Regeringens proposition

1980/81:61

med förslag till ändrade regler för inkomstbeskattningen av ägare till s. k. specialbyggnader, m. m.;

beslutad den 30 oktober 1980.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposifionen föreslås vissa följdändringar till den nya faslighelslaxeringslagen (1979:1152). En sådan avser inkomstbeskattningen av ägare till bl.a. byggnader som vid fastighetstaxeringen indelats som specialbyggnader. Det är här fråga om byggnader som används för vissa allmännyttiga ändamål. Ändringen innebär i korthet att inkomster som härrör från sådan verksamhet i regel skall undantas från skatteplikt.

Övriga ändringsförslag är i allt väsentligt av mer formell natur och syftar till att anpassa olika bestämmelser lill de nya definifioner m. m. som tillkommit genom fastighetstaxeringslagen.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den I januari 1981.

1 Riksdagen 1980181. I saml. Nr. 61

Prop. 1980/81:61

Prop. 1980/81:61 2

1 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att i taxeringslagen (1956:623)' skall införas en ny paragraf, 192 8, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

192 f

Bestämmelserna / 160—162 §§ skall gälla även ifråga om särskild fastighetstaxering.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981.

2 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 54 §, punkt 2a av anvisningarna till 368, punkt 1 av anvisningarna till 41 a 8 och punkt 4 av anvisningarna till 548 kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

54 §' Från skattskyldighet/nV:a//fl.s;

a) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar:

för utdelning på aktie i svenskt aktiebolag och andel i svensk ekonomisk förening i den omfattning som anges i punkl I av anvisningarna;

b) medlem av konungahuset: för av staten anvisat anslag;

c) i utlandet bosatt person och utländskt bolag:

för sådan inkomst, för vilken avgift enligl lagen om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erläggas eller beträffande vilken befrielse från sådan avgift skall åtnjutas jämlikt särskilt stadgande i samma lag;

d) ägare av sådan fastighet, som d) /. ägare av sädan fastighet
avses 15,?/ mom. a)-f) och h)-i): som avses i 3 kap. 2 § faslighelslax
eringslagen (1979:1152):

för inkomst av fastigheten genom för inkomst av fastigheten ; den
dess användning för ändamål som mån ägarens inkomst härrör från
avses i nämnda mom.; sådan användning som gör att

byggnad enligl 2 kap. 2§ faslighelslaxeringslagen skall indelas som specialbyggnad, dock ej kommunikationsbyggnad, dislribu-

' Lagen omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773. Förutvarande 192§ upphävd genom 1971: 399. ' Senaste lydelse 1979:612.

Prop. 1980/81:61 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tionsbyggnad eller reningsanläggning, eller härrör från nationalpark;

2. ägare av sådan faslighet som
avses i 3 kap. 3§ faslighelslaxe
ringslagen:

för inkomst av fasligheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan egendom och sådan användning som avses i nämnda lagrum;

3. ägare av sådan fastighet som
avses i 3 kap. 4§ faslighelslaxe
ringslagen, dock ej ideell förening
som är hänföriig under 53 § 1 mom.
e):

föi- inkomst av fastigheten i den mån den används för ändamål som avses i 3 kap. 4§ faslighelslaxeringslagen;

e) i riket bosatt delägare i oskift dödsbo efler person, som vid sitt
frånfälle icke varit här i riket bosatt:

för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet skall utgöra kommunal inkomstskatt;

f) understödsföreningar, som bedriver såväl till livförsäkring hänföriig
verksamhet som annan verksamhet:

för annan inkomst än inkomst av fastighet, dock all skallskyldighet föreligger även för förstnämnda inkomst till den del inkomsten belöper på livförsäkringsverksamheten;

g) understödsföreningar, vilka enligl sina stadgar inle fär meddela annan
kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderslöd pä högst 1 000
kronor per medlem;

för all inkomst, som belöper på verksamhet, hänföriig till livförsäkring;

h) här i riket bosatt fysisk person, som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning eller annan därmed jämförlig förmån pä grund av anställning där annat än hos svenska staten, svensk kommun eller ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg:

för inkomst av anställningen under förulsätlning att anställningen och vistelsen i utlandet varat minst ett är eller enligt anställningsavtal eller på annan grund kan antagas komma att vara minsl ett år;

i) ideell förening, som är hänföriig under 53 8 1 mom. e):

för inkomst av fastighet och av rörelse i den omfattning som anges i punkt 4 av anvisningarna;

j) svensk aktiefond:

för inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet på grund av avyttring av egendom som avses i 35 8 3 mom., om den avyttrade egendomen innehafts två år eller mera.

Svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening kan under de förutsättningar som anges i punkt 5 av anvisningarna frikallas från skattskyldighet för utdelning pä andel i utiändskl företag.

Prop, 1980/81:61 4

Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse

Av 70 8 framgär att personer som där avses är frikallade frän skallskyldighet för vissa inkomsler.

(Se vidare anvisningarna.) Anvisningar

fill 368

2. a.- Skall vid beräkning av realisationsvinst på grund av avyttring av fasligfid vederlaget för viss del av fastigheten upptagas som inläkl av jordbruksfasfighet eller rörelse (jfr punkl I av anvisningarna fill 35 §) får i omkostnadsbeloppel icke inräknas kostnad som hänför sig lill sädan del av fasligheten och som vid inkomsttaxeringen behandlats enligt reglerna för maskiner och andra inventarier.

Som förbättringskostnad enligt punkt 1 räknas även kostnad, som under lid, dä intäkt av avyttrad annan fastighet eller i förekommande fall del därav beräknats enligt 24 8 2 eller 3 mom., har nedlagts på reparation och underhåll av fasligheten eller fastighetsdelen, i den män den avyttrade egendomen på grund därav vid avyttringen befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet saml kostnad för reparation och underhåll för vilken avdrag inle medges på grund av föreskrifterna i 25 8 2 mom. första stycket b) eller c) och för vilken bidrag ej utgått. Förbättringskostnad, som icke uppförts på avskrivningsplan, och med förbättringskostnad jämförlig reparations-dier underhållskostnad får dock inräknas i omkostnadsbeloppel endasl för år då de nedlagda koslnaderna uppgått till minsl 3000 kronor.

Kostnad enligt föregående stycke, som uppförts på avskrivningsplan, skall normall anses nedlagd del år dä kostnaden uppförts pä planen. I andra fall skall sädan kostnad normalt anses nedlagd när faktura eller räkning erhållits, varav framgär vilkel arbete som utförts.

Omkostnadsbeloppel skall minskas med värdeminskningsavdrag m.m., som belöper på tid före avyttringen av fastigheten, såsom avdrag på grund av avyttring av skog, avdrag för värdeminskning av annan naturtillgång eller för värdeminskning av täckdiken eller andra markanläggningar (jfr punkl 4 fjärde-sjätte styckena och punkt 7 av anvisningarna lill 22 8 samt punkl 16 femte och sjätte styckena av anvisningarna lill 29§). På samma säll skall omkostnadsbeloppel minskas med avdrag för värdeminskning av byggnad m. m. (jfr punkt 3 Iredje stycket och punkt 4 iredje slyckel av anvisningarna lill 22 8. punkl 2 och punkt 3 andra stycket av anvisningarna lill 25 8 och punkl 16 fjärde slyckel av anvisningarna till 29§), dock inle för år då avdraget understigit 3000 kronor. Omkostnadsbeloppel skall minskas även med belopp varmed fastigheten avskrivils i samband med ianspråktagande av investeringsfond e.d.

Vid beräkning av omkostnadsbeloppel skall faslighet, som förvärvals före år 1952, anses förvärvad den 1 januari 1952. Ingångsvärdet skall därvid anses utgöra 150 procent av fastighetens taxeringsvärde för år 1952. Hänsyn skall vid vinstberäkningen icke lagas till koslnader och avdrag som belöper på lid före är 1952. Dock fär del vid förvärvet erlagda vederia-gel för fastigheten upplagas som ingångsvärde, om den skallskyldige kan visa alt köpeskillingen överstiger 150 procent av laxeringsvärdel för år 1952. Fanns taxeringsvärde ej äsatt för år 1952, får motsvarande värde uppskattas med ledning av taxeringsvärdet för fastighet, i vilken den avyttrade egendomen ingått, eller närmast därefter åsatta taxeringsvärde.

Lydelseenligt prop. 1980/81:32.

Prop. 1980/81:61 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har fastighet vid avyttringen innehafts mer än tjugo år får den skattskyldige vid vinstberäkningen som ingångsvärde upplaga dt belopp motsvarande 150 procent av det taxeringsvärde, som gällde tjugo är före avyttringen. Har taxeringsvärdet åsatts vid fastighetstaxering som verkställts år 1970 eller senare får dock som ingångsvärde upplagas endast 133 procent av taxeringsvärdet. Om ingångsvärdet beräknas med ledning av det taxeringsvärde som gällde tjugo är före avyttringen, skall hänsyn vid vinstberäkningen icke tagas till kostnader och avdrag, som belöper på tidigare år än tjugo år före avyttringen. Fanns taxeringsvärde ej äsatt tjugo år före avyttringen, får motsvarande värde uppskattas pä sätt angives i femte styckei sisla meningen.

Har avyttrad fastighet förvärvals genom arv eller testamente eller genom bodelning i anledning av makes död, får den skattskyldige, i ställd för köpeskilling eller motsvarande vederiag för fasligheten vid närmasl föregående köp, byte eller därmed jämförliga fång eller i ställd för ell med slöd av föregående stycke framräknat värde, som ingångsvärde upptaga 150 procent av fastighetens taxeringsvärde året före det år dä dödsfallet inträffade eller motsvarande i arvsskaltehänseende gällande värde, förutsatt att dödsfallet ägt rum efter år 1952. Ägde dödsfallet rum efter är 1970 fär dock som ingångsvärde upptagas endasl 133 procent av taxeringsvärdet eller motsvarande i arvsskaltehänseende gällande värde. Fanns taxeringsvärde ej äsatt året före del år då dödsfallet inträffade, får molsvarande värde uppskaltas på sätt som angives i femte slyckel sisla meningen. Har ingångsvärdet upptagits med slöd av bestämmelserna i detla stycke, skall hänsyn vid vinsberäkningen icke tagas lill kostnader och avdrag, som belöper pä tidigare är än året före dödsåret.

Beräknas ingångsvärdet med ledning av taxeringsvärde skall, såvida viss del av taxeringsvärdet avser egendom som i koslnadshänseende hänförts till maskiner och andra inventarier i jordbruk eller rörelse (jfr punkt 1 av anvisningarna lill 35 8), taxeringsvärdet reduceras med den del därav som kan anses belöpa på egendom av nyss angivet slag. Sådan reducering skall dock icke göras om mindre än 25 procent av hela vederlagd för den avyttrade fastigheten belöper på egendom, som vid beräkning av värdeminskningsavdrag hänföres lill maskiner och andra inventarier.

Skal' *axeringsvärdel reduceras Skall taxeringsvärdet reduceras
enligt föregående stycke iakttages enligt föregående stycke iakttages
följande. Har taxeringsvärdet följande. Har taxeringsvärdet
åsatts tidigare än vid 1975 års fas- åsatts tidigare än vid 1975 ärs fas
tighetstaxering, skall taxeringsvär- tigheislaxering, skall taxeringsvär
det reduceras med så stor del därav del reduceras med så stor del därav
som vederlaget för egendom, som som vederlaget för egendom, som
vid beräkning av värdeminsknings- vid beräkning av värdeminsknings
avdrag hänföres till maskiner och avdrag hänföres till maskiner och
andra inventarier, utgör av hela ve- andra inventarier, ulgör av hela ve
derlaget för den avyttrade fastighe- deriagd för den avyttrade fastighe
ten. Vad nu sagls gäller även om ten. Vad nu sagts gäller även om
taxeringsvärdet åsatts år 1975 eller taxeringsvärdet åsatts år 1975 eller
senare, dock alt vid beräkningen senare, dock att vid beräkningen
skall bortses från den del av veder- skall bortses frän den del av veder
lagd vid avyttringen som belöper lagd vid avyttringen som belöper
på egendom som enligl 5§ 5 mom. på egendom som avses i 2 kap. 3§
är undantagen från skatteplikt, jordabalken. Kan den skallskyldige

Prop. 1980/81:61 6

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kan den skaltskyldige visa alt den visa alt den andel av laxeringsvär-
andel av taxeringsvärdet som kan det som kan anses belöpa på egen-
anses belöpa på egendom, som vid dom, som vid beräkning av värde
beräkning av värdeminskningsav- minskningsavdrag hänföres fill ma-
drag hänföres till maskiner och and- skiner och andra inventarier, är
ra inventarier, är mindre än den an- mindre än den andel av hela veder-
del av hela vederiaget för den avytt- laget för den avyttrade fastigheten
rade fastigheten som kan anses be- som kan anses belöpa pä egendom
löpa pä egendom av nu angivet av nu angivet slag, får dock laxe
slag, fär dock taxeringsvärdet redu- ringsvärdet reduceras på grundval
ceras på grundval av förhållandena av förhållandena vid fastighelslaxe-
vid fastighetstaxeringen. ringen.

Det för fastigheten gällande ingångsvärdet - om det inle har beräknats enligt trettonde slyckel sisla meningen - liksom de förbättringskostnader och därmed likställda belopp för vilka avdrag får ske saml de värdeminskningsavdrag och andra belopp som skall minska omkostnadsbeloppel skall i den omfattning som anges i punkterna 6 a och 6 b nedan räknas om med hänsyn till förändringarna i det allmänna prisläget (prisutvecklingen) under den lid då fastigheten har innehafts.

Omräkningen sker med ledning av en indexserie, grundad på konsumentprisindex. Riksskatteverket fastställer åriigen omräkningstalen.

Har avyttring av fastighet omfattat byggnad, som i huvudsak är avsedd alt användas för bostadsändamål och som vid avytlringstillfälld varil eller bort vara äsatt eU taxerat byggnadsvärde av lägsl 10000 kronor, avdrages ytteriigare dt belopp av 3000 kronor för varje påbörjat kalenderår före laxeringsåret som bostadsbyggnaden under innehavsliden funnits på fastigheten. Om det taxerade byggnadsvärdet inte uppgått eller bort uppgå till 10000 kronor, avdrages 3000 kronor för varje påbörjat kalenderår under innehavstiden som byggnaden utnyttjats till stadigvarande bostad. Avdrag medges inte för tidigare år än är 1952 och inte heller för senare år än år 1980. Finns på fastigheten mer än en bostadsbyggnad beräknas nu avseU avdrag endasl för fastighetens huvudbyggnad. Sker vinstberäkningen med utgångspunkt från taxeringsvärdet tjugo år före avyuringen enligt sjätte stycket ovan eller från taxeringsvärdet året före dödsfallet enligt sjunde stycket ovan eller motsvarande värden, får avdrag enligt detta stycke ej ske för tidigare år än tjugo år före avyttringen eller året före dödsfallet. Om bostadsbyggnad rivits eller förstörts genom brand eller liknande, skall avdrag enligt detta stycke medges även för lid då denna byggnad funnjls pä fasligheten, om den skattskyldige inom ett år igångsatt arbete med att uppföra ersättningsbyggnad. Om en bostadsbyggnad under mer än ett är tagits i anspråk huvudsakligen för annat ändamål än bostadsändamål medges avdrag enligt delta stycke endast för tid då byggnaden därefter åter utnyttjats huvudsakligen för bostadsändamål.

Vinstberäkning på gmnd av avyttring av del av fasfighet skall grundas på förhållandena på den avyttrade fastighetsdelen. Om den skattskyldige så önskar skall dock så stor del av det för hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet - i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag m. m. - anses belöpa på den avyttrade delen som vederiaget för fastighetsdelen ulgör av faslighetens hela värde vid avyttringstillfället. I sist avsedda fall skall, om den skaltskyldige önskar det och värdet av skogen och skogsmarken pä den avyttrade fastighetsdelen är mindre än 20 procent av

Prop. 1980/81:61 7

värdet av hela faslighetens skog och skogsmark, omkostnadsbeloppet inte minskas med avdrag pä grund av avyttring av skog. Om den avyttrade delen avser en eller ell fåtal tomter avsedda all bebyggas med bostadshus och vederlagd är mindre än 10 procent av fastighetens taxeringsvärde, får vidare ingångsvärdet på den avyttrade fastighetsdelen utan särskild utredning beräknas till 1 krona per kvadratmeter, dock ej lill högre belopp än köpeskillingen.

Vad i de tre första meningarna av föregäende stycke föreskrivits gäller i tillämpliga delar även vid marköverföring enligl faslighetsbildningslagen (1970:988).

Har den skaltskyldige erhållit sådan engångsersättning som avses i punkl 4 andra styckei av anvisningarna lill 35 8, skall så stor del av del för hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet - i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag m. m. - anses belöpa på den del av fastigheten som ersättningen avser, som engångsersättningen utgör av fastighetens hela. värde vid liden för upplåtelsen eller inskränkningen i förfoganderätten. Vid bedömningen av om omkostnadsbeloppet skall minskas med avdrag på grund av avyttring av skog gäller vad som är föreskrivet i fråga om del av fastighd.

Har den skaltskyldige under innehavstiden avyttrat del av fastighet skall hänsyn tagas härtill vid beräkning av del omkoslnadsbelopp som får avdragas vid vinstberäkningen i anledning av avyttring av återstoden av fastigheten. Kan utredning icke förebringas om den andel av omkostnadsbeloppet - i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag m.m. -för fastigheten, som belöpt på den avyttrade fastighetsdelen, skall denna andel anses ha motsvarat hälften av erhållen ersättning för fastighetsdelen. Andelen skall dock i intet fall anses översliga omkostnadsbeloppet - i förekommande fall minskal med värdeminskningsavdrag m. m. - för hela fastigheten omedelbart före avyttringen av fastighetsdelen.

Vad i föregående stycke föreskrivits äger motsvarande tillämpning om den skattskyldige under innehavsliden erhållit engångsersättning som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna lill 35 8. Har den skaltskyldige under innehavstiden avstått från mark genom marköverföring enligl faslighetsbildningslagen (1970:988), skall omkostnadsbeloppet pä återstoden av fasligheten anses ha minskal med sä stor del av omkostnadsbeloppet för den tidigare avstådda marken som ersättningen i pengar utgjort av det totala vederlaget för marken.

Beräknas omkostnadsbeloppet vid den slutliga avyttringen med ledning av ett taxeringsvärde som åsatts efter det att ddavytlringen, markupplåtelsen eller marköverföringen m.m. ägt rum, äro beslämmelserna i de tvä föregående styckena icke tillämpliga.

Kostnad för förbättringsarbete eller därmed jämföriigt reparations- och underhällsarbete, för vilket ersättning pä grund av skadeförsäkring utgått, beaktas icke vid beräkning av realisationsvinst i vidare mån än kostnaden överstigit ersättningen. Har ersättning på grund av skadeförsäkring uppburits med större belopp än del som gäll ål för skadans avhjälpande gäller följande. Faslighetens ingångsvärde, omräknat enligt tionde stycket lill tiden för skadelillfällel, minskas med skillnaden mellan ersättningen och kostnaden för skadans avhjälpande. För lid efter skadetillfället ligger återstoden av del omräknade ingångsvärdet till grund för omräkning enligt tionde stycket.

Avyttrar delägare i fåmansföretag eller honom närslående person fastighet till företaget får vid vinstberäkningen fastighetens ingångsvärde icke

4.'' Förening, som är hänföriig under 53 8 I mom. e), är frikallad från skattskyldighet för inkomst av fastighet, som tillhör föreningen och som använts på sätt som anges i 3 kap. 4 8 fastighetstaxeringslagen (1979:1152), samt för sädan inkomst av faslighet och rörelse som lill huvudsaklig del härrör från verksamhet som har naturlig anknytning till föreningens allmännyttiga ändamål. Vad nu sagts gäller även inkomst av verksamhet som av hävd utnyttjats som finansieringskälla för ideellt arbete. Övriga inkomsler av fastighet eller av rörelse utgör i sin helhet skattepliktig inkomst för föreningen.

4. Förening, som är hänföriig under 53 8 1 mom. e), är frikallad frän skattskyldighet för inkomst av faslighet, som tillhör föreningen och som använts på sätt som anges i 3 kap. 4 8 faslighelslaxeringslagen (1979:1152), saml för sådan inkomst av fastighet och rörelse som lill huvudsaklig del härrör från verksamhet som har naturlig anknytning lill föreningens allmännyttiga ändamål. Vad nu sagts gäller även inkomst av verksamhei som av hävd utnyttjats som finansieringskälla för ideellt arbete. Övriga inkomster av fastighet, utom inkomster som avses i 54 § d) I och 2, eller av rörelse utgör i sin helhet skatlepliklig inkomst för föreningen.

Prop. 1980/81:61 9

handikappförening säljer varor avsedda för handikappade personer. Kravet pä naturlig anknytning skall ocksä anses uppfyllt om en förenings kommersiella verksamhet har karaktär av service till medlemmarna och andra som deltar i den ideella verksamheten. Della får exempelvis anses vara fallet om en idrottsförening i mindre skala säljer förfriskningar eller idrottsartiklar i sina klubblokaler. Inkomst av verksamhei som inte har annat samband med del ideella arbetet än alt den skall finansiera delta, skall däremot anses sakna naturlig anknytning till en förenings allmännyttiga ändamål.

Till verksamhet som av hävd utnyttjats för att finansiera ideellt arbete räknas anordnande av bingo och andra lotterier, fester, basarer, försäljnings- och insamlingskampanjer samt sådan biografrörelse som bedrivs av nykterhetsförening eller förening med huvudsakligt ändamål all tillhandahålla allmänna samlingslokaler. Delsamma gäller verksamhei som består i att en förening upplåter reklamutrymme på klubbdräkter eller i föreningens samlingslokaler e.d.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas första gången vid 1982 års taxering.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 7 8 lagen (1947:576) om slallig inkomstskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

7f Från skattskyldighet frikallas:

a) medlem av konungahuset: för av staten anvisat anslag;

b) i utlandet bosalt fysisk person och utiändskl bolag:

för inkomst, som avses i 54 8 första styckei c) kommunalskalldagen;

c) staten:

för all inkomst;

d) juridisk person som avses i 53 8 I mom. första slyckel c) kommunal
skattelagen:

för all inkomst;

e) understödsförening som enligt sina stadgar icke får meddela annan
kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderslöd på högsl 1 000
kronor för medlem och annan juridisk person som avses i 53 8 1 mom.
första stycket d) kommunalskatlelagen än understödsförening:

för all inkomst;

O förening som är hänföriig under 53 8 I mom. första stycket e) kommunalskattelagen:

för all inkomst utom sådan inkomst av rörelse för vilken föreningen icke är frikallad från skattskyldighet enligt punkt 4 av anvisningarna till 54 8 nämnda lag;

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770. - Senaste lydelse 1979: 1058.

Prop. 1980/81:61 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

g) annan juridisk person som avses i 53 § I mom. första stycket e) kommunalskattelagen: för sådan inkomst som ej härflutit av rörelse;

h) härovan ej upptagen ägare av h) /. här ovan / a)-g) ej uppta-

sådan fastighet, som omförmäles i gen ägare av sådan fastighet, som
5 § I mom. kommunalskatlelagen: avses i 3 kap. 2 § faslighelslaxe
ringslagen (1979:1152):
för inkomst av fasligheten genom för inkomst av fastigheten / den
dess begagnande för de i samma mån ägarens inkomst härrör från
mom. avsedda ändamål; sådan användning som gör all

byggnad enligt 2 kap. 2 § faslig
helslaxeringslagen • skall indelas
som specialbyggnad, dock ej kom
munikationsbyggnad, distribu
tionsbyggnad eller reningsanlägg
ning;

2. här ovan i a)~g) ej upptagen ägare av sådan faslighet som avses i 3 kap. 3 § fastighetstaxeringslagen:

för inkomst av fastigheten i den mån ägarens inkomst härrör från sådan egendom och sådan användning som avses i nämnda lagrum:

i) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar:

för utdelning frän svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar och utländska förelag i den omfattning som i 54 8 kommunalskattelagen sägs;

j) här i riket bosalt delägare i oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke var här i riket bosatt:

för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet skall utgöra statlig inkomstskatt;

k) understödsföreningar, vilka enligl sina stadgar äga meddela annan kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapitalunderslöd ä högsl 1 000 kronor för medlem och som bedriva jämväl annan verksamhet än livförsäkringsverksamhet:

för all inkomst, som belöper pä annan än lill livförsäkring hänföriig verksamhet;

I) här i riket bosatt fysisk person, som under vistelse ulomlands åtnjutit avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på gmnd av anställning där annat än hos svenska slalen, svensk kommun eller ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg:

för inkomst, som avses i 54 8 första styckei h) kommunalskatlelagen;

m) svensk aktiefond:

för inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet på grund av avyttring av egendom som avses i 35 8 3 mom. kommunalskatlelagen, om den avyttrade egendomen innehafts tvä år eller mera.

Prop. 1980/81:61 11

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av denna lag skall anses jämställd med förening eller stiftelse, som ovan i första styckei vid f) respektive g) angives. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt delta stycke, mä klagan icke föras.

Att personer, om vilka i 18 8 förmäles, äro frikallade från skattskyldighet för vissa inkomsler, framgår av bestämmelserna i samma paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas första gången vid 1982 års taxering.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs att 38 2 mom. och 5 8 lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 8 2 mom.~ Säsom tillgångar vid förmögenhelsberäkningen upplagas icke:

a) kapitalvärdet av kapilalförsäkring;

b) rält till undantagsförmaner, lill pension eller annan livränta, som utgår på gmnd av försäkring, till pension och annan förmän, som annorledes än i följd av försäkring atnjutes på grund av förutvarande Ijänsleförhållande, samt lill livränta som, enligl vad i lag eller särskild författning är stadgat, annorledes än på grund av försäkring utgär vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring;

c) rätt till annan ränta, avkomst eller förmän än i b) avses, därest
densamma är bestämd att tillgodonjulas för den berälligades livstid saml
värdet av vad han årligen må i sådant avseende åtnjuta understiger 1 000
kronor;

d) rätt lill förmögenhet, varav annan för närvarande åtnjuter avkastning
en;

e) möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro avsedda för den
skattskyldiges och hans familjs personliga bruk;

O konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar, såframt ej ägaren med dem driver handel eller yrkesmässigt häller dem för allmänheten fillgängliga;

g) sädana fillgångar, som avses i I mom. e) här ovan, därest sammanlagda värdel av dessa tillgångar icke överstiger 1 000 kronor;

h) patent- och förlagsrätter, som icke äro tillgångar i rörelse, ävensom rätt fill firmanamn, vammärke, mönslerskydd, tidnings titel och dylikt;

i) förtäd av livsmedel eller andra förnödenheter, som äro avsedda för den skatlskyldiges och hans familjs personliga behov, samt kontant hushållskassa eller därmed jämförlig, för den skallskyldiges löpande ulgifler avsedd kassa;

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:859. Senastelydeise 1973: 1102.

Prop. 1980/81:61 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

j) fastighet, / den mån skatteplikt j) fastighet, som årel före taxe-

enligl 5 § kommunalskatlelagen ringsåret undantagits från skatie-

(1928:370) icke föreligger för fas- plikt éhUgt 3 kap. fastigheistaxe-

ligheten, utom såvitt fråga är om ringslagen (1979:1152), utom såvitt

sådana tillbehör till fastigheten som fråga är om tillbehör till fastigheten

avses i 2 kap. 3 8 jordabalken. som avses i 2 kap. 3 8 jordabalken.

(Se vidare anvisningarna.) (Se vidare anvisningarna.)

Skuld, som löper med ränta och icke är att hänföra till rörelse, skall upplagas till sitt kapitalbelopp ulan fillägg av under årel upplupen men ej förfallen ränta.

Angående beräkningen av kapitalvärdet av skuld, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, ävensom av kapitalvärdet av förpliktelse, vilken innefattar skyldighet att lill annan utgiva undantagsförmåner, pension, annan livränta eller därmed jämförlig avgift, skall vad i 4 § stadgas angående beräkningen av kapitalvärdet av fordran eller av ränta, avkomst, förmån eller annan rättighet äga motsvarande tillämpning.

Borgensförbindelse, för vilken betalningsskyldighet ännu ej inträtt, så ock annan villkorlig skuld får ej avdragas vid beräkningen, liksom ej heller vid beskattningsårets utgång oreglerade hushållsskulder och därmed jämföriiga skulder. Avdrag medgives för värdet av sådan garanliavsältning för vilken avdrag medgives vid inkomsttaxeringen.

Avdrag medges inle för skuld som av.ser kapital som nedlagts i fastighet, som enligt 3§ 2 mom. j) inte skall upptas som tUlgång vid förmögenhetsberäkningen.

Under avdragsgilla skulder inbegripas även oguldna skatter av nedan-nämnda slag, nämligen dels debiterad preliminär skatt, som påförts den skattskyldige för året näst före dd taxeringsår, varom fräga är, eller för någol föregående är, dels slutlig skatt, som påförts den skallskyldige pä grund av taxering under förstnämnda år eller under någol föregående år, dds ock tillkommande skatt, vara den skattskyldige erhållit debetsedel under förstnämnda år eller tidigare. Vidare inbegripas aterbetalningspliktiga studiemedel enligt studiestödslagen (1973:349).

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den I januari 1981 och tillämpas första gängen vid 1982 års taxering.

' Senaste lydelse 1974:311.

Nuvarande lydelse

Särskilt uppskattningsvärde för faslighelsbelåning (preliminärt taxeringsvärde) fastställes enligl denna lag.

Preliminärt taxeringsvärde får åsättas fastighet.

Dom på fastighet verkställts ny-, till- eller ombyggnad efter den lidpunkt, som det för fastigheten senast fastställda taxeringsvärdet avsett, eller

2) om fastighet ändrats eller nybildats genom fastighetsbildning och särskilt taxeringsvärde ej finnes fastställt för dd område fasfigheten omfattar.

Preliminärt taxeringsvärde gäller från beslutet intill dess nytt taxeringsvärde, avseende tidpunkt efler förändringen eller nybildningen, fast ställes för fastigheten.

Föreslagen lydelse

I 8

Särskilt uppskaltningsvärde för fastighet faststäUs enligl denna lag.

Sådant värde får fastställas jör

1) faslighet på vUken verkställts ny-, till- eller ombyggnad efter den tidpunkt, som del för fasligheten senast fastställda taxeringsvärdet avsett, eller

2) faslighet som ändrats eller nybildals genom fastighetsbildning om särskill taxeringsvärde ej finnes fastställt för det område fastigheten omfattar, eller

3) faslighet som undantagits från skatteplikt enligl 3 kap. faslighelslaxeringslagen (1979:1152).

Särskill uppskattningsvärde gäller intill dess nytt uppskaltningsvärde eller nytt taxeringsvärde/ait-slållls för fastigheten.

För beslut om åsätt taxeringsvärde utgår avgift med 300 kronor om fastighetens uppskattade värde ej överstiger 200000 kronor och i annat fall med 600 kronor.

För beslul om särskiU uppskaltningsvärde ulgår avgift med 500 kronor om faslighetens uppskattade värde ej överstiger 200000 kronor och i annat fall med / 000 kronor. Då slalen är sökande ulgår inte avgift.

Har avgiften ej erlagts inom en månad efter det krav på avgiften delgivits sökanden, får utmätning ske för avgiften utan föregäende dom.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1981.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1933:359) angående vad med fastighets taxeringsvärde i vissa fall skall förstås

Härigenom föreskrivs att lagen (1933: 359) angående vad med faslighets taxeringsvärde i vissa fall skall förstås skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lyddse

Är enligt vad därom finnes stadgal för fastighet gällande särskill uppskattningsvärde för fastighets-belåning (preliminärt laxerings-värde), skall vad i lag eller författning föreskrives om fastighets taxeringsvärde säsom gmnd för beräkning av belopp, intill vilkel inteckning i faslighet må godkännas säsom säkerhet vid utlåning eller såsom täckning för fonder eller inlåning, i stället gälla om det preliminära taxeringsvärdet.

Föreslagen lydelse

Är enligt vad därom finnes stadgal för fastighet gällande särskill uppskaltningsvärde, skall vad i lag eller författning föreskrives om fas-tighels taxeringsvärde säsom grund för beräkning av belopp, intill vilkel inteckning i faslighet må godkännas säsom säkerhet vid utlåning eller såsom täckning för fonder eller inlåning, i ställd gälla om del särskilda uppskattningsvårdel.

Prop. 1980/81:61 16

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 22 8 2 mom. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 8

2 mom.~ Har fast egendom efler den tidpunkl, som näst föregående årets taxeringsvärde avsett, nedgått i värde genom eldsvåda, vattenflöde eller annan dylik tilldragelse eller genom borttagande av byggnad eller annan anläggning ä egendomen eller av tillbehör därtill eller genom skogsavverkning eller genom nedläggning eller väsentlig förändring av rörelse, i vilken egendomen varil använd, eller av annan liknande anledning, skall länsstyrelsen i del län där egendomen är belägen på ansökan av skallskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutör, efler verkställd utredning, åsätla egendomen särskilt värde till ledning för beräkning av på egendomen belöpande arvsskatt.

Där efter tidpunkl som nyss nämnts fortsall bebyggelse sketl å fasl egendom eller dess värde eljest förhöjts lill följd av ny-, lill- eller ombyggnad eller väsentlig förändring av rörelse, vari egendomen varit använd, eller annan liknande anledning, äger beskattningsmyndighelen hos länsstyrelsen påkalla att egendomen för ändamål, som i föregående stycke sägs, åsättes särskilt värde.

Fast egendom, för vilken icke finnes särskilt taxeringsvärde, skall ock av länsstyrelsen åsättas värde til! ledning för arvsskattens beslämmande. Del åligger skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutör att göra ansökan härom. Värdering som nu sägs är dock icke erforderiig där del finnes uppenbart, all egendomens värde ej överstiger 10000 kronor.

Vid den värdesällning, varom i Vid den värdesältning, varom i

delta moment är fräga, skall, under delta moment är fråga, skall, under iakttagande i övrigl i tillämpliga de- iakttagande i övrigt i tillämpliga delar av de i kommunalskattelagen lar av de i faslighelslaxeringslagen stadgade grunder för taxering av (1979:1152) stadgade grunder för fasfighet, hänsyn tagas till egendo- taxering av faslighet, hänsyn tagas mens beskaffenhet vid tidpunkt, till egendomens beskaffenhet vid som avses i 21 §. Vad i 22 8 1 mom. tidpunkt, som avses i 21 8. Vad i andra och tredje punkterna är stad- 22 8 1 mom. andra och tredje punk-gal skall därvid äga motsvarande terna år stadgal skall därvid äga tillämpning. Sökande är pliktig molsvarande tillämpning. Sökande meddela länsstyrelsen erforderliga är pliktig meddela länsstyrelsen er-upplysningar för ansökningens forderiiga upplysningar för ansök-prövning. Länsstyrelsen äger all i ningens prövning. Länsstyrelsen ärendel höra ordföranden i fastig- äger alt i ärendet höra ordföranden helstaxeringsnämnden för det di- i fastighelstaxeringsnämnden för strikt, inom vilkel egendomen är det distrikt, inom vilkel egendomen belägen, eller, om denna nämnd av- är belägen, eller, om denna nämnd

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857. ' Senaste lydelse 1973:1104.

Prop. 1980/81:61 17

Nuvarande lyddse Föreslagen lyddse

slutat sin verksamhet, ordföranden avslutat sin verksamhet, ordföran-
i taxeringsnämnden i orten. Där be- den i taxeringsnämnden i orten,
siktning av egendomen prövas nö- Där besiktning av egendomen prö-
dig, må länsstyrelsen föranstalta vas nödig, må länsstyrelsen föran-
därom såframt, då ärendet uppta- ställa därom såframt, då ärendet
gits på ansökan, sökanden efter an- upptagits på ansökan, sökanden ef-
maning bestrider kostnaderna för ter anmaning bestrider kostnaderna
besiktningen. I fall, som avses i för besiktningen. I fall, som avses i
andra stycket av delta moment, be- andra styckei av delta moment, be
stridas koslnaderna av allmänna stridas kostnaderna av allmänna
medel. medel.

Över länsstyrelsens beslut i ärende, som avses i detla moment, må klagan icke föras.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1981. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas om skattskyldigheten inträtt före den I januari 1982.

8 Förslag till

Lag om ändring i stämpelskattelagen (1964:308)

Härigenom föreskrivs att 4 8 slämpelskaltelagen (1964:308)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 8 Skatteplikt föreligger icke vid

1) förvärv från make, om förvärvet sker i syfte all för sammanläggning åstadkomma enhetliga lagfartsförhållanden beträffande makarnas fasta egendom;

2) förvärv genom byte i den män vederlaget utgöres av annan fasl egendom, om bytet sker för all åstadkomma en lämpligare fastighetsindelning eller utgör led i ätgärder för jordbrukels eller skogsbmkets yttre rationalisering;

3) sambruksförenings förvärv genom tillskott från medlem och samfällighetsförenings förvärv enligl 5 8 lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter;

4) försäkringsbolags förvärv från annat försäkringsbolag i samband med sådant avlal om övertagande av det senare bolagets hela försäkringsbestånd, som avses i 295 8 lagen om försäkringsrörelse;

5) förvärv av järnväg för allmän trafik eller av mark för sådan järnväg;

6) kommuns eller annan menig- 6) kommuns eller annan menighets förvärv av mark, vilken enligt hets förvärv av mark, vilken enligl fastställd plan skall användas för fastställd plan skall användas för sådant ändamål som avses i 5 § I allmän plals, begravningsplats d-

' Lagen omtryckt 1979: 1060. Senasle lydelse av lagens rubrik 1974: 864. 2 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr. 61

Prop. 1980/81:61 18

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

mom, b) eller d) kommunalskatte- ler sådant ändamål som enligl 2
lagen; kap. 2 § faslighelslaxeringslagen

(1979:1152) medför alt byggnad kan indelas som vårdbyggnad, bad-, sport- och idrottsanläggning, skolbyggnad, kidturbyggnad, ecklesiastikbyggnad eller allmän byggnad;

7) förvärv på grund av lagen om räll i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område;

8) förvärv av kronojord genom skalleköp eller eljest på grund av skattebrev;

9) förvärv av ständig besittningsrätt lill kronohemman eller krononybygge, då på grund av förvärvet vinnes inrymning i sådan rätt;

10) upplåtelse av tomträtt i nybildad fastighet, vars mark fidigare hell eller till övervägande del ingått i fastighet som varit med tomträtt upplåten till samme lomträtlshavare; eller

11) återgång av fång i fall, där rätt till återvinning föreligger enligt 42 8.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och gäller i fråga om förvärv för vilket skatteplikt inträder efter ikraftträdandet.

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor

Härigenom föreskrivs all 1 8 lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

I 8'

Riksskatteverket fär, om del finnes vara av synnerlig vikt för någon, efter ansökan lämna besked på förhand (förhandsbesked) angående viss fråga, som avser sökandens taxering till kommunal inkomstskatt, slallig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatl eller ersättningsskatt, ävensom viss fråga rörande tillämpningen av lagen (1951:763) om beräkning av slallig inkomstskatt för ackumulerad inkomst eller i lag givna bestämmelser om uppskov med beskattning av realisationsvinst. Gäller ansökningen fråga om tillämpning av lagen (1980:000) mol skatteflykt får förhandsbesked meddelas, om det är av vikt för sökanden.

I frägor som avses i första stycket fär förhandsbesked också meddelas, om del finnes vara av vikt för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.

' Lydelse av rubriken enligt prop, 1980/81: 17, - Lydelse enligt prop, 1980/81: 17,

Nuvarande lydelse

Vad som har sagls i första slyckel första meningen och andra slyckel skall också tillämpas, när ägare till fastighet önskar pä förhand erhålla besked angående viss fråga, som avser taxering av fastigheten. Delsamma gäller den för vilken garantibelopp för fastighet skall tas upp som skattepliktig inkomst enligt bestämmelserna i 47 8 kommunalskatlelagen (1928:370), trots alt han inte är ägare.

Föreslagen lydelse

Vad som har sagts i första slyckel första meningen och andra stycket skall ocksä lillämpas, när ägare till fastighet önskar på förhand erhålla besked angående viss fråga, som avser taxering av fasligheten. Detsamma gäller den för vilken garantibelopp för faslighet skall tas upp som skallepliklig inkomst enligl beslämmelserna i 47 8 kommunalskattelagen (1928:370), trots all han inle är ägare, och. såvitt gäller fastighet som enligt 3 kap. faslighelslaxeringslagen (1979:1152) undantagits från skatteplikt och egendom för vilken värde enligt 7 kap. 16 § nämnda tag inte beslämts. den för vilken, ehuru han inte är ägare, garanlibelopp skulle ha tagits upp om fastigheten varit skatlepliklig dier egendomen åsatts värde.

Om rält att av riksskatteverket erhålla förhandsbesked i fråga rörande mervärdeskatt föreskrivs i lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

Denna lag träder i krafl den 1 januari 1981.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 8 lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.' skall ha nedan angivna lydelse.

Prop. 1980/81:61 20

Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse

3. utdelning eller skifte från bolag eller förening,

4. fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 8 aktiebolagslagen (1975: 1385). Förvärvstillstånd fordras dock endasl om den kommun där den fasta

egendomen är belägen enligt 3 a 8 första stycket påkallar prövning hos hyresnämnden.

Vad i denna lag sägs om fasl egendom skall gälla även tomträtt. Vad som sägs om lagfart skall, när fråga är om tomträtt, i stället avse inskrivning av förvärv av tomträtt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981. I fråga om förvärv som skell före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

11 Förslag till

Lag om bevarande av 1970 års allmänna fastighetsdeklarationer, m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna fasfighdsdeklaralioner och andra uppgifter som avlämnats lill ledning vid 1970 års allmänna fastighetstaxering skall bevaras för framtiden. Detsamma skall gälla sädan fastighelslaxeringsavi som skall förvaras tillsammans med deklarationen enligl 74 8 iredje stycket taxeringskungörelsen (1957:513) i dess lydelse enligt kungörelsen (1968:734) om ändring i taxeringskungörelsen.

Beslämmelserna i 50 8 taxeringslagen (1956:623) lillämpas i fräga om förvaring saml tillhandahållande och utlämnande av deklarationer enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft dagen efter den dag, dä lagen enligt uppgift på den har utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Prop. 1980/81:61 21

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-16

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Wirtén

Lagrådsremiss med förslag till ändrade regler för inkomstbeskattningen av ägare till s. k. specialbyggnader, m. m.

1 Inledning

Chefen för finansdepartementet bemyndigades den 16 september 1976 att tillkalla en kommitté (Fi 1976:05), 1976 ärs fastighdslaxeringskom-mitté', för att se över reglerna för fastighetstaxeringen.

Kommittén har avlämnat delbetänkandena (SOU 1979:32 och 33) Fastighetstaxering 81, (SOU 1979:81) Fastighetstaxering 81 Industribyggnader, (Ds B 1980:4) Förseningsavgift vid allmän fasfighetstaxering, (Ds B 1980:5) Villabeskallning 81 samt (Ds B 1980:8) Besvärsregler vid allmän fastighetstaxering, följdändringar m. m. De två första delbetänkandena handlar om frågor av grundläggande betydelse för 1981 års allmänna fastighetstaxering.

Dessa betänkanden har lagts till grund för lagstiftning på området (prop. 1979/80:40, SkU 1979/80:17, rskr 1979/80: 121, SFS 1979: 1152-1155 samt prop. 1979/80:86, SkU 1979/80:46, rskr 1979/80:280, SFS 1980:149-150). De frågor som tagits upp i delbetänkandet om villabeskattning anmäler jag denna dag i prop. 1980/81:42.1 de båda ålerslående betänkandena behandlas främst vissa kompletteringar lill de redan antagna taxeringsreglerna. Jag har för avsikt att nu ta upp dessa frågor.

I delbetänkandet om förseningsavgift har kommittén lagt fram förslag om sankfioner mot den som inte i rätt tid fullgör sin deklarationsskyldighet. Förslagen har fält dt ganska negativt mottagande och jag är inte

' Regeringsrådet Gunnar Björne, ordförande, fastighetsrådet Bertil Hall, riksdagsledamöterna Paul Jansson, Stig Josefson och Bo Lundgren, bitr. skattedirektören Lars Malmberg, riksdagsledamoten Böfie Stensson samt skattedirektören Ulla Wa-ddl.

Prop. 1980/81:61 22

heller beredd att föreslå alt de läggs lill grund för lagstiftning ulan ytteriigare överväganden. Jag avser emellertid alt i ett följande avsnitt något beröra den föreslagna förseningsavgiften.

Delbetänkandel om besvärsregler vid allmän fastighetstaxering innehåller förslag som sträcker över flera områden. Därvid berörs vissa frågor som lämpligen bör behandlas av riksdagen under hösten 1980 sä att nya bestämmelser kan träda i krafl den I januari 1981. Jag avser här de delar i betänkandet som rör följdändringar till den nya fastighetstaxeringslagen. En viktig fråga rör inkomstbeskattningen av ägare till specialbyggnader, dvs. sådana byggnader som är undantagna från skatteplikt vid fastighetstaxeringen. Jag avser nu alt ta upp dessa frågor och återkommer senare under året till de återstående. Emellertid vill jag redan nu i ett följande avsnitt någol närmare beröra de övriga frågor som kommittén behandlat.

Till protokollet i detla ärende bör som bilaga 1 fogas en sammanfattning av kommitténs förslag och som bilaga 2 den av kommittén föreslagna lagtexten i dess helhet. Belräffande nu gällande regler samt kommitténs närmare överväganden hänvisas till betänkandet.

Betänkandet har remissbehandlats. Till protokollet i delta ärende bör som bilaga 3 fogas en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena i de delar som las upp i lagrädsremissen.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Inledande synpunkter

Som jag redan har påpekat tar jag nu bara upp de delar av kommitténs förslag där riksdagsbehandling lämpligen bör ske under innevarande år med hänsyn lill det önskvärda ikraftträdandet. Jag avser här i första hand de följdfrågor som måste lösas på grund av alt den nya fastighetstaxerings-lagen bygger på dt delvis nytt syslem när del gäller alt undanta vissa allmännyttiga fastigheter från skatteplikt. Innan jag går in på dessa frågor villjag försl något beröra övriga delar av kommitténs förslag.

Kommittén har lagt fram förslag som syftar till alt förbättra beslutsunderiaget vid fastighetstaxeringen saml att öka det allmännas kontrollmöjligheter. I denna del utmynnar kommitténs överväganden främst i dt förslag om all bl. a. fasUghelslaxeringsnämnd mot ägarens vilja skall kunna besiktiga en fastighet. Förslagel har fält ell ganska blandat mottagande av remissinstanserna. Även om flertalet av dessa tillstyrker eller lämnar förslaget utan erinran har det likväl pekats på sä många problem all jag anser ytterligare överväganden nödvändiga innan jag är beredd alt ta ställning.

Vidare har kommittén behandlal en del frågor som rör bl. a. möjligheten att rätta felaktiga taxeringar. Den kanske största ändringen i denna del avser förslagel om att införa nya möjligheter lill besvär i särskild ordning vid fastighetstaxeringen. Delta förslag innebär bl.a. att om en domstol

Prop. 1980/81:61 23

skulle frångå en av riksskatteverket eller länsstyrelse utfärdad anvisning i ett enstaka fall så skulle härigenom en möjlighet öppnas all i särskild ordning ändra även andra ägares fasfighdstaxeringar. Även här har sädan kritik framkommit att ytterligare överväganden är nödvändiga. Jag räknar med att återkomma i denna och den närmast föregående frägan senare under delta år.

1 det tidigare nämnda delbetänkandet (Ds B 1980:4) Förseningsavgift vid allmän fastighetstaxering har kommittén behandlat inle bara sagda avgift utan även frågan om skattetillägg vid fastighetstaxering. Kommittén föreslog emellerfid att bara förseningsavgift skulle införas. I det nu akluella belänkandet (Ds B 1980:8) diskuteras även om inle skattebroltslagen skulle kunna ändras sä att den kom att omfatta även oriktiga uppgifter som lämnats vid fastighetstaxering. De straffbestämmelser m. m. som nu gäller vid fastighetstaxering finns i 18 kap. 30 8 faslighelslaxeringslagen (1979: 1152), FTL. Här kan böter eller fängelse i högsl sex månader komma i fråga om någon uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter. Även den som underläteratt lämna allmän fastighetsdeklaration kan komma att bötfällas.

Enligl kommittén bör inte del nuvarande ansvarsområdet för oriktiga uppgifter vidgas. Man betonar emellertid vikten av att nuvarande regler tillämpas sä att överträdelserna i erforderlig omfallning verkligen beivras. Detta resultat bör enligl kommittén kunna näs genom att den nuvarande anmälningsskyldighet till åtal som åvilar laxeringsnämndsordförande, lokal skaltemyndighet och skattechef effektiviseras. Anvisningar om della kan enligt kommittén utfärdas av RSV efter samråd med riksåklagaren.

Kommitténs överväganden och förslag i ansvarsfrågorna biträds eller lämnas ulan erinran av de flesta remissinslanser som tagit upp frågan. För egen del är jag av samma uppfattning. Även i fråga om förseningsavgiften kan del ifrågasättas om inle nuvarande sanktionsformer kan anses vara tillfyllest. För dagen är jag emellertid inte beredd alt ta ställning i frågan. Denna bör i stället las upp i samband med kommande ändringar av fastighetstaxeringen med utgångspunkt bl.a. i väntade förslag från 1976 års fasUghelstaxenngskommitlé.

De av kommittén framlagda förslagen i fråga om vissa sekretessbestämmelser kommer jag att la upp i annat sammanhang.

2.2 Följdändringar till fastighetstaxeringslagen

2.2.1 Inkomstbeskattningen av ägare av specialbyggnader, m. m.

Genom tillkomsten av FTL ändrades de regler som anger i vad mån fasligheter skall undantas från skatteplikt. Även om vissa grundläggande principer behållits är olikheterna gentemot den tidigare ordningen tämligen stora. Frågan är nu i vad mån dessa ändringar skall slå igenom vid inkomstbeskattningen där på flera punkter en direkt koppling f.n. föreligger lill skattepliktsreglerna för fastigheter.

Prop. 1980/81:61 24

Enligl 1975 års fastighelslaxeringsregler krävdes för att faslighet skulle undantas frän skatteplikt förutom att den användes på vissl allmännyttigt säll i regel också att den ägdes av stat, kommun, akademi, stiftelse, ideell förening eller annan allmännyttig sammanslutning. Om en fastighet endast delvis användes för ett skatlebefriande ändamål kunde en uppdelning ske i en skattefri och en skattepliktig del.

En direkt effekt av att en faslighet hell eller delvis undantas från skatteplikt är alt den skattefria delen inte träffats av den kommunala garanliskal-ten.

Skaltepliklsreglerna, som fanns i 5 8 kommunalskatlelagen (1928:370), KL, har nu ersatts av bestämmelser i 3 kap. 2-4 88 FTL.

En väsentlig olikhet mot de äldre skaltefrihelsreglerna är alt man nu infört en övervägandeprincip. Denna princip innebär alt det ändamål blir avgörande för vilket fastigheten används lill mer än hälften. En fastighet skall numera vid fastighetstaxering hänföras till antingen den skattefria eller den skattepliktiga sektorn. Någon uppdelning skall alltså inle längre ske i detla sammanhang. En annan nyhet är all det s. k. ägarkravd formellt fått minskad betydelse. En fasfighet kan undantas från skatteplikt av tre olika skäl. Enligl 3 kap. 2 8 FTL undantas frän skatteplikt alllid specialbyggnad med tillhörande mark. Med specialbyggnad avses byggnad som till övervägande del används för vissa i 2 kap. 2 8 FTL särskilt angivna ändamål. Del är här fråga om byggnader som används för allmänna eller eljest allmännyttiga ändamål (försvarsbyggnad, reningsanläggning, vårdbyggnad, idrottsanläggning, skolbyggnad m. m.). Med ell undantag saknar det betydelse vem som äger byggnaden.

Från skatteplikt undantas enligl 3 kap. 3 8 FTL även ekonomibyggnad, åkermark m. m. om fastigheten lill övervägande del används för vissa verksamheter som bedrivs i vårdbyggnad eller skolbyggnad.

Slutligen gäller enligt 3 kap. 4 § FTL undantag från skatteplikt för byggnad som ägs och till övervägande del används av vissa allmännyttiga organisationer i deras verksamhei som sådan. Här finns alltså ett ägarkrav.

En skattefri faslighet åsätts ingel taxeringsvärde. Som nämnl utgår inte heller någon kommunal garantiskatt.

Skaltepliklsreglerna vid fastighetstaxeringen har även återverkat på inkomstbeskattningen. 1 54 8 d) KL föreskrivs att ägare av sådan fastighet som avses 15 8 1 mom. a)-f) och h)-i) är frikallad från skattskyldighet för inkomst av fastigheten genom dess användning för ändamål som avses i nämnda moment. Liknande bestämmelser finns vid den statliga inkomsl-och förmögenhetsbeskattningen. Även vid inkomsttaxeringen av berörda fastighetsägare kan i förekommande fall en uppdelning ske så att en viss del av en faslighetsinkomst blir skattefri och en annan del skattepliktig (proportioneringsprincipen). För vissa ägare gäller dock att en inkomst skall vara antingen i sin helhet skattepliktig eller skattefri. Så är fallet med de ideella föreningarna.

Prop. 1980/81:61 25

Den övervägandeprincip som alltså numera gäller enligl FTL har kommittén inte velat införa för inkomsttaxeringens vidkommande. I stället föreslås alt nuvarande proportioneringsprincip skall gälla i viss utsträckning även i fortsättningen. Närmare bestämt innebär kommitténs förslag, som intagits i 54 8 d) KL, följande.

Ägare av fastighet med specialbyggnad befrias från skattskyldighet såvitt avser fastighetsinkomster från den allmännyttiga verksamheten. Undantag har gjorts för inkomster av kommunikalionsverksamhd, distributionsverksamhet eller reningsverksamhet.

För ägare av fastighet som avses i 3 kap. 4 8 FTL föreslås skattefrihet för faslighdsinkomster på grund av fastighetens användning i den allmännyttiga verksamheten. Det är fråga om fastigheter som tillhör ideella föreningar, vissa närmare angivna stiftelser och andra allmännyttiga organisationer.

Gemensamt för dessa båda grupper är alltså att fastigheten till övervägande del används för något allmännyttigt ändamål. Skulle i detla fall det finnas faslighetsinkomster av annat slag är dessa skattepliktiga och den tidigare nämnda proportioneringen måsle dä göras. Om fastigheten inle till övervägande del används för aUmännytfigt ändamål föreligger oinskränkt skattskyldighet för hela fastighdsinkomsten.

Detta innebär med hänsyn till alt övervägandeprincipen införts vid skal-tepliktsbedömningen, alt del fidigare faktiska sambandet mellan fastighetstaxering och inkomsttaxering inte längre kan fungera. Taxeringsnämnden mäste alltså vid inkomsttaxeringen årligen fastställa hur stor del av förvärvskällan som används i den allmännyttiga resp. den kommersiella verksamheten för att pä del sättet få en fördelningsgrund för t.ex. allmänna fastighetskostnader och värdeminskningsavdrag.

Proportioneringsprincipen skall emellertid liksom f. n. inte omfatta ideell förenings skattskyldighet. Här skall antingen föreligga skattskyldighet för fastighelsinkomsten i sin helhet eller ocksä är skattefriheten total. 1 denna del föreslär kommittén ingen ändring i gällande rätt.

Förslaget innebär vidare att slopandet av ägarkravel vid fastighetstaxeringen skall slå igenom. Någon ägarbegränsning görs således inle när det gäller möjligheten att frikallas från skyldighet att utge inkomstskatt. Däremol skall enligt förslaget skattefriheten endasl gälla inkomst frän en av ägaren själv bedriven allmännyttig verksamhet.

De remissinstanser som närmare behandlat den nu redovisade delen av kommitténs förslag är genomgående ganska kritiska. En del menar att den föreslagna proportioneringen av inkomsler blir svår att hanlera för skallemyndigheterna sedan man upphävt den tidigare uppdelningen vid faslig-hetstaxeringen. Kritik framförs också mot de tröskeleffekter som följer av övervägandeprincipen; används bara 49% för dt allmännyttigt ändamål inträder oinskränkt skattskyldighet men används 51 % på det sätlet så är skattskyldigheten begränsad. Kritik riktas även mot kommitténs förslag i

Prop. 1980/81:61 26

andra hänseenden, bl.a. i fråga om effekterna av skattefrihet vid t.ex. förmögenhetsbeskattningen.

För egen del villjag redovisa följande överväganden.

De förslag som kommittén nu har lagt fram i fråga om inkomstbeskattningen måsle självfallet sättas i samband med andra skatteregler. Jag tänker därvid inte bara på de nyligen antagna faslighelstaxeringsreglerna utan även på hur inkomstbeskattningen i dag är utformad för olika ägarkalegorier som typiskt sell kan vara ägare till sädana byggnader där skattefrihet kan komma i fråga.

Jag vill då först erinra om en del av de överväganden som gjordes i samband med tillkomslen av FTL. Därvid diskuterades noga vilka för- och nackdelar som var förknippade med de då gällande faslighetstaxeringsreg-lerna som möjliggjorde en uppdelning på en skaUefri resp. skattepliktig del. Den av kommittén då föreslagna övergängen till en övervägandeprincip vid fastighetstaxeringen godtogs eller lämnades utan erinran av flertalet remissinstanser. Inte minst skulle förslagel medföra förenklingar i taxeringsarbelet och leda till färre tvister vid fasfighetstaxeringen mellan de skattskyldiga och myndigheterna än de dåvarande uppdelningsreglerna. Det antogs vidare alt förslagel många gånger skulle vara till fördel för de skattskyldiga. De fastigheter där skattefrihet skulle kunna komma i fräga torde nämligen regelmässigt vara sådana att det användningssätt som skulle kunna motivera skattefrihet dominerade.

Enligt min mening har knappast något framkommit som skulle lyda på att den nu nämnda principen för fastighetstaxeringens vidkommande inte skulle vara ändamålsenlig. Den måste därför bilda en utgångspunkt för de ändringar som kan komma i fråga.

Jag vill därefter beröra ett annat skatteavsnitt som också inverkar pä de framlida inkomstskattereglerna i förevarande delar. Jag syftar därvid på reglerna för de ideella föreningarnas skattskyldighet. Denna kategori berörs i och för sig inle av de förslag som kommittén nu har lagt fram men hår har riksdagen tidigare i år infört regler som innebär all övervägandeprincipen i denna del redan godtagits vid inkomsttaxeringen för denna gmpp.

Sådan ideell förening som avses i 53 § I mom. e) KL samt punkl 9 av anvisningarna lill defia lagrum åtnjuter enligt 54 8 i) KL saml punkt 4 av anvisningarna lill nämnda lagrum skattefrihet för inkomst av faslighet under vissa förutsättningar. 1 korthet har reglerna följande innebörd.

För att skattdäUnader skall medges krävs bl. a. att den ideella föreningen ägnar sig ät allmännyUig verksamhet (religiös, välgörande, social, politisk, konstnärlig, idrottslig, kulturell). Genom lagstiftning 1977 (prop. 1976/ 77:135, SkU 1976/77:45, rskr 1976/77:323, SFS 1977:572) infördes en enhdlighdsprincip såvitt gällde beskattningen av dessa föreningars faslighets- och rörelseinkomster. De skulle vara antingen i sin helhet skattefria eller fullt ul skaUskyldiga. Den huvudsakliga inriktningen av verksamheten skulle bli avgörande. Ullrycket huvudsakligen lorde innebära ett

Prop. 1980/81:61 27

krav på alt omkring 75-80% av verksamheten avsett den allmännyttiga delen. Genom riksdagsbeslutet tidigare i år (SkU 1979/80:51, rskr 1979/ 80:351, SFS 1980:342) utvidgades nämnda föreningars skaUefrihet. Genom ett fillägg till punkt 4 av anvisningarna till 54 8 KL frikallades de nämligen från skattskyldighet för inkomst av sådan faslighet som tillhörde föreningen och som lill övervägande del användes i föreningsverksamheten som sådan.

För de nu angivna ideella föreningarna gäller alltsä vid inkomsttaxeringen bl. a. dels alt de är antingen skattefria eller skattskyldiga för rörelse- och faslighetsinkomster dels att övervägandeprincipen lillämpas i fråga om de egentliga föreningsfastigheterna. Även de nu beskrivna reglerna har vuxit fram mol bakgmnd av önskemål om att slippa uppdelningar mellan skallefrihet och skatteplikt och likaså har en utgångspunkt varit att de nya reglerna regelmässigt skulle vara lill de skattskyldigas fördel. Inte heller i dessa delar är det enligt min mening motiverat alt föreslå några ändringar. Med ett mindre undantag berör alltså mina förslag inle de nu angivna ideella föreningarna.

De nu redovisade förhållandena leder enligt min mening till att en övervägandeprincip i så måtto bör införas även vid inkomsttaxeringen all olika regler får accepteras beroende pä hur fastigheten används. Det kan visserligen sägas att en sådan princip kan resultera i alt tämligen likartade fall kan komma alt behandlas olika. Så skulle t. ex. bli fallet när den allmännyttiga och den kommersiella användningen av en fastighet är av ungefär samma omfattning. Nu finns del emellertid anledning anta alt della inle är en särskill vanlig situation ulan alt del i ställd regelmässigt förhäller sig så alt dd ena eller del andra användningssättet dominerar. Del är då enligt min mening möjligt alt ha olika regler som anpassats lill den dominerande användningen i del enskilda fallet.

Jag vill dä först ta upp frågan om sädana fastigheter som inle lill övervägande del används för ell ändamål som skulle kunna mofivera skaltefrihd. För dessa fall innebär kommiiiéns förslag all faslighetsinkomsterna i sin helhet skall vara skalteplikliga. 1 denna del överensstämmer förslaget med vad som redan gäller för de ideella föreningarnas faslighetsinkomster. Jag föreslår alt kommitténs förslag genomförs.

För de fall där en faslighet till övervägande del används för ett allmännyttigt ändamål föreslår kommittén däremol all en uppdelning skall göras. Skattefrihet föreslås bara för sådana faslighetsinkomster som härrör från den allmännyttiga delen. Övriga faslighetsinkomster skall däremol beskallas på vanligt sätt. En ytterligare begränsning ligger i kravet på all ägaren själv skall bedriva verksamheten.

I denna del har kritiken tagit sikte på svårigheterna all i del prakfiska arbetel avgöra vilka inkomster som skall anses vara av det ena eller andra slaget. Framför allt uppdelningen på utgiftssidan anges kunna bli besvärlig, t. ex. i fräga om sädana koslnader som kan sägas mer knyta an till fastighe-

Prop. 1980/81:61 28

ten som sädan (värdeminskningsavdrag, vissa räntor) än lill olika slag av verksamheter. En anledning lill de nämnda svårigheterna anges vara all man inle längre kommer alt ha tillgång lill den uppdelning pä olika värden som kan ha åsatts vid fastighetstaxeringen när en fastighet är delvis skattefri och delvis skatlepliklig.

En väg ur de nämnda svårigheterna skulle självfallet vara alt när den allmännyttiga användningen överväger införa full skaUefrihet. dvs. även här anta den princip som gäller för de ideella föreningarna. Del kan förvisso antas att åtskilliga av de fastigheter som skulle beröras ägs av sådana juridiska personer där dt mycket betydande allmännyttigt inslag finns. Men ägarbilden är trots allt betydligt mer splittrad här och har inle den ganska enhetliga karaktär som kännetecknar de ideella föreningarna. Jag är därför inle beredd att nu frångå kommitténs förslag. Frägan bör emellertid tas upp till förnyad prövning när närmare erfarenheter vunnits av reglernas praktiska tillämpning. Eftersom en stor del av hithörande fastigheter ägs av stiftelser är det också anledning all avvakta resultatet av stiftelseulredningens (Ju 1975:01) pågående arbete.

Olägenheterna av den föreslagna uppdelningen skall inte heller överdrivas. Del saknas anledning att anta annat än all inkomsterna från de skattefria fastigheterna normall är av sådan natur all de inle skall beskattas. Alt en uppdelning skall ske fär förmodas tillhöra ovanligheten. En uppdelning lorde bli ovanlig i framför allt de fall som kommittén tagit upp i 548 d) 1 KL. Dd är här fråga om specialbyggnader och dessa kan som förslaget är utformat knappast användas på alltför skiftande sätt. Nägra fall där så skulle kunna ske har i förslaget undantagils från inkomslskattefrihel och jag tänker dä främst pä kommunikationsbyggnader. För sådana fasligheter som avses i 3 kap. 4 8 FTL har kommittén föreslagit skattefrihet för inkomster som uppkommil genom alt faslighden använls i organisafionens eller sammanslulningens verksamhei som sådan. Även här bör del normall gå att utskilja vad som kan sägas ligga vid sidan om den allmännyttiga delen. Detta bör rimligen gå all få fram med ledning av bokföringen. I själva verket innebär kommitténs förslag inte så djupgående ändringar i förhällande till vad som nu gäller att taxeringsnämnderna ställs inför helt nya problem. Även om den uppdelning som tidigare sketl vid fastighetstaxeringen på skattefri resp. skattepliktig del kunnat tjäna till ledning för en motsvarande uppdelning vid inkomsttaxeringen får man inte bortse från all delta är något som har karaktär av hjälpregel. Det finns alltså inte heller i dag något absolut band mellan faslighets- och inkomsttaxering. Mol denna bakgrund är jag inle heller beredd alt biträda de önskemål som framförts om rätt till särskilt uppskaltningsvärde för att tjäna som underlag vid inkomsttaxeringen. Jag återkommer strax lill dessa frågor. Jag vill ocksä betona att dd inte skall vara nödvändigt all varje är ingående undersöka efter vilka normer en fördelning skall ske. Om det inle har inträffat några mer genomgripande förändringar i en faslighets användningssätt mellan två är — torde föregående ärs fördelning kunna begagnas igen.

Prop. 1980/81:61 29

Jag föreslär att kommitténs förslag genomförs. De nya reglerna bör las in 154 8 d) KL och 7 8 h) lagen (1947:576) om slallig inkomstskall, SIL. Milt förslag innebär emellertid vissa i huvudsak redaktionella ändringar i förhållande till kommitténs förslag. I del föregående nämnde jag alt de ideella föreningarnas inkomstbeskattning inle berördes av de nu diskuterade ändringarna. Jag vill dock nämna all del kan tänkas att en ideell förening undanlagsvis kan äga en sådan fastighet som avses i 3 kap. 2 eller 3 8 FTL men som inle används i föreningsverksamheten som sädan och inle heller har en naturlig anknytning lill densamma. Inkomster från en sädan fastighet bör dä behandlas enligt 54 8 d) I och 2 KL. Della påkallar en ändring i punkl 4 av anvisningarna till 54 8 KL.

Jag övergår nu till att behandla förmögenhetsbeskattningen av de icke skattepliktiga fastigheterna.

F. n. gäller alt fastigheter, som undantagils från skatteplikt enligt 5 8 KL, inte skall tas upp som tillgång vid förmögenhetstaxeringen (3 8 2 mom. j) lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskall, SFL). Induslritillbehör enligt 2 kap. 3 8 jordabalken, JB, omfattas emellertid generellt av förmögenhetsskatteplikt. De fastigheter som kunde undantas från skatteplikt enligl 5 8 KL var nästan alltid sådana vars ägare inle var skattskyldiga till förmögenhetsskatt. Genom tillkomslen av FTL har här en viss förskjutning skett så att skattefria fastigheter i större utsträckning kan ha ägare som är skyldiga att erlägga förmögenhetsskatt.

Kommittén har föreslagit alt skattefri fastighet som tillhör fysisk person och annan skattskyldig som avses 168 1 mom. första slyckel a)-c) SFL, dvs. i princip alla till förmögenhetsskatt skattskyldiga rättssubjekt, normalt skall tas upp som skattepliktig tillgång vid förmögenhetstaxeringen. För alt en skalteskärpning jämfört med nuläget inle skall inträda föreslår kommittén dock att de fastighetstyper som nu generellt utgör skattefri tillgång vid förmögenhetstaxeringen också i fortsättningen skall vara det. Detta gäller kommunikationsbyggnad, distributionsbyggnad, reningsanläggning, kulturbyggnad och ecklesiaslikbyggnad som avses i 2 kap. FTL jämle därtill hörande tomtmark, övrig mark och markanläggning. Enligt förslaget skall industritillbehören enligl 2 kap. 3 8 JB liksom f. n. alltid tas upp som tillgäng.

Eftersom något taxeringsvärde inle kommer alt åsättas de skattefria fastigheterna föreslår kommittén all en möjlighel införs all fastställa ett värde på skattefri fastighet som skall upptas som tillgång vid förmögenhetsberäkningen. Värderingen skall enligl förslagel ske enligt de av kommittén föreslagna reglerna om åsättande av särskilt uppskaltningsvärde för fastighet.

Den av kommittén föreslagna behandlingen av de skattefria fastigheterna vid förmögenhetsbeskattningen har kritiserats pä sina håll, inte minsl då på grund av sättet för alt bestämma värdet.

Jag kan i och för sig dela kommitténs betänkligheter inför tanken att frän

Prop. 1980/81:61 30

förmögenhetsbeskattning undanta de fasligheter som bedömts vara icke skattepliktiga vid fastighetstaxeringen. Hithörande fastigheter kan på grund av ägarkravels slopande vid fastighetstaxeringen för framtiden komma att innehas även av sådan skaltskyldig som har alt eriägga förmögenhetsskatt. Jag är emellertid likväl tveksam om den föreslagna lösningen är den lämpligaste.

För alt kommitténs förslag skall kunna lillämpas måste det tillskapas något annat värde i slällel för taxeringsvärdet och här har kommittén tänkt sig att lagen (1971: 171) om särskill uppskaltningsvärde på fastighet, Lsuf, skulle komma till användning. Jag återkommer senare (avsnitt 2.2.2.1) till vissa särskilda frägor angående Lsuf. I denna del har flera remissinstanser uttalat tvekan och ifrågasatt om den myndighet - länsstyrelsen - som skall handha det föreslagna värderingsförfarandet verkligen har erforderliga resurser för detla. Mer allvarliga är emellertid enligt min mening de närmare effeklerna av del föreslagna värderingsförfarandet. Även om värderingen skall ske efter de normer - med undantag för beskaffenhdslid-punkten — som skall gälla vid fastighetstaxering har en del opraktiska avvikelser i förslagel i förhällande lill FTL bedömts nödvändiga. Kommittén har ansett att anledning saknas att införa någon besvärsrält över länsstyrelsens beslul. För att några rättsförluster inle skall behöva uppstä i skattesammanhang bör enligl kommittén i slällel föreskrivas all del särskilda uppskatlningsvärdd skall vara endast lill ledning vid beslämmande av skatt eller taxering. Vidare innebär förslaget att avgift skall utgå om inte staten har ansökt om värdering.

Med tanke pä all del föreslagna värderingsförfarandet inle kan sägas få den stabilitet som jag anser vara önskvärd i detla sammanhang vill jag föreslå en annan lösning på förmögenhetsskaltefrågan.

Även om de nya skattefrihetsreglerna medför en viss utvidgning av ägarkretsen är likväl läget alltjämt det all endasl dl fåtal av dessa kan förmodas vara skyldiga alt betala förmögenhetsskatt. Å andra sidan kan ell generellt undantagande av skattefria fasligheter från förmögenhetsbeskattningen missbmkas i enstaka fall. Jag föreslär därför den förändringen alt skattefria fastigheter visserligen generellt undantas från förmögenhetsbeskattningen men all samlidigl skatteavdrag vägras för skuld som avser kapital som nedlagts i fastigheten. Mina förslag föranleder ändringar i 3 § 2 mom. j) och 5 8 SFL.

1 fråga om arvs- och gåvobeskatlningen får andra bedömningar göras. Enligt min mening saknas det anledning att undanta skattefria fasligheter frän skatteplikt enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, AGL.

För det första är arvs- och gåvoskatterna - till skillnad från förmögenhetsskatten - av engångsnatur. Detta betyder bl.a. att en arvs- och gävo-skattefrihet för skattefria fastigheter skulle kunna inbjuda lill missbruk. Anlag alt en specialbyggnad ges bort och då ulan gåvobeskallning. Kort tid efter gåvan ändras faslighetens användningssäll sä att den skall indelas

Prop. 1980/81:61 31

som skallepliklig. Utan särskilda regler kan då ingen gåvoskatt uttas. Till bilden hör också att om del vid förmögenhetsbeskattningen torde vara få fall där en beskattning skulle bli aktuell så bör det vara ännu ovanligare att en skattefri fastighet skulle utgöra tillgäng i dl dödsbo. Jag föreslår alltså inga undantagsregler för skattefria fasligheter vid arvs- eller gåvobeskatlningen. Avslutningsvis villjag påpeka alt vad jag nu har sagt inle innebär några ändringar i den gåvoskatlefrihel som redan gäller för gåvor till allmännyttiga ändamål.

2.2.2 Övriga följdändringar

Jag har i del föregående behandlat hur inkomstbeskattningen bör ske i fräga om inkomsler frän fastigheter där skallefrihet för fastigheten kan komma i fråga enligt FTL. 1 det följande avser jag att la upp andra frägor som hänger samman med att fastighetstaxeringsbeslämmdserna ändrats genom tillkomsten av FTL. Till stor del är det fråga om att ändra definitioner eller liknande. I tydlighetens intresse berör jag även sädana avsnitt i FTL som i och för sig inte föranleder ändringar på annat håll. Framställningen bygger på FTL:s kapitelindelning.

2.2.2.1 Faslighetstaxeringslagen, 1 kap. Inledande bestämmelser

1 kap. FTL innehåller bestämmelser av mera allmän belydelse för fastighetstaxeringen, såsom i vilka frågor beslut skall fallas, vad som menas med laxeringsår, faslighet och ägare saml vad som är all anse som beskaf-fenhetslidpunkl. Beslämmelserna överensstämmer i stort med gällande ordning. Del finns emellertid ell betydelsefullt undantag och del gäller vilka fastigheter som skall åsättas taxeringsvärde. Denna fråga har jag emellertid redan behandlal i avsnitt 2.2.1 såvitt gäller förhällandet till inkomstbeskattningen.

Enligt 1 kap. 1 8 FTL skall taxeringsvärde inle åsättas fastighet som enligt 3 kap. FTL skall undantas från skatteplikt.

Kommittén som pekar på alt taxeringsvärde fortfarande används i olika andra sammanhang, anser att i en del fall den slopade värderingen i samband med fasfighetstaxeringen kan behöva ersättas med en särskild expertvärdering eller liknande. Enligl kommitténs mening är del i dessa fall främst frän hkformighetssynpunkl mest lämpligt med dl officiellt värderingsförfarande och värderingsutlåtande.

Enligl kommittén bör lagen (1971:171) om särskilt uppskattningsvärde på faslighet, Lsuf, ges ett vidgat tillämpningsområde. F.n. fär den bara tillämpas under den löpande taxeringsperioden vid vissa angivna former av förändring efler senasle fasfighetstaxering. Kommittén anser att dd ökade behovet av särskild värdering, som föranletts av de nya skattepliktsreglerna, bör tillgodoses genom att möjlighet tillskapas att åsätla skattefri fastighet särskilt uppskattnings värde. Däremot har kommittén inte ansett det lämpligt att ytterligare utvidga tillämpningsområdet lill att omfatta

Prop. 1980/81:61 32

även egendom som enligl 7 kap. 16 8 FTL inle skall värderas. Förslagel innebär alt lagen görs tili en "baslag" till vilken annan lagstiftning kan hänvisa i den mån behov föreligger aU få eU officiellt värderingsullåtande för fastighet. 1 lagen skall inle längre anges för vilkel eller vilka ändamål värdel fastställs. Förslaget innebär ingen ändring i fräga om värderingen, utan den skall liksom f. n. ske efter fastighelslaxeringsregler. När det gäller beskaffenhdstidpunklen föreslås att en möjlighet införs att tillämpa annan fidpunkt än den då uppskaUningen sker. Enligl förslagel skall samma ägarbegrepp gälla som vid fastighetstaxeringen. Möjlighet bör dock finnas t. ex. för taxeringsnämnd aU vid förmögenhetstaxeringen påkalla åsättande av särskilt uppskattningsvärde. Mot bakgrund härav föreslår kommiUén att även annan än ägare får påkalla särskild värdering. En förutsättning bör dock enligt kommittén vara att del i lagstiftningen på del område där uppskauningsförslagel skall användas, direki föreskrivs aU annan än ägaren fär påkalla värdering. De formella rutinerna kring ansökan m. m. föreslås i stort följa FTL:s regler. Ägarens uppgiftsskyldighet föreslås få i huvudsak samma innebörd oavsett vem som påkallar åsättande av särskilt uppskattningsvärde. Kommittén anser all anledning saknas alt nu införa någon besvärsrätt över länsstyrelsens beslul. För att några rättsförluster inte skall behöva uppslå i skaUesammanhang bör enligl kommittén i berörd lagstiftning föreskrivas att det särskilda uppskattningsvärdet skall vara endast fill ledning vid bestämmande av skatt eller taxering. Förslaget innebär vidare all när staten är sökande skall inte avgift ulgå. I övrigt föresläs i huvudsak endasl redakfionella ändringar i lagen.

Förslagel har godtagils eller lämnats ulan erinran av flerlalel av remissinstanserna. Några remissinslanser är kritiska mot förslagel. Bl.a. berörs länsstyrelsens resurser för de föreslagna tillkommande arbetsuppgifterna. Några remissinslanser påpekar att förslagel innebär att ny värdering måsle göras varje år och ifrågasätter om inle ett åsaU uppskattningsvärde kan godtas vid flera års taxeringar. Kritik framförs mot förslaget all inle låta skattefriheten slå igenom vid förmögenhetsbeskattningen, varvid särskilt uppskattningsvärde på fastighet vid förmögenhetsbeskattningen inte skulle behövas. Vidare framförs synpunkter om alt rätt all påkalla uppskaltningsvärde bör föreligga även vid inkomsttaxeringen om förslagel i fråga om inkomstbeskattning genomförs. Några remissinstanser anser att även taxeringsinlendenl vid förmögenhetsbeskattningen bör ha räll att påkalla åsättande av särskilt taxeringsvärde. Någon remissinstans anser aU ägare som ansöker om värdering vid förmögenhetsbeskattning bör befrias från

avgift.

Jag har fidigare (avsniu 2.2.1) föreslagit au fastighet, som enligt 3 kap. FTL har undantagils från skatteplikt, inte skall upptas som tillgång vid förmögenhetstaxeringen. Detta innebär alt en stor del av de erinringar som framförts under remissbehandlingen inte längre är aktuella. Lsuf kommer emellertid fortfarande att behövas för sitt hittillsvarande ändamål. De nya

Prop. 1980/81:61 33

skattepliktsreglerna kommer också att öka behovet av särskild värdering. Lagens tillämpningsområde bör därför utvidgas något. Jag har tidigare föreslagit att fastighet, som enligt 3 kap. FTL är undantagen från skatteplikt, inte skall tas upp som tillgång vid förmögenhetstaxeringen. Detla medför att det knappast finns anledning att i och för sig vidga den krets som kan ansöka om särskild värdering. Liksom hittills bör fastighetsägare och därmed jämställda få göra detta. Denna krets bör emellertid bestämmas med utgängspunkt i 47 8 KL. Reglerna bör utformas så alt även ägare av icke skattepliktiga fasligheter omfattas. Jag föreslår även vissa redakfionella ändringar.

För beslut om äsatt värde utgår avgift med 300 kr. om det uppskattade värdet inte överstiger 200000 kr. och i annat fall med 600 kr. Dessa belopp har gällt sedan lagens ikraftträdande den I juli 1971. Jag föreslår att dessa avgifter höjs till 500 resp. 1 000 kr.

Frågan humvida Lsuf bör tillämpas vid inkomstbeskattningen har jag berört i det föregående (avsnitt 2.2.1).

I lagen (1933:359) angående vad med faslighets taxeringsvärde i vissa faU skaU förslås anges alt del s. k. preliminära taxeringsvärdet i vissa fall skall ersätta det "riktiga" taxeringsvärdet. Kommittén föreslår vissa redaktionella följdändringar i lagen. Dessa betingas av kommitténs förslag till utvidgning av Lsuf och till förslaget alt beteckningen preliminärt taxeringsvärde skall utgå ur Lsuf.

Förslaget har inte mött någon kritik av remissinstanserna och jag ansluter mig fill detsamma.

Vid arvs- och gåvobeskatlningen finns regler för värderingen av fastighet i 22 8 AGL. Enligt huvudregeln skall fastighet tas upp till taxeringsvärdet året före det år då skattskyldigheten inträder. I vissa i 22 8 2 mom. AGL angivna situafioner skall emellertid fastighet åsättas ell särskilt värde av länsstyrelsen. Detta gäller dels faslighet som saknar taxeringsvärde, dels fastighet vars beskaffenhet på ett eller annat sätt förändrats och dels fastighet, vars användning undergått väsentlig förändring. 22 8 2 mom. AGL innehåller viss hänvisning lill KL angående gmnderna för fastighetstaxering. Enligt kommittén föranleder inte FTL några sakliga ändringar i nämnda lagmm. Däremot föreslår kommittén en redaktionell ändring avseende hänvisningen till var gmnderna för fastighetstaxering återfinns. Enligt förslaget skall ändringarna träda i kraft den 1 januari 1981. Äldre bestämmelser skall dock tillämpas om skattskyldigheten inträtt före den 1 januari 1982.

Jag biträder även här kommitténs förslag. Enligt 22 8 2 mom. Iredje styckei AGL åligger det skaltskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutör alt ansöka om åsättande av värde lill ledning för arvsskattens bestämmande. Beskattningsmyndighelen får enligt 67 8 AGL förelägga vite för att förmå dessa personer alt fullgöra ansökningsskyldigheten. Jag anser alt denna möjlighel bör vara tillräcklig för att ansökningsskyldighe-3 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr. 61

Prop. 1980/81:61 34

ten skall fullgöras och är därför inle beredd all biträda önskemål som framförts under remissbehandlingen om att även beskattningsmyndighet skall ha rätt att göra sådan ansökan.

Med anledning av vad kammarkollegiet har uttalat i sitl remissyttrande villjag ta upp en speciell fråga. Om en fastighet förvärvas genom arv eller gåva under ett är när allmän fastighetstaxering äger rum och efter det att taxeringsarbelet avslutats skall enligt praxis, om taxeringsvärde inle finns åsätt för närmast föregående år, dd värde gälla som åsatts vid allmänna fasfighetstaxeringen. Kammarkollegiet har nu uttryckt önskemål om att 1981 års taxeringsvärde regelmässigt skulle kunna fillämpas vid förvärv under 1981 i de fall taxeringsvärde saknas för nästföregående år. Härigenom skulle del särskilda värderingsförfarandet enligt 22 8 2 mom. Iredje stycket AGL inte behöva tillgripas. Jag är emellertid inte beredd att biträda detta förslag som innebär att man för vissa förvärv under är när allmän fastighetstaxering äger rum skulle komma alt tillämpa ett värde som inle var känt vid förvärvslidpunkten.

2.2.2.2 F'astighetslaxeringslagen, 2 kap. Indelning av byggnader och mark

Vid faslighetslaxeringen är del av slor vikt att få fram grupper av egendom som har likartade egenskaper och som bör värderas efter enhetliga regler. Den klassificering av byggnader och mark som görs vid fastighetstaxeringen syftar främst till just en sådan gruppindelning av egendomen. Ell annat önskemål är att fastighetstaxeringens klassificeringssystem skall samordnas med annan lagsfiftning och stafistikframställning där likar-lade begreppsbestämningar kommer lill användning. Som exempel på annan lagstiftning som anpassats lill fasfighetstaxeringens klassificeringssystem kan nämnas lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet och dess tillämpningsföreskrifter (1975:1139). De grundläggande klassificeringsbe-slämmdserna finns numera i FTL.

Alla byggnader och all mark skall enligt FTL som en första åtgärd i taxeringsarbelet indelas i olika byggnadstyper och ägoslag. Denna indelning ligger sedan till grund för beslul i fråga om skatteplikt, taxeringsenhet och beskattningsnatur. Den materiella innebörden av de olika byggnadstyperna har förändrats. Som exempel kan nämnas att hotell och restauranger som tidigare indelats som induslrifaslighd i fortsättningen skall hänföras lill hyreshus. Gruppen specialbyggnader, som tidigare var en restgmpp, skall enligt FTL omfatta endast byggnader vars användningssätt motiverar att fasligheten undantas från skatteplikt.

Kommittén anser, med undantag för stämpdskatidagen (1964:308), SL, alt reglerna om indelning av byggnader och mark inte direki föranleder följdändringar i annan lagsfiftning.

Enligt 4 8 6) SL är kommuns eller annan menighets förvärv av mark som enligt faslslälld plan skall användas för vissa ändamål undantagna från stämpelskalteplikt. Bestämmelsen hänvisar i fräga om ändamålen till 5 8 1

Prop. 1980/81:61 35

mom. b) eller d) KL, som upphävts genom tillkomsten av FTL. Frän skatteplikt undantas enligt nu gällande bestämmelser markförvärv för allmänna platser, begravningsplatser, allmän styrelse eller förvaltning, kulturvård eller rättsvärd, ordning eller säkerhet, barnavård, sundhetsvård, religionsvård eller undervisning saml åldringsvärd.

Kommittén har efler samråd under hand med stämpelskatleutredningen (B 1977:06) föreslagit en viss utvidgning av de slämpelskatlefria markförvärven. Enligt förslaget kommer friheten från stämpelskatt all omfatta markförvärv som sker för bl.a. vissa kommersiella ändamål som enligt FTL kan motivera att byggnad indelas som l.ex. bad-, sport- och idrottsanläggning eller kulturbyggnad. Slämpelskaltefriheten kommer alltså alt bli vidsträcktare än enligt gällande regler. Ändringarna skall enligl förslaget gälla markförvärv som skett efter ikraftträdandel den 1 januari 1981.

Förslaget har godtagits eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Stämpelskatleutredningen motsätter sig inle förslaget men förutskickar att dess fortsalla arbete kan leda till att bestämmelsen får en annan utformning än den av kommittén föreslagna. Kammarkollegiet anser alt lydelsen av den föreslagna övergångsbestämmelsen skulle medföra all, om efter 1981 års ingång lagfart söks pä förvärv som skell före denna tidpunkl av sådan allmän mark som avses 14 8 6) SL, sä finns inle slöd för skattefrihet. Detla sammanhänger enligt kollegiet med utformningen av övergångsbestämmelserna lill FTL som bl. a. innebär att 5 8 KL upphörde alt gälla vid utgången av år 1979.

Jag vill i detla sammanhang nämna följande. Jag delar kommitténs uppfattning alt del nu inle finns anledning all komplicera reglerna alltför mycket och därmed försvåra stämpelskatteulredningens forlsalta utredningsarbete. Jag biträder således kommitténs förslag till utvidgning av de stämpelskattefria markförvärven.

Som kammarkollegiet har påpekat skulle, med föreslagen lydelse av övergångsbestämmelsen, skattefrihet inte komma att föreligga i vissa fall för allmän mark som avses i nuvarande lydelse av 4 8 6) SL. Denna effekt har inte åsyftats. Övergångsbestämmelsen till SL bör därför utformas så att den nya lydelsen av 4 8 SL gäller i fräga om förvärv för vilka skatteplikt inlräder efler ikraftträdandet den 1 januari 1981. Skattefriheten kommer härigenom även att avse förvärv som sketl före den 1 januari 1981 men för vilka skatteplikt inträder först efler ikraftträdandet.

2.2.2.3 Faslighelslaxeringslagen, 3 kap. Skatteplikt

Jag har i avsnitt 2.2.1 behandlat frågan om följdändringar i KL, SIL, SFL och AGL som föranleds av de nya skattepliktsreglerna i FTL. Jag vill nu ta upp några andra frågor med anknytning lill dessa skattepliklsregler och som har behandlais av kommittén. Della gäller lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift och lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.

Prop. 1980/81:61 36

Enligt 1 § lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift skall avgift betalas av ägare av sådan jordbruksfasfighet, som vid fastighetstaxeringen åsatts delvärdet skogsbruksvärde. Genom bestämmelsen i 3 kap. FTL kommer frihet från skatteplikt och därmed frihet från skyldighel alt betala skogsvärdsavgift att gälla vissa jordbruksfastigheter. Det är här fräga om l.ex. vissa fasligheter inom vårdsektorn som drivs av del allmänna.

Kommittén har inle föreslagit nägon följdändring och någon erinran häremot har inte framförts. Jag ansluter mig fill kommitténs ståndpunkt.

Enligt 3 kap. 4 8 punkten 4 FTL skall fastigheter som ägs av främmande makts beskickningar undantas frän skatteplikt. Detla innebär i sak ingen ändring i förhållande till vad som gällde tidigare. Kommittén har därför inte funnit anledning att överväga några följdändringar.

2.2.2.4 Faslighelslaxeringslagen, 4 kap. Taxeringsenhet och beskallnings-nalur

Regler om fasligheters beskattningsnatur och indelning i taxeringsenheter finns f. n. i 7 och 8 88 KL jämte anvisningar. I huvudsak har dessa regler överförts oförändrade lill 4 kap. FTL. Delvis har emellertid sådana sakliga ändringar gjorts som kommer alt ge både ändrad indelning i taxeringsenheter och ändrad beskattningsnatur vid 1981 års allmänna fastighetstaxering. Vidare har förfarandet vid beslämmande av taxeringsenhets omfattning direki knutits lill indelningen av byggnader och mark vilkel är en nyhet i förhållande lill vad som gäller nu.

I de flesta fall lorde FTLs regler om taxeringsenhet och beskattningsnatur ge dt i förhållande till dagsläget oförändrat resultat. Detta gäller emellertid inte täktmark och exploateringsmark, vilka år 1981 bryts ut lill särskilda taxeringsenheter med beskattningsnaturen annan fastighet. Vidare kan den s. k. femhektarsregdn i 4 kap, 5 8 andra stycket och 11 8 andra styckei punkten I FTL antas få till följd all bostadsbyggnader i anslutning till ett jordbruk i ell ganska stort anlal fall bryts ut till särskild laxeringsenhd med ändrad beskallningsnalur. Vidare innebär regeln i 4 kap. 10 8 FTL all marksamfällighet i minskad utsträckning kommer att utgöra särskild taxeringsenhet.

Kommittén har redovisat överväganden i fräga om följdändringar i KL, men föreslär ingen annan ändring än att hänvisningen till anvisningarna till 8 8 KL som nu finns i punkl 1 av anvisningarna lill 41 a 8 KL skall frän den 1 januari 1981 avse 4 kap. 10 8 FTL.

Förslagel och övervägandena har inte fåll någon kritik frän remissinstanserna. Jag ansluter mig till förslagel och föreslår alt punkt I av anvisningarna till 41 a 8 KL ändras på säll kommiltén har föreslagit.

Kommittén har inte ansett del nödvändigt att göra följdändringar i 17 och 18 8§ KL, vilka innehåller bestämmelser om inkomstslag och om vad som skall utgöra särskild förvärvskälla. Jag instämmer i kommitténs överväganden och föreslår således ingen ändring i nämnda paragrafer.

Prop. 1980/81:61 37

Kommittén har också berört beslämmelserna i KL om avskrivning av driftbyggnad på jordbruksfastighet, om subslansminskningsavdrag vid tillgodogörande av naturtillgångar och om realisationsvinst.

Frågan om avskrivning av driftbyggnad på jordbruksfastighet har behandlats i en lagrädsremiss, över vilken lagrådet nyligen har avgivit yllrande. Jag kommer inom kort alt föreslå regeringen att en proposilion i frågan avges till riksdagen.

De övriga frågor kommiltén har berört har behandlats i en inom budgetdepartementel upprättad promemoria (Ds B 1980:9) Delavyttring, substansminskning m.m. Promemorian har nyligen varit föremål för remissförfarande. Jag avser all inom kort föreslå regeringen att inhämta lagrådets yttrande över förslag till ändringar i dessa frågor.

I sammanhanget vill jag erinra om alt de särskilda lättnader som kan medges familjeföretagen vid kapitalbeskattningen påverkas av den nyss nämnda ändrade beskattningsnaturen för täktmark och exploateringsmark. Genom att sädan mark för framliden inte kommer att få beskattningsnaturen jordbruksfastighet försämras lantbrukarnas situation genom att utrymme för skattelättnader begränsas. Jag uttalar i dag i propositionen om ändrade regler för villabeskatlningen m. m. alt de väntade höjningarna av taxeringsvärdena påkallar ändringar i vissa hänseenden i fråga om familjeföretagens skattelättnader. Min avsikl är att inom kort återkomma i dessa frågor.

Kommiltén redovisar även överväganden i fråga om följdändringar lill lagen (1975:1132) omförvärv av hyresfastighet m. m.

Enligt 1 8 nämnda lag får fasl egendom som är taxerad som annan fastighet och som vid taxeringen betecknats som hyresfastighet inte förvärvas utan tillstånd av hyresnämnd om kommunen påkallat prövning hos hyresnämnden. Av 1 8 lillämpningsförordningen till lagen framgår att fråga huruvida förvärvstillstånd fordras enligl lagen bedöms av bevis om faslighetens typkod enligt senasi verkställda laxeringen.

Kommittén föreslär att begreppet hyreshusfastighet i 1 8 i lagen ändras till hyreshusenhel.

Denna kategori omfattar emellertid, genom att den i FTL utökats med restaurang, hotel) eller liknande, en större grupp fastigheter än tidigare. Avsikten med tillståndsprövningen är emellertid inle alt förvärv av sädana fastigheter skall prövas av hyresnämnd. Enligt kommiltén får detla emellertid accepteras om man vill behålla taxeringsenhetens beteckning som urvalsinstmment. Enligt 4 8 andra slyckel lagen får förvärvstiUstånd inle vägras om del i ärendet visas att faslighden är obebyggd eller bebyggd med annat än hyreshus eller med hus som inle innehåller fler än tvä för bostadsändamål avsedda lägenheter. Enligt kommiltén bör den utökning av de lillslåndspliktiga förvärven som kan bli följden av den av kommiltén föreslagna ändringen inte få någon egentlig effekt genom att kommunen i förekommande fall torde avstå från att påkalla hyresnämndens prövning då man finner att 4 § andra stycket lagen är tillämpligt.

Prop. 1980/81:61 38

Förslaget har i allmänhd inle mött några invändningar.

Kommittén framhåller vidare att införandet av övervägandeprincipen vid indelning av byggnader kan göra det svårt att genom fastighetstaxeringens kodsystem fånga upp alla de fastighetsöveriåtdser som ursprungligen avsågs. KommiUén nämner alt specialenhel (4 kap. 5 8 6 FTL) kan innehålla en mindre del bosläder.

Denna fråga har berörts av hyresnämnden och arrendenämnden i Göteborg, som anser sig sakna underiag för all bedöma hur ofta specialenhet kan innehålla bosläder. Nämnden anser att förvärv av sådan specialenhet rent principiellt bör omfattas av tillslåndsplikten och pekar på all nuvarande regler har medfört alt förvärv av byggnader med bosläder kommit all falla ulanför förvärvslagstiftningen.

För egen del vill jag, efter alt ha haft samråd med det statsråd som handlägger lagstiftningsärenden som rör hyra m. m., nämna följande. Den utvidgning av lagens tillämpningsområde som kommitténs förslag innebär torde inle medföra nägon åndring i sak i fråga om tillståndsprövningen. Den eventuella ökning av antal ärenden för tillståndsprövning som kan bli följden av förslaget får vägas mot önskemålet att ha ett smidigt fungerande urvalsinstmment. Jag föreslår därför alt begreppet hyresfastighet byts ul mot hyreshusenhel. Lagen skall således lillämpas i fråga om hyreshusenhel.

Som bl.a. kommittén påpekat kan emellertid specialenhel innehålla en mindre dd bostäder. Redan enligt gällande regler kan andra fastigheter än hyresfastigheter innehålla en mindre del bosläder och således ligga ulanför lagens tillämpningsområde. Detla hänger samman med alt även enligl de regler som gällde vid 1975 års allmänna fastighetstaxering skulle indelningen göras enligl en huvudsaklighelsprincip. Problemet är således inte nytt. Någon ytteriigare ändring i lagen i anledning av FTL anser jag inle bör göras i detla sammanhang.

2.2.2.5 Faslighetstaxeringslagen, 5 kap. Beslämmande av taxeringsvärde

5 kap. FTL innehåller vissa grundläggande bestämmelser om hur taxeringsvärde skall bestämmas. Vissa förändringar har gjorts i förhållande till vad som gäller f.n.

Enligl 4 8 skall marknadsvärdet bestämmas med hänsyn till del genomsnittliga prisläget under andra året före taxeringsåret, vilket överensstämmer med vad som gällde vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.

Vid värderingen skall enligl gällande ordning privaträtlsliga förpliktelser inte beaktas i den mån de inle är hänförliga till servitut eller liknande förhällanden. Detla gäller även enligt 5 kap. 3 8 FTL enligl vilken även förpliktelser enligt tomlrättskonlrakl om markens utnyttjande skall beaktas.

Redovisningen av delvärden och delposter har genomgått relativt stora förändringar i FTL. Delredovisningen följer inle längre beskaltningsna-

Prop. 1980/81:61 39

luren ulan är direki knulen till de olika typerna av taxeringsenheter. Delpostredovisningen, som endast fanns i fråga om jordbruksfastighet, har helt ulgält.

Kommittén har övervägt följdändringar i KL:s bestämmelser om avskrivning av byggnad men inte ansett dd ertbrderiigi med någon följdändring.

Ingen remissinstans har haft någon erinran. Jag vill nämna att i den nyss nämnda lagrådsremissen (avsnitt 2.2.2.4) har behandlats regler för avskrivning av byggnader, däribland frågan om beaktande av värde av överbyggnad.

2.2.2.6 Fasfighdslaxeringslagen, 6 kap. Värderingsenhet

6 kap. FTL innehåller regler om indelning i värderingsenhet med i stort
sett samma innehåll som tidigare fanns i RSV:s anvisningar.

Enligl kommittén behöver några följdändringar inle göras på grund av bestämmelserna i 6 kap. Jag ansluter mig lill kommitténs uppfattning.

2.2.2.7 Faslighetstaxeringslagen, 7 kap. Allmänna värderingsregler

7 kap. FTL innehåller allmänna värderingsregler, som hitlills i huvudsak
varit intagna i RSV:s anvisningar. Bestämmelserna innebäratt oförändra
de allmänna principer för värderingen skall tillämpas år 1981. Undantag
finns emellertid. Det gäller egendom som avses i 7 kap. 16 8 FTL, vilken,
oaktat den kan ingå i skattepliktig taxeringsenhet, inle skall åsättas någol
värde. Ändringarna får vissa effekter vid inkomsttaxeringen men även
ulanför skatteområdet kan följdeffekter uppslå.

Kommittén, som har övervägt följdändringar såväl i KL som i SFL, föreslär ingen annan ändring än alt den i anvisningspunkt 2 a nionde stycket till 36 § KL gjorda beskrivningen av industritillbehören ändras till "egendom som avses i 2 kap. 3 8 jordabalken".

Remissinstanserna har inle haft några erinringar mot förslagel och jag biträder detsamma.

Kommittén har också övervägt följdändringar i 10 kap. 4 8 JB, som innehåller regler om förlängning av arrendeavtal vid bostadsarrende för viss tid. Enligt delta lagrum skall vid bostadsarrenden för viss tid uppsägning av avtalet allfid ske för att rätt fill föriängning inte skall föreligga. Uppsägning skall ske senast ett år före arrendetidens utgång. Rätt till förlängning av avtal om bosladsartende föreligger inle om bostadshus visseriigen finns på arrendestället men detla inle är åsätt taxeringsvärde ell år före arrendetidens utgång. Enligt 5 8 4 mom. KL förelåg inle skatteplikt om värdet av byggnad eller med varandra sammanhängande byggnader, som är uppförda på mark, för vilken garantibelopp inte skall tas upp som skattepliktig inkomst för byggnadsägaren, understeg 5000 kr. Enligl 7 kap. 16 8 FTL skall nägot värde inte åsättas byggnad eller byggnader inom samma tomt, om byggnadsbeståndets sammanlagda värde inte skulle upp-

Prop. 1980/81:61 40

gä lill 10000 kr. FTL medför således en viss förändring av förlängningsräl-ten vid bostadsarrende.

Kommittén påpekar att 1980 års taxeringsvärden, som bygger på de gamla fastighetsbeslämmelserna, kommer alt gälla bostadsarrendeavlal som löper ut ända lill den 31 december 1981. Med hänsyn härtill anser kommittén att FTL inte motiverar någon ändring av besiltningsskyddsreg-lerna vid bostadsarrende.

Förslaget har godtagils eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Hit hör bl.a. arrenddagskommittén (Ju 1975:04). Hyresnämnden och arrendenämnden i Göteborg påpekar att de nya taxeringsvärdena gäller frän den 1 januari 1981 och kommer att lillämpas i besittningslvister där senasle uppsägningsdagen infaller efler 1980 ärs utgång. En omedelbar översyn av reglerna om bosladsarrendators besittningsskydd är enligt hyresnämnden nödvändig, om man inle vill godta alt de nya taxeringsreglerna kan få lill följd att nu besittningsskyddade arrenden faller utanför besittningsskyddet. Nämnden framhåller emellertid att höjningen av vårdegränsen i praktiken torde få ringa belydelse, eftersom de byggnader som vid den senaste laxeringen åsättes ett taxeringsvärde av 5 000 kr. numera i regel har ökat i värde till åtminstone 10000 kr. Nämnden lämnar förslag lill en provisorisk reglering.

Jag vill, efter alt ha haft samråd med chefen för justitiedepartementet, nämna följande. Arrenddagskommittén har enligt sina direktiv att pröva frågan om en utvidgning av tillämpningsområdet för bestämmelserna om besittningsskydd vid bostadsarrende. Del lorde kunna förutsättas alt kommittén i sitl arbete beaktar att de nya taxeringsvärdena kommer alt gälla från den 1 januari 1981. Några ätgärder från min sida är därför inle påkallade i denna fråga.

2.2.2.8 Faslighetstaxeringslagen, 8-15 kap. Riktvärden m.m.
Reglerna i 8-15 kap. FTL föranleder inle nägra följdändringar enligl

kommitténs mening. Ingen invändning häremot har gjorts av remissinstanserna. Jag instämmer i kommitténs uppfattning.

2.2.2.9 Fasfighetstaxeringslagen, Övriga kapitel

Kommittén anser att de följdändringar som motiveras av 16-21 kap. FTL har, i den män de inte redan genomförts (SFS 1979: 1153), behandlats av kommittén i avsnitten 3-5 i betänkandet (rättelse och besvär, påföljder samt sekretessbestämmelser).

Jag har i avsnitt 2.1 redovisat synpunkter i dessa delar. Jag har därvid uttalat bl.a. att jag avser att senare under året återkomma i frågorna om rättelse och besvär.

2.2.2.10 Kommunalskatlelagen 47 8 Garanlibelopp för fastighet

47 8 första styckei KL innehåller bl. a. bestämmelser om vem som skall

Prop. 1980/81:61 41

uppta garantibelopp till beskattning. Enligt huvudregeln är det ägaren som skall göra detta. I andra stycket regleras vilka som, i ställd för ägaren, skall uppta garanfibelopp till beskattning. I samband med FTL:s tillkomst infördes en regel om att i stället för ägare skall nyttjanderättshavare till täktmark som avses i 2 kap. 48 FTL uppta garanfibelopp om nyttjanderätten har förvärvats mot engångsvederlag.

Jag vill i detta sammanhang erinra om all den tidigare nämnda promemorian Ds B 1980:9 om delavyttring m.m. behandlar vissa frågor om beskaUning när fastighetsägare har upplåtit räU lill utvinning mot förskottsbetalning. Dd föreslås att ägaren i sädana fall under vissa fömtsättningar skall kunna få avdrag för avsättning för framtida substansminskning. Vid remissbehandlingen av promemorian har riksskatteverket - med hänsyn fill den nya bestämmelsen i 47 8 KL - ifrågasatt bl.a. i vilken förvärvskälla ett eventuellt återfört avdrag skall redovisas. Jag avser alt återkomma till denna fråga - liksom lill hur förskottsbetalningen skall behandlas - när jag inom kort lar upp de förslag som promemorian innehåller.

1 olika sammanhang utanför beskattningens område används, genom direkta hänvisningar till 47 8 KL, samma ägardefinifion som i KL. Genom den nu gjorda ändringen avseende vissa nyttjanderättshavare till täktmark måste därför enligt kommittén övervägas i vad mån det kan anses lämpligt att låta denna ändring slå igenom även utanför beskatlningsomrädel.

Jag återkommer strax till denna fråga.

I 1 § förordningen (1951:442) om förhandsbesked i laxeringsfrågor regleras vem som har möjlighet att erhålla sådana besked. Som ägare i fråga som avser taxering av fastighet anses den som skall uppta garanlibelopp för fastighet enligt 478 KL.

Kommiltén föreslår alt alla ägarkategorier skall få uppträda som sökande enligt denna förordning oavsett om berörd fastighet är skattefri eller av annat skäl inte åsatts taxeringsvärde.

Förslaget har inte mött någon kritik från remissinstanserna.

Jag instämmer i kommitténs förslag och föreslår att 1 8 förordningen ändras i enlighel härmed.

Skyldigheten att betala garanliskalt har även iniresse för tillämpningen av lagen (1970:244) om allmänna vallen- och avloppsanläggningar och lagen (1976:838) om allmänna fjärrvärmeanläggningar.

De fastigheter som bereds vattenförsörjning och avlopp från allmän va-anläggning skall betala avgift härför. Avgiftsskyldigheten åligger fastighetens ägare, varmed enligt 3 8 i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar avses den som är skyldig att betala skatt på garanlibelopp för fastigheten.

Kommittén anser alt avgiftsskyldigheten inte bör vara beroende av om garantibelopp skall beräknas för viss fastighd eller inte. Anledning torde, enligl kommittén, t.ex. saknas att frikalla ägare till skattefri fastighet frän

Prop. 1980/81:61 42

skyldighel att betala avgifter till va-anläggningens huvudman. Kommiltén föreslär att en bestämmelse intas i 3,8 om att som ägare till fastighet som enligt 3 kap. FTL undantagits från skatteplikt och till egendom för vilken värde enligt 7 kap. 168 FTL inte bestämls, anses den som varil skyldig att la upp garantibelopp om fasfigheten varil skattepliktig eller åsatts värde.

KommiUén föreslår vidare aU nyttjanderättshavare lill täktmark, som avses i 478 e) KL, inte skall betala avgift.

KommiUén föreslår också alt samma utformning av ägardefinilionen som i nyssnämnda lag skall införas åven i lagen (1976:838) om allmänna fjärtvärmeanläggningar.

Förslagen har inte föranlett remissinstanserna till någon krifik.

Jag vill efter samråd med chefen för justitiedepartemenlet framhälla all ifrågavarande lagar vilar på den principiella ståndpunkten alt avgiftsskyldighet föreligger beträffande samtliga anslutna fasfigheter oberoende av om garanlibelopp för dessa skall utgå eller inte (jfr bl. a. NJA II 1971 s. 68). Del finns enligt min mening alltså inte något skäl aU i della sammanhang ändra ifrågavarande lagar.

5§ lagen (1939:608) om enskilda vägar har utformats så all del för frågan om betalningsansvar saknar betydelse om egendomen är befriad från fastighetsskaU enligt kommunalskatlelagen eller inte (jfr NJA II 1940 s. 365). Det finns enligt min mening alltså inle någol skäl att i detla sammanhang ändra 5 8 på sätt kommiUén har föreslagit. Belräffande denna fråga har samråd ägt mm med chefen för kommunikationsdepartementet.

2.2.2.11 Övriga frägor

Jag vill avslutningsvis ta upp en fråga som inle har behandlats i kommitténs betänkande.

I 160-162 88 TL finns bestämmelser om länsrätts sammansättning och domförhet m. m. vid allmän fastighetstaxering. Dessa paragrafer infördes i samband med genomförandet av länsdomstolsreformen (prop. 1978/79:86, JuU 1978/79:27, rskr 1978/79:216, SFS 1979:175). Motsvarande bestämmelser fanns tidigare i lagen (1971:52) om skatterätt, fastighetstaxerings-rätt och länsrätt. Huvuddelen av beslämmelserna i denna lag fördes över till lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. 1 16, 17 och 21 88 sistnämnda lag finns hänvisning till TL i fråga om särskild sammansältning av länsräU och om domförhet m.m. vid behandling av mål om faslighets-taxering. Vid genomförandet av domstolsreformen infördes i TL inte någon motsvarighet till 160-162 88 TL i fråga om särskild fastighetstaxering. Jag föreslår därför att en ny paragraf införs, 192 8 TL, i vilken sägs all bestämmelserna i 160-162 8§ skall gälla även i fräga om särskild fastighetstaxering. Bestämmelsen föresläs träda i kraft den 1 januari 1981.

Det bör i sammanhanget nämnas alt fastighelslaxeringskommitlén kommer att behandla frågor rörande särskild fastighetstaxering i ell senare belänkande.

Prop. 1980/81:61 43

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med del anförda har inom budgetdepartementel upprättats förslag till

1 lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

2 lag om ändring i kommunalskatlelagen (1928:370),

3 lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

4 lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

5 lag om ändring i lagen (1971:171) om särskill uppskaltningsvärde på fastighet,

6 lag om ändring i lagen (1933: 359) angående vad med faslighels taxeringsvärde i vissa fall skall förstås,

7 lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

8 lag om åndring i stämpelskaUelagen (1964:308),

9 lag om ändring i förordningen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor,

10 lag om ändring i lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.
Del under 10 angivna förslaget har upprättals i samråd med del statsråd

som handlägger lagstiftningsärenden som rör hyra m. m. Förslagen bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 4.'

4 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över de upprättade lagförslagen.

5 Beslut Regeringen beslutar i enlighel med föredragandens hemslällan.

' Bilagan har uteslutits här. Förslagen är likalydande med dem som är fogade till propositionen.

Prop. 1980/81:61 44

Bilaga I

Saininanfattninq av betänkandet Besvärsregler vid allmän fastighetstaxering, följdändringar m.m. (Ds B 1980:8)

I delbetänkandena Fastighetstaxering 81 (SOU 1979:32 och 33), Fastighetstaxering 81 Industribyggnader (SOU 1979:81) och Förseningsavgift vid allmän fastighetstaxering (Ds B 1980:4) har kommittén i allt väsentligt behandlat de frågor som avser 1981 års allmänna fastighetstaxering. Lagstiftning har skett på grundval av de två första d&lbetänkanden (prcp.

1979/80:40, SkU 17, rskr 121, SFS 1979:1152-1154 resp. prop. 1979:80, SkU 46, rskr 280, SFS 1980:149-150). Kommittén har vidare i delbetänkandet Viilabeskattning 81

(Ds B 1980:5) lagt fram förslag rörande 1981 års villabeskattning.' Detta betänkande liksom betänkandet angående förseningsavgift remissbehandlas f.n.

Kommittén redovisar i föreliggande delbetänkande återstående delar av utredningsuppdraget i fråga om 1981 års allmänna fastighetstaxering. Därvid behandlas frågor som rör beslutsunderlag och kontrollmöjligheter vid fastighetstaxeringen, rättelse och besvär, påföljder samt sekrecessbestämmelser. Vidare lägger kommittén fram förslag till följdändringar i andra författningar med anledning av fastighetstaxerings-lagen.

I ett senare betänkande avser kommittén att redovisa överväganden rörande särskild fastighetstaxering och ett system med s.k. rullande fastighetstaxering.

Beslutsunderlaget vid fastighetstaxeringen grundar sig till stor del på de uppgifter som fastighetsägarna lä.T\nar. Kommittén förutsätter dock att en större del av de uppgifter i framtiden kommer att kunna hämtas från olika myndighets-register. Denna fråga kommer att behandlas i saraband med kommitténs överväganden angående rullande fastighetstaxering. Även kontrollen av lämnade uppgifter bör ske med hjälp av da data om fastigheterna som finns registrerade hos myndigheterna. En möjlighet till kontoll består även i en utökad rätt

Prop. 1980/81:61 45

till besiktning, vilket kommittén föreslår skall gälla vid 1981 års allmänna fastighetstaxering.

Beträffande rättelse och besvär vid allmän fastighetstaxering föreslår komraittén att nuvarande regler skall gälla även i fortsättningen med i stort sett oförändrat innehåll. Kommittén föreslår även en viss utvidgning av tillämpningsområdet för besvär i särskild ordning. Sådan besvärsrätt föreslås föreligga dels om de uppgifter på vilka taxeringen grundas är oriktiga - bortsett från bagatellfel - dels om en domstol vid prövning av besvär över taxeringen frångår en av RSV eller länsstyrelse utfärdad anvisning. De föreslagna besvärsgrunderna har ansetts inte kräva någon ändrad lydelse av nuvarande lagregler.

Nuvarande bestämmelser i fråga om oriktiga uppgifter vid all.Tiän fastighetsdeklaration innefattar straffpåföljd i de fall oriktigheten har lämnats uppsåtligt eller av grov oaktsamhet. Kommittén konstaterar att omfattningen av det straffbara området i och för sig är väl avvägd och bör behållas. Det har dock visat sig att bestämmelserna inte tillämpas i praktiken. Kommittén förordar därför en effektivisering av den anmälningsskyldighet som redan enligt nuvarande ordning åvilar fastighetstaxeringsnämndens ordförande, lokala skattemyndigheten och skattechefen. Närmare anvisningar härom bör utfärdas av RSV efter samråd med riksåklagaren.

Bestämmelser om handlingssekretess och tystnadsplikt vid fastighetstaxeringen föreslås anpassas till den nya sekretesslagstiftningen. Detta innebär att dessa frågor inte behöver särskilt regleras i FTL efter den 1 januari 1981.

Uppgifter från fastighetstaxeringen har betydelse inom många olika områden. Det ursprungliga och alltjämt frärasta syftet med fastighetstaxeringen är att ta fram underlag för den kommunala garantibeskattningen. Uppgifterna används vidare för en mängd andra ändamål framför allt inom beskattnings-

Prop. 1980/81:61 46

området. Som exempel härpå kan nämnas schablonbeskattningen av en- och tvåfamiljsfastigheter, realisationsvinstbeskattningen och kapitalbeskattningen. .Fastighetstaxeringen har betydelse även utanför beskattningsområdet, t.ex. vid förvärv av jordbruks- och hyresfastigheter och vid tillämpningen av vissa kapitalplacerings- och fonderingsregler. Härav följer att ändringar av reglerna för fastighetstaxeringen också ger upphov till vissa följdändringar pä andra områden.

Komraittén har i delbetänkandet Villabeskattning 81 (Ds B 1980:5) redovisat överväganden och förslag rörande schablonbeskattningen av villor. Detta uppdrag grundade sig på särskilda tilläggsdirektiv till kommittén. I övrigt har koramittén ansett det ligga utanför utredningsuppdraget atc ta upp de följdfrågor som uppkommer genom att nivån på taxeringsvärdena stiger vid 1981 års allmänna fastighetstax-er ing. Däremot har kommitté'n behandlat sådana följdfrågor som uppkommer genam de nya skattepliktsreglerna och andra ändringar av principiell natur vid fastighetstaxeringen.

Med hänsyn till den i FTL införda huvudsaklighetsprincipen när man avgör om en fastighet skall vara skattepliktig eller inte föreslår kommittén att möjlighet införs att få ett officiellt värderingsutlåtande även för skattefria fastigheter. Detta föreslås ske genom att tillämpningsområdet för lagen ora särskilt uposkattningsvärde på fastighet vidgas.

Reglerna om indelning av byggnader och mark i FTL - tidigare ingick dessa nästan uteslutande i RSV:s anvisningar - styr i hög grad taxeringsbesluten ora skatteplikt, beskattningsnatur och indelning i taxeringsenheter. Dessa regler föranleder en mindre följdändring i stämpelskattelagen som rör frågan om vilka kommunala markförvärv som skali vara undantagna från stärapelskatteplikt.

Prop. 1980/81:61 47

Skattepliktsbestämmelserna har inte enbart ändrats med avseende på huvudsaklighetsprincipen. En annan förändring är att man i allt; väsentligt har slopat kravet på att äganderätten skall tillkomma särskilt angivna ägarkategorier för att skattefrihet skall föreligga. Vidare har en anpassning till dagens samhällsförhållanden skett genom att de skatte-befriande användingsområdena utvidgats. Dessa ändringar har föranlett kommittén att föreslå vissa ändringar i KL, Si och Sf.

Ägarkravets slopande föreslås i princip slå igenom vid inkomsttaxeringen. Kommittén har sålunda föreslagit att ägare till fastighet som avses i 3 kap. FTL skall frikallas från skattskyldighet för inkorast av fastigheten i den mån inkomsten härrör från sådan allmännyttig verksamhet som ägaren själv bedriver. Däremot har kommittén inte ansett sig kunna föreslå att också huvudsaklighetsprincipen skall slå igenom vid inkomsttaxeringen på det viset att inkomst från förvärvskälla vari fastighet ingår alltid skall vara antingen i sin helhet skattefri eller skattepliktig. Koramittén har i stället föreslagit att nuvarande ordning skall behållas. Detta innebär att inkomst av fastighet sora används delvis i allmännyttig och delvis kommersiell verksarahet koramer att beräknas endast i fråga om den sistnämnda verksamheten.

Vissa fastighetskategorier har dock ansetts inte böra åtnjuta någon skattelindring utöver garantiskatteeffekten. Det rör sig här om kommunikationsanläggningar, distributionsanläggningar och reningsanläggningar där ägaren föreslås bli oinskränkt skattskyldig för inkomst av fastighet även efter den 1 januari 1981.

Vid förmögenhetstaxeringen är i dag alla skattefria fastigheter generellt undantagna från förmögenhetsskatteplikt. De skall alltså inte tas upp som tillgång vid förmögenhetsberäkningen. Denna regel har emellertid inte någon större

Prop. 1980/81:61 48

skattelindrande effekt. Fastighet måste nämligen i dag ägas av vissa angivna rättssubjekt för att kunna undantas från skatteplikt vid fastighetstaxeringen och dessa rättssubjekt är normalt inte över huvud skattskyldiga till förmögenhetsskatt. Museer, vissa kyrkobyggnader och koramunkationsan-läggningar m.m. kan dock ägas av någon som normalt är förmögenhetsskattskyldig. Ägarkravets slopande i den nya FTL har föranlett kommittén att föreslå en inskränkning i den generella skattefriheten vid förmögenhetstaxeringen för skattefria fastigheter. Inskränkningen innebär att den sora är skattskyldig till förmögenhetsskatt skall ta upp även skattefri fastighet som tillgång vid förmögenhetsberäkningen dock ej museibyggnader, kommunikationsanläggningar m.m. Berörda fastigheter föreslås kunna åsättas särskilt uppskattningsvärde.

Vidare redovisar kommittén vissa rent redaktionella följdändringar till FTL. Det rör sig bl.a. om ändringar med anledning av att skattskyldigheten för täktmark i vissa fall förts över från ägare till nyttjanderättshavare. Överväganden redovisas också rörande vissa frågor som ansetts böra beröras men som inte föranlett något följdändringsförslag från kommittén. Detta är i några fall betingat av att inom budgetdeparte.mentet f.n. behandlas vissa följdfrågor till FTL såsom fastighetsbegreppet vid realisationsvinstbeskattning och substansminskningsavdrag för takt.

Följdändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1981 då 1981 års fastighetstaxeringsbeslut skall börja gälla.

36 §

tiqhetsägaren beredas tillfälle att inställa sig till förrättningen. Detsamma gäller nyttjanderättshavare som berörs av åtgärden. Kan den som avses i första stycket inte utan nämnvärt uppskov kallas till förrättningen eller inställa sig vid denna, får verkställighet ändå ske under förutsättning att särskilt tillkallat vittne är närvarande. Är den, hos vilken besiktning av bostads-utrymme skall ske, inte närvarande, får dock förrättningen genomföras endast om det kan antas att fastighetsägaren eller annan söker förhala besiktningen eller att den av annat skäl kommer att för-

Fastighetsägaren och an-
nan hos vilken verkställig-
het sker har	rätt att till-
kalla vittne.	Förrättningen
får dock inte	i onödan up-
pehållas i väntan på att
vittne skall-	inställa sig.

Prop. 1980/81:61 54

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

40 §

Vid besiktning är fastighetsägaren skyldig att lämna de upplysningar som behövs för besiktningens verkställande samt att lämna tillträde till fastigheten och dess byggnader.

41 §

Angående verkställighet av beslut om besiktning skall utfärdas bevis. Vad i 32 § andra stycket föreskrivs rörande beslut om besiktning skall äga motsvarande tillämpning på bevis om verkställighet. Är den som skall erhålla bevis inte närvarande vid förrättningen, skall bevis lämnas även till någon som kan anses företräda honora, om sådan person är närvaran-de.

42 S

Innehållet i deklaration
får, utom	1 i de fall som	an-
ges i 19	§, inte yppas	för
annan än	den' som själv	får
ta del av	■ deklarationen	i

fråga.

Besvär av ägare av fastighet skall ha inkommit senast den 15 september under taxeringsåret.

Kommuns besvär skall anföras före utgången av oktober månad under taxerings-året.

Taxerings intendent har rätt att anföra besvär intill utången av november månad under taxeringsåret. Han skall inom saimna tid ange yrkanden och grunder för besvärstalan, om inte med hänsyn till utredningens vidlyftighet eller andra synnerliga skäl länsrätten medger anstånd.

Inkommer besvär från ägare av fastighet efter den i första stycket angivna tiden men före utgången av novem-ber månad under taxeringsåret, får länsrätten pröva besvären om taxeringsintendenten helt eller delvis bi-träder i sak.

Har länsrätten avgjort besvär över viss taxering, får

Talan raot fastighetstaxeringsnämnds beslut förs genom besvär hos länsrätten.

Besvär får anföras av ägare av den fastighet beslutet rör samt av vederbörande kommun och taxer ingsintendent.

besvär inte anföras hos länsrätten rörande samma taxering.

2 S

3 S

4 §

5 §

Har besvärshandlingarna sänts till annan länsrätt än den som har att pröva besvären, utgör detta inte hinder för målets prövning. Handlingarna skall då omedelbart översändas till den länsrätt som skall pröva besvären.

Besvär av ägare av fastighet skall ha inkommit senast den 15 september under taxeringsåret.

Koimnuns besvär skall anföras före utgången av oktober månad under taxerinasåret.

Taxeringsintendent har rätt att anföra besvär intill utgången av november månad under taxeringsåret.

5 S

8 S

Han skall inom samma tid ange yrkanden och grunder för besvärstalan, om inte med hänsyn till utredningens vidlyftighet eller andra synnerliga skäl länsrätten medger anstånd.

Inkommer	besvär	från äga-
re av fasti	.ghet e	fter den, i
3 § angivna	1 tiden	raen före
utgången av novem		ber månad
under taxeringsåret, får
länsrätten	pröva	besvären
om taxerinc	isintendenten
helt eller	delvis	biträder

besvären i sak.

Har		länsrätten	avgjort
besvär		över viss	taxering,
får	be	svär inte .	anföras
hos	länsrätten rörande sam-

ma taxering.

Vid prövning av raål ora fastighetstaxering består länsrätten av en lagfaren domare, värd'erinqstekniska ledamöter och nämndemän.

Prop. 1980/81:61 60

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 S

Nämndeman som avses i 8 § utses för tiden från och med den 1 juli det år, då allmän fastighetstaxering äger rum, till och med den 30 juni det år då sådan taxering sker nästa gång.

Värderingsteknisk ledamot i länsrätt förordnas av regeringen för tid som sägs i första stycket.

22 kap. Om besvär över länsrätts och kammarrätts beslut

1 S

Besvär över länsrätts beslut i mål om fastighetstaxering får, förutom i de fall som avses i 33 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) anföras om länsrätten har ändrat fastighetens taxering utan att klaganden har yrkat sådan ändring.

2 §

Mot länsrätts beslut i fråga, som avses i 20 kap. 15 § får talan inte föras.

3 §

Vid besvär över länsrätts beslut skall besvärshandlingen ha kommit in

om besvären har anförts av fastighetsägare, inora två raånader från det han har fått del av det överklagade- beslutet, särat

om besvären har anförts av taxeringsintendent eller kommun.

Prop. 1980/81:61 61

inom två månader från den dag, då länsrättens beslut meddelades.

4 S

Vid prövning av mål om allmän fastighetstaxering består kammarrätt av tre lagfarna ledamöter samt två av de särskilda ledamöter som avses i 5 S- Utevaro av en av de särskilda ledamöterna hindrar dock inte att mål avgörs om tre av kammarrättens ledamöter är ense om slutet.

Utan hinder av vad som sägs i första stycket får regeringen beträffande vissa grupper av ifrågavarande mål föreskriva, att bestämmelsen om att särskilda ledamöter skall delta vid målens prövning inte skall tillämpas.

5 S

Regeringen förordnar för högst fem år i sänder för varje kammarrätt rainst nio, högst tjugo i praktiska värv förfarna personer med god kännedom om fastighetsförhållanden i allmänhet att efter kallelse inträda såsom ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål, som avses i 4 §. Av dessa personer skall i fråga om varje kammarrätt minst tre äga kunskap beträffande värdering av skogsmark och växande skog, minst två beträffande värdering av vattenfallsfastighet, minst två beträffande värdering av jordbruksfastighet i övrigt och minst två beträffande värdering av annan fastighet i övrigt. Avgår sådan person under den tid, för vilken han har blivit utsedd, förordnar regeringen annan person i hans ställe.

Ledamot som här sägs skall vara myndig svensk medborgare. Han får inte vara i konkurstillstånd.

6 S

Regeringen meddelar närmare föreskrifter angående inkallande av de i 5 § nämnda ledamöter till tjänstgöring i kammarrätt samt angående ordnandet av kammarrätts arbete med handläggning

Prop. 1980/81:61 62

av mål angående allmän fastighetstaxering och därmed saraman-hängande frågor.

7 S

Vid besvär över kammarrätts beslut i mål angående allmän fastighetstaxering skall besvärshandlingen ha koiranit in inom två månader från den dag då klaganden har fått del av beslutet;.

23 kap. Om besvär i särskild ordning

1 §

Har ägare av fastighet, som skall få underrättelse enligt 20 kap. 18 §, inte fått sådan underrättelse senast den 15 augusti under taxeringsåret, får ägaren anföra besvär intill utgången av året efter taxeringsåret.

2 §

Den som enligt 21 kap. 1 § får föra talan mot fastighetstaxeringsnämnds beslut får före utgången av femte året efter taxeringsåret anföra besvär,

1. ora fastighet eller del av fastighet genom förbiseende
inte har blivit taxerad

2. om taxering har ägt rum av annan egendom än fastighet

3. ora fastighet har upptagits såsom skattepliktig fastän den är undantagen från skatteplikt, eller har undantagits från skatteplikt, trots att så inte hade bort ske

4. om fastighet eller del av fastighet haf taxerats på mer än en ort

5. om taxeringsbeslut beträffande fastigheten har blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

6. om eljest sådana omständigheter föreligger, som har bort föranleda väsentligt annorlunda taxering och särskilda skäl föreligger för prövning av besvären

Prop. 1980/81:61 63

7. om underrättelse som avses i 20 kap. 14 eller 18 §§ har haft felaktigt innehåll.

3 §

Besvär enligt detta kapitel prövas av länsrätten. Har taxeringen prövats av länsrätten, skall kammarrätt pröva raålet. Har taxeringen prövats av kammarrätt eller regeringsrätten, skall regeringsrätten pröva målet.

Regeringsrätten och kammarrätten får, om besvär enligt detta kapitel finnes böra upptas till prövning, förordna att raålet skall upptas och vidare handläggas av länsrätt.

4 §

Anförs besvär i särskild ordning hos länsrätt, äger 21 kap. 2 § motsvarande tillämpning.

24 kap. Övriga bestäramelser om besvär

1 §

Besvärsrätt tillkommer den som vid ingången av taxeringsåret är ägare av fastighet liksom den som därefter, dock senast före ingången av femte året efter taxeringsåret, har blivit ägare av fastigheten ävensom arrendator, vilken jämlikt avtal, ingånget efter kommunalskattelagens ikraftträdande, gentemot ägare har att ansvara för skatt för fastighets garantibelopp.

2 §

Taxeringsintendent får inora den för honom gällande besvärstiden anföra besvär till fastighetsägarens förmän. Därvid har han samma behörighet som fastighetsägaren.

Prop. 1980/81:61 64

3 §

Finner länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätten vid prövning av besvär rörande allmän fastighetstaxering, att taxeringen har verkställts pä orätt ort eller har underlåtits på rätt ort, får rätten, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderlig rättelse. Taxeringen får dock inte höjas utöver vad tidigare har bestämts, om inte sådan höjning har yrkats i besvären.

4 §

Angående .fullföljd av talan mot beslut i anledning av besvär som har anförts i särskild ordning, så ock i fråga, som avses i 3 §, skall i tillämpliga delar gälla vad i denna lag i övrigt är föreskrivet angående besvär rörande allmän fastighetstaxering.

5 S

Har part anfört besvär över länsrätts eller kammarrätts beslut i mål angående fastighetstaxering, får även motpart föra talan mot beslutet, även om den för honom föreskrivna besvärstiden har utgått; dock åligger det honom att inkomma med sådana besvär inom en månad från utgången av den tid inom vilken de först anförda besvären har skolat anföras.

Återkallas eller förfaller eljest den första besvärstalan, är även den senare besvärstalan förfallen.

6 S

I fråga om besvär enligt denna lag skall vad som är föreskrivet för komraun gälla jämväl för landstingskommun och annan menighet, sora äger utöva beskattningsrätt.

Prop. 1980/81:61 66

2 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956:523)

att 158, 160-162 och 164-169 S§ skall upphöra att gälla och att rubrikerna närmast före 158, 164 och 168 §§ skall utgå.

Lagen omtryckt 1971:399 senaste lydelse av 158 § 1979:175

160 § 1979:175

161 S 1979:175

161 § 1979:175

162 S 1979:175

164 § 1-3 mom. 1979:175

164 S 4 mora. 1971:399

165 § 1971:399

166 S 1971:399

167 S 1-2 mom. 1973:1106
157 S 3-4 mora. 1979:175

168 S 1979: 175

169 § 1979:175

Denna lag träder i kraft den 1 januari 198 1 och skall tilllämpas första gången i fråga ora allmän fastighetstaxering år 1981.

Bestämmelserna skall dock alltjämt tillämpas i fråga om fastighetstaxering år 1980 och tidigare.

Prop. 1980/81:61 68

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. vid prövning av besvär över beslut som ej innebär att målet avgöres,

2. vid förordnande rörande saken i avvaktan på målets avgörande samt vid annan åtgärd som avser endast måls beredande,

3. vid beslut varigenom domstolen skiljer sig från målet utan att detta prövats i sak.

Handlägges mål som avses i andra stycket gemensamt med annat raål, får nämndemän deltaga vid handläggningen även av det senare målet.

Om domförhet vid behandling        Om domförhet vid behandling
av raål om fastighetstaxering       av mål om fastighetstaxering
finns bestämmelser i taxerings-    finns bestämmelser i fastig-
laqen (1956:623) . Bestämraelser     hetstaxeringslagen (1979:1152).
om domförhet vid behandling av     Bestämmelser om domförhet
kommunalbesvärsmål finns i                vid behandling av kommunalbe-

13 a S. svärsraål finns i 13 a §

Regeringen bestämmer i vilken omfattning åtgärd som avser endast måls beredande får vidtagas av lagfaren ledamot i kammarrätten eller annan tjänsteman vid denna.

16 §''

Länsrätt får efter beslut av regeringen vara delad i avdelningar. Avdelning består av ordförande och minst två rådmän. Ordförande är lagmannen eller en chefsrådman.

Om särskild samraansättning Om särskild sammansättning

av länsrätt vid behandling av av länsrätt vid behandling av
mål om fastighetstaxering mål av fastighetstaxering

finns bestämmelser i taxerings- finns bestämmelser i fastia-
lagen (1956:623). hetstaxeringslagen (1979:1152).

17 S

Länsrätt är domför med en lagfaren domare och tre nämndemän ora inte annat följer av 18 S. Fler än fyra nämndemän får inte sitta i rätten.

4 Senaste lydelse 1979:165

Senaste lydelse 1979: lö5

Prop. 1980/81:61 69

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om domförhet vid behandling        Om domförhet vid behandling
av mål om fastighetstaxering      -av mål om fastighetstaxering
finns, förutom i 18 S, be-                      finns, förutom i 18 §, be-

stämraelser i taxeringslagen stämmelser i fastighetstaxe-
(1956:623). ringslagen (1979:1152).

Regeringen bestämmer hur många nämndemän som skall finnas i varje län för tjänstgöring i länsrätten. Länsrätten fördelar tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem.

S 18

Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,

2. vid sådant förhör raed vittne eller sakkunnig sora begärts av annan länsrätt särat vid sådant förhör i ärende enligt utlänningslagen (1954:193) som begärts med stöd av 40 § samma lag,

3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4. vid beslut, såvitt gäller svenskt körkort, trafikkort eller traktorkort, om återkallelse tills vidare eller, såvitt gäller utländskt körkort, om vägran tills vidare att godkänna körkortet, när det är uppenbert att sådant beslut bör meddelas,

5. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.

6. raål om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152). Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak. Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1. mål om utdömande av vite,

2. mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen, enligt lagen (1979:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om handlings-undantagande frän taxeringsrevision, skatterevision eller annan granskning och om

Senaste lydelse 1980:385

Prop. 1980/81:61 70

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt taxeringslagen (1956:623),

3. mål om omhändertagande för utredning enligt 30 S barnavårdslagen (1960:97),

4. mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undantag av raål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt,

5. mål om uppdelning av taxe- raål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 8 § 3 mom. ringsvärde enligt 20 kap. 15 § sista stycket kommunalskattela- fastighetstaxeringslagen

gen (1928:370), (1979:1152),

6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 1000 kronor.

7. mål enligt skatte- och taxeringsförfattningarna i vilket beslutet överensstämmer med parternas samstämmiga .mening,

8. mål om rättshjälp genom offentlig t biträde i ett ärende hos en annan myndighet,

9. mål i vilket saken ar uppenbar.

19 s''

Nämndeman i kammarrätt och länsrätt utses genom val. Val förrättas av landstinget eller, om i länet finns kommun som inte ingår i landstingskommunen, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län förrättas val av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.

Valet skall vara proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter som motsvarar den kvot, som erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökad med 1. Om förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt föreskrivet.

Vart tredje år väljes halva Vart tredje år väljes halva antalet närandemän i kamraarrätt antalet nämndemän i kammarrätt och länsrätt. När val av de och länsrätt. När val av de nämndemän som ingår i länsrätt nämndemän som ingår i länsrätt

Senaste lydelse 1979:165

Prop. 1980/81:61 71

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vid behandling av mål om fas- vid behandling av mål om fastighetstaxering skall ske fram- tighetstaxering skall ske framgår av taxeringslagen (1956:623). går av fasfighetstaxeringslagen (1979:1152). Regeringen får för visst län förordna att nämndemän i kammarrätt skall väljas bland dem som för samma mandatperiod har utsetts till nämndemän i hovrätt. Nämndeman i hovrätt får även i annat fall, om han är behörig därtill, tjänstgöra som nämndeman i den kamraarrätt inom vars domkrets han är kyrkobokförd.

21 §

Nämndeman i kammarrätt och länsrätt utses för sex år raen får avgå efter två år. Om nämndeman i sådan rätt visar giltigt hinder, fär rätten entlediga honom tidigare. Den som har fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdraget. Upphör nämndeman att vara valbar eller behörig, förfaller uppdraget.

Bestämmelser om mandatperiod       Bestämmelser om mandatperiod
för sådan nämndeman som ingår      för sådan nämndeman som ingår
i länsrätt vid behandling av       i länsrätt vid behandling av
mål om fastighetstaxering                    mål om fastighetstaxering

finns i taxeringslagen finns i fastighetstaxerings-

(1956:623) . lagen (1979:1152).

När ledighet uppkommer, utses ny nämndeman för den tid som återstår. Ändras antalet närandemän, får nytillträdande nämndeman utses för kortare tid än som följer av första stycket.

Senaste lydelse 1979:165

Denna lag träder ikraft den 1 januari 1981.

Prop. 1980/81:61 72

4___ Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)

att 54 §, punkt 2 a av anvisningarna till 36 § och punkt 1 av anvisningarna till 41 a S skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54 § Från skattskyldighet f_ri_ka_ll_a£:

a) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar;

för utdelning på aktie i svenskt aktiebolag och andel i svensk ekonomisk förening i den omfattning som anges i punkt 1 av anvisningarna;

b) medlem av konungahuset: för av staten anvisat anslag;

c) i utlandet bosatt person och utländskt bolag:

för sådan inkomst, för vilken avgift enligt lagen om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall erläggas eller beträffande vilken befrielse från sädan avgift skall åtnjutas jämlikt särskilt stadgande i samma lag;

d) ägare av sådan fastighet, d) 1. ägare av sådan fastighet
som avses i 5 § 1 raom. a)-f) som avses i 3 kap. 2-3 §§ fas-
och h)-i): tighetstaxeringslagen (1979:

1 152) :

för inkorast av fastigheten ge- för inkomst-av fastigheten _i nom dess användning för ända- den mån ägarens inkomst härrör

Senaste lydelse 1979:612

2. ägare av sädan fastighet som avses i 3 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), dock ej ideell förening:

för inkorast av fastigheten genom dess användning för ändamål som avses i nämnda lagrum;

e) i riket bosatt delägare i oskift dödsbo efter person, som vid
sitt frånfälle icke varit här i riket bosatt:

för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet skall utgöra kommunal inkomstskatt;

f) understödsföreningar, som bedriver såväl till livförsäkring
hänföriig verksamhet som annan verksamhet:

för annan inkomst än inkomst av fastighet, dock att skattskyldighet föreligger även för förstnäranda inkorast till den del inkorasten belöper på livförsäkringsverksaraheten;

g) understödsföreningar, vilka enligt sina stadgar inte får med
dela annan kapitalförsäkring än sådan sora omfattar kapitalunder
stöd på högst 1 000 kronor per medlem:

för all inkomst, sora belöper på verksamhet, hänföriig till livförsäkring;

h) här L riket bosatt fysisk person, som under vistelse utomlands

Prop. 1980/81:61 74

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

åtnjutit avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på grund av anställning där annat än hos svenska staten, svensk kommun eller ombord på svenskt fartyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg:

för inkomst av anställningen under förutsättning att anställningen och vistelsen i utlandet varat minst ett år eller enligt anställningsavtal eller på annan grund kan antagas korama att vara minst ett år;

i) ideell förening, som är hänföriig under 53 S 1 mom. e):

för inkomst av fastighet och av rörelse i den omfattning som anges i punkt 4 av anvisningarna;

j) svensk aktiefond:

för inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet på grund av avyttring av egendom som avses i 35 S 3 mom., ora den avyttrade egendomen innehafts två år eller mera.

Svenskt aktiebolag och svensk ekonomisk förening kan under de förutsättningar som anges i punkt 5 av anvisningarna frikallas från skattskyldighet för utdelning på andel i utländskt företag.

Av 70 § framgär att personer som där avses är frikallade från skattskyldighet för vissa inkomster.

Prop. 1980/81:61 75

.Anvisningar

till 36 §

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2.a. Skall vid beräkning av realisationsvinst på grund av avyttring av fastighet vederlaget för viss del av fastigheten upptagas som intäkt av jordbruksfastighet eller rörelse (jfr punkt 1 av anvisningarna till 35 5) får i omkostnadsbeloppet icke inräknas kostnad som hänför sig till sådan del av fastigheten och som vid inkomsttaxeringen behandlats enligt reglerna för maskiner och andra inventarier.

Som förbättringskostnad enligt punkt 1 räknas även kostnad, som under tid, då intäkt av avyttrad annan fastighet eller i förekommande fall del därav beräknats enligt 24 § 2 eller 3 mora., har nedlagts på reparation och underhåll av fastigheten eller fastighetsdelen, i den mån den avyttrade egendomen på grund därav vid avyttringen befunnit sig i bättre skick än vid förvärvet samt kostnad för reparation och underhåll för vilken avdrag inte medges på grund av föreskrifterna i 25 S 2 mora. första stycket b) eller c) och för vilken bidrag ej utgått. Förbättringskostnad, sora icke uppförts pä avskrivningsplan, och med förbättringskostnad jämförlig reparations- eller underhållskostnad får dock inräknas i omkostnadsbeloppec endast för år då de nedlagda kostnaderna uppgått till minst 3 000 kronor.

Kostnad enligt föregående stycke, som uppförts på avskrivningsplan, skall normalt anses nedlagd det år då kostnaden uppförts på planen. I andra fall skall sådan kostnad normalt anses nedlagd när faktura eller räkning erhållits, varav framgår vilket arbete sora utförts.

Omkostnadsbeloppet skall minskas med värdeminskningsavdrag m..Ti., som belöper pä tid före avyttringen av fastigheten, såsom avdrag på grund av avyttring av skog, avdrag för värdeminskning av annan na tur tillgäng eller för värderainskning av täckdiken eller andra markanläggningar (jfr punkt 4 fjärde-sjätte styckena och punkt 7 av anvisningarna till 22 § särat punkt 16 fe.mte och sjätte styckena av anvisningarna till 29 §). På samma sätt skall omkostnadsbeloppet .minskas med avdrag för värderainskning av byggnad m.m. (jfr punkt 3 tredje stycket och punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 22 §, punkt 2 och punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 25 § och punkt 16 fjärde stycket av anvisningarna till .29 S), dock inte for år då avdraget understigit 3 000 kronor. Omkostnadsbeloppet skall minskas även med belopp varmed fas<-igheten avskrivits i samband med ianspråktagande av investeringsfond e.d.

Senaste Ivdelse 1979:1017

Prop. 1980/81:61 76

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid beräkning av omkostnadsbeloppet skall fastighet, som förvärvats före år 1952, anses förvärvad den 1 januari 1952. Ingångsvärdet skall därvid anses utgöra 150 procent av fastighetens taxeringsvärde för år 1952. Hänsyn skall vid vinstberäkningen icke tagas till kostnader och avdrag som belöper på tid före år 1952. Dock får det vid förvärvet erlagda vederlaget för fastigheten upptagas som ingångsvärde, om den skattskyldige kan visa att köpeskillingen överstiger 150 procent av taxeringsvärdet för år 1952. Fanns taxeringsvärde ej åsätt för år 1952, får motsvarande värde uppskattas med ledning av taxeringsvärdet för fastighet, i vilken den avyttrade egendoraen ingått, eller närmast därefter åsatta taxeringsvärde.

Har fastighet vid avyttringen innehafts mer än tjugo år får den skatt-Skyldige vid vinstberäkningen som ingångsvärde upptaga ett belopp motsvarande 150 procent av det taxeringsvärde, som gällde tjugo år före avyttringen. Har taxeringsvärdet åsatts vid fastighetstaxering som verkställts år 1970 eller senare får dock som ingångsvärde upptagas endast 133 procent av taxeringsvärdet. Om ingångsvärdet beräknas med ledning av det taxeringsvärde som gällde tjugo år före avyttringen, skall hänsyn vid vinstberäkningen icke tagas till kostnader och avdrag, som belöper på tidigare år an tjugo år före avyttringen. Fanns taxeringsvärde ej åsätt tjugo år före avyttringen, får motsvarande värde uppskattas på sätt angives i femte stycket sista meningen.

Har avyttrad fastighet förvärvats genom arv eller testamente eller genora bodelning i anledning av makes död, får den skattskyldige, i stället för köpeskilling eller motsvarande vederlag för fastigheten vid närmast föregående köp, byte eller därraed jämförliga fång eller i stället for ett raed stöd av föregående stycke framräknat värde, som ingångsvärde upptaga 150 procent av .fastighetens taxeringsvärde året före det år då dödsfallet inträffade eller motsvarande i arvsskattehänseende gällande värde, förutsatt att dödsfallet ägt rum efter ar 1952. Ägde dödsfallet rum efter år 1970 får dock som ingångsvärde upptagas endast 133 procent av taxeringsvärdet eller motsvarande i arvsskattehänseende gällande värde. Fanns taxeringsvärde ej åsätt året före det ar då dödsfallet inträffade, får motsvarande värde uppskattas på sätt som angives i femte stycket sista meningen. .4ar ingångsvärdet upptagits med stöd av bestämmelserna i detta stycke, skall hänsyn vid vinstberäkningen icke tagas till kostnader och avdrag, som belöper på tidigare ar än året före dödsåret.

Prop. 1980/81:61 77

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Beräknas ingångsvärdet med ledning av taxeringsvärde skall, såvida viss
del av taxeringsvärdet avser egendom som i'kostnadshänseende hänförts till
maskiner och andra inventarier i jordbruk eller rörelse (jfr punkt 1 av
anvisningarna till 35 S), taxeringsvärdet reduceras med den del därav som
kan anses belöpa på egendom av nyss angivet slag. Sådan reducering skall

dock icke göras om mindre än 25 procent av hela vederlaget för den avytt
rade fastigheten belöper på egendom, som vid beräkning av värdeminsknings
avdrag hänföres till maskiner och andra inventarier.

Skall taxeringsvärdet reduceras                     Skall taxeringsvärdet reduceras
enligt föregående stycke iakttages              enligt föregående stycke iakttages
följande. Har taxeringsvärdet åsatts           följande. Har taxeringsvärdet åsat-
tidigare än vid 1975 års fastighets-              tidigare än vid 1975 års fastighets
taxering, skall taxeringsvärdet re-                 taxering, skall taxeringsvärdet re
duceras med så stor del därav som             duceras med så stor del därav som
vederlaget för egendom, som vid be-         vederlaget för egendom, som vid be
räkning av värdeminskningsavdrag              räkning av värdeminskningsavdrag
hänföres till maskiner och andra                    hänföres till maskiner och andra
inventarier, utgör av hela veder-                    inventarier, utgör av hela veder
laget för den avyttrade fastigheten.            laget för den avyttrade fastigheter
Vad nu sagts gäller även om taxe-               Vad nu sagts gäller även om taxe
ringsvärdet åsatts år 19,75 eller                    ringsvärdet åsatts år 1975 eller
senare, dock att vid beräkningen                  senare, dock att vid beräkningen
skall bortses från den del av ve-                     skall bortses från den del av ve
derlaget vid avyttringen sora belöper         derlaget vid avyttringen sora belöpa
pä egendom som enligt 5 § 5 mom, är        på egendom som avses i 2 kap. 3 S
undantagen från skatteplikt. Kan den          jordabalken. Kan den skattskyldigs
skattskyldige visa att den andel av                visa att den andel av taxerings-
taxeringsvärdet som kan anses belöpa         värdet sora kan anses belöpa på
på egendom, sora vid beräkning av               egendom, som vid beräkning av
värdeminskningsavdrag hänföres till           värdeminskningsavdrag hänföres till
maskiner och andra inventarier, är               maskiner och andra inventarier, är
mindre än den andel av hela vederla-        mindre än den andel av hela vederla
get för den avyttrade fastigheten                 get för den avyttrade fastigheten
som kan anses belöpa-på egendom av    som kan anses belöpa på egendom av
nu angivet slag, får dock taxerings-             nu angivet slag, får dock taxerings
värdet reduceras på grundval av för-          värdet reduceras på grundval av för
hållandena vid fastighetstaxeringen.          hållandena vid fastighetstaxeringen

Prop. 1980/81:61 78

Nuvarar.de lydelse Foreslagen Lydelse

Det för fastigheten gällande ingångsvärdet - antingen detta utgör köpeskillingen vid förvärvet, taxeringsvärdet tjugo år före avyttringen, taxeringesvärdet för år 1952 eller taxeringsvärdet året före dödsfallet eller motsvarande värde - liksom de förbättrings- eller därmed jämförliga reparations- och underhållskostnader, för vilka avdrag får ske och de värdeminskningsavdrag m.m., vilka skola minska omkostnadsbeloppet, skola omräknas till de belopp, vartill de skulle ha uppgått efter det allmänna prisläget under det år då avyttringen skedde.

Omräkningen sker med ledning av en indexserie, grundad på konsumentprisindex. Riksskatteverket fastställer årligen omräkningstalen.

Har avyttring av fastighet omfattat byggnad, som i huvudsak är avsedd att användas för bostadsändamål och som vid avyttringstillfället varit eller bort vara åsätt ett taxerat byggnadsvärde av lägst 10 000 kronor, avdrages ytterligare ett belopp av 3 000 kronor för varje påbörjat kalenderår före taxeringsåret som bostadsbyggnaden under innehavstiden funnits på fastigheten. Om det taxerade byggnadsvärdet icke uppgått eller bort uppgå till 10 000 kronor, avdrages 3 000 kronor för varje påbörjat kalenderår under innehavs tiden som byggnaden utnyttjats till stadigvarande bostad. Avdrag medgives icke for tidigare år än år 1952. Finnes på fastigheten mer än en.bostadsbyggnad beräknas nu avsett avdrag endast för fastighetens huvudbyggnad. Sker vinstberäkningen .med utgångspunkt från taxeringsvärdet tjugo år före avyttringen enligt sjätte stycket ovan eller från taxeringsvärdet året före dödsfallet enligt sjunde stycket ovan eller motsvarande värden, far avdrag enligt detta stycke ej ske för tidigare år än tjugo år före avyttringen eller aret före dödsfallet. Om bostadsbyggnad rivits eller förstörts genora brand eller liknande, skall avdrag enligt detta stycke medgivas även för tid då denna byggnad funnits på fastigheten, om den skattskyldige inom ett är igångsatt arbete med att uppföra ersättningsbyggnad. Om en bostadsbyggnad under mer än ett år tagits i anspråk huvudsakligen för -annat ändamål an bostadsändamål medgives avdrag enligt detta stycke endast för tid då byggnaden därefter åter utnyttjats huvudsakligen för bostadsändamål.

Vinstberäkning på grund av avyttring av del av fastighet skall grundas på förhållandena på den avyttrade fastighetsdelen.,Ora den skattskyldige så önskar skall dock så stor del av det for hela fastigheten beräknade om-

Prop. 1980/81:61 79

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

kostnadsbeloppet - i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag m.m. - anses belöpa på den avyttrade delen som vederlaget för fastighetsdelen utgör av fastighetens hela värde vid avyttringstillfället. I sist avsedda fall skall, om den skattskyldige önskar det och värdet av skogen och skogsmarken på den avyttrade fastighetsdelen är mindre än 20 procent av värdet av hela fastighetens skog och skogsmark, omkostnadsbeloppet inte minskas med avdrag på grund av avyttring av skog. Om den avyttrade delen avser en eller ett fåtal tomter avsedda att bebyggas raed bostadshus och vederlaget är mindre än 10 procent av fastighetens taxeringsvärde, får vidare ingångsvärdet på den avyttrade fastighetsdelen utan särskild utredning beräknas till 1 krona per kvadratmeter, dock ej till högre belopp än köpeskillingen.

Vad i de tre första meningarna av föregående stycke föreskrivits gäller i tillämpliga delar även vid marköverföring enligt fastighetsbildningslagen (1970:988).

Har den skattskyldige erhållit sådan engångsersättning sora avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 35 §, skall så stor del av det för hela fastigheten beräknade omkostnadsbeloppet - i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag m.m. - anses belöpa på den del av fastigheten som ersättningen avser, som engångsersättningen utgör av fastighetens hela värde vid tiden för upplåtelsen eller inskränkningen i förfoganderätten. Vid bedömningen av om omkostnadsbeloppet skall minskas raed avdrag på grund av avyttring av skog gäller vad som är föreskrivet i fråga om del av fastighet.

Har den skattskyldige under innehavstiden avyttrat del av fastighet skall hänsyn tagas härtill vid beräkning av det omkostnadsbelopp som. får avdragas vid vinstberäkningen i anledning av avyttring av återstoden av fastigheten. Kan utredning icke förebringas om den andel av omkostnadsbeloppet - i förekomraande fall minskat raed värdeminskningsavdrag ra.ra. -för fastigheten, sora belöpt på den avyttrade fastighetsdelen, skall denna andel anses ha motsvarat hälften av erhållen ersättning för fastighetsdelen. Andelen skall dock i intet fall anses överstiga omkostnadsbeloppet - i förekommande fall minskat med värdeminskningsavdrag ra.m. - för hela fastigheten omedelbart före avyttringen av fastighetsdelen.

Prop. 1980/81:61 80

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad i föregående stycke föreskrivits äger motsvarande tillämpning om den skattskyldige under innehavstiden erhållit engångsersättning som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 35 §. Har den skattskyldige under innehavstiden avstått från mark genom marköverföring enligt fastighetsbildningslagen (1970:933), skall omkostnadsbeloppet på återstoden av fastigheten anses ha minskat med så stor del av omkostnadsbeloppet för den tidigare avstådda marken som ersättningen i pengar utgjort av det totala vederlaget för marken.

Beräknas omkostnadsbeloppet vid den slutliga avyttringen med ledning av ett taxeringsvärde som åsatts efter det att delavyttringen, markupplåtelsen eller marköverföringen m.m. ägt rum, äro bestämraelserna i de två föregående styckena icke tillämpliga.

Kostnad för förbättringsarbete eller därmed järaförligt reparations- och underhällsarbete, för vilket ersättning på grund av skadeförsäkring utgått, beaktas icke vid beräkning av realisationsvinst i vidare mån än kostnaden överstigit ersättningen. Har ersättning på grund av skadeförsäkring uppburits med större belopp än det som gått åt för skadans avhjälpande gäller följande. Fastighetens ingångsvärde, uppräknat enligt tionde stycket till tiden för skadetillfället, minskas raed skillnaden mellan ersättningen och kostnaden för skadans avhjälpande. För tid efter skadetillfället ligger åtsrstoden av det uppräknade ingångsvärdet till grund för uppräkning enligt tionde stycket.

Avyttrar delägare i fåmansföretag eller honom närstående person fastighet till företaget får vid vinstberäkningen fastighetens ingångsvärde icke beräknas på grundval av taxeringsvärde enligt sjätte och sjunde styckena. Ej heller får omräkning göras enligt tionde stycket eller tillägg göras enligt tolfte stycket. Siksskatteverket får medge undantag från bestämmelserna i detta stycke om det kan antagas att avyttringen skett av organisatoriska eller andra synnerliga skäl. Mot beslut av riksskatteverket i sådan . fråga fär talan icke föras.

Prop. 1980/81:61 8:

5 Förslag till

Laq om ändring i lagen . (1947 : 576 ) om statlig in komst.'; ka 11

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:575) om statlig in.komstskatt att 7 § skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 S'

Från skattskyldighet frikallas:

a) medlem av konungahuset: för av staten anvisat anslag;

b) i utlandet bosatt fysisk person och utländskt bolag:

för inkomst, som avses i 54 § första stycket c) koraraunalskattelagen;

c) staten:

för all inkomst;

d) juridisk person som avses i 53 S 1 mom. första stycket c) kommunal
skattelagen:

för all inkorast;

e) understödsförening som enligt sina stadgar icke får meddela annan
kapitalförsäkring än sådan som omfattar kapi talunder stöd på högst 1 000
kronor för medlem och annan juridisk person som avses i 53 § 1 mom. första
stycket d) koraraunalskattelagen an understödsförening:

för all inkomst;

f) förening som är hänföriig under 53 § 1 mom. första stycket e) kommu
na Is ka t te lagen :

för all inkomst utom sådan inkomst av rörelse för vilken föreninaen icke är frikallad från skattskyldighet enligt pjnkt 4 av anvisningarna till 54 § nämnda ,lag;

g) annan juridisk person sora avses i 53 § 1 mom. första stycket e) kom
munalskattelagen;

för sådan inkomst som ej härflutit av rörelse;

h) här ovan ej upptagen ägare h) här ovan ej upptagen ägare

av sådan fastighet, som omför- av sådan fastighet, som avses i

mäles i 5 § 1 mom, kommunal- 3 kap. 2-3 5§ fastighetstaxerings-

skattelagen: lagen (1979j 1 152):

Senaste lydelse 1979;105£

i) svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar:

för utdelning från svenska aktiebolag, svenska ekonoraiska föreningar och utländska företag i den omfattning som i 54 § kommunalskattelagen sägs;

j) här i riket bosatt delägare i oskift dödsbo efter person, som vid sitt frånfälle icke var här i riket bosatt:

för av dödsboet åtnjuten, till honom utdelad inkomst, för vilken dödsboet skall utgöra statlig inkomstskatt;

k) understödsföreningar, vilka enligt sina stadgar äga meddela annan kapitalförsäkring än sådan sora omfattar kapitalunderstöd å högst 1 000 kronor för medlem och som bedriva jämväl annan verksamhet än livförsäk-r ingsverksarahet:

för all inkomst, som belöper på annan än till livförsäkring hänföriig verKsamhet;

1) här i riket bosatt fysisk person, som under vistelse utomlands åtnjutit avlöning eller annan därmed jämförlig förmån på grund av anställning där annat än hos svenska staten, svensk kommun eller ombord på svenskt car,tyg eller svenskt, danskt eller norskt luftfartyg:

för inkomst, som avses i 54 § första stycket h) kommunalskattelagen;

m) svensk aktiefond:

för inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet på grund av avyttring av egendom som avses i 35 § 3 raom. kommunalskattelagen, om den avyttrade egendomen innehafts två år eller mera.

Prop. 1980/81:61 84

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Riksskatteverket må, om särskilda skäl därtill äro, efter ansökan förklara, att förening eller stiftelse, som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete, i fråga om skattskyldighet eller eljest vid tillämpning av denna lag skall anses jämställd med förening eller stiftelse, som ovan i första stycket vid f) respektive g) angives. Sådant beslut må, när omständigheterna det föranleda, av riksskatteverket återkallas. Över beslut, som riksskatteverket meddelat enligt detta stycke, må klagan icke föras.

Att personer, om vilka i 18 § förmäles, äro frikallade från skattskyldighet för vissa inkomster, framgår av bestämmelserna i samraa paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillärapas första gången vid 1982 års taxering

Prop. 1980/81:61 85

6 Förslag till

Lag ora ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

dels att 3 § 2 mom. j) skall upphöra att gälla

dels att i 3 S 2 mom. skall införas ett nytt andra stycke av nedan
angivna lydelse .

dels att 4 § skall ha nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 5 2 mom.

Såsora tillgångar vid förraögenhetsberäkningen upptagas ic_k£:

a) kapitalvärdet av kapitalförsäkring;

b) rätt till undantagsförmåner, till pension eller annan livränta, som utgår på grund av försäkring, till pension och annan förraån, som annorledes än i följd av försäkring atnjutes på grund av förutvarande tjänsteförhållande, samt till livränta som, enligt vad i lag eller särskild författning är stadgat, annorledes än på grund av försäkring utgår vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring;

c) rätt till annan ränta, avkomst eller förraån än i b) avses, därest densamma är bestämd att tillgodonjutas för den berättigades livstid samt värdet av vad han årligen må i sådant avseende åtnjuta understiger

1 000 kronor;

d) rätt till förmögenhet, varav annan för närvarande åtnjuter avkast
ningen;

e) möbler, husgeråd och andra inre lösören, som äro avsedda för den
skattskyldiges och hans familjs personliga bruk;

f) konstverk, bok-, konst- och därraed järaförliga samlingar, såframt ej
ägaren med dem driver handel eller yrkesmässigt håller dem för allmänheten
tillgängliga;

g) sådana tillgångar, som avses i 1 mom. e) här ovan, därest sararaanlagda
värdet av dessa tillgångar icke överstiger 1 000 kronor;

h) patent- och förlagsrätter, som icke äro tillgångar i rörelse, ävensom rätt till firmanamn, varumärke, mönsterskydd, tidnings titel och dylikt;

Senaste Lydelse 1973:1102

Prop. 1980/81:61 86

Nuvarande lydelse Föreslagen Ivdelse

i) förråd av livsmedel eller andra förnödenheter, som äro avsedda för den skattskyldiges och hans familjs personliga behov, samt kontant hushållskassa eller därmed jämförlig, för den skattskyldiges löpande utgifter avsedd kassa;

j) fastighet, i den mån skatteplikt enligt 5 § kommunalskattelagen (1928:370) icke föreligger för fastigheten, utom såvitt fråga är om sådana tillbehör till fastigheten som avses i 2 kap. 3 S jordabalken.

Såsom tillgång vid förraögenhetsberäkningen upptas inte heller fastighet - utom såvitt fråga är ora tillbehör till fastigheten som avses i 2 kap. 3 § jordabalken-som året före taxeringsåret undantagits från skatteplikt enligt 3 kap, fastighetstaxeringslagen (1979:1152) i den mån fastigheten ägs av annan skattskyldig än som avses i 6 § 1 raora. a)-c)■ Fastig-het raed ecklesiastikbyggnad, kom-muni ka t jons byggnad, distributions-byggnad eller ren inasanläggn i.-ig skall dock aldrig tas upp som till-gång vid förraögenhetsberäkningen.

taxeringsperioden påkalla förändrad värdering, upptages fastigheten till det taxeringsvärde, som för taxeringsåret bliver densamma åsätt. Finnas sådana tillbehör till fastigheten som avses i 2 kap. 3 § jordabalken, skola dessa upptagas särskilt. Bestämmelserna i tredje stycket ora värdesättning av lös egendom äga därvid motsvarande tillärapning.

taxeringsperioden påkalla förändrad värdering, upptages fastigheten til det taxeringsvärde, som för taxeringsåret blivit densamma åsätt. Om en från skatteplikt undantagen fastighet skall tas upp som tillgång vid förmögenhetsberäkningen skall till ledning för förmogen-hetsberäkningen särskilt uppskattningsvärde åsättas fastigheten enligt bestämmelserna i lagen (1971:171) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet. Värderingen skall ske med utgångspunkt i fastighetens beskaffenhet vid beskattningsårets utgång. Fastighetens ägare och vederbörande taxeringsnämnd far påkalla åsät-tande av särskilt uppskattnings-värde. Finns sådana tillbehör till fastigheten som avses i 2 kap. 3 5 jordabalken, skall dessa upotas särskilt. Bestämraelserna i tredje stycket ora värdesättning av lös egendom äger därvid motsvarande tilLämpning. Toraträtt .eiler vattenfallsrätt skall upptagas till det värde, som rättigheten med hänsyn till villkoren vid upplåtelsen och den tid, som därför återstår, kan anses hava betingat vid en försäljning under norraala förhållanden .

Lös egendom, sora är avsedd för stadigvarande bruk i jordbruk med binäringar, i skogsbruk eller i rörelse, skall värdesättas i enlighet raed vedertaget affärsbruk inom det slag av verksamhet, däri egendomen är nedlagd.

Prop. 1980/81:61 88

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Fordran, som löper med ränta, skall, därest den icke är tillgång i rörelse, upptagas till sitt kapitalbelopp utan inberäkning av under beskattningsåret upplupen men ej förfallen ränta.

Fordran, som ej är förfallen och därå ränta ej skall beräknas för tiden före förfallodagen, uppskattas till belopp, som utgör fordringens förhandenvarande värde enligt vid denna lag fogad tabell I. Osäker fordran upptages till det belopp, varmed den kan beräknas inflyta. Värdelös fordran upptages icke.

Värdepapper, som noteras på inländsk eller utländsk börs eller är föremål för liknande notering, uppskattas till det noterade värdet, eller, om detta icke motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid försäljning under normala förhållanden, till det pris sora skulle ha kunnat påräknas vid en sådan försäljning. Sådana värdepapper, som eljest omsättas på kapitalmarknaden eller vars värde icke skall beräknas med ledning av bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§, uppskattas enligt sist angivna grund.

Annan för evärdlig tid utgående ränta, avkomst eller förmån än frälseränta uppskattas till tjugo gånger det belopp, vartill den uppgått under beskattningsåret.

Kapitalvärdet av på livstid eller viss tid utgående ränta, avkomst eller förmån uppskattas efter det belopp, rättigheten motsvarat under beskattningsåret, enligt de vid denna lag fogade tabellerna II och III.

Rättighet, som icke är bestämd att utgå under någons livstid men ändock är av obestämd varaktighet, uppskattas med ledning av tabell III, såsom ora den skolat utgå för den berättigades livstid, dock högst till tio gånger det värde, rättigheten senast för helt är motsvarat.

Är rättighet beroende av varaktigheten av flera personers liv sålunda, att rättigheten upphör vid den först avlidnes frånfälle, bestämmes rättighetens kapitalvärde efter den äldstes levnadsår. Fortfar däremot rättigheten oförändrad till den sist avlidnes frånfälle, beräknas värdet efter den yngstes ålder.

Prop. 1980/81:61 89

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Andel i ekonomisk förening, vars behållna tillgångar vid likvidation allenast delvis skola skiftas mellan medlemmarna, skall upptagas till ett värde motsvarande den del av föreningens förmögenhet SOm skulle fallit på andelen därest föreningen trätt i likvidation.

Övrig lög egendom upptages till det värde, som den kan anses hava betingat vid försäljning under normala förhållanden.

Beträffande tillgångar i jordbruk med binäringar, skogsbruk och rörelse gäller vidare särskilda bestämmelser i punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 S§.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981

och tillämpas första gången vid 1982 års taxering.

Särskilt uppskattningsvärde för fastighetsbelåning (preliminärt taxeringsvärde) fastställes enligt denna lag.

Preli.minärt taxeringsvärde får åsättas fastighet,

1) om på fastighet verkställts ny-, till- eller ombyggnad efter den tidpunkt, som det för fastigheten senast fastställda taxeringsvärdet avsett, eller

2) ora fastighet ändrats eller nybildats genora fastighetsbildning och särskilt taxeringsvärde ej finnes fastställt för det område fastigheten omfattar.

Särskilt uppskattningsvärde för fastighet fastställs enligt denna lag.

Sädant värde får fastställas för

1) fastighet på vilken verkställts ny-, till- eller ombyggnad efter den tidpunkt, som det för fastigheten senast fastställda taxeringsvärde avsett, eller

2) fastighet sora ändrats eller nybildats genora fastighetsbildning och särskilt taxeringsvärde ej finnes fastställt för det oraråde fastigheten omfattar eller

3) fastighet som undantagits från skatteplikt enligt 3 kap. fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

ägaren	får	länsstvrelsen anmoda
ägaren	att	inkomraa med de uco-
gifter	som	behövs	för uppskatt-
ningen	. Härvid äger i tillämpliga
delar	13 ka	ip. fastighetstaxerings-
laaen	(197S	1: 1 152)	raotsvarande

Ansökan om preliminärt taxe-

rinqsvärde göres skriftligen hos länsstyrelsen i det län där fastigheten är belägen.

I ansökningshandlingen lämnas, i huvudsaklig anslutning till vad som föreskrives om särskild fastighetsdeklaration, de uppgifter som behövs till ledning för uppskattningen. Länsstyrelsen kan anmoda sökanden att komplettera uppgifterna vid äventyr att ärendet ändock prövas.

Ansökan ora särskilt uppskattningsvärde görs skriftligen hos länsstyrelsen i det län där fastigheten är belägen.

I ansökningshandling från äqare lämnas, i huvudsaklig anslutning till vad sora föreskrivs i fastia-hetstaxeringslagen (1979:1152) om fastighetsdeklaration, de uppgifter som behövs till ledning för uppskattningen. Länsstyrelsen kan anmoda sökanden att komplettera uppgifterna vid äventyr att ärendet ändock prövas.

Då ansökan gjorts av annan in

?aren får 1

jaren att i

ifter som I:

ingen. Här;

siar 13 kag

agen (1979: tillämpning.

Prop. 1980/81:61 96

9 Förslag till

Lag ora ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt

att 22 S 2 raom. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 S 2 raom. ' Har fast egendom efter den tidpunkt, som näst föregående årets taxeringsvärde avsett, nedgått i värde genom eldsvåda, vattenflöde eller annan dylik tilldragelse eller genom borttagande av byggnad eller annan anläggning å egendomen eller av tillbehör därtill eller genom skogsavverkning eller genom nedläggning eller väsentlig förändring av rörelse, i vilken egendoraen varit använd, eller av annan liknande anledning, skall länsstyrelsen i det län där egendoraen är belägen på ansökan av skattskyldig, boutredningsraan eller testaraentsexekutor, efter verkställd utredning, åsatta egendomen särskilt värde till ledning för beräkning av på egendoraen belöpande arvsskatt.

Där efter tidpunkt som nyss nämnts fortsatt bebyggelse skett å fast egendom eller dess värde eljest förhöjts till följd av ny-, till- eller ombyggnad eller väsentlig förändring av rörelse, vari egendomen varit använd, eller annan liknande anledning, äger beskattningsmyndigheten hos länsstyrelsen påkalla att egendoraen för ändaraål, sora i föregående stycket sägs, åsättes särskilt värde.

Fast egendom, för vilken icke finnes särskilt taxeringsvärde, skall ock av länsstyrelsen åsättas värde till ledning för arvsskattens bestämmande. Det åligger skattskyldig, boutredningsman eller testaraentsexekutor att göra ansökan härom. Värdering som nu sägs är dock icke erforderlig, där det finnes uppenbart, att egendomens värde ej överstiger 10 000 kronor.

Vid den värdesättning, varom Vid den värdesättning, varom

Senaste lydelse 1973:1104

i detta moment är fråga, skall, under iakttagande i övrigt i tillämpliga delar av de i kommunalskattelagen stadgade grunder för taxering av fastighet, hänsyn tagas till egendomens beskaffenhet vid tidpunkt, som avses i 21 S. Vad i 22 § 1 mom. andra och tredje punkterna är stadgat skall därvid äga motsvarande tillämpning. Sökande är pliktig meddela länsstyrelsen erforderliga upplysningar för ansökningens prövning. Länsstyrelsen äger att i ärendet höra ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden för det distrikt, inom vilket egendomen är belägen, eller, om denna närand avslutat sin verksamhet, ordföranden i taxeringsnämnden i orten. Där besiktning av egendomen prövas nödig, må länsstyrelsen föranstalta därom såframt, då ärendet upptagits på ansökan, sökanden efter anmaning bestrider kostnaderna för besiktningen. I fall, sora avses i andra stycket av detta moment, bestridas kostnaderna av allmänna medel.

Över länsstyrelsens beslut i ärende klagan icke föras.

i detta moment är fråga, skall, under iakttagande i övrigt i tillämpliga delar av de i fastighetstaxeringslagen (1979: 1152) stadgade grunder för taxering av fastighet, hänsyn tagas till egendomens beskaffenhet vid tidpunkt, som avses i 21 S» Vad i 22 S 1 mom. andra och tredje punkterna är stadgat skall därvid äga motsvarande tillämpning. Sökande är pliktig meddela länsstyrelsen erforderliga upplysningar för ansökningens prövning. Länsstyrelsen äger att i ärendet höra ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden för det distrikt, inom vilket egendomen är belägen, eller, ora denna nämnd avslutat sin verksamhet, ordföranden i taxeringsnämnden i orten. Där besiktning av egendomen prövas nödig, mä länsstyrelsen föranstalta därom såframt, då ärendet upptagits på ansökan, sökanden efter anmaning bestrider kostnaderna för besiktningen. I fall, som avses i andra stycket av detta moment, bestridas kostnaderna av allraänna medel. , som avses i detta moment, må

4 S

Skatteplikt föreligger icke vid

1) förvärv från make, om förvärvet sker i syfte att för saimnan-läggning åstadkomma enhetliga lagfartsförhållanden beträffande makarnas fasta egendora;

2) förvärv genom byte i den mån vederlaget utgöres av annan fast egendom, om bytet sker för att åstadkomma en lämpligare fastighetsindelning eller utgör led i åtgärder för jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering;

3) sambruksförenings förvärv genom tillskott från medlem och samfällighetsförenings förvärv enligt 5 S lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter;

4) försäkringsbolags förvärv från annat försäkringsbolag i samband med sådant avtal om övertagande av det senare bolagets hela försäkringsbestånd, sora avses i 295 § lagen ora försäkringsrörelse;

5) förvärv av järnväg för allmän trafik eller av mark för sådan j ärnväg;

Prop. 1980/81:61 99

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fast ighetstaxeringslagen ■(1979:1152) medför att byggnad kan indelas som vårdbyggnad, bad-, sport- och idrottsanläggning, skolbyggnad, kulturbyggnad, ecklesiastikbyginad eller allmän bygqnad;

7) förvärv på grund av lagen om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område;

8) förvärv av kronojord genom skatteköp eller eljest på grund av skattebrev;

9) förvärv av ständig besittningsrätt till kronoheraman eller krononybygge, då på grund av förvärvet vinnes inrymning i sådan rätt;

10) upplåtelse av tomträtt i nybildad fastighet, vars mark tidigare helt eller till övervägande del ingått i fastighet som varit med tomträtt upplåten till samme tomträttshavare; eller

11) återgång av fång i fall, där rätt till återvinning föreligger enligt 42 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och gäller i fråga om förvärv som sker efter ikraftträdandet.

5 S

För fullgörande av väghållningsskyldighet eller annan förpliktelse, som enligt denna lag eller med stöd därav meddelad bestämmelse åligger fastighet, svare, där ej nedan i andra eller tredje stycket annorledes stadgas, fastighetens ägare.

Den, sora innehar fastighet med fideikommissrätt eller eljest utan vederlag besitter fastighet på grund av testaraenta-riskt förordnande, skall vid tillämpning av denna lag anses såsom fastighetens ägare.

I ägares ställe svare den, sora innehar fastighet på sådana villkor att han, där fastighetsskatt för fastigheten skall utgå, jämlikt kommunalskattelagen är skyldig erlägga dylik skatt.

För fullgörande av väghållningsskyldighet eller annan förpliktelse, som enligt denna lag eller med stöd därav meddelad bestämmelse åligger fastighet, svarar fastighetens ägare. Sora ägare av fastighet anses vid tillärapningen av denna lag den som enligt 47 S kommunalskattelagen (1928:370) är skyldig att ta upp garantibelopp som skattepliktig inkomst, dock ej sådan nyttjanderättshavare som avses i 47 s andra stycket e) kommunalskattelagen. Som ägare till fastighet som enligt 3 kap. fasfighetstaxeringslagen (1979:1152) undantagits från skatteplikt, och till egendora för vilken värde enligt 7 kap. 16 § fastighetstaxeringslagen inte bestämts, anses den sora varit skyldig att ta upp garantibelopp om fastigheten varit skatteplik1:ig eller åsatts värde.

Prop. 1980/81:61 104

13 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar

Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1970:244) om allmänna

vatten- och avloppsanläggningar

att 3 S skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3S
Sora ägare av.fastighet anses       Som ägare av fastighet anses
vid tillärapningen av denna lag     vid tillämpningen av denna lag
den sora enligt kommunalskatte-     den som enligt 47 S kommunal
lagen (1928:370) är skyldig        skattelagen (1928:370) är skyldig
att betala skatt för garanti-      att ta utip garantibelopp som
belopp för fastigheten.                         skattepliktig inkomst, dock

ej sådan nyttjanderättshavare som avses i 47 S andra stycket e) kommunalskattelagen. Sora ägare till fastighet som enligt 3 kap, fastighetstaxerings-lagen (1979:1152) undantagits från skatteplikt, och till egendora för vilken värde enligt 7 kap. 16 § fastighetstaxeringslagen inte bestärats, anses den som varit skyldig att ta upp garantibelopp om fastigheten varit skattepliktig eller åsatts värde.

Har huvudman för allraän va-anläggning träffat avtal med annan än fastighetsägare om brukande av anläggningen, gäller för denne vad som i lagen föreskrives om fastighetsägare.

Omtryckt 1976:842, senaste lydelse 1970:244

1 Fast egendora, som är taxerad som annan fastighet och som vid taxeringen betecknats som hyresfastighet, får ej utan tillstånd av hyresnämnd förvärvas genom

1. köp, byte eller gåva,

2. tillskott till bolag eller förening,

3. utdelning eller skifte frän bolag eller förening,

4. fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 § aktiebolagslagen (1975: 1385) .

Fast egendom, som är taxerad som annan fastighet och som vid taxeringen betecknats som hyreshusenhet, får ej utan tillstånd av hyresnämnd förvärvas genom

1. köp, byte eller gäva,

2. tillskott till bolag eller förening,

3. utdelning eller skifte från bolag eller förening,

4. fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 § aktiebolagslagen (1975: 1385).

Prop. 1980/81:61 109

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet Besvärsregier vid allmän fastighetstaxering, följdändringar m. m. (Ds B 1980:8)

1 Remissinstanser

Efler remiss har yllranden över belänkandel avgells av jusliliekanslern (JK), domslolsverkel, kamtnarkollegiet, Svea hovräll, kammarrällerna i Göleborg och Sundsvall, hyresnämnden och arrendenämnden i Göleborg, länsrätlerna i Stockholms, Östergöllands, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands, Jämllands saml Norrbollens län, centralnämnden för fasiighelsdala (CFD), riksrevisionsverkel (RRV), riksskalle-verkel (RSV), slatens planverk (planverket), statens lantmäteriverk (LMV), statens vatlenfallsverk (Vattenfall), länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Örebro, Gävleborgs samt Norrbollens län. länsstyrelsernas organisalionsnämnd (LON), arrendelagskommiltén, stämpelskatleutredningen, Föreningen Auktoriserade revisorer (FAR), HSB:s riksförbund. Kooperativa förbundet (KF), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska byggnadsentreprenörföreningen (SBEF), Svenska elverksföreningen (Elverksföreningen), Svenska kommunförbundet (Kommunförbundet), Svenska kraftverksföreningen (Kraftverksföreningen), Svenska kyrkans församlings- och pasloraisförbund. Svenska lokaltrafikföreningen (Lokaltrafikföreningen), Svenska sparbanksföreningen (Sparbanksföreningen), Sveriges advokatsamfund (Advokatsamfundet), Sveriges allmännyttiga bostadsförelag (SABO), Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges industriförbund (Industriförbundet), Sveriges jordägareförbund (Jordägareförbundet), Sveriges Radio AB, Sveriges redovisningskonsulters förbund (SRF), Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges villaägareförbund och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TOR).

Härutöver har yttrande inkommit från Stig Ekmark.

Vattenfall och Kraftverksföreningen har lämnat in ell gemensamt utarbetat svar. Elverksföreningen åberopar som sill yttrande det av Vallenfall och Kraftverksföreningen gemensamma svaret. LRF har som sitt yllrande ingett ett inom Lantbrukarnas skattedelegation upprättat utlålande. Sveriges skogsägareföreningars riksförbund delar de synpunkter som har framförts i nämnda yttrande. Jordägareförbundet hänvisar till de synpunkter som framförs i Lantbrukarnas riksförbunds yttrande samt avger egel svar. SAF och Industriförbundet har avgelt ett gemensamt remissvar.

2 Följdändringar till fastighetstaxeringslagen

Största delen av remissinstanserna godtar förslagen eller lämnar dem utan erinran. Några remissinstanser framför kritiska synpunkter på förslagen om inkomst- och förmögenhetsbeskattningen saml åsättande av särskilt uppskaltningsvärde på fastighet. De delar av betänkandet som inte redovisas nedan har inle mötts av någon kritik från remissinstanserna. 9 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 61

Prop. 1980/81:61 110

De sifferbeteckningar som anges efler olika rubriker syftar på molsvarande avsnitt i betänkandet.

Inkomst- och förmögenhetsbeskattningen (6.5.2, 6.5.3 och 6.5.4)

Förslagen i denna del godtas visserligen eller lämnas ulan erinran av flertalet remissinstanser. Förslagen berörs emellertid endasl uttryckligen av ett fåtal remissinstanser och dessa framför i allmänhet kritiska synpunkter.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som bestämt avstyrker förslagel, anser att del ur principiell synpunkt visserligen inle är tillfredsställande att klart kommersiella inkomster inle inkomstlaxeras och kapilalplaceringsobjekt inte förmögenhetstaxeras. Med hänsyn till de svåra komplikationerna vid inkomsttaxeringen och det ökade arbetet med att åsätla särskilt uppskattningsvärde som kommitténs förslag skulle innebära, förordar länsstyrelsen med bestämdhet, att den tidigare kopplingen mellan skattefri fastighet och befrielse från skatt på inkomst och förmögenhet härifrån bibehålls. Länsstyrelsen framhåller alt kommittén har förbisett alt taxeringsvärde i de flesta fall utgör en förutsättning för att kunna åsätla en riklig taxering då befrielse vid inkomsttaxeringen endast skall avse den del av fastighetens avkastning som hänför sig till dess användning för skattefritt ändamål. Länsstyrelsen anser alt, om kommitténs förslag genomförs, måste särskilt uppskattningsvärde kunna åsättas inte bara när del är behövligt för förmögenhetstaxeringen utan även när det behövs för inkomsttaxeringen och att det vid värderingen även skall anges fördelning på allmännyttig och kommersiell del.

Vidare betonar länsstyrelsen alt taxeringsnämnden för årlig taxering har varken kunskap eller tillgång till hjälpmedel för att åsätla taxeringsvärden. Inte heller finns i allmän självdeklaration underlag för värdering av fastighet, det saknas resurser att på föreslaget sätt åsätla särskilda uppskatl-ningsvärden och alt värderingsunderlag saknas eftersom dessa fastigheter förmodligen redovisats på deklarationsblanketten för skattefria objekt. Länsstyrelsen framhåller att förslagel utgör en avsevärd skalleskärpning i de fall då fasligheten till högsl 49% används för skattefritt ändamål och att det vid förmögenhetstaxeringen föreslås skärpta regler i de fall fastighetsägaren är skattskyldig till sådan skall. Här skall nämligen enligl förslagel fasligheten i sin helhet upptas som tillgång oaktat den inte åsatts taxeringsvärde.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser sig inte kunna tillstyrka förslaget utom såvitt avser förslaget alt skattefriheten endast bör gälla inkomst från en av ägaren själv bedriven allmännyttig verksamhet. Länsstyrelsen ifrågasätter om inle rätt all påkalla uppskattningsvärde bör inskrivas i 54 § d) kommunalskattelagen och 7 § h) lagen om statlig inkomstskatt enär ett uppskaltningsvärde i vissa fall kan vara behövligt vid tillämpning av dessa lagrum i föreslagna lydelser. Länsstyrelsen anför vidare bl.a.: Bortsett från att kommitténs förslag i dessa delar avviker från den övervägande-princip vid inkomst- och förmögenhelstaxeringarna som uttalals är det länsstyrelsens uppfattning att kommitténs förslag i hög grad kommer alt försvåra såväl deklaralionsarbetel för de skallskyldiga som taxeringsarbelet för skattemyndigheterna samt medföra en ökad frekvens av besvär över inkomsttaxeringar med svåra avvägningsfrågor. Dessutom finner länsstyrelsen att kommitténs förslag att nu gällande proportioneringsprincip vid inkomsttaxeringarna skall gälla även fortsättningsvis inle genomförts med full verkan. Kommittén har nämligen i förslagel lill viss del behållit övervä-

Prop. 1980/81:61 111

gandeprincipen nämligen i de fall fastighet endast lill mindre del än 50% används för allmännyttig verksamhet. En proportionering vid inkomsttaxeringarna i dessa fall kan ju inte komma ifråga enligl föreslagna regler.

Enligl TOR kommer inkomsttaxeringsnämnderna all åsamkas ett ökal arbete, när de inte av fastighetstaxeringsnämndens beslul kan få hjälp med proportioneringen av koslnader m. m. för skattefri faslighet. För all underlätta arbetet med all fördela kostnader m. m. bör enligt TOR ifrågavarande skattskyldiga åläggas all lämna uppgifler härför i deklarationen. Riksskatteverket bör enligl TOR:s mening ta fram förfrågningsblankeller för detla ändamål.

RSV anför: Kommittén föreslår alt slopandet av det s. k. ägarkravel som avses i 3 kap. FTL skall slå igenom även vid inkomsttaxeringen. Inkomst av faslighel skulle därvid vara skattefri i den mån inkomsten härrör från sådan allmännyttig verksamhet som ägaren själv bedriver. Däremot föreslås inte att huvudsaklighetsprincipen skall slå igenom vid inkomsttaxeringen på så sätt alt inkomst av förvärvskälla vari fasligheten ingår alllid skall vara helt skattefri eller skattepliktig. Nuvarande ordning skall alltså behällas vilket medför att TN vid den årliga inkomsttaxeringen måsle fastställa hur stor del av förvärvskällan som används för allmännyttigt respektive kommersiellt ändamål. Förfarandet, som många gånger kan bli svårbedömt torde innebära ett visst merarbete för TN.

Länsstyrelsen i HaUands län framhåller alt de föreslagna reglerna är krångliga och svåröverskådliga. Länsstyrelsen anför att de nu emellertid i huvudsak torde vara nödvändiga. Länsstyrelsen tillstyrker därför förslagen utom ifråga om förslagel all skattefri fastighet i vissa fall skall vara skattepliktig vid förmögenhetstaxeringen. I den frågan får man enligl länsstyrelsens mening utan korrigerande åtgärder ta konsekvenserna av de ändrade skattepliktsreglerna vid fastighetstaxeringen och av del förhållandel alt taxeringsvärde inle åsätts skattefri fastighet.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anför: Kommittén har försökt alt göra vissa avvägningar som syftar till att de nya reglerna skall få rimliga beskall-ningskonsekvenser. Länsstyrelsen har förståelse härför. Dessa invändningar, vars innebörd länsstyrelsen i och för sig kan godta, har dock lett till att kommittén t.ex. funnit del omöjligt att låta det faktiska sambandet mellan fastighetstaxering och inkomsttaxering gälla längre. Vidare har följden av kommitténs förslag blivit all för vissa fasligheter som vid fastighetstaxeringen undanlagils från skalleplikt i många fall ändå kommer all krävas åsättande av värden, bl. a. för förmögenhetslaxering.

Såvitt länsstyrelsen kan finna har de numera införda skaltepliklsreglerna på sätt och vis bundit upp lagstiftaren så att följdändringar på de områden som las upp i belänkandel inle kan komma till stånd ulan alt flera av reglerna blir mycket invecklade. Särskill betänkligt är att fasligheter som inte skall åsättas taxeringsvärde enligt bestämmelser i 3 kapitlet faslighetstaxeringslagen i flera fall måste bli föremål för en värdering vid sidan om fastighetstaxeringen. Länsstyrelsen måste därför ifrågasätta om inle en översyn redan nu bör företas i syfte att leda fram till att fastigheter, för vilka värdering krävs i beskatlningssammanhang, ändå blir föremål för taxering i fastighetslaxeringsnämnd.

Länsstyrelsen anför vidare: Sammanfattningsvis får länsstyrelsen uttala belräffande avsnittet 6 i betänkandet all i den uppkomna situationen tvingas man acceptera all följdändringarna lill faslighetstaxeringslagen i många fall leder till mycket invecklad lagstiftning men all därför en snar översyn görs i fråga om sambandet mellan fastighetstaxering och inkomst- och

Prop. 1980/81:61 112

förmögenhetslaxering. En återgång till att fastigheter, för vilka krävs värdering, skall bli föremål för taxering i fastighetslaxeringsnämnd lorde därvid enligt länsstyrelsens mening bli nödvändig.

Länsstyrelsen i Södermanlands län framhåller att det förhållandel all huvudsaklighelsprincip införts vid bedömningen av skatteplikt för fastigheter medan proporlioneringsprincip föreslås gälla även i fortsättningen vid inkomsttaxeringen kan medföra komplikationer i taxeringsarbelet, besväriiga ulredningsfall och svårbedömda tvister. Tidigare samband mellan skattefri faslighet på ena sidan saml skattefri inkomst och förmögenhet på den andra hade klara fördelar enligt länsstyrelsen. Länsstyrelsen delar dock kommitténs farhågor för att nu gå över lill huvudsaklighelsprincip vid beskattningen av inkomst. Länsstyrelsen framhåller att det naturligtvis är önskvärt alt man med utgångspunkt i dessa båda syslem går vidare och söker sig fram till en metod som tillgodoser kravet på samband. Länsstyrelsen framhåller att kommiltén har förbisett all taxeringsvärde i de flesta fall utgör en förutsättning för alt kunna åsätla en riktig taxering då befrielse vid inkomsttaxeringen endast skall avse den del av faslighetens avkastning som hänför sig lill dess användning för skattefritt ändamål.

SBEF menar att reglerna om skattskyldighet för faslighetsinkomster blivit i viss mån tillkrånglade och svåröverskådliga genom att den huvudsaklighelsprincip som gäller i fråga om skatteplikten inle skall gälla i fråga om faslighetsinkomster. SBEF, som har förståelse för kommitténs överväganden i nu aktuella delar, anser alt det bör övervägas om inle skattepliktsbeslutet vid fastighetstaxeringen också i slörre utsträckning skall få slå igenom i fråga om skattskyldigheten för fastighetsinkomsterna.

Lantbrukarnas skalledelegation framhåller att, genom att knyta an värderingen till lagen om särskill uppskattningsvärde i slällel för all värdera de akluella fastigheterna från början, man inte får samma stabilitet i fråga om förmögenhelsvärdet. Uppskatlningsvärdel är inte bindande vid förmögenhetstaxeringen. Vidare är värderingstidpunkten för uppskatlningsvärdel en annan än den som gäller vid fastighetstaxeringen. Med hänsyn härtill anser delegationen alt man antingen bör värdera de förevarande skattefria fastigheterna vid fastighetstaxeringen och låta dessa värden gälla vid förmögenhetstaxeringen eller helt och hållet bortse från värdel av fastigheterna i förmögenhetshänseende.

Lokaltrafikföreningen anser aft, med hänsyn lill att all kommunikationsverksamhet genom tillkomsten av lagen om huvudmannaskap för den kollekliva persontrafiken (SFS 1978:438) efler hand måste betraktas som allmännyttig verksamhet, kommiltén mera ingående borde övervägt att slopa skattskyldigheten för inkomst av fastighet där kommunikationsverksamhet bedrivs.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser, att sådan lantbruksenhet, som enligt 3 kap. 3 § faslighetstaxeringslagen skall undantas från skatteplikt om den till övervägande del används på vissl föreskrivet sätt, inte inryms i den föreslagna lydelsen av 54 S d) 1. kommunalskattelagen. Länsstyrelsen föreslår alt lagrummet erhåller sådan lydelse alt jämväl sådan lantbruksenhet omfattas av lagrummet.

Lagen om särskill uppskaltningsvärde på faslig het (6.3.2)

Förslagel har godtagits eller lämnats utan erinran av flerlalel av remissinstanserna. En remissinstans, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, hälsar förslaget med tillfredsställelse. Övriga remissinslanser som har framfört synpunkter är kritiska möt förslaget.

Prop. 1980/81:61 113

Svenska kyrkans församUngs- och pasloraisförbund anför: Den ändring i lagen om särskilt uppskaltningsvärde på faslighet som kommiltén föreslår hälsar förbundet med tillfredsställelse. Den möjlighet att få ell officiellt värderingsullåtande även för skattefria fastigheter som kommittén nu föreslår skulle göra det möjligt för församlingar och pastorat alt få värde pä en del av sina fastigheter. Delta har betydelse rent bokföringsmässigt då del ibland kan vara ytterst värdefullt att ha ett referensbelopp på en skattefri och ovärderad fastighet. Ett värde är ofta betydelsefullt även i statistiska sammanhang. Framförallt skulle emellertid regeln vara betydelsefull för pastoralen när det gäller deras prästgårdar. Dessa är som regel ovärderade och vid en försäljningssituation förordnar stiftsnämnderna värderingsmän till att sätta ett värde på prästgården. Med den nu föreslagna regeln behöver pastorat (och sliftsnämnd) om prästgården i förhand värderats enligt lagen om särskilt uppskattningsvärde på fastighet inte sväva i okunnighet om prästgårdens värde. Delta underlättar avsevärt för pastoratet all fatta avgörandet huruvida försäljning skall ske eller ej. Likaså bör dylikt värde underlätta stiftsnämndernas värdering av fasligheten.

Några remissinstanser behandlar frågan om länsstyrelsen har resurser att åsätla särskilt uppskaltningsvärde enligl förslagel. Hit hör länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län.

Länsstyrelsen i Stockholms län befarar all det kommer all bli en för laxeringsavdelningens besvärsenhel ytterst svårbemästrad ökning av antalet objekt, som måsle åsättas särskill uppskaltningsvärde om förslagel genomförs. Den lösning på resursproblemet länsstyrelsen vill anvisa är att bestyret med åsällandet av särskilt uppskaltningsvärde läggs på fastighetslaxeringsnämnd och särskild fastighetslaxeringsnämnd. Frågan bör i så fall, enligt länsstyrelsen, övervägas i samband med utformning av reglerna om särskild fastighetslaxering. Länsstyrelsen anser alt rätt all påkalla särskilt uppskattningsvärde måsle tillkomma förutom ägare och taxeringsnämnd även taxeringsintendent.

Även länsstyrelsen i Uppsala län anser att taxeringsinlendenl bör ha rätt att påkalla åsättande av särskilt uppskattningsvärde.

Länsstyrelsen i Södermanlands län vill starkt ifrågasätta om det föreslagna förfarandet verkligen innebär en förbättring jämfört med den tidigare ordningen. Länsstyrelsen anser all del f.n. saknas resurser för de föreslagna tillkommande arbetsuppgifterna som länsstyrelserna fär ta pä sig. Länsstyrelsen är dock medveten om svårigheten att med nuvarande utformning av faslighelslaxeringslagen finna en bättre lösning på detta problem.

Länssiyrelsen i Östergötlands län anser förslaget all utvidga tillämpningen av lagen om särskill uppskaltningsvärde på faslighet myckel tveksamt. Enligl länsstyrelsen synes del helt klart att värderingsinslilutet som sådant blir administrativt betungande och tidsödande. Eftersom talan emot länsstyrelsens beslul om värde inle avses fä föras, blir eventuella ivisligheter inte uppklarade, utan den som är missnöjd med det åsatta värdel får föra talan mol förmögenhetstaxeringen i vanlig ordning, om det är för della ändamål som värderingen förelagils. Ell sådant förfarande är enligl länsstyrelsens mening inte tilltalande. Kommitténs uppfattning att länsstyrelserna inom ramen för nu befintliga resurser bör kunna klara av den ökade ärendemängden är inle heller så underbyggd alt länsstyrelsen i dagens läge kan dela den. Länsstyrelsen, som anser att en snar översyn bör göras i fråga om sambandet mellan fastighetstaxering och förmögenhetslaxering, ifrågasätter om inle en översyn redan nu bör företas i syfle att leda fram lill

Prop. 1980/81:61 114

att fastigheter, för vilka värdering krävs i beskattningssammanhang, ändå blir föremål för taxering i fastighetslaxeringsnämnd.

RSV anför: I FTL härden s. k. huvudsaklighetsprincipen införts, dvs. en faslighet kan inte längre vara delvis skattefri och skattepliktig utan blir antingen det ena eller det andra beroende på den huvudsakliga användningen. Kommiltén föreslår att fasligheter som blir skattefria enligt denna regel skall kunna ges värde genom officiellt värderingsullåtande. Tillämpningsområdet för lagen om särskilt uppskattningsvärde på fastighet skall därvid utvidgas. Detla leder till, som kommittén framhållit, en ökad arbetsbelastning för länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Hallands län anför: Skall fastighetsinnehav beskattas med garantiskatt eller förmögenhetsskall — bör del ske med ledning av ell åsätt taxeringsvärde. All införa ett särskilt värderingsinslilul, med en myndighet som beslutande om ett definitivt beskattningsunderlag vid sidan om fastighetstaxeringen, är principiellt kontroversiellt. Därtill kommer praktiska problem, vars omfallning inle nu kan överskådas. Enligl länsstyrelsens bestämda uppfattning bör institutet särskilt uppskaltningsvärde på sätt nu gäller förbehållas den tillfälliga värdering, som sker på kort sikt intill nästkommande allmänna eller särskilda fastighetslaxering och som har hell annat syfte än att utgöra beskattningsunderlag.

Enligl länsstyrelsens i Malmöhus län uppfattning måsle fastighetsägare som-ansöker om värdering enligt 4 § lagen om statlig förmögenhetsskatt befrias från avgift. Länsstyrelsen anser all en bestämmelse med denna innebörd bör införas i 7 § lagen om särskilt uppskaltningsvärde på fastighet. Länsstyrelsen anför vidare: Kommitténs förslag innebär att ny värdering mäste göras varje år. Då värderingen endast skall vara till ledning för förmögenhetsberäkningen ifrågasätter länsstyrelsen om inle ell beslutat uppskattningsvärde kan godtagas vid flera års laxeringar. Om några förändringar av betydelse för värdet sketl på fasligheten följer av taxeringslagens bestämmelser att dessa måste redovisas av fastighetsägaren i självdeklarationen. Med hänsyn till att taxeringsnämnden ges rätt all påkalla värdering kan del enligt länsstyrelsens mening förutsättas all laxerings-nämnden kommer all tillse att nytt värde beslutas i den utsträckning som krävs för all uppnå tillfredsställande förmögenhelstaxeringar.

Avslutningsvis kan anmärkas alt kommitténs förslag inte innehåller nägon regel om hur värdering av en från skatteplikt undantagen faslighet skall ske. Av det förhållandel alt det särskilda uppskatlningsvärdel endasl skall vara till ledning vid förmögenhetstaxeringen följer att ett visst värde skall lillämpas. I fråga om lös egendom finns regeln att värdering om inle annat angetts skall ske till normalt försäljningspris. Enligl länsstyrelsens åsikt kräver kommittéförslagel en kompletterande regel av innebörd att en från skatteplikt undantagen fastighet skall tas upp till del värde som anges i 5 kap. 2 § FTL eller 75 procent av taxeringsenhetens marknadsvärde, relaterat lill prisnivån vid senasle allmänna fastighetstaxering.

TOR påpekar att enligt förslaget skall lill grund för värderingen av skattefria fastigheter för förmögenhetsbeskattningen ligga fastighetens beskaffenhet den 31 december året före laxeringsårel. Della innebär all man för vissa skattefria fastigheter varje år måste fastställa ett värde, som skall användas enbart för förmögenhetsbeskattningen. Enligt TOR lorde beskaffenheten för de flesta av de här fastigheterna inte förändras i någon nämnvärd omfattning. Ett nytt värde lorde därför enligl TOR inle behöva framtas varje år. I slällel bör ett värde, som har fastställts visst år, fä gälla till nästa allmänna fastighetstaxering. TOR menar att man för framtiden

Prop. 1980/81:61 115

bör se till att ifrågavarande fastigheter ges ett värde vid allmän fastighetstaxering. Detla bör enligl TOR kunna ske, om man registrerar de skattefria fasligheter, som fått särskilt uppskaltningsvärde.

SBEF framhåller att såsom kommittén påpekar uppstår vid värdesättningen en obalans mellan skattepliktiga och inte skattepliktiga fastigheter i de fall faslighet undergått någon förändring. Enligl SBEF:s uppfattning bör skillnad i berört hänseende inte göras mellan skattepliktiga och inte skallepliktiga fastigheter.

Lagen om arvsskatt och gåvoskatt (6.3.4)

Övervägande antalet remissinstanser har inle gjort nägra invändningar mot förslagel. Endast tvä remissinstanser har haft invändningar mol förslaget. Dessa är länsstyrelsen i Ösiergötiands län och kammarkollegiet.

Länsstyrelsen i Östergöllands län anser alt det bör övervägas att ändra lagtexten i lagen om arvsskatt och gåvoskatt så alt även beskattningsmyndighelen skall kunna påkalla åsättande av särskilt värde, vilket förfarande förekommer i tillämpning (JO:s beslut i ärende dnr 1187-1977).

KammarkoUegiet behandlar utformningen av övergångsbestämmelserna och anför: Om år 1981 ges bort eller faller i arv en fastighet som nybildats år 1980, finns för fasligheten inte annat särskill taxeringsvärde än del vid 1981 års allmänna fastighetslaxering salta. Detta värde skall enligt praxis ligga till grund för fastighetens värdering i ärende om gåvoskatt (arvsskall). Detta belyses av NJA 1947 s. 156 och 160 ävensom 1979 s. 456. Delsamma gäller i alla fall, då för den egendom som faller i arv eller ges bort, inle finns ett representativt taxeringsvärde för näst föregäende år. Exempel härpå är alt en taxeringsenhet upplösts annorledes än genom fastighetsbildning eller att bebyggelse ägt rum. Det är önskvärt all i alla sådana fall 1981 ärs taxeringsvärde kan av beskattningsmyndigheten (BM) utan särskild omgång tillämpas. Eljest kan nämligen BM komma att se sig nödsakad alt, om egendomsvärdet är av någon betydenhet, fordra särskild värdering enligt 22 § 2 mom. st. 3 arvsskattelagen, vilket uppenbart är onödig omgång.

Slämpelskaltelagen (6.4.2)

Förslagel har godtagits eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Förslagel har närmare behandlats av stämpelskatleutredningen och kammarkollegiet.

Stämpelskatleutredningen anför: Såsom faslighelstaxeringskommitlén har angeti innebär dess förslag en viss utvidgning av skaltefriheten vid kommuns eller annan menighets förvärv av mark. I likhet med kommittén finner stämpelskatleutredningen att en oförändrad omfallning av stämpel-skatteplikten skulle kräva en omfatiande och svåröverskådlig reglering i SL.

Stämpelskatleutredningen har ännu inle tagit ställning till vilka undantag som bör gälla från slämpelskalleplikten och hur dessa förfatlningsmässigl bör utformas. Likväl finner utredningen inte anledning alt motsätta sig all 4 § 6) SL utformas pä det sätt fastighelslaxeringskommitlén har föreslagit. Utredningen vill emellertid förutskicka alt dess fortsatta arbete kan leda till att bestämmelsen får en annan utformning än den nu föreslagna. Sålunda kan det måhända vara lämpligt att på sikl låta skattefriheten omfatta förvärv av mark för sådant ändamål som enligt 2 kap. 2 § faslighelslaxeringslagen medför all byggnad skall indelas som specialbyggnad.

Kammarkollegiet behandlar utformningen av övergångsbestämmelsen lill lagen och anför: Genom lagen (1979: 1154) om ändring i kommunalskal-

Prop. 1980/81:61 116

telagen (KL) föreskrevs, såvitt här är i fräga, att 5 § KL skulle upphöra all gälla. Lagen trädde i kraft 1979-12-29 men skulle, säviti avser nyss nämnda föreskrift, lillämpas första gången i fråga om 1981 års allmänna fastighetstaxering. Denna övergångsbestämmelse bör vara avsedd att uppfattas så, alt om lagfart eller inskrivning av tomträtt söktes efler 1979-12-28 men före 1981 års allmänna fastighetslaxering, sä skulle 4 § 6) slämpelskaltelagen (SL) lillämpas på samma säll som tidigare.

Enligt förslaget till lag om ändring av SL (betänkandet s. 68 f) skall lagen träda i kraft 1981-01-01 och gälla i frågan om förvärv som sker efler ikraftträdandet.

Vid förvärv av fasl egendom eller tomträtt inträder enligt 30 S sisla stycket a) SL skatteplikt när ansökning om lagfart eller inskrivning av tomträtt "beviljas" eller förklaras vilande.

Lydelsen av den föreslagna övergångsbestämmelsen skulle medföra alt om efter 1981 års ingång lagfart söks å förvärv av sådan allmän mark som avses i 4 § 6) SL, så finns ej stöd för skattefrihet. Detla gäller oavsett hur långt tillbaka förvärvet skett och oavsett hur längt fram i liden lagfart eller annan inskrivning söks. Som detta inte lorde vara avsett, bör övergångsbestämmelsen ges en avfattning som läcker syftet, vilkel får antagas vara att i sak ingen ändring skall göras.

Lagen omförvärv av hyresfastighet m. m. (6.6.3)

Endast hyresnämnden och arrendenämnden i Göleborg har synpunkter i denna del. Hyresnämnden har ingel att erinra mol förslaget all begreppet "hyreshusfastighet" ändras till "hyreshusenhet". Del förhållandet all begreppet hyreshusenhet omfattar en större grupp fasligheter än det nu brukade begreppet torde, enligt hyresnämnden, inte medföra någon ändring i sak i fråga om tillståndsprövningen. Hyresnämnden uppger sig sakna underlag för alt bedöma hur ofta del kan inträffa att specialenhel innehåller bostäder. Rent principiellt bör, enligt hyresnämnden, emellertid förvärv av sådan specialenhel omfattas av tillståndsplikten enligt lagen om förvärv av hyresfastighet.

Bostadsarrende (6.9.4)

Förslaget att inte ändra besiltningsskyddsreglerna vid bostadsarrende har godtagits eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Hit hör bl. a. arrenddagskommittén som inle har någon erinran mol förslagel.

Hyresnämnden och arrendenämnden i Göteborg anför: Avgörande för frägan om förlängningsreglerna i 10 kap. 5 och 6 §§ jordabalken gäller för ett bostadsarrende är bl.a. om det vid den lidpunkt när arrendeavtalet senast kan sägas upp på arrendestället finns hus som har åsatts laxerings-värde. Det lägsta taxeringsvärde som skall åsättas byggnad höjs enligl de nya taxeringsreglerna från 5000 lill lOOOO kr., vilkel vid oförändrade föriängningsregler medför all ett anlal nu besittningsskyddade arrendeupplåtelser kommer all falla utanför besittningsskyddet.

De nya taxeringsvärdena gäller fr. o. m. 1.1.1981 och kommer alltså all tillämpas i besiltningsskyddstvisler där senasle uppsägningsdagen infaller efler 1980 års utgång. Som exempel kan nämnas arrenden per 14.3.1982, vilka normalt skall sägas upp senast ett år i förväg. En besittningsskydds-tvist skall hänskjutas till arrendenämnden inom två månader från det arrendatorn har tagit emot s. k. avflyttningsmeddelande, vilket ofta lämnas samtidigt med uppsägningen. Arrendenämnden påbörjar handläggningen av tvisten så snart som möjligl efler hänskjutandet för att slutligt beslut -

Prop. 1980/81:61 117

eventuellt i högre instans - skall kunna föreligga i god lid före arrendetidens utgång.

Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att de nya taxeringsreglerna kommer att få belydelse för förlängningslvister vilka väcks och handläggs redan i början av år 1981. En omedelbar översyn av reglerna om bosladsarrendators besittningsskydd är därför nödvändig, om man inle vill godta all de nya taxeringsreglerna kan få till följd att nu besittningsskyddade arrenden faller utanför besittningsskyddet.

Det bör emellertid framhållas alt höjningen av värdegränsen i praktiken torde fä ringa belydelse, eftersom de byggnader som vid den senaste laxeringen åsättes ell taxeringsvärde av 5000 kr. numera i regel har ökat i värde lill åtminstone 10000 kr. Skulle en provisorisk reglering bli aktuell i avvaktan på alt översynen av besittningsskyddsreglerna slutförs, kan denna ske t.ex. genom en föreskrift om all man vid prövningen av förlängningsfråga enligl 10 kap. 4 § första slyckel 1 fär åberopa 1980 års taxeringsvärde, om del hus som finns på arrendestället då avtalet senast kan sägas upp från jordägarens sida inle har åsatts taxeringsvärde vid 1981 års taxering.

Prop. 1980/81:61 118

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1980-10-29

Närvarande: f. d. justilierådet Petrén, regeringsrådet Hilding, justitierådet Vängby.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 16 oktober 1980 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för budgetdepartementet Wirlén beslulal inhämta lagrådels yttrande över förslag lill

1. lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623),

2. lag om ändring i kommunalskatlelagen (1928: 370),

3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

4. lag om ändring i lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

5. lag om ändring i lagen (1971:171) om särskill uppskaltningsvärde på fastighet,

6. lag om ändring i lagen (1933: 359) angående vad med fastighets taxeringsvärde i vissa fall skall förstås,

7. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

8. lag om ändring i slämpelskaltelagen (1964: 308),

9. lag om ändring i förordningen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor,

10. lag om ändring i lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet
m. m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Curt Rispe.

Föredragning inför lagrådet har ägl rum vid en tidpunkl då lagförslagen ännu icke erhållit slutlig utformning och vissa inom lagrådet därvid framförda jämkningsförslag av i huvudsak lagleknisk eller redaktionell natur har beaktats i de förslag som genom remissen överlämnats till lagrådet.

Förslagen föranleder följande yllrande av lagrådet:

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Hilding tillägger för sin del i fråga om förslaget lill lag om ändring i lagen (1971:171) om särskilt uppskaltningsvärde på fastighet följande: I 6§ andra stycket stadgas, i enlighel med vad som nu gäller, att länsstyrelsens beslul om åsättande av särskilt uppskaltningsvärde inte kan överklagas. I den nuvarande lagen är endast fråga om preliminärt taxeringsvärde, i avvaktan på fastställelse av taxeringsvärde vid särskild fastighetstaxering (eller i förekommande fall allmän fastighetstaxering). Att fullföljdsmöjligheten med hänsyn härtill begränsats synes naturligt. Då emellertid lagstiftningen nu föreslås utvidgad till att avse även fasligheter, för vilka taxeringsvärde i foitsättningen inte kommer att fastställas, lorde del kunna ifrågasättas om

Prop. 1980/81:61 120

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-30

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten. Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Burenslam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Wirlén

Proposition med förslag till ändrade regler för inkomstbeskattningen av ägare till s. k. specialbyggnader, m. m.

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslag lill

1. lagom ändring i taxeringslagen (1956:623).

2. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370),

3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

4. lag om ändring i lagen (1947:577) om slallig förmögenhetsskatt,

5. lag om ändring i lagen (1971: 171) om särskill uppskattningsvärde på fastighet,

6. lag om ändring i lagen (1933: 359) angående vad med fastighets taxeringsvärde i vissa fall skall förslås,

7. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

8. lag om ändring i slämpelskaltelagen (1964: 308).

9. lag om ändring i förordningen (1951:442) om förhandsbesked i laxeringsfrågor,

10. lag om ändring i lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfaslighet
m. m.

Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför.

Lagrådet har lämnal förslagen utan erinran. En ledamot har tagit upp frägan om fullföljdsförbudel i 6§ andra stycket lagen (1971: 171) om särskill uppskaltningsvärde pä fastighet. Lika med denna ledamot anserjag all eifarenheterna av lagens tillämpning bör avvaktas innan slällning tas lill frågan huruvida besvärsrätt bör föreligga i vissa fall. Lagförslaget under 9 bör ha rubrik enligl prop. 1980/81: 17.

1 samband med att faslighelslaxeringslagen (1979: 1152). FTL. infördes upphävdes bl. a. 172 S taxeringslagen (1956: 623) som gjorde del möjligt all för framliden bevara allmänna fastighelsdeklarationer m.m. För kom-

' Beslut om lagrädsremiss fattat vid regeringssammanträde den 16 oktober 1980.

Prop. 1980/81:61 121

mande fastighetstaxeringar finns regler om detla i 18 kap. 20 § FTL. Däremot saknas alltså sådana för äldre laxeringar. Önskemål har nu framförts om all deklarationsmalerialet från 1970 ärs allmänna fastighetstaxering skall bevaras för framliden. Jag biträder dessa önskemål och föreslår alt reglerna om detta tas in i en särskild lag.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga de av lagrådet granskade lagförslagen saml ell inom budgetdeparlementel upprättat förslag till lag om bevarande av 1970 års allmänna fastighelsdeklarationer, m. m.

Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1980/81:61 122

Innehållsförteckning

Propositionen ................................................................ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

Lagförslag

1 Förslag lill lag om ändring i taxeringslagen (1956:623) .... 2

2 Förslag lill lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) ... 2

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1947:576) om slallig inkomstskatt 9

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1947: 577) om statlig förmögenhetsskatt 11

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1971: 171) om särskilt uppskaltningsvärde på fastighet 13

6 Förslag lill lag om ändring i lagen (1933:359) angående vad med faslighels taxeringsvärde i vissa fall skall förstås ..................................................................................... 15

7 Förslag lill lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt 16

8 Förslag lill lag om ändring i slämpelskaltelagen (1964: 308) 17

9 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i laxeringsfrågor 18

10 Förslag lill lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m 19

11 Förslag till lag om bevarande av 1970 års allmänna fastighelsdeklarationer, m.m 20

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 16 oktober 1980 21

1 Inledning 21

2 Föredragandens överväganden ................................ 22

2.1 Inledande synpunkter .......................................... 22

2.2 Följdändringar lill faslighelslaxeringslagen ............. 23

2.2.1 Inkomstbeskattningen av ägare av specialbyggnader,

m. m................................................................ 23

2.2.2 Övriga följdändringar 31

2.2.2.1 Faslighetstaxeringslagen, 1 kap.

Inledande bestämmelser..................... 31

2.2.2.2 Fastighetstaxeringslagen, 2 kap.

Indelning av byggnader och mark .... 34

2.2.2.3 Faslighetstaxeringslagen. 3 kap.

Skatteplikt ....................................... 35

2.2.2.4 Faslighelslaxeringslagen, 4 kap. Taxeringsenhet och beskattningsnatur 36

2.2.2.5 Faslighetstaxeringslagen. 5 kap. Beslämmande av taxeringsvärde 38

2.2.2.6 Faslighelslaxeringslagen, 6 kap. Värderingsenhet 39

2.2.2.7 Fastighetstaxeringslagen. 7 kap.

Allmänna värderingsregler.................. 39

2.2.2.8 Faslighelslaxeringslagen, 8-15 kap. Riktvärden m.m 40

2.2.2.9 Faslighetstaxeringslagen,

Övriga kapitel ..................................... 40

2.2.2.10 Kommunalskattelagen 47 §

Garantibelopp för fastighet .............. 40

2.2.2.11........................................................... Övriga frågor 42

Prop. 1980/81:61 123

3 Upprättade lagförslag ..................................... 43

4 Hemställan .................................................... .. 43

5 Beslut .......................................................... 43

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Besvärsregler vid allmän

fastighetstaxering, följdändringar m. m. (Ds B 1980:8) .... 44

Bilaga 2 Fastighelstaxeringskommitléns förfatlningsförslag 49

Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över belänkandel Besvärsregler vid allmän fastighetstaxering, följdändringar

m.m. (Ds B 1980:8) ............................... 109

Utdrag av lagrådets protokoll den 29 oktober 1980 ... 118

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 30 oktober 1980 120

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980