Prop. 1980/81:56 Regeringens proposition

1980/81:56

med förslag till godkännande av internationell konvention mot tagande av gisslan;

beslutad den 23 oktober 1980.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

OLA ULLSTEN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås alt riksdagen godkänner en av Förenta nationernas generalförsamling antagen konvention den 17 december 1979 mot tagande av gisslan. Genom denna konvention ålar sig de fördragsslutande staterna att antingen till annan stat utlämna en person som är misslänkl för att ha gjort sig skyldig till tagande av gisslan eller hänskjuta fallet till en åklagarmyndighet i det egna landet för eventuellt åtal.

1 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 56

Prop. 1980/81:56

Utdrag
UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-23

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, statsråden Ullslen, Bohman, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenslam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Ullsten

Proposition med förslag till godkännande av internationell konvention mot tagande av gisslan

1. Inledning

Sedan slutet av 1960-talel har användningen av sådana våldsmetoder som brukar betecknas som internationell terrorism ökat på ett oroväckande sätt. Det har allt oftare förekommit alt människor genom terroristdåd hänsynslöst har dödats eller utsatts för våld eller hot om våld, ej sällan i förening med olika typer av utpressning. En kategori av dessa våldsbrott är de som riktas mot den civila luftfarten, bl. a. kapningar, en annan har i stor utsträckning drabbat diplomater och andra internationellt skyddade personer eller beskickningar och konsulat.

Många länder samarbetar på det polisiära området för alt spåra terrorister och förebygga terroristdåd. Parallellt härmed har man under 1970-talet intensifierat arbetet i internationella organ på att skapa nya internationella regler i syfte att eliminera olika typer av internationell terrorism. Detla arbete har hitfills lett till bl. a. tre betydelsefulla konventioner med dylika regler, nämligen 1970 års konvention angående olovligt besittningstagande av luftfartyg, även kallad Haag-konventionen (prop. 1971:92), 1971 års konvention för bekämpande av brott mot den civila luftfartens säkerhet, den s. k. Montreal-konventionen (prop. 1973:92), samt 1973 års konvention om förebyggande och bestraffning av brott mot diplomater och andra internationellt skyddade personer, härefter kallad diplomalskyddskonventionen (prop. 1975:71).

Ett genomgående mönster i dessa konventioner är att den eller de personer som utför sädana gärningar som beskrivs i konventionerna inte skall kunna undgå att ställas inför rätta i stater som anslutit sig till konventionerna. En konventionsstat skall således i princip vara skyldig att antingen ställa den misstänkte inför rätta eller på begäran utlämna honom till annan konven-

Prop. 1980/81:56 3

tionsstat som också har domsrätt enligl konventionen. En gärningsman skall alltså inte kunna erhålla en fristad i något land som har tillträtt ifrågavarande konvention. Grundtanken är att ju fler länder som ansluter sig till konventionen desto starkare blir avskräckningseffekten för den som planerar att utföra ifrågakommande brott eftersom han inte kan räkna med att undgå påföljd i någon konventionsstat.

Förbundsrepubliken Tyskland tog under Förenta nationernas generalförsamlings möte 1976 initiativ till utarbetandet av en internationell konvention mot tagande av gisslan. Generalförsamlingen antog den 15 decembersamma år enhälligt en resolution, varigenom den beslutade alt tillsätta en ad hoc-kommitté med 35 medlemmar med uppgift att utarbeta en konvention angående förbud mot att la gisslan. Sverige och Danmark ingick som nordiska länder i kommittén. Ad hoc-kommiltén höll under perioden 1977-79 tre möten. Efter en trevande start 1977 enades kommittén under de två påföljande mötena om ett nästan fullständigt utkast till en konvention. Detta utkast blev föremål för informella överläggningar under generalförsamlingens möte 1979 varvid vissa utestående frågor löstes. Den 17 december 1979 antog generalförsamlingen ulan omröstning resolution 34/146, varigenom konventionen mot tagande av gisslan godkändes.

Konventionen, som omedelbart öppnades för undertecknande, har hitlills undertecknats av 30 stater, däribland Sverige.

Konvenfionen träder i kraft när 22 länder har ratificerat den eller anslutit sig fill den.

Konventionen mot tagande av gisslan i fransk och engelsk originalversion jämte översättning till svenska bör fogas till regeringsprotokollel i delta ärende som bilaga.

2. Konventionsbestämmelserna

Gisslankonventionen är i huvudsak uppbyggd pä samma sätt som de tidigare omnämnda Haag- och Montrealkonventionerna rörande åtgärder för all skydda den civila luftfarten samt diplomalskyddskonventionen. Flerlalel artiklar i gisslankonventionen har mer eller mindre ordagrant hämtats ur någon av dessa tre konventioner.

Gisslankonventionen inleds med vissa definitioner i arl. 1. Första punkten innehåller en brottsbeskrivning. Tagande av gisslan föreligger då en person berövar en annan person hans frihet och under hot om våld eller fortsatt frihetsberövande söker förmå en iredje part att utföra eller underlåta att utföra en handling. Enligt punkt 2 innebär även försök och medverkan till tagande av gisslan brott enligt konventionen.

I art. 2 föreskrivs att varje fördragsslutande stal skall straffbelägga de i art. 1 beskrivna gärningarna och därvid beakta deras allvarliga karaktär.

Enligt art. 3. punkt 1 skall en fördragsslulande stat, inom vars gränser gisslan kvarhålls av gärningsmannen, aktivt verka för att lindra gisslans

Prop. 1980/81:56 4

situation. I första hand skall frigivning av gisslan eftersträvas. I punkt 2 fastslås att egendom, som kommer i en fördragsslutande stats besittning till följd av tagande av gisslan, skall återlämnas till gisslan eller till den person, organisation eller stat som utpressningsaktionen var riktad mot.

I art. 4 anges att de fördragsslutande staterna skall samarbeta för alt förebygga lagande av gisslan. Varje fördragsslulande stat skall förhindra förberedelser till brott enligt konventionen, oavsett om dessa planeras fullföljas inom eller utanför statens gränser. Bl, a. skall sådana handlingar förbjudas som innebär att personer, grupper eller organisationer uppmuntrar, anstiftar, organiserar eller deltar i utförandel av en handling som innebär lagande av gisslan.

Art. 5. punkt I, som är av central betydelse i konventionen, innehåller bestämmelser om vilka stater som är skyldiga att säkerställa sin donisrätt med avseende på brott enligt konventionen. För del första skall en stal inom vars gränser eller på vars fartyg eller luftfartyg brottet har begåtts kunna utöva domsrält. Delsamma gäller för det andra en stat vars medborgare har utfört brottet. För det tredje skall en stal kunna utöva domsrält om den har utsatts för utpressning i samband med brottet. Slutligen skall en stat vars medborgare tas som gisslan kunna utöva sin domsrätt, om staten finner det lämpligt.

Enligt punkt 2 skall även den stal ha domsrält, inom vars territorium den misstänkte gärningsmannen befinner sig, om staten inle utlämnar denne till en annan stal som har domsrält. Artikeln kompletteras i pi/wA:/.? med en regel om all konvenlionens bestämmelser inte skall utesluta andra fall av straffrätlslig domsrält, om sådan föreligger enligt någon fördragsslutande stats nationella lag.

Art. 6 innehåller bestämmelser om skyldigheterna för en fördragsslutande stat i samband med att en misstänkt grips. Det åligger staten enligt punkl 1 att hålla den misstänkte i förvar eller alt på annat sätt säkerställa att den misstänkte är tillgänglig under så lång tid som krävs för att ett straffrättsligt förfarande eller ett utlämningsförfarande skall kunna inledas. Det åligger också staten att omedelbart inleda en förberedande undersökning. 1 punkt 2 föreskrivs alt den stat där den misstänkte grips skall underrätta alla av brottet berörda stater om gripandet. Punkterna 3 och 4 innehåller bestämmelser om de skyldigheter som en fördragsslutande stat har all iakttaga gentemot den som grips som misstänkt för att ha gjort sig skyldig till tagande av gisslan. Den misstänkte skall ha rätt att på begäran kontakta och sammanträffa med behörig företrädare för den stal i vilken han är medborgare. Enligt punkt 5 skall, oavsett om den misstänkte själv begär det, den fördragsslulande stat i vilken den misstänkte är medborgare kunna anmoda en representant för Internationella Rödajkorskommitlén att besöka den misstänkte.

När den förberedande undersökningen är avslutad skall resultatet av denna, enligt punkt 6] omgående meddelas lill berörda stater. Samtidigt skall

Prop. 1980/81:56 5

den stal, där undersökningen verkställts, meddela om den avser att utöva sin domsrätt eller inte.

Arl 7-11 avser det skede som följer efter förundersökningsfasen och gäller den misstänktes lagföring eller utlämning.

lärt. /fastslås att den fördragsslutande stat i vilken gärningsmannen åtalas skall underrätta Förenta nationernas generalsekreterare om utgången av målet.

Art. 8 innehåller i punkt 1 den för konventionen grundläggande bestämmelsen att om en fördragsslutande stat. där den misstänkte befinner sig, inte utlämnar honom till en annan stat, så åligger det slalen att föranstalta om ålalsprövning i vanlig ordning. Vid denna åtalsprövning skall myndigheterna förfara på samma sätt som i fråga om varje vanligt brott av allvarlig karaktär.

Enligt punkl 2 tillförsäkras den misstänkte gärningsmannen rättvis behandling under del rättsliga förfarandet mot honom.

Enligt art. 9, punkt I får en utlämningsframställning i vissa fall inte beviljas, nämligen om den misstänkte därigenom skulle löpa risk alt bli åtalad eller bestraffad eller på annat sätt lida skada på grund av sin ras, trosbekännelse eller nationalitet, sitt etniska ursprung eller sina politiska åsikter. Vidare skall en utlämning inle beviljas om den misstänkte skulle kunna lida skada av att den stal som är behörig att utöva skyddsrätl åt honom inte kan hålla kontakt med honom, om han utlämnas. Denna bestämmelse, som lillkom på begäran av arabstaterna, bör ses mot bakgrund av de speciella förhållandena i Mellersta Östern. I punkt 2 fastslås att bestämmelser i utlämnningsavial mellan fördragsslutande stater ändras i förhållandet mellan dessa stater, i den mån de är oförenliga med gisslankonventionen.

I arl. 10 regleras vissa frågor om utlämning. Artikeln kan sägas vara kopierad efter Haag-, Montreal- och diplomatskyddskonventionernas motsvarande bestämmelser. Enligt punkl 1 skall tagande av gisslan anses vara ett utlämningsbart brott enligt redan ingångna utlämningsavtal mellan de fördragsslutande staterna. Dessa stater förbinder sig vidare att i eventuella framtida utlämningsavtal dem emellan upplaga dessa brott som utlämnings-bara. En fördragsslulande stat, som för beviljande av utlämning kräver att det finns ett utlämningsavtal, kan enligl punkl 2 betrakta gisslankonventionen som laglig grund för utlämning. Enligl punkt 3 gäller, i fråga om konventionsstater som inte kräver förekomsten av utlämningsavtal för att utlämning skall kunna ske, att sådana stater sinsemellan skall anse tagande av gisslan vara ett utlämningsbart brott. Vid tillämpningen av utlämningsbe-stämmelserna skall enligt punkt 4 brotten anses begångna inle bara på den ort där de förövades utan också inom de stater som har ålagts att utöva domsrätt enligt art. 5, punkt 1.

Art. 11 innehåller bestämmelser om skyldighet för de fördragsslutande stalerna att lämna varandra rättsligt bistånd i samband med alt brott enligt

Prop. 1980/81:56 6

konventionen beivras. Bl, a, skall tillgängligt bevismaterial ställas lill förfogande.

Art. 12 är en av de få bestämmelser som saknar förebild i de tre tidigare omnämnda konventionerna. Den är resultatet av utdragna förhandlingar avseende både juridiska och politiska spörsmål. Syftet med gisslankonventionen är att skapa ett undantagslöst system varigenom varje form av tagande av gisslan förbjuds. Under förhandlingarnas inledningsskede föresvävade det emellertid vissa länder i u-lands- och arabgrupperna att man i konventionen på något sätt borde avslå från alt kriminalisera enstaka, enligt dessa länders uppfattning mera "legitima" fall av tagande av gisslan. Därmed avsågs sådana handlingar som utfördes under väpnad kamp för all uppnå vissa "rättmätiga politiska syften", exempelvis i kampen mot kolonialt förtryck eller mot rasistiska regimer under utövande av folkens självbestämmanderätt. Man synes framför allt ha haft de nationella befrielserörelsernas kamp för ögonen. Varje försök att på något sätt eller i något enstaka fall "legitimera" tagande av gisslan stötte på kompakt motstånd från en stor grupp av länder. Dessa förklarade alt dylika undantag eller "kryphål" med slor säkerhet skulle leda till att konventionen inte skulle få det breda stöd som var önskvärt. Under förhandlingarnas gång förändrades emellertid attityden hos de länder som försl hade motsatt sig en undantagslös konvention. Eftersom tagande av gisslan också är förbjudet enligt 1949 års Genéve-konventioner om skydd för krigets offer (prop. 1953:57) och tilläggsprotokollen till dessa (prop, 1978/79:77), inriktades arbetet under förhandlingarna på att nå fram till en för samtliga länder acceptabel koppling mellan, å ena sidan, Genéve-konventionerna och tilläggsprotokollen och, å den andra, gisslankonventionen. Resultatet, som har kommit till uttryck i art. 12, innebär att Genéve-konventionerna och protokollen därtill skall gälla då tagande av gisslan begås i samband med väpnad konflikt, i den mån staterna är skyldiga enligt dessa konventioner eller protokoll alt åtala eller utlämna en gärningsman. Till väpnade konflikter skall därvid också hänföras sådana konflikter som innefattar kamp mot kolonialt förtryck, utländsk ockupation eller rasism. 1 övriga fall skall gisslankonventionen vara lillämplig.

Art. 13 infördes på förslag av de östeuropeiska staterna, som ansåg del onödigt att tillämpa konventionen på fall där den misstänkte gärningsmannen befinner sig i den stat där brottet begicks och dessutom såväl han som gisslan är medborgare i denna stat. En faktor som skulle kunna ge brottet en internationell aspekt vore i ett sådant fall att utpressningen hade riktats mot en främmande stat eller dess medborgare. Genom att konventionen nu inte är tillämplig i dessa fall bortfaller emellertid informationsskyldigheten enligt art. 6.

Art. 14 år ytterligare en av de bestämmelser som föranledde utdragna diskussioner i ad hoc-kommittén. Det var framför allt den afro-asiatiska gruppen som önskade införa en bestämmelse om att kränkningar av ett lands

Prop. 1980/81:56 7

suveränitet och territoriella integritet inte fick förekomma exempelvis för alt fritaga gisslan. Från västmaklshåll framhölls att skyldigheten att respektera ett lands suveränitet och territoriella integritet redan fanns inskriven i Förenta nationernas stadga och att motsvarande bestämmelse i gisslankonventionen vore överflödig. Den text som man slutligen enades om fastslår alt ingenting i gisslankonventionen rättfärdigar kränkningar av en stats integritet eller politiska oberoende i strid med Förenta nationernas stadga. Att vissa västmakter till slut var beredda alt acceptera artikeln får ses mot bakgrund av dess hänvisning till Förenta nationernas stadga och därmed indirekt också till art. 51 rörande nödvärnsrätten.

I diplomalskyddskonventionen infördes efter utdragna överläggningar en artikel som behandlar rätlen att bevilja diplomatisk asyl, en bland länderna i Latinamerika utbredd praxis. Även under arbetet med gisslankonventionen aktualiserades asylfrågan av den latinamerikanska gruppen, 1 slutskedet av förhandlingarna enades man om att till konventionen foga art. 15 som överensstämmer med art. 12 i diplomalskyddskonventionen. Artikeln innebär att gisslankonventionens bestämmelser inte skall påverka tillämpningen av de asylöverenskommelser som var i kraft när gisslankonventionen antogs såvitt avser förhållandena mellan de stater som är parter i sådana överenskommelser. Emellertid får en av gisslankonventionen bunden stat inte åberopa en sådan asylöverenskommelse i förhållande lill en annan till gisslankonventionen ansluten stat vilken inte är part i nämnda asylöverenskommelse.

Art. 76-20 innehåller slutbestämmelser. Arl. 16 behandlar förfarandet vid tvist om konventionens tolkning. Konventionen är öppen för undertecknande fram till utgången av 1980. Därefter skall anslutningsformen tillämpas enligt arl. 17. Konventionen träder i kraft 30 dagar efter det att 22 länder har överlämnat ratifikations- eller anslutningsinstrument till Förenta nationernas generalsekreterare. Konventionen kan uppsägas med ett års varsel.

3. Gällande svenska bestämmelser 3.1 Straffbestämmelser

Straffbestämmelser som kan komma i fråga för bestraffning av de i art. lav konventionen beskrivna gärningarna finns företrädesvis i 4 kap. BrB.

Människorov, varmed förstås bl. a. gärning som innebär att någon bemäktigar sig och inspärrar annan med uppsåt att utöva utpressning, är i 4 kap. 1 § belagt med fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år. eller på livstid. Är brottet mindre grovt förskyller det enligt 4 kap. 1 § fängelse i högst sex år.

I 4 kap, BrB finns vidare bestämmelser om straff för andra integritets-kränkningar som riktar sig mot annans frihet och frid. Den som på annat säll än genom människorov berövar någon friheten dömes enligt 4 kap. 2 § för

Prop. 1980/81:56 8

olaga frihetsberövande till fängelse lägst ett och högsl tio år.

Försök, förberedelse och slämpling till människorov och olaga frihetsberövande är straffbara enligt 4 kap. 10 §. Samma straff som ådöms en gärningsman drabbar också den som gör sig skyldig till medhjälp till människorov eller olaga frihetsberövande enligt 23 kap. 4§.

3.2 Svensk domstols kompetens

Reglerna om svensk strafflags fillämplighet i rummet finns intagna i 2 kap. BrB. Bestämmelserna ger en vidsträckt kompetens åt svensk domstol. I överensstämmelse med lerritorialiletsprincipen omfattar kompetensen enligt 2 kap. 1 § alla i Sverige begångna brott. Svensk domstol är behörig också om det är ovisst var brottet förövades men det finns skäl att anta all det begicks här.

I fråga om brott begångna utomlands är svensk domstol enligl 2 kap. 2 § BrB behörig, om brottet förövats bl. a. av svensk medborgare eller av utlänning med hemvist i Sverige. Detsamma gäller brott som förövats av annan utlänning som finns i Sverige, om på brottet kan följa fängelse i mer än sex månader. En förutsättning för svensk domsrält i dessa fall är dock att gärningen är straffbar även enligt lagen på gärningsorten.

Reglerna i 2 kap. 3 § BrB utsträcker den svenska domsrätten ytteriigare i vissa specialfall, när utlänning har begått brott utomlands. Sålunda är svensk domstol behörig att döma bl. a. utlänning som utomlands har begått brott på svenskt fartyg eller luftfartyg. Svensk domstol har behörighet också när brottet har förövats mol Sverige, svensk medborgare eller svensk menighet, inrättning eller sammanslutning eller mol utlänning med hemvist i Sverige, oavsett var brottet har förövats. Svensk domstol har likaså alllid domsrält om brottet är kapning av luftfartyg, luftfartygssabotage eller folkrättsbrott eller om det lindrigaste straff som är föreskrivet för brottet är fängelse i fyra år eller däröver.

Kungl. Maj:t har i brev lill riksåklagaren (RÅ) den 28 december 1972, vilket trädde i krafl den 1 juli 1973, bemyndigat RÅ att meddela ålalsförordnande bl. a. för brott som har förövats utomlands av svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige eller för gärning som har begåtts av svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige i fall då frågan om ansvar för samma gärning har prövats genom dom meddelad i främmande stat.

3.3 Utlämning för brott

Bestämmelser om utlämning för brott från Sverige till nordiskt land finns i lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland. Island och Norge och om utlämning till utomnordiskl land i lagen (1957:668) om ufiämning för brott. Lagarna bygger på principen att fråga om utlämning

Prop. 1980/81:56 9

skall prövas fritt på grundval av samtliga föreliggande omständigheter i varje enskilt fall. För beviljande av utlämning krävs inle att det föreligger utlämningsavtal mellan Sverige och den stat som begär utlämning. Beslul om utlämning fattas av regeringen eller - i vissa ärenden enligt 1959 års lag - av åklagare. För att utlämning skall kunna medges måste vissa i lagarna uppställda villkor vara uppfyllda. Sålunda får enligt 1957 års lag svensk medborgare inte utlämnas. Enligt samma lag skall den gärning för vilken utlämning begärs motsvara brott för vilket enligt svensk lag stadgas fängelse i mer än dt år. Vidare får utlämning inte beviljas för politiskt brott. Lagarna anger också vissa andra hinder för utlämning.

Enligt utlämningslagarna är Sverige sålunda inte skyldigt att bevilja utlämning, även om de villkor som anges i den tillämpliga lagen är uppfyllda. Genom utlämningsavtal med annan stat kan Sverige dock ha åtagit sig att till den staten utlämna personer som uppehåller sig här. Som villkor för utlämning från Sverige skall sådana avlal innehålla åtminstone de minimi-villkor för utlämning som uppställs i utlämningslagarna, F, n. har Sverige bilaterala utlämningsavtal endast med Australien, Belgien, Canada, Förenta Stalerna och Slorbrilannien. Därjämte har Sverige tillträtt den europeiska utlämningskonventionen (SÖ 1959:65).

4. Föredragandens överväganden

Terroristdåd med internationell anknytning fortsätter att vara ett svårartat problem världen över. Människoliv och grundläggande friheter sätts därvid ofta på spel och inget land kan på förhand helt skydda sig mot denna typ av våldsbrott, hur rigorösa säkerhetsåtgärder som än vidtas. 1 takt med det stigande antalet internationella terroristaktioner har därför insikten ökat om behovet av mellanstatligt samarbete som dt av medlen för att bekämpa dessa brott, vilka ofta hotar själva grundvalarna för internationell samfärdsel och samverkan.

Samtidigt med den alltmer utbredda uppfattningen om önskvärdheten av ökat samarbete över gränserna har man stött på svårigheter när det gäller all konkretisera samarbetets inriktning och former. Svårigheterna har bl. a. sin grund i att de bakomliggande orsakerna till lerrorislaktionerna ofta går all spåra i djupgående sociala, ekonomiska eller politiska motsättningar. En grupp av länder hävdar exempelvis i samband med debatterna i ämnet i Förenta nationerna, att man i första hand bör söka analysera och kartlägga bakgrunden till internationell terrorism för att sedan kunna angripa roten till det onda. En annan grupp av länder- däribland de västerländska.- anser dock att ell dylikt tillvägagångssätt i dagens läge inte synes leda till några konkreta och omedelbara resultat. Det har visat sig svårt att få en mer allmän uppslutning kring förslag till åtgärder som riktar sig mot våldet som sådant så länge de bakomliggande politiska och sociala problemen kvarstår olösta. Denna uppgift får emellertid anses vara av en mera långsiktig karaktär. Inte

1* Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 56

Prop. 1980/81:56 10

minst mol denna bakgrund blir varje steg mot ökat internationellt samarbete på detta område desto värdefullare.

Under 1960- och 1970-talen har samarbetet glädjande nog lett till konkreta resultat på det regionala såväl som på det globala planet. På det polisiära området byggs samarbetet successivt ut. För svensk del gäller det framför allt samarbetet inom ramen för Interpol. I delta sammanhang vill jag dock främst erinra om att tre konventioner antagits för att förstärka skyddet för den civila luftfarten, nämligen 1963 ärs Tokio-konvention om brott och vissa andra handlingar ombord på luftfartyg. 1970 års Haag-konvention om olaga besittningstagande av luftfartyg och 1971 års Montreal-konvention om luftfartssabotage. Omkring 100 länder har anslutit sig till var och en av dess konventioner. Vidare har den år 1973 ingångna diplomatskyddskonventio-nen numera trätt i kraft. År 1977 antogs slutligen en inom Europarådet utarbetad konvention om bekämpande av terrorism m. m. Sverige har anslutit sig till samtliga dessa konventioner. Härutöver har Förenta nationernas generalförsamling liksom Europarådet antagil en rad resolutioner rörande internationell terrorism.

Sverige tillmäter internationell samverkan på delta område stor betydelse och har under förhandlingarna genomgående strävat efter konstruktiva lösningar som kan godtas av så många länder som möjligt. 1 linje härmed har vi medverkat vid tillkomsten av de tidigare nämnda konventionerna och tillhört de stater som först har ratificerat dem.

När Förenta nationernas generalförsamling på initiafiv av Förbundsrepubliken Tyskland 1976 tillsatte en särskild kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till en konvention mot tagande av gisslan var det därför naturligt att Sverige anmälde intresse för att deltaga i kommittéarbetet. Sverige liksom bl. a. Danmark ingick i kommittén som hade 35 medlemmar.

Tagande av gisslan syntes redan från början ha en tillräcklig grad av konkretion för att lämpa sig för en konventionsreglering och man kunde därmed fortsätta arbetel med att utvidga del internationella samarbetet till att omfatta ännu en av de mera ofta återkommande formerna av internationell terrorism.

Komrniltéarbetet pågick vid tre sessioner om vardera tre veckor åren 1977-79. Debatten i kommittén och dess arbetsgrupper kom efter vissa inledande svårigheter att kretsa kring den grundläggande principen alt lagande av gisslan är ett brott av internationell karaktär och all ingen under några omständigheter kan anses ha rätt att ta gisslan. Kommitténs uppgift underlättades av alt flera av konventionsbestämmelserna mer eller mindre ordagrant kunde överföras från de tidigare omnämnda konventionerna med anknytning lill internationell terrorism. Arbetet koncentrerades följaktligen pade fåtaliga bestämmelser som, huvudsakligen av politiska skäl. visade sig kontroversiella. Härom vill jag i korthet framhålla följande.

Utformningen av bestämmelsen om konventionens tillämpningsområde

Prop. 1980/81:56 11

knöts av vissa u-länder samman med frågan om rätten för folk att kämpa mot kolonialt förtryck och utländsk ockupation. apartheid och rasistiska regimer. 1 sak gäller det med andra ord hur de nationella befrielserörelserna skulle betraktas i förevarande sammanhang. Vissa av förslagen innehöll för flera västländer oanlagbara formuleringar som gav intryck av att tagande av gisslan i vissa fall kunde vara en, om icke tillålen, så dock försvarbar handling. Enighet uppnåddes slutligen om att tagande av gisslan skall bedömas antingen enligt 1949 års Genéve-konventioner angående skydd för krigets offer och protokollen till dessa eller enligt gisslankonventionen. Del förstnämnda alternativet skall tillämpas för handlingar som begåtts i krigstid eller i samband med väpnade konflikter, vari inbegrips sådana där folk kämpar mot kolonialt förtryck och utländsk ockupation samt mot rasistiska regimer under utövande av sin rält till självbestämmande.

När det gäller bestämmelserna i art. 5 om domsrätten över de i konventionen åsyftade brotten ger reglerna i 2 kap. 2 och 3 §§ BrB om svensk strafflags tillämplighel på brott begångna utomlands så vidsträckt behörighet åt svensk domstol att samtliga gärningar som avses i art. I faller under svensk domsrält i de fall som anges i arl. 5.

Reglerna i art. 4 om skyldighet att vidtaga brottsförebyggande åtgärder liksom bestämmelserna i art. 6 om tagande i förvar med därav följande notifikationsplikt gentemot andra konvenfionsländer och vederbörande internationella organisationer kräver inga lagstiftningsåtgärder för Sveriges del. Detsamma gäller bestämmelserna om en gripen persons rätt att kommunicera med företrädare för sitt hemland eller annan behörig stal.

Förpliktelsen enligt arl. 8 för fördragsslutande stat, inom vars territorium den misstänkte befinner sig, att överlämna ärendet lill behörig myndighet för beslut i åtalsfrågan torde för svenskt vidkommande vara uppfylld genom bestämmelserna i rättegångsbalken om förundersökning vid misstanke om brott.

Enligt art. 9 i konventionen skall en stal inte bevilja en u.lämningsfram-slällning om staten har allvarliga skäl att förmoda, att den misstänktes ställning menligt skulle påverkas i den ansökande staten av sådana faktorer som den misstänktes härstamning, religion eller politiska uppfattning. Utlämning skall inte heller äga rum om den misstänkte i den ansökande staten skulle lida skada av att den stat som han tillhör inte har möjlighet att hålla kontakt med honom, t. ex. på grund av avsaknad av diplomatiska förbindelser. Även om denna bestämmelse inle har någon direkt molsvarighel i den svenska utlämningslagen, lorde 7-8 §§ i denna lag medföra att utlämning från Sverige i de fall som avses i konventionsbestämmelsen inte får ske. Någon lagändring erfordras därför inte. Vad som har sagts nu innebär också att den aktuella bestämmelsen inte i praktiken kan påverka den skyldighel att bevilja utlämning som Sverige har åtagit sig enligl bilaterala eller multilaterala traktater.

Av reglerna om utlämning i art. 10 i konventionen berörs Sverige närmast

Prop. 1980/81:56 12

av beslämmelserna i punkt 1 och punkt 3. Enligl den förstnämnda bestämmelsen skall brott som avses i art. 1 vara utlämningsbart brott i utlämningsavtal mellan fördragsslutande stater. Enligt punkt 3 är fördragsslulande stal, som för utlämning på grund av brott inle kräver att utlämningsavtal skall finnas med den stat som begär utlämning, skyldig att betrakta de nämnda brotten som utlämningsbara brott, varvid dock del förfarande och de villkor skall iakttas som föreskrivs i den anmodade statens lag. Konvenlionsbestämmdserna är på denna punkt inte oförenliga med den svenska lagstiftningen om utlämning för brott och inte heller med av Sverige ingångna avtal rörande utlämning för brott.

I arl. 11 föreskrivs skyldighel för fördragsslutande stater alt lämna varandra ömsesidigt rältsligt bistånd i mål om brott enligt gisslankonventionen. Nägra nya författningsbestämmelser behövs inle för att Sverige skall kunna uppfylla dessa förpliktelser.

Av ovanstående redogörelse framgår alt det från rättslig utgångspunkt inte föreligger något hinder för Sverige alt ratificera gisslankonventionen. Sverige har som tidigare framhållits anslulil sig lill internationella konventioner ägnade att bekämpa olika former av internationell lerrorism. Inte heller i det aktuella fallet rörande gisslankonventionen bör Sverige undandra sig ansvaret att medverka lill all en allvarlig och tämligen vanlig form av internationell terrorism bekämpas i internationell samverkan. Jag förordar således att Sverige snarast ratificerar konventionen.

5. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regerigen föreslår riksdagen

att godkänna den internationella konventionen den 17 december 1979 mot tagande av gisslan.

6. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.

International Convention against the Taking of Hostages

The States Parties to this Convention,

Having in mind the purposes and principles of the Charter of the United Nations concerning the mainlenance of internalional peace and security and the promotion of friendly relations and co-operation among States,

Recognizing, in parlicular, that everyone has the right to life, liberty and security of person, as sel out in the Universal Dédaration of Human Rights and the International Cove-nant on Civil and Political Rights,

Reaffirming the principle of equal rights and self-determination of peoples as enshrined in the Charter of the United Nations and the Declaration on Principles of International Law concerning Friendly Relations and Co-operalion among States in accordance with the Charter of the United Nations, as well as in other relevant resolutions of the General Assembly,

Considering that the taking of hoslages is an offence of grave concern to the intemational community and that, in accordance with the provisions of this Convenlion, any person commiiting an act of taking of hostages shall be either prosecuted or exlradited,

Being convinced that it is urgently necessary to develop internalional co-operafion between States in devising and adopting effective measures for the prevention, prosecution and punishment of all acts of taking of hostages as manifestations of internalional terrorism,

Have agreed as follows:

Artide 1

1. Any person who seizes or delains and Ihreatens to kill, to injure or to continue lo detain another person (hereinafter referred to as the "hostage") in order lo compel a third party, namely, a State, an internalional inler-governmenlal organization, a natural or juri-dical person, or a group of persons, lo do or abstain from doing any act as an explicit or

Convention Internationale contre la prise d'ota-ges

Les Elals parlies å la présenle Convention,

Ayant presents ä TesprU les buts el principes de la Charte des Nations Unies concernant le maintien de la paix el de la sécurité internatio-nales et le développement des relations amica-les el de la coopération entré les Etats,

Reconnaissant en parliculier que chacun a droit ä la vie, å la liberté et ä la sécurité de sa personne, ainsi qu'il est prévu dans la Dédaration universelle des droits de Thomme et dans le Pade internalional relatif aux droits civils el politiques,

Réaffirmant le principe de Tégalité des droits des peuples et de leur droit ä disposer d'eux-mémes consacré dans la Charte des Nations Unies et dans la Dédaration relative aux principes du droit internalional touchanl les relations amicales el la coopération entré les Etats conformément ä la Charte des Nations Unies, ainsi que dans les autres resolutions pertinentes de TAssemblée générale,

Considérant que la prise d'otages est un délit qui préoccupe gravement la communauté internationale et que, conformément aux dispositions de la présente Convention, quicon-que commet un acle de prise d'otages doit étre poursuivi ou extradé,

Convaincus de la nécessité urgente de déve-lopper une coopération internationale entré les Etats en ce qui concerne Félaboration et Tadoption de mesures efficaces destinées ä prévenir, réprimer et punir tous les acles de prise d'otages en tant que manifestations du terrorisme internalional.

5071/ convenus de ce qui suit:

Artide premier

1. Commet Tinfracfion de prise d'otages au sens de la présente Convention quiconque s'empare d'une personne (ci-aprés dénommée "olage"), ou la détient et menace de la tuer, de la blesser ou de conlinuer ä la détenir afin de contraindre une tierce partie, ä savoir un Etat, une organisation internationale intergouver-. nementale, une personne physique ou morale

Prop. 1980/81:56 15

Översättning

Internationell konvention mot tagande av gisslan

De IiU denna konvention anslutna staterna,

som beaktar syftena och principerna i Förenta nationernas stadga om upprätthållandet av internationell fred och säkerhet samt befordrandet av vänskapliga förbindelser och samarbete mellan stalerna,

som särskilt erkänner att alla har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet såsom angivits i den allmänna deklarationen om mänskliga rättigheter och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

som på nytt bekräftar principen om folkens lika rättigheter och självbestämmanderätt såsom den inskrivits i Förenta nationernas stadga, i deklarafionen om folkrätlsliga principer rörande vänskapliga förbindelser och samarbete mellan stater i enlighet med Förenta nationernas stadga samt i andra fillämpliga resolutioner som antagits av generalförsamlingen,

som anser att lagande av gisslan utgör ett brott som bereder den inlernalionella gemenskapen allvarliga bekymmer och att en person, som begår en handling innebärande tagande av gisslan, skall i enlighet med bestämmelserna i denna konvention antingen åtalas eller utlämnas,

som är övertygade om att det är absolut nödvändigt att utveckla internationellt samarbete mellan staterna i utformningen och vidtagande av effektiva åtgärder för att förebygga, beivra och bestraffa alla handlingar som innebär tagande av gisslan som utslag av internationell terrorism,

har överenskommit om följande:

Artikel 1

1. En person, som griper eller inspärrar och hotar att döda, skada eller fortsätta att hålla inspärrad en annan person (härefter kallad "gisslan") i syfte att tvinga en tredje part, nämligen en stat, en internationell mellanstatlig organisation, en fysisk eller juridisk person eller en grupp personer, att utföra eller avstå från att utföra en handling såsom ett uttryckligt

implicit condition for the release of the hostage commils the offence of taking of hostages ("hostage-taking") within the meaning of this Convention. 2. Any person who:

(a) Attempls to commit an act of hostage-
taking, or

(b) Participates as an accomplice of anyone who commils or attempls to commit an act of hostage-taking, or

likewise commils an offence for the purposes of this Convention.

ou un groupe de personnes, ä accomplir un acle quelconque ou ä s'en abstenir en tant que condition explicite ou implicite de la libération de 1'olage.

2. Commet également une infraction aux fins de la présente Convention quiconque:

a) Tenle de commdtre un acte de prise d'otages, ou

b) Se rend complice d'une personne qui commet ou tenle de commdtre un acte de prise d'otages.

Artide 2

Each State Party shall make the offences sel forth in artide 1 punishable by appropriale penalties which take into account the grave nature of those offences.

Artide 3

1. The State Party in the territory of which the hostage is held by the offender shall take all measures it considers appropriate to ease the situation of the hostage, in particular, to secure his release and, after his release, to facilitate, when relevant, his departure.

2. If any object which the offender has obtained as a result of the taking of hostages comes into the custody of a State Party, that State Party shall return it as soon as possible to the hostage or the third party referred to in artide 1, as the case may be, or lo the appropriate authorifies thereof.

Artide 2

Tout Etat partie réprime les infractions prévues ä Tarticle premier de peines appropriées qui prennent en considératon la nature grave de ces infractions.

Artide 3

1. L'Etal parlie sur le territoire duquel Totage est détenu par Tauteur de Tinfraction prend toutes mesures qu'il juge appropriées pour améliorer le sorl de Totage, notamment pour assurer sa libération et, au besoin, faciliter son départ apres sa libération.

2. Si un objet obtenu par Tauteur de Pin-fraction du fait de la prise d'otages vient ä étre détenu par un Etat partie, ce dernier le restitue des que possible ä Totage ou ä la tierce partie visée ä Tarticle premier, selon le cas, ou ä leurs autorités appropriées.

Artide 4

States Parties shall co-operate in the prevention of the offences sel forth in artide 1, particularly by:

(a) Taking all praclicable measures to prevent preparations in their respective territories for the commission of those offences within or outside their territories, including measures to prohibit in their territories illegal aclivities of persons, groups and organizations that encourage, insUgate, organize or engage in the perpetration of acts of taking of hostages;

Artide 4

Les Etats parties collaborent ä la prevention des infractions prévues ä Particle premier, notamment:

a) En prenant toutes les mesures possibles afin de prévenir la préparation, sur leurs territoires respectifs, de ces infractions destinées ä étre commises å Fintérieur ou en dehors de leur territoire, y compris des mesures tendant ä interdire sur leur territoire les activilés illégales des individus, des groupes el des organisations qui encouragent, fomentenl, organisent ou commettent des acles de prise d'otages;

Prop. 1980/81:56 17

eller underförstått villkor för att gisslan skall släppas, begår brottet "tagande av gisslan" enligt denna konvention. 2. En person, som

a) försöker utföra en handling som innebär tagande av gisslan eller

b) medverkar i egenskap av medbrottsling lill någon som utför eller försöker ulföra en handling som innebär tagande av gisslan,

begår också ett brott enligl denna konvenfion.

Artikel 2

Varje fördragsslutande stat skall föreskriva lämpliga straff för de i artikel 1 angivna brotten och därvid beakta deras allvarliga karaktär.

Artikd 3

1, Den fördragsslutande stal, inom vars
territorium gisslan kvarhålls av gärningsman
nen, skall vidtaga alla de åtgärder den anser
lämpliga för att lindra gisslans situation, och i
synnerhet söka få gisslan fri och därefter, i
förekommande fall, underlätta gisslans av-
färd.

2. Kommer något föremål, som gärnings
mannen har erhållit till följd av tagande av
gisslan, i en fördragsslutande stats besittning,
skall staten snarast möjligt återlämna detla,
beroende på omständigheterna, till gisslan
eller den tredje part som anges i artikel 1, eller
till vederbörande myndigheter hos denna tred
je part.

Artikd 4

De fördragsslulande staterna skall samarbeta för att förebygga de i artikel 1 nämnda brotten, särskilt genom att

a) vidtaga alla praktiskt möjliga åtgärder för att förhindra alt förberedelser till dylika brott utförs inom deras territorier, vare sig brotten avses begås inom eller utanför dessa territorier, häri inbegripet åtgärder för att förbjuda olaglig verksamhet inom deras territorier av personer, grupper och organisationer som uppmuntrar, anstiftar, organiserar eller deltar i utförandet av handlingar innebärande tagande av gisslan;

(b) Exchanging informalion and co-ordina-ling the taking of administrative and olher measures as appropriate to prevent the commission of those offences.

Artide 5

1. Each State Party shall take such measu
res as may be necessary to establish its
jurisdiclion över any of the offences set forth in
artide 1 which are committed:

(fl) ln its territory or on board a ship or aircraft registered in that State;

(b) By any of ils nationals or, if that State considers it appropriate, by those stateless persons who have their habitual résidence in its territory;

(d) With respect to a hostage who is a
national of that State, if that State considers it
appropriate.

2. Each State Party shall likewise take such measures as may be necessary to establish its jurisdiclion över the offences set forth in artide 1 in cases where the alleged offender is present in its territory and it does not extradite him to any of the States mentioned in paragraph 1 of this artide.

3. This Convention does not exclude any criminal jurisdiclion exerdsed in accordance with internal law.

Artide 6

1. Upon being satisfied that the circumstan
ces so warrant, any State Party in the territory
of which the alleged offender is present shall,
in accordance with its laws, lake him into
custody or take olher measures to ensure his
presence for such lime as is necessary to enable
any criminal or extradition proceedings to be
instituted. That State Party shall immediately
make a preliminary inquiry into the facts.

2. The custody or other measures referred
to in paragraph 1 of this artide shall be notified
without delay direclly or through the Secreta
ry-General of the United Nations to:

(fl) The State where the offence was committed;

(b) The State against which compulsion has been directed or attempted;

b) En échangeant des renseignements et en coordonnanl les mesures administralives et autres å prendre, le cas échéant, afin de prévenir la perpetration de ces infractions.

Artide 5

1. Tout Etat partie prend les mesures néces
saires pour élablir sa competence aux fins de
connaitre des infractions prévues ä Tarticle
premier, qui sont commises:

a) Sur son territoire ou ä bord d'un navire ou d'un aéronef immatriculé dans ledil Etat;

b) Par Tun quelconque de ses ressortissanls, ou, si cd Etat le juge approprié, par les apatrides qui ont leur résidence habiluelle sur son territoire;

c) Pour le contraindre ä accomplir un acte quelconque ou ä s'en abstenir; ou

d) A Tencontre d'un olage qui est ressortis-
sanl de cet Etat lorsque ce dernier le juge
approprié.

2. De méme, tout Etat partie prend les mesures nécessaires pour établir sa competence aux fins de connaitre des infractions prévues ä Tartide premier dans le cas ou Tauteur présumé de rinfraction se trouve sur son territoire et oii TElat ne Textrade pas vers Tun quelconque des Etats vises au paragraphe 1 du present artide.

3. La présente Convention n'exclut pas une competence pénale exercée en vertu de la legislalion interne.

Artide 6

1. S'il estime que les circonstances le justi-fient, tout Etat partie sur le territoire duquel se trouve Tauteur présumé de Tinfraction assure, conformément ä sa legislalion, la détention de cette personne ou prend toutes autres mesures nécessaires pour s'assurer de sa personne pendant le délai nécessaire ä Tengagement de poursuites pénales ou d'une procédure d'ex-tradition. Cet Etat partie devra procéder immédiatement ä une enquéte préliminaire en vue d'éiablir les faits.

2. La détention ou les autres mesures visées au paragraphe 1 du present artide sont noli-fiées sans retard directement ou par Fentremi-se du Secrélaire general de TOrganisation des Nations Unies:

a) A TEtat oii Tinfraclion a été commise;

b) A TElat qui a fait Tobjet de la contrainte ou de la lentative de contrainle;

Prop. 1980/81:56 19

b) utbyta upplysningar och samordna administrativa och andra lämpliga åtgärder för att förhindra sådana brott.

Artikel 5

1. Varje fördragsslutande stat skall vidtaga
de åtgärder som kan vara nödvändiga för att
den skall kunna utöva sin domsrält över de i
artikel 1 angivna brotten, vilka begås

a) inom dess territorium eller ombord på fartyg eller luftfartyg som är registrerat i slalen;

b) av dess medborgare eller, om staten anser det lämpligt, av statslösa personer som har hemvist på dess territorium;

c) i syfte att tvinga staten alt utföra eller avstå från att utföra en handling; eller

d) mot en gisslan som är medborgare i
staten, om staten i fråga anser det lämpligt.

2. Varje fördragsslutande stat skall likaledes vidtaga de åtgärder som kan vara nödvändiga för att den skall kunna utöva sin domsrält över de i artikel 1 angivna brotten i de fall då den misstänkte gärningsmannen befinner sig på dess territorium och staten inte utlämnar honom lill någon av de i punkt 1 i denna artikel nämnda staterna.

3. Denna konvention utesluter inte någon straffrätlslig domsrält som utövas enligl inhemsk lag.

Artikel 6

1. En fördragsslutande stat. inom vars territorium den för brottet misstänkte befinner sig, skall, när den anser del berättigat och i enlighet med sin lagstiftning, gripa gärningsmannen eller vidtaga andra åtgärder för alt säkerställa att han är tillstädes under så lång tid som är nödvändig för att inleda ett straffrättsligt förfarande eller ett utlämningsförfarande. Den fördragsslutande staten skall omedelbart företaga en förberedande undersökning i ärendet.

2. Gripandet eller de andra åtgärder som avses i punkt 1 i denna artikel skall utan dröjsmål direkt eller genom Förenta nationernas generalsekreterare meddelas till

a) den stat där brottet har begåtts;

b) den stat som har utsatts för tvång eller försök till tvång;

(c) The State of which the natural or juridi-
cal person against whom compulsion has been
directed or attempted is a national;

(d) The State of which the hostage is a
national or in the territory of which he has his
habitual résidence;

(e) The State of which the alleged offender
is a national or, ifhe is a stateless person, in the
territory of which he has his habitual résiden
ce;

(f) The internalional intergovernmental or
ganization against which compulsion has been
directed or attempted;

(g) All olher States concerned.

3. Any person regarding whom the measu
res referred to in paragraph 1 of this artide are
being taken shall be entilled:

(fl) To communicale without delay with the nearesl appropriate representative of the State of which he is a national or which is otherwise entilled to establish such communication or, if he is a stateless person, the State in the territory of which he has his habitual résidence;

(b) To be visited by a representative of that State.

4. The rights referred lo in paragraph 3 of this artide shall be exercised in conformity with the laws and regulations of the State in the territory of which the alleged offender is present, subject to the proviso, however, that the said laws and regulations must enable full effect to be given lo the purposes for which the rights accorded under paragraph 3 of this artide are intended.

5. The provisions of paragraphs 3 and 4 of this artide shall be without prejudice to the right of any State Party having a claim to jurisdiclion in accordance with paragraph 1 (ii) of artide 5 to invite the International Committée of the Red Cross to communicale with and visit the alleged offender.

6. The State which makes the preliminary inquiry contemplated in paragraph 1 of this artide shall promptly report its findings to the States or organization referred lo in paragraph 2 of this artide and indicate whether it intends to exercise jurisdiclion.

Artide 7

The State Party where the alleged offender is prosecuted shall, in accordance with ils laws.

c) A TElat dont la personne physique ou
morale qui a fait Tobjet de la contrainle ou de
la lentative de contrainte a la nationalité;

d) A TEtat dont Totage a la nationalité ou
sur le territoire duquel il a sa résidence
habiluelle;

e) A TElat dont Tauteur présumé de rin
fraction a la nationalité ou, si celui-ci est
apatride, ä TElat sur le territoire duquel il a sa
résidence habiluelle;

/) A Torganisation internationale intergou-vernementale qui a fait Tobjet de la contrainte ou de la lentative de contrainle;

g) A tous les autres Etats intéressés.

3. Toute personne ä Tégard de laquelle sont
prises les mesures visées au paragraphe 1 du
present artide est en droit:

a) De communiqueit sans retard avec le representant competent le plus proche de TEtat dont elle a la nationalité ou qui est autrement habililé ä établir cetle communication ou, s'il s'agit d'une personne apatride, de TEtat sur le territoire duquel elle a sa résidence habiluelle;

b) De recevoir la visile d'un representant de cet Etat.

4. Les droits vises au paragraphe 3 du
present artide doivenl s'exercer dans le cadre
des lois et réglemenls de TEtat sur le territoire
duquel se trouve Tauteur présumé de Tinfrac-
tion, étant entendu toutefois que ces lois et
réglemenls doivenl permettre la pleine realisa
tion des fins pour lesquelles les droits sont
accordés en vertu du paragraphe 3 du present
artide.

5. Les dispositions des paragraphes 3 et 4 du
present artide sont sans prejudice du droit de
tout Etat partie, ayari établi sa competence
conformément au paragraphe 1 b) de Tartide
5, d'inviter le Comité intemational de lä
Croix-Rouge ä communiquer avec Tauteur
présumé de Tinfraction et ä lui rendre visile.

6. L'Etat qui procédé ä Tenquéle prélimi
naire visée au paragraphe 1 du present artide
en communique rapidement les condusions
aux Etats ou å Torganisation mentionnée au
paragraphe 2 du present artide et leur indique
s'il entend exercer sa competence.

Artide 7

L'Etal partie dans lequel une action pénale a été engage contre Tauteur présumé de Tinfrac-

Prop. 1980/81:56 21

c) den stat i vilken den fysiska eller juridiska
person, som har utsatts för tvång eller försök
till tvång, är medborgare;

d) den stal i vilken gisslan är medborgare
eller inom vars territorium gisslan har sitt
hemvist;

e) den stat i vilken den misstänkte gärnings
mannen är medborgare eller, om han är
slatslös, inom vars territorium han har sitt
hemvist;

f) den internationella mellanstatliga organi
sation som har utsatts för tvång eller försök till
tvång;

g) alla andra berörda stater.

3. En person som blir föremål för de i punkl
1 i denna artikel angivna åtgärderna skall ha
rätt att

a) utan dröjsmål sätta sig i förbindelse med närmaste behöriga företrädare för den stat i vilken han är medborgare eller som av annan anledning är behörig att upprätta sådan förbindelse eller, om han är slatslös, den stat inom vars territorium han har sitt hemvist;

b) mottaga besök av en företrädare för denna stat.

4. Rätfigheterna i punkt 3 i denna artikel skall utövas i enlighet med lagar och förordningar i den stat inom vars territorium den misstänkte gärningsmannen befinner sig. Dessa lagar och förordningar skall dock fullständigt tillgodose de syften, som de i punkt 3 i denna artikel angivna rättigheterna är avsedda att tillgodose.

5. Bestämmelserna i punkterna 3 och 4 i denna artikel skall inte påverka den rätt som tillkommer en fördragsslulande stat med anspråk på domsrätt enligt punkl 1 b) i artikel 5 att anmoda Internationella Rödakorskom-mitlén alt sätta sig i förbindelse med och att besöka den misstänkte gärningsmannen.

6. En stal som företar en förberedande undersökning i enlighet med punkt 1 i denna artikel skall omgående rapportera slutsatserna fill de stater eller den organisation som avses i punkt 2 i denna artikel och ange huruvida den avser alt utöva sin domsrätt.

Artikel 7

Den fördragsslutande stat i vilken den misstänkte gärningsmannen åtalas skall i enlighet

Artide 8

1. The State Party in the territory of which the alleged offender is found shall, if it does not extradite him, be obliged, without exception whatsoever and whelher or nol the offence was committed in its territory, to submit the case to its competent aulhorities for the purpose of prosecution, through proceedings in accordance with the laws of that State. Those aulhorities shall take their décision in the same manner as in the case of any ordinary offence of a grave nature under the law of that State.

2. Any person regarding whom proceedings are being carried out in connexion with any of the offences set forth in artide 1 shall be guaranteed fair treatment at all slages of the proceedings, including enjoyment of all the rights and guarantees provided by the law of the State in the territory of which he is present.

Artide 8

1. L'Etat parlie sur le territoire duquel Tauteur présumé de Tinfraction est découvert, s'il n'extrade pas ce dernier, soumet Taffaire, sans aucune exception, et que Tinfraction ait été ou non commise sur son territoire, ä ses autorités compétentes pour Texercice de Tac-tion pénale selon une procédure conforme ä la legislalion de cet Etat. Ces autorités prennent leur décision dans les mémes conditions que pour toute infraction de droit commun de nature grave conformément aux lois de cet Etat.

2. Toute personne contre laquelle une procédure est engagée en raison d'une des infractions prévues ä Tartide premier jouil de la garantie d'un traitement équitable å tous les siades de la procédure, y compris la jouissance de tous les droits el garanties prévus par la loi de TEtat sur le territoire duquel elle se trouve.

Artide 9

1. A request for the extradition of an
alleged offender, pursuant lo this Convention,
shall not be granted if the requested State
Party has substantial grounds for believing:

(fl) That the request for extradition for an offence set forth in artide 1 has been made for the purpose of prosecuting or punishing a person on accounl of his race, religion, nationality, ethnic origin or political opinion; or

(b) That the person's position may be pre-judiced:

(i) For any of the reasons mentioned in subparagraph (a) of this paragraph, or (ii) For the reason that communication with him by the appropriate aulhorities of the State entilled to exercise rights of protection cannot be effecled.

2. With respect to the offences as defined in
this Convention, the provisions of all extradi
tion treaties and arrangements applicable
between States Parties are modified as betwe
en States Parties to the extent that they are
incompatible with this Convention.

Artide 9

1. 11 ne sera pas fait droit ä une demande
d'extradition soumise en vertu de la présente
Convention au sujet d'un auleur présumé de
Tinfraction si TEtat partie requis a des raisons
substantielles de croire:

fl) Que la demande d'extradition relative ä une infraction prévue ä Tartide premier a été présentée aux fins de poursuivre ou de punir une personne en considération de sa race, de sa religion, de sa nationalité, de son origine ethnique ou de ses opinions politiques; ou

b) Que la position de cette personne risque de subir un prejudice:

i) Pour Tune quelconque des raisons visées ä Talinéa a) du present paragraphe, ou ii) Pour la raison que les autorités compétentes de TEtat ayant qualité pour exercer les droits de protection ne peuvenl communiquer avec elle.

2. Relativement aux infractions définies
dans la présenle Convenlion, les dispositions
de tous les traités et arrangements d'extradi-
tion applicables entré Etats parties sont modi-

Prop. 1980/81:56 23

med sin lag underrätta Förenta nationernas generalsekreterare om den slutliga utgången av mälet. Denne skall vidarebefordra dessa uppgifter till övriga berörda stater och fill berörda internationella mellanstatliga organisationer.

Artikd 8

1. Den fördragsslutande stat, inom vars territorium den misstänkte gärningsmannen påträffas, skall, om staten inte utlämnar honom, utan undantag och oavsett om brottet begåtts inom dess territorium eller inle, vara skyldig att överlämna fallet lill sina behöriga myndigheter för åtalsprövning i enlighel med statens lagar. Myndigheterna skall fatta beslul på samma sätt som i fråga om varje vanligt brott av allvarlig karaktär enligt slatens lag.

2. En person som blir föremål för rättsligt förfarande på grund av något av de brott som anges i artikel 1 skall tillförsäkras rättvis behandling under alla skeden av förfarandet, häri inbegripet åtnjutandel av alla de rättigheter och garantier som tillkommer honom enligt lagen i den stat inom vars territorium han befinner sig.

Artikel 9

1. En begäran om utlämning av en miss
tänkt gärningsman i enlighet med denna kon
vention skall inte beviljas om den anmodade
fördragsslulande staten har grundad anledning
antaga alt

a) en begäran om utlämning för brott som anges i artikel 1 har framställts i syfte att åtala eller bestraffa en person på grund av hans ras, trosbekännelse, nationalitet, etniska ursprung eller politiska åsikter; eller

b) personens ställning kan menligt påverkas

1) av någon av de under a) i denna punkt nämnda orsakerna, eller

2) av att vederbörande myndigheter i den stal som är behörig alt utöva skyddsrätt inte kan hålla kontakt med personen i fråga.

2. Beslämmelserna i alla konventioner och
avtal om utlämning, som gäller mellan för
dragsslutande stater, ändras mellan dessa sta
ter, i den utsträckning de avser de i denna
konvention angivna brotten och är oförenliga

Artide 10

1. The offences set forth in artide 1 shall be deemed to be induded as extraditable offences in any extradition treaty existing between States Parlies. States Parties undertake to include such offences as extraditable offences in every extradition treaty to be conduded between them.

2. If a State Party which makes extradition conditional on the existence of a treaty recei-ves a request for extradition from another State Party with which il has no extradition treaty, the requested State may at ils option consider this Convenlion as the legal basis for extradition in respect of the offences sel forth in artide 1. Extradition shall be subject lo the olher conditions provided by the law of the requested State.

3. States Parties which do not make extradition conditional on the existence of a treaty shall recognize the offences sel forth in artide 1 as extraditable offences between themselves, subject to the conditions provided by the law of the requested State.

4. The offences set forth in artide 1 shall be treated, for the purpose of extradition between States Parties. as if they had been committed not only in the place in which they occurred but also in the territories of the States required to establish their jurisdiclion in accordance with paragraph 1 of artide 5.

Artide 11

1. States Parties shall afford one another the greatest measure of assistance in connexion with criminal proceedings broughl in respect of the offences set forth in artide 1, including the supply of all evidence at their disposal necessary for the proceedings.

2. The provisions of paragraph 1 of this artide shall not affect obligations concerning mutual judicial assistance embodied in any olher treaty.

Artide 12

ln so far as the Geneva Conventions of 1949 for the protection of war vicfims or the

Ar lide 10

1. Les infractions prévues a Tartide premier
sont de plein droit comprises comme cas
d'extradilion dans tout traité d'extradilion
conclu entré Etats parlies. Les Etats parties
s'engagenl ä comprendre ces infractions com
me cas d'exlradition dans tout traité d'extradi-
fion ä conclure entré eux.

2. Si un Etat partie qui subordonne Textra-dilion ä Texistence d'un traité est saisi d'une demande d'extradition par un autre Etat parlie avec lequel il n'est pas lié par un traité d'extradition, TEtat requis a la latitude de considérer la présente Convenlion comme conslituant la base juridique de Texlradition en ce qui concerne les infractions prévues ä Tartide premier. L'exlradition est subordon-née aux autres conditions prévues par le droit de TEtat requis.

3. Les Etats parties qui ne subordonnenl pas Texlradition ä Texistence d'un traité recon-naissenl les infractions prévues ä Tartide premier comme cas d'extradition entré eux dans les conditions prévues par le droit de TEtat requis.

4. Entré Etats parties, les infractions prévues ä Tartide premier sont considérées aux fins d'extradilion comme ayant été commises tant au lieu de leur perpetration que sur le territoire des Etats lenus d"élablir leur competence en vertu du paragraphe 1 de Tartide 5.

Artide 11

1. Les Etats parties s'accordent Tentraide judiciaire la plus large possible dans toute procédure pénale relative aux infractions prévues ä Tartide premier, y compris en ce qui concerne la communication de tous les elements de preuve dont ils disposenl et qui sont nécessaires aux fins de la procédure.

2. Les dispositions du paragraphe 1 du present artide n'affectent pas les obligations relatives ä Tentraide judiciaire stipulées dans tout aulre traité.

Artide 12

Dans la mesure ou les Conventions de Geneve de 1949 pour la protection des victimes

Prop. 1980/81:56 25

med denna konvention.

Artikd 10

1. De brott som anges i artikel 1 skall anses vara utlämningsbara enligt redan gällande utlämningsavtal mellan fördragsslulande stater. De fördragsslutande stalerna åtager sig all i varje framtida utlämningsavtal dem emellan upptaga dessa brott såsom utlämningsbara.

2. Om en fördragsslutande stat, som gör utlämning beroende av förekomsten av dl avlal, mottager en begäran om utlämning från en annan fördragsslutande stat med vilken den inte har något utlämningsavtal, kan den anmodade staten, om den så önskar, belrakta denna konvention som laglig grund för utlämning i fråga om de brott som anges i artikel 1. För utlämning skall gälla de övriga villkor som uppställts i den anmodade statens lag.

3. Fördragsslutande stater, som inte gör utlämning beroende av förekomsten av ell avtal, skall sig emellan betrakta de i artikel 1 angivna brotten som utlämningsbara, varvid dock de villkor som uppställts i den anmodade statens lag skall gälla.

4. När det gäller utlämning mellan fördragsslulande stater skall de brott som anges i artikel 1 behandlas som om de hade begåtts inte endasl på den plats där de utfördes utan även inom de staters territorier som är skyldiga att utöva domsrätf enligt punkt 1 i artikel 5.

Artikel 11

1. De fördragsslutande staterna skall lämna varandra största möjliga bistånd vid straffrättsliga förfaranden med anledning av de brott som anges i artikel 1, häri inbegripet tillhandahållande av sådant bevismaterial som de har tillgång lill och som är nödvändigt för det rättsliga förfarandet.

2. Bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel skall inte påverka förpliktelser belräffande ömsesidigt rättsligt bistånd enligt andra avlal.

Artikel 12

I den utsträckning 1949 års Genéve-konventioner angående skydd för krigels offer eller

Protocols Additional to those Conventions are applicable lo a particular act of hostage-taking, and in so far as States Parties to this Convenlion are bound under those Conventions lo prosecule or hand över the hostage-laker, the present Convention shall not apply to an act of hostage-taking committed in the course of armed conflicts as defined in the Geneva Conventions of 1949 and the Protocols thereto, including armed conflicts menlioned in artide 1, paragraph 4, of Additional Protocol 1 of 1977, in which peoples are fighting against colonial domination and alien occupation and against racisl regimes in the exercise of their right of self-determination, as enshrined in the Charter of the United Nations and the Declaration on Principles of International Law concerning Friendly Relations and Co-operation among States in accordance with the Charter of the United Nations.

de la guerre ou les Protocoles additionnels ä ces conventions sont applicables ä un acte de prise d'otage particulier, et dans la mesure ou les Etats parlies ä la présente Convention sont tenus, en vertu desdites conventions, de poursuivre ou de livrer Tauteur de la prise d'otages, la présente Convention ne s'applique pas å un acte de prise d'otages commis au cours de conflits armés au sens des Convenlions de Geneve de 1949 el des Protocoles y relatifs, y compris les conflits armés vises au paragraphe 4 de Tartide premier du Protocole 1 de 1977, dans lesquels les peuples lultent contre la domination coloniale et Toccupation étrangére et contre les regimes racistes, dans Texercice du droit des peuples ä disposer d'eux-mémes, consacré dans la Charte des Nations Unies el dans la Dédaration relative aux principes du droit internalional touchanl les relations amicales et la coopération entré les Etats conformément a la Charte des Nations Unies.

Prop. 1980/81:56 27

tilläggsprotokollen till dessa konventioner är tillämpliga på en viss handling, som innebär tagande av gisslan, och i den utsträckning de stater som tillträtt denna konvention är skyldiga enligt dessa konventioner att åtala eller överlämna den person som tagit gisslan, skall denna konvention inte tillämpas på en handling som innebär tagande av gisslan och som utförts under väpnad konflikt i enlighet med definitionen i 1949 års Genéve-konventioner och protokollen till dessa, häri inbegripet de i arfikel 1, punkl 4, i 1977 års första tilläggsprotokoll nämnda väpnade konflikterna, i vilka folk kämpar mot kolonialt förtryck och utländsk ockupation samt mot rasistiska regimer under utövande av sin rätt till självbestämmande enligl Förenta nationernas stadga och deklaration om folkrättsliga principer om vänskapliga förbindelser och samarbete mellan stater i enlighet med Förenta nationernas stadga.

Artikel 13

Denna konvention skall inte lillämpas när brottet har begåtts inom en enskild stat, samt gisslan och den misstänkte gärningsmannen är medborgare i denna stat och den misstänkte gärningsmannen påträffas inom denna stats territorium.

Artikel 14

Ingenting i denna konvention skall tolkas så att det rättfärdigar en kränkning av en stats territoriella integritet eller politiska oberoende i strid med Förenta nationernas stadga.

Artikel 15

Beslämmelserna i denna konvention skall inle påverka tillämpningen av de överenskommelser om asyl som är i kraft när denna konvention antages, såvitt gäller stater som är parter i sådana överenskommelser. Däremol får en fördragsslutande stat inte åberopa sädana överenskommelser i förhållande till en annan fördragsslutande stal, som inte är part i dessa överenskommelser.

Artikel 16

1. Om en tvist mellan två eller flera fördragsslulande stater rörande tolkningen eller tillämpningen av denna konvention inte kan

by negotialion shall, at the request of one of them, be submitled to arbitralion. If within six monlhs from the date of the request for arbitrafion the parties are unable lo agree on the organization of the arbitralion, any one of those parties may refer the dispule to the International Court of Justice by request in conformity with the Statute of the Court.

2. Each State may at the time of signature or ratification of this Convention or accession thereto declare that it does not consider itself bound by paragraph 1 of this artide. The other States Parties shall not be bound by paragraph 1 of this artide with respect to any State Party which has made such a reservation.

3. Any State Party which has made a reservation in accordance with paragraph 2 of this artide may at any lime withdraw that reservation by notification to the Secrelary-General of the United Nations.

n'est pas réglé par voie de négociation est soumis ä Tarbitrage, ä la demande de Tun d'entre eux. Si, dans les six mois qui suivent la date de la demande d'arbiirage, les parties ne parviennent pas ä se mettre d'accord sur Torganisafion de Tarbitrage, Tune quelconque d'entre elles peut soumettre le différend ä la Cour internationale de Justice, en déposant une requéte conformément au Statut de la Cour.

2. Tout Etat pourra, au moment ou il signera la présenle Convention, la ratifiera ou y adhérera, dédarer qu'il ne se considére pas lié par les dispositions du paragraphe 1 du present artide. Les autres Etats parfies ne seront pas lies par lesdiles dispositions envers un Etat partie qui aura formule une telle réserve.

3. Tout Etat parlie qui aura formule une réserve conformément aux dispositions du paragraphe 2 du present artide pourra å tout moment lever cetle réserve par une nolification adressée au Secrélaire general de TQrga-nisafion des Nafions Unies.

Artide 17

1. This Convention is open for signature by all States until 31 December 1980 at United Nations Headquarters in New York.

2. This Convention is subject to ratification. The instruments of ratification shall be deposited with the Secretary-General of the United Nations.

3. This Convention is open for accession by any State. The instruments of accession shall be deposited with the Secretary-General of the United Nations.

Artide 18

1. This Convenlion shall enter inlo force on the thirtieth day following the date of deposit of the twenly-second instrument of ralification or accession with the Secrelary-General of the United Nations.

2. For each State ratifying or acceding to the Convention after the deposit of the twenly-second instrument of ratification or accession, the Convention shall enter inlo force on the thirtieth day after deposit by such State of its instrument of ratification or accession.

Artide 17

1. La présente Convention est ouverte ä la signature de tous les Etats, jusqu'au 31 décembre 1980, au Siége de TOrganisation des Nations Unies, ä New York.

2. La présente Convenfion sera ratifiée. Les instruments de ratification seronl déposés auprés du Secrélaire general de TOrganisation des Nations Unies.

3. La présente Convention est ouverte å Tadhésion de tout Etat. Les instruments d'ad-hésion seront déposés auprés du Secrélaire general de TOrganisation des Nations Unies.

Artide 18

1. La présente Convenfion entrera en vigueur le trentiéme jour qui suivra la date de dépöt auprés du Secrélaire general de TOrganisation des Nations Unies du vingt-deuxiéme instrument de rafification ou d'adhésion.

2. Pour chacun des Etats qui ratifieront la Convention ou y adhéreront apres le dépot du vingt-deuxiéme instrument de ratificafion ou d'adhésion, la Convention entrera en vigueur le trentiéme jour apres le dépot par cet Etat de son instrument de ratificafion ou d'adhésion.

Prop. 1980/81:56 29

biläggas genom förhandlingar, skall den hänskjutas lill skiljedom på endera statens begäran. Om parterna inle kan enas om dl skiljedomsförfarande inom en tid av sex månader från det alt begäran om skiljedom framställts, kan endera av parterna hänskjuta tvisten till Internationella domstolen genom att inlämna ansökan enligl domstolens stadga-

2. Varje stat kan, när den undertecknar, ratificerar eller ansluter sig till denna konvention, förklara att den inle anser sig bunden av punkt 1 i denna artikel. Övriga fördragsslutande stater skall inte vara bundna av punkt 1 i denna arfikel i förhällande lill en fördragsslutande stal, som har gjort ett sådant förbehåll.

3. En fördragsslutande stal som har gjort ett förbehåll enligl punkt 2 i denna artikel kan när som helst återtaga detta förbehåll genom underrättelse till Förenta nationernas generalsekreterare.

Artikd 17

1. Denna konvention är öppen för undertecknande av alla stater lill den 31 december 1980 i Förenta nafionernas högkvarter i New York.

2. Denna konvention skall rafificeras. Rafi-fikalionsinstrumenien skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.

3. Denna konvention är öppen för anslutning av alla stater. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.

Artikel 18

1. Denna konvention träder i krafl på trettionde dagen efter den dag då det tjugoandra ratifikations- eller anslutningsinstrumentet deponerats hos Förenta nationernas generalsekreterare.

2. 1 förhållande till en stat, som ratificerar eller ansluter sig till konventionen efter det att det tjugoandra ratifikations- eller anslutningsinstrumentet deponerats, skall konventionen träda i kraft pä trettionde dagen efter det att denna stal deponerat sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument.

Artide 20

The original of this Convenlion, of which the Arabic, Chinese, English, French, Russian and Spanish texts are equally authentic, shall be deposited with the Secretary-General of the United Nations, who shall send certified copies thereof to all States.

IN WITNESS WHEREOF, the undersigned, being duly authorized thereto by their respective Governments, have signed this Convenlion, opened for signature at New York on 18 December 1979.

Artide 20

L'original de la présente Convention, dont les lextes anglais, arabe, chinois, espagnol, frangais et russe font également foi, sera déposé auprés du Secrélaire general de TOrganisation des Nations Unies, qui en fera tenir copie certifiée conforme ä tous les Etats.

EN FOI DE QUOI les soussignés, dument autorisés ä cd effet par leurs gouvernements respectifs, ont signé la présenle Convenlion, qui a été ouverte ä la signature ä New York le 18 décembre 1979.

Prop. 1980/81:56 31

Artikd 19

1. En fördragsslulande stat kan uppsäga denna konvention genom skriftlig underrättelse till Förenta nationernas generalsekreterare.

2. Uppsägningen skall träda i kraft dl är efter den dag då underrättelsen mottogs av Förenta nationernas generalsekreterare.

Arlikd 20

Originalet lill denna konvention, vars arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska texter äger lika vitsord, skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare, som skall överlämna bestyrkta avskrifter därav till alla stater.

Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade av sina respektive regeringar, undertecknat denna konvention, som öppnats för undertecknande i New York den 18 december 1979.