Regeringens proposition

1980/81:76

om interneringspåföydens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m. m.

beslutad den 20 november 1980.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

HÅKAN WINBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att påföljden internering avskaffas. Samtidigt föresläs ändringar i brottsbalken och narkotikastrafflagen (1968:64) som bl.a. syftar fill att tUlgodose intresset av samhällsskydd mot särskilt den grova vålds- och narkofikabrottsligheten. Vid prövning av fråga om villkorlig frigivning av den som avtjänar fängelsestraff för särskilt allvarlig brottslighet, som har riktat sig mot eUer medfört fara för liv eller hälsa, skall sålunda enligt förslaget i högre grad än annars vikl tillmätes frågan om det finns påtaglig risk för att den dömde efter frigivningen fortsätter brottslig verksamhet av samma art. Vidare föreslås en straffskärpningsregel för vissa särskilt allvarliga återfallssistuationer. Bestämmelsen fömtsätter för sin tillämpning att gärningsmannen fidigare har dömts till fängelse i lägst två år eller till internering. En ytterligare fömtsättning för straffskärpnings-regelns tillämpning är att återfallet skall avse brott av mycket allvariig beskaffenhet, nämUgen brott som är belagt med mer än sex års fängelse.

I propositionen föreslås också att straffminimum för grovt narkotikabrott och grov vamsmuggling avseende narkotika höjs från dt till två års fångelse samt, i anslutning härtill, att straffmaximum för enkelt narkotikabrott och för vamsmuggling avseende narkotika höjs från två till tre års fängelse. Samtidigt föreslås att de kriterier som i främsta mmmet skall ligga till gmnd för bedömningen av om ett brott skall anses grovt utformas på ett sådant sätt att graden av hänsynslöshet i gärningsmannens förfarande kommer att tillmätas ökad vikt vid rättstillämpningen. Avsikten är att beteckningen grovt brott skall vara förbehållen för de allvarligaste gärningarna. 1 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 76

Prop. 1980/81:76

1 Förslag tiil

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken'

dds au 30 kap., 34 kap. 9 och 13§§, 35 kap. 10§ och 37 kap. 4 och 9§§ samt 38 kap. 7 § skall upphöra att gälla,

(/e/5 au I kap. 3 §,26 kap. 1 och 7§§, 33 kap. 5 och 7 §§, 34 kap. 1, 10, 11 ochI8§§,36kap. 6§,37kap. 1,5,6, 10 och 11 §§ samt 38 kap. 1,3-6,8,9 och 12 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall införas en ny paragraf, 26 kap. 3§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 3 §2

Med påföljd för brott förstås i Med påföljd för brott förstås i
denna balk: denna balk;

de allmänna straffen böter och de allmänna straffen böter och
fängelse, fängelse,

disciplinstraff för krigsmän, samt disciplinstraff för krigsmän, samt

villkorlig dom, skyddstillsyn, in- villkorlig dom, skyddstillsyn och ternering och överlämnande till sär- överlämnande till särskild vård. skild vård.

26 kap.
I§
Fängelse ådömes enligt vad för Fängelse ådöms enligt vad för
brottet är stadgat på viss tid, ej över brottet är stadgat på viss tid eller på
tio år, eller på livstid. Fängelse på livstid. Fängelse på viss fid får ej
viss tid må ej understiga fjorton da- överstiga lio år, om inle annat
gar. Vid ådömande enligt 28 kap. följer av 2 eller 3§, och ej under-
3 § av fängelse i förening med stiga fjorton dagar. Vid ådömande
skyddstillsyn gäller i fråga om tiden enligt 28 kap. 3 § av fängelse i för
för fängelsestraffet vad i nämnda ening med skyddstillsyn gäller i frå-
lagmm stadgas. ga om tiden för fängelsestraffet vad

i nämnda lagmm stadgas.

Om fängelse såsom förvandlingsstraff för böter är särskill stadgat.

3§''

Har någon dömts till fängelse i lägsl två år och begår han, sedan

' Senasle lydelse av 30 kap. 4 § 1974: 205 30 kap. 7§ 1967:942 30 kap. II § 1973:918 35 kap. 10 § 1979:680

37 kap. 9§ 1979:680

38 kap. 7§ 1979:680. Senaste lydelse 1979:680.

Med nuvarande lydelse avses lydelse enligt prop, 1980/81:44. * Förutvarande 26 kap. 3 § upphävd genom 1975: 1395.

Prop. 1980/81:76

Föreslagen lydelse

rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall fiden för frihetsberövandet, fill den del därunder icke samtidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådöml fängelse översfiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället fill fängelse på viss tid, äger första stycket tillämpning även i fråga om frihetsberövande, som föregått den vUlkorliga domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnats att den genom sådan dom ådömda påföljden skall avse även ytterligare brott. Detta gäller dock endast i den mån frihetsberövandet icke fillgodoräknats enligt första eller tredje stycket.

Nuvarande lydelse

enligt 9§ lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall tiden för frihetsberövandet, till den del dämnder icke samfidigt skett verkställighet av dom i annat mål, anses som tid under vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådöml fängelse överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fängelsestraffet skall anses heU verkställt genom frihetsberövandet.

Undanröjes viUkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i stället till fängelse på viss tid, eUer internering, äger första stycket tillämpning även i fråga om frihetsberövande, som föregått den villkorliga domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnats att den genom sådan dom ådömda påföljden skall avse även ytterligare brott. Detta gäller dock endast i den män frihetsberövandet icke tillgodoräknats enligt första eller tredje stycket.

Dömes någon till böter eller disciplinstraff och har han med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, varit berövad friheten på sätt som angives i första stycket, må förordnas all påföljden skall anses helt eller delvis verkställd genom frihetsberövandet.

Prop. 1980/81:76 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

den och interneringsnämnden skola   nämnden skaU ha avlagt domared.
hava avlagt domared. Mot ledamot     Mot ledamot och ersättare skaU gäl-
och ersättare skola gälla samma jäv   la samma jäv som i fråga om doma-
som i fråga om domare; dock skall      re; dock skall vad i 4 kap. 13 § 7
vad i 4 kap. 13 § 7 rättegångsbalken rättegångsbalken sägs icke äga till
sägs icke äga tillämpning i fråga om    lämpning i fråga om ledamot och
ledamot och ersättare i övervak-        ersättare i övervakningsnämnd,
ningsnämnd.

I fräga om beslut av nämnd som i första stycket sägs skall vad angående omröstning i brottmål i överrätt är stadgat i tillämpUga delar lända till efterrättelse.

6§" Begär den dömde att bliva muntligen hörd i ärende, som handlägges av övervakningsnämnd, skall fillfälle därtill beredas honom.

I ärende hos kriminalvårdsnämn- I ärende hos kriminalvärdsnämn-

den och interneringsnämnden bör, den bör, om det kan antagas vara

om det kan antagas vara till gagn till gagn och lämphgen kan ske, fill-

och lämpligen kan ske, tillfälle be- fälle beredas den dömde att bliva

redas den dömde att bliva munUi- muntligen hörd.
gen hörd.

10§
Övervakningsnämnds beslut som        Övervakningsnämnds beslut som
avses i 7-9§§ länder omedelbart    avses i 7 oc/iÄ## länder omedelbart
till efterrättelse, såvida ej annorlun-     till efterrättelse, såvida ej annorlun
da förordnas.                              da förordnas.

ll§'*

Talan må ej föras mot beslut som Talan må ej föras mot beslut som
enligt denna balk meddelas av över- enligt denna balk meddelas av över
vakningsnämnd i andra fall än i 7- vakningsnämnd i andra fall än i 7
9§§ sagts, av hovrätt enligt 8§ eller och S§§ sagts, av hovrätt enligt 8§
av kriminalvårdsnämnden eller in- eller av kriminalvårdsnämnden.
terneringsnämnden.

38 kap. I§"

Den som ådömts villkorlig dom eller skyddsfillsyn äger före fullföljdstidens utgång avgiva förklaring, att han är nöjd med domen i vad gäller den ådömda påföljden. Sådan förklaring skall avse jämväl böter, som ådömts med stöd av 27 kap. 2 § eller 28 kap. 2 §. Förklaringen avgives i den ordning regeringen föreskriver.

Förklaring, som avgivits i föreskriven ordning, må icke återtagas. Har den dömde fullföljt talan mot domen, skall hans talan i vad angår påföljd för brottet anses återkallad genom förklaringen.

" Senaste lydelse 1979:680. '* Senaste lydelse 1979:680. " Senaste lydelse 1979:680.

Prop. 1980/81:76 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

Angående nöjdförklaring i fråga Angående nöjdförklaring i fråga
om dom å fängelse och internering om dom på fängelse är särskilt stad-
är särskilt stadgat. gal.

3§'«

Fråga om åtgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket eller 6 § upptages av den rätt som försl avgjort det mål vari meddelats villkoriig dom.

Talan enligt 28 kap. 8 § väckes vid allmän underrätt, inom vars område den övervakningsnämnd som handhar övervakningen över den dömde är verksam.

Talan enligt 30 kap. 8§ väckes vid den rätt som först avgjort det mål vari dömts lill internering.

Mål som avses i denna paragraf må ock upptagas av domstol, där brottmål mot den dömde är anhängigt, eller av rätten i den ort, där den dömde mera varaktigt uppehåller sig, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter finner det lämpligt.

4§" Anmälan jämlikt 34 kap. 10 § göres hos första domstol i något av målen.

Ansökan jämlikt 34 kap. 13 § göres hos den rätt som försl avgjort del mål vari dömts till internering.

Anmälan jämlikt 34 kap. 18 § göres hos den rätt som först dömt i målet.

5§

Talan som avses i 27 kap. 6§, 28 Talan som avses i 27 kap. 6§ eller

kap. % eller 30 kap. 8 § skall anses 28 kap. 8§ skall anses anhängig-

anhängiggjord, då ansökan om må- gjord, då ansökan om målets uppta-

lets upptagande delgavs den gande delgavs den dömde,
dömde.

6§2«
Nämnd skall deltaga vid under- Nämnd skall deltaga vid under
rätts avgörande av fråga, som avses rätts avgörande av fråga, som avses
i 2§ eller i 27 kap. 6§, 28 kap. 9§, i 2§ eller i 27 kap. 6§, 28 kap. 9§
30 kap. 8§ eller 34 kap. 10 § andra eller 34 kap. 10 § andra stycket eller
stycket, 13 § eller 18 §. Detsamma 18 §. Detsamma skall gälla i fråga
skall gälla i fråga om undanröjande om undanröjande av påföljd enligt
av påföljd enligt 34 kap. I § 3, för- 34 kap. 1 § 3, förverkande av vill-
verkande av villkorligt medgiven korligt medgiven frihet eller annan
frihet eller annan åtgärd enligt 34 åtgärd enligt 34 kap. 4 § iam/åtgärd
kap. 4§, åtgärd enligt 34 kap. 5§ enligt 34 kap. 5 § tredje stycket eller
tredje stycket eller 34 kap. 6 § andra 34 kap. 6 § andra stycket,
stycket samt återintagning i anstalt
eller annan åtgärd enligt 34 kap.
9§.

'* Ändringen innebär alt tredje stycket upphävs.

'* Senaste lydelse 1979:680. Ändringen innebär att andra stycket upphävs.

° Senaste lydelse 1979:680.

Prop. 1980/81:76 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

minsta tid för fortsatt anstaltsvård har bestämts, skaU det anses som om genom domen minsta tid för sådan vård har bestämts till tre månader. Vad som har sagts nu gäller även den som har dömts till internering enligt en dom som inte har börjat verkställas vid ikraftträdandet och den som skall återintas i anstalt enligt en sådan dom.

4. Äldre bestämmelser om internering gäUer fortfarande beträffande
internerad som avses i punkt 3 till dess att han har överförts till vård utom
anstalt enligt punkt 5. I stället för vad som föreskrivs i 34 kap. 9§ första
stycket tredje meningen skaU dock gälla att minsta fiden för fortsatt an
staltsvård får bestämmas till lägst en månad vid fillämpning av 34 kap.
1§I.

Frågor beträffande internerad i anstalt som enligt äldre bestämmelser skulle ha behandlats av interneringsnämnden skall efter ikraftträdandet i stället handläggas av kriminalvårdsnämnden.

5. En internerad som avses i punkt 3 skall överföras till vård utom
anstalt vid ikraftträdandet eller, om minsta tiden då inte har gått ut, vid den
tidens utgång. När den internerade sålunda har överförts till vård utom
anstalt, skall det i fråga om den fortsatta verkställigheten av påföljden samt
vid tillämpning av bestämmelserna om sammanträffande av brott och
förändring av påföljd anses, som om han är dömd till fängelse samt har
blivit viUkorligt frigiven med en straffåterstod av sex månader och med en
prövotid av två år, räknad från dagen då anstaltsvården upphörde.

Beslut om överförande till vård utom anstalt får, i den utsträckning det behövs för tillämpningen av första stycket, meddelas före ikraftträdandel. I sådant fall meddelas beslutet av intemeringsnämnden. Efter ikraftträdandet meddelas beslut om överförande till vård utom anstalt av kriminalvårdsnämnden. Ett beslut som avses nu skall ändras, om det påkallas av att ny minsta tid har bestämts.

6. Om en internerad vid ikraftträdandet vårdas utom anstalt, skall det i fråga om den fortsatta verkställigheten av påföljden samt vid tillämpning av bestämmelserna om sammanträffande av brott och förändring av påföljd anses, som om han är dömd till fängelse samt har blivit villkorligt frigiven med en straffåterstod av sex månader och med en prövotid av två år, räknad från den dag han senast överfördes till vård utom anstalt. Har han efter nämnda dag vårdals utom anstalt mer än två år, upphör påföljden vid ikraftträdandet.

7. Vad i 26 kap. 3 § föreskrivs om återfall i brott tillämpas utan hinder av att den förra domen har meddelats före ikraftträdandet. Härvid skall den som ådömts internering anses vara dömd till fängelse i lägst två år.

Prop. 1980/81:76 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förklaringen omedelbart befordra domen till verkställighet. Avger den dömde nöjdförklaring inför polismyndighet eller befattningshavare vid försvarsmakten, skall den som tager emot förklaringen låta förpassa den dömde til! kriminalvårdsanstalt enligt bestämmelser som kriminalvårdsstyrelsen meddelar. Befattningshavare vid försvarsmakten skall begära biträde av polismyndigheten i orten för att verkställa förpassningen.

Om det bedöms kunna ske utan fara för att den dömde avviker, får polismyndigheten förelägga honom att inställa sig vid kriminalvårdsanstalten i stället för alt förpassa honom dit.

15 §. Om fängelse eller internering Om fängelse börjat verkställas böljat verkställas och högre rätt i och högre rätt föriänger tiden, skall StäUet dömer IiU annan av dessa verkstäUigheten fortsätta enligt den påföljder eller förlänger tiden för tidigare domen lill dess den dömde fängelse, skall verkstäUigheten avger nöjdförklaring i fräga om den fortsätta enligt den tidigare domen nya domen eller denna på annan till dess den dömde avger nöjdför- grund får verkställas, klaring i fråga om den nya domen eller denna på annan grund får verkställas.

18 §«
Häktas den som undergår fängel- Häktas den som undergår fängel
se eller internering av annan anled- se av annan anledning än misstanke
ning än misstanke om brott, skaU om brott, skall verkställigheten av-
verkställigheten avbrytas. brytas.

26 §"

Om den dömde har varit inlagen för verkstäUighet av en dom på fängelse före den dag från vilken strafftiden enligt 19 § skall räknas, får kriminalvårdsstyrelsen förordna att den tid under vilken han sålunda har varU berövad friheten skaU inräknas i verkslällighelstiden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om den som efter ikraftträdandet undergår eller skall undergå internering i anstalt.

Senaste lydelse 1979:692. * Senaste lydelse 1979:692. ' Förutvarande 26 § upphävd genom 1979:692.

Prop. 1980/81:76 16

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrivs aU 1, 6,1, 33 och 54-57 §§ lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §' Denna lag avser kriminalvård i Denna lag avser kriminalvård i anstalt efter dom på fängelse eller anstalt efter dom på fängelse. internering.

Vad som föreskrives i lagen om den som dömts till fängelse gäller även den som ålagts fängelse som förvandUngsstraff för böter.

6§

Vid fördelning av de intagna mellan lokalanstalter och riksanstalter skall följande allmänna riktlinjer vara vägledande.

Den som undergår fängelse i högst ett år skall företrädesvis vara placerad i lokalanstalt.

Den som undergår fängelse i mer Den som undergår fängelse i mer

än ett år eller internering placeras än ett år placeras företrädesvis i

företrädesvis i riksanstalt. När så riksanstalt. När så behövs för en

behövs för en ändamålsenlig förbe- ändamålsenlig förberedelse av fri-

redelse av frigivning eUer övergång givning, får den intagne överföras

till vård utom anstalt, får den in- tUl lokalanstalt,
tagne överföras till lokalanstalt.

7 §5

Vid fördelning av de intagna mellan öppna och slutna anstalter iakttages följande.

Intagen bör placeras i öppen anstalt, om icke annan placering är påkallad med hänsyn till föreliggande fara för att han avviker eller eljest av säkerhetsskäl eller med hänsyn till att möjlighet bör beredas honom till sådant arbete eller sådan undervisning, utbildning eller särskild behandling som icke lämpligen kan anordnas i öppen anstalt.

Den som dömts till fängelse i Den som dömts till fängelse i

lägst två år eller IiU internering med lägst två år skall placeras i sluten

en minsta lid av två år eller mer anstalt, om det med hänsyn till att

skall placeras i sluten anstalt, om han saknar fast anknytning till riket

det med hänsyn till att han saknar eller till arten av hans broUslighet

fast anknytning till riket eller fill ar- eller eljest kan befaras att han är

ten av hans broUslighet eller eljest särskilt benägen att avvika och fort-

kan befaras aU han är särskilt bena- sätta en broUslig verksamhet av

gen att avvika och fortsätta en särskilt allvarlig karaktär. Vad som

' Senaste lydelse 1979:693. 2 Senaste lydelse 1979:693. ' Senaste lydelse 1978:901.

Prop. 1980/81:76 18

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

55 §"

Regeringen kan förordna att lill- Regeringen kan förordna alt lilllämpningen av 33 och 34 §§ får lämpningen av 33 och 34 §§ får överflyttas från kriminalvårds- överflyttas från kriminalvårdsnämnden eller interneringsnåmn- nämnden till den övervaknings-den till den övervakningsnämnd, nämnd, till vars verksamhelsområ-till vars verksamhetsområde anstal- de anstalten hör. ten hör.

Har i fall som avses i första
stycket övervakningsnämnden

meddelat beslul, får den intagne påkalla prövning av beslutet hos den centrala nämnd från vilken tillämpningen överflyttats.

I annat fall än som sägs i andra styckei får intagen hos kriminalvårdsnämnden påkalla prövning av övervakningsnämnds beslut i frågor som avses i 33 och 34 §§.

56 §

I frågor som avses i 35 § såvitt Intagen får hos kriminalvårds-
gäller tid för vistelse ulanför an- nämnden påkalla prövning av över-
slalt enligt 33 eller 34 § beslutar in- vakningsnämndens beslut i frågor
terneringsnämnden beträffande in- som avses i 33 och 34§§.
lagen som undergår internering.

57 §"

Övervakningsnämnds beslut enligt denna lag länder till efterrättelse omedelbart, om ej annorlunda förordnas.

Mot inlerneringsnämndens och Mol kriminalvårdsnämndens be-

kriminalvårdsnämndens beslut en- slut enligt denna lag får lalan ej
ligl denna lag får talan ej föras. föras.

1. Denna lag Iräder i krafl den 1 juli 1981. I fråga om internerad som efter ikraftträdandet undergår vård i anstalt tillämpas dock fortfarande äldre beslämmelser i den mån inte annat följer av punkl 2 eller 3.

2. Den som undergår internering i anstalt fär utan hinder av 33 § andra stycket i dess äldre lydelse beviljas frigivningspermission två månader före den dag då han skall överföras till vård utom anstalt. Sådan frigivningspermission får beviljas före ikraftträdandet, dock tidigast med verkan från och med den 1 maj 1981.

3. Fråga som enligt äldre bestämmelser skulle ha behandlats av interneringsnämnden skall efter ikraftträdandet i stället handläggas av kriminalvårdsnämnden.

*■ Senaste lydelse 1979:693. Ändringen innebär bl.a. alt andra och tredje styckena

upphävs.

' Senaste lydelse 1979:693.

' Senastelydeise 1979:693.

Den misstänkte vare i mål om allmänt åtal skyldig infinna sig personligen vid huvudförhandling i underrätt, dock ej om anledning saknas att ådöma annan brottspåföljd än böter och hans närvaro tillika kan antagas vara utan betydelse för utredningen. I mål om enskilt åtal skall den misstänkte infinna sig personligen vid dylik förhandling, om hans närvaro ej kan antagas sakna betydelse för utredningen. Vid hu-vudförhandUng i hovrätt skall den misstänkte infinna sig personligen, om han av underrätten dömts till fängelse i minst sex månader eller internering för brottet eller anledning förekommer till ådömande av sådan fåföljd, så ock eljest, om hans närvaro ej kan antagas sakna betydelse för utredningen. Vid huvudförhandling i högsta domstolen vare den misstänkte skyldig att infinna sig personligen, om hans närvaro finnes ertbrderlig för utredningen. I underrätt skall den misstänkte ock infinna sig personligen vid muntlig förberedelse, om det kan antagas, att förberedelsen därigenom främjas. Vid annan förhandling än nu nämnts vare han skyldig att infinna sig personligen, om hans närvaro finnes erforderiig.

Den misstänkte vare i mål om aUmänt åtal skyldig infinna sig personligen vid huvudförhandling i underrätt, dock ej om anledning saknas all ådöma annan brottspåföljd än böter och hans närvaro tillika kan antagas vara utan betydelse för utredningen. I mål om enskilt åtal skall den misstänkte infinna sig personligen vid dylik förhandling, om hans närvaro ej kan antagas sakna betydelse för utredningen. Vid huvudförhandling i hovrätt skall den misstänkte infinna sig personligen, om han av underrätten dömts till fängelse i minst sex månader för brottet eller anledning förekommer till ådömande av sådan påföljd, så ock eljest, om hans närvaro ej kan antagas sakna betydelse för ulredningen. Vid huvudförhandling i högsta domstolen vare den misstänkte skyldig alt infinna sig personligen, om hans närvaro finnes erforderlig för utredningen. I underrätt skaU den misstänkte ock infinna sig personligen vid muntlig förberedelse, om det kan antagas, att förberedelsen därigenom främjas. Vid annan förhandling än nu nämnts vare han skyldig att infinna sig personligen, om hans närvaro finnes erforderlig.

Prop. 1980/81:76 20

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Dä den misstänkte ej är skyldig att infinna sig personligen, må hans talan föras genom ombud. Om ombud gälle vad i 12 kap. är stadgat.

27 kap. 16 §2 Kan någon skäligen misstänkas för brott, för vilket ej är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, och finnes det vara av synneriig vikt för utredningen, att undersökningsledaren eller åklagaren erhåller del av samtal fill och från telefonapparat, som innehaves av den misstänkte eller eljest kan antagas komma att begagnas av honom, äge rätten meddela tillstånd lill deras avhörande. Fråga därom må upptagas allenast på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren.

Tillstånd skall meddelas alt gälla Tillstånd skall meddelas att gälla
viss tid, högst en vecka, från den viss tid, högst en vecka, från den
dag, då tillståndet delgavs telefon- dag, då tillståndet delgavs telefon
anstaltens föreståndare. anstaltens föreståndare. Gäller

misstanken grovt narkotikabrott eller grov varusmuggUng av narkotika som avses i 1 § narkolikaförordningen (1962:704), får tillstånd dock meddelas för högst en månad från nämnda dag.

Om granskning av uppteckning, som ägt rum vid samtals avhörande, äge vad i 12 § första stycket stadgats om undersökning och granskning av enskild handling motsvarande tillämpning. 1 den mån uppteckningen innehåller något, som ej är av betydelse för utredningen, skall den efter granskningen omedelbart förstöras.

29 kap. 2 §

Över fråga, som hör till rättegången, skall röstas särskilt.

Är fråga om ansvar för flera brott, skall, om det erfordras, först i fråga om varje brott omröstning ske, humvida den tilltalade är skyldig tiU brottet, och därefter omröstning angående påföljden företagas. Uppkommer fråga, huruvida ett eller flera brott föreligga, skall ock därom röstas särskilt.

Förekomma vid omröstning angående påföljden skiljaktiga meningar, humvida annan påföljd än straff eller sådan påföljd jämte böter eller skyddstillsyn jämte fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsbalken skall ådömas, skall, om det erfordras, särskild omröstning ske om varje mening av nu angiven innebörd, beträffande vilken yrkande framställes av någon av de röstande. Vad nu sagts gälle ock fråga, huruvida påföljd skall eftergivas eller humvida tilltalad skall vara fri från påföljd på den gmnd att han begått brottet under inflytande av själslig abnormitet. Blir sådan mening ej gällande, skall särskild omröstning ske om straff.

Föreligga skilda meningar om Föreligga skilda meningar om storleken av böter som ådömas storleken av böter som ådömas

Senaste lydelse 1964:166. ' Senaste lydelse 1979:681.

Prop. 1980/81:76 21

Föreslagen lyddse

jämte annan påföljd än straff, om längden av fängelsestraff som enligt 28 kap. 3 § brottsbalken ådömes jämte skyddstillsyn eller om särskilda föreskrifter vid skyddstUl-syn, skaU, om det erfordras, särskild omröstning därom företagas.

Nuvarande lydelse

jämte annan påföljd än straff, om längden av fängelsestraff som enligt 28 kap. 3 § brottsbalken ådömes jämte skyddsfillsyn, om särskilda föreskrifter vid skyddstillsyn eller om minsta tid för internering, skaU, om det erfordras, särskild omröstning därom företagas.

Har någon vid tidigare omröstning varit emot det slut, vari de flesta stannat, vare han skyldig att deltaga i senare omröstning; vid omröstning angående ådömande av straff eller beträffande fråga, humvida påföljd skall eftergivas eller humvida tilltalad skall vara fri från påföljd på den gmnd att han begått brottet under inflytande av själslig abnormitet, skaU dock den som tidigare röstat för den tilltalades frikännande anses hava biträtt den för den tiUtalade lindrigaste meningen.

3 §•*

Yppas i tingsrätt, då rätten består av en lagfaren domare och nämnd, annan mening än ordförandens och förena sig minst fyra eller, då i nämnden äro endast fyra, minst tre nämndemän om skälen och slutet, gälle nämndens mening; i annat faU gälle ordförandens.

Yppas, då tingsrätten består av två lagfarna domare och nämnd, annan mening än sådan som omfattas av de lagfarna domarna och förena sig, när sex sitta i nämnden, minst fem och eljest minst fyra nämndemän om skälen och slutet, gälle nämndens mening. I annat fall gälle den mening som omfattas av de lagfarna domarna. Förena sig dessa ej om en mening, gälle av deras meningar den som biträdes av de flesta av nämndemännen eller, om lika många biträda vardera meningen, den som är lindrigast; kan ej någon mening anses som lindrigare, gälle ordförandens. Om det erfordras, sker i fall som nu avses fortsatt omröstning inom nämnden för att utröna hur många som biträda vardera meningen.

Vid omröstning i annat faU gälle Vid omröstning i annat fall gälle den mening, som omfattas av mer den mening, som omfattas av mer

än hälften av ledamöterna. Har någon mening erhållit hälften av rösterna och är denna den lindrigaste, gälle den meningen; vid särskild omröstning, humvida vUlkorlig dom skall meddelas eller skyddstillsyn eUer skyddsfillsyn jämte fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsbalken ådömas eller förordnande meddelas om överlämnande till särskild vård, så ock eljest, då ej någon mening kan anses som lindrigare, gälle dock den mening, som erhållit häU"-ten av rösterna och bland dem ordförandens.

än hälften av ledamöterna. Har någon mening erhållit hälften av rösterna och är denna den lindrigaste, gälle den meningen; vid särskUd omröstning, humvida villkorlig dom skall meddelas eUer skyddstillsyn, skyddstillsyn jämte fängelse enligt 28 kap. 3 § brottsbalken eUer internering ådömas eller förordnande meddelas om överlämnande fill särskild vård, så ock eljest, då ej någon mening kan anses som lindrigare, gälle dock den mening, som erhållit hälften av rösterna och bland dem ordförandens.

"Senastelydeise 1979:681.

Prop. 1980/81:76 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

51 kap.
25 §5
Ej må hovrätten i anledning av Ej må hovrätten i anledning av
den tilltalades talan eller talan, som den tiUtalades talan eller talan, som
av åklagare föres tUI hans förmån, av åklagare föres till hans förmån,
döma till brottspåföljd, som är att döma fill brottspåföljd, som är att
anse såsom svårare än den, vartill anse såsom svårare än den, vartill
underrätten dömt. Har den tUIta- underrätten dömt. Har den tillta
lade av underrätten dömts till fäng- lade av underrätten dömts till fäng
else, äge hovrätten förordna om else, äge hovrätten förordna om
villkorlig dom, skyddsfillsyn, inter- villkorlig dom, skyddstillsyn eUer
nering eller överlämnande till sär- överlämnande till särskild vård, så
skild vård, så ock jämte villkoriig ock jämte villkoriig dom, skydds
dom, skyddstillsyn eller överläm- fillsyn eller överlämnande till vård
nande till vård enligt barnavårdsla- enligt barnavårdslagen döma till
gen döma fill böter ävensom jämte böter ävensom jämte skyddstillsyn
skyddstillsyn döma tUl fängelse en- döma fill fängelse enligt 28 kap. 3 §
ligt 28 kap. 3§ brottsbalken. Har brottsbalken. Har underrätten med-
underrätten meddelat förordnande delat förordnande som nu sagts,
som nu sagts, äge hovrätten döma äge hovrätten döma till annan på-
till annan påföljd. följd.

Denna lag träder i kraft den Ijuli 1981. Beslämmelsen i 21 kap. 2 § i äldre lydelse skall fortfarande gälla i fråga om den som före ikraftträdandet har dömts till internering av underrätt.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister

Härigenom föreskrivs att 2-4 och 10 §§ lagen (1963; 197) om allmänt kriminalregister skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §' Registret skall innehåUa uppgifter angående dem som av domstol i riket

1. dömts till fängelse, villkorlig 1. dömts till fängelse, viUkorlig
dom, skyddstillsyn eller interne- dom e//e/-skyddsfillsyn;

ring;

2. överiämnats till sluten eller öppen psykiatrisk vård eller till vård i specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda eller, om för brottet är stadgal fängelse, till vård enligt lagen om nykterhetsvärd; eller

3. erhållit anstånd med verkställighet av förvandlingsstraff.

' Senaste lydelse 1979:681. ' Senaste lydelse 1979:684.

Prop. 1980/81:76 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har brott, för vilket dömts till skyddsfillsyn, enligt domen begåtts under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 § brottsbalken, skall detta särskilt anmärkas i registret.

I registret skaU antecknas brottet samt uppgift om verkställd personutredning och om domen eller beslutet.

3 §
I registret skall anteckning ske

1. om för den som dömts till påföljd av beskaffenhet att skola antecknas i registret prövotid förlänges eller påföljden förklaras skola avse jämväl annat brott eller undanröjes eller ock påföljd förklaras skola träda i stället för annan påföljd;

2. om villkorligt medgiven frihet förklaras helt eller delvis förverkad;

5. om för den som dömts till internering domstol medgiver förlängning av liden för vård i anstalt eller bestämmer ny minsta tid för anstaltsvården;

6. om beslut meddelas jämlikt 34 kap. 10 eller 18 § brottsbalken; samt

7. om för den som erhållit anstånd med verkstäUigheten av förvand-lingsstraff prövotiden förlänges eUer anståndet förklaras förverkat.

4 §'

Registret skall innehålla anteck- Registret skall innehålla anteck
ning om ning om verkställighetens början

/. verkställighetens böijan be- beträffande den som dömts till träffande den som dömts till fängel- fängelse och frigivning från sådant se och frigivning från sådant straff, straff, med angivande vid villkoriig med angivande vid villkoriig fri- frigivning av prövotiden och den givning av prövotiden och den åter- återstående strafftiden, stående strafftiden; saml

2. verkstålliglielens början,

övergång till vård utom anstalt samt återintagning i anstalt beträffande den som dömts till internering ävensom upphörande av sådan påföljd.

10 §"

I registemtdrag enligt 8 § skall, om ej annat följer av vad nedan stadgas, icke medtagas anteckning om

Senasle lydelse 1979:684. -' Senaste lydelse 1979:684. " Senaste lydelse 1979:684.

Prop. 1980/81:76 24

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. villkoriig dom, skyddstillsyn, fängelse som ådömts enligt 28 kap. 3 § brottsbalken, överlämnande till särskild vård eller anstånd med verkställighet av förvandlingsstraff, sedan fio år förflutit från domen eller beslutet; samt

2. fängelse i annat fall än som 2. fängelse i annat fall än som avses i 1 eller internering, sedan tio avses i 1, sedan tio år förflufit från år förflutit från frigivningen eller frigivningen.

övergången till värd utom anstalt.

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller beslut, som enligt 2 § skall antecknas i registret, skola båda anteckningarna upptagas i registerutdrag, så länge någondera jämlikt första stycket skall medtagas. Förekomma flera anteckningar, skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning. Anteckning om dom eller beslul, som meddelats före den 1 januari 1945, eller om verkställighet av påföljd som bestämts i sådant avgörande medtages dock endast i den utsträckning regeringen bestämmer, om ej begäran om fullständigt utdrag har gjorts.

Skall med tillämpning av vad i denna paragraf stadgas i utdraget ej medtagas någon anteckning om påföljd, skola ej heller medtagas övriga anteckningar, som må förekomma i registret. 1 utdrag till domstol eller åklagare skall dock alltid medtagas anteckning om verkställd sinnesundersökning eller rättspsykiatrisk undersökning.

Bestämmelsema i denna paragraf skola jämväl äga tillämpning beträffande uppgift som antecknats med stöd av 6 §.

Begränsning som fömt angetts i denna paragraf skall ej iakttagas, om för särskilt fall fullständiga uppgifter begäras av justitiekanslem, justitieombudsman eller datainspektionen.

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om anteckning om dom på internering, som har meddelats före ikraftträdandet.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål

Härigenom föreskrivs att 2 och 7 §§ lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Ej må någon dömas till fängelse i Ej må någon dömas till fängelse i

sex månader eller däröver, skydds- sex månader eller däröver eller

tillsyn eller internering eller över- skyddsfillsyn eller överlämnas till

lämnas lills särskild vård utan alt särskild vård utan att personunder-

' Senasle lyddse 1979:687.

Prop. 1980/81:76 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

personundersökning ägt rum. Per- sökning ägt rum. Personundersök-

sonundersökning är likväl ej erfor- ning är likväl ej erforderlig, om ut-

derlig, om utredning som avses där- redning som avses därmed ändock

med ändock är tillgänglig för rätten, är tillgänglig för rätten.

7 §2

Rätten må, när skäl äro därtill, förordna läkare att avgiva läkarintyg angående misstänkt. Sådant intyg skall avfattas enligt anvisningar som meddelas av regeringen.

Om rättspsykiatrisk undersök- Om rättspsykiatrisk undersökning ej verkställts, skall läkarintyg ning ej verkställts, skall läkarintyg som sägs i första stycket inhämtas som sägs i första styckei inhämtas från psykiater, innan någon dömes från psykiater, innan någon över-tiU internering eller överlämnas till lämnas till öppen psykiatrisk vård. öppen psykiatrisk vård.

Misstänkt som ej är häktad är pliktig att för läkarundersökning inställa sig å tid och ort som läkaren bestämmer. Uteblir den misstänkte, må polismyndighet lämna handräckning för hans inställande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1965; 94) om polisregister m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §' I uppgift frän polisregister må, om ej annat följer av 7a§, ej medtagas anteckning om

1. böter, sedan fem år förflutit från dom, beslut eller godkännande av strafföreläggande;

2. viUkorlig dom, skyddstillsyn, 2. villkorlig dom, skyddstillsyn, fängelse som ådömts enligt 28 kap. fängelse som ådömts enligt 28 kap. 3§ brottsbalken, överlämnande till 3§ brottsbalken, överlämnande till särskild vård, dom varigenom nå- särskild vård, dom varigenom någon enligt 33 kap. 2§ brottsbalken gon enligt 33 kap. 2§ brottsbalken förklarats fri från påföljd, dom vari förklarats fri från påföljd, dom vari förordnats om villkorligt anstånd förordnats om vUlkorligt anstånd med intagning i arbetsanstalt, be- med intagning i arbetsanstalt, beslut av åklagare att icke tala å brott slut av åklagare att icke tala å brott eller beslut omförpassning eller ut- eller beslut om utvisning enligl 38,

2 Senaste lyddse 1979:687. ' Senaste lydelse 1979:688.

Prop. 1980/81:76 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

visning, sedan tio år förflutit frän 43, 47 eller 48 § utlänningslagen
dom eller beslut; (1980:376), sedan tio år förflutit

från dom eller beslut;

3. fängelse i annat fall än som 3. fängelse i annat fall än som avses i 2, internering eller intagning avses i 2 eller intagning i arbetsan-i arbetsanstalt, sedan tio år förflutit stalt, sedan tio år förflutit från fri-från frigivningen eller övergången givningen eller övergången till vård till vård utom anstalt; utom anstalt;

4. vandel i övrigt, sedan tio år förflutit från den händelse som föranlett anteckningen.

Anteckning om förvisning med- Anteckning om utvisning som
tages under tid, som är föreskriven beslutats av allmän dotnstol tas
för brottspåföljd vilken ådömts me under t/ew tid, som är föreskri
jämte/örv/i/i/ngen. ven för den brottspåföljd som har

ådömts jämle utvisningen.

Har före utgången av tid som nu sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller beslut eller förekommit händelse, som antecknats i registret och icke avser endast förändring av påföljd eller verkslällighet av tidigare dom eller beslut, mä båda anteckningarna medtagas så långe någondera må medtagas enligt första eller andra styckei. Förekomma flera anteckningar, äger vad nu sagls motsvarande lillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om antecknig om dom på internering och beslul om förpassning eller förvisning som har meddelats före ikraftträdandel.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 §' Ansökan om intagning får göras av make till den som ansökningen avser, om makarna sammanbo, av annan som stadigvarande sammanbor med honom eller av hans barn, fader, moder, syskon, förmyndare eller gode man. Ansökan får göras även av ordförande i socialnämnd, barnavårdsnämnd, nykterhetsnämnd eller hälsovårdsnämnd eller av polismyndighet. Om kommunfullmäktige beslula det, äger socialnämnden uppdraga åt annan ledamot i nämnden än ordföranden eller ål tjänsteman i ledande ställning hos kommunen att göra ansökan om intagning.

' Senastelydeise 1979:689.

Prop. 1980/81:76 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Läkare vid sjukhus eller klinik, där sluten psykiatrisk vård icke meddelas, eller vid sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka eller specialsjukhus för psykiskt utvecklingsstörda eller rektor för särskola eller föreståndare för värdhem för psykiskt utvecklingsstörda får göra ansökan i fråga om den för vars vård han svarar. Militär chef, dock lägsl kompanischef eller motsvarande chef, får göra ansökan beträffande den som står under hans befäl.

I fråga om den som genom laga- I fråga om den som genom lagakraftvunnen dom dömts till skydds- kraftvunnen dom dömts fill skyddstillsyn eller som villkorligt frigivits tillsyn eller som villkorligt frigivils från kriminalvärdsanstält eller vill- frän kriminalvårdsanstalt eller villkorligt utskrivits från arbetsanstalt korligt utskrivits från arbetsanstalt eller .som överförts ull vård utom får ansökan göras av ordföranden i anstalt efter alt ha dömts till inter- den övervakningsnåmnd under vars nering får ansökan göras av ordfö- tillsyn han står. randen i den övervakningsnämnd under vars tillsyn han slår.

Beträffande den som är intagen i kriminalvårdsanstalt, arbetsanstalt, häkte, allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller ungdomsvårdsskola och vistas inom anstalten får ansökan göras endast av tjänsteman som har att sörja för den intagne. Sådan tjänsteman får i annat fall än som avses i tredje stycket göra ansökan även i fråga om den som vistas ulom anstalten utan att vara slutligt utskriven därifrån.

Regeringen äger förordna om behörighet att vid krig eller krigsfara göra ansökan i fråga om den som tillhör försvarsmakten.

Denna lag Iräder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om den som har dömts till internering före ikraftträdandel.

9 Förslag till

Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)

Härigenom föreskrivs att 41 § rättshjälpslagen (1972:429)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

41 f Rättshjälp genom offentligt biträde lämnas i mål eller ärende

1. hos utskrivningsnämnd eller psykiatriska nämnden angående intagning enligt 8 eller 9§ eller utskrivning enligt 16 eller 19 § lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

2. hos beslutsnämnd eller psykiatriska nämnden angående inskrivning i eller utskrivning från vårdhem eller specialsjukhus enligl lagen (1967:940)

' Lagen omtryckt 1979: 240. - Senaste lydelse 1980: 379.

Prop. 1980/81:76 28

angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda eller placering av särskoldev enligt 28 § samma lag,

3. hos förvaltningsdomstol angående Ivängsinlagning i allmän vårdan-stall för alkoholmissbrukare enligl 18 eller 55 § lagen (1954:579) om nyklerhetsvård eller kvarhållande enligt 45 § samma lag,

4. angående omhändertagande för samhällsvård enligt 29 § barnavårdslagen (1960:97) eller utredning enligt 30§ samma lag eller angående sådan samhällsvårds slulliga upphörande enligl 42 § samma lag,

5. hos förvaltningsdomstol angående intagning i eller utskrivning från ungdomsvårdsskola enligl barnavårdslagen (1960:97),

6. angående utvisning enligl 38, 43, 47 eller 48§ utlänningslagen (1980: 376) samt vid utredning hos polismyndighet när fråga har uppkommit om utvisning enligl angivna lagrum,

7. angående avvisning enligl utlänningslagen, dock ej hos polismyndighet, såvida icke anledning föreligger att överiämna ärendet till statens invandrarverk eller utlänningen enligt 50 eller 52 § samma lag håUits i förvar längre än en vecka,

8. angående verkställighet enligt utlänningslagen, om anledning föreligger aU överiämna ärendet till statens invandrarverk med slöd av 85 eller 86 § samma lag eller hänskjuta ärendel dit med slöd av 87 § samma lag eller om utlänningen enligt 50 eller 52 § samma lag hållits i förvar längre än en vecka,

9. angående föreskrifter som meddelats enligl 13 §, 48§ eller 74 § andra stycket ufiänningslagen,

10. angående hemsändande av utlänning med slöd av 104 § första stycket ufiänningslagen,

11. angående förverkande av villkoriigt medgiven frihet enligt 26 kap. brottsbalken,

12. angående återintagning i anstalt enligt 30 kap. brottsbalken,

13. angående verkställighet utomlands av frihetsberövande påföljd enligl lagen (1963: 193) om samarbele med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. eller lagen (1972:260) om inlernationellt samarbele rörande verkslällighet av brottmålsdom,

14. angående utlämning enligt lagen (1970:375) om utlämning lill Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling,

15. angående kastrering enligt lagen (1944:133) om kastrering, om giltigt samtycke lill åtgärden ej lämnats,

16. hos regeringen enligt 1 § andra stycket lagen (1975; 1360) om tvångsåtgärder i spaningssyfte i vissa fall.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

Prop. 1980/81:76 29

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning

Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1974;515) om ersättning vid frihetsinskränkning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'
Den som har undergått fängelse. Den som har undergått fängelse,
förvandlingsstraff för böter eller fri- förvandlingsslraff för böter eller fri-
tidsslraff eller internering har rätt tidsstraff har rätt till ersättning av
till ersättning av staten, om efter slalen, om efter fullföljd av talan
fullföljd av talan eller anlitande av eller anlitande av särskill rättsme-
särskilt rättsmedel frikännande del frikännande dom meddelas eller
dom meddelas eller mindre ingri- mindre ingripande påföljd ådömes
pande påföljd ådömes eller dom el- eller dom eller beslut som legat till
ler beslut som legat till gmnd för grund för verkställigheten undan-
verkställigheten undanröjes utan röjes utan förordnande om ny hand
förordnande om ny handläggning, läggning. Delsamma gäller den som
Delsamma gäller den som efter för- efter förordnande av domstol enligt
ordnande av domstol enligt 31 kap. 31 § kap. 3§ brottsbalken har un-
3 § brottsbalken har undergåu slu- dergåu sluten psykiatrisk vård eller
ten psykiatrisk vård eller vård i spe- vård i specialsjukhus för psykiskt
cialsjukhus för psykiskt utveck- utvecklingsstörda,
lingsstörda.

Denna lag träder i kraft den I juli 1981. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om den som på grund av dom, som har meddelats före ikraftträdandet, har varit intagen i anstalt för att undergå internering.

11 Förslag till

Lag om ändring i passlagen (1978:302)

Härigenom föreskrivs att 19, 28 och 29§§ passlagen (1978:302) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §

Passtillstånd fordras för den som

1. undergår kriminalvård i anstalt, utom när påföljden är fängelse på så kort tid att villkorlig frigivning ej kan komma i fråga.

' Senaste lydelse 1979:694. Senaste lydelse 1979:695.

Prop. 1980/81:76 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. står under övervakning efter 2. står under övervakning efter dom på skyddslillsyn eller villkorlig dom på skyddstillsyn eller villkorlig frigivning från fängelse eUer under- frigivning frän fängelse. går vård utom anstaU efter dom på internering.

28 §

Mot beslut av övervaknings- Mot beslut av övervakningsnämnd enligl denna lag förs talan nämnd enligt denna lag förs talan genom besvär hos den centrala genom besvär hos kriminalvårdsnämnd inom kriminalvården, hos nämnden eller den hovrätt, hos vil-vilken klaganden skulle ha kunnat ken han skulle ha kunnat anföra be-påkalla prövning av beslut som svär över beslut som avses i 37 kap. avses i 37 kap. 7 eller 9 § brottsbal- 8 § samma balk. ken. eller den hovrätt, hos vilken han skulle ha kunnal anföra besvär över beslut som avses i 37 kap. 8§ samma balk.

Mot överläkares beslut, om anmälan enligt 20 § 1 får talan ej föras. Talan mot annat beslut av överläkare enligt denna lag förs genom besvär hos utskrivningsnämnden eller beslutsnämnden för psykiskt utvecklingsstörda. Mot beslut av utskrivningsnämnd eller beslulsnämnd förs talan hos psykiatriska nämnden genom besvär.

29 §

Mol beslut enligt denna lag av Mol beslut enligt denna lag av

central nämnd inom kriminalvår- kriminalvårdsnämnden, hovrätt el-

den, hovrätt eller psykiatriska ler psykiatriska nämnden får talan

nämnden får talan ej föras. ej föras.

Denna lag träder i kraft den I juli 1981.1 fråga om den som undergår vård utom anstalt efler dom på internering, som har meddelats före ikraftträdandet, gäller dock 19 § i sin äldre lydelse.

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet

Härigenom föreskrivs alt 2 § lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §' Samarbete enligt denna lag avser 1. verkställighet i Sverige av

' Senaste lydelse 1979:696.

Prop. 1980/81:76 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

a) utländsk brottmålsdom, varigenom den dömde har erhålUt viUkorligt anstånd med ådömande av straff eller verkställighet av frihetsstraff eller på annat liknande sätt ålagts att under en prövofid undergå kriminalvård i frihet,

b) utländsk brottmålsdom avseende frihetsberövande påföljd, sedan den dömde enligt beslut i den främmande staten har frigivils villkorligt eller annars överförts till kriminalvård utom anstalt,

2. verkställighet i främmande stat av

a) svensk dom på skyddstillsyn,

b) svensk dom på fängelse eller b) svensk dom på fängelse, se-internering, sedan den dömde en- dan den dömde enligt beslut här i Ugt beslut här i landet har frigivits landet har frigivits villkorUgt. viUkorligt eller överförts tiU vård

utom anstalt.

Vad som föreskrivs i denna lag om utländsk brottmälsdom gäller även i fråga om annat avgörande i främmande stat som har meddelats efter rättegång i brottmål.

Denna lag träder i kraft den I juli 1981. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om verkställighet i främmande stat av svensk dom på internering, som har meddelats före ikraftträdandet.

13 Förslag till

Lag om ändring i foikbokföringsförordningen (1967:198)

Härigenom föreskrivs att 24 § folkbokföringsförordningen (1967:198) skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 § Intagning på sjukvårdsinrättning ändrar icke den intagnes kyrkobokföring. Förhållanden som inträffar efter intagningen beaktas vid kyrkobokföringen, som om han ej varit intagen på sjukvårdsinrättningen.

Första stycket äger motsvarande Första stycket äger motsvarande
tillämpning i fråga om den som in- tillämpning i fråga om den som in
tages eller intagits i förbättrings-, tages eller intagits i förbättrings-,
uppfostrings-, fångvårds- eller ar- uppfostrings-, kriminalvårds- eller
betsanstalt. Den som frigivits eUer arbetsanstalt. Den som frigivits d-
utskrivits från fångvårds- eller ar- ler utskrivits villkorligt från krimi-
betsanstalt eller som efler all ha nalvårds- eller arbetsanstalt anses
dömts till ungdomsfängelse eller in- vid kyrkobokföring vara intagen i
ternering överförts IiU vård utom anstalten även under prövotiden.
anstalt anses vid kyrkobokföring
vara intagen i anstalten även under
prövotiden eller vården utom an
staU.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om den som före ikraftträdandet har dömts till ungdomsfängelse eller internering.

Prop. 1980/81:76 32

14 Förslag till

Lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472)

Härigenom föreskrivs att 91 § mUitära rättegångslagen (1948:472) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

91 §' Domstols dom eUer beslut varigenom disciplinstraff ålagts skall, där domstolen ej annorlunda förordnat, verkställas utan hinder av att domen eUer beslutet ej vunnit laga kraft.

Dömes någon, då riket är i krig, Dömes någon, då riket är i krig,
av hovrätt till fängelse eUer inter- av hovrätt tiU fängelse, må hovrät-
nering, må hovrätten, om det finnes ten, om det finnes vara av synnerlig
vara av synnerlig vikt för krigslyd- vikt för krigslydnadens upprätthål-
nadens upprätthållande, förordna lande, förordna att domen skall
att domen skaU verkställas utan verkställas utan hinder av att den ej
hinder av att den ej vunnit laga vunnit laga kraft. Vad sålunda stad
kraft. Vad sålunda stadgats om gals om hovrätts dom skall äga
hovrätts dom skaU äga motsvaran- motsvarande tillämpning beträffan
de tUlämpning beträffande slutligt de slutligt beslut av hovrätt,
beslut av hovrätt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

15 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän

Härigenom föreskrivs att 10§ lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §
Förekommer på en gång till verk- Förekommer på en gång till verk
ställighet dom eller beslut om fri- ställighet dom eller beslut om fri
tidsstraff och dom om fängelse på tidsstraff och dom om fängelse på
viss tid skall i stäUet för verkstäl- kortare lid än två år skall i stäUet
lighet av fritidsstraffet löneavdrag för verkställighet av fritidsstraffet
ske eUer den straffskyldige åläggas löneavdrag ske eller den straffskyl-
att betala visst belopp i pengar, dige åläggas att betala visst belopp i
Därvid skall 4§ tredje stycket äga pengar. Därvid skall 4§ tredje
tillämpning. stycket äga tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

' Senaste lydelse 1964:200. Senaste lydelse 1979:691.

Prop. 1980/81:76 36

BUaga 1

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-02

Föredragande: statsrådet Winberg

Anmälan till lagrådsremiss om ändring i brottsbalken, m. m.

1 Inledning

Under det kriminalpoliliska utvecklingsarbetet har på senare år gjort sig gällande en aUtmer utbredd uppfattning enligl vilken frihetsberövande påföljder på obestämd tid är förenade med allvarliga ölägenheter. Denna uppfattning ligger till grund för riksdagens beslul våren 1979 om ändringar i brottsbalken (BrB), som bl.a. innebar alt den lidsobeslämda påföljden ungdomsfängelse avskaffades med verkan fr.o.m. I januari 1980 (prop. 1978/79:212, JuU 1978/79: 38, rskr 1978/79:408). Reformen innebar vidare att den nuvarande möjligheten att förena skyddsfillsyn med behandling i anstalt ersattes av en ordning enligt vilken skyddslillsyn kan kombineras med fängelse under en tid av en-tre månader. Tiden för anstallsvistdsen skall besiämmas redan i domen.

I BrB:s påföljdssystém återstår därmed endasl en i egentlig mening tidsobeslämd påföljd, nämligen internering. Även denna påföljd har varit föremål för diskussion under senare tid. Sålunda har brottsförebyggande rådets kriminalpolitiska arbetsgrupp i rapporten (1977:7) Nyll straffsystem förordat att påföljden helt avskaffas. Rapporten har remissbehandlats. Sedan min företrädare vid sin anmälan av justitiedepartementets huvudtitel till 1978 års budgetproposition (prop. 1977/78: 100 bil. 5 s. 6) uttalat att tiden var mogen att la upp interneringspåföljden lill granskning, har riksdagen gett regeringen till känna att förslag i ämnet bör läggas fram (JuU 1978/ 79:9, rskr 1978/79:53).

Med anledning av detla har inom justitiedepartementet under våren 1979 upprättats en promemoria (Ds Ju 1979:5) om internering. I promemorian föreslås att interneringspåföljden avskaffas. För att det vid upprepade brott av samhäUsfarlig karaktär skall finnas möjlighel alt döma fill fängelse på längre tid än som nu kan ske föreslås i promemorian en straffskärpningsregel för vissa särskill allvarliga återfallssitualioner. Slutligen föreslås i promemorian att den restriktiva praxis som f. n. gäller i fråga om villkorlig

Prop. 1980/81:76 37

frigivning av dem som har begått vissa lyper av grövre brott skall upphöra. Promemorian, som också innehåller en redogörelse för gällande rätt och nuvarande ordning i övrigt på områdel, bör fogas lill protokollet i detla ärende som bUaga 1:1.

Promemorian har remissbehandlats. En inom justitedepartementd upprättad sammanställning över remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 1:2.

De frågor som jag anmäler i det följande har lill den del de har principiell karaktär i olika sammanhang varit föremål för diskussion med företrädare för juslitiedepartemenlen i övriga nordiska länder, bl.a. inom ramen för nordiska staffrättskommitténs arbete.

2 Allmän motivering

2.1 Interneringspåföljden

De grundläggande bestämmelserna om internering återfinns i 30 kap. BrB. Internering får ådömas under förutsättning dels att på brottet eller något av flera begångna brott kan följa fängelse i två år eller mera, dels att ell långvarigt lidsobeslämt frihetsberövande anses påkallat för all förebygga fortsatt allvarlig brottslighet med hänsyn till gärningsmannens brottslighet, sinnesbeskaffenhet, vandd och levnadsomständigheter i övrigt.

Behandlingen av en internerad skall äga rum i och ulom anstalt, med början i anstalt. Vid ådömande av internering skall rätlen med hänsynstagande till brottets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt bestämma en minsla lid för omhändertagandel i anstalt, lägst ett och högst tolv år. Efter utgången av minsta tiden skall behandlingen fortsätta utom anstalt, så snart vård i anstalt inte längre anses påkallad för att avhålla den dömde från fortsatt brottslighet. Beslut om övergång till vård ulom anstalt meddelas av interneringsnämnden, i allmänhet på förslag av den övervakningsnämnd till vars verksamhelsområde den aktuella anstalten hör. Någon absolut maximitid för anstaltsvården har inte föreskrivits. En viss restriktivitet har emellertid eftersträvats genom en bestämmelse som anger att vård i anstalt inte får pågå under längre tid ulöver minsta liden än sammanlagt tre år eller, om minsla liden är tre år eller mer, sammanlagt fem år ulan medgivande av domstol.

Under värden utom anstalt skall den dömde slå under övervakning och är beträffande sin livsföring underkastad samma regler som gäller för den som är villkorligt frigiven från fängelsestraff. Äterinlagning i anstalt kan ske dels vid ny brottslighet, dels om den dömde av tredska har underiåtit att iaktta vad som åligger honom eller det på gmnd av hans uppförande eller av annat skäl bedöms som påkallat för alt förebygga ny brotlslighd. Om den dömde begår nytt brott, kan domstolen, med stöd av bestämmelserna i 34 kap. BrB förordna att den lidigare ådömda interneringen skall

Prop. 1980/81:76 38

avse även det nya brottet och, om han vårdas ulom anstalt, beslula om återintagning. Domstolen skall då, om inle särskilda skäl talar emot det, bestämma ny minsta tid för anslallsvården, lägsl sex månader. Delta gäller även om den dömde vid tiden för den nya domen vårdas i anstalt. Om domstolen förordnar om återintagning utan all bestämma ny minsta tid ankommer del helt på interneringsnåmnden alt besluta hur länge värden i anstalt skall pågå.

I vissa fall då den som undergår interneringspåföljd i eller ulom anstalt begår nytt brott ges ålalsunderlålelse. Enligl 20 kap. 7 S första stycket 2 rättegångsbalken (RB) kan nämligen åklagaren beslula att inle åtala för brott, om brottet förövats innan den misstänkte dömts för annat brott eller helt avtjänat påföljd för sådant brott och dd är uppenbart att brottet i jämförelse med dd andra brottet med hänsyn till påföljden är utan nämnvärd betydelse.

Beslul om upphörande av interneringen skall meddelas när övervakning av den som vårdas utom anstalt inle längre behövs. Det krävs dock särskilda skäl för att inlerneringspåföljden skall upphöra lidigare än tre år efler det att den dömde senasi överfördes lill vård ulom anstalt. Om övervakningen har fortgått under en sammanhängande lid av fem år, skall den obligatoriskt upphöra. Fråga om interneringens upphörande prövas av interneringsnåmnden.

De första bestämmelserna i vårt land om tidsobestämda påföljder för vuxna lagöverträdare infördes år 1927 genom lagen (1927: 107) om förvaring av förminskat lillräkneliga förbrytare och lagen (1927: 108) om internering av återfallsförbrytare. Lagarna reviderades år 1937 och sammanfördes därvid till lagen (1937:461) om förvaring och internering i säkerhets-anstalt. De nuvarande bestämmelserna om internering lillkom i samband med BrB, där påföljderna internering och förvaring slogs ihop till ett institut, internering. Därvid gjordes en rad ändringar i förhållande till den tidigare regleringen. Bl.a. markerades principen att de lill internering dömda skall underkastas en resocialiserande behandling på samma sätt som de fängelsedömda. Liksom lidigare skulle emellertid behandlingen ske i speciella anstalter (inlerneringsanstalter).

Efler den revidering av de akluella bestämmelserna som gjordes i samband med tillkomsten av BrB kan ulvecklingen ifråga om tillämpningen av inlerneringspåföljden sägas ha följt två huvudlinjer. Dels har antalel domar till internering fortlöpande sjunkit, dels har skillnaderna i tillämpningen mellan internering och fängelse efter hand minskat alltmera såväl när det gäller arten av den brottslighet som har föranlett den ena eller den andra påföljden som i fråga om behandlingen av de dömda.

Under tioårsperioden närmasl efler BrB:s ikraftträdande har sålunda antalet personer som för första gången dömts till internering gått ned från i genomsnitl 125 under åren 1965-1969 lill drygt dt 30-tal vid mitten av 1970-talet och därefter. Under senare år har också - delvis som en följd av

Prop. 1980/81:76 39

denna minskning - antalet förordnanden enligt 34 kap. 1 § BrB om att tidigare ådömd internering skall avse nya brott sjunkit, dock inte fullt ut så kraftigt som antalet förstagångsdömda.

Av det i promemorian presenterade statistiska materialet framgår all den i domen bestämda minsta liden för anstaltsbehandling under senare år genomsnittligen i drygt hälften av fallen har uppgått till ett år, dvs. lägsta möjliga tid. Enligt interneringsnämndens praxis sker överförande till vård utom anstalt, om den dömde inte har begått nya brott eller på annat sätt har misskött sig, regelmässigt i mycket nära anslutning till minsta tidens utgång.

Sedan kriminalvårdsreformen har genomförts den 1 juli 1974 finns inte längre några specialanslalter för internerade. I fråga om fördelning av de dömda mellan lokalanslalter och riksanstalter samt mellan öppna och slutna anstalter gäller samma regler för internerade som för dem som undergår fängelse pä längre tid. Inlerneringspåföljden används alltså inte numera för att tillgodose det önskemål om dt visst slags särbehandling av ett speciellt klientel som ursprungligen låg till grund för påföljdens utformning.

1 departementspromemorian åberopas också som ett första argument för att påföljdsformen bör avskaffas att många av de skillnader som tidigare fanns mellan internering och fängelse i det närmaste har försvunnit med avseende på såväl påföljdernas praktiska tillämpning och innebörd som klientelgruppernas sammansättning. Med hänsyn härtill och till de invändningar av principiell natur som kan riktas mot interneringspåföljden görs i promemorian den bedömningen att påföljden bör behållas endast om de särskilda syften som den är avsedd att tjäna framstår som utomordentligt viktiga och inte kan tillgodoses på annat från rättssäkerhetssynpunkt mera tillfredsställande sätt.

I sistnämnda hänseende erinras i promemorian om att internering — liksom tidsobestämda påföljder över huvud lagd - bygger på framför allt två teorier. Den ena utgår från föreställningen alt den dömde genom behandling skall kunna påverkas till ett laglydigt liv och därför bör behandlas tills detta syfte har uppnåtts (behandlingstanken). Den andra innebär alt man genom inspärrning av lagöverträdaren söker förhindra alt denne begår brott så länge han kan anses vara farlig (s. k. inkapacitering).

Vad först gäller behandlingstanken som argument för att behålla interneringspåföljden framhålls i promemorian att de internerade i kriminalvårdens anstalter behandlas på samma sätt som fängelsedömda med långa straff. Någon särskild behandling tillhandahålls således inte internerings-klientelet under anstaltstiden. Vidare pekas i promemorian på att den omfattande behandlingsforskning som i dag finns inte ger stöd för tanken att man genom särskild behandling av de internerade kan påverka dem till ett laglydigt liv. Alla undersökningar av effekten av anstaltsvård synes peka i den riktningen alt dei ger små möjligheter till resocialisering att

Prop. 1980/81:76 40

placera en lagöverträdare i fängelse eller annan liknande institution. Det synes därvid ha mindre belydelse vilken form av anslaltsvård man väljer och vilka behandlingsformer som prövas inom anstalterna. Sammanfattningsvis hävdas i promemorian all behandlingslanken inte motiverar att interneringspåföljden behålls.

När det härefter gäller intresset av alt genom inspärrning av en lagöverträdare förhindra alt denne begår brott så länge han anses fariig, pekas i promemorian på alt inlerneringsklienteld grovt sett kan indelas i tre huvudkategorier. Den första omfattar personer som främsi ägnar sig åt en intensiv men måttligt avancerad förmögenhetsbrollslighet. Den andra kategorin avser personer som har gjort sig skyldiga till allvariig och upprepad våldsbroltslighet och därigenom ansetts visa stor fariighet för annans liv eller hälsa. Den tredje kategorin slutligen omfattar mera hårdföra och avancerade förmögenhetsbroltslingar såsom bankrånare och kassaskåps-sprängare, vilka ingalunda skyggar för att tillgripa våld, även om det primära syftet med gärningen inle är alt skada någon till person. Något vid sidan av de tvä sistnämnda grupperna finns också ett begränsat anlal personer som gjort sig skyldiga till grova narkotikabrott.

När det gäller förmögenhetsbrott utan våldsinslag synes enligl promemorian de flesta numera vara eniga om att behov av inlerneringspåföljden inle längre föreligger, en uppfattning som också ligger till grund för den nuvarande lagstiftningen i Danmark och Finland. De nuvarande straffskalorna ger i dessa fall möjlighet alt åstadkomma fillräckligt långa anstaltstider, även om man vill markera en straffskärpning pä grund av återfall.

I fråga om våldsbrotlslingarna pekas i promemorian på att möjligheterna att bedöma riskerna för återfall i våldsbrott är begränsade, särskilt när det gäller grova sådana brott. Samtidigt ökar de anslaltstider som står på spel för den internerade ju grövre - och därmed ovanligare och alltså svårare all bedöma i fråga om risken för återfall - del aktuella brottet är. De principiella invändningar som kan åberopas mot internering gör sig här gällande med särskild styrka. Kärnfrågan i detla sammanhang blir enligt promemorian om man vid ifrågasatt frigivning av den internerade, dvs. vid utgången av minsta tiden, har möjlighet att göra en så tillföriitlig farlighetsbedömning att det kan vara försvarbart att hålla honom kvar i anstalt under en längre obestämd lid. Med hänsyn lill vad som bl. a. i olika vetenskapliga undersökningar har påvisats i fråga om svårigheterna att göra tiUförlitliga prognoser om återfall i sällan förekommande grova brott måste enligt promemorian frågan besvaras nekande. Sammanfattningsvis hävdas i promemorian att ett bibehåUande av interneringsstraffet för våldsbrottslingar skulle ha en så pass marginell preventiv effekt att nackdelarna väsentligt överstiger fördelarna.

I fråga om den tredje av de nämnda huvudgrupperna är enligt promemorian återfallsrisken ofta hög med tanke på att dd rör sig om individer som är starkt kriminellt inriktade och som ibland ådalagt slor förslagenhel och

Prop. 1980/81:76 41

planeringsförmåga. Man kan emellertid självfallet inte utesluta att en del av dem undergår en gynnsam utveckling och anpassar sig till ett laglydigt liv. Det rör sig här ofta om internerade som är jämförelsevis unga. Minsta tiderna är regelmässigt långa. Av humanitära skäl bmkar interneringsnämnden därför överföra dem till vård utom anstalt i omedelbar anslutning UU minsta tidens utgång. Tidsobestämdheten utnyttjas således som regel inte. Av skäl som har anförts beträffande andra förmögenhetsbrottslingar bör interneringspåföljden avvaras även belräffande detta klientel.

Vad slufiigen gäller det begränsade antal personer som döms fill internering på gmnd av grov narkotikabrottslighet erinras i promemorian om att den utan jämförelse vanligaste påföljden för sådan brottslighet är fängelse. De skäl som nyss har åberopats för att internering kan undvaras för den tredje huvudgmppen synes enligt promemorian också vara tillämpliga på ifrågavarande kategori.

Promemorians förslag att avskaffa interneringspåföljden har fått dl gynnsamt mottagande under remissbehandlingen. Förslaget har sålunda godtagits av det övervägande antalet remissinstanser, däribland JK, RÅ, kriminalvårdsstyrelsen och Göta hovrätt. Flera remissinstanser har emellertid avstyrkt förslaget. Skälen för avstyrkande är av olika slag. Några instanser anser att frågan bör utredas ytterligare, lämpligen inom ramen för det arbete som bedrivs av fängelsestraffkommittén (Ju 1979:04) vilken har till uppgift att företa en allmän översyn av användningen av fängelsestraffet. Flertalet av de avstyrkande instanserna bemöter också pä olika sätt den kritik som i promemorian har riktats mol inlerneringspåföljdens teoretiska gmndvalar. En del remissinstanser anser all behandlingstanken inte bör avvisas så kategoriskt som har skett i promemorian. Andra lägger störst vikt vid intresset av att tillgodose samhällsskyddet. Här skall särskilt nämnas all interneringsnåmnden inte ansluter sig till vad som sägs i promemorian om svårigheterna att på förhand bedöma återfallsrisken för grövre vålds- och sexualbrottslingar. Nämnden säger sig ha annan erfarenhet beträffande denna grupp. Tvärtemot vad som framhålls i promemorian, är det enligt nämndens mening just beträffande dessa visserligen ganska få, men maximall farliga fall, som man kan ställa en relativi säker prognos. Även JO är kritisk till den i promemorian redovisade uppfattningen om svårigheterna alt bedömma återfallsrisken.

Flera av de remissinstanser som har motsatt sig att internering avskaffas har gett uttryck för uppfattningen att tillämpningsområdet för påföljden bör begränsas på ett sådant säll att internering inte kan ådömas måttligt avancerade förmögenhetsbroltslingar. Denna uppfattning framförs av bl.a. övervakningsnämnden i Malmö, första avdelningen, och Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges statsåklagare säger sig visserligen principiellt ogilla lidsobeslämda påföljder men anser all internering bör behållas för den grövre våldsbrottsligheten saml för de brutalare formerna av förmögenhelsbrott som bank- och postrån liksom för den grova narkoti-

Prop. 1980/81:76 42

kabrottsligheten. Bankinspektionen anser att förslaget att avskaffa internering kan godtas endast under förutsättning att den alternativa påföljdsformen fängelse kompletteras med tillräckliga frigivnings- och straffskärp-ningsregler.

Vad först gäller frågan humvida bedömningen av spörsmålet om interneringspåföljdens avskaffande bör föregås av ytterligare utredning vill jag för egen del hänvisa till att det i direktiven till fängdsestraffkommittén (Dir. 1979: 34) har fömtsätts att inlerneringspåföljden skulle las upp fill särskUd behandling. Denna ståndpunkt torde också stå i bäst överensstämmelse med den uppfattning i frågan som riksdagen har gett regeringen till känna (se JuU 1978/79:9). Det underlag för frågans bedömning som f.n. föreligger måste enligt min mening anses tillräckligt med hänsyn fill alt två förslag i ämnet har remissbehandlats, dels den inledningsvis nämnda rapporten Nytt straffsystem och dels departementspromemorian. Med hänsyn härtill anser jag inte skäl föreligga att uppskjuta frågans behandling i väntan på resultatet av fortsatta utredningar.

1 sak är jag Uksom flertalet remissinstanser av den uppfattningen att dd i promemorian har anförts starka skäl för att inlerneringspåföljden bör avskaffas. Den från principiell synpunkt mesl framträdande nackdelen med denna påföljdsform ligger i dess gmndläggande konstruktion, som innebär att den dömde kan underkastas ett frihetsberövande som inte från början bestäms av domstol och som därmed inte heller sätts i direkt relation till den brottsliga gärning som är aktuell. Även om internering i praktiken i allmänhet tillämpas som en tidsbestämd påföljd, finns dd i en sådan konstruktion alltid en risk inbyggd för all den annars allmänt tillämpade principen om proportionalitet mellan brott och straff skjuls åt sidan.

Del förhållandet att två skilda system för frihetsberövande påföljder gäller vid sidan av varandra är också ägnat alt skapa svårigheter vid rättstillämpningen. Ett betydande antal lagöverträdare i den ålder som är den vanUga för interneringsdömda, 25-40 är, döms varje år till fängelse med mycket långa strafftider. Inte sällan har dessa personer begått brott av del slag som bmkar ligga till grund för en dom på internering, och i fiertalel fall är det fråga om ålerfallsbrottslingar. För domstolarna år del ofta vanskligt att ta stäUning till frågan om när påföljden bör bestämmas till internering. De som ådöms denna påföljd gör lätt jämförelser med det tidsbestämda straff de trott sig kunna påräkna i stället för internering. Dessa jämförelser torde inle sällan leda lill att de anser sig orättvist behandlade, bl. a. med hänsyn till att villkorlig frigivning inle förekommer vid internering. I detta sammanhang bör också framhållas att man från olika håll också pekat på den skillnad i fråga om avräkning av häklnings-och strafftid som i praktiken råder mellan fängelsedömda och internerade till nackdel förden sistnämnda gmppen (jfr bl. a. prop. 1974; 20 s. 51-52).

Erfarenheterna visar också att den formella tidsobestämdhden upplevs som pressande av de intagna. Det är omvittnat att en dom lill internering

Prop. 1980/81:76 43

ofta uppfattas som en definitiv utklassning och därmed snarare befäster än motverkar den dömdes benägenhet att fortsätta med en tillvaro som lätt leder till ny brottslighet. De flesta internerade återfaller i brott, och även en kortare tids återintagning i anstalt medför all ny övervakningslid om i regel tre år börjar löpa från frigivningen. Den omständigheten att den interneringsdömde under åtskilliga år kan få alternera mellan anstalt och frihet utan att få en definitivt bestämd tid för påföljden? upphörande all rätta sig efter kan ge honom en känsla av hopplöshet och förta alla hans ansatser att upphöra med brottslig verksamhet.

Av de skäl som har angetts nu kan det enligt min mening inte råda nägot tvivel om alt det skulle vara förenat med betydande fördelar all övergå till dt enhefiigt syslem för ådömande och verkslällighet av frihetsstraff.

De invändningar som har gjorts mot promemorians förslag att avskaffa interneringspåföljden har tagit sin utgångspunkt i de skäl som annars har bmkat åberopas till förmån för internering och andra lidsobestämda påföljder, nämligen behandlings- och samhällsskyddsaspeklerna.

När det gäller att bedöma interneringspåföljdens betydelse från behandlingssynpunkt bör anmärkas att återfallsprocenten hos dem som har dömts till internering är hög såväl i absoluta tal som i relation till fängelseklienle-lel. Del är i och för sig inte uteslutet att detta förhällande mer har sin grund i interneringsklientelets sammansättning än i brister hos påföljden som sådan. Det finns även andra skäl som talar för att återfallsslatistiken bör tolkas med försiktighet när man har alt bedöma inlerneringspåföljdens effektivitet från rehabiliteringssynpunkl. Kvar står dock att det inle har visat sig vara möjligl att inom ramen för internering erbjuda de dömda någon form av behandling som skiljer sig från den som tillämpas vid verkslälligbeten av dt fängelsestraff. Redan detta talar för att behandlingssynpunkter knappasl kan tillmätas någon självständig belydelse när del gäller alt avgöra om den aktuella påföljdsformen bör behållas.

Klart är emellertid att konsekvenserna från samhällsskyddssynpunkt måsle övervägas noga när ställning skall las till frägan om inlerneringspåföljdens avskaffande. Det är här framför allt våldsbrottsligheten som förtjänar uppmärksamhet. Flertalet av de remissinstanser som i övrigt har avstyrkt promemorieförslagel har sålunda förklarat sig godta en lösning enligt vilken internering inte längre skall kunna komma i fråga för ren förmögenhetsbrollslighet. En tänkbar lösning skulle också kunna vara att avskaffa interneringspåföljden för förmögenhetsbroltslingar - som f. n. ulgör flertalet av de interneringsdömda - men behålla den vid allvarliga våldsbrott i fall då den dömde kan betecknas som farlig för annans säkerhet.

I promemorian avvisas en sådan lösning främst med hänvisning till att stora svårigheter föreligger när det gäller att bedöma återfallsrisken för personer som har begått grövre våldsbrott. Jag anser mig emellertid inte kunna lämna den kritik ulan beaktande som bl. a. interneringsnåmnden har

Prop. 1980/81:76 44

anfört mot dessa uttalanden i promemorian. Därvid har jag tagit särskild hänsyn till att nämndens ställningstagande bygger på egna erfarenheter i fråga om den grupp som det här gäller. Jag är för egen del av den uppfattningen alt dd i en del fall måste vara möjligl att med förhållandevis stor sannolikhet göra uttalanden på förhand om risken för återfall i allvarlig brottslighet. Klart synes emellertid vara att om tillämpningsområdet för internering begränsas på det sålt som nyss har angetts detla i praktiken skulle komma att innebära att endast några få personer årligen skulle dömas till internering. Alt detta med all sannolikhet skulle bli fallet bekräftas av utvecklingen i Danmark och Finland sedan man där infört begränsningar av detta slag. Vidare kan anmärkas att interneringsnåmnden under 1970-talet genomsnittligt i mindre än ett fall om året lär ha gjort den bedömningen all en inlerneringsdömd med hänsyn till sin farlighet inle bör överföras till vård ulom anstalt vid minsta lidens utgång. Del kan sällas i fråga om del finns tillräckliga skäl all i vårt land behålla en särskild påföljdsform med sikte på endasl några få individer. De stränga slraffskalor som gäller för allvarlig våldsbroltslighet gör det regelmässigt möjligt all även inom ramen för påföljden fängelse åstadkomma anslaltstider av den längd att samhällsskyddet tillgodoses. Härtill kommer att det finns möjlighet att komplettera bestämmelserna om fängelse med särskilda frigivnings-och straffhöjningsregler, en fråga lill vilken jag slrax återkommer.

Man bör slutligen inte förbise del förhållandel all, även om inlerneringspåföljden avskaffas, del för de allra grövsta våldsbrotten alltjämt kommer att finnas tillgång lill en påföljd med ett i realiteten lidsobeslämt inslag, nämligen fängelse på livstid. Det förhåller sig visserligen sä, som ocksä påpekas i promemorian, att en förhållandevis fast praxis i nådeärenden har utvecklats belräffande livstidsdömda. Undantagsvis kan regeringen dock avvika från denna praxis, om del i ell speciellt fall skulle föreligga särskilt starka skäl.

Mina överväganden har letl mig till den slutsatsen att ytterst begränsade fördelar kan uppnås genom att behålla internering som en särskild påföljd. Med hånsyn härtill och mol bakgrund av den kritik som enligl del förut anförda kan riktas mol påföljden från principiella och praktiska utgångspunkter anser jag att liden nu är mogen alt avskaffa denna påföljd. Jag föreslår därför att påföljden internering utmönstras ur brottsbalkens påföljdssystem.

Ett avskaffande av inlerneringspåföljden med bibehållande av nuvarande ordning i övrigt kan fä vissa effekter på de faktiska anslaltstiderna.

När del gäller internerade med förhållandevis korta minsta tider. dvs. som regel förmögenhetsbroltslingar som inte använt våld och dem som dömts för våldsbrott av mindre allvarlig arl, kan resultatet i vissa fall bli en faktisk straffskärpning. Delta beror på all beslul om ålalsunderlålelse ofta meddelas vid återfall i brott under anslallsliden. Den senareläggning av överföringen till vård ulom anstalt som i sådant fall i praktiken blir en följd

Prop. 1980/81:76 45

av återfallet motsvarar ofta inte del minimistraff som är föreskrivet för brottet. Delsamma gäller om åtal väcks och domstol dömer lill fortsalt internering Utan alt bestämma ny minsla tid. I fråga om internerade som har begått nytt brott efter överförande till vård utom anstalt är skillnaden gentemot fängelsedömda mindre markant, men även här kan man konstatera att inteimeringsklientdd får en förhållandevis gynnsam behandling. Ny minsta fid fastställs nämligen inle alllid, och i de fall detla sker understiger inle sällan den nya liden dd straffminimum som skulle ha gällt om i stället fängelse hade ådömts.

Det är därför inte uteslutet att det aktuella klientelet, som utmärker sig för en hög återfallsbenägenhet, i framtiden kommer alt lagforas oftare än i dag och därvid ådömas fängelse på lider som kan innebära längre anstalts-vistelser än f.n. Detta gäller i synnerhet i den mån återfall sker under prövotid efter villkorlig frigivning och villkorligt medgiven frihet förverkas.

I sammanhanget bör emellertid erinras om att det i samband med all påföljden ungdomsfängelse har avskaffats med verkan fr. o. m. den I januari 1980 (SFS 1979; 680) även har gjorts betydelsefulla ändringar i bestämmelserna om förverkande av villkoriigt medgiven frihet från fängelse. Sålunda har man avskaffat den tidigare presumtionen för att förverkande skall ske när den villkoriigt frigivne döms till nyll fängelsestraff. Vidare har möjlighet öppnats alt begränsa förverkande lill att avse endast viss del av reststraffel. Domstolen får härigenom ökad möjlighet all bestämma det samlade straffels längd i enlighet med vad som framstår som rättvist i det särskilda fallet. Det fmns därför anledning att räkna med att ell avskaffande av interneringspåföljden inte kommer alt innebära några väsentligt ändrade förhållanden för de grupper som diskuteras nu, nämligen flertalet förmögenhetsbroltslingar och dem som döms för våldsbrott av jämförelsevis mindre allvariig karaktär.

Belräffande den del av inlerneringsklientelel som ådöms mycket långa minsta lider för framför alll grövre våldsbrott är problemel snarast del motsatta. Som nämns i promemorian är del med nuvarande lagregler och praxis inte alltid möjligt alt genom alt döma till fängelse uppnå faktiska anstaltstider motsvarande internering med en minsta lid av fem-sex år eller mer. Avskaffas inlerneringspåföljden aktualiseras därför åtgärder för att möjliggöra så långa frihetsberövanden som samhällsskyddet kan anses kräva i vissa fall. 1 det följande kommer jag därför alt ta upp dels frågan om vissa ändringar i principerna för villkorlig frigivning, dels frägan om ell införande av en särskild straffskärpningsregel.

2.2 Villkorlig frigivning

Bestämmelser om villkorlig frigivning från fängelsestraff finns i 26 kap. 6-24 §§ BrB.

Prop. 1980/81:76 46

Frägor om villkorlig frigivning avgörs beträffande dem som dömts till fängelse i mer än ett år av kriminalvårdsnämnden och i övriga fall av den lokala övervakningsnämnden.

Villkorlig frigivning fär ske sedan två tredjedelar av strafftiden har avtjänats eller, om särskilda skäl föreligger, sedan halva liden har avtjänats i anstalt. Villkorlig frigivning kan dock inle komma i fråga förrän den dömde har avtjänat minsl tre månader (före den 1 januari 1980 minsl fyra månader) i anstalt. Vid prövning av fråga om villkorlig frigivning skall särskill beaklas verkningarna av fortsatt frihdsförlust för den dömde och förutsättningarna för hans anpassning i samhällel med hänsyn till de förhållanden i vilka han skulle komma alt försättas efter frigivningen. För den som villkorligt friges skall fastställas en prövotid. Den skall vara minst ett eller högst tre år eller, om återstående strafftid överstiger tre år, högst fem år. Under prövotiden står den frigivne enligt huvudregeln under övervakning. I samband med beslut om villkorlig frigivning kan meddelas vissa föreskrifler som den frigivne har all iaktta under prövotiden. Vid misskötsamhet kan varning tilldelas honom eller den villkorliga friheten förklaras förverkad. Döms den frigivne till fängelse för nya brott och förklarar domstolen samtidigt den villkoriigt medgivna friheten eller del av den förverkad läggs strafftiderna samman, och tiderna då villkorlig frigivning åter får ske beräknas på grundval av den sammanlagda strafftiden.

Kriminalvårdsnämndens praxis innebär numera att intagna med länga straff i regel erhåller villkorlig frigivning innan två tredjedelar av strafftiden har avtjänats i anstalt (halvtidsfrigivning). Med långa straff avses i detta sammanhang i princip strafftider på två år och sex månader eller mera. För del unga klientelet — till vilket man i regel räknar dem som ännu inte fyllt 23 år vid fiden för brottets begående — anses dock redan en strafftid på ett år och sex månader eller mera som lång i denna mening. Samma princip tillämpas också i allmänhet för fängelsedömda i femlioårsåldern eller äldre. I fråga om dömda med strafftider slrax under dem som normalt föranleder halvtidsfrigivning tillämpar nämnden en praxis som syftar till all hindra orättvisor i förhållande till de halvlidsfrigivna.

Beträffande vissa kategorier intagna tillämpas inle nu redovisad praxis. Det gäller sådana intagna som har dömts till fängelse lägst två år för grov narkotikabrottslighet eller i övrigt för grova brott som utgör led i en yrkesmässigt eller på annat sätt i organiserade former bedriven kriminell verksamhet, ofta med inlernalionell anknytning. I enlighel med 1972 års riksdagsbeslut om vissa åtgärder mot narkotikamissbruket (prop. 1972:67, JuU 1972:14, rskr 1972:213) iakttar kriminalvårdsnämnden största återhållsamhet vid hallidsfrigivning av personer som tillhör nu beskrivna klientel. Till detta har i praxis förts, fömtom sådana som har blivit dömda för grov narkotikabrottslighet, bl.a. personer med anknytning till internationella ligor som ägnar sig ät växelbedrägerier, pälsslölder eller bankrån.

Prop. 1980/81:76 47

De principer som tillämpas beträffande ifrågavarande kategorier lagöverträdare skall enligl ett uttalande i prop. 1973:37 med förslag till åtgärder mot vissa våldsdåd med inlernalionell bakgmnd vara vägledande också när del gäller terrorister som dömts för brott här i riket till frihetsberövande påföljd om minst två år. Även dessa restriktioner i fråga om hälftenfrigivning har godtagits av riksdagen. De har dock - till skillnad frän 1972 års beslul - knappast haft någon praktisk betydelse.

I departementspromemorian föreslås alt den särbehandling som har beskrivits nyss upphör i samband med att interneringspåföljden avskaffas. Motiveringen härför är framför alll all del bedöms som olillfredsslällande från principiell synpunkt att besluten i de ärenden som del här är fråga om regelmässigt grundas på faktorer som varit kända redan av domstolen och som således kunnat beaktas vid straffmätningen.

Under remissbehandlingen har promemorieförslaget i denna del utsatts för kritik också från instanser som i övrigl har godtagit de framlagda förslagen. Från flera håll framhålls del att kriminalvårdsnämndens praxis inte bör ändras nu, eftersom fängdsestraffkommittén (Ju 1979:04) f. n. ser över hela frågan om den villkorliga frigivningen. Till de instanser som avstyrker förslagel hör RÅ, socialstyrelsen och LO. Kriminalvårdsnämnden finner förslaget att mjuka upp den restriktiva inställning som stalsmaklerna intog år 1972 förvånande, eftersom brottsutvecklingen enligt nämndens mening inte ger underlag för ett ändrat ställningslagande. Övervakningsnämnden i Malmö, första avdelningen, föreslår att kriminalvärds-nämndens praxis ändras så all de som har begått grova våldsbrott och bankrånare m. fl., vilka i dag nära nog regelmässigt friges efler halva liden, i framtiden skall beviljas villkoriig frigivning försl sedan de har avtjänat två tredjedelar av straffet. Vänersborgs tingsrätt förespråkar en ordning som ger möjlighet all senarelägga den villkorliga frigivningen i de fåtaligt förekommande fall där en interneringsdömd i dag får förlängd anslallsvistelse efler en bedömning av riskerna för återfall i våldsbrott, inbegripet sedlighetsbrott. Liknande synpunkter förs fram av kammarrätten i Jönköping.

För egen del finner jag del till en början angeläget att framhålla alt någon generell lindring av strafftiderna för del klientel som nu omfatlas av den strängare särbehandlingen belräffande villkoriig frigivning inte bör komma till stånd. Del gäller här till stor del personer som har gjort sig skyldiga fill den kanske mest samhällsfarliga av all brottslighet. Liksom de remissinstanser som har uttalat sig i ämnet anserjag inte att del bör komma i fräga alt i detla sammanhang genomföra en ordning som i enlighet med promemorieförslaget skulle innebära all intagna med en viss minimistrafftid i princip alllid skall friges villkorligt efter halva strafftiden.

Samtidigt är jag medveten om att nuvarande praxis med vissl fog kan kritiseras från principiell synpunkt för att schablonmässigt låta samma omständigheter, hänföriiga till brottets art, som verkar straffskärpande också leda till senareläggning av villkoriig frigivning av del ådömda fäng-

Prop. 1980/81:76 48

elseslraffd. Del kan diskuteras om detla är fillräcklig anledning all nu göra ändringar belräffande villkoriig frigivning, eftersom hela frägan om delta institut utreds f. n. Som jag har antytt tidigare aktualiserar emellerfid dl avskaffande av påföljden internering en sädan ändring. Jag kan inle se någol avgörande hinder mot alt i della ärende gå in på en avgränsad, lål vara betydelsefull del av den problematik som hänför sig lill den villkorliga frigivningen.

Om internering avskaffas uppkommer, som förut nämnts, ell behov av åtgärder för att möjliggöra långa frihetsberövanden för vissa kategorier brouslingar. Del finns annars risk för att samhällels möjligheter aU skydda sig mot verkligt allvariiga brott i alltför hög grad skulle försvagas. Jag tänker då främst på dem som har begåll grova våldsbrott och som kan bedömas ulgöra en fara för annans liv eller hälsa. Även personer som har begåll grova narkolikabroU kan hänföras lill denna kategori, lål vara alt gärningsmännen i dessa fall endasl i begränsad utsträckning har brukat dömas till internering. Som jag har anfört tidigare är det med nuvarande regler och praxis inle alllid möjligl att uppnå anslaltstider molsvarande internering med en minsta lid av fem-sex år eller mer. Della beror delvis på att man med nuvarande tillämpning av reglerna om villkorlig frigivning vid längre fängelsestraff oftast har all räkna med alt den dömde friges redan efter halva strafftiden. Den strängare praxis som nu tillämpas beträffande vissa kategorier intagna är nämligen schablonmässig och tar inle allmänt sikte på faran för fortsall brottslig verksamhei.

En annan orsak lill att nu överväga ändringar i principerna för halvtidsfrigivning är de förändringar i brottsligheten som har ägt mm sedan föregående ställningstagande. Jag tänker då särskilt på ökningen under 1970-lalet av vissa slags våldsbrott, bl. a. väpnade rån. Denna utveckling har bidragit till 1978 års ändring i 7§ Iredje slyckel lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (prop. 1978/79:62, JuU 1978/79: 115. rskr 1978/79:90). Genom ändringen har kretsen av de intagna som i princip skall placeras i sluten anstalt och för vilka gäller särskilda begränsningar i fråga om kortlidspermission utvidgats. Tidigare sammanföll denna krets i stort seU med den för vilken den strängare bedömningen i fråga om villkorlig frigivning lillämpas. Ändringen innebär all även andra kategorier lagöverträdare numera omfattas av 7§ Iredje stycket i lagen. Det skall enligt motiven vara fråga om lagöverträdare som visat likgiltighet för annans liv eller hälsa eller särskild hänsynslöshet. Såsom exempel på avsedd brottslighet har nämnts väpnade bank- eller postrån saml annan förmögenhdsbroUslighd vid vilken gärningsmannen varit hänsynslös genom att t. ex. använda sprängmedel. Hänsynslösheten kan enligt motiven även manifesteras i en långvarig och mycket frekvent kriminalitet av allvariig beskaffenhet som visar all den intagne är oemottaglig för påverkan all upphöra med brotlslighd. Någon ändring i praxis rörande villkoriig frigivning avsågs dock inte den nu berörda lagändringen böra medföra.

Prop. 1980/81:76 49

Vid en samlad bedömning finner jag liksom flera remissinstanser övervägande skäl tala för att kriterierna för en senareläggning av frigivningen nu ändras på ett sådant sätt att intresset av samhällsskydd mer än tidigare kommer i förgmnden. Risken för ny aUvarlig brottslighet, framför allt för återfall i grova våldsbrott och grova narkotikabrott, bör därvid bli föremål för särskilt beaktande. Jag föreslär därför att den återhållsamhet med halvtidsfrigivning som kriminalvårdsnämnden hitintills har tillämpat i fortsättningen främst skall avse det klientel som avtjänar fängelsestraff för särskilt aUvarlig brottslighet som riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa. Exempel på brott som kommer i fråga som utgångspunkt för bedömningen är mord, dråp, våldtäkt, grovt rån och mordbrand. Hit hör även grov narkofikabrottslighet samt vissa andra brott, bland dem lerro-ristbrott. Det bör dock betonas alt jag här endasl avser verkligt grov brottslighet. 1 en del fall utgör denna ett led i yrkesmässigt bedriven kriminell verksamhet, ofta med internationell anknytning.

Brottets art och svärhet bör sålunda bilda utgångspunkt vid prövningen humvida frigivningen skall uppskjutas. Dessa faktorer bör emellertid inte få bli ensamt avgörande. 1 stället bör göras en samlad bedömning av risken för att den dömde skall göra sig skyldig till återfall i brottslighet av samma slag som den tidigare. Bedömningen skall sälunda vila såväl på arten av brottsligheten som uppgifter om den dömdes person. Sådana uppgifter kan gälla den dömdes uppträdande på anstalten, t. ex. uttalad aggressivitet mot personal eller medintagna, brott under permissioner och uttalanden av psykiater. Det kan naturligtvis sägas alt en viss risk för återfall alllid föreligger. För aU beaktas vid prövningen bör risken ha nått den graden att den kan betecknas som påtaglig. Delta får naturiigtvis inle medföra att så höga krav på dokumentation ställs att intresset av samhällsskydd i realiteten ej blir tillgodosett i tillbörlig utsträckning. Jag vill i della sammanhang nämna att vad som nu har föreslagits ganska nära överensstämmer rned den ordning som nordiska straffrätlskommittén har förordat i betänkandet (NU A 1978:6) Villkoriig frigivning. Kommittén har föreslagit alt en påtaglig och särskilt stor risk för snabbt återfall i grova brott skall kunna vara skäl till senareläggning av villkoriig frigivning. De brott som kommiltén främst har i åtanke är dels grova våldsbrott, dels allvarlig brottslighet som bedrivs i organiserade eller yrkesmässiga former.

Den ändring som jag har förordat innebär alltså att en ny fömtsättning för särbehandling i frigivningshänseende ställs upp, nämligen en bedömning av risken för återfall i särskilt allvariig broUslighet som har riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa. För bl. a. intagna som har gjort sig skyldiga till grova våldsbrott innebär deUa att prövningen av frigivnings-frågor kommer alt präglas av en större återhållsamhet än f. n.

1 fråga om narkotikabrottslighet gör sig risken för återfall alldeles särskilt gällande (jfr prop. 1974:20 s. 103). Bland dem som döms för grova narkotikabrott finns emellertid också en grupp av huvudsakligen yngre 4 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 76

Prop. 1980/81:76 50

lagöverträdare med dokumenterat god prognos. Förslagel kan därför komma att medföra alt halvtidsfrigivning blir någol vanligare än f. n. belräffande vissa intagna. Jag vill dock betona att avsikten inle är all ändringen skall innebära någon generell minskning av de faktiska strafftiderna i förhållande till nuläget. Bland annat för att markera delta föreslår jag i del följande en särskild straffskärpningsregel för återfall i vissa allvarliga brott. I samma syfte kommer chefen för socialdepartementet senare denna dag att föreslå höjning av straffminimum för grovt narkotikabrott och grov varusmuggling avseende narkotika. Sammantagna innebär de nu aktuella lagändringarna att underlag skapas för en ordning som enligt min mening framstår som den principiellt mesl ändamålsenliga, nämligen att bedömningen av strafftiden till den dd den uteslulande grundar sig på det begångna brottets svårhet sker genom domstolens försorg.

Jag föreslår sålunda att det nu införs en särskild bestämmelse om villkorlig frigivning som tar sikte på den kategori lagöverträdare som det här är fråga om. Lämpligen bör i ett tillägg till 26 kap. 7 § BrB föreskrivas alt vid prövning av fråga om villkorlig frigivning beträffande den som har dömts för särskilt allvarlig brottslighet som riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa, hänsyn alltid skall tas lill om det finns påtaglig risk att den dömde fortsätter brottslig verksamhet av samma art. Därmed tillgodoses också ett av kriminalvårdsnämden vid remissbehandlingen uttalat önskemål om att särbehandling av vissa intagna i frigivningshänseende skall ha uttryckligt lagstöd. Jag återkommer i specialmotiveringen till tillämpningsfrågorna.

SlutUgen vill jag understryka att milt ställningslagande lill de här berörda frågorna inte skall uppfattas så alt jag föregriper fängelsestraffkommitléns utredning av frågan om villkorlig frigivning. Denna kommitté har alltjämt som uppdrag alt överväga denna fråga i hela dess vidd, däribland spörsmålet om institutet över huvud tagel bör behållas.

2.3 En särskild straffskärpningsregel

Till utgången av år 1975 fanns i 26 kap. 3§ BrB en allmän straffskärpningsregel för återfall. Den närmare utformningen av den regeln beskrivs utförligt i promemorian (se avsnitt 13.2.4.1). Bestämmelsen upphävdes under motivering bl. a. att det i praktiken hade visat sig att del inte förelåg något behov för domstolarna att skärpa straffet utöver de straffmaxima som anges för de särskilda brotten (se prop. 1975/76:42 s. 79).

I promemorian föreslås nu en straffskärpningsregel för vissa särskill allvarliga återfallssitualioner. Bakgrunden är förslaget om att avskaffa inlerneringspåföljden och den föreslagna ändringen av kriminalvårdsnämndens praxis i fråga om halvtidsfrigivning. Regeln tar sålunda för det första sikte på den del av det nuvarande intemeringsklientelet som har dömts för mycket allvarUga våldsbrott eller för särskilt kvalificerade för-

Prop. 1980/81:76 51

mögenhetsbrott såsom exempelvis väpnade post- eller bankrån och liknande brott. Den syftar för det andra tiU att ge möjlighet till straffskärpning för en del av det klientel som nu omfattas av den fömt beskrivna särbehandlingen vid prövning av frågor om villkorlig frigivning från långvariga straff för vissa grova brott men som enligt promemorieförslaget skulle behandlas på samma sätt som andra intagna i frigivningshänseende.

Den föreslagna bestämmelsen har utformats som en återfallsregd som för sin tiUämpning fömtsätter att gärningsmannen tidigare har dömts till fängelse i lägst två år, varmed enligt en föreslagen övergångsbestämmelse jämstäUs den som har dömts till internering. En ytterligare fömtsättning för straffskärpningsregelns tillämpning är att återfallet skall avse brott av mycket aUvarlig beskaffenhet, nämligen brott som är belagt med mer än sex års fängelse. Slutligen får enligt promemorieförslaget straffskärpning över straffmaximum ske endast om det med hänsyn till arten av gärningsmannens brottslighet och hans tidigare kriminaUtet eller eljest kan befaras att han är särskilt benägen att fortsätta en brottslig verksamhet av särskill allvarlig karaktär.

Promemorieförslaget har i denna del i allt väsentligt godtagits av övervägande antalet remissinstanser. Däremot är flertalet av de remissinstanser som avstyrker att interneringsstraffet avskaffas också kritiska till den nya straffskärpningsregeln. Övervakningsnämnden i Malmö, första avdelningen, anser att man med den föreslagna straffskärpningsregeln återinför ett föråldrat system, som man nyligen lyckats rensa ut. Kriminalvårdsnämnden befarar, att en reform i den riktning som föreslagits kommer att bidra till att den allmänna straffnivån höjs, och anmärker vidare alt straffskärpningsregeln kan tillämpas på en vidare krets av personer ån som redovisas i promemorian. Sexualbrottskommitténs majoritet däremot ifrågasätter om det finns grund för antagande att den föreslagna regleringen är ägnad att i nämnvärd mån förstärka samhällsskyddet. Svårighetema för domstolen att redan vid domstillfällel med någon rimlig grad av säkerhet göra en så långsiktig prognostisk bedömning av risken för ell återfall efter frigivningen är nämligen enligt kommittén uppenbara. JK anser liksom överåklagaren i Göteborg att det borde räcka med att återfall eller eventuellt upprepade återfall i allvarlig brottslighet konstaterats. Även Sveriges domareförbund hävdar att den föreslagna straffskärpningsregeln inte kan väntas bli effektiv. Interneringsnämnden delar uppfattningen att en lång anstaltstid kan vara påkallad i vissa fall men anser att påföljden internering innefattar en lämpligare konstruktion än den föreslagna ålerfallsregeln.

För egen del anser jag liksom flertalet remissinstanser att det är av grundläggande vikt att inte interneringspåföljdens avskaffande allmänt sett leder till en lindring av samhällets reaktioner mot den allra grövsta kriminaliteten. Jag finner därför att ett klart behov föreligger av en återfallsregd med den huvudsakUga konstruktion som förordas i promemorian. Eftersom det inte finns anledning att i detta sammanhang skapa underlag för en

Prop. 1980/81:76 52

mera allmänt ökad stränghet i straffmätningen anser jag den begränsning godtagbar som ligger i att återfallsbrottet enligt promemorieförslaget måste vara belagt med fängelse i mer än sex år. Bland de brott i BrB. som har ett straffmaximum av det här slaget märks mord, dråp, grov misshandel, människorov, olaga frihetsberövande, våldtäkt, grov otukt med barn, grovt rån, mordbrand samt vissa andra allmänfarliga brott. Utanför brottsbalken är främst grovt narkotikabrott och grov varusmuggUng av narkofika av intresse bland de brott som har strafflatituder som överstiger sex års fängelse.

Mot tanken på en straffskärpningsregel med den innebörd som har beskrivits nu skulle kunna invändas att den till övervägande del kommer att riktas mot den kriminalitet beträffande vilken, enligt vad jag tidigare har föreslagit, en särskilt sträng bedömning skall kunna tillämpas även när det gäller viUkorlig frigivning. En sådan invändning torde emellertid inle vara bärande. En straffskärpningsregel av den typ som nu har diskuterats bör främst ses som ett uttryck för de aktuella brottens straffvärde i en återfalls-situation. Regelns syfte bör vara att från denna utgångspunkt ge möjlighet för domstolarna att även sedan inlerneringsstraffel har avskaffats uppnå strafftider som nära ansluter till dagens praxis. De nya bedömningsgrunder i fråga om villkorlig frigivning som jag har föreslagit förutsätter däremot en prövning under verkställighetstiden av den konkreta återfallsrisken och syftar närmast till att skydda samhällel från vissa farliga kriminella. Ulan tvivel får emellertid även straffskärpningsregeln en sådan effekt. Enligl min mening finns det dl behov av att åstadkomma en kompensation för interneringspåföljdens avskaffande pä båda dessa vägar.

Även om jag således ställer mig i princip positiv till tanken på en straffskärpningsregel för återfall i myckel grov brottslighet har jag förståelse för den tveksamhet som flera remissinslanser har gett uttryck för inför förslaget att förhöjnig får ske endasl om det med hänsyn till arten av vederbörandes brottslighet eller annars kan befaras att han är särskiU benägen att fortsätta en brottslig verksamhei av särskilt allvariig karaktär. Faran för återfall är som tidigare har nämnts vansklig att bedöma. Detla gäller i synnerhet förutsägelser som skall göras i samband med domstolens handläggning av målet. Det viktigaste kriteriet för en sådan förutsägelse skulle i praktiken bli den dömdes lidigare kriminalitet, men denna kan beaktas vid straffmälningen utan alt domstolen åläggs att göra en återfallsprognos. Enligl min mening är det därför både överflödigt och från principiell synpunkl olämpligt att begagna benägenheten för fortsall brottslig verksamhet som en särskild fömtsättning för ålerfallsregelns lillämpning. Jag förordar följaktligen att den akluella begränsningen inte las med i bestämmelsen.

Med hänvisning till vad som har anförts nu förordar jag att i BrB införs en ny bestämmelse som ger möjlighet till slraffskärpning vid återfall i myckel grov brottslighet. Bestämmelsen föreslås få samma konstruktion

Prop. 1980/81:76 53

som den som har förordats i promemorian, dock med den avvikelsen att domstolen inte åläggs att göra någon särskild bedömning av risken för återfall.

Om i enlighet med promemorieförslaget längsta tiden för straffskärpning sätts till endast två år, innebär detta att önskemålet om att samma faktiska strafftider som i dag skall kunna uppnås inte tillgodoses fullt ul för de allra grövsta fallen. Jag förordar därför att den aktuella tiden bestäms lill fyra

2.4 Eftergift av böter vid långvariga fängelsestraff

1 34 kap. 13 § BrB föreskrivs att när verkställighet samtidigt förekommer av å ena sidan en dom på internering och å den andra en dom på böter, fängelse på viss tid, villkorlig dom, skyddslillsyn eller disciplinstraff, interneringen skall träda i stället för den andra påföljden, om den dömde för undergående av internering skall vårdas i anstalt. Del eller de nya brott som interneringen i enlighet härmed ytteriigare skall avse kan ge anledning till att ny minsta tid för anstaltsvården bestäms. Detta förekommer emellertid inte i praktiken vid bötesbrottslighet som ligger i tiden före domen på internering.

En motsvarande bestämmelse gällde tidigare för fall då ungdomsfängelse förekom till verkställighet samtidigt med annan påföljd (34 kap. 12 § BrB). Bestämmelsen upphörde att gälla i samband med att påföljden ungdomsfängelse avskaffades med verkan fr. o. m. den I januari 1980.

I promemorian föreslås att 34 kap. 13 § BrB upphävs i samband med alt påföljden internering slopas. Förslaget har inle kommenterats närmare av remissinstanserna.

Upphävs den aktuella bestämmelsen, innebär detta, i den mån gällande ordning i övrigl behålls, alt endast dl fall kommer att föreligga där en frihetsberövande påföljd konsumerar ell tidigare ådöml bötesstraff, nämligen när den frihetsberövande påföljden är fängelse på livstid (34 kap. 11 §).

I detta sammanhang finns det anledning alt uppmärksamma alt en av BRÅ:s arbetsgrupper — arbetsgruppen rörande anpassningsstöd ål straffade - under sitt arbete har diskuterat bl.a. de sociala och ekonomiska problem som uppstår för straffade i samband med frigivningen eller under kriminalvård i frihet. En av de frågor som särskilt har övervägts är problemet med de straffades skuldsättning.

På initiativ av arbetsgruppen uppdrog sålunda BRÅ i oklober 1976 åt en sakkunnig' all utreda frågan om de straffades skuldsättning och att därvid klarlägga tänkbara lösningar för att underlätta dessas ekonomiska situation. Den sakkunnige avslutade sitt arbete i mars 1977 med rapporten (1977:4) Straffades skulder. I rapporten, som har karaktär av en princip-

' Försäkringsdirektören Erland Slrömbäck.

Prop. 1980/81:76 54

skiss och inle innehåller några förslag till författningsbestämmelser, pekas på möjligheten att införa en särskild regel av innebörd att böter skall kunna efterges för den som tas in i kriminalvårdsanstali för att avtjäna ett straff för ett annat brott än det som böterna avser.

Genom BRÅ:s försorg översändes rapporten till ett anlal myndigheter och organisationer för yttrande. Yttranden inkom från JK, hovrätten över Övre Norrland, kriminalvårdsstyrelsen, kammarkollegiet, riksskatteverket, riksrevisionsverkel, Stockholms sociala centralnämnd, Malmö sociala centralnämnd. Svenska kommunförbundet. Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation. Centralorganisationen SACO/ SR, Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Övervakarnas riksförbund. Föreningen styresmän och assistenter m.fl. vid kriminalvårdsanstalterna, Föreningen Sveriges frivårdsljänstemän och Föreningen Sveriges kronofogdar. Riksskatteverket bifogade dl yttrande från kronofogdemyndigheten i Västerås distrikt.

Förslaget i rapporten om en regel angående eftergift av lidigare ådömda böter för dem som tas in i kriminalvårdsanstali lämnades ulan erinran av alla instanser utom en. Enligt denna instans skulle en sådan regel innebära att exempelvis en person som dömts till höga böter för skattebrott erhöll eftergift vid en senare dom på fängelse i ett annat mål.

Efter övervägande av vad som anfördes från de olika hörda instansernas sida har arbetsgruppen till BRA anmält sina synpunkter på förslagen i rapporten. BRÅ har därefter, genom sitl verkställande utskott, i en särskild skrivelse begärt att regeringen skall pröva en del av förslagen, bl.a. frågan om att införa en regel om eftergift av böter som har ådömts en straffad före intagning i anstalt.

I sammanhanget bör erinras om att det i den nya bötesverkställighetslag (1979: 189) som trädde i kraft den 1 juli 1979 finns en föreskrift (12§) som ger möjlighel att avbryta verkställigheten av ell bötesstraff när särskilda skäl av social natur föranleder det. Kronofogdemyndigheten har sålunda fått befogenhet att förordna att vidare verkställighet inle skall äga rum av ett bötesstraff, om indrivningen skulle vara till synnerligt men för den bölfällde eller för någon som är beroende av honom för sin försörjning. Ett sådant förordnande får dock inte meddelas, om del är påkallat från allmän synpunkt alt verkställigheten fortgår. I fråga om tillämpningen av denna bestämmelse när den bölfällde är intagen i anstalt uttalades i förarbetena (prop. 1978/79:40 s. 39, 40) aU det inte fanns anledning aU anknyta lill vissa formellt angivna slag av anstallsvistdser. Möjlighet borde finnas för kronofogdemyndigheten alt i efiergiftssammanhang mera allmänt kunna ta i beaktande de ekonomiska och andra svårigheter som möter den som efler en inte hell kort anstaltsvistelse av det ena eller andra slaget skall försöka alt anpassa sig i arbetsliv och samhälle.

Den nu redovisade bestämmelsen i den nya bötesverkställighetslagen har också uppmärksammats i rapporten Straffades skulder. I rapporten

Prop. 1980/81:76 55

framhålls att eftergiftsbestämmelsen torde bli tillämplig i många av de fall som förslaget i rapporten tar sikte på. Från principiell synpunkt kan det dock enligt rapporten finnas skäl att under en särskild regel avskilja de fall där en bötfälld efter bötesdomen las in i kriminalvårdsanstalt. I sak motiveras förslaget i rapporten med att den intagne kan sägas ha genom frihetsberövandet betalat av sin skuld även för tidigare ådömda böter. En sådan ordning synes också ligga väl i linje med olika bestämmelser i BrB som behandlar sammanträffande av flera brott eller påföljder och där en huvudlinje är att bara en påföljd normalt skall utdömas även om det är fråga om flera brott begångna vid olika tillfällen. Ofta kan del vara en tillfällighet att i dl visst fall den dömde lagförts för viss bötesbrottslighet vid ett separat tillfälle och inte i samband med att han dömdes för de brott som föranledde frihetsberövandet. Om alla brotten hade bedömts i ett sammanhang, skulle förmodligen - i vart fall om bötesbrolten inle var av särskilt allvarlig beskaffenhet — straffet för alla brotten ha blivit detsamma som det vilket utdömdes i domen lill frihetsberövande.

För egen del vill jag peka på att frågor som rör de straffades sociala situation har kommit att bli föremål för ökad uppmärksamhet i den kriminalvårdsdebatt som har förts under senare fid. Det har därvid förelegal allmän enighet om att det är av stor vikt för en framgångsrik återanpassning att den som har avtjänat en frihetsberövande påföljd snarast efter frigivningen kan återgå till normala levnadsförhållanden och dl ordnat arbete. Uppenbart är att den skuldsättning som många har ådragit sig genom brotten eller på annat sätt därvidlag kan bli en belastning.

Frågan om eftergift av böter som har ådömts före intagning i kriminalvårdsanstalt ulgör endasl en del av de aktuella problemen, vilka utförligt behandlas i rapporten från BRÅ. Det finns emellertid särskild anledning alt uppmärksamma frågan i detta sammanhang mot bakgmnd av de konsekvenser pä området som upphävandet av påföljden internering för med sig.

Den regel om eftergift av böter i den nya bötesverkställighetslagen som jag nyss har redovisat torde visserligen ofta vara tillämpUg i de fall då den som har bötfällts skall avtjäna dl långvarigt frihetsstraff. Jag kan emellertid ansluta mig till uppfattningen i rapporten om alt principiella skäl talar för att dessa situationer hänförs under en särskild bestämmelse. Genom en automatiskt verkande regel underlättas vidare den praktiska hanteringen av de fall som det här gäller. En sådan regel kan ocksä ses som en ersättning för bestämmelserna i 34 kap. 12 och 13 §§ BrB, varav den förra redan har upphävts och den senare givetvis måste upphöra att gälla när påföljden internering avskaffas. Den invändning mot förslaget t rapporten som har anförts i ett yttrande till BRÅ lorde inte vara bärande med tanke på att systemet med normerade böter för skattebrott numera har avskaffats.

Det är inte ändamålsenligt eller ens möjligt att utforma en ny bestämmelse i ämnet på ett sådant sätt att den direkt tar sikte på det klientel som

Prop. 1980/81:76 56

enligt tidigare bestämmelser skulle ha dömts till ungdomsfängelse eller internering. Lämpligen bör beslämmelsen i slällel innebära all när någon har ådömts fängelse på viss längre lid, fängelsestraffet skall träda i stället för lidigare ådömda böter i den mån verkslällighet av dessa alltjämt är aktuell. Den minimitid för fängelsestraffets längd som skall vara en förutsättning för att den nya bestämmelsen skall gälla bör inle sällas alllför kort. Enligl 11 § lagen (1964: 168) om förvandling av böter gäller att böter som någon ådömts innan han intagits för att undergå fängelse pä viss lid'minst två år inte får förvandlas och att böter som har ådömts efter intagningen men före frigivningen får förvandlas endasl om det påkallas frän kriminalvårdens sida. Jag förordar alt tiden i även här avsedda fall sätts till två år. Slutligen förordar jag att disciplinstraff för krigsmän jämställs med böter i del sammanhang som är aktuellt nu.

Med hänvisning lill det anförda föreslår jag all del i 34 kap. BrB las in en ny bestämmelse av det innehållet att om verkställighet samtidigt förekommer av en dom på fängelse i två år eller längre tid och en dom på böter eller disciplinstraff som har meddelats dessförinnan, fängdseslraffd skall iräda i stället för böterna eller disciplinstraffet. Beslämmdsen bör las upp som dt nylt andra stycke i 34 kap. 11 §.

2.5 Ikraftträdande m. m.

De lagändringar i BrB som här har förordats bör träda i krafl den I juli 1981. Beträffande övergångsbeslämmelser får jag hån visa lill speciaimotiveringen.

De föreslagna ändringarna i BrB föranleder följdändringar i åtskilliga författningar. I de författningar som i della sammanhang år akluella rör del sig dock huvudsakligen om rena konsekvensändringar som inle kräver någon närmare motivering. En remiss lill lagrådet i ämnet synes därför kunna begränsas till all avse de ändringar som behöver göras i BrB, lagen (1974; 202) om beräkning av strafflid och lagen (1974; 203) om kriminalvård i anstalt.

I samband med att andra ändringar föreslås i lagen om beräkning av strafftid avser jag att ta upp en särskild fråga om strafftidsberäkning i syfle att nedbringa antalet fall då s. k. teknisk nåd måste beviljas. Jag återkommer härtill i specialmotiveringen.

3 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag lill

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m..

Prop. 1980/81:76 57

3. lag om ändring i lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt. Förslagen bör fogas lill regeringsprotokollel i detla ärende som bilaga 1:3.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Förslaget innebär alt 30 kap. BrB, som behandlar påföljden internering, upphävs i sin helhel. Vidare upphävs beslämmelsen i 34 kap. 9§ som reglerar återfall i brott under verkställighet av internering och 13*? som behandlar sammanträffande av internering och vissa andra brott, 35 kap. 10 § om preskription av ådömd internering samt 37 kap. 4 och 9§§ som innehåller regler om interneringsnämndens sammansättning och om prövning av övervakningsnämnds beslul angående inlerneringspåföljd. Orden "internering" och "interneringsnämnden" saml hänvisningar lill de upphävda lagrummen föreslås utmönstrade ur i kap. 3 §, 33 kap. 5 och 7 §§, 34 kap. 1, 10, 11 och 18§§,36kap. 6§,37kap. l,5,6och 11 §§ samt 38 kap. 1, 3-9 och 12§§.

26 kap. 3 §

Paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande räll, innehåller en bestämmelse, som i vissa situationer ger möjlighet att skärpa straffet vid återfall utöver ramen för den straffskala som är föreskriven för den aktuella brottsligheten. Tillämpningsområdet är emellertid avsevärt snävare än för den återfallsregd som fram lill april 1976 fanns i förutvarande 26 kap. 3§.

För att den nya beslämmelsen skall bli tillämplig förutsätts till en början att gärningsmannen tidigare har dömts lill fängelse i lägsl två år. Denna förutsättning är uppfylld även i det fallet all straffet har bestämls med tillämpning av 26 kap. 2§, som ger domstolen möjlighet att överskrida straffmaximum vid ådömande av fängelse som gemensamt straff för flera brott.

Det ålerfallsgrundande brottet behöver inle vara dl brottsbalksbrott. Med att gärningsmannen har dömts lill fängelse i lägst två år jämställs enligl punkt 7 i övergångsbestämmelserna att han lidigare har dömls lill internering.

En ytteriigare förutsättning för straffskärpningsregelns tillämpning är all återfallet avser brott av myckel allvarlig beskaffenhet, nämligen brott som är belagt med mer än sex års fängelse. Delta innebär att återfall som avser 1. ex. grov stöld eller enkelt rån inte kvalificerar för slraffskärpning. Regeln blir däremot tillämplig bl. a. när åteifalld gäller mord, dråp, grov misshandel, våldtäkt, grovt rån och mordbrand. Inte heller ålertallet behöver avse

Prop. 1980/81:76 58

dt brottsbalksbrott, ulan del kan vara fråga om exempelvis ett grovl narkotikabrott.

Om de angivna fömtsättningarna är för handen kan domstolen gå över den eljest gällande straffskalan med högst fyra år. Enligl den nyss berörda beslämmelsen i 26 kap. 2§ kan domstolen vid flera brott överskrida det högsla slraffmaximum som är föreskrivet för något av brotten med två år, förutsatt att straffet inle överstiger de sammanlagda straffmaxima som gäller för brotten. Om återfallet avser flera brott kan 2 och 3§§ lillämpas samtidigt. Straffskalan för del grövsta av brotten kommer därmed att kunna överskridas med upp till sex år. Det innebär all del längsta fängelsestraff på viss tid som kan utdömas blir fängelse i 16 år.

Straffskärpningsregeln är fakultativ. Även om de nyssnämnda fömlsältningarna för straffskärpning är för handen torde i flertalet fall den slraffskala som är föreskriven för det aktuella brottet vara lillråckligt vid för all hänsyn skall kunna tas fill att brottet utgör återfall. Avsikten med den nya bestämmelsen är sålunda inle all åstadkomma en generell höjning av straffnivån. Regeln har i slällel tillkommit i första hand för all avskaffandet av påföljden internering inte skall leda till en allmän lindring i samhällets reakfioner mot särskilt allvarlig brottslighet i vissa typfall där internering med mycket långa minsta tider hittills ofta har tillämpats som påföljd. Det gäller här främst upprepad och särskilt allvarlig våldsbrottslighet men ocksä återfall i vissa speciella förmögenhelsbrott med våldsinslag såsom väpnade post- eller bankrån. Har lång tid förflutit mellan det första brottet och återfallet torde det som regel inte finnas anledning att tillämpa den nya beslämmelsen. Över huvud laget aktualiseras en lillämpning av denna framför allt vid upprepade återfall.

Departementspromemorians förslag till återfallsbestämmdse innehåller en särskild regel om att förhöjning av straffet får ske bara då del med hänsyn till arten av gärningsmannens brottslighet eller eljest kan befaras att han är särskilt benägen att fortsätta en brottslig verksamhet av särskilt allvarlig karaktär. Av skäl som har redovisats i den allmänna motiveringen har någon motsvarighet lill denna regel inte lagils upp i departementsförslaget. Avsikten är sålunda att domstolen vid bedömningen av frågan, om den möjlighet till förhöjning som äterfallsbestämmelsen erbjuder skall utnyttjas, främst skall ta hänsyn till det aktuella brottets straffvärde, med beaktande av att brottet utgör återfall. Kan straffet bestämmas inom ramen för den straffskala som är föreskriven för brottet behöver 26 kap. 3 § inte citeras i domen.

I andra slyckel föreskrivs att brott som någon har begått före 21 års ålder inte får läggas till gmnd för straffskärpning, och enligt tredje sty'cket jämställs utländsk dom med svensk vid bestämmelsens tillämpning. Båda dessa regler hade motsvarighet i förutvarande 26 kap. 3§. I den tidigare regeln var åldersgränsen dock 18 år. Gränsen har i förslaget salts till 21 år för att kongmens skall uppnås med de ändringar i bl.a. 33 kap. 4§ som gjordes i anslutning tiU att påföljden ungdomsfängelse avskaffades.

Prop. 1980/81:76 59

Med den konstruktion som den aktuella beslämmelsen har fått i departementsförslaget får den betydelse även för tillämpningen av bestämmelserna i 35 kap. BrB om bortfallande av påföljd. Vid beräkningen av preskriptionstidens längd, som enligl 35 kap. 1 § i princip sker med utgångspunkt i maximum i straffskalan för brottet, skall sålunda i förekommande fall hänsyn tas även till den förhöjning som kan ske med stöd av 26 kap. 3§. Detta gäller oavsett om det i del särskilda fallet finns anledning att gå utöver den vanliga straffskalan.

Med hänsyn fill alt det enligt departementsförslaget inte förutsätts att någon prognos i fråga om risken för ytterligare återfall skaU göras för att den nya bestämmelsen skall kunna tillämpas torde del inte finnas skäl att, som har ifrågasatts under remissbehandlingen, införa en särskild föreskrift om att sådant läkarintyg som avses i 7§ lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål alllid skall inhämtas innan någon med tillämpning av den nya straffskärpningsregeln döms lill förhöjt straff. Det synes inte heller finnas skäl att, som någon remissinstans har förordat, kombinera återfalls-beslämmelsen med särskilda föreskrifter om prövotid efler villkorlig frigivning.

26 kap. 7§

Paragrafen, som behandlar de omständigheter som särskill skall beaklas vid prövningen av frågan om villkorlig frigivning, föreslås kompletterad med en ny andra mening. I denna föreskrivs att, om den dömde avtjänar fängelsestraff för särskUt aUvarlig brottslighet som har riklat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa, det vid prövningen alltid skall beaktas om det finns påtaglig risk för att han efler frigivningen fortsätter brottslig verksamhet av samma slag.

Som har utvecklats närmare i den allmänna motiveringen är syftet med dd föreslagna tillägget främsi att ge underlag för en delvis ny praxis när det gäller bedömningen av frågor om villkorlig frigivning av intagna med särskilt långa strafftider. Nuvarande praxis innebär att dessa intagna även när det är fråga om allvarlig våldsbrotlslighet som regel friges villkorligt redan efter halva strafftiden. Grunden för denna praxis är ytterst föreskriften i förevarande paragraf om att verkningarna av fortsalt frihetsförlust för den dömde skall beaktas vid prövningen. Undantag görs emellertid, i överensstämmelse med uttalanden från statsmakternas sida, för intagna som har dömts lill fängelse i lägst två år för "grov narkotikabrottslighet eller i övrigt för grova brott som utgör led i en yrkesmässigt eller pä annat sätt i organiserade former bedriven kriminell verksamhet, ofta med internationell anknytning" (jfr prop. 1972; 67 s. 32 och 1974:20 s. 103). Bedömningen är i praktiken schablonmässig så lill vida att den sker enbarl på grundval av domen i målet. Någon prövning av de personliga förhållandena i del särskilda fallet företas sålunda regelmässigt inte när fråga uppstår om halvtidsfrigivning av intagna som anses hänförliga fill den nu aktuella kategorin.

Prop. 1980/81:76 60

Förslaget syftar lill att åstadkomma en ändrad praxis såvitt gäller del klientel som avtjänar straff för särskilt allvariig brottslighet som har riktal sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa. Avsikten är all del vid bedömningen av frågan, om frigivning på halvtid bör äga rum, alllid skall beaklas huruvida del föreligger en konkret risk för att den intagne gör sig skyldig till ny brottslighet av samma slag. När del gäller intagna med långa strafftider för vilka frigivningssituationen är gynnsam förutsätts alt frigivning i princip skall kunna ske före två iredjedelstiden. Den prövning som i enlighet härmed skall äga mm kan naturligtvis, om man så vill, ses som ett led i den bedömning, som redan enligl 26 kap. 7 § i gällande lydelse skall ske av förutsättningarna för den dömdes anpassning i samhället med hänsyn lill de förhållanden i vilka han skulle komma alt försältas efter frigivningen (jfr prop. 1974:20 s. 103).

Den i förslaget använda termen "särskill allvariig brottslighet som har riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa" avses täcka en betydligt större grupp av gärningar än dem som f. n. bildar utgångspunkt för den strängare bedömningen av frågor om villkorlig frigivning. Som jag har anfört i den allmänna motiveringen lar beslämmelsen sålunda sikte på sådana brott som mord, dråp, våldtäkt, vissa former av grovt rån och mordbrand samt terroristdåd av olika slag. Även grov narkotikabrolts-lighet hör givetvis hit.

Som har uttalats i den allmänna motiveringen bör avvikelse från den praxis som i övrigl lillämpas när del gäller halvtidsfrigivning kunna ske beträffande den kategori intagna som avses nu, om en mera påtaglig risk för återfall i samma sorts brottslighet bedöms föreligga. Bedömningen får ske på grundval av dels arten av den aktuella brottsligheten, dels sådana omständigheter som uttalad aggressivitet gentemol personal eller medintagna under anslallsliden, brott under permissioner samt eventuellt utlålande av läkare.

Som jag har påpekat i den allmänna mofiveringen gör sig risken för återfall alldeles särskilt gällande vid grov narkotikabrollslighet. Delta gäller naturligtvis i synnerhet i fråga om sådana gärningsmän som har intagit ledande slällning i en särskild organisation för denna sorts brottslighet. Å andra sidan lorde halvtidsfrigivning oftare än f. n. kunna tillämpas i fråga om unga lagöverträdare vilka har dömls till långvariga fängelsestraff för narkotikabrottslighet men som har dokumenterat god prognos. Inte heller för sistnämnda kategori är emellertid de nya principerna avsedda att medföra någon generell minskning av de faktiska strafftiderna. De lagförslag som chefen för socialdeparlementel anmäler i detta ärende innebär att minimistraffet för grovt narkotikabrott och för grov varusmuggling avseende narkotika höjs.

De ändrade principer i fråga om villkorlig frigivning som här har föreslagits tar närmast sikte på halvtidsfrigivning. F. n. gäller som princip att en inlagen som inle har kommil i åtnjutande av halvtidsfrigivning blir vUlkor-

Prop. 1980/81:76 61

Ugt frigiven vid tvåtredjedelstidens utgång eller den senare tidpunkt då hans frigivningsförhållanden är tillfredsställande ordnade. I sistnämnda fall beviljas han regelmässigt frigivningspermission fr.o.m. tvåtredjedelsdagen för att få tiUfälle att själv medverka till att ordna sin frigivnings-situation. Från de intagnas sida upplevs det därför närmast som en rättighet att få lämna anstalten i vart fall på tvåtredjedelsdagen. Bl.a. av detta skäl bör uppenbarligen särskilt starka skäl föreligga för att med tillämpning av de nya principerna hålla kvar en intagen i anstalt även efter tvåtredje-delsfidens utgång.

34 kap. II §

I ett nytt andra stycke har tagits in en föreskrifl om att vid samtidig verkställighet av en dom på fängelse i två år eller längre tid och en dom på böter eller disciplinstraff som har meddelats innan fängelsestraffet började avtjänas, fängelsestraffet skall träda i stället för böterna eller disciplinstraffet. Den föreslagna bestämmelsen fömtsätter en följdändring i 10 § lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän.

Det nya stycket innebär att en dd av det nuvarande tillämpningsområdet för 11 § lagen om förvandling av böter bortfaUer. Det synes dock inle nödvändigt att av detta skäl ändra sistnämnda lagmm.

Övergångsbestämmelserna

1. Lagen bör som anförts i den allmänna motiveringen träda i kraft den I
juli 1981. Som anges under punkt 5 måste dock av praktiska skäl vissa
beslut om överförande till vård utom anstalt kunna meddelas före lagens
ikraftträdande.

2. Denna punkt innebär bl. a. att högre rätt efter ikraftträdandet inte kan fastställa en tidigare meddelad dom på internering. Av punkt 6 framgår alt en överinstans inte heller kan fastställa en före ikraftträdandet meddelad dom varigenom det har förordnats att en internerad som undergår vård utom anstalt skall återintas i anstalt.

3. Punkterna 3 och 5 av övergångsbestämmelserna innehåller bestämmelser om hur internering generellt skall omvandlas till fängelse.

För att man skall undvika en ordning enligt vilken en ny påföljd skulle få bestämmas för var och en som vid ikraftträdandet undergår internering har i huvudsaklig överensstämmelse med promemorieförslagel den lösningen valts att aUa internerade, som undergår anslaltsvård vid ikrafllrädandd, skall överföras till vård utom anstalt vid utgången av den senast bestämda minsla tiden. De skall därefter anses villkoriigt frigivna från fängelse med en straffåterstod av sex månader och en prövotid på två år. På motsvarande sätt skall internerade som vid ikraftträdandet vårdas ulom anstalt anses vara villkorligt frigivna från fängelse med en straffåterstod av sex månader och med en prövotid av två år, räknad från den dag de senast överfördes till vård utom anstalt.

Prop. 1980/81:76 62

I enlighet med det anförda föreskrivs i punkten 3 första meningen att den som vid ikraftträdandet undergår internering i anstalt skall vårdas i anstalt till utgången av den minsta tid som senast har bestämts. Som jag återkommer till under punkt 4 kan ny minsta tid i vissa fall bestämmas efter ikraftträdandet.

Vid tillämpning av 34 kap. I § 1 beträffande den som undergår internering kan domstolen f. n. om den dömde vårdas utom anstalt, med stöd av 9 § första stycket samma kapitel besluta att han skall återintas i anstalt. Om ett sådant beslut meddelas eller 34 kap. 1 § 1 tillämpas beträffande den som vårdas i anstalt, skaU normalt minsta fid för fortsatt anstaltsvård bestämmas. Detta kan dock underlåtas om särskilda skäl föreligger. Skäl för en sådan underlåtenhet är vanligen alt det aktuella brottet inle bedöms förskylla ett så långt frihetsberövande som sex månader, vilket är den kortaste tid som kan komma i fråga när ny minsla tid bestäms.

Det torde vara ofrånkomligt alt i övergångsbestämmelserna uppmärksamma det fallet att domstolen kort före ikraftträdandet har förordnat om återintagning i anstalt utan att bestämma ny minsta lid. Brottet har då bedömts som så förhållandevis allvarligt att det föranlett återintagning, och domstolen har räknat med alt den dömde skall undergå åtminstone någon tids frihetsberövande. Det synes inte försvarligt om den nya lagstiftningen får innebära att den dömde i fall som här avses alltid skall friges vid ikraftträdandet. Lämpligen bör i stället fingeras att en kortare minsla lid har bestämts genom domen. Med beaktande av interneringsnämndens praxis i dessa fall kan fiden skäligen sättas till tre månader.

I enlighel härmed har i andra meningen föreskrivits att om någon vid ikraftträdandet undergår internering på grund av dom enligt vilken han har återinlagils i anstalt utan att ny minsta tid har bestämts, det skall anses som om genom domen en minsta lid för fortsatt anslaltsvård har bestämts lill tre månader.

Till skillnad från vad som avsetts i promemorians förslag tar den angivna regeln inte sikte på situationer då 34 kap. 1 § 1 har tillämpats beträffande den som vid tiden för domen undergick anslaltsvård och domstolen därvid har underlåtit att fastställa ny minsta tid. I dessa fall synes nämligen hållpunkter saknas för att anse att domen skall svara mol viss lids frihetsberövande. Detta gäller vare sig den urspmngligen fastställda minsta tiden fortfarande löpte vid tiden för domen eller inle. Brottet kan i båda dessa fall ha varil av så förhållandevis lindrig natur att del skulle ha kunnat föranleda ålalsunderlålelse eller i varje fall inte skulle ha förskylll frihetsberövande påföljd, om påföljdsbeståmningen hade skell utan hänsyn till den pågående interneringen. Någon särskild reglering för fall av den typ som har angetts sist bör därför inte föras in i övergångsbestämmelserna. Som närmare ulvecklas vid punkl 5 innebär delta att den dömde skall överföras till värd utom anstalt vid ikraftträdandet eller, om minsta tiden då inte har gått ut, vid den tidens utgång.

Prop. 1980/81:76 63

Det är givet att de nu angivna konsekvenserna av dl förordnande enligt 34 kap. I § I beträffande den som undergår internering bör beaktas under fiden närmast före ikraftträdandet. I den mån en domstol strax före ikraftträdandet överväger en påföljdsbestämning av nu angivet slag kan del finnas anledning att uppmärksamma möjligheten att i stället med stöd av 34 kap. I § 3 undanröja interneringspåföljden och döma till fängelse för brotten.

Slutligen har i tredje meningen angetts att bestämmelsen i punkl 3 gäller även i fråga om den som har dömts till internering enligt en dom som inle har börjat verkställas vid ikraftträdandet och den som skall återintas i anstalt enligt en sådan dom.

4. Av punkten 3 följer att äldre bestämmelser om internering under en övergångstid måste gälla för interneringsdömda som inte har påböijat verkställigheten av anslallsvården liksom för dömda som avtjänar eller -om de t.ex. har rymt - skall avtjäna internering i anstalt. \ första stycket ges en föreskrift härom. Stycket innebär bl. a. att bestämmelserna i 30 kap. 4§ (anstaltsvården skall försiggå i kriminalvårdsanstali) fortfarande skall gälla de nyssnämnda interneringsdömda. Detsamma gäller 33 kap. 7§ första stycket (tillgodoräknande av häktningstid), 34 kap. II och 13 §§ (samtidig verkställighet av internering och vissa andra påföljder), 34 kap. 18 § (utlämning av interneringsdömd) och 35 kap. 10 § (preskription).

I departementspromemorian har föreslagits en särskild regel med sikte på fall dä den som efter ikraftträdandet undergår internering i anstalt lagfors för ytterligare brott innan han har avtjänat minsta tiden. Förslagel innebär för sådana situationer att domstolen alltid skall med tillämpning av 34 kap. I § 3 undanröja interneringspåföljden och döma lill påföljd av annan art. Det skulle därmed inte bli möjligt för domstolen att i dessa fall förordna att tidigare ådömd internering skall avse också annan brottslighet. Den förordade lösningen har kritiserats under remissbehandlingen. Lösningen innebär enligt vad kriminalvårdsstyrelsen har framhållit all del för vissa internerade kan komma att ställa sig lönande att begå nya brott under anstaltstiden. För att denna konsekvens skall undvikas förordar styrelsen att bestämmelserna i 34 kap. 1 och 9§§ BrB lills vidare får kvarstå oförändrade. Även Sveriges domareförbund har påpekat all den internerade med promemorians lösning kan göra en direkt vinst genom alt vid ny brottslighet erhålla dom på fängelse. Interneringsnämnden anser alt domstol bör ha möjlighet att för bötesbrotl döma lill fortsatt internering med tillämpning av 34 kap. 1 § 1 BrB.

För egen del anser jag den framförda kritiken berättigad. Enligt min mening bör därför någon obligatorisk regel om att domstolen i här avsedda fall skall tillämpa 34 kap. 1 S 3 inte meddelas. Därmed får domstolen även efter ikraftträdandet möjlighel att med stöd av 34 kap. I § 1 förordna att interneringspåföljden skall omfatta ytterligare brott som den internerings-dömde lagfors för innan han avtjänat minsta tiden för anstaltsvården.

Prop. 1980/81:76 64

Domstolen skall då enligt 34 kap. 9 § bestämma minsta fid för den fortsatta anstaltsvården, om inte särskilda skäl talar mot det. F.n. gäller enligt nämnda lagmm att minsta tiden i så fall skall bestämmas till lägst sex månader. Eftersom en föreskrift om en ytterligare anstaltstid av sex månader kan bli alltför ingripande i vissa fall och någon motsvarighet till den f. n. föreliggande möjligheten att överlåta åt interneringsnämnden att fritt ta ställning till anstaltstidens längd, inle lämpligen bör föreskrivas på övergångsfallen, bör i situationen som avses nu gälla att minsta tiden kan bestämmas till lägst en månad. Genom den sålunda föreslagna lösningen torde de olägenheter med promemorieförslagel som har påtalats vid remissbehandlingen bli undanröjda.

F.n. handläggs vissa frågor som rör behandlingen av internerade som vårdas i anstalt av interneringsnämnden. Det gäller framför allt fastställande av lidpunkt för övergäng lill vård ulom anstalt. Till frågan om hur dessa beslut bör fattas inför och efter ikraftträdandet återkommer jag under punkt 5. Men del finns också andra frågor, 1. ex. om förordnande av övervakare enligt 30 kap. 10 § eller prövning enligt 37 kap. 9§ av övervakningsnämnds beslut om förordnande av övervakare, som kan aktualiseras efter ikraftträdandet för det inlerneringsklientd som avses i punkten 3. Ansvarel för att dessa interneringsdömda försätts i en godtagbar frigiv-ningssilualion när de enligt punkten 5 skall överföras till kriminalvård i frihet bör också åvila en central nämnd. I enlighet härmed innebär andra styckei att kriminalvårdsnämnden vid ikraftträdandet skall överta inlerneringsnämndens nu berörda uppgifler såvitt gäller sådana internerade som avses i punkten 3.

5. Enligt promemorieförslagel bör utgångspunkten vara att inlerneringsdömd som vid ikraftträdandet vårdas i anstalt skall överföras lill kriminalvård i frihet så snart minsta tiden löpt ul och all del därefter med avseende på den fortsatta verkställigheten skall anses som om han hade blivit villkorligt frigiven från fängelse med en straffålerslod av sex månader och en prövotid av ett år räknat från dagen då anstaltsvården upphörde. Förslaget har under remissbehandlingen lämnats utan erinran av flertalet instanser men kritiserats av bl.a. folkpartiets ungdomsförbund som anser alt interneringens minsta lid efter avskaffandet bör utgöra slutlid för fängelsepåföljden med möjlighel lill villkorlig frigivning efler två tredjedelar av liden. Intemeringsnämnden har anmärkt att del av förslaget inle framgår vilken myndighet som skall besluta om överförande till kriminalvård i frihet i de fall som avses i punkl 5 lill övergångsbestämmelserna. Övervakningsnämnden i Eskilstuna har föreslagit all man skall la fasta på den längsta av de minsla tider som ingår i den ådömda interneringen och fingera att denna tid utgör två tredjedelar av ett fängelsestraff, från vilket den dömde friges. Straffålerstoden skulle alltså utgöra hälften av den längsta av de minsla tider som ingår i interneringen. Prövotiden borde därvid ulgöra tre år för alla med en straffålerslod på över ell år. För övriga fall anser nämnden all

Prop. 1980/81:76 65

en ettårig prövotid kan vara befogad. Även Sveriges domareförbund är tveksamt till en så kort prövotid som har föreslagits i promemorian. Samma uppfattning har interneringsnämnden, som anser alt om en för alla fall bestämd tid skall anges, denna inte bör undersliga två år. Delta förslag har också förts fram av övervakningsnämnden i Slockholm, iredje avdelningen.

För egen del finner jag del angelägel alt övergångsregleringen blir så enkel och överskådlig som möjligt, samtidigt som det givetvis bör tillses att den inte får konsekvenser som framstår som omotiverade från allmänna synpunkter. 1 överensslämmelse med vad som har anförts i promemorian anserjag det till en början klart att en inlerneringsdömd som vid ikraftträdandet vårdas i anstalt skall överföras till vård utom anstalt vid minsta tidens utgång. Det under remissbehandlingen väckta förslaget all ge möjUghet till viUkorlig frigivning innan minsla liden har avtjänats är enligt min mening inte godtagbart, eftersom domstolens påföljdsbestämning har skell med den utgångspunkten att den dömde skall vara berövad friheten i varje fall till utgången av minsta tiden. Den som vid ikraftträdandet undergår internering i anstalt pä grund av en dom enligl vilken han har återinlagils i anstalt utan att ny minsta tid har beslämts bör överföras lill vård utom anstalt vid utgången av den minsta lid som skall anses gälla enligl andra meningen i punkt 3. Har minsta tiden löpt ut men undergår den interneringsdömde ändå fortsatt anstaltsvård vid utgången av juni 1981, bör han försättas på fri fot omedelbart vid ikraftträdandet. Första stycket första meningen har avfattats i enlighet med det sagda.

Av den föreslagna bestämmelsen framgår sålunda vid vilka tidpunkter de interneringsdömda skall överföras till vård utom anstalt. Frigivningen bör ändå av bl.a. praktiska skäl föregås av ett formligt beslul om överförande till vård utom anstalt. Sådana beslut måsle kunna meddelas redan före ikraftträdandel i de fall då den internerade skall friges i och med all lagen träder i kraft eller under liden närmasl därefter. 1 ett andra siycke till punkten 5 föreskrivs därför all beslut om överförande till vård ulom anstalt i den utsträckning del behövs får meddelas av interneringsnämnden före ikraftträdandet. Det har bedömts som lämpligast all anförtro besluten åt denna nämnd som förfogar över det underlag för besluten som behövs. Efter ikraftträdandel ankommer beslutet på kriminalvårdsnämnden som fömtsätts överta interneringsnämndens arkiv i erforderliga delar. Ett beslut om överförande lill vård utom anstalt måste givetvis ändras, om del påkallas av alt ny minsta lid har bestämts före överförandel.

Att anstaltstiden således skall upphöra vid en bestämd angiven tidpunkt skulle kunna innebära praktiska olägenheter, om gällande beslämmelser om frigivningspermission behålls oförändrade. Enligt 33 § KvaL är det nämligen inte möjligt att bevilja internerad frigivningspermission före utgången av minsta tiden. Med anledning härav kommer jag att föreslå vissa ändringar i den angivna paragrafen. Jag återkommer till frågan vid behandlingen av övergångsbestämmelserna till KvaL. 5 Riksdagen 1980/81. 1 saml Nr 76

Prop. 1980/81:76 66

Vid utgången av minsta liden skall som nämnts den interneringsdömde överföras till kriminalvård i frihet. Enligt andra meningen i första styckei skall han därefter anses vara villkorligt frigiven från fängelse. Innebörden härav är att de bestämmelser som gäller för villkoriigt frigivna i princip blir tillämpliga på honom, l.ex. bestämmelserna i 26 kap. 11 § och följande paragrafer om övervakning, föreskrifter, sanktioner vid misskötsamhet under prövotiden, m. m. Detsamma gäller reglerna i 34 kap. om sammanträffande av brott och förändring av påföljd. Vid en eventuell tillämprting av 34 kap. 3 § andra stycket torde bedömningen få ske med utgångspunkt i den anstaltstid som den dömde faktiskt har undergått samt den straffålerslod som — enligt vad jag strax återkommer till - skall anses gälla för honom. - Det bör uppmärksammas all, om fängelse skall ådömas för nytt brott, 34 kap. 1 § 3 inte kan tillämpas.

Förslaget i promemorian om att den lill internering dömde efter frigivningen skall anses ha en straffålerslod av sex månader bör enligt min mening godias. Ett sådant restslraff har till uppgift främst all utgöra en påtryckning på den dömde att iaktta de skötsamhetsvillkor m. m. som gäller för viUkorligt frigivna. Fördelarna med en enhetlig tid är frän praktisk synpunkt betydande och den angivna lösningen lorde inte kunna vålla några olägenheter vid tillämpningen. Den nu förordade tiden kan visserligen för en del fall synas väl lång, t. ex. när det gäller internerade för vilka enligt andra meningen i punkt 3 den minsta tiden skall anses vara bestämd till tre månader. I en återfallssiluation kan emellertid domstolen la hänsyn härtill genom att avstå från att förverka straffålerstoden eller utnyttja den numera föreliggande möjlighelen att förverka endasl en del av denna. Sker å andra sidan återfall i ett så allvarligl brott att den samlade reaktionen bedöms böra bestå i dt långvarigt frihetsberövande torde den tillämpliga straffskalan ge uirymme härför. I särskilda fall kan dessulom straffskärpningsregeln i 26 kap. 3 § komma att tillämpas.

Däremot instämmer jag i den kritik som vissa remissinstanser framfört mot den föreslagna längden av prövotiden. En prövotid av ett år är visserligen normal i förhållande till reststraffel sex månader men måsle uppfattas som alltför kort när det gäller det nu aktuella klienteld. Tiden bör lämpligen sättas tUl två år. En beslämmelse av denna innebörd har tagils in i tredje meningen. Prövotiden skall löpa från dagen för anslallsvårdens upphörande.

6. 1 denna punkt behandlas den fortsalla verkställigheten av påföljden när det gäller interneringsdömda som vid ikraftträdandet hunnit avtjäna anstaltstiden och överförts till vård ulom anstalt. De skall enligt förslaget anses ha blivit villkorligt frigivna från fängelse med en straffålerslod av sex månader och en prövotid av tvä år. Prövotiden skall räknas från dagen då den interneringsdömde senast överfördes till vård ulom anstalt. Det innebär att prövotiden i vissa fall kan komma att upphöra omedelbart vid ikraftträdandet.

Prop. 1980/81:76 67

Om den interneringsdömde skall återintas i anstalt enligt en dom som inte har böljat verkställas vid ikraftträdandet, blir punkten inte tillämplig. Den fortsatta verkställigheten regleras då i stället av punkterna 3-5. Som har nämnts fömt framgår det emeUertid av avfattningen av punkt 6 att högre rätt inte efter ikraftträdandet kan fastställa en före ikraftträdandet meddelad dom, varigenom har förordnats att en internerad som vårdas utom anstalt skaU återintas i anstalt.

7. Punkten har kommenterats i anslutning till straffskärpningsregeln i 26 kap. 3§. Här skall endast anmärkas alt internering oavsett om minsta lid för anstaltsvård varit kortare, generellt jämställs med fängelse i lägsl två år och sålunda alltid kan grunda straffskärpning vid återfall i brott.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.

26 §

I paragrafen, som är ny, föreskrivs att om den dömde har varit intagen för verkställighet av ett fängelsestraff före den dag från vilken strafftiden enligt 19 § skali beräknas, kriminalvårdsstyrelsen får förordna att den tid under vilken han sålunda har varit berövad friheten skall inräknas i verkslällighelstiden.

Paragrafen tar sikte på fall då verkställighet av ett fängelsestraff av misstag har påbörjats innan fömtsättningarna härför enligl lagen om beräkning av strafftid har varit för handen. Den dömde har exempelvis inställt sig vid en kriminalvårdsanstalt för att avtjäna ett fängelsestraff innan tiden för överklagande av domen har gått till ända och man har från anstaltens sida av förbiseende underlåtit att omedelbart ta upp frågan om nöjdförklaring. Ett annat praktiskt fall är att den dömde har inställt sig för verkslällighet efter vadetidens utgång utan att känna till att domen för hans räkning har överklagats av den offenllige försvararen. Att domen har vunnii laga kraft skall naturligtvis i ett sådant fall kontrolleras från anstaltens sida, men särskilt i samband med helger kan svårighet föreligga att tillräckligt snabbt få besked. Det har då kunnat inträffa att verkställigheten har fortgått någon dag innan det rätta förhållandet har uppdagats.

I falt av denna och liknande typ medger lagen om beräkning av strafftid inte f. n. att den eller de dagar varunder den dömde har varit intagen i anstalt innan verkställigheten lagligen har kunnat påbörjas räknas som verkställighetstid. 1 stället tillämpas den ordningen att man från kriminalvårdens sida ansöker om nåd (s. k. teknisk nåd) för den dömde eller biträder honom med att själva avfatta en nådeansökan varvid hemställs att den anstaltstid som det i det särskilda fallet är fråga om räknas som tid vamnder straffverkställighet har skett. Regeringen beslutar regelmässigt om nåd i enlighet härmed sedan enligt 2 § lagen (1974: 579) om handläggningen av nådeärenden yttrande har inhämtats från högsta domstolen.

Prop. 1980/81:76 68

Även kriminalvårdsstyrelsens yllrande inhämtas enligt praxis i fall där styrelsen inte själv har gjort ansökan.

Del har visat sig vara förenat med praktiska ölägenheter alt de ärenden som det här gäller måste behandlas av regeringen, högsta domstolen och kriminalvårdsstyrelsen, trols att själva sakfrågan i regel framstår som självklar och det ofta är angeläget att avgörandet sker mycket snabbt. I samband med att andra ändringar görs i lagen om beräkning av strafftid får del därför anses lämpligl att ge kriminalvårdsstyrelsen en befogenhet att förordna om att den aktuella anstaltstiden skall räknas in i verkställighets-tiden. Styrelsen kan sedan i förekommande fall med stöd av 20 § ändra den strafflidsresolulion som har utfärdals i ärendet. Under ärendets beredning har samråd skett med kriminalvårdsstyrelsen.

Det bör understrykas att den nya regeln självfallet inte befriar styres-

i'y männen vid anstalterna från skyldigheten all iaktta största möjliga noggrannhet när domar skall befordras till verkställighet.

Övergångsbestämmelserna

I övergångsbestämmelserna har lagits in en föreskrift om att äldre bestämmelser fortfarande skall gälla i fräga om den som efter ikraftträdandet undergår eller skall undergå internering i anstalt. Den som före lagens ikraftträdande har dömts till internering har sålunda möjUghet att i förekommande fall avge nöjdförklaring även efter ikraftträdandel (3 §).

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

Övergångsbestämmelserna

I fråga om internerad som efler ikraftträdandet undergår värd i anstalt bör äldre bestämmelser i princip fortfarande tillämpas. En föreskrift om detta har tagits in i punkl 1 av övergångsbestämmelserna.

Som redovisats under 4.1 innebär gällande ordning att frigivningspermission inte kan beviljas internerad före utgången av minsta tiden (33 § andra stycket KvaL). Eftersom övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i BrB innebär att de internerade vid denna tids utgång skall överföras till vård ulom anstalt bör lämpligen i överensstämmelse med promemorieförslaget en möjlighet öppnas att bevilja frigivningspermission redan före minsta tidens ulgång för alt övergången till frivård skall kunna förberedas. I enlighet härmed föreskrivs i punkl 2 att den som undergår internering i anstalt ulan hinder av 33 § andra stycket får beviljas frigivningspermission två månader före den dag då han skall föras över till vård utom anstalt. Vidare föreskrivs att sådan frigivningspermission får beviljas före ikraftträdandet, dock tidigast med verkan fr.o.m. den 1 maj 1981, dvs. två månader innan lagen träder i kraft.

I punkl 3 föreskrivs att fråga som enligt äldre bestämmelser skulle ha

Prop. 1980/81:76 72

Innehållsförteckning

1 Inledning ......................................................

2 Äldre bestämmelser om internering ......................

3 Gällande bestämmelser om internering ................

4 Utländsk lagstiftning ...,....................................

4:1 Danmark .................................................

4.2 Finland .....................................................

4.3 Norge .....................................................

5 Statistiska uppgifter.................................. ....

6 Närmare om de internerades brottslighet, hälsotiUstånd och sociala förhållanden samt behandlingen av dem....................................................................

6.1 Brottslighet ..............................................

6.2 Hälsotillstånd och sociala förhåUanden ..........

6.3 Anstaltsplacering, behandling och frigivning.......

7 GäUande bestämmelser om viUkorlig frigivning av fängelsedömda, m.m

8 Internering jämfört med fängelse ......................

8.1 Fömtiättningama för internering resp. fängelse...

8.2 De faktiska anstaltstidema .................... ____

8.3 Övervakningstider .....................................

8.4 Återfall i brott ............................................

9 Internering jämfört med sluten psykiatrisk vård ....

10 Allmänt om nuvarande förhåUanden ...................

11 Krifiken mot tidsobestämda påföljder .................

11.1......................................................... Strafferettslig utilregnelighet og strafferettslige saerreak-
sjoner (NOU 1974:17) ...............................

11.2.............................................................. INytt straffsystem (Brå-rapport 1977:7)

11.3.............................................................. Om kriminalpolitikken (St meld nr 104, 1977-78)

12 AktueUa utredningsförslag

12.1 Psykiskt störda lagöverträdare (SOU 1977:23)

12.2 Nytt straffsystem (Brå-rapport 1977:7)...........

12.3 TiUsynsdom (SOU 1977:83) .......................

12.4 ViUkorlig frigivning (A 1978:6) .......................

13 Överväganden och förslag

13.1.............................................................. Bör intemeringspåiföljden avskaffas?

13.1.1 Inledning .........................................

13.1.2 Behandlingstanken ............................

13.1.3 Inkapacitering....................................

13.2.............................................................. Straffmätnings- och frigivningsbestämmelser

13.2.1 Inledning .........................................

13.2.2 Straffskaloma ....................................

13.2.3 Villkorlig frigivning ..............................

13.2.4 En aUmän straffskärpningsregel ...........

13.2.4.1 Inledning ...............................

13.2.4.2 Regelns utformning .................

13.3.............................................................. Övergångsbestämmelser

14 Upprättade lagförslag ......................................

15 Specialmotivering'.............................................

' Avsnittet har uteslufits här.

Prop. 1980/81:76 74

1 Inledning

Under senare år har en aUt starkare kritik vuxit fram mot bmket av lidsobeslämda frihetsberövande påföljder för brott. Kritiken har främst gällt ungdomsfängelse och internering, men invändningar har även riktats mot den jämförelsevis korta men tidsobstämda anstaltsbehandling som kan ingå i skyddstiUsyn. Bakom krifiken ligger en alltmer utbredd uppfattning att de tidsobestämda påföljderna är förenade med allvarliga olägenheter som är ägnade att snarare försvåra än främja de kriminalpolitiska målsättningarna. Under intrycket av kritiken har kriminalvårdsmyndighetema i praktiken minskat det fidsobestämda momentet i påföljderna ungdomsfängelse och internering och därmed i viss mån suddat ut gränsema meUan dessa påföljder ocb fängelsepåföljden. 1973 års kriminalvårdsreform har ytterligare suddat ut de nyssnämnda gränsema. Ungdomsfångelseelever och internerade avtjänar fr. o. m. den 1 juli 1974 sina straff på kriminalvårdens anstalter tiUsammans med fängelsedömda och personer som ådömts skyddstiUsyn med anstaltsbehandling. Men närmandet fill fängelsepåföljden har inte undanröjt den krifik som riktats mot ungdomsfängelse och internering från principieUa utgångspunkter. Tidsobestämda påföljder utgör menar man ett hot mot den dömdes rättssäkerhet. Samtidigt har de ökade likheterna med fängelse väckt frågan om det från behandlingssynpunkt eller av andra skäl är motiverat med så många olika frihetsberövande kriminalvårdspåföljder.

Den debatt som sålunda förekommit beträffande de tidsobestämda kri-minalvårdspåföljdema har mänga likheter med den diskussion som förts om fåföljdema i 31 kap. brottsbalken (BrB) om överlämnande till särskild vård och speciellt då överlämnande till sluten psykiatrisk vård.

1971 års utredning om behandling av psykiskt avvikande framlade i maj 1977 ett betänkande (SOU 1977:23) Psykiskt störda lagöverträdare. I betänkandet föreslås att användningen av påföljden sluten psykiatrisk vård begränsas. Ärendet bereds nu inom justitiedepartementet.

Ungdomsfångelseutredningen föreslår i ett i januari 1978 avlämnat betänkande (SOU 1977:83) Tillsynsdom alt påföljden ungdomsfängelse avskaffas. I stället föreslås ett differentierat påföljdssystém av i första hand icke frihetsberövande åtgärder för de unga lagöverträdarna. En proposition i ämnet har i dagama avlämnats till riksdagen.

Brottsförebyggande rådets kriminalpolitiska arbetsgmpp förordar i en rapport (1977:7) Nytt straffsystem, som utkom i november 1977, att interneringspåföljden helt avskaffas.

I 1978 års budgetproposition (prop. 1977/78:100 bil 5 s. 6) uttalas att tiden nu är mogen att ta upp inlerneringspåföljden till granskning.

Riksdagen har i december 1978 med anledning av uppgifter från justitiedepartementet alt frågan om avskaffande av intemeringspåföljden är under

Prop. 1980/81:76 75

övervägande hemställt om förslag till riksdagen i ämnet redan första halvåret 1979 (JuU 1978/79:9, rskr 1978/79:53).

2 Äldre bestämmelser om internering

Det är framför allt två mofiv som brukcU" anföras till förmån för internering och tidsobestämda påföljder över huvud taget. Det ena bygger på behandlingstanken. Genom vård och behandling skall lagöverträdaren påverkas fiU ett laglydigt liv och behandlingen bör pågå tiUs detta syfte har uppnåtts. Det andra motivet utgår från samhällets behov av skydd mot farliga personer. Lagöverträdaren skall genom inspämiing förhindras att begå brott så länge han kan anses farlig för allmänheten. Han skall med andra ord oskadliggöras (inkapaciteras). I argumenteringen för påföljder av detta slag har betoningen av den ena eller andra aspekten växlat från fid tiU annan.

De första bestämmelserna i vårt land om tidsobestämda påföljder för vuxna lagöverträdare lillkom år 1927 genom lagen om förvaring av förminskat lillräkneliga förbrytare och lagen om internering av återfallsförbrytare. Till grund för lagstiftningen låg ett betänkande om internering av farliga återfallsförbrytare (SOU 1923:36). I sin kritik av de tidigare bestämmelserna anförde de sakkunniga bl. a. att fängelsestraffet beträffande kroniska förbrytare knappast hade fyllt någon annan funktion än den allmänpreventiva. Det oskadliggörande av brottslingen som borde ingå som dt viktigt moment i frihetsstraffet var otillräckligt, när del inte var fråga om livstidsstraff eller eljest utpräglat långvariga straff. Att tillgripa dessa sankfioner i varje fall då fara för fortsall brotlslighel förelåg stötte emellertid enligt de sakkunniga på betänkligheter, med hänsyn till att intresset av ordningens upprätthällande stod mot individernas personliga intressen. Reaktionen mot individen måste stå i en viss proportion till den grad av farlighet som denne ådagalagt. Samhällel var därvid emellertid inle hänvisat till alt beakta bara den farlighet han ådagalagt genom det aktuella brottet.

De sakkunniga skilde mellan "normala" kroniska brottslingar och "halvabnorma" sådana. Enligt den dåvarande bestämmelsen i 5 kap. 6 § strafflagen (SL) kunde den som visserligen inte var strafflös jämlikt 5 kap 5 § SL, dvs. "avvita" eller berövad "förståndets bruk", erhålla strafflindring. Så skedde också i praxis. Särskilt från psykiaterhåll framträdde emellertid så småningom en reaktion mol denna praxis. Man pekade därvid på del olämpliga i att personer, vilkas psykiska defekter ur samhällsskyddets synpunkl påkallade en längre frihdsförlust, fick kortare straffan tillräkneliga förbrytare. Vidare framhölls alt dessa personer många gånger var både slraffoemottagliga och strafrmtoleranta. I förarbetena till 1927 års lagar anförde departementschefen att behovet av särskilda internerings-

Prop. 1980/81:76 76

beslämmelser var mesl tvingande i fråga om de förminskat tillräkneliga, men alt dd bland de kroniska förbrytarna fanns även sådana, vilkas tillräknelighet inte var nedsatt i SL;s mening. För all ett allsidigt skydd mol den kroniska brottsligheten skulle kunna vinnas, borde därför särskilda skyddsåtgärder anordnas även för sådana återfallsbroltslingar.

Såväl förvarings- som interneringspåföljden skulle enligt 1927 års lagar efter förordnande av domstol träda i stället för ett av domstolen utdömt tidsbestämt straff. Såsom allmän fömtsättning för förvaring föreskrevs att lagöverträdaren skulle vid brottets begående och fortfarande vid domen vara av sädan sinnesbeskaffenhet som sades i 5 kap. 6 § SL. Som ytterligre förutsättningar för ådömande av förvaring första gången angavs alt den tiUtalade dels skulle vara på gmnd av sin sinnesbeskaffenhet endast i ringa mån straffmottaglig, dels med hänsyn till brottets beskaffenhet och sin vandel och sinnesbeskaffenhet vara att anse som vådlig för annans säkerhet till person eller egendom och dels fäll en dom lill frihetsstraff i minst två år eller till nytt frihetsstraff, om han tidigare avtjänat sådant.

För internering fordrades att lagöverträdaren gjort sig skyldig till återfall i brott. Internering första gången fick ådömas om han dömts till straffarbete fyra gånger, eller undergått straffarbete i sammanlagt minst tio år, och han medan han undergått straffarbete, eller inom fem år från del han senast var intagen på straffanstalt på nytt begått brott för vUket han dömts tiU straffarbete minst två år. Som ytterligare förutsättning för internering föreskrevs att gärningsmannen på grund av sin sinnesbeskaffenhet och övriga i målet upplysta förhåUanden måste antagas inte låta sig rätta genom straff och vara att anse som vådlig för annans säkerhet till person eller egendom. Interneringslagen fick inte tiUämpas på den som enligt 5 kap. 6 § SL var förminskat tUIräknelig.

Förvaring verkställdes i vårdanstalt och internering i interneringsanstalt. Förordnande om anstaltsintagning måste tillstyrkas av en särskild nämnd. Denna skulle även besluta om utskrivning, såväl slufiig som provutskrivning, dvs. utskrivning under tillsyn. Utskrivning från vårdanstalt fick inle ske så länge vederbörande på gmnd av sin sinnesbeskaffenhet ansågs vara vådlig för annans säkerhet till person eller egendom. Utskrivning fick inte heller ske förrän verkställigheten pågått i minst två år, eller, om den utmätta strafftiden var längre, förrän denna gått till ända. Tillsynstiden skulle uppgå lill minst tre år. Provutskrivning av internerad fick ske efter första domen fill internering sedan interneringen pågått i minsl tio år eller, om särskilda skäl förelåg, minst fem år, dock inte i något fall tidigare än två år utöver den ådömda strafffiden. Om den internerade inte fortfarande var uppenbart vådlig, skulle han friges senast efter 20 år. Tillsynstiden uppgick till minst lio år. Såväl vid förvaring som internering skedde i regel återintagning vid nya brott. Återintagning kunde också ske vid underlåtenhet att följa givna föreskrifter eller om vederbörande ansågs vådlig för annans säkerhet till person eller egendom.

Prop. 1980/81:76 77

Lagarna om förvaring och internering reviderades och sammanfördes år 1937 till lagen om förvaring och intemering i säkerhetsanstalt, vilken trädde i kraft år 1946. Samtidigt ändrades lillräknelighetsbestämmelserna i 5 kap. 5 och 6 §§ SL. Enligt 5 kap. 5 § SL i dess nya lydelse skulle som straffrihetsgrund kunna åberopas sinnessjukdom, sinnesslöhd och annan psykisk abnormitet av så djupgående nalur att den kunde anses jämställd med sinnessjukdom. Jämlikt 5 kap. 6 § SL kunde straffet nedsättas, om den brottsUga gärningen begåtts under inflytande av annan själslig abnormitet än som angavs i 5 kap. 5 § SL. Genom en ny paragraf, 5 kap. 6 a § SL, infördes en bestämmelse om att förvaring i säkerhdsanstall i vissa fall kunde användas i stället för straff, om den som begått brott fill sin sinnesbeskaffenhet avvek från det normala.

Enligt den nya lagen utmättes alltså inga straff vid förordnande om en internering eller förvaring, utan påföljden ådömdes direki i stäUel för straff. Som en förutsättning för ådömande av förvaring föreskrevs att den dömde vid brottet och alltjämt skulle vara av sinnesbeskaffenhet som avvek från det normala, ehuru han inte var slrafflös enligt 5 kap. 5 § SL. Vidare skulle på brottet kunna följa straffarbete eller, i fråga om sedlighetsbrott, straffarbete eller fängelse. Kriteriema om straffoemollaglighd och vådlighet bibehölls i stort sett oförändrade. Internering kunde ådömas under fömtsättning att den brottslige tidigare dömts till straffarbete eller förvaring minst två gånger eller om han undergått straffarbete eller förvaring i minst fyra år. Ytterligare fömtsättes att gärningsmannen därefter, medan han undergått straffarbete eller inom fem år från frigivandel från sådant straff eller inom tio år från utskrivning från intemering eller förvaring begått brott på vilket kunde följa straffarbete. Dessutom krävdes att den brottslige måste antagas inte komma att låta sig rätta genom straff samt att han var vådlig för annans säkerhet till person eller egendom. Till internering fick inte dömas den som kunde dömas till förvaring och inte heller den som förskyllde livstids straffarbete.

Såsom en nyhet i lagen infördes bestämmelser om minsta fid. Sålunda skulle domstolen i dom till förvaring eller internering bestämma en minsta fid före vars utgång den dömde inte fick utskrivas från anstalten. Minsta tiden angavs i lagen skola bestämmas till vid förvaring lägst ett och högst tolv år samt vid intemering lägst fem och högst femton år. Någon längsta tid fanns inte föreskriven, utom för dd fall alt förvaring ådömts med en minsta fid av ett år. Utskrivning skulle då i regel ske inom fyra år. Utskrivningen var antingen slufiig eller villkorlig och fick i regel inte ske så länge den intagne kunde anses vådlig för annans säkerhet till person eller egenom. TiUsynen över den som var provutskriven skulle fortgå i minst tre år. Återintagning kunde ske under samma förutsättningar som enligt tidigare lagar.

Liksom tidigare måste förordnande om förvaring eller intemering ha fillstyrkts av en särskild nämnd, intemeringsnämnden, som också hade att

Prop. 1980/81:76 78

besluta om utskrivning och återintagning. Vid återintagning på grund av ny brotlslighel skulle ny minsla lid besiämmas. — År 1947 ändrades beslämmdsen om interneringsnämndens funktion så alt domstolen inte längre var bunden av interneringsnämndens yttrande.

En annan nyhet i lagen var en bestämmelse - den s. k. Lex Nordlund, uppkallad efler en person som år 1900 efler frigivning från straff tämligen omgående gjort sig skyldig lill massmord - av innebörd alt personer som undergick frihetsstraff skulle kunna ställas inför domstol före frigivandet och därvid dömas till förvaring. En förutsättning för della var att vederbörandes sinnesbeskaffenhet avvek från det normala och att det på grund därav och med hänsyn till omständigheterna i övrigt måste antagas att han efter frigivningen skulle bli vådlig för annans person eller egendom. Lex Nordlund kom aldrig alt lillämpas.

Av förarbetena till 1937 års lagsliflning framgår att man övervägt all sammanföra förvaring och internering lill en påföljd. Det ansågs dock att det fanns behov av ett samhällsskydd som var än mera effektivt än förvaring mot de grövsta och farligaste brottslingarna, varvid man syftade på "yrkesförbrytare och s.k. gangsters, vilka i vissa länder blivit ganska talrika och som vid oroliga förhållanden kunde befaras vinna fotfäste även i Sverige". De båda olika påföljderna verkställdes emellertid fr.o.m. år 1940 i samma anstalter, kallade säkerhdsanslalter.

De nuvarande bestämmelserna om intemering tillkom i samband med BrB. Till grund för bestämmelsema låg dels ett betänkande (SOU 1953; 32) av säkerhetsanstaltsutredningen med förslag till vårdorganisation för förvarade och internerade, till vilken fogats en promemoria av strafflagbered-ningen om internering, och dels strafflagberedningens slutbetänkande (SOU 1956: 55) med förslag till skyddslag.

1 BrB slogs påföljderna internering och förvaring ihop till ett institut, internering. Sammanslagningen motiverades huvudsakligen med all det, med den utformning rekvisiten hade, var svårt att påvisa någon klar skillnad mellan de klientelgrupper för vilka de dittills skilda reaktionsformerna var avsedda. Vidare hade intemeringspåföljden i realiteten inte tillämpats sedan år 1948. De nuvarande interneringsbestämmelsema motsvarar närmast de tidigare förvaringsbestämmdserna. I systematiskt hänseende är det emellertid en klar skillnad så till vida alt de nya bestämmelserna tagits in i BrB och att intemering uttryckligen betecknas som en brottspåföljd bland andra. Genom BrB;s införande skedde också den förändringen alt möjligheterna att meddela slraffriförklaring avskaffades och ersattes med regler om påföljder för psykiskt avvikande, bland dem över-, lämnande till sluten psykiatrisk vård. Denna påföljd kan ådömas den som begått brott under inflytande av sinnessjukdom, sinnesslöhd eller med sinnessjukdom jämställd psykisk abnormitet. Någon skillnad i förhållande till tidigare praxis vid gränsdragningen mellan omhändertagande inom den psykiatriska vården och intemering (förvaring) var emellertid knappast avsedd.

Prop. 1980/81:76 79

Tillämpningen av de angivna beslämmelserna har växlat genom åren. Den ursprungliga inlerneringspåföljden fick aldrig någon större användning. Endast i några få fall om året dömdes första gången lill denna påföjd och antalet nyintagna under åren 1928-1947 uppgick till sammanlagl 74. Efter är 1947 tillämpades inte längre internering, utom för brottslingar som tidigare dömls till sådan påföljd. Den genomsnittliga anstaltsbeläggningen av internerade uppgick under millen av 1930-talet till omkring 40, år 1940 lill 30 och hade årl952 sjunkit fill 4.

Även förvaringspåföljden användes i början med viss försiktighet. Under 1930-talel dömdes till förvaring första gången i omkring 20-30 fall årligen. Under 1940-lalel ökade emellertid antalet förvaringsdomar kraftigt. Under åren 1940-45 uppgick de lill 30-50 om året och ökade efter ikraftträdandetår 1946 av 1937 års lag ytterligare till omkring 100 per år. År 1964 nyintogs 131 förvaringsdömda. Ökningen sammanhängde bl.a. med tillämpningen av de nya lillräkndighetsbeslämmelsema, som medförde all många s. k. psykopater, som tidigre straffriförklarats, i stället dömdes lill förvaring. Antalet ålerintagna för förvaring på grund av dom uppgick till omkring ell I O-tal i början av 1940-talel, men ökade kraftigt lill omkring 100 åriigen i början av 1950-talet, och 200 under början av 1960-talel. Återintagning på grund av annan misskötsamhet än nya brott förekom årligen omkring år 1940 i knappt dl 10-tal fall, omkring år 1950 i ell 30-tal fall och under 1960-talets början i 100-150 fall. Genomsnitlsbeläggningen pä anstalterna var ca 100 år 1940, 350 år 1950, 600 år 1960 och 700 år 1964.

Under förvaringsinstitutets första år var utskrivningspraxis mycket restriktiv. 1 de flesta fall överskreds den tvååriga minimitiden med flera år. Eftersom redan tvåårsliden många gånger översteg det utmätta straffet, kom förvaringstiden ofta alt bli anmärkningsvärt lång i förhållande till det eller de brott som föranlett förvaringsdomen. Efler ikraftträdandet av 1937 års lag utvecklades praxis så att utskrivning på prov i regel skedde vid utgången av minsla tiden. Genom sänkningen av minimitiden lill ett år kom förvaringstiderna i sin helhel all i genomsnitt kraftigt minska. Under åren 1961-64 uppgick minsta tiden för omkring hälften av de till förvaring dömda lill ett år. Endast 10-20% hade minimitider som översteg två år.

3 Gällande bestämmelser om internering

De grundläggande bestämmelsema om internering återfinns i 30 kap. BrB. Internering får ådömas under fömtsättning dels alt på brottet eller någol av flera begångna brott kan följa fängelse i två år eller mera, dels all ett långvarigt tidsobestämt frihetsberövande finnes påkaUat för att förebygga fortsatt allvarlig brottslighet med hänsyn till gärningsmannens brottslighet, sinnesbeskaffenhet, vandel och levnadsomständigheter i övrigt. Före dom till intemering skall rätten enligt 38 kap. 7 § BrB inhämta

Prop. 1980/81:76 80

yttrande från intemeringsnämnden, om det inte av särskild anledning finnes obehövligt. Intemeringsnämnden består av en domare, eller f.d. domare, som ordförande en psykiater och ytterligare tre personer, vilka samtliga utses av regeringen. Vidare krävs för dom till intemering att den misstänkte undergått läkamndersökning enligt 7 § lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål, s. k. "liten sinnesundersökning".

Behandlingen av internerad skall äga mm i och utom anstalt, med början i anstah. Vid ådömande av intemering skall rätten med hänsynstagande till brottets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt betämma en minsta tid för omhändertagande i anstalt, lägst ett och högst tolv år. Efter utgången av minsta tiden skaU behandlingen fortsätta utom anstalt så snart vård i anstalt inte längre finnes påkallad för att avhålla den dömde från fortsatt brottslighet. Beslut om övergång till vård utom anstalt meddelas av interneringsnämnden, men aktualiseras först hos den övervakningsnämnd till vars verksamhetsområde den aktueUa anstalten hör. Övervakningsnämnden skall före utgången av minsta tiden och därefter minst var sjätte månad pröva frågan om övergång till vård utom anstalt samt, om man finner att den dömde bör överföras till sådan vård, med eget yttrande hänskjuta frågan till inlerneringsnämndens prövning.

Någon absolut maximitid för anstaltsvården finns inte stadgad. En viss restriktivitet har emellertid eftersträvats genom en bestämmelse som anger att vård i anstalt inte får pågå under längre tid än tre år utöver minsta tiden eller, om minsta tiden är tre år eller mer, sammanlagt fem år utan medgivande av domstol. Sådant medgivande skall lämnas, om det finnes påkallat för att förebygga fortsall allvarlig brottslighet och skall avse förlängning med tre år. Anslallsliden kan genom nytt domstolsbeslut förlängas ytterligare med tre år i taget. Talan om förlängning skall föras av riksåklagaren efter framställning av interneringsnämnden. De angivna tiderna avser sammanlagda anstallsvistdsen. Perioder då den dömde vårdats utom anstalt inräknas således inte.

Under vården utom anstalt skall den dömde stå under övervakning och är beträffande sin livsföring underkastad samma regler som gäller för den som är villkoriigt frigiven från fängelsestraff. Han skall sålunda iaktta skötsamhel i olika hänseenden och kan ges särskilda föreskrifter om bostad, arbete, vård etc. Återintagning i anstalt kan ifrågakomma - förutom på grund av ny brottslighet - om den dömde av "tredska" underlåfit att iaktta vad som åligger honom eller om det på grund av hans uppförande eller eljest finnes påkallat för att förebygga ny brottslighet (30 kap. 12 § första stycket BrB). Beslut om återintagning i sådant fall fattas av intemeringsnämnden. Så snart anstaltsvård inte längre är erforderlig skall den återinlagne på nytt överföras till vård utom anstalt (30 kap. 12 § andra stycket BrB). Om den dömde begår nytt brott, kan domstolen med stöd av bestämmelsema i 34 kap. BrB förordna att den tidigare ådömda interneringen skall avse även det nya brottet och, om han vårdas utom anstalt, besluta

Prop. 1980/81:76 81

om återintagning. Rätten skall då, om ej särskilda skäl talar emot det, bestämma ny minsta fid för anstaltsvården, lägst 6 månader. Det sagda gäller i tillämpliga delar även när nytt brott begåtts av den som vårdas i anstalt. Om rätten förordnar om återintagning utan att bestämma ny minsta tid beslutar intemeringsnämnden hur länge vården i anstalt skall pågå.

I vissa fall då den som undergår inlerneringspåföljd i eller utom anstalt begår nylt brott ges ålalsunderlålelse. Enligt 20 kap. 7 § första stycket 2 rättegångsbalken (RB) kan nämligen åklagare besluta att inte åtala för brott, om brottet förövats innan den misstänkte dömts för annat brott eller helt avtjänat påföljd för sådant brott, och det är uppenbart, att brottet i jämförelse med det andra brottet med hänsyn till påföljden är utan nämnvärd betydelse. 1 regel skulle i sådant fall ett åtal uppenbarligen leda till att domstol förordnade om att ådömd intemering skall avse även det nya brottet, eventuellt i förening med föreskrift om återintagning i anstalt. Även det förhållandet att intemeringsnämnden kan beslula om återintagning, kan ibland leda till att ätal framstår som onödigt. Enligl 4 § kungörelsen (1964: 740) med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål skall åklagaren, om det inte anses obehövligt, inhämta yttrande från interneringsnämnden innan han fattar beslut i åtalsfrågan beträffande brott som begåtts före dom på internering eller efter domen men före påföljdens upphörande.

Beslut om upphörande av interneringen skall meddelas när övervakning av den som vårdas utom anstalt inte längre erfordras. Det krävs dock särskilda skäl för att,intemeringspåföljden skall upphöra tidigare än tre år efter det att den dömde senast överfördes till vård ulom anstalt. Om övervakningen fortgått under en sammanhängande tid av fem år, skall den obligatoriskt upphöra. Fråga om interneringens upphörande prövas av interneringsnämnden. Sådan fråga skall nämnden alltid ta upp till prövning när den dömde stått under övervakning under en sammanhängande lid av tre år.

Bestämmelser om verkställighet av internering i anstalt finns i lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt (KvaL). Sedan den 1 juli 1974 finns inte längre några specialanstalter för inlemerade. Fö[ reglema om internerades behandling i och utom anstalt redogörs i avsnitt 6.3.

4 Utländsk lagstiftning

1 de flesta länders strafflagsliftning finns någon form av tidsobestämd påföljd till skydd mot återfallsbroltslingar och lagöverträdare som är psykiskt avvikande. Utformningen av dessa påföljder är ganska varierande. Delsamma kan sägas om bestämmelsema om vilken typ eller grad av återfallsbroltslighd som skall kunna medföra tidsobestämda påföljder. Även definitionema av psykiska tillstånd som kan föranleda straffrätlslig särbehandling varierar avsevärt. Man kan i de europeiska rättssystemen 6 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 76

Prop. 1980/81:76 82

skönja två motsatta utvecklingslinjer. Å ena sidan har man i vissa länder — t.ex. Tyskland och Österrike - infört nya tidsobestämda påföljder. 1 andra länder, framförallt de nordiska, kan man däremol märka en klar strävan att upphäva eller i vart fall begränsa användningen av sådana påföljder. En närmare redogörelse för den europeiska lagstiftning, särskilt såvitt avser påföljder för psykiskt avvikande, återfinns i betänkandet (SOU 1977:23) Psykiskt avvikande lagöverträdare (bilaga 1). Följande redogörelse begränsas till förhållandena i de nordiska ländema och til! sådana påföljder som verkställs inom kriminalvården.

4.1 Danmark

Fram till år 1974 hade man i Danmark två särskilda påföljder för farliga återfallsförbrytare, särförvaring och säkerhetsförvaring. Särförvaring (tidigare kallat psykopatförvaring) var avsett för personer som på grund av psykisk abnormitet bedömdes som slraffoemottagliga utan alt vara så psykiskt avvikande att de kunde betecknas som otillräkneliga, medan säkerhetsförvaring var avsett för psykiskt normala återfallsbroltslingar. Särförvaring utdömdes ganska flitigt under 1940- och'50-talen, men under 1960- och 1970-talen minskades användningen av påföljden avsevärt. År 1970 dömdes sålunda endast 35 personer till särförvaring. Säkerhetsförvaring användes endast i ett fåtal fall om årel. Särförvaring var en myckel starkt behandlingsorienterad påföljd, och de två anstalter i vilka de verkställdes stod under psykiatrisk ledning. Såväl särförvaring som säkerhetsförvaring avskaffades år 1973. Samtidigt avskaffades också påföljderna ungdomsfängelse och intagning i arbetshus. För återfallsförbrytare infördes en ny tidsobestämd påföljd, kallad förvaring. Denna påföljd har ett mycket snävt användningsområde. För att förvaring skall kunna ådömas måste tre kriterier vara uppfyllda. Den tilltalade skall dds ha gjort sig skyldig till något av vissa i lagen särskilt uppräknade brott - mord, dråp, rån, våldtäkt eller annan allvarlig sedlighdsförbrylelse, frihetsberövande, allvarlig våldsförbrytelse, allvarligl hot eller mordbrand - eller till försök till något av dessa brott. Dels måste det på grund av upplysningar om hans person, särskilt tidigare kriminalitet, kunna antas att han framdeles är farlig för annans liv, lem, hälsa eller frihet. Och dels skall det slutligen vara påkallat alt använda förvaring i stäUel för fängelse till förebyggande av denna fara. Ändring eller upphävande av förvaring beslutas av domstol efter begäran av åklagarmyndigheten, anstaltsledningen eller den dömde. Om begäran avslås kan en ny sådan inle göras förrän efter dt halvår.

Bestämmelserna om förvaring innehåller inga rekvisit rörande gärningsmannens sinnesbeskaffenhet. I det betänkande av straffdovrådet (Be-tasnkning om de strafferetlige ssrforanstaltninger, nr 667/1972) som låg lill grund för lagstiftningen sägs emellertid att det måste antas alt behov av förvaring huvudsakligen finns i fall där faran för allvarlig kriminalitet har sin grund i uttalat personlighdsmässiga avvikelser hos gärningsmannen.

Prop. 1980/81:76 83

Som motivering för sitt ställningstagande anförde straffdovrådet bl. a. följande. 1 flera hänseenden saknar man närmare kunskap om de tidsobestämda påföljdemas positiva och negativa sidor. En viktig fråga i valet mellan en tidsbestämd och en tidsobestämd påföljd är möjlighelen av att genomföra olika former av behandling under straffverkställigheten. Behandling, framförallt då läkarbehandling, kan emellertid genomföras även inom ramen för ett tidsobestämt frihetsberövande, fömtsatt att detla inte är för kortvarigt. Frågan huruvida en tidsobestämd påföljd kan vara motiverad måste bero inte blott på graden av kriminalitelsrisk hos lagöverträdaren utan ännu mera på vilken art av risk det rör sig om. Man måste därför göra vissa värderingar av de olika typer av skada eller annan kränkning som åstadkoms genom straffbara handlingar. För förmögenhetsbrott som begåtts av karaktärsavvikande återfallsbroltslingar har i rättspraxis tidsbestämt straff varit den normala påföljden. Straffskaloma ger också möjlighet till ådömande av tillräckligl långa straff för denna typ av brottslighet. Något behov av tidsobestämd förvaring av förmögenhetsbrottslingar finns därför inte. När det däremot gäller alt förebygga fysisk aggression eller annan kränkning av individens integritet och det rör sig om allvariig fara, kan man inte räkna med att de vanliga straffsalsema medger en tillräcklig eller ändamålsenlig reaktion. Våld, hot eller liknande som i sig själv inte skulle föranleda långvarigt fängelsestraff kan i förbindelse med upplysningarom gärningsmannens övriga förhållanden och karaktärs-mässiga avvikelser indicera en risk för grava eller oberäkneliga aggressionshandlingar. Kriterierna "fara för annans liv, lem, hälsa eller frihet" avser att täcka de former av fara som det kan vara motiverat att förebygga genom ett tidsobestämt straff.

Påföljden förvaring har hittills använts endast i några fä fall om årel.

4.2 Finland

I Finland tillkom i början av 1930-ialel en lag om internering av farliga återfallsförbrytare. Denna har senare vid två tillfällen, år 1953 och år 1971, ändrats i väsentliga hänseenden. Urspmngligen dömdes gärningsmannen försl till ett vanligt frihetsstraff och därefter, sedan han avtjänat större delen av delta, fattades beslut av en särskild fängelsedomslol huruvida han skulle fortsätta anstaltsvistelsen i s.k. tvångsinrättning. Fängdsedomslo-len gjorde sedan en årlig prövning av del fortsatta intemeringsbehovet. Vid lagens tillkomst hade man främst avsett att den skulle tillämpas på vålds-brottslingar. En förutsättning för intemering var att vederbörande skulle vara vådlig för den allmänna eller enskilda säkerheten. Genom lagändringen år 1953 utvidgades interneringskriteriema och antalet internerade steg kraftigt. Utvecklingen gick därhän alt majoriteten av de internerade kom att utgöras av egendomsbrottslingar. Genom lagändringen år 1971 inskränktes lagens fillämpningsområde till att gälla dem som gjort sig skyldiga till upprepade våldsbrott.

Prop. 1980/81:76 84

Internering kan numera ådömas samtidigt med tidsbestämt frihetsstraff om minst två år för mord, dråp, grov misshandel, rån eller våldtäkt, varvid grovt våld använts, mordbrand som förorsakat livsfara, eller annat brott, som ådagalägger grov våldsamhet eller synnerlig farlighet för annans liv eUer hälsa. Vidare krävs att den dömde gjort sig skyldig till liknande brott under den tioårsperiod, som föregått det aktuella brottet. Det skall också framgå av brottet och tillgänglig utredning om gärningsmannen att han uppenbarligen bör anses synnerligen farlig för annans liv eller hälsa. Om den dömde verkligen skall överföras till intemering, avgörs även efter år 1971 av fängelsedomstol. Sedan strafftiden gått ul skall den dömde skrivas ut på prov, om han inte alltjämt anses farlig för annans liv eller hälsa. Om så är fallet skall saken prövas på nylt var sjätte månad. Prövofiden är två år. Lagen tillämpas ytterst sällan och antalet internerade uppgick år 1976 till 4. Av de 252 internerade som fanns vid lagändringen beräknades endast 23 uppfylla den nya lagens interneringskrilerier.

År 1972 tillsattes en straffrättskommitté med uppgift alt planera en reform av hela strafflagstiftningen. Kommittén avgav i mars 1977 ett principbetänkande. I betänkandet las uttryckligen avstånd från behandlingsideologin. I ställd understryks strafflagens allmänpreventiva funktion. 1 fråga om internering uttalar kommittén att straffsystemet skall vara så klart och överskådligt som möjligt och att särpåföljder för t. ex. återfallsförbrytare inte kan rekommenderas. Betänkandet har ännu inte lett fill lagstiftning.

4.3 Norge

Åven i Norge finns en lidsobestämd påiföljd avsedd för särskill farliga lagöverträdare, s. k. sikring. Sikringsinstitutet används för två grupper av lagöverträdare, dels sådana som på gmnd av sinnessjukdom eller sinnesslöhd inte kan straffas, dels sådana som visserligen bedöms som tillräkneliga, men som lider av "bristfälligt utvecklade eller varaktigt försvagade själsförmögenheter". Vidare skall det vara fara för att gärningsmannen på grund av den psykiska avvikelsen åter skall begå brottslig handling. Sikringen har tiU syfte såväl att skydda allmänheten mot denna typ av brottslingar som att tillgodose lagöverträdarens behandlingsbehov. Del förstnämnda syftet är emellertid det primära.

När det gäller s. k. tillräkneliga lagbrytare är systemet dubbdspårigt, dvs. lagöverträdaren döms till sikring jämte ell vanligt straff. Ett förordnande om sikring innebär att domstolen överlåter till åklagarmyndigheten att vidta lämpliga åtgärder. Dessa kan bestå i frihetsberövande såsom intagning på sjukhus, alkoholistanstalt eller, undantagsvis, fängelse. Det kan också innebära att lagöverträdaren förbjuds att uppehålla sig på vissl ställe, StäUs under övervakning etc. Sikring skall pågå så länge den befinns vara påkaUad. I domen fastställs en längsta tid, vanligen fem år. På begä-

Prop. 1980/81:76 85

ran av åklagarmyndigheten kan rätten genom dom föriänga tiden. Om upphörande före utgången av längsta tiden förordnar justitiedepartementet. Begäran om sikringsdom kan också framställas efter det alt den tilltalade blivit dömd till straff, dock senast inom ett år efler straffets avtjänande.

Sikringsinstitutet kan användas belräffande alla lyper av lagbrott. Tidigare var det mycket vanligt att det användes på förmögenhetsbroltslingar, men under senare år har det huvudsakligen kommit till användning vid våldsbrott. F. n. döms omkring fio personer årligen lill sikring. De sikrings-dömda har i regel en massiv kriminell och psykisk belastning.

Sikringsinstitutet är f.n. under omprövning. År 1974 framlade Slraffe-lovrådet en utredning (NOU 1974: 17) Strafferettslig utilregnelighet og strafferdslige saerreaksjoner. 1 betänkandet föreslås att sikringsinstitutet skall avskaffas och ersättas med särskilda reaktioner för tillräkneliga resp. otillräkneliga. Tillräkneliga lagöverträdare bör, enligt straffdovrådet, i största möjliga utsträckning dömas till tidsbestämt frihetsstraff i fall där frihetsstraff anses nödvändigt. För vissa allvarligare i lagen uppräknade våldsbrott föreslås emellertid möjUghet att döma till tidsobestämt straff, förvaring. En förutsättning för ådömande av förvaring är att gärningen -dråp eller annat allvariigt våldsbrott, våldtäkt eller annan allvarlig sedlig-helsförbrytelse, frihetsberövande, rån, mordbrand, sprängning, allvariigt hot eller försök till någon av dessa gärningar - sedd i samband med lagöverträdarens sinnestillstånd och lidigare kriminalitet ger anledning anla att han är särskilt farlig för andras liv, lem, hälsa eller frihet. För andra typer av brott skall förvaring kunna ådömas, om de övriga villkoren är uppfyllda och lagöverträdaren tidigare har begått eller försökt begå våldsbrott av sådant slag som nämns i lagen. 1 domen skall fastställas en längsta tid för förvaringen, högsl 15 år. Rätten kan också bestämma en minsla tid på längst fem år. Minsta tiden skall kunna förlängas på begäran av åklagarmyndigheten. Om minsta tid utsatts, skall frågan om frigivning inte kunna tas upp förrän denna lid utgått. Annars kan en sådan fråga tas upp ett år efter domen. Om frigivning sker före längsta lidens utgång, skall den frigivne vara underkastad viss prövotid.

Professor Chrislie, som särskilt kallals till medlem av straffdovrådet under den ifrågavarande ulredningen, var skiljaktig så till vida att han gick emot majoritetens förslag om införande av särreaktioner. (Se närmare härom avsnitt 11.1).

Straffelovrådets förslag har ännu inle lett till lagstiftning. I en av norska justitiedepartementet i maj 1978 avlämnad principproposition till stortinget (St meld nr 104/1977-78) Om kriminalpolitikken diskuteras (s. 129-140) nuvarande regler om sikring och straffelovrådets förslag. I propositionen anges inga lösningar men man uttalar (s. 136) att det i huvudsak är departementels uppfattning all gällande bestämmelser om sikring ger upphov till åtskiUiga betänkligheter och att straffelovrådets förslag inte undanröjer de

Ådömd första gången

1%5	157
1966	114
1%7	124
1968	110
1969	120
1970	87
1971	66
1972	56
1973	55
1974	34
1975	33
1976	38
1977	31

Ådömd med stöd av	Toti
34 kap. 1 § 1 BrB
467	624
486	600
567	691
631	741
603	723
553	640
578	644
547	602
470	504
446	479
374	412
359	390

Prop. 1980/81:76 87

Tat>eU 2 I Icriminalvårdsanstalt nyintagna internerade åren 1965-1977 fördelade efter i domen utsatt minsta tid för l>eliandling i anstalt

Minsta lid

1965

1966

1967

1968

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977

lår 2 år >2år Summa

77 47 31 155

62 48 14

124

116

119

57 43 38 28 18 25 12 11 11

25 22 9 18 21 10 4 14 12

28 15 5 8 10 2 8 8 7

110 80 52 54 49 37 24 33 30

Nägon statistik över hur länge anstaltsvistelserna faktiskt varar finns inle, men enligt inlerneringsnämndens praxis sker överförande till vård utom anstalt, om vederbörande inte begått nya brott eller på annat sätt har misskött sig, regelmässigt i nära anslutning till minsta tidens utgång (se närmare härom avsnitt 6.3).

Återfall i brott är mycket vanligl hos intemeringsklientelet. Detta illustreras av tabelierna 3 och 4.

Tai>eU 3 ProcentueU andel äterfaU i grövre brott under en 3-årsperiod bland personer som dömts tiU internering för grövre brott åren 1966—1971'

1%6	1967	1%8	1%9	1970	1971
81	79	79	80	79	79
TabeU 4 Antal återfaU under en 5-äresperiod för personer som dömts tUl intemering r6r grövre brott år 1969"
Antalet dömda Därav som återfallit 1 gång 2 ggr			3 el. fl. ggr.	Totala antalet återfallit absoluta tal	personer som procent
603	139	124	256	519	86

' Beträffande definition av "grövre brott", se rättsstatistisk årsbok 1977 s. 233. Siffran avser det faktiska antalet personer som har dömts. I tabell 1 har den som dömts flera gånger under året räknats en gång vid varje lagföring.

Vid läsningen av labellema bör observeras alt i statistiken ingår även personer som dömts fill fortsatt internering med stöd av 34 kap. BrB och alltså redan återfallit i brott en eller flera gånger efler den urspmngliga intemeringsdomen.

Av den officiella statisfiken framgår inte i hur många fall nytt brott föranlett återintagning av internerad som överförts tiU vård utom anstah.

Uppgifler som närmare belyser tillämpningen av 34 kap. 1 § 1 BrB (dvs. förordnande att tidigare ådömd internering skaU avse även nya brott) kan emellertid hämtas ur intemeringsnämndens verksamhetsberättelser, se tabeU 5.

Prop. 1980/81:76

TabeU 5 Intemeringsdomar enUgt 34 kap. 1 § 1 BrB åren 1968-1977

	Anstaltsintagna		Vårdade utom anstalt
	Ny minsta tid		Återintagning med			Ej åter-	Totalt
			ny minsla tid			intagning
	utsatt/ej	utsatt	utsatt/ej	utsatt
1968	129	70		371		44	614
1%9	141	77	275		72	45	610
1970	127	69	241		64	58	559
1971	156	62	210		77	77	582
1972	-	—	-		—	-	-
1973	131	60	219		48	89	547
1974	90	44	168		60	108	470
1975	82	47	173		46	98	446
1976	72	45	137		39	80	373
1977	73	38	123		41	84	359

Av tabeUen framgår att, såvitt gäller anslaltsintagna som dömts för nya brott, ny minsta tid utsatts i 60-70% av fallen. Beträffande dem som vid tiden för det nya broUet vistats utom anstalt har återintagning skett i omkring 80 (66,1 -89,3) % av fallen. Under senare år har antalet återintag-ningar procentuellt minskat. 1 de fall återintagning skett har ny minsla lid genomgående utsatts i omkring 80% av fallen.

Återintagningar med stöd av 30 kap. 12 § BrB kan, som fidigare har nämnts, bero dels på att vederbörande gjort sig skyldig till brott för vilket åtal inte har väckts, dels på andra former av misskötsamhet. Antalet återintagningar med stöd av paragrafen framgår av tabell 6.

TabeU 6 Återintagningar i anstalt med stöd av 30 kap. 12 § BrB åren 1968-1977

	>.«,.---- 0----- g,„
1968	56	1973	3
1%9	54	1974	6
1970	25	1975	2
1971	21	1976	2
1972	10	1977	1

Antalet åtalsunderlålelser är okänt, men av interneringsnämndens verksamhetsberättelser framgår att nämnden tillstyrkt ålalsunderlålelse i omkring 300 fall åriigen under åren 1970-1972. Därefter har antalet minskat och de senaste åren understigit 200. (Siffroma för åren 1976 och 1977 var 124 resp. 130). I ungefär lika många fall åriigen har nämnden tillstyrkt aU åtal sker. Nedgången av antalel yttranden om åtalsunderiåtelser sammanhänger givetvis med minskningen av antalet internerade. Enligt gällande praxis kommer ålalsunderlålelse inte ifråga, om det anses troligt att domstolen vid åtal skuHe bestämma ny minsta tid. (Jfr. tabeU 5, som visar att domar med beslut om återintagning enligt 34 kap. 1 § 1 BrB i stor utsträckning också innehåller föreskrift om ny minsta anstaltslid. Vidare förutsätter åtalsunderiåldse i regel att brottet är erkänt.

I tabell 7 redovisas genomsnittligt antal inlemerade på anstalt resp. inom fri vården.

TabeU 7 GenomsnittUgt antal internerade i

anstalt och inom frivården åren 1968-

1977

1%8 1969 1970 1971

1972 1973 1974 1975 1976

1977

Anstalt Frivård

Totalt

748 758 684 609 687 685 728 730

1435 1443 1412 1339

526 495 378 307 269 750 688 663 609 532

1276 1183 1041 916 801

255 467

722

Av tabell I framgår att antalet intemeringsdomar gått ned från 741 år 1968 till 390 år 1977 eUer med 47%. Nedgången motsvaras väl av siffrorna i tabell 7 för intemeringsklientelets genomsnittliga storlek nämnda år, nämligen 1 435 resp. 722 eller en nedgång med 50%. Förändringen är särskilt påtaglig beträffande anstaltsklientelet där den uppgår till 66%. På frivårds-sidan är nedgången endasl 32%. Förklaringen torde vara att frigivnings-praxis blivit mera liberal och återintagning sker mer restriktivt.

Av intemeringsnämndens verksamhetsberättelser framgår hur många fall årligen interneringspåföljden har upphört genom nämndens beslul, dvs. i regel efter omkring tre års sammanhängande övervakning, och i hur många fall den utgått försl efter längsta tiden, dvs. fem år. Intemering kan vidare undanröjas av domstol enligt 34 kap. 1 § 3 BrB ejler upphöra genom vederbörandes död. Dessa siffror framgår av tabell 8.

TabeU 8 Intemeringspåfödens upphörande åren 1968—1977

	1968	1%9	1970	1971	1972	1973	1974	1975	1976	1977
Genom nämndens beslut	74	86	94	%	104	148	146	101	101	100
Efter längsta liden	6	4	6	8	9	6	6	12	11	6
Genom undanröjande av domstol	9	7	5	7	16	14	6	14	5	5
Antal avlidna klienter	26	18	7	13	17	14	12	17	28	15

Den brottslighet som omfattas av domar fill intemering framgår av tabell 9. Till förmögenhetsbrott har räknats tillgreppsbrolt, bedrägeri och annan oredlighet, gäldenärs- och skadegörelsebrott, förskingring och annan trolöshet. Våldsbrotten avser mord, dråp, misshandel, brott mot frihet och frid saml våld mot tjänsteman. Redovisningen avser huvudbroll, dvs. dd med hänsyn till straffskalan aUvarligaste brottet. Såsom framhållits i nol till tabell 1 har förordnanden om fortsatt intemering med stöd av 34 kap. 1 § I BrB fram till år 1971 redovisats som intemering, medan därefter endast nydömda upptagits i statistiken. Narkotikabrott har särredovisats från år 1972.

Prop. 1980/81:76 90

TabeU 9. Huvudbrott för till intemering dömda under åren 1968-1977

	Förmögen-	Vålds-	Sexual-	Övriga	Därav nar-	Totalt
	helsbrott	brott	brott	brott	kotikabrott
I%8	638	64	8	31	_	741
1969	588	60	6	69	-	723
1970	537	64	5	34	—	640.
1971	520	72	2	50	—	644 '
1972	44	9	-	3	2	56
1973	44	8	2	1	1	55
1974	27	5	2	-	-	34
1975	18	9	2	4	3	33
1976	22	10	3	3	3	38
1977	19	7	-	5	2	31

Av tabeU 9 framgår tydligt att formögenhetsbrotten är helt dominerande. I mer än 80% av fallen är ett förmögenhetsbrott huvudbrott. Sexualbrotten är mycket få och våldsbrotten utgör för åren 1%8-1971, då förordnanden enligt 34 kap. 1 § 1 BrB ingår i statistiken, omkring 10%. Av de 247 personer som under åren 1972-1977 dömdes till intemering första gången hade 48 dömts för våldsbrott varav 11 för mord, 3 för dråp och 21 för grov misshandel. Av de 174 domarna för förmögenhetsbrott avsåg 39 rån eller grovt rån och 76 grov stöld.

6 Närmare om de internerades brottslighet, liälsotillstånd ocli sociala förhållanden samt behandlingen av dem

Under de senaste decennierna har gjorts flera undersökningar av de internerade (tidigare förvarade). Säkerhetsanstaltsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1953: 32) som bUaga en undersökning av förvarings- och intemeringsklientelet. Samma klientel har behandlats i Karl-Erik Thörn-qvists avhandling "Svåra återfallsbroltslingar" från år 1%6. Vidare finns ett avsnitt om de internerade i den statistiska utredning angående kriminalvårdens anslalsklientd som har tagits in som bilaga i ett av kommittén för anstaltsbehandling inom kriminalvården (KAIK) avgivet betänkande (SOU 1971:74) Kriminalvård i anstalt.

En redogörelse angående de 35 personer beträffande vilka intemeringsnämnden år 1974 tillstyrkt intemering och som därefter dömts till sådan påföljd har fogats till denna promemoria som bilaga 1. Flertalet av dessa 35 personer har dömts fiU intemering under samma år. Undersökningsmaterialet har bestått av interneringsnämndens akter. SlutUgen finns upplysningar om intemeringsklientelet att hämta i interneringsnämndens verksamhetsberättelser, i den officiella brottsstatisfiken och, inte minst, från dem som arbetar "på fältet".

Samtliga undersökningar ger vid handen att intemeringsklientelet typiskt sett består av personer som före intemeringsdomen gjort sig skyldiga

Prop. 1980/81:76 91

till upprepad brottslighet och som efter den första domen lill intemering vanligen återfallit i brott. Majoriteten är förmögenhetsbrottslingar. Åldern vid första dom till intemering ligger i de allra flesta fall mellan 30 och 40 år. De flesta kommer från miljöer som måste betecknas som socialt otiUfredsstäUande. De har i regel mer eller mindre uttalade psykiska avvikelser, och missbruk av alkohol och narkotika är vanligt. Trots ati man finner gemensamma faktorer hos intemeringsklientelet i samtliga undersökningar kan man ändå konstatera vissa förändringar. I det följande lämnas en närmare redogörelse för de olika undersökningarna i anslulning till en uppdelning på olika relevanta faktorer.

6.1 Brottslighet

Av säkerhdsanstaltsutredningens uppgifter framgick bl.a. följande. Av de 433 personer som år 1953 var intagna för förvaring (429) och intemering (4) hade som huvudbrott 74% gjort sig skyldiga till stöld, 14% till bedrägeri och liknande brott, 5% fill sedlighetsbrott och 7% till våldsbrott inbegripet rån (ett brott som i den officiella statistiken registreras som förmögenhetsbrott). Av de sammanlagt 32 våldsbrotlslingarna hade 3 dömts för mord, 6 för mord- eller dråpförsök, 10 för misshandel, 12 för rån eller rånförsök. Om man log hänsyn till även s. k. bibrotl hade 17% gjorts sig skyldiga till våldsbrott. Utredningen gjorde också ett försök att sammanfatta varje enskild interns kriminalitetsbild, sådan den framträdde i hans samlade brottskarriär. Man kom då fram fill att 78% var huvudsakligen tjuvar, 13 % bedragare, 4% sedlighetsbrottslingar och 5% våldsbrottslingar. De provutskrivna företedde en likartad bild, dock var procenten våldsbrottslingar bland dessa något lägre. Utredningens uppgifter om återfallsfrekvens, hänförde sig till interner som utskrivits åren 1944— 1949. Under en observationstid av lägst 4 och högst 9 år hade 68% återfallit i brott.

Törnqvists avhandling behandlar ett urval av en fioårspopulation av föstagångsförvarade under åren 1946-1955. Urvalet är emellertid inte slumpmässigt utan har dikterats av författarens syfte att göra en jämförelse mellan en gmpp som efter första provutskrivningen ej återfallit i brottslighet eller annan asocialitet och en gmpp som efter provutskrivning återfaUit upprepade gånger i känd brottslighet. Tömqvist har försökt göra en klassi-fikation av huvudbrottstyp beträffande de två gmpperna, baserad på den totala kända brottsligheten fram tiU tiden för första domen fill säkerhetsanstalt. För båda gmpperna var förmögenhetsbrott den vanligaste huvudbrottstypen. Denna typ av brottslighet var emeUertid signifikant högre i den gmpp som återfallit. Tömqvist konstaterade vidare att kriminaliteten hos de internerade i hög grad var polymorf, dvs. blandad.

Den tvärsnittsundersökning som gjordes på uppdrag av KAIK hade till syfte att kartlägga kriminaliteten under 1%0-talet. Undersökningen innehåller en statistisk kartläggning av anstaltsklientelet en viss dag, den 26

Prop. 1980/81:76 92

januari 1969. Den avsåg 669 inlemerade. 60% av samfiiga var övertygade om tillgreppsbroH, medan omkring 10% dömts för brott mot liv och hälsa. Den tidigare broftsligheten bestod för 78% av dem av tillgreppsbrolt, medan 10% tidigare hade gjort sig skyldiga tiU våldsbrott. Samtliga internerade hade tidigare gjort sig skyldiga till någon form av brottslighet.

Av framställningen i avsnitt 5 framgår att förmögenhetsbrotten aUtjämt är dominerande hos intemeringsklientelet. Under senare år (1972-1977) uppgår andelen våldsbrott bland de nydömda tUl 19%. Härtill kommer att 39 av de 174 domarna för förmögenhetsbrott avsåg rån eller grovt rån. Andelen huvudbrott som innehöll något slag av våld eller hot uppgick sålunda till 35 %, en klar ökning i förhållande tiU tidigare år. Vidare kan man konstatera aft sedlighetsbrotten alltjämt är få (2-3 domar per år) liksom att det är relativt ovanligt att narkotikabrott föranleder intemering (likaledes 2-3 domar per år). Såsom iUustreras av tabellerna 3 och 4 är återfallsfrekvensen hos internerade mycket hög. Av en uppföljning av dem som dömts för grövre brott år 1971 under en 3-årsperiod framgår att återfallsfrekvensen är högre beträffande förmögenhelsbrott (81 %) än vid bron mot person (72%).

I bilaga 1 återfinns en beskrivning av 35 personer beträffande viUca intemeringsnämnden år 1974 tiUstyrkt internering och som därefter dömts till sådan påföljd. Flertalet av dessa har dömts under samma år. Uppföljningen avser tiden fram tiU den I juli 1978. SåviU gäller brottslighet framgår att 28 av de 35 dömts för förmögenhetsbrott som huvudbrott. Av dessa har emellertid 8 dömts för rån eller grovt rån. Av de övriga har 4 dömts för misshandel, 1 för dråpförsök och 2 för otukt med bam. Om man inkluderar otuktsbrotten har 15 av de 35 dömts för huvudbroll som innefattar övergrepp mol person. Samtliga har gjort sig skyldiga till dl flertal tidigare brott. Av dem som dömts för våldsbrott inkl. rån har 10 personer tidigare dömls för sådana brott. De 2 som dömts för otukt har också lidigare dömts för liknande brott. 24 av de 35 har återfallit i brott som föranlett återintagning, de flesta inom loppet av de närmaste sex månaderna efter övergången tiU vård utom anstalt. Av de 11 som inte återfallit har interneringen upphört i eft fall och 3 har avlidit. För dem som inte återfallit har vården utom anstalt pågått i ett fall under 2 1/2 år, i två fall under 2 år, i ett fall under 1 år, i ett fall under 10 månader och i ett faU under ett halvt år. I ett faU hade vederbörande frigivits strax före den 1 juli 1978.

Av en specialstudie som utförts inom Brottsförebyggande rådet (BRÅ) rörande dem som dömts tiU intemering år 1976 framgår följande.' Beträffande de 38 personer som år 1976 för första gången dömdes tiU intemering var huvudbrottet förmögenhetsbrotl i 22 faU, varav i 6 faU rån eller grova

' Siffrorna rörande dem som dömts till fortsatt intemering med stöd av 34 kap. I § I BrB överensstämmer inte hell med tabell 5 beroende på att BRÅ :s siffror avser domar i första instans, medan intemeringsnämndens, som fidigare har framhållits, avser lagakraftvunna domar.

Prop. 1980/81:76 93

rån. 10 av de förstagångsdömda hade gjort sig skyldiga tiU våldsbrott, 3 till sedlighetsbrott och 3 till narkotikabrott. Av dem som begått brott medan de var intagna i anstalt för avtjänande av interneringsslraff hade 102 begått förmögenhetsbrotl, varav 8 rån, 14 hade begått våldsbrott, 5 narkotikabrott och 5 trafikbrott. Av dem som vårdats utom anstalt och på grund av nya brott dömdes till återintagning hade 138 gjort sig skyldiga lill förmögenhetsbrott, varav 8 rån, 24 hade dömts för våldsbrott, 1 för sexualbrott, 12 för narkotikabrott och 2 för trafikbrott.

Av de 38 nyssnämnda förstagångsdömda år 1976 hade, om man räknar rån som våldsbrott, 22 dömts för annat än förmögenhetsbrotl. Däremot utgör formögenhetsbrotten den hell dominerande kriminaliteten för dem som har begått brott under anstaltstid eller i samband med vård utom anstalt.

Sammanfattningsvis kan man konstalera en klar procentuell ökning under senare år för brott med våldsinslag bland den kriminalitet som föranlett internering. Förklaringen är sannolikt att man numera i ökad utsträckning undviker att döma till internering för mindre allvarliga förmögenhetsbrotl.

6.2 Hälsotillstånd och sociala förhållanden

De flesta av dem som döms till intemering första gången är vid domen i åldrarna över 30 år. Av dem som under åren 1965-1974 nyintagits för internering var sålunda 6% 21-24 år, 31% 25-29 år, 44% 30-39 år och 19% 40 år eller mera. Av de 87 personer som under åren 1975-1977 nyintogs var 3 i åldrarna 21-24 år, 24 i åldrama 25-29 år, 46 i åldrarna 30-39 år 14 40 år eller mera. Detta innebär att det under senare tid har skett en viss förskjutning mot åldersgruppen 25-39 år, som numera alltså inrymmer 80% av förstagångsklienleld.

Så gott som alla undersökningar som gjorts belräffande internerade visar alt det rör sig om dl klientel med bristande stabilitet i uppväxtmiljön, tidiga beteenderubbningar och bristande social anpassning i vuxenlivet. Ofta har de psykiska störningar. Vidare är alkohol- och narkotikamissbruk ytterst vanligt.

Tömqvist gjorde på uppdrag av säkerhetsanstaltsutredningen en genomgång av dem som år 1953 undergick förvaring. Han konstaterade att de i flertalet fall hade haft en ogynnsam uppväxttid och att många mycket tidigt visat beteenderubbningar. 77% kunde betecknas som fysiskt friska. Med det psykiska hälsotillståndet var det betydligt sämre ställt. Sålunda hade 31 % någon gång vårdals på psykiatrisk klinik, sinnessjukhus eller sinnessjukavdelning inom fångvården. Omkring 20% kunde betecknas som un-derbegåvade. Del psykiatriska vårdbehovet bedömdes vara mycket stort. 80% missbmkade sprit. Sammanfattningsvis uttalade Tömqvist att så gott som samtliga förvarade kunde karakteriseras som "kriminella psykopater".

Prop. 1980/81:76 94

I KAlK:s ovannämnda kartläggning av 1969 års anslaltsklientel fastslogs också att många av de internerade haft en instabil uppväxtmiljö. Bara 10% hade högre skolutbildning än folkskola. Hälften hade gjort militärtjänstgöring. Övriga hade i slor utsträckning frikallals på grund av psykiska besvär. Omkring 70% hade tidigare varit föremål för såväl åtgärder av icke frihetsberövande karaktär som anslaltsvård. Endast 12% var gifta. Vid det senaste brottet hade en tredjedel haft arbete och bostad, en tredjedel saknat arbete men haft fast bostad och återstående tredjedel saknat såväl arbete som bostad. Det fysiska tillståndet betecknades för 80% som gott, 45% kunde anses vara missbmkare. Av dessa var 220 alkoholister, 41 narkomaner och 33 missbrukade såväl sprit som narkotika.

I kriminalvårdsberedningens betänkande (SOU 1972:64) Kriminalvård fmns vissa uppgifter om intemeringsklienldd inom frivården. Sålunda sägs del där att man räknat med att omkring 75-80% av inlerneringsklientelel var alkoholmissbmkare. Vidare framgår alt bostadssituationen för de internerade var mycket dålig. Enligt en undersökning hade sålunda endast 10% egen bostad. En annan i betänkandet redovisad undersökning angående internerade i Göteborg visade att endast en tredjedel levde av arbetsinkomst, medan en tredjedel levde på socialhjälp. 12% var pensionärer, med en medelålder på 53 år.

Av den i bilagan 1 redovisade genomgången av 1974 års internerade framgår beträffande deras psykiska hälsotillstånd bl.a. följande. 23 av de 35 har i läkarutlåtande betecknats som alkohol- och/eller narkotikamissbrukare. Av dessa missbrukade 10 alkohol, 4 narkotika och 9 såväl alkohol som narkofika. Hälften - 17 personer - har betecknats som karaktärsavvikande, psykopater, eller, med en modemare diagnos, persona patholo-gica, 3 har uppgetts lida av neuroser och 2 har ansetts vara underbegåvade. Majoriteten av dem som åsatts någon av dessa psykiatriska diagnoser har dessulom noterats som missbmkare. Endast 6 personer har betecknats såsom vare sig psykiskt avvikande eller missbrukare. Dessa 6 har alla gjort sig skyldiga till allvarliga förmögenhetsbrott (2 har dömls för postrån och de övriga 4 för omfattande bedrägerier).

Åtskilliga av de drag som utmärker intemeringsklientelet - dålig uppväxtmiljö, alkohol- eller narkotikamissbmk samt psykiska avvikelser -återfinns också hos många av dem som döms till tidsbestämda frihetsstraff. Det måsle dock fastslås att de inlemerade - i vart fall det äldre klientelet — i högre grad än anstallsklienlelet i övrigt präglas av psykiska och sociala skador. Enligt uppgifi från intemeringsnämnden och kriminalvårdspersonal visar emellertid de senaste årens utveckling att de yngre nydömda internerade, vilka ofta fått långa minsta tider för grova brott, är mindre socialt utslagna och psykiskt störda än det äldre klientelet. Samtidigt finns en tendens hos domstolarna att döma äldre internerade som begår mindre allvarliga brott till skyddstillsyn eller fängelsestraff i stället för återintagning lill internering. Allmänt kan sägas att, med hänsyn till att fängelse-

Prop. 1980/81:76 95

klientelet blivit allt mera belastat, skiUnaden mellan internerings- och fängelsedömda i förevarande hänseenden i dag torde vara avsevärt mindre än lidigare. Man bör i sammanhanget också beakta att läkamndersökning (§ 7-intyg) är en fömtsättning för ådömande av intemering. I realiteten föregås intemering ofta av en fullständig rättspsykiatrisk undersökning. Interneringsgruppens psykiska tillstånd blir därför bättre belyst än den övriga anstaUspopulationens.

6.3 Anstaltsplacering, behandling och frigivning

Behandlingen av förvarade och internerade försiggick urspmngligen i särskilda säkerhetsanstalter. Från början var fångvårdsanstalten i Norrköping den enda säkerhetsanstalten. År 1940 togs HaU-anstalten i bmk. Denna anstalt är den enda som byggts direkt för förvarings- och intemeringsklientelet. Hall byggdes med både slutna och öppna avdelningar och goda möjligheter till sysselsättning. Sålunda fanns både tvätteri- och snickerilokaler. Vidare sysselsattes de intagna med jordbraks-, skogs- och trädgårdsarbete. Då intemeringsklientelet efter ikraftträdandet år 1946 av 1937 års lagstiftning väsentligt ökade i antal togs också fångvårdsanstal-tema i Karlstad, Kalmar och Västervik i bruk som säkerhetsanstalter. Vidare fanns vissa kolonier. Behandlingen av intagna på säkerhetsanstal-tema avvek i vissa hänseenden från vad som gällde för andra anstaltsintagna. Enligt lag skulle sålunda behandlingen av forvarade utformas efter hörande av psykiater. Medicinska och psykiatriska synpunkter kom också alt spela en stor roll vid planläggning av anstaltsbehandling och eftervård. Möjlighet till permission för de förvarade infördes först år 1946.

Säkerhetsanstaltsutredningen förklarade i sitt betänkande år 1953 att behandlingsresursema för de forvarade var otillräckliga. Man konstaterade att det rådde en besvärande arbetsbrist på vissa anstalter, vilket var särskilt olyckligl med hänsyn till det påfallande behovet av arbetsträning för detta klientel. Vidare uttalade man att de förvarade, som var socialt tungt belastade och till övervägande del bestod av abnorma personer, uppenbarligen behövde ständig psykiatrisk tillsyn samt att det fanns ringa möjligheter att erhålla adekvat sådan. Vidare påtalades brister i öppenvården. Utredningen föreslog att man skuUe koncentrera klientelet till en enda anstalt - Hall - som skulle uppdelas på skilda avdelningar. Behandlingen borde ha en i första hand medicinsk inriktning och anstalten borde utrustas med såväl lokaler som en personalstab som kunde tillgodose de medicinska önskemålen.

En viss upprustning av Hallanstalten, med bl.a. en medicinsk avdelning, kom till stånd. Antalet läkare- och psykologtjänster blev emellertid, jämfört med utredningens förslag, klart otillräckligt och planema kom inte att förverkligas.

I kriminalvårdsberedningens betänkande år 1972 konstaterades all man

Prop. 1980/81:76 96

för många av de inlemerade måste ställa särskilda krav på säkerhet, skydd och behandling med hänsyn tUI den intagnes psykiska tiUstånd. För andra internerade återigen hade påföljden valts mera på gmnd av den dömdes upprepade återfaU i brott än av de skäl som nyss sagts. För de sistnämnda var behandlingssituationen i stort sett densamma som för den stora gmppen av fängelsedömda. Skillnaden meUan de båda från behandlingssynpunkt olika klientelgmppema var enligt beredningen mera en fråga om antalet brott än om arten av brottslighet. Det väsentliga var att båda grupperna fanns företrädda såväl bland internerings- som bland fängelseklientelet. Utredningens förslag utmynnade också i att man skulle skapa ett anstaltssystem som oavsett ådömd påföljd skapade gynnsammast möjliga fömtsättningar för den frigivnes anpassning till samhällslivet. Vid kriminalvårdsreformens genomförande den 1 juli 1974 avskaffades special-anstalterna för de internerade.

Enligt KvaL skaU den som undergår internering placeras företrädesvis i riksanstalt. När så behövs för en ändamålsenlig förberedelse av övergång fill vård utom anstalt fär han överföras fiU lokalanstalt (6§). Beträffande den som undergår intemering med en minsta tid av ett år eller mer skall frågan om överförande till lokalanstalt prövas senast fyra månader före den dag överförande fiU vård utom anstalt tidigast kan ske. (10§ kungörelsen [1974: 248] med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av KvaL).

Enligt 7§ tredje stycket KvaL i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1979 (prop. 1978/79: 62, JuU 1978/79: 115 rskr 1978/79: 90) skall den som döms fill internering med minsta tid av två år eller mer placeras i sluten anstalt, om det med hänsyn till att han saknar fasl anknytning Ull riket eller till arten av hans brottslighet eller eljest kan befaras att han är särskilt benägen att avvika och fortsätta en brottslig verksamhet av särskilt allvarlig karaktär. Placering i öppen anstalt kan dock ske, om det krävs för ändamålsenlig förberedelse av överföring till vård ulom anstalt eller om det eljest föreligger synnerliga skäl för en sådan placering. För denna kategori gäller också att korttidspermission får beviljas endast om synnerliga skäl föreligger. (32 § KvaL). I övrigt kan intemerad beredas permission på samma villkor som andra anstaltsintagna. Han kan sålunda förutom korttidspermission erhålla s.k. frigivningspermission för förberedande av övergång till vård utom anstalt. Han får dock inte erhålla sådan permission före den dag då överförande till vård utom anstalt tidigast kan ske. Vidare kan han enligt 34 § KvaL, om särskilda skäl föreligger, få tillstånd att vistas utanför anstalt för all bli föremål för särskilda åtgärder som kan antas underlätta hans anpassning i samhället. Enligt samma regler som gäller för övriga intagna kan också intemerad fä möjlighd till s. k. frigång (11 § KvaL).

Intagna som avses i 7§ tredje stycket KvaL - s.k. 7:3:or - utgörs främst av lagöverträdare som ägnat sig åt organiserad eller systematisk kriminell verksamhet av särskilt samhällsfarlig natur, inte sällan med internationell anknytning t.ex. grov narkofikabrottslighet. Fr.o.m. år 1979

Prop. 1980/81:76 97

avses bestämmelsen, efter tidigare nämnd lagändring, i något ökad utsträckning omfatta även intagna som har ägnat sig åt organiserad eller systematisk kriminell verksamhet av särskilt samhällsfarlig art utan att brottsligheten har intemationell anknytning eller avser grova narkotikabrott. Som exempel nämns väpnade bank- eller postrån samt annan förmögenhetsbrottslighet vid vilken gärningsmannen visat hänsynslöshet t. ex. genom att använda sprängmedel.

F. n. placeras de allra flesta intemeringsdömda på någon av de slutna riksanstaltema Hall, Kalmar eller Norrköping. På dessa anstaUer vistas även fängelsedömda med jämförelsevis långa straff. För den som tidigare har dömts till intemering och har kortare minsta tid än ett år kan placering på lokcilanstalt ifrågakomma, såvida inte vederbörande anses farlig eller rymningsbenägen. Slutligen har man en gmpp internerade med verkligt långa minsta tider som av säkerhetsskäl är placerade på specialavdelningarna vid Kumla-, Hall- och Norrköpingsanstalterna.

Korttidspermission beviljas enligt krinimalvårdsstyrelsens praxis för internerade liksom för fängelsedömda i regel efter fyra månaders anstaltsvistelse för dem som är intagna på lokalanstalt eller öppen riksanstalt. För dem som är intagna på sluten riksanstalt gäller en motsvarande kvalifikafionslid av sex månader. Fråga om permission prövas beträffande intagen i lokalanstalt av regionchef och beträffande intagen i riksanstalt av styresmannen för anstalten. När det gäUer inlemerade med en minsta tid av två år, liksom intagna som dömts till fängelse i lägst två år prövas frågor om korttidspermission av kriminalvårdsstyrelsen så länge han vårdas på sluten anstalt. Några fasta regler har man inte i dessa fall. Avgörandet är helt beroende på en samlad bedömning av omsländighetema i det särskilda fallet.

Frågor om vistelse utom anstalt enligt 34 § KvaL prövas av intemeringsnämnden. Under åren 1974-1977 har sådan vistelse beviljats för internerade i resp. 5, 38, 30 och 37 fall. I regel har besluten avsett placering på hem för behandling av alkolhol- och narkotikaproblem. Erfarenheten av

sådan placering beträffande detta ofta svårt nedgångna klientel kan sägas

t vara måttligt goda från rehabiliteringssynpunkt. Syftet bakom besluten

torde också i många faU ha starka humanitära inslag.

Överförande fill vård utom anstalt föregås i regel av frigivningspermission. Avsikten med detta är dels att underlätta för den intagne att ordna sina förhållanden inför frigivningen, dels att pröva om tidpunkten är lämpUg för överförande till vård utom anstalt. Såväl frigivningspermission som överförande tiU vård utom anstalt beslutas av interneringsnämnden. I regel brukar emellertid intemeringsnämnden utnyttja sin befogenhet att överlåta till övervakningsnämnden att närmare bestämma dag för övergången med angivande av den tidigaste dag den får ske. Samtidigt bmkar övervakningsnämnden få bemyndigande att bevilja frigivningspermission. Överföring fill vård utom anstalt initieras av övervakningsnämnden som före utgången 7 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 76

Prop. 1980/81:76 98

av minsta tiden och därefter minst var sjätte månad skall pröva frågan och, om den anser att sådan överföring bör ske, hemställa om detta hos interneringsnämnden. Ärendet kan också tas upp av övervakningsnämnden på begäran av den intagne. I sådant faU skall nämnden hänskjuta frågan till interneringsnämnden med eget yttrande.

Det är ingalunda ovanligt att frigivningspermissioner avbryts därför att den internerade begår nya brott. Vidare förekommer det att permissioner avbryts på gmnd av andra former av misskötsamhet, t.ex. sprit- eller narkotikamissbruk, dålig kontakt med övervakaren, underlåtenhet att söka arbete eller sköta erhållet sådant etc. I sådana fall brukar ny frigivningspermission dock beviljas inom relativi kort tid.

Överförande till vård utom anstalt sker i regel i anslutning till utgången av minsta tiden. Bland omständigheter som kan föranleda annan bedömning kan nämnas rymningar, misskötta permissioner eller annan misskötsamhet inom anstalten. Förlängning kan också ske, och sker regelmässigt, i fall då vederbörande under anstaltstid begått brott som efter beslut om ålalsunderlålelse inte föranlett åtal eller också prövats av domstol utan att domstol förlängt minsta tiden. Enligt nämndens praxis sker förlängning i sådana fall dock inte med längre tid än högst sex månader, eller den kortaste minsta fid domstolen kan bestämma med stöd av 34 kap. 9 § BrB. I enstaka faU när vederbörande anses farlig, förekommer det att man föranstaltar om psykiatrisk undersökning av den intagne före överförandet till vård utom anstalt. Detta gäller främst sexualbrottslingar eller våldsbrottslingar som begått upprepade brott under alkoholpåverkan. 1 vissa fall har såväl permissioner som överförande tiU vård utom anstalt gjorts beroende av t. ex. antabusbehandling.

Även för dem som överförts till vård utom anstalt ställs givetvis vissa krav beträffande skötsamhel. Numera förekommer del dock ylterst sällan att återintagning i anstalt sker på gmnd av misskötsamhet som inte består i återfall i brott (jfr tabell 6). Övervakningstiderna för de internerade är i regel långa, i de flesta fall tre år (jfr tabell 8).

7 GäUande bestämmelser om villkorlig frigivning av fängelsedömda, m. m.

Av intresse vid en jämförelse mellan fängelse och intemering (se avsnitt 8) är bl. a. de faktiska anstaltstidema i relation fill den brottslighet som olika domar omfattar. För de fängelsedömda kommer här reglema om vUUcorlig frigivning in i bilden. Med hänsyn tiU att den brottslighet som föranleder intemering som regel skulle ha föranlett fängelse i ett år eUer mer, om den påföljden i stället hade valts, är det kriminalvårdsnämndens praxis i ärenden om viUkorlig frigivning som här är av intresse. Det är

Prop. 1980/81:76 99

nämligen kriminalvårdsnämnden som prövar frågor om villkorlig frigivning beträffande dem som dömts tiU fängelse i mer än ett år.

Villkorlig frigivning fär ske sedan två tredjedelar av strafftiden har avtjänats eller, om särskilda skäl föreligger, sedan halva tiden har avtjänats i anstalt. Villkorlig frigivning kan dock inte komma i fråga för dem som avtjänar kortare straffan fyra månader. (Förslag om en sänkning av denna tid till tre månader har förelagts riksdagen i samband med förslaget om avskaffande av ungdomsfängelse.) För den som villkorligt friges skall fastställas en prövotid. Den sk?U vara minst ett eller högst tre år eller, om återstående strafftid överstiger tre år, högst fem år. Under prövotiden står den frigivne enligt huvudregeln under övervakning. Härom kan dock bestämmas efter vad som befinns erforderligt. I samband med beslut om villkoriig frigivning kan meddelas vissa föreskrifter som den frigivne har aft iakfta under prövotiden. Vad gäller den frigivne och hans förhåUanden, sedan viUkoriig frigivning har skett, begränsas framställningen här liU konstaterandet att vid misskötsamhet kan vaming tilldelas honom eller den vUlkoriiga friheten förklaras förverkad. Sistnämnda åtgärd har den innebörden att han återtas i anstalt för att avtjäna vad som återstod av strafftiden, när han villkorligt frigavs. Återstoden av straffet anses då som nytt straff med avseende på frågan om villkorlig frigivning. Vid verkställighet av enbart straffåterstoden får viUkoriig frigivning dock äga mm oberoende av strafftidens längd och utan att halva eller två tredjedelar av strafftiden behöver avvaktas. Frigivning kan således i sådant fall ske efter mycket kort anstaltstid. Döms den frigivne till fängelse för nya brott och förklarar domstolen samtidigt den vilUcoriigt medgivna friheten förverkad, läggs strafftidema samman och tiderna, då vilUcoriig frigivning åter får ske, beräknas på grundval av den sammanlagda strafftiden.

F. n. kan som princip anses gälla att den, som är intagen i anstalt och inte har kommil i åtnjutande av halvtidsfrigivning, blir villkorligt frigiven på två tredjedelsdagen eller den senare dag då hans frigivningsförhållanden är tUlfredsställande ordnade. I sistnämnda fall beviljas han regelmässigt frigivningspermission fr.o.m. två tredjedelsdagen för aU fä tillfälle att själv medverka fill att ordna sin frigivningssituation.

Praxis när det gäller frigivning efter halva tiden innebär numera att intagna med långa straff i regel vilUcoriigt friges på halvtidsdagen. Med långa straff avses i detta sammanhang i princip strafftider på 2 år och 6 månader eller mera.

För det unga klientelet - till vilket i regel räknas dem som ännu inte fyllt 23 år vid tiden för brottets begående - anser kriminalvårdsnämnden en strafftid på 1 år och 6 månader eller mera som en lång tid. Samma principer fillämpas också för dem som är äldre till åren. Någon fasl åldersgräns kan inte anges. Redan för dem som befinner sig i 50-årsåldem har det ibland ansetts särskilt mofiverat att medge fidig frigivning.

För att förebygga orättvisor gentemot dem med strafftider strax under

Prop. 1980/81:76 101

Beträffande en kategori intagna lillämpas inte nu redovisad praxis. Det gäller sådana intagna som har dömts till fängelse lägsl 2 år för grov narkotikabrottslighet eller i övrigt för grova brott som utgör led i yrkesmässigt eller på annat sätt i organiserade former bedriven kriminell verksamhet, ofta med intemationell anknytning. Ordalagen är hämtade från prop. 1972:67 med förslag till åtgärder mot narkotikamissbruket. Enligl riksdagens beslut på gmndval av denna proposition iakttar kriminalvårds-nämnden största återhållsamhet vid hälftenfrigivning av personer tillhörande nu beskrivna klientel.

1972 års riksdagsbeslut avsåg sålunda främst personer som gjort sig skyldiga till allvarlig narkotikabrottslighet, men även andra grova brott som ingår som led i ykresmässig eller organiserad kriminell verksamhet. 1 fråga om dem som har ådömts fängelse 2 år eller längre tid söker kriminalvårdsnämnden nu med ledning av främst domen i målet bilda sig en uppfattning om brottslighetens art. Det är givetvis inte fråga om någon ny prövning av det avdömda målet. Endast om det klart framgår av tillgängliga handlingar att den brottslighet varom den dömde genom domen har övertygats är av den karaktär som har avsetts med riksdagens beslul, anser sig nämnden böra hänföra honom till dem för vilka en strängare bedömning skall gälla. Till denna kategori har förts, fömtom sådana som har blivit dömda för grov narkotikabrottslighet, bl.a. personer med anknytning till internationella ligor som ägnat sig åt växelbedrägerier, pälsstölder eller bankrån. En förhåUandevis stor del av denna grupp utgörs av utländska medborgare som - utöver fängelsestraffet - har ådömts förvisning. I det tidigare redovisade diagrammet representerar linjen G H kriminalvårdsnämndens praxis beträffande sistnämnda klientel.

1 anslutning till vad som nu sagts kan det finnas skäl alt något beröra förhållandena för övriga intagna som avtjänar straff för narkotikabrollslighet. Riksdagens akluella beslut omfattar alltså endast dem som har dömts till fängelse 2 år eller längre tid. Sedan statsmaktema gjort denna gränsdragning, är de som har ådömts lägre straff för narkotikabrottslighet inte föremål för någon form av särbehandling i frigivningshänseende i kriminalvårdsnämndens praxis.

I detta sammanhang bör något också sägas om praxis i nådeärenden beträffande dem som ådömts livstids fängelse. Regelmässigt får den som ådömts sådan påföljd för t. ex. mord genom nåd straffet omvandlat till viss tids fängelse. Tiden bestäms därvid vanligen fill mellan 12 och 16 år. Pä det nya straffet fillämpas vanliga frigivningsregler dvs. kriminalvårdsnämden beslutar som regel om halvtidsfrigivning.

Prop. 1980/81:76 102

8 Internering jämfört med fängelse

8.1 Förutsättningarna för intemering resp. fängelse

När det gäller fömtsättningama för valet av påföljd skiljer sig internering från fängelse bl. a. därigenom alt man vid prövning av om intemering skall ådömas enligt lag skall ta hänsyn till bl.a. den tilltalades sinnesbeskaffenhet och levnadsomständigheter samt risken för fortsatt brottslighet.I sistnämnda hänseende torde bedömningen huvudsakligen gmndas på aktuell och tidigare kriminalitet. Även om.tidigare kriminalitet inte är en direki förutsättning för ådömande av intemering, visar erfarenheten att påföljden praktiskt tagel endast tillämpas på ålerfallsbrottslingar. Även de som döms fill längre fängelsestraff, i vart fall för förmögenhetsbrott, har emellertid i regel gjort sig skyldiga till tidigare brott. Enligl KAIK:s tvärsnittsundersökning från år 1969 hade endast 550 av samtliga 2 888 fängelseintagna eller 19% inte tidigare gjort sig skyldiga till brott, många hade dömls vid upprepade tillfällen. Den utveckling mot en ökad användning av kriminalvård i frihet som ägt mm sedan dess har säkerligen medfört alt de som nu döms till fängelse - med undantag för dem som av särskilda allmänpreventiva skäl mer regelmässigt döms till frihetsstraff t.ex. för rattfylleri - är avsevärt mer brottsligt belastade än tidigare.

Av redogörelsen i avsnitt 6 framgår att de internerade ofta är mycket socialt och psykiskt nedgångna. Det är svårt att bedöma vilken betydelse sinnesbeskaffenheten, sådan den redovisas i den tillgängliga personutredningen, har tillmätts vid påföljdsvalet. I den mån läkaren uttalat att vederbörande på gmnd av sin sinnesbeskaffenhet måsle anses farlig och därför rekommenderat internering har detla sannolikt haft stor betydelse för domstolens ställningstagande. Sådana uttalanden är emellertid tämligen sällsynta. Den ökade användningen av frivårdspåföljder har som lidigare nämnis också medfört att fängelsedömda generellt sett nu lorde vara mera socialt och psykiskt belastade än tidigare. Missbruk av droger har likaså bidragit till att det psykiska hälsotillståndet är dåligt bland åtskilliga andra anstaltsintagna än de internerade. Enligl kriminalvårdsstyrelsens uppfattningar var sålunda år 1976 ca 28% av samtliga anstaltsintagna drogmissbrukare. Siffran är osäker men troligen i underkant. Även om de som dömts lill intemering alltjämt kan karakteriseras som del svåraste kriminellt och socialt belastade klientelet, har sålunda skillnaden mellan dessa och dem som dömts till långa fängelsestraff under senare år minskat avsevärt.

Av stor betydelse för frågan om intemering skall ådömas första gången är givelvis det akluella brottets beskaffenhet. Av lagtexten framgår att fängelse i lägsl två år skall kunna följa på brottet. Delta kriterium är i och för sig lätt uppfyllt med tanke på alt de flesta brott för vilka fängelse brukar ifrågakomma, med undanlag för bl. a. rattfylleri, kan medföra delta straff.

Prop. 1980/81:76 103

Rätt ofta är emellertid två års fängelse straffmaximum. Detta gäller t. ex. misshandel, stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel, bedrägeri, häleri och narkotikabrott, i den mån brotten ej bedöms som grova. Intemeringsnämnden - vars yttrande i regel följs av domstolarna - bmkar inte fillstyrka internering, om brottsligheten är av mindre allvarlig karaktär. 1 vissa fall kan emellertid det aktuella brottet, även om det i sig själv är mindre allvarligt, framstå som graverande, om den filltalade tidigare gjort sig skyldig till grov kriminalitet och den aktuella brottsliga aktiviteten begränsats på gmnd av tillfälligheter. Av stor betydelse anses då vara hur snabbt återfallet skeU.

Av tillgänglig statistik framgår att samtliga som första gången dömts till internering gjort sig skyldiga fill allvarliga brott. Av 1974 års fall hade de allra flesta förmögenhetsbrottslingar, med undantag av dem som gjort sig skyldiga till rån, dömts enligt den strängare skalan för brottet, dvs. grovt brott. 3 personer hade dömts för "vanlig" misshandel, men hade alla tidigare upprepade gånger gjort sig skyldiga till våldsbrott. 3 personer hade dömts enligt den vanliga skalan för stöld (2 fall) resp. häleri och urkundsförfalskning. Dessa hade emellertid tidigare dömts resp. 19, 12 och 17 gånger för förmögenhetsbrott. Av dem som år 1976 dömts för förmögenhetsbrott till intemering första gången hade samtliga utom två gjort sig skyldiga tiU grovt brott, i regel grov stöld.

De 666 pesoner som år 1976 dömts till fängelse över ett år fördelar sig efter huvudbrott på följande saft: 28% har dömts för narkotikabrott, 17% för rån, 14 % för våldsbrott, 10 % för grov stöld, 9 % för bedrägeribrott, 8 % för sedlighetsbrott, 5 % för varusmuggling (i regel av narkotika) och 8 % för övriga brott. Även längre fängelsestraff föratsätter sålunda i regel ett allvarligare brott. En iögonenfallande skiUnad är emellertid den höga andelen narkolikabrolt. Enligt fast domstolspraxis bmkar påföljden för sådana brott bli tidsbestämt fängelsestraff.

En omständighet som i praktiken ofta har avgörande betydelse vid valet mellan intemering och fängelse är den tilltalades ålder. 1 förarbetena till BrB har uttalats att intemering i princip inte bör förekomma för yngre lagöverträdare. Intemeringsnämnden är i enlighet härmed mycket restriktiv med att tillstyrka intemering för lagöverträdare under 25 år Ofr Sv JT 1%9 s. 273).

8.2 De faktiska anstaltstiderna

Av stort intresse vid en jämförelse mellan fängelse och intemering är som tidigare nämnts de faktiska anstaltstidema i relation till brottsligheten. För de fängelsedömda kommer här reglema om viUkorlig frigivning in i bilden. Med hänsyn tiU att den brottslighet som föranleder intemering som regel skulle ha föranlett fängelse i ett år eller mer, om den påföljden i stället hade valts, är det kriminalvårdsnämndens praxis i ärenden om villkorlig frigivning som är av intresse.

Prop. 1980/81:76 104

En redogörelse för gäUande bestämmelser om villkorlig frigivning och om kriminalvårdsnämndens nu berörda praxis har lämnats i avsnitt 7.

Vid en jämförelse mellan de fakfiska anstaltstidema vid intemering och fängelse stäUda i relation tiU brottsligheten kan man utgå från den minsta tid för anstaltsvården som har besiämts i intemeringsdomen. Som redovisats i avsnitt 6.3 överförs nämligen den internerade nära nog regelmässigt tUl vård utom anstalt vid minsta tidens utgång. Att direkt jämföra de minsta tiderna med för samma brottstyp utdömda fängelsetider är emellertid ändå tämligen meningslöst med hänsyn till de många olika faktorer som spelar in vid straffmätningen. Längden av ett fängelsestraff är - liksom minsta tiden vid intemering - beroende på om det avser ett eller flera brott och grovheten av dessa. Också när det gäller fängelse utmäts tiderna i viss mån med hänsyn tiU tidigare brottslighet, även om den särskilda straffskärpningsregel för återfaU som tidigare fanns i 26 kap. 3§ BrB numera är upphävd. Straffskärpning sker i stäUet inom ramen för gällande straffskalor, företrädesvis om brottet i sig självt förskyller ett straff som ligger i den nedre delen av straffskalan. I regel brakar dock skärpningen vara måttlig. Vidare finns anledning räkna med att domstolama i varierande utsträckning i praktiken också tar viss hänsyn tiU att vederbörande sannoUkt kommer att villkorligt friges vid utgången av två/tredjedelen av strafftiden och, i vissa fall, redan efter halva strafftiden. Denna föratsättning saknas vid internering, där ju minsta tiden måste avtjänas. Slutligen har man vid fastställande av minsta tiden för intemering sannolUct inte sällan haft anledning att beakta att gärningsmannen på grand av viUkorlig frigivning från tidigare ådömt fängelsestraff har en straffåterstod, vilken på gmnd av tiUämpning av 34 kap. 1 § 3 BrB kommer att innefattas i intemeringspåföljden.

Om sålunda en direkt jämförelse av utdömda tider för samma brott inte låter sig göras vet man dock av erfarenhet att domstolarna när de fastställer minsta tid vid intemering i regel söker viss vägledning från den strafftid man skulle ha utmätt, om man valt att döma till fängelse med hänsynstagande tiU möjligheten tiU viUkoriig frigivning för det aktuella brottet och eventuellt förverkande av tidigare medgiven sådan. En väsentlig skillnad är därvid att man vid internering oavsett brottet kan bestämma en minsta tid av lägst ett och högst tolv år, medan maximum i straffskaloma för fängelse för sådana brott som brakar föranleda intemering sträcker sig från sex månader till tio år, med undantag av bl. a. mord där det strängaste straffet är livstid. Om gärningsmannen döms för flera brott kan emeUertid med stöd av 26 kap. 2 § BrB straffmaximum för det svåraste brottet överskridas med högst två år. Fängelsetiden får dock inte överstiga de högsta straffen sammanlagda med varandra. Det kan vara av intresse att jämföra utdömda minsta tider med straffskalan för det aktuella brottet. Nedan följer en förteckning över minsta tider som utdömts år 1976.

Prop. 1980/81:76 105

den, om de inte har dömts för vissa grova brott, främst allvarlig narkotikabrottslighet som utgör led i en yrkesmässig eller på annat sätt i organiserade former bedriven kriminell verksamhet. Om strafftiden är 10 eller 12 år friges alltså vederbörande normalt efter 5 resp. 6 år. Av det sagda framgår att det är främst när minsta tiden för intemeringsstraff överstiger 5 eller 6 år, som anstaltstiden med oförändrad frigivningspraxis i realiteten måste bli längre än vid ett fängelsestraff där den maximala straffskalan använts. Minsta tider överstigande 5 år är ovanliga. Såvitt framgår av intemeringsnämndens handlingar dömdes år 1976 3 personer och år 1977 6 personer första gången till internering med en minsta tid om 5 år eller mera. Möjligen kan del röra sig om ytterligare någon person, bl. a. kan det tänkas att någon dömts utan intemeringsnämndens hörande. Fallen redovisas nedan.

7976

1) A, 31 år, dömdes för grovt rån (pistolhot), narkotikabrott m.m. till intemering med minsta tid av 5 år. Domen omfattade också tidigare fängelsestraff, av vilket återstod ca två månader. A hade tidigare gjort sig skyldig tiU omfattande förmögenhetsbrottslighet.

2) B, 27 år, dömdes för mord fill intemering med en minsta lid av 9 år. Av handlingama framgick att B i samband med alkoholförtäring visade stor farlighet. Han hade tidigare dömts för våldsbrott under alkoholpåverkan.

3) C, 34 år, dömdes för mord och försök fill utpressning till intemering med en minsta tid av 10 år. Han hade fidigare dömts för bl. a. ansfiftan till mordbrand och grovt bedrägeri.

1977

4) D, 32 år, dömdes för rån, olaga hot och biltillgrepp till internering med en minsta lid av 5 år. Domen omfattade också tidigare fängelsestraff, av vilket viss tid återstod. D hade tidigare dömts för grova förmögenhets-broft.

5) E, 27 år, dömdes för grovt rån m.m. till intemering med en minsta lid av 5 år. Han hade tidigare dömts till fängelse 6 år för grovt rån. Straffet hade delvis avtjänats och den lidigare domen förordnades omfattas av interneringsdomen.

6) F, 35 år, dömdes för grovt narkotikabrott m. m. fill intemering med en minsta tid av 5 år. Han hade tidigare dömls för narkotikabrott.

7) G, 37 år, dömdes för försök till mord, grovt rån m.m. (skott mot polisman, bankrån med pistolhot) till intemering med en minsta tid av 6 år. Han hade en straffålerslod om 2 år 6 månader av tidigare ådömt fängelsestraff som förordnades ingå i interneringen. Han hade f. ö. dömts 8 gånger tidigare, huvudsakligen för förmögenhetsbrott.

8) H, 39 år, dömdes för dråp, grov stöld m. m. till intemering med en minsta tid av 7 år. Han hade en straffåterstod om ca 6 månader av fidigare ådömt fängelsestraff som förordnades ingå i interneringen. Han var mycket svårt kriminellt belastad och hade lidigare varil förvarad.

Prop. 1980/81:76 106

9) 1, 40 år, dömdes för mord lill intemering med minsta tid om 10 år. Han hade tidigare vid ett flertal tillfällen dömts för vålds- och förmögenhetsbrotl och senasi år 1972 tiU sluten psykiatrisk vård för mord, från vilken vård han skrivits ut år 1976.

I samtliga ovannämnda fall hade intemeringsnämnden tillstyrkt internering. En jämförelse mellan de utdömda minsta tidema och straffskalorna för fängelse under hänsynstagande lill vad tidigare nämnts om praxis i ärenden om nåd och villkorlig frigivning synes ge vid handen att motsvarande anstaltstider inte alltid är möjliga att uppnå med fängelse. Även om domstolama dömer ut absolut maximalt straff i dessa fall - vilket i och för sig är osannolikt - ger halvtidsfrigivning och nådepraxis beträffande livs-fidsdömda till resultat att i fallen 2, 3, 8 och 9 ett fängelsestraff med all sannolikhet skulle innebära kortare anstaltstid. Detsamma torde gälla även fall 4, om straffåterstoden var mindre än ett år. I sammanhanget bör dock anmärkas alt det förekommer att nåd beviljas även vid intemering, om minsta tiden är mycket lång.

8.3 övervakningstider

Övervakningstidema är i regel väsentligt längre för den som dömts tiU intemering än för den fängelsedömde. Intemering upphör i regel sedan övervakningen pågått under en sammanhängande tid av tre år. Detta gäller oavsett längden av minsta tiden. Vid villkorlig frigivning från fängelsestraff kan som tidigare har nämnts prövotiden enligt 26 kap. 10 § BrB fastställas tUl minst ett och högsl tre år eller, om straSfåterstoden överstiger tre år, högst fem år. I det övervägande antalet fall bestäms prövotiden till ett år. Längre tider förekommer huvudsakligen vid långa fängelsestraff. Om övervakning inte erfordras, kan övervakningsnämnd besluta att sådan inte skaU äga ram trots att prövotiden fortgår. Någon motsvarande bestämmelse finns inte beträffande dem som på grand av intemeringsdom vårdas utom anstalt. Om övervakning inte längre är erforderlig beträffande intemerad skall påföljden upphöra. Det krävs dock särskilda skäl för att detta skall få ske efter kortare tid än tre år utom anstalt.

Liksom den internerade som vårdas utom anstalt kan återintas på grand av annan misskötsamhet än återfall i brott kan vUlkorligt medgiven frihet från fängelse förklaras förverkad, om den frigivne allvarligt åsidosätter sina åligganden och det kan antas att han inte skaU låta sig rättas av andra åtgärder som övervakningsnämnden kan vidta. Sådant förverkande förekommer sällan liksom det numera sällan förekommer att intemerad återintas av annan anledning än att han begått nytt brott (jfr tabeU 6).

8.4 Återfall i brott

När det gäller verkan av återfall i brott innan påföljden verkställts till fiiUo fmns det avsevärda skUlnader mellan dem som dömts till fängelse och

Prop. 1980/81:76 107

internering. För den fängelsedömde bestäms påföljden - såväl arten av påföljd som, om nytt fängelsestraff ifrågakommer, straffels längd - huvudsakligen med tanke på det nya brottet, låt vara att man även lar viss hänsyn till tidigare brottslighet. Dd senare gäller sannolikt i högre grad om situationen är sådan att interneringsstraff kan ifrågakomma. Det sagda gäller oavsett om brottet begåtts i samband med rymning eller permission under anstaltstiden eller under villkorlig frigivning. I sistnämnda fall skall domstolen, om vederbörande döms till nytt fängelsestraff, förklara den villkorligt medgivna friheten förverkad, om inte särskilda skäl talar emot det (34 kap. 4 § BrB). Under alla omständigheter är det domstolen som bestämmer såväl straffets längd som om förverkande skall ske. (1 propositionen om avskaffande av ungdomsfängelse föreslås vissa ändringar i bestämmelserna om förverkande av villkorlig frigivning. De innebär bl.a. att presumtionen för förverkande i 34 kap. 4 § första stycket BrB tas bort och att möjlighet införs att förverka endast del av straffåterstoden.)

Om den internerade begår nytt brott kan flera olika möjligheter tänkas. Om han är intagen i anstalt och brottet inte är alltför allvarligt, får han inte sällan ålalsunderlålelse. Intemeringsnämnden brakar avstyrka åtal, om brottet är erkänt och man kan räkna med att ingen eUer endast ringa förlängning av minsta tiden bör komma i fråga. Detta innebär dock inte att vederbörande går fri från konsekvenser av brottet. Intemeringsnämnden brakar nämligen i sådana faU besluta att överförande tiU vård utom anstalt skall ske vid en något senare tidpunkt än den ursprangligen bestämda minsla tidens utgång. Om brottet föranleder åtal, brakar domstolen nära nog regelmässigt förordna att interneringen skall avse även det nya brottet. I flertalet fall utsätter domstolen därvid en ny minsta tid med hänsynstagande till de gamla och nya brotten och med beaktande av hur länge vederbörande vistats i anstalt. Om särskilda skäl anses föreligga, kan domstolen underlåta att utsätta ny tid. I sådana faU brakar intemeringsnämnden, liksom vid åtalsunderlåtelse, kvarhåUa den intagne utöver minsta tiden. Kvarhållande av dessa anledningar brakar dock inte, som framhållits i avsnitt 6, ske med mer än högst sex månader, motsvarande den kortaste minsta tid domstolen kan bestämma enligt 34 kap. 9 § BrB.

För de 126 personer som år 1976 dömdes tiU fortatt intemering på grand av brott som de hade begått under anstaltstiden utsattes i 48 faU ingen ny minsta tid, trots att det i vissa fall rörde sig om grova brott. Sålunda hade t.ex. 7 dömts för grov stöld. I övrigt dominerar brott som stöld, biltillgrepp, rattfylleri eUer rattonykterhet och misshandel. 54 fick en ny minsta tid på mellan 6 månader och 1 år. Av dessa hade 20 gjort sig skyldiga till grov stöld och 8 tiU grova bedrägerier. Straffsatserna för såväl grov stöld som grovt bedrägeri är fängelse i lägst 6 månader och högst 6 år. Med hänsyn härtill och till att den ursprangliga minsta tiden i regel inte är fullt avtjänad måste man konstatera att den inlemerade i sådana fall kommit tämligen lindrigt undan.

Prop. 1980/81:76 108

Vad åter angår de internerade som begått nytt brott efter övergång till vård utom anstalt är skillnaden gentemot de fängelsedömda mindre markant. Beträffande denna kategori sker åtalsunderiåldse mera sällan. Påföljden blir nästan regelmässigt fortsalt intemering, med eller utan återintagning i anstalt. Anledning till att återintagning inle sker kan vara t.ex. alt brottet är bagatellartat eller ligger långt tillbaka i tiden eller att vederbörandes situation är sådan att vården anses bäst böra fortgå i frihet. Den villkorligt frigivne fängelsedömde skulle i motsvarande situation kunna tänkas bli dömd till böter eller skyddstillsyn. Om återintagning sker skall domstolen, liksom när det gäller den som blir dömd för brott under anstaltstid, förordna om ny minsta tid, om inte särskilda skäl är däremot. I detta fall bestäms minsta tiden huvudsakligen på grundval av brottets beskaffenhet. Domstolamas praxis måste emellertid sägas vara något vacklande vad gäller såväl återintagning som bestämmande av ny minsta lid.

För de 176 personer som år 1976 dömdes till fortsatt intemering med återintagning i anstalt utsattes ingen ny minsla tid i 39 fall. Det i särklass vanligaste brottet i dessa domar var stöld. Några hade dömls för misshandel och några för narkofikabrott. Endast tre hade dömts för grov stöld och en för grovt bedrägeri. Majoriteten av dem som fått ny minsta tid - 123 personer - fick en minsta tid av mellan 6 månder och 1 år. Här finns en mycket varierad provkarta på olika brott. Bland dessa var stöld och grov stöld de vanligaste brotten (32 resp. 35 fall). 12 hade dömts för misshandel, 4 för grov misshandel, i ett faU kombinerat med olaga hot och i ett fall i kombination med försök till rån. Ytterligare 6 hade dömts för rån och en för grovt narkotikabrott. I den mån det är fråga om grövre brott, såsom grov misshandel och rån, måsle man sålunda konstatera att de utdömda minimitiderna ter sig milda, med hänsyn tiU att de understiger straffminimum - ett år - vid fängelse. 6 fick nya minsta tider om 2-4 år. Dessa hade dömts för grovt rån m. m. (2 fall), grovt bedrägeri m. m., allmänfarlig ödeläggelse m. m. och grovt narkotikabrott m. rh. (2 faU). Ingen fick en minsta tid överstigande 4 år. Återintagning på grund av förhållandevis lindriga brott är - till skillnad mot vad som tidigare var vanligt - sällsynt och i vart fall brukar inte minsta tiden, om sådan sätts ut, bli särskilt lång.

Sammanfattningsvis kan sägas att skillnaden vad gäller anstaltstider mellan fängelse och intemering numera i aUmänhet inte är särskill iögonenfallande. Den möjlighet till kvarhållande under rikfigt långa tider som internering medger utnyttjas sällan och då endast vid särskilt allvarliga brott där lång minsta fid bestäms. Man kan finna exempel både på fall där påföljden ter sig sträng som fall - särskilt vid dom till fortsatt internering - där den dömde får en jämförelsevis mild dom. Däremot finns fortfarande en betydande skillnad mellan de båda påföljderna vad gäller prövo- och övervakningstider.

Prop. 1980/81:76 109

9 Internering jämfört med sluten psykiatrisk vård

Det är väl känt att intemeringsklientelet i psykiskt hänseende och då det gäller kriminell belastning har stora likheter med de s. k. jämställdhdsfal-len, dvs. de som överlämnas fill sluten psykiatrisk vård på grund av "själslig abnormitet av så djupgående nalur, att den måste anses jämställd med sinnessjukdom". Särskill gäller detla det äldre intemeringsklientelet. Överlämnande till sluten psykiatrisk vård bygger emellertid på att man har konstaterat att det föreligger dl rent medicinskt vårdbehov. Kriterierna för denna har under senare år skärpts i praxis och kommer ytterligare att skärpas om man följer förslaget i det inledningsvis nämnda betänkandet Psykiskt störda lagöverträdare. Denna omständighet, liksom det förhållandet att "sinnesbeskaffenheten" numera allt mer sällan torde tillmätas någon avgörande självständig betydelse vid övervägande av om internering bör ådömas, har medfört alt gränsema mellan de båda påföljderna internering och överlämnande till sluten psykiatrisk vård i praktiken blivit skarpare. Även om båda påföljderna är tidsobestämda är ändå innehållet i dem helt olika. Den som överlämnas till sluten psykiatrisk vård skall sålunda behandlas helt i enlighet med de medicinska vårdlagarna och i princip skrivas ut så snart behovet av medicinsk vård upphört. Internering återigen verkställs på samma sätt som andra frihetsberövande påföljder inom kriminalvården, och utskrivning sker som tidigare redovisats efler relalivl fasta normer och med utgångspunkt i den minsta tid som bestämls med hänsyn huvudsakligen till grovheten av det begångna brottet. Såväl beträffande fömtsättningarna för ådömande som innehållet i verkställigheten skiljer sig sålunda internering väsentligt från påföljden sluten psykiatrisk vård.

10 Allmänt om nuvarande förhållanden

Av den officiella brottsstatistiken och inlerneringsnämndens verksamhetsberättelser framgår tydligt att användningen av intemeringspåföljden minskat avsevärt under senare år, framför allt då det gäller förstagångsdo-mar. I de fall intemering numera ådöms första gången är i de allra flesta fall själva brottsligheten, framför allt då det aktuella brottet, avgörande. Numera förekommer det knappasl alls - och i den mån del förekommer lorde det i regel bero på att verksamheten på grand av tillfälligheter avbrutits innan allvarligt brott kommit till stånd - att någon döms fill internering på grund av ett jämförelsevis lindrigt brott, framför allt om del är fråga om förmögenhetsbrott. Detta gäller även om vederbörande har en lång brottskarriär bakom sig med åtskilliga anteckningar i kriminalregistrd.

De som redan lidigare har dömts till intemering brukar, sedan de begått nya brott, i regel få fortsalt intemering för dessa, men del förekommer

Prop. 1980/81:76 110

numera inle sällan att domstolama i sådant fall dömer till annan påföljd, t. ex. skyddstillsyn eller fängelse, om det nya brottet inle är alltför allvarligt. Vidare kan man vid mindre allvarliga brott märka en större restriktivitet med förordnande om återintagning av dem som överförts till vård utom anstalt. Samma tendenser finns f. ö. belräffande ungdomsfängelse.

Gärningsmannens sinnesbeskaffenhet synes alltmer sällan tillmätas någon självständig betydelse vid valet av internering. I sådana fall där det aktuella brotet i kombination med tidigare brott är så allvarligt att internering kan ifrågakomma, anses emellertid de psykiska förutsättningarna hos gärningsmannen för denna påföljd i regel också vara uppfyllda. Visserligen torde det förhålla sig så att de inlemerade som grupp är mera socialt och psykiskt belastad än dem som döms till andra påföljder. Om man däremot ser till individerna, är det sannolikt att det bland det stora klientelet av fängelsedömda finns många som har lika stora problem i detta hänseende.

Enligt intemeringsnämndens erfarenheter är praxis mellan olika domstolar och olika domare mycket varierande. Sålunda fmns det vissa domstolar som ytterst sällan dömer lill intemering, medan andra mera ofta använder sig av denna möjlighet vid fall av avancerad återfallsbrottslighet.

Det är antagligt alt den minskade användningen av intemeringspåföljden till slor del beror på att domstolama tagit intryck av den debatt som förts om de tidsobestämda straffen och som under senare tid allt oftare letl till krav bl. a. i riksdagen på en översyn av intemeringsbestämmdserna. Regeringen har också förulskickat all en sådan översyn skall ske. Även andra faktorer kan emellertid ha inverkat på den minskade användningen av interneringspåföljden. Sålunda har säkert avskaffandet av de särskilda inierneringsanstaltema genom 1973 års kriminalvårdsreform haft viss betydelse i detta sammanhang.

Man kan urskilja i huvudsak tre olika kategorier som döms lill internering, nämligen dels personer som främst ägnar sig åt en intensiv men måttligt avancerad förmögenhetsbrottslighet, dels sådana som gjort sig skyldiga till allvarlig och upprepad renodlad våldsbrottslighet, inbegripet sedlighetsbrott, och därigenom ansetts visa stor farlighet för annans liv eller hälsa, och slutligen en kategori av mera hårdföra och avancerade förmögenhetsbrottslingar, typ bankrånare och kassaskåpssprängare, där våldsinslag finns med i bilden och vederbörande ingalunda skyggar för alt tillgripa våld även om del primära syftet med gärningen inte är all skada någon till person. Vid sidan av den andra och den tredje huvudgruppen har under senare år också tillkommit en del inlemerade som gjort sig skyldiga till grov narkotikabrollslighet.

Anstaltstiderna vid internering sammanfaller, om inte nya brott begåtts, i regel med minsta fiden. Huruvida anstaltstiderna generellt sett är strängare än den fängelsepåföljd som skulle kunna följa på brottet kan man inte säkert uttala sig om; i vissa fall kan den bli avsevärt längre, i andra fall kortare. Genom att döma till intemering med verkligt lång minsla tid kan

Prop. 1980/81:76 III

man emellertid åstadkomma längre anstaltstider än genom användande av den maximala strafftiden i skalan för det aktuella brottet. Denna möjlighet utnyttjas emellertid sällan. Prövo- och övervakningstidema är väsentligt längre för de internerade än för andra gmpper.

Ett av de starkaste argumenten mot inlerneringspåföljdens bibehållande har varit dess i princip tidsobestämda karaktär och den därav följande rättsosäkerheten. Genom att frigivning numera nära nog regelmässigt sker vid minsta tidens utgång har detta argument väsenfiigt urholkats och internering kan därför för förstagångsdömda sägas vara en i realiteten lämligen tidsbestämd påföljd. Samtidigt ger reglerna om villkorlig frigivning ett inte obetydligt inslag av tidsobestämdhet åt fängelsepåföljden. Men redan den omständigheten att påföljden kan förlängas på obestämd tid anses vara mycket psykiskt påfrestande för den internerade. Själva interneringsstämpeln i sig uppfattas också som en belastning och ett tecken på en defintitiv utklassning.

Den allmänna erfarenheten bland anstaltspersonalen är också att de internerade känner sig mera pressade av sin situation än de fängelsedömda. De långa övervakningstiderna innebär att den som en gång dömts fill internering har svårt all bli "ren". En vanlig uppfattning hos de internerade är att en intemeringsdom är liktydigt med ett "livstidspapper". De flesta inlemerade återfaller ju i brott och även en kortare tids återintagning i anstalt medför att ny övervakningstid om i regel tre år börjar löpa från frigivningen. Den omständigheten att han under åratal kan åka in och ut från anstalt utan att någonsin få en definitivt bestämnd tid för påföljdens upphörande att rätta sig efter kan ge den dömde en känsla av hopplöshet och motverka hans benägenhet att upphöra med brottslig verksamhet.

Sammanfattningsvis kan sägas att intemeringspåföljden med den tilllämpning den numera har inte skiljer sig från fängelsestraff i den utsträckning eller har den särskilda betydelse som man urspmngligen avsett. Att den för de dömda har påtagliga nackdelar, framför allt av psykologisk natur, är uppenbart.

11 Kritiken mot tidsobestämda påföljder

Av redogörelsen i föregående avsnitt framgår bl. a. hur negativt inlerneringsstraffel upplevs av de intagna själva. Myckel av vad som därvid anförts har också bekräftats av personer med erfarenheter från praktiskt kriminalvårdsarbete. Som lidigare nämnis har de tidsobestämda påföljderna i den kriminalpolitiska debatten emellertid efter hand utsatts för en allt starkare kritik även med utgångspunkt i mera teoretiska synpunkter. Det kan därför vara på sin plats att lämna en översiktlig redogörelse av huvuddragen i denna kritik.

Prop. 1980/81:76 112

11.1 Strafferettslig utUregnelighet og strafferettslige saerreaksjoner (NOU 1974:17)

En sammanfattning av kritiken mot tidsobestämnda påföljder av typ intemering ges av den norske professorn Nils Christie i betänkandet (NOU 1974:17) Strafferettslig utilregnelighet og strafferettslige saerreaksjoner. Christie framför sina synpunkter med anledning av ett förslag om att en tidsobestämnd påföljd - förvaring - skall kunna komma i fråga när brottet i förening med särskilt gärningsmannens sinnestiUstånd och tidigare beteende ger anledning till antagande att han är särskUt farlig för andras liv, hälsa eller frihet. Trots att betänkandet är några år gammalt kan Christies argumentering fortfarande betraktas som representativ. Den refereras också i den under avsnitt 4.3 nämnda, i maj 1978 avgivna princippropositionen till det norska stortinget om kriminalpolitiken.

Christies framstäUning bygger på dittiUs tiUgänglig forskning. Några rön som är ägnade att ifrågasätta hans slutsatser har såvitt bekant inte gjorts därefter. Christies kritik skall här redovisas helt kortfattad. Den kan i och för sig sammanfattas i följande punkter

1. Intemeringsstraffet är inte effektivt när det gäller att förhindra allvarliga
brott.

2. Intemeringsstraffet skapar oklarheter i påföljdssystemet.

3. Intemeringsstraffet strider mot grandläggande värderingar i vårt samhälle.

En central fråga är om intemeringspåföljden gör landet tryggare genom att antalet våldsbrott hålls nere. Det helt övervägande antalet farliga förbrytelser utlöses enligt Christie inte av inneboende krafter hos gärningsmännen utan av de situationer som dessa gämingsmän befinner sig i. De flesta grova våldsbrott begås sålunda mellan närstående eller bekanta. Man torde inte vinna någonting med tidsobestämnda straff för denna krets av gärningsmän som sällan tidigare har varit dömda för våldsbrott. För den samlade allvarliga våldsbrottsligheten har interneringspåföljden därför mycket liten betydelse.

Även om man begränsar sig tUl den grapp som tidigare har dömts för mycket allvarliga brott möter enligt Christie stora svårigheter att urskilja dem som i framtiden kommer att begå nya brott. I den allmänna debatten anförs ofta exempel på våldtäktsmän som begått nya våldtäkter etc. och frågan ställs varför myndighetema inte ingripit med åtgärder för att förhindra återfall. I dessa fall vet man att det gått galet och att händelseförloppet bort avbrytas. Det är emeUertid en sak att med facit i hand förklara att en viss person borde ha oskadliggjorts. I verkligheten finns i dag ute i samhället en rad personer som tillsynes är lika farliga som gärningsmannen i exemplet före återfallet men som inte begår nya brott. Skall man internera alla till synes farliga personer eller endast dl urval av dem? Och hur skall i så fall urvalet ske?

Prop. 1980/81:76 113

I vissa fall kan man enligt Christie fömtsäga brott med tämligen stor säkerhet. Det gäller särskilt sådana brott som är ofta förekommande. Om en gmpp av många gånger tidigare straffade förmögenhetsbrottslingar kan man med ganska hög grad av säkerhet säga att flertalet kommer att begå liknande handhngar ännu en gång. Men situationen blir heh annorlunda om man skaU göra föratsägelser med utgångspunkt i ett enda mycket grovt våldsbrott. Det rör sig här om sällan förekommande gämingar. En föratsä-gelse i dessa fall innebär som regel att man fångar in ett mycket stort antal felbedömda personer, alltså personer som liknar återfaUsförbrytare men som sviker prognosmakaren genom att inte återfalla i brott. Problemet med dessa "falskt posifiva" öKar i takt med att den handling man skaU förutse bhr mera ovanlig.

Christie åberopar en tämligen färsk amerikansk undersökning' rörande unga lagöverträdare som gav vid handen att om man genom inspärrning skulle hindra hälften av de fåtaliga återfallen i våldsbrott så skulle man skilja ut en grapp som omfattade nio gånger fler personer än som faktiskt återföll i sådana brott. Med andra ord skulle man tvingas internera åtta som inte skulle ha återfallit i våldsbrott för varje farlig person man fick tag på.

Även om kriminologer och andra vetenskapsmän f. n. inlfe kan tillhandahålla ett prognosinstrament som på ett från vetenskaplig synpunkt godtagbart sätt skiljer ut de farliga så torde enligt Christie många ändå vilja hävda att i praktiken så kan folk med prakfisk erfarenhet och hjälp av bl. a. psykiatrisk expertis ta fram det lilla antal farliga individer som samhällel måste skydda sig emot.

En genomgång' av den vetenskapliga Utteratur som finns om kliniska contra beteendevetenskapliga prognoser ger emeUertid enligt Christie inte stöd för den uppfattningen. Ty trots att det intuitivt förefaller rimligt att fömtsätta att "intensiv, klinisk förståelse av en individ" ger bättre grund för uttalanden om hans framtid än statisfiska metoder, finns det faktiskt ett mycket stort antal undersökningar som visar precis motsatsen. Av omkring 100 undersökningar med tillfredsställande metodisk nivå, är det bara en enda som visar en klar överlägsenhet för det kliniska skönet. Och också denna enda är omdiskuterad. Det är enligt Chrisfie svårt att finna någol område inom samhällsvetenskapema där alla fynd så klart går i samma riktning.

Att det kliniska skönet är otillförlitligt gäller även när man begränsar sig till psykiatrikers förmåga att stäUa korrekta prognoser beträffande asocialt beteende. Det förefaller enligt Christie som om psykiatriker särskih gör sig skyldiga tiU ett fel, de föratsäger för mycket. Christie hävdar t.o.m. att

' Andrew von Hirch: Predicfion of criminal conduct and prevenlive confinement of convicted persons. Buffalo Law Review 1972, 21, s. 717-758, särskilt s. 736-738. • Joseph M. Livermore, Carl P. Malmquist och Paul E. Mehl: On the justifications for civil commitment. Univ. of Pennsylvania Law Review, 1968, 117, 75-96.

8 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 76

Prop. 1980/81:76 114

man i praktiken måste räkna med att det i varje gmpp intagna som för ögonblicket är inspärrade på grand av psykiatriska föratsägelser om våldstendenser, är bara ett fåtal som skulle visa sig våldsbenägna om de släpptes lösa medan långt fler inte skuUe uppvisa ell sådant beteende. De forskningsresultat som tyder på detta härrör från USA' men liknande tendenser har belagts i två norska undersökningar.

I sammanhanget understrycker Christie skillnaden mellan att fömtsäga framlida kriminalitet och att fömtsäga ett sjukdomsförlopp. Psykiatrikem kan på yrkesmässig grand med större eller mindre säkerhet - i varje fall med större säkerhet än folk i gemen - uttala sig om den sannolika utvecklingen av sinnessjukdomar av olika slag och de faror för våldshandlingar som sjukdomen innebär. Däremot har psykiatrikem ingen specieU kompetens tiU att uttala sig i frågor om sannolikheten för att icke sinnessjuka personer skaU återfalla i brott.

De tidsobestämnda påföljderna bygger på tanken alt den intagne skaU försättas på fri fot när han är mogen för det, varken förr eller senare. Men även här möter enligt Christie de nyss berörda svårighetema med att fömtsäga framtida farligt beteende.

Att det inte finns något kriterium på när den intagne är mogen att lämna anstalten leder enligt Christie i praktiken till att tidsobestämdheten ersätts med en synnerligen fast praxis. Men då är det svårt att som argument för intemering åberopa att tidsobestämdheten ger större möjligheter tiU flexibilitet och prövning av varje intagen individ.

Det finns enligt Christie inte heUer någon vetenskaplig grund att tro att de behandlingsåtgärder som vidtas beträffande intemeringskUentelet har några påvisbara effekter. Antalet undersökningar som inte har förmått att få fram någon som helst behandlingseffekt är så överväldigande att det f. n. måste sägas vara klart oberättigat att behålla särskilda påföljdsformer med tanke på att den enskilde lagöverträdaren genom adekvat behandling skall vara mindre farlig när han kommer ut ur anstalten.'

Tvärtom anser Christie att det från allmänmänsklig synpunkt finns anledning att frukta att intemeringsklientelet skall vara farUgare när del kommer ut än när det gick in i anstalten. De intagna kommer ut efter att ha varit underkastade särskilda regler för farliga förbrytare. Farligheten är det centrala temat - också för gärningsmannen. Christie menar att det inte förefaller helt osannolikt att man kan bli farligare av att stämplas som farlig.

* Alan Derschowitz, The law of dangerousness: Some fictions about predictions, i.
Legal Ed. 1970, 23,24-51.

• Odd Steffen Dalgaard: Abnorme lovovertredere. Diagnose och prognose. Univer
sitetsförlaget 1966 s. 166 o. Hans Jakob Slang: MangelfiiUt utviklede og/eUer varig
svekkene sjelsevner. Diagnoser og prognoser. Universitetsförlaget 1966, 115 a.

' För en genomgång av litteraturen, se Roger Hood i "Conference for Directors of Criminological Institutes", Council of Europé, Strasbourg 1964.

Prop. 1980/81:76 115

En central punkt i interneringspåföljden är att tiden för frihetsberövandet kan förlängas, inle på grund av vad som skett i del förflutna, ulan på grund av förväntningar om framtiden. Christie menar att del helt strider mol grundläggande värderingar i vårt samhälle om vad som är riktigt att göra mol människor att spärra in dem inte på grund av vad de har gjort men på grund av vad de kanske komr " att göra. Tidsobestämda påföljder innebär straff för ogjorda handlingar.

Brottet mot de gmndläggande värderingarna blir enligt Christie än mer markerat genom avsaknaden av möjlighet att fastställa huruvida de ogjorda handlingama någonsin skulle ha begåtts. En grundläggande princip i straffrätten är att hellre fria än fälla. Det är bättre att låta tio skyldiga gå fria än att en oskyldig döms. Men intemeringspåföljden bygger på den motsatta principen. Det är bättre att en del som inte skulle ha begått en viss typ av farlig handling sitter inspärrade än att en som skulle ha begått en sådan handling slipper ut. Det kan med fog hävdas att samma säkerhetsmarginaler, som iakttas i brottmål vid prövning av den åtalades skuld, bör tillämpas även vid prövningen av om fara föreligger att han i en framtid kommer att återfalla i brott.

De som i dag värnar om intemeringspåföljden bör enligt Chrislie noga överväga hur stor risk man kan tillåta för felbedömningar. Kan man godta det ovan nämnda prognosförfarandet som innebär åtta överflödiga inspärrningar för att hindra en farlig? Eller bör gränsen sättas vid tre överflödiga för alt hindra en farlig? Och hur länge skall en person sitta inspärrad under en extra tid på grund av en 25-procentig sannolikhet? Sistnämnda siffra -en av fyra korrekt föratsagd - är den som norska eftemndersökningar av vålds- och sedlighetsundersökningar kommit fram till.

11.2 Nytt straffsystem (Brå-rapport 1977:7)

1 Brå-rapporten Nytt straffsystem återfinns många av de tankegångar som redovisats i föregående avsnitt. Där konstateras sålunda alt det grundläggande prakfiska och vetenskapliga problemel är med vilken grad av säkerhet man kan identifiera personer som kommer att begå brott i framtiden. 1 sammanhanget påpekas också att denna frågeställning inte är unik för straffrätten och kriminologin utan har motsvarigheter inom t.ex. socialvård och medicin. Forskningsresultaten på dessa senare områden pekar också i samma riktning.

Vissa undersökningar tyder på att man kan identifiera vissa grapper med hög risk för framtida kriminalitet. Däremot har man inle lyckats utveckla metoder som gör det möjligt att ange vilka enskilda lagbrytare inom en sådan grapp som kommer att återfalla i brott. Svårigheten är särskilt påtaglig om det är verkligt grova - och därmed sällsynta - brott man vill fömtsäga. Den grad av säkerhet med vilken bestämda individer kan identifieras som framtida lagbrytare beror nämligen bl.a. på grandrisken, dvs.

Prop. 1980/81:76 116

hur vanligt det man vill förutsäga är. Man får speciellt svårt med sällsynta och kanske grova brott, dvs. brott med låg grundrisk.

Det är en allmänt accepterad ståndpunkt att i vart fall mer drastiskt ingripande i preventivt syfte skall få användas endast om de brott man därigenom tror sig kunna undvika är av mycket allvarligt slag. Man har i teorin mestadels hänfört sig fill våldsbrott. I prakfiken har dock t.ex. intemering, som har ett uttalat syfte att oskadliggöra, ofta använts vid förmögenhetsbrott.

Ju allvarligare ett brott är desto ovanligare är det i regel och desto svårare är det därmed att förutsäga. Det är således t. ex. nästan omöjligt att ange personer som i framtiden kommer att begå grova våldsbrott. För övrigt är många av dem som begår sådana ostraffade. De brotten kan inte under några omständigheter hindras genom straff som gmndas Vå tanken om oskadliggörande. 1 så fall skulle man nämligen vara tvungen att helt skära av sambandet mellan brott och straff och ingripa mot människor oavsett om de har begått något brott eller ej. Det betyder att även om föratsägelsen beträffande de redan identifierade lagbrytamas framtida beteende vore goda, skulle sådana föratsägelser inte kunna hindra mer än en del av de brott det är fråga om. Men fömtsägelsen är mycket svår även om man som urval begagnar personer som redan har begått sådana brott. Den statistiskt troligaste prognosen är alt återfall inte kommer att ske.

Om man vid särskilt grova brott skall använda risken för framtida brott som kriterium vid straffbestämningen, blir konsekvensen alltså antingen att de flesta av dem man vill komma åt går fria eller att man ingriper mol relativt många som inte skulle komma att begå de förmodade brotten. I del första fallet ger oskadliggörande så låg effektivitet att dess värde blir försumbart. 1 det andra fallet kommer man i en oacceptabel konflikt med vedertagna och viktiga rättssäkerhetsanspråk.

Det moraliska problemet är nämligen alt oskadliggörandet som motiv för straffrättsligt ingripande är att man straffar en person - inte för det han gjort — utan för vad man antar att han kommer att göra. Den som utsätts för en sanktion som är strängare än den som bmkar följa på del brott han begått med mofiveringen att han därmed skall förhindras att återfalla kommer alltså att avtjäna straff för brott som han inte gjort sig skyldig till. Detta strider mot väsentliga rättssäkerhetskrav och liknar det fall att man dömer en oskyldig.

De som förespråkar särregleringar inom påföljdssystemd för personer som anses vara farliga hävdar i allmänhet att det är en fördel att under verkställigheten kontinuerligt kunna pröva hur stor risken för framtida brott är. De sanktioner som brakar tillgripas för sådana personer är därför i regel tidsbestämda. Med en sådan lösning står knappast något att vinna, eftersom det inte finns mycket som talar för att de föratsägelser som kan göras under verkställighetens gång är nämnvärt säkrare än de som kan göras i samband med domstolens handläggning av målet. Att de organ som

Prop. 1980/81:76 117

har tiU uppgift att fatta beslut om frigivning har insett dessa svårigheter visar den omständigheten att den överväldigande majoriteten av dem som undergår internering friges i omedelbar anslutning till utgången av minsta tiden.

Om man vill tillmäta risk för återfall i brott betydelse vid påföjdsbesläm-ningen, torde det viktigaste kriteriet för en sådan fömtsägelse vara den dömdes tidigare kriminalitet. Ju fler gånger han återfallit desto större är risken för att han kommer att göra det på nytt. Detta kan i så fall tala för att tidigare kriminalitet skaU ges inflytande på straffbestämningen. Om man vid val av påföljd för det aktuella brottet i stället för en återfallsprognos begagnar ett straffvärderesonemang och väger in tidigare lagföringar, kommer straffet redan av den anledningen att bli strängt. Som en bieffekt uppkommer ett visst oskadliggörande. Det är därför överflödigt att begagna oskadliggörandet som särskilt kriterium eftersom del inte behövs för den effekt man önskar.

I BRÅ-rapporten förordas att interneringspåföljden avskaffas.

11.3 Om kriminalpolitikken (St meld nr 104,1977-78)

De av Christe behandlade frågeställningama diskuteras som tidigare nämnts också i en av del norska justitiedepartementet i maj 1978 till stortinget avlämnad principproposition (St meld. nr 104, 1977-78). Departementets uppfattning är att påståendet att man skulle kunna fömtsäga farliga lagöverträdelser mot bakgrand av tidigare kriminalitet och personlighetsvärdering bygger på tveksamt underlag. Man konstaterar att allvarliga våldsförbrytelser vanligtvis inte upprepas. Del sägs också att förutsägelser om framtida kriminalitet inte får förväxlas med frågan om att förutse ett sjukdomsförlopp. Huvuddelen av den mest allvariiga våldskriminalile-ten är förstagångskriminalitet och en lidsobestämd påföljd för våldsbrotls-lingar skulle därför spela mycket liten roll för den samlade allvarliga våldskriminaliteten i Norge. Däremol kan det vara tämligen enkelt att förutsäga återfall i förmögenhetsbrott, om vederbörande har gjort sig skyldig till ett flertal tidigare sådana brott. Efter redogörelse för forskning i ämnet fastslår man att möjligheten av att kunna fömtsäga framtida farlig våldskriminalilet har mycket litet stöd i fakfiska undersökningar på alla plan. Slutligen uttalar man, efter en genomgång av eventuella för- och nackdelar med tidsobestämt straff, att man från departementets sida har åtskilliga betänkligheter mot denna typ av påföljd.

12 Aktuella utredningsförslag

Av de utrednigsförslag som tillkommit under senare år och som ännu inte lett till lagstiftning är framför alll betänkandet Psykiskt störda lagöver-

Prop. 1980/81:76 118

trädare och Brottsförebyggande rådets rapporl Nytt straffsystem. Idéer och förslag av belydelse för intemeringspåföljden. Av iniresse är också ungdomsfängelseutredningens belänkande Tillsynsdom som innehåller förslag till ändrade regler om villkoriig frigivning. I sammanhanget förtjänar också att nämnas Nordiska straffrältskommitléns betänkande (A 1978: 6) Villkorlig frigivning.

12.1 Psykiskt störda lagöverträdare (SOU 1977:23)

1 betänkandet Psykiskt störda lagöverträdare förordas en klarare gränsdragning mellan sjukvård och kriminalvård av innebörd alt överlämnande till sluten psykiatrisk vård skall få ske endasl när den psykiska störningen är av sådan arl och grad all lagöverträdarens omhändertagande inom sjukvården tveklöst är påkallat av medicinska skäl. Ett genomförande av utredningens förslag innebär all ett antal lagöverträdare, av ulredningen uppskattat till 150 om årel, med påtagliga psykiska slömingar (omkring hälften av de s.k. jämställdhetsfallen, dvs. personer som bedömts vara behäftade med själslig abnormitet av så djupgående natur att den måste anses jämställd med sinnessjukdom), kommer att omhändertas inom kriminalvården. Förslagel har i denna del mottagits positivt av de flesta remissinstansema. Bl. a. kriminalvårdsstyrelsen har dock avstyrkt förslaget. Som skäl härför har bl. a. anförts all kriminalvården saknar resurser alt ta hand om det ifrågavarande klientelet.

Det är uppenbart att en del av de psykiskt störda lagöverträdare, som enligl hittillsvarande praxis överlämnats till sluten psykiatrisk vård, vid en inskränkning av denna möjlighet skulle kunna bli aktuella för internering. De siffror som redovisas i belänkandel är emellertid föråldrade. Antalel domar som innebär överlämnande lill psykiatrisk vård har sjunkit på senare tid. Detsamma gäller den procentuella andelen jämställdhetsfall. Vidare finns det skäl alt anla alt en del av dem som enligt utredningens förslag skall dömas till kriminalvård i stället för psykiatrisk vård kan dömas lill icke frihetsberövande påföljder.

Enligl en beräkning som gjorts inom justitiedepartementet kan, om utredningens förslag till gränsdragning i huvudsak följs, omkring 30 av de nuvarande jämställdhetsfallen åriigen tas om hand inom frivården medan tillskottet av anstallsdömda uppskaltas till omkring 60 om året. Hur många av de sistnämnda som skulle kunna ifrågakomma för intemering är vanskligt att avgöra. I ell malerial angående år 1%7 rätlspsykialriskl undersökta personer som bedömts som "ej jämställda" och som hade i slort sett samma bakgrundsförhållanden vad beträffar t.ex. antal brott och brottstyper som de jämställda, har 10% dömls till internering (se SOU 1977: 23, s. 141 och Läkartidningen 1976 nr 19). Med tillämpning av motsvarande siffror skulle yllerligare 9 personer per år kunna komma att dömas till internering. Detla antal är dock sannolikt för högl med tanke på alt an-

Prop. 1980/81:76 119

vändningen av intemering minskat kraftigt sedan år 1967. Av betydelse i sammanhanget är givetvis hur många av ifrågavarande personer som kan betecknas som farliga. Socialstyrelsen har i denna fråga som sin uppfattning uttalat att det är sannolikt att den typ av jämställdhetsfall som nu placeras på fast paviljong eller specialavdelning på grand av "farlighet" kommer, även om utredningsförslaget genomförs, att höra till psykiatrin. Av det sagda bör man kunna dra den sutsatsen att ett genomförande av utredningens förslag i den nu diskuterade gränsdragningsfrågan endasl skulle få en tämligen marginell betydelse för interneringsinstitutels tillämpningsområde.

12.2 Nytt straffsystem (Brå-rapport 1977:7)

I Brå-rapporten Nytt straffsystem har rådels kriminalpoliliska arbetsgrupp som tidigare nämnts, föreslagit att man skall ersätta de nuvarande frihetsberövande påföljderna inom kriminalvården med ett enhetligt frihetsstraff, fängelse. Rapporten har varil föremål för samtidig remissbehandling med ungdomsfängelseutredningens betänkande TiUsynsdom. De flesta av de remissinstanser som yttrat sig i frågan om dt enhetligt frihetsstraff har ställt sig posifiva till intemeringspåföljdens avskaffande. Vissa instanser har emellertid anfört att ett avskaffande av interneringsstraffet förutsätter en höjning av slraffmaxima för särskilt grova brott. Kriminalvårdsstyrelsen har således framhållit att interneringspåföljdens avveckling sannoUkt i samhällsskyddets intresse måste medföra antingen en inte oväsentlig höjning av slraffmaxima för de allra grövsta och farligaste brotten, l.ex. narkotikahandel i organiserade former, grova våldsbrott och terrorism, eller särskilda regler om en restriktiv tiUämpning av reglerna om villkorlig frigivning på halvtid beträffande personer som dömts för sådana brott. Liknande synpunkter har framförts av l.ex. LO och Göteborgs tingsrätt. JO Wigelius har uttryckligen motsatt sig interneringspåföljdens avskaffande och anfört alt del utifrån behovel av samhällsskydd ter sig vådligt alt frånhända domstolama möjlighet att under en lång och vid domstillfället ej bestämbar lid oskadliggöra särskilt farliga förbrytare. JO hävdar vidare alt det finns möjligheter att med erforderlig lillförlitlighet göra prognoser angående den tilltalades fariighet och risken för återfall och att det också är möjligt att under verkställigheten kontinuerligt pröva utvecklingen i dessa hänseenden. JO hänvisar också till den klientelöverföring från sluten psykiatrisk vård till kriminalvård som kan komma till slånd om förslagen i betänkandet Psykiskt störda lagöverträdare genomförs. RÅ har anfört liknande synpunkter, men förklarat sig inte vara beredd alt i nuvarande läge la ställning till interneringspåföljdens bestånd.

Något förslag om en höjning av slraffmaxima, eller vissa sådana, återfinns inle i Brå-rapporten. Däremot framhålls att det är angeläget att se över straffsystemet med utgångspunkt i dess nuvarande bedömningar av

Prop. 1980/81:76 120

enskilda brotts straffvärde, särskilt då brott med höga straffmaxima, i syfte att begränsa omfattningen och längden av frihetsstraff. Vidare sägs att den nuvarande absoluta maximitiden om 10 år bör kunna behållas. Samtidigt betonas att återfall bör leda till straffskärpning.

En fråga som behandlas i Brå-rapporten och som är av stor belydelse vid en diskussion om intemeringsstraffets eventuella avskaffande är utformningen och tillämpningen av reglema om villkorlig frigivning. I rapporten uttalar sig gruppens majoritet för ett avskaffande av systemet med villkorlig frigivning men förordar - för den händelse den vilUcorliga frigivningen anses böra bibehållas - att sådan frigivning som huvudregel skaU ske efter halva strafffiden. Avsteg från huvudregeln skall kunna komma i fråga för den som snabbt återfallit i brott efter tidigare fängelsedomar eller för visad särskild allvarlig misskötsamhet under verkställighetstiden. Prövofiderna skall aldrig kunna överstiga straffåterstoden. 1 rapporten berörs också frågan om särbehandlingen av dem som enligt kriminalvårdsnämndens praxis regelmässigt friges först sedan två tredjedelar av strafftiden har avtjänats. Det gäller intagna med minst två års strafftid som övertygats om grov narkotikabrottslighet eller annan grov organiserad brottslighet med internationell anknytning (jfr avsnitt 7). Man pekar därvid på att särbehandlingen av denna grupp intagna leder lill en dold straffmätning, som man anser i ställd borde ske öppet och av domstol.

Det övervägande antalet remissinstanser har motsatt sig rapportens förslag om avskaffande av villkorlig frigivning. En klar majoritet har uttalat sig för bibehållande av det nuvarande systemet med två tredjedelar av strafftiden som riktpunkt för villkorlig frigivning. Beträffande dem som ådömts två års fängelse för narkotikabrott e. 1. och som regelmässigt friges först när två tredjedelar av straffet har avtjänats har kriminalvårdsnämnden tillstyrkt Brå-grappens tanke att det bör ankomma på domstol - och inte i efterhand på administrafiv myndighet - att bedöma humvida omständigheter, som är att hänföra till den brottsliga handlingen, bör föranleda särbehandling i frigivningshänseende.

12.3 Tillsynsdom (SOU 1977:83)

Ungdomsfängelseutredningen föreslår i sitt betänkande Tillsynsdom bl.a. att villkorlig frigivning skall ske efter två tredjedelar av strafftiden, om inte fortsalt frihetsberövande av särskilda skäl erfordras för att motverka återfall i brottslig verksamhei. Om särskilda skäl föreligger, skall emellertid enligl förslaget villkorlig frigivning fä ske efler halva strafftiden. Förslaget innebär alltså inte några större avvikelser i förhållande till nuvarande bestämmelser. Prövotiden avses uppgå till ett år eller den längre lid som vid frigivningen återstår av straffet, dock högsl tre år. Av större intresse i detta sammanhang med häsyn tiU intemeringsklientelets åter-

Prop. 1980/81:76 121

faUsbenägenhet är förslagen att presumtionen om förverkande av reststraffel vid återfall i brott under viUkorlig frigivning skall mjukas upp och möjlighet öppnas fill förverkande av endast del av reststraffel. Förslagel har i denna del tillstyrkts av flertalet remissinstanser.

12.4 VillkorUg frigivning (A 1978:6)

Nordiska straffrättskommittén har i ett hösten 1978 utkommet betänkande (A 1978:6) Villkorlig frigivning uttryckt den uppfattningen att samtliga nordiska länder bör införa en regel om en i princip allmän villkorlig frigivning efter halva tiden.

Angående frågan om en senareläggning av frigivningen bör kunna ske i vissa fall l.ex. om det kan befaras att den intagne skulle komma att återfalla i särskilt grov brottslighet uttalar kommittén följande. En sådan fara kan föreligga om det aktuella brottet eller den intagnes brottsliga förflutna tyder på särskild farlighet. Vid sådan senareläggning åsyftas inte straffskärpning på allmänprevenfiva grander, utan närmast oskadliggörande genom fortsatt frihetsberövande. 1 regel kan det visserligen inle förväntas alt senareläggningen av den villkorliga frigivningen eller avtjänandet av hela straffet skulle minska den intagnes farlighet, men ny brottslig aktivitet kan tillfälligt uppskjutas.

Senareläggning på grand av en bedömning av risken för att den intagne begår grov brottslighet innebär alt intemeringssynpunkter i viss omfattning blir utslagsgivande för straffets längd. Om man utgår ifrån att det straffräusliga regelsystemets egentliga uppgift är aU i varje enskilt fall ge uttryck för ett ogillande som står i rättvis proportion till den skuld gärningsmannen utvisat i den brottsliga handlingen, så måste det framstå som otillfredsställande att frihetsstraffets längd i vissa fall blir beroende av gärningsmannens personliga egenskaper. Det är även tvivel underkastat om reglema om senareläggning av villkorlig frigivning på denna gmnd kan utformas så all de uppfyller skäliga rältssäkerhelskrav.

Till denna fråga hör även vilka möjligheter man har att göra förutsägelser om framtida kriminalitet. Det kan allmänt sett sägas alt sådana prognoser hitlills visat sig myckel vanskliga. Det föreligger en betydelsefull skillnad mellan möjlighetema att identifiera å ena sidan vissa grupper med hög risk för framtida kriminalitet, å andra sidan de enskilda individer inom en sådan grupp som kommer att återfalla. Det föreligger inle omöjligt att identifiera vissa högriskgrupper. Däremot har man inte lyckats utveckla meioder för att ange vilka enskilda lagbrytare som kommer alt begå brott på nytt. Denna svårighet är typiskt sell störst, om del är verkligt grova och därmed i regel sällsynta brott man vill fömtsäga.

Kommittén har funnit alt del kan finnas dl praktiskt behov av att i undantagsfall kunna senarelägga viUkorlig frigivning. Kommittén föreslår dock att förutsättningarna för senareläggning av villkoriig frigivning görs

Prop. 1980/81:76 122

ytterst stränga och anges i lag. Beslämmelsen bör ge största möjliga klarhet och förutsägbarhet. Det har visat sig vara förenat med svårigheter all finna invändningsfria kriterier för en sådan regel och att nå fram till en beslämmelse som passar förhållandena i samtliga nordiska länder.

Kommittén har dock för sin del funnit att det kriterium mot vilket invändningarna har minst lyngd rör risken för nya brott. Detta får dl visst stöd av straffsystemets ändamål att kontrollera kriminaliteten. KommiUén har således stannat för att föreslå att en påtaglig och särskilt stor risk för snabbt återfall i grova brott skall kunna vara skäl tiU senareläggning av viUkorlig frigivning. De brott kommittén främst har i åtanke är dels grova våldsbrott, dels aUvarlig brottslighet som bedrivs i organiserade eller yrkesmässiga former.

Beträffande rättsverkan av återfall i brott under prövotiden uttalas: Man får ett smidigare system, om domstolen åläggs att bedöma hur reststraffel skaU beaktas, då den villkorliga friheten förverkas. En möjlighet är att domstolen mäter ut ett gemensamt straff utan att särskilt ange reststraffets andel. Ett annat altemativ vore att domstolen i domen uttryckligen angav hur mycket som förverkats av reststraffel. Oavsett vilket altemativ man väljer, master reglema om hur reststraffel bör beaktas utformas så att man uppnår en tillräckligt enhetlig straffmätningspraxis. Ju längre lid den villkorligt frigivne levat brottsfritt, desto mindre betydelse bör reststraffel ges vid straffmätningen. Vidare får den del av reststraffel som domstolen beaktar inte vara oskäligt lång i förhållande till det nya straffet. Frågan om brottslighet bör även beaktas då man avgör hur stor del av reststraffel som skall förverkas.

13 Överväganden och förslag

13.1 Bör interneringspåföljden avskaffas?

13.1.1 Inledning

I det föregående har (särskilt i avsnitten 10 och 11) redovisats åtskilliga kritiska synpunkter på lidsobeslämda påföljder i allmänhet och internering i synnerhet. Invändningarna gäller inte bara påföljdens bristande effektivitet utan tar framför allt sikte på skilda nackdelar och brisler från rättssäkerhetssynpunkt. Genom intemering öppnas möjUghet för frihetsberövande under längre tid än som föranleds direkt av det brott varom gärningsmannen övertygats. Vidare finns risk för att den annars allmänt tillämpade principen om proportionalitet mellan brott och straff skjuts åt sidan av hänsyn till ett eftersträvat men osäkert samhällsskydd. Som framgått av det föregående är dd synnerligen vanskligt att i enskilda fall uttala sig om riskema för återfall i brott. Detla är allt mera uppenbari ju grövre brott det är fråga om.

Prop. 1980/81:76 123

Härtill kommer erfarenheterna av att tidsobestämdhden av de intagna upplevs som mycket pressande och därför uppfattas som ett lidande i sig. Det är vidare omvittnat att en dom lill intemering ofta uppfattas som dt tecken på en definitiv utklassning och därmed snarare befäster än motverkar vederbörandes benägenhet all fortsätta med en tillvaro som lätt leder till ny brottslighet.

Av vad som tidigare anförts framgår också alt många av de skillnader som tidigare funnits mellan internering och fängelse, såvitt gäller såväl påföljdernas praktiska tillämpning och innebörd som klienldgmppernas sammansättning numera i del närmaste har försvunnit. Dd är vidare tydligt att användningen av påföljden intemering under senare år också har minskal ganska påtagligt.

Mol bakgrund av nu nämnda förhållanden och de vägande invändningar av principiell natur som sålunda kan anföras mot intemeringspåföljden synes den böra behållas endast om de särskilda syften som den är avsedd att tjäna framstår som utomordentligt vikliga och inte kan uppnås på annat från rättssäkerhetssynpunkt mera tillfredsställande sätt.

Internering - liksom lidsobeslämda påföljder över huvud laget - bygger på framför allt två teorier. Den ena utgår från föreställningen alt den dömde genom behandling skall kunna påverkas till ett laglydigt liv och därför bör behandlas tills detta syfte har uppnåtts (behandlingstanken). Den andra syftar till att genom inspärrning av lagöverträdaren förhindra att denne begår brott så länge han kan anses vara farlig (inkapacitering).

Dd förtjänar redan här understrykas alt nu gällande straffskalor inle bör kunna åberopas som dl skäl för att bevara interneringspåföljden. Om straffskaloma inte anses medge inkapacitering under så lång lid som samhällsskyddet kräver kan nämligen det problemet lösas genom ändring av straffskaloma, införande av straffskärpningsregler eller på annat liknande sätt. Avgörande för om interneringspåföljden bör bestå är i stället om det finns skäl att hålla frågan om anstaltstidens längd öppen med hänsyn till faktorer som inträffar efter rättegången och som således inle kan beaktas redan i domen. Till dessa faktorer hör uppenbarligen inle sådant som hänför sig till den aktuella eller lidigare brottsligheten som t. ex. all den är särskilt allvarlig lill sin art eller utgör led i en organiserad kriminell verksamhet.

13.1.2 Behandlingstanken

Under senare år har den s. k. behandlingsideologien utsatts för en allt starkare och mera omfatiande kritik. Kritikerna har visserligen inte stått oemotsagda i debatten. Bl. a. hardd argumentet förts fram, alt otillräckliga resurser eller ännu oprövade meioder bär den huvudsakliga skulden för alt några positiva resullal hitintills inte kunnal redovisas. Det fmns i förevarande sammanhang inle anledning all gå närmare in i denna diskussion. Det bör räcka med att i korthet konstatera att KvaL innebär att de inter-

Prop. 1980/81:76 124

nerade i kriminalvårdens anstalter i alll väsentligt behandlas på samma sätt som fängelsedömda med långa straff. Någon särskild behandling tillhandahålls således inle intemeringsklientelet under anslallsliden. Och den omfattande behandlingsforskning som i dag finns ger inte stöd för tanken att man genom särskild behandling av de inlemerade kan påverka dem lill ett laglydigt liv. AUa undersökningar av effekten av anstaltsvård tycks peka i samma riktning: genom att placera en lagöverträdare i fängelse eller annan liknande institution ges små möjligheter till resocialisering. Dd tycks också ha mindre betydelse vilken form av anstaltsvård man väljer och vilka behandlingsformer som prövas inom anstaltema (se Brå-rapporten Nylt straffsystem s. 72 ff med där lämnade litteraturhänvisningar). En återgång till systemet med särskild behandling av inlemerade - vare sig i speciella inlerneringsanstalter eller eljest - kan därför inte förordas.

Beträffande vården utom anstalt torde övervakningen av de internerade ha samma omfattning och innehåll som när det gäller fängelsedömda.

Sammanfattningsvis kan sägas att behandlingstanken inle motiverar att interneringspåföljden behålls.

13.1.3 Inkapacitering

Som nämnts i avsnitt 10 kan interaeringsklienlelel grovt sett indelas i tre huvudkategorier. Den första omfattar personer som främst ägnar sig ål en intensiv men måttligt avancerad förmögenhetsbrottslighd. Den andra kategorin avser personer som gjort sig skyldiga till allvarlig och upprepad renodlad våldsbrotlslighet, inkl. sedlighetsbrott, och därigenom ansetts visa stor farlighet för annans liv eller hälsa. Den Iredje kategorin slutligen omfattar mera hårdföra och avancerade förmögenhetsbrottslingar, typ bankrånare och kassaskåpssprängare, där gärningsmannen ingalunda skyggar för att tillgripa våld även om del primära syftet med gärningen inte är att skada någon till person. Någol vid sidan av de två sisinämnda gmpperna finns också dt begränsat antal personer som gjort sig skyldiga till grova narkotikabrott.

Vad först gäller gmppen förmögenhetsbroltslingar så pekar såväl kriminologiska dala som praktiska erfarenheter på att ett relativt begränsat antal personer kan svara för en slor del av vissa typer av grövre traditionella brott t.ex. bostadsinbrott, bilstölder och postbedrägerier [se Persson Inbrottstjuvar i Stockholm, Svensk Juristtidning 1976 s. 527 med där lämnade litteralurhänvisningar, jfr även prop. 1978/79:62]. Teoretiskt kan man därför påverka den totala volymen av vissa lyper av förmögenhelsbrott genom inkapacitering av särskilt aktiva brottslingar.

Här står man också på något fastare mark än som annars är vanligt när del gäller möjlighetema att fömtsäga återfall i brott. I fråga om en grupp som består av många gånger tidigare straffade förmögenhetsbrottslingar kan man sålunda med ganska hög grad av säkerhet säga att flertalet kommer att begå liknande handlingar ännu en gång.

Prop. 1980/81:76 125

Vad som har sagts nu kan emellertid inte leda till slutsatsen alt del i praktiken också är både möjligt och försvarligt att påverka t. ex. den totala volymen av inbrottsstölder i landet genom att inlemera de mest aktiva inbrottstjuvarna. Som regel kan man försl i efterhand ange vilka individer som varit av störst betydelse för brottsvoiymen. Av tabell 3 framgår vidare att omkring 80% av intemeringsklientelet återfaller i grövre brott under en treårsperiod. Det innebär å andra sidan att upp till 20% av detta klientel inte återfaller i brott under samma period. Det är emellertid vanligtvis inle möjligt att - annat än i efterhand - urskilja de individer som sålunda anpassas lill samhälld. Slutligen måste de som inkapaciteras en gång komma ut igen. Det finns knappast anledning räkna med alt brott som förhindrats enbart på grund av en förlängd anslallsvistelse inle senare kommer lill utförande. Tvärtom finns det omständigheter, som lyder på alt de känslor av osäkerhet och förbittring som en sådan åtgärd läll synes ge upphov till i stället kan leda till en ökad brottsbenägenhel.

När det gäller förmögenhelsbrott utan våldsinslag lycks de flesta numera också vara eniga om att interneringspåföljden bör kunna avskaffas i likhet med vad som sketl i Danmark och Finland och vad som föreslagils i Norge. 1 svensk praxis har det också blivit allt mera ovanligt att man dömer lill internering för sådana brott. De nuvarande straffskaloma ger i dessa fall möjlighet alt åstadkomma tillräckligt långa anstaltstider, även om man vill markera en straffskärpning på grund av återfall. Att övervakningstiden vid internering är längre än vid fängelse torde inte ha någon avgörande belydelse i sammanhanget- Återfall brukar f. ö. ske inom relativi kort tid från frigivningen. Internering lorde därför kunna avskaffas för denna kategori brouslingar. (Jfr som typfall bil. 1 nr 2, 3, 5, 9, 12, 16, 18, 22, 25, 27, 28, 30, 31,32, 34 och 35).

Många människor i vårt land lever i oro för att bli utsatta för våldsbrott. Man kan anta att denna oro i någon mån stillas när de erfar all kända våldsbrotisUngar inlemeras på obestämd tid.

1 den mån de sålunda inlemerade våldsverkarna inte hör till bekantskapskretsen måste emellertid sägas att det i stort sett saknas en rationell grund för den känsla av rättstrygghet hos medborgama som interneringen kan ge upphov till. Som påpekats bl.a. av Chrislie (avsnitt 11) visar nämligen erfarenhelema att del hell övervägande antalel allvarligare våldsbrott inle utlöses av inneboende krafter hos gärningsmännen utan av de situationer som dessa gärningsmän befinner sig i eller av ett samspel mellan personer och situationer. Majoriteten av gämingsmännen hör till offrets bekantskapskrets och har sällan tidigare varit dömda för våldsbrott. För den samlade allvarliga våldsbrotlsligheien har därför intemeringspåföljden en begränsad betydelse.

Allvariiga våldsbrott är lyckligtvis sällsynta. Del innebär emellertid också alt de är svåra alt förutsäga. En i avsnitt 11 nämnd amerikansk undersökning ger exempel på detta. Av en undersökt population av unga lag-

Prop. 1980/81:76 126

överträdare återföll 2,4% i våldsbrott under en 15-månadersperiod. Med utgångspunkt i det rika malerial som fanns tillgängligt om lagöverträdarnas personliga förhållanden prövade man i efterhand alt slälla upp olika interneringskrilerier som - om de hade tillämpats - skulle ha lell lill alt hälften av ålerfallsklienlelet inkapaciterals. Del visade sig emellertid att kriterier som träffade personer i den lilla gruppen om 2,4% också drabbade många i lotalpopulalionen. Del bäsla man kunde uppnå för all skydda samhället mol en liten (i ,2 %) grupp av personer med bevisligen hög risk för återfall i våldsbrott var internering av en nio gånger så slor grupp. Man kunde således inle nå längre än till intemering av åtta som bevisligen inte skulle ha återfallit i brott för varje fariig person man fick lag på. Och det hjälpte inle alt dela upp materialet l.ex. så alt man bröt ut lagöverträdare som hänvisats till psykiater på grund av våldstendenser. Frekvensen återfall i våldsbrott under 15-månadersperioden var för denna undergrupp 6,2% vilket inte räckte för att komma till rätta med problemet med de falskt positiva fallen.

Om således möjlighelerna är begränsade all med användande av olika risklabdler och liknande på beteendevdenskap grundade meioder skilja ut farliga personer, är möjligheterna alt få detta gjort med anlitande av psykiatrisk expertis i vart fall inle slörre. 1 en genomgång av den velenskapliga litteratur som finns om kliniska contra beteendevetenskapliga prognoser (se avsnitt 11) anges sammanfattningsvis att det är svårt all finna något område inom samhällsvetenskaperna där alla fynd så klarl går i samma riklning nämligen alt de beleendevetenskapliga prognosema är överlägsna. Uttalanden om en persons farlighet som grundas på kliniska iakttagelser är otillförlitliga.

Möjligheterna att bedöma riskerna för återfall i våldsbrott är således begränsade särskilt när det gäUer grova sådana brott. Samtidigt ökar de anslaltstider som står på spel för den inlemerade ju grövre - och därmed ovanligare och alltså svårare att bedöma i fråga om risken för återfall -brott saken gäller. De inledningsvis nämnda principiella invändningama mot intemering gör sig här gällande med särskild styrka.

Mot denna bakgrand kan sägas att intemering - av samma skäl som anförts beträffande gmppen förmögenhetsbrottslingar - i varje fall bör kunna avvaras vid mindre allvarliga fall av våldsbrott, t.ex. misshandel som inte är grov och rån med utövande av måttligt våld. Här räcker också gällande straffskalor till för att tillgodose samhällsskyddet. 1 sammanhanget kan vidare nämnas att i Danmarks och Finlands nya lagstiftning liksom i del norska lagförslaget föratsätts för intemering att det skall vara fråga om allvariigt våld (jfr som typfall bil. I nr 7, 8, 20 och 33).

Det återstår då att ta slällning till den vanskligare frågan om man även kan undvara internering vid grövre våldsbrott som mord, dråp och grov misshandel när gämingsmännen genom brottet och tidigare handlingar anses ha dokumenterat uttalad farlighet för annans liv och hälsa. Liknande

Prop. 1980/81:76 127

problem erbjuder allvarligare sexualbrott som våldtäkt och otukt med bam.

1 dag händer del alt interneringsnämnden före utgången av minsta tiden söker göra en mera ingående bedömning av gärningsmannens framtida farlighet. Bedömningen görs på gmndval av bl. a. uppträdande under permissioner, resultat av behandUng med medicinska preparat, utlålande av psykiatriker elc. Under 1970-lalel har nämnden i knappt ett fall om året därvid kommil fram till att vederbörande på grund av sin farlighet inte bör överföras till vård utom anstalt. I slällel har den intagne då vanligen beviljats frigivningspermission under någol halvår och på så sätt kommil alt bli föremål för en mera intensiv övervakning än som annars skulle ha blivit fallet. Har frigivningspermissionen avlöpt ulan återfall i brott eller annan allvarlig misskötsamhet har den inlemerade därefter formellt överförts till vård utom anstalt. Allmänt gäller att ju längre anslaltstider det rör sig om desto mer sällsynt är del alt nämnden håller kvar någon utöver minsla tiden. Rent humanitära skäl tar så småningom överhanden. Man anser sig inle kunna hålla en människa i anstalt hur länge som helst.

Kärnfrågan i förevarande sammanhang är alltså om man vid ifrågasatt frigivning av den internerade, dvs. vid utgången av minsta liden, har möjlighel alt göra en så tillförlitlig farlighetsbedömning att del kan vara försvarbart att hålla honom kvar i anstalt under en längre obestämd tid. Med hänsyn till vad som tidigare anförts om svårighetema att göra tillförlitliga prognoser om återfall i sällan förekommande grova brott måste frågan besvaras nekande.

Att inlerneringspåföljden inle bör behållas beträffande de nu ifrågavarande grova våldsbrotlslingarna kan motiveras även med alt samhället på angränsande områden accepterar motsvarande risker för våldsbrott. Som nämnis kommer av humanitära skäl alla internerade så småningom åter på fri fot. Även om man vid frigivningen anser sig kunna konstalera att farligheten har minskal, kan man i regel inte garantera att den hell har upphörl. En viss risk kvarstår nästan alltid. Motsvarande gäller inom den psykiatriska vården där man har erfarenheter bl.a. av våldsbrottslingar som dömts till sluten psykiatrisk vård. Risken för nya våldsbrott anses inle berättiga till livslång anslaltsförvaring av detla klientel utan utskrivning sker även här förr eller senare med i vissa fall tragiska följder. I sammanhanget förtjänar att påpekas alt även våldsbrotisUngar kommer i åtnjutande av permission, lål vara bevakad sådan, och alt möjlighelerna att helt förhindra rymningar är begränsade.

Sammanfallningsvis kan sägas alt ett bibehållande av intemeringsstraffet för våldsbrottslingar skulle ha en så pass marginell preventiv effekt att nackdelarna väsentligt överstiger fördelama. Erfarenhelema i Danmark och Finland visar också att intemeringsstraffet utdöms i mycket få fall om året. Som redovisats i avsnitt 11.3 har del norska justitiedepartemenlel uttalat betänkligheter mot att bibehålla en tidsobestämd påföljd för vålds-

Prop. 1980/81:76 128

brott. Härvid har åberopats att en sådan påföljd skulle få så liten brottspreventiv effekt att man kan ifrågasätta dess värde. Inte heller för dem som har begått grova våldsbrott bor sålunda intemeringspåföljden behållas. (Jfr som typfaU bil. 1 nr 4, 11, 13, 14, 15, 19, 24 och 29).

Ell avskaffande av interneringspåföljden för grova våldsbrottslingar aktualiserar emellertid en översyn av straffmätnings- eller frigivningsreglerna med hänsyn till att gällande straffskalor inle ger möjlighd att genom ådömande av fängelse uppnå anstaltstider som motsvarar internering med minsta tid av sex år eller mer. Denna fråga behandlas i avsnitt 13.2.

Enligt uppgift (prop. 1978/79:62 s. 21) svarade permiltenter och rymlingar från kriminalvårdens anstalter för 16-20% av det totala antalet väpnade rän mot post- och bankkontor som begicks år 1976. Här har man således anledning räkna med alt ett begränsat anlal personer svarar för en stor dd av denna typ av brott.

Det förefaller också sannolikt att återfallsprognosema för denna lyp av förmögenhetsbroltslingar och andra personer som hör till den tidigare nämnda tredje huvudgruppen kan göras mera tillförlitliga än för vålds-broitslingama. Allmänt kan sägas att återfallsrisken är hög med tanke på att det rör sig om individer som är starkt kriminellt inriktade och som ibland ådagalagt stor förslagenhet och planeringsförmåga. Man kan emellertid självfallet inte utesluta att en del av dem undergår en gynnsam utveckling och anpassar sig lill ett laglydigt liv.

Det rör sig här ofta om inlemerade som är jämförelsevis unga. Minsta tiderna är regelmässigt långa. Av humanitära skäl bmkar interneringsnämnden därför överföra dem till vård ulom anstalt i omedelbar anslutning fill minsta tidens ulgång. Tidsobestämdhden utnyttjas således som regel inte.

Av skäl som anförts beträffande andra förmögenhetsbroltslingar bör interneringspåföljden kunna avvaras även beträffande detla klientel som inrymmer inle endast post- och bankrånare utan även boxsprängare och personer som begått andra kvalificerade förmögenhelsbrott Ofr som typfall bU. I nr 6, 10, 13, 17 och 23).

Ett avskaffande av interneringspåföljden för även detta klientel aktualiserar en översyn av straffmätnings- eller frigivningsreglerna, se avsnitt 13.2.

Vad slutligen gäller ett begränsat antal personer som döms tiU intemering på grand av grov narkotUcabrottslighet så bör nämnas att den utan jämförelse vanligaste påföljden för sådan brottslighet är fängelse. 1 övrigt synes de förhållanden som nyss ansetts tala för att intemering kan undvaras för den tredje huvudgrappen också vara tillämpliga på ifrågavarande kategori.

Prop. 1980/81:76 129

13.2 Straffinätnings- och frigivningsbestämmelser

13.2.1 Inledning

Förslaget att avskaffa intemeringspåföljden motiveras inte av en önskan att generellt minska antalet intagna i kriminalvårdens anstaUer. De önskemål som kan finnas i den vägen får prövas i annat sammanhang.

Ett avskaffande av intemeringspåföljden med bibehåUande av nuvarande ordning i övrigt får emellertid vissa effekter på de faktiska anstaltstidema. För den första grappen förmögenhetsbroltslingar och de inlemerade som dömts för våldsbrott av mindre allvarlig art kan resultatet i vissa fall bli en faktisk straffskärpning. Som nämns i avsnitt 8.4 förekommer det nämligen rätt ofta vid återfall i brott under anstaltstiden att beslut om åtalsunderlåtelse meddelas. Den senareläggning av överföringen till vård utom anstalt som i sådant fall i praktiken blir en följd av återfallet motsvarar ofta inte det minimistraff som är föreskrivet för brottet. Detsamma gäUer om åtal väcks och domstol dömer till fortsalt intemering utan att bestämma ny minsta tid.

När det gäller internerade som har begått nylt brott efter överförande lill vård utom anstalt är skillnaden gentemot fängelsedömda mindre markant men även här kan man konstatera alt intemeringsklientelet - med hänsyn til bl.a. att utdömda minsta tider i många fall understiger straffminimum vid fängelse - får en jämförelsevis gynnsam behandling.

Man har därför anledning alt räkna med att detla i och för sig myckel ålerfallsbenägna klientel i framtiden kommer alt lagforas oftare än i dag och därvid ådömas fängelse på tider som kan innebära längre anstallsvistdser än f. n.

1 sammanhanget förtjänar att erinras om de förslag som nyligen har lagls fram i samband med förslagel om avskaffande av ungdomsfängelse, nämligen om en uppmjukning av den nuvarande presumtionen för förverkande av reststraffel vid återfall i brott under prövotiden och om möjlighet lill förverkande av endast en del av reststraffel. Antas dessa förslag finns del inle anledning att räkna med alt ett avskaffande av intemeringspåföljden skall innebära några väsentligt ändrade förhållanden för de gmpper som diskuteras nu, nämligen den första gmppen förmögenhetsbroltslingar och dem som dömts för våldsbrott av jämförelsevis mindre allvarlig karaktär.

Annorlunda förhåller det sig med det övriga intemeringsklientelet nämligen grova våldsbrotisUngar och bankrånare m. fl. Som nämnts i avsnitt 8.2 är del inte möjligt att med nuvarande regler och praxis genom fängelse uppnå anslaltstider motsvarande intemering med en minsta tid av 5 ä 6 år eller mer. Ett avskaffande av intemeringspåföljden aktualiserar därför åtgärder för att möjliggöra så långa frihetsberövanden som samhällsskyddet kan anses kräva i sådana fall.

9 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 76

Prop. 1980/81:76 130

13.2.2 Straffskaloma

Närmasl till hands Ugger måhända att höja straffmaximum för de svåraste brotten. En sådan åtgärd har också förordats av vissa remissinslanser i yUranden över Brå-rapporten Nytt straffsystem (se avsnitt 12.2). Av årets budgetproposition (prop. 1978/79: 100, bilaga 5) framgår emeUertid aU regeringen avser att inom kort tillsätta en kriminalpolitisk beredning med uppgift bl.a. att företa en övergripande granskning av alla straffskalor. 1 avbidan på resultatet av den översynen bör någon partiell reform av straffskalorna inle nu företas.

13.2.3 VillkorUg frigivning

Den från teknisk synpunkt sett enklaste lösningen av inkapaciterings-problematiken skulle sannolikt vara att söka få till stånd en sådan ändring i kriminalvårdsnämndens praxis att de grova våldsbrotisUngar och bankrånare m.fl. som i dag nära nog regelmässigt friges efter halva tiden, i framtiden skall beviljas villkorlig frigivning först efter avtjänande av två tredjedelar av straffet.

Här förtjiinar emeUertid inledningsvis aft påpekas all statsmakterna nyligen med anledning av prop. 1978/79:62 (s. 23) anslutit sig tUl uppfaU-ningen att en vidgad tillämpning av bestämmelsema i 7 § tredje stycket KvaL på bl. a. bank- och postrånare samt boxsprängare inte bör åtföljas av en motsvarande ändring i kriminalvårdsnämndens praxis i frigivningsären-den.

För denna uppfattning talar flera skäl. Som redovisas i avsnitt 7 tiUämpar kriminalvårdsnämnden f. n. tre särskilda riktlinjer i frigivningsärenden, nämligen en för unga, en för normalkUentelet och en för narkotikabrottslingar och molsvarande. För alt mildra verkningama av de besvärande tröskeleffekter som annars uppstår i gränslinjema mellan två tredjedels och halvtidsfrigivning tillämpas en avtrappningsregel men andra gränsdragningsfrågor uppstår ständigt t.ex. kring åldersgränserna. För en 21-årig brottsling innebär fängelse i 1 år och 6 månader en anstaltsvistelse om 9 månader medan samma straff för en 23-åring medför vistelse i anstalt under 1 år. TiU detta kommer att övervakningsnämndema inte sällan tycks avvika från kriminalvårdsnämndens praxis genom att bevilja halvtidsfrigivning även vid strafftider om 1 år eller mindre. Den som dömts till 1 års fängelse kan med andra ord av lokal övervakningsnämnd beviljas frigivning efter 6 månader medan kriminalvårdsnämndens praxis för den som skall avtjäna 1 år och 15 dagars fängelse innebär vilUcoriig frigivning först efter 8 månader och 10 dagar.

Det är uppenbart att de nu angivna förhållandena inte tUlgodoser de krav på enkelhet och klarhet som bör ställas på ett effektivt påföljdssystém. Ytteriigare komplikationer bör undvikas. Det finns snarast skäl aU i detla sammanhang pröva om det är möjligl att nå vissa förenklingar.

Den i avsnitt 7 lämnade redovisningen av kriminalvårdsnämndens praxis

Prop. 1980/81:76 131

tyder på att straff- och anslaltstider efterhand har fåll alll slörre belydelse i förevarande sammanhang. Det är också i och för sig naturligt all nämnden försökt faststäUa vissa principer för sin verksamhet saml all man därvid bl. a. beaktat önskemålen om ökad rättssäkerhet för de intagna och strävat efler att i möjlig utsträckning behandla lika fall lika. Efter hand har sålunda en allt fastare praxis utmejslats. Genom att man därvid mer och mer betonat den minsta gemensamma nämnaren i frigivningsärendena nämligen tidsfaktom har emellertid i motsvarande mån flexibiliteten i systemet minskal. Ulvecklingen av kriminalvårdsnämndens praxis i frigivningsärenden företer således många likheter med interneringsnämndens praxis i frågor om överförande till vård utom anstalt.

En återgång till ett mera flexibelt -rystem kan emellertid inte förordas. De skäl som anförts mot tidsobestämdheten vid internering gäller också villkorlig frigivning med slor flexibilitet i fråga om frigivningslidpunkten. Som tidigare nämnts har också förslag förts fram om ell totalt avskaffande av insfitutet villkoriig frigivning. I varje fall avses den villkorliga frigivningen bli föremål för en genomgripande översyn av en av de kriminalpolitiska utredningar som beräknas bli tillsalta inom kort. 1 avbidan på resultatet av den översynen bör de nuvarande bestämmelsema i BrB om villkorlig frigivning lämpligen lämnas orubbade.

Däremot kan det finnas skäl alt i detla sammanhang behandla kriminalvårdsnämndens praxis i ärenden om villkorlig frigivning av intagna som har dömls fill fängelse i lägst två år för grov narkotikabrottslighet eller i övrigl för grova brott som utgör led i en yrkesmässigt eller på annat sätt i organiserade former bedriven kriminell verksamhei, ofta med internationell anknytning. Villkorlig frigivning i dessa ärenden beslutas regelmässigt på grundval av faktorer som varil kända redan av domstolen och som således kunnat beaktas vid straffmätningen. Detta är från principiell synpunkt ofillfredsstäUande. Kriminalvårdsnämnden har också själv vid flera tillfäUen givit uttryck för uppfattningen att den ifrågavarande särbehandlingen av vissa intagna bör ges uttryckligt slöd i lag. 1 Brå-rapporten Nytt straffsystem förordas att särbehandlingen upphör.

Ett avskaffande av den ifrågavarande särregleringen kan lämpligen ske i samband med att intemeringspåföljden upphör. Av det föregående följer nämligen att inte heller en justering av reglema om viUkorlig frigivning kan förordas som ett medel för att få till stånd inkapaciteringstider som i tillfredsställande utsträckning motsvarar de frihetsberövanden som nu följer på vissa domar till internering. Kvar står då möjUgheten all införa en allmän straffskärpningsregel i brottsbalken som tar sikte närmast på grova våldsbrottslingar och bankrånare men som också kan göras tillämplig på narkofikalangare och andra som i dag särbehandlas av kriminalvårdsnämnden.

Prop. 1980/81:76 132

13.2.4 En allmän straffskärpningsregel 13.2.4.1 Inledning

Till utgången av år 1975 fanns i 26 kap. 3 § BrB en allmän straffskärpningsregel av följande lydelse:

"Har någon dömts lill påföljd för sådant i denna balk avsett brott som är belagt med fängelse och begår han, sedan domen vunnii laga krafl, ånyo brott som avses i balken och är belagt med fängelse i högsl sex månader, må för återfallet dömas till fängelse i högst två år. Är för det nya brottet stadgat fängelse på längre tid än sex månader men högst två år, må för återfallet dömas till fängelse i högsl fyra år.

Ej må brott, som någon begått innan han fyllt aderton år, läggas till grund för förhöjning som i första styckei sägs, ej heller dom å böter eller disciplinstraff.

Utländsk dom må tillmätas samma verkan som svensk."

En förutsättning för ålerfallsskärpning enligl lagrummet var sålunda dels att brott begåtts efter det att gämingsmännen blivit dömd för annat brott och dels att den tidigare domen vunnit laga kraft. Det ålerfallsgrundande brottet skulle vidare vara ell brott som behandlas i BrB. All domen meddelats enligt SL uteslöt dock inte att brottet kunde vara ålerfallsgrundande [se 6 § första styckei lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken]. Fängelse måste ingå i straffskalan för det ålerfallsgrundande brottet. Vidare förutsatles all för della brott dömts till annan påföljd än böter eller disciplinstraff för krigsmän. Sisinämnda förutsättning var alltså uppfylld om för det tidigare brottet meddelats t.ex. villkorlig dom eller skyddstillsyn. Ett brott som någon begått före 18 års ålder var dock aldrig återfaUs-gmndande. Utländsk dom fick tillmätas återfallsgrandande verkan. Det föratsättes även här att gärningen var ett brott enligt BrB som kunde grunda återfall.

För att straffet för det nya brottet, återfallet, skulle kunna skärpas måste detta vara ett brottsbalksbrott. Fängelse måste ingå i straffskalan. Straffskalans maximum fick inle överstiga fängelse i två år. När förutsättningarna var uppfyllda fick det straffmaximum som var föreskrivet för återfallsbrottet överskridas. Var straffmaximum fängelse i sex månader skuUe det i StäUel vara två år. Om maximum var högre än sex månader men högst två år skulle straffmaximum i stället vara fängelse i fyra år.

I detta sammanhang förtjänar sambandet mellan återt"allsregeln och bestämmelsen i 26 kap. 2 § BrB angående gemensamt straff att belysas. När gemensamt straff för flera brott skuUe besiämmas skuUe det gemensamma straffets maximum beräknas med hänsyn tUl det förhöjda straffmaximum som kunde komma i fråga enligt 3 §. När man i konkurtensfall önskade beräkna maximum för det gemensamma straffet måste man alltså först för vart och ett av de konkurrerande brotten särskilt för sig konstatera, humvida regeln om ålerfallsskärpning var möjlig alt tillämpa och därefter lägga de sålunda tillämpliga maxima fill grund för beräkningen enligt 2 §.

Prop. 1980/81:76 133

Ålerfallsregeln hade vidare betydelse för tillämpning av bestämmelsema i 35 kap. BrB om bortfall av påföljd. Vid beräkning av preskriptionstidens längd enligt 1 § i detta kap., som i princip avgörs av maximum i straffskalan för det aktuella brottet, skuUe således i det fall då bestämmelsema i 26 kap. 3 § BrB var tiUämpliga hänsyn i ställd tas till det maximum som där var stadgat för återfall, oavsett om det i det enskilda faUet fanns anledning att gå utöver den vanliga straffskalan.

Bestämmelsen upphävdes under motivering bl. a. (se prop. 1975/76:42 s. 79) att det i praktiken hade visat sig alt det inte förelåg något behov av en straffmätning som går utöver de slraffmaxima som hade angetts för de särskilda brotten. Om interneringspåföljden avskaffas och kriminalvårdsnämndens praxis i fråga om villkorlig frigivning av vissa narkolikalangare 0.1. ändras lill halvtidsfrigivning blir situationen helt förändrad. 1 så fall torde en straffskärpningsregel för vissa särskih aUvarliga återfallssitualioner inte kunna undvaras.

13.2.4.2 Regelns utformning

Den regel som sålunda behövs skall täcka in dem av del nuvarande intemeringsklientelet som dömts för mycket allvarliga våldsbrott eller för kvalificerade traditionella förmögenhetsbrotl såsom väpnade post- och bankrån, boxsprängningar och liknande brott. Det skall vara fråga om brottslighet av särskill allvarlig och samhäUsfarlig karaktär. Genom brottet skall gärningsmannen ha visat likgiltighet för annans liv eller hälsa eller särskild hänsynslöshet.

Regeln skall dessulom omfatta dem som i dag döms till fängelse i lägsl två år för grov narkotikabrollslighet eller i övrigt för grova brott som utgör led i en yrkesmässigt eller på annat säll i organiserade former bedriven verksamhet, ofta med internationell anknytning. Till kategorin hör förutom dem som har blivit dömda för grov narkotikabrotlslighel bl. a. personer med anknytning lill inlernalionella ligor som ägnat sig ål växelbedrägerier eller annan allvarlig ekonomisk kriminalitet.

Med lanke på att bestämmelsen i första hand skall lillämpas på en del av det nuvarande intemeringsklientelet bör krävas all gärningsmannen lidigare lagförts för brott innan straffskärpningsregeln slår lill. Bestämmelsen bör i likhet med förutvarande 26 kap 3 § BrB ulformas som en återfallsregd som för sin lillämpning förulsätler alt gämingsmännen lidigare har dömts lill fängelse i lägsl två år eller lill intemering. Del ålerfallsgrundande brottet behöver emellertid inle vara ett brottsbalksbrott. Bestämmelsen bör placeras i 26 kap. 3 § BrB. Hänvisningen lill internering har dock sin plats i övergångsbestämmelserna.

En ytteriigare förutsättning för straffskärpningsregelns tillämpning bör vara att återfaUd avser brott av mycket allvarlig beskaffenhet, nämligen brott som är belagt med mer än sex års fängelse. Det innebär att återfall i t. ex. grov stöld eller enkelt rån inte kvalificerar för straffskärpning. Regeln

Prop. 1980/81:76 134

blir däremot lillämplig vid återfall i bl.a. mord, dråp, grov misshandel, våldtäkt, grovt rån och mordbrand. Återfallet behöver inle avse dl brolts-balksbroU ulan kan utgöras av t.ex. grovl narkolikabrolt.

Om de angivna förutsättningama är för handen bör domstolen kunna gå över den eljest gällande straffskalan med högst två år. Enligl 26 kap. 2 § BrB kan domstolen vid flera brott på motsvarande säll överskrida det högsta slraffmaximum som är föreskrivet för någol av brotten med två år. Vid återfall i flera brott bör domstolen kunna kumulera 26 kap. 2 och 3 §§ så alt straffskalan för del grövsta av brotten får överskridas med upp till fyra år. Del innebär att det längsta fängelsestraff som kan utdömas -förutom livstid — blir 14 år. Den verkliga inkapacileringsliden med generell halvtidsfrigivning blir i så fall 7 år vilket i dag motsvarar vad som gäller för livstids fängelse. Den tiden får anses tillgodose såväl allmänpreventiva som individualpreventiva önskemål om långa frihetsberövanden.

Straffskärpningsregeln bör vara fakultativ. Även om de nyssnämnda förutsättningarna för slraffskärpning är för handen skall domstolen kunna avstå från all i sin straffmåtning överskrida slraffmaximum. Avsikten med de föreslagna ändringarna är all domstolarna i sin slraffmätning i nu aktuella fall skall inrikta sig på all åstadkomma ett frihetsberövande för den dömde som nära ansluter till dagens praxis så som den redovisats i det föregående. Kan det ske inom ramen för straffskaloma finns ingen anledning alt i domen citera 26 kap. 3 § BrB.

För alt förhindra att straffskärpningsregeln tillämpas på andra situationer än dem som enligt vad tidigare har nämnts är särskilt åsyftade fordras yllerligare begränsningar. I 26 kap. 3 § bör därför föreskrivas att straffskärpning över slraffmaximum får ske endast om det med hänsyn lill arten av gärningsmannens broUslighet och hans tidigare kriminalitet eller eljest kan befaras alt han är särskill benägen all fortsätta en brottslig verksamhei av särskilt allvarlig karaktär (jfr 7 § tredje stycket KvaL). Faran för återfall är som lidigare nämnts utomordentligt vansklig alt bedöma. I allt väsentligt är man här hänvisad lill förat känd brottslighet. Har gärningsmannen tidigare lagförts för samma eller likartad brottslighet av särskilt aUvarlig karaktär bör bestämmelsen kunna tUlämpas, om återfallet skett inom jämförelsevis kort tid efter frigivningen. Även andra omständigheter kan emellertid tas med i bedömningen även om stor försiktighet måste iaktlas.

Slutligen behövs en motsvarighet till bestämmelserna i förutvarande 26 kap. 3 § BrB att brott begånget före fyllda 18 år inte grandar straffskärpning men att utländsk dom jämställs med svensk.

Den tidigare straffskäipningsregdn hade betydelse också vid tiUämpningen av preskriptionsreglerna i 35 kap. BrB. Regeln verkade i detta hänseende automatiskt, och dess belydelse för preskriplionsfrågan kunde därför ulan svårighet bedömas på förhand av åklagar- och polismyndigheter. Den nu förordade beslämmdsen skall emellertid tillämpas först efler

Prop. 1980/81:76 135

en sammanvägning från domstolens sida av alla på frågan inverkande omständigheter. Det skulle leda till stora praktiska svårigheter om äklagar-och poUsmyndighetema i förekommande fall måsle betrakta preskriptionsfrågan som svävande till dess domstolen döml i saken. Bl.a. skulle det kunna leda till häktning och åtal i en del fall där den tilltalade senare skulle komma att frikännas. Övervägande skäl lalar därför för alt den nu aktuella beslämmelsen inte bör få beaklas i preskriplionshänseende.

13.3 Övergångsbestämmelser

Som nämnts inledningsvis pågår eller föreslår dt omfallande arbele på en reformering av påföljdssystemd. Förslag om avskaffande av ungdomsfängelse och om vissa därmed sammanhängande ändringar i BrB har nyligen förelagts riksdagen. Vidare har till lagrådet remitterats förslag om vård utan samtycke inom socialtjänst och sjukvård som innebär bl.a. upphävande av beslämmelsen i 31 kap. 2 § BrB om överlämnande lill vård enligl nykterhdsvårdslagen och ändring i bestämmelsen i 31 kap. 1 § BrB om överlämnande för vård enligt bamavårdslagen, med verkan fr. o. m. den 1 januari 1981. De nu angivna ändringarna i påföljdssystemd behöver inte träda i kraft samtidigt med att intemeringspåföljden avskaffas. Riksdagens ställningstagande till interneringspåföljden kan av praktiska skäl föreligga tidigast vid slutet av år 1979. Med hänsyn härtill föreslås all inlernerings-påföldjen avskaffas med verkan fr. o. m. den 1 juli 1980.

Frågan uppstår då vad som skall ske med de personer som då undergår internering. En möjlighd är att efter mönster av vad som skedde i Danmark i motsvarande situation låta allmän domstol fastställa en för varje internerad - eller för varje intemerad som undergår vård i anstalt -lämplig påföljd. En sådan ordning synes emellertid onödigt omständlig. Man bör i ställd söka finna en lösning som innebär att de internerade automatiskt slussas över till del regelsystem som gäller för fängelsedömda.

En sädan generell omvandling kan ske på olika säll som ger skilda resullal i fråga om restslraff och prövolider. En lösning som har övervägts är att fingera villkorlig frigivning efter avtjänande av två tredjedelar av ett fängelsestraff. Den internerade skulle då friges villkorligt vid utgången av den senasi bestämda minsta liden för anslallsvården med en straffålerslod som motsvarar hälften av den minsta liden. En sådan ordning är emellertid förenad med betydande olägenheter med hänsyn till de skiftande situationer som kan tänkas föreligga. Den som avtjänar ett första interneringsstraff med en myckel lång minsta tid får dl avsevärt restslraff medan den som genom en rad domar ådömts fortsatt internering med återintagning i anstalt kommer jämförelsevis lindrigt undan, om den senaste domen inneburit en kort minsla tid för den fortsatta anslallsvården. Och de antydda svårighetema kan inle enkelt bemästras genom en regel om alt reststraffel skall motsvara hälften av summan av de minsta lider för anslaltsvård som

Prop. 1980/81:76 136

har beslämls för någon genom dom på intemering eller fortsalt internering. Man måsle nämligen räkna med situationer där intemerad i samband med permission, frigång e.l. återfaller i brott och ådöms fortsatt internering med ny minsta tid som delvis träder i stället för den lidigare bestämda minsta tiden.

Mot bakgrund av de antydda svårighetema och med hänsyn lill att reststraffets storlek är av jämförelsevis underordnad betydelse på grund av den föreslagna straffskärpningsregeln och de möjligheter som i samband med avskaffandet av ungdomsfängelse kommer all öppnas lill delförverkande av villkorligt medgiven frihet har den lösningen i stället valts att alla internerade som undergår anstaltsvård vid ikraftträdandet skall överföras till kriminalvård i frihet vid utgången av den senast bestämda minsla liden. De skall därefter anses villkorligt frigivna från fängelse med en straffåterstod av sex månader och en prövotid på ett år. På motsvarande sätt skall internerade som vid ikraftträdandet vårdas utom anstalt anses vara villkorligt frigivna från fängelse med en straffålerslod av sex månader och en prövotid av ett år räknat från den dag de senast överfördes till vård utom anstalt.

I fråga om övergångsregleringen i övrigt hänvisas till specialmotiveringen.

14 Upprättade lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i brottsbalken

2. Förslag lill lag om ändring i rätlegångsbalken

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att ulbekomma allmänna handlingar

4. Förslag till lag om ändring i lagen (1963: 197) om allmänt kriminalregister

5. Förslag till lag om ändring i lagen (1964:450) om åigärder vid samhällsfarlig asocialitet

6. Förslag till lag om ändring i lagen (1964: 542) om personundersökning i brottmål

7. Förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.

8. Förslag till lag om ändring i lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall

9. Förslag till lag om ändring i rätlshjälpslagen (1972:429)

10. Förslag lill lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.

11. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

12. Förslag lill lag om ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning

Prop. 1980/81:76 137

13. Förslag till lag om ändring i passlagen (1978: 302)

14. Förslag lill lag om ändring i lagen (1978:801) om intemationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet

Förslagen bör fogas lill denna promemoria som bilaga 2. 1 sammanhanget bör nämnas att om intemeringspåföljden avskaffas, ändringar måste göras även i följande regeringsförfattningar:

1. departementsförordningen (1963: 214)

2. kungörlesen (1964:635) ang. underrättelse om dom i vissa brottmål m.m.

3. Jcungörelsen (1964:740) med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål

4. instmktionen (1965:633) för de centrala nämndema inom kriminalvården

5. folkbokföringsförordningen (1967: 198)

6. kungörelsen (1967:617) om uppgifter belräffande personer som avses i 23 och 24 §§ folkbokföringsförordningen den 9juni 1967 (nr 198)

7. polisregisterkungörelsen (1969:38)

8. kungörelsen (1969: 84) om användande av skjulvapen i polistjänsten

9. kungörelsen (1970: 517) om rättsväsendets informationssystem

10. kriminalregisterkungördsen (1973:58)

11. kungörelsen (1974: 248) med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen (1974: 203) om kriminalvård i anstalt

12. kungörelsen (1974:286) med vissa bestämmelser rörande tillämpningen av lagen (1974: 202) om beräkning av strafftid m. m.

13. instruktionen (1974: 555) för kriminalvårdsverkd

14. åklagarinslrukfionen (1974:910)

15. frivårdsförordningen (1977:329)

Prop. 1980/81:76 138

Bilaga 1:1

Personer beträffande vilka interneringsnämnden år 1974 tillstyrkt internering och som därefter dömts till sådan påföljd för första gången

Uppgiftema är hämtade ur intemeringsnämndens akter och avser förhållandena fram lill 1 juli 1978. Samtliga dömda är män. Åldersuppgifterna avser vederbörandes ålder vid domstillfällel, dvs. i regel 1974.

FaU 1

A, 35 år, dömdes för misshandel och rån tiU intemering med en minsta
tid av 1 år. Han hade tidigare vid sju tillfällen dömls för förmögenhelsbrott.
Det aktuella brottet bestod i alt han rånat och misshandlat en 71-årig
pensionär och tilllvingat sig två kronor. - A överfördes lill vård ulom
anstalt vid utgången av minsla tiden. En månad därefter dömdes han för
grov stöld och skadegörelse samt återintagning i anstalt utan ny minsta tid.
Två månader därefter överfördes han ånyo lill vård utom anstalt. En
kortare tid efteråt dömdes han på nytt för grov stöld och återinlogs i
anstalt. Efter några månader överfördes han på nytt till vård ulom anstalt.
Han har därefter två åtalseftergifter för medhjälp lill stöld och stöld. -
Omkring 2 år 10 månader har förflutit sedan A:s senaste anstaltsvistelse. 1
läkarintyg har A åsatts diagnosen persona pathologica (schizotym, häm
ningsdefekt narkoman). Han är numera sjukpensionerad.

FaU 2

B, 37 år, dömdes för stöld, snalteri, bedrägeri, skadegörelse, fylleri,
olovlig köming, rattonykterhet och en del andra trafikförseelser till inter
nering med minsta lid av ett år. Han hade tidigare vid 19lillfällen dömls lill
straff för huvudsakligen tillgreppsbrolt. De akluella lillgreppsbrollen be
stod i att han under en vecka i bemsal lillslånd tillgripit olika föremål till ell
värde av omkring 3 000 kronor och vid två tillfällen bott på hotell utan all
betala. - Han överfördes lill vård utom anstalt vid minsta lidens ulgång.
Fyra månader senare dömdes han för stöld, häleriförseelse, narkotikabrott
och olovlig köming till återintagning i anstalt med en minsta fid av sex
månader. B har också vid två tillfällen erhållit åtalseftergift för häleri och
trafikbrott. Efter utgången av den nya minsta tiden överfördes han lill vård
utom anstalt. Därefter har omkring 2 år 8 månader förflutit ulan att B
registrerats för nya brott. - B har i läkamndersökning betecknats som
tidigt karaktärsstörd, alkoholist och narkoman.

FaU 3

C, 42 år, dömdes för grov stöld och försök lill grov stöld fill internering
med minsta tid av ett år. Han hade fidigare vid åtta tillfällen dömts till
fängelsestraff för förmögenhetsbrotl. Dd brott som föranledde inteme
ringsdomen bestod av inbrott, stöld i verktygslådor, matvaruaffärer och en
kyrka. Värdel av det tillgripna uppgick till omkring 5 000 kronor. Han
överfördes till vård ulom anstalt vid minsta lidens ulgång. Tre år senare
förordnades alt intemeringen skulle upphöra. C har inte registrerats för
några nya brott, men erhållit en åtalseftergift för stöld (kioskinbrott där

Prop. 1980/81:76 139

konfekt tillgreps). - Enligt läkarintyg var C att beteckna som kronisk alkoholist med depressiva perioder. Han har, sedan han överfördes lill vård utom anstalt, kontinuerligt åtnjutil alkoholislvård i olika former.

FaU 4

D, 24 år, dömdes för rån till intemering med en minsta lid av två år. Han
hade tidigare dömts dels för dråp och olukt med bam lill fängelse sex år
och dels för grov stöld till sex månaders fängelse. Han var vid inlemerings-
tillfällel villkorligt frigiven med relafivt lång återstående strafftid. Rånet
bestod i att han på ett postkontor ryckt ifrån en kvinnlig kund en tusen
kronors-sedel och, när hon försökt återta sedeln, hotat henne med kniv. I
samband med permission gjorde han sig skyldig lill stöld och fick i dom för
detla brott ny minsta fid om ett år och fem månader. Efter utgången av
denna tid överfördes han till vård utom anstalt. Sedan dess har omkring 2
år förflutit utan all D registrerats för nya brott. - Enligl läkarutlåtande har
D en hysterisk läggning och är mycket farlig för annan under alkoholpåver
kan.

FaU 5

E, 26 år, dömdes för grovl bedrägeri, bedrägligt beteende och olovlig
körning till internering med minsla lid av ett år och sex månader. Han hade
tidigare vid två tillfällen dömts till fängelse för grova bedrägerier. Del
aktuella bedrägeriet bestod i att han rest runt i en bil som han åtkommit
genom bedrägligt förfarande och i stor skala lurat lill sig radioapparater.
Värdel av del bedrägligt åtkomna godset uppgick tiU omkring 40000 kro
nor. - E överfördes till vård utom anstalt vid utgången av minsta tiden.
Fem månader senare dömdes han för stöld, bedrägeri, förskingring och
egenmäktigt förfarande till återintagning med ny minsla lid om sex måna
der. Han överfördes ånyo lill vård utom anstalt vid utgången av nya minsta
tiden. Omkring dl halvår senare dömdes han igen för bedrägerier till
återintagning med minsla lid av nio månader. - Vid läkamndersökning har
E betecknats som subsolid, supervalid men med mycket skrala etiska
hämningar; vådlig för annans egendom och föga straffmottaglig. Några
tecken lill psykos eller neuros hade inle visats. Inte heller förekom något
påtagligt missbruk.

FaU 6

F, 38 år, dömdes för rån och olaga vapeninnehav till intemering med en
minsta fid av två år. Han hade tidigare dömts för förmögenhetsbrott och
trafikbrott vid 17 olika tillfällen. Det aktuella rånet bestod i att han under
pislolhol tilllvingat sig omkring 30000 kronor på dl postkontor. Han
överfördes efter minsta tidens utgång tiU vård utom anstalt men begick
strax därpå nytt brott. Han dömdes för grov stöld till återintagning med ny
minsta tid av sex månader. Sedan denna tid utgått och han ånyo överförts
till vård utom anstaU gjorde han sig omedelbart skyldig till bUlillgrepp och
rån och dömdes till återintagning med en ny minsta tid av två år. Före
denna tids utgång dömdes han för rån, varvid minsta tiden bestämdes till
två år och sex månader. De två senare rånen har bestått av post- och
bankrån. - Av personutredningen framgår att F hemfallit åt kriminalitet i
tidig ålder. Man har inte funnit några tecken på psykisk sjukdom hos
honom. Däremot har han missbmkat narkotika under en period.

Prop. 1980/81:76 140

FaU 7

G, 29 år, dömdes för rån, biltillgrepp, egenmäktigt förfarande, rattfylleri och olovlig körning liU intemering med en minsta tid av två år. Han hade 20 anteckningar i kriminalregistret för i huvudsak förmögenhetsbrotl. Det aktuella rånet bestod i alt han under hot med en yxa tilllvingat sig 900 kronor av en affärsinnehavare. Under anslallsliden fick han en åtalseftergift för trafikbrott. Han överfördes till vård utom anstalt efler utgången av minsta liden och avled omkring dl halvår senare. - I läkarutlåtande hade G betecknats som en omogen och hysteroid psykopat med manifesterat alkohol- och narkotikaberoende.

FaU 8

H, 45 år, dömdes för misshandel till intemering med minsta tid av dl år. Han hade då 10 anteckningar i kriminalregistrd, varav de flesta avsåg misshandel och hot. Den aktuella misshandeln bestod i bl. a. kraftigt slag i ansiktet mol modem. Han överfördes till vård utom anstalt vid minsta lidens ulgång. Under de två och ett halvt år som gått sedan han överfördes liU vård utom anstalt finns inga anteckningar i kriminalregistret, men däremol en pågående utredning för misshandel och skadegörelse. - 1 rättspsykiatrisk undersökning har H betecknats som kronisk alkoholist med superstabila personlighetsdrag (känslokyla, otålighet, egocentrisk aggresivitd, som gör honom farlig). Sedan han överfördes till vård ulom anstalt har han huvudsakligen vårdats på alkoholistanstalt.

FaU 9

1, 31 år, dömdes för grov stöld och olovlig körning till internering med minsta tid av dt år och två månader. Han hade vid domstillfällel tidigare antecknats 11 gånger i kriminalregistrd, huvudsakligen för förmögenhetsbrotl. De aktuella gärningarna bestod i bostadsinbrott, varvid han tillgripit egendom för omkring 15 000 kronor. Han överfördes till vård ulom anstalt vid minsta tidens utgång. Fyra månader senare dömdes han för olaga hot, egenmäktigt förfarande och skadegörelse till återintagning utan ny minsla tid. Efler tre månaders ny anslaltsvård överfördes han till vård utom anstalt igen. Knappt ett år senare dömdes han för stöld, rattonykterhet och olovlig körning lill återintagning med ny minsla tid av sex månader. Sedan denna lid gått överfördes han till vård ulom anstalt. Han har därefter dömts vid ett tillfälle för trafikbrott ulan återintagning. För övrigt har han vårdals utom anstalt under dl år utan anmärkningar. - Vid läkarundersökning har I betecknats som vådlig för samhällels säkerhet på grand av narkotikamissbruk, asociala livsvanor och avsaknad av hämningar. I synes emellertid ha genomgått en positiv utveckling under anstaltstiden och framför allt upphört med sitt narkotikamissbmk.

FaU 10

J, 35 år, dömdes för grovt rån, grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel, häleri, främjande av flykt och olaga vapeninnehav till internering med en minsta tid av 5 år. Han hade lidigare vid 11 tillfällen dömls för främst förmögenhetsbrotl. Del aktuella rånet bestod i att han under pistolhot tilllvingat sig en poslsäck innehållande värden för omkring 160000 kronor av en posliljon ulanför en poslanstalt. Värdel av de fillgripna bilarna uppgick lill 130000 kronor. — J har under anslallsliden visat god skötsamhel och fått frigång lill arbete. Drygt fyra år efter domen överfördes J till behandling med stöd av 34 § behandlingslagen för studier. - Enligt lakar-

Prop. 1980/81:76 141

utlålande fanns hos J inga symptom på själslig rubbning. Inte heller fanns någol känt missbruk.

FaU 11

K, 60 år, dömdes för olukl med bam, bedrägeri, bedrägligt beteende, fyndförseelse och olovlig körning till internering med minsta lid av dt år. Han hade enligl kriminalregistret dömts 15 gånger lidigare, främsi för förmögenhetsbrotl men vid två tillfällen även för otukt med minderårig. Han hade tidigare varit dömd lill intemering (förvaring), men denna påföljd hade upphört 1971. Den aktuella otuklen bestod i att han kört in ett finger i könsorganet på en 7-årig flicka, slickat henne på könsorganet och låtit flickan ta på hans manslem. - K överfördes till vård utom anstalt någon månad efter minsla tidens utgång. Två år senare avled han. - Han hade i utlåtande över läkarundersökning beskrivits som hyperthym, ixoid, alkoholiserad psykopat.

FaU 12

L, 28 år, dömdes för grov stöld, snalteri och trafikförseelser till intemering med minsta tid ett år. Enligt kriminalregistret var han tidigare dömd vid 13 tillfällen för förmögenhetsbrotl och narkotikabrott. De aktuella stölderna bestod i tillgrepp av en bil värd 2000 kronor och inbrott i en bil, varvid värden för 300 kronor tillgripits. — L överfördes tiU vård utom anstalt vid utgången av minsta tiden, men dömdes två månader senare för grovt rån med återintagning för en minsta lid av ett år. Efter något mer än ett år överfördes han för vård utom anstalt igen och dömdes tre månader senare för grov stöld liU återintagning utan ny minsta tid. Fyra månader senare (helt nyligen) överfördes han på nylt tiU vård ulom anstalt. Han har under anslallsliden erhållit åtalsunderlåtelse för skadegörelse. — I rätlspsykiatrisk undersökning har L betecknats som en omogen patologisk personlighet samt heroinmissbrakare.

FaU 13

M, 32 år, dömdes för dråpförsök, biltillgrepp och olovlig köming till intemering med minsta tid av tre år och sex månader. Han hade tidigare 10 domar i kriminalregistrd, huvudsakligen avseende förmögenhetsbrotl, men med vissa våldsinslag. Vidare hade han dömls för grov misshandel av sammanboende kvinna. Det aktuella dråpförsöket bestod i att M i samband med ett gräl försökt ta livet av sin hustra med hjälp av en sax. - Han överfördes till vård utom anstalt efter utgången av minsta tiden. Därefter har drygt ett år förflutit utan nya anteckningar i kriminalregistrd. — Vid rättspsykiatrisk undersökning hade M betecknats som en superkapabel och subsolid person som led av kronisk alkohoUsm och missbrak av centralstimulantia.

FaU 14

N, 30 år, dömdes för misshandel till intemering med en minsta tid av ett år. Han hade tidigare enligt kriminalregistret vid fem tillfällen dömts, huvudsakUgen för våldsbrott, men även för förmögenhelsbrott. Den aktuella misshandeln bestod i att han hade tilldelat sin förtidspensionerade far ett flertal knytnävsslag i ansiktet, bakhuvudet och på kroppen saml fortsatt därmed sedan fadern fallit omkull på golvet. Han hade även bultat faderns huvud mot golvet. Han överfördes tUl vård utom anstalt vid minsta tidens utgång. Ett och ett halvt år senare dömdes han för mord tiU sluten

Prop. 1980/81:76 142

psykiatrisk vård. På gmnd härav upphävdes interneringspåföljden genom beslut av intemeringsnämnden. - 1 den rättspsykiatriska undersökning som föregått intemeringsdomen hade N karaktäriserats som persona pathologica (schizotym, hämningsdefekt narkoman). I den nya undersökning som gjordes i anledning av mordåtalet förklarade undersökningsläkaren att N sedan åtminstone något år tUlbaka hade måst betecknas som sinnessjuk och att han led av schizofreni form psykos.

FaU 15

O, 39 år, dömdes för misshandel, ofredande, grovt bedrägeri, skadegörelse och olovlig köming lill intemering med minsta tid av ett år. Han hade tidigare fem domar i kriminalregistrd, huvudsakligen avseende våldsbrott (misshandel, försök till våldtäkt och rån). De akluella brotten bestod främst av upprepad misshandel av fästmön. - O överfördes tUl vård utom anstalt strax efter minsta tidens utgång. Tre månader senare dömdes han för misshandel och återinlogs för en minsta tid av åtta månader. Efter utgången av denna tid överfördes han ånyo till vård utom anstalt. Under den fid, ett år och åtta månader, som förflutit sedan dess finns inga anteckningar om nya brott. - I den rättspsykiatriska undersökning som föregick intemeringsdomen hade O betecknats såsom personlighetsavvikande. Han är numera sjukpensionerad.

FaU 16

P, 30 år, dömdes för häleri och urkundsförfalskning tiU intemering med en minsta tid av ett år. Han hade tidigare 17 anteckningar i kriminalregistrd, främst avseende bedrägeri och förfalskningsbrott. De aktuella gäming-ama bestod i att ha hyrt bil i falskt namn och därefter tagit befattning med stöldgods till dt värde av 18.000 kronor. Han överfördes tiU vård utom anstalt efter minsta tidens utgång, men dömdes på nytt fyra månader senare för grova bedrägerier till återintagning med minsta tid ett år tre månader. Minsta tiden har ännu inte utgått, då den avsevärt förlängts på grand av P:s rymningar. - P har i läkarandersökning betecknats som tidigt miljöskadad på gmnd av problematiska uppväxtförhållanden, men hade enligt läkaren inga mera påtagliga psykiska rabbningar.

FaU 17

Q, 42 år, dömdes för grov stöld saml försök och förberedelse till sådant brott till intemering med minsta tid av två år. Han hade fidigare fem domar i kriminalregistret avseende i huvudsak grova stölder. De aktuella brotten avsåg ett 15-tal kassaskåpssprängningar i affärer, banker och postlokaler. Värdet av det åtkomna uppgick tiU 55.000 kronor. Q har på gmnd av nya brott aldrig överförts tiU vård utom anstalt. Han har under anstaltstiden vid tre tillfäUen dömts för grova stölder, försök till grova stölder till fortsatt intemering med nya minsta tider av respektive två år, två år och sex månader. - Enligt rättspsykiatrisk undersökning kan Q betecknas som en patologisk personlighet (viljesvag, hållningslös, impulsstyrd, omogen) samt alkoholist.

FaU 18

R, 38 år, dömdes för grov stöld, tillgrepp av fortskaffningsmedel och grovt bedrägeri till intemering med minsta tid av tre år. Han hade tidigare vid 11 tillfällen dömts för i huvudsak stölder och bedrägerier. De aktuella

Prop. 1980/81:76 143

brotten avsåg huvudsakligen bostadsinbrott och värdel av det tillgripna uppgick till omkring 360.000 kronor. Omkring åtta månader efler den första domen dömdes han ånyo för grovt bedrägeri och försök lill sådant brott, varvid den nya minsta liden bestämdes till två år och två månader. Ett och ett halvt år senare dömdes han för grovt bedrägeri och vårdslöshet i trafik till fortsatt internering med en minsla tid av ett år och sex månader. Efler utgången av sistnämnda tid överfördes han lill vård utom anstalt, men dömdes ånyo ett halvår därefter för grov stöld lill återintagning i anstalt med en minsta tid av 10 månader. - R har i rätlspsykialriskl utlåtande betecknats som en hysterisk personlighet med karaktämeuros.

FaU 19

S, 58 år, dömdes för otukt med bam och otuktigl beteende till internering med en minsta tid av ett år. Han hade tidigare vid två tillfäUen dömts för olukt med bam. Den akluella olukten bestod i att han förmått flera flickor i åldern 10- 13 år att vid olika tillfäUen onanera åt honom varjämte han kysst dem på könsorganen. Han hade även uppträtt naken och försökt få samlag med flickoma saml fotograferat dem nakna i s. k. vågade ställningar. - Han överfördes lill vård utom anstalt vid utgången av minsla tiden. Tre år senare avled han. Några ytterligare anteckningar om brott finns inte. Vid den rättspsykiatriska undersökning som föregick interneringsdomen betecknades S som patologisk personlighet, kroppsligt åldrad med fdlomsättningsmbbning, sockersjuka och hjärtflimmer.

FaU 20

T, 28 år, dömdes för olaga hot, ofredande, stöld, egenmäktigt förfarande och förargelseväckande beteende lill intemering med en minsta tid av ett år fyra månader. Han hade tidigare 12 domar i kriminalregistrd i huvudsak avseende misshandel och grova bedrägerier. De akluella brotten var av förhållandevis bagaleUartad karaktär. Under den inledande anstaltstiden fick han två åtalsunderiåtelser avseende stöld samt häleri och narkotika-förseelser. Han överfördes till vård utom anstalt en tid efter minsta tidens utgång. Åtta månader senare dömdes han för stöld, misshandel, fylleri och olovlig köming till återintagning med ny minsta lid av sex månader. Under anslallsliden fick han åtalseftergift för biltillgrepp och olovlig köming. Efter utgången av nya minsta tiden överfördes han på nytt till vård ulom anstalt men dömdes tre månader senare för biltillgrepp och rattfylleri till återintagning. — Enligt läkamndersökning var T i begåvningshänseende klart under det normala. Han ansågs också vara karaktärsabnorm med gränsvärden mot psykopati. Han har svåra alkoholproblem. Under de senaste åren har han även missbmkat narkotika.

FaU 21

U, 28 år, dömdes för stöld till intemering med en minsta tid av ett år. Han hade tidigare åtta domar för misshandel, stölder och ett rån. Den aktuella gärningen bestod i en stöld av 3.000 kronor kontanter ur en biljettkassa samt tre väskor värda 310 kronor på ett varahus. Innan han överfördes till vård utom anstalt dömdes han på nytt för förberedelse till grov stöld med ny minsta tid av åtta månader. Så snart denna tid utgått överfördes han till vård utom anstalt. Sju månader senare dömdes han på nytt för förberedelse till grov stöld och biltillgrepp. Han återinlogs i anstalt med minsta tid av sex månader. Någon månad efter minsla tidens utgång överfördes han på nytt till vård utom anstalt. Ett år senare dömdes han

Prop. 1980/81:76 144

återigen för stöld, biltillgrepp och olovlig köming samt återintagning, denna gång utan angivande av minsta tid. U hade i rättspsykiatrisk undersökning betecknats som tidigt karaktärsstörd med utagerande beteende och sekundärt blandmissbmk av alkohol och narkotika.

FaU 22

V, 28 år, dömdes för stöld, försök tUl sådant brott, rån och tillgrepp av fortskaffningsmedel till internering med minsta tid av ett år. Han hade tidigare sex domar i kriminalregistret avseende förmögenhets- och trafikbrott samt ett misshandelsbrott. Det aktuella rånet bestod i att han tagit sig in i en postlokal, bundit en kvinnlig posttjänsteman, tagit ifrån henne nycklama till ett kassaskåp och länsat detta på 35.000 kronor. Efter minsta fidens utgång överfördes han till vård utom anstalt och har under den tid, drygt ett och ett halvt år, som förflufit sedan dess, icke dömts för nya brott. - V hade i läkaratlåtande betecknats som tidigt känslomässigt kontaktstörd med alkoholproblem.

FaU 23

X, 33 år, dömdes för grov stöld tiU internering med minsta tid två år sex månader. Han hade tidigare 14 domar enligt kriminalregistret, huvudsakligen avseende förmögenhetsbrott. Det aktuella brottet bestod av inbrott i en livsmedelsaffär och skärning av kassaskåp. (X är en van kassaskåpssprängare.) Sedan X avtjänat ca åtta månader av straffet dömdes han på nytt för försök till grov stöld och förberedelse till sådant brott, varvid ny minsta tid bestämdes till två år sex månader. Ett år och tre månader senare dömdes han för förberedelse tUl grov stöld och olovlig köming med ny minsta tid ett år och sex månader. Han överfördes - helt nyligen - till vård utom anstalt efter utgången av sistnämnda minsta tid. Han hade dessförinnan under fyra månader varit överförd till behandling med stöd av 34 § behandJingslagen. - 1 läkaratlåtande hade X betecknats som primärt karaktärsstörd med risk för kriminell identifiering.

FaU 24

Y, 26 år, dömdes för grov misshandel tiU intemering med minsla tid två år och sex månader. Han hade tidigare vid fyra tUlfällen dömls för grov misshandel, misshandel, grov stöld, biltillgrepp, grovt rån och trafikbrott. Det aktuella brottet bestod i knivhugg i berasat tillstånd mot en likaledes berusad pensionär, av vilken han tidigare försökt tigga pengar. Under anstaltstiden dömdes Y för narkotikabrott, men någon ny minsta tid utsattes inte. Fyra månader efter utgången av minsta tiden överfördes Y till vård utom anstalt. Under de drygt tio månader som förflutit sedan dess har han inte dömts för nya brott. - Y har i rättspsykiatrisk undersökning betecknats som svår alkoholmissbmkare. Hans psykiska abnormitet var enligt utlåtandet väsentligen att karaktärisera som grov gemensamhets-stöming, dominerad av bristfällig segregation av aggressiva personlighetsstrukturer och dålig utveckling och differentiering av övrigt känsloUv.

FaU 25

Z, 37 år, dömdes för grovt bedrägeri, och försök tiU sådant brott fill intemering med en minsta tid av ett år. Han hade tidigare tio domar, i huvudsak avseende grova bedrägerier och var tidigare dömd till intemering, vilken upphört 1971. Det aktuella brottet bestod i förfalskning av uttagningsblanketter tiU ett stulet personkonto. Genom att använda blan-

Prop. 1980/81:76 145

kettema hade Z kommit över omkring 13000 kronor. - Z överfördes till vård utom anstalt omkring utgången av minsta tiden. Strax därpå dömdes han på nytt till försök till grov stöld, bedrägeri och grovt bedrägeri avseende värden omkring 50000 kronor. Han dömdes då tiU återintagning med en minsta tid av ett år och tre månader. Tre månader senare dömdes han på nytt för grov stöld, grovl bedrägeri och medhjälp fill grovt bedrägeri avseende värden av omkring 60000 kronor till fortsatt intemering med en minsta tid av ett år och nio månader. Efter utgången av denna tid överfördes han tUl vård utom anstalt och några anteckningar om nya brott finns inte för tiden därefter, omkring ett halvt år. - 1 läkarandersökning har antecknats att något tecken på psykos eller allvarlig depression inte framkommit vid undersökningen.

FaU 26

Å, 30 år, dömdes för försök lill grov stöld, bedrägligt beteende, grov skadegörelse och fylleri till intemering med en minsla tid av ett år. Han hade tidigare 11 domar i kriminalregistret avseende misshandel, grov stöld, olaga hot, rån m.m. De aktuella brotten bestod i bl.a. inbrottsförsök i affärer samt sönderslagning av lägenhelsinredning. Någon månad efter utgången av minsttiden överfördes han till vård utom anstalt. Knappt två månader senare dömdes han på nytt för grov stöld avseende värden av omkring 1 500 kronor till återintagning. Någon ny minsla tid bestämdes inle. Tre och en halv månader senare överfördes han på nytt till vård utom anstalt. Åtta månader senare dömdes han för olaga hot och bedrägligt beteende tiU återintagning med en ny minsta tid om sex månader. Efter utgången av denna tid överfördes han igen till vård utom anstalt. Han dömdes tre månader senare för olaga hot till återintagning med ny minsta tid av sex månader. Då denna lid helt nyligen utgick överfördes han åter till vård utom anstalt. - I läkamndersökning hade Å betecknats som något klent begåvad, emotionellt och konativl gravt undemlvecklad samt svårt hemfallen åt alkohol och, åtminstone tidigare, även narkotika.

FaU 27

Ä, 39 år, dömdes för grov stöld och fylleri till intemering med minsta lid av ett år. Han hade tidigare 18 domar i kriminalregistret för i huvudsak stölder, men även narkotikabrott. De aktuella brotten bestod i att han vid två tillfällen brutit sig in i en skola och där tillgripit gods till ett sammanlagt värde av omkring 15 000 kronor. Han överfördes till vård ulom anstalt omkring två månader efler utgången av minsta tiden. Åtta månader senare dömdes han för häleri (en kamera och tenntallrikar till okänt värde) samt narkotikabrott (40 g amfetamin) till återintagning med ny minsta lid av sex månader. Efter utgången av denna tid överfördes han på nytt till vård utom anstalt. Under den tid av dt år och fyra månader som förflutit sedan dess finns inga anteckningar om nya brott. - Enligt läkamndersökning fanns det hos Ä en tung hereditet för alkoholism. Ä hade klarat sig någorlunda till 24 års ålder, men sedan dess missbmkat sprit och narkotika i perioder så intensivt att han inte kunnat klara sig socialt.

FaU 28

Ö, 30 år, dömdes för grov stöld, biltillgrepp, försök till stöld, narkotikaförseelser och olovlig körning till intemering med en minsta tid av ett år och sex månader. Han hade tidigare sex domar i kriminalregistret, huvudsakligen avseende förmögenhetsbrotl. De aktuella brotten bestod i att han

10 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 76

Prop. 1980/81:76 146

under rymning från kriminalvårdsanstali tillgripit bl. a. fyra personbilar samt gjort inbrott i museum där antika föremål, kontanter och frimärken stulits. Värdet av det tillgripna uppgick till sammanlagt omkring 230000 kronor. Under avtjänandet av intemeringsstraffet fick han en åtalseftergift för häleri, som medförde alt minsla tiden förlängdes med tre månader. Sedan han avtjänat ett år och nio månader överfördes han till vård utom anstalt. Under den tid som förflutit därefter, drygt två år, finns inga anteckningar om nya brott. - Enligt läkamndersökning led Ö av en djupgående störning i de sociala rdationema och i känslolivet. Han ansågs intellektueUt sett ligga över genomsnittet.

FaU 29

AB, 28 år, dömdes för rån till intemering med en minsta tid av ett år. Han
hade tidigare 12 domar i kriminalregistret, huvudsakligen avseende miss
handel, men även ett rån. Det aktuella brottet bestod i alt han tvingat sig
med en man, som han mött på gatan, till dennes bostad och under knivhot
tilllvingat sig 30 kronor. Drygt ett halvår efter domen dömdes han för
misshandel och fylleri. Minsta tiden förlängdes därigenom. Han över
fördes till vård utom anstalt omkring ett år och tre månader efter den
ursprungliga minsta liden. Fem månader senare dömdes han för misshan
del, grov misshandel och försök till rån till återintagning med minsta tid av
ett år. Drygt ett år därefter överfördes han igen till vård ulom anstalt. Ett
halvår senare erhöU han åtalseftergift för biltillgrepp och återinlogs i an-
stall. Denna varade knappt två månader. Under de fyra månader som
förflutit sedan AB senast överfördes tiU vård utom anstalt har han inte
antecknats för nya brott.

FaU 30

AC, 27 år, dömdes för grovt bedrägeri, försök lill sådant brott, grov
stöld, biltillgrepp och våld mot tjänsteman till intemering med en minsta
tid av dl år och sex månader. Han hade tidigare åtta gånger dömts i
huvudsak för förmögenhetsbrotl men även för misshandel, hot och trafik
brott. De aktuella brotten bestod i nio biltillgrepp och bostadsinbrott,
grova bedrägerier genom förfalskning av stulna checkblanketter och kre
ditkort samt hotellbedrägerier. Värdet av dd åtkomna uppgick till omkring
90000 kronor. Strax efter överförandel fill vård utom anstalt efler minsta
tidens ulgång dömdes han för biltillgrepp och trafikbrott till återintagning
med ny minsta tid av åtta månader. Han har därefter dömts vid tre tillfällen
för dels våld mot tjänsteman och våldsamt motstånd, dels biltillgrepp och
misshandel m. m. och dds stöld, bedrägeri, häleri m. m. Vid det sista av
dessa domstillfällen fastställdes en ny minsla tid om sex månader. Han
överfördes till vård utom anstalt efter utgången av denna tid, men dömdes
efter en månad på nytt för biltillgrepp och olovlig köming till återintagning.
Han vistas alltjämt på anstalt.

FaU 31

AD, 38 år, dömdes för stöld, grov stöld, bedrägeri, försök lill bedrägeri
och olovlig köming lill intemering med minsta tid av ell år. Han hade
tidgare 14 domar i kriminalregistrd, huvudsakligen förmögenhetsbrotl och
trafikbrott. De aktuella brotten bestod i en fickstöld, stöld av två utom
bordsmotorer och överskridande av ett personkonto. Värdet av det åt
komna uppgick till sammanlagt omkring 14000 kronor. Han överfördes till
vård utom anstalt vid minsla lidens utgång. Några månader senare dömdes

Prop. 1980/81:76 147

han för grovt bedrägeri, olovligt förfogande, åverkan och trafikbrott till sluten psykiatrisk vård. Ytteriigare ett år senare dömdes han på nytt för stöld, grovt bedrägeri m. m. till sluten psykiatrisk vård. Genom den senaste domen undanröjdes intemeringsstraffet.

FaU 32

AE, 39 år, dömdes för grov stöld, biltillgrepp och rattonykterhet lill
internering med minsta tid av ett år. Han hade tidigare 18 domar i
kriminalregistret, huvudsakligen avseende förmögenhetsbrott. De akluella
brotten bestod i inbrott på arbetsplatsen där värden för omkring 14000
kronor tUlgripits. Innan AE överförts till vård utom anstalt dömdes han vid
två tillfällen för tillgrepp av fortskaffningsmedel och olovlig köming samt
försök till grovl bedrägeri och olovlig köming. Omkring ett år och tio
månader efter utgången av den ursprungligen ådömda minsla fid över
fördes AE lill vård utom anstalt. Drygt en månad senare dömdes han på
nytt för grov stöld till återintagning med minsta tid av sex månader. Efter
utgången av denna lid överfördes han igen för vård ulom anstalt, men
dömdes två månader senare för stöld, biltillgrepp och rattonykterhet. I
domen förordnades om återintagning och ny minsta tid bestämdes lill fio
månader. Efter denna tid har han åter överförts till vård utom anstalt.
Under de fyra månader som gått sedan dess finns inga anteckningar om
nya brott. - AE hade i läkarundersökningen betecknats som subsolid,
energifattig och känslomässigt sval alkoholist.

FaU 33

AF, 29 år, dömdes för rån fill intemering med minsta tid av ett år. Han
hade tidigare 12 domar i kriminalregistret, huvudsakligen förmögenhets-
och trafikbrott. Även en misshandel finns antecknad. Det aktuella brottet
bestod i alt han tillsammans med en 70-årig kumpan med lång broltsvana
genom våld bestående av en örfil och hot om våld avtvingat en pensionär
800 kronor i en lägenhet. Samtliga inblandade var alkoholpåverkade. Un
der anstaltstiden gjorde han sig skyldig till stöld och dömdes till fortsatt
intemering med ny minsla lid av sex månader. Han överfördes till vård
ulom anstalt omkring ett år och lio månader efter den ursprungligen
ådömda intemeringen. Anledningen till den längre anstaltstiden var stän
diga permissionsmissbruk. Sex månader efter överförandet till vård utom
anstalt dömdes han för häleri och stöld, utan att det förordnades om
återintagning. Efter ytterligare dl halvår dömdes han emellertid för miss
handel och stöld och dömdes d-*"; till återintagning med minsta tid av sex
månader. Efter utgången av denna lid överfördes han till vård utom an
stalt. Under de fyra månader som förflutit sedan dess finns inga anteck
ningar om nya brott.

FaU 34

AG, 25 år, dömdes för försök till bedrägeri och förberedelse till grovt
bedrägeri lill intemering med minsta tid av ell år och sex månader. Han
hade tidigare sex domar i kriminalregistrd, huvudsakligen för förmögen
hetsbrotl, misshandel och trafikbrott. De akluella brotten bestod i alt han i
annans namn öppnat konton i postbanker och därefter förfalskat
motböckema. Han hade vidare förberett liknade bedrägerier. Värdet av
del åtkomna uppgick tUl omkring 10000 kronor. Före utgången av minsta
tiden dömdes AG för våldsamt motstånd, häleri, grov stöld och falsk
fillvilelse. Värdet av del åtkomna uppgick denna gång till omkring 14000

Dömes någon till fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller internering eller förordnar rätten, med tilllämpning av 34 kap. 1 § I, all sådan påföljd skall avse ytterligare brott, och har den dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en sammanhängande tid av minsl ljugofyra limmar varit berövad friheten som anhållen, häktad, lagen i förvarsarrest eller inlagen på rättspsykiatrisk klinik enligl 9§ lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall tiden för frihetsberövandet till den del dämnder icke samtidigt skett verkslällighet av dom i annat mål, anses som lid under vilken den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva det anlal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den lid varmed ådöml fängelse överstiger frihetsberövandet ringa, må förordnas all fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddstillsyn och dömes i slällel till fängelse på viss tid, ungdomsfängelse eller internering, äger första styckei tiUämpning även i fråga om frihetsberövande, som föregått den vilUcorliga domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnats att den genom sådan dom ådömda påföljden skall avse

Dömes någon fill fängelse på viss tid eller ungdomsfängelse eller förordnar rätten, med tillämpning av 34 kap. 1 § 1, att sådan påföljd skall avse yllerligare brott, och har den dömde med anledning av misstanke om brott, som prövats genom dom i målet, under en sammanhängande lid av minsl ljugofyra limmar varit berövad friheten som anhållen, häktad, lagen i förvarsarrest eller intagen på rättspsykiatrisk khnik enligt 9§ lagen (1966:301) om rättspsykiatrisk undersökning i brottmål, skall liden för frihetsberövandet till den del därunder icke samlidigl skett verkslällighet av dom i annat mål, anses som tid under viUcen den ådömda påföljden verkställts i anstalt. Domstolen skall i domen angiva del antal dagar påföljden skall anses verkställd. Är den tid varmed ådömt fängelse översfiger frihetsberövandet ringa, må förordnas att fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom frihetsberövandet.

Undanröjes villkorlig dom eller skyddsfillsyn och dömes i stället tiU fängelse på viss tid eller ungdomsfängelse, äger första stycket tilllämpning även i fråga om frihetsberövande, som föregått den villkorliga domen, domen på skyddstillsyn eller dom, varigenom förordnats alt den genom sådan dom ådömda påföljden skall avse även ytterligare

Prop. 1980/81:76 156

Nuvarande lyddse Föreslagen lyddse

38 kap. 1§"

Den som ådömts villkorlig dom eller skyddstillsyn äger före fuUföljdsti-dens utgång avgiva förklaring, att han är nöjd med domen i vad gäller den ådömda påföljden. Sådan förklaring skaU avse jämväl böter, som ådömts med slöd av 27 kap. 2 § eller 28 kap. 2 §, och inbegriper behandling varom stadgas i 28 kap. 3§. Förklaringen avgives i den ordning regeringen föreskriver.

Förklaring, som avgivits i föreskriven ordning, må icke återtagas. Har den dömde fullföljt talen mot domen, skaU hans talan i vad angår påföljd för brottet anses återkallad genom förklaringen.

Angående nöjdförklaring i fråga Angående nöjdförklaring i fråga

om dom å fängelse, ungdomsfäng- om dom å fängelse och ungdoms-

else och internering är särskilt stad- fängelse är särskilt stadgat,
gal.

3§

Fråga om ätgärd enligt 27 kap. 5 § andra stycket eUer 6 § upptages av den rätt som först avgjort det mål vari meddelats villkorlig dom.

Tjdan enligt 28 kap. 8§ väckes vid aUmän underrätt, inom vars område den övervakningsnämnd som handhar övervakningen över den dömde är verksam.

Talan enligt 30 kap. 8§ väckes vid den rält som först avgjort det mål vari dömls lill internering.

Mål som avses i denna paragraf må ock upptagas av domstol, där brottmål mot den dömde är anhängigt, eller av rätten i den ort, där den dömde mera varaktigt uppehåUer sig, om rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheier finner det lämpligt.

4§'2 Anmälan jämlikt 34 kap. 10 eller 12 § göres hos första domstol i något av målen.

Ansökan jämlikt 34 kap. 13 § göres hos den rält som försl avgjort det mål vari dömls IiU internering.

Anmälan jämlikt 34 kap. 18 § göres hos den rätt som först dömt i målet.

5§ Talan som avses i 27 kap. 6§, 28 Talan som avses i 27 kap. 6§ eller kap. 8 eller 30 kap. 8 § skall anses 28 kap. 8§ skall anses anhängig-anhängiggjord, då ansökan om må- gjord, då ansökan om målets uppta-lets upptagande delgavs den gande delgavs den dömde, dömde.

" Senaste lydelse 1974:565. " Senasle lydelse 1975:667.

Prop. 1980/81:76 158

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

där så är möjligt. Rätlens avgöran- Ugt. Rätlens avgörande av saken
de av saken sker genom beslul. sker genom beslul.

Åtgärd enligl 28 kap. 11 § må beslutas ulan att tillfäUe beredes den dömde all yttra sig.

9 §15

Rättens beslut om åtgärd enligl Rättens beslut om åtgärd enligl

27 kap. 5§ andra styckei, 28 kap. 27 kap. 5§ andra stycket, 28 kap.

11 § eller 34 kap. 10 § andra styckei, 11 § eller 34 kap. 10 § andra styckei,

12 §, 13 § eller 18 § länder omedel- 12 § eller 18 § länder omedelbart till bart lill efterrättelse om ej annor- efterrättelse om ej annorlunda för-lunda förordnas. Delsamma gäller ordnas. Detsamma gäller avgöran-avgöranden enligl 27 kap. 6§, 28 den enligt 27 kap. 6§, 28 kap. 9§ kap. 9 § eller 34 kap. 4,5, 6 eller 8 § eller 34 kap. 4, 5, 6 eller 8§ an-angående föreskrifler, prövotid el- gående föreskrifter, prövotid eller ler lid för ungdomsfängelse. tid för ungdomsfängelse.

Avser beslul jämlikt 28 kap. 9 § andra slyckel eller 34 kap. 6 § att någon skall undergå behandling varom siadgas i 28 kap. 3§, äger rätten, om förhållandena påkalla det, förordna alt beslutet skall gå i verkställighet utan hinder av alt del ej vunnit laga kraft. Sådant förordnande må ock meddelas i fråga om beslut jämlikt 34 kap. 8§ om återintagning i anstalt av den som undergår ungdomsfängelse.

12§
Det åligger polismyndighet att         Del åligger polismyndighet att
lämna domstol, övervaknings-         lämna domstol, övervaknings
nämnd, kriminalvårdsnämnden, nämnd, kriminalvårdsnämnden och
ungdomsfängelsenämnden och in- ungdomsfångdsenämnden hand-
terneringsnämnden handräckning räckning för den dömdes inställan
för den dömdes inställande i mål de i mål eller ärende enligt denna
eUer ärende enligl denna balk eller balk eller för hans omhänderta-
för hans omhändertagande jämlikt gande jämlikt 26 kap. 22 §, 28 kap.
26 kap. 22 §, 28 kap. 11 §,29 kap.       11 § eZ/É-r 29 kap. 11 §.
U eller 30 kap. 14 S.

1. Denna lag Iräder i kraft den I juli 1980.

2. Efter ikraftträdandet får ej dömas till internering.

3. Den som vid ikraftträdandet undergår intemering i anstalt eUer är dömd till internering enligt dom som inte har börjat verkställas skall vårdas i anstalt till utgången av den minsta tid som har bestämts i domen. Undergår han intemering i anstalt på grand av dom vari med stöd av 34 kap. 9§ första stycket har förordnats om fortsatt anstaltsvård utan att ny minsta tid har bestämts skall den minsta tiden anses vara tre månader.

4. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande intemerad som avses i punkten 3 tiU dess han överförts lill kriminalvård i frihet enligl punkten 5.

Finnes den som efter ikraftträdandet undergår intemering i anstalt före domen på internering ha begått annat brott eller begår han nytt brott efter

" Senaste lydelse 1975:667.

Prop. 1980/81:76 160

Bilaga 1:2

Sammanställning över remissyttrandena

Remissinstanser

RemissyUranden har inkommit från jusliliekanslern (JK), riksåklagaren (RÅ), Göta hovrätt, kammarrätten i Jönköping, Stockholms tingsrätt, Vänersborgs tingsrätt, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, kriminalvårdsnämnden, intemeringsnämnden, övervakningsnämnden i Stockholm, Iredje avdelningen, övervakningsnämnden i Eskilstuna, övervakningsnämnden i Malmö, första avdelningen, socialstyrelsen, postverket, bankinspektionen, juridiska fakullelsnämnden vid Uppsala universitet, medicinska fakultelsnämnden vid Lunds universitet, länsstyrelsen i Örebro län, länsstyrelsen i Västmanlands län, förmögenhetsbrollsulredningen (Ju 1976:4), 1977 ärs sexualbrotlskommitlé (Ju 1977:3). riksdagens ombudsmän (JO), Landstingsförbundet, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges statsåklagare. Föreningen Sveriges åklagare. Föreningen Sveriges polischefer. Föreningen styresmän och assistenter m.fl. vid kriminalvårdsanstalterna (SAK), Folkpartiets ungdomsförbund och Moderata ungdomsförbundet.

Vissa remissinstanser har bifogat särskilt inhämtade yttranden, nämligen RÅ frän överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt samt länsåklagarna i Gävleborgs, Krislianslads och Värmlands län samt länsstyrelsen i Örebro län från socialkonsulenterna i länet. Länsläkaren i Västmanlands län har inkommit med eget yttrande i anslulning lill del som avgetts av länsstyrelsen i samma län.

Vidare har en skrift kommit in från intagna pä kriminalvårdsanstallen i Kumla.

1 Avskaffandet av interneringspåföljden

De i promemorian framlagda förslagen att avskaffa internering godtas hell eller i alll väsentligt eller lämnas ulan erinran av övervägande antalet remissinstanser.

Till de skäl som i promemorian åberopats för lagförslagen ansluter sig JK. Göta hovrätt, kammarrätten i Jönköping, Vänersborgs tingsrätt, kriminalvårdsstyrelsen, övervakningsnåmnden i Stockholm, tredje avdelningen, postverket, länsstyrelsen i Västmanlands län (majoriteten). 1977 års sexualbrotlskommitlé, landsting.sförbundet, TCO, LO. Föreitingen Sveriges åklagare. Föreningen Sveriges polischefer och SAK. Kriminal-vårdsstvrdsen tillägger all reformen framstår som principiellt angelägen trols att inlerneringspåföljden i den praktiska tillämpningen under senare år inle präglats av tidsobestämdhd. Vidare understryker slyrelsen särskill vad som i promemorian framhållits om den nedbrytande verkan som inlerneringsslämpdn har på den internerade själv och på hans möjlighel fill anpassning i samhället. Länsstyrelsen I Västmanlands län (majoriteten) uttalar att lidsobeslämda påföljder principiellt innebär straff för ogjorda handlingar och därför i möjligaste mån måste undvikas såsom ovärdiga ell rättssamhälle. Föreningen Sveriges åklagare anmärker i sitl yttrande att

Prop. 1980/81:76 161

det föreligger en inle obetydlig risk all tillämpningen av fängelse på del klientel som hifintills dömts till internering i vissa återfallssitualioner kan komma att medföra längre perioder av frihetsberövande än de nu förekommande. En sådan utveckling skulle enligt föreningens mening inte vara önskvärd och problemet bör därför ägnas uppmärksamhet åtminstone under en övergångslid efter reformens genomförande.

Landstingsförbundet hänvisar i sammanhanget lill del förslag som har lagts fram i belänkandel (SOU 1977:23) psykiskt störda lagöverträdare. Delta förslag innebär all dt anlal lagöverträdare som med nuvarande praxis överiämnas lill sluten psykiatrisk vård i slällel döms lill fängelse. Delta förslag har förbundet i princip slälll sig bakom. Enligl förbundels mening finns viss risk alt domstolarna, då inlerneringsalternalivel inte längre finns, kan återgå till alt döma lill sluten psykiatrisk vård. Mot denna bakgrunds innehåll menar förbundet all del måsle ske en mera samlad bedömning av vad skilda utredningar föreslår innan beslul fattas om förändringar i straffpåföljd och vårdinsatser.

Lagförslagen tillstyrkes också av RA. Stockholms lingsräll, överåklagaren i Göleborg. länsåklagaren i Gävleborgs län. förmögenhetsbrotisut-redningen samt Folkpartiets ungdomsförbund.

Folkpartiets ungdomsförbund uttalar en allmän misstro mol straff. Sådana angriper inte orsakerna till brottsligheten utan minskar i slällel ofta möjlighelerna till återanpassning. Frivården måsle utgöra grunden för kriminalvården och fängelserna bör på sikl avskaffas. Vidare måste tiden för olika påföljder alllid ha en övre gräns. Avskaffandet av inlerneringsstraffel är dl steg närmare den humanare kriminalvård som förbundet förespråkar.

Det för Stockholms tingsrätt avgörande skälet för all inlerneringspåföljden bör avskaffas är att påföljden numera i tillämpningen inle framstår som mera tidsobeslämd än fängelse och all verkställigheten efler 1974 års kriminalvårdsreform sker pä samma anstalter som efter dom på fängelse. Under sädana förhållanden framstår det som meningslöst att behålla inlerneringspåföljden. Också länsåklagaren i Gävleborgs län anser alt det förhållandet att internering frän behandlingssynpunkt inle längre skiljer sig påtagligt från fängelsestraffet väger särskilt tungt som skäl för ett avskaffande av inlerneringspåföljden.

RÅ lar i sitt yllrande upp en diskussion kring den kritik som i den kriminalpoliliska debatten riktats mol de lidsobestämda straffen. Han hälsar med tillfredsställelse all dessa slraff gjorts till föremål för kritisk granskning och utvärdering men framhåller samtidigt all del är viktigl alt de resullal debatten avsätter inle medför en återgång lill äldre liders mer inhumana synsätt. Den humanisering som följt i de individualpreventiva tankegångarnas kölvallen bör inle bara bevaras utan yllerligare stärkas. Del svårbemästrade område som kriminalpolitiken innefattar gör del angeläget med en försiktig fortsättning på delreformernas väg. Vad beträffar den kritik som särskilt riktas mol inlerneringspåföljden säger sig RÅ dela uppfallningen att behandlingslanken inle längre kan anses vara någol bärande moliv för påföljdsformen. Han godtar vidare vad som i promemorian anförts om möjlighelerna all vid ifrågasatt frigivning göra en så tillförlitlig fariighetsbedömning att del är försvarbart alt hålla den interneringsdömde kvar i anstalt under en längre obestämd tid. Nuvarade praxis enligt vilken i de allra flesta fall överförande lill vård ulom anstalt inträffar i nära anslulning lill minsta tidens ulgång får dock enligt RÄ:s mening i slor utsträckning anses ha slagit undan benen på kritiken mol tidsobestämdhe-len såsom ell hot mol rättssäkerheten. Frägan är om - trots vad sålunda 11 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 76

Prop. 1980/81:76 162

anförts om tidsobestämdhetsargumentet och sedan behandlingstanken inte mer synes motivera ett bibehållande av intemering - kritiken i övrigt är så bärande att det inle är motiverat alt behålla påföljden för alt tillgodose samhällels skydd mol farliga personer. Därvidlag anser RÅ all de överväganden som görs i promemorian angående intensiv men mindre avancerad förmögenhetsbrollslighet utan våldsinslag är väl underbyggda. Mot bakgrund av den övervägande negativa innebörden av påföljden internering kan del inte anses erforderligt att behålla densamma för denna brottslighet. Större tvekan hyser RÄ gentemol övervägandena belräffande den grövsta brottsligheten, närmare bestämt de grövre våldsbrotten, de allvariigare sexualbrotten, de grövsta formögenhetsbrotten och grova narkotikabrott. Här är kraven på samhällets skydd så avsevärt att den i och för sig beaktansvärda kritiken som riktas mot internering väger mindre lungl. Del måste även beaktas att ell avhändande av möjlighelen till lidsobestämd inkapacitering av samhällets allra grövsta brottslingar troligen ej skulle möta förståelse från samhällsmedborgarens sida vad gäller tillgodoseende av rättstryggheten. Genom den föreslagna straffskärpningsregeln torde emellertid enligl RÅ:s uppfattning i slort tillgodoses rimliga krav på inkapacitering i vad avser möjlighelerna alt under lång tid hålla "farliga brottslingar" intagna på anstalt. RÅ är därför beredd all tillstyrka förslagel även i nu berörd del. RÅ anmärker dock alt mol straffskärpningsregeln i princip kan riktas samma kritik som, sävitt avser prognostisering och proportionalitet, i promemorian riktas mol interneringspåföljden.

Överåklagaren i Göleborg anser att det i princip inle finns någon invändning mot att avskaffa påföljden internering. Tidsobestämda påföljder bör inle förekomma och flera av de skäl som lidigare anförts för påföljden är nu otidsenliga eller föremål för kritik. Dock kan man tveka inför beslutet alt avskaffa internering när del gäller grova våldsbrotisUngar som är ålerfallsbenägna, kanske särskill personer som gör sig skyldiga till grova sexualbrott. Det kan emellertid uppfattas som ell svaghetslecken att samhället inle kan lösa problemet med dessa på annat säll än genom dt lidsobeslämt straff. Överåklagaren tillstyrker sammanfallningsvis all internering avskaffas under förutsättning all den i promemorian föreslagna slraffskärp-ningsparagrafen införs.

Förmögenhetsbrollsulredningen. som påpekar att påföljdssystemds utformning - med undanlag för straffskalorna för de olika formögenhetsbrotten - ligger utom ramen för utredningens arbete, fillstyrker de i promemorian framlagda förslagen mol bakgrund av de synpunkter ulredningen har att beakta.

Förslaget att avskaffa inlerneringspåföljden tillstyrkes i övrigl av rikspolisstyrelsen, övervakningsnämnden i Eskilstuna, socialstyrelsen, juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, socialkonsulenterna i Örebro län, Sveriges advokatsamfund och två ledamöter av slyrelsen för Sveriges domareförbund.

Rikspolissiyrdsen menar dock all en förutsättning för inlerneringspåföljdens upphörande bör vara en översyn av straffskaloma som möjliggör så långa frihetsberövanden som samhällsskyddet kan anses kräva beträffande grova våldsbrotisUngar, främsi sådana som begåll brott av särskill allvarlig och samhällsfarlig karaktär och som genom brottet visat likgiltighet för annans liv eller hälsa eller särskild hänsynslöshet. Också socialkonsulenlerna i Örebro län förordar en höjning av straffmaximum för de svåraste brotten i anslulning till att internering avskaffas.

Socialstyrelsen kan inte dela de synpunkler som framförs i promemorian

Prop. 1980/81:76 163

angående de psykiatriska farlighetsbedömningarna. Ställningstagandet i promemorian bygger endasl pä tvä norska saml tvä amerikanska undersökningar, varav de senare är från början av 70-talet. Del måste påpekas alt i Norge föreligger en skyldighet för rättspsykialern att uttala sig om risken för återfall även i de fall man är osäker. 1 svensk räll finns ingen sådan skyldighel varför man kan ifrågasätta om de nämnda undersökningarna äger relevans för svenska förhällanden och kan läggas lill grund för kritik av de psykiatriska farlighdsbedömningar som görs i Sverige. Vad här sagts innebär emellertid inte alt socialstyrelsen gör någon annan bedömning angående interneringspåföljden än vad som anförts lidigare, nämligen au de straffrättsliga frihetsberövandena kan inskränkas fill dl enda, fängelse.

Övervakningsnämnden i Eskilstuna menar all del för avskaffande av interneringspåföljden anförts goda såväl teoretiska som praktiska skäl. Om internering skall avvecklas krävs emellertid enligt nämndens mening sådan utformning av påföljden fängelse att samhällsskyddet i fråga om del svåraste klientelet fortfarande tillgodoses. Nämnden är kritisk mol promemorians förslag i delta hänseende. Den föreslagna ålerfallsregeln är så kringgärdad av restriktioner alt den inte lär kunna fylla stor funktion. Om förslaget genomfördes skulle det betyda i slorl sell en halvering av möjlighelerna alt ingripa med frihetsberövande mol den allra grövsta brottsligheten. Effeklerna av förslagel kan i vissa fall bli ännu mer drastiska. Den notoriske kassaskåpssprängaren, som beslutar kröna sin bana genom att forcera riksbankens valv, skulle sålunda enligt nyordningen riskera högsl tre anstaltsår, medan han i dagens läge kan ådömas tolv år i anstalt. Lösningen på problemet med hur man skall motverka nackdelarna med ell avskaffande av internering bör enligl nämndens mening hellre sökas genom alt blicken riktas mol reglerna för villkoriig frigivning. Nämnden vill därvid för sin del föreslå att del i ett andra stycke i 26 kap. 2 § BrB införs en regel som innebär all domstolen, när samhällsskyddet kräver särskill beaktande och dä det utmätta straffet bestäms till - förslagsvis - minsl fyra år, får föreskriva all villkorlig frigivning inle får ske förrän viss angiven lid av straffet verkställts. Med en sådan regel skulle någon mera väsentlig förändring av nuvarande anslallsliden inle behöva föranledas av inlerneringspåföljdens avskaffande.

De två ledamöter av styrelsen för Sveriges domareförbund, vilka är skiljaktiga mot förbundels yttrande, finner kritiken mot lidsobeslämda frihetsstraff övertygande och anser därior att interneringspåföljden bör avskaffas i sin nuvarande form. Reformen bör dock anslå lill dess ytterligare överväganden gjorts, eftersom del nuvarande fängelsestraffet inte i alla avseenden är lämpat för del klientel som enligl dagens praxis döms till internering. Del behövs enligl dessa ledamöters uppfallning ell frihetsstraff som - antingen inom ramen för fängelsepåföljden eller säsom en särskild påföljd - är så utformat all domstolen vid päföljdsvald kan förulse all anstallsvistdsen kommer att fortgå i säkra förmer under längre lid och att frigivningen från anstalt kommer all förenas med övervakning.

Avskaffande av internering på grundval av det i promemorian framlagda förslagel avstyrks av överåklagarna i Slockholm och lalmö, länsåklagarna i Kristianstads län och Värmlands län. kriminalvårdsnämnden, interneringsnåmnden. övervakningsnämnden i Malmö, första avdelningen, bankinspektionen, medicinska fakultetsnämnden vid Lunds universitet, länsstyrelsen i Örebro län, fyra ledamöter jämte föredraganden i länssiyrelsen saml länsläkaren i Väslmanlands län. JO. Sveriges domare-

Prop. 1980/81:76 164

förbund (majoriteten). Föreningen Sveriges statsåklagare och Moderata ungdomsförbundet.

Flerlalel av de remissinslanser, vilka ställt sig avvisande lill alt internering avskaffas, bemöter på olika säll den kritik som i promemorian riktats mot inlerneringspåföljdens teoretiska grundvalar.

Överåklagaren i Stockholm ullalar sålunda att behandlingstanken inte bör avvisas så kategoriskt som skell i promemorian. Då föreligger nämligen risk all man inle ens försöker återföra vissa brottslingar lill ell laglydigt liv. Länsåklagaren i Kristianstads län anser sig inle kunna acceptera den kritik som riktats mot interneringens lidsobeslämda element. Enligt länsåklagarens mening är den lill liden icke fastställda påföljden ägnad att få verklig effekt hos ell allvariigt belastat klientel genom möjlighelen all anpassa varaktigheten efter uppträdande och andra förhållanden, varjämte samma tidsobestämdhd även utåt medför den fördelen, alt allvaret i del straffrättsliga ingripandel kraftigt dokumenterats. De fyra skiljaktiga ledamöterna jämte jöredraganden i länsstyrelsen saml länsläkaren i Väslmanlands län menar all hittillsvarande forskning inte är tillräckligt omfatiande för alt man hell skall kunna döma ut interneringspåföljden och beklagar samtidigt att särbehandling numera inle sker inom kriminalvården av internerade jämfört med dem som dömls lill längre tidsbestämt fängelsestraff. Ett enhetligt frihetsstraff är inte realistiskt ulan i stället borde kanske del synnerligen variabla klientelet av lagöverträdare kunna beredas olikartade vård- och skyddsformer. Moderata ungdomsförbundet menar all straffsystemet bör utvecklas och finslipas med ytterligare påföljder i syfte all därmed skapa de instrument för den samhälleliga rättsskipningen som erfordras för laglydnaden och rättssäkerheten i vårt land. Därvid finns del enligt förbundels mening ingen anledning avhända sig möjlighelen all för vissa lyper av brottslig verksamhet uppnå en lidsobestämd inkapacitering. Länsstyrelsen i Örebro län anför att samhällel och de enskilda medborgarna måste skyddas mot de grövsta brottslingarna - den lilla grupp som troligen molsvarar de idag internerade. För della klientel bör man som skäl för borttagande av inlerneringspåföljden inle kunna åberopa alt lidsobestämdheten av de internerade upplevs som pressande eller all dom på internering uppfattas som en definitiv utklassning.

Kriminalvårdsnämnden ansluter sig till tanken att man söker utmönstra fidsobestämda påföljder ur vårt straffsystem. Nämnden anser sig emellertid inte kunna på gmndval av innehållet i föreliggande promemoria tillstyrka att interneringen avskaffas och all den nuvarande fängelsepåföljden blir den enda frihetsberövande påföljden. Enligl nämndens mening bör de spörsmål som behandlas i promemorian las upp till förnyat övervägande, lämpligen av den kommitté som nyligen har tillkallats för all utreda frägor rörande fängelse och kriminalvård i anstalt. Nämnden ansluter sig lill uppfattningen att samhällets skyddsinlresse kräver all lagstiftningen ger möjlighet att under lång tid beröva dem friheten som begår mycket allvarliga brott. Det som redovisas i promemorian har inle övertygat nämnden om alt möjlighel till frihetsberövande så lång lid som nuvarande lagstiftning om internering medger bör slopas. Om denna lagstiftning upphävs, får enligl kriminalvårdsnämndens mening en lösning av föreliggande speciella skyddsfrågor inte återverka på de allmänna principerna för utmätande av fängelsestraffet som sådant.

Interneringsnämnden vitsordar — i en diskussion om inlerneringspåföljdens mera principiella utgångspunkter - all svårigheter föreligger all finna säkra hållpunkter för bedömningen av när den lidsobeslämda anslallsvår-

Prop. 1980/81:76 165

den för den som dömls till internering skall upphöra samt att praxis, såsom redovisats i promemorian, sedan länge varit alt anslallsvården i allmänhet får upphöra i nära anslulning lill minsta lidens utgång. Nämnden ansluter sig emellertid inte lill den norske kriminologen Christies uppfattning, vilken utförligt refererats i promemorian, att svåra vålds- och sexualkrimi-nella ej låter sig bedömas prognosliski med hänsyn lill recidivrisk, allra minsl med klinisk eller psykiatrisk metodik. Nämndens erfarenheter är av annan art beträffande denna grupp. Dessa ofta psykiskt klarl särpräglade personer recidiverar ofta tämligen oberoende av deras aktuella livssituation just genom inre krafters genomslagskrafl, snarasl tvångsmässigt. De särbedöms visserligen ofta enligl svensk rätlspsykiatrisk och rättslig praxis och erhåller sluten psykiatrisk värd. En del återfinns dock inom intemeringsklientelet. Tvärtemot vad promemorian framhåller är del just belräffande dessa visserligen ganska få, men maximall fariiga fall. man kan ställa relalivl säker prognos. Särbedömning rättsligt, med annan påföljd än fängelse, motsvarande sluten psykiatrisk vård eller internering och med speciellt betryggande övervakning och föreskrifler under värd ulom anstalt, ler sig enligt nämndens uppfattning klarl indicerad för denna grupp.

Också JO lar upp och bemöter Christies uppfattning. JO påpekar därvid alt denna uppfattning redovisats av Chrislie inför del norska strafflagrådd i anslutning till dess överväganden om en lidsobestämd påföljd för vissa särskilda våldsbrott, begångna av såsom lillräkneliga ansedda förbrytare, samt att Chrislie inle förmått övertyga övriga ledamöter av strafflagrådd om att han haft tillräcklig vetenskaplig grund för sin huvudinvändning om omöjligheten av att ralionelll bedöma farligheten i individuella fall. JO anför vidare. Det må vara sant att bibehållandet av intemeringsstraffet för våldsbrottslingar endast har marginella effekter för förhindrande av tragiska händelser i form av återfall i våldsbrott. När det, säsom emellanåt sker, inträffar att någon som förut manifesterat vådlighel för annan person och därför tagils om hand av kriminalvårdande eller andra myndigheter åter blir i tillfälle att ådagalägga sin fariighet, är della emellertid någol som regelmässigt tilldrar sig största länkbara uppmärksamhet. Den indirekta skada som då tilltron till samhällsordningen lider skall icke underskattas. Den konflikt som kan finnas mellan del i promemorian behandlade klientelets anspråk på förutsägbarhet i fråga om påföljd och rättssäkerhet i övrigl å ena sidan och gemene mans iniresse å andra sidan av alt statsmakterna så långl möjligt skyddar hans rättsligt erkända inlressen. får naturiigtvis ytterst lösas vid ett ställningslagande på politiskt plan. JO menar emellertid för sin del att interneringspåföljden, särskill i sin praktiska tillämpning, inte på långt när så som i promemorian hävdas inkräktar pä något den internerades rättssäkerhelsintresse.

Flera av de remissinstanser som motsatt sig all internering avskaffas på grundval av förslagel i promemorian har uttalat att påföljden bör användas myckel restriktivt och i vart fall inle äga tillämpning på den första av de i promemorian behandlade olika kategorierna, dvs. lagöverträdare med intensiv men måttligt avancerad förmögenhetsbrollslighet. Till dessa hör övervakningsnämnden i Malmö, första avdelningen, som menar all den önskade begränsningen enklasl synes kunna åstadkommas genom att det nu gällande kravet i 30 kap. I § BrB att fängelse i två är eller däröver skall kunna följa på brottet eller, när flera brott förövats, pä någol av dem, höjes till fängelse i mer än sex år. Därigenom skulle alla vanliga förmögenhetsbrotl, även grova fall därav, bortfalla. Den föreslagna begränsningen borde återverka också när det gäller att döma lill fortsall internering enligl 34 kap. 1 § 1 BrB.

Prop. 1980/81:76 166

Sveriges domareförbund anmärker för sin dd att personer som hör till här ifrågavarande kategori lagöverträdare redan enligl gällande räll bör sorteras bort från inlerneringspåföljdens tillämpningsområde, eftersom de inle uppfyller lagens rekvisit all "fortsall allvarlig brollslighel" är all befara. Fortsatt brottslighet är förvisso all förvänta - och del näst intill med visshet — men kravet all den befarade brottsligheten skall vara allvarlig bör ställas lämligen högl. En lagändring avsedd att markera della kan enligt förbundets mening vara motiverad.

JO ifrågasätter om den i promemorian gjorda kalegoriseringen av inler-neringsklienlelet är hell verklighetsanpassad och om inle inslaget av våldsbrotlslighet underskattats. Man kan - enligt JO:s erfarenhet - inle komma ifrån intrycket all utvecklingen alltmera gått därhän all renodlad för-mögenhdsbrottslighet av s.a.s. traditionellt slag häller på att bli sällsynt. Just denna utveckling mot brottslighet av mera blandat slag är möjligen ett av de mesl oroande dragen i bilden av dagens brottslighet. Vad gäller gruppen förmögenhetsbroltslingar vill JO fäsla uppmärksamheten på att dd i promemorian konstaterats både att ell relalivl begränsai anlal personer svarar för en slor del av grövre "tradilioneU" brottslighet, sä alt renl av den totala brottsvoiymen kan påverkas genom inkapacitering av de aktivaste gärningsmännen och all man slår på förhållandevis säker grund när det gäller förutsägelser om fortsatt brottslighet av dessa många gånger lidigare straffade förmögenhetsbroltslingar.

Det fortsatta behovel av inlerneringspåföljden hänför sig sålunda enligl flertalet av de avslyrkande remissinstanserna lill det grövsta av del nuvarande intemeringsklientelet. Enligt Föreningen Sveriges statsåklagare -som säger sig principiellt ogilla lidsobeslämda påföljder - bör internering bibehållas för utövarna av den grövre våldsbrottsligheten saml de brutalare formerna av förmögenhetsbrotl som bank- och postrån ävensom den grova narkolikabrollslighelen. Dessa tillhör en så samhällsfarlig grupp att del bör finnas möjlighel all oskadliggöra dem för en längre lid än vad de normala straffskalorna medger. Den föreslagna straffskärpningsregeln, vilken skulle innebära dt maximum om 14 år eller i praktiken, med villkorlig frigivning efler halva tiden. 7 år är inle tillräcklig. Längsta minsla tid vid internering 12 år utdöms visserligen sällan men förslagel innebär likväl en försvagning i kampen mol de allra fariigasle formerna av brottslighet. Della förefaller enligt föreningens mening mindre välbetänkt i en lid då utvecklingen går mot allt allvarligare former av våldsbrotlslighet och grövre förmögenhetsbrollslighet och det från alla håll ropas på kraftlag mot den svårartade ekonomiska brottsligheten. Också övervakningsnämnden I Malmö, Jörsta avdelningen, avstyrker förslagel om avskaffande av internering i första hand under hänvisning lill alt del i alllför hög grad skulle försvaga samhällels möjligheter att skydda sig mot verkligt allvarliga brott. Bankinspektionen anser att förslaget alt avskaffa internering som brottspåföljd inle bör godias med hänsyn fill de svåra brott som här är akluella -från inspektionens synpunkt är av särskill iniresse bank- och postrån, servicebox- och kassaskåpssprängningar samt liknande allvarliga brott som riktar sig mol institut som står under inspekfionens tillsyn - såvida inle antingen skäl förebragts för alt man bör se mildare än för närvarande på denna lyp av brott eller den alternativa påföljdsreformen fängelse komplelteras med tillräckliga frigivnings- och straffskärpningsregler. Inspektionen har inte den uppfattningen all dt mildare bdraktdsesält bör anläggas på brotten. Tvärtom talar åtskilliga på senare lid förövade svåra ekonomiska brott i förening med våld för all en sträng syn även i forlsältningen är motiverad. Förslagel alt i anslulning till avskaffande av interne-

Prop. 1980/81:76 167

ring införa en straffskärpningsregel för återfall i brott är enligt inspektionens mening inte tillfyllest för alt motverka all reformen leder till mildare resullal för den person som enligl nuvarande beslämmelser skulle ha ådömts internering under läng lid. Medicinska fäkidtelsnämnden vid Lunds universUet anser all inlerneringspåföljden bör bibehållas för svära våldsbroltslingar. Vid de två rätlspsykiatriska universildsinslilutionerna i landet (Slockholm och Lund) bedrivs dock medicinsk-psykialrisk forskning som är relevant för våldsbrotlslighet. Exempel pä detla är psykofysio-logiska samband mellan abnorm personlighet och brott (Stockholm) samt karlläggning och långtidsuppföljning av svåra våldsbroltslingar.

Sveriges domareförbund ullalar sig bl.a. om den grupp av psykiskt avvikande personer som enligt föreslående ändringar i annan lagstiftning kommer att falla ulanför lagen om sluten psykiatrisk vård. Förbundet anmärker att della medför problem som i promemorian behandlats alllför summariskt. Den lilla men ulomordenlligl problematiska grupp, som både sjukhusen och kriminalvården helst vill slippa ifrån, måste i någon form kunna hindras från fortsatt brotlslighd och därvid är enligl förbundets uppfattning interneringspåföljden stundom den minsl olillfredsslällande utvägen. Också JO diskuterar den klienldövertoring från sluten psykiatrisk vård lill kriminalvård som kan komma lill slånd om föreliggande utredningsförslag (SOU 1977:23) genomförs. JO förklarar sig därvid inte vara beredd att godta de beräkningar som gjorts i promemorian över omfattningen av den klienlelöverföring som skulle komma att beröra inlerneringspåföljden. Även om beräkningar skulle visa sig rikliga, är emellertid enligl JO:s mening dt tillskott redan av ell tiotal interneringsfall om årel värt beaktande.

En dd remissinstanser tar i sin bedömning av inlerneringspåföljden särskill upp vården utom anstalt. Intemeringsnämnden framhåller sålunda att den relativt långa lid av övervakning efter anslallsliden som nu gäller vid internering inte torde Vara utan betydelse när det gäller motverkandet av brottslighet. En sådan betydande förkortning som förslagen i promemorian medför bör därför enligl nämndens mening inle företas utan ytterligare övervägande. Även överåklagaren i Malmö fäster särskild vikt vid den långa övervakning som sker av de till värd ulom anstalt överförda inlemerade. Övervakningsliden är av slor betydelse såväl för att övervaka den frigivne som för att hjälpa honom över den tid varunder återfallsrisken är som störst.

Intemeringsnämnden, övervakningsnämnden i Malmö, första avdelningen, och JO menar all frågan om inlerneringspåföljdens bestånd bör göras till föremål för ytterligare överväganden. Enligl JO har frågan knappast sådant samband med de nyligen beslutade reformerna rörande anstaltsvård av yngre lagöverträdare och till skyddslillsyn dömda alt den ej kan anslå någon lid. Interneringsnämnden anser alt del behövs en mera ingående bedömning av den frihdsberövande påföljd som skall lillämpas i stället för internering. Resultatet av pågående utredningar av betydelse för utformningen av fängelsestraffet bör sålunda avvaktas innan ställning tas till frågan om inlerneringspåföljden skall avskaffas eller om särskilda bestämmelser skall meddelas inom ramen för ett enda frihetsstraff med tanke på bekämpandet av den grövsta vålds- och förmögenhelsbrollslighelen. Omedelbara åigärder är inle påkallade. Övervakningsnämnden i Malmö, första avdelningen, menar alt frågan om interneringspåföljden är alltför viktig att behandla enbarl på grund av en departementspromemoria. Den bör överlämnas till den pågående ulredningen av fängelse och kriminalvård i anstalt.

Prop. 1980/81:76 168

2 Den särskilda straffskärpningsregeln

2.1 Allmänt

Förslagel godtas helt eller lämnas i allt väsentligt utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser.

TiU de skäl som i promemorian åberopats för lagförslaget ansluter sig JK. Göta hovrätt, kammarrätten i Jönköping, Vänersborgs lingsräll. kriminalvårdsstyrelsen, övervakningsnämnden i Stockholm, Iredje avdelningen, postverket, länsstyrelsen i Väslmanlands län (majorUelen), landstingsförbundet, TCO, LO, Föreningen Sveriges åklagare. Föreningen Sveriges polischefer och SAK. Förslaget tillstyrks också av RÅ, Stockhohns tingsrätt, överåklagaren i Göteborg, länsåklagaren i Gävleborgs län, socialstyrelsen, förmögenhetsbrollsulredningen och Folkpartiets ungdomsförbund.

Sveriges advokatsamfund däremol anser att förslagel inle ulgör tillräckligt skäl att återinföra en straffskärpningsregel vid återfall. En sädan fråga bör i stället upptas till behandling i samband med en allmän översyn av straffskalorna. Förslaget har dessulom i denna del fått sådan utformning alt det synes i vissa delar strida mot de principer som ligger till grund för det föreslagna avskaffandet av inlerneringspåföljden. Samfundet avstyrker sålunda den föreslagna regeln om straffskärpning vid återfall. Även juridiska fakultelsnämnden vid Uppsala universitet ställer sig avvisande lill den föreslagna straffskärpningsregeln. Ny lagstiftning av sådant slag är enligl nämndens mening inle motiverad. Man uppnår maximall ytterligare ett års fängelse för ålerfallsförbrylaren, förutsatt att man skulle döma lill maximall fängelsestraff Mol bakgrund av alt dd säkerligen även efler avskaffande av internering kommer alt bli mycket sällsynt med utdömande av maximistraff och att den föreslagna ålerfallsregeln i praktiken kan komma att spela en roll blott vid dl fåtal brottstyper framstår del som opåkallat all införa en sädan regel innan frågan om den villkorliga frigivningens bevarande eller utformning är löst. Angelägnare än all ånyo införa en återfallsregd synes vara alt i vissa fall ge uirymme för högre slraffmaximum vid flerfaldig brottslighet än som nuvarande reglering i 26 kap. 2 § BrB tillåter. En sädan ändring skulle i praktiken tillgodose också del önskemål som föranleti förslaget lill ny återfallsregel.

Flera av de remissinstanser som avstyrker att inlerneringsstraffel avskaffas ullalar sig särskill. Av dessa är endast länsåklagaren i Värmlands län beredd att, under förutsättning av att internering avskaffas, tillstyrka förslaget om straffskärpning vid återfall. Dock synes det enligt länsåklagarens mening vara mera tilltalande all skärpa straffen för de svåraste brotten.

Kriminalvårdsnämnden vänder sig besläml mol all en allmän straffskärpningsregel införs. En reform i den riktningen måste befaras bidra lill att den aUmänna slraffnivån höjs. Inte ulan fog har del sagls all de senasle årens utveckling ger dt allmänt intryck av all del har "gäll inflation i strafftiderna". Strävandena bör ulan tvivel inriktas på all begränsa tiderna för fängelsestraffet. Den kommitté som här förut nämnis har också lill uppgifi bl. a. att se över lagstiftningen i detla syfle. Om domstol avses i sin dom på fängelse skola disponera över den faktiska anstallstidens längd, enligt intentionerna i promemorian, är dd både principiellt och praktiskt riktigare att överlämna åt domstolen att - i överensstämmelse med vad som nu gäller vid internering - uttryckligen ange minsta liden för anstalts-

Prop. 1980/81:76 169

vistelsen. Den i promemorian anvisade vägen kan inte uppfattas som annat än en onödig omgång i syfte att dölja vad saken gäller. Nämnden vill anmärka att den föreslagna straffskärpningsregeln kan tillämpas på en vidare krets av personer än som redovisas i promemorian. Som första fömtsättning uppställer regeln att vederbörande tidigare dömts till fängelse lägst två år. Denna fömtsättning torde vara uppfylld för bl. a. en stor del av dem som nu ådöms internering med minsta tid som är kortare än sex år.

SexualbrotlskommUtén (majoriteten) ifrågasätter, om dd verkligen är påkallat att i samband med interneringspåföljdens avskaffande införa en sådan straffskärpningsregel som har upptagits i promemorieförslaget. Från allmänna kriminalpolitiska synpunkter finns del skäl att hysa starka tvivel på värdet av mycket långvariga frihetsberövanden som brottspåföljd. Det kriminalpolitiska reformarbetet under senare år bär också prägel av en berättigad skepsis mot långa anstaltsvistelser som kriminalpolifiskt instmment. Betecknande är även den utveckling i verkställighetsmyndigheternas praxis mot en allt liberalare lillämpning av reglema om villkorlig frigivning efter halva strafftiden som kan väntas i en snar framlid leda lill alt sådan halvtidsfrigivning i lagstiftningen upphöjs till huvudregel med endast begränsade undantag. Det förtjänar i detla sammanhang slutligen erinras om att lagstiftaren så sent som år 1975 helt upphävde den allmänna regeln om straffskärpning vid återfall i förmögenhetsbrotl som tidigare fanns i 26 kap. 3 § BrB. I delta läge bör det inte ifrågakomma all på nytt införa en sådan återfallsregel ens på dl myckel begränsai område annat än om det är oundgängligen nödvändigt för alt tillgodose samhällsskyddets intressen. Kommiltén kan inle finna att den föreslagna straffskärpningsregeln låter sig motiveras från sådana synpunkter. Regeln är enligl förslagel avsedd att lillämpas enbarl i fall då en person som har dömts lill fängelse minst två år därefter begår brott för vilket gäller ell slraffmaximum om mer än sex år, vilkel i sak innebär att regeln blir lillämplig endasl i del fåtal fall då slraffmaximum för del nya brottet är fängelse i minsl åtta år. Det kommer med andra ord även utan en straffskärpningsregel all finnas möjlighet för domstolen att döma till en påföljd som innebär frihetsberövande under en effektiv lid av minsl fyra år. En lillämpning av straffskärpningsregeln skulle ge domstolen en möjlighel alt utöka den minsla effektiva liden för anslallsvistelse från fyra lill fem år eller, i de enstaka undantagsfall då villkorlig frigivning kan antagas komma alt medges först efler två tredjedelar av strafftiden, från fem år fyra månader till sex år åtta månader. Kommittén vill starkt ifrågasätta om del fmns grund för anlagande all en reglering av denna innebörd verkligen är ägnad alt i nämndvärd mån förslärka samhällsskyddet. Svårigheterna för domstolen all vid tiden för domfällandet med någon rimlig grad av säkerhet göra en så långsiktig prognostisk bedömning av risken för ett återfall efler frigivningen är uppenbara och kan — förhoppningsvis, om man ser lill de enskilda lagöverträdarnas rättssäkerhet - väntas leda till all domstolarna visar myckel slor återhållsamhet när del gäller ålerfallsregelns lillämpning. Är den bedömningen riklig, är del å andra sidan stor risk all den nya ålerfallsregeln stannar på papperet och redan på den grunden väsentligen förfelar sill ändamål. Del skall inle uteslutas alt det vid vissa lyper av brott som måste bedömas som i hög grad samhällsfarliga kan finnas behov av all kunna i samhällsskyddets intresse ådöma frihetsberövande påföljder av längre varaktighet än nu gällande beslämmelser om fängelsepåföljd medger. Del ändamålet bör dock enligt kommitténs mening i sä fall i första hand tillgodoses inom ramen för en allmän översyn av straffskaloma i brottsbal-

Prop. 1980/81:76 170

ken och viss specialslraffrätlslig lagstiftning. En sädan översyn blir visserligen sannolikt tidskrävande och kan inle väntas avsätta resultat i form av ändrad lagstiftning i den närmaste framtiden. Men i den mån man inte anser sig kunna avvakta sådana lagändringar är det enligl kommitténs mening en principiellt sett mer tilltalande lösning all man tillgodoser dl evenluelll behov av alt kunna skydda samhällel mol befarade återfall av det fåtal personer som skulle omfatlas av den föreslagna straffskärpningsregeln genom en därför avpassad utformning av reglerna om villkorlig frigivning. Kommittén avstyrker på anförda skäl att den föreslagna straffskärpningsregeln införs.

Övervakningsnämnden i Malmö, första avdelningen, framhåller all man med den föreslagna straffskärpningsregeln återinför dl föråldral system, som man nyligen lyckats att rensa ul. JO menar all det resonemang enligt vilket "straffvärdet" av en gärning är slörre om denna ulgör återfall förefaller skäligen ogripbart. I verkligheten lorde en straffskärpningsregel för återfall utgöra en s.a.s. schabloniserad fariighetsbedömning. Mol påföljden internering har såsom ell vägande principiellt argument framförts att dd är stridande mol grundläggande värderingar i samhället alt spärra in människor på grund av vad de kanske kommer att göra. Därjämle har ju hävdals del teoretiskt omöjliga i att förda farlighetsbedömningar in casu. För den händelse dessa i promemorian företrädda åsikter skulle vinna anslulning, vill JO hävda all detta väl måste anses resa hinder jämväl för den farlighdsprövning som skall företas av domstolen enligt förslagel. Motiven för reformen måste komma alt framstå som i hög grad motsägelsefulla. Liknande uppfattning kommer till uttryck i yttrandet från överåklagaren i Stockholm. Han påpekar alt det för den föreslagna straffskärpningsregelns lillämpning bl.a. krävs att det kan befaras all vederbörande är särskill benägen att fortsätta en brottslig verksamhei av särskill allvarlig karaktär, medan tillämpningen av internering förutsätter att man därigenom förebygger fortsalt allvarlig broUslig verksamhei. Enligl överåklagarens mening föreligger del inle någon större skillnad mellan dessa olika rekvisit och därför torde samma kritik kunna anföras mol straffskärpningsregeln som i promemorian riktas mol internering, nämligen bristande proportionalitet, bestraffning för ej begångna brott och svårigheten all identifiera ålerfallsbrottslingar. Sveriges domareförbund hävdar all den föreslagna straffskärpningsregeln inle kan väntas bli effektiv. Domstolarnas benägenhet alt använda övre delen av straffskalan torde knappast ökas även om inlerneringspåföljden avskaffas.

Interneringsnåmnden uppfattar förslaget om straffskärpningsregel som en strävan att garantera en viss minimitid för frihetsberövandet - regeln skall möjliggöra att under vissa förutsättningar slraff ådöms som medför frihetsberövande för den dömde som lill sin längd nära ansluter lill vad som följer av nuvarande praxis. För nämnden, som delar uppfattningen all lång anslallslid kan vara påkallad i vissa fall, förefaller det vara en lämpligare anordning att minimitid fastställs av domstol - såsom för närvarande vid internering - än all straff ådöms på t. ex. 14 år för att en anslallslid av 7 år skall erhållas.

2.2 Utformningen av regeln om straffskärpning

Några remissinslanser riktar i sina yttranden anmärkningar mot den närmare utformningen av det i promemorian intagna lagförslaget. JK ställer sig sålunda tveksam till rekvisitet i den föreslagna regeln i 26 kap. 3 §

Prop. 1980/81:76 171

BrB att förhöjning skall få ske bara om risk föreligger för fortsall brottslig verksamhet av särskilt allvarlig art. Enligl JK:s mening borde del räcka med all återfall eller eventuellt upprepade återfall i sådan brottslighet konstaterats. Överåklagaren i Göteborg menar, beträffande samma rekvisit, att del kan förefalla övertydligt att framhålla kravet på särskildhd när del gäller återfallsbrottslighetens svärhet. Sveriges advokatsamfund, som i och för sig avstyrker förslagel om straffskärpningsregel, anser att i vart fall rekvisitet "särskilt benägen att fortsätta brottslig verksamhei" bör ulgå. Göta hovrätt menar all uttrycket "särskill benägen" är mindre välfunnel och ägnat alt skapa problem i tillämpningen. Stadgandet bör i den ifrågavarande delen i ställd lyda: "Sådan förhöjning får ske endasl om det med hänsyn till arten av hans brottslighet eller eljest kan befaras all han forlsäller en brottslig verksamhet av särskilt allvarlig karaktär".

Göta hovräll anser också alt det särskilt bör föreskrivas all sädan läkarundersökning som avses i 7 § lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål skall inhämtas innan någon med lillämpning av den nya lagstiftningen döms till förhöjt straff.

Övervakningsnämnden i Stockholm, tredje avdelningen, päpekar alt del beträffande sådana personer som med lillämpning av den föreslagna 26 kap. 3 § BrB döms lill förhöjt straff nästan alllid torde föreligga behov av övervakning under långtid. Nämnden föreslår därför alt del med avseende på dessa fall i 26 kap. 10 § BrB intas en regel om minsla prövotid av tre år.

RÅ anmärker all den i promemorian framförda ståndpunkten alt straffskärpningsregeln inte skall inverka i preskriplionshänseende synes oförenligt med utformningen av preskriptionsregeln i 35 kap. I § BrB. RÅ föreslår med anledning härav alt dl särskill undanlag görs för straffskärpningsregeln. Samma förslag, alt dd i 35 kap. 1 § BrB uttryckligen bör anges alt vad som sägs i 26 kap. 3 § BrB inle påverkar preskriptionstidens längd, framförs också av juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet. Annan lösning förordas av länsåklagaren I Värmlands län som menar all preskriptionstiden enligl 35 kap. I § BrB bör anknytas lill del slraff som är sladgal för brollet i stället för del straff som kan följa på brottet.

3 Villkorlig frigivning

1 anslutning till förslaget om den allmänna straffskärpningsregeln behandlas i promemorian kriminalvårdsnämndens praxis i ärenden om villkorlig frigivning från fängelse. Där uttalas att dt införande av straffskärpningsregeln bör leda till all kriminalvårdsnämnden upphör med den särbehandling som nu sker belräffande intagna som har dömls till fängelse i lägsl tvä år för grov narkotikabrottslighet eller i övrigl för grova brott som ulgör led i yrkesmässigt eller på annat säll i organiserade former bedriven kriminell verksamhei, ofta med internationell anknytning. Villkorlig frigivning bör sålunda även med avseende på dessa kategorier enligt en huvudregel ske efler halva strafftiden och inle såsom nu efter två tredjedelar av denna. Detta uttalande i promemorian har behandlats särskill i en del yttranden och därvid utsatts för kritik också från sådana instanser som i övrigl slälll sig positiva till lagförslaget.

RÅ uttalar sälunda som sin mening att kriminalvärdsnämndens praxis inte bör ändras nu, eftersom den villkorliga frigivningen i sin helhet är föremål för överväganden i annat sammanhang. LO anför alt del inte kan accepteras all ell avskaffande av inlerneringsstraffel fär leda lill straff-

Prop. 1980/81:76 172

lindring för ålerfallsbrottslingar vad gäller bl.a. mord, våldtäkt, grovt rån och grova narkofikabrott. Eftersom det är osäkert om inte reformen kan få sådan effekl när också den s. k. lex Lidbom dvs. den strängare frigivnings-regeln för personer som varit inblandade i grov organiserad och inlernalionell brottslighet, avskaffas, menar LO att man bör avvakta den pågående översynen av slraffskalor m.m. Kammarrätten i Jönköping ifrågasätter om inle en mera nyanserad praxis när det gäller villkoriig frigivning bör övervägas. De skäl som man anför mol en sådan i promemorian är i och för sig enligt kammarrättens mening beaktansvärda. Samhällsskyddet har emellertid sådan betydelse all de intagnas behov av tidiga besked och inbördes rättvisa ibland får stå tillbaka. Man bör sålunda inle underiåla all utnyttja de möjligheter som finns aU inom gällande syslem skydda medborgarna mot brott. Om det i någol fall föreligger en myckel påtaglig fara för all en inlagen kommer att begå brott alldeles efter den villkoriiga frigivningen bör man dröja med denna någol. Stockholms lingsräll pekar på att en särskild risk är förenad med att frigivningspraxis ändras så alt del mesl brollsinriklade klientelet får ökade möjligheter au undgå brottshind-rande frihetsberövande. Slraffmätning lorde enligl tingsrättens erfarenhet hiftills ha skell ulan alt hänsyn tagils lill villkoriig frigivning. Vad i promemorian anförts beträffande sådant hänsynslagande för det fall att beslämmelser om generell villkoriig frigivning efler halva strafftiden skulle komma att införas synes emellertid kunna leda lill beslämmande av strafftider vid de grövre brotten av en längd som hitlills inle tillämpats. Kriminalvårdsstyrelsen ansluter sig i princip lill del resonemang som leder fram till ståndpunkten alt kriminalvårdsnämndens särbehandling i frigivningshänseende av visst långlidsklientd nu bör upphöra. Slyrelsen ifrågasätter emellertid om dd finns anledning alt redan nu föranstalta om ändrad frigivningspraxis utan aU avvakta den generella översynen av gällande straffskalor. Konsekvensen skulle bli en strafflindring som domstolarna inle haft anledning räkna med vid straffmälningen.

Också länsåklagaren i Värmlands län avstyrker förslagel om ändrad frigivningspraxis. Enligt länsåklagarens mening har det från psykologisk synpunkt viss betydelse all de brottslingar del här är fråga om särbehandlas både vad gäller anstaltsplacering och villkoriig frigivning. Visseriigen är del i och för sig lämpligare alt bedömningen av särbehandlingen anförtros ål domstol. Med hänsyn till pågående översyn av den villkoriiga frigivningen bör dock inle nu göras några ingrepp i gällande syslem.

Övervakningsnämnden i Malmö, första avdelningen, anser alt ett avskaffande av internering - om inle en sådan åtgärd kan anslå lill dess fängelsestrafflcommittén blivit färdig med sitl utredningsuppdrag - kräver provisoriska ändringar i tillämpningen av villkoriig frigivning. Därvid skulle del från saklig synpunkl le sig mest rimligl och från teknisk synpunkl vara den enklaste lösningen all fä till stånd sådan ändring i kriminalvårdsnämndens praxis att de grova våldsbroltslingar och bankrånare m.fl. som idag nära nog regelmässigt friges efter halva tiden i framtiden skall beviljas villkorlig frigivning försl efler avtjänande av tvä tredjedelar av straffet. Förslaget i promemorian innebär det rakt motsatta, alt ocksä narkotika-grossister och andra internationella yrkesförbrytare, som nu är undantagna enligl riksdagens uttalande, skall komma i åtnjutande av kriminalvårdsnämndens regelmässiga halvtidsfrigivningar. Övervakningsnämnden vill framhålla att villkoriig frigivning spelar en viktig roll för alt i någon mån minska frihetsstraffets, skadeverkningar för den dömde och eU system med närmast obligatorisk halvtidsfrigivning är sämre än gällande ordning. Ett

Prop. 1980/81:76 173

sådant förslag har mening endast om dess egentliga innebörd är alt genom ett enkelt konstgrepp minska de faktiska strafftiderna överlag. Del kan ju inle finnas någol självsländigl iniresse all straffverkställigheten regelbundet skall ha en annan tidslängd än vad domstolen har bestämt. Systemet med villkorlig frigivning bör enligt övervakningsnämndens mening vara sådant att det inbjuder lill och premierar en ärlig strävan till anpassning i samhället. Den ovilliges och oförbätterliges pretentiösa anspråk pä lika behandling bör inle honoreras.

Enligt kriminalvårdsnämnden år dd övervägande antalet av dem som sedan 1972 avtjänat slraff för grov narkotikabrottslighet eller andra brott som omfaltas av riksdagens beslut inle lidigare dömda lill frihetsstraff om lägsl två år. Ocksä intagna med mycket långa fängelsestraff har ofta lyckats hell undgå tidigare lagföring och slraff. Den föreslagna allmänna straffskärpningsregeln måsle alltså antas få liten belydelse när del gäller att ingripa mot ifrågavarande brottslighet. 1972 års riksdagsbeslut avseende principerna för den villkorliga frigivningen ingick som ett led i andra samtidigt beslutade åigärder i kampen mol främsi narkolikamissbrukel. Nämnden måste uttrycka sin förvåning över all man inom regeringskansliet nu är beredd att mjuka upp den restriktiva inställning som statsmakterna intog 1972. Brollsutvecklingen sedan dess kan inle sägas ge underlag för ett ändrat ställningstagande. Såsom nämns i promemorian har nämnden vid flera tillfällen gett ullryck ål uppfallningen alt den ifrågavarande särbehandlingen av vissa grupper brottslingar bör ges uttryckligt stöd i lag. I yttrande över BRÅ-gmppens rapport uttalade nämnden all man vid en lagsliflning i ämnet bör la fasta på gruppens lanke all del bör ankomma på domstol - och inle i efterhand på administrativ myndighet - alt bedöma huruvida omständigheier, som är alt hänföra lill den brottsliga handlingen, bör föranleda särbehandling i frigivningshänseende. Nämnden menade därmed att den prövning enligt 1972 års riksdagsbeslut som åligger nämnden i stället bör ligga hos den domstol som dömer i målel. Nämnden har samma uppfallning i dag. De faktorer som prövningen avser är regelmässigt kända — och bättre kända - för domstolen. Inle minsl från rällssäkerhetssynpunkt måste en sådan lösning vara alt föredra. Praktiskt innebär denna lösning att det överlämnas åt domstolen alt bestämma minsta tiden för anstallsvistdsen - alltså i sak samma ordning som nämnden här förut har förordat att gälla för de nuvarande inlerneringsfallen i händelse att inlerneringspåföljden skulle avskaffas.

Socialstyrelsen molsäller sig att de som dömls för grova narkotikabrott får lindrigare påföljder än vad som nu kan bli fallet. Om nuvarande praxis angående möjligheterna lill villkorlig frigivning bör frångås är del ofrånkomligt att straffskärpningsregeln vid grovt narkolikabrolt får lillämpas inle bara vid återfall utan även då ett längre frihetsstraff framstår som ofrånkomligt med hänsyn lill samhällsskyddet.

Slutligen får socialstyrelsen fästa uppmärksamheten på ell speciellt problem med anknytning lill lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV). I 17 § andra styckei stadgas alt utskrivnings-nämnd beslutar om utskrivning bl. a. av patient som från kriminalvårdsanstali överförts lill sjukhus och som vid utskrivningen inle skall återföras till kriminalvårdsanstallen. I samband med att inlerneringspåföljden upphör kan det vara lämpligl all påpeka alt utskrivningsnämnd skall pröva frågan om utskrivning enligt LSPV även om patienten har erhållit villkoriig frigivning eller eljest inte direkt skall återföras till kriminalvårdsanstali. Frågan om var gränsen går mellan överiäkarens och ulskrivningsnämndens behörighet är nämligen i vissa fall oklar.

Prop. 1980/81:76 174

Reglerna om villkorlig frigivning diskuteras också av några andra remissinslanser. Vänersborgs tingsrätt förespråkar en ordning som innefattar en möjlighel all senarelägga den villkorliga frigivningen belräffande sådana — visserligen fåtaliga, men dock förekommande - fall som med nuvarande lillämpning av inlerneringspåföljden får förlängd anslallsvistelse efter en bedömning av riskerna för bl. a. återfall i våldsbrott, inbegripet sedlighetsbrott. Skulle man vid en bedömning bl.a. pä grundval av arten av den tidigare brottsligheten, uttalad aggressivitet på anstalten mol personal och medintagna, den dömdes uppträdande under permissioner och utlåtande av psykiater finna en påtaglig och särskill slor risk för snabbt återtall i grovt våldsbrott bör sålunda den villkorliga frigivningen kunna senareläggas. I sammanhanget vill tingsrätten hänvisa lill 19 § lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård. enligt vilken beslämmelse försöks-utskrivning från mentalsjukhus inte får ske, om det skulle medföra fara för annans personliga säkerhet eller patientens egel liv. Bankinspektionen uttalar som sin mening all den utveckling som skell i praxis belräffande frigivning av svåra förbrytare på dl anmärkningsvärt sätt urholkat de slraffmätningsregler som nu finns. Inspektionen anser det sålunda vara i hög grad diskutabelt att domstolarna vid ulmälning av tidsbestämt straff tvingas att se lill dd praktiska resultatet av domen, nämligen inom vilken tid den dömde kommer att friges. En praxis som innebär alt vid svårare brott frigivning sker redan efter halva den av domstolen utmätta strafftiden förefaller egendomlig. För den enskilde medborgaren måsle del framstå som svårförståeligt att en "livstidsfånge" - som regelmässigt får påföljden förvandlad lill tidsbestämt slraff - friges efler 6—8 år eller all en person som dömls till mord till 10 års fängelse redan efler 5 år.

4 Övergångsbestämmelserna

Flera remissinstanser uttalar sig särskilt om de föreslagna övergångsbestämmelserna. Stockholms tingsrätt menar sålunda att den i promemorian föreslagna lösningen med avseende på den som undergår internering då påföljden avskaffas synes enkel och ändamålsenlig. Även Föreningen Sveriges åklagare och SAK anser att övergångsproblemen fått en tillfredsställande reglering.

Kriminalvårdsstyrelsen anmärker mot den lösning som valts enligl p. 4 andra stycket av övergångsbestämmelserna med avseende på påföljdsbestämningen för ny brotlslighel som begåtts av den som efler ikrafllrädandd undergår internering i anstalt. Lösningen innebär enligt slyrelsens mening att det för vissa internerade kan komma alt ställa sig "lönande" att begå nya brott under anslallsliden. Ett sätt att undvika denna olägenhet kunde vara att i ställd låta inlerneringspåföljden för berörda kategori kvarstå och således låta beslämmelserna i 34 kap. I och 9 §§ lills vidare kvarstå orubbade. Också Sveriges domareförbund påpekar, att den internerade vid ny brottslighet kan göra en direki vinst genom alt erhålla ny dom på fängelse.

Intemeringsnämnden anser — i anslulning lill samma punkt i övergångsbestämmelserna - alt domstol bör ha möjlighel alt för rena bötesbrotl döma lill fortsatt internering med lillämpning av 34 kap. 1 § 1 BrB.

Enligt p. 5 i de föreslagna övergångsbestämmelserna skall bl. a. gälla att

Prop. 1980/81:76 175

den som vid ikraftträdandet vårdas i anstalt efter dom pä internering skall överföras lill kriminalvård i frihet när han avtjänat den minsla lid för anslaltvård som beslämts i domen. Enligl de intagna vid Kumlaanslalten som inkommit med yllrande leder nu nämnda övergängsreglering - betraktad i dl sammanhang med sådan ändring i fråga om kriminalvårdsnämndens frigivningspraxis som föreslagils i promemorian - till orättvisa vid jämförelse mellan de internerade och dem som avtjänar långvariga tidsbestämda fängelsestraff Ell konkret krav från de internerades sida är med anledning härav all villkorlig frigivning får ske efter avtjänande av tre fjärdedelar av den bestämda minsta liden. Folkpartiets ungdom.sförhund uttalar med avseende pä samma övergångsreglering alt interneringens minsla tid efter avskaffandet bör ulgöra slultid för fängelsepåföljden med möjlighel lill villkoriig frigivning efter två tredjedelar av tiden.

Intemeringsnämnden anmärker att del av förslagel inle framgår vilken myndighet som skall beslula om överförande lill kriminalvård i frihet i de fall som avses i punkl 5 lill övergångsbestämmelserna. Skall dd vara intemeringsnämnden, kriminalvårdsnämnden, övervakningsnämnden eller styresmannen vid anstalten?

Övervakningsnämnden i Malmö, första avdelningen, tar ocksä - i dl någol vidare perspektiv än enbarl med avseende på övergångsregleringen — upp frågan om beslutande myndighet vid överförande lill kriminalvård i frihet. Ett avskaffande av internering medför ell tillskott lill kriminalvårdsnämndens verksamhetsområde av särskill krävande ärenden och måste därför förenas med en forlsall decentralisering av ärenden från kriminalvårdsnämnden. Övervakningsnämnden föreslår alt kriminalvårdsnämndens befallning med dem som dömts lill fängelse upp lill tre år överflyttas på övervakningsnämnderna. Vidare bör föreskrivas att, i de ärenden som handläggs av kriminalvårdsnämnden, den dömde alllid bör ha rätt all bli hörd muntligen och all även styresmannen för anstalten eller handläggande assistent bör inställa sig. Den dömde kan vidare enligl övervakningsnämndens mening ha behov av offentligt biträde när det gäller långa strafftider.

I p. 5 i övergångsbestämmelserna sägs också alt internerad för vilken anslallsvården efler ikraftträdandet har upphörl skal! anses vara villkoriigt frigiven från fängelse med en straffålerslod av sex månader och en prövotid av dt år räknat från dagen då anslallsvården upphörde. Enligt övervakningsnämnden i Eskilstuna ler sig förslaget i denna del anmärkningsvärt lättvindigt med hänsyn lill att man bland de interneringsdömda finner ett klientel som ofta har en mycket svår brottslighet bakom sig. Förslagel rimmar också illa med de straffåterstoder och prövolider som kan komma i fråga för jämförbara fängelsedömda med långa strafftider. Nämnden kan länka sig ett enkelt alternativ lill den föreslagna ordningen, nämligen all man lar fasta på den längsta av de minsla tider som ingår i den ådömda interneringen och fingerar att denna lid ulgör två tredjedelar av ell fängelsestraff, från vilket den dömde friges. Straffålerstoden skulle alltså ulgöra hälften av den längsta av de minsta tider som ingår i interneringen. Prövotiden borde därvid utgöra tre år för alla med en straffåterstod på över dl år; för övriga kan en ettårig prövotid vara befogad. Övervakningsnåmnden i Stockholm, Iredje avdelningen, påpekar att prövotiden av ell år torde vara avsevärt kortare än vad som många gånger skulle ha blivit fallet om personen i fråga, i den dom vari påföljden bestämts, i ställd ådömts fängelse. Enligt nämndens uppfattning motsvarar inte prövotidens längd det övervakningsbehov som i allmänhet föreligger. I stället föreslås all i dessa fall skall gälla en prövotid av två år. Också Sveriges domareförbund

Prop. 1980/81:76 177

Bilaga 1:3

De remitterade lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken'

delsatt 30 kap., 34 kap. 9 och 13§§, 35 kap. 10§ och 37 kap. 4 och 9§§ samt 38 kap. 7 § skall upphöra att gälla,

dels aU 1 kap. 3§, 26 kap. 7§, 33 kap. 5 och 7§§, 34 kap. I, 10, 11 och 18§§, 36kap. 6§, 37 kap. 1, 5, 6 och 11 §§ samt 38 kap. 1, 3-6, 8, 9 och 12 §§ skaU ha nedan angivna lydelse,

dels att i balken skall införas en ny paragraf, 26 kap. 3§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

1 kap. 3§'

Med påföljd för brott förstås i Med påföljd för brott förstås i

denna balk: denna balk:

de allmänna straffen böter och de aUmänna straffen böter och
fängelse, fängelse,

disciplinstraff för krigsmän, samt disciplinstraff för krigsmän, saml

villkorlig dom, skyddstillsyn, in- villkorlig dom, skyddslillsyn och ternering och överiämnande till sär- överlämnande lill särskild vård. skild vård.

26 kap. 3§

Har någon dömls till fängelse i lägst två år och begår han, sedan domen har vunnU laga krafl, brott som är belagt med fängelse i mer än sex år, får för återfallet dömas IiU fängelse på en lid som med fyra år överstiger del högsta slraff som kan följa på brollet eller, om det är fråga om flera brott, del högsla straff som med tUlämpning av 2§ kan följa på brotten.

Brott, som någon har begått innan han har fyllt tjugoett år, får ej

' Senasle lydelse av 30 kap. 4 § 1974: 205 30 kap. 7§ 1967:942 30 kap. 11 § 1973:918 35 kap. 10 § 1979:680

37 kap. 9§ 1979:680

38 kap. 7§ 1979:680. Senaste lydelse 1979:680.

■' Förutvarande 26 kap. 3 § upphävd genom 1975: 1395.

12 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 76

Prop. 1980/81:76 183

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

68' Begär den dömde att bliva muntligen hörd i ärende, som handlägges av övervakningsnämnd, skall tillfälle därtill beredas honom.

1 ärende hos kriminalvårdsnämn- I ärende hos kriminalvärdsnämn-

den och interneringsnämnden bör, den bör, om del kan antagas vara

om det kan antagas vara till gagn lill gagn och lämpligen kan ske, till-

och lämpligen kan ske, tillfälle be- fälle beredas den dömde att bliva

redas den dömde att bliva munlli- muntligen hörd.
gen hörd.

Il§'
Talan må ej föras mot beslut som Talan må ej föras mot beslut som
enligt denna balk meddelas av över-      enligt denna balk meddelas av över
vakningsnämnd i andra fall än i 7-         vakningsnämnd i andra fall än i 7
9§§ sagts, av hovrätt enligt 8§ eller      och *§§ sagts, av hovrätt enligt 8§
av kriminalvårdsnämnden eller in-         eller av kriminalvårdsnämnden.
terneringsnämnden.

38 kap. 1§''

Den som ådömts villkorlig dom eller skyddstillsyn äger före fullföljdstidens utgång avgiva förklaring, alt han är nöjd med domen i vad gäller den ådömda påföljden. Sådan förklaring skall avse jämväl böter, som ådömts med stöd av 27 kap. 2 § eller 28 kap. 2 §. Förklaringen avgives i den ordning regeringen föreskriver.

Förklaring, som avgivits i föreskriven ordning, må icke återtagas. Har den dömde fullföljt talan mol domen, skall hans lalan i vad angår påföljd för brottet anses återkallad genom förklaringen.

Angående nöjdförklaring i fråga Angående nöjdförklaring i fråga
om dom å fängelse och internering om dom på fängelse är särskilt stad-
är särskilt stadgat. gal.

3§

Fråga om ätgärd enligt 27 kap. 5 § andra slyckel eller 6 § upplages av den rält som försl avgjort det mål vari meddelats villkorlig dom.

Talan enligl 28 kap. 8§ väckes vid allmän underrätt, inom vars område den övervakningsnämnd som handhar övervakningen över den dömde är verksam.

Talan enligt 30 kap. 8§ väckes vid den rätt som först avgjort del mål vari dömls till internering.

Mål som avses i denna paragraf må ock upptagas av domstol, där brottmål mol den dömde är anhängigt, eller av rätten i den ort, där den dömde mera varaktigt uppehåller sig, om rätlen med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheier finner del lämpligt.

"* Senaste lydelse 1979:680. " Senaste lydelse 1979:680. "• Senaste lydelse 1979:680.

Prop. 1980/81:76 185

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

9 §20

Rätlens beslut om åtgärd enligt Rättens beslut om åtgärd enligt
27 kap. 5§ andra stycket, 28 kap. 27 kap. 5§ andra stycket, 28 kap.
11 § eller 34 kap. 10§ andra stycket, 11 § eller 34 kap. 10§ andra styckei
13 § eller 18 § länder omedelbart lill   eller 18 § länder omedelbart lill ef-
eftertättelse om ej annoriunda för-     terrätldse om ej annorlunda förord
ordnas. Detsamma gäller avgöran-     nas. Detsamma gäller avgöranden
den enligt 27 kap. 6§, 28 kap. 9§ enligt 27 kap. 6§, 28 kap. 9§ eller
eller 34 kap. 4, 5 eller 6 § angående   34 kap. 4, 5 eller 6§ angående före
föreskrifter eller prövotid.           skrifter eller prövotid.

12§='
Det åligger polismyndighet att Det åligger polismyndighet att
lämna domstol, övervaknings-     lämna domstol, övervaknings
nämnd, kriminalvårdsnämnden och       nämnd och kriminalvårdsnämnden
intemeringsnämnden handräckning       handräckning för den dömdes in
för den dömdes inställande i mål ställande i mål eller ärende enligt
eller ärende enligt denna balk eller         denna balk eller för hans omhän-
för hans omhändertagande jämlikt        dertagande jämlikt 26 kap. 22 § e/Zr
26 kap. 22 §, 28 kap. 11 § eller 30       28 kap. 11 §.
kap. 14 §.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

2. Efler ikraftträdandet får ej dömas till internering.

3. Den som vid ikraftträdandet undergår internering i anstalt skall vårdas i anstalt tUl utgången av den minsta tid som senasi har beslämts. Har han med stöd av 34 kap. 9§ första styckei återinlagils i anstalt utan alt minsla tid för fortsalt anstaltsvård har bestämls, skall del anses som om genom domen minsta tid för sådan vård har bestämts lill tre månader. Vad som har sagts nu gäller även den som har dömls till internering enligt en dom som inle har börjal verkställas vid ikraftträdandet och den som skall återintas i anstalt enligt en sådan dom.

4. Äldre bestämmelser om internering gäller fortfarande belräffande internerad som avses i punkl 3 lill dess att han har överförts till vård ulom anstalt enligt punkt 5. I slällel för vad som föreskrivs i 34 kap. 9§ första stycket Iredje meningen skall dock gälla alt minsla liden för fortsalt anstaltsvård får bestämmas till lägsl en månad vid lillämpning av 34 kap. I§ 1.

Fråga beträffande internerad i anstalt som enligl äldre bestämmelser skulle ha behandlats av interneringsnämnden skall efter ikraftträdandel i stället handläggas av kriminalvårdsnämnden.

5. En internerad som avses i punkl 3 skall överföras till vård utom
anstalt vid ikraftträdandet eller, om minsla tiden dä inte har gått ul, vid den
lidens utgång. När den internerade sålunda har överförts lill värd utom
anstalt, skall det i fråga om den fortsatta verkställigheten av påföljden samt
vid tillämpning av bestämmelserna om sammanträffande av brott och
förändring av påföljd anses, som om han är dömd lill fängelse samt har
blivit villkorligt frigiven med en straffålerslod av sex månader och med en
prövotid av två år, räknad från dagen då anstaltsvården upphörde.

"Senastelydeise 1979:680. -' Senaste lydelse 1979:680.

Prop. 1980/81:76 186

Beslut om överförande till vård utom anstalt får, i den utsträckning det behövs för tillämpningen av första styckei, meddelas före ikraftträdandet. I sådant fall meddelas beslutet av interneringsnämnden. Efter ikraftträdandel meddelas beslut om överförande lill vård utom anstalt av kriminalvårdsnämnden. Ett beslul som avses nu skall ändras, om det påkallas av alt ny minsta tid har bestämts.

6. Om en internerad vid ikraftträdandet vårdas utom anstalt, skall del i fråga om den fortsatta verkställigheten av påföljden samt vid lillämpning av bestämmelserna om sammanträffande av brott och förändring av påföljd anses, som om han är dömd till fängelse saml har blivit villkorligt frigiven med en straffålerslod av sex månader och med en prövotid av två år, räknad från den dag han senast överfördes till vård utom anstalt. Har han efter nämnda dag vårdats utom anstalt mer än två år, upphör påföljden vid ikraftträdandet.

7. Vad i 26 kap. 3 § föreskrivs om ålertäll i brott tillämpas ulan hinder av alt den förra domen har meddelats före ikraftträdandel. Härvid skall den som ådömts internering anses vara dömd till fängelse i lägst två år.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.

dels att 16 och 27 §§ skall upphöra att gälla,

dels alt 1-3,8-10 samt 15 och 18 §8 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 26 8, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

1 8'

Dom på fängelse eller internering Dom på fängelse skall befordras

skall befordras till verkslällighet till verkställighet enligl denna lag.

enligt denna lag. Lagen gäller även i Lagen gäller även i fråga om hur tid

fråga om hur tid för sådan verkstäl- för sådan verkställighet skall beräk-

lighet skall beräknas. nas.

Vad i denna lag är föreskrivet om fängelse gäller även fängelse vilket ålagts som förvandlingsstraff för böter.

2 §=

Har den som dömls till fängelse. Har den som dömts lill fängelse
eller intemering icke inom föreskri- icke inom föreskriven lid fullföljt
ven tid fullföljt talan i målet såvitt talan i målel såvitt angår den
angår den ådömda påföljden, får ådömda påföljden, får domen verk
domen verkställas i denna del ulan ställas i denna del utan hinder av alt
hinder av att åklagare eller måls- åklagare eller målsägande fullföljt
ägande fullföljt talan mot domen. lalan mol domen.

' Senaste lydelse 1979:692. = Senaste lydelse 1979:692.

Prop. 1980/81:76 189

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

att den tid under vilken han sålunda har varil berövad friheten skall inräknas i verkslälUghetsliden.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om den som efler ikraftträdandet undergår eller skall undergå internering i anstalt.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt

dels alt 568 skall upphöra att gälla,

dels att 1, 6, 7, 33 och 54, 55, 57 och 58 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 8'
Denna lag avser kriminalvård i Denna lag avser kriminalvård i

anstalt efter dom på fängelse eUer anstalt efler dom på fängelse. internering.

Vad som föreskrives i lagen om den som dömts lill fängelse gäller även den som ålagts fängelse som förvandlingsslraff för böter.

6 8

Vid fördelning av de intagna mellan lokalanstalter och riksanstaller skall följande allmänna riktlinjer vara vägledande.

Den som undergår fängelse i högst ett år skall företrädesvis vara placerad i lokalanstalt.

Den som undergår fängelse i mer Den som undergår fängelse i mer

än dt år eller internering placeras än ell år placeras företrädesvis i

företrädesvis i riksanstall. När så riksanslalt. När så behövs för en

behövs för en ändamålsenlig förbe- ändamålsenlig förberedelse av fri-

redelse av frigivning eUer övergång givning, får den intagne överföras

//// vård ulom anstalt, får den in- lill lokalanstalt,
tagne överföras fill lokalanstall.

7 8-

Vid fördelning av de intagna mellan öppna och slutna anstalter iakttages följande.

Intagen bör placeras i öppen anstalt, om icke annan placering är påkallad

' Senaste lydelse 1979:693. = Senaste lydelse 1979:693. -'Senaste lydelse 1978:901.

Prop. 1980/81:76 193

Bilaga 2

Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-02

Föredragande: statsrådet Söder

Anmälan till lagrådsremiss om ändring i brottsbalken, m.m.

1 Inledning

Under senare år har stora ansträngningar gjorts för att komma lill rätta med det mycket allvarliga missbruket av narkotika.

Riksdagen anlog sälunda under våren 1978 ett förslag om väsentligt ökade insatser mot narkotikamissbruket (prop. 1977/78:105, SolJ 1977/ 78:36, rskr 1977/78:363). Huvudvikten i förslaget låg på en kraftig utbyggnad av vårdresurserna, kvantitativt och kvalitativt. Vikten av förebyggande insatser framhävdes. Vissa insatser inom kriminalvården ingick också bland förslagen. Brottsförebyggande rådets narkotikagrupp följer de försöksverksamheter som riksdagen också beslutade om. Trots dessa insatser utgör narkotikamissbruket fortfarande ett av våra stora sociala problem.

Läget torde inte ha förbättrats. Uppgifter tyder på alt del tunga missbruket utanför Stor-Stockholmsområdet ökal under senare år. Risken är slor för en ytterligare ökning av narkolikamissbmket.

Riksdagens beslut år 1978 innebär alt kampen mot narkotikamissbruket skall föras inom alla samhällsområden. Det har därför från skilda håll ifrågasatts om inte också ändringar i del straffrättsliga regelsystemet borde företas med syfte att ytterligare markera samhällets avståndstagande lill missbmk av narkotika och bidra lill en höjd allmänprevenlion (se bl. a. Ju U 1979/80:25, riksdagens prot. 1979/80 nr 110).

1 en promemoria utarbetad inom justitie-, social- och handelsdepartementen - (Ds Ju 1980:4) Förslag lill ändringar i narkotikastrafflagen (1968:64) m. m. - har lagls fram förslag lill vissa ändringar i lagstiftningen om narkotikabrottslighet. Promemorian, som också innehåller en redogörelse för gällande rätt och nuvarande ordning i övrigt på områdel, bör fogas till protokollet i detta ärende som bil. 2.1.

Synpunkler pä förslagen i promemorian har vid en hearing den 27 juni 1980 lämnats av företrädare för riksåklagaren (RÅ), hovrätten över Skåne och Blekinge, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, brottsförebyg-13 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 76

Prop. 1980/81:76 194

gande rådd (BRÅ), socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, genrallullslyrdsen, Stockholms tingsrätt, Göteborgs lingsräll. Föreningen Sveriges länspolischefer. Föreningen Sveriges åklagare, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund, landstingsförbundet. Föreningen Sveriges socialchefer och riksförbundet för hjälp ål läkemedelsmissbrukare. Föreningen Sveriges polischefer har inkommit med skriftliga synpunkler på departementspromemorian. En sammanfattning av synpunkterna på promemorian lorde fogas till protokollet som bil. 2.2.

2 Allmän motivering

2.1 Kampen mot narkotikamissbruket

Samhällets åtgärder mot narkolikamissbrukel bygger på uppfattningen att allt bruk av narkotika som inte är medicinskt motiverat är missbruk som skall med krafl bekämpas. Narkotikamissbruket får aldrig accepteras som en del av vår kultur. Vi måste på allt säll motverka en tillåtande och förljugen inställning till narkotika. Kampen skall föras inom alla samhällsområden.

Enligt 1 8 narkotikaförordningen (1962:704) förstås med narkotika dels läkemedel och hälsofarliga varor som är föremål för internationell kontroll enligl någon av Sverige biträdd överenskommelse, dels sådana varor som enligt förordnande av regeringen skall anses som narkotika.

Sverige har anslutit sig lill de båda FN-konvenlionerna på området, dvs. 1961 års allmänna narkotikakonvenlion och 1971 års konvention om psykotropa substanser. Regeringen har beslutat alt jämställa vissa läkemedel med narkotika. Dessa medel finns upplagna i kungörelsen (1972:113) med förordnande enligt 1 8 narkotikaförordningen (1962:704), senasi ändrad (1980:496). Socialstyrelsen skall enligl 1 § narkotikaförordningen upprätta och kungöra en förteckning över narkotika.

Narkotikastrafflagen (1968:64) innehåller bl.a. bestämmelserom straff för den som uppsåtligen och utan att vara berättigad därtill tillverkar, saluhåller, överlåter eller innehar narkotika.

Brotten är indelade i tre grader, narkotikaförseelse (2 §), narkotikabrott (I §) och grovt narkotikabrott (3 §). Straffskalan för narkotikaförseelse omfattar endasl böter, för narkotikabrott böter eller fängelse i högsl två år och för grovt narkotikabrott fängelse, lägst ell och högst lio år. Molsvarande straffsatser gäller enligt lagen (1960:418) om slraff för varusmuggling för varusmugglingsbroll som avsett narkotika.

Inom rättsväsendet har mycket slora insatser gjorts under senare år för alt komma till rätta med narkotikaproblemen. Polisens personella resurser för spaning mol och utredning av narkotikabrott har kraftigt förstärkts. En ny organisation beslående av särskilda narkotikarotlar med regional behörighet har byggts upp över hela landel. Antalet sådana rotlar är nu 24. Även åklagarväsendets resurser på narkolikaområdet har ökats.

Prop. 1980/81:76 195

Inom kriminalvården har betydande ansträngningar lagts ned pä att söka komma tillrätta med narkotikaproblemen. Sju visitalionspalmller har inrättats. Permissionsbestämmelserna har skärpts och ses nu över ytterligare av en av chefen för juslitiedeparlemenlel tillkallad särskill utredare (Ju 1980:03), som också har lill uppgift att undersöka tillämpningen av bestämmelserna om brevgranskning, telefonsamtal och besök när del gäller intagna dömda för grov narkotikabrottslighel eller annan allvarlig kriminalitet. Regeringen har lagt fram dl förslag om vidgade möjligheter all förelägga intagna att lämna urinprov för alt eventuell narkolikapåverkan skall kunna konstaleras (prop. 1980/81:1). I propositionen föreslås också regler om förutsättningarna för placering på specialavdelning av bl.a. sådana intagna som kan befaras fortsätta allvarlig brotlslighel under anstallsvistdsen. Del s.k. Österåkersprojekld, som innefattar en frivillig drogfri behandlingskedja vid tre anstalter, har pågått i två år och gett goda resultat. Försök med s. k. narkolikafria avdelningar pågår vid andra anstalter. Antalet placeringar på behandlingshem av intagna med narkotikaproblem har ökat. Här bör också nämnas den försöksverksamhel med s. k. kontraklsvård av narkotikamissbrukare som har begåll brott som sedan den 1 september 1979 pågår vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala och två sjukhus i Stockholmsområdet.

På tullväsendets område har kampen mot olovlig införsel av narkotika getts hög prioritet. En fortlöpande ökning av personalresurserna för della ändamål har åstadkommits dels genom omprioriteringar och dels genom inrättande av ett antal nya tjänster specielll med tanke på narkotikabekämpning. Del kan här också anmärkas all antalet domar för brott mol vamsmugglingslagstiftningen avseende narkotika har ökal markant under senare år.

1 de inlernalionella ansträngningar på området som bedrivs bl.a. inom FN och Europarådet har Sverige tagit en aktiv del. Under senare år har ökade insalser gjorts bl. a. för att minska produktionen av illegal narkotika. I de länder där narkotikan har sitt ursprung lever mänga människor under svåra sociala och ekonomiska förhållanden. Odling av opiumvallmo är ibland deras enda förvärvskälla. FN:s narkotikafond driver med slöd från bl.a. Sverige flera projekl med alternativ odling för alt minska det ekonomiska beroendet av opiumodlingen. Ifråga om brottsbekämpningen förekommer ett omfallande samarbele med andra länder främsi inom ramen för polis- och tullväsendets inlernalionella organisationer.

Vården av narkotikamissbrukare är i vårt land främsi anordnad inom ramen för socialvården. Mälsällningen är all vårdorganisationen skall utgöra en vårdkedja som innefattar uppsökande verksamhei, öppen och sluten vård, fortsatt behandling och eftervård. Med hänsyn till de sociala faktorernas roll såväl vid missbrukels utveckling som vid dess behandling har riksdagen slarkl belönat de sociala vårdålgärdernas belydelse och därmed kommunernas ansvar för väsentliga delar av vårdkedjan. Den

Prop. 1980/81:76 196

medicinska vården skall i första hand ankomma på psykiatrin. De sociala och medicinska insatserna skall samordnas planmässigt.

Olika typer av narkomanvårdande enheter finns. Narkomanvårdens uppbyggnad har sketl relativt snabbi och med en ständig metodutveckling. De narkomanvårdskliniker som inrättats inom sjukvården har efterhand fått en miljöterapeutisk vårdinriklning. Terapeutiska samhällen och andra typer av behandlingshem har startals. Öppenvården har utvecklats och kunnat nå alll fler missbmkare.

Riksdagens beslut år 1978 innebar omfattande åtgärder mot narkolikamissbmket. Bl. a. ställdes medel till förfogande för en kraftig uibyggnad av vården. En kraftig ökning av antalet platser på behandlingshem har också skett.

Den 1 juli 1980 fanns sälunda 310 statsbidragsberättigade behandlingshemsplatser mol 180 år 1978. Under innevarande budgetår beräknas ytterligare 60-80 platser tillkomma. Utöver dessa behandlingshem finns dl 100-tal platser på olika typer av kollektiv.

Varje år placeras omkring 400 narkotikamissbrukare i familjevård. En särskild kommitté har tillkallats med uppgift att bl.a. initiera, samordna och utvärdera viss försöksverksamhet med familjevård för vuxna missbrukare. Barn och ungdomar som har missbruksproblem placeras också i enskilt hem eller fosterhem enligt barnavårdslagen.

Omkring 20 proceni av pojkarna och omkring hälften av flickorna på ungdomsvårdsskolorna har placerats där för att de bl.a. har missbruksproblem. Inom den psykiatriska sjukvården ges narkotikamissbmkare vård såväl vid öppna mottagningar som i sluten vård vid t.ex. speciella kliniker för toxikomanvård.

1 vissa större städer bedrivs den öppna narkomanvården i statsbidragsberättigade vårdcentraler. Denna verksamhet är huvudsakligen inriktad på de yngre narkotikamissbmkarna. F. n. finns ett 20-lal sådana öppenvårds-mottagningar.

En strävan är att söka få narkomanvården genomgående organiserad enligt ett system med s. k. vårdbaser. I en värdbasorganisalion skall finnas olika typer av behandlingsenheter, som tillsammans bildar en vårdkedja. Vårdbasen, som har huvudansvaret för behandlingsplanering, samordning och uppföljning, kan utgöras av en öppenvårdsenhel. I de kommuner där det inte finns speciella öppenvårdsmottagningar kan vårdbasen utgöras av socialbyrån. De övriga enheterna i vårdkedjan kan vara akut- och korttidsavdelningar, olika typer av behandlingshem och familjevård. I det eftervårdande arbetet deltar även arbetsförmedlingen, skolan och andra berörda myndigheter. Vissa behandlingshem har byggt in stora delar av vårdbasen i den egna enheten. Behandlingshemmet ansvarar även för mofivations-arbetet, den långsiktiga behandlingen och eftervården.

För att vårdkedjan skall kunna fungera krävs ett differentierat vårdutbud. Det måste finnas olika typer av behandlingsresurser. Dessa skall

Prop. 1980/81:76 197

finnas inom såväl den öppna vården som institutionsvården. Olika vårdenheter kan fylla olika behov i rehabiliteringsprocessen. Med den öppna värden har missbmkaren den huvudsakliga och fortlöpande kontakten. Inom akutvården får missbrukaren hjälp med avgiftning. I behandlingshemmet sker den mer genomgripande behandlingen. Varje enhet har olika funktioner för olika missbmkare. Beroende på missbrukarens sociala och psykiska situation kan rehabiliteringen vara olika lång och ha olika innehåll.

Trots den omfatiande utbyggnaden råder del fortfarande slor brist pä behandlingshem. Mänga behandlingshem har länga köer. Detla har medfört att de missbrukare som söker vård ofta får vänta länge och ibland överhuvudtaget inte kan beredas plals. Delta påverkar arbetet negativt i samtliga led i vårdkedjan. Bl.a. den uppsökande och mötivei-ande verksamheten försvåras.

1 samband med ställningstagandet till prop. 1979/80:1 med förslag lill socialtjänstlag beslutade riksdagen också all landslingen och kommunerna i framtiden skall vara huvudmän för institutionsvärden för missbrukare. Staten kommer att stödja verksamheien med slatsbidrag. Den nya organisationen avses träda i kraft den 1 januari 1983.

Kommunerna och landstingen har åtagit sig all i varje län upprätta en samlad vårdplan för alkohol- och narkomanvården. Denna skall omfatta ungdomsvårdsskolor, statliga, erkända och enskUda nykterhetsvårdsanstalter, behandlingshem och inackorderingshem för alkohol- och narkotikamissbrukare. Planen skall visa vilka institutioner som skall finnas och vilka resurser som skall disponeras. Genom institutionsplanen skapas förutsättningar för en sammanhållen planering av missbruksvården i kommunerna och landstinget enligl modellen med vårdbas och vårdkedja.

Riksdagens beslul år 1978 innebar ocksä alt vikten av förebyggande åtgärder ytterligare betonades. Stödd lill ideella och religiösa organisationers verksamhei mol missbruket förstärktes.

Riksdagens beslut innefattade vidare att försöksverksamhel skulle drivas på olika områden. Brottsförebyggande rådels narkolikagmpp, som består av företrädare för berörda departement, myndigheter och organisationer, har i december 1979 publicerat en lägesrapport över försöksverksamheterna. Gruppen planerar att under våren 1981 publicera en slutrapport över försöksverksamheterna med förslag till hur resultaten av dessa skall kunna användas i den reguljära verksamheten.

Genom regeringsbeslut i mars 1977 har tillkallats en särskild utredare för att göra en övergripande kartläggning av narkotikamissbrukels omfattning (UNO). Under hösten 1978 och våren 1979 genomförde UNO en landsomfattande undersökning av det "tunga" narkotikamissbrukets omfattning. Resultatet har redovisats i rapporten (Ds S 1980:5) Tungt narkotikamiss-brak — en totalundersökning 1979. Med lungt narkofikamissbmk avser utredningen allt injektionsmissbmk och allt dagligt eller nästan dagligt

Prop. 1980/81:76 198

annat narkotikamissbruk (l.ex. cannabismissbruk). Ulredningen bedömer att del totala tunga narkotikamissbruket i hela landel omfattar 10000-14000 personer. Av dessa är 7500-10000 injektionsmissbrukare. I 500-2000 injicerar narkotika dagligen eller så gott som dagligen.

Fortfarande domineras bilden av det lunga missbruket av centralstimulantia. Av gruppen injektionsmissbrukare, som enligt utredningens bedömning utgör ungefär tre fjärdedelar av totalantalet, har drygt 80% använt dessa medel. 30% har använt opiater (bl.a. heroin). Inslaget av cannabis är påtagligt för samtliga med tungt missbruk. Missbruk av fiera olika preparat hos en och samma person är myckel vanligl. Därutöver är del myckel vanligt all de som klassals som lunga narkotikamissbrukare också missbrukar alkohol.

Under senare år har en rad undersökningar genomförts som belyser narkotikamissbruket i olika ungdomsgrupper. Till de mer uppmärksammade hör skolöverstyrelsens undersökningar av eleverna i årskurs 6 och 9 i grundskolan och årskurs 2 i gymnasieskolan saml försvarels forskningsanstalts undersökning av värnpliklsinskrivna, huvudsakligen 18-äriga män.

I UNOs uppdrag ingår även all ge en allmän bi|d av narkotikamissbruket i ungdomsgrupperna. För alt få en mer fullständig bild än vad de nämnda undersökningarna ger har utredningen i samarbete med SIFO låtit genomföra en intervjuundersökning av ell representativt urval ungdomar-mellan 12 och 24 år. Utredningens bedömning av narkotikamissbruket i dessa åldersgrupper kommer att redovisas i en rapport under hösten.

Ulredningen skall också lägga fram förslag om hur man fortlöpande skall kunna följa narkotikamissbmkels utveckling i forlsältningen.

Brottsförebyggande rådets narkolikagmpp följer narkolikalägd. Enligl gruppen har lägel inle förbättrats sedan UNO genomförde sin kartläggning. Del växande heroinmissbruket ulgör dt myckel allvarligl problem. Heroin från Mellanöstern är dt nytt inslag i missbruket. Tillgången på heroin är stor. Enligl polisen kan missbrukare köpa heroin i stort sett var som helst i landel. Missbruket av centralslimulerande medel dominerar fortfarande men delta missbruk minskar och lillgängen på dessa preparat är begränsad och av dålig kvalitet. Missbruket av kokain är myckel begränsat. Många oroande rapporter om ökat cannabismissbruk har lämnats under senare tid. TiUgången på cannabis är stor i hela landet.

Även om belydande insalser har gjorts på skilda områden, måste del sålunda konstateras att narkotikamissbruket alltjämt är dl av våra slora sociala problem. Missbruket leder lill många mänskliga tragedier och ligger till grund för en vilt förgrenad brottslighet. Skadeverkningarna för missbrukarna själva, deras anhöriga och samhället är utomordentligt omfattande.

Mot denna bakgrund är det ytterst angeläget att överväga vilka ytterligare åigärder som kan vidtas för all förbällra situationen. I departementspromemorian tas frågan upp - med hänvisning lill bl.a. del tidigare nämnda

Prop. 1980/81:76 199

belänkandet från justilieutskotlel (JuU 1979/80:25) - om inte även ändringar i de straffrättsliga påföljdsreglerna bör vidtas. I förgrunden i debatten härom har stått intresset av att åstadkomma skärpta åigärder dels mot de lindrigaste formerna av narkotikabrott, som tidigare - främst i Stockholmsregionen - inle har ansetts bli uppmärksammade i erforderlig utsträckning, dels mol de grövsta brotten där gärningsmännen, ofta ulan att själva vara hemfallna ål narkotikamissbruk, hänsynslöst och i vinningssyfte har utnyttjat eller framkallat andras beroende av narkotika. 1 promemorian föreslås bl.a. all minimistraffet för grovl narkotikabrott höjs från ell till två års fängelse och alt kriterierna för när grovt brott skall anses föreligga ändras.

Förslagen i promemorian har vid en hearing den 26 juni 1980 fäll ell mycket blandat mottagande. Förslagel att höja slraffminimum för grovl brott lämnas utan erinran av flertalet insianser men möts av kritik av några myndigheter och organisationer. Förslagel alt ändra kriterierna för grovl broll kritiseras slarkl. Vissa insianser menar all slraffmaximum för normalbrotlel bör höjas som en följd av höjningen av slraffminimum för del grova brottet.

Jag delar den uppfattningen att ändringar nu bör övervägas när det gäller de straffrättsliga reglerna som ell medel bland flera för all tränga tillbaka narkotikamissbruket. Syflel med ändringarna skall vara all på en gäng markera samhällels avståndstagande till missbruk av narkotika och bidra lill en skärpt allmänprevenlion. Ett ytterligare skäl till att nu ta upp frågan utgör del förslag lill mera enhetliga och konsekventa principer i fråga om villkorlig frigivning som samlidigl läggs fram av chefen för justitiedepartementet. Delta förslag torde förutsätta en anpassning av straffsatserna för grov narkotikabrottslighel lill vad som gäller i fråga om annan jämförbar kriminalitet för att förekomma en icke önskvärd faktisk strafflindring för vissa kategorier narkotikabrotlslingar. Med hänsyn till den kritik som förslagen i promemorian har mött bör emellertid vissa ändringar och förtydliganden i förhållande till promemorieförslaget aktualiseras.

2.2 Åtgärder mot de lindrigaste brotten

Narkotikastrafflagen innehåller som nämnts tre brottstyper: narkotikaförseelse (2 8), narkotikabrott (1 8) och grovl narkotikabrott (3§). I straffskalan för narkolikaförsedse ingår enbarl böter. Straffskalan för narkotikabrott omfattar böter och fängelse i högst två år.

Enligt 20 kap. 7 8 första stycket rätlegångsbalken (RB) får en åklagare besluta att inte väcka åtal för ett brott bl.a. när del kan antas all annan påföljd än böter inte skulle komma att ådömas och den misstänktes lagföring inte är påkallad från allmän synpunkl. Med stöd av 12 8 polisinstmktionen kan en polisman meddela s. k. rapporteftergifl för ell broll, om del inle är föreskrivet strängare påföljd än böter för brottet och brottet med

Prop. 1980/81:76 200

hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet är att betrakta som obetydligt. Frågan om tillämpningen av bestämmelserna om åtals- och rapporteftergift på brott mot narkotikaslrafflagsliflningen har under senare år varit föremål för en tidvis ganska livlig diskussion.

I ett cirkulär (RÅC 1:94), utfärdat i januari 1980, har riksåklagaren rekommenderat en mera restriktiv tillämpning av bestämmelserna om åtalsunderlåtelse med stöd av 20 kap. 7 § första stycket i RB. Tidigare tillämpning av dessa bestämmelser innebar att åtal vid narkotikainnehav för eget bruk kunde underlåtas, om innehavet gällde antingen en kvantitet centralstimulantia utom kokain svarande mot högsl 100 tabletter eller en mängd cannabis som motsvarade någon veckas förbrukning. Dessa gränser kunde undantagsvis överskridas om så bedömdes nödvändigt med hänsyn till intresset av alt inte försvåra möjligheterna att ge en missbmkare erforderlig vård. Den praxis som utvecklade sig i enlighet härmed ledde till vissa olägenheter. Sålunda uppstod svårigheter att komma lill rätta med detaljförsäljningen av narkotika, eftersom försäljarna ofta undvek att föra med sig större mängd narkotika än som kunde uppfattas som en missbrukares behov för eget bruk. Ett annat skäl till riksåklagarens rekommendationer om en mer restriktiv tillämpning av bestämmelserna om åtalsunderlåtelse är att användandet av cannabispreparat nu har spritt sig till socialt etablerade grupper som kan antas vara mottagliga för bötesstraff.

1 det nya cirkuläret förordas att tillämpningen av bestämmelserna om åtalsunderlåtelse begränsas till att avse fall då fråga är om innehav av endast en rökbit cannabisharts (0,75-1 gram) eller en dos centralstimulantia (0,1-0,2 gram), dvs. en så liten mängd all den normalt inte delas upp och säljs vidare. Om det trots att mängden är ringa finns misstanke om att narkotikan skall säljas bör åtal ändå ske. Vidare framhålls att åtalsunderlåtelse i huvudsak bör begränsas till förseelser av förslagångskaraktär.

Vid innehav av narkotika av annan typ än som nyss har nämnts -heroin, kokain, opium, morfinbas, morfin. LSD etc. - bör åtalsunderlåtelse meddelas endasl när mängden är närmasl försumbar. Om en åtalsunderlåtelse bedöms kunna bidra till att understödja ansträngningarna att ge narkotikamissbrukare erforderlig vård, kan emellertid enligt cirkuläret bedömningen bli generösare.

I promemorian framhålls alt riksåklagarens cirkulär kan antas få stor genomslagskraft och även återverka pä tillämpningen av beslämmelserna om rapporteftergift. Man kan enligt promemorian utgå från att den praktiska effekten blir alt en betydande del av de brott för vilka tidigare åtalsunderlåtelse har meddelats i fortsättningen kommer all beivras med bötesstraff

Enligl promemorian kan det diskuteras i vad mån bötesstraff över huvud taget är en lämplig påföljd för den typ av brottslighet som del här gäller. Med den princip som Ugger till grund för kriminaliseringen - att varje oberättigat innehav av ett narkotiskt preparat är straffbart - är del dock

Prop. 1980/81:76 201

enligt vad som anförs i promemorian inte möjligt att avstå från böter i straffskalan för de allra lindrigaste fallen. Många av de dömda saknar visserligen förmåga att betala böterna. Som har påpekats i riksåklagarens cirkulär har emellertid bmket av främst cannabis numera spritt sig även lill mera socialt etablerade grupper. Även vid lillfällighelsbrott av ungdomar torde enligl promemorian ett bötesstraff kunna fylla en funktion som varningssignal. De nya rekommendationerna från riksåklagaren ger underlag för en praxis enligt vilken huvudprincipen blir att en straffrätlslig sanktion följer även på de lindrigaste narkotikabrotten, något som mot bakgmnd av den allvarliga utvecklingen på narkotikaområdet framstår som väsentligt från samhällets synpunkt. Det är enligt promemorian angeläget alt tillämpningen i praktiken följs med uppmärksamhet. 1 avvaktan på att erfarenheter har vunnits av de nya riktlinjernas återverkan på praxis förordas i promemorian f. n. ingen ändring i narkotikastrafflagen med syfte att begränsa tillämpningsområdet för böter.

Förslaget i promemorian har godtagits av samtliga instanser som var företrädda vid hearingen. Även jag anser att böter bör behållas som påföljd för de lindrigaste narkotikabrotten. Det är dock angeläget att tillämpningen i praktiken av riksåklagarens cirkulär följs uppmärksamt. Det bör i detta sammanhang påpekas att praxis vid ålalsunderlålelse i narkotikamål redan före cirkulärels tillkomst har skärpts kraftigt, möjligen som ett resullal av debatten i denna fråga. Antalet åtalsunderiåtelser minskade sålunda från 1791 år 1978 tUl 1202 år 1979 Gfr BRÅ:s rapport 1980: 3 s. 124).

2.3 Åtgärder mot de allvarligaste brotten: höjning av straffmaximum?

Straffet för grovt narkotikabrott är f. n. enligl 3 8 narkotikastrafflagen fängelse i lägst ett och högst tio år. När fängelse ådöms som gemensamt slraff för flera brott, kan under vissa förulsätlningar straffet bestämmas lill fängelse i tolv år (26 kap. 2 § BrB).

Straffskalan för grovl narkotikabrott fick sin nuvarande utformning genom 1972 års ändringar i narkotikastrafflagen, då maximistraffet höjdes från sex till lio år. Enligt de ullalanden som gjordes i anslulning härtill var avsikten inte att åstadkomma en generell skärpning av domstolarnas praxis. Den aktueUa lagändringen var avsedd att få effekl endasl belräffande den farligaste brottsligheten inom den kategori av lagöverträdelser som lagtekniskt sett hörde hemma under rubriken narkotikabrott (prop. 1972:67 s. 28).

De erfarenheter som har vunnits av tillämpningen visar att straffskalans övre del förhållandevis sällan utnyttjas. Trots att maximistraffet är så högt som fängelse tio år, erhöll under åren 1976-1978 endast 12, 11 resp. 8% av den som dömdes till fängelse för grovl narkotikabrott en påföljd på fyra års fängelse eller mer. Fängelse i två år eller på kortare tid ådömdes under de angivna åren i 65, 70 resp. 66% av de fall där fängelse valdes som påföljd

Prop. 1980/81:76 202

för grovl narkotikabrott. Del finns alltså inom den nuvarande straffskalans ram ett inte oväsentligt utrymme för straffskärpningar med sikte på samhällets reaktioner mot de allvarligaste fallen.

Om man vill åstadkomma en slraffskärpning, skulle en tänkbar åtgärd enligl promemorian kunna vara all i överensslämmelse med vad som f. n. övervägs i Norge ytterligare höja maximistraffet för grovt narkotikabrott. För svensk del molsvarar emellertid detla maximistraff redan nu del högstafängelsestraff på viss tid som enligt 26 kap. 1 8 BrB överhuvudtaget kan förekomma när fråga inle är om flera brott. Denna beslämmelse skulle naturligtvis i och för sig kunna ändras. Del synes emellertid enligl promemorian knappasl tänkbart all i så fall bestämma maximistraffet för grovl narkotikabrott exempelvis till tolv eller femton år utan att samtidigt la upp frågan om maximistraffen för de andra brott som nu har fängelse lio år i skalan, t.ex. dråp (3 kap. 28 BrB), våldtäkt (6 kap. 1 8) och grovl rän (8 kap. 68 BrB). Underlag saknas emellertid f.n. för de överväganden som därvid skulle bli aktuella och som fö. skulle föregripa den allmänna översyn av straffskalorna som f.n. utförs av fängdsestraffkommittén (Ju 1979:04). Härtill kommer enligl promemorian att en höjning av maximistraffet kan beräknas få endasl mycket begränsade praktiska effekter.

1 promemorian påpekas vidare all del i departementspromemorian (Ds Ju 1979:5) om internering har förts fram ell förslag som i vissa särskilda fall ger möjlighet all överskrida den straffskala som gäller för ett brott. Sisinämnda förslag innebär att en domstol under vissa förulsällningar skall kunna gå över den eljest gällande fängdseslraffskalan med två år, om någon som har dömts till fängelse i lägst två år på nyll begår ett broll och detla är straffbelagt med fängelse i mer än sex år. Även det högsta slraff som kan ådömas med slöd av 26 kap. 2 § får enligl förslaget överskridas på angivet sätt. Det innebär att fängelse upp till fjorton år skall kunna ådömas i vissa fall. Härigenom tillgodoses enligt promemorian del behov som någon gång kan föreligga av en vidare straffskala än den nuvarande för återfall i synnerligen grov narkofikabrottslighet.

Med beaktande härav föreslås i promemorian f. n. ingen höjning av maximistraffet för grovt narkotikabrott.

Vid hearingen har denna inställning vunnit allmän anslutning.

Även jag har den uppfattningen att maximistraffet för grovt narkotikabrott för närvarande inte bör höjas. Som påpekats är bl. a. frågor om brotts straffmaxima föremål för utredning. Jag vill vidare erinra om all del förslag som chefen för jusfifiedepartementet nu lägger fram innebär all domstolarna får möjlighet att överskrida straffskalan med fyra år vid återfall i särskill allvarlig brottslighet.

Prop. 1980/81:76 203

2.4 Höjning av straffminimum för grovt narkotikabrott?

Del stora flertalet av dem som döms för grovl narkolikabrolt erhåller som tidigare påpekats i praktiken strafftider som ryms inom skalan för normalbrotlel trots att straffskalan för grovl narkotikabrott är ovanligt vid. Della ger enligt promemorian anledning att slälla frågan om den nuvarande utformningen av lagstiftningen har lett lill alt brotten i slörre utsträckning än som kan anses rimligl rubriceras som grova. Om detta är fallet, skulle nämligen utvecklingen på sikl kunna leda lill all benämningen grovl narkotikabrott mister sitt värde som uttryck för brottets svårhetsgrad.

Mot denna bakgrund ligger del enligt promemorian otvivelaktigt nära lill hands att överväga en höjning av del minimislraff på fängelse dl år som f. n. är föreskrivet för grovl narkolikabrolt och samlidigl se över de regler som nu gäller för bedömningen av i vilka fall ett narkotikabrott skall anses som grovt. Genom en höjning av minimistraffet till fängelse två år skulle enligl vad som anförs i promemorian brottels slraffvärde i förhållande lill annan allvariig kriminalitet klarare markeras. Del erinras om all minimistraffet för våldtäkt är två år (6 kap. 1 8 BrB), för grovl rån fyra år (8 kap. 68 BrB) och för grov mened två år (15 kap. I § BrB). Särskill nära lill hands ligger en jämförelse med de allmänfarliga brotten i 13 kap. BrB, som genomgående har mycket höga slraffminima i grova fall. T.ex. är minimistraffet för spridande av gift eller smitta, när brottet är grovt, fängelse i fyra år (13 kap. 7 8).

Enligl promemorian skulle en höjning av minimistraffet vidare sannolikt leda lill en generell skärpning av påföljderna för de allvarligaste narkotikabrotten. Man bör inte underskatta den preventiva effekt som därmed skulle uppnås när det gäller den kategori av lagöverträdare som kalkylerar med ett tänkbart slraff närmasl som en företagsmässig riskfaktor. I blickpunkten kommer här framför allt den grupp brottslingar som, ofta utan att själva vara beroende av narkotika, hänsynslöst utnyttjar andras okunnig-hel eller beroende i en hantering som är mer eller mindre yrkesmässig och dikterad av vinstintresse.

Vid övervägande av frågan om del gällande minimistraffet för grovl narkotikabrott är lämpligl avvägt måste enligt promemorian också beaklas konsekvenserna av nuvarande praxis i fråga om villkoriig frigivning. Enligl gällande praxis sker en särbehandling av den kategori lagöverträdare som har dömls till fängelse i två är eller mer för "grov narkotikabrottslighet eller i övrigl för grova brott som utgör led i yrkesmässigt eller pä annat sätt i organiserade former bedriven kriminell verksamhei, ofta med internationell anknytning". De dömda som anses hänförliga lill denna kategori beviljas villkorlig frigivning senare än andra med samma strafftider. Denna särbehandling sker utan något uttryckligt slöd i lag men grundar sig på uttalanden av stalsmaklerna.

I departementspromemorian om internering har föreslagits all denna

Prop. 1980/81:76 204

särbehandling skall upphöra. Om nuvarande straffmätningspraxis i narkotikamål behålls skulle förslagel komma att medföra en faktisk strafflindring för vissa kategorier narkotikabrotlslingar. Del nya syslemel förutsätter därför att man samtidigt åsladkommer en skärpning av straffen för de grövsta narkotikabrotten. En höjning av straffminimum för grovl narkotikabrott skulle enligl narkotikapromemorian öppna vägen för en övergång till ett mera ändamålsenligt system i fråga om villkorlig frigivning.

Även vid en ändring av praxis i fråga om villkorlig frigivning skulle enligl narkolikapromemorian en höjning av minimistraffet för grovt narkotikabrott från ett till två år leda till en ökning av de faktiska strafftiderna, om den genomförs med bibehållande av nuvarande praxis i fråga om brotts-mbriceringen. Denna konsekvens är enligl promemorian hell befogad när det gäller den grupp lagöverträdare som hänsynslöst utnyttjar andras nyfikenhet, okunnighet eller beroende. En slor del av dem som nu döms för grova narkotikabrott utgörs emellertid av narkotikaberoende missbrukare — ofta ungdomar - som överlåter eller medverkar till överlåtelse av narkotika med del huvudsakliga syftet att finansiera sitl eget missbruk och sitt uppehälle i övrigt. En höjning av straffsatserna bör enligl promemorian inte genomföras på ett sådant sätt att detta klientel får genomsnittligt sett längre strafftider än f n.

Enligt 3 8 narkotikastrafflagen gäller f.n. alt domstolen, när den skall bedöma om ell narkotikabrott är att anse som grovt, särskill skall beakta om del har utgjort ett led i en verksamhet som har bedrivits i en slörre omfattning eller yrkesmässigt, avsett en särskill stor mängd narkotika -eller annars har varit av särskilt farlig art. I praktiken är del otvivelaktigt så att den mängd narkotika som brottet har avsett ofta blir del avgörande vid bedömningen. Man bmkar i praxis räkna med att gränsen mellan normalbrolt och grovl brott går vid ell kg då del gäller cannabis, 100-500 gram då det gäller centralstimulantia eller ca 10-50 gram då det gäller heroin. Självfallet varierar praxis, och domstolarna fäster avseende också vid en rad andra omständigheter såsom exempelvis den tilltalades egel narkotikaberoende, antalet överlåtelser, om spridningen sketl bland ungdom och vinningens storlek. I synnerhet beträffande cannabisharts lär det dock i praktiken förhållandevis sällan förekomma att någon annan faktor än mängden narkotika blir utslagsgivande vid bedömningen av rubriceringsfrågan, även om givetvis andra faktorer som exempelvis de nyss nämnda kan få stor belydelse för påföljdsval och slraffmätning. De konstateranden som sålunda görs i promemorian har sedermera i huvudsak bekräftats i BRÅ:s rapport (1980:3) Brottsutvecklingen, lägesrapport 1980, där även 1979 års domar har analyserals.

Om minimistraffet för grovt narkotikabrott höjs från dl till två år, talar enligt promemorian starka skäl för alt man samtidigt söker åstadkomma en ändring av de kriterier som bildar underlag för bedömningen om dt brott skall anses som grovl eller inte. Annars riskerar man alt höjningen drabbar alltför onyanserat.

Prop. 1980/81:76 205

Genom en sådan ändring skulle man enligt promemorian också tillgodose intresset av alt reservera rubriceringen grovt broll för den svåraste narkotikabrottsligheten. Vad som då närmasl kan ifrågasättas är enligt promemorian om man inle bör gå ifrån nuvarande tillämpning i vad den innebär att mängden narkotika i så slor utsträckning är del utslagsgivande kriteriet. 1 ställd skulle graden av hänsynslöshet i gärningsmannens förfarande tillmätas ökad vikt", varvid särskill avseende skulle kunna fastas vid sådana faktorer som att det aktuella preparatet är särskill farligt och att fråga har varit om systematiskt bedriven överlåtelse lill skolelever eller annan ungdom eller till intagna på anstalter. Stor belydelse skulle naluriiglvis i så fall också tillmätas dd förhållandet att brottet har begåtts av någon som inte själv är narkotikaberoende och med det främsta syflel alt tjäna pengar. Eftersom sådana omständigheier som framgåll beaklas redan nu, särskilt vid straffmälningen, skulle detta inle innebära något egentligt nyll inslag i bedömningen utan endast en förskjutning i de olika kriteriernas inbördes betydelse för rubriceringsfrågan.

Mol en sådan lösning kan enligt promemorian framför allt två invändningar riktas. Den ena kan uttryckas på det sättet all den som i slor skala tar befallning med narkotika begår ett brott som - oavsell hans egentliga motiv — ofta leder till en omfattande missbruksspridning med åtföljande personligt lidande för ett stort antal människor. Samhällsfarlighden hos brollet kan sålunda sägas vara i huvudsak detsamma oavsett sådana omständigheter som gärningsmannens syfle med brottet och hans egen missbrukssituation.

Den andra huvudinvändningen mot att ge mängden narkotika mindre avgörande betydelse som kriterium vid rubriceringsfrågans bedömning är att del skulle kunna ge upphov till en ojämn praxis. Mängden är en objektiv omständighet som är betydligt lättare att bevisa än kvalitativa kriterier såsom hänsynslöst utnyttjande av andras okunnighet, nyfikenhet eller beroende i renl vinningssyfte.

Dessa synpunkter är enligt promemorian i hög grad beaktansvärda. Med hänsyn lill narkofikabrottens samhällsfarlighd måste en sträng praxis även i fortsättningen tillämpas både i fråga om val av påföljd och när det gäller straffmälningen så snarl brottet har gällt en kvantitet narkofika som inte kan betecknas som obetydlig. Det synes inle kunna ifrågasättas annat än alt vissa schabloner i praktiken skall kunna användas som utgångspunkt för bedömningen då frågan är om ålalsunderlålelse skall meddelas eller om en gärning skall bedömas som narkolikaförsedse eller narkotikabrott. Situationen är emellertid enligt vad som anförs i promemorian delvis en annan när det gäller om brottet skall hänföras lill den grövsta kategorin narkotikabrott för vilken tio års fängelse ingår i straffskalan. Det kan med fog göras gäUande att detta ställningstagande i högre grad än i de mera mtinbetonade fallen bör ske under hänsynstagande till samtliga omständigheter. Givetvis bör i så fall mängden narkotika vara en av dessa omständig-

Prop. 1980/81:76 206

heter, men den behöver inle enligt promemorian i lika stor utsträckning som nu ha dominerande belydelse.

Ell särskill skäl för en lagändring med denna inriktning är enligt promemorian att lagändringen skulle ge underiag för en ytterligare nyansering av praxis vid bestämmande av påföljd för den förut berörda kategori av lagöverträdare som utgörs av yngre narkotikaberoende missbrukare som begår narkotikabrott i del huvudsakliga syflel all finansiera eget missbruk. Ofta rör del sig här om förhållandevis slora kvantiteter narkotika, men det är inte sällan beroende av tillfälligheter vilken mängd brottet har avsett i del särskilda fallet. Det lorde enligl promemorian inte innebära några nackdelar från allmänpreventiv synpunkt, om brott av denna lyp i någol slörre utsträckning än nu bedöms som normalbrolt. I den mån så sker innebär detta att det inte längre fordras särskilda skäl för all döma lill skyddslillsyn, eftersom 28 kap. 1 § tredje styckei BrB då inle blir tillämpligt. Det bör härvid uppmärksammas att dd fr.o.m. den 1 januari 1980 finns möjlighet alt kombinera skyddslillsyn med fängelse i högst tre månader. En sådan påföljdskombinalion bör enligt promemorian i viss ulslräckning vara länkbar i de nu avsedda fallen. Brottens samhällsfarlighd kräver naturiigtvis dock ofta att fängelse väljs som enda påföljd. Det torde i regel inte finnas anledning att, när fängelse ådöms, gå ifrån nuvarande praxis i fråga om strafftidens längd.

Av dessa skäl finns del enligt promemorian beaktansvärda skäl som talar för en lösning som innebär att minimistraffet för grovl narkotikabrott höjs från dl till två år och att samtidigt en justering företas i fråga om de omständigheier som särskill skall beaktas vid bedömningen av om dl brott skall betraktas som grovt.

1 promemorian påpekas att en höjning av minimistraffet för grovt narkotikabrott till två år får konsekvenser för möjligheterna alt tillgripa häktning. I 24 kap. 1 8 tredje stycket rätlegångsbalken föreskrivs all, då någon är på sannolika skäl misstänkt för ett brott för vilket inle är stadgal lindrigare straff än fängelse i två år, häktning skall ske, om det inle är uppenbart att anledning därtill saknas. Denna bestämmelse blir om förslaget genomförs tillämplig på grovt narkotikabrott, vilkel enligl promemorian inte kan betecknas som nägon nackel med hänsyn lill intresset av en snabb lagföring i de fall som del här gäller.

Mol denna bakgrund förordas i promemorian att 3 § narkotikastrafflagen-ändras på del sättet alt dels straffminimum för grovt narkotikabrott höjs från ell till två år, dels de kriterier som i främsta rummet skall ligga till grund för bedömningen av om dl brott skall anses grovl utformas sä att de ger slörre möjUghet än nu alt la hänsyn till samtliga föreliggande omständigheter även i fall där befattningen med narkotika har avsett jämförelsevis stora kvantiteter. Lämpligen bör därvid de nuvarande kvantitativa begreppen i 3 8 "i slörre omfattning" och "avsett särskill slor mängd narkotika" ulgå. 1 stället bör föreskrivas all del vid bedömningen av om dt narkotika-

Prop. 1980/81:76 207

brott är grovt särskill skall beaktas om brottet har utgjort led i en verksamhet som har bedrivits yrkesmässigt eller annars har varil av särskill farlig eller hänsynslös art.

Förslaget alt höja minimi straffet för grovt narkolikabrolt har fått dl blandat mottagande av de vid hearingen företrädda instanserna.

Förslaget har tillstyrkts eller lämnats ulan erinran av flerlalel insianser, däribland rikspolisstyrelsen och Sveriges domareförbund. Slor tveksamhet till förslagel har däremot uttalats av RÅ, kriminalvårdsstyrelsen och BRÅ. RFHL har förklarat sig vara slarkl kritiskt till förslaget.

RÅ är sålunda tveksam till om en höjning av slraffminimum verkligen leder till en generell höjning av slraffnivån. Enligl BRÅ kan förslaget leda till en straffhöjning för de personer som i dag döms lill mellan dl år och två års fängelse medan vissa sloriangare som i dag döms lill två-tre års fängelse i fortsättningen får sin brottslighet rubricerad som enkel narkotikabrottslighet med åtföljande slrafflindring. Liknande synpunkler förs fram av RFHL som också är kritiskt lill avsaknaden på sociala åigärder i promemorian.

Kriminalvårdsstyrelsen beräknar att förslaget, om del genomförs, medför dl lägsta resursbehov för kriminalvårdens del om 70 årsplatser molsvarande en kosinad om 13-15 milj. kr. årligen.

När del gäller förslagel om ändrade kriterier för grov t narkotikabro 11 är en majoritet av de instanser som yttrat sig kritiska. Framför allt riktar sig kritiken mol förslagel i promemorian all la bort del s. k. mängdkrilerid.

För egen del vill jag anföra följande. Jag delar uppfattningen i promemorian att mininistraffet för grovt narkotikabrott bör höjas från ell års lill två års fängelse. Härigenom markeras nämligen ytteriigare brollds slraffvärde. Med hänsyn lill de synpunkler som har förts fram vid hearingen bör det understrykas all höjningen av slraffminimum för del grova brottet är avsedd all ge underlag för en skärpning av påföljderna för de allvarligaste narkotikabrotten. Den bör härigenom rimligtvis ha en avskräckande effekl förde narkotikabrotlslingar som kalkylerar med ell tänkbart slraff närmasl som en företagsmässig riskfaktor, t.ex. vissa internationella brotlssyndi-kat inom narkotikahandeln. Denna grupp brottslingar är själva inle beroende av narkotika men utnyttjar för egen vinning hänsynslöst andras okunnighet eller beroende i en verksamhet som ofta sker yrkesmässigt. Tecken tyder på att den illegala narkotikahandeln blir alll mer organiserad och att inslaget av utländska brotlssyndikal ökar.

Ett ytterligare skäl att höja minimistraffet för grovt narkotikabrott utgör justitieministerns förslag att övergå lill mera konsekventa principer i fråga om villkoriig frigivning.

Vad därefter angår kriteriema för när ett grovt narkotikabrott skall anses föreligga har jag förståelse för remisskrifiken och föreslår att såväl kriteriet "särskUt stor mängd" som kriteriet "i större omfattning" behålls i lagtex-

Prop. 1980/81:76 208

ten. Jag delar emellertid den uppfattning som framförs i promemorian att graden av hänsynslöshet i gärningsmannens förfarande bör fillmätas förhållandevis större vikt vid bedömningen av om brottet skall anses grovt. Därmed avser jag sådana faktorer som att det aktuella preparatet är särskUt farligt eller att fråga har varit om systematiskt bedriven överlåtelse till skolelever eUer annan ungdom eller tiU intagna på anstalter. Utgör gärningen ett led i en organiserad brottslighet, bör detta också beaktas i större utsträckning. Att gärningen varit av särskilt hänsynslös art bör därför uttryckligen nämnas bland de omständigheter som särskilt skaU beaktas vid bedömningen om brottet skall anses grovt.

Det nya rekvisitet i förening med det höjda minimistraffet är avsett att få särskild betydelse för bedömningen av den allvarligaste kategorin narkotikabrott. Däremot bör inte denna höjning medföra att genomsnittligt längre strafftider än f.n. ådöms t.ex. unga narkotikamissbmkare som överlåter eller medverkar till överlåtelse av narkotika i det huvudsakliga syftet att finansiera sitt eget missbrak i sådana faU då enligt nuvarande rättstillämpning endast mängden narkotika föranleder att brottet bedöms som grovt. Det bör inte innebära några nackdelar från allmänpreventiv synpunkl om brott av denna typ i större utsträckning än nu bedöms som normalbrott. Tvärtom är det från preventionssynpunkt en fördel att brottsmbriceringen grovt narkotikabrott inte urvattnas. Det bör dock understrykas att det förhållandet att gärningsmannen missbmkar narkotika givetvis inte kan åberopas som skäl för strafflindring vid narkotikabrott av verkligt allvarlig natur, t.ex. när gärningsmannen tagit befallning med narkotika i stor omfattning eller när gärningen är ägnad att leda till en omfattande spridning av missbruket. Jag anser mig kunna fömtsätta att höjningen av minimistraffet jämte ändringen i fråga om kriteriema för vad som är grovt brott i enlighet med det sagda leder till att gränsen mellan normalbrottet och grovt brott förskjuts och tiU att bedömningen i större utsträckning än hittills sker med utgångspunkt i samtliga föreliggande omständigheter. Sammantaget torde därmed förändringama av straffbestämmelserna endast medföra förhållandevis begränsade konsekvenser för kriminalvårdens del. Jag har, också av chefen för justitiedepartementet inhämtat att de av honom och mig själv i detta ärende anmälda lagförslagen betraktade som helhet inte såvitt f n. kan bedömas ger underlag för att beräkna något ökat resursbehov för kriminalvården.

En höjning av minimistraffet för grovt narkolikabrolt lill två år får den konsekvensen att häktning för grovt narkotikabrott skall ske, om det inte är uppenbart att anledning därtill saknas. Som har anförts i promemorian kan delta inte ses som någon nackdel, med hänsyn lill intresset av att snabbi kunna åstadkomma lagföring i de fall som det här gäller.

Beträffande kritiken mol promemorian för alt den inte innehåller några förslag till sociala åtgärder mot missbruket villjag påpeka följande. Olika sociala insalser för att motverka narkotikamissbruk ingår i den proposition

Prop. 1980/81:76 209

om socialtjänsten, som antogs av riksdagen i juni 1980. 1 1978 års riksdagsbeslut om åtgärder mot narkotikamissbruket och i uppföljningsarbetet lill det beslutet har, som jag tidigare anfört, tyngdpunkten legat på sociala åtgärder. Fortfarande råder dock stor brist på bl.a. behandlingshemsplatser, vilkel utgör dt stort problem. Staten verkar emellertid genom generösa statsbidrag för en ökning av platsantalet. Det förhållandet att frågan om huvudmannaskapet för hem för vård och boende inom socialtjänsten numera har lösts torde också underlätta en fortsall utbyggnad av missbruksvården. Jag följer givelvis utvecklingen på detla område med stor uppmärksamhet.

2.5 Vissa följdändringar

Med den nu förordade lösningen aktualiseras frågan om en ändring av straffskalan även för norma'brottet enligl narkotikastrafflagen. Maximistraffet enligt denna skala är nu tvä år. Vid gradinddade brott brukar i allmänhet skalan för normalbrotlel ge möjlighel alt ådöma strängare slraff än vad som svarar mol straffminimum för del grova brottet. I promemorian avvisas detta för narkofikabrottens del med hänsyn till alt en sådan ändring skulle kunna leda lill en generell slraffskärpning för den kategori av lagöverträdare som döms för normalbrott, en effekl som inle är åsyftad.

Från framför allt domarhåll har vid hearingen kritik framförts mol att straffskalan för normalbrolt behålls oförändrad. Att inte ha någon s.k. överiappning när dd gäller strafflalituden för normalbrotlel och för del grova brottet skulle strida mol vedertagen lagstiftningsteknik.

Jag har förståelse för kritiken på denna punkt och föreslår därför att maximistraffet för normalbrotlel höjs till tre års fängelse. Jag vill dock starkt underslryka att denna höjning inte är avsedd att medföra en allmän höjning av straffen för narkotikabrott som inle bedöms som grova. Däremol bör enligt vad som tidigare anförts vissa broll som f. n. bedöms som grova i fortsäliningen alt hänföras till normalbrotlel. Höjningen gör det möjligt för domstolarna all i dessa fall när del någon gång är påkallat tillgripa högre slraff för normalbrotlel än fängelse två år.

Hillills har endast nämnts de ändringar som görs i narkotikastrafflagen. Molsvarande ändringar såvitt avser straffskalorna - dvs. en höjning av dels minimistraffet för grovl brott till fängelse tvä år. dels maximistraffet för normalbrolt lill fängelse tre år - bör ocksä vidtas i lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling. Skälen för dessa ändringar såvitt gäller narkotikastrafflagen har redovisats lidigare och gäller i alll väsenlligl även belräffande varusmugglingen.

Däremot kan inte samma bdraklelsesält anläggas när del gäller alt kvalificera grovt brott i narkotikastrafflagen och i varusmugglingslagen. Den senare lagen avser alt kriminalisera bl.a. olovlig in- eller utförsel oberoende av varuslag och är alltså inle specielll inriklad pä narkolika-14 Riksdagen 1980/81. I .samt. Nr 76

Prop. 1980/81:76 210

smuggling. Dd hänsynslöshetskriterium som jag har föreslagit för narkotikastrafflagen torde bl.a. därför sällan vara tillämpligt för varusmugglingslagens del. Rekvisitet är speciellt utformat för och inriktat på narkotika och kan svårligen tillämpas beträffande andra varor. De olika försvårande omständigheter som kan beaktas i dl renl varusmugglingsärende läcks också väl av de nuvarande kvalifikationsgrunderna för grov varusmuggling.

Ansvar för grov varusmuggling döms ofta i konkurrens med grovl narkotikabrott. Del är därvid naluriigt all den helhetsbedömning som jag tidigare har förordat beträffande narkotikastrafflagen kommer till slånd också beträffande varusmugglingslagen. Även i de fall då ansvar utkrävs med stöd av enbarl varusmugglingslagen vid olovlig införsel av narkotika bör en helhetssyn anläggas.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört anser jag all någol tillägg till de kriterier som föranleder att bedöma dl smugglingsbroll som grovt inle är påkallat. I dessa frågor har jag samrått med chefen för handelsdeparlemen-Id.

Den tidsbegränsade lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovl narkolikabrolt m. m. blir överflödig till följd av ändringarna i narkotikastrafflagen och varusmugglingslagen. I 27 kap. 16 § rättegångsbalken finns nämligen en generell reglering av telefonavlyssning vid misstanke om brott för vilka inte är sladgal lindrigare straffan fängelse i tvä år. Eftersom telefonavlyssning har visat sig vara ett betydelsefullt hjälpmedel vid utredningar rörande narkotikabrott är det också renl allmänt sett en fördel alt 1969 års lag avlöses av en permanent reglering. Av del anförda följer alt sistnämnda lag, som senasi har förlängts lill utgången av år 1980 (se SFS 1979: 1063), bör erhålla fortsatt gillighel endasl till den 1 juli 1981, då de här akluella ändringarna avses träda i kraft. Chefen för juslitiedeparlemenlel kommer i annat sammanhang alt anmäla denna fräga. En följdändring bör göras i rättegångsbalken.

En närmare redovisning av de förordade lagändringarna och deras innebörd lämnas i det följande.

3 Upprättade lagförslag

1 enlighel med det anförda har inom socialdepartementet upprättals förslag till

1. lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64),

2. lag om ändring i lagen (1960:418) om slraff för varusmuggling.

3. lag om ändring i rättegångsbalken.

Lagförslagen under 2 och 3 har utarbetats efler samråd med cheferna för handels- resp. justitiedepartementen. Förslagen bör fogas lill prolokollel som bil. 2.3.

Prop. 1980/81:76 211

4 Specialmotivering

Förslaget lill lag om ändring i narkotikastrafflagen

I §

1 paragrafen har på skäl som har anförts i den allmänna motiveringen maximistraffet för narkotikabrott höjts från fängelse i tvä år lill fängelse i tre år. Ändringen skall ses mot bakgmnd av att de ändringar som föreslås i 3 § innebär all en del av de brott som med nuvarande regler skulle ha bedöiTils som grova i fortsättningen kommer all hänföras lill normalbrol-lens kategori. Ändringen är inte avsedd alt leda till en allmän höjning av straffen för sådana narkotikabrott som inte bedöms som grova. Förslagen som helhel ger dl visst uirymme för ökad nyansering i fråga om straffmälningen.

3 §

Första slyckel har ändrats på del sättet att minimistraffet för grovl narkolikabrolt höjts från dl lill två år.

Vid bedömande av frågan om ell narkotikabrott skall anses som grovt skall enligl nuvarande lydelse av andra stycket särskill beaklas om brottet har utgjort ett led i en verksamhet som har bedrivits i slörre omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskill slor mängd narkotika eller annars har varil av särskilt farlig arl. Enligl förslaget skall rekvisitet "av särskilt hänsynslös arl" läggas till de kriterier som främsi skall ligga lill grund för bedömningen om ett brott skall anses grovt.

Genom de här föreslagna ändringarna markeras tydligare än förut brotids slraffvärde i förhållande till andra allvariiga brott. Som jag har angeti i den allmänna motiveringen är avsikten samtidigt att åstadkomma en förskjutning i domstolarnas brottsrubricering när del gäller gränsen mellan normalbrotlel och grovt brott. Del nya hänsynslöshdsrekvisild är vidare i förening med höjningen av minimistraffet avsett alt bidra lill ulvecklingen av en praxis enligt vilken omständigheter vid sidan av mängden narkotika tilläggs slörre belydelse än i dag vid brottsrubriceringen. Avsikten äratt en prövning skall ske av samtliga omständigheter i del enskilda fallet. Omständigheter som kan tala för all gärningen i någol slörre utsträckning än f. n. skall kunna bedömas som normalbrott är t. ex. alt det är uppenbart alt den huvudsakliga förklaringen till brottet är känslomässigt beroende av en annan person eller alt gärningsmannen, utan att vinstintressen för hans del har varit för handen, av en tillfällighet har kommil att befalla sig med narkotikan endast som mellanhand vid en förmedling mellan olika personer.

För sådana fall då brollet har förövats som ett led i en yrkesmässig hantering, dikterad av vinstintressen, är däremol förutsatt alt brottet bedöms som grovt och att strafftiderna regelmässigt sätts högre än vad-som

Prop. 1980/81:76 212

hittills har varil vanligl. Över huvud laget är avsikten att mer vikt än f. n. skall läggas vid preparatets farlighet och den hänsynslöshet gärningsmannen har ådagalagt genom sin befattning med narkotikan. Exempel härpå är att preparatet verkar starkt vanebildande, såsom heroin, eller är livsfarligt genom sin sammansättning, all gärningen har innefattat systematiskt bedriven överlåtelse lill skolelever och annan ungdom eller intagna på anstalter eller alt gärningsmannen pä annat säll i särskill hög grad har ulnyujal andras okunnighet, nyfikenhet eller beroende av narkotiska medel.

Förslagel till lag mn ändring i lagen (1960:418) om straff Jör varusmuggling

I §

Straffskalan för varusmuggling är i normalfallet böter eller fängelse i högst två år. För att kongruens skall näs med den föreslagna skalan i 1 8 narkotikastrafflagen i fall då smugglingen har gällt narkotika, föreslås för dessa fall en särskild slraffskala omfallande böter eller fängelse i högsl tre år. I övrigl hänvisas lill vad som har anförts i den allmänna motiveringen.

3 §

Ändringen i första styckei innebär att minimistraffet för grov varusmuggling som avsett narkotika höjs från fängelse ett till två år i konsekvens med motsvarande ändring i 3 8 narkotikastrafflagen.

Däremot görs pä skäl som har anförts lidigare ingen ändring i andra stycket. Där anges f. n. all del vid bedömande om varusmuggling ulgör grovt brott skall särskill beaktas om brottet har förövats yrkesmässigt eller avsett gods av betydande myckenhet eller värde eller annars har varil av särskilt farlig art.

Jag har i den allmänna motiveringen förordat att även såvitt avser narkotikasmuggling en helhetssyn anläggs, vilkel innebär att hänsyn las inte bara lill omständigheterna vid själva smugglingen utan ocksä till andra på bedömningen inverkande omständigheter.

Avsikten är således all liksom hittills rubriceringsfrågan när en smuggling har gällt narkotika skall bedömas enligt i huvudsak samma kriterier som dem som ligger till grund för molsvarande bedömning enligl narkotikastrafflagen. Härvid är dock all märka all mängden narkotika vid smuggling oftast är del enda objektiva kriteriet som finns för att kvalificera brottet, varför den även med den förordade helhetsbedömningen i många fall kommer att vara av avgörande belydelse för bedömningen av smugg-lingsbrottd. Vad jag har anfört vid 3 8 narkotikastrafflagen om en förskjutning i praxis när del gäller gränsen mellan normalbrotlel och grovl broll har givdvis även avseende på varusmugglingsbroll som rör narkotika.

I övrigt hänvisas till vad som har anförts i den allmänna motiveringen.

Prop. 1980/81:76 213

Förslagel till lag om ändring i rättegångsbalken 27 kap. 16 §

Enligl denna paragraf kan under närmare angivna förulsällningar tillstånd meddelas till telefonavlyssning när någon är på sannolika skäl misstänkt för dt brott för vilket inle är föreskrivet lindrigare straffan fängelse i tvä år. Enligt lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m.m. fär motsvarande lillslånd lämnas även vid förundersökning angående grovl narkotikabrott eller grov varusmuggling som har gällt narkotika, trots alt minimistraffet för dessa broll f. n. är endasl dl år. Med de här föreslagna ändringarna i narkotikastrafflagen och varusmugglingslagen blir 1969 års lag överflödig. Lagen, som är tidsbegränsad och som senast har förlängts lill utgången av år 1980, bör därför erhålla fortsatt giltighet endasl till utgången av juni 1981.

Enligt 1969 års lag gäller emellertid dessulom alt tillstånd lill telefonavlyssning får meddelas på högst en månad, medan molsvarande lid enligl 27 kap. 16 § rättegångsbalken är en vecka. Då anledning saknas all i della avseende avvika från nuvarande ordning föreslås 27 kap. 16 § andra styckei rättegångsbalken kompletterat med en särskild regel om att lillslånd kan meddelas på en månad i fall då någon är på sannolika skäl misstänkt för grovt narkolikabrolt eller grov varusmuggling avseende narkotika.

De ändringar i narkotikastrafflagen som förut har föreslagils när det gäller kriterierna för alt ett broll skall bedömas som grovl lorde inle i praktiken inverka på möjligheterna alt tillgripa telefonavlyssning. Man kan visserligen räkna med att en del fall, som f n. bedöms som grova huvudsakligen med hänsyn till den mängd av narkotika som brottet har avsett, kommer att betraktas som normalbrolt. På det stadium dä en fråga om tillstånd till telefonavlyssning skall avgöras lorde emellertid redan en välgrundad misstanke om alt fråga är om befattning med en belydande mängd narkotika vara tillräcklig för all skälig misstanke om grovl brott skall anses föreligga.

Ikraftträdande

De här föreslagna lagändringarna bör träda i kraft samlidigl med de lagändringar som har samband med avskaffandet av påföljden internering eller således den 1 juli 1981. Av 5 8 andra stycket lagen (1964: 163) om införandet av brottsbalken följer alt ändringarna i narkotikastrafflagen och varusmugglingslagen inte blir tillämpliga på broll som har begåtts före ikraftträdandet.

Prop. 1980/81:76 216

Innehåll

Författningsförslag ........................................................

1 Inledning ...................................................................

2 Allmänt om narkotika och narkolikamarknaden............

3 Kartläggning av narkotikamissbruket ........................

4 Gällande bestämmelser om påföljder och ingripande mol narkotikahantering m.m

4.1 Narkotikastrafflagen...............................................

4.2 Lagen om straff för varusmuggling ......................

4.3 BroUsbalken...........................................................

4.4 Verkställighet av ådömd påföljd.............................

4.4.1 Placering i anstalt och permissioner ..............

4.4.2 Villkorlig frigivning ........................................

4.5 Telefonavlyssning...................................................

4.6 Häktning ..............................................................

4.7 Åtalsunderlåtelse...................................................

5 Tidigare överväganden angående straffskalan för narkotikabrott m.m

6 Praxis i fråga om påföljdsval och slraffmätning ..........

7 Bestämmelser om straff för narkolikabroU i andra nordiska länder

7.1 Danmark ..............................................................

7.2 Finland .................................................................

7.3 Norge......................................................................

8 Åtgärder mot narkotikamissbruket ..............................

9 Överväganden och förslag...........................................

9.1 Inledning................................................................

9.2 Åtgärder mol de lindrigare brotten..........................

9.3 Åigärder mot de allvariigaste brotten: höjning av slraffmaximum?

9.4 Höjning av straffminimum för grovl narkotikabrott? .....

9.5 Vissa följdändringar ...... ....................................

10 Upprättade lagförslag..................................................

11 Specialmotivering.........................................................

11.1 Förslaget lill lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968: 64)

11.2 Förslagel till lag om ändring i lagen (1960:418) om slraff för varusmuggling

11.3 Förslagel lill lag om ändring i rättegångsbalken....

Prop. 1980/81:76 218

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller värde eller om gärningen eljest myckenhet eller värde eller om gär-
varit av särskilt farlig arl. ningen eljest /;(//■ varit av särskilt

farlig eUer hänsynslös art.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

3 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs all 27 kap. 16 § rätlegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 kap. 16 8' Kan någon skäligen misslänkas för broll, för vilkel ej är stadgat lindrigare slraff än fängelse i två år, och finnes del vara av synnerlig vikl för utredningen, att undersökningsledaren eller åklagaren erhåller dd av samtal lill och från telefonapparat, som innehaves av den misstänkte eller eljest kan aniagas komma all begagnas av honom, äge rällen meddela tillstånd till deras avhörande. Fräga därom må upplagas allenast på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren.

Tillstånd skall meddelas all gälla Tillstånd skall meddelas all gälla

viss lid, högsl en vecka, från den viss fid, högsl en vecka, från den
dag, då tillståndet delgavs telefon- dag, då tillståndet delgavs telefon-
anstaltens föreståndare. anstaltens föreståndare. Gäller

misstanken grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling av narkotika som avses i I § nurkolikaför-ordningen (1962:704). får tillstånd dock meddelas för högst en månad från nämnda dag.

Om granskning av uppteckning, som ägl rum vid samlals avhörande, äge vad i 12 8 första styckei stadgats om undersökning och granskning av enskild handling motsvarande tillämpning. 1 den mån uppteckningen innehåller något, som ej är av belydelse för ulredningen. skall den efter granskningen omedelbart förstöras.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1981.

Senaste lydelse 1964: 166.

Prop. 1980/81:76 219

1 Inledning

Slora ansträngningar har under senare lid lagts ned på all bekämpa narkolikalangningen och motverka narkotikamissbruket. Trols della tillhör otvivelaktigt narkotikamissbruket fortfarande våra slora sociala problem. Missbrukels nuvarande omfattning har belysts bl.a. av utredningen (S 1977: 04) om narkotikamissbrukets omfattning (UNO) i rapporterna (Ds S 1977:8) Undersökningar av narkotikamissbrukets omfattning och (Ds S 1980:5) Tungt narkotikamissbruk - en totalundersökning 1979.

Riksdagen har lagt fasl en inriktning för arbelel på området som innebär all kampen mot narkotikamissbruket skall föras inom alla samhällsområden (prop. 1977/78: 105, SoU 36, rskr 363). Med hänsyn härtill har från skilda håll ifrågasatts om inle också ändringar i det straffrättsliga regelsystemet borde företas med syfte att ytterligare markera samhällets avståndstagande lill bruk av narkotika och bidra till en höjd allmänprevenlion (se bl, a. JuU 1979/80: 25, riksdagens prot. 1979/80 nr 110).

De lagöverträdare som har dömts lill långvariga fängelsestraff för grovl narkotikabrott särbehandlas f. n. inom kriminalvården pä del sättel att villkorlig frigivning beviljas dem senare än andra med samma strafflider. 1 en av juslitiedeparlemenlel publicerad departementspromemoria (Ds Ju 1979:5) om internering har föreslagils alt påföljden internering avskaffas och att i samband härmed den nämnda särbehandlingen vid prövningen av frågor om villkorlig frigivning upphör. En sådan reform lorde emellertid svåriigen kunna genomföras utan att åtgärder vidtas för att undvika en icke önskvärd strafflindring för vissa kategorier narkotikabrotlslingar.

Mot den bakgrund som har angetts nu läggs i denna promemoria fram förslag till vissa ändringar i lagstiftningen om narkotikabrottslighet.

2 Allmänt om narkotika och narkotikamarknaden

Begreppet narkotika har främst juridisk natur. Det tjänar att beteckna såväl vissa läkemedel och hälsofarliga varor som har starkt vanebildande egenskaper som vissa ämnen vilka lätt kan omvandlas lill droger med sådana egenskaper. Den rättsliga definitionen ges i 1 8 narkolikaförordningen (1962:704). Då man lalar om narkotikamissbruk åsyftar man i allmänhet därmed all medicinskt omotiverad konsumtion av narkotika.

1 Sverige förekommande narkotikamissbruk kan sägas ske i främsi tre huvudformer:

1) rökning av cannabispreparat, i första hand cannabisharts,

2) bruk av cenlralslimulantia, vanligen amfetamin eller fenmelralin, pe-roralt (genom munnen) eller intravenöst (genom insprulning i blodet),

3) intravenöst bruk av opiater, främsi heroin.
Missbruksmönslret undergår naturligtvis sländigl förändringar. Sädana

Prop. 1980/81:76 220

kan bero på tillgången på olika preparat, tillkomslen av nya preparat, modeväxlingar i fråga om vald av preparat och sättet alt inta dem, samhällels ätgärder mot narkotikabrottsligheten m. m.

De doser som missbrukarna intar av olika preparat varierar givelvis starkt beroende på bl.a. brukarens tillvänjning och medlens varierande kvalitet. Belräffande missbruket av de vanligaste preparaten kan emellertid i grova drag sägas följande.

Cannabisharts, som i Sverige oftast röks i pipa blandat med tobak, säljs ofta i minut i s. k. rökbilar om 0,75- I gram. Denna kvantitet molsvarar i regel tre till fyra pipstopp som vart och ell ger berusningseffekt under några limmar och tillsammans ofta ulgör en kvällskonsumlion. En vanemissbrukare kan i regel konsumera 1 -3 gram cannabisharts per dygn. Hos den berusade inträder förhöjd sinnesstämning, ökad självkänsla, försämrat omdöme och sänkta hämningsfunklioner. Cannabispreparaten utvecklar bl.a. lill skillnad från alla preparaten i opiatgruppen inle tolerans, dvs. dosens storlek behöver inte höjas för alt verkningarna skall kunna bibehållas eller upprepas. I ställd ger ihållande bruk av cannabis såväl fysiska som psykiska skador.

Storleken av en dos cenlralslimulantia som räcker till en injektion varierar men brukar uppgå till mellan 0,1 och 0,2 gram av drogen. Vanligen utgörs denna av amfetaminsulfai eller fenmetralinhydroklorid. Också andra amfetamin- och fenmdralinföreningar kan dock förekomma separal eller i blandformer. Drogerna saluhålls vanligen förpackade i portionspåsar som var och en innehåller O, I -0.2 gram.

Såvitt gäller opiatgruppen förekommer som nämnis missbruk numera främsi av heroin. Gemensamt för opiater är all de myckel snabbi ger ökad tolerans. Del innebär all kroppen snabbi (inom någon eller några veckor) tål en allt högre dos av medlet. En annan sida av samma sak är att det för att uppnå den avsedda effekten krävs alll starkare doser. Dosen av exempelvis heroin varierar lill följd härav slarkl beroende på tillvänjning (vanligen mellan 0,1 och 1 gram).

Rikspolisstyrelsen har i skrivelse den 4 april 1979 lill chefen för justitiedepartemenlet redogjort för läget på narkotikamarknaden. Slyrelsen framhåller bl.a. följande.

Alltjämt pågår smuggling av centralstimulantia frän Holland även om del sker i mindre utsträckning än lidigare. Bakgrunden lill den konstaterade minskningen är de ingripanden som gjorts av holländsk polis, ofta efler spaningssamverkan med svensk polis. Cenlralslimulantia smugglas nu även från andra platser i Europa. Svensk polis lägger f. n. ner slorl arbete på att oskadliggöra en omfallande grossistorganisalion som smugglar dessa medel till Sydsverige från Mellan- och Sydeuropa. Under år 1978 avslöjades därjämte ett färdigställt laboratorium i Uppland, där produktion i slor skala av amfetamin inletts. Beslagen har minskal såväl antalsmässigt som kvantitdsmässigt. Riklig tillgång pä cenlralslimulantia finns alltjämt i Skåne- och Göteborgsregionerna. Däremol är tillgängen knapp i Stockholmsområdet. De medel som förekommer där är som regel hårt utblandade med ämnen som inte är narkotika. Under år 1978 beslaglogs 28 kg vid 837

Prop. 1980/81:76 221

beslagstillfällen. För år 1977 var motsvarande siffror 47 kg vid 1434 beslagstillfällen.

Tillgången på cannabis är god i Sverige och övriga Europa. Antalet beslag i Sverige har ökat från är 1977 till år 1978. Under år 1978 beslaglogs 195 kg medan motsvarande mängd år 1977 var 132 kg. Del bör i sammanhanget nämnas alt i februari 1979 anträffades i Slockholm ell så pass slorl parti som 42 kg. I samma ärende beslaglogs 420000 kr. i sedlar som uppenbarligen var pengar som hade inkasserats för tidigare leveranser. Ungefär samtidigt beslaglogs 30 kg cannabis i Skåne och 10 kg i en stad pä västkusten.

Heroinsilualionen har inle förbällrals. Antalet beslag har mer än fördubblats under år 1978 jämfört med år 1977. Det är smä partier som förs in i landel men införseln sker melodiskt och av organiserade ligor. Smugglarna och langarna är ofta själva missbrukare. Större delen av heroinet kommer alltjämt från Sydostasien via Holland. På kontinenten konstaterar man emellertid dt ökal inflöde frän Mellanöstern. Under år 1978 har del enligl uppgifter från Interpol kvantiletsmässigt skell en ökning av heroinbeslag i Europa i förhållande till tidigare år. 1 Sverige beslaglogs under år 1978 3253 gram vid 198 beslagsfillfällen. För år 1977 var molsvarande siffror I 335 gram vid 82 beslagsfillfällen.

Kokain förekommer än så länge endast sporadiskt på narkolikamarknaden i Sverige. Del är emellertid känt all medlet brukas i vissa "innekretsar". Del finns en påtaglig risk all kokain kan komma alt få en åtskilligt större marknad i landel. Ulvecklingen på kontinenten inger farhågor i den riktningen. Under år 1978 beslaglogs 737 gram vid 12 beslagsfillfällen. För år 1977 var motsvarande siffror 607 gram vid 6 beslagsfillfällen. I januari 1979 gjordes del dittills största beslaget, 1,4 kg.

1 en skrivelse lill regeringen den 3 mars 1980 har rikspolisstyrelsen lämnat vissa kompletterande uppgifler angående främst heroinmarknaden. Enligl skrivelsen har tillgången på heroin av sydoslasialiskl ursprung minskal. Denna minskning har dock ersatts av en ökning av heroin från Mellanöstern. År 1978 beräknades sålunda 22% av beslagtagel heroin i Europa komma från Mellanöstern och reslen frän Sydostasien. För år 1979 uppgår andelen av heroin från Mellanöstern i beslagen lill 53%. Delta heroin är billigare på gatunivå än sydoslasialiskl heroin vilket kan lyda på riklig tillgång. 1 skrivelsen upplyses vidare all skörden år 1978 av råopium i Pakistan, Afghanistan och Iran av amerikanska bedömare har uppskattats lill ca 700 ton, molsvarande 70 lon heroin, den dittills största skörden. Skörden 1979 beräknas av samma bedömare ha uppgått till 1 500 lon eller 150 lon heroin.

Berörda myndigheter och organisationer inom brottsförebyggande rådets (BRÅ:s) narkotikagrupp har rapporterat om ell tilltagande cannabismissbruk. Tillgängen på cannabis är slor och priserna är förhållandevis låga.

Prop. 1980/81:76 222

3 Kartläggning av narkotikamissbruket

Genom regeringsbeslut i mars 1977 har tillkallats en särskild utredare för alt göra en övergripande kartläggning av narkotikamissbrukets omfallning (UNO). Karlläggningsarbdd bör enligl direktiven i första hand syfta till alt ge en ingående beskrivning av del tunga missbrukels omfattning så alt man kan fä underlag för beslul om bl. a. de olika vård- och behandlingsmetoder som krävs för nu etablerade missbrukare. UNO har lidigare presenterat två delrapporter (Ds S 1977:8) Undersökningar av narkolikavanor och (Ds S 1978: 10) Definitionsproblem vid narkolikaundersökningar.

Under hösten 1978 och våren 1979 genomförde utredningen en landsomfattande undersökning av det "lunga" narkotikamissbrukets omfallning. Vidare gjorde ulredningen i januari 1980 en undersökning av narkotikamissbruket bland ungdomar. Övriga studier som krävs för fullgörande av utredningsuppdraget genomförs successivt under år 1980. Arbetel inom utredningen följs av en parlamenlarikergrupp.

Ulredningen har nyligen i rapporten (Ds S 1980:5) Tungt narkotikamissbruk - en totalundersökning 1979 redovisat resullalei av sin karlläggning rörande del lunga missbrukets omfallning. Den undersökning som ligger lill grund för rapporten är en s. k. case-findingundersökning. Case-finding-undersökningen innebär som metod alt valda uppgiftslämnare rapporterar sådana fall som de har kännedom om. 1 utredningens case-findingundersökning har uppgifter lämnats från enheter inom huvudsakligen socialvård, .sjukvård, kriminalvård och polis.

Tre grader av tungt narkotikamissbruk har urskilts. Den bredaste kategorien utgörs av alla personer med injeklionsmissbruk tillsammans med alla personer med dagligt eller nästan dagligt annat narkotikamissbruk i någon form (l.ex. cannabismissbruk). Denna kategori har genomgående betecknats "tolall lungt narkotikamissbruk". Som en del i den ingår "injektionsmissbruk" som i sin lur omfattar del extremt tunga missbruket, ' 'dagligt injeklionsmissbruk".'

I tabell 1 anges för hela landet det lunga narkolikamissbrukel omfatta 10000- 14000 personer. Av dessa är 7500- 10000 injektionsmissbrukare. I 500-2000 injicerar dagligen eller så gott som dagligen.

Av tabellen framgår vidare all del totala lunga narkotikamissbruket i Storslockholmsområdel enligl utredningens uppskattning omfattar 3000-4500 personer, i Slormalmö-Lund 1 400-2000 personer och i Stor-göleborg 1400-2000 personer. Det dagliga injeklionsmissbrukd bedöms omfatta 650-900 personer i Storstockholm, 350-450 i Slormalmö-Lund och 200-300 personer i Slorgöteborg.

' Det gär inte all injicera centralstimulantia dagligen under en längre period. Uppehåll i missbruket för återhämtning är nödvändiga. Även för opiatmissbrukare förekommer ofta kortare eller längre perioder med uppehåll i missbruket. Beteckningen "dagligen" används i det fallet med syfte på missbrukstiden.

Prop. 1980/81:76 223

Tillsammans svarar de tre storstadsområdena för omkring 60% av det uppskattade totala lunga narkotikamissbruket i landel. Av del tyngsta missbruket svarar storstadsområdena för omkring 80%.

Tabell \. Bedömning av det tunga narkotikamissbrukets omfattning

	Totalt	Därav	Därav
	tungt	injektions-	dagligt iniek-
	missbruk	missbruk	tionsmissbruk
Hela landet	i 0000-14 000	7 500-10000	1.SOO-2 000
Storstockholm	3 000- 4.SOO	2700-3 700	650- 900
Stormalmö-Lund	1400- 2 000	1 100-1600	350- 450
Stolgöteborg	1400- 2000	1 000- 1 400	200- 300

Resultaten innebär enligt ulredningen inle någon större avvikelse från de bedömningar som är gängse i diskussionen kring narkotikaproblemet. Utredningen noterar emellertid de höga värdena för Slormalmö-Lund, som skulle framstå som högre än för Storstockholm om hänsyn logs lill befolkningsunderlaget. Lika påfallande är de relalivl sett låga värdena för Slorgöteborg.

Utredningen bedömer all antalet personer med lungl narkotikamissbruk inte har undergått slörre förändringar under 1970-lalet i Storslockholmsområdel. Däremot har det skett andra förändringar, bl. a. i fråga om vilka preparat som har använts. Sålunda har heroin kommil in i bilden. När del gäller hela landet anser ulredningen alt det finns starka skäl som talar för alt en slor ökning har skett av del lunga narkolikamissbrukel ulanför Storstockholm under 1970-lalel.

Utredningens rapport innehåller också en beskrivning av missbrukels fördelning på olika preparat. Den innebär i korthet följande:

Fortfarande domineras bilden av det tunga missbruket av centralstimulantia. Av gruppen injektionsmissbrukare, som enligt ulredningens bedömning ulgör ungefär tre fjärdedelar av de tunga missbrukarna, har drygt 80%' använt dessa medel. Få inrapporterade personer har använt kokain.

Missbruket av opiater (bl.a. heroin) ulgör enligl undersökningen dt relativi omfattande inslag i del tunga missbruket.

Inslaget av cannabis är påtagligt för samtliga delgrupper som ingår i del tunga missbruket. För injeklionsmissbrukarna har kombinationen cannabis -I- centralstimulantia ofta angetts.

Av redovisningarna kan man helt klart dra slutsatsen alt missbruk av flera olika preparat hos en och samma person är myckel vanligt. Få missbrukare tycks hålla sig enbart lill ell enda narkotiskt medel. Därutöver är del mycket vanligt att de som klassats som "tunga" narkotikamissbrukare också missbrukar alkohol.

Av rapporten framgår alt de som är hemfallna ål lungl narkotikamissbruk lill tre fjärdedelar är män och till en fjärdedel är kvinnor. Genomsnittsåldern ligger omkring 27 år.

Prop. 1980/81:76 224

Ulredningen betonar avslutningsvis all full säkerhet och exakla siffror inte kunnal uppnås och möjligen inte heller i framtida studier kan uppnås. Del resultat som vunnits och den osäkerhet som kvarstår måsle bedömas med hänsyn lill de praktiska behoven.

4 Gällande bestämmelser om påföljder och ingripande mot narkotikahantering m. m.

4.1 Narkotikastrafflagen

Enligt 1 8 narkotikaförordningen (1962:704) förstås med narkotika dels läkemedel och hälsofariiga varor som är föremål för inlernalionell kontroll enligt av Sverige biträdd överenskommelse, dels sådana varor som enligl förordnande av regeringen skall anses som narkotika.

Det svenska narkotikabegreppd omfattar i första hand de läkemedel och hälsofarliga varor som omfattas av 1961 års allmänna narkotikakonvenlion (the Singie Convention on Narcolic Drugs. 1961) och 1971 års konvention om Psykotropa substanser (the Convention on Psycholropic Substances, 1971). Enligl beslul av regeringen jämställs i Sverige vissa läkemedel med narkotika. Dessa medel finns upptagna i kungörelsen (1972: 113) med förordnande enligt 1 8 narkolikaförordningen (ändrad 1973:685. 1974: 146 och 1975:276). Socialstyrelsen skall enligt I § narkolikaförordningen upprätta och kungöra förteckning över narkotika.

Narkotikastrafflagen (1968:64) innehåller bl.a. bestämmelser om slraff för den som uppsåtligen och ulan all vara berättigad därtill tillverkar, saluhåller, överlåter eller innehar narkotika.

De brott som här avses är indelade i tre grader, narkotikaförseelse (2 8). narkotikabrott (1 8) och grovt narkotikabrott (3 8). Straffskalan för narkolikaförsedse omfattar endast böter, för narkotikabrott böter eller fängelse i högst två år och för grovt narkotikabrott fängelse, lägsl ett och högsl lio år.

Vid bedömande huruvida brollet är grovl skall enligl 3 8 andra stycket särskill beaklas, om del utgjort led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskill slor mängd narkotika eller eljest varit av särskill farlig arl. Uppräkningen är inte avsedd att vara uttömmande. Enligl vad som ullalades vid bestämmelsens tillkomst är det inle nödvändigl att i de angivna fallen alltid döma för grovl broll lika litet som det är uteslutet att lill grovt broll hänföra andra fall än de angivna. Överlåtelse till ungdom bör enligt motiven skärpa bedömningen av brottels farlighet och brottet bör bedömas allvarligare ju yngre mottagaren är. Även medlets farlighet beaklas vid broltsgraderingen.

4.2 Lagen om straff för varusmuggling

I lagen om straff för varusmuggling (1960:418) är vamsmugglingsbrotlen indelade i tre grader. Straffet för varusmuggling är böter eller fängelse i

Prop. 1980/81:76 225

högst två år (1 8). Är vamsmuggling med hänsyn lill godsels värde och övriga omständigheter vid brottet att anse som ringa, är straffet böter, högst 500 kr. (2 8). Är varusmuggling att anse som grov, skall dömas till fängelse i lägst sex månader högst sex år, eller, om smuggling gällt narkotika som avses i narkotikaförordningen, till fängelse lägsl dl och högsl tio år (3 8).

4.3 Brottsbalken

Enligt 1 kap. 4§ brottsbalken (BrB) får, där fängelse är föreskrivet som påföljd, i stället dömas till villkoriig dom, skyddslillsyn, internering eller överlämnande till särskild vård.

I 1 kap. 78 BrB föreskrivs att rätlen vid val av påföljd skall, med iakttagande av vad som krävs för alt upprätthålla laglydnad, fäsla särskilt avseende vid att påföljden skall vara ägnad att främja den dömdes anpassning i samhället. Beträffande skyddstillsyn gäller enligt 28 kap. I 8 Iredje stycket BrB att, om det lindrigaste straff som är stadgal för brottet i fråga är fängelse i dt år eller däröver, skyddstillsyn får ådömas endast om särskilda skäl är därtill.

Vid ådömande av gemensamt straff för flera brott får enligt reglerna i 26 kap. 2 8 BrB dd lägsta straff som kan följa på någol av brotten överskridas med högst två år.

Enligt 33 kap. 4 § BrB får lindrigare straff än för brottet är sladgal bestämmas om gärningsmannen begått brottet innan han fyllt 21 år eller under inflytande av själslig abnormitet.

4.4 Verkställighet av ådömd påföljd

4.4.1 Placering i anstalt och permissioner

Bestämmelserna om kriminalvård i anstalt ger möjlighet all under vissa fömtsättningar särbehandla dem som har dömls för grov narkotikabrottslighet eller annan särskilt allvarlig kriminalitet.

Enligl 7§ tredje stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall den som dömts till fängelse i lägsl två år eller lill internering med en minsta tid av två år eller mer placeras i sluten anstalt, om del med hänsyn lill att han saknar fasl anknytning till riket eller lill arten av hans brottslighet eller eljest kan befaras att han är särskilt benägen att avvika och fortsätta en brottslig verksamhei av särskilt allvarlig karaktär. Della gäller dock inte om annan placering krävs för en ändamålsenlig förberedelse av föreslående frigivning eller överföring lill vård utom anstalt eller eljest synneriiga skäl föreligger för placering i öppen anstalt.

Intagen som nu sagts får hållas avskild från andra intagna, om det kan befaras alt han planlägger rymning eller att annan planlägger fritagningsförsök och avskildheten är nödvändig för alt hindra alt sådan plan sätts i 15 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 76

Prop. 1980/81:76 226

verkel. Vidare får han beviljas kortlidspermission endasl om synnerliga skäl föreligger till sådan (32 8 kriminalvårdslagen). Permission beslutas av kriminalvårdsstyrelsen.

Enligt förarbetena till kriminalvårdslagen utgörs del klientel som avses med 7 8 tredje stycket av lagöverträdare som ägnat sig åt organiserad eller systematisk kriminell verksamhet av särskill samhällsfarlig nalur, inle sällan med inlernalionell anknytning. Främst avses personer som sysslat med grov narkotikabrottslighet.

Även en intagen som avses i 7 8 tredje stycket kriminalvårdslagen får dock hålla kontakt med omväriden genom besök, telefonsamtal och brev. Sköter han sig i anstalten och under de särskilda permissioner han beviljas, erhåller han sä småningom regelbunden permission, dvs. han anses ej längre falla under bestämmelsen i 7 § tredje stycket.

Del aktuella lagrummet fick sin gällande lydelse år 1978 (SFS 1978:901). Samtidigt ändrades även den allmänna bestämmelsen om korttidspermission i 32 8 första stycket kriminalvårdslagen. Genom ändringen markeras möjligheten att vägra permission när påtaglig fara föreligger all den intagne gör sig skyldig till fortsall brottslighet under permissionen. Någon allmän minskning av möjligheten att erhålla permission var inte avsedd, utan lagändringen tog främsi sikte pä en mindre grupp av intagna, uppskattningsvis omfattande 200-300 personer, som är slarkl kriminellt belaslad och som i myckel stor utsträckning begär nya brott under permissioner. Vid bedömningen av om risken för brottslighet är så slor all permission inle skall ges skall hänsyn i första hand las lill hur den intagne har skött sina lidigare permissioner. Mol bakgrund av den ökade risk för brottslighet som ofta hänger samman med ett pågående, inlensivl narkotikamissbruk bör enligt motiven den akluella missbmkssilualionen också noga beaklas.

Chefen för justiliedeparlemenlet har enligt regeringens bemyndigande den 20 mars 1980 tillkallat en särskild utredare (Ju 1980:03) för aU undersöka under vilka förutsättningar och i vilken omfattning permission eller annan form av vistelse utanför anstalt medges intagna som har gjort sig skyldiga till grova narkotikabrott eller annan allvarlig brottslighet. Kartläggningen skall också omfatta tillämpningen av bestämmelserna om brevgranskning, telefonsamtal och besök beträffande den nämnda gruppen intagna. 1 den mån kartläggningen ger vid handen all det vid den praktiska tillämpningen har uppstått olägenheter som kan undanröjas lagstiftningsvägen bör utredaren enligl direktiven (Dir 1980: 22) ange de olika möjligheter som fmns att ändra lagstiftningen i angivet syfte.

4.4.2 VUlkorlig frigivning

Bestämmelser om villkoriig frigivning från fängelsestraff finns i 26 kap. 6-24§8 BrB.

Frågor om villkorlig frigivning avgörs beträffande dem som dömts till fängelse i mer än ett år av kriminalvårdsnämnden och i övriga fall av den lokala övervakningsnämnden.

Prop. 1980/81:76 227

Villkorlig frigivning får ske sedan två tredjedelar av strafftiden har avtjänats eller, om särskilda skäl föreligger, sedan halva tiden har avtjänats i anstalt. Villkoriig frigivning kan dock inle komma i fråga förrän den dömde har avtjänat minst tre månader (före den 1 januari 1980 minsl fyra månader) i anstalt. Vid prövning av fråga om villkoriig frigivning skall särskilt beaktas verkningarna av fortsatt frihelsföriusl för den dömde och förutsättningarna för hans anpassning i samhällel med hänsyn lill de förhållanden i vilka han skulle komma att försättas efler frigivningen. För den som villkorligt friges skall fastställas en prövotid. Den skall vara minsl ell och högst tre år eller, om återstående strafftid överstiger tre år, högsl fem år. Under prövotiden står den frigivne enligl huvudregeln under övervakning. I samband med beslul om villkorlig frigivning kan meddelas vissa föreskrifter som den frigivne har all iaktta under prövotiden. Vid misskötsamhet kan varning tilldelas honom eller den villkorliga friheten förklaras förverkad. Döms den frigivne lill fängelse för nya brott och förklarar domstolen samtidigt den villkorligt medgivna friheten eller del av den förverkad läggs strafftiderna samman, och tiderna då villkorlig frigivning åter får ske beräknas pä grundval av den sammanlagda strafftiden.

Kriminalvårdsnämndens praxis innebär numera all intagna med långa straff i regel erhåller villkorlig frigivning innan två tredjedelar av strafftiden har avtjänats i anstalt (halvtidsfrigivning). Med långa straff avses i delta sammanhang i princip strafftider på två år och sex månader eller mera. För del unga klientelet — till vilkel i regel räknas dem som ännu inle fyllt 23 år vid liden för brottets begående - anses dock redan en strafftid på ett år och sex månader eller mera som lång i denna mening. Samma princip lillämpas ocksä i allmänhet för fängelsedömda i femlioårsåldern eller äldre. 1 fråga om dömda med strafftider slrax under dem som normalt föranleder halvtidsfrigivning tillämpar nämnden en praxis som syftar lill all hindra orättvisor i förhållande till de halvlidsfrigivna.

Belräffande vissa kategorier intagna lillämpas inte nu redovisad praxis. Del gäller sådana intagna som har dömls till fängelse lägst två år för "grov narkofikabrottslighet eller i övrigt för grova brott som utgör led i yrkesmässigt bedriven kriminell verksamhei, ofta med inlernalionell anknytning". Ordalagen är hämtade från prop. 1972:67 med förslag lill åigärder mol narkotikamissbruket. Enligl riksdagens beslul på grund av denna proposilion iakttar kriminalvårdsnämnden största återhållsamhet vid hälftenfrigivning av personer som tillhör nu beskrivna klientel. Till delta har i praxis förts, förutom sådana som har blivit dömda för grov narkotikabrotlslighel, bl.a. personer med anknytning lill internationella ligor som ägnar sig åt växelbedrägerier, pälsslölder eller bankrån.

1 en departementspromemoria (Ds Ju 1979:5) PM om internering föreslås att den särbehandling som har beskrivits nyss upphör i samband med alt interneringspåföljden avskaffas. Motiveringen härför är framför alll alt det bedöms som otillfredsställande från principiell synpunkl all beslulen i

Prop. 1980/81:76 228

de ärenden som det här är fråga om regelmässigt grundas på faktorer som varit kända redan av domstolen och som således kunnal beaklas vid straffmätningen.

Under remissbehandlingen har promemorieförslaget i denna del fått dl blandat mottagande. De förslag som har presenterats i departementspromemorian övervägs f. n. inom justiliedeparlemenlet.

4.5 Telefonavlyssning

Rättegångsbalken (RB) innehåller regler om användning av tvångsmedel under förundersökning. Beslämmelserna kännetecknas allmänt av en strävan att begränsa användningen av tvångsmedel till fall då misstanke om mera allvarlig brotlslighel föreligger.

1 27 kap. finns bestämmelser om bl.a. beslag och telefonavlyssning. EnUgt 27 kap. 2§ andra punkten RB krävs för beslag av vissa skriftliga meddelanden all del är fråga om brott för vilket ej är stadgal lindrigare straffan fängelse i två år. 1 27 kap. 98 RB finns bestämmelser som ger en domstol möjlighet alt förordna om kvarhållande av postförsåndelse m. m.

Enligl 27 kap. 16 8 RB fär en domstol lämna tillstånd lill telefonavlyssning när någon kan skäligen misstänkas för brott för vilket inte är stadgal lindrigare straff än fängelse i två år. Som förulsätlning gäller dessutom att åtgärden skall vara av synnerlig vikt för utredningen. Beslutet får avse samtal till och från telefonapparat som innehas av den misstänkte eller eljest kan antas komma all begagnas av honom.

Tillstånd till telefonavlyssning skall gälla viss lid, högsl en vecka, frän den dag dä tillståndet delgavs telefonanstaltens föreståndare.

Enligt lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m.m. skall 27 kap. 16§ RB tillämpas vid förundersökning angående grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling, om smugglingen gällt narkofika som avses i narkotikaförordningen (1962:704), trots alt del för brottet är stadgat lindrigare straffan fängelse i två år. Giltighetstiden för tillstånd till avlyssning får bestämmas till högsl en månad. Lagen är tidsbegränsad och har senast erhållit fortsatt giltighet till utgången av år 1980 (prop. 1979/80:49, JuU 16, rskr 92).

År 1978 har en kommitté tillkallats med uppdrag att se över tvångsmedelsregleringen vid fömndersökning i brottmål m. m. Kommittén, som har antagit namnet tvångsmedelskommittén (Ju 1978:06), skall enligl sina direktiv (Dir 1978:57) bl. a. söka utarbeta en permanent reglering som ersätter 1969 års lag liksom den särskilda lag (1952:98) om tvångsmedel i vissa brottmål som gäller i fråga om brott mot rikets säkerhet.

Under år 1978 beviljades med stöd av 1969 års lag avlyssning i 102 fall. Denna siffra är lägre än molsvarande siffra för år 1977 men är betydligt högre än under åren dessförinnan. Ökningen av antalel avlyssningar under åren 1977 och 1978 i förhållande lill föregående år beror framför alll pä den intensifiering av narkotikabekämpningen som inträtt sedan de särskilda narkotikarotlarna hos polisen började inrättas vid årsskiftet 1976/77.

Prop. 1980/81:76 229

4.6 Häktning

1 24 kap. RB ges regler om när häktning och anhållande får ske. Av särskilt iniresse i sammanhanget är bestämmelserna i I §. Där föreskrivs sålunda bl.a. att den som är på sannolika skäl misstänkt för brott, för vilket är stadgat fängelse i dt år eller däröver, får häktas, om del n ed hänsyn lill brottets beskaffenhet, den misstänktes förhållande eller annan omständighet skäligen kan befaras, att han avviker eller annorledes undandrager sig lagföring eller straff eller genom undanröjande av bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning, eller ock anledning förekommer, alt han fortsätter sin brottsliga verksamhet. Är för brottet inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år, skall häktning ske, om det inte är uppenbart, att anledning därtill saknas.

4.7 Åtalsunderlåtelse

Regler om ålalsunderlålelse finns bl.a. i 20 kap. 7 8 rättegångsbalken (RB). Av särskilt intresse är här stadgandet i första styckei punkt 1 som föreskriver att åklagare får besluta att inle tala å brott om dd kan antas att i händelse av lagföring annan påföljd än böter inle skulle komma all ådömas och den misstänktes lagföring inte finns påkallad ur allmän synpunkt.

Riksåklagaren har åren 1968, 1969, 1971 och 1972 utfärdat cirkulär angående tillämpningen av beslämmelserna om åtalsunderiåtelser såvitt gäller narkotikabrott (C 43, C 56, C 67 och C 74). En redogörelse för innehållet i cirkulären har lämnats i justitieulskotlets betänkande JuU 1978/79:4.

Ijanuari 1980 har riksåklagaren utfärdat ell nytt cirkulär som gäller vissa frågor rörande handläggningen av narkotikamål (RÅC 1:94). Beträffande åtalsunderlåtelse vid narkotikabrotlslighel konstaterar riksåklagaren i cirkuläret alt erfarenheten har påvisat vissa olägenheter med den praxis vid åtalsunderiåtelser som har utvecklats i enlighel med de riktlinjer som har angetts i tidigare cirkulär. Sålunda har del enligt riksåklagaren visat sig alt svårigheter kan föreligga när det gäller att komma till rätta med detaljförsäljningen av narkotika, eftersom langarna ofta vid försäljningen inle för med sig större mängd narkotika än vad som kan uppfattas som en missbrukares behov för egel bruk. Vidare har användandet av främsi cannabispreparat spritt sig till nya grupper. Riksåklagaren anför alt del sålunda förekommer missbmk i viss utsträckning även bland socialt etablerade vuxna personer som anlingen tidigare har använt narkotika eller nu debuterar som missbmkare och för vilka ett bötesstraff kan vara lämpligl från både individualpreventiv och allmänpreventiv synpunkt. Den utveckling som enligl del sagda har kunnal iakttas synes riksåklagaren i viss mån kunna motverkas genom en mera restriktiv praxis för ålalsunderlålelse.

Mol bakgrund av det anförda har riksåklagaren ansett del erforderligt att

Prop. 1980/81:76 230

på grund av förarbetena till narkotikastrafflagen och 20 kap. 7 8 första slyckel i RB ompröva rekommendationerna angående tillämpningen av åtalsunderlåtelse med slöd av nämnda lagrum. Han har därvid stannat för alt förorda en begränsning av sådan åtalsunderlåtelse lill fall som avser endast innehav för egel bruk av vad som uppgår lill eller svarar mot högsl en rökbil (0,75-1 gram) cannabisharts eller en dos (0,1-0,2 gram) centralstimulantia utom kokain, dvs. en så liten mängd narkotika all den normall inte uppdelas ytteriigare och vidareförsäljs. Med hänsyn lill bl. a. svårigheterna alt i dd enstaka fallet bedöma denna kvantitets storlek förordar riksåklagaren åtal i tveksamma fall. Ger således omständigheterna skäl till antagande att innehavd trols den ringa mängden inle är för egel bruk bör sålunda enligt riksåklagaren åtalsunderiåldse inte meddelas.

Riksåklagaren framhåller vidare att i konsekvens med del anförda åtal inte heller bör underlåtas mot den missbrukare som påträffas med ell innehav av narkotika som motsvararen viss lids egen förbrukning. Av slor vikt är enligl riksåklagaren också all åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 8 första slyckel 1 RB i huvudsak begränsas lill förseelser av förslagångskaraktär. Enligl riksåklagaren är del därför angelägel all man, då fråga om åtalsunderiåldse kommer upp, i tillgängliga register kontrollerar huruvida dom, strafföreläggande eller åtalsunderiåldse tidigare har meddelats.

Vad gäller olovligt innehav av snabbi och kraftigt beroendeframkallande narkotika såsom främst heroin och kokain men även opium, morfmbas och morfin bör enligt riksåklagaren ålalsunderlålelse enligl 20 kap. 7§ första styckei RB inte förekomma annat än i fall då del rör sig om innehav av mängder som är närmast försumbara. Likartad bedömning bör gälla i fräga om innehav av till sina verkningar på annat säll särskilt farliga hallucinogener såsom LSD och därmed jämföriiga ämnen. Riksåklagaren framhåller härtill att vid överiålelse eller innehav i överiåtdsesyfte av nu berörda ämnen ålalsunderlålelse över huvud laget inle bör komma i fråga.

Riksåklagaren anför vidare i cirkuläret all det vid tillämpningen av det sagda bör beaklas att del från rehabiliteringssynpunkl är önskvärt all undvika att de personer som har beträtts med innehav av mindre mängd narkotika för egel bruk onödigtvis blir stämplade som tillhörande kategorin narkotikabrotlslingar. En möjlighel härtill är enligl riksåklagaren att använda strafföreläggande för narkolikaförsedse.

5 Tidigare överväganden angående straffskalan för narkotikabrott m. m.

Genom införande av narkotikastrafflagen år 1968 höjdes maximistraffet för brott mol narkolikabestämmdserna från fängelse i dl år lill fängelse i fyra år. Minimistraffet för grovt narkotikabrott blev fängelse sex månader.

I propositionen (prop. 1968:7) berörde departementschefen frågan om

Prop. 1980/81:76 231

vård eller slraff för narkotikamissbrukare och anslöt sig därvid lill eu uttalande av den år 1966 tillsalla narkomanvårdskommittén (SOU 1967:41) alt konlrollorganisationens verksamhet måsle ulformas så all den ej motverkar ulan understöder samhällets ansträngningar alt erbjuda vård ät vårdbehövande missbrukare. Departementschefen anförde vidare:

Såvitt ankommer på domstolarna och andra rättsvärdande myndigheter torde det efter brottsbalkens införande erbjudas stora möjligheter att i det enskilda fallet anpassa påföljden efter del föreliggande vårdbehovet. Domstolarna har ju genom brottsbalken fått ökande möjligheter alt i stället för all döma lill straff överlämna den dömde lill olika former av värd. Jag vill här erinra om att till ledning för domstolarnas val mellan olika påföljder vissa allmänna riktlinjer lämnas i 1 kap. 7 8 BrB. Liksom när del gäller varje annan brottslighet får domstolarna därför även vid beslämmande av påföljd för narkotikabrottsligheten beakta hela del komplex av fakta som föreligger lill bedömande. Hit hör brottets samhällsfarlighd, omständigheterna vid och kring brollel, gärningsmannens avsikl med brottet, gärningsmannens personliga förhållanden m.m. I vissa fall kan dessulom lämplig vård anordnas även ulan lagföring inför domstol. Så kan ske med tillämpning av reglerna om åklagares rält all besluta all icke tala å brott. Sådana regler finns bl. a. i 20 kap. 78 RB och beträffande unga lagöverträdare i 1 § lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Som framgär av kommitténs redovisning tillämpas f. n. möjligheten all besluta all inte åtala för brott i slor utsträckning på dem som gjort sig skyldiga lill olaga innehav av narkotika. Del är inte min avsikt att de straffskärpningar jag kommer att föreslå skall föranleda någon ändring i denna praxis. Belräffande narkotikamissbrukare lorde i betydligt slörre utsträckning än vad som generellt sell gäller vid andra former av brotlslighel vara befogal all utnyttja de särskilda hjälp- och vårdåtgärder som slår lill buds. Syflel med samhällels åtgärder skall i första hand vara alt hjälpa och bota, inle all straffa. Särskilt viktigt är della med avseende på dd unga klientelet.

Del är alltså inle avsett att straffskärpningar skall få minska möjlighelerna för den illegala hanteringens offer all erhålla erforderlig vård.

När del gäller valet av påföljd bör hänsyn las till den omständigheten alt en person innehaft medlen för egel bruk. Frågan kompliceras av del icke ovanliga förhållandet att samma person kan inneha narkofika såväl för egel bruk som för all överlåta den till andra, främsi för att därigenom bli i stånd att själv fortsätta sitl missbruk. 1 sådana fall får det ankomma på de rättsvärdande myndigheterna att med beaktande av samtliga omständigheter bestämma den i varje särskill fall lämpligaste påföljden.

Innehav av narkotika bör även tas med bland de broll som kan bedömas som grova. Ansvar för grovt brott bör anses föreligga huvudsakligen i sådana fall då innehavet utgör led i en verksamhet som har lill syfle all överlåta eller smuggla narkotika.

År 1969 beslöts att straffsatserna för grovt narkotikabrott och för grov varusmuggling avseende narkotika skulle höjas till fängelse i lägsl ell och högsl sex år (prop. 1969:13, 2LU 1969:7). I propositionen (s. 9) underströk departementschefen att straffskärpningen var avsedd alt bereda domstolarna ytterligare ulrymnie för alt döma ut avsevärda slraff främsi för dem som i stor skala för egen vinning utnyttjar andras okunnighet, nyfikenhet

Prop. 1980/81:76 232

eller beroende av narkotiska medel. Samtidigt borde enligt departementschefen gälla vad som uttalats i prop. 1968:7 om att kontrollorganens verksamhet måste utformas så att den inte molverkar utan understöder samhällets ansträngningar att erbjuda vård åt vårdbehövande missbmkare. Åtalspraxis beträffande personer som gjort sig skyldiga till narkolikabrolt borde också i fortsättningen följa de riktlinjer som drogs upp i prop. 1968:7. — I andra lagutskottets utlåtande underströks att strävan efter likartad lagstiftning i de nordiska länderna varit av betydelse för utskottets bedömning av lämpUgt straffmaximum.

Ulvecklingen av straffsatserna i Norden och i Västeuropa i övrigt utgjorde enligt uttalanden i prop. 1972:67 mofiv även för den höjning av straffmaximum för grovt narkotikabrott och vamsmuggling avseende narkotika till tio år som beslöts år 1972.

1 propositionen (s. 28) uttalade föredragande statsrådet vidare alt han inte såg något behov av en allmän höjning av straffsatserna för narkotikabrott av olika grader och inle heller fann det önskvärt med en generell skärpning av domstolarnas praxis. Den aktuella lagändringen var avsedd att få effekt endast belräffande den farligaste brottsligheten inom den kategori av förbrytelser som lagtekniskt hörde hemma under mbriken grovt narkotikabrott.

Liknande synpunkter anfördes i lagstiftningsärendet av justilieutskotlel (JuU 1972: 14) som bl.a. med anledning av en motion med yrkande om avslag på propositionen uttalade:

Argumenteringen-- i motionen---- ger utskottet anledning all

---- understryka att den föreslagna straffskärpningen endast är avsedd

att träffa den speciella grova brottslighet, präglad av förslagenhet och hänsynslöshet, som förövas av personer vilka i slor skala för egen vinnings skull utnyttjar andras okunnighet, nyfikenhet eller beroende av narkotiska medel. Smålangarna som mer tillfälligtvis, ofta för att finansiera ett egel missbmk, tar befattning med narkotika berörs över huvud lagd inle av propositionens förslag, även om deras brottslighet skulle rubriceras som grov. Den nya strafflatituden får i själva verket betydelse i ett mycket begränsai antal fall. Till belysning härav vill utskottet nämna att antalet personer som under tiden den I april 1969-den 30 juni 1971 dömdes till fängelse i minst två år för grovt narkotikabrott eller grov narkotikasmuggling - enbart eller i förening med andra brott - uppgick till 153.

Med anledning av en motion med yrkande om högre minimistraff för grovl narkotikabrott uttalade utskottet att det för att undvika all lagstiftningen fick effekl för annan än den avsedda kategorin förbrytelser var angeläget att nedre gränsen i straffskalan förblev oförändrad.

Utskottet framhöll vidare att straffhöjningen självfallet inte fick uppfattas som att de kriminalpolitiska åtgärderna borde prioriteras i kampen mot narkotikan. Enligt utskottels mening var verksamma insatser på vårdsidan oundgängligen nödvändiga om narkotikaproblemet skulle kunna lösas; kriminalpolitiska åtgärder kunde endast i begränsad utsträckning bidra härtill.

Prop. 1980/81:76 233

1 en motion till 1976/77 års riksmöte begärdes en utredning angående narkotikastrafflagens tillämpning. Enligt motionärerna var domstolarnas bedömning av narkotikabrottsligheten onyanserad och hård, och de ansåg att tillämpningen inte hade kommit alt präglas av de principer som lagstiftarna hade ställt upp. Motionärerna påpekade bl. a. att det före år I969i då straffminimum höjdes till fängelse ett år, i betydande utsträckning hade förekommit att de som dömdes för grovt narkotikabrott fick skyddslillsyn men att höjningen hade inneburit att domstolarnas möjlighet att döma till denna påföljd hade begränsats till fall då synnerliga skäl föreligger (jfr avsnitt 4.3).

JuU avstyrkte i sitt av riksdagen antagna belänkande (JuU 1977/78:4) bifall till motionen. Det genom en omfattande remissbehandling förebragta materialet gav enligt utskottels mening inle belägg för att rättstillämpningen utvecklats i strid mol lagstiftningens syfte. Ulskoltel fann inle heller anledning att överväga en ändring av straffminimum för grovl narkotikabrott.

Under innevarande riksmöte har i flera motioner påyrkats skärpta straffrättsliga åtgärder mot narkolikabrolt (mol. 1978/79: 1169, 1181, 2106 saml 1979/80:118, 1860 och 1861). Justilieulskottel har i siU betänkande med anledning av motionerna (JuU 1979/80:25) uttalat tveksamhet inför tan-

kärna på att genomföra en generell slraffskärpning för alla kategorier narkotikabrott och på att hell ta bort böter ur straffskalan för normalbrolt. Enligt utskottet saknas också från kriminalpolitisk synpunkl skäl till en höjning av maximistraffet för grovt brott. Vad gäller minimistraffet för grovl brott har majoriteten inom utskottet avstått från att göra nägot uttalande i avvaktan pä de överväganden som f. n. pågår inom regeringskansliet. En minoritet inom utskottet har förklarat sig utgå från att också straffsatserna för övriga här akluella brott måste övervägas. Enligl minoriteten bör även bötesstraffets effekt och lämplighet för den kategori lagöverträdare som det här är fråga om prövas vid de överväganden om en höjning av straffminimum för grovt narkolikabrolt och grov varusmuggling som pågår i regeringskansliet. Riksdagen har godtagit belänkandel i enlighet med majoritetens ståndpunkt (prot. 1979/80:110).

6 Praxis i fråga om påföljdsval och slraffmätning

Praxis i fråga om påföljdsval vid narkotikabrottslighet under åren 1976-1978 belyses av tabellerna 2a, 2b och 2c som grundas på rättssta- ti-stisk årsbok utgiven av statistiska centralbyrån (SCB).

Uppgifterna avser samtliga fällande domar (inkl. strafförelägganden) under åren 1976-1978, innefattande olaga befattning med narkotika, alltså såväl domar avseende enbarl narkotikabrott som domar avseende narkotikabrott jämte annan brottslighet.

Prop. 1980/81:76 234

Tabell 2 a. Påföljder för brott mot narkotikastrafflagen

Brottspåföljd	1976	1977	1978
Fängelse	413	524	467
Ungdomsfängelse	5	-	-
Internering	3	2	-
Sluten psykiatrisk vård	18	lI	4
Skyddstillsyn	219	208	229
Villkorlig dom	62	74	89
Värd enligl barnavårdslagen	6	9	16
Vård enligl nykterhelsvårdslagen	-	-	1
Böter	241	261	372
Summa domar	967	1089	1 178
Tabell 2 b. Påföljder för narkotikabroU (1 §)
Brottspåföljd	1976	1977	1978
Fängelse	169	203	200
Ungdomsfängelse	-	-	-
Internering	1	-	-
Sluten psykiatrisk värd	3	1	1
Skyddstillsyn	192	190	214
Villkorlig dom	61	70	87
Vård enligt barnavårdslagen	5	7	II
Värd enligt nykterhelsvårdslagen	-	-	1
Böter	139	146	189
Summa domar	570	617	703
Tabell 2 c. Påföljder för grovt narkotikabroU (3§)
Brottspåföljd	1976	1977	1978
Fängelse	243	321	267
Ungdomsfängelse	S	-	-
Internering	2	-)	-
Sluten psykiatnsk vård	15	10	3
Skyddstillsyn	27	18	15
Villkorlig dom	1	4	2
Värd enligt bamavårdslagen	1	'>	5
Värd enligl nykterhelsvårdslagen	-	-	-
Böter	1	2	-
Summa domar	295	359	292

Även uppgifterna i tabell 3 är hämtade från rätlsslalistisk årsbok för åren 1976-1979. Tabellen upptar nyintagna i anstalt för avtjänande av fängelsestraff för grovt narkotikabrott.

Tabell 3. Nyintagna i kriminalvårdsanstalt för avtjänande av fängelsestraff för grovt narkotikabrott

1976 1977 1978

Nyintagna 203 280 217

Tabell 4 innehåller antalet dömda till fängelse där huvudbrotld är narkotikabrott under åren 1976-1978 ställt i relation lill strafftidens längd. Siffrorna är tagna från SCB:s officiella statistik.

Prop. 1980/81:76 235

Tabell 4. Antalet dömda till fängelse där huvudbrottet är narkotikabrott

Fängelse-	År	1 § (narkotika-	3 § (grovt dito)	Totalt
tidens		brott)
längd
	1976	18	0	18
högst	1977	18	0	18
1 män	1978	26	0	26
mer än	1976	14	1	15
1 mån	1977	41	0	41
högst 2	1978	38	0	38
mer än 2	1976	25	0	25
högst 3	1977	26	0	26
	1978	18	0	18
mer än 3	1976	22	0	22
högst 4	1977	26	0	26
	1978	31	1	32
mer än 4	1976	48	5	53
högst 6	1977	51	3	54
	1978	40	3	43
mer än 6	1976	40	52	92
högst 12	1977	41	68	109
	1978	47	59	106
mer än 12	1976	3	102	105
högst 24	1977	1	155'	156
	1978	2	115	117
mer än 24	1976	0	54	54
högst 48	1977	0	59	59
	1978	0	67	67
mer än 48	1976	0	30	30
	1977	0	36	36
	1978	0	22	22
Summa	1976	170	244	414
	1977	204	321	525
	1978	202	267	469

' 1977 års siffror har studerats i detalj. Det framkom därvid att av de 155 personer som dömts till fängelse i mer än 12 månader men högst 24 månader för grovt narkotikabrott hade ca 25 % fått två års fängelse och övriga kortare tid.

Av intresse i sammanhanget är att få en uppfallning om hur gränsen mellan narkotikabrott och grovl narkotikabrott dras i praxis. I en vid årsskiftet 1977/78 inom åklagarmyndigheten i Slockholm upprättad promemoria har i detla hänseende konstaterats bl.a. all innehav av ca ett kg cannabisharts eller inemot två hg centralstimulantia i allmänhet bedöms som grovl brott. Belräffande heroin fanns enligl promemorian vid den aktuella tiden ingen säker praxis. I en analys av SCB:s statistik över 1975 och 1976 års narkotikadomar som brottsförebyggande rådet (BRÅ) redovisade i remissyttrande lill riksdagens juslilieutskotl (JuU 1977/78:4 s. 11) konstaterades likaledes alt del för att innehav av cannabis skall bedömas som grovt brott krävs ca ett kg. Såvitt gäller centralstimulantia krävs enligt denna analys ca 100-500 gram och belräffande opiater ca 10-50 gram.

Här kan också hänvisas lill den av domslolsverkel år 1979 uigivna

Prop. 1980/81:76 236

publikationen "Redovisning av påföljdsseminarium för domare november 1978", där ett föredrag i ämnet av chefsrådmannen vid Stockholms tingsrätt Harald Nordin refereras. Nordin uppger (s. 70) alt befattning med ca ett kg cannabisharts, 1,5-2 hg cenlralslimulantia och ca 20 gram heroin bmkar medföra alt brottet bedöms som grovl och att straffet bestäms till fängelse ell år.

Numera har SCB bearbetat även statistiken över 1977 och 1978 års domar. När det gäller frågan vid vilka mängder narkotika ett broll bedöms som grovt framgår av redovisningen all praxis är i slort sett oförändrad i förhållande till de två åren närmast dessförinnan. Särskilt påtaglig är fortfarande gränsen vid ett kg när fråga är om brott som avser cannabisharts. Endast i några enstaka fall har sålunda befallning med cannabisharts i en kvantitet över ett kg bedömts som normalbrolt, medan antalet normalbrolt där innehavet utgjort 500 gram-ett kg är förhållandevis slorl. Även de övriga gränser som BRÅ pekade på i sitt ovannämnda remissyttrande är i huvudsak desamma.

7 Bestämmelser om straff för narkotikabrott i andra nordiska länder

7.1 Danmark

Den som i strid mot bestämmelserna om "euforiserande medel" överlåter sådant medel lill ett större antal personer eller mot betydande vederlag eller under andra försvårande omständigheter kan straffas med fängelse i upp till sex år (191 8 första stycket borgerlig slraffdov). Är del fråga om en betydande mängd särskill farligt eller skadligt medel, eller har överlåtelsen av sådant medel i övrigt haft en särskill farlig karaktär kan påföljden stiga till fängelse i tio år. På samma sätt straffas enligt andra stycket i 191 § den som i strid mol lagstiftningen om euforiserande medel inför, utför, köper, levererar, mottar, framställer, tillverkar eller innehar sådana medel med uppsåt att överföra dem på sätt som sägs i första stycket.

Införsel, utförsel, överlåtelse, tillverkning, innehav m.m. av narkotika är också straffbelagt i lagen nr 391 den 21 juli 1969 om euforiserande medel. Påföljden är böter, haefle eller fängelse i högsl två år.

7.2 Finland

Enligt 2§ narkotikalagen den 21 januari 1972 döms den för narkotikabrott till fängelse i högst två år eller böter som olovligen tillverkar eller låter tillverka, transporterar, utbjuder lill salu, köper, säljer, förmedlar eller på annat säll distribuerar narkofika eller gör försök därtill eller också innehar narkotika eller använder sådant eller överlåter läkarrecept eller annan handling som berättigar till erhållande av narkotika.

Prop. 1980/81:76 237

Är det vid gärning som avses i 2§ fråga om i större omfattning eller yrkesmässigt bedriven verksamhei eller om särskill farlig eller skadlig narkotika eller om en ansenlig mängd narkotika, och bör handlingen i ovan nämnda eller andra fall, med beaktande av alla de omständigheter såsom en helhet, vilka lett till och framgår av brottet, anses såsom grov, kan gärningsmannen enligt 3 8 samma lag dömas för grovl narkotikabrott till fängelse i minst ell och högst tio år.

Den som för förövande av i 3 8 avsett brott anskaffar därför erforderiiga hjälpmedel eller i sagda syfte överlåter, förmedlar eller mottar pengar eller varor kan dömas för förberedelse till grovl narkotikabrott lill fängelse i högst två år eller böter (4 §).

För narkoiikasmuggUng kan den dömas som olovligen till landet inför eller därifrån utför narkotika eller gör försök därtill. Påföljden är fängelse i högst två år eller böter (5 8 första styckei).

Är det vid gärning som avses i 5 8 första stycket fråga om i slörre omfattning eller yrkesmässigt bedriven verksamhei eller om särskill fariig eller skadlig narkotika eller om en ansenlig mängd narkotika, och bör handlingen i ovan nämnda eller andra fall, med beaktande av alla de omständigheter såsom en helhet, vilka lett lill och framgår av brottet, anses såsom grov, kan gärningsmannen dömas för grov narkotikasmuggling till fängelse minst dt och högst lio år (5 § andra slyckel).

Den som på annat än i 2—5 88 åsyftat sätt bryter mol narkolikalagen eller med stöd av den utfärdade stadganden får, såvida för gärningen inle annorstädes strängare straffar föreskrivet, dömas för narkotikaförseelse till böter.

7.3 Norge

Enligt § 162 första styckei i den norska strafflagen straffas den som lill ett större anlal personer eller mot betydande vederlag eller under andra särskilt försvårande omständigheier olovligen överlåter eller medverkar lill alt överiåta medel som enligt lag eller författning är all anse som narkotika med fängelse upp lill lio år. Böter kan användas tillsammans med fängelsestraffet.

På samma sätt straffas olovlig tillverkning, införsel, utförsel, transitering, förvärv, utlämning, leverans eller förvaring av sådana medel i avsikt att företa sådan överiålelse som sägs i 8 162 första stycket, eller medverkan därtill (§ 162 andra stycket).

Vissa straffsanktionerade förbud mol att tillverka, inneha eller bruka narkotika finns i lagen den 20 juni 1964 nr 5 om läkemedel m. m. Påföljden är böter eller fängelse i högst två år eller båda delar om inle gärningen faller under § 162 i den norska strafflagen.

Den norske justitieministern svarade den 25 oktober 1979 på en fråga i stortinget om huruvida regeringen överväger att lägga fram förslag om höjda straffskalor för försäljning av narkotika. Justitieministern svarade:

Prop. 1980/81:76 238

"Fra 1968 av ble strafferammen for de alvorligste narkotikaforbrytelser salt till fengsel inntil 6 år, eventuell med tillegg av b0ter. I 1972 ble strafferammen utvidet til 10 års fengsel. I praksis vil del kunne bli tale om fengsel i 15 år fordi man ofte står överfor personer som har begått flere förbrytelser. Bakgrunnen for lovendringen i 1972 var bl.a. al man ville sette seg i stånd til å m0te den mer profesjonelle omsdning av narkotika som man måtte vaere forberedt på ville komme også til Norge.

Etter den tid er del med visse meUomrom kommet 0nsker om ylterligere heving av maksimumsstraffen. 1 Stortinget skjedde delte senest i juni i år ved behandlingen at stortingsproposisjonen om plan for 0kt innsats mot narkotikaproblemer. Den davaerende justisminister opplyste al sp0rsmålet om heving av strafferammene ble holdt under observasjon i departementet, og at man ville vurdere om sp0rsmålel burde utredes naermere.

På bakgrunn av de ultaldser som i den senere lid er kommet fra personer som slår sentraU i strafferdtspleien og som er bakgrunnen for representantens sp0rsmål, finner jeg det naturlig at sp0rsmålet nå blir tall opp til vurdering. Justisdepartementet vil ta kontakt med ber0rte insianser — blanl dem riksadvokaten og Sentralrådel for narkotikaproblemer - med sikte på å klarlegge behovet for å utvide strafferammene på delte området."

Del norska jusfitiedepartementet har i skrivelse den 14 november 1979 till olika myndigheter och organisationer m. m. begärt synpunkter på frågan om man bör lägga fram förslag om all höja straffskalan i § 162 slraffelo-ven. Sedan remissvaren numera inkommit, övervägs frågan i det norska justis- og politidepartementd.

8 Åtgärder mot narkotikamissbruket

Samhällels åigärder mot narkotikamissbruket bygger på uppfallningen alt alll bruk av narkotika som inte är medicinskt motiverat skall bekämpas. I enlighet med den inriktning för arbelel som har lagls fast av riksdagen (prop. 1977/78: 105, SoU 36, rskr 363) förs kampen mol missbruket numera inom alla samhällsområden. Vårdresurserna har byggts ul väsentligt såväl beträffande behandlingshemmen som i fråga om den öppna narkomanvärden. Stödet till ideella organisationers verksamhet mot missbruk har förstärkts. På skolans område har utvecklats olika projekt för förebyggande verksamhet och information. Intresset av att motverka missbruk i olika former beaklas numera särskilt vid planeringen av insatser mot ungdomsarbetslöshet och av åtgärder för alt underlätta övergången mellan skola och arbetsliv.

Antalet slaisbidragsberälligade platser vid behandlingshem för narkotikamissbrukare uppgick den I juni 1979 lill 248. För innevarande budgetår har beräknats medel för 60 nya platser. Ett betydande anlal personer med narkotikaproblem vårdas på ungdomsvårdsskolorna och inom sjukvården.

Inom den öppna narkomanvården har det sketl en utbyggnad bl.a. i

Prop. 1980/81:76 239

Stockholms län samt i Uppsala, Västerås, Gotlands och Göteborgs kommuner. Vård i enskilt hem är ett viktigt komplemenl lill institutionsvården för missbrukare. För budgetåret 1980/81 beräknas 2,6 milj. kr. för bidrag lill kommuner för vård i enskilt hem och i behandlingsenhder med upp till fyra platser.

Brottsförebyggande rådets narkolikagmpp har fått till uppgifi all följa de försöksverksamheter som riksdagen beslutade om i samband med propositionen om åtgärder mol narkotikamissbruk. Som ett led i della uppföljningsarbete har narkotikagruppen publicerat en lägesrapport över försöksverksamheterna. Syflel med denna rapporl är att berörda myndigheter, organisationer och personalgrupper skall få informalion om pågående aktiviteter.

Av narkotikagruppens lägesredovisning framgår all ell tiotal kommuner bedriver projekt med förebyggande försöksverksamhel inom skolan. Projekten syftar till all förbättra skolans meioder att hjälpa ungdomar i riskzonen.

Vid regionala konferenser som genomförls i samtliga län har ca 500 studiecirkelledare utbildats. Dessa skall leda lokala studiecirklar för olika berörda personalkategorier om vården av missbrukare. En speciell handbok för skolpersonal i narkotikafrågor har utarbetats och kommer all ges ut under vären 1980.

Den utredning (S 1979; 02) som tillsalts för alt utveckla familjevården för missbrukare driver tillsammans med regionala myndigheter och organisationer försöksverksamhet i fyra län.

En särskild arbetsgrupp inom arbetsmarknadsstyrelsen arbetar med projekl som syftar lill att förbällra missbrukarnas arbetsmarknadssituation. I första hand inriktas insatserna på alt utveckla samarbetet mellan behandlingshem-arbetsförmedling och fackliga organisationer.

Socialdepartementets delegation för social forskning har inrättat en speciell initiativgrupp för narkomanvårdsforskning, där förutsättningarna för och inriktningen av forsknings- och utvärderingsprojekt inom narkomanvården förbereds.

Ett 60-tal personer har hittills genomgått utbildningen för hela personallag vid nyinrättade behandlingshem och vårdcentraler. Under våren 1980 kommer yllerligare ett 50-lal personer all genomgå denna utbildning. Utbildningen kommer därefter att ske inom dd reguljära utbildningssystemet.

Även inom rättsväsendet har myckel stora insatser gjorts på området. Polisens personella resurser för spaning mol och utredning av narkotikabrott har kraftigt förstärkts.

Fr.o.m. den 1 juli 1978 har permanenta narkotikarotlar inrättats i alla län ulom Göteborgs och Bohus, Jämtlands och Gollands län. Vid årsskiftet 1978/79 uppgick den för narkolikabekämpning särskilt avdelade personalen till 323 befattningshavare. Molsvarande siffra vid årsskiftet 1977/78 var

Prop. 1980/81:76 240

304 och vid årsskiftet 1976/77 240. Riksdagen har beslulal att polisväsendet skall tillföras ytterligare 16 tjänster för kriminalpolismän som kan utreda narkofikabroftslighei (prop. 1979/80: 100 bil. 5, JuU 24, rskr 182). Även åklagarväsendets resurser på narkotikaområdet har ökats. Inom ramen för den översyn av lagstiftningen mol den organiserade och den ekonomiska brottsligheten som brottsförebyggande rådet bedriver på regeringens uppdrag övervägs f. n. frågan om del är möjligl att genom lagändring effektivisera tillämpningen av narkotikastrafflagen i vissa hänseenden.

På tullväsendets område har kampen mot olovlig införsel av narkotika getts hög prioritet. En fortlöpande ökning av personalinsatserna för detla ändamål har åstadkommils dds genom omprioriteringen och dels genom förstärkning av bl.a. resurserna för distriktsbevakningen.

Inom kriminalvården har belydande ansträngningar lagts ned på att söka komma till rätta med narkotikaproblemen. Sålunda anvisade regeringen den 21 juli 1977 medel till en frivillig och drogfri behandlingskedja vid tre kriminalvårdsenheter, det s. k. Österåkersprojekld. Verksamheien leds av kriminalvårdens narkomanvårdsleam vid allmänna häktet i Slockholm. Teamet skall etablera kontakt på häktet med de missbrukare som på eget initiativ försöker komma till rätta med sina problem. Möjlighel skall finnas för intagna även på andra häkten och anstalter att delta i verksamheien. Efler kontraklsöverenskommdse vid vilken den intagne själv väljer om han vill delta i behandlingen saml lämna urinprov för konlrollanalys av narkotika, överförs han till kriminalvårdsanstalten Österåker. Ett rikt utbud av aktiviteter och terapeutiska åtgärder erbjuds honom där. Anstalten har 48 platser disponibla för projektet. Som en komplettering lill behandlingen i den slutna miljön på Österåker kan intagna numera tillfälligt föras över till avdelningen Mon som är knuten till anstalten och som har 15 platser. De intagna kan där tillsammans med personal och anhöriga ägna sig åt olika aktiviteter av terapeutisk natur. Som ell sisla led i behandlingskedjan och som ett led i utslussningen till frihet ingår placering på avdelningen vid anstalten Bogesund med 15 platser.

Försök med narkolikafria avdelningar pågår också vid kriminalvårdsanstalterna Hinseberg, Hall och Malmö, sammanlagl 45 platser. Verksamheten vid den år 1979 beslutade narkolikafria avdelningen vid kriminalvårdsanstalten Härianda har ännu inte påbörjats.

F.n. finns inom kriminalvården sammanlagt sju visitafionspatmller. Vaije visitationspatmll består av tre vårdare. Patrullerna är i första hand avsedda för de anstalter där de är stationerade, men kan användas på andra anstalter. Patmllema utgör en viktig resurs i ansträngningarna att förhindra insmuggling och förekomst av narkotika på anstalterna.

Under de senaste åren har i genomsnitl 40-50 intagna med narkotika och/eller alkoholproblem under verkställigheten varil placerade på behandlingshem eller för familjevård enligl 34 8 lagen om kriminalvård i anstalt.

Prop. 1980/81:76 241

Den 1 september år 1979 har en försöksverksamhet med kontraklsvård för narkotikamissbrukare som har begått brott inletts vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala. Avsikten är att vård skall kunna beredas en del av de narkotikamissbrukare i Uppsala- och Stockholmsområdet som har övertygats om brott och som själva föredrar vård framför den frihetsberövande' påföljd som annars skulle ha ådömts. I lagtekniskt hänseende har den lösningen valts att domstol har givits möjlighel alt förklara brottmålet vilande tUl dess resultatet av vården kan bedömas. En förutsättning för sådant beslut är att vården kan antas få betydelse för valet av brottspåföljd. Behandlingen inleds med en vistelse pä narkomanvårdskliniken vid Ulleråkers sjukhus under sex-åtta veckor. Efler sjukhusvistelsen förs patienten över till öppen vård. Han får då arbeta och bo i sill hem men är skyldig att två gånger varje vecka infinna sig vid sjukhus inom Uppsala eller Stockholms län för rådgivning och kontroll av all han är drogfri. Kontrollen av drogfrihelen sker genom kemiska test av urinprov. Om patienten missköter sig eller återfaller i brottslighet skall brottmålet genast tas upp på nytt av domstolen. När ett år har gått skall målel alllid avgöras slutligt. Det har fömtsätts att om patienten då klarat av sina narkotikaproblem frihetsberövande påföljd skall kunna undvikas.

Vård av barn och ungdom utan samtycke regleras i dag i banavårdsla-gen (1960:97). Lever barn eller ungdomar under missförhållanden kan barnavårdsnämnd enligt lagen vidla hjälpåtgärder eller beslula om övervakning eller omhändertagande för samhällsvård. Ingripande kan ske mol den som är under 20 år och som t. ex. på grund av missbruk av narkotiska medel behöver särskilda tillrätlaförande åtgärder från samhällels sida. Vård av en vuxen narkotikamissbrukare utan hans eget samtycke kan f. n. ske bara under de begränsade förulsätlningar som anges i lagstiftningen om sluten psykiatrisk värd.

F. n. förestår en genomgripande reform av socialvårdslagstiflningen. Enligl socialutskottets betänkande (SOU 1979/80:44) med anledning av prop. 1979/80: 1 om socialtjänsten skall den 1 januari 1982 nuvarande lagstiftning på områdel ersättas av en ny, enhetlig socialtjänstlag. Denna lag kommer att bygga på fri villighet och medbestämmanderätt.

En lag med särskilda beslämmelser om vård av unga skall emellertid garantera att bl.a. unga narkotikamissbrukare som behöver vård kan ges sådan även när den unge eller föräldrarna inle samtycker till del.

Den omstridda frägan om vård utan samtycke av vuxna missbrukare har i enlighet med riksdagens begäran hänskjutits lill fortsatt utredning i en särskild parlamentarisk beredning. Avsikten är alt utredningsarbetet skall bedrivas i sådan takt alt en ny lagstiftning kan träda i krafl samtidigt med socialtjänsfiagen.

En annan form av behandling som aktualiserats i detla sammanhang är s. k. kontraktsvård, dvs. missbrukaren förbinder sig skriftligen att stanna på en behandlingsinslitulion under viss tid. Förutsättningarna och for-16 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 76

Prop. 1980/81:76 242

merna för kontraklsvård har utretts av en särskild utredning, kontraktsvårdsulredningen (S 1979:02). Utredningens förslag har nyligen redovisats i belänkandel (Ds S 1980:3) Kontraklsvård inom socialljänsten. Betänkandet remissbehandlas f. n.

9 Överväganden och förslag

9.1 Inledning

Samhällets åigärder mol narkotikamissbruket bygger på uppfallningen att allt bruk av narkotika som inte är medicinskt motiverat skall bekämpas. 1 enlighet med den inriktning för arbelel som har lagls fasl av riksdagen (prop. 1977/78: 105, SoU 36, rskr 363) förs kampen mot missbruket numera inom alla samhällsområden. Vårdresurserna har byggts ul väsenlligl såväl belräffande behandlingshemmen som i fråga om den öppna narkomanvården. Slödet till ideella organisationers verksamhet mot missbruk har förstärkts. På skolans område har utvecklats olika projekl för förebyggande verksamhei och informalion. Intresset av all molverka missbruk i olika former beaklas numera särskill vid planeringen av insatser mol ungdomsarbetslöshet och av åigärder för alt underiätta övergången mellan skola och arbetsliv.

Även inom rällsväsendet har myckel stora insalser gjorts på områdel. Polisens personella resurser för spaning mol och utredning av narkotikabrott har kraftigt förstärkts. En ny organisation beslående av särskilda narkotikarotlar med regional behörighet har byggts upp över hela landel. Antalet sådana rotlar är nu 24. Även åklagarväsendets resurser på narkolikaområdet har ökats. Inom kriminalvården har betydande ansträngningar lagts ned på att söka komma lill rätta med narkotikaproblemen. Sju visitalionspalmller har inrättats. Permissionsbestämmelsen har skärpts och skall enligl beslul av regeringen den 20 mars 1980 ses över ytterligare. Regeringen kommer inom kort alt lägga fram ell förslag om vidgade möjligheter att förelägga intagna att lämna urinprov för alt eventuell narkotikapåverkan skall kunna konstateras. Det s.k. Österåkersprojekld, som innefattar en frivillig drogfri behandlingskedja vid tre anstalter, har pågått i två är och gett goda resultat. Försök med s. k. narkolikafria avdelningar pågår vid andra anstalter. Antalet placeringar pä behandlingshem av intagna med narkotikaproblem har ökat. Här bör också nämnas den försöksverksamhet med s. k. kontraklsvård av narkotikamissbrukare som har begåll brott som sedan den I september 1979 pågår vid Ulleråkers sjukhus i Uppsala och tvä sjukhus i Stockholmsområdet.

På tullväsendets område har kampen mol olovlig införsel av narkotika gells hög prioritet. En fortlöpande ökning av personalinsatserna för delta ändamål har åstadkommils dels genom omprioriteringar och dels genom förstärkning av bl. a. resurserna för dislriktsbevakningen.

Prop. 1980/81:76 243

1 de internationella ansträngningar på omrädel som bedrivs bl.a. inom FN och Europarådet har Sverige tagit en aktiv del. I fråga om brottsbekämpningen förekommer dl omfallande samarbete med andra länder främst inom ramen för polis- och tullväsendets internationella organisationer.

Även om sålunda belydande insatser har gjorts på skilda områden, måste det konstateras all narkotikamissbruket alltjämt är dl av våra slora sociala problem. Missbrukels utbredning leder lill många mänskliga tragedier och ligger till grund för en vitt förgrenad brotlslighel. Skadeverkningarna för missbmkarna själva, deras anhöriga och samhällel är utomordentligt omfattande.

Dd finns skäl som talar för alt läget har förvärrats under senare tid. Utredningen om narkotikamissbrukels omfallning (UNO) har sålunda gjort beräkningar som visar att det med slor sannolikhet har skell en omfattande ökning av det lunga narkotikamissbruket utanför Slorslock-holmsomrädet sedan slutet av 1960-lalel. Beräkningarna visar samtidigt all de tre storstadsområdena svarar för ca 60%' av del uppskattade totala tunga narkotikamissbruket i landel. Ulredningen noterar särskill de höga värdena för Malmö-Lundområdet. Vidare bör anmärkas att heroinmiss-bmket har utvecklats lill att bli del allvarligaste narkotikaproblemet och all riskerna för att det skall förvärras ytterligare är slora. Tillgången på cannabis är stor inom hela landet. Missbruket bland skolungdom har ökal under senare tid. Även om missbruk av kokain i dag har endasl mycket begränsad omfattning, torde man inte kunna bortse från all också denna typ av narkotika i framtiden kan vinna insteg på marknaden.

Handeln med narkotika är en del av den organiserade internationella brottsligheten. Nästan all narkotika som omsätts på den illegala marknaden i Sverige har smugglats in lill landet. Kontrollen över såväl källorna som trafiken utövas i stor utsträckning av syndikat som dirigeras från utlandet. Vad som har sagts nu gäller dock givelvis inte all brotlslighel på området. Med hänsyn lill att del i åtskilliga utländska storstäder går att utan särskilda svårigheter inhandla belydande mängder narkotika är del förhållandevis lätt för vem som helst som förfogar över visst kapilal att i Sverige etablera sig som narkotikahandlare (jfr Enrolh och Lenke, Narkotika och ekonomisk kriminalitet, stencil, Slockholm 1980).

Med hänsyn till att samhällets strävanden på området som nämnts syfiar till att bekämpa narkotikamissbruket med alla medel har pä senare tid frågan väckts om inte också ändringar i det straffrättsliga regelsystemet borde företas med syfte att på en gång markera samhällels avståndstagande till missbruk av narkotika och bidra lill en höjd allmänprevenlion. I förgrunden har därvid stått intresset att åstadkomma skärpta åtgärder dels mot de lindrigaste formerna av narkolikabrolt, som lidigare - främsi i Stockholmsregionen - inte har ansetts bli uppmärksammade i erforderlig ulslräckning, dels mot de grövsta brotten där gärningsmännen, utan att

Prop. 1980/81:76 244

själva vara hemfallna åt narkotikamissbruk, hänsynslöst har utnyttjat andras beroende eller i vinningssyfte har framkallat andras beroende av narkotika. Del torde visserligen slå klarl all kriminalpoliliska åtgärder endasl i begränsad utsträckning kan bidra lill att lösa narkotikaproblemen. Detta ulgör emellertid inte något skäl till all avstå från all även på della fäll vidta de åtgärder som framstår som ändamålsenliga och rimliga.

Ytteriigare ett skäl till all nu la upp frågan om ändringar i straffskaloma för narkotikabrottslighet är det inledningsvis omnämnda ändringsförslaget beträffande villkorlig frigivning i promemorian (Ds Ju 1979:5) om internering. Eu genomförande av detta förslag skulle nämligen, om andra åtgärder inte vidtas samtidigt, leda till lägre faktiska strafftider för grov narkotikabrottslighet än de nuvarande.

9.2 Åtgärder mot de lindrigare brotten

Narkotikastrafflagen innehåller tre brottstyper: narkolikaförsedse (2 8), narkotikabrott (1 8) och grovt narkotikabrott (3 8). I straffskalan för narkotikaförseelse ingår enbarl böter. Straffskalan för narkotikabrott omfattar böter eller fängelse i högst två år.

Enligl 20 kap. 7 8 första stycket rättegångsbalken (RB) får en åklagare beslula att inle väcka åtal för dl brott om det kan antas att annan påföljd än böter inte skulle komma att ådömas och den misstänktes lagföring inle är påkallad från allmän synpunkl. Med slöd av 12 8 polisinstmktionen kan en polisman meddela s.k. rapporteftergifl för ell brott, om det inle är föreskrivet strängare påföljd än böter för brottet och brottet med hänsyn lill omständigheterna i del särskilda fallet är att belrakta som obetydligt. Frågan om tillämpningen av bestämmelserna om åtals- och rapporteftergifl på brott mot narkotikaslrafflagsliflningen har under senare lid varil föremål för en delvis ganska livlig diskussion.

1 ett nyligen utfärdat cirkulär (RÅC: 94) har riksåklagaren rekommenderat en mera restriktiv lillämpning av beslämmelserna om åtalsunderiåldse med stöd av 20 kap. 7 8 första stycket i RB. Tidigare fillämpning av dessa beslämmelser innebar all åtal vid narkotikainnehav för egel bruk kunde underlåtas, om innehavd gällde anlingen en kvantitet centralstimulantia utom kokain svarande mot högsl 100 tabletter eller en mängd cannabis som motsvarade någon veckas förbrukning. Dessa gränser kunde undanlagsvis överskridas om så bedömdes nödvändigt med hänsyn lill intresset av att inte försvåra möjligheterna att ge en missbrukare erforderlig vård. Den praxis som utvecklade sig i enlighel härmed ledde till vissa ölägenheter. Sålunda uppstod svårigheter alt komma till rätta med detaljförsäljningen av narkotika, eftersom försäljarna ofta inte förde med sig större mängd narkotika än som kunde uppfattas som en missbrukares behov för egel bmk. Ett annat skäl till riksåklagarens rekommendationer om en mer restriktiv tillämpning av beslämmelserna om åtalsunderlåtelse är all an-

Prop. 1980/81:76 245

vändandel av cannabispreparat nu har spritt sig lill socialt etablerade grupper som kan antas vara mottagliga för bötesstraff.

I det nya cirkuläret förordas all tillämpningen av bestämmelserna om åtalsunderlåtelse begränsas lill att avse fall då fråga är om innehav av endast en rökbit cannabisharts (0,75-1 gram) eller en dos cenlralslimulantia (0,1-0,2 gram), dvs. en så liten mängd alt den normall inle delas upp och säljs vidare. Om det trots all mängden är ringa finns misstanke om all narkotikan skall säljas bör åtal ändå ske. Vidare framhålls alt åtalsunderlåtelse i huvudsak bör begränsas lill förseelser av förslagångskaraktär. Vid innehav av narkotika av annan typ än som nyss har nämnts - heroin, kokain, opium, morfinbas, morfin, LSD elc. - bör åtalsunderiåldse kunna meddelas endasl vid närmasl försumbara mängder. Om en åtalsunderlåtelse bedöms kunna bidra till all understödja ansträngningarna att ge narkotikamissbrukare erforderiig vård, kan emellertid enligt cirkuläret bedömningen bli generösare.

Riksåklagarens cirkulär kan antas få slor genomslagskraft och även återverka på tillämpningen av beslämmelserna om rapporteftergifl. Man kan ulgå från att den praktiska effekten blir alt en belydande del av de brott för vilka tidigare åtalsunderlåtelse har meddelats i fortsättningen kommer att beivras med bötesstraff.

Del kan naturligtvis diskuteras i vad mån bötesstraff över huvud tagel är en lämplig påföljd för den typ av brottslighet som det här gäller. Med den princip som ligger till grUnd för kriminaliseringen - att varje oberättigat innehav av ett narkotiskt preparat är straffbart - är del dock inle möjligt all avstå från böter i straffskalan för de allra lindrigaste fallen. Många av de dömda saknar visserligen förmåga all betala böterna. Som har påpekats i riksåklagarens cirkulär har emellertid bruket av främsi cannabis numera spritt sig även till mera socialt etablerade grupper. Även vid lillfällighelsbrott av ungdomar lorde ett bötesstraff kunna fylla en funktion som varningssignal. De nya rekommendationerna från riksåklagaren ger underlag för en praxis enligl vilken huvudprincipen blir alt en straffrätlslig sanktion följer även på de lindrigaste narkotikabrotten, någol som mol bakgrund av den allvarliga utvecklingen på narkotikaområdet framstår som väsentligt från samhällets synpunkt. Det är angeläget all tillämpningen i praktiken följs med uppmärksamhet. 1 avvaktan på all erfarenheter har vunnits av de nya riktlinjernas återverkan på praxis förordas f. n. ingen ändring i narkotikastrafflagen med syfle att begränsa tillämpningsområdet för böter.

9.3 Åtgärder mot de allvarligaste brotten: höjning av straffmaximum?

Straffet för grovt narkotikabrott är f.n. enligl 3 8 narkotikastrafflagen fängelse i lägst ett och högst lio år. När fängelse ådöms som gemensamt slraff för flera brott, kan under vissa förulsätlningar straffet besiämmas lill fängelse i tolv år (26 kap. 2 8 BrB).

Prop. 1980/81:76 246

Straffskalan för grovl narkotikabrott fick sin nuvarande utformning genom 1972 års ändringar i narkotikastrafflagen, då maximistraffet höjdes från sex till tio år. Enligl de ullalanden som gjordes i anslulning härtill var avsikten inte att åstadkomma en generell skärpning av domstolarnas praxis. Den aktuella lagändringen var avsedd alt få effekt endast beträffande den fariigasle brottsligheten inom den kategori av lagöverträdelser som lagtekniskt sett hörde hemma under rubriken grovt narkotikabrott (prop. 1972:67 s. 28).

De erfarenheter som har vunnits av tillämpningen visar också alt straffskalans övre del förhållandevis sällan utnyttjas. Trols alt maximistraffet är så högl som fängelse tio år, erhöll under åren 1976-1978 endasl 12, II resp. 8% av dem som dömdes lill fängelse för grovl narkotikabrott en påföljd på fyra års fängelse eller mer. Fängelse i två år eller på kortare tid ådömdes under de angivna åren i 65, 70 resp. 66% av de fall där fängelse valdes som påföljd för grovl narkotikabrott. Del finns alltså fortfarande dl inte oväsentligt utrymme för slraffskärpningar med sikte på samhällels reaktioner mot de allvariigaste fallen.

Om man vill åstadkomma en slraffskärpning, skulle en länkbar åtgärd kunna vara att i överensstämmelse med vad som f. n. övervägs i Norge ytterligare höja maximistraffet för grovl narkotikabrott. För svensk del motsvarar emellertid della maximistraff redan nu det högsta fängelsestraff på viss lid som enligt 26 kap. 1 § BrB över huvud tagel kan förekomma när fråga inte är om flera brott. Denna beslämmelse skulle naturligtvis i och för sig kunna ändras. Det synes emellertid knappasl tänkbart att i så fall bestämma maximistraffet för grovl narkotikabrott exempelvis lill tolv eller femlon år ulan alt samtidigt ta upp frågan om maximistraffen för de andra brott som nu har fängelse tio år i skalan, l.ex. dråp (3 kap. 2 8 BrB), våldtäkt (6 kap. 18) och grovl rån (8 kap. 68 BrB). Underlag saknas emellertid f. n. för de överväganden som därvid skulle bli aktuella och som f.ö. skulle föregripa den allmänna översyn av straffskaloma som f.n. utförs av fängdsestraffkommittén (Ju 1979:04). Härtill kommer all en höjning av maximistraffet kan beräknas få endasl mycket begränsade praktiska eftekter.

Det bör emellertid anmärkas all det i departementspromemorian (Ds Ju 1979:5) PM om internering har lagts fram ett förslag som i vissa särskilda fall ger möjlighet att överskrida den straffskala som gäller för ett brott. Enligt förslaget skall nämligen en domstol under vissa förutsättningar kunna gå över den eljest gällande fängelsestraffskalan med tvä år, om någon som har dömts till fängelse i lägst två år på nyU begår dl brott och detla är straffbelagt med fängelse i mer än sex år. Även det högsla straff' som kan ådömas med slöd av 26 kap. 2 8 får enligl förslagel överskridas på angivet sätt. Det innebär att fängelse i fjorton år skall kunna ådömas i vissa fall. Genomförs deUa förslag, tillgodoses det behov som någon gång kan

Prop. 1980/81:76 247

föreligga av en vidare straffskala än den nuvarande för återfall i synnerligen grov narkofikabrottslighet.

Med beaktande av vad som har anförts nu föreslås f. n. ingen höjning av maximistraffet för grovt narkotikabrott.

9.4 Höjning av straffminimum för grovt narkotikabrott?

När frågan om skärpning av straffet för allvarligare narkotikabrott övervägs finns det skäl att särskill uppmärksamma dd nyss redovisade förhållandet att del stora flertalet av dem som döms för grovt narkolikabrolt i praktiken erhåller strafftider som ryms inom skalan för normalbrotlel trots att straffskalan för grovt narkotikabrott är ovanligt vid. Della ger anledning att ställa frågan om den nuvarande ulformningen av lagstiftningen har letl till att brotten i större utsträckning än som kan anses rimligt rubriceras som grova. Om detta är fallet, skulle nämligen utvecklingen på sikl kunna leda till att benämningen grovt narkotikabrott mister sill värde som uttryck för brottets svårhetsgrad.

Mot denna bakgmnd Ugger det otvivelaktigt nära till hands att överväga en höjning av det minimistraff på fängelse ell år som f. n. år föreskrivet för grovt narkotikabrott och samtidigt se över de regler som nu gäller för bedömningen av i vilka fall ett narkotikabrott skall anses som grovt.

Genom en höjning av minimistraffet lill fängelse två år skulle brottets straffvärde i förhållande till annan allvarlig kriminalitet klarare markeras. Det kan exempelvis erinras om alt minimistraffet för våldtäkt är två år (6 kap. 1 § BrB), för grovt rån fyra år (8 kap. 6 8 BrB) och för grov mened två år (15 kap. 1 8 BrB). Särskilt nära till hands ligger en jämförelse med de allmänfarliga brotten i 13 kap. BrB, som genomgående har mycket höga straffminima i grova fall. T. ex. är minimistraffet för spridande av gift eller smitta, när brottet är grovt, fängelse i fyra år (13 kap. 7 8).

En höjning av minimistraffet skulle vidare sannolikt leda till en generell skärpning av påföljderna för de allvariigaste narkotikabrotten. Man bör inte underskatta den preventiva effekt som därmed skulle uppnås när det gäller den kategori av lagöverträdare som kalkylerar med dt länkbart straff närmast som en företagsmässig riskfaktor.,I blickpunkten kommer här framför alll den grupp brottslingar som, utan att själva vara beroende av narkotika, hänsynslöst utnyttjar andras okunnighet eller beroende i en hantering som är mer eller mindre yrkesmässig och dikterad av vinstintresse.

Vid övervägande av frågan om det gällande minimistraffet för grovt narkotikabrott är lämpligt avvägt måste också beaklas konsekvenserna av nuvarande praxis i fråga om villkoriig frigivning. Som förut har redovisats (avsnitt 4.4.2) innebär denna praxis att en särbehandling sker av den kategori lagöverträdare som har dömls till fängelse i två år eller mer för "grov narkotikabrottslighet eller i övrigt för grova brott som ulgör led i

Prop. 1980/81:76 248

yrkesmässigt bedriven kriminell verksamhet, ofta med internationell anknytning". De dömda som anses hänförliga till denna kategori beviljas villkorlig frigivning senare än andra med samma strafftider. Denna särbehandling sker utan något uttryckligt stöd i lag men grundar sig på uttalanden av statsmakterna.

I den fömt nämnda departementspromemorian om internering har föreslagits att denna särbehandling skaU upphöra, eftersom den gmndar sig på faktorer som har varit kända redan av domstolen och som sålunda har beaktats vid straffmälningen. Förslaget har fått ett blandat mottagande vid remissbehandlingen. Under den beredning av den aktuella frågan som har ägt mm inom justitiedepartemenlet har det också bedömts som mindre ändamålsenligt att genomföra en så långtgående ändring av praxis som den som har förordats i departementspromemorian. Däremot har frågan väckts om inte den särbehandling som nu tillämpas skulle kunna ersättas av ett i lag reglerat system där senareläggning av villkorlig frigivning efter individuell prövning sker i fall där en konkret risk föreligger för återfall i brottslighet som riktar sig mot eller medför fara för liv eller hälsa. Detta skulle i så fall inte gälla endast narkotikabrott utan också grova våldsbrott. Det har konstaterats att en sådan förskjutning av praxis skulle stå i överensstämmelse med vad som har rekommenderats av nordiska straffrälts-kommillén i dess betänkande (Nu A 1978:6) Villkorlig frigivning. Då emellertid en övergång till ett sådant system, om nuvarande straffmätningspraxis i narkotikamål behålls, skulle innebära en faktisk strafflindring för vissa kategorier narkotikabrottslingar, har systemet inle bedömts kunna förordas annat än under fömtsättning alt man samtidigt kan åstadkomma en skärpning av straffen för de grövsta narkotikabrotten. En höjning av straffminimum för grovt narkotikabrott skulle sålunda öppna vägen för en övergång till ett mera ändamålsenligt system i fråga om villkorlig frigivning.

Även med beaktande av den sålunda fömtsätta ändringen av praxis i fråga om villkorlig frigivning skulle en höjning av minimistraffet för grovt narkotikabrott från ett till två år leda till en ökning av de faktiska strafftiderna, om den genomförs med bibehåUande av nuvarande praxis i fråga om brottsmbriceringen. Denna konsekvens är som förut har konstaterats helt befogad när del gäller den gmpp lagöverträdare som hänsynslöst utnyttjar andras nyfikenhet, okunnighet eller beroende. En stor del av dem som nu döms för grova narkotikabrott utgörs emellertid av narkotikaberoende missbmkare - ofta ungdomar - som överlåter eller medverkar tiU överlåtelse av narkotika med det huvudsakliga syftet att finansiera sitt eget missbmk och sitl uppehälle i övrigt.' En höjning av straffsatserna bör inte

' Det kan här erinras om att enligt den senaste av de uppskattningar som årligen görs av antalet missbrukare inom kriminalvården andelen missbrukare utgör 41 % på riksanstalterna och 27% på lokalanstaltema.

Prop. 1980/81:76 249

genomföras på ett sådant sätt att detta klientel får genomsnittligt sett längre strafftider än f. n. En sådan utveckling skulle kunna få direki negativa sociala konsekvenser. I fråga om den grupp som det här gäller finns det tvärtom anledning alt överväga om man inte borde öppna slörre möjlighet än f. n. att hänföra brotten under straffskalan för normalbrott för att på så sätt ge underlag för en ytterligare nyansering av påföljderna.

Enligt 3§ narkotikastrafflagen gäller f.n. att domstolen, när den skall bedöma om ett narkotikabrott är att anse som grovt, särskilt skall beakta om det har utgjort ett led i en verksamhet som har bedrivits i en större omfattning eller yrkesmässigt, avsett en särskilt stor mängd narkotika eller annars har varit av särskilt farlig art. I praktiken är det otvivelaktigt så att den mängd narkotika som brottet har avsett - självfallet ställd i relation till det aktueUa medlet — ofta blir det avgörande vid bedömningen. Man bmkar i praxis räkna med att gränsen mellan normalbrolt och grovt brott går vid fall då befattningen har avsett ett kg cannabis, 100-500 gram centralstimulantia eller ca 10-50 gram heroin. Självfallet varierar praxis, och domstolama fäster avseende också vid en rad andra omständigheter såsom exempelvis den tilltalades eget narkotikaberoende, antalel överlåtelser, spridningen bland ungdom och vinningens storlek. Det torde emellertid inte vara någon överdrift alt påstå att det i synnerhet beträffande cannabisharts i praktiken är förhåUandevis sällan som någon annan faktor än mängden narkotika blir utslagsgivande vid bedömningen av mbrice-ringsfrågan, även om givetvis andra faktorer som exempelvis de nyss nämnda kan få stor betydelse för påföljdsval och slraffmätning (jfr bl.a. JuU 1977/78:4 särsk. s. 10 och 15 samt den av domstolsverket utgivna publikationen Redovisning av påföljdsseminarium för domare november 1978 särsk. s. 70).

Om i enlighel med vad som nyss har anförts minimistraffet för grovt narkotikabrott höjs från ett till två år, lalar starka skäl för att man samtidigt söker åstadkomma en ändring av de kriterier som bildar underlag för bedömningen om ett brott skall anses som grovt eller inle. Annars riskerar man att höjningen drabbar alltför onyanserat.

Genom en sådan ändring skulle man också tillgodose intresset av alt reservera rubriceringen som grovt brott för den svåraste narkotikabrottsligheten. Vad som då närmast kan ifrågasättas är om man inte bör gå ifrån nuvarande tillämpning i vad den innebär att mängden narkotika i så stor utsträckning är del utslagsgivande kriteriet. I ställd skulle graden av hänsynslöshet i gärningsmannens förfarande tillmätas ökad vikl. varvid särskilt avseende skulle kunna fästas vid sådana faktorer som t. ex. alt det aktuella preparatet är särskilt farligt (t.ex. heroin av hög koncentration) och att fråga har varil om systematiskt bedriven överlåtelse lill skolelever eller annan ungdom eller till intagna på anstalter. Stor betydelse skulle naturUgtvis i så fall också tillmätas del förhållandel alt brottet har begåtts av någon som inte själv är narkotikaberoende med det främsta syftet att

Prop. 1980/81:76 250

öka gärningsmannens förmögenhet. Eftersom sådana omständigheter som framgått beaklas redan nu, särskilt vid straffmälningen, skulle detta inte innebära något egentligt nytt inslag i bedömningen utan endast en förskjutning i de olika kriteriernas inbördes betydelse för rubriceringsfrågan.

Mot en sådan lösning kan framför allt två invändningar riktas. Den ena, som framfördes bl. a. i ett remissyttrande från rikspolisstyrelsen när frågan om narkotikastrafflagens tiUämpning behandlades vid 1977/78 års riksmöte (JuU 1977/78:4 s. 9-10), kan uttryckas på det sättet att den som i stor skala tar befattning med narkotika begår ett brott som - oavsett hans egentliga motiv - ofta leder till en omfattande missbmksspridning med åtföljande personligt lidande för ett stort antal människor. Samhällsfarlig-heten hos brottet kan sålunda sägas vara i huvudsak detsamma oavsett sådana omständigheier som gärningsmannens syfte med brottet och hans egen missbrukssituation.

Den andra huvudinvändningen mot att ge mängden narkotika mindre avgörande betydelse som kriterium vid mbriceringsfrågans bedömning är att det skulle kunna ge upphov till en ojämn praxis. Mängden är en objektiv omständighet som är betydligt lättare att bevisa än kvalitativa kriterier såsom hänsynslöst utnyttjande av andras okunnighet, nyfikenhet eller beroende i rent vinningssyfte. Vid den fömt nämnda riksdagsbehandlingen av frågan om narkotikastrafflagens tillämpning framhöll sålunda brottsförebyggande rådd i sitt remissyttrande att mängden har fördelar från rättssäkerhetssynpunkt, på grund av att den utgör dl kvantitativt kriterium till skillnad från mer subjektiva, kvalitativa bedömningsgrunder.

Dessa synpunkter är givetvis i hög grad beaktansvärda. Med hänsyn till narkotikabrottens samhällsfarlighel måste en sträng praxis även i fortsättningen fillämpas både i fråga om val av påföljd och när del gäller straffmälningen så snart brottet har gällt en kvantitet narkotika som inle kan betecknas som obetydlig. Det synes inte kunna ifrågasättas annat än att vissa schabloner i praktiken skall kunna användas som utgångspunkt för bedömningen då frågan är om åtalsunderlåtelse skall meddelas eller om en gärning skall bedömas som narkolikaförsedse eller narkotikabrott. Situationen är emellertid delvis en annan när det gäller om brottet skall hänföras till den grövsta kategorin narkotikabrott för vilken tio års fängelse ingår i straffskalan. Det kan med fog göras gäUande att detla ställningslagande i högre grad än i de mera mtinbetonade fallen bör ske under hänsynslagande till samtliga omständigheier. Givetvis bör i så fall mängden narkotika vara en av dessa omständigheter, men den behöver inte i Uka stor utsträckning som nu ha dominerande belydelse.

Ett särskill skäl för en lagändring med denna inriktning är att den skulle ge underiag för en viss ytterligare nyansering av praxis vid bestämmande av påföljd för den fömt berörda kategori av lagöverträdare som utgörs av yngre narkotikaberoende missbrukare som begår narkotikabrott i det huvudsakUga syftet att finansiera eget missbruk. Ofta rör det sig här om

Prop. 1980/81:76 251

förhållandevis stora kvantiteter narkotika, men det är inte sällan beroende av tillfälligheter vilken mängd brottet har avsett i det särskilda fallet. Det torde inte innebära några nackdelar från allmänpreventiv synpunkl, om brott av denna typ i något större utsträckning än nu bedöms som normalbrott. I den mån så sker innebär delta alt det inte längre fordras särskilda skäl för att döma till skyddstillsyn, eftersom 28 kap. 1 8 tredje stycket BrB då inte blir tillämpligt. Det bör härvid uppmärksammas att det fr. o. m. den I januari 1980 finns möjlighet alt kombinera skyddstillsyn med fängelse i högst tre månader. En sådan påföljdskombination bör i viss ulslräckning vara länkbar i de nu avsedda fallen. Brottens samhällsfarlighet kräver naturUgtvis dock ofta att fängelse väljs som enda påföljd. Del torde i regel inte finnas anledning att, när fängelse ådöms, gå ifrån nuvarande praxis i fråga om strafftidens längd.

Av vad som har anförts nu framgär att det finns beaktansvärda skäl som talar för en lösning som innebär att minimistraffet för grovt narkotikabrott höjs från ett till två år och att samtidigt en justering fördas i fråga om de omständigheter som särskill skall beaktas vid bedömningen av om ett brott skall betraktas som grovt.

En höjning av minimistraffet för grovt narkotikabrott till två år får en konsekvens som förtjänar att påpekas särskilt. 1 24 kap. I 8 Iredje styckei rättegångsbalken föreskrivs att, då någon är på sannolika skäl misstänkt för ett brott för vilket inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, häktning skall ske, om det inte är uppenbart all anledning därtill saknas. Denna bestämmelse blir under angivna fömtsättning lillämplig på grovl narkotikabrott, vilket inle kan betecknas som någon nackdel med hänsyn till intresset av att snabbt kunna åstadkomma lagföring i de fall som det här gäller.

Med hänvisning till vad som har anförts nu förordas att 3 § narkotikastrafflagen ändras på del sättet att dels slraffminimum för grovl narkotikabrott höjs från ett till två år, dels de kriterier som i främsta rummet skall ligga till grund för bedömningen av om ett brott skall anses grovt utformas så att de ger större möjlighet än nu all ta hänsyn till samtliga föreliggande omständigheter även i fall där befattningen med narkotika har avsett jämförelsevis stora kvantiteter. Lämpligen bör därvid de nuvarande kvantitativa begreppen i 3§ "i slörre omfattning" och "avsett särskilt slor mängd narkotika" utgå. I stället bör föreskrivas att det vid bedömningen av om ett narkotikabrott är grovt särskiU skall beaktas om brottet har utgjort led i en verksamhet som har bedrivits yrkesmässigt eller annars har varit av särskilt farlig eller hänsynslös art.

Med den nu förordade lösningen aktualiseras frågan om en ändring av straffskalan även för normalbrottet enligt narkotikastrafflagen. Maximistraffet enligt denna skala är nu två år. Vid gradinddade brott brukar i allmänhet skalan för ett normalbrolt ge möjlighel alt ådöma strängare slraff än vad som svarar mot slraffminimum för ett grovt broll. Det skulle därför

Prop. 1980/81:76 252

kunna ifrågasättas om inte straffskalan för ell normalbrolt enligt narkotikastrafflagen borde höjas fill tre år eller mer som en konsekvens av den här valda lösningen i fråga om skalan för grovt brott. En sådan ändring skulle emellertid kunna leda till en generell slraffskärpning för den kategori av lagöverträdare som döms för normalbrott, en effekt som inte är åsyftad. Straffskalan för normalbrott bör därför bibehållas.

9.5 Vissa föUdändringar

I lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling bör straffskalan ändras med avseende på fall då smugglingen har gällt narkotika och brottet är grovt. Straffskalan bör omfatta fängelse i lägst två och högsl tio år. Därmed bibehålls överensstämmelsen med narkotikastrafflagens skala.

Den tidsbegränsade lagen (1969: 36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkotikabrott m. m. blir överflödig till följd av ändringarna i narkotikastrafflagen och vamsmugglingslagen. I 27 kap. 16§ rättegångsbalken finns nämligen en generell reglering av telefonavlyssning vid misstanke om brott för vilka inte är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år. Eftersom telefonavlyssning har visat sig vara ett betydelsefullt hjälpmedel vid utredningar rörande narkotikabrott är det också rent allmänt sett en fördel att 1969 års lag avlöses av en permanent reglering. Av det anförda följer att sistnämnda lag, som senasi har förlängts till utgången av år 1980 (se SFS 1979:1063), inte bör erhålla fortsatt giltighet. En följdändring bör emellertid göras i rätlegångsbalken.

En närmare redovisning av de förordade lagändringarna och deras innebörd lämnas i det följande.

10 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom social-, handels- och justitiedepartementen upprättats förslag till

1. lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64),

2. lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling,

3. lag om ändring i rättegångsbalken.

11 Specialmotivering

11.1 Förslaget till lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64)

Första stycket har ändrats på det sättet att minimistraffet för grovt narkotikabrott höjts från ett lill två år.

Vid bedömande av frågan om ett narkotikabrott skall anses som grovt

Prop, 1980/81:76 253

skall enligt nuvarande lydelse av andra slyckel särskilt beaktas om brottet har utgjort dt led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd narkotika eller annars har varit av särskilt farlig art. Enligt förslaget skall rekvisiten "i slörre omfattning" och "avsett särskilt stor mängd narkotika" utgå. 1 ställd har särskilt angetts att del vid den aktuella prövningen skall beaktas om brottet har varit av särskilt hänsynslös art.

Ändringen är avsedd att ge underlag för en praxis enligt vilken den mängd narkotika som brottet har gällt inte tilläggs lika slor betydelse för mbriceringsfrågans bedömning som i dag. Avsikten äratt en prövning skall ske av samfiiga omständigheter i det enskilda fallet. Den omständigheten att gärningsmannen själv är beroende av narkotika och alt brottet kan antas ha syftat endasl till att finansiera hans eget missbmk förutsätts tala för att gärningen ofta skall kunna bedömas som normalbrolt. En inte ovanlig situation som kan föranleda att dt låt vara allvarligt narkotikabrott inte behöver bedömas som grovt föreligger också då brottet har förövats i samförstånd med en begränsad krets av gärningsmannens personliga bekanta som redan är missbrukare och för vilka det aktuella narkotikapartiel har varit avsett. Ett annat sådant fall kan vara när den huvudsakliga förklaringen till brottet är känslomässigt beroende lill en annan person. Som ytteriigare exempel kan hänvisas till fall där gärningsmannen, utan att vinstintressen för hans del har varit för handen, av en tillfällighet har kommit att befatta sig med narkotikan endasl som mellanhand vid en förmedling mellan olika personer. För sådana fall däremot då brollel har förövats av den som själv inte är narkotikaberoende i en yrkesmässig hantering, dikterad av vinstintressen, är fömtsaU att stratTliderna regelmässigt skall sättas högre än vad som hitlills har varit vanligt. Över huvud taget är avsikten att särskild vikt skall läggas vid preparatets farlighet och den hänsynslöshet gärningsmannen har ådagalagt genom sin befattning med narkotikan. Exempel härpå är att preparatet verkar starkt vanebildande, såsom heroin, eller är livsfarligt genom sin sammansältning, att gärningen har innefattat systematiskt bedriven överiålelse till skolelever och annan ungdom eller intagna på anstalter eller att gärningsmannen på annat sätt i särskilt hög grad har utnyttjat andras okunnighet, nyfikenhet eller beroende av narkotiska medel.

Det förhållandet att fall då brottet har utgjort ett led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller avsett särskilt stor mängd narkotika inte längre nämns som exempel på omständigheier som skall beaktas särskilt vid prövningen av om brottet skall anses vara grovt får inte förslås så att mängden narkotika skulle sakna betydelse. Vilken mängd narkotika som brottet har avsett måste givetvis fortfarande beaktas när del skall bedömas om brottet kan anses ha ingått som ett led i en yrkesmässig verksamhet eller om det annars skall anses ha varit av särskill farlig eller hänsynslös art. Om emellertid mängden narkotika är den enda särskilt

Prop. 1980/81:76 254

kvalificerade omständighet som är styrkt i målet, torde brottet inte böra bedömas som grovt annat än när det är fråga om väsenlligl större mängder än dem som enligt nuvarande praxis anses bestämma gränsen mellan normalbrott och grovt brott.

11.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varu
smuggling

Ändringen i första slyckel innebär i överensstämmelse med vad som har föreslagits vid 3 8 narkotikastrafflagen att minimistraffet för grov varusmuggling som har avsett narkotika höjs från dt till två år.

I andra slyckel anges f. n. all det vid bedömande om vamsmuggling ulgör grovl brott skall särskilt beaklas om brottet har förövats yrkesmässigt eller avsett gods av betydande myckenhet eller värde eller annars har varit av särskilt farlig art. Som har anförts vid 3 8 narkotikastrafflagen avses med förslaget alt ge underlag för en praxis enligt vilken den mängd som dl narkotikabrott har avsett inle skall tilläggas samma avgörande betydelse för rubriceringsfrågans bedömning som ofta är fallet i dag. I detta syfte har de kvantitativa kriterier som f. n. finns angivna i 3 8 andra slyckel narkotikastrafflagen föreslagits utmönstrade. Avsikten är givetvis att liksom hittills rubriceringsfrågan när en smuggling har gällt narkotika skall bedömas enligt i huvudsak samma kriterier som dem som ligger till grund för motsvarande bedömning enligl narkotikastrafflagen.

Det har inle bedömts som lämpligt att låta de i 3 8 andra stycket varusmugglingslagen förekommande kvantitativa begreppen utgå, eftersom dessa har belydelse även för andra fall än de då gärningen har gällt narkotika. Man torde emellertid ha anledning att ulgå från all varusmugglingslagens tillämpning ändå kommer alt anpassas lill den delvis nya praxis vid tiUämpningen av narkotikastrafflagen som förut har förordals. För all markera detta önskemål har enligt förslaget även i varusmugglingslagen uttryckligen angetts att det vid den aktuella rubriceringsfrågans prövning särskilt skall beaktas om gärningen har varit av särskilt hänsynslös art. Klart är att detta fömtsätter att hänsyn las inte bara till omständigheterna vid själva smugglingen utan också till andra på bedömningen inverkande omständigheter, såsom för vem eller vilka del ifrågavarande narkotikapartiel har varil avsett.

1 övrigt hänvisas till vad som har anförts vid 3 8 narkotikastrafflagen.

11.3 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

27 kap. 168

Enligt denna paragraf kan under närmare angivna förulsätlningar tillstånd meddelas till telefonavlyssning när någon är på sannolika skäl miss-

Prop. 1980/81:76 255

tänkt för ett brott för vilkel inle är föreskrivet lindrigare straffan fängelse i två år. Enligt lagen (1969:36) om telefonavlyssning vid förundersökning angående grovt narkofikabrott m.m. får motsvarande tillstånd lämnas även vid fömndersökning angående grovl narkotikabrott eller grov varusmuggling som har gällt narkotika, trots att minimistraffet för dessa brott f. n. är endast ett år. Genomförs de här föreslagna ändringarna i narkotikastrafflagen och varusmugglingslagen, blir 1969 års lag överflödig. Lagen, som är fidsbegränsad och som senast har föriängts till utgången av år 1980, bör därför inte erhålla fortsatt gillighel.

Enligt 1969 års lag gäller emellertid dessutom att tillstånd lill telefonavlyssning får meddelas på högst en månad, medan molsvarande tid enligl 27 kap. 16 § rättegångsbalken är en vecka. Då anledning saknas att i detla avseende avvika från nuvarande ordning föreslås 27 kap. 168 andra stycket rättegångsbalken kompletterat med en särskild regel om all till--stånd kan meddelas på en månad i fall då någon är på sannolika skäl misstänkt för grovt narkotikabrott eller grov varusmuggling avseende narkofika.

De ändringar i narkotikastrafflagen som förut har föreslagits när det gäller kriterierna för att dl brott skall bedömas som grovl torde inte i praktiken inverka på möjligheterna att tillgripa telefonavlyssning. Förslaget innebär visserligen att en del av de fall som f. n. bedöms som grova huvudsakligen med hänsyn till den mängd av narkotika som brottet har avsett kommer att betraktas som normalbrott, såvida inte brottet har varit särskilt hänsynslöst eller annat kvalificerande moment föreligger. På det stadium då en fråga om tUlslånd lill telefonavlyssning skall avgöras torde emellertid redan en välgrundad misstanke om alt fråga är om befattning med en betydande mängd narkotika vara tillräcklig för att skälig misstanke skall anses föreUgga.

Prop. 1980/81:76 256

Bilaga 2:2

Sammanfattning av de synpunkter som lämnats på departementspromemorian (Ds Ju 1980:4) Förslag till ändringar i narkotikastrafflagen (1968:64) m.m. vid hearing 1980-06-27

1 Representerade myndigheter m. m.

Vid hearingen yttrade sig företrädare för riksåklagaren (RÅ), hovrätten över Skåne och Blekinge, rikspoUsstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, brottsförebyggande rådet (BRÅ), socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, generaltullstyrelsen, Stockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt. Föreningen Sveriges länspolischefer. Föreningen Sveriges åklagare, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund. Föreningen Sveriges socialchefer, riksförbundet för hjälp åt läkemeddsmissbmkare (RFHL) och landstingsförbundet.

Dessutom har generaltullstyrelsen och Föreningen Sveriges polischefer inkommit med vissa skriftliga synpunkter på departementspromemorian.

2 Borttagande av böter ur straffskalan och höjning av slraffmaximum

De uttalanden som görs i promemorian om att man inle bör begränsa tillämpningsområdet för böter i narkotikastrafflagen och att någon höjning av maximistraffet för grovt narkotikabrott inte bör föreslås godtas av så gott som samtliga insianser som uttalat sig i dessa delar. Hovrätten över Skåne och Blekinge år dock delad i denna fråga. En grupp inom hovrälten menar att om man vill åstadkomma en straffhöjning för de verkligt grova narkotikabrotlslingarna är del svårt att komma ifrån en höjning av straffmaximum. En sådan höjning förordas dock inte eftersom frågor om brotts straffmaxima f. n. är föremål för utredning av fängdsestraffkommittén (Ju 1979:04).

3 Förslaget att höja straffminimum för grovt narkotikabrott och grov varusmuggling

Promemorian har i denna del vid hearingen fått ett blandat mottagande.

Förslaget om en höjning av slraffminimum för grovt narkotikabrott och grov varusmuggling avseende narkotika från dt till två år tillstyrks eller lämnas utan erinran av rikspolisstyrelsen, skolöverstyrelsen, generaltullslyrdsen. Föreningen Sveriges länspolis-

Prop. 1980/81:76 257

chefer. Föreningen Sveriges polischefer, Föreningen Sveriges statsåklagare, Sveriges domareförbund och Landstingsförbundet saml, om än med viss tveksamhet, av Föreningen Sveriges socialchefer.

Hovrätten över Skåne och Blekinge motsätter sig inle förslaget men är inte övertygad om att det är särskilt angelägel. Hovrätten tror inle att en höjning av straffminimum skulle komma att höja straffen för de grova narkotikabrottslingarna.

Slor tveksamhet till förslagel i denna del framförs av RA, kriminalvårdsstyrelsen och BRÅ.

RÅ år inte främmande för en höjning av straffminimum men tror inle alt den får den effekt som man räknai med i promemorian. RÅ anser att ett brotts slraffvärde främsi markeras av dess slraffmaximum. I fråga om grovt narkotikabrott överensstämmer detla brotts straffmaximum med brottsbalkens allmänna slraffmaximum. Samhället har därigenom markerat brottets höga straffvärde. RÅ är tveksam till om en höjning av straffminimum skulle leda lill en generell ökning av slraffnivån. Effekten kommer enligl RÅ:s mening all bli endasl marginell. F. ö. anser RÅ all del är bakvänt att ta önskemålet att åstadkomma en ändrad praxis i fråga om villkorlig frigivning till intäkt för en höjning av straffet. Den villkorliga frigivningen bör i slällel avskaffas helt.

Kriminalvårdsstyrelsen år mycket tveksam lill förslaget då del beskär styrelsens redan nu mycket knappa resurser. Slyrelsen har ålag*ls att skära ned sina ulgifter med 2-3 procent under de kommande åren. Slyrelsen har den uppfattningen att även med de begränsningar som har gjorts i lagtexten så kommer flera personer om förslaget genomförs all dömas lill höga straff. Styrelsen har gjort vissa beräkningar av vad förslaget kommer att innebära för kriminalvårdens del. Dessa beräkningar visar alt det lägsta resursbehov som kan komma ifråga för kriminalvårdens del är 70 årsplatser. Detta skulle innebära en kostnad om 13-15 milj. kr. årligen. Slyrelsen vill understryka alt kriminalvårdens anstalter är myckel hårt belastade. Detta gäller särskill de slutna anslallsplatserna, där del grova narkolikakUenlelet kommer alt placeras. Över huvud tagel förslår slyrelsen inte det slraffvärderesonemang som förs i promemorian. Hade man velat åstadkomma en avskräckande effekt borde delta ha sagls klarare. Förslaget medför en måttlig inkapaciterande effekl. Styrelsen har beräknat denna effekt till en cirka 8 månaders förlängning av strafftiden för den som har gjort sig skyldig till grovt narkotikabrott.

Även BRA år tveksam till en höjning av slraffminimum från ell till två år. BRÅ har ett intryck av alt straffskalan utnyttjas ovanligt väl när det gäller grovl narkotikabrott om man jämför med de flesta andra brott. När del gäller grovl narkotikabrott fungerar straffskalan ovanligt bra. Förslaget kan leda till en straffhöjning för de personer som i dag döms lill mellan ett och två år. Det är här inte fråga om särskilt fariiga narkotikabrottslingar. Förslagel kan emellertid samtidigt få den konsekvensen alt vissa storhand-17 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 76

Prop. 1980/81:76 258

lare som i dag döms till två - tre års fängelse i fortsättningen kan få sin brottslighet mbricerad som enkel narkofikabrottslighet med åtföljande strafflindring. Tidpunkten för förslagel är enligt BRÅ inte räll vald. Man kan förutse ytterligare åigärder mot narkotikabrottslighet inom den närmaste tiden. Dessa förslag borde avvaktas innan man lägger fram förslag till ändringar i narkotikalagstiftningen. BRÅ pekar på den översyn av gärningsbeskrivningen när det gäller narkolikabrolt som f. n. pågår inom rådet. BRÅ avser vidare alt belysa vissa frågor rörande narkofikabrottslighet i den kommande rapporten (1980:3) Brollsutvecklingen, lägesrapport 1980. Även andra projekt inom narkolikaområdet planeras inom rå-del.

RFHL år starkt kritiskt fill förslaget. Detla har lagts fram vid fel tidpunkt. Man borde avvakta det arbele som utförs av fängelsestraffutred-ningen och frivårdskommittén. I promemorian sägs all de föreslagna reglerna skall anpassas lill kommande regler om villkorlig frigivning. Förbundet anser alt bestämmelserna om villkorlig frigivning borde ha presenterats samtidigt med departementspromemorian om narkotika. 1 promemorian har man för övrigt underlåtit all behandla den mesl frekventa missbruksformen nämligen missbmk av psykotropa medel, dvs. sömn- och rogivande medel. Olika åtgärder bör säUas in mot detta missbmk. Främst bör dock andra medel än straffrättsliga användas. Över huvud tagel är förbundet kritiskt till avsaknaden av sociala åtgärdsförslag i promemorian. Sådana åigärder borde ersätta de straffrättsliga förslagen som läggs fram i promemorian. Resurser behövs också på tullsidan. Förbundet befarar vidare att det inte kommer att ske någon omkvalificering av de 3/4 av de grova narkolikabrottsUngarna som f. n. får de lägsta straffen. Del är här inte fråga om personer söm tillhör stora syndikat utan om missbmkare som lever under svåra förhållanden. Domstolarnas möjlighd till en differentierad slraffmätning bör enligt förbundet bibehållas. Förslagel riskerar alt mekaniskt föra in de människor som det här är fråga om under en svårare reglering.

Även socialstyrelsen och skolöverstyrelsen anser alt del är en brist i promemorian att man enbart sysslat med lagstiftningsfrågor och inte med andra frågor, l.ex. förebyggande åtgärder. Socialstyrelsen understryker särskilt del behov av vård som finns för dem som är intagna i kriminalvårdsanstali.

4 Förslaget om ändrade kriterier för grovt narkotikabrott

En klar majoritet av de instanser som yttrat sig är kritiska lill förslaget om ändrade kriterier för grovt narkotikabrott. Framför allt riktar sig kritiken mot förslagel i promemorian att ta bort mängdkriteriet.

RÅ avvisar bestämt en utmönstring av mängdrekvisitd. Enligt RÅ får

Prop. 1980/81:76 259

man räkna med att dl avskaffande av mängdrekvisitd i motsats lill vad som sägs i promemorian kommer att leda fill väsentlig strafflindring för det grova narkotikabrottsklientelet. Orsaken till detta är att domstolarna normalt ligger långt under maximum i sin straffmätning. Mängdrekvisitd är dl uttryck för brottets farlighet och den brottsliges inställning till sin verksamhet. Del är också av betydelse vid beslut om telefonavlyssning och i övrigt för förundersökningen. Om förslaget genomförs tvingas åklagare och polis alt arbeta med kriterier som inte omfattas av laglexten och som måsle överges när man kommer fram lill rättegången. Den föreslagna ordningen skulle skapa en inte önskvärd spänning mellan de fömtsättningar som gäller för fömndersökningen och de som gäller för rättegången. Den diskrepans mellan narkotikabrottslagen och varusmugglingslagen som föreslås i fråga om mängdkriteriet anser sig riksåklagaren inte kunna acceptera. Förslaget skulle i denna del verka förvirrande för de tillämpande myndigheterna. Liknande synpunkler framförs av Föreningen Sveriges Statsåklagare och Föreningen Sveriges åklagare.

Även rikspolisstyrelsen befarar negativa effekter i fråga om telefonavlyssning och utredningsarbetet tolall om man avskaffar mängdkrilerid. I många fall har storlangaren endast mängden narkotika mot sig. Denne är i första hand affärsman på hög nivå och vel inte vart narkotikan levereras. Andra rekvisit än mängden har därför mindre belydelse. Styrelsen har emellertid inle något alt erinra mot att man lägger till rekvisitet hänsynslöshet i gärningsbeskrivningen. Samma uppfattning framförs av Föreningen Sveriges polischefer. Även generaltullslyrdsen och Stockholms tingsrätt anser det olyckligl alt slopa mängdkrilerid. Tingsrätten befarar också att om man ersätter mängdrekvisitd med det föreslagna nya kriteriet kan detta leda till ett ökat tryck på missbrukarna att gå ut som langare. Det är också svårt att vid en huvudförhandling konstatera att langaren också är en missbrukare.

Göteborgs tingsrätt anser att domstolarna f.n. är mycket bundna av mängdkrileriet. Ett slopande av delta skulle försvåra arbetet för domstolarna. Tingsrätten har emellertid inte något all invända mot att rekvisitet hänsynslöshet blir ett ytterligare moment alt väga in vid straffmätningen.

Sveriges advokatsamfund framhåller att del är lättare att försvara sig mol ell mängdkrilerium än mol ett hänsynslöshetskriterium. Del är svårt att åstadkomma motbevisning om åklagaren påstår att gärningsmannen handlat hänsynslöst. Den som befinner sig i toppskiktet på langarorganisa-lionen kommer lindrigare undan eftersom han inte känner till hur narkotikan skall användas. Mängdkrileriet fungerar förhållandevis bra i dag. Med detta som utgångspunkt kan domstolarna bedöma om det i övrigl finns anledning till en mildare bedömning.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att ålminsione rekvisitet i större omfattning bör bibehållas.

Skolöverstyrelsen, föreningen Sveriges polischefer och föreningen Sve-

Prop. 1980/81:76 260

riges socialchefer har inle någol att invända mol förslagel i denna del. Inle heller Sveriges domareförbund motsätter sig alt mängdrekvisitd avlägsnas från lagtexten. Någon skillnad i praktiken kommer detta enligl förbundets mening inte att innebära eftersom mängden likväl kommer all användas vid bedömningen av brottets grovhet.

5 Förslaget att bibehålla straffskalan oförändrad för normalbrottet

Från domarhåll har kritik framförts mot promemorians ståndpunkt i denna del. Bland kritikerna återfmns hovrälten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt och Sveriges domareförbund. Enligt dessa instanser strider del mot vederlagen lagstiftningsteknik att inte ha någon överlappning mellan normalbrotlel och det grova brottet. Enligt Sveriges domareförbund kan förslaget också leda till en inle önskad strafflindring eftersom domstolarna har en tendens att ligga långt under straffmaximum i sin straffmåtning.

6 Övrigt

Föreningen Sveriges polischefer har i sitt yttrande understmkit att viktigare än ändringar i narkotikastrafflagen synes vara ändringar i behandlingslagen, ändringar som syftar till andra och mera rigorösa behandlingsnormer beträffande narkotikalangare. Man kan enligt föreningens mening med visst fog fråga sig om det verkligen är humant all låta försäljning, styrning av distribution och liknande av narkotika ske från anstaltema på sätt som nu ofta är fallet. Så länge detta kan lillåtas fortgå är straffets längd av mindre betydelse. Detla gäller enligt föreningen helt naturligt även i fråga om permissioner, avkortad strafftid och andra förmåner som grova narkotikabrottslingar får del av. Enligt föreningens uppfattning är det nödvändigt att söka lösa nu nämnda frågor om man vill ha en rimlig förbättring av narkotikasituationen. Liknande synpunkter framförs av Föreningen Sveriges statsåklagare.

Prop. 1980/81:76 263

3 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 27 kap. 168 rätlegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 kap. 16 8' Kan nägon skäligen misstänkas för brott, för vilket ej är stadgal lindrigare straff än fängelse i två år, och finnes det vara av synnerlig vikl för utredningen, att undersökningsledaren eller åklagaren erhåller del av samlal lill och från telefonapparat, som innehaves av den misstänkte eller eljest kan antagas komma alt begagnas av honom, äge rätten meddela tillstånd till deras avhörande. Fråga därom må upptagas allenast på yrkande av undersökningsledaren eller åklagaren.

Tillstånd skall meddelas att gälla Tillstånd skall meddelas att gälla
viss lid, högst en vecka, från den viss lid, högst en vecka, från den
dag, då tillståndet delgavs telefon- dag, då tillståndet delgavs telefon-
anstaltens föreståndare. anstaltens föreståndare. GäUer

misstanken grovl narkotikabrott eller grov varusmuggling av narkotika som avses i l§ narkolikaförordningen (1962:704). får tillstånd dock meddelas för högst en månad från nämnda dag.

Om granskning av uppteckning, som ägt rum vid samtals avhörande, äge vad i 12 8 första styckei stadgats om undersökning och granskning av enskild handling motsvarande lillämpning. 1 den mån uppteckningen innehåller någol, som ej är av betydelse för utredningen, skall den efter granskningen omedelbart förstöras.

Denna lag iräder i krafl den I juli 1981.

' Senaste lydelse 1964: 166.

Prop. 1980/81:76 264

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1980-11-03

Närvarande: f.d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Hilding, justitierådet Vängby.

Enligt lagrådet den 13 oktober 1980 tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 2 oktober 1980 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för jusliliedepartmenlet Winberg beslutat inhämta lagrådets yttrande över

dels av Winberg för regeringen framlagda förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.,

3. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,

dels av statsrådet och chefen för socialdepartementet Söder för regeringen framlagda förslag till

1. lag om ändring i narkotikastraffiagen (1968:64),

2. lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggUng,

3. lag om ändring i rättegångsbalken.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Jan Vilgeus.

Förslagen föranleder följande yttrande:

Brottsbalken

Ingressen Lagrådet:

Ett bifall till lagrådets vid 26 kap. 3 § och 37 kap. framförda förslag om jämkningar även av 26 kap. 1 § och 37 kap. 10 8 föranleder jämkning ocksä i ingressen.

26 kap. 1 § Lagrådet:

På sätt anföres vid 3 § föreslår lagrådet dt tillägg till första styckei i förevarande paragraf.

3 § Lagrådet:

Departementschefens uttalanden ger vid handen att grunden till förslagel att i förevarande paragraf upptaga en straffskärpningsregel på grund av

Prop. 1980/81:76 265

återfall är, att därigenom uppnå, att efter ett avskaffande av intemeringsstraffet de faktiska strafftiderna vid viss brottslighet inte blir kortare än de hitlills blivit vid ådömande av internering. Självfallet kan olika uppfattningar råda om huruvida verkligt långa faktiska strafftider är påkallade och lämpUga eller ej. Denna fråga är emellertid av den art att den inte kan anses höra till de uppgifter som del ankommer på lagrådet att laga ställning till. Granskningen begränsas därför till spörsmålet om vägen att nå del mål vartill föreliggande förslag syftar.

När långvarigt fängelsestraff på viss tid ådömes blir den faktiska strafftiden väsentligt kortare än den i domen bestämda lill följd av lagstiftningen om villkorlig frigivning. Del är alltså denna lagstiftning som medför all när tidsbestämt fängelsestraff ådömes den fakfiska strafftiden blir kortare än om domen lytt på internering med samma minsla tid för omhändertagande i anstalt som tiden för fängelsestraffet. Med hänsyn härtill ligger i och för sig närmast till hands att vidtaga sådana ändringar i reglerna om villkorlig frigivning att det åsyftade resultatet uppnås. I del remillerade förslagel föreslås också viss ändring i fråga om den villkorliga frigivningen men ej av den art att den löser det föreliggande problemet. Med hänsyn till alt hela frågan om den villkorliga frigivningen f.n. är föremål för utredning kan starka skäl åberopas för alt ej i detla sammanhang göra avsevärda och principiellt betydelsefulla ingrepp i lagstiftningen om villkorlig trigivning.

I detla läge föreslås att genom den i förevarande paragraf föreslagna straffskärpningsregeln ge domstolarna möjlighet all ådöma så långa fängelsestraffall den faktiska strafftiden blir längre än vad nu är möjligt. I och för sig får del anses från principiell synpunkt diskutabelt all för alt uppnå en viss faktisk strafftid jämka på regler som har karaktär av strafflatitud. Dessa regler skall ge tittryck för den grad av straffvärdhet som samhället tillägger viss gärning. Så som förevarande regel är konstruerad är del den omständigheten all den utgör återfall i brottslighet som skall medföra att den är mera straffvärd än den eljest skulle varil. Även om slraffskärpnings-grunder på grund av återfall utmönstrats ur lagstiftningen förhåller del sig otvivelaktigt så att vid upprepad brottslighet strängare slraff ulmäles inom skalan för brottet. I linje härmed ligger alt om skalan i viss situation ej är tillräckligt vid den får vidgas. Anledning till principiell erinran mol en straffskärpningsregel på grund av återfall kan därför ej anses föreligga.

Vad angår straffskärpningsregelns utformning kan anmärkas att det i och för sig synes naturiigt att kräva visst samband mellan den tidigare brottsligheten och den aktuella. 1 della sammanhang rör del sig emellertid om mycket allvarUg brotlslighel såväl tidigare som vid återfallet. Tillräckliga skäl saknas därför all i lagen laga upp en uttrycklig regel i saken ulan den får bli en tillämpningsfråga för domstolarna.

Med hänsyn lill vad sålunda anförts kan hinder ej anses möta mot all upptaga dt stadgande som del föreslagna i brottsbalken. Understrykas må emellertid det samband som föreligger med utformningen av den villkorliga

Prop. 1980/81:76 266

frigivningen liksom över huvud laget med straffskaloma. Det synes därför lämpligt att vid reformer på dessa områden uppmärksamhet ägnas denna straffskärpningsregel och frågan om den efter andra reformer är behövlig.

Uppmärksamhet bör också ägnas frågan huruvida den nya regeln påkallar en jämkning i 1 8. Där siadgas all fängelse ådömes enligt vad för brottet är stadgat på viss tid, ej över 10 år, eller på livslid. Genom den nu föreslagna regeln kan för dt brott dömas lill fängelse i högst 14 år. Vid flerfaldig brottslighet kan 1 O-årsgränsen redan nu överskridas utan att antydan göres därom i 1 8. Enligl lagrådels mening bör den nu föreslagna regeln medföra alt i 1 8 första styckei upptages en ny tredje mening med denna lydelse: "All fängelse kan ådömas på viss lid över 10 år följer av 2 och 3 88."

Vängby år skiljaktig och anför:

Särskilda slraffskalor för återfaU har långvarig tradition ("andra resan stöld" osv.) och har funnits i olika former. Principen avskaffades slutligen genom lagändring 1975, när dåvarande 26 kap. 3 § upphävdes. Återfall beaklas i domstolarnas straffmätning dels på så sätt alt efler ofta flerfaldiga försök med frivård fängelse döms ul, om frivården ej lett lill resultat, och otvivelaktigt också så all tiden för fängelsestraff sätts högre inom den ordinarie straffskalan. Någon möjlighel alt gå utöver denna finns inle för närvarande. Det slår också enligl min mening bäst i överensstämmelse med brottsbalkens gmndsyn och uppbyggnad att straffvärdet för olika gärningar slås fasl i straffskaloma för de olika brotten och inte görs beroende av utanförliggande omständigheier som återfall.

Som skäl för förslagel anförs — i remissen ofta upprepade — farhågor för att interneringsslraffels avskaffande skulle leda till faktiskt avkortade strafftider. Att så skulle ske annat än i ell ringa anlal undanlagsfall saknar emellertid stöd i föreliggande utredningsmaterial. Bara dt fåtal brott har maximistraffet åtta år. I praktiken kommer lillämpning av den föreslagna straffskärpningsregeln att bli aktuell huvudsakligen där maximistraffet är tio år. För att kortare faktisk strafftid skall kunna komma i fråga vid tillämpning av delta maximistraff, måsle det interneringsstraff som skall ersättas ha längre minsla lid än fem år. Härvid bortses ändå från den möjlighet att inle medge villkorlig frigivning efler halva strafftiden som den föreslagna beslämmelsen i 26 kap. 7 8 ger. Av dem som år 1976 och 1977 dömdes till internering var det enligl departementspromemorian endasl fem som fick längre minimitider än fem år (9, 10, 6, 7 resp. 10 år). Ett eller annat fall där avvikelser i fråga om faktisk strafftid kan uppkomma kanske ytterligare finns, om man beaktar dels broll där maximistraffet är åtta år, dels internerade som fått ny minsla lid i samband med återintagande. Grovl räknat synes likväl föreliggande material ge vid handen all den föreslagna straffskärpningsregeln skulle införas för all komma lill rätta med ell myckel litet antal fall årligen.

Prop. 1980/81:76 267

Även om i enstaka undantagsfall den faktiska strafftiden blir kortare än om interneringsstraffet funnes kvar, synes detla inle behöva tillmätas avgörande betydelse. Den i och för sig naturliga önskan all markera samhällets starka reaktion mot de grova brott det här är fråga om som under senare tid gjort sig alll starkare gällande får inte fördölja att samhällsnyttan av så långvariga frihetsstraff är högst tveksam. En sak är att samhället vid domfällandet markerar brottets grovhet med ell långt slraff. En annan sak är vilken betydelse som bör tillmätas längden av den faktiska strafftiden. Dd finns inte anledning all hysa någon övertro lill den s.k. inkapaciteringen som brottsförhindrande faktor.

Ett frihetsstraff som från början framstår som mycket långvarigt är ägnat att inge den dömde hopplöshet när del gäller hans framtid, vilket kan motverka en utveckling till det bättre, göra honom brutalare och därmed öka farorna både för kriminalvårdens personal och samhället i slorl. Del framstår därför inle som någon nackdel att ett långvarigt straff generellt förkortas genom villkorlig frigivning.

Det principiellt riktiga måste i slällel vara att, om strafftiden i del enskilda fallet anses bli för kort lill följd av den villkorliga frigivningen, senarelägga denna. Jag delar därvid del synsätt som ligger bakom tanken pä en särskild prövning av frågan om villkoriig frigivning. En sådan bör enligt min mening i undanlagsfall kunna få skjutas upp även efter det all två tredjedelar av strafftiden gått till ända, om den dömde dokumenterat särskild farlighet. I dessa fall görs bedömningen vid en lidpunkt då den är aktuell och då ett så säkert underlag som möjligl kan föreligga.

Med tillämpning av både den föreslagna straffskärpningsregeln och regeln om förhöjning av maximitiden vid flerfaldig brottslighet kan fängelse på viss lid besiämmas till 16 är. Härmed kan jämföras alt livstidsstraff nåde vägen regelmässigt brukar förvandlas till fängelse 14 å 15 år. De riktlinjer som i motiveringen dras upp för tillämpningen av straffskärpningsregeln får visserligen anses vara måttfulla. Där angivna begränsningar återfinns emellertid inte i lagtexten, som har fåll en generell avfattning. Del kan allvarligt befaras att domstolarna lar sådant intryck av den föreslagna regeln alt denna jämle andra faktorer som gör sig gällande i dagens samhälle medverkar till en förhöjning av den allmänna slraffnivån. Della skulle ulgöra ett brott mol den utveckling av den svenska kriminalpolitiken i humanitär och liberal riklning som skett under senare decennier. Med hänsyn härtill står enligl min mening förslagel inle i god överensslämmelse med rättsordningen i övrigt på det kriminalpoliliska områdel.

Sammanfattningsvis innebär förslaget all man för all lösa dt kvantitativt litet problem, som orsakats av reglerna om villkorlig frigivning och bättre låter sig lösas genom den samtidigt föreslagna ändringen av dessa, återinför en principiellt betänklig grundsats om slraffhöjning vid återfall och lar risken av en allmän höjning av slraffnivån. Jag avstyrker därför förslaget till en särskild straffskärpningsregel och förordar all förevarande paragraf får ulgå. Detla föranleder i så fall en ändring i lagförslagets ingress.

Prop. 1980/81:76 268

7§ Lagrådet

I syfle att få till stånd större återhållsamhet med beviljande av villkorlig frigivning för intagna dömda för brotlslighel av viss art angives i det föreslagna tillägget till förevarande paragraf att vid prövningen "alltid skall beaktas" om det finns påtaglig risk för att den dömde efter frigivningen fortsätter brottslig verksamhet av samma art. Utformningen av bestämmelsen kan måhända föranleda del motsatsslutet att risk av angiven art i åtskUliga andra fall än de med denna bestämmelse åsyftade icke skall beaktas. Detta kan ej antagas vara meningen då återfallsrisken alltid torde böra beaktas. Innebörden i förevarande bestämmelse måste vara all i nu aktueUa fall sådan risk skall tillmätas särskild vikt. Della skulle komma till klart uttryck om i stadgandet anges alt vid prövningen "skall i högre grad än eljest vikt tillmätas frågan" om det finns påtaglig risk för alt den dömde efter frigivningen fortsätter brottslig verksamhet av samma art.

37 kap. Lagrådet:

Utöver de ändringar som eljest föreslås i kapitiel synes 10 8 böra ändras så alt den däri förekommande hänvisningen till 9 8 får ulgå. En sådan ändring föranleder i sin lur ett tillägg lill den föreslagna ingressen till lagen.

Lagen om ändring i lagen om beräkning av stafftid m. m.

Lagrådet:

Förslaget lämnas utan erinran.

Lagen om ändring i lagen om kriminalvård i anstalt

Lagrådet: 55 och 56 88

I gällande lydelse av lagen föreskrivs i 54 8 att i frågor som avses i 33 och 34 §§, dvs om frigivningspermission och vistelse ulom anstalt, beslutar i olika fall övervakningsnämnd respektive interneringsnämnden samt att i vissa fall, som eljest skulle prövas av övervakningsnämnd, beslul i stället meddelas av kriminalvårdsnämnden. I 55 § föreskrivs, i första stycket att regeringen kan föreskriva att tillämpningen av 33 och 34 §§ får överflyttas från kriminalvårdsnämnden eUer interneringsnämnden till övervakningsnämnd, i andra styckei att om övervakningsnämnd meddelat beslut som avses i första stycket, den intagne får påkalla prövning hos den centrala nämnd från vilken tillämpningen överflyttals och i tredje stycket att i annat faU än som sägs i andra stycket intagen får hos kriminalvårdsnämnden påkalla prövning av övervakningsnämndens beslut i frågor som avses i 33

Prop. 1980/81:76 269

och 34 §§. När som nu föreslås i remissen alla bestämmelser om interneringsnämnden utgår, finns dd inte längre anledning att i särskilda bestämmelser reglera intagens rätt att hos kriminalvårdsnämnden påkalla prövning av övervakningsnämnds beslut enligl 33 och 34 §§ i fall när regeringen delegerat prövningen till övervakningsnämnd respektive i andra fall. Eftersom frågan om överprövning i fall när delegation ej skell har ringa samband med delegationsbestämmelsen i första stycket av 55 8 och del nuvarande innehållet av 56 8 föreslås upphävt, synes del lämpligl att överföra bestämmelserna om överprövning till 56 § och ge denna förslagsvis följande lydelse: "Intagen får hos kriminalvårdsnämnden påkalla prövning av övervakningsnämndens beslut i frågor som avses i 33 och 3488." Om 56 § ej upphävs utan ändras, föranleder detla en ändring av lagförslagets ingress.

58 8

Bifalles vad lagrådet anfört under 55 och 56 88 bör förevarande paragraf lämnas oförändrad. Detla föranleder en ändring av lagförslagels ingress.

Lagen om ändring i narkotikastrafflagen

1 8

Lagrådet: Här hänvisas till vad som avslutningsvis sägs vid 3 §.

3§ Lagrådet:

1 paragrafens första siycke föreslås den ändringen att minimistraffet för grovt narkotikabrott höjs från ett till två års fängelse. Två års fängelse är det lägsta slraff, som kan ådömas vid vissa brott som faller under brottsbalken, exempelvis våldtäkt (BrB 6:1) och allmänfariig ödeläggelse (13:3). För vissa andra brott i brottsbalken ligger straffminimum på fyra års fängelse, exempelvis grovt rån (8:6) och spridande av gift eller smitta, om brottet är grovl (13:7). Med hänsyn härtill synes någon invändning i och för sig inle kunna riktas mol alt minimistraffet för grovt narkotikabrott höjs till två år. Den föreslagna höjningen hänger emellertid så nära samman med det ändringsförslag som läggs fram beträffande paragrafens andra stycke, att förslagen inte kan ses isolerade från varandra.

I andra styckei anges de kritierier som skall föreligga för att ett narkotikabrott skall anses såsom grovl. Där stadgas att, vid bedömande av huruvida ett narkotikabrott skall anses som grovt, särskilt skall beaklas om del har utgjort led i en verksamhei som bedrivits i slörre omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskilt stor mängd narkotika eller eljest varil av särskilt farlig art. 1 synnerhet tillämpningen av dd s.k. mängdkrileriet synes av utredningen att döma ha medfört att narkotikamissbmkare - ofta

Prop. 1980/81:76 270

ungdomar - som för att finansiera sitl egel missbruk säljer narkotika i vissa kvantiteter utan alt det eljest sker under sä graverande omständigheter, som sägs i lagrummet, har befunnits skyldiga lill grovt narkotikabrott. Av remissen framgår att avsikten inte varil alt sädana missbrukare skall drabbas av del höjda minimistraffet, utan alt deras slraff bör ligga kvar på en i huvudsak oförändrad nivå. Bl. a. för alt della skall möjliggöras föreslås att ett tiUägg görs lill de i andra stycket uppräknade rekvisiten, nämligen att brottet skall ha varit "av särskill hänsynslös arl". Della tillägg jämle ett understrykande av att en helhetsbedömning bör göras, där samtliga uppräknade kriterier sammanvägs, anser departementschefen kunna förväntas leda lill att vissa brott i fortsättningen ommbriceras till normalbrott i stället för grova brott och därmed faller under 1 §. Som skäl till all man bör kunna vänta sig en sådan förskjutning i rättspraxis åberopas därjämle själva del faklum, att slraffminimum höjs.

Delta sisinämnda resonemang har förts av lagstiftaren i dl tidigare sammanhang, nämligen vid höjning av slraffminimum för grov stöld i samband med brottsbalkens införande (BrB 8:4). Slraffminimum höjdes då från två till sex månader utan all någon ändring överhuvudtaget gjordes i definitionen av begreppet grov stöld (NJA II 1962 s. 206). Vad man den gången ville få fill stånd var bl.a. en ändring i del förhållandet att stöld medelst inbrott så gott som alltid bedömdes som grov av domstolarna. Indikationen inbrott logs dock, som antytts, inte bort ur definitionen och resultatet blev att domstolarna uppenbariigen inle ansåg sig kunna göra annat än att följa dittillsvarande praxis i fråga om brottsrubriceringen. Sedan utredningsmaterial härom redovisats, gjordes en lagändring år 1975 (prop. 1975/76:42, JuU 16, rskr 111), varigenom orden "medelst inbrott" kom att utgå ur definitionen av begreppel grov stöld.

1 förevarande lagstiftningsärende föreslås som nyss nämnts den ändringen i definitionen av begreppel grovl narkotikabrott all rekvisitet "av särskih hänsynslös art" tilläggs. Eftersom det här är fråga om omständigheter som redan beaktas av dom.slolarna, kan emellertid tillägget av delta rekvisit inle anses i önskad riktning påverka avgränsningen mellan normalbrotlel och del grova brottet sådant della nu bestäms med lillämpning av i laglexten nu upplagna och i förslaget bibehållna rekvisit. Snarare inger tillägget av ytterligare ett rekvisit - även om man understryker den samlade helhetsbilden - intrycket alt begreppel grovt narkotikabrott vidgas i stället för inskränks. Förslaget kan därför inte anses fillgodose del angivna syftet att skärpa straffmälningen vid de allvarligaste brotten med bibehållande i huvudsak av straffmälningen för de ungdomar och andra missbmkare som för att finansiera sitt eget missbruk säljer narkotika i vissa kvantiteter utan att det eljest sker under så graverande omständigheier som sägs i lagmmmet.

Det krävs därför en mer ingripande ändring av lagrummet för all det angivna syftet skall kunna tillgodoses. I departementspromemorian före-

Prop. 1980/81:76 271

slogs härutinnan att såväl "mängd-" som "omfallnings-"kriteriel skulle slopas. Häremot har emellertid anförts så vägande skäl under den hearing, som föregått remissen, att en sådan ändring inte synes böra komma i fråga. Att med bibehållande av särskill mängdrekvisitd, med den vikt della getts i domstolarnas praxis, ge en tydlig anvisning för rättstillämpningen om syftet med lagändringen är inte lätt. Om en markering av helhetssynen införs direkt i lagtexten - vilket eljest inte brukar ske - torde dock domstolarna ges slörre anledning all beakta denna. Andra stycket skulle då förslagsvis kunna formuleras sålunda: "Vid bedömande av huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det har utgjort led i en verksamhet som har bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt, avsett särskill stor mängd narkotika eller eljest varil av särskill farlig eller hänsynslös art. Bedömningen skall grundas på en sammanvägning av omständigheterna i del särskilda fallet." En ändring av lagtexten bör förenas med klargörande motivutlalanden om mängdrekvisilds minskade betydelse.

SkuUe en markering i laglexten i enlighet med den föreslagna - eller en häremot svarande ändring av samma innebörd - inle komma till stånd, kan lagrådet inte tillstyrka att slraffminimum för grova narkolikabrolt höjs från ett till två år. Sker inte en sådan höjning, synes skäl inle heller föreligga att höja maximistraffet för normalbrolt från två lill tre år såsom föreslagits i 1 8. Mot sisinämnda höjning har lagrådet eljest inte något all erinra.

Vängby tillägger för sin del: Straffmätningen är dl fäll där det tradilio-nellt har lämnats dt stort utrymme åt de allmänna domstolarna att utforma en praxis som förenar intresset av allmän laglydnad med hänsyn till individen och omständigheterna i det enskilda fallet. Domstolarna är förvisso också beredda alt anpassa straffmälningen inom de givna straffskalorna efter ändrade värderingar i fråga om farligheten av olika brott och ändrade förhållanden i övrigt. Erfarenheterna visar alt detla i särskilt hög grad gällt om grova narkofikabrott, där domstolarna förhållandevis ofta tillämpar den övre delen av straffskalan. Med den skärpta inställning till de allvariigare formerna av narkotikabrott som på olika sätt kommer lill uttryck i samhällels åtgärder mot narkotikamissbruket hade man kunnal föriila sig på all domstolarna även utan höjning av minimistraffet för grovt narkotikabrott skulle ha anpassal straffmälningen till gärningarnas allvariiga art. Den föreslagna ändringen framstår från nu angiven synpunkl som obehövlig-

Å andra sidan är del svårt all styra domstolarnas gränsdragning mellan ringa brott, normalbrolt och grovt brott av samma art utan myckel klara direktiv i lagtexten. I förevarande fall är del främsi mängdrekvisitd som domstolarna beaktat vid gränsdragningen mellan normalbrolt och grovl brott. I förslaget kvarstår mängdrekvisitd - som fömt anförts på vägande skäl - och domstolarna ges inte någon ledning för att i fortsättningen dra gränsen vid andra kvantiteter än för närvarande. Uttalandena i remissen på

Prop. 1980/81:76 272

denna punkt framstår som ambivalenta och alltför vaga. Jag hyser därför allvarliga farhågor för att domstolarna också i fortsättningen kommer all lägga avgörande vikt vid mängdrekvisitd och därvid dra gränserna på samma sätt som hittills. I så fall kommer höjningen av minimistraffet att leda tiU en genomsnitfiig straffskärpning för brott som nu föranleder ett års fängelse eller något däröver. Detta kommer att förvärra åtskilliga - bl. a. unga - narkotikamissbmkares redan nu svåra situation och hindra deras resocialisering samt leda till en ytterligare belastning på våra nu hårt ansträngda kriminalvårdsanstalter med åtföljande kostnadsslegringar för kriminalvården. Petrén år av skiljaktig mening och anför:

Genom förslagen beträffande 1 och 3 §8 ändras maximistraffet för narkotikabrott och höjes minimistraffet för grovt narkotikabrott. Ordalagen i fråga om de omständigheter som skall föranleda att en gärning bedöms som grov har lämnats oförändrade ulom såtillvida att som ny omständighet upptagits att verksamheien varh av särskill hänsynslös art. Av departementschefens uttalanden framgår emellertid att avsikten är att vissa av de hittUls som grova bedömda brotten framdeles skall hänföras lill normalgruppen. Det tillämpade förfaringssättet föranleder ej erinran från min sida. Genom att nya straffskalor bestämts har också vad som åsyftas med de uttryck som användes för all angiva när grovt brott föreligger upptagits till omprövning. Efter det att den här föreslagna betydande ändringen av straffskalorna genomförts måste rimligtvis vid rättstillämpning det vid ändringen gjorda betraktelsesättet vinna lillämpning utan hinder av den praxis som hittills utvecklats med stöd av de nuvarande likalydande uttrycken. Att för alt uppnå en ändring av brottsrubriceringen på en viss gärning kräva att de i lagen använda uttryckssätten något jämkas synes - särskilt med hänsyn till den allmänna vaghet som präglar dem - icke meningsfullt. Jag finner därför ej anledning till erinran mol de föreslagna ändringarna i 1 och 3 88.

Lagen om ändring i lagen om straff för varusmuggling

3 8 Lagrådet:

Lagrådet får vid denna paragraf hänvisa till vad som anförts vid 3 8 narkotikastrafflagen. Vad där säges i fråga om definitionen av grovt brott gäller i än högre grad om den i förevarande paragraf föreslagna ändringen. Lagtexten innehåller sålunda inle ens rekvisitet "av särskilt hänsynslös art" utan lämnar definitionen helt oförändrad. Av skäl som tidigare angetts synes det i remissen avsedda ändamålet inte kunna tillgodoses med den föreslagna lydelsen. Enär lagen om straff för varusmuggling avser även annat gods än narkotika blir en omformulering av förevarande paragraf för att markera helhetssynen någol mer omfattande än beträffande motsvaran-

Prop. 1980/81:76 275

BUaga 1

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-11-20

Föredragande: statsrådet Winberg

Anmälan till proposition om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m. m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid,

3. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

2.1 Straffskärpningsregeln (26 kap. 3§) m. m.

Lagrådet (majoriteten) har inte haft nägot alt erinra mot att en straffskärpningsregel av det innehåll som har föreslagits i remissen tas in i brottsbalken. Det synes emellertid enligt lagrådets mening lämpligt att vid framtida reformer i fråga om den villkorliga frigivningen och straffskaloma uppmärksamhet ägnas den nya regelri och därvid även frågan om den efter andra reformer är behövlig.

En ledamot har varit av skiljaktig mening och avstyrkt förslaget, eftersom detta enligt hans mening innebär att man, för alt lösa ell kvantitativt sett litet problem, återinför en principiellt betänklig grundsals om slraffhöjning vid återfall och tar risken av en allmän höjning av straffnivån.

1 såväl majoritetens som den skiljaklige ledamotens yttrande har gjorts uttalanden angående den principiella lämpligheten av särskilda regler som ger möjlighet till slraffskärpning vid återfall. Det kan med anledning härav förtjäna erinras om att principen att återfall kan ha straffskärpande verkan är mycket vanlig i främmande rättssystem och även hos oss går tillbaka på

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde 1980-10-02.

Prop. 1980/81:76 276

en långvarig tradition. Den särskilda beslämmelse om straffhöjning vid återfall som vid brottsbalkens tillkomst fanns i 26 kap. 3 8 är visserligen numera upphävd sedan den 1 april 1976. Detla betyder emellertid inte all brottsbalken saknar regler som ger uttryck för tanken att en skärpning av samhäUets reaktion kan följa på ett återfaU (jfr t.ex. bestämmelserna om sammanträffande av brott och förändring av påföljd i 34 kap.). För del allmänna rättsmedvetandet torde denna princip också te sig naturlig. Del . bör ytterligare nämnas att när man i samband med senare lids kriminalpolitiska utvecklingsarbete har diskuterat möjligheten av att införa uttryckliga regler om påföljdsval och slraffmätning - en fråga som f.n. utreds av fängdsestraffkommittén (Ju 1979:04) - så har i allmänhet en utgångspunkt varit att bl. a. betydelsen av dl brott utgör återfall borde få en särskild reglering.

Den nu föreslagna straffskärpningsregeln har dock ett mera begränsat syfle. Som utförligt har utvecklats i remissprolokollet har avsikten varit alt undvika alt interneringspåföljdens avskaffande skall få den konsekvensen att de faktiska strafftiderna vid de allra grövsta formerna av upprepad brotlslighd blir kortare än hitlills. Jag är naluriiglvis medveten om alt regeln i praktiken endast blir tillämplig belräffande ett fätal personer som har gjort sig skyldiga till återfall i mycket allvariig brottslighet. Just belräffande det klientel som det här gäller har samhället emellertid ett särskilt ansvar för medborgarnas skydd, som man enligt min mening inle kan bortse från vid sanktionssystemets utformning.

Med beaktande av vad som har anförts nu anser jag inle att det finns anledning att frångå det ställningstagande i denna del som har gjorts i remissprotokollet och som även har godtagits av lagrådets majoritet. Jag vill understryka vad jag vid min anmälan av remissen framhöll om att den nya regeln inte är avsedd att ge underlag för någon generell höjning av slraffnivån. Mot vad lagrådet har uttalat om alt regeln bör ägnas uppmärksamhet vid framtida reformer av sankfionssystemet har jag självfaUet ingen erinran.

I 26 kap. 1 8 första stycket föreskrivs f. n. att fängelse ådöms enligt vad för brottet är stadgat på viss tid, ej över tio år, eller på livstid. Enligt lagrådets mening bör detta stycke med anledning av den nu föreslagna straffskärpningsregeln kompletteras med en erinran om att det av 2 och 3 §§ i kapitlet följer att fängelse i särskilda fall kan ådömas på viss tid över tio år. Det kan naturligtvis ifrågasättas om ett sådant tillägg är nödvändigt med hänsyn tUl att fängelse redan f. n. kan ådömas på upp till tolv år med tillämpning av 26 kap. 2 8 och tiU att de paragrafer som ger möjlighet till straffhöjning av aktuellt slag är placerade i direkt anslutning till den grundläggande bestämmelsen om fängelsestraffels längd. Jag anser emellertid inte att jag har anledning att motsätta mig vad lagrådet har föreslagit och förordar alltså att 26 kap. 1 8 kompletteras med ett tillägg av angiven innebörd, dock med viss redaktionell jämkning i förhållande till lagrådets förslag.

Prop. 1980/81:76 277

2.2 Övriga förslag till ändringar i brottsbalken

Jag godtar i princip vad lagrådet har anfört vid 26 kap. 7 8 men förordar en viss redaktionell jämkning i förhållande till lagrådets förslag. Jag har inte någon erinran mot att 37 kap. 10 § BrB ändras på det säll som lagrådet har föreslagit.

3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:20) om kriminalvård i anstalt

Det förslag till lydelse som lagrådet har förordat beträffande 55 och 56 8§ i lagen om kriminalvård i anstalt bör godtas.

4 Övriga frågor

Ulöver de av lagrådet föreslagna ändringarna och tilläggen bör vissa redaktionella jämkningar företas i de till lagrådet remitterade förslagen.

Förslaget om att avskaffa internering föranleder ändringar i ytterligare elva författningar som har beslutats av riksdagen eller med riksdagens medverkan, däribland rättegångsbalken och lagen (1965:94) om polisregister m.m. Ändringarna består huvudsakligen i att ordet "internering" utgår. Med anledning av förslaget till ändring i 34 kap. 11 § BrB bör vidare, som jag har anmärkt i lagrådsremissen, en justering göras i lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän. Det får anses uppenbart att lagrådels hörande över dessa förslag inte erfordras. Slutligen bör påpekas att beträffande några av de lagförslag som läggs fram gäller att de akluella paragraferna föreslås ändrade även i prop. 1979/80: I om socialljänsten. Så är fallet i fråga om 4§ lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, 41 § rättshjälpslagen (1972:429), 51 kap. 25 § rättegångsbalken, 28 och 29§8 passlagen (1978: 302), 28 lagen (1963:197) om allmänt krimi-nalregisler, 7§ lagen om polisregister m. m. samt 24 folkbokföringsförordningen (1967:198). Om dessa förslag i socialtjänstpropositionen godtas av riksdagen måste de lagar som då antas ändras vid ell bifall till förevarande proposition. Det torde få fömtsättas att denna fråga uppmärksammas under utskottsbehandUngen.

I rättegångsbalken föreslås härutöver, på skäl som chefen för socialdepartementet senare kommer att redovisa, en ändring i 27 kap. 16 §. Ändringen har den innebörden att frågan om telefonavlyssning vid förundersökning avseende grovt narkotikabrott kommer att regleras i räUegångs-balken i stäUet för i den nu gällande särskilda lagen (1969:36) i ämnet. Jag vill i detta sammanhang erinra om att vatje ärende rörande telefonavlyssning enligl sistnämnda lag f. n. anmäls för rikspolischefen och alt de

Prop. 1980/81:76 278

parlamentariska ledamöterna i rikspolisstyrelsen får en forfiöpande, ingående redovisning för utvecklingen av den grova narkotikabroUsUgheten och lilllämpningen av telefonavlyssningsbestämmelserna (prop. 1970:127 s. 13). Denna praxis bör lämpligen följas även i fortsättningen utan hinder av den ändrade författningsregleringen.

Jag vill slutligen anmärka att det i lagen om polisregister m. m. föreslås vissa formella ändringar som föranleds av den nya utlänningslagen (1980:376).

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att antaga

dels de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar, dels inom justitiedepartementet upprättade förslag till

4. lag om ändring i rättegångsbalken,

5. lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister,

6. lag om ändring i lagen (1964:342) om personundersökning i brottmål,

7. lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m. m.,

8. lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

9. lag om ändring i rättshjälpslagen (1974:429),

10. lag om ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning,

11. lag om ändring i passlagen (1978:302),

12. lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt samarbete rörande kriminalvård i frihet,

13. lag om ändring i folkbokföringsförordningen, (1967:198),

14. lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472),

15. lag om ändring i lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän.

Prop. 1980/81:76 279

BUaga2

Utdrag
SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-11-20

Föredragande: statsrådet Söder

Anmälan till proposition om interneringspåföljdens avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m. m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64),

2. lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling,

3. lag om ändring i rättegångsbalken. Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

2 Narkotikastrafflagen

Lagrådet (majoriteten) har uttalat att någon invändning inle i och för sig synes kunna riktas mot att 3 § första stycket narkotikastrafflagen ändras på det sättet att minimistraffet för grovl narkotikabrott höjs från dt till två år. Någon erinran från lagrådels sida har inle riktats mol förslagel alt den uppräkning av omständigheter, som enligt andra stycket i paragrafen särskilt skall beaktas vid bedömningen av om ett brott är grovt, skall komplelteras med rekvisitet att brottet har varit av särskill hänsynslös arl.

Lagrådet har emellertid ansett att de krävs en mer ingripande ändring i lagrummet, om man vill tillgodose syftet att på en gång skärpa straffmälningen vid de allvarligaste brotten och i huvudsak behålla, nuvarande straffmätning för de ungdomar och andra missbrukare som för alt finansiera sitt eget missbruk säljer narkotika i vissa kvantileler ulan all del annars sker under så graverande omständigheter som sägs i lagrummet. Lagrådet föreslår därför att det i ett tillägg till andra slyckel anges all bedömningen av om ett brott är grovl skall grundas på en sammanvägning av omständigheterna i det särskilda faUet. En ändring av lagtexten bör enligt lagrådet förenas med klargörande motivutlalanden om mängdrekvisitets minskade

' Beslut om lagrädsremiss fattal vid regeringssammanträde 1980-10-02.

Prop. 1980/81:76 280

betydelse. Skulle en markering i lagtexten i enlighet med den föreslagna -eller en häremot svarande ändring av samma innebörd - inte komma tiU stånd, har lagrådet ansett sig inte kunna tillstyrka att straffminimum för grovt narkotikabrott höjs från ett till två år.

En ledamot av lagrådet har varii; skiljaktig och lämnat förslaget i denna del utan erinran.

Vid min anmälan av remissen framhöll jag att förslaget om höjning av straffminimum för grovl narkotikabrott är avsett att ge underlag för en skärpning av påföljderna för de allvarligaste narkotikabrotten och att tydUgare än hittills markera brottets straffvärde i förhållande till andra allvarliga brott. Jag uttalade vidare alt avsikten samtidigt har varit att åstadkomma en förskjutning i domstolarnas brottsrubricering när det gäller gränsen mellan normalbroltd och grovt brott. Det nya hänsynslöshetsrekvisitet i förening med höjningen av minimistraffet är enhgt vad som anfördes i remissprotokollet avsett all bidra lill utvecklingen av en praxis, enligt vilken omständigheier vid sidan av mängden narkofika tilläggs större betydelse än i dag vid brottsrubriceringen. Jag framhöll också uttryckligen att höjningen inte borde medföra att genomsnittligt längre strafftider än f n. ådöms t. ex. unga narkotikamissbrukare, som överlåter eller medverkar till överlåtelse av narkotika i del huvudsakliga syftet all finansiera sitl eget missbruk i sådana fall då enligt nuvarande praxis endast mängden narkotika föranleder att brottet bedöms som grovt.

Som har uttalats av den skiljaklige ledamoten av lagrådet måste det betraktelsesätt som i enlighel härmed ligger lill gmnd för förslaget antas vinna tillämpning i prax's utan att några ytterligare ändringar i 3 § behöver göras. Mot det av lagrådets majoritet framlagda förslaget kan också invändas alt redan innebörden av gällande räll otvivelaktigt har avsetls vara att en sammanvägning av omständigheterna skall ske vid bedömningen av om ett narkotikabrott i del särskilda fallet skall anses grovt. Detsamma är f. ö. förhållandet i de övriga fall då del i en straffbestämmelse anges alt vissa omständigheter skall särskill beaktas vid bedömningen av om ell brott är grovt, något som naturligtvis gör det tveksamt om man bör meddela en uttrycklig föreskrift i fråga om ett specifikt brott. Å andra sidan kommer naturligtvis i praktiken ingen risk för några motsatsslut att uppstå, om den nu akluella paragrafen komplelleras på del sätt som lagrådet ifrågasatt. Det föreslagna tillägget synes inte heller i övrigl föranleda några nackdelar för rättstillämpningen. Jag anser mig därför inte ha anledning alt på denna punkt motsätta mig lagrådets förslag.

3 Lagen om straff för varusmuggling '

Under hänvisning till vad som anförts vid narkotikastrafflagen föreslår lagrådet (majoriteten) att 3 § varusmugglingslagen omredigeras på del säl-

Prop. 1980/81:76 281

tet att samtliga de bestämmelser som skall gälla grov vamsmuggling avseende narkotika samlas i ett andra stycke av paragrafen. De kriterier som särskilt skall beaktas vid bedömningen av om ett sådant brott är grovt utformas på samma sätt som f. n. i 3 § andra stycket narkotikastrafflagen med tUlägg av rekvisitet "av särskiU hänsynslös art". Vidare anges i stycket Btt bedömningen skall gmndas på en sammanvägnirig av ömstän-dighetena i det särskilda fallet. En ledamot har varit av skiljaktig mening och lämnat dét remitterade förslaget utan erinran.

Jag anser mig ihte ha anledning till någon erinran mot att uttrycket "av särskilt hänsynslös art" förs in även i 3§ vamsmuggUngslageh med sikte på faU då ett vammuggUngsbrott har avsett narkotika. Däremot fiiins det enligt min mening inte skäl att i detta sammanhang i övjigt anpassa de kriterier som särskilt skall beaktas vid bedömningen av om ett sådant brott är grovl fill dem sorri gäller eriligt 3 § narkotikastrafftagen. Dessa skiljer sig nämligen inte på något så avgörande sätt från dem som f. n. generellt gäller enligt 3 § varusriiuggUrigslagen att del är motiverat med en fullständig särteglering för fall då ett brott har avsett narkotika.

Som jag har angett fömt gäller allmänt att man vid bedömningen av om ett brott är grovt skall göra en sammanvägning av omständigheterna i det särskUda fallet. Vid itiin anmälan av remissen har jag också understmkit att avsikten är att en helhetssyn skall anläggas på narkotikasrriuggUng, vilket innebär att hänsyn skall tas inte bara till mängden narkotika och omständigheterna i övrigt vid själva smuggUngen utan också till andra på bedömningen inverkande omständigheter. Den aktuella paragrafen avser emellertid även andra fall av vamsmuggling, och det skuUe därför från lagteknisk synpunkt te sig egendomUgt att särskilt ange att eri sådan sammanvägning skäll ske när vamsmugglingen har gällt just narkotika. Å andra sidan kan jag inte se att det i della sammanhang är motiverat att införa en motsvarande föreskrift för samtliga fall av grov vamsmuggling.

Med dessa utgårigspunkter förordar jag efter samråd med chefen för handelsdepartementet att 3§ andra stycket vamsmugglingslagen ändras endast på det sättet att en uttrycklig markering görs av att, om vamsmugg-lingsbrottet gällt narkotika, man vid bedömningen av humvida brottet är grovt skall särskilt beakta — utöver de övriga omständigheter som nämns i paragrafen - också om gärningen har utgjort led i en verksamhet av särskilt hänsynslös art.

Jag vill liksom i lagrådsremissen slutligen framhålla att vad jag har anfört om en förskjutning i praxis när det gäller gränsen mellan normalbrottet och grovt brott givetvis har avseende även på varusmugglingsbroll som rör narkotika.

Prop. 1980/81:76 283

Innehåll

Propositionen ................................................. ..... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll .................. ..... 1

Lagförslag ...................................................... 3

1. Förslag till lag om ändring i brottsbalken ........... ..... 3

2. Förslag tUl lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m 13

3. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt 16

4. Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken .... 19

5. Förslag till lag om ändring i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister 22

6. Förslag till lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål 24

7. Förslag till lag om ändring i lagen (1965:94) om polisregister m.m 25

8. Förslag tUl lag om ändring i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall 26

9. Förslag till lag om ändring i rätlshjälpslagen (1972:429) 27

10. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning 29

11. Förslag lill lag om ändring i passlagen (1978:302) 29

12. Förslag lill lag om ändring i lagen (1978:801) om internafionellt samarbete rörande kriminalvård i frihet 30

13. Förslag till lag om ändring i folkbokföringsförordningen (1967:198) 31

14. Förslag lill lag om ändring i militära rättegångslagen (1948:472) 32

15. Förslag till lag om ändring i lagen (1973:18) om disciplinstraff

för krigsmän ................................................... 32

16. Förslag fill lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64) ... 33

17. Förslag fill lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för

vamsmuggling ................................................... 34

Utdrag ur protokollet vid regeringssammanträde 1980-10-02 35

Bilaga 1: Justitiedepartementet .......................... 36

1 Inledning ..................................................... .... 36

2 AUmän motivering ......................................... .... 37

2.1 Interneringspåföljden ................................ .... 37

2.2 VillkorUg frigivning ................................... .... 45

2.3 En särskild straffskärpningsregel ................... .... 50

2.4 Eftergift av böter vid långvariga fängelsestraff 53

2.5 Ikraftträdande m. m..................................... 56

3 Upprättade lagförslag .................................... .... 56

4 Specialmotivering ......................................... 57

4.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken ..... .... 57

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning

av strafftid m.m.......................................... 67

4.3........................................................... Förslaget lill lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminal
vård i anstalt .......................................... .... 68

5 Hemställan .............................. ............... .... 69

Prop. 1980/81:76 284

BUaga LI Departementspromemoria om internering (Ds Ju 1979:5) 71
BUaga 1:2 Sammanställning över remissyttrandena beträffande PM

om internering ............................................... .. 160

Bilaga 1:3 De remitterade lagförslagen om avskaffande av påföljden

internering m.m.................................................. 177

Bilaga 2: Socialdepartementet ............................ .. 193

1 Inledning ..................................................... .. 193

2 Allmän motivering .......................................... .. 194

2.1 Kampen mot narkotikamissbruket .... ......... 194

2.2 Åtgärder mot de lindrigaste brotten ............. 199

2.3 Åtgärder mot de allvarligaste brotten: höjning av straffmaximum? 201

2.4 Höjning av straffminimum för grovt narkotikabrott? 203

2.5 Vissa följdändringar ................................... 209

3 Upprättade lagförslag .................................... 210

4 Specialmotivering ......................................... 211

5 Hemställan .................................................. 214

Bilaga 2:1 Departementspromemoria (Ds Ju 1980:4) Förslag till

ändringar i narkotikastrafflagen (1968:64) m. m........ 215

BUaga 2:2 Sammanfattning av dé synpunkter som lämnats på de-partementespromemorian (Ds Ju 1980:4) Förslag till ändringar i

narkotikastrafflagen (1968:64) m. m. vid hearing 1980-06-27 256

BUaga 2:3 De remitterade lagförslagen om påföljd för grovt narkoti
kabrott m. m..................... :.............................. 261

Utdrag av lagrådets protokoll ..................... ... 264

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde 1980-11-20 274

Bilaga 1: Justitiedepartementet .......................... 275

1 Anmälan av lagrådsyttrande ........................... 275

2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken ......... .. 275

2.1 Straffskärpningsregeln (26 kap. 3 §) m. m........ 275

2.2 Övriga förslag till ändringar i brottsbalken ....... .. 277

3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:20) om kriminalvård i anstalt 277

4 Övriga frågor ........................... ,..................... .. 277

5 HemstäUan ................................................. 277

Bilaga 2: Socialdepartementet .......... ............... .. 279

1 Anmälan av lagrådsyttrande............................... .. 279

2 Narkotikastrafflagen ...................................... 279

3 Lagen om straff för vamsmuggling ............. ;:..... 280

4 Rättegångsbalken .................................. ... 282

5 Hemställan .................................................. .. 282

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980