott eller helt avtjänat påföljd för sådant brott och dd är uppenbart att brottet i jämförelse med dd andra brottet med hänsyn till påföljden är utan nämn­värd betydelse.

Beslul om upphörande av interneringen skall meddelas när övervakning av den som vårdas utom anstalt inle längre behövs. Det krävs dock särskilda skäl för att inlerneringspåföljden skall upphöra lidigare än tre år efler det att den dömde senasi överfördes lill vård ulom anstalt. Om övervakningen har fortgått under en sammanhängande lid av fem år, skall den obligatoriskt upphöra. Fråga om interneringens upphörande prövas av interneringsnåmnden.

De första bestämmelserna i vårt land om tidsobestämda påföljder för vuxna lagöverträdare infördes år 1927 genom lagen (1927: 107) om förva­ring av förminskat lillräkneliga förbrytare och lagen (1927: 108) om inter­nering av återfallsförbrytare. Lagarna reviderades år 1937 och samman­fördes därvid till lagen (1937:461) om förvaring och internering i säkerhets-anstalt. De nuvarande bestämmelserna om internering lillkom i samband med BrB, där påföljderna internering och förvaring slogs ihop till ett institut, internering. Därvid gjordes en rad ändringar i förhållande till den tidigare regleringen. Bl.a. markerades principen att de lill internering dömda skall underkastas en resocialiserande behandling på samma sätt som de fängelsedömda. Liksom lidigare skulle emellertid behandlingen ske i speciella anstalter (inlerneringsanstalter).

Efler den revidering av de akluella bestämmelserna som gjordes i sam­band med tillkomsten av BrB kan ulvecklingen ifråga om tillämpningen av inlerneringspåföljden sägas ha följt två huvudlinjer. Dels har antalel domar till internering fortlöpande sjunkit, dels har skillnaderna i tillämpningen mellan internering och fängelse efter hand minskat alltmera såväl när det gäller arten av den brottslighet som har föranlett den ena eller den andra påföljden som i fråga om behandlingen av de dömda.

Under tioårsperioden närmasl efler BrB:s ikraftträdande har sålunda antalet personer som för första gången dömts till internering gått ned från i genomsnitl 125 under åren 1965-1969 lill drygt dt 30-tal vid mitten av 1970-talet och därefter. Under senare år har också - delvis som en följd av


 


Prop. 1980/81:76                                                     39

denna minskning - antalet förordnanden enligt 34 kap. 1 § BrB om att tidigare ådömd internering skall avse nya brott sjunkit, dock inte fullt ut så kraftigt som antalet förstagångsdömda.

Av det i promemorian presenterade statistiska materialet framgår all den i domen bestämda minsta liden för anstaltsbehandling under senare år genomsnittligen i drygt hälften av fallen har uppgått till ett år, dvs. lägsta möjliga tid. Enligt interneringsnämndens praxis sker överförande till vård utom anstalt, om den dömde inte har begått nya brott eller på annat sätt har misskött sig, regelmässigt i mycket nära anslutning till minsta tidens ut­gång.

Sedan kriminalvårdsreformen har genomförts den 1 juli 1974 finns inte längre några specialanslalter för internerade. I fråga om fördelning av de dömda mellan lokalanslalter och riksanstalter samt mellan öppna och slutna anstalter gäller samma regler för internerade som för dem som undergår fängelse pä längre tid. Inlerneringspåföljden används alltså inte numera för att tillgodose det önskemål om dt visst slags särbehandling av ett speciellt klientel som ursprungligen låg till grund för påföljdens utform­ning.

1 departementspromemorian åberopas också som ett första argument för att påföljdsformen bör avskaffas att många av de skillnader som tidigare fanns mellan internering och fängelse i det närmaste har försvunnit med avseende på såväl påföljdernas praktiska tillämpning och innebörd som klientelgruppernas sammansättning. Med hänsyn härtill och till de invänd­ningar av principiell natur som kan riktas mot interneringspåföljden görs i promemorian den bedömningen att påföljden bör behållas endast om de särskilda syften som den är avsedd att tjäna framstår som utomordentligt viktiga och inte kan tillgodoses på annat från rättssäkerhetssynpunkt mera tillfredsställande sätt.

I sistnämnda hänseende erinras i promemorian om att internering — liksom tidsobestämda påföljder över huvud lagd - bygger på framför allt två teorier. Den ena utgår från föreställningen alt den dömde genom behandling skall kunna påverkas till ett laglydigt liv och därför bör behand­las tills detta syfte har uppnåtts (behandlingstanken). Den andra innebär alt man genom inspärrning av lagöverträdaren söker förhindra alt denne begår brott så länge han kan anses vara farlig (s. k. inkapacitering).

Vad först gäller behandlingstanken som argument för att behålla inter­neringspåföljden framhålls i promemorian att de internerade i kriminalvår­dens anstalter behandlas på samma sätt som fängelsedömda med långa straff. Någon särskild behandling tillhandahålls således inte internerings-klientelet under anstaltstiden. Vidare pekas i promemorian på att den omfattande behandlingsforskning som i dag finns inte ger stöd för tanken att man genom särskild behandling av de internerade kan påverka dem till ett laglydigt liv. Alla undersökningar av effekten av anstaltsvård synes peka i den riktningen alt dei ger små möjligheter till resocialisering att


 


Prop. 1980/81:76                                                     40

placera en lagöverträdare i fängelse eller annan liknande institution. Det synes därvid ha mindre belydelse vilken form av anslaltsvård man väljer och vilka behandlingsformer som prövas inom anstalterna. Sammanfatt­ningsvis hävdas i promemorian all behandlingslanken inte motiverar att interneringspåföljden behålls.

När det härefter gäller intresset av alt genom inspärrning av en lagöver­trädare förhindra alt denne begår brott så länge han anses fariig, pekas i promemorian på alt inlerneringsklienteld grovt sett kan indelas i tre hu­vudkategorier. Den första omfattar personer som främsi ägnar sig åt en intensiv men måttligt avancerad förmögenhetsbrollslighet. Den andra ka­tegorin avser personer som har gjort sig skyldiga till allvariig och upprepad våldsbroltslighet och därigenom ansetts visa stor fariighet för annans liv eller hälsa. Den tredje kategorin slutligen omfattar mera hårdföra och avancerade förmögenhetsbroltslingar såsom bankrånare och kassaskåps-sprängare, vilka ingalunda skyggar för att tillgripa våld, även om det primära syftet med gärningen inle är alt skada någon till person. Något vid sidan av de tvä sistnämnda grupperna finns också ett begränsat anlal personer som gjort sig skyldiga till grova narkotikabrott.

När det gäller förmögenhetsbrott utan våldsinslag synes enligl prome­morian de flesta numera vara eniga om att behov av inlerneringspåföljden inle längre föreligger, en uppfattning som också ligger till grund för den nuvarande lagstiftningen i Danmark och Finland. De nuvarande straffska­lorna ger i dessa fall möjlighet alt åstadkomma fillräckligt långa anstalts­tider, även om man vill markera en straffskärpning pä grund av återfall.

I fråga om våldsbrotlslingarna pekas i promemorian på att möjligheterna att bedöma riskerna för återfall i våldsbrott är begränsade, särskilt när det gäller grova sådana brott. Samtidigt ökar de anslaltstider som står på spel för den internerade ju grövre - och därmed ovanligare och alltså svårare all bedöma i fråga om risken för återfall - del aktuella brottet är. De principiella invändningar som kan åberopas mot internering gör sig här gällande med särskild styrka. Kärnfrågan i detla sammanhang blir enligt promemorian om man vid ifrågasatt frigivning av den internerade, dvs. vid utgången av minsta tiden, har möjlighet att göra en så tillföriitlig farlighets­bedömning att det kan vara försvarbart att hålla honom kvar i anstalt under en längre obestämd lid. Med hänsyn lill vad som bl. a. i olika vetenskapliga undersökningar har påvisats i fråga om svårigheterna att göra tiUförlitliga prognoser om återfall i sällan förekommande grova brott måste enligt promemorian frågan besvaras nekande. Sammanfattningsvis hävdas i pro­memorian att ett bibehåUande av interneringsstraffet för våldsbrottslingar skulle ha en så pass marginell preventiv effekt att nackdelarna väsentligt överstiger fördelarna.

I fråga om den tredje av de nämnda huvudgrupperna är enligt promemo­rian återfallsrisken ofta hög med tanke på att dd rör sig om individer som är starkt kriminellt inriktade och som ibland ådalagt slor förslagenhel och


 


Prop. 1980/81:76                                                     41

planeringsförmåga. Man kan emellertid självfallet inte utesluta att en del av dem undergår en gynnsam utveckling och anpassar sig till ett laglydigt liv. Det rör sig här ofta om internerade som är jämförelsevis unga. Minsta tiderna är regelmässigt långa. Av humanitära skäl bmkar internerings­nämnden därför överföra dem till vård utom anstalt i omedelbar anslutning UU minsta tidens utgång. Tidsobestämdheten utnyttjas således som regel inte. Av skäl som har anförts beträffande andra förmögenhetsbrottslingar bör interneringspåföljden avvaras även belräffande detta klientel.

Vad slufiigen gäller det begränsade antal personer som döms fill inter­nering på gmnd av grov narkotikabrottslighet erinras i promemorian om att den utan jämförelse vanligaste påföljden för sådan brottslighet är fängelse. De skäl som nyss har åberopats för att internering kan undvaras för den tredje huvudgmppen synes enligt promemorian också vara tillämpliga på ifrågavarande kategori.

Promemorians förslag att avskaffa interneringspåföljden har fått dl gynnsamt mottagande under remissbehandlingen. Förslaget har sålunda godtagits av det övervägande antalet remissinstanser, däribland JK, RÅ, kriminalvårdsstyrelsen och Göta hovrätt. Flera remissinstanser har emel­lertid avstyrkt förslaget. Skälen för avstyrkande är av olika slag. Några instanser anser att frågan bör utredas ytterligare, lämpligen inom ramen för det arbete som bedrivs av fängelsestraffkommittén (Ju 1979:04) vilken har till uppgift att företa en allmän översyn av användningen av fängelsestraf­fet. Flertalet av de avstyrkande instanserna bemöter också pä olika sätt den kritik som i promemorian har riktats mol inlerneringspåföljdens teore­tiska gmndvalar. En del remissinstanser anser all behandlingstanken inte bör avvisas så kategoriskt som har skett i promemorian. Andra lägger störst vikt vid intresset av att tillgodose samhällsskyddet. Här skall särskilt nämnas all interneringsnåmnden inte ansluter sig till vad som sägs i prome­morian om svårigheterna att på förhand bedöma återfallsrisken för grövre vålds- och sexualbrottslingar. Nämnden säger sig ha annan erfarenhet beträffande denna grupp. Tvärtemot vad som framhålls i promemorian, är det enligt nämndens mening just beträffande dessa visserligen ganska få, men maximall farliga fall, som man kan ställa en relativi säker prognos. Även JO är kritisk till den i promemorian redovisade uppfattningen om svårigheterna alt bedömma återfallsrisken.

Flera av de remissinstanser som har motsatt sig att internering avskaffas har gett uttryck för uppfattningen att tillämpningsområdet för påföljden bör begränsas på ett sådant säll att internering inte kan ådömas måttligt avancerade förmögenhetsbroltslingar. Denna uppfattning framförs av bl.a. övervakningsnämnden i Malmö, första avdelningen, och Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges statsåklagare säger sig visserligen principiellt ogilla lidsobeslämda påföljder men anser all internering bör behållas för den grövre våldsbrottsligheten saml för de brutalare formerna av förmögenhelsbrott som bank- och postrån liksom för den grova narkoti-


 


Prop. 1980/81:76                                                     42

kabrottsligheten. Bankinspektionen anser att förslaget att avskaffa inter­nering kan godtas endast under förutsättning att den alternativa påföljds­formen fängelse kompletteras med tillräckliga frigivnings- och straffskärp-ningsregler.

Vad först gäller frågan humvida bedömningen av spörsmålet om inter­neringspåföljdens avskaffande bör föregås av ytterligare utredning vill jag för egen del hänvisa till att det i direktiven till fängdsestraffkommittén (Dir. 1979: 34) har fömtsätts att inlerneringspåföljden skulle las upp fill särskUd behandling. Denna ståndpunkt torde också stå i bäst överensstäm­melse med den uppfattning i frågan som riksdagen har gett regeringen till känna (se JuU 1978/79:9). Det underlag för frågans bedömning som f.n. föreligger måste enligt min mening anses tillräckligt med hänsyn fill alt två förslag i ämnet har remissbehandlats, dels den inledningsvis nämnda rap­porten Nytt straffsystem och dels departementspromemorian. Med hänsyn härtill anser jag inte skäl föreligga att uppskjuta frågans behandling i väntan på resultatet av fortsatta utredningar.

1 sak är jag Uksom flertalet remissinstanser av den uppfattningen att dd i promemorian har anförts starka skäl för att inlerneringspåföljden bör av­skaffas. Den från principiell synpunkt mesl framträdande nackdelen med denna påföljdsform ligger i dess gmndläggande konstruktion, som innebär att den dömde kan underkastas ett frihetsberövande som inte från början bestäms av domstol och som därmed inte heller sätts i direkt relation till den brottsliga gärning som är aktuell. Även om internering i praktiken i allmänhet tillämpas som en tidsbestämd påföljd, finns dd i en sådan konstruktion alltid en risk inbyggd för all den annars allmänt tillämpade principen om proportionalitet mellan brott och straff skjuls åt sidan.

Del förhållandet att två skilda system för frihetsberövande påföljder gäller vid sidan av varandra är också ägnat alt skapa svårigheter vid rättstillämpningen. Ett betydande antal lagöverträdare i den ålder som är den vanUga för interneringsdömda, 25-40 är, döms varje år till fängelse med mycket långa strafftider. Inte sällan har dessa personer begått brott av del slag som bmkar ligga till grund för en dom på internering, och i fiertalel fall är det fråga om ålerfallsbrottslingar. För domstolarna år del ofta vanskligt att ta stäUning till frågan om när påföljden bör bestämmas till internering. De som ådöms denna påföljd gör lätt jämförelser med det tidsbestämda straff de trott sig kunna påräkna i stället för internering. Dessa jämförelser torde inle sällan leda lill att de anser sig orättvist behandlade, bl. a. med hänsyn till att villkorlig frigivning inle förekommer vid internering. I detta sammanhang bör också framhållas att man från olika håll också pekat på den skillnad i fråga om avräkning av häklnings-och strafftid som i praktiken råder mellan fängelsedömda och internerade till nackdel förden sistnämnda gmppen (jfr bl. a. prop. 1974; 20 s. 51-52).

Erfarenheterna visar också att den formella tidsobestämdhden upplevs som pressande av de intagna. Det är omvittnat att en dom lill internering


 


Prop. 1980/81:76                                                                   43

ofta uppfattas som en definitiv utklassning och därmed snarare befäster än motverkar den dömdes benägenhet att fortsätta med en tillvaro som lätt leder till ny brottslighet. De flesta internerade återfaller i brott, och även en kortare tids återintagning i anstalt medför all ny övervakningslid om i regel tre år börjar löpa från frigivningen. Den omständigheten att den interneringsdömde under åtskilliga år kan få alternera mellan anstalt och frihet utan att få en definitivt bestämd tid för påföljden? upphörande all rätta sig efter kan ge honom en känsla av hopplöshet och förta alla hans ansatser att upphöra med brottslig verksamhet.

Av de skäl som har angetts nu kan det enligt min mening inte råda nägot tvivel om alt det skulle vara förenat med betydande fördelar all övergå till dt enhefiigt syslem för ådömande och verkslällighet av frihetsstraff.

De invändningar som har gjorts mot promemorians förslag att avskaffa interneringspåföljden har tagit sin utgångspunkt i de skäl som annars har bmkat åberopas till förmån för internering och andra lidsobestämda på­följder, nämligen behandlings- och samhällsskyddsaspeklerna.

När det gäller att bedöma interneringspåföljdens betydelse från behand­lingssynpunkt bör anmärkas att återfallsprocenten hos dem som har dömts till internering är hög såväl i absoluta tal som i relation till fängelseklienle-lel. Del är i och för sig inte uteslutet att detta förhällande mer har sin grund i interneringsklientelets sammansättning än i brister hos påföljden som sådan. Det finns även andra skäl som talar för att återfallsslatistiken bör tolkas med försiktighet när man har alt bedöma inlerneringspåföljdens effektivitet från rehabiliteringssynpunkl. Kvar står dock att det inle har visat sig vara möjligl att inom ramen för internering erbjuda de dömda någon form av behandling som skiljer sig från den som tillämpas vid verkslälligbeten av dt fängelsestraff. Redan detta talar för att behandlings­synpunkter knappasl kan tillmätas någon självständig belydelse när del gäller alt avgöra om den aktuella påföljdsformen bör behållas.

Klart är emellertid att konsekvenserna från samhällsskyddssynpunkt måsle övervägas noga när ställning skall las till frägan om inlerneringspå­följdens avskaffande. Det är här framför allt våldsbrottsligheten som för­tjänar uppmärksamhet. Flertalet av de remissinstanser som i övrigt har avstyrkt promemorieförslagel har sålunda förklarat sig godta en lösning enligt vilken internering inte längre skall kunna komma i fråga för ren förmögenhetsbrollslighet. En tänkbar lösning skulle också kunna vara att avskaffa interneringspåföljden för förmögenhetsbroltslingar - som f. n. ulgör flertalet av de interneringsdömda - men behålla den vid allvarliga våldsbrott i fall då den dömde kan betecknas som farlig för annans säker­het.

I promemorian avvisas en sådan lösning främst med hänvisning till att stora svårigheter föreligger när det gäller att bedöma återfallsrisken för personer som har begått grövre våldsbrott. Jag anser mig emellertid inte kunna lämna den kritik ulan beaktande som bl. a. interneringsnåmnden har


 


Prop. 1980/81:76                                                     44

anfört mot dessa uttalanden i promemorian. Därvid har jag tagit särskild hänsyn till att nämndens ställningstagande bygger på egna erfarenheter i fråga om den grupp som det här gäller. Jag är för egen del av den uppfatt­ningen alt dd i en del fall måste vara möjligl att med förhållandevis stor sannolikhet göra uttalanden på förhand om risken för återfall i allvarlig brottslighet. Klart synes emellertid vara att om tillämpningsområdet för internering begränsas på det sålt som nyss har angetts detla i praktiken skulle komma att innebära att endast några få personer årligen skulle dömas till internering. Alt detta med all sannolikhet skulle bli fallet bekräf­tas av utvecklingen i Danmark och Finland sedan man där infört begräns­ningar av detta slag. Vidare kan anmärkas att interneringsnåmnden under 1970-talet genomsnittligt i mindre än ett fall om året lär ha gjort den bedömningen all en inlerneringsdömd med hänsyn till sin farlighet inle bör överföras till vård ulom anstalt vid minsta lidens utgång. Del kan sällas i fråga om del finns tillräckliga skäl all i vårt land behålla en särskild påföljdsform med sikte på endasl några få individer. De stränga slraffska­lor som gäller för allvarlig våldsbroltslighet gör det regelmässigt möjligt all även inom ramen för påföljden fängelse åstadkomma anslaltstider av den längd att samhällsskyddet tillgodoses. Härtill kommer att det finns möjlig­het att komplettera bestämmelserna om fängelse med särskilda frigivnings-och straffhöjningsregler, en fråga lill vilken jag slrax återkommer.

Man bör slutligen inte förbise del förhållandel all, även om inlernerings­påföljden avskaffas, del för de allra grövsta våldsbrotten alltjämt kommer att finnas tillgång lill en påföljd med ett i realiteten lidsobeslämt inslag, nämligen fängelse på livstid. Det förhåller sig visserligen sä, som ocksä påpekas i promemorian, att en förhållandevis fast praxis i nådeärenden har utvecklats belräffande livstidsdömda. Undantagsvis kan regeringen dock avvika från denna praxis, om del i ell speciellt fall skulle föreligga särskilt starka skäl.

Mina överväganden har letl mig till den slutsatsen att ytterst begränsade fördelar kan uppnås genom att behålla internering som en särskild påföljd. Med hånsyn härtill och mol bakgrund av den kritik som enligl del förut anförda kan riktas mol påföljden från principiella och praktiska utgångs­punkter anser jag att liden nu är mogen alt avskaffa denna påföljd. Jag föreslår därför att påföljden internering utmönstras ur brottsbalkens påföljdssystem.

Ett avskaffande av inlerneringspåföljden med bibehållande av nuvaran­de ordning i övrigt kan fä vissa effekter på de faktiska anslaltstiderna.

När del gäller internerade med förhållandevis korta minsta tider. dvs. som regel förmögenhetsbroltslingar som inte använt våld och dem som dömts för våldsbrott av mindre allvarlig arl, kan resultatet i vissa fall bli en faktisk straffskärpning. Delta beror på all beslul om ålalsunderlålelse ofta meddelas vid återfall i brott under anslallsliden. Den senareläggning av överföringen till vård ulom anstalt som i sådant fall i praktiken blir en följd


 


Prop. 1980/81:76                                                                   45

av återfallet motsvarar ofta inte del minimistraff som är föreskrivet för brottet. Delsamma gäller om åtal väcks och domstol dömer lill fortsalt internering Utan alt bestämma ny minsla tid. I fråga om internerade som har begått nytt brott efter överförande till vård utom anstalt är skillnaden gentemot fängelsedömda mindre markant, men även här kan man konsta­tera att inteimeringsklientdd får en förhållandevis gynnsam behandling. Ny minsta fid fastställs nämligen inle alllid, och i de fall detla sker under­stiger inle sällan den nya liden dd straffminimum som skulle ha gällt om i stället fängelse hade ådömts.

Det är därför inte uteslutet att det aktuella klientelet, som utmärker sig för en hög återfallsbenägenhet, i framtiden kommer alt lagforas oftare än i dag och därvid ådömas fängelse på lider som kan innebära längre anstalts-vistelser än f.n. Detta gäller i synnerhet i den mån återfall sker under prövotid efter villkorlig frigivning och villkorligt medgiven frihet för­verkas.

I sammanhanget bör emellertid erinras om att det i samband med all påföljden ungdomsfängelse har avskaffats med verkan fr. o. m. den I janu­ari 1980 (SFS 1979; 680) även har gjorts betydelsefulla ändringar i bestäm­melserna om förverkande av villkoriigt medgiven frihet från fängelse. Sålunda har man avskaffat den tidigare presumtionen för att förverkande skall ske när den villkoriigt frigivne döms till nyll fängelsestraff. Vidare har möjlighet öppnats alt begränsa förverkande lill att avse endast viss del av reststraffel. Domstolen får härigenom ökad möjlighet all bestämma det samlade straffels längd i enlighet med vad som framstår som rättvist i det särskilda fallet. Det fmns därför anledning att räkna med att ell avskaffan­de av interneringspåföljden inte kommer alt innebära några väsentligt ändrade förhållanden för de grupper som diskuteras nu, nämligen flertalet förmögenhetsbroltslingar och dem som döms för våldsbrott av jämförelse­vis mindre allvariig karaktär.

Belräffande den del av inlerneringsklientelel som ådöms mycket långa minsta lider för framför alll grövre våldsbrott är problemel snarast del motsatta. Som nämns i promemorian är del med nuvarande lagregler och praxis inte alltid möjligt alt genom alt döma till fängelse uppnå faktiska anstaltstider motsvarande internering med en minsta lid av fem-sex år eller mer. Avskaffas inlerneringspåföljden aktualiseras därför åtgärder för att möjliggöra så långa frihetsberövanden som samhällsskyddet kan anses kräva i vissa fall. 1 det följande kommer jag därför alt ta upp dels frågan om vissa ändringar i principerna för villkorlig frigivning, dels frägan om ell införande av en särskild straffskärpningsregel.

2.2 Villkorlig frigivning

Bestämmelser om villkorlig frigivning från fängelsestraff finns i 26 kap. 6-24 §§ BrB.


 


Prop. 1980/81:76                                                                   46

Frägor om villkorlig frigivning avgörs beträffande dem som dömts till fängelse i mer än ett år av kriminalvårdsnämnden och i övriga fall av den lokala övervakningsnämnden.

Villkorlig frigivning fär ske sedan två tredjedelar av strafftiden har avtjänats eller, om särskilda skäl föreligger, sedan halva liden har avtjänats i anstalt. Villkorlig frigivning kan dock inle komma i fråga förrän den dömde har avtjänat minsl tre månader (före den 1 januari 1980 minsl fyra månader) i anstalt. Vid prövning av fråga om villkorlig frigivning skall särskill beaklas verkningarna av fortsatt frihdsförlust för den dömde och förutsättningarna för hans anpassning i samhällel med hänsyn till de för­hållanden i vilka han skulle komma alt försättas efter frigivningen. För den som villkorligt friges skall fastställas en prövotid. Den skall vara minst ett eller högst tre år eller, om återstående strafftid överstiger tre år, högst fem år. Under prövotiden står den frigivne enligt huvudregeln under övervak­ning. I samband med beslut om villkorlig frigivning kan meddelas vissa föreskrifler som den frigivne har all iaktta under prövotiden. Vid missköt­samhet kan varning tilldelas honom eller den villkorliga friheten förklaras förverkad. Döms den frigivne till fängelse för nya brott och förklarar domstolen samtidigt den villkoriigt medgivna friheten eller del av den förverkad läggs strafftiderna samman, och tiderna då villkorlig frigivning åter får ske beräknas på grundval av den sammanlagda strafftiden.

Kriminalvårdsnämndens praxis innebär numera att intagna med länga straff i regel erhåller villkorlig frigivning innan två tredjedelar av strafftiden har avtjänats i anstalt (halvtidsfrigivning). Med långa straff avses i detta sammanhang i princip strafftider på två år och sex månader eller mera. För del unga klientelet — till vilket man i regel räknar dem som ännu inte fyllt 23 år vid fiden för brottets begående — anses dock redan en strafftid på ett år och sex månader eller mera som lång i denna mening. Samma princip tillämpas också i allmänhet för fängelsedömda i femlioårsåldern eller äldre. I fråga om dömda med strafftider slrax under dem som normalt föranleder halvtidsfrigivning tillämpar nämnden en praxis som syftar till all hindra orättvisor i förhållande till de halvlidsfrigivna.

Beträffande vissa kategorier intagna tillämpas inle nu redovisad praxis. Det gäller sådana intagna som har dömts till fängelse lägst två år för grov narkotikabrottslighet eller i övrigt för grova brott som utgör led i en yrkesmässigt eller på annat sätt i organiserade former bedriven kriminell verksamhet, ofta med inlernalionell anknytning. I enlighel med 1972 års riksdagsbeslut om vissa åtgärder mot narkotikamissbruket (prop. 1972:67, JuU 1972:14, rskr 1972:213) iakttar kriminalvårdsnämnden största åter­hållsamhet vid hallidsfrigivning av personer som tillhör nu beskrivna klien­tel. Till detta har i praxis förts, fömtom sådana som har blivit dömda för grov narkotikabrottslighet, bl.a. personer med anknytning till internatio­nella ligor som ägnar sig ät växelbedrägerier, pälsslölder eller bankrån.


 


Prop. 1980/81:76                                                     47

De principer som tillämpas beträffande ifrågavarande kategorier lag­överträdare skall enligl ett uttalande i prop. 1973:37 med förslag till åtgär­der mot vissa våldsdåd med inlernalionell bakgmnd vara vägledande också när del gäller terrorister som dömts för brott här i riket till frihetsberö­vande påföljd om minst två år. Även dessa restriktioner i fråga om hälftenfrigivning har godtagits av riksdagen. De har dock - till skillnad frän 1972 års beslul - knappast haft någon praktisk betydelse.

I departementspromemorian föreslås alt den särbehandling som har beskrivits nyss upphör i samband med att interneringspåföljden avskaffas. Motiveringen härför är framför alll all del bedöms som olillfredsslällande från principiell synpunkt att besluten i de ärenden som del här är fråga om regelmässigt grundas på faktorer som varit kända redan av domstolen och som således kunnat beaktas vid straffmätningen.

Under remissbehandlingen har promemorieförslaget i denna del utsatts för kritik också från instanser som i övrigl har godtagit de framlagda förslagen. Från flera håll framhålls del att kriminalvårdsnämndens praxis inte bör ändras nu, eftersom fängdsestraffkommittén (Ju 1979:04) f. n. ser över hela frågan om den villkorliga frigivningen. Till de instanser som avstyrker förslagel hör RÅ, socialstyrelsen och LO. Kriminalvårdsnämn­den finner förslaget att mjuka upp den restriktiva inställning som stals­maklerna intog år 1972 förvånande, eftersom brottsutvecklingen enligt nämndens mening inte ger underlag för ett ändrat ställningslagande. Över­vakningsnämnden i Malmö, första avdelningen, föreslår att kriminalvärds-nämndens praxis ändras så all de som har begått grova våldsbrott och bankrånare m. fl., vilka i dag nära nog regelmässigt friges efler halva liden, i framtiden skall beviljas villkoriig frigivning försl sedan de har avtjänat två tredjedelar av straffet. Vänersborgs tingsrätt förespråkar en ordning som ger möjlighet all senarelägga den villkorliga frigivningen i de fåtaligt före­kommande fall där en interneringsdömd i dag får förlängd anslallsvistelse efler en bedömning av riskerna för återfall i våldsbrott, inbegripet sedlig­hetsbrott. Liknande synpunkter förs fram av kammarrätten i Jönköping.

För egen del finner jag del till en början angeläget att framhålla alt någon generell lindring av strafftiderna för del klientel som nu omfatlas av den strängare särbehandlingen belräffande villkoriig frigivning inte bör komma till stånd. Del gäller här till stor del personer som har gjort sig skyldiga fill den kanske mest samhällsfarliga av all brottslighet. Liksom de remissin­stanser som har uttalat sig i ämnet anserjag inte att del bör komma i fräga alt i detla sammanhang genomföra en ordning som i enlighet med prome­morieförslaget skulle innebära all intagna med en viss minimistrafftid i princip alllid skall friges villkorligt efter halva strafftiden.

Samtidigt är jag medveten om att nuvarande praxis med vissl fog kan kritiseras från principiell synpunkt för att schablonmässigt låta samma omständigheter, hänföriiga till brottets art, som verkar straffskärpande också leda till senareläggning av villkoriig frigivning av del ådömda fäng-


 


Prop. 1980/81:76                                                                   48

elseslraffd. Del kan diskuteras om detla är fillräcklig anledning all nu göra ändringar belräffande villkoriig frigivning, eftersom hela frägan om delta institut utreds f. n. Som jag har antytt tidigare aktualiserar emellerfid dl avskaffande av påföljden internering en sädan ändring. Jag kan inle se någol avgörande hinder mot alt i della ärende gå in på en avgränsad, lål vara betydelsefull del av den problematik som hänför sig lill den villkorliga frigivningen.

Om internering avskaffas uppkommer, som förut nämnts, ell behov av åtgärder för att möjliggöra långa frihetsberövanden för vissa kategorier brouslingar. Del finns annars risk för att samhällels möjligheter aU skydda sig mot verkligt allvariiga brott i alltför hög grad skulle försvagas. Jag tänker då främst på dem som har begåll grova våldsbrott och som kan bedömas ulgöra en fara för annans liv eller hälsa. Även personer som har begåll grova narkolikabroU kan hänföras lill denna kategori, lål vara alt gärningsmännen i dessa fall endasl i begränsad utsträckning har brukat dömas till internering. Som jag har anfört tidigare är det med nuvarande regler och praxis inle alllid möjligl att uppnå anslaltstider molsvarande internering med en minsta lid av fem-sex år eller mer. Della beror delvis på att man med nuvarande tillämpning av reglerna om villkorlig frigivning vid längre fängelsestraff oftast har all räkna med alt den dömde friges redan efter halva strafftiden. Den strängare praxis som nu tillämpas beträf­fande vissa kategorier intagna är nämligen schablonmässig och tar inle allmänt sikte på faran för fortsall brottslig verksamhei.

En annan orsak lill att nu överväga ändringar i principerna för halvtids­frigivning är de förändringar i brottsligheten som har ägt mm sedan föregå­ende ställningstagande. Jag tänker då särskilt på ökningen under 1970-lalet av vissa slags våldsbrott, bl. a. väpnade rån. Denna utveckling har bidragit till 1978 års ändring i 7§ Iredje slyckel lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (prop. 1978/79:62, JuU 1978/79: 115. rskr 1978/79:90). Genom änd­ringen har kretsen av de intagna som i princip skall placeras i sluten anstalt och för vilka gäller särskilda begränsningar i fråga om kortlidspermission utvidgats. Tidigare sammanföll denna krets i stort seU med den för vilken den strängare bedömningen i fråga om villkorlig frigivning lillämpas. Änd­ringen innebär all även andra kategorier lagöverträdare numera omfattas av 7§ Iredje stycket i lagen. Det skall enligt motiven vara fråga om lagöverträdare som visat likgiltighet för annans liv eller hälsa eller särskild hänsynslöshet. Såsom exempel på avsedd brottslighet har nämnts väpnade bank- eller postrån saml annan förmögenhdsbroUslighd vid vilken gär­ningsmannen varit hänsynslös genom att t. ex. använda sprängmedel. Hän­synslösheten kan enligt motiven även manifesteras i en långvarig och mycket frekvent kriminalitet av allvariig beskaffenhet som visar all den intagne är oemottaglig för påverkan all upphöra med brotlslighd. Någon ändring i praxis rörande villkoriig frigivning avsågs dock inte den nu berörda lagändringen böra medföra.


 


Prop. 1980/81:76                                                     49

Vid en samlad bedömning finner jag liksom flera remissinstanser övervä­gande skäl tala för att kriterierna för en senareläggning av frigivningen nu ändras på ett sådant sätt att intresset av samhällsskydd mer än tidigare kommer i förgmnden. Risken för ny aUvarlig brottslighet, framför allt för återfall i grova våldsbrott och grova narkotikabrott, bör därvid bli föremål för särskilt beaktande. Jag föreslär därför att den återhållsamhet med halvtidsfrigivning som kriminalvårdsnämnden hitintills har tillämpat i fort­sättningen främst skall avse det klientel som avtjänar fängelsestraff för särskilt aUvarlig brottslighet som riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa. Exempel på brott som kommer i fråga som utgångspunkt för bedömningen är mord, dråp, våldtäkt, grovt rån och mordbrand. Hit hör även grov narkofikabrottslighet samt vissa andra brott, bland dem lerro-ristbrott. Det bör dock betonas alt jag här endasl avser verkligt grov brottslighet. 1 en del fall utgör denna ett led i yrkesmässigt bedriven kriminell verksamhet, ofta med internationell anknytning.

Brottets art och svärhet bör sålunda bilda utgångspunkt vid prövningen humvida frigivningen skall uppskjutas. Dessa faktorer bör emellertid inte få bli ensamt avgörande. 1 stället bör göras en samlad bedömning av risken för att den dömde skall göra sig skyldig till återfall i brottslighet av samma slag som den tidigare. Bedömningen skall sälunda vila såväl på arten av brottsligheten som uppgifter om den dömdes person. Sådana uppgifter kan gälla den dömdes uppträdande på anstalten, t. ex. uttalad aggressivitet mot personal eller medintagna, brott under permissioner och uttalanden av psykiater. Det kan naturligtvis sägas alt en viss risk för återfall alllid föreligger. För aU beaktas vid prövningen bör risken ha nått den graden att den kan betecknas som påtaglig. Delta får naturiigtvis inle medföra att så höga krav på dokumentation ställs att intresset av samhällsskydd i realite­ten ej blir tillgodosett i tillbörlig utsträckning. Jag vill i della sammanhang nämna att vad som nu har föreslagits ganska nära överensstämmer rned den ordning som nordiska straffrätlskommittén har förordat i betänkandet (NU A 1978:6) Villkoriig frigivning. Kommittén har föreslagit alt en påtag­lig och särskilt stor risk för snabbt återfall i grova brott skall kunna vara skäl till senareläggning av villkoriig frigivning. De brott som kommiltén främst har i åtanke är dels grova våldsbrott, dels allvarlig brottslighet som bedrivs i organiserade eller yrkesmässiga former.

Den ändring som jag har förordat innebär alltså att en ny fömtsättning för särbehandling i frigivningshänseende ställs upp, nämligen en bedöm­ning av risken för återfall i särskilt allvariig broUslighet som har riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa. För bl. a. intagna som har gjort sig skyldiga till grova våldsbrott innebär deUa att prövningen av frigivnings-frågor kommer alt präglas av en större återhållsamhet än f. n.

1 fråga om narkotikabrottslighet gör sig risken för återfall alldeles sär­skilt gällande (jfr prop. 1974:20 s. 103). Bland dem som döms för grova narkotikabrott finns emellertid också en grupp av huvudsakligen yngre 4    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 76


 


Prop. 1980/81:76                                                     50

lagöverträdare med dokumenterat god prognos. Förslagel kan därför kom­ma att medföra alt halvtidsfrigivning blir någol vanligare än f. n. belräffan­de vissa intagna. Jag vill dock betona att avsikten inle är all ändringen skall innebära någon generell minskning av de faktiska strafftiderna i förhållan­de till nuläget. Bland annat för att markera delta föreslår jag i del följande en särskild straffskärpningsregel för återfall i vissa allvarliga brott. I sam­ma syfte kommer chefen för socialdepartementet senare denna dag att föreslå höjning av straffminimum för grovt narkotikabrott och grov varu­smuggling avseende narkotika. Sammantagna innebär de nu aktuella lagändringarna att underlag skapas för en ordning som enligt min mening framstår som den principiellt mesl ändamålsenliga, nämligen att bedöm­ningen av strafftiden till den dd den uteslulande grundar sig på det be­gångna brottets svårhet sker genom domstolens försorg.

Jag föreslår sålunda att det nu införs en särskild bestämmelse om villkor­lig frigivning som tar sikte på den kategori lagöverträdare som det här är fråga om. Lämpligen bör i ett tillägg till 26 kap. 7 § BrB föreskrivas alt vid prövning av fråga om villkorlig frigivning beträffande den som har dömts för särskilt allvarlig brottslighet som riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa, hänsyn alltid skall tas lill om det finns påtaglig risk att den dömde fortsätter brottslig verksamhet av samma art. Därmed tillgodoses också ett av kriminalvårdsnämden vid remissbehandlingen uttalat önske­mål om att särbehandling av vissa intagna i frigivningshänseende skall ha uttryckligt lagstöd. Jag återkommer i specialmotiveringen till tillämpnings­frågorna.

SlutUgen vill jag understryka att milt ställningslagande lill de här berörda frågorna inte skall uppfattas så alt jag föregriper fängelsestraffkommitléns utredning av frågan om villkorlig frigivning. Denna kommitté har alltjämt som uppdrag alt överväga denna fråga i hela dess vidd, däribland spörs­målet om institutet över huvud tagel bör behållas.

2.3 En särskild straffskärpningsregel

Till utgången av år 1975 fanns i 26 kap. 3§ BrB en allmän straffskärp­ningsregel för återfall. Den närmare utformningen av den regeln beskrivs utförligt i promemorian (se avsnitt 13.2.4.1). Bestämmelsen upphävdes under motivering bl. a. att det i praktiken hade visat sig att del inte förelåg något behov för domstolarna att skärpa straffet utöver de straffmaxima som anges för de särskilda brotten (se prop. 1975/76:42 s. 79).

I promemorian föreslås nu en straffskärpningsregel för vissa särskill allvarliga återfallssitualioner. Bakgrunden är förslaget om att avskaffa inlerneringspåföljden och den föreslagna ändringen av kriminalvårds­nämndens praxis i fråga om halvtidsfrigivning. Regeln tar sålunda för det första sikte på den del av det nuvarande intemeringsklientelet som har dömts för mycket allvarUga våldsbrott eller för särskilt kvalificerade för-


 


Prop. 1980/81:76                                                     51

mögenhetsbrott såsom exempelvis väpnade post- eller bankrån och liknan­de brott. Den syftar för det andra tiU att ge möjlighet till straffskärpning för en del av det klientel som nu omfattas av den fömt beskrivna särbehand­lingen vid prövning av frågor om villkorlig frigivning från långvariga straff för vissa grova brott men som enligt promemorieförslaget skulle behandlas på samma sätt som andra intagna i frigivningshänseende.

Den föreslagna bestämmelsen har utformats som en återfallsregd som för sin tiUämpning fömtsätter att gärningsmannen tidigare har dömts till fängelse i lägst två år, varmed enligt en föreslagen övergångsbestämmelse jämstäUs den som har dömts till internering. En ytterligare fömtsättning för straffskärpningsregelns tillämpning är att återfallet skall avse brott av mycket aUvarlig beskaffenhet, nämligen brott som är belagt med mer än sex års fängelse. Slutligen får enligt promemorieförslaget straffskärpning över straffmaximum ske endast om det med hänsyn till arten av gärnings­mannens brottslighet och hans tidigare kriminaUtet eller eljest kan befaras att han är särskilt benägen att fortsätta en brottslig verksamhet av särskill allvarlig karaktär.

Promemorieförslaget har i denna del i allt väsentligt godtagits av över­vägande antalet remissinstanser. Däremot är flertalet av de remissinstan­ser som avstyrker att interneringsstraffet avskaffas också kritiska till den nya straffskärpningsregeln. Övervakningsnämnden i Malmö, första avdel­ningen, anser att man med den föreslagna straffskärpningsregeln återinför ett föråldrat system, som man nyligen lyckats rensa ut. Kriminalvårds­nämnden befarar, att en reform i den riktning som föreslagits kommer att bidra till att den allmänna straffnivån höjs, och anmärker vidare alt straff­skärpningsregeln kan tillämpas på en vidare krets av personer ån som redovisas i promemorian. Sexualbrottskommitténs majoritet däremot ifrå­gasätter om det finns grund för antagande att den föreslagna regleringen är ägnad att i nämnvärd mån förstärka samhällsskyddet. Svårighetema för domstolen att redan vid domstillfällel med någon rimlig grad av säkerhet göra en så långsiktig prognostisk bedömning av risken för ell återfall efter frigivningen är nämligen enligt kommittén uppenbara. JK anser liksom överåklagaren i Göteborg att det borde räcka med att återfall eller eventu­ellt upprepade återfall i allvarlig brottslighet konstaterats. Även Sveriges domareförbund hävdar att den föreslagna straffskärpningsregeln inte kan väntas bli effektiv. Interneringsnämnden delar uppfattningen att en lång anstaltstid kan vara påkallad i vissa fall men anser att påföljden internering innefattar en lämpligare konstruktion än den föreslagna ålerfallsregeln.

För egen del anser jag liksom flertalet remissinstanser att det är av grundläggande vikt att inte interneringspåföljdens avskaffande allmänt sett leder till en lindring av samhällets reaktioner mot den allra grövsta krimi­naliteten. Jag finner därför att ett klart behov föreligger av en återfallsregd med den huvudsakUga konstruktion som förordas i promemorian. Efter­som det inte finns anledning att i detta sammanhang skapa underlag för en


 


Prop. 1980/81:76                                                     52

mera allmänt ökad stränghet i straffmätningen anser jag den begränsning godtagbar som ligger i att återfallsbrottet enligt promemorieförslaget måste vara belagt med fängelse i mer än sex år. Bland de brott i BrB. som har ett straffmaximum av det här slaget märks mord, dråp, grov misshandel, människorov, olaga frihetsberövande, våldtäkt, grov otukt med barn, grovt rån, mordbrand samt vissa andra allmänfarliga brott. Utanför brotts­balken är främst grovt narkotikabrott och grov varusmuggUng av narkofika av intresse bland de brott som har strafflatituder som överstiger sex års fängelse.

Mot tanken på en straffskärpningsregel med den innebörd som har beskrivits nu skulle kunna invändas att den till övervägande del kommer att riktas mot den kriminalitet beträffande vilken, enligt vad jag tidigare har föreslagit, en särskilt sträng bedömning skall kunna tillämpas även när det gäller viUkorlig frigivning. En sådan invändning torde emellertid inle vara bärande. En straffskärpningsregel av den typ som nu har diskuterats bör främst ses som ett uttryck för de aktuella brottens straffvärde i en återfalls-situation. Regelns syfte bör vara att från denna utgångspunkt ge möjlighet för domstolarna att även sedan inlerneringsstraffel har avskaffats uppnå strafftider som nära ansluter till dagens praxis. De nya bedömningsgrunder i fråga om villkorlig frigivning som jag har föreslagit förutsätter däremot en prövning under verkställighetstiden av den konkreta återfallsrisken och syftar närmast till att skydda samhällel från vissa farliga kriminella. Ulan tvivel får emellertid även straffskärpningsregeln en sådan effekt. Enligl min mening finns det dl behov av att åstadkomma en kompensation för interneringspåföljdens avskaffande pä båda dessa vägar.

Även om jag således ställer mig i princip positiv till tanken på en straff­skärpningsregel för återfall i myckel grov brottslighet har jag förståelse för den tveksamhet som flera remissinslanser har gett uttryck för inför försla­get att förhöjnig får ske endasl om det med hänsyn till arten av veder­börandes brottslighet eller annars kan befaras att han är särskiU benägen att fortsätta en brottslig verksamhei av särskilt allvariig karaktär. Faran för återfall är som tidigare har nämnts vansklig att bedöma. Detla gäller i synnerhet förutsägelser som skall göras i samband med domstolens hand­läggning av målet. Det viktigaste kriteriet för en sådan förutsägelse skulle i praktiken bli den dömdes lidigare kriminalitet, men denna kan beaktas vid straffmälningen utan alt domstolen åläggs att göra en återfallsprognos. Enligl min mening är det därför både överflödigt och från principiell synpunkl olämpligt att begagna benägenheten för fortsall brottslig verk­samhet som en särskild fömtsättning för ålerfallsregelns lillämpning. Jag förordar följaktligen att den akluella begränsningen inte las med i bestäm­melsen.

Med hänvisning till vad som har anförts nu förordar jag att i BrB införs en ny bestämmelse som ger möjlighet till slraffskärpning vid återfall i myckel grov brottslighet. Bestämmelsen föreslås få samma konstruktion


 


Prop. 1980/81:76                                                     53

som den som har förordats i promemorian, dock med den avvikelsen att domstolen inte åläggs att göra någon särskild bedömning av risken för återfall.

Om i enlighet med promemorieförslaget längsta tiden för straffskärpning sätts till endast två år, innebär detta att önskemålet om att samma faktiska strafftider som i dag skall kunna uppnås inte tillgodoses fullt ul för de allra grövsta fallen. Jag förordar därför att den aktuella tiden bestäms lill fyra

2.4 Eftergift av böter vid långvariga fängelsestraff

1 34 kap. 13 § BrB föreskrivs att när verkställighet samtidigt förekommer av å ena sidan en dom på internering och å den andra en dom på böter, fängelse på viss tid, villkorlig dom, skyddslillsyn eller disciplinstraff, inter­neringen skall träda i stället för den andra påföljden, om den dömde för undergående av internering skall vårdas i anstalt. Del eller de nya brott som interneringen i enlighet härmed ytteriigare skall avse kan ge anledning till att ny minsta tid för anstaltsvården bestäms. Detta förekommer emel­lertid inte i praktiken vid bötesbrottslighet som ligger i tiden före domen på internering.

En motsvarande bestämmelse gällde tidigare för fall då ungdomsfängelse förekom till verkställighet samtidigt med annan påföljd (34 kap. 12 § BrB). Bestämmelsen upphörde att gälla i samband med att påföljden ungdoms­fängelse avskaffades med verkan fr. o. m. den I januari 1980.

I promemorian föreslås att 34 kap. 13 § BrB upphävs i samband med alt påföljden internering slopas. Förslaget har inle kommenterats närmare av remissinstanserna.

Upphävs den aktuella bestämmelsen, innebär detta, i den mån gällande ordning i övrigl behålls, alt endast dl fall kommer att föreligga där en frihetsberövande påföljd konsumerar ell tidigare ådöml bötesstraff, nämli­gen när den frihetsberövande påföljden är fängelse på livstid (34 kap. 11 §).

I detta sammanhang finns det anledning alt uppmärksamma alt en av BRÅ:s arbetsgrupper — arbetsgruppen rörande anpassningsstöd ål straf­fade - under sitt arbete har diskuterat bl.a. de sociala och ekonomiska problem som uppstår för straffade i samband med frigivningen eller under kriminalvård i frihet. En av de frågor som särskilt har övervägts är proble­met med de straffades skuldsättning.

På initiativ av arbetsgruppen uppdrog sålunda BRÅ i oklober 1976 åt en sakkunnig' all utreda frågan om de straffades skuldsättning och att därvid klarlägga tänkbara lösningar för att underlätta dessas ekonomiska situa­tion. Den sakkunnige avslutade sitt arbete i mars 1977 med rapporten (1977:4) Straffades skulder. I rapporten, som har karaktär av en princip-

' Försäkringsdirektören Erland Slrömbäck.


 


Prop. 1980/81:76                                                                   54

skiss och inle innehåller några förslag till författningsbestämmelser, pekas på möjligheten att införa en särskild regel av innebörd att böter skall kunna efterges för den som tas in i kriminalvårdsanstali för att avtjäna ett straff för ett annat brott än det som böterna avser.

Genom BRÅ:s försorg översändes rapporten till ett anlal myndigheter och organisationer för yttrande. Yttranden inkom från JK, hovrätten över Övre Norrland, kriminalvårdsstyrelsen, kammarkollegiet, riksskattever­ket, riksrevisionsverkel, Stockholms sociala centralnämnd, Malmö sociala centralnämnd. Svenska kommunförbundet. Landsorganisationen i Sveri­ge, Tjänstemännens centralorganisation. Centralorganisationen SACO/ SR, Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska Försäkringsbolags Riksför­bund, Övervakarnas riksförbund. Föreningen styresmän och assistenter m.fl. vid kriminalvårdsanstalterna, Föreningen Sveriges frivårdsljänste­män och Föreningen Sveriges kronofogdar. Riksskatteverket bifogade dl yttrande från kronofogdemyndigheten i Västerås distrikt.

Förslaget i rapporten om en regel angående eftergift av lidigare ådömda böter för dem som tas in i kriminalvårdsanstali lämnades ulan erinran av alla instanser utom en. Enligt denna instans skulle en sådan regel innebära att exempelvis en person som dömts till höga böter för skattebrott erhöll eftergift vid en senare dom på fängelse i ett annat mål.

Efter övervägande av vad som anfördes från de olika hörda instansernas sida har arbetsgruppen till BRA anmält sina synpunkter på förslagen i rapporten. BRÅ har därefter, genom sitl verkställande utskott, i en sär­skild skrivelse begärt att regeringen skall pröva en del av förslagen, bl.a. frågan om att införa en regel om eftergift av böter som har ådömts en straffad före intagning i anstalt.

I sammanhanget bör erinras om att det i den nya bötesverkställighetslag (1979: 189) som trädde i kraft den 1 juli 1979 finns en föreskrift (12§) som ger möjlighel att avbryta verkställigheten av ell bötesstraff när särskilda skäl av social natur föranleder det. Kronofogdemyndigheten har sålunda fått befogenhet att förordna att vidare verkställighet inle skall äga rum av ett bötesstraff, om indrivningen skulle vara till synnerligt men för den bölfällde eller för någon som är beroende av honom för sin försörjning. Ett sådant förordnande får dock inte meddelas, om del är påkallat från allmän synpunkt alt verkställigheten fortgår. I fråga om tillämpningen av denna bestämmelse när den bölfällde är intagen i anstalt uttalades i förarbetena (prop. 1978/79:40 s. 39, 40) aU det inte fanns anledning aU anknyta lill vissa formellt angivna slag av anstallsvistdser. Möjlighet borde finnas för kronofogdemyndigheten alt i efiergiftssammanhang mera allmänt kunna ta i beaktande de ekonomiska och andra svårigheter som möter den som efler en inte hell kort anstaltsvistelse av det ena eller andra slaget skall försöka alt anpassa sig i arbetsliv och samhälle.

Den nu redovisade bestämmelsen i den nya bötesverkställighetslagen har också uppmärksammats i rapporten Straffades skulder. I rapporten


 


Prop. 1980/81:76                                                     55

framhålls att eftergiftsbestämmelsen torde bli tillämplig i många av de fall som förslaget i rapporten tar sikte på. Från principiell synpunkt kan det dock enligt rapporten finnas skäl att under en särskild regel avskilja de fall där en bötfälld efter bötesdomen las in i kriminalvårdsanstalt. I sak moti­veras förslaget i rapporten med att den intagne kan sägas ha genom frihetsberövandet betalat av sin skuld även för tidigare ådömda böter. En sådan ordning synes också ligga väl i linje med olika bestämmelser i BrB som behandlar sammanträffande av flera brott eller påföljder och där en huvudlinje är att bara en påföljd normalt skall utdömas även om det är fråga om flera brott begångna vid olika tillfällen. Ofta kan del vara en tillfällighet att i dl visst fall den dömde lagförts för viss bötesbrottslighet vid ett separat tillfälle och inte i samband med att han dömdes för de brott som föranledde frihetsberövandet. Om alla brotten hade bedömts i ett sammanhang, skulle förmodligen - i vart fall om bötesbrolten inle var av särskilt allvarlig beskaffenhet — straffet för alla brotten ha blivit detsamma som det vilket utdömdes i domen lill frihetsberövande.

För egen del vill jag peka på att frågor som rör de straffades sociala situation har kommit att bli föremål för ökad uppmärksamhet i den krimi­nalvårdsdebatt som har förts under senare fid. Det har därvid förelegal allmän enighet om att det är av stor vikt för en framgångsrik återanpass­ning att den som har avtjänat en frihetsberövande påföljd snarast efter frigivningen kan återgå till normala levnadsförhållanden och dl ordnat arbete. Uppenbart är att den skuldsättning som många har ådragit sig genom brotten eller på annat sätt därvidlag kan bli en belastning.

Frågan om eftergift av böter som har ådömts före intagning i kriminal­vårdsanstalt ulgör endasl en del av de aktuella problemen, vilka utförligt behandlas i rapporten från BRÅ. Det finns emellertid särskild anledning alt uppmärksamma frågan i detta sammanhang mot bakgmnd av de konse­kvenser pä området som upphävandet av påföljden internering för med sig.

Den regel om eftergift av böter i den nya bötesverkställighetslagen som jag nyss har redovisat torde visserligen ofta vara tillämpUg i de fall då den som har bötfällts skall avtjäna dl långvarigt frihetsstraff. Jag kan emeller­tid ansluta mig till uppfattningen i rapporten om alt principiella skäl talar för att dessa situationer hänförs under en särskild bestämmelse. Genom en automatiskt verkande regel underlättas vidare den praktiska hanteringen av de fall som det här gäller. En sådan regel kan ocksä ses som en ersättning för bestämmelserna i 34 kap. 12 och 13 §§ BrB, varav den förra redan har upphävts och den senare givetvis måste upphöra att gälla när påföljden internering avskaffas. Den invändning mot förslaget t rapporten som har anförts i ett yttrande till BRÅ lorde inte vara bärande med tanke på att systemet med normerade böter för skattebrott numera har avskaf­fats.

Det är inte ändamålsenligt eller ens möjligt att utforma en ny bestämmel­se i ämnet på ett sådant sätt att den direkt tar sikte på det klientel som


 


Prop. 1980/81:76                                                                   56

enligt tidigare bestämmelser skulle ha dömts till ungdomsfängelse eller internering. Lämpligen bör beslämmelsen i slällel innebära all när någon har ådömts fängelse på viss längre lid, fängelsestraffet skall träda i stället för lidigare ådömda böter i den mån verkslällighet av dessa alltjämt är aktuell. Den minimitid för fängelsestraffets längd som skall vara en förut­sättning för att den nya bestämmelsen skall gälla bör inle sällas alllför kort. Enligl 11 § lagen (1964: 168) om förvandling av böter gäller att böter som någon ådömts innan han intagits för att undergå fängelse pä viss lid'minst två år inte får förvandlas och att böter som har ådömts efter intagningen men före frigivningen får förvandlas endasl om det påkallas frän kriminal­vårdens sida. Jag förordar alt tiden i även här avsedda fall sätts till två år. Slutligen förordar jag att disciplinstraff för krigsmän jämställs med böter i del sammanhang som är aktuellt nu.

Med hänvisning lill det anförda föreslår jag all del i 34 kap. BrB las in en ny bestämmelse av det innehållet att om verkställighet samtidigt förekom­mer av en dom på fängelse i två år eller längre tid och en dom på böter eller disciplinstraff som har meddelats dessförinnan, fängdseslraffd skall iräda i stället för böterna eller disciplinstraffet. Beslämmdsen bör las upp som dt nylt andra stycke i 34 kap. 11 §.

2.5 Ikraftträdande m. m.

De lagändringar i BrB som här har förordats bör träda i krafl den I juli 1981. Beträffande övergångsbeslämmelser får jag hån visa lill speciaimoti­veringen.

De föreslagna ändringarna i BrB föranleder följdändringar i åtskilliga författningar. I de författningar som i della sammanhang år akluella rör del sig dock huvudsakligen om rena konsekvensändringar som inle kräver någon närmare motivering. En remiss lill lagrådet i ämnet synes därför kunna begränsas till all avse de ändringar som behöver göras i BrB, lagen (1974; 202) om beräkning av strafflid och lagen (1974; 203) om kriminalvård i anstalt.

I samband med att andra ändringar föreslås i lagen om beräkning av strafftid avser jag att ta upp en särskild fråga om strafftidsberäkning i syfle att nedbringa antalet fall då s. k. teknisk nåd måste beviljas. Jag återkom­mer härtill i specialmotiveringen.

3    Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag lill

1.    lag om ändring i brottsbalken,

2.    lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m..


 


Prop. 1980/81:76                                                                   57

3. lag om ändring i lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt. Förslagen bör fogas lill regeringsprotokollel i detla ärende som bilaga 1:3.

4   Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Förslaget innebär alt 30 kap. BrB, som behandlar påföljden internering, upphävs i sin helhel. Vidare upphävs beslämmelsen i 34 kap. 9§ som reglerar återfall i brott under verkställighet av internering och 13*? som behandlar sammanträffande av internering och vissa andra brott, 35 kap. 10 § om preskription av ådömd internering samt 37 kap. 4 och 9§§ som innehåller regler om interneringsnämndens sammansättning och om pröv­ning av övervakningsnämnds beslul angående inlerneringspåföljd. Orden "internering" och "interneringsnämnden" saml hänvisningar lill de upp­hävda lagrummen föreslås utmönstrade ur i kap. 3 §, 33 kap. 5 och 7 §§, 34 kap. 1, 10, 11 och 18§§,36kap. 6§,37kap. l,5,6och 11 §§ samt 38 kap. 1, 3-9 och 12§§.

26 kap. 3 §

Paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande räll, innehåller en be­stämmelse, som i vissa situationer ger möjlighet att skärpa straffet vid återfall utöver ramen för den straffskala som är föreskriven för den ak­tuella brottsligheten. Tillämpningsområdet är emellertid avsevärt snävare än för den återfallsregd som fram lill april 1976 fanns i förutvarande 26 kap. 3§.

För att den nya beslämmelsen skall bli tillämplig förutsätts till en början att gärningsmannen tidigare har dömts lill fängelse i lägsl två år. Denna förutsättning är uppfylld även i det fallet all straffet har bestämls med tillämpning av 26 kap. 2§, som ger domstolen möjlighet att överskrida straffmaximum vid ådömande av fängelse som gemensamt straff för flera brott.

Det ålerfallsgrundande brottet behöver inle vara dl brottsbalksbrott. Med att gärningsmannen har dömts lill fängelse i lägst två år jämställs enligl punkt 7 i övergångsbestämmelserna att han lidigare har dömls lill internering.

En ytteriigare förutsättning för straffskärpningsregelns tillämpning är all återfallet avser brott av myckel allvarlig beskaffenhet, nämligen brott som är belagt med mer än sex års fängelse. Delta innebär att återfall som avser 1. ex. grov stöld eller enkelt rån inte kvalificerar för slraffskärpning. Regeln blir däremot tillämplig bl. a. när åteifalld gäller mord, dråp, grov misshan­del, våldtäkt, grovt rån och mordbrand. Inte heller ålertallet behöver avse


 


Prop. 1980/81:76                                                     58

dt brottsbalksbrott, ulan del kan vara fråga om exempelvis ett grovl narkotikabrott.

Om de angivna fömtsättningarna är för handen kan domstolen gå över den eljest gällande straffskalan med högst fyra år. Enligl den nyss berörda beslämmelsen i 26 kap. 2§ kan domstolen vid flera brott överskrida det högsla slraffmaximum som är föreskrivet för något av brotten med två år, förutsatt att straffet inle överstiger de sammanlagda straffmaxima som gäller för brotten. Om återfallet avser flera brott kan 2 och 3§§ lillämpas samtidigt. Straffskalan för del grövsta av brotten kommer därmed att kunna överskridas med upp till sex år. Det innebär all del längsta fängelse­straff på viss tid som kan utdömas blir fängelse i 16 år.

Straffskärpningsregeln är fakultativ. Även om de nyssnämnda fömlsält­ningarna för straffskärpning är för handen torde i flertalet fall den slraff­skala som är föreskriven för det aktuella brottet vara lillråckligt vid för all hänsyn skall kunna tas fill att brottet utgör återfall. Avsikten med den nya bestämmelsen är sålunda inle all åstadkomma en generell höjning av straffnivån. Regeln har i slällel tillkommit i första hand för all avskaffandet av påföljden internering inte skall leda till en allmän lindring i samhällets reakfioner mot särskilt allvarlig brottslighet i vissa typfall där internering med mycket långa minsta tider hittills ofta har tillämpats som påföljd. Det gäller här främst upprepad och särskilt allvarlig våldsbrottslighet men ocksä återfall i vissa speciella förmögenhelsbrott med våldsinslag såsom väpnade post- eller bankrån. Har lång tid förflutit mellan det första brottet och återfallet torde det som regel inte finnas anledning att tillämpa den nya beslämmelsen. Över huvud laget aktualiseras en lillämpning av denna framför allt vid upprepade återfall.

Departementspromemorians förslag till återfallsbestämmdse innehåller en särskild regel om att förhöjning av straffet får ske bara då del med hänsyn till arten av gärningsmannens brottslighet eller eljest kan befaras att han är särskilt benägen att fortsätta en brottslig verksamhet av särskilt allvarlig karaktär. Av skäl som har redovisats i den allmänna motiveringen har någon motsvarighet lill denna regel inte lagils upp i departementsför­slaget. Avsikten är sålunda att domstolen vid bedömningen av frågan, om den möjlighet till förhöjning som äterfallsbestämmelsen erbjuder skall ut­nyttjas, främst skall ta hänsyn till det aktuella brottets straffvärde, med beaktande av att brottet utgör återfall. Kan straffet bestämmas inom ramen för den straffskala som är föreskriven för brottet behöver 26 kap. 3 § inte citeras i domen.

I andra slyckel föreskrivs att brott som någon har begått före 21 års ålder inte får läggas till gmnd för straffskärpning, och enligt tredje sty'cket jämställs utländsk dom med svensk vid bestämmelsens tillämpning. Båda dessa regler hade motsvarighet i förutvarande 26 kap. 3§. I den tidigare regeln var åldersgränsen dock 18 år. Gränsen har i förslaget salts till 21 år för att kongmens skall uppnås med de ändringar i bl.a. 33 kap. 4§ som gjordes i anslutning tiU att påföljden ungdomsfängelse avskaffades.


 


Prop. 1980/81:76                                                     59

Med den konstruktion som den aktuella beslämmelsen har fått i departe­mentsförslaget får den betydelse även för tillämpningen av bestämmelser­na i 35 kap. BrB om bortfallande av påföljd. Vid beräkningen av preskrip­tionstidens längd, som enligl 35 kap. 1 § i princip sker med utgångspunkt i maximum i straffskalan för brottet, skall sålunda i förekommande fall hänsyn tas även till den förhöjning som kan ske med stöd av 26 kap. 3§. Detta gäller oavsett om det i del särskilda fallet finns anledning att gå utöver den vanliga straffskalan.

Med hänsyn fill alt det enligt departementsförslaget inte förutsätts att någon prognos i fråga om risken för ytterligare återfall skaU göras för att den nya bestämmelsen skall kunna tillämpas torde del inte finnas skäl att, som har ifrågasatts under remissbehandlingen, införa en särskild föreskrift om att sådant läkarintyg som avses i 7§ lagen (1964:542) om personunder­sökning i brottmål alllid skall inhämtas innan någon med tillämpning av den nya straffskärpningsregeln döms lill förhöjt straff. Det synes inte heller finnas skäl att, som någon remissinstans har förordat, kombinera återfalls-beslämmelsen med särskilda föreskrifter om prövotid efler villkorlig fri­givning.

26 kap. 7§

Paragrafen, som behandlar de omständigheter som särskill skall beaklas vid prövningen av frågan om villkorlig frigivning, föreslås kompletterad med en ny andra mening. I denna föreskrivs att, om den dömde avtjänar fängelsestraff för särskUt aUvarlig brottslighet som har riklat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa, det vid prövningen alltid skall beaktas om det finns påtaglig risk för att han efler frigivningen fortsätter brottslig verksamhet av samma slag.

Som har utvecklats närmare i den allmänna motiveringen är syftet med dd föreslagna tillägget främsi att ge underlag för en delvis ny praxis när det gäller bedömningen av frågor om villkorlig frigivning av intagna med särskilt långa strafftider. Nuvarande praxis innebär att dessa intagna även när det är fråga om allvarlig våldsbrotlslighet som regel friges villkorligt redan efter halva strafftiden. Grunden för denna praxis är ytterst föreskrif­ten i förevarande paragraf om att verkningarna av fortsalt frihetsförlust för den dömde skall beaktas vid prövningen. Undantag görs emellertid, i överensstämmelse med uttalanden från statsmakternas sida, för intagna som har dömts lill fängelse i lägst två år för "grov narkotikabrottslighet eller i övrigt för grova brott som utgör led i en yrkesmässigt eller pä annat sätt i organiserade former bedriven kriminell verksamhet, ofta med inter­nationell anknytning" (jfr prop. 1972; 67 s. 32 och 1974:20 s. 103). Bedöm­ningen är i praktiken schablonmässig så lill vida att den sker enbarl på grundval av domen i målet. Någon prövning av de personliga förhållan­dena i del särskilda fallet företas sålunda regelmässigt inte när fråga upp­står om halvtidsfrigivning av intagna som anses hänförliga fill den nu aktuella kategorin.


 


Prop. 1980/81:76                                                     60

Förslaget syftar lill att åstadkomma en ändrad praxis såvitt gäller del klientel som avtjänar straff för särskilt allvariig brottslighet som har riktal sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa. Avsikten är all del vid bedömningen av frågan, om frigivning på halvtid bör äga rum, alllid skall beaklas huruvida del föreligger en konkret risk för att den intagne gör sig skyldig till ny brottslighet av samma slag. När del gäller intagna med långa strafftider för vilka frigivningssituationen är gynnsam förutsätts alt frigiv­ning i princip skall kunna ske före två iredjedelstiden. Den prövning som i enlighet härmed skall äga mm kan naturligtvis, om man så vill, ses som ett led i den bedömning, som redan enligl 26 kap. 7 § i gällande lydelse skall ske av förutsättningarna för den dömdes anpassning i samhället med hän­syn lill de förhållanden i vilka han skulle komma alt försältas efter frigiv­ningen (jfr prop. 1974:20 s. 103).

Den i förslaget använda termen "särskill allvariig brottslighet som har riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa" avses täcka en betydligt större grupp av gärningar än dem som f. n. bildar utgångspunkt för den strängare bedömningen av frågor om villkorlig frigivning. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen lar beslämmelsen sålunda sikte på sådana brott som mord, dråp, våldtäkt, vissa former av grovt rån och mordbrand samt terroristdåd av olika slag. Även grov narkotikabrolts-lighet hör givetvis hit.

Som har uttalats i den allmänna motiveringen bör avvikelse från den praxis som i övrigl lillämpas när del gäller halvtidsfrigivning kunna ske beträffande den kategori intagna som avses nu, om en mera påtaglig risk för återfall i samma sorts brottslighet bedöms föreligga. Bedömningen får ske på grundval av dels arten av den aktuella brottsligheten, dels sådana omständigheter som uttalad aggressivitet gentemol personal eller medin­tagna under anslallsliden, brott under permissioner samt eventuellt utlå­lande av läkare.

Som jag har påpekat i den allmänna mofiveringen gör sig risken för återfall alldeles särskilt gällande vid grov narkotikabrollslighet. Delta gäl­ler naturligtvis i synnerhet i fråga om sådana gärningsmän som har intagit ledande slällning i en särskild organisation för denna sorts brottslighet. Å andra sidan lorde halvtidsfrigivning oftare än f. n. kunna tillämpas i fråga om unga lagöverträdare vilka har dömls till långvariga fängelsestraff för narkotikabrottslighet men som har dokumenterat god prognos. Inte heller för sistnämnda kategori är emellertid de nya principerna avsedda att med­föra någon generell minskning av de faktiska strafftiderna. De lagförslag som chefen för socialdeparlementel anmäler i detta ärende innebär att minimistraffet för grovt narkotikabrott och för grov varusmuggling avseen­de narkotika höjs.

De ändrade principer i fråga om villkorlig frigivning som här har föresla­gits tar närmast sikte på halvtidsfrigivning. F. n. gäller som princip att en inlagen som inle har kommil i åtnjutande av halvtidsfrigivning blir vUlkor-


 


Prop. 1980/81:76                                                     61

Ugt frigiven vid tvåtredjedelstidens utgång eller den senare tidpunkt då hans frigivningsförhållanden är tillfredsställande ordnade. I sistnämnda fall beviljas han regelmässigt frigivningspermission fr.o.m. tvåtredjedels­dagen för att få tiUfälle att själv medverka till att ordna sin frigivnings-situation. Från de intagnas sida upplevs det därför närmast som en rättig­het att få lämna anstalten i vart fall på tvåtredjedelsdagen. Bl.a. av detta skäl bör uppenbarligen särskilt starka skäl föreligga för att med tillämpning av de nya principerna hålla kvar en intagen i anstalt även efter tvåtredje-delsfidens utgång.

34 kap. II §

I ett nytt andra stycke har tagits in en föreskrifl om att vid samtidig verkställighet av en dom på fängelse i två år eller längre tid och en dom på böter eller disciplinstraff som har meddelats innan fängelsestraffet började avtjänas, fängelsestraffet skall träda i stället för böterna eller disciplin­straffet. Den föreslagna bestämmelsen fömtsätter en följdändring i 10 § lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän.

Det nya stycket innebär att en dd av det nuvarande tillämpningsområdet för 11 § lagen om förvandling av böter bortfaUer. Det synes dock inle nödvändigt att av detta skäl ändra sistnämnda lagmm.

Övergångsbestämmelserna

1.   Lagen bör som anförts i den allmänna motiveringen träda i kraft den I
juli 1981. Som anges under punkt 5 måste dock av praktiska skäl vissa
beslut om överförande till vård utom anstalt kunna meddelas före lagens
ikraftträdande.

2.    Denna punkt innebär bl. a. att högre rätt efter ikraftträdandet inte kan fastställa en tidigare meddelad dom på internering. Av punkt 6 framgår alt en överinstans inte heller kan fastställa en före ikraftträdandet meddelad dom varigenom det har förordnats att en internerad som undergår vård utom anstalt skall återintas i anstalt.

3.    Punkterna 3 och 5 av övergångsbestämmelserna innehåller bestäm­melser om hur internering generellt skall omvandlas till fängelse.

För att man skall undvika en ordning enligt vilken en ny påföljd skulle få bestämmas för var och en som vid ikraftträdandet undergår internering har i huvudsaklig överensstämmelse med promemorieförslagel den lösningen valts att aUa internerade, som undergår anslaltsvård vid ikrafllrädandd, skall överföras till vård utom anstalt vid utgången av den senast bestämda minsla tiden. De skall därefter anses villkoriigt frigivna från fängelse med en straffåterstod av sex månader och en prövotid på två år. På motsvaran­de sätt skall internerade som vid ikraftträdandet vårdas ulom anstalt anses vara villkorligt frigivna från fängelse med en straffåterstod av sex månader och med en prövotid av två år, räknad från den dag de senast överfördes till vård utom anstalt.


 


Prop. 1980/81:76                                                                   62

I enlighet med det anförda föreskrivs i punkten 3 första meningen att den som vid ikraftträdandet undergår internering i anstalt skall vårdas i anstalt till utgången av den minsta tid som senast har bestämts. Som jag återkom­mer till under punkt 4 kan ny minsta tid i vissa fall bestämmas efter ikraftträdandet.

Vid tillämpning av 34 kap. I § 1 beträffande den som undergår inter­nering kan domstolen f. n. om den dömde vårdas utom anstalt, med stöd av 9 § första stycket samma kapitel besluta att han skall återintas i anstalt. Om ett sådant beslut meddelas eller 34 kap. 1 § 1 tillämpas beträffande den som vårdas i anstalt, skaU normalt minsta fid för fortsatt anstaltsvård bestäm­mas. Detta kan dock underlåtas om särskilda skäl föreligger. Skäl för en sådan underlåtenhet är vanligen alt det aktuella brottet inle bedöms för­skylla ett så långt frihetsberövande som sex månader, vilket är den kortas­te tid som kan komma i fråga när ny minsla tid bestäms.

Det torde vara ofrånkomligt alt i övergångsbestämmelserna uppmärk­samma det fallet att domstolen kort före ikraftträdandet har förordnat om återintagning i anstalt utan att bestämma ny minsta lid. Brottet har då bedömts som så förhållandevis allvarligt att det föranlett återintagning, och domstolen har räknat med alt den dömde skall undergå åtminstone någon tids frihetsberövande. Det synes inte försvarligt om den nya lagstiftningen får innebära att den dömde i fall som här avses alltid skall friges vid ikraftträdandet. Lämpligen bör i stället fingeras att en kortare minsla lid har bestämts genom domen. Med beaktande av interneringsnämndens praxis i dessa fall kan fiden skäligen sättas till tre månader.

I enlighel härmed har i andra meningen föreskrivits att om någon vid ikraftträdandet undergår internering på grund av dom enligt vilken han har återinlagils i anstalt utan att ny minsta tid har bestämts, det skall anses som om genom domen en minsta lid för fortsatt anslaltsvård har bestämts lill tre månader.

Till skillnad från vad som avsetts i promemorians förslag tar den angivna regeln inte sikte på situationer då 34 kap. 1 § 1 har tillämpats beträffande den som vid tiden för domen undergick anslaltsvård och domstolen därvid har underlåtit att fastställa ny minsta tid. I dessa fall synes nämligen hållpunkter saknas för att anse att domen skall svara mol viss lids frihets­berövande. Detta gäller vare sig den urspmngligen fastställda minsta tiden fortfarande löpte vid tiden för domen eller inle. Brottet kan i båda dessa fall ha varil av så förhållandevis lindrig natur att del skulle ha kunnat föranleda ålalsunderlålelse eller i varje fall inte skulle ha förskylll frihets­berövande påföljd, om påföljdsbeståmningen hade skell utan hänsyn till den pågående interneringen. Någon särskild reglering för fall av den typ som har angetts sist bör därför inte föras in i övergångsbestämmelserna. Som närmare ulvecklas vid punkl 5 innebär delta att den dömde skall överföras till värd utom anstalt vid ikraftträdandet eller, om minsta tiden då inte har gått ut, vid den tidens utgång.


 


Prop. 1980/81:76                                                     63

Det är givet att de nu angivna konsekvenserna av dl förordnande enligt 34 kap. I § I beträffande den som undergår internering bör beaktas under fiden närmast före ikraftträdandet. I den mån en domstol strax före ikraft­trädandet överväger en påföljdsbestämning av nu angivet slag kan del finnas anledning att uppmärksamma möjligheten att i stället med stöd av 34 kap. I § 3 undanröja interneringspåföljden och döma till fängelse för brot­ten.

Slutligen har i tredje meningen angetts att bestämmelsen i punkl 3 gäller även i fråga om den som har dömts till internering enligt en dom som inle har börjat verkställas vid ikraftträdandet och den som skall återintas i anstalt enligt en sådan dom.

4. Av punkten 3 följer att äldre bestämmelser om internering under en övergångstid måste gälla för interneringsdömda som inte har påböijat verkställigheten av anslallsvården liksom för dömda som avtjänar eller -om de t.ex. har rymt - skall avtjäna internering i anstalt. \ första stycket ges en föreskrift härom. Stycket innebär bl. a. att bestämmelserna i 30 kap. 4§ (anstaltsvården skall försiggå i kriminalvårdsanstali) fortfarande skall gälla de nyssnämnda interneringsdömda. Detsamma gäller 33 kap. 7§ första stycket (tillgodoräknande av häktningstid), 34 kap. II och 13 §§ (samtidig verkställighet av internering och vissa andra påföljder), 34 kap. 18 § (utlämning av interneringsdömd) och 35 kap. 10 § (preskription).

I departementspromemorian har föreslagits en särskild regel med sikte på fall dä den som efter ikraftträdandet undergår internering i anstalt lagfors för ytterligare brott innan han har avtjänat minsta tiden. Förslagel innebär för sådana situationer att domstolen alltid skall med tillämpning av 34 kap. I § 3 undanröja interneringspåföljden och döma lill påföljd av annan art. Det skulle därmed inte bli möjligt för domstolen att i dessa fall förordna att tidigare ådömd internering skall avse också annan brottslig­het. Den förordade lösningen har kritiserats under remissbehandlingen. Lösningen innebär enligt vad kriminalvårdsstyrelsen har framhållit all del för vissa internerade kan komma att ställa sig lönande att begå nya brott under anstaltstiden. För att denna konsekvens skall undvikas förordar styrelsen att bestämmelserna i 34 kap. 1 och 9§§ BrB lills vidare får kvarstå oförändrade. Även Sveriges domareförbund har påpekat all den internerade med promemorians lösning kan göra en direkt vinst genom alt vid ny brottslighet erhålla dom på fängelse. Interneringsnämnden anser alt domstol bör ha möjlighet att för bötesbrotl döma lill fortsatt internering med tillämpning av 34 kap. 1 § 1 BrB.

För egen del anser jag den framförda kritiken berättigad. Enligt min mening bör därför någon obligatorisk regel om att domstolen i här avsedda fall skall tillämpa 34 kap. 1 S 3 inte meddelas. Därmed får domstolen även efter ikraftträdandet möjlighel att med stöd av 34 kap. I § 1 förordna att interneringspåföljden skall omfatta ytterligare brott som den internerings-dömde lagfors för innan han avtjänat minsta tiden för anstaltsvården.


 


Prop. 1980/81:76                                                     64

Domstolen skall då enligt 34 kap. 9 § bestämma minsta fid för den fortsatta anstaltsvården, om inte särskilda skäl talar mot det. F.n. gäller enligt nämnda lagmm att minsta tiden i så fall skall bestämmas till lägst sex månader. Eftersom en föreskrift om en ytterligare anstaltstid av sex måna­der kan bli alltför ingripande i vissa fall och någon motsvarighet till den f. n. föreliggande möjligheten att överlåta åt interneringsnämnden att fritt ta ställning till anstaltstidens längd, inle lämpligen bör föreskrivas på övergångsfallen, bör i situationen som avses nu gälla att minsta tiden kan bestämmas till lägst en månad. Genom den sålunda föreslagna lösningen torde de olägenheter med promemorieförslagel som har påtalats vid re­missbehandlingen bli undanröjda.

F.n. handläggs vissa frågor som rör behandlingen av internerade som vårdas i anstalt av interneringsnämnden. Det gäller framför allt fast­ställande av lidpunkt för övergäng lill vård ulom anstalt. Till frågan om hur dessa beslut bör fattas inför och efter ikraftträdandet återkommer jag under punkt 5. Men del finns också andra frågor, 1. ex. om förordnande av övervakare enligt 30 kap. 10 § eller prövning enligt 37 kap. 9§ av övervak­ningsnämnds beslut om förordnande av övervakare, som kan aktualiseras efter ikraftträdandet för det inlerneringsklientd som avses i punkten 3. Ansvarel för att dessa interneringsdömda försätts i en godtagbar frigiv-ningssilualion när de enligt punkten 5 skall överföras till kriminalvård i frihet bör också åvila en central nämnd. I enlighet härmed innebär andra styckei att kriminalvårdsnämnden vid ikraftträdandet skall överta inlerne­ringsnämndens nu berörda uppgifler såvitt gäller sådana internerade som avses i punkten 3.

5. Enligt promemorieförslagel bör utgångspunkten vara att inlernerings­dömd som vid ikraftträdandet vårdas i anstalt skall överföras lill kriminal­vård i frihet så snart minsta tiden löpt ul och all del därefter med avseende på den fortsatta verkställigheten skall anses som om han hade blivit vill­korligt frigiven från fängelse med en straffålerslod av sex månader och en prövotid av ett år räknat från dagen då anstaltsvården upphörde. Förslaget har under remissbehandlingen lämnats utan erinran av flertalet instanser men kritiserats av bl.a. folkpartiets ungdomsförbund som anser alt inter­neringens minsta lid efter avskaffandet bör utgöra slutlid för fängelsepå­följden med möjlighel lill villkorlig frigivning efler två tredjedelar av liden. Intemeringsnämnden har anmärkt att del av förslaget inle framgår vilken myndighet som skall besluta om överförande till kriminalvård i frihet i de fall som avses i punkl 5 lill övergångsbestämmelserna. Övervaknings­nämnden i Eskilstuna har föreslagit all man skall la fasta på den längsta av de minsla tider som ingår i den ådömda interneringen och fingera att denna tid utgör två tredjedelar av ett fängelsestraff, från vilket den dömde friges. Straffålerstoden skulle alltså utgöra hälften av den längsta av de minsla tider som ingår i interneringen. Prövotiden borde därvid ulgöra tre år för alla med en straffålerslod på över ell år. För övriga fall anser nämnden all


 


Prop. 1980/81:76                                                     65

en ettårig prövotid kan vara befogad. Även Sveriges domareförbund är tveksamt till en så kort prövotid som har föreslagits i promemorian. Sam­ma uppfattning har interneringsnämnden, som anser alt om en för alla fall bestämd tid skall anges, denna inte bör undersliga två år. Delta förslag har också förts fram av övervakningsnämnden i Slockholm, iredje avdelning­en.

För egen del finner jag del angelägel alt övergångsregleringen blir så enkel och överskådlig som möjligt, samtidigt som det givetvis bör tillses att den inte får konsekvenser som framstår som omotiverade från allmänna synpunkter. 1 överensslämmelse med vad som har anförts i promemorian anserjag det till en början klart att en inlerneringsdömd som vid ikraftträ­dandet vårdas i anstalt skall överföras till vård utom anstalt vid minsta tidens utgång. Det under remissbehandlingen väckta förslaget all ge möj­Ughet till viUkorlig frigivning innan minsla liden har avtjänats är enligt min mening inte godtagbart, eftersom domstolens påföljdsbestämning har skell med den utgångspunkten att den dömde skall vara berövad friheten i varje fall till utgången av minsta tiden. Den som vid ikraftträdandet undergår internering i anstalt pä grund av en dom enligl vilken han har återinlagils i anstalt utan att ny minsta tid har beslämts bör överföras lill vård utom anstalt vid utgången av den minsta lid som skall anses gälla enligl andra meningen i punkt 3. Har minsta tiden löpt ut men undergår den interne­ringsdömde ändå fortsatt anstaltsvård vid utgången av juni 1981, bör han försättas på fri fot omedelbart vid ikraftträdandet. Första stycket första meningen har avfattats i enlighet med det sagda.

Av den föreslagna bestämmelsen framgår sålunda vid vilka tidpunkter de interneringsdömda skall överföras till vård utom anstalt. Frigivningen bör ändå av bl.a. praktiska skäl föregås av ett formligt beslul om överfö­rande till vård utom anstalt. Sådana beslut måsle kunna meddelas redan före ikraftträdandel i de fall då den internerade skall friges i och med all lagen träder i kraft eller under liden närmasl därefter. 1 ett andra siycke till punkten 5 föreskrivs därför all beslut om överförande till vård ulom anstalt i den utsträckning del behövs får meddelas av interneringsnämnden före ikraftträdandet. Det har bedömts som lämpligast all anförtro besluten åt denna nämnd som förfogar över det underlag för besluten som behövs. Efter ikraftträdandel ankommer beslutet på kriminalvårdsnämnden som fömtsätts överta interneringsnämndens arkiv i erforderliga delar. Ett be­slut om överförande lill vård utom anstalt måste givetvis ändras, om del påkallas av alt ny minsta lid har bestämts före överförandel.

Att anstaltstiden således skall upphöra vid en bestämd angiven tidpunkt skulle kunna innebära praktiska olägenheter, om gällande beslämmelser om frigivningspermission behålls oförändrade. Enligt 33 § KvaL är det nämligen inte möjligt att bevilja internerad frigivningspermission före ut­gången av minsta tiden. Med anledning härav kommer jag att föreslå vissa ändringar i den angivna paragrafen. Jag återkommer till frågan vid behand­lingen av övergångsbestämmelserna till KvaL. 5   Riksdagen 1980/81. 1 saml Nr 76


Prop. 1980/81:76                                                                   66

Vid utgången av minsta liden skall som nämnts den interneringsdömde överföras till kriminalvård i frihet. Enligt andra meningen i första styckei skall han därefter anses vara villkorligt frigiven från fängelse. Innebörden härav är att de bestämmelser som gäller för villkoriigt frigivna i princip blir tillämpliga på honom, l.ex. bestämmelserna i 26 kap. 11 § och följande paragrafer om övervakning, föreskrifter, sanktioner vid misskötsamhet under prövotiden, m. m. Detsamma gäller reglerna i 34 kap. om samman­träffande av brott och förändring av påföljd. Vid en eventuell tillämprting av 34 kap. 3 § andra stycket torde bedömningen få ske med utgångspunkt i den anstaltstid som den dömde faktiskt har undergått samt den straffåler­slod som — enligt vad jag strax återkommer till - skall anses gälla för honom. - Det bör uppmärksammas all, om fängelse skall ådömas för nytt brott, 34 kap. 1 § 3 inte kan tillämpas.

Förslaget i promemorian om att den lill internering dömde efter frigiv­ningen skall anses ha en straffålerslod av sex månader bör enligt min mening godias. Ett sådant restslraff har till uppgift främst all utgöra en påtryckning på den dömde att iaktta de skötsamhetsvillkor m. m. som gäller för viUkorligt frigivna. Fördelarna med en enhetlig tid är frän prak­tisk synpunkt betydande och den angivna lösningen lorde inte kunna vålla några olägenheter vid tillämpningen. Den nu förordade tiden kan visserli­gen för en del fall synas väl lång, t. ex. när det gäller internerade för vilka enligt andra meningen i punkt 3 den minsta tiden skall anses vara bestämd till tre månader. I en återfallssiluation kan emellertid domstolen la hänsyn härtill genom att avstå från att förverka straffålerstoden eller utnyttja den numera föreliggande möjlighelen att förverka endasl en del av denna. Sker å andra sidan återfall i ett så allvarligl brott att den samlade reaktionen bedöms böra bestå i dt långvarigt frihetsberövande torde den tillämpliga straffskalan ge uirymme härför. I särskilda fall kan dessulom straffskärp­ningsregeln i 26 kap. 3 § komma att tillämpas.

Däremot instämmer jag i den kritik som vissa remissinstanser framfört mot den föreslagna längden av prövotiden. En prövotid av ett år är visserli­gen normal i förhållande till reststraffel sex månader men måsle uppfattas som alltför kort när det gäller det nu aktuella klienteld. Tiden bör lämpli­gen sättas tUl två år. En beslämmelse av denna innebörd har tagils in i tredje meningen. Prövotiden skall löpa från dagen för anslallsvårdens upphörande.

6. 1 denna punkt behandlas den fortsalla verkställigheten av påföljden när det gäller interneringsdömda som vid ikraftträdandet hunnit avtjäna anstaltstiden och överförts till vård ulom anstalt. De skall enligt förslaget anses ha blivit villkorligt frigivna från fängelse med en straffålerslod av sex månader och en prövotid av tvä år. Prövotiden skall räknas från dagen då den interneringsdömde senast överfördes till vård ulom anstalt. Det inne­bär att prövotiden i vissa fall kan komma att upphöra omedelbart vid ikraftträdandet.


 


Prop. 1980/81:76                                                     67

Om den interneringsdömde skall återintas i anstalt enligt en dom som inte har böljat verkställas vid ikraftträdandet, blir punkten inte tillämplig. Den fortsatta verkställigheten regleras då i stället av punkterna 3-5. Som har nämnts fömt framgår det emeUertid av avfattningen av punkt 6 att högre rätt inte efter ikraftträdandet kan fastställa en före ikraftträdandet meddelad dom, varigenom har förordnats att en internerad som vårdas utom anstalt skaU återintas i anstalt.

7. Punkten har kommenterats i anslutning till straffskärpningsregeln i 26 kap. 3§. Här skall endast anmärkas alt internering oavsett om minsta lid för anstaltsvård varit kortare, generellt jämställs med fängelse i lägsl två år och sålunda alltid kan grunda straffskärpning vid återfall i brott.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av straff­tid m.m.

26 §

I paragrafen, som är ny, föreskrivs att om den dömde har varit intagen för verkställighet av ett fängelsestraff före den dag från vilken strafftiden enligt 19 § skali beräknas, kriminalvårdsstyrelsen får förordna att den tid under vilken han sålunda har varit berövad friheten skall inräknas i verk­slällighelstiden.

Paragrafen tar sikte på fall då verkställighet av ett fängelsestraff av misstag har påbörjats innan fömtsättningarna härför enligl lagen om beräk­ning av strafftid har varit för handen. Den dömde har exempelvis inställt sig vid en kriminalvårdsanstalt för att avtjäna ett fängelsestraff innan tiden för överklagande av domen har gått till ända och man har från anstaltens sida av förbiseende underlåtit att omedelbart ta upp frågan om nöjdförkla­ring. Ett annat praktiskt fall är att den dömde har inställt sig för verksläl­lighet efter vadetidens utgång utan att känna till att domen för hans räkning har överklagats av den offenllige försvararen. Att domen har vunnii laga kraft skall naturligtvis i ett sådant fall kontrolleras från anstaltens sida, men särskilt i samband med helger kan svårighet föreligga att tillräckligt snabbt få besked. Det har då kunnat inträffa att verkställigheten har fortgått någon dag innan det rätta förhållandet har uppdagats.

I falt av denna och liknande typ medger lagen om beräkning av strafftid inte f. n. att den eller de dagar varunder den dömde har varit intagen i anstalt innan verkställigheten lagligen har kunnat påbörjas räknas som verkställighetstid. 1 stället tillämpas den ordningen att man från kriminal­vårdens sida ansöker om nåd (s. k. teknisk nåd) för den dömde eller biträder honom med att själva avfatta en nådeansökan varvid hemställs att den anstaltstid som det i det särskilda fallet är fråga om räknas som tid vamnder straffverkställighet har skett. Regeringen beslutar regelmässigt om nåd i enlighet härmed sedan enligt 2 § lagen (1974: 579) om handlägg­ningen av nådeärenden yttrande har inhämtats från högsta domstolen.


 


Prop. 1980/81:76                                                     68

Även kriminalvårdsstyrelsens yllrande inhämtas enligt praxis i fall där styrelsen inte själv har gjort ansökan.

Del har visat sig vara förenat med praktiska ölägenheter alt de ärenden som det här gäller måste behandlas av regeringen, högsta domstolen och kriminalvårdsstyrelsen, trols att själva sakfrågan i regel framstår som självklar och det ofta är angeläget att avgörandet sker mycket snabbt. I samband med att andra ändringar görs i lagen om beräkning av strafftid får del därför anses lämpligl att ge kriminalvårdsstyrelsen en befogenhet att förordna om att den aktuella anstaltstiden skall räknas in i verkställighets-tiden. Styrelsen kan sedan i förekommande fall med stöd av 20 § ändra den strafflidsresolulion som har utfärdals i ärendet. Under ärendets beredning har samråd skett med kriminalvårdsstyrelsen.

Det bör understrykas att den nya regeln självfallet inte befriar styres-

i'y männen vid anstalterna från skyldigheten all iaktta största möjliga nog­grannhet när domar skall befordras till verkställighet.

Övergångsbestämmelserna

I övergångsbestämmelserna har lagits in en föreskrift om att äldre be­stämmelser fortfarande skall gälla i fräga om den som efter ikraftträdandet undergår eller skall undergå internering i anstalt. Den som före lagens ikraftträdande har dömts till internering har sålunda möjUghet att i före­kommande fall avge nöjdförklaring även efter ikraftträdandel (3 §).

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

Övergångsbestämmelserna

I fråga om internerad som efler ikraftträdandet undergår värd i anstalt bör äldre bestämmelser i princip fortfarande tillämpas. En föreskrift om detta har tagits in i punkl 1 av övergångsbestämmelserna.

Som redovisats under 4.1 innebär gällande ordning att frigivnings­permission inte kan beviljas internerad före utgången av minsta tiden (33 § andra stycket KvaL). Eftersom övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i BrB innebär att de internerade vid denna tids utgång skall överföras till vård ulom anstalt bör lämpligen i överensstämmelse med promemorieförslaget en möjlighet öppnas att bevilja frigivningspermission redan före minsta tidens ulgång för alt övergången till frivård skall kunna förberedas. I enlighet härmed föreskrivs i punkl 2 att den som undergår internering i anstalt ulan hinder av 33 § andra stycket får beviljas frigiv­ningspermission två månader före den dag då han skall föras över till vård utom anstalt. Vidare föreskrivs att sådan frigivningspermission får beviljas före ikraftträdandet, dock tidigast med verkan fr.o.m. den 1 maj 1981, dvs. två månader innan lagen träder i kraft.

I punkl 3 föreskrivs att fråga som enligt äldre bestämmelser skulle ha


 


Prop. 1980/81:76                                                     69

behandlats av interneringsnämnden — t.ex. fråga om frigivningspermis­sion - efter ikraftträdandet skall handläggas av kriminalvårdsnämnden.

5   Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslag till

1.    lag om ändring i brottsbalken,

2.    lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid,

3.    lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.


 


 


 


Prop. 1980/81:76                                                               71

Bilaga 1:1

PM

om internering

Ds Ju 1979:5


 


Prop. 1980/81:76                                                     72

Innehållsförteckning

1   Inledning  ......................................................

2   Äldre bestämmelser om internering ......................

3   Gällande bestämmelser om internering  ................

4   Utländsk lagstiftning ...,....................................

4:1 Danmark   .................................................

4.2    Finland  .....................................................

4.3    Norge   .....................................................

 

5   Statistiska uppgifter..................................   ....

6   Närmare om de internerades brottslighet, hälsotiUstånd och soci­ala förhållanden samt behandlingen av dem....................................................................

 

6.1    Brottslighet   ..............................................

6.2    Hälsotillstånd och sociala förhåUanden   ..........

6.3    Anstaltsplacering, behandling och frigivning.......

 

7   GäUande bestämmelser om viUkorlig frigivning av fängelsedömda, m.m      

8   Internering jämfört med fängelse   ......................

 

8.1    Fömtiättningama för internering resp. fängelse...

8.2    De faktiska anstaltstidema .................... ____

8.3    Övervakningstider   .....................................

8.4    Återfall i brott ............................................

9 Internering jämfört med sluten psykiatrisk vård   ....

10   Allmänt om nuvarande förhåUanden   ...................

11   Krifiken mot tidsobestämda påföljder   .................

11.1......................................................... Strafferettslig  utilregnelighet  og  strafferettslige   saerreak-
sjoner (NOU 1974:17)   ...............................

11.2.............................................................. INytt straffsystem (Brå-rapport 1977:7)       

11.3.............................................................. Om kriminalpolitikken (St meld nr 104, 1977-78)       

12                                                                      AktueUa utredningsförslag      

12.1   Psykiskt störda lagöverträdare (SOU 1977:23) 

12.2   Nytt straffsystem (Brå-rapport 1977:7)...........

12.3   TiUsynsdom (SOU 1977:83)   .......................

12.4   ViUkorlig frigivning (A 1978:6) .......................

13                                                                     Överväganden och förslag      

13.1.............................................................. Bör intemeringspåiföljden avskaffas?  

13.1.1    Inledning  .........................................

13.1.2    Behandlingstanken   ............................

13.1.3    Inkapacitering....................................

13.2.............................................................. Straffmätnings- och frigivningsbestämmelser           

13.2.1    Inledning  .........................................

13.2.2    Straffskaloma ....................................

13.2.3    Villkorlig frigivning  ..............................

13.2.4    En aUmän straffskärpningsregel   ...........

 

13.2.4.1    Inledning  ...............................

13.2.4.2    Regelns utformning  .................

13.3.............................................................. Övergångsbestämmelser         

14  Upprättade lagförslag  ......................................

15  Specialmotivering'.............................................

' Avsnittet har uteslufits här.


 


Prop. 1980/81:76                                                     73

15.1   Brottsbalken   ...........................................

15.2   Lagen om kriminalvård i anstalt   ...................

Bilaga 1:1 Personer beträffande vUka intemeringsnämnden år 1974 fiU-styrkt internering och som därefter dömts tiU sådan påföljd för första gången

Bilaga 1:2 Förfatlningsförslag

 Här har endast förslaget till ändring i brottsbalken upptagits.


 


Prop. 1980/81:76                                                               74

1   Inledning

Under senare år har en aUt starkare kritik vuxit fram mot bmket av lidsobeslämda frihetsberövande påföljder för brott. Kritiken har främst gällt ungdomsfängelse och internering, men invändningar har även riktats mot den jämförelsevis korta men tidsobstämda anstaltsbehandling som kan ingå i skyddstiUsyn. Bakom krifiken ligger en alltmer utbredd uppfattning att de tidsobestämda påföljderna är förenade med allvarliga olägenheter som är ägnade att snarare försvåra än främja de kriminalpolitiska målsätt­ningarna. Under intrycket av kritiken har kriminalvårdsmyndighetema i praktiken minskat det fidsobestämda momentet i påföljderna ungdomsfän­gelse och internering och därmed i viss mån suddat ut gränsema meUan dessa påföljder ocb fängelsepåföljden. 1973 års kriminalvårdsreform har ytterligare suddat ut de nyssnämnda gränsema. Ungdomsfångelseelever och internerade avtjänar fr. o. m. den 1 juli 1974 sina straff på kriminalvår­dens anstalter tiUsammans med fängelsedömda och personer som ådömts skyddstiUsyn med anstaltsbehandling. Men närmandet fill fängelsepåfölj­den har inte undanröjt den krifik som riktats mot ungdomsfängelse och internering från principieUa utgångspunkter. Tidsobestämda påföljder ut­gör menar man ett hot mot den dömdes rättssäkerhet. Samtidigt har de ökade likheterna med fängelse väckt frågan om det från behandlingssyn­punkt eller av andra skäl är motiverat med så många olika frihetsberö­vande kriminalvårdspåföljder.

Den debatt som sålunda förekommit beträffande de tidsobestämda kri-minalvårdspåföljdema har mänga likheter med den diskussion som förts om fåföljdema i 31 kap. brottsbalken (BrB) om överlämnande till särskild vård och speciellt då överlämnande till sluten psykiatrisk vård.

1971 års utredning om behandling av psykiskt avvikande framlade i maj 1977 ett betänkande (SOU 1977:23) Psykiskt störda lagöverträdare. I be­tänkandet föreslås att användningen av påföljden sluten psykiatrisk vård begränsas. Ärendet bereds nu inom justitiedepartementet.

Ungdomsfångelseutredningen föreslår i ett i januari 1978 avlämnat be­tänkande (SOU 1977:83) Tillsynsdom alt påföljden ungdomsfängelse av­skaffas. I stället föreslås ett differentierat påföljdssystém av i första hand icke frihetsberövande åtgärder för de unga lagöverträdarna. En proposi­tion i ämnet har i dagama avlämnats till riksdagen.

Brottsförebyggande rådets kriminalpolitiska arbetsgmpp förordar i en rapport (1977:7) Nytt straffsystem, som utkom i november 1977, att inter­neringspåföljden helt avskaffas.

I 1978 års budgetproposition (prop. 1977/78:100 bil 5 s. 6) uttalas att tiden nu är mogen att ta upp inlerneringspåföljden till granskning.

Riksdagen har i december 1978 med anledning av uppgifter från justitie­departementet alt frågan om avskaffande av intemeringspåföljden är under


 


Prop. 1980/81:76                                                     75

övervägande hemställt om förslag till riksdagen i ämnet redan första halv­året 1979 (JuU 1978/79:9, rskr 1978/79:53).

2   Äldre bestämmelser om internering

Det är framför allt två mofiv som brukcU" anföras till förmån för interne­ring och tidsobestämda påföljder över huvud taget. Det ena bygger på behandlingstanken. Genom vård och behandling skall lagöverträdaren på­verkas fiU ett laglydigt liv och behandlingen bör pågå tiUs detta syfte har uppnåtts. Det andra motivet utgår från samhällets behov av skydd mot farliga personer. Lagöverträdaren skall genom inspämiing förhindras att begå brott så länge han kan anses farlig för allmänheten. Han skall med andra ord oskadliggöras (inkapaciteras). I argumenteringen för påföljder av detta slag har betoningen av den ena eller andra aspekten växlat från fid tiU annan.

De första bestämmelserna i vårt land om tidsobestämda påföljder för vuxna lagöverträdare lillkom år 1927 genom lagen om förvaring av för­minskat lillräkneliga förbrytare och lagen om internering av återfallsför­brytare. Till grund för lagstiftningen låg ett betänkande om internering av farliga återfallsförbrytare (SOU 1923:36). I sin kritik av de tidigare bestäm­melserna anförde de sakkunniga bl. a. att fängelsestraffet beträffande kro­niska förbrytare knappast hade fyllt någon annan funktion än den allmän­preventiva. Det oskadliggörande av brottslingen som borde ingå som dt viktigt moment i frihetsstraffet var otillräckligt, när del inte var fråga om livstidsstraff eller eljest utpräglat långvariga straff. Att tillgripa dessa sank­fioner i varje fall då fara för fortsall brotlslighel förelåg stötte emellertid enligt de sakkunniga på betänkligheter, med hänsyn till att intresset av ordningens upprätthällande stod mot individernas personliga intressen. Reaktionen mot individen måste stå i en viss proportion till den grad av farlighet som denne ådagalagt. Samhällel var därvid emellertid inle hänvi­sat till alt beakta bara den farlighet han ådagalagt genom det aktuella brottet.

De sakkunniga skilde mellan "normala" kroniska brottslingar och "halvabnorma" sådana. Enligt den dåvarande bestämmelsen i 5 kap. 6 § strafflagen (SL) kunde den som visserligen inte var strafflös jämlikt 5 kap 5 § SL, dvs. "avvita" eller berövad "förståndets bruk", erhålla straff­lindring. Så skedde också i praxis. Särskilt från psykiaterhåll framträdde emellertid så småningom en reaktion mol denna praxis. Man pekade där­vid på del olämpliga i att personer, vilkas psykiska defekter ur samhälls­skyddets synpunkl påkallade en längre frihdsförlust, fick kortare straffan tillräkneliga förbrytare. Vidare framhölls alt dessa personer många gånger var både slraffoemottagliga och strafrmtoleranta. I förarbetena till 1927 års lagar anförde departementschefen att behovet av särskilda internerings-


 


Prop. 1980/81:76                                                     76

beslämmelser var mesl tvingande i fråga om de förminskat tillräkneliga, men alt dd bland de kroniska förbrytarna fanns även sådana, vilkas tillräknelighet inte var nedsatt i SL;s mening. För all ett allsidigt skydd mol den kroniska brottsligheten skulle kunna vinnas, borde därför särskil­da skyddsåtgärder anordnas även för sådana återfallsbroltslingar.

Såväl förvarings- som interneringspåföljden skulle enligt 1927 års lagar efter förordnande av domstol träda i stället för ett av domstolen utdömt tidsbestämt straff. Såsom allmän fömtsättning för förvaring föreskrevs att lagöverträdaren skulle vid brottets begående och fortfarande vid domen vara av sädan sinnesbeskaffenhet som sades i 5 kap. 6 § SL. Som ytterligre förutsättningar för ådömande av förvaring första gången angavs alt den tiUtalade dels skulle vara på gmnd av sin sinnesbeskaffenhet endast i ringa mån straffmottaglig, dels med hänsyn till brottets beskaffenhet och sin vandel och sinnesbeskaffenhet vara att anse som vådlig för annans säker­het till person eller egendom och dels fäll en dom lill frihetsstraff i minst två år eller till nytt frihetsstraff, om han tidigare avtjänat sådant.

För internering fordrades att lagöverträdaren gjort sig skyldig till återfall i brott. Internering första gången fick ådömas om han dömts till straffar­bete fyra gånger, eller undergått straffarbete i sammanlagt minst tio år, och han medan han undergått straffarbete, eller inom fem år från del han senast var intagen på straffanstalt på nytt begått brott för vUket han dömts tiU straffarbete minst två år. Som ytterligare förutsättning för internering föreskrevs att gärningsmannen på grund av sin sinnesbeskaffenhet och övriga i målet upplysta förhåUanden måste antagas inte låta sig rätta genom straff och vara att anse som vådlig för annans säkerhet till person eller egendom. Interneringslagen fick inte tiUämpas på den som enligt 5 kap. 6 § SL var förminskat tUIräknelig.

Förvaring verkställdes i vårdanstalt och internering i interneringsanstalt. Förordnande om anstaltsintagning måste tillstyrkas av en särskild nämnd. Denna skulle även besluta om utskrivning, såväl slufiig som provutskriv­ning, dvs. utskrivning under tillsyn. Utskrivning från vårdanstalt fick inle ske så länge vederbörande på gmnd av sin sinnesbeskaffenhet ansågs vara vådlig för annans säkerhet till person eller egendom. Utskrivning fick inte heller ske förrän verkställigheten pågått i minst två år, eller, om den utmätta strafftiden var längre, förrän denna gått till ända. Tillsynstiden skulle uppgå lill minst tre år. Provutskrivning av internerad fick ske efter första domen fill internering sedan interneringen pågått i minsl tio år eller, om särskilda skäl förelåg, minst fem år, dock inte i något fall tidigare än två år utöver den ådömda strafffiden. Om den internerade inte fortfarande var uppenbart vådlig, skulle han friges senast efter 20 år. Tillsynstiden uppgick till minst lio år. Såväl vid förvaring som internering skedde i regel återin­tagning vid nya brott. Återintagning kunde också ske vid underlåtenhet att följa givna föreskrifter eller om vederbörande ansågs vådlig för annans säkerhet till person eller egendom.


 


Prop. 1980/81:76                                                     77

Lagarna om förvaring och internering reviderades och sammanfördes år 1937 till lagen om förvaring och intemering i säkerhetsanstalt, vilken trädde i kraft år 1946. Samtidigt ändrades lillräknelighetsbestämmelserna i 5 kap. 5 och 6 §§ SL. Enligt 5 kap. 5 § SL i dess nya lydelse skulle som straffrihetsgrund kunna åberopas sinnessjukdom, sinnesslöhd och annan psykisk abnormitet av så djupgående nalur att den kunde anses jämställd med sinnessjukdom. Jämlikt 5 kap. 6 § SL kunde straffet nedsättas, om den brottsUga gärningen begåtts under inflytande av annan själslig abnor­mitet än som angavs i 5 kap. 5 § SL. Genom en ny paragraf, 5 kap. 6 a § SL, infördes en bestämmelse om att förvaring i säkerhdsanstall i vissa fall kunde användas i stället för straff, om den som begått brott fill sin sinnes­beskaffenhet avvek från det normala.

Enligt den nya lagen utmättes alltså inga straff vid förordnande om en internering eller förvaring, utan påföljden ådömdes direki i stäUel för straff. Som en förutsättning för ådömande av förvaring föreskrevs att den dömde vid brottet och alltjämt skulle vara av sinnesbeskaffenhet som avvek från det normala, ehuru han inte var slrafflös enligt 5 kap. 5 § SL. Vidare skulle på brottet kunna följa straffarbete eller, i fråga om sedlighets­brott, straffarbete eller fängelse. Kriteriema om straffoemollaglighd och vådlighet bibehölls i stort sett oförändrade. Internering kunde ådömas under fömtsättning att den brottslige tidigare dömts till straffarbete eller förvaring minst två gånger eller om han undergått straffarbete eller förva­ring i minst fyra år. Ytterligare fömtsättes att gärningsmannen därefter, medan han undergått straffarbete eller inom fem år från frigivandel från sådant straff eller inom tio år från utskrivning från intemering eller förva­ring begått brott på vilket kunde följa straffarbete. Dessutom krävdes att den brottslige måste antagas inte komma att låta sig rätta genom straff samt att han var vådlig för annans säkerhet till person eller egendom. Till internering fick inte dömas den som kunde dömas till förvaring och inte heller den som förskyllde livstids straffarbete.

Såsom en nyhet i lagen infördes bestämmelser om minsta fid. Sålunda skulle domstolen i dom till förvaring eller internering bestämma en minsta fid före vars utgång den dömde inte fick utskrivas från anstalten. Minsta tiden angavs i lagen skola bestämmas till vid förvaring lägst ett och högst tolv år samt vid intemering lägst fem och högst femton år. Någon längsta tid fanns inte föreskriven, utom för dd fall alt förvaring ådömts med en minsta fid av ett år. Utskrivning skulle då i regel ske inom fyra år. Utskrivningen var antingen slufiig eller villkorlig och fick i regel inte ske så länge den intagne kunde anses vådlig för annans säkerhet till person eller egenom. TiUsynen över den som var provutskriven skulle fortgå i minst tre år. Återintagning kunde ske under samma förutsättningar som enligt tidi­gare lagar.

Liksom tidigare måste förordnande om förvaring eller intemering ha fillstyrkts av en särskild nämnd, intemeringsnämnden, som också hade att


 


Prop. 1980/81:76                                                                   78

besluta om utskrivning och återintagning. Vid återintagning på grund av ny brotlslighel skulle ny minsla lid besiämmas. — År 1947 ändrades besläm­mdsen om interneringsnämndens funktion så alt domstolen inte längre var bunden av interneringsnämndens yttrande.

En annan nyhet i lagen var en bestämmelse - den s. k. Lex Nordlund, uppkallad efler en person som år 1900 efler frigivning från straff tämligen omgående gjort sig skyldig lill massmord - av innebörd alt personer som undergick frihetsstraff skulle kunna ställas inför domstol före frigivandet och därvid dömas till förvaring. En förutsättning för della var att vederbö­randes sinnesbeskaffenhet avvek från det normala och att det på grund därav och med hänsyn till omständigheterna i övrigt måste antagas att han efter frigivningen skulle bli vådlig för annans person eller egendom. Lex Nordlund kom aldrig alt lillämpas.

Av förarbetena till 1937 års lagsliflning framgår att man övervägt all sammanföra förvaring och internering lill en påföljd. Det ansågs dock att det fanns behov av ett samhällsskydd som var än mera effektivt än förva­ring mot de grövsta och farligaste brottslingarna, varvid man syftade på "yrkesförbrytare och s.k. gangsters, vilka i vissa länder blivit ganska talrika och som vid oroliga förhållanden kunde befaras vinna fotfäste även i Sverige". De båda olika påföljderna verkställdes emellertid fr.o.m. år 1940 i samma anstalter, kallade säkerhdsanslalter.

De nuvarande bestämmelserna om intemering tillkom i samband med BrB. Till grund för bestämmelsema låg dels ett betänkande (SOU 1953; 32) av säkerhetsanstaltsutredningen med förslag till vårdorganisation för för­varade och internerade, till vilken fogats en promemoria av strafflagbered-ningen om internering, och dels strafflagberedningens slutbetänkande (SOU 1956: 55) med förslag till skyddslag.

1 BrB slogs påföljderna internering och förvaring ihop till ett institut, internering. Sammanslagningen motiverades huvudsakligen med all det, med den utformning rekvisiten hade, var svårt att påvisa någon klar skillnad mellan de klientelgrupper för vilka de dittills skilda reaktionsfor­merna var avsedda. Vidare hade intemeringspåföljden i realiteten inte tillämpats sedan år 1948. De nuvarande interneringsbestämmelsema mot­svarar närmast de tidigare förvaringsbestämmdserna. I systematiskt hän­seende är det emellertid en klar skillnad så till vida alt de nya bestämmel­serna tagits in i BrB och att intemering uttryckligen betecknas som en brottspåföljd bland andra. Genom BrB;s införande skedde också den för­ändringen alt möjligheterna att meddela slraffriförklaring avskaffades och ersattes med regler om påföljder för psykiskt avvikande, bland dem över-, lämnande till sluten psykiatrisk vård. Denna påföljd kan ådömas den som begått brott under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhd eller med sinnessjukdom jämställd psykisk abnormitet. Någon skillnad i förhållande till tidigare praxis vid gränsdragningen mellan omhändertagande inom den psykiatriska vården och intemering (förvaring) var emellertid knappast avsedd.


 


Prop. 1980/81:76                                                     79

Tillämpningen av de angivna beslämmelserna har växlat genom åren. Den ursprungliga inlerneringspåföljden fick aldrig någon större använd­ning. Endast i några få fall om året dömdes första gången lill denna påföjd och antalet nyintagna under åren 1928-1947 uppgick till sammanlagl 74. Efter är 1947 tillämpades inte längre internering, utom för brottslingar som tidigare dömls till sådan påföljd. Den genomsnittliga anstaltsbeläggningen av internerade uppgick under millen av 1930-talet till omkring 40, år 1940 lill 30 och hade årl952 sjunkit fill 4.

Även förvaringspåföljden användes i början med viss försiktighet. Un­der 1930-talel dömdes till förvaring första gången i omkring 20-30 fall årligen. Under 1940-lalel ökade emellertid antalet förvaringsdomar kraf­tigt. Under åren 1940-45 uppgick de lill 30-50 om året och ökade efter ikraftträdandetår 1946 av 1937 års lag ytterligare till omkring 100 per år. År 1964 nyintogs 131 förvaringsdömda. Ökningen sammanhängde bl.a. med tillämpningen av de nya lillräkndighetsbeslämmelsema, som medförde all många s. k. psykopater, som tidigre straffriförklarats, i stället dömdes lill förvaring. Antalet ålerintagna för förvaring på grund av dom uppgick till omkring ell I O-tal i början av 1940-talel, men ökade kraftigt lill omkring 100 åriigen i början av 1950-talet, och 200 under början av 1960-talel. Återintagning på grund av annan misskötsamhet än nya brott förekom årligen omkring år 1940 i knappt dl 10-tal fall, omkring år 1950 i ell 30-tal fall och under 1960-talets början i 100-150 fall. Genomsnitlsbeläggningen pä anstalterna var ca 100 år 1940, 350 år 1950, 600 år 1960 och 700 år 1964.

Under förvaringsinstitutets första år var utskrivningspraxis mycket re­striktiv. 1 de flesta fall överskreds den tvååriga minimitiden med flera år. Eftersom redan tvåårsliden många gånger översteg det utmätta straffet, kom förvaringstiden ofta alt bli anmärkningsvärt lång i förhållande till det eller de brott som föranlett förvaringsdomen. Efler ikraftträdandet av 1937 års lag utvecklades praxis så att utskrivning på prov i regel skedde vid utgången av minsla tiden. Genom sänkningen av minimitiden lill ett år kom förvaringstiderna i sin helhel all i genomsnitt kraftigt minska. Under åren 1961-64 uppgick minsta tiden för omkring hälften av de till förvaring dömda lill ett år. Endast 10-20% hade minimitider som översteg två år.

3   Gällande bestämmelser om internering

De grundläggande bestämmelsema om internering återfinns i 30 kap. BrB. Internering får ådömas under fömtsättning dels alt på brottet eller någol av flera begångna brott kan följa fängelse i två år eller mera, dels all ett långvarigt tidsobestämt frihetsberövande finnes påkaUat för att före­bygga fortsatt allvarlig brottslighet med hänsyn till gärningsmannens brottslighet, sinnesbeskaffenhet, vandel och levnadsomständigheter i öv­rigt. Före dom till intemering skall rätten enligt 38 kap. 7 § BrB inhämta


 


Prop. 1980/81:76                                                     80

yttrande från intemeringsnämnden, om det inte av särskild anledning finnes obehövligt. Intemeringsnämnden består av en domare, eller f.d. domare, som ordförande en psykiater och ytterligare tre personer, vilka samtliga utses av regeringen. Vidare krävs för dom till intemering att den misstänkte undergått läkamndersökning enligt 7 § lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål, s. k. "liten sinnesundersökning".

Behandlingen av internerad skall äga mm i och utom anstalt, med början i anstah. Vid ådömande av intemering skall rätten med hänsynstagande till brottets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt betämma en minsta tid för omhändertagande i anstalt, lägst ett och högst tolv år. Efter utgången av minsta tiden skaU behandlingen fortsätta utom anstalt så snart vård i anstalt inte längre finnes påkallad för att avhålla den dömde från fortsatt brottslighet. Beslut om övergång till vård utom anstalt meddelas av inter­neringsnämnden, men aktualiseras först hos den övervakningsnämnd till vars verksamhetsområde den aktueUa anstalten hör. Övervakningsnämn­den skall före utgången av minsta tiden och därefter minst var sjätte månad pröva frågan om övergång till vård utom anstalt samt, om man finner att den dömde bör överföras till sådan vård, med eget yttrande hänskjuta frågan till inlerneringsnämndens prövning.

Någon absolut maximitid för anstaltsvården finns inte stadgad. En viss restriktivitet har emellertid eftersträvats genom en bestämmelse som anger att vård i anstalt inte får pågå under längre tid än tre år utöver minsta tiden eller, om minsta tiden är tre år eller mer, sammanlagt fem år utan medgi­vande av domstol. Sådant medgivande skall lämnas, om det finnes påkallat för att förebygga fortsall allvarlig brottslighet och skall avse förlängning med tre år. Anslallsliden kan genom nytt domstolsbeslut förlängas ytterli­gare med tre år i taget. Talan om förlängning skall föras av riksåklagaren efter framställning av interneringsnämnden. De angivna tiderna avser sam­manlagda anstallsvistdsen. Perioder då den dömde vårdats utom anstalt inräknas således inte.

Under vården utom anstalt skall den dömde stå under övervakning och är beträffande sin livsföring underkastad samma regler som gäller för den som är villkoriigt frigiven från fängelsestraff. Han skall sålunda iaktta skötsamhel i olika hänseenden och kan ges särskilda föreskrifter om bo­stad, arbete, vård etc. Återintagning i anstalt kan ifrågakomma - förutom på grund av ny brottslighet - om den dömde av "tredska" underlåfit att iaktta vad som åligger honom eller om det på grund av hans uppförande eller eljest finnes påkallat för att förebygga ny brottslighet (30 kap. 12 § första stycket BrB). Beslut om återintagning i sådant fall fattas av inteme­ringsnämnden. Så snart anstaltsvård inte längre är erforderlig skall den återinlagne på nytt överföras till vård utom anstalt (30 kap. 12 § andra stycket BrB). Om den dömde begår nytt brott, kan domstolen med stöd av bestämmelsema i 34 kap. BrB förordna att den tidigare ådömda internering­en skall avse även det nya brottet och, om han vårdas utom anstalt, besluta


 


Prop. 1980/81:76                                                                   81

om återintagning. Rätten skall då, om ej särskilda skäl talar emot det, bestämma ny minsta fid för anstaltsvården, lägst 6 månader. Det sagda gäller i tillämpliga delar även när nytt brott begåtts av den som vårdas i anstalt. Om rätten förordnar om återintagning utan att bestämma ny minsta tid beslutar intemeringsnämnden hur länge vården i anstalt skall pågå.

I vissa fall då den som undergår inlerneringspåföljd i eller utom anstalt begår nylt brott ges ålalsunderlålelse. Enligt 20 kap. 7 § första stycket 2 rättegångsbalken (RB) kan nämligen åklagare besluta att inte åtala för brott, om brottet förövats innan den misstänkte dömts för annat brott eller helt avtjänat påföljd för sådant brott, och det är uppenbart, att brottet i jämförelse med det andra brottet med hänsyn till påföljden är utan nämn­värd betydelse. 1 regel skulle i sådant fall ett åtal uppenbarligen leda till att domstol förordnade om att ådömd intemering skall avse även det nya brottet, eventuellt i förening med föreskrift om återintagning i anstalt. Även det förhållandet att intemeringsnämnden kan beslula om återintag­ning, kan ibland leda till att ätal framstår som onödigt. Enligl 4 § kungörel­sen (1964: 740) med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål skall åklaga­ren, om det inte anses obehövligt, inhämta yttrande från interneringsnämn­den innan han fattar beslut i åtalsfrågan beträffande brott som begåtts före dom på internering eller efter domen men före påföljdens upphörande.

Beslut om upphörande av interneringen skall meddelas när övervakning av den som vårdas utom anstalt inte längre erfordras. Det krävs dock särskilda skäl för att,intemeringspåföljden skall upphöra tidigare än tre år efter det att den dömde senast överfördes till vård ulom anstalt. Om övervakningen fortgått under en sammanhängande tid av fem år, skall den obligatoriskt upphöra. Fråga om interneringens upphörande prövas av interneringsnämnden. Sådan fråga skall nämnden alltid ta upp till prövning när den dömde stått under övervakning under en sammanhängande lid av tre år.

Bestämmelser om verkställighet av internering i anstalt finns i lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt (KvaL). Sedan den 1 juli 1974 finns inte längre några specialanstalter för inlemerade. Fö[ reglema om inter­nerades behandling i och utom anstalt redogörs i avsnitt 6.3.

4   Utländsk lagstiftning

1 de flesta länders strafflagsliftning finns någon form av tidsobestämd påföljd till skydd mot återfallsbroltslingar och lagöverträdare som är psy­kiskt avvikande. Utformningen av dessa påföljder är ganska varierande. Delsamma kan sägas om bestämmelsema om vilken typ eller grad av återfallsbroltslighd som skall kunna medföra tidsobestämda påföljder. Även definitionema av psykiska tillstånd som kan föranleda straffrätlslig särbehandling varierar avsevärt. Man kan i de europeiska rättssystemen 6   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 76


 


Prop. 1980/81:76                                                                   82

skönja två motsatta utvecklingslinjer. Å ena sidan har man i vissa länder — t.ex. Tyskland och Österrike - infört nya tidsobestämda påföljder. 1 andra länder, framförallt de nordiska, kan man däremol märka en klar strävan att upphäva eller i vart fall begränsa användningen av sådana påföljder. En närmare redogörelse för den europeiska lagstiftning, särskilt såvitt avser påföljder för psykiskt avvikande, återfinns i betänkandet (SOU 1977:23) Psykiskt avvikande lagöverträdare (bilaga 1). Följande redogörelse begränsas till förhållandena i de nordiska ländema och til! sådana påföljder som verkställs inom kriminalvården.

4.1 Danmark

Fram till år 1974 hade man i Danmark två särskilda påföljder för farliga återfallsförbrytare, särförvaring och säkerhetsförvaring. Särförvaring (tidi­gare kallat psykopatförvaring) var avsett för personer som på grund av psykisk abnormitet bedömdes som slraffoemottagliga utan alt vara så psykiskt avvikande att de kunde betecknas som otillräkneliga, medan säkerhetsförvaring var avsett för psykiskt normala återfallsbroltslingar. Särförvaring utdömdes ganska flitigt under 1940- och'50-talen, men under 1960- och 1970-talen minskades användningen av påföljden avsevärt. År 1970 dömdes sålunda endast 35 personer till särförvaring. Säkerhetsförva­ring användes endast i ett fåtal fall om årel. Särförvaring var en myckel starkt behandlingsorienterad påföljd, och de två anstalter i vilka de verk­ställdes stod under psykiatrisk ledning. Såväl särförvaring som säkerhets­förvaring avskaffades år 1973. Samtidigt avskaffades också påföljderna ungdomsfängelse och intagning i arbetshus. För återfallsförbrytare inför­des en ny tidsobestämd påföljd, kallad förvaring. Denna påföljd har ett mycket snävt användningsområde. För att förvaring skall kunna ådömas måste tre kriterier vara uppfyllda. Den tilltalade skall dds ha gjort sig skyldig till något av vissa i lagen särskilt uppräknade brott - mord, dråp, rån, våldtäkt eller annan allvarlig sedlighdsförbrylelse, frihetsberövande, allvarlig våldsförbrytelse, allvarligl hot eller mordbrand - eller till försök till något av dessa brott. Dels måste det på grund av upplysningar om hans person, särskilt tidigare kriminalitet, kunna antas att han framdeles är farlig för annans liv, lem, hälsa eller frihet. Och dels skall det slutligen vara påkallat alt använda förvaring i stäUel för fängelse till förebyggande av denna fara. Ändring eller upphävande av förvaring beslutas av domstol efter begäran av åklagarmyndigheten, anstaltsledningen eller den dömde. Om begäran avslås kan en ny sådan inle göras förrän efter dt halvår.

Bestämmelserna om förvaring innehåller inga rekvisit rörande gärnings­mannens sinnesbeskaffenhet. I det betänkande av straffdovrådet (Be-tasnkning om de strafferetlige ssrforanstaltninger, nr 667/1972) som låg lill grund för lagstiftningen sägs emellertid att det måste antas alt behov av förvaring huvudsakligen finns i fall där faran för allvarlig kriminalitet har sin grund i uttalat personlighdsmässiga avvikelser hos gärningsmannen.


 


Prop. 1980/81:76                                                     83

Som motivering för sitt ställningstagande anförde straffdovrådet bl. a. följande. 1 flera hänseenden saknar man närmare kunskap om de tidsobe­stämda påföljdemas positiva och negativa sidor. En viktig fråga i valet mellan en tidsbestämd och en tidsobestämd påföljd är möjlighelen av att genomföra olika former av behandling under straffverkställigheten. Be­handling, framförallt då läkarbehandling, kan emellertid genomföras även inom ramen för ett tidsobestämt frihetsberövande, fömtsatt att detla inte är för kortvarigt. Frågan huruvida en tidsobestämd påföljd kan vara moti­verad måste bero inte blott på graden av kriminalitelsrisk hos lagöverträ­daren utan ännu mera på vilken art av risk det rör sig om. Man måste därför göra vissa värderingar av de olika typer av skada eller annan kränkning som åstadkoms genom straffbara handlingar. För förmögenhets­brott som begåtts av karaktärsavvikande återfallsbroltslingar har i rätts­praxis tidsbestämt straff varit den normala påföljden. Straffskaloma ger också möjlighet till ådömande av tillräckligl långa straff för denna typ av brottslighet. Något behov av tidsobestämd förvaring av förmögenhets­brottslingar finns därför inte. När det däremot gäller alt förebygga fysisk aggression eller annan kränkning av individens integritet och det rör sig om allvariig fara, kan man inte räkna med att de vanliga straffsalsema medger en tillräcklig eller ändamålsenlig reaktion. Våld, hot eller liknande som i sig själv inte skulle föranleda långvarigt fängelsestraff kan i förbindelse med upplysningarom gärningsmannens övriga förhållanden och karaktärs-mässiga avvikelser indicera en risk för grava eller oberäkneliga aggres­sionshandlingar. Kriterierna "fara för annans liv, lem, hälsa eller frihet" avser att täcka de former av fara som det kan vara motiverat att förebygga genom ett tidsobestämt straff.

Påföljden förvaring har hittills använts endast i några fä fall om årel.

4.2 Finland

I Finland tillkom i början av 1930-ialel en lag om internering av farliga återfallsförbrytare. Denna har senare vid två tillfällen, år 1953 och år 1971, ändrats i väsentliga hänseenden. Urspmngligen dömdes gärningsmannen försl till ett vanligt frihetsstraff och därefter, sedan han avtjänat större delen av delta, fattades beslut av en särskild fängelsedomslol huruvida han skulle fortsätta anstaltsvistelsen i s.k. tvångsinrättning. Fängdsedomslo-len gjorde sedan en årlig prövning av del fortsatta intemeringsbehovet. Vid lagens tillkomst hade man främst avsett att den skulle tillämpas på vålds-brottslingar. En förutsättning för intemering var att vederbörande skulle vara vådlig för den allmänna eller enskilda säkerheten. Genom lagändring­en år 1953 utvidgades interneringskriteriema och antalet internerade steg kraftigt. Utvecklingen gick därhän alt majoriteten av de internerade kom att utgöras av egendomsbrottslingar. Genom lagändringen år 1971 in­skränktes lagens fillämpningsområde till att gälla dem som gjort sig skyl­diga till upprepade våldsbrott.


 


Prop. 1980/81:76                                                     84

Internering kan numera ådömas samtidigt med tidsbestämt frihetsstraff om minst två år för mord, dråp, grov misshandel, rån eller våldtäkt, varvid grovt våld använts, mordbrand som förorsakat livsfara, eller annat brott, som ådagalägger grov våldsamhet eller synnerlig farlighet för annans liv eUer hälsa. Vidare krävs att den dömde gjort sig skyldig till liknande brott under den tioårsperiod, som föregått det aktuella brottet. Det skall också framgå av brottet och tillgänglig utredning om gärningsmannen att han uppenbarligen bör anses synnerligen farlig för annans liv eller hälsa. Om den dömde verkligen skall överföras till intemering, avgörs även efter år 1971 av fängelsedomstol. Sedan strafftiden gått ul skall den dömde skrivas ut på prov, om han inte alltjämt anses farlig för annans liv eller hälsa. Om så är fallet skall saken prövas på nylt var sjätte månad. Prövofiden är två år. Lagen tillämpas ytterst sällan och antalet internerade uppgick år 1976 till 4. Av de 252 internerade som fanns vid lagändringen beräknades endast 23 uppfylla den nya lagens interneringskrilerier.

År 1972 tillsattes en straffrättskommitté med uppgift alt planera en reform av hela strafflagstiftningen. Kommittén avgav i mars 1977 ett prin­cipbetänkande. I betänkandet las uttryckligen avstånd från behandlings­ideologin. I ställd understryks strafflagens allmänpreventiva funktion. 1 fråga om internering uttalar kommittén att straffsystemet skall vara så klart och överskådligt som möjligt och att särpåföljder för t. ex. återfallsförbry­tare inte kan rekommenderas. Betänkandet har ännu inte lett fill lagstift­ning.

4.3 Norge

Åven i Norge finns en lidsobestämd påiföljd avsedd för särskill farliga lagöverträdare, s. k. sikring. Sikringsinstitutet används för två grupper av lagöverträdare, dels sådana som på gmnd av sinnessjukdom eller sinnes­slöhd inte kan straffas, dels sådana som visserligen bedöms som tillräkne­liga, men som lider av "bristfälligt utvecklade eller varaktigt försvagade själsförmögenheter". Vidare skall det vara fara för att gärningsmannen på grund av den psykiska avvikelsen åter skall begå brottslig handling. Sikringen har tiU syfte såväl att skydda allmänheten mot denna typ av brottslingar som att tillgodose lagöverträdarens behandlingsbehov. Del förstnämnda syftet är emellertid det primära.

När det gäller s. k. tillräkneliga lagbrytare är systemet dubbdspårigt, dvs. lagöverträdaren döms till sikring jämte ell vanligt straff. Ett förord­nande om sikring innebär att domstolen överlåter till åklagarmyndigheten att vidta lämpliga åtgärder. Dessa kan bestå i frihetsberövande såsom intagning på sjukhus, alkoholistanstalt eller, undantagsvis, fängelse. Det kan också innebära att lagöverträdaren förbjuds att uppehålla sig på vissl ställe, StäUs under övervakning etc. Sikring skall pågå så länge den befinns vara påkaUad. I domen fastställs en längsta tid, vanligen fem år. På begä-


 


Prop. 1980/81:76                                                     85

ran av åklagarmyndigheten kan rätten genom dom föriänga tiden. Om upphörande före utgången av längsta tiden förordnar justitiedepartemen­tet. Begäran om sikringsdom kan också framställas efter det alt den tillta­lade blivit dömd till straff, dock senast inom ett år efler straffets avtjä­nande.

Sikringsinstitutet kan användas belräffande alla lyper av lagbrott. Tidi­gare var det mycket vanligt att det användes på förmögenhetsbroltslingar, men under senare år har det huvudsakligen kommit till användning vid våldsbrott. F. n. döms omkring fio personer årligen lill sikring. De sikrings-dömda har i regel en massiv kriminell och psykisk belastning.

Sikringsinstitutet är f.n. under omprövning. År 1974 framlade Slraffe-lovrådet en utredning (NOU 1974: 17) Strafferettslig utilregnelighet og strafferdslige saerreaksjoner. 1 betänkandet föreslås att sikringsinstitutet skall avskaffas och ersättas med särskilda reaktioner för tillräkneliga resp. otillräkneliga. Tillräkneliga lagöverträdare bör, enligt straffdovrådet, i största möjliga utsträckning dömas till tidsbestämt frihetsstraff i fall där frihetsstraff anses nödvändigt. För vissa allvarligare i lagen uppräknade våldsbrott föreslås emellertid möjUghet att döma till tidsobestämt straff, förvaring. En förutsättning för ådömande av förvaring är att gärningen -dråp eller annat allvariigt våldsbrott, våldtäkt eller annan allvarlig sedlig-helsförbrytelse, frihetsberövande, rån, mordbrand, sprängning, allvariigt hot eller försök till någon av dessa gärningar - sedd i samband med lagöverträdarens sinnestillstånd och lidigare kriminalitet ger anledning anla att han är särskilt farlig för andras liv, lem, hälsa eller frihet. För andra typer av brott skall förvaring kunna ådömas, om de övriga villkoren är uppfyllda och lagöverträdaren tidigare har begått eller försökt begå våldsbrott av sådant slag som nämns i lagen. 1 domen skall fastställas en längsta tid för förvaringen, högsl 15 år. Rätten kan också bestämma en minsla tid på längst fem år. Minsta tiden skall kunna förlängas på begäran av åklagarmyndigheten. Om minsta tid utsatts, skall frågan om frigivning inte kunna tas upp förrän denna lid utgått. Annars kan en sådan fråga tas upp ett år efter domen. Om frigivning sker före längsta lidens utgång, skall den frigivne vara underkastad viss prövotid.

Professor Chrislie, som särskilt kallals till medlem av straffdovrådet under den ifrågavarande ulredningen, var skiljaktig så till vida att han gick emot majoritetens förslag om införande av särreaktioner. (Se närmare härom avsnitt 11.1).

Straffelovrådets förslag har ännu inle lett till lagstiftning. I en av norska justitiedepartementet i maj 1978 avlämnad principproposition till stortinget (St meld nr 104/1977-78) Om kriminalpolitikken diskuteras (s. 129-140) nuvarande regler om sikring och straffelovrådets förslag. I propositionen anges inga lösningar men man uttalar (s. 136) att det i huvudsak är departe­mentels uppfattning all gällande bestämmelser om sikring ger upphov till åtskiUiga betänkligheter och att straffelovrådets förslag inte undanröjer de


 


Prop. 1980/81:76                                                                   86

viktigaste av dessa. Man räknar med alt senare förelägga stortinget propo­sition med förslag i hithörande frågor; förslag som skall utformas mol bakgrund av den debatt som den ifrågavarande propositionen beräknas föranleda.

5   Statistiska uppgifter

Antalet intemeringsdomar sedan brottsbalkens tillkomst framgår av ta­bell 1. Tabellen' upptar såväl domar varigenom den dömde meddelats intemering för första gången som domar med förordnande att tidigare ådömd intemering skall avse också senare lagfört brott (34 kap. I § I BrB).

TabeU 1 TUI intemering dömda under åren 1965-1977


Ådömd första gången

 

1%5

157

1966

114

1%7

124

1968

110

1969

120

1970

87

1971

66

1972

56

1973

55

1974

34

1975

33

1976

38

1977

31


 

Ådömd med stöd av

Toti

34 kap. 1 § 1 BrB

 

467

624

486

600

567

691

631

741

603

723

553

640

578

644

547

602

470

504

446

479

374

412

359

390


' Del statistiska materialet i detta kapitel är hämtat från rättsstatistisk årsbok (tabellerna 1-4,7 och 9) saml inlerneringsnämndens verksamhelsberäuelser (tabel­lerna 1, 5, 6 och 8). I tabell 9 har uppgifler även tagits för åren 1%8-1971 ur Den grövre broUsligheten och för åren 1972 och 1973 ur Kriminalstatisuk Del 2.

' För åren 1%5-1972 är siffrorna hämtade ur den officiella statistiken. Fram till år 1972 redovisades påföljder som ådömdes med stöd av 34 kap. 1 § 1 BrB såsom domar avseende den aktuella påföljden, dvs. i detta fall intemering, medan för Uden därefter samtliga domar enligl nämnda lagrum redovisas för sig. Särredovisningen för förordnanden om fortsatt intemering med stöd av 34 kap. 1 § 1 BrB har därför för år 1973 och senare lagits ur inlerneringsnämndens verksamhetsberättelser. Nämn­dens statistik avser lagakraftvunna domar, medan den officiella stafisUken avser avgöranden i första instans. Några större skillnader är det dock inte fråga om (jfr tabell 5). Uppgifter för år 1972 saknas.

Under en dryg tioårsperiod har således antalet personer som för första gången dömts till internering gått ned från i genomsnitt 125 under åren 1965-1969 till drygt eU 30-tal vid mitten av 70-tald. Under senare år har också - delvis som en följd av denna minskning - antalet förordnanden enligt 34 kap. 1 § I BrB sjunkit, dock inte så kraftigt som antalet första­gångsdömda.

Den i domen bestämda minsta liden för anstaltsbchandling uppgår i genomsnitt i drygt hälften av fallen fill 1 år, dvs. lägsta möjliga lid. TabeU 2 visar fördelningen av minsta liden.


 


Prop. 1980/81:76                                                                   87

Tat>eU 2 I Icriminalvårdsanstalt nyintagna internerade åren 1965-1977 fördelade efter i domen utsatt minsta tid för l>eliandling i anstalt

 

Minsta lid

1965

1966

1967

1968

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977

lår 2 år >2år Summa

77 47 31 155

62 48 14

124

58

33

25

116

67

30

22

119

57   43     38     28     18     25     12     11      11

25   22      9     18     21      10      4     14     12

28   15       5      8       10    2      8      8       7

110   80     52     54     49     37     24     33     30

Nägon statistik över hur länge anstaltsvistelserna faktiskt varar finns inle, men enligt inlerneringsnämndens praxis sker överförande till vård utom anstalt, om vederbörande inte begått nya brott eller på annat sätt har misskött sig, regelmässigt i nära anslutning till minsta tidens utgång (se närmare härom avsnitt 6.3).

Återfall i brott är mycket vanligl hos intemeringsklientelet. Detta illu­streras av tabelierna 3 och 4.

Tai>eU 3 ProcentueU andel äterfaU i grövre brott under en 3-årsperiod bland personer som dömts tiU internering för grövre brott åren 1966—1971'

 

1%6

1967

1%8

1%9

1970

1971

81

79

79

80

79

79

TabeU 4 Antal återfaU under en 5-äresperiod för personer som dömts tUl intemering r6r grövre brott år 1969"

Antalet dömda     Därav som återfallit 1 gång       2 ggr

3 el. fl. ggr.

Totala antalet återfallit absoluta tal

personer som procent

603

139

124

256

519

86

' Beträffande definition av "grövre brott", se rättsstatistisk årsbok 1977 s. 233.  Siffran avser det faktiska antalet personer som har dömts. I tabell 1 har den som dömts flera gånger under året räknats en gång vid varje lagföring.

Vid läsningen av labellema bör observeras alt i statistiken ingår även personer som dömts fill fortsatt internering med stöd av 34 kap. BrB och alltså redan återfallit i brott en eller flera gånger efler den urspmngliga intemeringsdomen.

Av den officiella statisfiken framgår inte i hur många fall nytt brott föranlett återintagning av internerad som överförts tiU vård utom anstah.

Uppgifler som närmare belyser tillämpningen av 34 kap. 1 § 1 BrB (dvs. förordnande att tidigare ådömd internering skaU avse även nya brott) kan emellertid hämtas ur intemeringsnämndens verksamhetsberättelser, se ta­beU 5.


 


Prop. 1980/81:76

TabeU 5 Intemeringsdomar enUgt 34 kap. 1 § 1 BrB åren 1968-1977

 

 

Anstaltsintagna

Vårdade utom anstalt

 

 

 

Ny minsta tid

Återintagning med

 

Ej åter-

Totalt

 

 

 

ny minsla tid

 

intagning

 

 

utsatt/ej

utsatt

utsatt/ej

utsatt

 

 

 

1968

129

70

 

371

 

44

614

1%9

141

77

275

 

72

45

610

1970

127

69

241

 

64

58

559

1971

156

62

210

 

77

77

582

1972

-

-

 

-

-

1973

131

60

219

 

48

89

547

1974

90

44

168

 

60

108

470

1975

82

47

173

 

46

98

446

1976

72

45

137

 

39

80

373

1977

73

38

123

 

41

84

359

Av tabeUen framgår att, såvitt gäller anslaltsintagna som dömts för nya brott, ny minsta tid utsatts i 60-70% av fallen. Beträffande dem som vid tiden för det nya broUet vistats utom anstalt har återintagning skett i omkring 80 (66,1 -89,3) % av fallen. Under senare år har antalet återintag-ningar procentuellt minskat. 1 de fall återintagning skett har ny minsla lid genomgående utsatts i omkring 80% av fallen.

Återintagningar med stöd av 30 kap. 12 § BrB kan, som fidigare har nämnts, bero dels på att vederbörande gjort sig skyldig till brott för vilket åtal inte har väckts, dels på andra former av misskötsamhet. Antalet återintagningar med stöd av paragrafen framgår av tabell 6.

TabeU 6 Återintagningar i anstalt med stöd av 30 kap. 12 § BrB åren 1968-1977

 

>.«,.---- 0----- g,„

 

 

1968

56

1973

3

1%9

54

1974

6

1970

25

1975

2

1971

21

1976

2

1972

10

1977

1

Antalet åtalsunderlålelser är okänt, men av interneringsnämndens verk­samhetsberättelser framgår att nämnden tillstyrkt ålalsunderlålelse i om­kring 300 fall åriigen under åren 1970-1972. Därefter har antalet minskat och de senaste åren understigit 200. (Siffroma för åren 1976 och 1977 var 124 resp. 130). I ungefär lika många fall åriigen har nämnden tillstyrkt aU åtal sker. Nedgången av antalel yttranden om åtalsunderiåtelser samman­hänger givetvis med minskningen av antalet internerade. Enligt gällande praxis kommer ålalsunderlålelse inte ifråga, om det anses troligt att dom­stolen vid åtal skuHe bestämma ny minsta tid. (Jfr. tabeU 5, som visar att domar med beslut om återintagning enligt 34 kap. 1 § 1 BrB i stor utsträck­ning också innehåller föreskrift om ny minsta anstaltslid. Vidare förutsät­ter åtalsunderiåldse i regel att brottet är erkänt.

I tabell 7 redovisas genomsnittligt antal inlemerade på anstalt resp. inom fri vården.


 


Prop. 1980/81:76


89


 

TabeU 7 GenomsnittUgt antal internerade i

anstalt och inom frivården åren 1968-

1977

 

1%8     1969     1970     1971

1972     1973     1974     1975     1976

1977

Anstalt Frivård

Totalt

748      758      684      609 687      685      728      730

1435    1443    1412    1339

526      495      378      307      269 750      688      663      609      532

1276    1183    1041      916      801

255 467

722

Av tabell I framgår att antalet intemeringsdomar gått ned från 741 år 1968 till 390 år 1977 eUer med 47%. Nedgången motsvaras väl av siffrorna i tabell 7 för intemeringsklientelets genomsnittliga storlek nämnda år, näm­ligen 1 435 resp. 722 eller en nedgång med 50%. Förändringen är särskilt påtaglig beträffande anstaltsklientelet där den uppgår till 66%. På frivårds-sidan är nedgången endasl 32%. Förklaringen torde vara att frigivnings-praxis blivit mera liberal och återintagning sker mer restriktivt.

Av intemeringsnämndens verksamhetsberättelser framgår hur många fall årligen interneringspåföljden har upphört genom nämndens beslul, dvs. i regel efter omkring tre års sammanhängande övervakning, och i hur många fall den utgått försl efter längsta tiden, dvs. fem år. Intemering kan vidare undanröjas av domstol enligt 34 kap. 1 § 3 BrB ejler upphöra genom vederbörandes död. Dessa siffror framgår av tabell 8.

TabeU 8 Intemeringspåfödens upphörande åren 1968—1977

 

 

1968

1%9

1970

1971

1972

1973

1974

1975

1976

1977

Genom nämndens beslut

74

86

94

%

104

148

146

101

101

100

Efter längsta liden

6

4

6

8

9

6

6

12

11

6

Genom undanröjande av domstol

9

7

5

7

16

14

6

14

5

5

Antal avlidna klienter

26

18

7

13

17

14

12

17

28

15

Den brottslighet som omfattas av domar fill intemering framgår av tabell 9. Till förmögenhetsbrott har räknats tillgreppsbrolt, bedrägeri och annan oredlighet, gäldenärs- och skadegörelsebrott, förskingring och annan tro­löshet. Våldsbrotten avser mord, dråp, misshandel, brott mot frihet och frid saml våld mot tjänsteman. Redovisningen avser huvudbroll, dvs. dd med hänsyn till straffskalan aUvarligaste brottet. Såsom framhållits i nol till tabell 1 har förordnanden om fortsatt intemering med stöd av 34 kap. 1 § I BrB fram till år 1971 redovisats som intemering, medan därefter endast nydömda upptagits i statistiken. Narkotikabrott har särredovisats från år 1972.


 


Prop. 1980/81:76                                                     90

TabeU 9. Huvudbrott för till intemering dömda under åren 1968-1977

 

 

Förmögen-

Vålds-

Sexual-

Övriga

Därav nar-

Totalt

 

helsbrott

brott

brott

brott

kotikabrott

 

I%8

638

64

8

31

_

741

1969

588

60

6

69

-

723

1970

537

64

5

34

640.

1971

520

72

2

50

644 '

1972

44

9

-

3

2

56

1973

44

8

2

1

1

55

1974

27

5

2

-

-

34

1975

18

9

2

4

3

33

1976

22

10

3

3

3

38

1977

19

7

-

5

2

31

Av tabeU 9 framgår tydligt att formögenhetsbrotten är helt dominerande. I mer än 80% av fallen är ett förmögenhetsbrott huvudbrott. Sexualbrotten är mycket få och våldsbrotten utgör för åren 1%8-1971, då förordnanden enligt 34 kap. 1 § 1 BrB ingår i statistiken, omkring 10%. Av de 247 personer som under åren 1972-1977 dömdes till intemering första gången hade 48 dömts för våldsbrott varav 11 för mord, 3 för dråp och 21 för grov misshandel. Av de 174 domarna för förmögenhetsbrott avsåg 39 rån eller grovt rån och 76 grov stöld.

6   Närmare om de internerades brottslighet, liälsotillstånd ocli soci­ala förhållanden samt behandlingen av dem

Under de senaste decennierna har gjorts flera undersökningar av de internerade (tidigare förvarade). Säkerhetsanstaltsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1953: 32) som bUaga en undersökning av förvarings- och intemeringsklientelet. Samma klientel har behandlats i Karl-Erik Thörn-qvists avhandling "Svåra återfallsbroltslingar" från år 1%6. Vidare finns ett avsnitt om de internerade i den statistiska utredning angående kriminal­vårdens anslalsklientd som har tagits in som bilaga i ett av kommittén för anstaltsbehandling inom kriminalvården (KAIK) avgivet betänkande (SOU 1971:74) Kriminalvård i anstalt.

En redogörelse angående de 35 personer beträffande vilka intemerings­nämnden år 1974 tillstyrkt intemering och som därefter dömts till sådan påföljd har fogats till denna promemoria som bilaga 1. Flertalet av dessa 35 personer har dömts fiU intemering under samma år. Undersökningsmate­rialet har bestått av interneringsnämndens akter. SlutUgen finns upplys­ningar om intemeringsklientelet att hämta i interneringsnämndens verk­samhetsberättelser, i den officiella brottsstatisfiken och, inte minst, från dem som arbetar "på fältet".

Samtliga undersökningar ger vid handen att intemeringsklientelet ty­piskt sett består av personer som före intemeringsdomen gjort sig skyldiga


 


Prop. 1980/81:76                                                     91

till upprepad brottslighet och som efter den första domen lill intemering vanligen återfallit i brott. Majoriteten är förmögenhetsbrottslingar. Åldern vid första dom till intemering ligger i de allra flesta fall mellan 30 och 40 år. De flesta kommer från miljöer som måste betecknas som socialt otiUfreds­stäUande. De har i regel mer eller mindre uttalade psykiska avvikelser, och missbruk av alkohol och narkotika är vanligt. Trots ati man finner gemen­samma faktorer hos intemeringsklientelet i samtliga undersökningar kan man ändå konstatera vissa förändringar. I det följande lämnas en närmare redogörelse för de olika undersökningarna i anslulning till en uppdelning på olika relevanta faktorer.

6.1 Brottslighet

Av säkerhdsanstaltsutredningens uppgifter framgick bl.a. följande. Av de 433 personer som år 1953 var intagna för förvaring (429) och intemering (4) hade som huvudbrott 74% gjort sig skyldiga till stöld, 14% till bedrägeri och liknande brott, 5% fill sedlighetsbrott och 7% till våldsbrott inbegripet rån (ett brott som i den officiella statistiken registreras som förmögenhets­brott). Av de sammanlagt 32 våldsbrotlslingarna hade 3 dömts för mord, 6 för mord- eller dråpförsök, 10 för misshandel, 12 för rån eller rånförsök. Om man log hänsyn till även s. k. bibrotl hade 17% gjorts sig skyldiga till våldsbrott. Utredningen gjorde också ett försök att sammanfatta varje enskild interns kriminalitetsbild, sådan den framträdde i hans samlade brottskarriär. Man kom då fram fill att 78% var huvudsakligen tjuvar, 13 % bedragare, 4% sedlighetsbrottslingar och 5% våldsbrottslingar. De prov­utskrivna företedde en likartad bild, dock var procenten våldsbrottslingar bland dessa något lägre. Utredningens uppgifter om återfallsfrekvens, hänförde sig till interner som utskrivits åren 1944— 1949. Under en obser­vationstid av lägst 4 och högst 9 år hade 68% återfallit i brott.

Törnqvists avhandling behandlar ett urval av en fioårspopulation av föstagångsförvarade under åren 1946-1955. Urvalet är emellertid inte slumpmässigt utan har dikterats av författarens syfte att göra en jämförelse mellan en gmpp som efter första provutskrivningen ej återfallit i brottslig­het eller annan asocialitet och en gmpp som efter provutskrivning återfaUit upprepade gånger i känd brottslighet. Tömqvist har försökt göra en klassi-fikation av huvudbrottstyp beträffande de två gmpperna, baserad på den totala kända brottsligheten fram tiU tiden för första domen fill säkerhetsan­stalt. För båda gmpperna var förmögenhetsbrott den vanligaste huvud­brottstypen. Denna typ av brottslighet var emeUertid signifikant högre i den gmpp som återfallit. Tömqvist konstaterade vidare att kriminaliteten hos de internerade i hög grad var polymorf, dvs. blandad.

Den tvärsnittsundersökning som gjordes på uppdrag av KAIK hade till syfte att kartlägga kriminaliteten under 1%0-talet. Undersökningen inne­håller en statistisk kartläggning av anstaltsklientelet en viss dag, den 26


 


Prop. 1980/81:76                                                     92

januari 1969. Den avsåg 669 inlemerade. 60% av samfiiga var övertygade om tillgreppsbroH, medan omkring 10% dömts för brott mot liv och hälsa. Den tidigare broftsligheten bestod för 78% av dem av tillgreppsbrolt, medan 10% tidigare hade gjort sig skyldiga tiU våldsbrott. Samtliga inter­nerade hade tidigare gjort sig skyldiga till någon form av brottslighet.

Av framställningen i avsnitt 5 framgår att förmögenhetsbrotten aUtjämt är dominerande hos intemeringsklientelet. Under senare år (1972-1977) uppgår andelen våldsbrott bland de nydömda tUl 19%. Härtill kommer att 39 av de 174 domarna för förmögenhetsbrott avsåg rån eller grovt rån. Andelen huvudbrott som innehöll något slag av våld eller hot uppgick sålunda till 35 %, en klar ökning i förhållande tiU tidigare år. Vidare kan man konstatera aft sedlighetsbrotten alltjämt är få (2-3 domar per år) liksom att det är relativt ovanligt att narkotikabrott föranleder intemering (likaledes 2-3 domar per år). Såsom iUustreras av tabellerna 3 och 4 är återfallsfrekvensen hos internerade mycket hög. Av en uppföljning av dem som dömts för grövre brott år 1971 under en 3-årsperiod framgår att återfallsfrekvensen är högre beträffande förmögenhelsbrott (81 %) än vid bron mot person (72%).

I bilaga 1 återfinns en beskrivning av 35 personer beträffande viUca intemeringsnämnden år 1974 tiUstyrkt internering och som därefter dömts till sådan påföljd. Flertalet av dessa har dömts under samma år. Uppfölj­ningen avser tiden fram tiU den I juli 1978. SåviU gäller brottslighet framgår att 28 av de 35 dömts för förmögenhetsbrott som huvudbrott. Av dessa har emellertid 8 dömts för rån eller grovt rån. Av de övriga har 4 dömts för misshandel, 1 för dråpförsök och 2 för otukt med bam. Om man inkluderar otuktsbrotten har 15 av de 35 dömts för huvudbroll som innefat­tar övergrepp mol person. Samtliga har gjort sig skyldiga till dl flertal tidigare brott. Av dem som dömts för våldsbrott inkl. rån har 10 personer tidigare dömls för sådana brott. De 2 som dömts för otukt har också lidigare dömts för liknande brott. 24 av de 35 har återfallit i brott som föranlett återintagning, de flesta inom loppet av de närmaste sex månader­na efter övergången tiU vård utom anstalt. Av de 11 som inte återfallit har interneringen upphört i eft fall och 3 har avlidit. För dem som inte återfallit har vården utom anstalt pågått i ett fall under 2 1/2 år, i två fall under 2 år, i ett fall under 1 år, i ett fall under 10 månader och i ett faU under ett halvt år. I ett faU hade vederbörande frigivits strax före den 1 juli 1978.

Av en specialstudie som utförts inom Brottsförebyggande rådet (BRÅ) rörande dem som dömts tiU intemering år 1976 framgår följande.' Beträf­fande de 38 personer som år 1976 för första gången dömdes tiU intemering var huvudbrottet förmögenhetsbrotl i 22 faU, varav i 6 faU rån eller grova

' Siffrorna rörande dem som dömts till fortsatt intemering med stöd av 34 kap. I § I BrB överensstämmer inte hell med tabell 5 beroende på att BRÅ :s siffror avser domar i första instans, medan intemeringsnämndens, som fidigare har framhållits, avser lagakraftvunna domar.


 


Prop. 1980/81:76                                                     93

rån. 10 av de förstagångsdömda hade gjort sig skyldiga tiU våldsbrott, 3 till sedlighetsbrott och 3 till narkotikabrott. Av dem som begått brott medan de var intagna i anstalt för avtjänande av interneringsslraff hade 102 begått förmögenhetsbrotl, varav 8 rån, 14 hade begått våldsbrott, 5 narkotika­brott och 5 trafikbrott. Av dem som vårdats utom anstalt och på grund av nya brott dömdes till återintagning hade 138 gjort sig skyldiga lill förmö­genhetsbrott, varav 8 rån, 24 hade dömts för våldsbrott, 1 för sexualbrott, 12 för narkotikabrott och 2 för trafikbrott.

Av de 38 nyssnämnda förstagångsdömda år 1976 hade, om man räknar rån som våldsbrott, 22 dömts för annat än förmögenhetsbrotl. Däremot utgör formögenhetsbrotten den hell dominerande kriminaliteten för dem som har begått brott under anstaltstid eller i samband med vård utom anstalt.

Sammanfattningsvis kan man konstalera en klar procentuell ökning un­der senare år för brott med våldsinslag bland den kriminalitet som föranlett internering. Förklaringen är sannolikt att man numera i ökad utsträckning undviker att döma till internering för mindre allvarliga förmögenhetsbrotl.

6.2 Hälsotillstånd och sociala förhållanden

De flesta av dem som döms till intemering första gången är vid domen i åldrarna över 30 år. Av dem som under åren 1965-1974 nyintagits för internering var sålunda 6% 21-24 år, 31% 25-29 år, 44% 30-39 år och 19% 40 år eller mera. Av de 87 personer som under åren 1975-1977 nyintogs var 3 i åldrarna 21-24 år, 24 i åldrama 25-29 år, 46 i åldrarna 30-39 år 14 40 år eller mera. Detta innebär att det under senare tid har skett en viss förskjutning mot åldersgruppen 25-39 år, som numera alltså inrymmer 80% av förstagångsklienleld.

Så gott som alla undersökningar som gjorts belräffande internerade visar alt det rör sig om dl klientel med bristande stabilitet i uppväxtmiljön, tidiga beteenderubbningar och bristande social anpassning i vuxenlivet. Ofta har de psykiska störningar. Vidare är alkohol- och narkotikamissbruk ytterst vanligt.

Tömqvist gjorde på uppdrag av säkerhetsanstaltsutredningen en genom­gång av dem som år 1953 undergick förvaring. Han konstaterade att de i flertalet fall hade haft en ogynnsam uppväxttid och att många mycket tidigt visat beteenderubbningar. 77% kunde betecknas som fysiskt friska. Med det psykiska hälsotillståndet var det betydligt sämre ställt. Sålunda hade 31 % någon gång vårdals på psykiatrisk klinik, sinnessjukhus eller sinnes­sjukavdelning inom fångvården. Omkring 20% kunde betecknas som un-derbegåvade. Del psykiatriska vårdbehovet bedömdes vara mycket stort. 80% missbmkade sprit. Sammanfattningsvis uttalade Tömqvist att så gott som samtliga förvarade kunde karakteriseras som "kriminella psyko­pater".


 


Prop. 1980/81:76                                                                   94

I KAlK:s ovannämnda kartläggning av 1969 års anslaltsklientel fastslogs också att många av de internerade haft en instabil uppväxtmiljö. Bara 10% hade högre skolutbildning än folkskola. Hälften hade gjort militärtjänstgö­ring. Övriga hade i slor utsträckning frikallals på grund av psykiska be­svär. Omkring 70% hade tidigare varit föremål för såväl åtgärder av icke frihetsberövande karaktär som anslaltsvård. Endast 12% var gifta. Vid det senaste brottet hade en tredjedel haft arbete och bostad, en tredjedel saknat arbete men haft fast bostad och återstående tredjedel saknat såväl arbete som bostad. Det fysiska tillståndet betecknades för 80% som gott, 45% kunde anses vara missbmkare. Av dessa var 220 alkoholister, 41 narkomaner och 33 missbrukade såväl sprit som narkotika.

I kriminalvårdsberedningens betänkande (SOU 1972:64) Kriminalvård fmns vissa uppgifter om intemeringsklienldd inom frivården. Sålunda sägs del där att man räknat med att omkring 75-80% av inlerneringsklien­telel var alkoholmissbmkare. Vidare framgår alt bostadssituationen för de internerade var mycket dålig. Enligt en undersökning hade sålunda endast 10% egen bostad. En annan i betänkandet redovisad undersökning an­gående internerade i Göteborg visade att endast en tredjedel levde av arbetsinkomst, medan en tredjedel levde på socialhjälp. 12% var pensionä­rer, med en medelålder på 53 år.

Av den i bilagan 1 redovisade genomgången av 1974 års internerade framgår beträffande deras psykiska hälsotillstånd bl.a. följande. 23 av de 35 har i läkarutlåtande betecknats som alkohol- och/eller narkotikamiss­brukare. Av dessa missbrukade 10 alkohol, 4 narkotika och 9 såväl alkohol som narkofika. Hälften - 17 personer - har betecknats som karaktärsav­vikande, psykopater, eller, med en modemare diagnos, persona patholo-gica, 3 har uppgetts lida av neuroser och 2 har ansetts vara underbegåvade. Majoriteten av dem som åsatts någon av dessa psykiatriska diagnoser har dessulom noterats som missbmkare. Endast 6 personer har betecknats såsom vare sig psykiskt avvikande eller missbrukare. Dessa 6 har alla gjort sig skyldiga till allvarliga förmögenhetsbrott (2 har dömls för postrån och de övriga 4 för omfattande bedrägerier).

Åtskilliga av de drag som utmärker intemeringsklientelet - dålig upp­växtmiljö, alkohol- eller narkotikamissbmk samt psykiska avvikelser -återfinns också hos många av dem som döms till tidsbestämda frihetsstraff. Det måsle dock fastslås att de inlemerade - i vart fall det äldre klientelet — i högre grad än anstallsklienlelet i övrigt präglas av psykiska och sociala skador. Enligt uppgifi från intemeringsnämnden och kriminalvårdsper­sonal visar emellertid de senaste årens utveckling att de yngre nydömda internerade, vilka ofta fått långa minsta tider för grova brott, är mindre socialt utslagna och psykiskt störda än det äldre klientelet. Samtidigt finns en tendens hos domstolarna att döma äldre internerade som begår mindre allvarliga brott till skyddstillsyn eller fängelsestraff i stället för återintag­ning lill internering. Allmänt kan sägas att, med hänsyn till att fängelse-


 


Prop. 1980/81:76                                                     95

klientelet blivit allt mera belastat, skiUnaden mellan internerings- och fängelsedömda i förevarande hänseenden i dag torde vara avsevärt mindre än lidigare. Man bör i sammanhanget också beakta att läkamndersökning (§ 7-intyg) är en fömtsättning för ådömande av intemering. I realiteten föregås intemering ofta av en fullständig rättspsykiatrisk undersökning. Interneringsgruppens psykiska tillstånd blir därför bättre belyst än den övriga anstaUspopulationens.

6.3 Anstaltsplacering, behandling och frigivning

Behandlingen av förvarade och internerade försiggick urspmngligen i särskilda säkerhetsanstalter. Från början var fångvårdsanstalten i Norrkö­ping den enda säkerhetsanstalten. År 1940 togs HaU-anstalten i bmk. Denna anstalt är den enda som byggts direkt för förvarings- och inteme­ringsklientelet. Hall byggdes med både slutna och öppna avdelningar och goda möjligheter till sysselsättning. Sålunda fanns både tvätteri- och snickerilokaler. Vidare sysselsattes de intagna med jordbraks-, skogs- och trädgårdsarbete. Då intemeringsklientelet efter ikraftträdandet år 1946 av 1937 års lagstiftning väsentligt ökade i antal togs också fångvårdsanstal-tema i Karlstad, Kalmar och Västervik i bruk som säkerhetsanstalter. Vidare fanns vissa kolonier. Behandlingen av intagna på säkerhetsanstal-tema avvek i vissa hänseenden från vad som gällde för andra anstaltsin­tagna. Enligt lag skulle sålunda behandlingen av forvarade utformas efter hörande av psykiater. Medicinska och psykiatriska synpunkter kom också alt spela en stor roll vid planläggning av anstaltsbehandling och eftervård. Möjlighet till permission för de förvarade infördes först år 1946.

Säkerhetsanstaltsutredningen förklarade i sitt betänkande år 1953 att behandlingsresursema för de forvarade var otillräckliga. Man konstatera­de att det rådde en besvärande arbetsbrist på vissa anstalter, vilket var särskilt olyckligl med hänsyn till det påfallande behovet av arbetsträning för detta klientel. Vidare uttalade man att de förvarade, som var socialt tungt belastade och till övervägande del bestod av abnorma personer, uppenbarligen behövde ständig psykiatrisk tillsyn samt att det fanns ringa möjligheter att erhålla adekvat sådan. Vidare påtalades brister i öppenvår­den. Utredningen föreslog att man skuUe koncentrera klientelet till en enda anstalt - Hall - som skulle uppdelas på skilda avdelningar. Behandlingen borde ha en i första hand medicinsk inriktning och anstalten borde utrustas med såväl lokaler som en personalstab som kunde tillgodose de medicins­ka önskemålen.

En viss upprustning av Hallanstalten, med bl.a. en medicinsk avdelning, kom till stånd. Antalet läkare- och psykologtjänster blev emellertid, jäm­fört med utredningens förslag, klart otillräckligt och planema kom inte att förverkligas.

I kriminalvårdsberedningens betänkande år 1972 konstaterades all man


 


Prop. 1980/81:76                                                     96

för många av de inlemerade måste ställa särskilda krav på säkerhet, skydd och behandling med hänsyn tUI den intagnes psykiska tiUstånd. För andra internerade återigen hade påföljden valts mera på gmnd av den dömdes upprepade återfaU i brott än av de skäl som nyss sagts. För de sistnämnda var behandlingssituationen i stort sett densamma som för den stora gmp­pen av fängelsedömda. Skillnaden meUan de båda från behandlingssyn­punkt olika klientelgmppema var enligt beredningen mera en fråga om antalet brott än om arten av brottslighet. Det väsentliga var att båda grupperna fanns företrädda såväl bland internerings- som bland fängelse­klientelet. Utredningens förslag utmynnade också i att man skulle skapa ett anstaltssystem som oavsett ådömd påföljd skapade gynnsammast möj­liga fömtsättningar för den frigivnes anpassning till samhällslivet. Vid kriminalvårdsreformens genomförande den 1 juli 1974 avskaffades special-anstalterna för de internerade.

Enligt KvaL skaU den som undergår internering placeras företrädesvis i riksanstalt. När så behövs för en ändamålsenlig förberedelse av övergång fill vård utom anstalt fär han överföras fiU lokalanstalt (6§). Beträffande den som undergår intemering med en minsta tid av ett år eller mer skall frågan om överförande till lokalanstalt prövas senast fyra månader före den dag överförande fiU vård utom anstalt tidigast kan ske. (10§ kungörel­sen [1974: 248] med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av KvaL).

Enligt 7§ tredje stycket KvaL i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1979 (prop. 1978/79: 62, JuU 1978/79: 115 rskr 1978/79: 90) skall den som döms fill internering med minsta tid av två år eller mer placeras i sluten anstalt, om det med hänsyn till att han saknar fasl anknytning Ull riket eller till arten av hans brottslighet eller eljest kan befaras att han är särskilt benägen att avvika och fortsätta en brottslig verksamhet av särskilt allvarlig karak­tär. Placering i öppen anstalt kan dock ske, om det krävs för ändamålsenlig förberedelse av överföring till vård ulom anstalt eller om det eljest förelig­ger synnerliga skäl för en sådan placering. För denna kategori gäller också att korttidspermission får beviljas endast om synnerliga skäl föreligger. (32 § KvaL). I övrigt kan intemerad beredas permission på samma villkor som andra anstaltsintagna. Han kan sålunda förutom korttidspermission erhålla s.k. frigivningspermission för förberedande av övergång till vård utom anstalt. Han får dock inte erhålla sådan permission före den dag då överförande till vård utom anstalt tidigast kan ske. Vidare kan han enligt 34 § KvaL, om särskilda skäl föreligger, få tillstånd att vistas utanför anstalt för all bli föremål för särskilda åtgärder som kan antas underlätta hans anpassning i samhället. Enligt samma regler som gäller för övriga intagna kan också intemerad fä möjlighd till s. k. frigång (11 § KvaL).

Intagna som avses i 7§ tredje stycket KvaL - s.k. 7:3:or - utgörs främst av lagöverträdare som ägnat sig åt organiserad eller systematisk kriminell verksamhet av särskilt samhällsfarlig natur, inte sällan med inter­nationell anknytning t.ex. grov narkofikabrottslighet. Fr.o.m. år 1979


 


Prop. 1980/81:76                                                     97

avses bestämmelsen, efter tidigare nämnd lagändring, i något ökad ut­sträckning omfatta även intagna som har ägnat sig åt organiserad eller systematisk kriminell verksamhet av särskilt samhällsfarlig art utan att brottsligheten har intemationell anknytning eller avser grova narkotika­brott. Som exempel nämns väpnade bank- eller postrån samt annan förmö­genhetsbrottslighet vid vilken gärningsmannen visat hänsynslöshet t. ex. genom att använda sprängmedel.

F. n. placeras de allra flesta intemeringsdömda på någon av de slutna riksanstaltema Hall, Kalmar eller Norrköping. På dessa anstaUer vistas även fängelsedömda med jämförelsevis långa straff. För den som tidigare har dömts till intemering och har kortare minsta tid än ett år kan placering på lokcilanstalt ifrågakomma, såvida inte vederbörande anses farlig eller rymningsbenägen. Slutligen har man en gmpp internerade med verkligt långa minsta tider som av säkerhetsskäl är placerade på specialavdelning­arna vid Kumla-, Hall- och Norrköpingsanstalterna.

Korttidspermission beviljas enligt krinimalvårdsstyrelsens praxis för in­ternerade liksom för fängelsedömda i regel efter fyra månaders anstaltsvis­telse för dem som är intagna på lokalanstalt eller öppen riksanstalt. För dem som är intagna på sluten riksanstalt gäller en motsvarande kvalifika­fionslid av sex månader. Fråga om permission prövas beträffande intagen i lokalanstalt av regionchef och beträffande intagen i riksanstalt av styres­mannen för anstalten. När det gäUer inlemerade med en minsta tid av två år, liksom intagna som dömts till fängelse i lägst två år prövas frågor om korttidspermission av kriminalvårdsstyrelsen så länge han vårdas på sluten anstalt. Några fasta regler har man inte i dessa fall. Avgörandet är helt beroende på en samlad bedömning av omsländighetema i det särskilda fallet.

Frågor om vistelse utom anstalt enligt 34 § KvaL prövas av intemerings­nämnden. Under åren 1974-1977 har sådan vistelse beviljats för interne­rade i resp. 5, 38, 30 och 37 fall. I regel har besluten avsett placering på hem för behandling av alkolhol- och narkotikaproblem. Erfarenheten av

sådan placering beträffande detta ofta svårt nedgångna klientel kan sägas

t vara måttligt goda från rehabiliteringssynpunkt. Syftet bakom besluten

torde också i många faU ha starka humanitära inslag.

Överförande fill vård utom anstalt föregås i regel av frigivningspermis­sion. Avsikten med detta är dels att underlätta för den intagne att ordna sina förhållanden inför frigivningen, dels att pröva om tidpunkten är lämp­Ug för överförande till vård utom anstalt. Såväl frigivningspermission som överförande tiU vård utom anstalt beslutas av interneringsnämnden. I regel brukar emellertid intemeringsnämnden utnyttja sin befogenhet att överlåta till övervakningsnämnden att närmare bestämma dag för övergången med angivande av den tidigaste dag den får ske. Samtidigt bmkar övervaknings­nämnden få bemyndigande att bevilja frigivningspermission. Överföring fill vård utom anstalt initieras av övervakningsnämnden som före utgången 7    Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 76


 


Prop. 1980/81:76                                                     98

av minsta tiden och därefter minst var sjätte månad skall pröva frågan och, om den anser att sådan överföring bör ske, hemställa om detta hos inter­neringsnämnden. Ärendet kan också tas upp av övervakningsnämnden på begäran av den intagne. I sådant faU skall nämnden hänskjuta frågan till interneringsnämnden med eget yttrande.

Det är ingalunda ovanligt att frigivningspermissioner avbryts därför att den internerade begår nya brott. Vidare förekommer det att permissioner avbryts på gmnd av andra former av misskötsamhet, t.ex. sprit- eller narkotikamissbruk, dålig kontakt med övervakaren, underlåtenhet att söka arbete eller sköta erhållet sådant etc. I sådana fall brukar ny frigivningsper­mission dock beviljas inom relativi kort tid.

Överförande till vård utom anstalt sker i regel i anslutning till utgången av minsta tiden. Bland omständigheter som kan föranleda annan bedöm­ning kan nämnas rymningar, misskötta permissioner eller annan missköt­samhet inom anstalten. Förlängning kan också ske, och sker regelmässigt, i fall då vederbörande under anstaltstid begått brott som efter beslut om ålalsunderlålelse inte föranlett åtal eller också prövats av domstol utan att domstol förlängt minsta tiden. Enligt nämndens praxis sker förlängning i sådana fall dock inte med längre tid än högst sex månader, eller den kortaste minsta fid domstolen kan bestämma med stöd av 34 kap. 9 § BrB. I enstaka faU när vederbörande anses farlig, förekommer det att man föran­staltar om psykiatrisk undersökning av den intagne före överförandet till vård utom anstalt. Detta gäller främst sexualbrottslingar eller våldsbrotts­lingar som begått upprepade brott under alkoholpåverkan. 1 vissa fall har såväl permissioner som överförande tiU vård utom anstalt gjorts beroende av t. ex. antabusbehandling.

Även för dem som överförts till vård utom anstalt ställs givetvis vissa krav beträffande skötsamhel. Numera förekommer del dock ylterst sällan att återintagning i anstalt sker på gmnd av misskötsamhet som inte består i återfall i brott (jfr tabell 6). Övervakningstiderna för de internerade är i regel långa, i de flesta fall tre år (jfr tabell 8).

7   GäUande bestämmelser om villkorlig frigivning av fängelse­dömda, m. m.

Av intresse vid en jämförelse mellan fängelse och intemering (se avsnitt 8) är bl. a. de faktiska anstaltstidema i relation fill den brottslighet som olika domar omfattar. För de fängelsedömda kommer här reglema om vUUcorlig frigivning in i bilden. Med hänsyn tiU att den brottslighet som föranleder intemering som regel skulle ha föranlett fängelse i ett år eUer mer, om den påföljden i stället hade valts, är det kriminalvårdsnämndens praxis i ärenden om viUkorlig frigivning som här är av intresse. Det är


 


Prop. 1980/81:76                                                     99

nämligen kriminalvårdsnämnden som prövar frågor om villkorlig frigivning beträffande dem som dömts tiU fängelse i mer än ett år.

Villkorlig frigivning fär ske sedan två tredjedelar av strafftiden har avtjänats eller, om särskilda skäl föreligger, sedan halva tiden har avtjänats i anstalt. Villkorlig frigivning kan dock inte komma i fråga för dem som avtjänar kortare straffan fyra månader. (Förslag om en sänkning av denna tid till tre månader har förelagts riksdagen i samband med förslaget om avskaffande av ungdomsfängelse.) För den som villkorligt friges skall fastställas en prövotid. Den sk?U vara minst ett eller högst tre år eller, om återstående strafftid överstiger tre år, högst fem år. Under prövotiden står den frigivne enligt huvudregeln under övervakning. Härom kan dock be­stämmas efter vad som befinns erforderligt. I samband med beslut om villkoriig frigivning kan meddelas vissa föreskrifter som den frigivne har aft iakfta under prövotiden. Vad gäller den frigivne och hans förhåUanden, sedan viUkoriig frigivning har skett, begränsas framställningen här liU konstaterandet att vid misskötsamhet kan vaming tilldelas honom eller den vUlkoriiga friheten förklaras förverkad. Sistnämnda åtgärd har den inne­börden att han återtas i anstalt för att avtjäna vad som återstod av straffti­den, när han villkorligt frigavs. Återstoden av straffet anses då som nytt straff med avseende på frågan om villkorlig frigivning. Vid verkställighet av enbart straffåterstoden får viUkoriig frigivning dock äga mm oberoende av strafftidens längd och utan att halva eller två tredjedelar av strafftiden behöver avvaktas. Frigivning kan således i sådant fall ske efter mycket kort anstaltstid. Döms den frigivne till fängelse för nya brott och förklarar domstolen samtidigt den vilUcoriigt medgivna friheten förverkad, läggs strafftidema samman och tiderna, då vilUcoriig frigivning åter får ske, beräknas på grundval av den sammanlagda strafftiden.

F. n. kan som princip anses gälla att den, som är intagen i anstalt och inte har kommil i åtnjutande av halvtidsfrigivning, blir villkorligt frigiven på två tredjedelsdagen eller den senare dag då hans frigivningsförhållanden är tUlfredsställande ordnade. I sistnämnda fall beviljas han regelmässigt fri­givningspermission fr.o.m. två tredjedelsdagen för aU fä tillfälle att själv medverka fill att ordna sin frigivningssituation.

Praxis när det gäller frigivning efter halva tiden innebär numera att intagna med långa straff i regel vilUcoriigt friges på halvtidsdagen. Med långa straff avses i detta sammanhang i princip strafftider på 2 år och 6 månader eller mera.

För det unga klientelet - till vilket i regel räknas dem som ännu inte fyllt 23 år vid tiden för brottets begående - anser kriminalvårdsnämnden en strafftid på 1 år och 6 månader eller mera som en lång tid. Samma principer fillämpas också för dem som är äldre till åren. Någon fasl åldersgräns kan inte anges. Redan för dem som befinner sig i 50-årsåldem har det ibland ansetts särskilt mofiverat att medge fidig frigivning.

För att förebygga orättvisor gentemot dem med strafftider strax under


 


Prop. 1980/81:76


100


dem som normalt föranleder halvtidsfrigivning tar nämnden i sådana fall viss hänsyn till hur långt det faktiska frihetberövandet blir i förhållande till det fall då en intagen med en strafftid på 2 år och 6 månader (1 år och 6 månader) friges på halvtidsdagen. Kriminalvårdsnämndens nu berörda praxis illustreras av nedanstående diagram där linjen C E beskriver halv-fidsfrigivning och A H två tredjedelsfrigivning.

straff­tid

4 år

5 &r

2 är

1 är ..


1 4r


2 är


5 4r


4 är


Villkorlig frigivning

Sträckningen A B C D E beskriver frigivningspraxis för unga. Den lodräta linjen mellan B och C (från I år 1 månad 16 dagar till 1 år 6 månader) föranleds av önskemålet att förhindra att den som t. ex. ådömts fängelse i 1 år 3 månader och normalt skulle friges på två tredjedelsdagen (således efter 10 månader) inte skall behöva sitta inne längre än den som avtjänar 1 år och 6 månader och friges på halvtidsdagen. dvs. efter 9 månader.

Sträckningen A B F D E beskriver på motsvarande sätt praxis för normalklientelet. Den lodräta linjen mellan F och D representerar strafftider på 1 år 10 månader och 16 dagar resp. 2 år och 6 månader. Riktpunkten för frigivningen är här således 1 år och 3 månader.

Det fmns emellertid skäl att understryka att kriminalvårdsnämnden när det är fråga om strafffidsjämförelse i ett frigivningsärende inte följer någon strikt avtrappningsregel. Hänsyn måste nära nog regelmässigt las till sär­skilt förekommande tidsfaktorer i de olika ärendena.


 


Prop. 1980/81:76                                                    101

Beträffande en kategori intagna lillämpas inte nu redovisad praxis. Det gäller sådana intagna som har dömts till fängelse lägsl 2 år för grov narkotikabrottslighet eller i övrigt för grova brott som utgör led i yrkes­mässigt eller på annat sätt i organiserade former bedriven kriminell verk­samhet, ofta med intemationell anknytning. Ordalagen är hämtade från prop. 1972:67 med förslag till åtgärder mot narkotikamissbruket. Enligl riksdagens beslut på gmndval av denna proposition iakttar kriminalvårds-nämnden största återhållsamhet vid hälftenfrigivning av personer tillhöran­de nu beskrivna klientel.

1972 års riksdagsbeslut avsåg sålunda främst personer som gjort sig skyldiga till allvarlig narkotikabrottslighet, men även andra grova brott som ingår som led i ykresmässig eller organiserad kriminell verksamhet. 1 fråga om dem som har ådömts fängelse 2 år eller längre tid söker kriminal­vårdsnämnden nu med ledning av främst domen i målet bilda sig en uppfattning om brottslighetens art. Det är givetvis inte fråga om någon ny prövning av det avdömda målet. Endast om det klart framgår av tillgäng­liga handlingar att den brottslighet varom den dömde genom domen har övertygats är av den karaktär som har avsetts med riksdagens beslul, anser sig nämnden böra hänföra honom till dem för vilka en strängare bedömning skall gälla. Till denna kategori har förts, fömtom sådana som har blivit dömda för grov narkotikabrottslighet, bl.a. personer med anknytning till internationella ligor som ägnat sig åt växelbedrägerier, pälsstölder eller bankrån. En förhåUandevis stor del av denna grupp utgörs av utländska medborgare som - utöver fängelsestraffet - har ådömts förvisning. I det tidigare redovisade diagrammet representerar linjen G H kriminalvårds­nämndens praxis beträffande sistnämnda klientel.

1 anslutning till vad som nu sagts kan det finnas skäl alt något beröra förhållandena för övriga intagna som avtjänar straff för narkotikabrolls­lighet. Riksdagens akluella beslut omfattar alltså endast dem som har dömts till fängelse 2 år eller längre tid. Sedan statsmaktema gjort denna gränsdragning, är de som har ådömts lägre straff för narkotikabrottslighet inte föremål för någon form av särbehandling i frigivningshänseende i kriminalvårdsnämndens praxis.

I detta sammanhang bör något också sägas om praxis i nådeärenden beträffande dem som ådömts livstids fängelse. Regelmässigt får den som ådömts sådan påföljd för t. ex. mord genom nåd straffet omvandlat till viss tids fängelse. Tiden bestäms därvid vanligen fill mellan 12 och 16 år. Pä det nya straffet fillämpas vanliga frigivningsregler dvs. kriminalvårdsnämden beslutar som regel om halvtidsfrigivning.


 


Prop. 1980/81:76                                                    102

8   Internering jämfört med fängelse

8.1 Förutsättningarna för intemering resp. fängelse

När det gäller fömtsättningama för valet av påföljd skiljer sig internering från fängelse bl. a. därigenom alt man vid prövning av om intemering skall ådömas enligt lag skall ta hänsyn till bl.a. den tilltalades sinnesbeskaffen­het och levnadsomständigheter samt risken för fortsatt brottslighet.I sist­nämnda hänseende torde bedömningen huvudsakligen gmndas på aktuell och tidigare kriminalitet. Även om.tidigare kriminalitet inte är en direki förutsättning för ådömande av intemering, visar erfarenheten att påföljden praktiskt tagel endast tillämpas på ålerfallsbrottslingar. Även de som döms fill längre fängelsestraff, i vart fall för förmögenhetsbrott, har emellertid i regel gjort sig skyldiga till tidigare brott. Enligl KAIK:s tvärsnittsunder­sökning från år 1969 hade endast 550 av samtliga 2 888 fängelseintagna eller 19% inte tidigare gjort sig skyldiga till brott, många hade dömls vid upprepade tillfällen. Den utveckling mot en ökad användning av kriminal­vård i frihet som ägt mm sedan dess har säkerligen medfört alt de som nu döms till fängelse - med undantag för dem som av särskilda allmänpreven­tiva skäl mer regelmässigt döms till frihetsstraff t.ex. för rattfylleri - är avsevärt mer brottsligt belastade än tidigare.

Av redogörelsen i avsnitt 6 framgår att de internerade ofta är mycket socialt och psykiskt nedgångna. Det är svårt att bedöma vilken betydelse sinnesbeskaffenheten, sådan den redovisas i den tillgängliga person­utredningen, har tillmätts vid påföljdsvalet. I den mån läkaren uttalat att vederbörande på gmnd av sin sinnesbeskaffenhet måsle anses farlig och därför rekommenderat internering har detla sannolikt haft stor betydelse för domstolens ställningstagande. Sådana uttalanden är emellertid tämli­gen sällsynta. Den ökade användningen av frivårdspåföljder har som lidi­gare nämnis också medfört att fängelsedömda generellt sett nu lorde vara mera socialt och psykiskt belastade än tidigare. Missbruk av droger har likaså bidragit till att det psykiska hälsotillståndet är dåligt bland åtskilliga andra anstaltsintagna än de internerade. Enligl kriminalvårdsstyrelsens uppfattningar var sålunda år 1976 ca 28% av samtliga anstaltsintagna drogmissbrukare. Siffran är osäker men troligen i underkant. Även om de som dömts lill intemering alltjämt kan karakteriseras som del svåraste kriminellt och socialt belastade klientelet, har sålunda skillnaden mellan dessa och dem som dömts till långa fängelsestraff under senare år minskat avsevärt.

Av stor betydelse för frågan om intemering skall ådömas första gången är givelvis det akluella brottets beskaffenhet. Av lagtexten framgår att fängelse i lägsl två år skall kunna följa på brottet. Delta kriterium är i och för sig lätt uppfyllt med tanke på alt de flesta brott för vilka fängelse brukar ifrågakomma, med undanlag för bl. a. rattfylleri, kan medföra delta straff.


 


Prop. 1980/81:76                                                    103

Rätt ofta är emellertid två års fängelse straffmaximum. Detta gäller t. ex. misshandel, stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel, bedrägeri, häleri och narkotikabrott, i den mån brotten ej bedöms som grova. Intemeringsnämn­den - vars yttrande i regel följs av domstolarna - bmkar inte fillstyrka internering, om brottsligheten är av mindre allvarlig karaktär. 1 vissa fall kan emellertid det aktuella brottet, även om det i sig själv är mindre allvarligt, framstå som graverande, om den filltalade tidigare gjort sig skyldig till grov kriminalitet och den aktuella brottsliga aktiviteten begrän­sats på gmnd av tillfälligheter. Av stor betydelse anses då vara hur snabbt återfallet skeU.

Av tillgänglig statistik framgår att samtliga som första gången dömts till internering gjort sig skyldiga fill allvarliga brott. Av 1974 års fall hade de allra flesta förmögenhetsbrottslingar, med undantag av dem som gjort sig skyldiga till rån, dömts enligt den strängare skalan för brottet, dvs. grovt brott. 3 personer hade dömts för "vanlig" misshandel, men hade alla tidigare upprepade gånger gjort sig skyldiga till våldsbrott. 3 personer hade dömts enligt den vanliga skalan för stöld (2 fall) resp. häleri och urkunds­förfalskning. Dessa hade emellertid tidigare dömts resp. 19, 12 och 17 gånger för förmögenhetsbrott. Av dem som år 1976 dömts för förmögen­hetsbrott till intemering första gången hade samtliga utom två gjort sig skyldiga tiU grovt brott, i regel grov stöld.

De 666 pesoner som år 1976 dömts till fängelse över ett år fördelar sig efter huvudbrott på följande saft: 28% har dömts för narkotikabrott, 17% för rån, 14 % för våldsbrott, 10 % för grov stöld, 9 % för bedrägeribrott, 8 % för sedlighetsbrott, 5 % för varusmuggling (i regel av narkotika) och 8 % för övriga brott. Även längre fängelsestraff föratsätter sålunda i regel ett allvarligare brott. En iögonenfallande skiUnad är emellertid den höga ande­len narkolikabrolt. Enligt fast domstolspraxis bmkar påföljden för sådana brott bli tidsbestämt fängelsestraff.

En omständighet som i praktiken ofta har avgörande betydelse vid valet mellan intemering och fängelse är den tilltalades ålder. 1 förarbetena till BrB har uttalats att intemering i princip inte bör förekomma för yngre lagöverträdare. Intemeringsnämnden är i enlighet härmed mycket restrik­tiv med att tillstyrka intemering för lagöverträdare under 25 år Ofr Sv JT 1%9 s. 273).

8.2 De faktiska anstaltstiderna

Av stort intresse vid en jämförelse mellan fängelse och intemering är som tidigare nämnts de faktiska anstaltstidema i relation till brottsligheten. För de fängelsedömda kommer här reglema om viUkorlig frigivning in i bilden. Med hänsyn tiU att den brottslighet som föranleder intemering som regel skulle ha föranlett fängelse i ett år eller mer, om den påföljden i stället hade valts, är det kriminalvårdsnämndens praxis i ärenden om villkorlig frigivning som är av intresse.


 


Prop. 1980/81:76                                                    104

En redogörelse för gäUande bestämmelser om villkorlig frigivning och om kriminalvårdsnämndens nu berörda praxis har lämnats i avsnitt 7.

Vid en jämförelse mellan de fakfiska anstaltstidema vid intemering och fängelse stäUda i relation tiU brottsligheten kan man utgå från den minsta tid för anstaltsvården som har besiämts i intemeringsdomen. Som redovi­sats i avsnitt 6.3 överförs nämligen den internerade nära nog regelmässigt tUl vård utom anstalt vid minsta tidens utgång. Att direkt jämföra de minsta tiderna med för samma brottstyp utdömda fängelsetider är emellertid ändå tämligen meningslöst med hänsyn till de många olika faktorer som spelar in vid straffmätningen. Längden av ett fängelsestraff är - liksom minsta tiden vid intemering - beroende på om det avser ett eller flera brott och grovheten av dessa. Också när det gäller fängelse utmäts tiderna i viss mån med hänsyn tiU tidigare brottslighet, även om den särskilda straffskärp­ningsregel för återfaU som tidigare fanns i 26 kap. 3§ BrB numera är upphävd. Straffskärpning sker i stäUet inom ramen för gällande straffska­lor, företrädesvis om brottet i sig självt förskyller ett straff som ligger i den nedre delen av straffskalan. I regel brakar dock skärpningen vara måttlig. Vidare finns anledning räkna med att domstolama i varierande utsträck­ning i praktiken också tar viss hänsyn tiU att vederbörande sannoUkt kommer att villkorligt friges vid utgången av två/tredjedelen av strafftiden och, i vissa fall, redan efter halva strafftiden. Denna föratsättning saknas vid internering, där ju minsta tiden måste avtjänas. Slutligen har man vid fastställande av minsta tiden för intemering sannolUct inte sällan haft anledning att beakta att gärningsmannen på grand av viUkorlig frigivning från tidigare ådömt fängelsestraff har en straffåterstod, vilken på gmnd av tiUämpning av 34 kap. 1 § 3 BrB kommer att innefattas i intemeringspåfölj­den.

Om sålunda en direkt jämförelse av utdömda tider för samma brott inte låter sig göras vet man dock av erfarenhet att domstolarna när de fast­ställer minsta tid vid intemering i regel söker viss vägledning från den strafftid man skulle ha utmätt, om man valt att döma till fängelse med hänsynstagande tiU möjligheten tiU viUkoriig frigivning för det aktuella brottet och eventuellt förverkande av tidigare medgiven sådan. En väsent­lig skillnad är därvid att man vid internering oavsett brottet kan bestämma en minsta tid av lägst ett och högst tolv år, medan maximum i straffska­loma för fängelse för sådana brott som brakar föranleda intemering sträcker sig från sex månader till tio år, med undantag av bl. a. mord där det strängaste straffet är livstid. Om gärningsmannen döms för flera brott kan emeUertid med stöd av 26 kap. 2 § BrB straffmaximum för det svåraste brottet överskridas med högst två år. Fängelsetiden får dock inte överstiga de högsta straffen sammanlagda med varandra. Det kan vara av intresse att jämföra utdömda minsta tider med straffskalan för det aktuella brottet. Nedan följer en förteckning över minsta tider som utdömts år 1976.


 


Prop. 1980/81:76                                                                  105

den, om de inte har dömts för vissa grova brott, främst allvarlig narkotika­brottslighet som utgör led i en yrkesmässig eller på annat sätt i organisera­de former bedriven kriminell verksamhet. Om strafftiden är 10 eller 12 år friges alltså vederbörande normalt efter 5 resp. 6 år. Av det sagda framgår att det är främst när minsta tiden för intemeringsstraff överstiger 5 eller 6 år, som anstaltstiden med oförändrad frigivningspraxis i realiteten måste bli längre än vid ett fängelsestraff där den maximala straffskalan använts. Minsta tider överstigande 5 år är ovanliga. Såvitt framgår av intemerings­nämndens handlingar dömdes år 1976 3 personer och år 1977 6 personer första gången till internering med en minsta tid om 5 år eller mera. Möjligen kan del röra sig om ytterligare någon person, bl. a. kan det tänkas att någon dömts utan intemeringsnämndens hörande. Fallen redovisas nedan.

7976

1)   A, 31 år, dömdes för grovt rån (pistolhot), narkotikabrott m.m. till intemering med minsta tid av 5 år. Domen omfattade också tidigare fängel­sestraff, av vilket återstod ca två månader. A hade tidigare gjort sig skyldig tiU omfattande förmögenhetsbrottslighet.

2)   B, 27 år, dömdes för mord fill intemering med en minsta lid av 9 år. Av handlingama framgick att B i samband med alkoholförtäring visade stor farlighet. Han hade tidigare dömts för våldsbrott under alkoholpåverkan.

3)   C, 34 år, dömdes för mord och försök fill utpressning till intemering med en minsta tid av 10 år. Han hade fidigare dömts för bl. a. ansfiftan till mordbrand och grovt bedrägeri.

1977

4)   D, 32 år, dömdes för rån, olaga hot och biltillgrepp till internering med en minsta lid av 5 år. Domen omfattade också tidigare fängelsestraff, av vilket viss tid återstod. D hade tidigare dömts för grova förmögenhets-broft.

5)   E, 27 år, dömdes för grovt rån m.m. till intemering med en minsta lid av 5 år. Han hade tidigare dömts till fängelse 6 år för grovt rån. Straffet hade delvis avtjänats och den lidigare domen förordnades omfattas av interneringsdomen.

6)   F, 35 år, dömdes för grovt narkotikabrott m. m. fill intemering med en minsta tid av 5 år. Han hade tidigare dömls för narkotikabrott.

7)   G, 37 år, dömdes för försök till mord, grovt rån m.m. (skott mot polisman, bankrån med pistolhot) till intemering med en minsta tid av 6 år. Han hade en straffålerslod om 2 år 6 månader av tidigare ådömt fängelse­straff som förordnades ingå i interneringen. Han hade f. ö. dömts 8 gånger tidigare, huvudsakligen för förmögenhetsbrott.

8)   H, 39 år, dömdes för dråp, grov stöld m. m. till intemering med en minsta tid av 7 år. Han hade en straffåterstod om ca 6 månader av fidigare ådömt fängelsestraff som förordnades ingå i interneringen. Han var myc­ket svårt kriminellt belastad och hade lidigare varil förvarad.


 


Prop. 1980/81:76                                                    106

9) 1, 40 år, dömdes för mord lill intemering med minsta tid om 10 år. Han hade tidigare vid ett flertal tillfällen dömts för vålds- och förmögen­hetsbrotl och senasi år 1972 tiU sluten psykiatrisk vård för mord, från vilken vård han skrivits ut år 1976.

I samtliga ovannämnda fall hade intemeringsnämnden tillstyrkt interne­ring. En jämförelse mellan de utdömda minsta tidema och straffskalorna för fängelse under hänsynstagande lill vad tidigare nämnts om praxis i ärenden om nåd och villkorlig frigivning synes ge vid handen att motsva­rande anstaltstider inte alltid är möjliga att uppnå med fängelse. Även om domstolama dömer ut absolut maximalt straff i dessa fall - vilket i och för sig är osannolikt - ger halvtidsfrigivning och nådepraxis beträffande livs-fidsdömda till resultat att i fallen 2, 3, 8 och 9 ett fängelsestraff med all sannolikhet skulle innebära kortare anstaltstid. Detsamma torde gälla även fall 4, om straffåterstoden var mindre än ett år. I sammanhanget bör dock anmärkas alt det förekommer att nåd beviljas även vid intemering, om minsta tiden är mycket lång.

8.3      övervakningstider

Övervakningstidema är i regel väsentligt längre för den som dömts tiU intemering än för den fängelsedömde. Intemering upphör i regel sedan övervakningen pågått under en sammanhängande tid av tre år. Detta gäller oavsett längden av minsta tiden. Vid villkorlig frigivning från fängelsestraff kan som tidigare har nämnts prövotiden enligt 26 kap. 10 § BrB fastställas tUl minst ett och högsl tre år eller, om straSfåterstoden överstiger tre år, högst fem år. I det övervägande antalet fall bestäms prövotiden till ett år. Längre tider förekommer huvudsakligen vid långa fängelsestraff. Om över­vakning inte erfordras, kan övervakningsnämnd besluta att sådan inte skaU äga ram trots att prövotiden fortgår. Någon motsvarande bestämmelse finns inte beträffande dem som på grand av intemeringsdom vårdas utom anstalt. Om övervakning inte längre är erforderlig beträffande intemerad skall påföljden upphöra. Det krävs dock särskilda skäl för att detta skall få ske efter kortare tid än tre år utom anstalt.

Liksom den internerade som vårdas utom anstalt kan återintas på grand av annan misskötsamhet än återfall i brott kan vUlkorligt medgiven frihet från fängelse förklaras förverkad, om den frigivne allvarligt åsidosätter sina åligganden och det kan antas att han inte skaU låta sig rättas av andra åtgärder som övervakningsnämnden kan vidta. Sådant förverkande före­kommer sällan liksom det numera sällan förekommer att intemerad återin­tas av annan anledning än att han begått nytt brott (jfr tabeU 6).

8.4      Återfall i brott

När det gäller verkan av återfall i brott innan påföljden verkställts till fiiUo fmns det avsevärda skUlnader mellan dem som dömts till fängelse och


 


Prop. 1980/81:76                                                    107

internering. För den fängelsedömde bestäms påföljden - såväl arten av påföljd som, om nytt fängelsestraff ifrågakommer, straffels längd - huvud­sakligen med tanke på det nya brottet, låt vara att man även lar viss hänsyn till tidigare brottslighet. Dd senare gäller sannolikt i högre grad om situa­tionen är sådan att interneringsstraff kan ifrågakomma. Det sagda gäller oavsett om brottet begåtts i samband med rymning eller permission under anstaltstiden eller under villkorlig frigivning. I sistnämnda fall skall dom­stolen, om vederbörande döms till nytt fängelsestraff, förklara den villkor­ligt medgivna friheten förverkad, om inte särskilda skäl talar emot det (34 kap. 4 § BrB). Under alla omständigheter är det domstolen som bestämmer såväl straffets längd som om förverkande skall ske. (1 propositionen om avskaffande av ungdomsfängelse föreslås vissa ändringar i bestämmelser­na om förverkande av villkorlig frigivning. De innebär bl.a. att presum­tionen för förverkande i 34 kap. 4 § första stycket BrB tas bort och att möjlighet införs att förverka endast del av straffåterstoden.)

Om den internerade begår nytt brott kan flera olika möjligheter tänkas. Om han är intagen i anstalt och brottet inte är alltför allvarligt, får han inte sällan ålalsunderlålelse. Intemeringsnämnden brakar avstyrka åtal, om brottet är erkänt och man kan räkna med att ingen eUer endast ringa förlängning av minsta tiden bör komma i fråga. Detta innebär dock inte att vederbörande går fri från konsekvenser av brottet. Intemeringsnämnden brakar nämligen i sådana faU besluta att överförande tiU vård utom anstalt skall ske vid en något senare tidpunkt än den ursprangligen bestämda minsla tidens utgång. Om brottet föranleder åtal, brakar domstolen nära nog regelmässigt förordna att interneringen skall avse även det nya brottet. I flertalet fall utsätter domstolen därvid en ny minsta tid med hänsynsta­gande till de gamla och nya brotten och med beaktande av hur länge vederbörande vistats i anstalt. Om särskilda skäl anses föreligga, kan domstolen underlåta att utsätta ny tid. I sådana faU brakar intemerings­nämnden, liksom vid åtalsunderlåtelse, kvarhåUa den intagne utöver mins­ta tiden. Kvarhållande av dessa anledningar brakar dock inte, som fram­hållits i avsnitt 6, ske med mer än högst sex månader, motsvarande den kortaste minsta tid domstolen kan bestämma enligt 34 kap. 9 § BrB.

För de 126 personer som år 1976 dömdes tiU fortatt intemering på grand av brott som de hade begått under anstaltstiden utsattes i 48 faU ingen ny minsta tid, trots att det i vissa fall rörde sig om grova brott. Sålunda hade t.ex. 7 dömts för grov stöld. I övrigt dominerar brott som stöld, biltill­grepp, rattfylleri eUer rattonykterhet och misshandel. 54 fick en ny minsta tid på mellan 6 månader och 1 år. Av dessa hade 20 gjort sig skyldiga till grov stöld och 8 tiU grova bedrägerier. Straffsatserna för såväl grov stöld som grovt bedrägeri är fängelse i lägst 6 månader och högst 6 år. Med hänsyn härtill och till att den ursprangliga minsta tiden i regel inte är fullt avtjänad måste man konstatera att den inlemerade i sådana fall kommit tämligen lindrigt undan.


 


Prop. 1980/81:76                                                    108

Vad åter angår de internerade som begått nytt brott efter övergång till vård utom anstalt är skillnaden gentemot de fängelsedömda mindre mar­kant. Beträffande denna kategori sker åtalsunderiåldse mera sällan. Påfölj­den blir nästan regelmässigt fortsalt intemering, med eller utan återintag­ning i anstalt. Anledning till att återintagning inle sker kan vara t.ex. alt brottet är bagatellartat eller ligger långt tillbaka i tiden eller att vederböran­des situation är sådan att vården anses bäst böra fortgå i frihet. Den villkorligt frigivne fängelsedömde skulle i motsvarande situation kunna tänkas bli dömd till böter eller skyddstillsyn. Om återintagning sker skall domstolen, liksom när det gäller den som blir dömd för brott under an­staltstid, förordna om ny minsta tid, om inte särskilda skäl är däremot. I detta fall bestäms minsta tiden huvudsakligen på grundval av brottets be­skaffenhet. Domstolamas praxis måste emellertid sägas vara något vack­lande vad gäller såväl återintagning som bestämmande av ny minsta lid.

För de 176 personer som år 1976 dömdes till fortsatt intemering med återintagning i anstalt utsattes ingen ny minsla tid i 39 fall. Det i särklass vanligaste brottet i dessa domar var stöld. Några hade dömls för misshan­del och några för narkofikabrott. Endast tre hade dömts för grov stöld och en för grovt bedrägeri. Majoriteten av dem som fått ny minsta tid - 123 personer - fick en minsta tid av mellan 6 månder och 1 år. Här finns en mycket varierad provkarta på olika brott. Bland dessa var stöld och grov stöld de vanligaste brotten (32 resp. 35 fall). 12 hade dömts för misshandel, 4 för grov misshandel, i ett faU kombinerat med olaga hot och i ett fall i kombination med försök till rån. Ytterligare 6 hade dömts för rån och en för grovt narkotikabrott. I den mån det är fråga om grövre brott, såsom grov misshandel och rån, måsle man sålunda konstatera att de utdömda minimitiderna ter sig milda, med hänsyn tiU att de understiger straffmini­mum - ett år - vid fängelse. 6 fick nya minsta tider om 2-4 år. Dessa hade dömts för grovt rån m. m. (2 fall), grovt bedrägeri m. m., allmänfarlig ödeläggelse m. m. och grovt narkotikabrott m. rh. (2 faU). Ingen fick en minsta tid överstigande 4 år. Återintagning på grund av förhållandevis lindriga brott är - till skillnad mot vad som tidigare var vanligt - sällsynt och i vart fall brukar inte minsta tiden, om sådan sätts ut, bli särskilt lång.

Sammanfattningsvis kan sägas att skillnaden vad gäller anstaltstider mellan fängelse och intemering numera i aUmänhet inte är särskill iögonen­fallande. Den möjlighet till kvarhållande under rikfigt långa tider som internering medger utnyttjas sällan och då endast vid särskilt allvarliga brott där lång minsta fid bestäms. Man kan finna exempel både på fall där påföljden ter sig sträng som fall - särskilt vid dom till fortsatt internering - där den dömde får en jämförelsevis mild dom. Däremot finns fortfarande en betydande skillnad mellan de båda påföljderna vad gäller prövo- och övervakningstider.


 


Prop. 1980/81:76                                                    109

9   Internering jämfört med sluten psykiatrisk vård

Det är väl känt att intemeringsklientelet i psykiskt hänseende och då det gäller kriminell belastning har stora likheter med de s. k. jämställdhdsfal-len, dvs. de som överlämnas fill sluten psykiatrisk vård på grund av "själslig abnormitet av så djupgående nalur, att den måste anses jämställd med sinnessjukdom". Särskill gäller detla det äldre intemeringsklientelet. Överlämnande till sluten psykiatrisk vård bygger emellertid på att man har konstaterat att det föreligger dl rent medicinskt vårdbehov. Kriterierna för denna har under senare år skärpts i praxis och kommer ytterligare att skärpas om man följer förslaget i det inledningsvis nämnda betänkandet Psykiskt störda lagöverträdare. Denna omständighet, liksom det förhållan­det att "sinnesbeskaffenheten" numera allt mer sällan torde tillmätas någon avgörande självständig betydelse vid övervägande av om interne­ring bör ådömas, har medfört alt gränsema mellan de båda påföljderna internering och överlämnande till sluten psykiatrisk vård i praktiken blivit skarpare. Även om båda påföljderna är tidsobestämda är ändå innehållet i dem helt olika. Den som överlämnas till sluten psykiatrisk vård skall sålunda behandlas helt i enlighet med de medicinska vårdlagarna och i princip skrivas ut så snart behovet av medicinsk vård upphört. Internering återigen verkställs på samma sätt som andra frihetsberövande påföljder inom kriminalvården, och utskrivning sker som tidigare redovisats efler relalivl fasta normer och med utgångspunkt i den minsta tid som bestämls med hänsyn huvudsakligen till grovheten av det begångna brottet. Såväl beträffande fömtsättningarna för ådömande som innehållet i verkställighe­ten skiljer sig sålunda internering väsentligt från påföljden sluten psykiat­risk vård.

10    Allmänt om nuvarande förhållanden

Av den officiella brottsstatistiken och inlerneringsnämndens verksam­hetsberättelser framgår tydligt att användningen av intemeringspåföljden minskat avsevärt under senare år, framför allt då det gäller förstagångsdo-mar. I de fall intemering numera ådöms första gången är i de allra flesta fall själva brottsligheten, framför allt då det aktuella brottet, avgörande. Nu­mera förekommer det knappasl alls - och i den mån del förekommer lorde det i regel bero på att verksamheten på grand av tillfälligheter avbrutits innan allvarligt brott kommit till stånd - att någon döms fill internering på grund av ett jämförelsevis lindrigt brott, framför allt om del är fråga om förmögenhetsbrott. Detta gäller även om vederbörande har en lång brotts­karriär bakom sig med åtskilliga anteckningar i kriminalregistrd.

De som redan lidigare har dömts till intemering brukar, sedan de begått nya brott, i regel få fortsalt intemering för dessa, men del förekommer


 


Prop. 1980/81:76                                                    110

numera inle sällan att domstolama i sådant fall dömer till annan påföljd, t. ex. skyddstillsyn eller fängelse, om det nya brottet inle är alltför allvar­ligt. Vidare kan man vid mindre allvarliga brott märka en större restriktivi­tet med förordnande om återintagning av dem som överförts till vård utom anstalt. Samma tendenser finns f. ö. belräffande ungdomsfängelse.

Gärningsmannens sinnesbeskaffenhet synes alltmer sällan tillmätas nå­gon självständig betydelse vid valet av internering. I sådana fall där det aktuella brotet i kombination med tidigare brott är så allvarligt att interne­ring kan ifrågakomma, anses emellertid de psykiska förutsättningarna hos gärningsmannen för denna påföljd i regel också vara uppfyllda. Visserligen torde det förhålla sig så att de inlemerade som grupp är mera socialt och psykiskt belastad än dem som döms till andra påföljder. Om man däremot ser till individerna, är det sannolikt att det bland det stora klientelet av fängelsedömda finns många som har lika stora problem i detta hänseende.

Enligt intemeringsnämndens erfarenheter är praxis mellan olika domsto­lar och olika domare mycket varierande. Sålunda fmns det vissa domstolar som ytterst sällan dömer lill intemering, medan andra mera ofta använder sig av denna möjlighet vid fall av avancerad återfallsbrottslighet.

Det är antagligt alt den minskade användningen av intemeringspåföljden till slor del beror på att domstolama tagit intryck av den debatt som förts om de tidsobestämda straffen och som under senare tid allt oftare letl till krav bl. a. i riksdagen på en översyn av intemeringsbestämmdserna. Rege­ringen har också förulskickat all en sådan översyn skall ske. Även andra faktorer kan emellertid ha inverkat på den minskade användningen av interneringspåföljden. Sålunda har säkert avskaffandet av de särskilda inierneringsanstaltema genom 1973 års kriminalvårdsreform haft viss be­tydelse i detta sammanhang.

Man kan urskilja i huvudsak tre olika kategorier som döms lill interne­ring, nämligen dels personer som främst ägnar sig åt en intensiv men måttligt avancerad förmögenhetsbrottslighet, dels sådana som gjort sig skyldiga till allvarlig och upprepad renodlad våldsbrottslighet, inbegripet sedlighetsbrott, och därigenom ansetts visa stor farlighet för annans liv eller hälsa, och slutligen en kategori av mera hårdföra och avancerade förmögenhetsbrottslingar, typ bankrånare och kassaskåpssprängare, där våldsinslag finns med i bilden och vederbörande ingalunda skyggar för alt tillgripa våld även om del primära syftet med gärningen inte är all skada någon till person. Vid sidan av den andra och den tredje huvudgruppen har under senare år också tillkommit en del inlemerade som gjort sig skyldiga till grov narkotikabrollslighet.

Anstaltstiderna vid internering sammanfaller, om inte nya brott begåtts, i regel med minsta fiden. Huruvida anstaltstiderna generellt sett är stränga­re än den fängelsepåföljd som skulle kunna följa på brottet kan man inte säkert uttala sig om; i vissa fall kan den bli avsevärt längre, i andra fall kortare. Genom att döma till intemering med verkligt lång minsla tid kan


 


Prop. 1980/81:76                                                    III

man emellertid åstadkomma längre anstaltstider än genom användande av den maximala strafftiden i skalan för det aktuella brottet. Denna möjlighet utnyttjas emellertid sällan. Prövo- och övervakningstidema är väsentligt längre för de internerade än för andra gmpper.

Ett av de starkaste argumenten mot inlerneringspåföljdens bibehållande har varit dess i princip tidsobestämda karaktär och den därav följande rättsosäkerheten. Genom att frigivning numera nära nog regelmässigt sker vid minsta tidens utgång har detta argument väsenfiigt urholkats och internering kan därför för förstagångsdömda sägas vara en i realiteten lämligen tidsbestämd påföljd. Samtidigt ger reglerna om villkorlig frigiv­ning ett inte obetydligt inslag av tidsobestämdhet åt fängelsepåföljden. Men redan den omständigheten att påföljden kan förlängas på obestämd tid anses vara mycket psykiskt påfrestande för den internerade. Själva inter­neringsstämpeln i sig uppfattas också som en belastning och ett tecken på en defintitiv utklassning.

Den allmänna erfarenheten bland anstaltspersonalen är också att de internerade känner sig mera pressade av sin situation än de fängelse­dömda. De långa övervakningstiderna innebär att den som en gång dömts fill internering har svårt all bli "ren". En vanlig uppfattning hos de inter­nerade är att en intemeringsdom är liktydigt med ett "livstidspapper". De flesta inlemerade återfaller ju i brott och även en kortare tids återintagning i anstalt medför att ny övervakningstid om i regel tre år börjar löpa från frigivningen. Den omständigheten att han under åratal kan åka in och ut från anstalt utan att någonsin få en definitivt bestämnd tid för påföljdens upphörande att rätta sig efter kan ge den dömde en känsla av hopplöshet och motverka hans benägenhet att upphöra med brottslig verksamhet.

Sammanfattningsvis kan sägas att intemeringspåföljden med den till­lämpning den numera har inte skiljer sig från fängelsestraff i den utsträck­ning eller har den särskilda betydelse som man urspmngligen avsett. Att den för de dömda har påtagliga nackdelar, framför allt av psykologisk natur, är uppenbart.

11    Kritiken mot tidsobestämda påföljder

Av redogörelsen i föregående avsnitt framgår bl. a. hur negativt inlerne­ringsstraffel upplevs av de intagna själva. Myckel av vad som därvid anförts har också bekräftats av personer med erfarenheter från praktiskt kriminalvårdsarbete. Som lidigare nämnis har de tidsobestämda påfölj­derna i den kriminalpolitiska debatten emellertid efter hand utsatts för en allt starkare kritik även med utgångspunkt i mera teoretiska synpunkter. Det kan därför vara på sin plats att lämna en översiktlig redogörelse av huvuddragen i denna kritik.


 


Prop. 1980/81:76                                                    112

11.1 Strafferettslig utUregnelighet og strafferettslige saerreaksjoner (NOU 1974:17)

En sammanfattning av kritiken mot tidsobestämnda påföljder av typ intemering ges av den norske professorn Nils Christie i betänkandet (NOU 1974:17) Strafferettslig utilregnelighet og strafferettslige saerreaksjoner. Christie framför sina synpunkter med anledning av ett förslag om att en tidsobestämnd påföljd - förvaring - skall kunna komma i fråga när brottet i förening med särskilt gärningsmannens sinnestiUstånd och tidigare bete­ende ger anledning till antagande att han är särskUt farlig för andras liv, hälsa eller frihet. Trots att betänkandet är några år gammalt kan Christies argumentering fortfarande betraktas som representativ. Den refereras ock­så i den under avsnitt 4.3 nämnda, i maj 1978 avgivna princippropositionen till det norska stortinget om kriminalpolitiken.

Christies framstäUning bygger på dittiUs tiUgänglig forskning. Några rön som är ägnade att ifrågasätta hans slutsatser har såvitt bekant inte gjorts därefter. Christies kritik skall här redovisas helt kortfattad. Den kan i och för sig sammanfattas i följande punkter

1.    Intemeringsstraffet är inte effektivt när det gäller att förhindra allvarliga
brott.

2.   Intemeringsstraffet skapar oklarheter i påföljdssystemet.

3.   Intemeringsstraffet strider mot grandläggande värderingar i vårt sam­hälle.

En central fråga är om intemeringspåföljden gör landet tryggare genom att antalet våldsbrott hålls nere. Det helt övervägande antalet farliga för­brytelser utlöses enligt Christie inte av inneboende krafter hos gärnings­männen utan av de situationer som dessa gämingsmän befinner sig i. De flesta grova våldsbrott begås sålunda mellan närstående eller bekanta. Man torde inte vinna någonting med tidsobestämnda straff för denna krets av gärningsmän som sällan tidigare har varit dömda för våldsbrott. För den samlade allvarliga våldsbrottsligheten har interneringspåföljden därför mycket liten betydelse.

Även om man begränsar sig tUl den grapp som tidigare har dömts för mycket allvarliga brott möter enligt Christie stora svårigheter att urskilja dem som i framtiden kommer att begå nya brott. I den allmänna debatten anförs ofta exempel på våldtäktsmän som begått nya våldtäkter etc. och frågan ställs varför myndighetema inte ingripit med åtgärder för att för­hindra återfall. I dessa fall vet man att det gått galet och att händelseförlop­pet bort avbrytas. Det är emeUertid en sak att med facit i hand förklara att en viss person borde ha oskadliggjorts. I verkligheten finns i dag ute i samhället en rad personer som tillsynes är lika farliga som gärningsmannen i exemplet före återfallet men som inte begår nya brott. Skall man internera alla till synes farliga personer eller endast dl urval av dem? Och hur skall i så fall urvalet ske?


 


Prop. 1980/81:76                                                                  113

I vissa fall kan man enligt Christie fömtsäga brott med tämligen stor säkerhet. Det gäller särskilt sådana brott som är ofta förekommande. Om en gmpp av många gånger tidigare straffade förmögenhetsbrottslingar kan man med ganska hög grad av säkerhet säga att flertalet kommer att begå liknande handhngar ännu en gång. Men situationen blir heh annorlunda om man skaU göra föratsägelser med utgångspunkt i ett enda mycket grovt våldsbrott. Det rör sig här om sällan förekommande gämingar. En föratsä-gelse i dessa fall innebär som regel att man fångar in ett mycket stort antal felbedömda personer, alltså personer som liknar återfaUsförbrytare men som sviker prognosmakaren genom att inte återfalla i brott. Problemet med dessa "falskt posifiva" öKar i takt med att den handling man skaU förutse bhr mera ovanlig.

Christie åberopar en tämligen färsk amerikansk undersökning' rörande unga lagöverträdare som gav vid handen att om man genom inspärrning skulle hindra hälften av de fåtaliga återfallen i våldsbrott så skulle man skilja ut en grapp som omfattade nio gånger fler personer än som faktiskt återföll i sådana brott. Med andra ord skulle man tvingas internera åtta som inte skulle ha återfallit i våldsbrott för varje farlig person man fick tag på.

Även om kriminologer och andra vetenskapsmän f. n. inlfe kan tillhanda­hålla ett prognosinstrament som på ett från vetenskaplig synpunkt godtag­bart sätt skiljer ut de farliga så torde enligt Christie många ändå vilja hävda att i praktiken så kan folk med prakfisk erfarenhet och hjälp av bl. a. psykiatrisk expertis ta fram det lilla antal farliga individer som samhällel måste skydda sig emot.

En genomgång' av den vetenskapliga Utteratur som finns om kliniska contra beteendevetenskapliga prognoser ger emeUertid enligt Christie inte stöd för den uppfattningen. Ty trots att det intuitivt förefaller rimligt att fömtsätta att "intensiv, klinisk förståelse av en individ" ger bättre grund för uttalanden om hans framtid än statisfiska metoder, finns det faktiskt ett mycket stort antal undersökningar som visar precis motsatsen. Av om­kring 100 undersökningar med tillfredsställande metodisk nivå, är det bara en enda som visar en klar överlägsenhet för det kliniska skönet. Och också denna enda är omdiskuterad. Det är enligt Chrisfie svårt att finna någol område inom samhällsvetenskapema där alla fynd så klart går i samma riktning.

Att det kliniska skönet är otillförlitligt gäller även när man begränsar sig till psykiatrikers förmåga att stäUa korrekta prognoser beträffande asocialt beteende. Det förefaller enligt Christie som om psykiatriker särskih gör sig skyldiga tiU ett fel, de föratsäger för mycket. Christie hävdar t.o.m. att

' Andrew von Hirch: Predicfion of criminal conduct and prevenlive confinement of convicted persons. Buffalo Law Review 1972, 21, s. 717-758, särskilt s. 736-738. • Joseph M. Livermore, Carl P. Malmquist och Paul E. Mehl: On the justifications for civil commitment. Univ. of Pennsylvania Law Review, 1968, 117, 75-96.

8   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 76


 


Prop. 1980/81:76                                                                  114

man i praktiken måste räkna med att det i varje gmpp intagna som för ögonblicket är inspärrade på grand av psykiatriska föratsägelser om vålds­tendenser, är bara ett fåtal som skulle visa sig våldsbenägna om de släpptes lösa medan långt fler inte skuUe uppvisa ell sådant beteende. De forsk­ningsresultat som tyder på detta härrör från USA' men liknande tendenser har belagts i två norska undersökningar.

I sammanhanget understrycker Christie skillnaden mellan att fömtsäga framlida kriminalitet och att fömtsäga ett sjukdomsförlopp. Psykiatrikem kan på yrkesmässig grand med större eller mindre säkerhet - i varje fall med större säkerhet än folk i gemen - uttala sig om den sannolika utveck­lingen av sinnessjukdomar av olika slag och de faror för våldshandlingar som sjukdomen innebär. Däremot har psykiatrikem ingen specieU kompe­tens tiU att uttala sig i frågor om sannolikheten för att icke sinnessjuka personer skaU återfalla i brott.

De tidsobestämnda påföljderna bygger på tanken alt den intagne skaU försättas på fri fot när han är mogen för det, varken förr eller senare. Men även här möter enligt Christie de nyss berörda svårighetema med att fömtsäga framtida farligt beteende.

Att det inte finns något kriterium på när den intagne är mogen att lämna anstalten leder enligt Christie i praktiken till att tidsobestämdheten ersätts med en synnerligen fast praxis. Men då är det svårt att som argument för intemering åberopa att tidsobestämdheten ger större möjligheter tiU flexi­bilitet och prövning av varje intagen individ.

Det finns enligt Christie inte heUer någon vetenskaplig grund att tro att de behandlingsåtgärder som vidtas beträffande intemeringskUentelet har några påvisbara effekter. Antalet undersökningar som inte har förmått att få fram någon som helst behandlingseffekt är så överväldigande att det f. n. måste sägas vara klart oberättigat att behålla särskilda påföljdsformer med tanke på att den enskilde lagöverträdaren genom adekvat behandling skall vara mindre farlig när han kommer ut ur anstalten.'

Tvärtom anser Christie att det från allmänmänsklig synpunkt finns an­ledning att frukta att intemeringsklientelet skall vara farUgare när del kommer ut än när det gick in i anstalten. De intagna kommer ut efter att ha varit underkastade särskilda regler för farliga förbrytare. Farligheten är det centrala temat - också för gärningsmannen. Christie menar att det inte förefaller helt osannolikt att man kan bli farligare av att stämplas som farlig.

*          Alan Derschowitz, The law of dangerousness: Some fictions about predictions, i.
Legal Ed. 1970, 23,24-51.

• Odd Steffen Dalgaard: Abnorme lovovertredere. Diagnose och prognose. Univer­
sitetsförlaget 1966 s. 166 o. Hans Jakob Slang: MangelfiiUt utviklede og/eUer varig
svekkene sjelsevner. Diagnoser og prognoser. Universitetsförlaget 1966, 115 a.

' För en genomgång av litteraturen, se Roger Hood i "Conference for Directors of Criminological Institutes", Council of Europé, Strasbourg 1964.


 


Prop. 1980/81:76                                                    115

En central punkt i interneringspåföljden är att tiden för frihetsberövan­det kan förlängas, inle på grund av vad som skett i del förflutna, ulan på grund av förväntningar om framtiden. Christie menar att del helt strider mol grundläggande värderingar i vårt samhälle om vad som är riktigt att göra mol människor att spärra in dem inte på grund av vad de har gjort men på grund av vad de kanske komr " att göra. Tidsobestämda påföljder innebär straff för ogjorda handlingar.

Brottet mot de gmndläggande värderingarna blir enligt Christie än mer markerat genom avsaknaden av möjlighet att fastställa huruvida de ogjorda handlingama någonsin skulle ha begåtts. En grundläggande princip i straff­rätten är att hellre fria än fälla. Det är bättre att låta tio skyldiga gå fria än att en oskyldig döms. Men intemeringspåföljden bygger på den motsatta principen. Det är bättre att en del som inte skulle ha begått en viss typ av farlig handling sitter inspärrade än att en som skulle ha begått en sådan handling slipper ut. Det kan med fog hävdas att samma säkerhetsmargina­ler, som iakttas i brottmål vid prövning av den åtalades skuld, bör tilläm­pas även vid prövningen av om fara föreligger att han i en framtid kommer att återfalla i brott.

De som i dag värnar om intemeringspåföljden bör enligt Chrislie noga överväga hur stor risk man kan tillåta för felbedömningar. Kan man godta det ovan nämnda prognosförfarandet som innebär åtta överflödiga inspärr­ningar för att hindra en farlig? Eller bör gränsen sättas vid tre överflödiga för alt hindra en farlig? Och hur länge skall en person sitta inspärrad under en extra tid på grund av en 25-procentig sannolikhet? Sistnämnda siffra -en av fyra korrekt föratsagd - är den som norska eftemndersökningar av vålds- och sedlighetsundersökningar kommit fram till.

11.2 Nytt straffsystem (Brå-rapport 1977:7)

1 Brå-rapporten Nytt straffsystem återfinns många av de tankegångar som redovisats i föregående avsnitt. Där konstateras sålunda alt det grund­läggande prakfiska och vetenskapliga problemel är med vilken grad av säkerhet man kan identifiera personer som kommer att begå brott i framti­den. 1 sammanhanget påpekas också att denna frågeställning inte är unik för straffrätten och kriminologin utan har motsvarigheter inom t.ex. so­cialvård och medicin. Forskningsresultaten på dessa senare områden pe­kar också i samma riktning.

Vissa undersökningar tyder på att man kan identifiera vissa grapper med hög risk för framtida kriminalitet. Däremot har man inle lyckats utveckla metoder som gör det möjligt att ange vilka enskilda lagbrytare inom en sådan grapp som kommer att återfalla i brott. Svårigheten är särskilt påtaglig om det är verkligt grova - och därmed sällsynta - brott man vill fömtsäga. Den grad av säkerhet med vilken bestämda individer kan identi­fieras som framtida lagbrytare beror nämligen bl.a. på grandrisken, dvs.


 


Prop. 1980/81:76                                                    116

hur vanligt det man vill förutsäga är. Man får speciellt svårt med sällsynta och kanske grova brott, dvs. brott med låg grundrisk.

Det är en allmänt accepterad ståndpunkt att i vart fall mer drastiskt ingripande i preventivt syfte skall få användas endast om de brott man därigenom tror sig kunna undvika är av mycket allvarligt slag. Man har i teorin mestadels hänfört sig fill våldsbrott. I prakfiken har dock t.ex. intemering, som har ett uttalat syfte att oskadliggöra, ofta använts vid förmögenhetsbrott.

Ju allvarligare ett brott är desto ovanligare är det i regel och desto svårare är det därmed att förutsäga. Det är således t. ex. nästan omöjligt att ange personer som i framtiden kommer att begå grova våldsbrott. För övrigt är många av dem som begår sådana ostraffade. De brotten kan inte under några omständigheter hindras genom straff som gmndas Vå tanken om oskadliggörande. 1 så fall skulle man nämligen vara tvungen att helt skära av sambandet mellan brott och straff och ingripa mot människor oavsett om de har begått något brott eller ej. Det betyder att även om föratsägelsen beträffande de redan identifierade lagbrytamas framtida be­teende vore goda, skulle sådana föratsägelser inte kunna hindra mer än en del av de brott det är fråga om. Men fömtsägelsen är mycket svår även om man som urval begagnar personer som redan har begått sådana brott. Den statistiskt troligaste prognosen är alt återfall inte kommer att ske.

Om man vid särskilt grova brott skall använda risken för framtida brott som kriterium vid straffbestämningen, blir konsekvensen alltså antingen att de flesta av dem man vill komma åt går fria eller att man ingriper mol relativt många som inte skulle komma att begå de förmodade brotten. I del första fallet ger oskadliggörande så låg effektivitet att dess värde blir försumbart. 1 det andra fallet kommer man i en oacceptabel konflikt med vedertagna och viktiga rättssäkerhetsanspråk.

Det moraliska problemet är nämligen alt oskadliggörandet som motiv för straffrättsligt ingripande är att man straffar en person - inte för det han gjort — utan för vad man antar att han kommer att göra. Den som utsätts för en sanktion som är strängare än den som bmkar följa på del brott han begått med mofiveringen att han därmed skall förhindras att återfalla kommer alltså att avtjäna straff för brott som han inte gjort sig skyldig till. Detta strider mot väsentliga rättssäkerhetskrav och liknar det fall att man dömer en oskyldig.

De som förespråkar särregleringar inom påföljdssystemd för personer som anses vara farliga hävdar i allmänhet att det är en fördel att under verkställigheten kontinuerligt kunna pröva hur stor risken för framtida brott är. De sanktioner som brakar tillgripas för sådana personer är därför i regel tidsbestämda. Med en sådan lösning står knappast något att vinna, eftersom det inte finns mycket som talar för att de föratsägelser som kan göras under verkställighetens gång är nämnvärt säkrare än de som kan göras i samband med domstolens handläggning av målet. Att de organ som


 


Prop. 1980/81:76                                                    117

har tiU uppgift att fatta beslut om frigivning har insett dessa svårigheter visar den omständigheten att den överväldigande majoriteten av dem som undergår internering friges i omedelbar anslutning till utgången av minsta tiden.

Om man vill tillmäta risk för återfall i brott betydelse vid påföjdsbesläm-ningen, torde det viktigaste kriteriet för en sådan fömtsägelse vara den dömdes tidigare kriminalitet. Ju fler gånger han återfallit desto större är risken för att han kommer att göra det på nytt. Detta kan i så fall tala för att tidigare kriminalitet skaU ges inflytande på straffbestämningen. Om man vid val av påföljd för det aktuella brottet i stället för en återfallsprognos begagnar ett straffvärderesonemang och väger in tidigare lagföringar, kom­mer straffet redan av den anledningen att bli strängt. Som en bieffekt uppkommer ett visst oskadliggörande. Det är därför överflödigt att begag­na oskadliggörandet som särskilt kriterium eftersom del inte behövs för den effekt man önskar.

I BRÅ-rapporten förordas att interneringspåföljden avskaffas.

11.3 Om kriminalpolitikken (St meld nr 104,1977-78)

De av Christe behandlade frågeställningama diskuteras som tidigare nämnts också i en av del norska justitiedepartementet i maj 1978 till stortinget avlämnad principproposition (St meld. nr 104, 1977-78). Depar­tementets uppfattning är att påståendet att man skulle kunna fömtsäga farliga lagöverträdelser mot bakgrand av tidigare kriminalitet och person­lighetsvärdering bygger på tveksamt underlag. Man konstaterar att allvar­liga våldsförbrytelser vanligtvis inte upprepas. Del sägs också att förutsä­gelser om framtida kriminalitet inte får förväxlas med frågan om att förutse ett sjukdomsförlopp. Huvuddelen av den mest allvariiga våldskriminalile-ten är förstagångskriminalitet och en lidsobestämd påföljd för våldsbrotls-lingar skulle därför spela mycket liten roll för den samlade allvarliga våldskriminaliteten i Norge. Däremol kan det vara tämligen enkelt att förutsäga återfall i förmögenhetsbrott, om vederbörande har gjort sig skyl­dig till ett flertal tidigare sådana brott. Efter redogörelse för forskning i ämnet fastslår man att möjligheten av att kunna fömtsäga framtida farlig våldskriminalilet har mycket litet stöd i fakfiska undersökningar på alla plan. Slutligen uttalar man, efter en genomgång av eventuella för- och nackdelar med tidsobestämt straff, att man från departementets sida har åtskilliga betänkligheter mot denna typ av påföljd.

12    Aktuella utredningsförslag

Av de utrednigsförslag som tillkommit under senare år och som ännu inte lett till lagstiftning är framför alll betänkandet Psykiskt störda lagöver-


 


Prop. 1980/81:76                                                    118

trädare och Brottsförebyggande rådets rapporl Nytt straffsystem. Idéer och förslag av belydelse för intemeringspåföljden. Av iniresse är också ungdomsfängelseutredningens belänkande Tillsynsdom som innehåller förslag till ändrade regler om villkoriig frigivning. I sammanhanget förtjä­nar också att nämnas Nordiska straffrältskommitléns betänkande (A 1978: 6) Villkorlig frigivning.

12.1 Psykiskt störda lagöverträdare (SOU 1977:23)

1 betänkandet Psykiskt störda lagöverträdare förordas en klarare gräns­dragning mellan sjukvård och kriminalvård av innebörd alt överlämnande till sluten psykiatrisk vård skall få ske endasl när den psykiska störningen är av sådan arl och grad all lagöverträdarens omhändertagande inom sjukvården tveklöst är påkallat av medicinska skäl. Ett genomförande av utredningens förslag innebär all ett antal lagöverträdare, av ulredningen uppskattat till 150 om årel, med påtagliga psykiska slömingar (omkring hälften av de s.k. jämställdhetsfallen, dvs. personer som bedömts vara behäftade med själslig abnormitet av så djupgående natur att den måste anses jämställd med sinnessjukdom), kommer att omhändertas inom krimi­nalvården. Förslagel har i denna del mottagits positivt av de flesta remiss­instansema. Bl. a. kriminalvårdsstyrelsen har dock avstyrkt förslaget. Som skäl härför har bl. a. anförts all kriminalvården saknar resurser alt ta hand om det ifrågavarande klientelet.

Det är uppenbart att en del av de psykiskt störda lagöverträdare, som enligl hittillsvarande praxis överlämnats till sluten psykiatrisk vård, vid en inskränkning av denna möjlighet skulle kunna bli aktuella för internering. De siffror som redovisas i belänkandel är emellertid föråldrade. Antalel domar som innebär överlämnande lill psykiatrisk vård har sjunkit på senare tid. Detsamma gäller den procentuella andelen jämställdhetsfall. Vidare finns det skäl alt anla alt en del av dem som enligt utredningens förslag skall dömas till kriminalvård i stället för psykiatrisk vård kan dömas lill icke frihetsberövande påföljder.

Enligl en beräkning som gjorts inom justitiedepartementet kan, om utredningens förslag till gränsdragning i huvudsak följs, omkring 30 av de nuvarande jämställdhetsfallen åriigen tas om hand inom frivården medan tillskottet av anstallsdömda uppskaltas till omkring 60 om året. Hur många av de sistnämnda som skulle kunna ifrågakomma för intemering är vansk­ligt att avgöra. I ell malerial angående år 1%7 rätlspsykialriskl undersökta personer som bedömts som "ej jämställda" och som hade i slort sett samma bakgrundsförhållanden vad beträffar t.ex. antal brott och brotts­typer som de jämställda, har 10% dömls till internering (se SOU 1977: 23, s. 141 och Läkartidningen 1976 nr 19). Med tillämpning av motsvarande siffror skulle yllerligare 9 personer per år kunna komma att dömas till internering. Detla antal är dock sannolikt för högl med tanke på alt an-


 


Prop. 1980/81:76                                                    119

vändningen av intemering minskat kraftigt sedan år 1967. Av betydelse i sammanhanget är givetvis hur många av ifrågavarande personer som kan betecknas som farliga. Socialstyrelsen har i denna fråga som sin uppfatt­ning uttalat att det är sannolikt att den typ av jämställdhetsfall som nu placeras på fast paviljong eller specialavdelning på grand av "farlighet" kommer, även om utredningsförslaget genomförs, att höra till psykiatrin. Av det sagda bör man kunna dra den sutsatsen att ett genomförande av utredningens förslag i den nu diskuterade gränsdragningsfrågan endasl skulle få en tämligen marginell betydelse för interneringsinstitutels tillämp­ningsområde.

12.2 Nytt straffsystem (Brå-rapport 1977:7)

I Brå-rapporten Nytt straffsystem har rådels kriminalpoliliska arbets­grupp som tidigare nämnts, föreslagit att man skall ersätta de nuvarande frihetsberövande påföljderna inom kriminalvården med ett enhetligt fri­hetsstraff, fängelse. Rapporten har varil föremål för samtidig remissbe­handling med ungdomsfängelseutredningens betänkande TiUsynsdom. De flesta av de remissinstanser som yttrat sig i frågan om dt enhetligt frihets­straff har ställt sig posifiva till intemeringspåföljdens avskaffande. Vissa instanser har emellertid anfört att ett avskaffande av interneringsstraffet förutsätter en höjning av slraffmaxima för särskilt grova brott. Kriminal­vårdsstyrelsen har således framhållit att interneringspåföljdens avveckling sannoUkt i samhällsskyddets intresse måste medföra antingen en inte ovä­sentlig höjning av slraffmaxima för de allra grövsta och farligaste brotten, l.ex. narkotikahandel i organiserade former, grova våldsbrott och terro­rism, eller särskilda regler om en restriktiv tiUämpning av reglerna om villkorlig frigivning på halvtid beträffande personer som dömts för sådana brott. Liknande synpunkter har framförts av l.ex. LO och Göteborgs tingsrätt. JO Wigelius har uttryckligen motsatt sig interneringspåföljdens avskaffande och anfört alt del utifrån behovel av samhällsskydd ter sig vådligt alt frånhända domstolama möjlighet att under en lång och vid domstillfället ej bestämbar lid oskadliggöra särskilt farliga förbrytare. JO hävdar vidare alt det finns möjligheter att med erforderlig lillförlitlighet göra prognoser angående den tilltalades fariighet och risken för återfall och att det också är möjligt att under verkställigheten kontinuerligt pröva utvecklingen i dessa hänseenden. JO hänvisar också till den klientelöver­föring från sluten psykiatrisk vård till kriminalvård som kan komma till slånd om förslagen i betänkandet Psykiskt störda lagöverträdare genom­förs. RÅ har anfört liknande synpunkter, men förklarat sig inte vara beredd alt i nuvarande läge la ställning till interneringspåföljdens bestånd.

Något förslag om en höjning av slraffmaxima, eller vissa sådana, åter­finns inle i Brå-rapporten. Däremot framhålls att det är angeläget att se över straffsystemet med utgångspunkt i dess nuvarande bedömningar av


 


Prop. 1980/81:76                                                    120

enskilda brotts straffvärde, särskilt då brott med höga straffmaxima, i syfte att begränsa omfattningen och längden av frihetsstraff. Vidare sägs att den nuvarande absoluta maximitiden om 10 år bör kunna behållas. Samtidigt betonas att återfall bör leda till straffskärpning.

En fråga som behandlas i Brå-rapporten och som är av stor belydelse vid en diskussion om intemeringsstraffets eventuella avskaffande är utform­ningen och tillämpningen av reglema om villkorlig frigivning. I rapporten uttalar sig gruppens majoritet för ett avskaffande av systemet med villkor­lig frigivning men förordar - för den händelse den vilUcorliga frigivningen anses böra bibehållas - att sådan frigivning som huvudregel skaU ske efter halva strafffiden. Avsteg från huvudregeln skall kunna komma i fråga för den som snabbt återfallit i brott efter tidigare fängelsedomar eller för visad särskild allvarlig misskötsamhet under verkställighetstiden. Prövofiderna skall aldrig kunna överstiga straffåterstoden. 1 rapporten berörs också frågan om särbehandlingen av dem som enligt kriminalvårdsnämndens praxis regelmässigt friges först sedan två tredjedelar av strafftiden har avtjänats. Det gäller intagna med minst två års strafftid som övertygats om grov narkotikabrottslighet eller annan grov organiserad brottslighet med internationell anknytning (jfr avsnitt 7). Man pekar därvid på att särbe­handlingen av denna grupp intagna leder lill en dold straffmätning, som man anser i ställd borde ske öppet och av domstol.

Det övervägande antalet remissinstanser har motsatt sig rapportens förslag om avskaffande av villkorlig frigivning. En klar majoritet har uttalat sig för bibehållande av det nuvarande systemet med två tredjedelar av strafftiden som riktpunkt för villkorlig frigivning. Beträffande dem som ådömts två års fängelse för narkotikabrott e. 1. och som regelmässigt friges först när två tredjedelar av straffet har avtjänats har kriminalvårdsnämn­den tillstyrkt Brå-grappens tanke att det bör ankomma på domstol - och inte i efterhand på administrafiv myndighet - att bedöma humvida om­ständigheter, som är att hänföra till den brottsliga handlingen, bör föranle­da särbehandling i frigivningshänseende.

12.3 Tillsynsdom (SOU 1977:83)

Ungdomsfängelseutredningen föreslår i sitt betänkande Tillsynsdom bl.a. att villkorlig frigivning skall ske efter två tredjedelar av strafftiden, om inte fortsalt frihetsberövande av särskilda skäl erfordras för att motver­ka återfall i brottslig verksamhei. Om särskilda skäl föreligger, skall emel­lertid enligl förslaget villkorlig frigivning fä ske efler halva strafftiden. Förslaget innebär alltså inte några större avvikelser i förhållande till nuva­rande bestämmelser. Prövotiden avses uppgå till ett år eller den längre lid som vid frigivningen återstår av straffet, dock högsl tre år. Av större intresse i detta sammanhang med häsyn tiU intemeringsklientelets åter-


 


Prop. 1980/81:76                                                    121

faUsbenägenhet är förslagen att presumtionen om förverkande av reststraf­fel vid återfall i brott under viUkorlig frigivning skall mjukas upp och möjlighet öppnas fill förverkande av endast del av reststraffel. Förslagel har i denna del tillstyrkts av flertalet remissinstanser.

12.4 VillkorUg frigivning (A 1978:6)

Nordiska straffrättskommittén har i ett hösten 1978 utkommet betänkan­de (A 1978:6) Villkorlig frigivning uttryckt den uppfattningen att samtliga nordiska länder bör införa en regel om en i princip allmän villkorlig frigiv­ning efter halva tiden.

Angående frågan om en senareläggning av frigivningen bör kunna ske i vissa fall l.ex. om det kan befaras att den intagne skulle komma att återfalla i särskilt grov brottslighet uttalar kommittén följande. En sådan fara kan föreligga om det aktuella brottet eller den intagnes brottsliga förflutna tyder på särskild farlighet. Vid sådan senareläggning åsyftas inte straffskärpning på allmänprevenfiva grander, utan närmast oskadliggö­rande genom fortsatt frihetsberövande. 1 regel kan det visserligen inle förväntas alt senareläggningen av den villkorliga frigivningen eller avtjä­nandet av hela straffet skulle minska den intagnes farlighet, men ny brotts­lig aktivitet kan tillfälligt uppskjutas.

Senareläggning på grand av en bedömning av risken för att den intagne begår grov brottslighet innebär alt intemeringssynpunkter i viss omfatt­ning blir utslagsgivande för straffets längd. Om man utgår ifrån att det straffräusliga regelsystemets egentliga uppgift är aU i varje enskilt fall ge uttryck för ett ogillande som står i rättvis proportion till den skuld gär­ningsmannen utvisat i den brottsliga handlingen, så måste det framstå som otillfredsställande att frihetsstraffets längd i vissa fall blir beroende av gärningsmannens personliga egenskaper. Det är även tvivel underkastat om reglema om senareläggning av villkorlig frigivning på denna gmnd kan utformas så all de uppfyller skäliga rältssäkerhelskrav.

Till denna fråga hör även vilka möjligheter man har att göra förutsä­gelser om framtida kriminalitet. Det kan allmänt sett sägas alt sådana prognoser hitlills visat sig myckel vanskliga. Det föreligger en betydelse­full skillnad mellan möjlighetema att identifiera å ena sidan vissa grupper med hög risk för framtida kriminalitet, å andra sidan de enskilda individer inom en sådan grupp som kommer att återfalla. Det föreligger inle omöjligt att identifiera vissa högriskgrupper. Däremot har man inte lyckats utveckla meioder för att ange vilka enskilda lagbrytare som kommer alt begå brott på nytt. Denna svårighet är typiskt sell störst, om del är verkligt grova och därmed i regel sällsynta brott man vill fömtsäga.

Kommittén har funnit alt del kan finnas dl praktiskt behov av att i undantagsfall kunna senarelägga viUkorlig frigivning. Kommittén föreslår dock att förutsättningarna för senareläggning av villkoriig frigivning görs


 


Prop. 1980/81:76                                                    122

ytterst stränga och anges i lag. Beslämmelsen bör ge största möjliga klarhet och förutsägbarhet. Det har visat sig vara förenat med svårigheter all finna invändningsfria kriterier för en sådan regel och att nå fram till en besläm­melse som passar förhållandena i samtliga nordiska länder.

Kommittén har dock för sin del funnit att det kriterium mot vilket invändningarna har minst lyngd rör risken för nya brott. Detta får dl visst stöd av straffsystemets ändamål att kontrollera kriminaliteten. KommiUén har således stannat för att föreslå att en påtaglig och särskilt stor risk för snabbt återfall i grova brott skall kunna vara skäl tiU senareläggning av viUkorlig frigivning. De brott kommittén främst har i åtanke är dels grova våldsbrott, dels aUvarlig brottslighet som bedrivs i organiserade eller yrkesmässiga former.

Beträffande rättsverkan av återfall i brott under prövotiden uttalas: Man får ett smidigare system, om domstolen åläggs att bedöma hur reststraffel skaU beaktas, då den villkorliga friheten förverkas. En möjlighet är att domstolen mäter ut ett gemensamt straff utan att särskilt ange reststraffets andel. Ett annat altemativ vore att domstolen i domen uttryckligen angav hur mycket som förverkats av reststraffel. Oavsett vilket altemativ man väljer, master reglema om hur reststraffel bör beaktas utformas så att man uppnår en tillräckligt enhetlig straffmätningspraxis. Ju längre lid den vill­korligt frigivne levat brottsfritt, desto mindre betydelse bör reststraffel ges vid straffmätningen. Vidare får den del av reststraffel som domstolen beaktar inte vara oskäligt lång i förhållande till det nya straffet. Frågan om brottslighet bör även beaktas då man avgör hur stor del av reststraffel som skall förverkas.

13    Överväganden och förslag

13.1 Bör interneringspåföljden avskaffas?

13.1.1 Inledning

I det föregående har (särskilt i avsnitten 10 och 11) redovisats åtskilliga kritiska synpunkter på lidsobeslämda påföljder i allmänhet och internering i synnerhet. Invändningarna gäller inte bara påföljdens bristande effektivi­tet utan tar framför allt sikte på skilda nackdelar och brisler från rättssä­kerhetssynpunkt. Genom intemering öppnas möjUghet för frihetsberö­vande under längre tid än som föranleds direkt av det brott varom gär­ningsmannen övertygats. Vidare finns risk för att den annars allmänt tillämpade principen om proportionalitet mellan brott och straff skjuts åt sidan av hänsyn till ett eftersträvat men osäkert samhällsskydd. Som framgått av det föregående är dd synnerligen vanskligt att i enskilda fall uttala sig om riskema för återfall i brott. Detla är allt mera uppenbari ju grövre brott det är fråga om.


 


Prop. 1980/81:76                                                    123

Härtill kommer erfarenheterna av att tidsobestämdhden av de intagna upplevs som mycket pressande och därför uppfattas som ett lidande i sig. Det är vidare omvittnat att en dom lill intemering ofta uppfattas som dt tecken på en definitiv utklassning och därmed snarare befäster än motver­kar vederbörandes benägenhet all fortsätta med en tillvaro som lätt leder till ny brottslighet.

Av vad som tidigare anförts framgår också alt många av de skillnader som tidigare funnits mellan internering och fängelse, såvitt gäller såväl påföljdernas praktiska tillämpning och innebörd som klienldgmppernas sammansättning numera i del närmaste har försvunnit. Dd är vidare tydligt att användningen av påföljden intemering under senare år också har minskal ganska påtagligt.

Mol bakgrund av nu nämnda förhållanden och de vägande invändningar av principiell natur som sålunda kan anföras mot intemeringspåföljden synes den böra behållas endast om de särskilda syften som den är avsedd att tjäna framstår som utomordentligt vikliga och inte kan uppnås på annat från rättssäkerhetssynpunkt mera tillfredsställande sätt.

Internering - liksom lidsobeslämda påföljder över huvud laget - byg­ger på framför allt två teorier. Den ena utgår från föreställningen alt den dömde genom behandling skall kunna påverkas till ett laglydigt liv och därför bör behandlas tills detta syfte har uppnåtts (behandlingstanken). Den andra syftar till att genom inspärrning av lagöverträdaren förhindra att denne begår brott så länge han kan anses vara farlig (inkapacitering).

Dd förtjänar redan här understrykas alt nu gällande straffskalor inle bör kunna åberopas som dl skäl för att bevara interneringspåföljden. Om straffskaloma inte anses medge inkapacitering under så lång lid som sam­hällsskyddet kräver kan nämligen det problemet lösas genom ändring av straffskaloma, införande av straffskärpningsregler eller på annat liknande sätt. Avgörande för om interneringspåföljden bör bestå är i stället om det finns skäl att hålla frågan om anstaltstidens längd öppen med hänsyn till faktorer som inträffar efter rättegången och som således inle kan beaktas redan i domen. Till dessa faktorer hör uppenbarligen inle sådant som hänför sig till den aktuella eller lidigare brottsligheten som t. ex. all den är särskilt allvarlig lill sin art eller utgör led i en organiserad kriminell verk­samhet.

13.1.2 Behandlingstanken

Under senare år har den s. k. behandlingsideologien utsatts för en allt starkare och mera omfatiande kritik. Kritikerna har visserligen inte stått oemotsagda i debatten. Bl. a. hardd argumentet förts fram, alt otillräckliga resurser eller ännu oprövade meioder bär den huvudsakliga skulden för alt några positiva resullal hitintills inte kunnal redovisas. Det fmns i föreva­rande sammanhang inle anledning all gå närmare in i denna diskussion. Det bör räcka med att i korthet konstatera att KvaL innebär att de inter-


 


Prop. 1980/81:76                                                    124

nerade i kriminalvårdens anstalter i alll väsentligt behandlas på samma sätt som fängelsedömda med långa straff. Någon särskild behandling tillhanda­hålls således inle intemeringsklientelet under anslallsliden. Och den om­fattande behandlingsforskning som i dag finns ger inte stöd för tanken att man genom särskild behandling av de inlemerade kan påverka dem lill ett laglydigt liv. AUa undersökningar av effekten av anstaltsvård tycks peka i samma riktning: genom att placera en lagöverträdare i fängelse eller annan liknande institution ges små möjligheter till resocialisering. Dd tycks också ha mindre betydelse vilken form av anstaltsvård man väljer och vilka behandlingsformer som prövas inom anstaltema (se Brå-rapporten Nylt straffsystem s. 72 ff med där lämnade litteraturhänvisningar). En återgång till systemet med särskild behandling av inlemerade - vare sig i speciella inlerneringsanstalter eller eljest - kan därför inte förordas.

Beträffande vården utom anstalt torde övervakningen av de internerade ha samma omfattning och innehåll som när det gäller fängelsedömda.

Sammanfattningsvis kan sägas att behandlingstanken inle motiverar att interneringspåföljden behålls.

13.1.3 Inkapacitering

Som nämnts i avsnitt 10 kan interaeringsklienlelel grovt sett indelas i tre huvudkategorier. Den första omfattar personer som främst ägnar sig ål en intensiv men måttligt avancerad förmögenhetsbrottslighd. Den andra ka­tegorin avser personer som gjort sig skyldiga till allvarlig och upprepad renodlad våldsbrotlslighet, inkl. sedlighetsbrott, och därigenom ansetts visa stor farlighet för annans liv eller hälsa. Den Iredje kategorin slutligen omfattar mera hårdföra och avancerade förmögenhetsbrottslingar, typ bankrånare och kassaskåpssprängare, där gärningsmannen ingalunda skyggar för att tillgripa våld även om del primära syftet med gärningen inte är att skada någon till person. Någol vid sidan av de två sisinämnda gmpperna finns också dt begränsat antal personer som gjort sig skyldiga till grova narkotikabrott.

Vad först gäller gmppen förmögenhetsbroltslingar så pekar såväl kri­minologiska dala som praktiska erfarenheter på att ett relativt begränsat antal personer kan svara för en slor del av vissa typer av grövre traditionel­la brott t.ex. bostadsinbrott, bilstölder och postbedrägerier [se Persson Inbrottstjuvar i Stockholm, Svensk Juristtidning 1976 s. 527 med där lämnade litteralurhänvisningar, jfr även prop. 1978/79:62]. Teoretiskt kan man därför påverka den totala volymen av vissa lyper av förmögenhels­brott genom inkapacitering av särskilt aktiva brottslingar.

Här står man också på något fastare mark än som annars är vanligt när del gäller möjlighetema att fömtsäga återfall i brott. I fråga om en grupp som består av många gånger tidigare straffade förmögenhetsbrottslingar kan man sålunda med ganska hög grad av säkerhet säga att flertalet kommer att begå liknande handlingar ännu en gång.


 


Prop. 1980/81:76                                                                  125

Vad som har sagts nu kan emellertid inte leda till slutsatsen alt del i praktiken också är både möjligt och försvarligt att påverka t. ex. den totala volymen av inbrottsstölder i landet genom att inlemera de mest aktiva inbrottstjuvarna. Som regel kan man försl i efterhand ange vilka individer som varit av störst betydelse för brottsvoiymen. Av tabell 3 framgår vidare att omkring 80% av intemeringsklientelet återfaller i grövre brott under en treårsperiod. Det innebär å andra sidan att upp till 20% av detta klientel inte återfaller i brott under samma period. Det är emellertid vanligtvis inle möjligt att - annat än i efterhand - urskilja de individer som sålunda anpassas lill samhälld. Slutligen måste de som inkapaciteras en gång komma ut igen. Det finns knappast anledning räkna med alt brott som förhindrats enbart på grund av en förlängd anslallsvistelse inle senare kommer lill utförande. Tvärtom finns det omständigheter, som lyder på alt de känslor av osäkerhet och förbittring som en sådan åtgärd läll synes ge upphov till i stället kan leda till en ökad brottsbenägenhel.

När det gäller förmögenhelsbrott utan våldsinslag lycks de flesta numera också vara eniga om att interneringspåföljden bör kunna avskaffas i likhet med vad som sketl i Danmark och Finland och vad som föreslagils i Norge. 1 svensk praxis har det också blivit allt mera ovanligt att man dömer lill internering för sådana brott. De nuvarande straffskaloma ger i dessa fall möjlighet alt åstadkomma tillräckligt långa anstaltstider, även om man vill markera en straffskärpning på grund av återfall. Att övervakningstiden vid internering är längre än vid fängelse torde inte ha någon avgörande bely­delse i sammanhanget- Återfall brukar f. ö. ske inom relativi kort tid från frigivningen. Internering lorde därför kunna avskaffas för denna kategori brouslingar. (Jfr som typfall bil. 1 nr 2, 3, 5, 9, 12, 16, 18, 22, 25, 27, 28, 30, 31,32, 34 och 35).

Många människor i vårt land lever i oro för att bli utsatta för våldsbrott. Man kan anta att denna oro i någon mån stillas när de erfar all kända våldsbrotisUngar inlemeras på obestämd tid.

1 den mån de sålunda inlemerade våldsverkarna inte hör till bekant­skapskretsen måste emellertid sägas att det i stort sett saknas en rationell grund för den känsla av rättstrygghet hos medborgama som interneringen kan ge upphov till. Som påpekats bl.a. av Chrislie (avsnitt 11) visar nämligen erfarenhelema att del hell övervägande antalel allvarligare vålds­brott inle utlöses av inneboende krafter hos gärningsmännen utan av de situationer som dessa gärningsmän befinner sig i eller av ett samspel mellan personer och situationer. Majoriteten av gämingsmännen hör till offrets bekantskapskrets och har sällan tidigare varit dömda för våldsbrott. För den samlade allvarliga våldsbrotlsligheien har därför intemeringspå­följden en begränsad betydelse.

Allvariiga våldsbrott är lyckligtvis sällsynta. Del innebär emellertid ock­så alt de är svåra alt förutsäga. En i avsnitt 11 nämnd amerikansk under­sökning ger exempel på detta. Av en undersökt population av unga lag-


 


Prop. 1980/81:76                                                    126

överträdare återföll 2,4% i våldsbrott under en 15-månadersperiod. Med utgångspunkt i det rika malerial som fanns tillgängligt om lagöverträdarnas personliga förhållanden prövade man i efterhand alt slälla upp olika inter­neringskrilerier som - om de hade tillämpats - skulle ha lell lill alt hälften av ålerfallsklienlelet inkapaciterals. Del visade sig emellertid att kriterier som träffade personer i den lilla gruppen om 2,4% också drabbade många i lotalpopulalionen. Del bäsla man kunde uppnå för all skydda samhället mol en liten (i ,2 %) grupp av personer med bevisligen hög risk för återfall i våldsbrott var internering av en nio gånger så slor grupp. Man kunde således inle nå längre än till intemering av åtta som bevisligen inte skulle ha återfallit i brott för varje fariig person man fick lag på. Och det hjälpte inle alt dela upp materialet l.ex. så alt man bröt ut lagöverträdare som hänvisats till psykiater på grund av våldstendenser. Frekvensen återfall i våldsbrott under 15-månadersperioden var för denna undergrupp 6,2% vilket inte räckte för att komma till rätta med problemet med de falskt positiva fallen.

Om således möjlighelerna är begränsade all med användande av olika risklabdler och liknande på beteendevdenskap grundade meioder skilja ut farliga personer, är möjligheterna alt få detta gjort med anlitande av psy­kiatrisk expertis i vart fall inle slörre. 1 en genomgång av den velenskapliga litteratur som finns om kliniska contra beteendevetenskapliga prognoser (se avsnitt 11) anges sammanfattningsvis att det är svårt all finna något område inom samhällsvetenskaperna där alla fynd så klarl går i samma riklning nämligen alt de beleendevetenskapliga prognosema är överlägsna. Uttalanden om en persons farlighet som grundas på kliniska iakttagelser är otillförlitliga.

Möjligheterna att bedöma riskerna för återfall i våldsbrott är således begränsade särskilt när det gäUer grova sådana brott. Samtidigt ökar de anslaltstider som står på spel för den inlemerade ju grövre - och därmed ovanligare och alltså svårare att bedöma i fråga om risken för återfall -brott saken gäller. De inledningsvis nämnda principiella invändningama mot intemering gör sig här gällande med särskild styrka.

Mot denna bakgrand kan sägas att intemering - av samma skäl som anförts beträffande gmppen förmögenhetsbrottslingar - i varje fall bör kunna avvaras vid mindre allvarliga fall av våldsbrott, t.ex. misshandel som inte är grov och rån med utövande av måttligt våld. Här räcker också gällande straffskalor till för att tillgodose samhällsskyddet. 1 sammanhang­et kan vidare nämnas att i Danmarks och Finlands nya lagstiftning liksom i del norska lagförslaget föratsätts för intemering att det skall vara fråga om allvariigt våld (jfr som typfall bil. I nr 7, 8, 20 och 33).

Det återstår då att ta slällning till den vanskligare frågan om man även kan undvara internering vid grövre våldsbrott som mord, dråp och grov misshandel när gämingsmännen genom brottet och tidigare handlingar anses ha dokumenterat uttalad farlighet för annans liv och hälsa. Liknande


 


Prop. 1980/81:76                                                    127

problem erbjuder allvarligare sexualbrott som våldtäkt och otukt med bam.

1 dag händer del alt interneringsnämnden före utgången av minsta tiden söker göra en mera ingående bedömning av gärningsmannens framtida farlighet. Bedömningen görs på gmndval av bl. a. uppträdande under per­missioner, resultat av behandUng med medicinska preparat, utlålande av psykiatriker elc. Under 1970-lalel har nämnden i knappt ett fall om året därvid kommil fram till att vederbörande på grund av sin farlighet inte bör överföras till vård utom anstalt. I slällel har den intagne då vanligen beviljats frigivningspermission under någol halvår och på så sätt kommil alt bli föremål för en mera intensiv övervakning än som annars skulle ha blivit fallet. Har frigivningspermissionen avlöpt ulan återfall i brott eller annan allvarlig misskötsamhet har den inlemerade därefter formellt över­förts till vård utom anstalt. Allmänt gäller att ju längre anslaltstider det rör sig om desto mer sällsynt är del alt nämnden håller kvar någon utöver minsla tiden. Rent humanitära skäl tar så småningom överhanden. Man anser sig inle kunna hålla en människa i anstalt hur länge som helst.

Kärnfrågan i förevarande sammanhang är alltså om man vid ifrågasatt frigivning av den internerade, dvs. vid utgången av minsta liden, har möjlighel alt göra en så tillförlitlig farlighetsbedömning att del kan vara försvarbart att hålla honom kvar i anstalt under en längre obestämd tid. Med hänsyn till vad som tidigare anförts om svårighetema att göra tillför­litliga prognoser om återfall i sällan förekommande grova brott måste frågan besvaras nekande.

Att inlerneringspåföljden inle bör behållas beträffande de nu ifrågava­rande grova våldsbrotlslingarna kan motiveras även med alt samhället på angränsande områden accepterar motsvarande risker för våldsbrott. Som nämnis kommer av humanitära skäl alla internerade så småningom åter på fri fot. Även om man vid frigivningen anser sig kunna konstalera att farligheten har minskal, kan man i regel inte garantera att den hell har upphörl. En viss risk kvarstår nästan alltid. Motsvarande gäller inom den psykiatriska vården där man har erfarenheter bl.a. av våldsbrottslingar som dömts till sluten psykiatrisk vård. Risken för nya våldsbrott anses inle berättiga till livslång anslaltsförvaring av detla klientel utan utskrivning sker även här förr eller senare med i vissa fall tragiska följder. I samman­hanget förtjänar att påpekas alt även våldsbrotisUngar kommer i åtnjutan­de av permission, lål vara bevakad sådan, och alt möjlighelerna att helt förhindra rymningar är begränsade.

Sammanfallningsvis kan sägas alt ett bibehållande av intemeringsstraf­fet för våldsbrottslingar skulle ha en så pass marginell preventiv effekt att nackdelarna väsentligt överstiger fördelama. Erfarenhelema i Danmark och Finland visar också att intemeringsstraffet utdöms i mycket få fall om året. Som redovisats i avsnitt 11.3 har del norska justitiedepartemenlel uttalat betänkligheter mot att bibehålla en tidsobestämd påföljd för vålds-


 


Prop. 1980/81:76                                                    128

brott. Härvid har åberopats att en sådan påföljd skulle få så liten brottspre­ventiv effekt att man kan ifrågasätta dess värde. Inte heller för dem som har begått grova våldsbrott bor sålunda intemeringspåföljden behållas. (Jfr som typfaU bil. 1 nr 4, 11, 13, 14, 15, 19, 24 och 29).

Ell avskaffande av interneringspåföljden för grova våldsbrottslingar ak­tualiserar emellertid en översyn av straffmätnings- eller frigivningsreglerna med hänsyn till att gällande straffskalor inle ger möjlighd att genom ådömande av fängelse uppnå anstaltstider som motsvarar internering med minsta tid av sex år eller mer. Denna fråga behandlas i avsnitt 13.2.

Enligt uppgift (prop. 1978/79:62 s. 21) svarade permiltenter och rym­lingar från kriminalvårdens anstalter för 16-20% av det totala antalet väpnade rän mot post- och bankkontor som begicks år 1976. Här har man således anledning räkna med alt ett begränsat anlal personer svarar för en stor dd av denna typ av brott.

Det förefaller också sannolikt att återfallsprognosema för denna lyp av förmögenhetsbroltslingar och andra personer som hör till den tidigare nämnda tredje huvudgruppen kan göras mera tillförlitliga än för vålds-broitslingama. Allmänt kan sägas att återfallsrisken är hög med tanke på att det rör sig om individer som är starkt kriminellt inriktade och som ibland ådagalagt stor förslagenhet och planeringsförmåga. Man kan emel­lertid självfallet inte utesluta att en del av dem undergår en gynnsam utveckling och anpassar sig lill ett laglydigt liv.

Det rör sig här ofta om inlemerade som är jämförelsevis unga. Minsta tiderna är regelmässigt långa. Av humanitära skäl bmkar internerings­nämnden därför överföra dem till vård ulom anstalt i omedelbar anslutning fill minsta tidens ulgång. Tidsobestämdhden utnyttjas således som regel inte.

Av skäl som anförts beträffande andra förmögenhetsbroltslingar bör interneringspåföljden kunna avvaras även beträffande detla klientel som inrymmer inle endast post- och bankrånare utan även boxsprängare och personer som begått andra kvalificerade förmögenhelsbrott Ofr som typfall bU. I nr 6, 10, 13, 17 och 23).

Ett avskaffande av interneringspåföljden för även detta klientel aktuali­serar en översyn av straffmätnings- eller frigivningsreglerna, se avsnitt 13.2.

Vad slutligen gäller ett begränsat antal personer som döms tiU inteme­ring på grand av grov narkotUcabrottslighet så bör nämnas att den utan jämförelse vanligaste påföljden för sådan brottslighet är fängelse. 1 övrigt synes de förhållanden som nyss ansetts tala för att intemering kan und­varas för den tredje huvudgrappen också vara tillämpliga på ifrågavarande kategori.


 


Prop. 1980/81:76                                                                  129

13.2 Straffinätnings- och frigivningsbestämmelser

13.2.1 Inledning

Förslaget att avskaffa intemeringspåföljden motiveras inte av en önskan att generellt minska antalet intagna i kriminalvårdens anstaUer. De önske­mål som kan finnas i den vägen får prövas i annat sammanhang.

Ett avskaffande av intemeringspåföljden med bibehåUande av nuvaran­de ordning i övrigt får emellertid vissa effekter på de faktiska anstaltsti­dema. För den första grappen förmögenhetsbroltslingar och de inleme­rade som dömts för våldsbrott av mindre allvarlig art kan resultatet i vissa fall bli en faktisk straffskärpning. Som nämns i avsnitt 8.4 förekommer det nämligen rätt ofta vid återfall i brott under anstaltstiden att beslut om åtalsunderlåtelse meddelas. Den senareläggning av överföringen till vård utom anstalt som i sådant fall i praktiken blir en följd av återfallet motsva­rar ofta inte det minimistraff som är föreskrivet för brottet. Detsamma gäUer om åtal väcks och domstol dömer till fortsalt intemering utan att bestämma ny minsta tid.

När det gäller internerade som har begått nylt brott efter överförande lill vård utom anstalt är skillnaden gentemot fängelsedömda mindre markant men även här kan man konstatera alt intemeringsklientelet - med hänsyn til bl.a. att utdömda minsta tider i många fall understiger straffminimum vid fängelse - får en jämförelsevis gynnsam behandling.

Man har därför anledning alt räkna med att detla i och för sig myckel ålerfallsbenägna klientel i framtiden kommer alt lagforas oftare än i dag och därvid ådömas fängelse på tider som kan innebära längre anstallsvis­tdser än f. n.

1 sammanhanget förtjänar att erinras om de förslag som nyligen har lagls fram i samband med förslagel om avskaffande av ungdomsfängelse, nämli­gen om en uppmjukning av den nuvarande presumtionen för förverkande av reststraffel vid återfall i brott under prövotiden och om möjlighet lill förverkande av endast en del av reststraffel. Antas dessa förslag finns del inle anledning att räkna med alt ett avskaffande av intemeringspåföljden skall innebära några väsentligt ändrade förhållanden för de gmpper som diskuteras nu, nämligen den första gmppen förmögenhetsbroltslingar och dem som dömts för våldsbrott av jämförelsevis mindre allvarlig karaktär.

Annorlunda förhåller det sig med det övriga intemeringsklientelet nämli­gen grova våldsbrotisUngar och bankrånare m. fl. Som nämnts i avsnitt 8.2 är del inte möjligt att med nuvarande regler och praxis genom fängelse uppnå anslaltstider motsvarande intemering med en minsta tid av 5 ä 6 år eller mer. Ett avskaffande av intemeringspåföljden aktualiserar därför åtgärder för att möjliggöra så långa frihetsberövanden som samhällsskyd­det kan anses kräva i sådana fall.

9    Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 76


 


Prop. 1980/81:76                                                    130

13.2.2 Straffskaloma

Närmasl till hands Ugger måhända att höja straffmaximum för de svåras­te brotten. En sådan åtgärd har också förordats av vissa remissinslanser i yUranden över Brå-rapporten Nytt straffsystem (se avsnitt 12.2). Av årets budgetproposition (prop. 1978/79: 100, bilaga 5) framgår emeUertid aU regeringen avser att inom kort tillsätta en kriminalpolitisk beredning med uppgift bl.a. att företa en övergripande granskning av alla straffskalor. 1 avbidan på resultatet av den översynen bör någon partiell reform av straffskalorna inle nu företas.

13.2.3 VillkorUg frigivning

Den från teknisk synpunkt sett enklaste lösningen av inkapaciterings-problematiken skulle sannolikt vara att söka få till stånd en sådan ändring i kriminalvårdsnämndens praxis att de grova våldsbrotisUngar och bankrå­nare m.fl. som i dag nära nog regelmässigt friges efter halva tiden, i framtiden skall beviljas villkorlig frigivning först efter avtjänande av två tredjedelar av straffet.

Här förtjiinar emeUertid inledningsvis aft påpekas all statsmakterna nyligen med anledning av prop. 1978/79:62 (s. 23) anslutit sig tUl uppfaU-ningen att en vidgad tillämpning av bestämmelsema i 7 § tredje stycket KvaL på bl. a. bank- och postrånare samt boxsprängare inte bör åtföljas av en motsvarande ändring i kriminalvårdsnämndens praxis i frigivningsären-den.

För denna uppfattning talar flera skäl. Som redovisas i avsnitt 7 tiUäm­par kriminalvårdsnämnden f. n. tre särskilda riktlinjer i frigivningsärenden, nämligen en för unga, en för normalkUentelet och en för narkotikabrottslingar och molsvarande. För alt mildra verkningama av de besvärande tröskeleffekter som annars uppstår i gränslinjema mellan två tredjedels och halvtidsfrigivning tillämpas en avtrappningsregel men andra gränsdragningsfrågor uppstår ständigt t.ex. kring åldersgränserna. För en 21-årig brottsling innebär fängelse i 1 år och 6 månader en anstaltsvistelse om 9 månader medan samma straff för en 23-åring medför vistelse i anstalt under 1 år. TiU detta kommer att övervakningsnämndema inte sällan tycks avvika från kriminalvårdsnämndens praxis genom att bevilja halvtidsfri­givning även vid strafftider om 1 år eller mindre. Den som dömts till 1 års fängelse kan med andra ord av lokal övervakningsnämnd beviljas frigiv­ning efter 6 månader medan kriminalvårdsnämndens praxis för den som skall avtjäna 1 år och 15 dagars fängelse innebär vilUcoriig frigivning först efter 8 månader och 10 dagar.

Det är uppenbart att de nu angivna förhållandena inte tUlgodoser de krav på enkelhet och klarhet som bör ställas på ett effektivt påföljdssystém. Ytteriigare komplikationer bör undvikas. Det finns snarast skäl aU i detla sammanhang pröva om det är möjligl att nå vissa förenklingar.

Den i avsnitt 7 lämnade redovisningen av kriminalvårdsnämndens praxis


 


Prop. 1980/81:76                                                    131

tyder på att straff- och anslaltstider efterhand har fåll alll slörre belydelse i förevarande sammanhang. Det är också i och för sig naturligt all nämnden försökt faststäUa vissa principer för sin verksamhet saml all man därvid bl. a. beaktat önskemålen om ökad rättssäkerhet för de intagna och strävat efler att i möjlig utsträckning behandla lika fall lika. Efter hand har sålunda en allt fastare praxis utmejslats. Genom att man därvid mer och mer betonat den minsta gemensamma nämnaren i frigivningsärendena nämli­gen tidsfaktom har emellertid i motsvarande mån flexibiliteten i systemet minskal. Ulvecklingen av kriminalvårdsnämndens praxis i frigivningsären­den företer således många likheter med interneringsnämndens praxis i frågor om överförande till vård utom anstalt.

En återgång till ett mera flexibelt -rystem kan emellertid inte förordas. De skäl som anförts mot tidsobestämdheten vid internering gäller också villkorlig frigivning med slor flexibilitet i fråga om frigivningslidpunkten. Som tidigare nämnts har också förslag förts fram om ell totalt avskaffande av insfitutet villkoriig frigivning. I varje fall avses den villkorliga frigivning­en bli föremål för en genomgripande översyn av en av de kriminalpolitiska utredningar som beräknas bli tillsalta inom kort. 1 avbidan på resultatet av den översynen bör de nuvarande bestämmelsema i BrB om villkorlig fri­givning lämpligen lämnas orubbade.

Däremot kan det finnas skäl alt i detla sammanhang behandla kriminal­vårdsnämndens praxis i ärenden om villkorlig frigivning av intagna som har dömls fill fängelse i lägst två år för grov narkotikabrottslighet eller i övrigl för grova brott som utgör led i en yrkesmässigt eller på annat sätt i organiserade former bedriven kriminell verksamhei, ofta med internatio­nell anknytning. Villkorlig frigivning i dessa ärenden beslutas regelmässigt på grundval av faktorer som varil kända redan av domstolen och som således kunnat beaktas vid straffmätningen. Detta är från principiell syn­punkt ofillfredsstäUande. Kriminalvårdsnämnden har också själv vid flera tillfäUen givit uttryck för uppfattningen att den ifrågavarande särbehand­lingen av vissa intagna bör ges uttryckligt slöd i lag. 1 Brå-rapporten Nytt straffsystem förordas att särbehandlingen upphör.

Ett avskaffande av den ifrågavarande särregleringen kan lämpligen ske i samband med att intemeringspåföljden upphör. Av det föregående följer nämligen att inte heller en justering av reglema om viUkorlig frigivning kan förordas som ett medel för att få till stånd inkapaciteringstider som i tillfredsställande utsträckning motsvarar de frihetsberövanden som nu följer på vissa domar till internering. Kvar står då möjUgheten all införa en allmän straffskärpningsregel i brottsbalken som tar sikte närmast på grova våldsbrottslingar och bankrånare men som också kan göras tillämplig på narkofikalangare och andra som i dag särbehandlas av kriminalvårdsnämn­den.


 


Prop. 1980/81:76                                                    132

13.2.4 En allmän straffskärpningsregel 13.2.4.1 Inledning

Till utgången av år 1975 fanns i 26 kap. 3 § BrB en allmän straffskärp­ningsregel av följande lydelse:

"Har någon dömts lill påföljd för sådant i denna balk avsett brott som är belagt med fängelse och begår han, sedan domen vunnii laga krafl, ånyo brott som avses i balken och är belagt med fängelse i högsl sex månader, må för återfallet dömas till fängelse i högst två år. Är för det nya brottet stadgat fängelse på längre tid än sex månader men högst två år, må för återfallet dömas till fängelse i högsl fyra år.

Ej må brott, som någon begått innan han fyllt aderton år, läggas till grund för förhöjning som i första styckei sägs, ej heller dom å böter eller disciplinstraff.

Utländsk dom må tillmätas samma verkan som svensk."

En förutsättning för ålerfallsskärpning enligl lagrummet var sålunda dels att brott begåtts efter det att gämingsmännen blivit dömd för annat brott och dels att den tidigare domen vunnit laga kraft. Det ålerfallsgrundande brottet skulle vidare vara ell brott som behandlas i BrB. All domen medde­lats enligt SL uteslöt dock inte att brottet kunde vara ålerfallsgrundande [se 6 § första styckei lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken]. Fängelse måste ingå i straffskalan för det ålerfallsgrundande brottet. Vi­dare förutsatles all för della brott dömts till annan påföljd än böter eller disciplinstraff för krigsmän. Sisinämnda förutsättning var alltså uppfylld om för det tidigare brottet meddelats t.ex. villkorlig dom eller skyddstill­syn. Ett brott som någon begått före 18 års ålder var dock aldrig återfaUs-gmndande. Utländsk dom fick tillmätas återfallsgrandande verkan. Det föratsättes även här att gärningen var ett brott enligt BrB som kunde grunda återfall.

För att straffet för det nya brottet, återfallet, skulle kunna skärpas måste detta vara ett brottsbalksbrott. Fängelse måste ingå i straffskalan. Straff­skalans maximum fick inle överstiga fängelse i två år. När förutsättningar­na var uppfyllda fick det straffmaximum som var föreskrivet för återfalls­brottet överskridas. Var straffmaximum fängelse i sex månader skuUe det i StäUel vara två år. Om maximum var högre än sex månader men högst två år skulle straffmaximum i stället vara fängelse i fyra år.

I detta sammanhang förtjänar sambandet mellan återt"allsregeln och be­stämmelsen i 26 kap. 2 § BrB angående gemensamt straff att belysas. När gemensamt straff för flera brott skuUe besiämmas skuUe det gemensamma straffets maximum beräknas med hänsyn tUl det förhöjda straffmaximum som kunde komma i fråga enligt 3 §. När man i konkurtensfall önskade beräkna maximum för det gemensamma straffet måste man alltså först för vart och ett av de konkurrerande brotten särskilt för sig konstatera, hum­vida regeln om ålerfallsskärpning var möjlig alt tillämpa och därefter lägga de sålunda tillämpliga maxima fill grund för beräkningen enligt 2 §.


 


Prop. 1980/81:76                                                    133

Ålerfallsregeln hade vidare betydelse för tillämpning av bestämmelsema i 35 kap. BrB om bortfall av påföljd. Vid beräkning av preskriptionstidens längd enligt 1 § i detta kap., som i princip avgörs av maximum i straffska­lan för det aktuella brottet, skuUe således i det fall då bestämmelsema i 26 kap. 3 § BrB var tiUämpliga hänsyn i ställd tas till det maximum som där var stadgat för återfall, oavsett om det i det enskilda faUet fanns anledning att gå utöver den vanliga straffskalan.

Bestämmelsen upphävdes under motivering bl. a. (se prop. 1975/76:42 s. 79) att det i praktiken hade visat sig alt det inte förelåg något behov av en straffmätning som går utöver de slraffmaxima som hade angetts för de särskilda brotten. Om interneringspåföljden avskaffas och kriminalvårds­nämndens praxis i fråga om villkorlig frigivning av vissa narkolikalangare 0.1. ändras lill halvtidsfrigivning blir situationen helt förändrad. 1 så fall torde en straffskärpningsregel för vissa särskih aUvarliga återfallssitua­lioner inte kunna undvaras.

13.2.4.2 Regelns utformning

Den regel som sålunda behövs skall täcka in dem av del nuvarande intemeringsklientelet som dömts för mycket allvarliga våldsbrott eller för kvalificerade traditionella förmögenhetsbrotl såsom väpnade post- och bankrån, boxsprängningar och liknande brott. Det skall vara fråga om brottslighet av särskill allvarlig och samhäUsfarlig karaktär. Genom brottet skall gärningsmannen ha visat likgiltighet för annans liv eller hälsa eller särskild hänsynslöshet.

Regeln skall dessulom omfatta dem som i dag döms till fängelse i lägsl två år för grov narkotikabrollslighet eller i övrigt för grova brott som utgör led i en yrkesmässigt eller på annat säll i organiserade former bedriven verksamhet, ofta med internationell anknytning. Till kategorin hör för­utom dem som har blivit dömda för grov narkotikabrotlslighel bl. a. perso­ner med anknytning lill inlernalionella ligor som ägnat sig ål växelbedrä­gerier eller annan allvarlig ekonomisk kriminalitet.

Med lanke på att bestämmelsen i första hand skall lillämpas på en del av det nuvarande intemeringsklientelet bör krävas all gärningsmannen lidi­gare lagförts för brott innan straffskärpningsregeln slår lill. Bestämmelsen bör i likhet med förutvarande 26 kap 3 § BrB ulformas som en återfallsregd som för sin lillämpning förulsätler alt gämingsmännen lidigare har dömts lill fängelse i lägsl två år eller lill intemering. Del ålerfallsgrundande brottet behöver emellertid inle vara ett brottsbalksbrott. Bestämmelsen bör placeras i 26 kap. 3 § BrB. Hänvisningen lill internering har dock sin plats i övergångsbestämmelserna.

En ytteriigare förutsättning för straffskärpningsregelns tillämpning bör vara att återfaUd avser brott av mycket allvarlig beskaffenhet, nämligen brott som är belagt med mer än sex års fängelse. Det innebär att återfall i t. ex. grov stöld eller enkelt rån inte kvalificerar för straffskärpning. Regeln


 


Prop. 1980/81:76                                                    134

blir däremot lillämplig vid återfall i bl.a. mord, dråp, grov misshandel, våldtäkt, grovt rån och mordbrand. Återfallet behöver inle avse dl brolts-balksbroU ulan kan utgöras av t.ex. grovl narkolikabrolt.

Om de angivna förutsättningama är för handen bör domstolen kunna gå över den eljest gällande straffskalan med högst två år. Enligl 26 kap. 2 § BrB kan domstolen vid flera brott på motsvarande säll överskrida det högsta slraffmaximum som är föreskrivet för någol av brotten med två år. Vid återfall i flera brott bör domstolen kunna kumulera 26 kap. 2 och 3 §§ så alt straffskalan för del grövsta av brotten får överskridas med upp till fyra år. Del innebär att det längsta fängelsestraff som kan utdömas -förutom livstid — blir 14 år. Den verkliga inkapacileringsliden med generell halvtidsfrigivning blir i så fall 7 år vilket i dag motsvarar vad som gäller för livstids fängelse. Den tiden får anses tillgodose såväl allmänpreventiva som individualpreventiva önskemål om långa frihetsberövanden.

Straffskärpningsregeln bör vara fakultativ. Även om de nyssnämnda förutsättningarna för slraffskärpning är för handen skall domstolen kunna avstå från all i sin straffmåtning överskrida slraffmaximum. Avsikten med de föreslagna ändringarna är all domstolarna i sin slraffmätning i nu aktuella fall skall inrikta sig på all åstadkomma ett frihetsberövande för den dömde som nära ansluter till dagens praxis så som den redovisats i det föregående. Kan det ske inom ramen för straffskaloma finns ingen anled­ning alt i domen citera 26 kap. 3 § BrB.

För alt förhindra att straffskärpningsregeln tillämpas på andra situa­tioner än dem som enligt vad tidigare har nämnts är särskilt åsyftade fordras yllerligare begränsningar. I 26 kap. 3 § bör därför föreskrivas att straffskärpning över slraffmaximum får ske endast om det med hänsyn lill arten av gärningsmannens broUslighet och hans tidigare kriminalitet eller eljest kan befaras alt han är särskill benägen all fortsätta en brottslig verksamhei av särskilt allvarlig karaktär (jfr 7 § tredje stycket KvaL). Faran för återfall är som lidigare nämnts utomordentligt vansklig alt bedö­ma. I allt väsentligt är man här hänvisad lill förat känd brottslighet. Har gärningsmannen tidigare lagförts för samma eller likartad brottslighet av särskilt aUvarlig karaktär bör bestämmelsen kunna tUlämpas, om återfallet skett inom jämförelsevis kort tid efter frigivningen. Även andra omständig­heter kan emellertid tas med i bedömningen även om stor försiktighet måste iaktlas.

Slutligen behövs en motsvarighet till bestämmelserna i förutvarande 26 kap. 3 § BrB att brott begånget före fyllda 18 år inte grandar straffskärpning men att utländsk dom jämställs med svensk.

Den tidigare straffskäipningsregdn hade betydelse också vid tiUämp­ningen av preskriptionsreglerna i 35 kap. BrB. Regeln verkade i detta hänseende automatiskt, och dess belydelse för preskriplionsfrågan kunde därför ulan svårighet bedömas på förhand av åklagar- och polismyndig­heter. Den nu förordade beslämmdsen skall emellertid tillämpas först efler


 


Prop. 1980/81:76                                                    135

en sammanvägning från domstolens sida av alla på frågan inverkande omständigheter. Det skulle leda till stora praktiska svårigheter om äklagar-och poUsmyndighetema i förekommande fall måsle betrakta preskriptions­frågan som svävande till dess domstolen döml i saken. Bl.a. skulle det kunna leda till häktning och åtal i en del fall där den tilltalade senare skulle komma att frikännas. Övervägande skäl lalar därför för alt den nu aktuella beslämmelsen inte bör få beaklas i preskriplionshänseende.

13.3 Övergångsbestämmelser

Som nämnts inledningsvis pågår eller föreslår dt omfallande arbele på en reformering av påföljdssystemd. Förslag om avskaffande av ungdoms­fängelse och om vissa därmed sammanhängande ändringar i BrB har nyli­gen förelagts riksdagen. Vidare har till lagrådet remitterats förslag om vård utan samtycke inom socialtjänst och sjukvård som innebär bl.a. upphä­vande av beslämmelsen i 31 kap. 2 § BrB om överlämnande lill vård enligl nykterhdsvårdslagen och ändring i bestämmelsen i 31 kap. 1 § BrB om överlämnande för vård enligt bamavårdslagen, med verkan fr. o. m. den 1 januari 1981. De nu angivna ändringarna i påföljdssystemd behöver inte träda i kraft samtidigt med att intemeringspåföljden avskaffas. Riksdagens ställningstagande till interneringspåföljden kan av praktiska skäl föreligga tidigast vid slutet av år 1979. Med hänsyn härtill föreslås all inlernerings-påföldjen avskaffas med verkan fr. o. m. den 1 juli 1980.

Frågan uppstår då vad som skall ske med de personer som då undergår internering. En möjlighd är att efter mönster av vad som skedde i Dan­mark i motsvarande situation låta allmän domstol fastställa en för varje internerad - eller för varje intemerad som undergår vård i anstalt -lämplig påföljd. En sådan ordning synes emellertid onödigt omständlig. Man bör i ställd söka finna en lösning som innebär att de internerade automatiskt slussas över till del regelsystem som gäller för fängelsedömda.

En sädan generell omvandling kan ske på olika säll som ger skilda resullal i fråga om restslraff och prövolider. En lösning som har övervägts är att fingera villkorlig frigivning efter avtjänande av två tredjedelar av ett fängelsestraff. Den internerade skulle då friges villkorligt vid utgången av den senasi bestämda minsta liden för anslallsvården med en straffålerslod som motsvarar hälften av den minsta liden. En sådan ordning är emellertid förenad med betydande olägenheter med hänsyn till de skiftande situa­tioner som kan tänkas föreligga. Den som avtjänar ett första internerings­straff med en myckel lång minsta tid får dl avsevärt restslraff medan den som genom en rad domar ådömts fortsatt internering med återintagning i anstalt kommer jämförelsevis lindrigt undan, om den senaste domen inne­burit en kort minsla tid för den fortsatta anslallsvården. Och de antydda svårighetema kan inle enkelt bemästras genom en regel om alt reststraffel skall motsvara hälften av summan av de minsta lider för anslaltsvård som


 


Prop. 1980/81:76                                                    136

har beslämls för någon genom dom på intemering eller fortsalt internering. Man måsle nämligen räkna med situationer där intemerad i samband med permission, frigång e.l. återfaller i brott och ådöms fortsatt internering med ny minsta tid som delvis träder i stället för den lidigare bestämda minsta tiden.

Mot bakgrund av de antydda svårighetema och med hänsyn lill att reststraffets storlek är av jämförelsevis underordnad betydelse på grund av den föreslagna straffskärpningsregeln och de möjligheter som i samband med avskaffandet av ungdomsfängelse kommer all öppnas lill delförver­kande av villkorligt medgiven frihet har den lösningen i stället valts att alla internerade som undergår anstaltsvård vid ikraftträdandet skall överföras till kriminalvård i frihet vid utgången av den senast bestämda minsla liden. De skall därefter anses villkorligt frigivna från fängelse med en straffåter­stod av sex månader och en prövotid på ett år. På motsvarande sätt skall internerade som vid ikraftträdandet vårdas utom anstalt anses vara villkor­ligt frigivna från fängelse med en straffålerslod av sex månader och en prövotid av ett år räknat från den dag de senast överfördes till vård utom anstalt.

I fråga om övergångsregleringen i övrigt hänvisas till specialmotive­ringen.

14   Upprättade lagförslag

1.    Förslag till lag om ändring i brottsbalken

2.    Förslag lill lag om ändring i rätlegångsbalken

3.    Förslag till lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att ulbekomma allmänna handlingar

4.    Förslag till lag om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalre­gister

5.    Förslag till lag om ändring i lagen (1964:450) om åigärder vid sam­hällsfarlig asocialitet

6.    Förslag till lag om ändring i lagen (1964: 542) om personundersökning i brottmål

7.    Förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.

8.    Förslag till lag om ändring i lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall

9.    Förslag till lag om ändring i rätlshjälpslagen (1972:429)

 

10.   Förslag lill lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.

11.   Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

12.   Förslag lill lag om ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning


 


Prop. 1980/81:76                                                    137

13.   Förslag till lag om ändring i passlagen (1978: 302)

14.   Förslag lill lag om ändring i lagen (1978:801) om intemationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet

Förslagen bör fogas lill denna promemoria som bilaga 2. 1 sammanhanget bör nämnas att om intemeringspåföljden avskaffas, ändringar måste göras även i följande regeringsförfattningar:

1.   departementsförordningen (1963: 214)

2.   kungörlesen (1964:635) ang. underrättelse om dom i vissa brottmål m.m.

3.   Jcungörelsen (1964:740) med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål

4.   instmktionen (1965:633) för de centrala nämndema inom kriminal­vården

5.   folkbokföringsförordningen (1967: 198)

6.   kungörelsen (1967:617) om uppgifter belräffande personer som avses i 23 och 24 §§ folkbokföringsförordningen den 9juni 1967 (nr 198)

7.   polisregisterkungörelsen (1969:38)

8.   kungörelsen (1969: 84) om användande av skjulvapen i polistjänsten

9.   kungörelsen (1970: 517) om rättsväsendets informationssystem

 

10.   kriminalregisterkungördsen (1973:58)

11.   kungörelsen (1974: 248) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt

12.   kungörelsen (1974:286) med vissa bestämmelser rörande tillämp­ningen av lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid m. m.

13.   instruktionen (1974: 555) för kriminalvårdsverkd

14.   åklagarinslrukfionen (1974:910)

15.   frivårdsförordningen (1977:329)


 


Prop. 1980/81:76                                                                  138

Bilaga 1:1

Personer beträffande vilka interneringsnämnden år 1974 tillstyrkt internering och som därefter dömts till sådan påföljd för första gången

Uppgiftema är hämtade ur intemeringsnämndens akter och avser förhål­landena fram lill 1 juli 1978. Samtliga dömda är män. Åldersuppgifterna avser vederbörandes ålder vid domstillfällel, dvs. i regel 1974.

FaU 1

A,    35 år, dömdes för misshandel och rån tiU intemering med en minsta
tid av 1 år. Han hade tidigare vid sju tillfällen dömls för förmögenhelsbrott.
Det aktuella brottet bestod i alt han rånat och misshandlat en 71-årig
pensionär och tilllvingat sig två kronor. - A överfördes lill vård ulom
anstalt vid utgången av minsla tiden. En månad därefter dömdes han för
grov stöld och skadegörelse samt återintagning i anstalt utan ny minsta tid.
Två månader därefter överfördes han ånyo lill vård utom anstalt. En
kortare tid efteråt dömdes han på nytt för grov stöld och återinlogs i
anstalt. Efter några månader överfördes han på nytt till vård ulom anstalt.
Han har därefter två åtalseftergifter för medhjälp lill stöld och stöld. -
Omkring 2 år 10 månader har förflutit sedan A:s senaste anstaltsvistelse. 1
läkarintyg har A åsatts diagnosen persona pathologica (schizotym, häm­
ningsdefekt narkoman). Han är numera sjukpensionerad.

FaU 2

B,    37 år, dömdes för stöld, snalteri, bedrägeri, skadegörelse, fylleri,
olovlig köming, rattonykterhet och en del andra trafikförseelser till inter­
nering med minsta lid av ett år. Han hade tidigare vid 19lillfällen dömls lill
straff för huvudsakligen tillgreppsbrolt. De akluella lillgreppsbrollen be­
stod i att han under en vecka i bemsal lillslånd tillgripit olika föremål till ell
värde av omkring 3 000 kronor och vid två tillfällen bott på hotell utan all
betala. - Han överfördes lill vård utom anstalt vid minsta lidens ulgång.
Fyra månader senare dömdes han för stöld, häleriförseelse, narkotikabrott
och olovlig köming till återintagning i anstalt med en minsta fid av sex
månader. B har också vid två tillfällen erhållit åtalseftergift för häleri och
trafikbrott. Efter utgången av den nya minsta tiden överfördes han lill vård
utom anstalt. Därefter har omkring 2 år 8 månader förflutit ulan att B
registrerats för nya brott. - B har i läkamndersökning betecknats som
tidigt karaktärsstörd, alkoholist och narkoman.

FaU 3

C,    42 år, dömdes för grov stöld och försök lill grov stöld fill internering
med minsta tid av ett år. Han hade fidigare vid åtta tillfällen dömts till
fängelsestraff för förmögenhetsbrotl. Dd brott som föranledde inteme­
ringsdomen bestod av inbrott, stöld i verktygslådor, matvaruaffärer och en
kyrka. Värdel av det tillgripna uppgick till omkring 5 000 kronor. Han
överfördes till vård ulom anstalt vid minsta lidens ulgång. Tre år senare
förordnades alt intemeringen skulle upphöra. C har inte registrerats för
några nya brott, men erhållit en åtalseftergift för stöld (kioskinbrott där


 


Prop. 1980/81:76                                                    139

konfekt tillgreps). - Enligt läkarintyg var C att beteckna som kronisk alkoholist med depressiva perioder. Han har, sedan han överfördes lill vård utom anstalt, kontinuerligt åtnjutil alkoholislvård i olika former.

FaU 4

D,   24 år, dömdes för rån till intemering med en minsta lid av två år. Han
hade tidigare dömts dels för dråp och olukt med bam lill fängelse sex år
och dels för grov stöld till sex månaders fängelse. Han var vid inlemerings-
tillfällel villkorligt frigiven med relafivt lång återstående strafftid. Rånet
bestod i att han på ett postkontor ryckt ifrån en kvinnlig kund en tusen­
kronors-sedel och, när hon försökt återta sedeln, hotat henne med kniv. I
samband med permission gjorde han sig skyldig lill stöld och fick i dom för
detla brott ny minsta fid om ett år och fem månader. Efter utgången av
denna tid överfördes han till vård utom anstalt. Sedan dess har omkring 2
år förflutit utan all D registrerats för nya brott. - Enligl läkarutlåtande har
D en hysterisk läggning och är mycket farlig för annan under alkoholpåver­
kan.

FaU 5

E,   26 år, dömdes för grovl bedrägeri, bedrägligt beteende och olovlig
körning till internering med minsla lid av ett år och sex månader. Han hade
tidigare vid två tillfällen dömts till fängelse för grova bedrägerier. Del
aktuella bedrägeriet bestod i att han rest runt i en bil som han åtkommit
genom bedrägligt förfarande och i stor skala lurat lill sig radioapparater.
Värdel av del bedrägligt åtkomna godset uppgick tiU omkring 40000 kro­
nor. - E överfördes till vård utom anstalt vid utgången av minsta tiden.
Fem månader senare dömdes han för stöld, bedrägeri, förskingring och
egenmäktigt förfarande till återintagning med ny minsla lid om sex måna­
der. Han överfördes ånyo lill vård utom anstalt vid utgången av nya minsta
tiden. Omkring dl halvår senare dömdes han igen för bedrägerier till
återintagning med minsla lid av nio månader. - Vid läkamndersökning har
E betecknats som subsolid, supervalid men med mycket skrala etiska
hämningar; vådlig för annans egendom och föga straffmottaglig. Några
tecken lill psykos eller neuros hade inle visats. Inte heller förekom något
påtagligt missbruk.

FaU 6

F,   38 år, dömdes för rån och olaga vapeninnehav till intemering med en
minsta fid av två år. Han hade tidigare dömts för förmögenhetsbrott och
trafikbrott vid 17 olika tillfällen. Det aktuella rånet bestod i att han under
pislolhol tilllvingat sig omkring 30000 kronor på dl postkontor. Han
överfördes efter minsta tidens utgång tiU vård utom anstalt men begick
strax därpå nytt brott. Han dömdes för grov stöld till återintagning med ny
minsta tid av sex månader. Sedan denna tid utgått och han ånyo överförts
till vård utom anstaU gjorde han sig omedelbart skyldig till bUlillgrepp och
rån och dömdes till återintagning med en ny minsta tid av två år. Före
denna tids utgång dömdes han för rån, varvid minsta tiden bestämdes till
två år och sex månader. De två senare rånen har bestått av post- och
bankrån. - Av personutredningen framgår att F hemfallit åt kriminalitet i
tidig ålder. Man har inte funnit några tecken på psykisk sjukdom hos
honom. Däremot har han missbmkat narkotika under en period.


 


Prop. 1980/81:76                                                                  140

FaU 7

G, 29 år, dömdes för rån, biltillgrepp, egenmäktigt förfarande, rattfylleri och olovlig körning liU intemering med en minsta tid av två år. Han hade 20 anteckningar i kriminalregistret för i huvudsak förmögenhetsbrotl. Det aktuella rånet bestod i alt han under hot med en yxa tilllvingat sig 900 kronor av en affärsinnehavare. Under anslallsliden fick han en åtalsefter­gift för trafikbrott. Han överfördes till vård utom anstalt efler utgången av minsta liden och avled omkring dl halvår senare. - I läkarutlåtande hade G betecknats som en omogen och hysteroid psykopat med manifesterat alkohol- och narkotikaberoende.

FaU 8

H, 45 år, dömdes för misshandel till intemering med minsta tid av dl år. Han hade då 10 anteckningar i kriminalregistrd, varav de flesta avsåg misshandel och hot. Den aktuella misshandeln bestod i bl. a. kraftigt slag i ansiktet mol modem. Han överfördes till vård utom anstalt vid minsta lidens ulgång. Under de två och ett halvt år som gått sedan han överfördes liU vård utom anstalt finns inga anteckningar i kriminalregistret, men däremol en pågående utredning för misshandel och skadegörelse. - 1 rättspsykiatrisk undersökning har H betecknats som kronisk alkoholist med superstabila personlighetsdrag (känslokyla, otålighet, egocentrisk aggresivitd, som gör honom farlig). Sedan han överfördes till vård ulom anstalt har han huvudsakligen vårdats på alkoholistanstalt.

FaU 9

1, 31 år, dömdes för grov stöld och olovlig körning till internering med minsta tid av dt år och två månader. Han hade vid domstillfällel tidigare antecknats 11 gånger i kriminalregistrd, huvudsakligen för förmögenhets­brotl. De aktuella gärningarna bestod i bostadsinbrott, varvid han tillgripit egendom för omkring 15 000 kronor. Han överfördes till vård ulom anstalt vid minsta tidens utgång. Fyra månader senare dömdes han för olaga hot, egenmäktigt förfarande och skadegörelse till återintagning utan ny minsla tid. Efler tre månaders ny anslaltsvård överfördes han till vård utom anstalt igen. Knappt ett år senare dömdes han för stöld, rattonykterhet och olovlig körning lill återintagning med ny minsla tid av sex månader. Sedan denna lid gått överfördes han till vård ulom anstalt. Han har därefter dömts vid ett tillfälle för trafikbrott ulan återintagning. För övrigt har han vårdals utom anstalt under dl år utan anmärkningar. - Vid läkarunder­sökning har I betecknats som vådlig för samhällels säkerhet på grand av narkotikamissbruk, asociala livsvanor och avsaknad av hämningar. I synes emellertid ha genomgått en positiv utveckling under anstaltstiden och framför allt upphört med sitt narkotikamissbmk.

FaU 10

J, 35 år, dömdes för grovt rån, grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel, häleri, främjande av flykt och olaga vapeninnehav till internering med en minsta tid av 5 år. Han hade lidigare vid 11 tillfällen dömls för främst förmögenhetsbrotl. Del aktuella rånet bestod i att han under pistolhot tilllvingat sig en poslsäck innehållande värden för omkring 160000 kronor av en posliljon ulanför en poslanstalt. Värdel av de fillgripna bilarna uppgick lill 130000 kronor. — J har under anslallsliden visat god skötsam­hel och fått frigång lill arbete. Drygt fyra år efter domen överfördes J till behandling med stöd av 34 § behandlingslagen för studier. - Enligt lakar-


 


Prop. 1980/81:76                                                                  141

utlålande fanns hos J inga symptom på själslig rubbning. Inte heller fanns någol känt missbruk.

FaU 11

K, 60 år, dömdes för olukl med bam, bedrägeri, bedrägligt beteende, fyndförseelse och olovlig körning till internering med minsta lid av dt år. Han hade enligl kriminalregistret dömts 15 gånger lidigare, främsi för förmögenhetsbrotl men vid två tillfällen även för otukt med minderårig. Han hade tidigare varit dömd lill intemering (förvaring), men denna påföljd hade upphört 1971. Den aktuella otuklen bestod i att han kört in ett finger i könsorganet på en 7-årig flicka, slickat henne på könsorganet och låtit flickan ta på hans manslem. - K överfördes till vård utom anstalt någon månad efter minsla tidens utgång. Två år senare avled han. - Han hade i utlåtande över läkarundersökning beskrivits som hyperthym, ixoid, alko­holiserad psykopat.

FaU 12

L, 28 år, dömdes för grov stöld, snalteri och trafikförseelser till inteme­ring med minsta tid ett år. Enligt kriminalregistret var han tidigare dömd vid 13 tillfällen för förmögenhetsbrotl och narkotikabrott. De aktuella stölderna bestod i tillgrepp av en bil värd 2000 kronor och inbrott i en bil, varvid värden för 300 kronor tillgripits. — L överfördes tiU vård utom anstalt vid utgången av minsta tiden, men dömdes två månader senare för grovt rån med återintagning för en minsta lid av ett år. Efter något mer än ett år överfördes han för vård utom anstalt igen och dömdes tre månader senare för grov stöld liU återintagning utan ny minsta tid. Fyra månader senare (helt nyligen) överfördes han på nylt tiU vård ulom anstalt. Han har under anslallsliden erhållit åtalsunderlåtelse för skadegörelse. — I rätls­psykiatrisk undersökning har L betecknats som en omogen patologisk personlighet samt heroinmissbrakare.

FaU 13

M, 32 år, dömdes för dråpförsök, biltillgrepp och olovlig köming till intemering med minsta tid av tre år och sex månader. Han hade tidigare 10 domar i kriminalregistrd, huvudsakligen avseende förmögenhetsbrotl, men med vissa våldsinslag. Vidare hade han dömls för grov misshandel av sammanboende kvinna. Det aktuella dråpförsöket bestod i att M i samband med ett gräl försökt ta livet av sin hustra med hjälp av en sax. - Han överfördes till vård utom anstalt efter utgången av minsta tiden. Därefter har drygt ett år förflutit utan nya anteckningar i kriminalregistrd. — Vid rättspsykiatrisk undersökning hade M betecknats som en superkapabel och subsolid person som led av kronisk alkohoUsm och missbrak av centralstimulantia.

FaU 14

N, 30 år, dömdes för misshandel till intemering med en minsta tid av ett år. Han hade tidigare enligt kriminalregistret vid fem tillfällen dömts, huvudsakUgen för våldsbrott, men även för förmögenhelsbrott. Den ak­tuella misshandeln bestod i att han hade tilldelat sin förtidspensionerade far ett flertal knytnävsslag i ansiktet, bakhuvudet och på kroppen saml fortsatt därmed sedan fadern fallit omkull på golvet. Han hade även bultat faderns huvud mot golvet. Han överfördes tUl vård utom anstalt vid minsta tidens utgång. Ett och ett halvt år senare dömdes han för mord tiU sluten


 


Prop. 1980/81:76                                                    142

psykiatrisk vård. På gmnd härav upphävdes interneringspåföljden genom beslut av intemeringsnämnden. - 1 den rättspsykiatriska undersökning som föregått intemeringsdomen hade N karaktäriserats som persona pa­thologica (schizotym, hämningsdefekt narkoman). I den nya undersökning som gjordes i anledning av mordåtalet förklarade undersökningsläkaren att N sedan åtminstone något år tUlbaka hade måst betecknas som sinnessjuk och att han led av schizofreni form psykos.

FaU 15

O, 39 år, dömdes för misshandel, ofredande, grovt bedrägeri, skadegö­relse och olovlig köming lill intemering med minsta tid av ett år. Han hade tidigare fem domar i kriminalregistrd, huvudsakligen avseende våldsbrott (misshandel, försök till våldtäkt och rån). De akluella brotten bestod främst av upprepad misshandel av fästmön. - O överfördes tUl vård utom anstalt strax efter minsta tidens utgång. Tre månader senare dömdes han för misshandel och återinlogs för en minsta tid av åtta månader. Efter utgången av denna tid överfördes han ånyo till vård utom anstalt. Under den fid, ett år och åtta månader, som förflutit sedan dess finns inga anteckningar om nya brott. - I den rättspsykiatriska undersökning som föregick intemeringsdomen hade O betecknats såsom personlighetsavvi­kande. Han är numera sjukpensionerad.

FaU 16

P, 30 år, dömdes för häleri och urkundsförfalskning tiU intemering med en minsta tid av ett år. Han hade tidigare 17 anteckningar i kriminalregist­rd, främst avseende bedrägeri och förfalskningsbrott. De aktuella gäming-ama bestod i att ha hyrt bil i falskt namn och därefter tagit befattning med stöldgods till dt värde av 18.000 kronor. Han överfördes tiU vård utom anstalt efter minsta tidens utgång, men dömdes på nytt fyra månader senare för grova bedrägerier till återintagning med minsta tid ett år tre månader. Minsta tiden har ännu inte utgått, då den avsevärt förlängts på grand av P:s rymningar. - P har i läkarandersökning betecknats som tidigt miljöskadad på gmnd av problematiska uppväxtförhållanden, men hade enligt läkaren inga mera påtagliga psykiska rabbningar.

FaU 17

Q, 42 år, dömdes för grov stöld saml försök och förberedelse till sådant brott till intemering med minsta tid av två år. Han hade fidigare fem domar i kriminalregistret avseende i huvudsak grova stölder. De aktuella brotten avsåg ett 15-tal kassaskåpssprängningar i affärer, banker och postlokaler. Värdet av det åtkomna uppgick tiU 55.000 kronor. Q har på gmnd av nya brott aldrig överförts tiU vård utom anstalt. Han har under anstaltstiden vid tre tillfäUen dömts för grova stölder, försök till grova stölder till fortsatt intemering med nya minsta tider av respektive två år, två år och sex månader. - Enligt rättspsykiatrisk undersökning kan Q betecknas som en patologisk personlighet (viljesvag, hållningslös, impulsstyrd, omogen) samt alkoholist.

FaU 18

R, 38 år, dömdes för grov stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel och grovt bedrägeri till intemering med minsta tid av tre år. Han hade tidigare vid 11 tillfällen dömts för i huvudsak stölder och bedrägerier. De aktuella


 


Prop. 1980/81:76                                                    143

brotten avsåg huvudsakligen bostadsinbrott och värdel av det tillgripna uppgick till omkring 360.000 kronor. Omkring åtta månader efler den första domen dömdes han ånyo för grovt bedrägeri och försök lill sådant brott, varvid den nya minsta liden bestämdes till två år och två månader. Ett och ett halvt år senare dömdes han för grovt bedrägeri och vårdslöshet i trafik till fortsatt internering med en minsla tid av ett år och sex månader. Efler utgången av sistnämnda tid överfördes han lill vård utom anstalt, men dömdes ånyo ett halvår därefter för grov stöld lill återintagning i anstalt med en minsta tid av 10 månader. - R har i rätlspsykialriskl utlåtande betecknats som en hysterisk personlighet med karaktämeuros.

FaU 19

S, 58 år, dömdes för otukt med bam och otuktigl beteende till interne­ring med en minsta tid av ett år. Han hade tidigare vid två tillfäUen dömts för olukt med bam. Den akluella olukten bestod i att han förmått flera flickor i åldern 10- 13 år att vid olika tillfäUen onanera åt honom varjämte han kysst dem på könsorganen. Han hade även uppträtt naken och försökt få samlag med flickoma saml fotograferat dem nakna i s. k. vågade ställ­ningar. - Han överfördes lill vård utom anstalt vid utgången av minsla tiden. Tre år senare avled han. Några ytterligare anteckningar om brott finns inte. Vid den rättspsykiatriska undersökning som föregick interne­ringsdomen betecknades S som patologisk personlighet, kroppsligt åldrad med fdlomsättningsmbbning, sockersjuka och hjärtflimmer.

FaU 20

T, 28 år, dömdes för olaga hot, ofredande, stöld, egenmäktigt förfarande och förargelseväckande beteende lill intemering med en minsta tid av ett år fyra månader. Han hade tidigare 12 domar i kriminalregistrd i huvudsak avseende misshandel och grova bedrägerier. De akluella brotten var av förhållandevis bagaleUartad karaktär. Under den inledande anstaltstiden fick han två åtalsunderiåtelser avseende stöld samt häleri och narkotika-förseelser. Han överfördes till vård utom anstalt en tid efter minsta tidens utgång. Åtta månader senare dömdes han för stöld, misshandel, fylleri och olovlig köming till återintagning med ny minsta lid av sex månader. Under anslallsliden fick han åtalseftergift för biltillgrepp och olovlig köming. Efter utgången av nya minsta tiden överfördes han på nytt till vård ulom anstalt men dömdes tre månader senare för biltillgrepp och rattfylleri till återintagning. — Enligt läkamndersökning var T i begåvningshänseende klart under det normala. Han ansågs också vara karaktärsabnorm med gränsvärden mot psykopati. Han har svåra alkoholproblem. Under de senaste åren har han även missbmkat narkotika.

FaU 21

U, 28 år, dömdes för stöld till intemering med en minsta tid av ett år. Han hade tidigare åtta domar för misshandel, stölder och ett rån. Den aktuella gärningen bestod i en stöld av 3.000 kronor kontanter ur en biljettkassa samt tre väskor värda 310 kronor på ett varahus. Innan han överfördes till vård utom anstalt dömdes han på nytt för förberedelse till grov stöld med ny minsta tid av åtta månader. Så snart denna tid utgått överfördes han till vård utom anstalt. Sju månader senare dömdes han på nytt för förberedelse till grov stöld och biltillgrepp. Han återinlogs i anstalt med minsta tid av sex månader. Någon månad efter minsla tidens utgång överfördes han på nytt till vård utom anstalt. Ett år senare dömdes han


 


Prop. 1980/81:76                                                    144

återigen för stöld, biltillgrepp och olovlig köming samt återintagning, den­na gång utan angivande av minsta tid. U hade i rättspsykiatrisk undersök­ning betecknats som tidigt karaktärsstörd med utagerande beteende och sekundärt blandmissbmk av alkohol och narkotika.

FaU 22

V, 28 år, dömdes för stöld, försök tUl sådant brott, rån och tillgrepp av fortskaffningsmedel till internering med minsta tid av ett år. Han hade tidigare sex domar i kriminalregistret avseende förmögenhets- och trafik­brott samt ett misshandelsbrott. Det aktuella rånet bestod i att han tagit sig in i en postlokal, bundit en kvinnlig posttjänsteman, tagit ifrån henne nycklama till ett kassaskåp och länsat detta på 35.000 kronor. Efter minsta fidens utgång överfördes han till vård utom anstalt och har under den tid, drygt ett och ett halvt år, som förflufit sedan dess, icke dömts för nya brott. - V hade i läkaratlåtande betecknats som tidigt känslomässigt kontaktstörd med alkoholproblem.

FaU 23

X, 33 år, dömdes för grov stöld tiU internering med minsta tid två år sex månader. Han hade tidigare 14 domar enligt kriminalregistret, huvudsakli­gen avseende förmögenhetsbrott. Det aktuella brottet bestod av inbrott i en livsmedelsaffär och skärning av kassaskåp. (X är en van kassaskåps­sprängare.) Sedan X avtjänat ca åtta månader av straffet dömdes han på nytt för försök till grov stöld och förberedelse till sådant brott, varvid ny minsta tid bestämdes till två år sex månader. Ett år och tre månader senare dömdes han för förberedelse tUl grov stöld och olovlig köming med ny minsta tid ett år och sex månader. Han överfördes - helt nyligen - till vård utom anstalt efter utgången av sistnämnda minsta tid. Han hade dessförinnan under fyra månader varit överförd till behandling med stöd av 34 § behandJingslagen. - 1 läkaratlåtande hade X betecknats som primärt karaktärsstörd med risk för kriminell identifiering.

FaU 24

Y, 26 år, dömdes för grov misshandel tiU intemering med minsla tid två år och sex månader. Han hade tidigare vid fyra tUlfällen dömls för grov misshandel, misshandel, grov stöld, biltillgrepp, grovt rån och trafikbrott. Det aktuella brottet bestod i knivhugg i berasat tillstånd mot en likaledes berusad pensionär, av vilken han tidigare försökt tigga pengar. Under anstaltstiden dömdes Y för narkotikabrott, men någon ny minsta tid ut­sattes inte. Fyra månader efter utgången av minsta tiden överfördes Y till vård utom anstalt. Under de drygt tio månader som förflutit sedan dess har han inte dömts för nya brott. - Y har i rättspsykiatrisk undersökning betecknats som svår alkoholmissbmkare. Hans psykiska abnormitet var enligt utlåtandet väsentligen att karaktärisera som grov gemensamhets-stöming, dominerad av bristfällig segregation av aggressiva personlighets­strukturer och dålig utveckling och differentiering av övrigt känsloUv.

FaU 25

Z, 37 år, dömdes för grovt bedrägeri, och försök tiU sådant brott fill intemering med en minsta tid av ett år. Han hade tidigare tio domar, i huvudsak avseende grova bedrägerier och var tidigare dömd till inteme­ring, vilken upphört 1971. Det aktuella brottet bestod i förfalskning av uttagningsblanketter tiU ett stulet personkonto. Genom att använda blan-


 


Prop. 1980/81:76                                                    145

kettema hade Z kommit över omkring 13000 kronor. - Z överfördes till vård utom anstalt omkring utgången av minsta tiden. Strax därpå dömdes han på nytt till försök till grov stöld, bedrägeri och grovt bedrägeri avseen­de värden omkring 50000 kronor. Han dömdes då tiU återintagning med en minsta tid av ett år och tre månader. Tre månader senare dömdes han på nytt för grov stöld, grovl bedrägeri och medhjälp fill grovt bedrägeri avseende värden av omkring 60000 kronor till fortsatt intemering med en minsta tid av ett år och nio månader. Efter utgången av denna tid över­fördes han tUl vård utom anstalt och några anteckningar om nya brott finns inte för tiden därefter, omkring ett halvt år. - 1 läkarandersökning har antecknats att något tecken på psykos eller allvarlig depression inte fram­kommit vid undersökningen.

FaU 26

Å, 30 år, dömdes för försök lill grov stöld, bedrägligt beteende, grov skadegörelse och fylleri till intemering med en minsla tid av ett år. Han hade tidigare 11 domar i kriminalregistret avseende misshandel, grov stöld, olaga hot, rån m.m. De aktuella brotten bestod i bl.a. inbrottsförsök i affärer samt sönderslagning av lägenhelsinredning. Någon månad efter utgången av minsttiden överfördes han till vård utom anstalt. Knappt två månader senare dömdes han på nytt för grov stöld avseende värden av omkring 1 500 kronor till återintagning. Någon ny minsla tid bestämdes inle. Tre och en halv månader senare överfördes han på nytt till vård utom anstalt. Åtta månader senare dömdes han för olaga hot och bedrägligt beteende tiU återintagning med en ny minsta tid om sex månader. Efter utgången av denna tid överfördes han igen till vård utom anstalt. Han dömdes tre månader senare för olaga hot till återintagning med ny minsta tid av sex månader. Då denna lid helt nyligen utgick överfördes han åter till vård utom anstalt. - I läkamndersökning hade Å betecknats som något klent begåvad, emotionellt och konativl gravt undemlvecklad samt svårt hemfallen åt alkohol och, åtminstone tidigare, även narkotika.

FaU 27

Ä, 39 år, dömdes för grov stöld och fylleri till intemering med minsta lid av ett år. Han hade tidigare 18 domar i kriminalregistret för i huvudsak stölder, men även narkotikabrott. De aktuella brotten bestod i att han vid två tillfällen brutit sig in i en skola och där tillgripit gods till ett sammanlagt värde av omkring 15 000 kronor. Han överfördes till vård ulom anstalt omkring två månader efler utgången av minsta tiden. Åtta månader senare dömdes han för häleri (en kamera och tenntallrikar till okänt värde) samt narkotikabrott (40 g amfetamin) till återintagning med ny minsta lid av sex månader. Efter utgången av denna tid överfördes han på nytt till vård utom anstalt. Under den tid av dt år och fyra månader som förflutit sedan dess finns inga anteckningar om nya brott. - Enligt läkamndersökning fanns det hos Ä en tung hereditet för alkoholism. Ä hade klarat sig någorlunda till 24 års ålder, men sedan dess missbmkat sprit och narkotika i perioder så intensivt att han inte kunnat klara sig socialt.

FaU 28

Ö, 30 år, dömdes för grov stöld, biltillgrepp, försök till stöld, narkotika­förseelser och olovlig körning till intemering med en minsta tid av ett år och sex månader. Han hade tidigare sex domar i kriminalregistret, huvud­sakligen avseende förmögenhetsbrotl. De aktuella brotten bestod i att han

10    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 76


 


Prop. 1980/81:76                                                    146

under rymning från kriminalvårdsanstali tillgripit bl. a. fyra personbilar samt gjort inbrott i museum där antika föremål, kontanter och frimärken stulits. Värdet av det tillgripna uppgick till sammanlagt omkring 230000 kronor. Under avtjänandet av intemeringsstraffet fick han en åtalseftergift för häleri, som medförde alt minsla tiden förlängdes med tre månader. Sedan han avtjänat ett år och nio månader överfördes han till vård utom anstalt. Under den tid som förflutit därefter, drygt två år, finns inga anteckningar om nya brott. - Enligt läkamndersökning led Ö av en djup­gående störning i de sociala rdationema och i känslolivet. Han ansågs intellektueUt sett ligga över genomsnittet.

FaU 29

AB,   28 år, dömdes för rån till intemering med en minsta tid av ett år. Han
hade tidigare 12 domar i kriminalregistret, huvudsakligen avseende miss­
handel, men även ett rån. Det aktuella brottet bestod i alt han tvingat sig
med en man, som han mött på gatan, till dennes bostad och under knivhot
tilllvingat sig 30 kronor. Drygt ett halvår efter domen dömdes han för
misshandel och fylleri. Minsta tiden förlängdes därigenom. Han över­
fördes till vård utom anstalt omkring ett år och tre månader efter den
ursprungliga minsta liden. Fem månader senare dömdes han för misshan­
del, grov misshandel och försök till rån till återintagning med minsta tid av
ett år. Drygt ett år därefter överfördes han igen till vård ulom anstalt. Ett
halvår senare erhöU han åtalseftergift för biltillgrepp och återinlogs i an-
stall. Denna varade knappt två månader. Under de fyra månader som
förflutit sedan AB senast överfördes tiU vård utom anstalt har han inte
antecknats för nya brott.

FaU 30

AC,   27 år, dömdes för grovt bedrägeri, försök lill sådant brott, grov
stöld, biltillgrepp och våld mot tjänsteman till intemering med en minsta
tid av dl år och sex månader. Han hade tidigare åtta gånger dömts i
huvudsak för förmögenhetsbrotl men även för misshandel, hot och trafik­
brott. De aktuella brotten bestod i nio biltillgrepp och bostadsinbrott,
grova bedrägerier genom förfalskning av stulna checkblanketter och kre­
ditkort samt hotellbedrägerier. Värdet av dd åtkomna uppgick till omkring
90000 kronor. Strax efter överförandel fill vård utom anstalt efler minsta
tidens ulgång dömdes han för biltillgrepp och trafikbrott till återintagning
med ny minsta tid av åtta månader. Han har därefter dömts vid tre tillfällen
för dels våld mot tjänsteman och våldsamt motstånd, dels biltillgrepp och
misshandel m. m. och dds stöld, bedrägeri, häleri m. m. Vid det sista av
dessa domstillfällen fastställdes en ny minsla tid om sex månader. Han
överfördes till vård utom anstalt efter utgången av denna tid, men dömdes
efter en månad på nytt för biltillgrepp och olovlig köming till återintagning.
Han vistas alltjämt på anstalt.

FaU 31

AD,   38 år, dömdes för stöld, grov stöld, bedrägeri, försök lill bedrägeri
och olovlig köming lill intemering med minsta tid av ell år. Han hade
tidgare 14 domar i kriminalregistrd, huvudsakligen förmögenhetsbrotl och
trafikbrott. De aktuella brotten bestod i en fickstöld, stöld av två utom­
bordsmotorer och överskridande av ett personkonto. Värdet av det åt­
komna uppgick till sammanlagt omkring 14000 kronor. Han överfördes till
vård utom anstalt vid minsla lidens utgång. Några månader senare dömdes


 


Prop. 1980/81:76                                                    147

han för grovt bedrägeri, olovligt förfogande, åverkan och trafikbrott till sluten psykiatrisk vård. Ytteriigare ett år senare dömdes han på nytt för stöld, grovt bedrägeri m. m. till sluten psykiatrisk vård. Genom den senas­te domen undanröjdes intemeringsstraffet.

FaU 32

AE,   39 år, dömdes för grov stöld, biltillgrepp och rattonykterhet lill
internering med minsta tid av ett år. Han hade tidigare 18 domar i
kriminalregistret, huvudsakligen avseende förmögenhetsbrott. De akluella
brotten bestod i inbrott på arbetsplatsen där värden för omkring 14000
kronor tUlgripits. Innan AE överförts till vård utom anstalt dömdes han vid
två tillfällen för tillgrepp av fortskaffningsmedel och olovlig köming samt
försök till grovl bedrägeri och olovlig köming. Omkring ett år och tio
månader efter utgången av den ursprungligen ådömda minsla fid över­
fördes AE lill vård utom anstalt. Drygt en månad senare dömdes han på
nytt för grov stöld till återintagning med minsta tid av sex månader. Efter
utgången av denna lid överfördes han igen för vård ulom anstalt, men
dömdes två månader senare för stöld, biltillgrepp och rattonykterhet. I
domen förordnades om återintagning och ny minsta tid bestämdes lill fio
månader. Efter denna tid har han åter överförts till vård utom anstalt.
Under de fyra månader som gått sedan dess finns inga anteckningar om
nya brott. - AE hade i läkarundersökningen betecknats som subsolid,
energifattig och känslomässigt sval alkoholist.

FaU 33

AF,   29 år, dömdes för rån fill intemering med minsta tid av ett år. Han
hade tidigare 12 domar i kriminalregistret, huvudsakligen förmögenhets-
och trafikbrott. Även en misshandel finns antecknad. Det aktuella brottet
bestod i alt han tillsammans med en 70-årig kumpan med lång broltsvana
genom våld bestående av en örfil och hot om våld avtvingat en pensionär
800 kronor i en lägenhet. Samtliga inblandade var alkoholpåverkade. Un­
der anstaltstiden gjorde han sig skyldig till stöld och dömdes till fortsatt
intemering med ny minsla lid av sex månader. Han överfördes till vård
ulom anstalt omkring ett år och lio månader efter den ursprungligen
ådömda intemeringen. Anledningen till den längre anstaltstiden var stän­
diga permissionsmissbruk. Sex månader efter överförandet till vård utom
anstalt dömdes han för häleri och stöld, utan att det förordnades om
återintagning. Efter ytterligare dl halvår dömdes han emellertid för miss­
handel och stöld och dömdes d-*"; till återintagning med minsta tid av sex
månader. Efter utgången av denna lid överfördes han till vård utom an­
stalt. Under de fyra månader som förflutit sedan dess finns inga anteck­
ningar om nya brott.

FaU 34

AG,   25 år, dömdes för försök till bedrägeri och förberedelse till grovt
bedrägeri lill intemering med minsta tid av ell år och sex månader. Han
hade tidigare sex domar i kriminalregistrd, huvudsakligen för förmögen­
hetsbrotl, misshandel och trafikbrott. De akluella brotten bestod i alt han i
annans namn öppnat konton i postbanker och därefter förfalskat
motböckema. Han hade vidare förberett liknade bedrägerier. Värdet av
del åtkomna uppgick tUl omkring 10000 kronor. Före utgången av minsta
tiden dömdes AG för våldsamt motstånd, häleri, grov stöld och falsk
fillvilelse. Värdet av del åtkomna uppgick denna gång till omkring 14000


 


Prop. 1980/81:76                                                    148

kronor. Han dömdes tiU fortsatt intemering med ny minsta tid om ett år. Ett år och fem månader efter denna dom överfördes han till vård utom anstalt. Två månader senare dömdes han för försök till bUtillgrepp, utan att det förordnades om återintagning. Ytterligare ett halvår därefter dömdes han för grov stöld tUl återintagning med minsta tid av sex månader. Han är alltjämt intagen i anstalt.

FaU 35

AH, 42 år, dömdes för grov stöld fill intemering med minsta tid av ett år. Han hade tidigare 16 domar i kriminalregistret, huvudsakligen avseende förmögenhetsbrott och hade varit ådömd intemering (förvaring), som upp­hört 1973. Det aktuella brottet bestod i bostadsinbrott varvid egendom fill ett värde av omkring 3 000 kronor tillgripits. Han överfördes till vård utom anstah vid utgången av minsta tiden. Fem månader senare dömdes han för försök till grov stöld med återintagning i anstalt. Någon minsta tid bestäm­des inte. Han överfördes på nytt lill vård utom anstalt efter sex månader. Åtta månader senare dömdes han för stöld till sluten psykiatrisk vård. Någon tid därefter förordnade intemeringsnämnden att intemeringspåfölj­den skulle upphöra.


 


Prop. 1980/81:76


149


Bilaga 1:2 Författningsförslag

1    Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken'

dels att 30 kap. samt 34 kap. 9 och 13 §§ skall upphöra att gälla,

delsatt Ikap. 3 §,33 kap. 5 och 7 §§,34 kap. 1, 10, 11 och 18§§,35kap.

I0§, 36 kap. 6§,37 kap. 1,4-6, 9 och 11 §§ samt 38 kap. 1,3-9 och 12§§

skall ha nedan angivna lydelse, dels att i balken skaU införas en ny paragraf, 26 kap. 3§, av nedan

angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


 


1 kap. 3§='


Med påföljd för brott förslås i denna balk:

de aUmänna straffen böter och fängelse,

discipUnstraff för krigsmän, samt

villkorlig dom, skyddstiUsyn, ungdomsfängelse, internering och överlämnande till särskild vård.


Med påföljd för brott förstås i denna balk:

de allmänna straffen böter och fängelse,

disciplinstraff för krigsmän, saml

viUkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse och överläm­nande till särskild vård.


26 kap. 3 §3

Har någon dömts till fängelse i lägst två år och begår han, sedan domen vunnU laga kraft, ånyo brott som är belagt med fängelse i mer än sex år må för återfallet dömas IiU fängelse på tid som tned två år överstiger det högsta straff som kan följa å brottet eller om fråga är om flera brott det högsta straff som med tillämpning av 2 § kan följa å brotten. Sådan förhöjning får ske endasl om del med hänsyn IiU arten av hans brottslighet eller eljest kan befaras att han är särskiU benägen

' Senaste lydelse av

30 kap. 4 § 1974:205

30 kap. 7 § 1967:942

30 kap. 11 § 1973:918.

* Senaste lydelse 1975:667.

= Förutvarande 26 kap. 3 § upphävd genom 1975: 1395.


 


Prop. 1980/81:76

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


150


alt fortsätta en brotlsUg verksam­het av särskilt allvarlig karaktär.

Ej må brott, som någon begått innan han fyllt aderton år, läggas IiU grund för förhöjning som i för­sta Slyckel sägs.

Utländsk dom må tiUmätas sam­ma verkan som svensk.

33 kap.


Dömes någon till fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller interne­ring eller förordnar rätten, med till­lämpning av 34 kap. 1 § I, all sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och har den dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en sam­manhängande tid av minsl ljugofyra limmar varit berövad friheten som anhållen, häktad, lagen i förvars­arrest eller inlagen på rättspsykia­trisk klinik enligl 9§ lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk un­dersökning i brottmål, skall tiden för frihetsberövandet till den del dämnder icke samtidigt skett verk­slällighet av dom i annat mål, anses som lid under vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Dom­stolen skall i domen angiva det an­lal dagar påföljden skall anses verk­ställd. Är den lid varmed ådöml fängelse överstiger frihetsberövan­det ringa, må förordnas all fängel­sestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i slällel till fängelse på viss tid, ungdomsfäng­else eller internering, äger första styckei tiUämpning även i fråga om frihetsberövande, som föregått den vilUcorliga domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnats att den genom sådan dom ådömda påföljden skall avse


Dömes någon fill fängelse på viss tid eller ungdomsfängelse eller för­ordnar rätten, med tillämpning av 34 kap. 1 § 1, att sådan påföljd skall avse yllerligare brott, och har den dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en sammanhängande lid av minsl ljugofyra limmar varit berövad friheten som anhållen, häktad, lagen i förvarsarrest eller intagen på rättspsykiatrisk khnik enligt 9§ lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall liden för frihetsbe­rövandet till den del därunder icke samlidigl skett verkslällighet av dom i annat mål, anses som tid un­der viUcen den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva del antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådömt fängelse översfiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddsfillsyn och dömes i stället tiU fängelse på viss tid eller ungdoms­fängelse, äger första stycket till­lämpning även i fråga om frihetsbe­rövande, som föregått den villkor­liga domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnats alt den genom sådan dom ådömda på­följden skall avse även ytterligare


* Senaste lydelse 1975:667.


 


Prop. 1980/81:76

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


151


även ytterligare brott. Detla gäller      brott. Detta gäller dock endast iden

dock endasl i den mån frihetsberö-     mån frihetsberövandet icke lillgo-

vandet icke tillgodoräknats enligt        doräknats enligt första eller tredje

första eller iredje stycket.          stycket.

Dömes någon lill böter eller disciplinstraff och har han med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målel, varit berövad frihe­ten på sätt som angives i första stycket, må förordnas att påföljden skall anses heh eller delvis verkställd genom frihetsberövandet.

7§


Har någon börjat undergå fängel­se, ungdomsfängelse, internering eller, efter dom på skyddstillsyn, sådan behandling som avses i 28 kap. 3 §, och dömes han i högre rätt i slällel lill annan i 5 § första eller iredje stycket angiven påföljd, äger vad där är föreskrivet om tillgodo­räknande av lid för frihetsberö­vande motsvarande lillämpning i fråga om tid under viUcen verkstäl­lighet sålunda sketl.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddsfillsyn och dömes i stället tiU fängelse på viss lid, ungdomsfäng­else eller internering, äger första stycket molsvarande lillämpning i fråga om tid varunder verkställighet sketl på gmnd av dom i det mål vari den villkorliga domen eller domen på skyddstillsyn slutligen medde­lades.


Har någon börjal undergå fängel­se, ungdomsfängelse eller, efler dom på skyddstillsyn, sådan be­handling som avses i 28 kap. 3§, och dömes han i högre rält i ställd lill annan i 5§ första eller tredje stycket angiven påföljd, äger vad där är föreskrivet om tillgodoräk­nande av lid för frihetsberövande molsvarande lillämpning i fråga om tid under vilken verkställighet så­lunda sketl.

Undanröjes villkorlig dom eUer skyddslillsyn och dömes i ställd liU fängelse på viss tid eller ungdoms­fängelse, äger första styckei mot­svarande lillämpning i fråga om tid varunder verkställighet skell på grund av dom i del mål vari den villkorliga domen eller domen på skyddstillsyn slutligen meddelades.


34 kap. 1§


Finnes den som för brott dömts liU fängelse, villkorlig dom, skydds­lillsyn, ungdomsfängelse eller inter­nering hava begått annat brott före domen eller begår han nytt brott efler domen men innan påföljden fill fullo verkställts eller eljest upp­hört, må rätlen, med iakttagande av vad för vissa fall är föreskrivet i 2-9§§, efter omständigheterna


Finnes den som för brott dömts till fängelse, villkorlig dom, skydds­tillsyn eller ungdomsfängelse hava begåll annat brott före domen eller begår han nytt brott efler domen men innan påföljden till fullo verk­ställts eller eljest upphört, må rät­ten, med iakttagande av vad för vis­sa fall är föreskrivet i 2-9§§, efter omsländighetema


1.    förordna att den tidigare ådömda påföljden skall avse jämväl det andra brottet,

2.    döma särskilt till påföljd för detta brott, eller

» Senastelydeise 1973:43.


 


Prop. 1980/81:76

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


152


3. därest den tidigare domen vunnit laga kraft, undanröja den ådömda påföljden och för brotten döma tiU påföljd av annan art.

lOJ


Har med tillämpning av I § 1 ge­nom lagakraftvunnen dom förord­nats, att fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn eller ungdomsfäng­else som ådömts i tidigare mål skall avse ytterligare brott, och ändras den tidigare ådömda påföljden av högre rätt genom dom som vinner laga kraft, skall frågan om påföljd för sagda brott efter anmälan av åklagare ånyo prövas av domstol. Delsamma skall gälla, när straff be­stämts med tillämpning av 3 § andra stycket och del tidigare ådömda straffet ändras.

Har med tillämpning av 1 § 1 ge­nom lagakraftvunnen dom förord­nats, att fängelse, viUkorlig dom, skyddstUlsyn, ungdomsfängelse el­ler internering som ådömts i tidi­gare mål skall avse ytterligare brott, och ändras den tidigare ådömda påföljden av högre rätt ge­nom dom som vinner laga kraft, skall frågan om påföljd för sagda brott efter anmälan av åklagare ånyo prövas av domstol. Det­samma skall gälla, när straff be­stämts med tillämpning av 3 § andra stycket och det tidigare ådömda straffet ändras.

Finnes, när dom å fängelse på viss tid skall verkställas, att den dömde begått brottet innan sådant straff som ådömts honom för annat brott börjat verkställas, och framgår ej av domama att del andra straffet beaktats, skaU sedan domarna vunnit laga kraft domstol, efter anmälan av åklagare, med tUlämpning av 3 § andra stycket bestämma det straff den dömde skaU undergå till följd av den dom, som sist förekommer till verkställighet.

11§


Förekomma till verkställighet på en gång dom å fängelse på livstid och dom å böter, förvandlingsslraff för böter, fängelse på viss tid, vUl­korlig dom, skyddstiUsyn, ung­domsfängelse, internering eller dis­ciplinstraff skall livstidsstraffet trä­da i ställd för den andra påföljden.


Förekomma till verkställighet på en gång dom å fängelse på livstid och dom å böter, förvandlingsstraff för böter, fängelse på viss tid, vill­korlig dom, skyddstillsyn, ung­domsfängelse eller disciplinstraff skall livstidsstraffet träda i stället för den andra påföljden.


18§«


Uppkommer fråga om utlämning tiU Sverige för verkställighet av dom, varigenom nägon dömls till fängelse, ungdomsfängelse eller in­ternering som gemensam påföljd för två eller flera brott, och kan ut­lämning enligt den främmande sta­tens lagstiftning ej ske för aUa brot­ten, skall domstol, efter anmälan av åklagare, undanröja den gemen­samt ådömda påföljden och döma


Uppkommer fråga om utlämning till Sverige för verkställighet av dom, varigenom någon dömls till fängelse eller ungdomsfängelse som gemensam påföljd för två eller flera brott, och kan utlämning enligt den främmande statens lagstiftning ej ske för alla brotten, skall domstol, efter anmälan av åklagare, undan­röja den gemensamt ådömda påfölj­den och döma till påföljd för den


• Senaste lydelse 1978:802.


 


Prop. 1980/81:76

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


153


tiU påföljd för den brottslighet, för     brottslighet, för vilken utlämning
vilken utlämning kan äga ram.
  kan äga ram.

Vad som föreskrives i första stycket skall även gälla, då fråga uppkom­mer om att svensk brottsmålsdom, som avser två eller flera brott, skall verkstäUas ulomlands i enlighet med lagen (1972:260) om intemationeUl samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom eUer lagen (1978:801) om intemationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet, och hinder mot verkställighet föreligger enligt den främmande slatens lagstiftning såvitt avser något eller några av brotten.

35 kap. I0§


Ungdomsfängelse bortfaller när fem år och internering när femton år förflutit från det domen vann laga kraft, såframt verkställighet ej påbörjats dessförinnan.

Avbrytes verkställigheten av ungdomsfängelse eller internering medan den dömde vårdas i anstaU eller meddelas när han vårdas utom anstalt beslut om hans återintag­ning i anstalt, skall vad i första stycket sägs äga motsvarande till­ämpning i fråga om den fortsatta verkställigheten; och skall därvid tiden räknas från det avbrottet skedde eller beslutet om återintag­ning vann laga kraft.


Ungdomsfängelse bortfaller när fem år förflutit från det domen vann laga kraft, såframt verkställighet ej påbörjats dessförinnan.

Avbrytes verkställigheten av ungdomsfängelse medan den dömde vårdas i anstalt eller medde­las när han vårdas utom anstalt be­slut om hans återihtagning i anstalt, skall vad i första stycket sägs äga motsvarande tillämpning i fråga om den fortsatta verkställigheten; och skall därvid tiden räknas från det avbrottet skedde eller beslutet om återintagning vann laga kraft.


36 kap. 6§ Vad i lag eller författning är föreskrivet om särskild rättsverkan av att någon dömes till straff skall gälla även då annan påföljd som omförmäles i 1 kap. 3§ ådömes.


Vid tillämpningen av första stycket skola villkorlig dom, skyddstiUsyn, ungdomsfängelse och internering samt, om ej i do­men annorlunda förordnas, över­lämnande lill särskild vård anses lika med fängelse. Därvid skola in­ternering samt, om så förordnas, skyddsfillsyn, ungdomsfängelse och överlämnande till särskild vård anses motsvara fängelse i minst sex månader.


Vid tillämpningen av första stycket skola villkorlig dom, skyddstiUsyn och ungdomsfängelse samt, om ej i domen annorlunda förordnas, överlämnande lill sär­skild vård anses lika med fängelse. Därvid skola, om så förordnas, skyddstillsyn, ungdomsfängelse och överiämnande fill särskild vård anses molsvara fängelse i minsl sex månader.


 


Prop. 1980/81:76


154


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lyddse


37 kap.

I§'


regenngen.

Övervakningsnämnd beslår av fem ledamöter, om ej regeringen förord­nar att viss nämnd skall hava flera ledamöter. Nämnden är beslutför med ordförande och två ledamöter. I brådskande faU, så ock i ärenden av mindre vikt äger ordföranden ensam besluta å nämndens vägnar. Sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

Regeringen äger förordna att övervakningsnämnd skall arbeta å avdel­ningar. Om sådan avdelning skall i tillämpliga delar gälla vad om nämnd är stadgat.


Övervakningsnämnds verksam­hetsområde skall omfatta en eUer flera allmänna underrätters dom­krets, om ej särskilda skäl föreligga till annan indelning. För handlägg­ning av ärenden rörande personer som dömts till fängelse, ungdoms­fängelse eller internering må tillsät­tas särskilda övervaknings­nämnder. Övervakningsnämnds verksamhetsområde besiämmes av


Övervakningsnämnds verksam­hetsområde skall omfatta en eller flera allmänna underrätters dom­krets, om ej särskilda skäl föreUgga till annan indelning. För handlägg­ning av ärenden rörande personer som dömts tiU fängelse eller ung­domsfängelse må tillsättas särskilda övervakningsnämnder. Övervak­ningsnämnds verksamhetsområde bestämmes av regeringen.


4§«


Ungdomsfängelsenämnden skaU beslå av en ledamot som är eller varit innehavare av domarämbete och som skall vara ordförande i nämnden och en ledamot som är psykiater, båda med särskilda er­sättare som uppfylla de för ledamo­ten stadgade behörighetsvillkoren, samt ytterhgare tre ledamöter jämte ersättare till del antal regeringen bestämmer. Regeringen utser ord­förande, övriga ledamöter och er­sättare. Vid förfall för ordföranden tjänstgör i hans ställe av regeringen därtill utsedd ledamot eller ersät­tare som kunnat förordnas lill ord­förande.

Ungdomsfängelsenämnden och intemeringsnämnden skola vardera bestå av en ledamot som är eller varil innehavare av domarämbete och som skall vara ordförande i nämnden och en ledamot som är psykiater, båda med särskilda er­sättare som uppfylla de för ledamo­ten stadgade behörighetsvillkoren, samt ytterligare tre ledamöter jämte ersättare till dd antal regeringen bestämmer. Regeringen utser ord­förande, övriga ledamöter och er­sättare. Vid förfall för ordföranden tjänstgör i hans ställe av regeringen därtill utsedd ledamot eller ersät­tare som kunnat förordnas till ord­förande.

Ordföranden må i brådskande fall, så ock i ärenden av mindre vikt ensam besluta å nämndens vägnar. Sådant beslul skall anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

Ordförande, övriga ledamöter och ersättare utses för fem år. Avgår ledamot eller ersättare före tidens ulgång, utses ny ledamot eller ersättare för återstående tid.

' Senaste lydelse 1977:312. « Senaste lydelse 1974:565.


 


Prop. 1980/81:76


155


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse



Ledamot och ersättare i övervak­ningsnämnd, kriminalvårdsnämn­den, ungdomsfängelsenämnden och interneringsnämnden skola hava avlagt domared. Mot ledamot och ersättare skola gälla samma jäv som i fråga om domare; dock skall vad i 4 kap. 13 § 7 rättegångsbalken sägs icke äga lillämpning i fråga om leda­mot och ersättare i övervaknings­nämnd.


Ledamot och ersättare i övervak­ningsnämnd, kriminalvårdsnämn­den och ungdomsfängelsenämnden skola hava avlagt domared. Mot le­damot och ersättare skola gälla samma jäv som i fiåga om domare; dock skall vad i 4 kap, 13 § 7 rätte­gångsbalken sägs icke äga till­lämpning i fråga om ledamot och ersättare i övervakningsnämnd.


1 fråga om beslut av nämnd som i första stycket sägs skall vad angående omröstning i brottmål i överrätt är stadgat i tillämpliga delar lända fill efterrättelse.


6§» Begär den dömde att bliva muntligen hörd i ärende, som handlägges av övervakningsnämnd, skall tillfälle därtill beredas honom.

1 ärende hos kriminalvårdsnämn­den och ungdomsfängelsenämnden bör, om del kan aniagas vara till gagn och lämpligen kan ske, tillfälle beredas den dömde att bliva muntli­gen hörd.

1 ärende hos kriminalvårdsnämn­den, ungdomsfängelsenämnden ot/i intemeringsnämnden bör, om det kan aniagas vara till gagn och lämp­ligen kan ske, tillfälle beredas den dömde att bliva muntligen hörd.

9§"


Åtnöjes icke den som dömls lill ungdomsfängelse eller internering med övervakningsnämnds beslul om förordnande av övervakare en­ligl 29 kap. 7§ eller 30 kap. 10 § eUer med nämndens beslut enligl 29 kap. 8 eUer 11 § eller 30 kap. 11 eller 14 § eller angående föreskrift som avses i 26 kap. 15§, äger han hos ungdomsfängelsenämnden eller in­terneringsnåmnden påkalla pröv­ning av beslutet.


Åtnöjes icke den som dömls till ungdomsfängelse med övervak­ningsnämnds beslul om förord­nande av övervakare enligl 29 kap. 7§ eller med nämndens beslut en­ligl 29 kap. 8 eUer 11 § eller an­gående föreskrifl som avses i 26 kap. 15§, äger han hos ungdoms­fängelsenämnden påkalla prövning av beslutet.


ll§


Talan må ej föras mot beslul som enligl denna balk meddelas av över­vakningsnämnd i andra fall än i 7-9§§ sagls, av hovräll enligl 8§ eller av kriminalvårdsnämnden, ung­domsfängelsenämnden eller inter­neringsnåmnden.

« Senaste lydelse 1971:570. '"Senastelydeise 1973:918.


Talan må ej föras mot beslul som enligl denna balk meddelas av över­vakningsnämnd i andra fall än i 7-9§§ sagts, av hovrätt enligl 8§ eller av kriminalvårdsnämnden eller ungdomsfängelsenämnden.


 


Prop. 1980/81:76                                                                  156

Nuvarande lyddse                        Föreslagen lyddse

38 kap. 1§"

Den som ådömts villkorlig dom eller skyddstillsyn äger före fuUföljdsti-dens utgång avgiva förklaring, att han är nöjd med domen i vad gäller den ådömda påföljden. Sådan förklaring skaU avse jämväl böter, som ådömts med slöd av 27 kap. 2 § eller 28 kap. 2 §, och inbegriper behandling varom stadgas i 28 kap. 3§. Förklaringen avgives i den ordning regeringen före­skriver.

Förklaring, som avgivits i föreskriven ordning, må icke återtagas. Har den dömde fullföljt talen mot domen, skaU hans talan i vad angår påföljd för brottet anses återkallad genom förklaringen.

Angående nöjdförklaring i fråga Angående nöjdförklaring i fråga

om dom å fängelse, ungdomsfäng- om dom å fängelse och ungdoms-

else och internering är särskilt stad- fängelse är särskilt stadgat,
gal.

Fråga om ätgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket eUer 6 § upptages av den rätt som först avgjort det mål vari meddelats villkorlig dom.

Tjdan enligt 28 kap. 8§ väckes vid aUmän underrätt, inom vars område den övervakningsnämnd som handhar övervakningen över den dömde är verksam.

Talan enligt 30 kap. 8§ väckes vid den rält som först avgjort det mål vari dömls lill internering.

Mål som avses i denna paragraf må ock upptagas av domstol, där brottmål mot den dömde är anhängigt, eller av rätten i den ort, där den dömde mera varaktigt uppehåUer sig, om rätten med hänsyn till utredning­en samt kostnader och andra omständigheier finner det lämpligt.

4§'2 Anmälan jämlikt 34 kap. 10 eller 12 § göres hos första domstol i något av målen.

Ansökan jämlikt 34 kap. 13 § gö­res hos den rält som försl avgjort det mål vari dömls IiU internering.

Anmälan jämlikt 34 kap. 18 § göres hos den rätt som först dömt i målet.

5§ Talan som avses i 27 kap. 6§, 28     Talan som avses i 27 kap. 6§ eller kap. 8 eller 30 kap. 8 § skall anses     28 kap. 8§ skall anses anhängig-anhängiggjord, då ansökan om må-     gjord, då ansökan om målets uppta-lets     upptagande     delgavs     den     gande delgavs den dömde, dömde.

" Senaste lydelse 1974:565. " Senasle lydelse 1975:667.


 


Prop. 1980/81:76


157


 


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


6§'


Nämnd skall deltaga vid under­rätts avgörande av fråga, som avses i 2§ dier i 27 kap. 6§, 28 kap. 9§, eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12 § eller 18 §. Detsamma skaU gälla i fråga om undanröjande av påföljd enligt 34 kap. I § 3, förverkande av villkorligt medgiven frihet eller an­nan åtgärd enligt 34 kap. 4§, åtgärd enligt 34 kap. 5 § tredje stycket, åt­gärd eller behandling enligt 34 kap. 6 § andra stycket samt återintagning i anstalt eller annan åtgärd enligt 34 kap. 8§.

Nämnd skall deltaga vid under­rätts avgörande av fråga, som avses i 2§ eller i 27 kap. 6§, 28 kap. 9§, 30 kap. 8§ eller 34 kap. 10 § andra stycket, 12§, I3§ eller 18§. Det­samma skall gälla i fråga om undan­röjande av påföljd enligt 34 kap. 1 § 3, förverkande av vUlkorligt medgi­ven frihet eller annan åtgärd enligt 34 kap. 4§, åtgärd enligt 34 kap. 5 § tredje stycket, åtgärd eller behand­Ung enligt 34 kap. 6§ andra stycket samt återintagning i anstalt eller an­nan åtgärd enligt 34 kap. 8 eller 9 §.

Vid avgörande av fråga, som avses i 27 kap. 5§ andra styckei eller 28 kap. 11 §, är undertätt domför med en lagfaren domare.


Uppkommer fråga om ådömande av internering, skaU rätlen, om det ej av särskild anledning finnes obe­hövUgt, inhämta yttrande av inter­neringsnåmnden, huruvida sådan åtgärd bör vidtagas.

Innan rätlen enligt 34 kap. 1 § be­slutar angående påföljd beträffande någon som dömls tiU ungdomsfäng­else eller internering skall, om det finnes erforderligt, yttrande inhäm­tas från ungdomsfängelsenämnden eller intemeringsnämnden. Vad nu sagts skall äga motsvarande till­lämpning i fall som avses i 34 kap. 12§.


Innan rätten enligt 34 kap. 1 § be­slutar angående påföljd beträffande någon som dömts lill ungdomsfäng­else skaU, om det finnes erforder­ligt, yttrande inhämtas från ung­domsfängelsenämnden. Vad nu sagts skaU äga motsvarande till­lämpning i fall som avses i 34 kap. 12§.


8§'


1 mål om åtgärd enligt 2 § eller 27 kap. 5§ andra stycket eller 6§, 28 kap. 9§, iO kap. 8§ eller 34 kap. 10§ andra stycket, 12§, eller 13§ skaU underrätt lämna den dömde tiUfälle att yttra sig. Begär han att bliva muntligen hörd, skall tillfälle därtill beredas honom. I mål om åt­gärd enligt 34 kap. 18 § skall den dömde lämnas tillfälle att yttra sig


I mål om åtgärd enligt 2 § eller 27 kap. 5§ andra styckei eller 6§, 28 kap. 9§, eller 34 kap. 10§ andra stycket eller 12 § skall underrätt lämna den dömde tillfälle att yttra sig. Begär han all bliva muntligen hörd, skall tiUfälle därtiU beredas honom. I mål om åtgärd enligt 34 kap. 18 § skall den dömde lämnas tiUfälle att yttra sig där så är möj-


" Senaste lydelse 1975: 1395. '* Senaste lydelse 1975:667.


 


Prop. 1980/81:76                                                                  158

Nuvarande lyddse                         Föreslagen lydelse

där så är möjligt. Rätlens avgöran- Ugt. Rätlens avgörande av saken
de av saken sker genom beslul.
sker genom beslul.

Åtgärd enligl 28 kap. 11 § må beslutas ulan att tillfäUe beredes den dömde all yttra sig.

9 §15

Rättens beslut om åtgärd enligl Rättens beslut om åtgärd enligl

27 kap. 5§ andra styckei, 28 kap. 27 kap. 5§ andra stycket, 28 kap.

11 § eller 34 kap. 10 § andra styckei, 11 § eller 34 kap. 10 § andra styckei,

12 §, 13 § eller 18 § länder omedel- 12 § eller 18 § länder omedelbart till bart lill efterrättelse om ej annor-    efterrättelse om ej annorlunda för-lunda förordnas. Delsamma gäller        ordnas. Detsamma gäller avgöran-avgöranden enligl 27 kap. 6§, 28 den enligt 27 kap. 6§, 28 kap. 9§ kap. 9 § eller 34 kap. 4,5, 6 eller 8 §      eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8§ an-angående föreskrifler, prövotid el- gående föreskrifter, prövotid eller ler lid för ungdomsfängelse.                               tid för ungdomsfängelse.

Avser beslul jämlikt 28 kap. 9 § andra slyckel eller 34 kap. 6 § att någon skall undergå behandling varom siadgas i 28 kap. 3§, äger rätten, om förhållandena påkalla det, förordna alt beslutet skall gå i verkställighet utan hinder av alt del ej vunnit laga kraft. Sådant förordnande må ock meddelas i fråga om beslut jämlikt 34 kap. 8§ om återintagning i anstalt av den som undergår ungdomsfängelse.

12§
Det åligger polismyndighet att
         Del åligger polismyndighet att
lämna domstol, övervaknings-
         lämna domstol, övervaknings­
nämnd, kriminalvårdsnämnden,
nämnd, kriminalvårdsnämnden och
ungdomsfängelsenämnden och in-
ungdomsfångdsenämnden hand-
terneringsnämnden handräckning
räckning för den dömdes inställan­
för den dömdes inställande i mål
de i mål eller ärende enligt denna
eUer ärende enligl denna balk eller
balk eller för hans omhänderta-
för hans omhändertagande jämlikt
gande jämlikt 26 kap. 22 §, 28 kap.
26 kap. 22 §, 28 kap. 11 §,29 kap.
       11 § eZ/É-r 29 kap. 11 §.
U eller 30 kap. 14 S.

1. Denna lag Iräder i kraft den I juli 1980.

2.    Efter ikraftträdandet får ej dömas till internering.

3.    Den som vid ikraftträdandet undergår intemering i anstalt eUer är dömd till internering enligt dom som inte har börjat verkställas skall vårdas i anstalt till utgången av den minsta tid som har bestämts i domen. Under­går han intemering i anstalt på grand av dom vari med stöd av 34 kap. 9§ första stycket har förordnats om fortsatt anstaltsvård utan att ny minsta tid har bestämts skall den minsta tiden anses vara tre månader.

4.    Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande intemerad som avses i punkten 3 tiU dess han överförts lill kriminalvård i frihet enligl punkten 5.

Finnes den som efter ikraftträdandet undergår intemering i anstalt före domen på internering ha begått annat brott eller begår han nytt brott efter

" Senaste lydelse 1975:667.


 


Prop. 1980/81:76                                                    159

domen skall rätten, om dom meddelas innan anslallsvården enligl punkten 5 har upphört, enligt 34 kap. 1 § 3 undanröja den ådömda påföljden och för brotten döma till påföljd av annan art.

Fråga beträffande inlemerad i anstalt som enligt äldre bestämmelser handläggs av intemeringsnämnden skall efter ikraftträdandet i slällel hand­läggas av kriminalvårdsnämnden.

5.    Den som enligl intemeringsnämndens beslul vårdas i anstalt vid utgången av juni 1980 skall överföras till kriminalvård i frihet vid ikraftträ­dandel. Internerad som avses i punkten 3 skall överföras till kriminalvård i frihet när han avtjänat den minsta tid för anslaltsvård som där anges. Internerad för vilken anslallsvården sålunda har upphört skall anses vara villkorligt frigiven från fängelse med en straffålerslod av sex månader och en prövotid av ett år räknai från den dagen då anstaUsvården upphörde.

6.    Intemerad som vid ikraftträdandet vårdas utom anstalt skall anses ha blivit villkorligt frigiven från fängelse med en straffålerslod av sex måna­der och en prövotid av ett år den dag han senasi överfördes lill vård utom anstalt. Har han efter nämnda dag vårdats ulom anstalt mer än ett år, upphör prövotiden vid ikraftträdandet.

7.    Vad i 26 kap. 3 § föreskrivs av återfall i brott tillämpas ulan hinder av att den förra domen meddelats före ikraftträdandet. Härvid skall den som ådömts internering anses vara dömd lill fängelse i lägst två år.


 


Prop. 1980/81:76                                                               160

Bilaga 1:2

Sammanställning över remissyttrandena

Remissinstanser

RemissyUranden har inkommit från jusliliekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), Göta hovrätt, kammarrätten i Jönköping, Stockholms tingsrätt, Vä­nersborgs tingsrätt, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, kriminal­vårdsnämnden, intemeringsnämnden, övervakningsnämnden i Stockholm, Iredje avdelningen, övervakningsnämnden i Eskilstuna, övervaknings­nämnden i Malmö, första avdelningen, socialstyrelsen, postverket, bank­inspektionen, juridiska fakullelsnämnden vid Uppsala universitet, medi­cinska fakultelsnämnden vid Lunds universitet, länsstyrelsen i Örebro län, länsstyrelsen i Västmanlands län, förmögenhetsbrollsulredningen (Ju 1976:4), 1977 ärs sexualbrotlskommitlé (Ju 1977:3). riksdagens ombuds­män (JO), Landstingsförbundet, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges statsåklagare. Föreningen Sveriges åklagare. Föreningen Sveriges polischefer. Föreningen styres­män och assistenter m.fl. vid kriminalvårdsanstalterna (SAK), Folkpar­tiets ungdomsförbund och Moderata ungdomsförbundet.

Vissa remissinstanser har bifogat särskilt inhämtade yttranden, nämli­gen RÅ frän överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagar­distrikt samt länsåklagarna i Gävleborgs, Krislianslads och Värmlands län samt länsstyrelsen i Örebro län från socialkonsulenterna i länet. Länslä­karen i Västmanlands län har inkommit med eget yttrande i anslulning lill del som avgetts av länsstyrelsen i samma län.

Vidare har en skrift kommit in från intagna pä kriminalvårdsanstallen i Kumla.

1 Avskaffandet av interneringspåföljden

De i promemorian framlagda förslagen att avskaffa internering godtas hell eller i alll väsentligt eller lämnas ulan erinran av övervägande antalet remissinstanser.

Till de skäl som i promemorian åberopats för lagförslagen ansluter sig JK. Göta hovrätt, kammarrätten i Jönköping, Vänersborgs tingsrätt, kri­minalvårdsstyrelsen, övervakningsnåmnden i Stockholm, tredje avdel­ningen, postverket, länsstyrelsen i Västmanlands län (majoriteten). 1977 års sexualbrotlskommitlé, landsting.sförbundet, TCO, LO. Föreitingen Sveriges åklagare. Föreningen Sveriges polischefer och SAK. Kriminal-vårdsstvrdsen tillägger all reformen framstår som principiellt angelägen trols att inlerneringspåföljden i den praktiska tillämpningen under senare år inle präglats av tidsobestämdhd. Vidare understryker slyrelsen särskill vad som i promemorian framhållits om den nedbrytande verkan som inlerneringsslämpdn har på den internerade själv och på hans möjlighel fill anpassning i samhället. Länsstyrelsen I Västmanlands län (majoriteten) uttalar att lidsobeslämda påföljder principiellt innebär straff för ogjorda handlingar och därför i möjligaste mån måste undvikas såsom ovärdiga ell rättssamhälle. Föreningen Sveriges åklagare anmärker i sitl yttrande att


 


Prop. 1980/81:76                                                                  161

det föreligger en inle obetydlig risk all tillämpningen av fängelse på del klientel som hifintills dömts till internering i vissa återfallssitualioner kan komma att medföra längre perioder av frihetsberövande än de nu förekom­mande. En sådan utveckling skulle enligt föreningens mening inte vara önskvärd och problemet bör därför ägnas uppmärksamhet åtminstone under en övergångslid efter reformens genomförande.

Landstingsförbundet hänvisar i sammanhanget lill del förslag som har lagts fram i belänkandel (SOU 1977:23) psykiskt störda lagöverträdare. Delta förslag innebär all dt anlal lagöverträdare som med nuvarande praxis överiämnas lill sluten psykiatrisk vård i slällel döms lill fängelse. Delta förslag har förbundet i princip slälll sig bakom. Enligl förbundels mening finns viss risk alt domstolarna, då inlerneringsalternalivel inte längre finns, kan återgå till alt döma lill sluten psykiatrisk vård. Mot denna bakgrunds innehåll menar förbundet all del måsle ske en mera samlad bedömning av vad skilda utredningar föreslår innan beslul fattas om för­ändringar i straffpåföljd och vårdinsatser.

Lagförslagen tillstyrkes också av RA. Stockholms lingsräll, överåkla­garen i Göleborg. länsåklagaren i Gävleborgs län. förmögenhetsbrotisut-redningen samt Folkpartiets ungdomsförbund.

Folkpartiets ungdomsförbund uttalar en allmän misstro mol straff. Så­dana angriper inte orsakerna till brottsligheten utan minskar i slällel ofta möjlighelerna till återanpassning. Frivården måsle utgöra grunden för kri­minalvården och fängelserna bör på sikl avskaffas. Vidare måste tiden för olika påföljder alllid ha en övre gräns. Avskaffandet av inlerneringsstraffel är dl steg närmare den humanare kriminalvård som förbundet förespråkar.

Det för Stockholms tingsrätt avgörande skälet för all inlerneringspåfölj­den bör avskaffas är att påföljden numera i tillämpningen inle framstår som mera tidsobeslämd än fängelse och all verkställigheten efler 1974 års kriminalvårdsreform sker pä samma anstalter som efter dom på fängelse. Under sädana förhållanden framstår det som meningslöst att behålla inler­neringspåföljden. Också länsåklagaren i Gävleborgs län anser alt det förhållandet att internering frän behandlingssynpunkt inle längre skiljer sig påtagligt från fängelsestraffet väger särskilt tungt som skäl för ett avskaf­fande av inlerneringspåföljden.

RÅ lar i sitt yllrande upp en diskussion kring den kritik som i den kriminalpoliliska debatten riktats mol de lidsobestämda straffen. Han häl­sar med tillfredsställelse all dessa slraff gjorts till föremål för kritisk granskning och utvärdering men framhåller samtidigt all del är viktigl alt de resullal debatten avsätter inle medför en återgång lill äldre liders mer inhumana synsätt. Den humanisering som följt i de individualpreventiva tankegångarnas kölvallen bör inle bara bevaras utan yllerligare stärkas. Del svårbemästrade område som kriminalpolitiken innefattar gör del ange­läget med en försiktig fortsättning på delreformernas väg. Vad beträffar den kritik som särskilt riktas mol inlerneringspåföljden säger sig RÅ dela uppfallningen att behandlingslanken inle längre kan anses vara någol bärande moliv för påföljdsformen. Han godtar vidare vad som i promemo­rian anförts om möjlighelerna all vid ifrågasatt frigivning göra en så tillför­litlig fariighetsbedömning att del är försvarbart alt hålla den internerings­dömde kvar i anstalt under en längre obestämd tid. Nuvarade praxis enligt vilken i de allra flesta fall överförande lill vård ulom anstalt inträffar i nära anslulning lill minsta tidens ulgång får dock enligt RÄ:s mening i slor utsträckning anses ha slagit undan benen på kritiken mol tidsobestämdhe-len såsom ell hot mol rättssäkerheten. Frägan är om - trots vad sålunda 11    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 76


 


Prop. 1980/81:76                                                                  162

anförts om tidsobestämdhetsargumentet och sedan behandlingstanken inte mer synes motivera ett bibehållande av intemering - kritiken i övrigt är så bärande att det inle är motiverat alt behålla påföljden för alt tillgodose samhällels skydd mol farliga personer. Därvidlag anser RÅ all de övervä­ganden som görs i promemorian angående intensiv men mindre avancerad förmögenhetsbrollslighet utan våldsinslag är väl underbyggda. Mot bak­grund av den övervägande negativa innebörden av påföljden internering kan del inte anses erforderligt att behålla densamma för denna brottslighet. Större tvekan hyser RÄ gentemol övervägandena belräffande den grövsta brottsligheten, närmare bestämt de grövre våldsbrotten, de allvariigare sexualbrotten, de grövsta formögenhetsbrotten och grova narkotikabrott. Här är kraven på samhällets skydd så avsevärt att den i och för sig beaktansvärda kritiken som riktas mot internering väger mindre lungl. Del måste även beaktas att ell avhändande av möjlighelen till lidsobestämd inkapacitering av samhällets allra grövsta brottslingar troligen ej skulle möta förståelse från samhällsmedborgarens sida vad gäller tillgodoseende av rättstryggheten. Genom den föreslagna straffskärpningsregeln torde emellertid enligl RÅ:s uppfattning i slort tillgodoses rimliga krav på inka­pacitering i vad avser möjlighelerna alt under lång tid hålla "farliga brotts­lingar" intagna på anstalt. RÅ är därför beredd all tillstyrka förslagel även i nu berörd del. RÅ anmärker dock alt mol straffskärpningsregeln i princip kan riktas samma kritik som, sävitt avser prognostisering och proportiona­litet, i promemorian riktas mol interneringspåföljden.

Överåklagaren i Göleborg anser att det i princip inle finns någon invänd­ning mot att avskaffa påföljden internering. Tidsobestämda påföljder bör inle förekomma och flera av de skäl som lidigare anförts för påföljden är nu otidsenliga eller föremål för kritik. Dock kan man tveka inför beslutet alt avskaffa internering när del gäller grova våldsbrotisUngar som är ålerfalls­benägna, kanske särskill personer som gör sig skyldiga till grova sexual­brott. Det kan emellertid uppfattas som ell svaghetslecken att samhället inle kan lösa problemet med dessa på annat säll än genom dt lidsobeslämt straff. Överåklagaren tillstyrker sammanfallningsvis all internering av­skaffas under förutsättning all den i promemorian föreslagna slraffskärp-ningsparagrafen införs.

Förmögenhetsbrollsulredningen. som påpekar att påföljdssystemds ut­formning - med undanlag för straffskalorna för de olika formögenhetsbrot­ten - ligger utom ramen för utredningens arbete, fillstyrker de i promemo­rian framlagda förslagen mol bakgrund av de synpunkter ulredningen har att beakta.

Förslaget att avskaffa inlerneringspåföljden tillstyrkes i övrigl av rikspo­lisstyrelsen, övervakningsnämnden i Eskilstuna, socialstyrelsen, juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, socialkonsulenterna i Örebro län, Sveriges advokatsamfund och två ledamöter av slyrelsen för Sveriges domareförbund.

Rikspolissiyrdsen menar dock all en förutsättning för inlerneringspåfölj­dens upphörande bör vara en översyn av straffskaloma som möjliggör så långa frihetsberövanden som samhällsskyddet kan anses kräva beträffande grova våldsbrotisUngar, främsi sådana som begåll brott av särskill allvarlig och samhällsfarlig karaktär och som genom brottet visat likgiltighet för annans liv eller hälsa eller särskild hänsynslöshet. Också socialkonsulen­lerna i Örebro län förordar en höjning av straffmaximum för de svåraste brotten i anslulning till att internering avskaffas.

Socialstyrelsen kan inte dela de synpunkler som framförs i promemorian


 


Prop. 1980/81:76                                                                  163

angående de psykiatriska farlighetsbedömningarna. Ställningstagandet i promemorian bygger endasl pä tvä norska saml tvä amerikanska under­sökningar, varav de senare är från början av 70-talet. Del måste påpekas alt i Norge föreligger en skyldighet för rättspsykialern att uttala sig om risken för återfall även i de fall man är osäker. 1 svensk räll finns ingen sådan skyldighel varför man kan ifrågasätta om de nämnda undersökning­arna äger relevans för svenska förhällanden och kan läggas lill grund för kritik av de psykiatriska farlighdsbedömningar som görs i Sverige. Vad här sagts innebär emellertid inte alt socialstyrelsen gör någon annan be­dömning angående interneringspåföljden än vad som anförts lidigare, näm­ligen au de straffrättsliga frihetsberövandena kan inskränkas fill dl enda, fängelse.

Övervakningsnämnden i Eskilstuna menar all del för avskaffande av interneringspåföljden anförts goda såväl teoretiska som praktiska skäl. Om internering skall avvecklas krävs emellertid enligt nämndens mening sådan utformning av påföljden fängelse att samhällsskyddet i fråga om del svå­raste klientelet fortfarande tillgodoses. Nämnden är kritisk mol promemo­rians förslag i delta hänseende. Den föreslagna ålerfallsregeln är så kring­gärdad av restriktioner alt den inte lär kunna fylla stor funktion. Om förslaget genomfördes skulle det betyda i slorl sell en halvering av möjlig­helerna alt ingripa med frihetsberövande mol den allra grövsta brottslighe­ten. Effeklerna av förslagel kan i vissa fall bli ännu mer drastiska. Den notoriske kassaskåpssprängaren, som beslutar kröna sin bana genom att forcera riksbankens valv, skulle sålunda enligt nyordningen riskera högsl tre anstaltsår, medan han i dagens läge kan ådömas tolv år i anstalt. Lösningen på problemet med hur man skall motverka nackdelarna med ell avskaffande av internering bör enligl nämndens mening hellre sökas ge­nom alt blicken riktas mol reglerna för villkoriig frigivning. Nämnden vill därvid för sin del föreslå att del i ett andra stycke i 26 kap. 2 § BrB införs en regel som innebär all domstolen, när samhällsskyddet kräver särskill beaktande och dä det utmätta straffet bestäms till - förslagsvis - minsl fyra år, får föreskriva all villkorlig frigivning inle får ske förrän viss angiven lid av straffet verkställts. Med en sådan regel skulle någon mera väsentlig förändring av nuvarande anslallsliden inle behöva föranledas av inlerneringspåföljdens avskaffande.

De två ledamöter av styrelsen för Sveriges domareförbund, vilka är skiljaktiga mot förbundels yttrande, finner kritiken mot lidsobeslämda frihetsstraff övertygande och anser därior att interneringspåföljden bör avskaffas i sin nuvarande form. Reformen bör dock anslå lill dess ytterliga­re överväganden gjorts, eftersom del nuvarande fängelsestraffet inte i alla avseenden är lämpat för del klientel som enligl dagens praxis döms till internering. Del behövs enligl dessa ledamöters uppfallning ell frihets­straff som - antingen inom ramen för fängelsepåföljden eller säsom en särskild påföljd - är så utformat all domstolen vid päföljdsvald kan förulse all anstallsvistdsen kommer att fortgå i säkra förmer under längre lid och att frigivningen från anstalt kommer all förenas med övervakning.

Avskaffande av internering på grundval av det i promemorian framlagda förslagel avstyrks av överåklagarna i Slockholm och lalmö, länsåkla­garna i Kristianstads län och Värmlands län. kriminalvårdsnämnden, interneringsnåmnden. övervakningsnämnden i Malmö, första avdelning­en, bankinspektionen, medicinska fakultetsnämnden vid Lunds universi­tet, länsstyrelsen i Örebro län, fyra ledamöter jämte föredraganden i länssiyrelsen saml länsläkaren i Väslmanlands län. JO. Sveriges domare-


 


Prop. 1980/81:76                                                                  164

förbund (majoriteten). Föreningen Sveriges statsåklagare och Moderata ungdomsförbundet.

Flerlalel av de remissinslanser, vilka ställt sig avvisande lill alt interne­ring avskaffas, bemöter på olika säll den kritik som i promemorian riktats mot inlerneringspåföljdens teoretiska grundvalar.

Överåklagaren i Stockholm ullalar sålunda att behandlingstanken inte bör avvisas så kategoriskt som skell i promemorian. Då föreligger nämli­gen risk all man inle ens försöker återföra vissa brottslingar lill ell laglydigt liv. Länsåklagaren i Kristianstads län anser sig inle kunna acceptera den kritik som riktats mot interneringens lidsobeslämda element. Enligt läns­åklagarens mening är den lill liden icke fastställda påföljden ägnad att få verklig effekt hos ell allvariigt belastat klientel genom möjlighelen all anpassa varaktigheten efter uppträdande och andra förhållanden, varjämte samma tidsobestämdhd även utåt medför den fördelen, alt allvaret i del straffrättsliga ingripandel kraftigt dokumenterats. De fyra skiljaktiga leda­möterna jämte jöredraganden i länsstyrelsen saml länsläkaren i Väslman­lands län menar all hittillsvarande forskning inte är tillräckligt omfatiande för alt man hell skall kunna döma ut interneringspåföljden och beklagar samtidigt att särbehandling numera inle sker inom kriminalvården av inter­nerade jämfört med dem som dömls lill längre tidsbestämt fängelsestraff. Ett enhetligt frihetsstraff är inte realistiskt ulan i stället borde kanske del synnerligen variabla klientelet av lagöverträdare kunna beredas olikartade vård- och skyddsformer. Moderata ungdomsförbundet menar all straff­systemet bör utvecklas och finslipas med ytterligare påföljder i syfte all därmed skapa de instrument för den samhälleliga rättsskipningen som erfordras för laglydnaden och rättssäkerheten i vårt land. Därvid finns del enligt förbundels mening ingen anledning avhända sig möjlighelen all för vissa lyper av brottslig verksamhet uppnå en lidsobestämd inkapacitering. Länsstyrelsen i Örebro län anför att samhällel och de enskilda medbor­garna måste skyddas mot de grövsta brottslingarna - den lilla grupp som troligen molsvarar de idag internerade. För della klientel bör man som skäl för borttagande av inlerneringspåföljden inle kunna åberopa alt lidsobe­stämdheten av de internerade upplevs som pressande eller all dom på internering uppfattas som en definitiv utklassning.

Kriminalvårdsnämnden ansluter sig till tanken att man söker utmönstra fidsobestämda påföljder ur vårt straffsystem. Nämnden anser sig emeller­tid inte kunna på gmndval av innehållet i föreliggande promemoria tillstyr­ka att interneringen avskaffas och all den nuvarande fängelsepåföljden blir den enda frihetsberövande påföljden. Enligl nämndens mening bör de spörsmål som behandlas i promemorian las upp till förnyat övervägande, lämpligen av den kommitté som nyligen har tillkallats för all utreda frägor rörande fängelse och kriminalvård i anstalt. Nämnden ansluter sig lill uppfattningen att samhällets skyddsinlresse kräver all lagstiftningen ger möjlighet att under lång tid beröva dem friheten som begår mycket allvar­liga brott. Det som redovisas i promemorian har inle övertygat nämnden om alt möjlighel till frihetsberövande så lång lid som nuvarande lagstift­ning om internering medger bör slopas. Om denna lagstiftning upphävs, får enligl kriminalvårdsnämndens mening en lösning av föreliggande speciella skyddsfrågor inte återverka på de allmänna principerna för utmätande av fängelsestraffet som sådant.

Interneringsnämnden vitsordar — i en diskussion om inlerneringspåfölj­dens mera principiella utgångspunkter - all svårigheter föreligger all finna säkra hållpunkter för bedömningen av när den lidsobeslämda anslallsvår-


 


Prop. 1980/81:76                                                                  165

den för den som dömls till internering skall upphöra samt att praxis, såsom redovisats i promemorian, sedan länge varit alt anslallsvården i allmänhet får upphöra i nära anslulning lill minsta lidens utgång. Nämnden ansluter sig emellertid inte lill den norske kriminologen Christies uppfattning, vil­ken utförligt refererats i promemorian, att svåra vålds- och sexualkrimi-nella ej låter sig bedömas prognosliski med hänsyn lill recidivrisk, allra minsl med klinisk eller psykiatrisk metodik. Nämndens erfarenheter är av annan art beträffande denna grupp. Dessa ofta psykiskt klarl särpräglade personer recidiverar ofta tämligen oberoende av deras aktuella livssitua­tion just genom inre krafters genomslagskrafl, snarasl tvångsmässigt. De särbedöms visserligen ofta enligl svensk rätlspsykiatrisk och rättslig praxis och erhåller sluten psykiatrisk värd. En del återfinns dock inom inteme­ringsklientelet. Tvärtemot vad promemorian framhåller är del just belräf­fande dessa visserligen ganska få, men maximall fariiga fall. man kan ställa relalivl säker prognos. Särbedömning rättsligt, med annan påföljd än fäng­else, motsvarande sluten psykiatrisk vård eller internering och med speci­ellt betryggande övervakning och föreskrifler under värd ulom anstalt, ler sig enligt nämndens uppfattning klarl indicerad för denna grupp.

Också JO lar upp och bemöter Christies uppfattning. JO påpekar därvid alt denna uppfattning redovisats av Chrislie inför del norska strafflagrådd i anslutning till dess överväganden om en lidsobestämd påföljd för vissa särskilda våldsbrott, begångna av såsom lillräkneliga ansedda förbrytare, samt att Chrislie inle förmått övertyga övriga ledamöter av strafflagrådd om att han haft tillräcklig vetenskaplig grund för sin huvudinvändning om omöjligheten av att ralionelll bedöma farligheten i individuella fall. JO anför vidare. Det må vara sant att bibehållandet av intemeringsstraffet för våldsbrottslingar endast har marginella effekter för förhindrande av tra­giska händelser i form av återfall i våldsbrott. När det, säsom emellanåt sker, inträffar att någon som förut manifesterat vådlighel för annan person och därför tagils om hand av kriminalvårdande eller andra myndigheter åter blir i tillfälle att ådagalägga sin fariighet, är della emellertid någol som regelmässigt tilldrar sig största länkbara uppmärksamhet. Den indirekta skada som då tilltron till samhällsordningen lider skall icke underskattas. Den konflikt som kan finnas mellan del i promemorian behandlade kliente­lets anspråk på förutsägbarhet i fråga om påföljd och rättssäkerhet i övrigl å ena sidan och gemene mans iniresse å andra sidan av alt statsmakterna så långl möjligt skyddar hans rättsligt erkända inlressen. får naturiigtvis yt­terst lösas vid ett ställningslagande på politiskt plan. JO menar emellertid för sin del att interneringspåföljden, särskill i sin praktiska tillämpning, inte på långt när så som i promemorian hävdas inkräktar pä något den internerades rättssäkerhelsintresse.

Flera av de remissinstanser som motsatt sig all internering avskaffas på grundval av förslagel i promemorian har uttalat att påföljden bör användas myckel restriktivt och i vart fall inle äga tillämpning på den första av de i promemorian behandlade olika kategorierna, dvs. lagöverträdare med in­tensiv men måttligt avancerad förmögenhetsbrollslighet. Till dessa hör övervakningsnämnden i Malmö, första avdelningen, som menar all den önskade begränsningen enklasl synes kunna åstadkommas genom att det nu gällande kravet i 30 kap. I § BrB att fängelse i två är eller däröver skall kunna följa på brottet eller, när flera brott förövats, pä någol av dem, höjes till fängelse i mer än sex år. Därigenom skulle alla vanliga förmögenhets­brotl, även grova fall därav, bortfalla. Den föreslagna begränsningen borde återverka också när det gäller att döma lill fortsall internering enligl 34 kap. 1 § 1 BrB.


 


Prop. 1980/81:76                                                                  166

Sveriges domareförbund anmärker för sin dd att personer som hör till här ifrågavarande kategori lagöverträdare redan enligl gällande räll bör sorteras bort från inlerneringspåföljdens tillämpningsområde, eftersom de inle uppfyller lagens rekvisit all "fortsall allvarlig brollslighel" är all befara. Fortsatt brottslighet är förvisso all förvänta - och del näst intill med visshet — men kravet all den befarade brottsligheten skall vara allvarlig bör ställas lämligen högl. En lagändring avsedd att markera della kan enligt förbundets mening vara motiverad.

JO ifrågasätter om den i promemorian gjorda kalegoriseringen av inler-neringsklienlelet är hell verklighetsanpassad och om inle inslaget av vålds­brotlslighet underskattats. Man kan - enligt JO:s erfarenhet - inle kom­ma ifrån intrycket all utvecklingen alltmera gått därhän all renodlad för-mögenhdsbrottslighet av s.a.s. traditionellt slag häller på att bli sällsynt. Just denna utveckling mot brottslighet av mera blandat slag är möjligen ett av de mesl oroande dragen i bilden av dagens brottslighet. Vad gäller gruppen förmögenhetsbroltslingar vill JO fäsla uppmärksamheten på att dd i promemorian konstaterats både att ell relalivl begränsai anlal perso­ner svarar för en slor del av grövre "tradilioneU" brottslighet, sä alt renl av den totala brottsvoiymen kan påverkas genom inkapacitering av de aktivaste gärningsmännen och all man slår på förhållandevis säker grund när det gäller förutsägelser om fortsatt brottslighet av dessa många gånger lidigare straffade förmögenhetsbroltslingar.

Det fortsatta behovel av inlerneringspåföljden hänför sig sålunda enligl flertalet av de avslyrkande remissinstanserna lill det grövsta av del nuva­rande intemeringsklientelet. Enligt Föreningen Sveriges statsåklagare -som säger sig principiellt ogilla lidsobeslämda påföljder - bör internering bibehållas för utövarna av den grövre våldsbrottsligheten saml de bruta­lare formerna av förmögenhetsbrotl som bank- och postrån ävensom den grova narkolikabrollslighelen. Dessa tillhör en så samhällsfarlig grupp att del bör finnas möjlighel all oskadliggöra dem för en längre lid än vad de normala straffskalorna medger. Den föreslagna straffskärpningsregeln, vil­ken skulle innebära dt maximum om 14 år eller i praktiken, med villkorlig frigivning efler halva tiden. 7 år är inle tillräcklig. Längsta minsla tid vid internering 12 år utdöms visserligen sällan men förslagel innebär likväl en försvagning i kampen mol de allra fariigasle formerna av brottslighet. Della förefaller enligt föreningens mening mindre välbetänkt i en lid då utvecklingen går mot allt allvarligare former av våldsbrotlslighet och gröv­re förmögenhetsbrollslighet och det från alla håll ropas på kraftlag mot den svårartade ekonomiska brottsligheten. Också övervakningsnämnden I Malmö, Jörsta avdelningen, avstyrker förslagel om avskaffande av inter­nering i första hand under hänvisning lill alt del i alllför hög grad skulle försvaga samhällels möjligheter att skydda sig mot verkligt allvarliga brott. Bankinspektionen anser att förslaget alt avskaffa internering som brottspå­följd inle bör godias med hänsyn fill de svåra brott som här är akluella -från inspektionens synpunkt är av särskill iniresse bank- och postrån, servicebox- och kassaskåpssprängningar samt liknande allvarliga brott som riktar sig mol institut som står under inspekfionens tillsyn - såvida inle antingen skäl förebragts för alt man bör se mildare än för närvarande på denna lyp av brott eller den alternativa påföljdsreformen fängelse komplelteras med tillräckliga frigivnings- och straffskärpningsregler. In­spektionen har inte den uppfattningen all dt mildare bdraktdsesält bör anläggas på brotten. Tvärtom talar åtskilliga på senare lid förövade svåra ekonomiska brott i förening med våld för all en sträng syn även i forlsält­ningen är motiverad. Förslagel alt i anslulning till avskaffande av interne-


 


Prop. 1980/81:76                                                                  167

ring införa en straffskärpningsregel för återfall i brott är enligt inspektio­nens mening inte tillfyllest för alt motverka all reformen leder till mildare resullal för den person som enligl nuvarande beslämmelser skulle ha ådömts internering under läng lid. Medicinska fäkidtelsnämnden vid Lunds universUet anser all inlerneringspåföljden bör bibehållas för svära våldsbroltslingar. Vid de två rätlspsykiatriska universildsinslilutionerna i landet (Slockholm och Lund) bedrivs dock medicinsk-psykialrisk forsk­ning som är relevant för våldsbrotlslighet. Exempel pä detla är psykofysio-logiska samband mellan abnorm personlighet och brott (Stockholm) samt karlläggning och långtidsuppföljning av svåra våldsbroltslingar.

Sveriges domareförbund ullalar sig bl.a. om den grupp av psykiskt avvikande personer som enligt föreslående ändringar i annan lagstiftning kommer att falla ulanför lagen om sluten psykiatrisk vård. Förbundet anmärker att della medför problem som i promemorian behandlats alllför summariskt. Den lilla men ulomordenlligl problematiska grupp, som både sjukhusen och kriminalvården helst vill slippa ifrån, måste i någon form kunna hindras från fortsatt brotlslighd och därvid är enligl förbundets uppfattning interneringspåföljden stundom den minsl olillfredsslällande utvägen. Också JO diskuterar den klienldövertoring från sluten psykiat­risk vård lill kriminalvård som kan komma lill slånd om föreliggande utredningsförslag (SOU 1977:23) genomförs. JO förklarar sig därvid inte vara beredd att godta de beräkningar som gjorts i promemorian över omfattningen av den klienlelöverföring som skulle komma att beröra inler­neringspåföljden. Även om beräkningar skulle visa sig rikliga, är emeller­tid enligl JO:s mening dt tillskott redan av ell tiotal interneringsfall om årel värt beaktande.

En dd remissinstanser tar i sin bedömning av inlerneringspåföljden särskill upp vården utom anstalt. Intemeringsnämnden framhåller sålunda att den relativt långa lid av övervakning efter anslallsliden som nu gäller vid internering inte torde Vara utan betydelse när det gäller motverkandet av brottslighet. En sådan betydande förkortning som förslagen i prome­morian medför bör därför enligl nämndens mening inle företas utan ytterli­gare övervägande. Även överåklagaren i Malmö fäster särskild vikt vid den långa övervakning som sker av de till värd ulom anstalt överförda inlemerade. Övervakningsliden är av slor betydelse såväl för att övervaka den frigivne som för att hjälpa honom över den tid varunder återfallsrisken är som störst.

Intemeringsnämnden, övervakningsnämnden i Malmö, första avdel­ningen, och JO menar all frågan om inlerneringspåföljdens bestånd bör göras till föremål för ytterligare överväganden. Enligl JO har frågan knap­past sådant samband med de nyligen beslutade reformerna rörande an­staltsvård av yngre lagöverträdare och till skyddslillsyn dömda alt den ej kan anslå någon lid. Interneringsnämnden anser alt del behövs en mera ingående bedömning av den frihdsberövande påföljd som skall lillämpas i stället för internering. Resultatet av pågående utredningar av betydelse för utformningen av fängelsestraffet bör sålunda avvaktas innan ställning tas till frågan om inlerneringspåföljden skall avskaffas eller om särskilda be­stämmelser skall meddelas inom ramen för ett enda frihetsstraff med tanke på bekämpandet av den grövsta vålds- och förmögenhelsbrollslighelen. Omedelbara åigärder är inle påkallade. Övervakningsnämnden i Malmö, första avdelningen, menar alt frågan om interneringspåföljden är alltför viktig att behandla enbarl på grund av en departementspromemoria. Den bör överlämnas till den pågående ulredningen av fängelse och kriminalvård i anstalt.


 


Prop. 1980/81:76                                                                  168

2 Den särskilda straffskärpningsregeln

2.1 Allmänt

Förslagel godtas helt eller lämnas i allt väsentligt utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser.

TiU de skäl som i promemorian åberopats för lagförslaget ansluter sig JK. Göta hovrätt, kammarrätten i Jönköping, Vänersborgs lingsräll. kri­minalvårdsstyrelsen, övervakningsnämnden i Stockholm, Iredje avdel­ningen, postverket, länsstyrelsen i Väslmanlands län (majorUelen), lands­tingsförbundet, TCO, LO, Föreningen Sveriges åklagare. Föreningen Sve­riges polischefer och SAK. Förslaget tillstyrks också av RÅ, Stockhohns tingsrätt, överåklagaren i Göteborg, länsåklagaren i Gävleborgs län, soci­alstyrelsen, förmögenhetsbrollsulredningen och Folkpartiets ungdomsför­bund.

Sveriges advokatsamfund däremol anser att förslagel inle ulgör tillräck­ligt skäl att återinföra en straffskärpningsregel vid återfall. En sädan fråga bör i stället upptas till behandling i samband med en allmän översyn av straffskalorna. Förslaget har dessulom i denna del fått sådan utformning alt det synes i vissa delar strida mot de principer som ligger till grund för det föreslagna avskaffandet av inlerneringspåföljden. Samfundet avstyrker sålunda den föreslagna regeln om straffskärpning vid återfall. Även juridis­ka fakultelsnämnden vid Uppsala universitet ställer sig avvisande lill den föreslagna straffskärpningsregeln. Ny lagstiftning av sådant slag är enligl nämndens mening inle motiverad. Man uppnår maximall ytterligare ett års fängelse för ålerfallsförbrylaren, förutsatt att man skulle döma lill maxi­mall fängelsestraff Mol bakgrund av alt dd säkerligen även efler avskaf­fande av internering kommer alt bli mycket sällsynt med utdömande av maximistraff och att den föreslagna ålerfallsregeln i praktiken kan komma att spela en roll blott vid dl fåtal brottstyper framstår del som opåkallat all införa en sädan regel innan frågan om den villkorliga frigivningens beva­rande eller utformning är löst. Angelägnare än all ånyo införa en återfalls­regd synes vara alt i vissa fall ge uirymme för högre slraffmaximum vid flerfaldig brottslighet än som nuvarande reglering i 26 kap. 2 § BrB tillåter. En sädan ändring skulle i praktiken tillgodose också del önskemål som föranleti förslaget lill ny återfallsregel.

Flera av de remissinstanser som avstyrker att inlerneringsstraffel av­skaffas ullalar sig särskill. Av dessa är endast länsåklagaren i Värmlands län beredd att, under förutsättning av att internering avskaffas, tillstyrka förslaget om straffskärpning vid återfall. Dock synes det enligt länsåklaga­rens mening vara mera tilltalande all skärpa straffen för de svåraste brot­ten.

Kriminalvårdsnämnden vänder sig besläml mol all en allmän straff­skärpningsregel införs. En reform i den riktningen måste befaras bidra lill att den aUmänna slraffnivån höjs. Inte ulan fog har del sagls all de senasle årens utveckling ger dt allmänt intryck av all del har "gäll inflation i strafftiderna". Strävandena bör ulan tvivel inriktas på all begränsa tiderna för fängelsestraffet. Den kommitté som här förut nämnis har också lill uppgifi bl. a. att se över lagstiftningen i detla syfle. Om domstol avses i sin dom på fängelse skola disponera över den faktiska anstallstidens längd, enligt intentionerna i promemorian, är dd både principiellt och praktiskt riktigare att överlämna åt domstolen att - i överensstämmelse med vad som nu gäller vid internering - uttryckligen ange minsta liden för anstalts-


 


Prop. 1980/81:76                                                                  169

vistelsen. Den i promemorian anvisade vägen kan inte uppfattas som annat än en onödig omgång i syfte att dölja vad saken gäller. Nämnden vill anmärka att den föreslagna straffskärpningsregeln kan tillämpas på en vidare krets av personer än som redovisas i promemorian. Som första fömtsättning uppställer regeln att vederbörande tidigare dömts till fängelse lägst två år. Denna fömtsättning torde vara uppfylld för bl. a. en stor del av dem som nu ådöms internering med minsta tid som är kortare än sex år.

SexualbrotlskommUtén (majoriteten) ifrågasätter, om dd verkligen är påkallat att i samband med interneringspåföljdens avskaffande införa en sådan straffskärpningsregel som har upptagits i promemorieförslaget. Från allmänna kriminalpolitiska synpunkter finns del skäl att hysa starka tvivel på värdet av mycket långvariga frihetsberövanden som brottspåföljd. Det kriminalpolitiska reformarbetet under senare år bär också prägel av en berättigad skepsis mot långa anstaltsvistelser som kriminalpolifiskt instm­ment. Betecknande är även den utveckling i verkställighetsmyndigheter­nas praxis mot en allt liberalare lillämpning av reglema om villkorlig frigivning efter halva strafftiden som kan väntas i en snar framlid leda lill alt sådan halvtidsfrigivning i lagstiftningen upphöjs till huvudregel med endast begränsade undantag. Det förtjänar i detla sammanhang slutligen erinras om att lagstiftaren så sent som år 1975 helt upphävde den allmänna regeln om straffskärpning vid återfall i förmögenhetsbrotl som tidigare fanns i 26 kap. 3 § BrB. I delta läge bör det inte ifrågakomma all på nytt införa en sådan återfallsregel ens på dl myckel begränsai område annat än om det är oundgängligen nödvändigt för alt tillgodose samhällsskyddets intressen. Kommiltén kan inle finna att den föreslagna straffskärpningsre­geln låter sig motiveras från sådana synpunkter. Regeln är enligl förslagel avsedd att lillämpas enbarl i fall då en person som har dömts lill fängelse minst två år därefter begår brott för vilket gäller ell slraffmaximum om mer än sex år, vilkel i sak innebär att regeln blir lillämplig endasl i del fåtal fall då slraffmaximum för del nya brottet är fängelse i minsl åtta år. Det kommer med andra ord även utan en straffskärpningsregel all finnas möj­lighet för domstolen att döma till en påföljd som innebär frihetsberövande under en effektiv lid av minsl fyra år. En lillämpning av straffskärpningsre­geln skulle ge domstolen en möjlighel alt utöka den minsla effektiva liden för anslallsvistelse från fyra lill fem år eller, i de enstaka undantagsfall då villkorlig frigivning kan antagas komma alt medges först efler två tredjede­lar av strafftiden, från fem år fyra månader till sex år åtta månader. Kommittén vill starkt ifrågasätta om del fmns grund för anlagande all en reglering av denna innebörd verkligen är ägnad alt i nämndvärd mån förslärka samhällsskyddet. Svårigheterna för domstolen all vid tiden för domfällandet med någon rimlig grad av säkerhet göra en så långsiktig prognostisk bedömning av risken för ett återfall efler frigivningen är up­penbara och kan — förhoppningsvis, om man ser lill de enskilda lagöver­trädarnas rättssäkerhet - väntas leda till all domstolarna visar myckel slor återhållsamhet när del gäller ålerfallsregelns lillämpning. Är den bedöm­ningen riklig, är del å andra sidan stor risk all den nya ålerfallsregeln stannar på papperet och redan på den grunden väsentligen förfelar sill ändamål. Del skall inle uteslutas alt det vid vissa lyper av brott som måste bedömas som i hög grad samhällsfarliga kan finnas behov av all kunna i samhällsskyddets intresse ådöma frihetsberövande påföljder av längre var­aktighet än nu gällande beslämmelser om fängelsepåföljd medger. Del ändamålet bör dock enligt kommitténs mening i sä fall i första hand tillgodoses inom ramen för en allmän översyn av straffskaloma i brottsbal-


 


Prop. 1980/81:76                                                                  170

ken och viss specialslraffrätlslig lagstiftning. En sädan översyn blir visser­ligen sannolikt tidskrävande och kan inle väntas avsätta resultat i form av ändrad lagstiftning i den närmaste framtiden. Men i den mån man inte anser sig kunna avvakta sådana lagändringar är det enligl kommitténs mening en principiellt sett mer tilltalande lösning all man tillgodoser dl evenluelll behov av alt kunna skydda samhällel mol befarade återfall av det fåtal personer som skulle omfatlas av den föreslagna straffskärpnings­regeln genom en därför avpassad utformning av reglerna om villkorlig frigivning. Kommittén avstyrker på anförda skäl att den föreslagna straff­skärpningsregeln införs.

Övervakningsnämnden i Malmö, första avdelningen, framhåller all man med den föreslagna straffskärpningsregeln återinför dl föråldral system, som man nyligen lyckats att rensa ul. JO menar all det resonemang enligt vilket "straffvärdet" av en gärning är slörre om denna ulgör återfall förefaller skäligen ogripbart. I verkligheten lorde en straffskärpningsregel för återfall utgöra en s.a.s. schabloniserad fariighetsbedömning. Mol på­följden internering har såsom ell vägande principiellt argument framförts att dd är stridande mol grundläggande värderingar i samhället alt spärra in människor på grund av vad de kanske kommer att göra. Därjämle har ju hävdals del teoretiskt omöjliga i att förda farlighetsbedömningar in casu. För den händelse dessa i promemorian företrädda åsikter skulle vinna anslulning, vill JO hävda all detta väl måste anses resa hinder jämväl för den farlighdsprövning som skall företas av domstolen enligt förslagel. Motiven för reformen måste komma alt framstå som i hög grad motsägelse­fulla. Liknande uppfattning kommer till uttryck i yttrandet från överåkla­garen i Stockholm. Han påpekar alt det för den föreslagna straffskärp­ningsregelns lillämpning bl.a. krävs att det kan befaras all vederbörande är särskill benägen att fortsätta en brottslig verksamhei av särskill allvarlig karaktär, medan tillämpningen av internering förutsätter att man därige­nom förebygger fortsalt allvarlig broUslig verksamhei. Enligl överåklaga­rens mening föreligger del inle någon större skillnad mellan dessa olika rekvisit och därför torde samma kritik kunna anföras mol straffskärpnings­regeln som i promemorian riktas mol internering, nämligen bristande pro­portionalitet, bestraffning för ej begångna brott och svårigheten all identifi­era ålerfallsbrottslingar. Sveriges domareförbund hävdar all den föreslag­na straffskärpningsregeln inle kan väntas bli effektiv. Domstolarnas benä­genhet alt använda övre delen av straffskalan torde knappast ökas även om inlerneringspåföljden avskaffas.

Interneringsnåmnden uppfattar förslaget om straffskärpningsregel som en strävan att garantera en viss minimitid för frihetsberövandet - regeln skall möjliggöra att under vissa förutsättningar slraff ådöms som medför frihetsberövande för den dömde som lill sin längd nära ansluter lill vad som följer av nuvarande praxis. För nämnden, som delar uppfattningen all lång anslallslid kan vara påkallad i vissa fall, förefaller det vara en lämpli­gare anordning att minimitid fastställs av domstol - såsom för närvarande vid internering - än all straff ådöms på t. ex. 14 år för att en anslallslid av 7 år skall erhållas.

2.2 Utformningen av regeln om straffskärpning

Några remissinslanser riktar i sina yttranden anmärkningar mot den närmare utformningen av det i promemorian intagna lagförslaget. JK stäl­ler sig sålunda tveksam till rekvisitet i den föreslagna regeln i 26 kap. 3 §


 


Prop. 1980/81:76                                                                  171

BrB att förhöjning skall få ske bara om risk föreligger för fortsall brottslig verksamhet av särskilt allvarlig art. Enligl JK:s mening borde del räcka med all återfall eller eventuellt upprepade återfall i sådan brottslighet konstaterats. Överåklagaren i Göteborg menar, beträffande samma rekvi­sit, att del kan förefalla övertydligt att framhålla kravet på särskildhd när del gäller återfallsbrottslighetens svärhet. Sveriges advokatsamfund, som i och för sig avstyrker förslagel om straffskärpningsregel, anser att i vart fall rekvisitet "särskilt benägen att fortsätta brottslig verksamhei" bör ulgå. Göta hovrätt menar all uttrycket "särskill benägen" är mindre välfunnel och ägnat alt skapa problem i tillämpningen. Stadgandet bör i den ifrågava­rande delen i ställd lyda: "Sådan förhöjning får ske endasl om det med hänsyn till arten av hans brottslighet eller eljest kan befaras all han forlsäl­ler en brottslig verksamhet av särskilt allvarlig karaktär".

Göta hovräll anser också alt det särskilt bör föreskrivas all sädan läkarundersökning som avses i 7 § lagen (1964:542) om personundersök­ning i brottmål skall inhämtas innan någon med lillämpning av den nya lagstiftningen döms till förhöjt straff.

Övervakningsnämnden i Stockholm, tredje avdelningen, päpekar alt del beträffande sådana personer som med lillämpning av den föreslagna 26 kap. 3 § BrB döms lill förhöjt straff nästan alllid torde föreligga behov av övervakning under långtid. Nämnden föreslår därför alt del med avseende på dessa fall i 26 kap. 10 § BrB intas en regel om minsla prövotid av tre år.

RÅ anmärker all den i promemorian framförda ståndpunkten alt straff­skärpningsregeln inte skall inverka i preskriplionshänseende synes ofören­ligt med utformningen av preskriptionsregeln i 35 kap. I § BrB. RÅ före­slår med anledning härav alt dl särskill undanlag görs för straff­skärpningsregeln. Samma förslag, alt dd i 35 kap. 1 § BrB uttryckligen bör anges alt vad som sägs i 26 kap. 3 § BrB inle påverkar preskriptionstidens längd, framförs också av juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universi­tet. Annan lösning förordas av länsåklagaren I Värmlands län som menar all preskriptionstiden enligl 35 kap. I § BrB bör anknytas lill del slraff som är sladgal för brollet i stället för del straff som kan följa på brottet.

3    Villkorlig frigivning

1 anslutning till förslaget om den allmänna straffskärpningsregeln be­handlas i promemorian kriminalvårdsnämndens praxis i ärenden om vill­korlig frigivning från fängelse. Där uttalas att dt införande av straffskärp­ningsregeln bör leda till all kriminalvårdsnämnden upphör med den särbe­handling som nu sker belräffande intagna som har dömls till fängelse i lägsl tvä år för grov narkotikabrottslighet eller i övrigl för grova brott som ulgör led i yrkesmässigt eller på annat säll i organiserade former bedriven kriminell verksamhei, ofta med internationell anknytning. Villkorlig fri­givning bör sålunda även med avseende på dessa kategorier enligt en huvudregel ske efler halva strafftiden och inle såsom nu efter två tredjede­lar av denna. Detta uttalande i promemorian har behandlats särskill i en del yttranden och därvid utsatts för kritik också från sådana instanser som i övrigl slälll sig positiva till lagförslaget.

RÅ uttalar sälunda som sin mening att kriminalvärdsnämndens praxis inte bör ändras nu, eftersom den villkorliga frigivningen i sin helhet är föremål för överväganden i annat sammanhang. LO anför alt del inte kan accepteras all ell avskaffande av inlerneringsstraffel fär leda lill straff-


 


Prop. 1980/81:76                                                                  172

lindring för ålerfallsbrottslingar vad gäller bl.a. mord, våldtäkt, grovt rån och grova narkofikabrott. Eftersom det är osäkert om inte reformen kan få sådan effekl när också den s. k. lex Lidbom dvs. den strängare frigivnings-regeln för personer som varit inblandade i grov organiserad och inlernalio­nell brottslighet, avskaffas, menar LO att man bör avvakta den pågående översynen av slraffskalor m.m. Kammarrätten i Jönköping ifrågasätter om inle en mera nyanserad praxis när det gäller villkoriig frigivning bör övervägas. De skäl som man anför mol en sådan i promemorian är i och för sig enligt kammarrättens mening beaktansvärda. Samhällsskyddet har emellertid sådan betydelse all de intagnas behov av tidiga besked och inbördes rättvisa ibland får stå tillbaka. Man bör sålunda inle underiåla all utnyttja de möjligheter som finns aU inom gällande syslem skydda medbor­garna mot brott. Om det i någol fall föreligger en myckel påtaglig fara för all en inlagen kommer att begå brott alldeles efter den villkoriiga frigivningen bör man dröja med denna någol. Stockholms lingsräll pekar på att en särskild risk är förenad med att frigivningspraxis ändras så alt del mesl brollsinriklade klientelet får ökade möjligheter au undgå brottshind-rande frihetsberövande. Slraffmätning lorde enligl tingsrättens erfarenhet hiftills ha skell ulan alt hänsyn tagils lill villkoriig frigivning. Vad i prome­morian anförts beträffande sådant hänsynslagande för det fall att besläm­melser om generell villkoriig frigivning efler halva strafftiden skulle kom­ma att införas synes emellertid kunna leda lill beslämmande av strafftider vid de grövre brotten av en längd som hitlills inle tillämpats. Kriminal­vårdsstyrelsen ansluter sig i princip lill del resonemang som leder fram till ståndpunkten alt kriminalvårdsnämndens särbehandling i frigivningshän­seende av visst långlidsklientd nu bör upphöra. Slyrelsen ifrågasätter emellertid om dd finns anledning alt redan nu föranstalta om ändrad frigivningspraxis utan aU avvakta den generella översynen av gällande straffskalor. Konsekvensen skulle bli en strafflindring som domstolarna inle haft anledning räkna med vid straffmälningen.

Också länsåklagaren i Värmlands län avstyrker förslagel om ändrad frigivningspraxis. Enligt länsåklagarens mening har det från psykologisk synpunkt viss betydelse all de brottslingar del här är fråga om särbehand­las både vad gäller anstaltsplacering och villkoriig frigivning. Visseriigen är del i och för sig lämpligare alt bedömningen av särbehandlingen anförtros ål domstol. Med hänsyn till pågående översyn av den villkoriiga frigivning­en bör dock inle nu göras några ingrepp i gällande syslem.

Övervakningsnämnden i Malmö, första avdelningen, anser alt ett av­skaffande av internering - om inle en sådan åtgärd kan anslå lill dess fängelsestrafflcommittén blivit färdig med sitl utredningsuppdrag - kräver provisoriska ändringar i tillämpningen av villkoriig frigivning. Därvid skul­le del från saklig synpunkl le sig mest rimligl och från teknisk synpunkl vara den enklaste lösningen all fä till stånd sådan ändring i kriminalvårds­nämndens praxis att de grova våldsbroltslingar och bankrånare m.fl. som idag nära nog regelmässigt friges efter halva tiden i framtiden skall beviljas villkorlig frigivning försl efler avtjänande av tvä tredjedelar av straffet. Förslaget i promemorian innebär det rakt motsatta, alt ocksä narkotika-grossister och andra internationella yrkesförbrytare, som nu är undantagna enligl riksdagens uttalande, skall komma i åtnjutande av kriminalvårds­nämndens regelmässiga halvtidsfrigivningar. Övervakningsnämnden vill framhålla att villkoriig frigivning spelar en viktig roll för alt i någon mån minska frihetsstraffets, skadeverkningar för den dömde och eU system med närmast obligatorisk halvtidsfrigivning är sämre än gällande ordning. Ett


 


Prop. 1980/81:76                                                                  173

sådant förslag har mening endast om dess egentliga innebörd är alt genom ett enkelt konstgrepp minska de faktiska strafftiderna överlag. Del kan ju inle finnas någol självsländigl iniresse all straffverkställigheten regelbun­det skall ha en annan tidslängd än vad domstolen har bestämt. Systemet med villkorlig frigivning bör enligt övervakningsnämndens mening vara sådant att det inbjuder lill och premierar en ärlig strävan till anpassning i samhället. Den ovilliges och oförbätterliges pretentiösa anspråk pä lika behandling bör inle honoreras.

Enligt kriminalvårdsnämnden år dd övervägande antalet av dem som sedan 1972 avtjänat slraff för grov narkotikabrottslighet eller andra brott som omfaltas av riksdagens beslut inle lidigare dömda lill frihetsstraff om lägsl två år. Ocksä intagna med mycket långa fängelsestraff har ofta lyckats hell undgå tidigare lagföring och slraff. Den föreslagna allmänna straffskärpningsregeln måsle alltså antas få liten belydelse när del gäller att ingripa mot ifrågavarande brottslighet. 1972 års riksdagsbeslut avseende principerna för den villkorliga frigivningen ingick som ett led i andra samtidigt beslutade åigärder i kampen mol främsi narkolikamissbrukel. Nämnden måste uttrycka sin förvåning över all man inom regeringskan­sliet nu är beredd att mjuka upp den restriktiva inställning som statsmak­terna intog 1972. Brollsutvecklingen sedan dess kan inle sägas ge underlag för ett ändrat ställningstagande. Såsom nämns i promemorian har nämnden vid flera tillfällen gett ullryck ål uppfallningen alt den ifrågavarande särbe­handlingen av vissa grupper brottslingar bör ges uttryckligt stöd i lag. I yttrande över BRÅ-gmppens rapport uttalade nämnden all man vid en lagsliflning i ämnet bör la fasta på gruppens lanke all del bör ankomma på domstol - och inle i efterhand på administrativ myndighet - alt bedöma huruvida omständigheier, som är alt hänföra lill den brottsliga handlingen, bör föranleda särbehandling i frigivningshänseende. Nämnden menade därmed att den prövning enligt 1972 års riksdagsbeslut som åligger nämn­den i stället bör ligga hos den domstol som dömer i målel. Nämnden har samma uppfallning i dag. De faktorer som prövningen avser är regelmäs­sigt kända — och bättre kända - för domstolen. Inle minsl från rällssäker­hetssynpunkt måste en sådan lösning vara alt föredra. Praktiskt innebär denna lösning att det överlämnas åt domstolen alt bestämma minsta tiden för anstallsvistdsen - alltså i sak samma ordning som nämnden här förut har förordat att gälla för de nuvarande inlerneringsfallen i händelse att inlerneringspåföljden skulle avskaffas.

Socialstyrelsen molsäller sig att de som dömls för grova narkotikabrott får lindrigare påföljder än vad som nu kan bli fallet. Om nuvarande praxis angående möjligheterna lill villkorlig frigivning bör frångås är del ofrån­komligt att straffskärpningsregeln vid grovt narkolikabrolt får lillämpas inle bara vid återfall utan även då ett längre frihetsstraff framstår som ofrånkomligt med hänsyn lill samhällsskyddet.

Slutligen får socialstyrelsen fästa uppmärksamheten på ell speciellt pro­blem med anknytning lill lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiat­risk vård i vissa fall (LSPV). I 17 § andra styckei stadgas alt utskrivnings-nämnd beslutar om utskrivning bl. a. av patient som från kriminalvårdsan­stali överförts lill sjukhus och som vid utskrivningen inle skall återföras till kriminalvårdsanstallen. I samband med att inlerneringspåföljden upphör kan det vara lämpligl all påpeka alt utskrivningsnämnd skall pröva frågan om utskrivning enligt LSPV även om patienten har erhållit villkoriig fri­givning eller eljest inte direkt skall återföras till kriminalvårdsanstali. Frå­gan om var gränsen går mellan överiäkarens och ulskrivningsnämndens behörighet är nämligen i vissa fall oklar.


 


Prop. 1980/81:76                                                                  174

Reglerna om villkorlig frigivning diskuteras också av några andra re­missinslanser. Vänersborgs tingsrätt förespråkar en ordning som innefat­tar en möjlighel all senarelägga den villkorliga frigivningen belräffande sådana — visserligen fåtaliga, men dock förekommande - fall som med nuvarande lillämpning av inlerneringspåföljden får förlängd anslallsvis­telse efter en bedömning av riskerna för bl. a. återfall i våldsbrott, inbegri­pet sedlighetsbrott. Skulle man vid en bedömning bl.a. pä grundval av arten av den tidigare brottsligheten, uttalad aggressivitet på anstalten mol personal och medintagna, den dömdes uppträdande under permissioner och utlåtande av psykiater finna en påtaglig och särskill slor risk för snabbt återtall i grovt våldsbrott bör sålunda den villkorliga frigivningen kunna senareläggas. I sammanhanget vill tingsrätten hänvisa lill 19 § lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård. enligt vilken beslämmelse försöks-utskrivning från mentalsjukhus inte får ske, om det skulle medföra fara för annans personliga säkerhet eller patientens egel liv. Bankinspektionen uttalar som sin mening all den utveckling som skell i praxis belräffande frigivning av svåra förbrytare på dl anmärkningsvärt sätt urholkat de slraffmätningsregler som nu finns. Inspektionen anser det sålunda vara i hög grad diskutabelt att domstolarna vid ulmälning av tidsbestämt straff tvingas att se lill dd praktiska resultatet av domen, nämligen inom vilken tid den dömde kommer att friges. En praxis som innebär alt vid svårare brott frigivning sker redan efter halva den av domstolen utmätta strafftiden förefaller egendomlig. För den enskilde medborgaren måsle del framstå som svårförståeligt att en "livstidsfånge" - som regelmässigt får påföljden förvandlad lill tidsbestämt slraff - friges efler 6—8 år eller all en person som dömls till mord till 10 års fängelse redan efler 5 år.

4   Övergångsbestämmelserna

Flera remissinstanser uttalar sig särskilt om de föreslagna övergångsbe­stämmelserna. Stockholms tingsrätt menar sålunda att den i promemorian föreslagna lösningen med avseende på den som undergår internering då påföljden avskaffas synes enkel och ändamålsenlig. Även Föreningen Sve­riges åklagare och SAK anser att övergångsproblemen fått en tillfredsstäl­lande reglering.

Kriminalvårdsstyrelsen anmärker mot den lösning som valts enligl p. 4 andra stycket av övergångsbestämmelserna med avseende på påföljdsbe­stämningen för ny brotlslighel som begåtts av den som efler ikrafllrädan­dd undergår internering i anstalt. Lösningen innebär enligt slyrelsens mening att det för vissa internerade kan komma alt ställa sig "lönande" att begå nya brott under anslallsliden. Ett sätt att undvika denna olägenhet kunde vara att i ställd låta inlerneringspåföljden för berörda kategori kvarstå och således låta beslämmelserna i 34 kap. I och 9 §§ lills vidare kvarstå orubbade. Också Sveriges domareförbund påpekar, att den inter­nerade vid ny brottslighet kan göra en direki vinst genom alt erhålla ny dom på fängelse.

Intemeringsnämnden anser — i anslulning lill samma punkt i övergångs­bestämmelserna - alt domstol bör ha möjlighel alt för rena bötesbrotl döma lill fortsatt internering med lillämpning av 34 kap. 1 § 1 BrB.

Enligt p. 5 i de föreslagna övergångsbestämmelserna skall bl. a. gälla att


 


Prop. 1980/81:76                                                                  175

den som vid ikraftträdandet vårdas i anstalt efter dom pä internering skall överföras lill kriminalvård i frihet när han avtjänat den minsla lid för anslaltvård som beslämts i domen. Enligl de intagna vid Kumlaanslalten som inkommit med yllrande leder nu nämnda övergängsreglering - be­traktad i dl sammanhang med sådan ändring i fråga om kriminalvårds­nämndens frigivningspraxis som föreslagils i promemorian - till orättvisa vid jämförelse mellan de internerade och dem som avtjänar långvariga tidsbestämda fängelsestraff Ell konkret krav från de internerades sida är med anledning härav all villkorlig frigivning får ske efter avtjänande av tre fjärdedelar av den bestämda minsta liden. Folkpartiets ungdom.sförhund uttalar med avseende pä samma övergångsreglering alt interneringens minsla tid efter avskaffandet bör ulgöra slultid för fängelsepåföljden med möjlighel lill villkoriig frigivning efter två tredjedelar av tiden.

Intemeringsnämnden anmärker att del av förslagel inle framgår vilken myndighet som skall beslula om överförande lill kriminalvård i frihet i de fall som avses i punkl 5 lill övergångsbestämmelserna. Skall dd vara intemeringsnämnden, kriminalvårdsnämnden, övervakningsnämnden eller styresmannen vid anstalten?

Övervakningsnämnden i Malmö, första avdelningen, tar ocksä - i dl någol vidare perspektiv än enbarl med avseende på övergångsregleringen — upp frågan om beslutande myndighet vid överförande lill kriminalvård i frihet. Ett avskaffande av internering medför ell tillskott lill kriminalvårds­nämndens verksamhetsområde av särskill krävande ärenden och måste därför förenas med en forlsall decentralisering av ärenden från kriminal­vårdsnämnden. Övervakningsnämnden föreslår alt kriminalvårdsnämn­dens befallning med dem som dömts lill fängelse upp lill tre år överflyttas på övervakningsnämnderna. Vidare bör föreskrivas att, i de ärenden som handläggs av kriminalvårdsnämnden, den dömde alllid bör ha rätt all bli hörd muntligen och all även styresmannen för anstalten eller handläggande assistent bör inställa sig. Den dömde kan vidare enligl övervakningsnämn­dens mening ha behov av offentligt biträde när det gäller långa strafftider.

I p. 5 i övergångsbestämmelserna sägs också alt internerad för vilken anslallsvården efler ikraftträdandet har upphörl skal! anses vara villkoriigt frigiven från fängelse med en straffålerslod av sex månader och en prövo­tid av dt år räknat från dagen då anslallsvården upphörde. Enligt övervak­ningsnämnden i Eskilstuna ler sig förslaget i denna del anmärkningsvärt lättvindigt med hänsyn lill att man bland de interneringsdömda finner ett klientel som ofta har en mycket svår brottslighet bakom sig. Förslagel rimmar också illa med de straffåterstoder och prövolider som kan komma i fråga för jämförbara fängelsedömda med långa strafftider. Nämnden kan länka sig ett enkelt alternativ lill den föreslagna ordningen, nämligen all man lar fasta på den längsta av de minsla tider som ingår i den ådömda interneringen och fingerar att denna lid ulgör två tredjedelar av ell fängel­sestraff, från vilket den dömde friges. Straffålerstoden skulle alltså ulgöra hälften av den längsta av de minsta tider som ingår i interneringen. Prövoti­den borde därvid utgöra tre år för alla med en straffåterstod på över dl år; för övriga kan en ettårig prövotid vara befogad. Övervakningsnåmnden i Stockholm, Iredje avdelningen, påpekar att prövotiden av ell år torde vara avsevärt kortare än vad som många gånger skulle ha blivit fallet om personen i fråga, i den dom vari påföljden bestämts, i ställd ådömts fängelse. Enligt nämndens uppfattning motsvarar inte prövotidens längd det övervakningsbehov som i allmänhet föreligger. I stället föreslås all i dessa fall skall gälla en prövotid av två år. Också Sveriges domareförbund


 


Prop. 1980/81:76                                                                  176

menar all den enligt övergångsbestämmelserna korla övervakningsliden föranleder tvekan.

Intemeringsnämnden hävdar att prövotiden enligl punkt 6 i promemo­rians förslag till övergångsbestämmelser bör vara längre än som där sagls. Om en för alla fall bestämd tid skall anges, bör den inte undersliga två år.

JK anmärker alt en redaktionell översyn är påkallad med avseende på punkt 6 i övergångsbestämmelserna. Där sägs alt "prövotiden" i en viss situation upphör vid ikraftträdandet. Vad som avses är all påföljden över huvud laget upphör; jämför 30 kap. 15 § BrB.

Vänersborgs tingsrätt påtalar beträffande de föreslagna övergångsbe­stämmelserna till lagen om ändring i lagen om beräkning ay strafftid m.m. att vad som där sägs om att äldre bestämmelser gäller i fråga om den som "undergår" internering egentligen bör vara "undergår eller skall under­gå". Intemeringsnämnden anmärker i fråga om samma lagförslag att över­gångsbestämmelserna bör innefatta en möjlighet för den som dömls lill internering eller till fortsatt internering med förordnande om återintagning i anstalt före den 1 juli 1980 alt avge nöjdförklaring efter den dagen.

När det gäller övergångsbestämmelserna lill ändringen av lagen om kriminalvård i anstalt anmärker intemeringsnämnden att dessa medför all den, vars minsta lid ulgår t. ex. först under år 1985, kan få frigivningsper­mission fr.o.m den 1 juli 1980. En begränsning av möjligheten all bevilja frigivningspermission, l.ex. till att gälla två månader före minsta tidens utgång, bör enligt nämndens mening föreskrivas.


 


Prop. 1980/81:76                                                                  177

Bilaga 1:3

De remitterade lagförslagen

1    Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken'

delsatt 30 kap., 34 kap. 9 och 13§§, 35 kap. 10§ och 37 kap. 4 och 9§§ samt 38 kap. 7 § skall upphöra att gälla,

dels aU 1 kap. 3§, 26 kap. 7§, 33 kap. 5 och 7§§, 34 kap. I, 10, 11 och 18§§, 36kap. 6§, 37 kap. 1, 5, 6 och 11 §§ samt 38 kap. 1, 3-6, 8, 9 och 12 §§ skaU ha nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall införas en ny paragraf, 26 kap. 3§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse                        Föreslagen lydelse

1 kap. 3§'

Med påföljd för brott förstås i     Med påföljd för brott förstås i

denna balk:                                denna balk:

de allmänna straffen böter och de aUmänna straffen böter och
fängelse,
                                     fängelse,

disciplinstraff för krigsmän, samt        disciplinstraff för krigsmän, saml

villkorlig dom, skyddstillsyn, in-        villkorlig dom, skyddslillsyn och ternering och överiämnande till sär-     överlämnande lill särskild vård. skild vård.

26 kap. 3§

Har någon dömls till fängelse i lägst två år och begår han, sedan domen har vunnU laga krafl, brott som är belagt med fängelse i mer än sex år, får för återfallet dömas IiU fängelse på en lid som med fyra år överstiger del högsta slraff som kan följa på brollet eller, om det är fråga om flera brott, del högsla straff som med tUlämpning av 2§ kan följa på brotten.

Brott, som någon har begått in­nan han har fyllt tjugoett år, får ej

' Senasle lydelse av 30 kap. 4 § 1974: 205 30 kap. 7§ 1967:942 30 kap. 11 § 1973:918 35 kap. 10 § 1979:680

37 kap.   9§ 1979:680

38 kap.   7§ 1979:680.  Senaste lydelse 1979:680.

■' Förutvarande 26 kap. 3 § upphävd genom 1975: 1395.

12   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 76


 


Prop. 1980/81:76

Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


178


läggas lill grund för sådan förhöj­ning som anges i första styxket.

En  utländsk  dom får  tiUmätas samma verkan som en svensk.


Vid prövning av fråga om villkor­lig frigivning skall särskilt beaktas verkningarna av fortsatt frihetsför­lust för den dömde och fömtsätt­ningarna för hans anpassning i sam­hället med hänsyn till de förhållan­den i vilka han skulle komma att försättas efter frigivningen.


Vid prövning av fråga om villkor­lig frigivning skall särskill beaklas verkningarna av fortsatt frihetsför-lust för den dömde och fömtsätt­ningarna för hans anpassning i sam­hällel med hänsyn lill de förhållan­den i vilka han skulle komma att försättas efler frigivningen. Avtjä­nar den dömde fängelsestraff för särskUt allvarUg brottslighet som har riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa, skall vid pröv­ningen alltid beaklas om det finna påtaglig riskför att han efter frigiv­ningen forlsäller brottslig verksam­het av samma slag.


33 kap.

5§-


Dömes nägon lill fängelse på viss tid eUer internering eller förordnar rätten, med lillämpning av 34 kap. I § 1, att sådan påföljd skall avse yllerligare brott, och har den dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i mälet, under en sammanhängande tid av minst tjugofyra limmar varil berövad friheten som anhållen, häktad, lagen i förvarsarresl eller intagen på rätlspsykiatrisk klinik enligl 9§ lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall liden för frihetsbe­rövandet, till den del därunder icke samlidigl skett verkslällighet av dom i annat mål, anses som tid un­der vilken den ådömda påföljden verkstäUts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva del anlal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den   tid   varmed   ådömt   fängelse


Dömes någon till fängelse på viss tid eller förordnar rätten, med till­lämpning av 34 kap. I § 1, alt sådan påföljd skall avse yllerligare brott, och har den dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målel, under en sam­manhängande tid av minsl ljugofyra limmar varil berövad friheten som anhållen, häktad, lagen i förvarsar­resl eller intagen på rättspsykiatrisk klinik enligl 9 § lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall tiden för frihetsbe­rövandet, till den del därunder icke samtidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid un­der vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den lid varmed ådömt fängelse överstiger frihetsberövandet ringa.


" Senasle Ivdelse 1974:205.  Senaste lydelse 1979:680.


 


179

Prop. 1980/81:76

Föreslagen lydelse

Nuvarande lydelse

må förordnas all fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddslillsyn och dömes i stället lill fängelse på viss tid, äger första stycket tillämpning även i fråga om frihdsberövande, som föregått den villkorliga domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnats att den genom sådan dom ädömda påföljden skal! avse även ytterligare brott. Detla gäller dock endast i den mån frihetsberö­vandet icke tillgodoräknats enligt första eller tredje stycket.

överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället lill fängelse på viss tid, eller interne­ring, äger första stycket lillämpning även i fråga om frihetsberövande, som föregått den villkorliga domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnats alt den ge­nom sådan dom ådömda påföljden skall avse även ytterligare brott. Detta gäller dock endast i den mån frihetsberövandet icke tillgodoräk­nats enligt första eller Iredje stycket.

Dömes någon till böter eller disciplinstraff och har han med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, varit berövad frihe­ten på sätt som angives i första stycket, må förordnas alt påföljden skall anses helt eller delvis verkställd genom frihetsberövandet.

7§''


Har någon börjat undergå fängel­se eller internering och dömes han i högre rätt i stället fill annan i 5§ första eller tredje styckei angiven påföljd, äger vad där är föreskrivet om tillgodoräknande av lid för fri­hetsberövande motsvarande till­lämpning i fråga om tid under vil­ken verkställighet sålunda skell.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället lill fängelse på viss tid eller interne­ring, äger första stycket motsvaran­de tillämpning i fråga om lid var­under verkställighet skett på grund av dom i det mål vari den villkorliga domen eller domen på skyddstill­syn slutligen meddelades.


Har någon börjat undergå fängel­se och dömes han i högre rätt i stäl­let till annan i 5 § första eller iredje stycket angiven påföljd, äger vad där är föreskrivet om tillgodoräk­nande av tid för frihetsberövande motsvarande lillämpning i fråga om lid under vilken verkställighet så­lunda sketl.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddsfillsyn och dömes i stället till fängelse på viss lid, äger första slyckel molsvarande tillämpning i fråga om tid varunder verkställighet sketl på grund av dom i det mål vari den villkorliga domen eller domen på skyddslillsyn slutligen medde­lades.


34 kap.
1§    .
Finnes den som för brott dömts
  Finnes den som för brott dömls

till fängelse, villkorlig dom, skydds-     fill  fängelse,   villkoriig  dom  eller

*• Senaste lydelse 1979:680. ' Senaste lydelse 1979:680.


 


Prop. 1980/81:76

Nuvarande lydelse

tillsyn eUer internering hava begått annat brott före domen eller begår han nytt brott efter domen men in­nan påföljden till fullo verkställts eller eljest upphört, må rätten, med iakttagande av vad för vissa fall är föreskrivet 12-6 och 9§§ efter om­ständigheterna


180

Föreslagen lydelse

skyddstillsyn ha begått annat brott före domen eller begår han nytt brott efter domen men innan påfölj­den till fullo verkställts eller eljest upphört, må rätten, med iakttagan­de av vad för vissa fall är föreskri­vet i 2-6 §§, efler omständigheter­na


1.    förordna att den tidigare ådömda påföljden skall avse jämväl det andra brottet,

2.    döma särskilt lill påföljd för delta brott, eller

3.    därest den tidigare domen vunnit laga krafl, undanröja den ådömda påföljden och för brotten döma till påföljd av annan arl.

, Härjämte skyddstillsyn ådömts fängelse enligt 28 kap. 3§, skall vid tillämpningen av bestämmelserna i detla kapitel den ådömda fängelsepå­följden anses som en del av skyddstillsynen.

I0§«


Har med tillämpning av I § 1 ge­nom lagakraftvunnen dom förord­nats, att fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn eller internering som ådömts i lidigare mål skall avse yt­terligare brott, och ändras den lidi­gare ådömda påföljden av högre rätt genom dom som vinner laga kraft, skall frågan om påföljd för sagda brott efter anmälan av åkla­gare ånyo prövas av domstol. Det­samma skall gälla, när straff be­stämts med tUlämpning av 3 § andra stycket och dd lidigare ådömda straffet ändras.


Har med lillämpning av 1 § 1 ge­nom lagakraftvunnen dom förord­nats, alt fängelse, villkoriig dom el­ler skyddslillsyn som ådömts i lidi­gare mål skall avse ytterligare brott, och ändras den tidigare ådömda påföljden av högre räll ge­nom dom som vinner laga kraft, skall frågan om påföljd för sagda brott efter anmälan av åklagare ånyo prövas av domstol. Det­samma skall gälla, när slraff be­slämts med tillämpning av 3 § andra stycket och dd lidigare ådömda straffet ändras.


Finnes, när dom å fängelse på viss tid skall verkställas, all den dömde begått brottet innan sådant straff som ådömts honom för annat brott börjat verkställas, och framgår ej av domarna att det andra straffet beaktats, skall sedan domarna vunnii laga kraft domstol, efler anmälan av åklagare, med tillämpning av 3 § andra slyckel bestämma det straff den dömde skall undergå till följd av den dom, som sist förekommer lill verkställighet.

II §


Förekomma lill verkställighet på en gång dom å fängelse pä livstid och dom å böter, förvandlingsslraff för böter, fängelse på viss tid, vill-


Förekommer lill verkställighet på en gång dom på fängelse på livstid och dom på böter, förvandlings­slraff för böter, fängelse på viss tid.


* Senaste lydelse 1979:680. ' Senaste lydelse 1979:680.


 


Prop. 1980/81:76

Nuvarande lydelse

korlig dom, skyddstillsyn, interne­ring eller disciplinstraff skall livs-lidsstraffet träda i stället för den andra påföljden.


181

Föreslagen lydelse

villkorlig dom, skyddslillsyn eller disciplinstraff skall livstidsstraffet träda i stället för den andra påfölj­den.

Om en dom på fängelse på viss lid i minst två år och en dom på böter eller disciplinstraff som har meddelats innan fängelsestraffet har börjat avtjänas förekommer till verkställighet på en gång. skall fängelsestraffet träda i stället för böterna eller disciplinstraffet.


18§"'


Uppkommer fräga om utlämning till Sverige för verkställighet av dom, varigenom någon dömls till fängelse som gemensam påföljd för tvä eller flera brott, och kan utläm­ning enligt den främmande statens lagsliflning ej ske för alla brotten, skall domstol, efler anmälan av åklagare, undanröja den gemen­samt ådömda påföljden och döma till påföljd för den brottslighet, för vilken utlämning kan äga rum.

Uppkommer fråga om utlämning till Sverige för verkställighd av dom, varigenom någon dömls till fängelse eller internering som ge­mensam påföljd för två eller flera brott, och kan utlämning enligt den främmande statens lagstiftning ej ske för alla brotten, skall domstol, efter anmälan av åklagare, undan­röja den gemensamt ådömda påfölj­den och döma till påföljd för den brottslighet, för vilken utlämning kan äga mm.

Vad som föreskrives i första slyckel skall även gälla, då fråga uppkom­mer om att svensk brottmålsdom, som avser två eller flera brott, skall verkställas utomlands i enlighel med lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkstäUighet av broitmålsdom eller lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet, och hinder mot verkställighet föreligger enligt den främmande statens lagstiftning såvitt avser något eller några av brotten.

36 kap. 6§" Vad i lag eller författning är föreskrivet om särskild rättsverkan av alt någon dömes fill straff skall gälla även då annan påföljd som omförmäles i I kap. 3§ ådömes.


Vid tillämpningen av första stycket skola villkorlig dom, skyddstillsyn och intemering samt, om ej i domen annorlunda förord­nas, överlämnande till särskild värd anses  lika  med  fängelse.   Därvid


Vid tiUämpningen av första slyckel skaU villkoriig dom och skyddstillsyn samt, om ej i domen annorlunda förordnas, överiäm­nande till särskild vård anses lika med fängelse. Därvid skaU, om så


'" Senaste lydelse 1979:680. " Senaste lydelse 1979:680.


 


Prop. 1980/81:76

Nuvarande lydelse

skola internering samt, om så för­ordnas, skyddstillsyn och överläm­nande till särskild vård anses mot­svara fängelse i minst sex månader.


182

Föreslagen lyddse

förordnas, skyddstillsyn och över­lämnande lill särskild vård anses motsvara fängelse i minst sex må­nader.


37 kap.


Övervakningsnämnds verksam­hetsområde skall omfatta en eller flera allmänna underrätters dom­krets, om ej särskilda skålföreUgga till annan indelning. För handlägg­ning av ärenden rörande personer som dömls till fängelse eller inter­nering må tillsältas särskilda över­vakningsnämnder. Övervaknings­nämnds verksamhetsområde be­stämmes av regeringen.

Övervakningsnämnd beslår av fem ledamöter, om ej regeringen förordnar att viss nämnd skall hava flera ledamöter. Nämnden är be­slutför med ordförande och två le­damöter. I brådskande faU, så ock i ärenden av mindre vikl äger ordfö­randen ensam besluta å nämndens vägnar. Sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med nämn­den.


Övervakningsnämnds verksam­hetsområde skall omfatta en eller flera allmänna underrätters dom­krets, om ej särskilda skäl förelig­ger lill annan indelning. För hand­läggning av ärenden rörande perso­ner som dömts fill fängelse må tiU­sättas särskilda övervaknings­nämnder. Övervakningsnämnds verksamhelsområde besiämmes av regeringen.

Övervakningsnämnd består av fem ledamöter, om ej regeringen förordnar all viss nämnd skall ha flera ledamöter. Nämnden är be­slutför med ordförande och två le­damöter. I brådskande fall, så ock i ärenden av mindre vikt äger ordfö­randen ensam besluta å nämndens vägnar. Sådant beslul skall anmälas vid nästa sammanträde med nämn­den.


Regeringen äger förordna all övervakningsnämnd skall arbeta å avdel­ningar. Om sådan avdelning skall i tillämpliga delar gälla vad om nämnd är stadgat.

5§'


Ledamot och ersättare i övervak­ningsnämnd och kriminalvårds­nämnden skaU ha avlagt domared. Mot ledamot och ersättare skall gäl­la samma jäv som i fräga om doma­re; dock skall vad i 4 kap. 13 § 7 rättegångsbalken sägs icke äga till­lämpning i fråga om ledamot och ersättare i övervakningsnämnd.

Ledamot och ersättare i övervak­ningsnämnd, kriminalvårdsnämn­den och interneringsnämnden skola hava avlagt domared. Mot ledamot och ersättare skola gälla samma jäv som i fråga om domare; dock skall vad i 4 kap. 13 § 7 rättegångsbalken sägs icke äga tillämpning i fråga om ledamot och ersättare i övervak­ningsnämnd.

1 fråga om beslut av nämnd som i första stycket sägs skall vad angående omröstning i brottmål i överrätt är stadgat i tillämpliga delar lända lill efterrättelse.

' Senaste lydelse 1979:680. 'Senastelydeise 1979:680.


 


Prop. 1980/81:76                                                                  183

Nuvarande lyddse                        Föreslagen lydelse

68' Begär den dömde att bliva muntligen hörd i ärende, som handlägges av övervakningsnämnd, skall tillfälle därtill beredas honom.

1 ärende hos kriminalvårdsnämn-    I ärende hos kriminalvärdsnämn-

den och interneringsnämnden bör,      den bör, om del kan antagas vara

om det kan antagas vara till gagn       lill gagn och lämpligen kan ske, till-

och lämpligen kan ske, tillfälle be-       fälle beredas den dömde att bliva

redas den dömde att bliva munlli-       muntligen hörd.
gen hörd.

Il§'
Talan må ej föras mot beslut som Talan må ej föras mot beslut som
enligt denna balk meddelas av över-
      enligt denna balk meddelas av över­
vakningsnämnd i andra fall än i 7-
         vakningsnämnd i andra fall än i 7
9§§ sagts, av hovrätt enligt 8§ eller
      och *§§ sagts, av hovrätt enligt 8§
av kriminalvårdsnämnden eller in-
         eller av kriminalvårdsnämnden.
terneringsnämnden.

38 kap. 1§''

Den som ådömts villkorlig dom eller skyddstillsyn äger före fullföljdsti­dens utgång avgiva förklaring, alt han är nöjd med domen i vad gäller den ådömda påföljden. Sådan förklaring skall avse jämväl böter, som ådömts med stöd av 27 kap. 2 § eller 28 kap. 2 §. Förklaringen avgives i den ordning regeringen föreskriver.

Förklaring, som avgivits i föreskriven ordning, må icke återtagas. Har den dömde fullföljt talan mol domen, skall hans lalan i vad angår påföljd för brottet anses återkallad genom förklaringen.

Angående nöjdförklaring i fråga Angående nöjdförklaring i fråga
om dom å fängelse och internering om dom på fängelse är särskilt stad-
är särskilt stadgat.
                     gal.

Fråga om ätgärd enligt 27 kap. 5 § andra slyckel eller 6 § upplages av den rält som försl avgjort det mål vari meddelats villkorlig dom.

Talan enligl 28 kap. 8§ väckes vid allmän underrätt, inom vars område den övervakningsnämnd som handhar övervakningen över den dömde är verksam.

Talan enligt 30 kap. 8§ väckes vid den rätt som först avgjort del mål vari dömls till internering.

Mål som avses i denna paragraf må ock upptagas av domstol, där brottmål mol den dömde är anhängigt, eller av rätten i den ort, där den dömde mera varaktigt uppehåller sig, om rätlen med hänsyn till utredning­en samt kostnader och andra omständigheier finner del lämpligt.

"* Senaste lydelse 1979:680. " Senaste lydelse 1979:680. "• Senaste lydelse 1979:680.


 


Prop. 1980/81:76

Nuvarande lydelse


Föreslagen lyddse


184


4§"

Anmälan jämlikt 34 kap. 10 § göres hos första domstol i något av målen.

Ansökan jämlikt 34 kap. 13 § gö­res hos den räll som först avgjo:'l det mål vari dömls tiU internering.

Anmälan jämlikt 34 kap. 18 § göres hos den räU som försl dömt i målet.


Talan som avses i 27 kap. 6§, 28 kap. 8§ eller 30 kap. 8§ skall anses anhängiggjord, då ansökan om må­lels upptagande delgavs den dömde.


Talan som avses i 27 kap. 6 § eller 28 kap. 8§ skall anses anhängig­gjord, då ansökan om målets uppta­gande delgavs den dömde.


6§'


Nämnd skall deltaga vid under­rätts avgörande av fråga, som avses i 2§ eller i 27 kap. 6§, 28 kap. 9§ eller 34 kap. 10 § andra stycket eller 18§. Detsamma skall gälla i fråga om undanröjande av påföljd enligt 34 kap. 1 § 3, förverkande av viU­korligt medgiven frihet eller annan åtgärd enligt 34 kap. 4 § samt åtgärd enligt 34 kap. 5 § tredje stycket eller 34 kap. 6§ andra stycket.

Nämnd skall deltaga vid under­rätts avgörande av fråga, som avses i 2§ eller i 27 kap. 6§, 28 kap. 9§, 30 kap. 8§ eUer 34 kap. I0§ andra styckei, 13 § eller 18 §. Detsamma skall gälla i fråga om undanröjande av påföljd enligt 34 kap. 1 § 3, för­verkande av villkorligt medgiven frihet eller annan åtgärd enligt 34 kap. 4§, åtgärd enligt 34 kap. 5§ tredje stycket eller 34 kap. 6§ andra styckei saml återintagning i anstalt eller annan åtgärd enligl 34 kap. 9§.

Vid avgörande av fråga, som avses i 27 kap. 5 § andra stycket eller 28 kap. 11 §, är underrätt domför med en lagfaren domare.

8§'