Prop. 1980/81:38 Regeringens proposition

1980/81:38

om ändring i brottsbalken, m. m. (bötesstraffen);

beslutad den 23 oktober 1980.

Regeringen föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

HÅKAN WINBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att de minimi- och maximibelopp för böter som anges i brottsbalken justeras med hänsyn till penningvärdets förändring.

1 Riksdagen 1980/81. 1 .samt. Nr 38

Dagsböter ådömas till ett antal av minst en och högst etthundratjugo.

Dagsbot fastställes i penningar till belopp frän och med två till och med femhundra kronor, efter vad som prövas skäligt med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhällanden i övrigt. Är brottet ringa, må dagsbotens belopp därefter jämkas.

Dagsböter ådöms till ett antal av minst en och högst etthundratjugo.

Varje dagsbot fnstslälls i pengar till ett belopp från och med tio till och med ettusen kronor, efter vad som bedöms som skäligt med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenhet, försörjningsskyldighet och ekonomiska förhällanden i övrigt. Är brottet ringa, /rt/- dagsbotens belopp jämkas med hänsyn härtiU.

Böter såsom gemensamt straff för flera brott ådömas i dagsböter, om sädana äro stadgade för nägot av brotten.

Säsom gemensamt straff må dagsböter ådömas till ett antal av elt-hundraåttio och böter omedelbart i penningar till ett belopp av ettusen kronor.

Är för något av brotten stadgat visst lägsta bötesstraff, må det straffet ej underskridas.

5 §

Böter säsom gemensamt straff för flera brott ådöms i dagsböter, om sädana är stadgade för något av brotten.

Såsom gemensamt straff/i:?r dagsböter ådömas till ett antal av etthundraåttio och böter omedelbart i pengar till ett belopp av tvåtusen kronor.

Är för nägot av brotten stadgat ett visst lägsta bötesstraff, får det straffet ej underskridas.

Prop. 1980/81:38 4

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:168) om förvandling av böter

Härigenom föreskrivs alt 9 och 15 §§ lagen (1964:168) om förvandling av böter' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§-

Böter mä ej förvandlas med mind- Böter mä ej förvandlas med mind-

re de överstiga tio dagsböter eller re de överstiga tio dagsböter eller
etthundra kronor omedelbart i pen- tvåhundra kronor omedelbart i pen
ningar. När flera bötesstraff sam- ningar. När flera bötesstraff sam-
inanträffa, skall vad sålunda stadgas manträffa, skall vad sålunda stadgas
gälla de sammanlagda straffen. Ingå gälla de sammanlagda straffen. Ingå
bland dem bäde dagsböter och böter bland dem bäde dagsböter och böter
omedelbart i penningar, tillämpas omedelbart i penningar, tillämpas
15 § tredje styckei. 15 § iredje stycket.

Utan hinder av vad nu är sagt skall förvandling äga rum, såframt omständigheterna föranleda antagande att den bölfällde av tredska eller uppenbar vårdslöshet underlåtit betala böterna eller att förvandling erfordras för hans tillrättaförande.

15 §

Vid böters förvandling till fängelse svara en lill och med fem dagsböter mot tio dagars fängelse, varje följande dagsbot till och med tjugo mot en dags fängelse, varje följande påbörjat antal av tvä dagsböter till och med nittio mot en dags fängelse samt varje därefter påbörjat antal av tre dagsböter mot en dags fängelse, dock med iakttagande all förvandlingsstraffet ej mä sältas över nittio dagar.

Om böterna delvis erlagts, skall förvandlingen ske efter antalet obetalda dagsböter. Därvid skall dagsbot som endast delvis erlagts anses som obetald.

Vid förvandling av böter, som Vid förvandling av böter, som

ådömts omedelbart i penningar. ådömts omedelbart i -penningar, skall varje påbörjat belopp av tio skall varje påbörjat belopp av ijiigo kronor anses lika med en dagsbot. kronor anses lika med en dagsbot.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. De nya bestämmelserna tillämpas även vid förvandling av böter som har ådömts eller annars ålagts före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1979:191. 2 Senaste lydelse 1976:516.

12 §

Har frihetsberövande påföljd ådömts genom den utländska domen, får rätten ej bestämma strängare påföljd än i denna dom. Detta gäller även om den ådömda påföljden är lindrigare än den lindrigaste påföljd som enligt svensk lag kan följa på brottet eller brotten.

Utgör den ådömda påföljden böter, bestämmer rätten, med tilllämpning av den växelkurs som gäller vid tiden för beslutet, ett bötesbelopp som i svenska kronor motsvarar beloppet av de ådömda böterna. Är i svensk lag för motsvarande brott stadgat böter omedelbart i pengar, får dock icke bestämmas högre bötesbelopp ån femhundra eller, om påföljden avser flera brott, ettusen kronor. Är i svensk lag ej stadgat svårare straff än dagsböter, fär ej bestämmas högre bötesbelopp än sextiotusen, eller, om påföljden avser flera brott, niiliotusen kronor.

Utgör den ädömda påföljden böter, bestämmer rätten, med tilllämpning av den växelkurs som gäller vid tiden för beslutet, ett bötesbelopp som i svenska kronor motsvarar beloppet av de ädömda böterna. Är i svensk lag för motsvarande brott stadgat böter omedelbart i pengar, får dock icke bestämmas högre bötesbelopp än ettusen eller, om påföljden avser flera brott, tvåtusen kronor. Är i svensk lag ej stadgat svårare straff än dagsböter, fär ej bestämmas högre bötesbelopp än etthundratjugotusen, eller, om påföljden avser flera brott, etlhiindra-åttiotusen kronor.

Nuvarande lydelse

2§'

Disciplinstraff ålägges, utom för brott mot bestämmelse vari sådant straff är utsatt, i stället för böter, när fråga är om brott av krigsman enligt 20-22 kap. brottsbalken eller om annat av krigsman förövat brott av sådan beskaffenhet att straff för brottet kan åläggas i disciplinmål. Böter får dock ådömas i stället för disciplinstraff, om böter är en lämpligare påföljd än disciplinstraff med hänsyn till den brottsliges tjänstgöringsförhållanden och brottets art. 1 fråga om brott som avses i 21 kap. 16 § brottsbalken ådömes böterna omedelbart i pengar, högst femhundra kronor.

Föreslagen lydelse

Disciplinstraff åläggs, utom för brott mot bestämmelse vari sådant straff är utsatt, i stället för böter, när fräga är om brott av krigsman enligt 20-22 kap. brottsbalken eller om annat av krigsman förövat brott av sådan beskaffenhet att straff för brottet kan åläggas i disciplinmål. Böter får dock ådömas i stället för disciplinstraff, om böter är en lämpligare påföljd än disciplinstraff med hänsyn lill den brottsliges tjänstgöringsförhållanden och brottets art. I fråga om brott som avses i 21 kap. 16 § brottsbalken ådöms böterna omedelbart i pengar, högst ettusen kronor.

37 §

Värnpliktig, som utan laga förfall underlåter att fullgöra skyldighet enligt 34 eller 35 §, dömes till böter, högst femhundra kronor.

Lämnar han vid fullgörande av sädan skyldighet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift, dömes lill böter eller fängelse i högst sex månader.

Värnpliktig, som utan laga förfall underlåter att fullgöra skyldighet enligt 34 eller 35 §. döms till böter, högsl ettusen kronor.

Lämnar han vid fullgörande av sådan skyldighet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift, döms till böter eller fängelse i högsl sex månader.

Prop. 1980/81:38 8

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

Härigenom föreskrivs alt 2 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§'
Är varusmuggling som avses i 1 § Är varusmuggling som avses i 1 §
första stycket med hänsyn till god- första stycket med hänsyn lill god
sets värde och övriga omständighe- sets värde och övriga omständighe
ter vid brottet att anse som ringa, ler vid brottet att anse som ringa,
dömes lill böter, högst femhundra döms till böter, högst ettusen kro-
kronor. nor.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

I Senaste lydelse 1973:672 (jfr 1973:1016).

17 §

Vapenfri tjänstepliktig, som utan laga förfall underlåter att fullgöra skyldighet enligt 9 §, dömes till böter högst femhundra kronor.

Lämnar han vid fullgörande av sådan skyldighet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift, dömes lill böter eller fängelse i högst sex månader.

Vapenfri tjänstepliktig, som utan laga förfall underlåter att fullgöra skyldighet enligl 9 §, döms till böter högst ettusen kronor.

Lämnar han vid fullgörande av sädan skyldighet uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift, döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

34 §'

Förare av moped skall under färd här i landet medföra bevis om alt mopeden är irafikförsäkrad och pä anmodan visa upp detta för trafikinspek-lör, bilinspektör eller polisman.

Den som bryter mot första stycket dömes till böter, högst femhundra kronor. Han är dock fri från ansvar, om han senast iredje vardagen efter förseelsen styrker hos polismyndighet alt han hade bevis om trafikförsäkring vid tiden för förseelsen saml omständigheterna ger vid handen alt förseelsen har berott på tillfälligt förbiseende.

Den som bryter mot första stycket döms till böter, högst ettusen kronor. Han är dock fri från ansvar, om han senast tredje vardagen efter förseelsen styrker hos polismyndighet att han hade bevis om trafikförsäkring vid tiden för förseelsen samt omständigheterna ger vid handen att förseelsen har berott pä tillfälligt förbiseende.

Prop. 1980/81:38 II

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980-10-23 ■

Närvarande: stalsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande: statsrådet Winberg

Proposition om ändring i brottsbalken, m. m. (bötesstraffen)

1 Inledning

I brottsbalken (BrB) finns de allmänna bestämmelserna om böter, däribland regler om minimi- och maximibelopp för dagsböter och penningböter. De föreskrifter som sålunda anger inom vilka beloppsmässiga ramar de olika bötesstraffen får utdömas är oförändrade sedan brottsbalken trädde i krafl den 1 januari 1965. Jag avser alt nu - mol bakgrund av penningvärdels förändring - la upp frägan om en höjning av de aktuella penningbeloppen.

2 Allmänna synpunkter på bötesstraffet

Bötesstraffet och andra ekonomiska sanktioner har under senare år varit föremål för ell växande intresse inom kriminalpolitiken från flera olika synpunkter.

En huvudlinje i reformarbetet har varit att förenkla förfarandet vid åläggande och uppbörd av ekonomiska sanktioner. Under senare hälften av 1960-talel genomfördes några reformer med delta syfte. Institutet ordningsbot infördes och möjligheterna att använda strafföreläggande ökades (prop. 1966:100, ILU 1966:33, rskr 1966:272 och prop. 1968:82, ILU 1968:37, rskr 1968:274). Utrymmet för strafföreläggande har därefter vidgats ytterligare (prop. 1975/76:148, JuU 1976/77:11, rskr 1976/77:90).

Önskemålet att förenkla ärendehanteringen har till en dd även legat till grund för strävandena att på vissa områden ersätta bötesstraffen med administrativa straffavgifter. Exempel på avgifter av delta slag som har fillkommit under senare år är skattetillägg, överiastavgift, felparkeringsavgift samt byggnadsavgift och tilläggsavgift vid olovligt byggande. Genom att

Prop. 1980/81:38 12

övergå tijl administrativa sanktioner pä de omräden där sä har bedömts lämpligt har man ocksä velat pä en gäng begränsa det kriminaliserade området och göra de ekonomiska sanktionerna mer effektiva.

Ett par frägor som rör bötesstraffet har f. n. särskild aktualitet. 1 sitt av riksdagen godkända betänkande JuU 1977/78:25 med anledning av prop. 1976/77:104 har sålunda justilieutskottel uttalat att förvandlingsslraffet i sin nuvarande utformning bör avskaffas. Innan sä kan ske bör det dock enligt utskottet utredas vidare hur bortfallet av förvandlingsstraffets fördelar kan kompenseras med straffrättsliga regler som riktar sig mot personer vilka genom olika illojala transaktioner gör sig svärätkomliga för exekution. Den utredning som riksdagen således har hemställt om har numera verkställts av viteskomniittén (Ju 1979:01), som nyligen avgav betänkandet (SOU 1980:7) Kompensation för förvandlingsstraffet. Betänkandet remissbehandlas f. n. Här bör ocksä nämnas att frägan om ekonomiska sanktioner mot juridiska personer f. n. övervägs inom justitiedepartementet pä grundval av betänkandet (Ds Ju 1978:5) Företagsböter och departementspromemorian (Ds Ju 1979:10) Företagsböter - Förslag till lagtexter.

Att bötesstraffet har varit föremål för uppmärksamhet i den kriminalpolitiska debatten torde emellertid främst få ses mot bakgrund av att bl. a. den kriminologiska forskningen har gett oss ökad insikt om att frihetsberövande påföljder inte är ägnade att främja de dömdas anpassning i samhället utan tvärtom ofta är förenade med direkta skadeverkningar. Det har därför blivit en alltmera angelägen uppgift att finna alternativ till frihetsstraffen. Att böter, som redan f. n. är den ojämförligt vanligaste brottspåföljden, här spelar en viktig roll torde vara ställt utom tvivel. Jag kan bl. a. hänvisa till nordiska straffrättskommilténs betänkande (NU 1975:5) Bötesstraffet och till den av kriminalpolitiska arbetsgruppen inom brottsförebyggande rådet överlämnade rapporten (1977:7) Nytt straffsystem (s. 327 ff).

En uppenbar förutsättning för att det nuvarande tillänipningsomrädet för böter skall kunna bevaras och om möjligt utvidgas pä frihetsstraffens bekostnad är att bötesstraffet vid behov kan göras till en tillräckligt kännbar påföljd. Som jag nämnde inledningsvis är bestämmelserna om minimi- och maximibelopp för böter oförändrade sedan är 1965. Tiden är enligt min mening nu mogen för att ta upp frågan om ändringar i dessa bestämmelser.

3 Gällande föreskrifter om böter i korthet

De grundläggande bestämmelserna om böter finns som jag förut har nämnt i brottsbalken, främst 25 kap. Bestämmelserna innebär i huvudsak följande.

Böter ådöms som huvudregel i dagsböter. Men om det i en straffskala har satts ut ett maximibelopp som inte överstiger 500 kr skall böterna ådömas omedelbart i pengar (penningböter). En särskild form av penningböter är

Prop. 1980/81:38 13

normerade böter, dvs. böter som bestäms efter en särskild beräkningsgrund. Normerade böter förekommer numera bara i nägon enstaka författning.

Dagsböter ådöms till ett antal av minst en och högst 120. Som gemensamt straff för flera brott får upp till 180 dagsböter ådömas. I brottsbalken finns inga regler om hur antalet dagsböter skall bestämmas. Enligl motiven skall antalet bestämmas huvudsakligen efter brottets beskaffenhet, men även omständigheter som hänför sig lill den tilltalade själv kan beaktas, t. ex. tidigare brottslighet.

Varje dagsbots storlek fastställs i pengar lill ett belopp från och med två lill och med 500 kr. Beloppet bestäms med hänsyn till den tilltalades ekonomiska förhällanden, t. ex. inkomst, förmögenhet och försörjningsskyldighet. Dagsbotens belopp kan jämkas, om brottet är ringa.

Riksåklagaren har i ett cirkulär den 23 maj 1973 (C 76) fill landets åklagare meddelat detaljerade anvisningar om hur dagsbolsbdopp beräknas vid strafförelägganden. I stort sett lorde dessa anvisningar stämma överens med domstolarnas praxis. I detla sammanhang förtjänar nämnas att vissa frågor som rör den praktiska tillämpningen när det gäller att fastställa dagsboisbe-loppets storlek f. n. övervägs inom justitiedepartementet (se JuU 1979/ 80:27).

Både belräffande dagsböter och penningböter gäller att minsta bölespä-följden är tio kr, om inte annat är föreskrivet. Maximibeloppet för penningsböter är som har nämnts i princip 500 kr. För penningböter som gemensamt straff för flera brott är gränsen dock salt till 1 000 kr. För normerade böter gäller inte någon maximigräns.

När någon skall dömas för flera brott, skall i regel en gemensam påföljd ådömas. Böter fär lillämpas som gemensamt straff, om böter kan följa pä vart och ett av brotten. Straffet åläggs i dagsböter, om inte i samtliga tillämpliga slraffskalor har föreskrivits penningböter. I sistnämnda fall åläggs del omedelbart i pengar. Är ett lägsta bötesstraff föreskrivet för något av brotten, får det straffet inte underskridas. Undantagna från reglerna om böter som gemensamt straff är normerade böter och böter som inle fär förvandlas till fängelse. Dessa böter åläggs särskilt vid sidan av andra böter.

Om inte annat är föreskrivet, tillfaller böter staten. Föreskrifler enligl vilka böter hell eller delvis skall tillfalla annan förekommer på vissa speciella lagsliflningsomräden, t. ex. enligt lagen (1938:274) om rätt fill jakt.

Belräffande uppbörd och indrivning av böter finns i brottsbalken en hänvisning fill bötesverkställighetslagen (1979:189). Vidare finns där en allmän bestämmelse om alt böter som inte betalas skall förvandlas fill fängelse i lägst tio och högst 90 dagar, om inte annat är föreskrivet. I brottsbalken hänvisas till den närmare regleringen i lagen (1964:168) om förvandling av böter.

Under vissa förutsättningar får bötesstraff tillämpas även om böter inte

Prop. 1980/81:38 14

ingår i straffskalan för det aktuella brottet. Om det är påkallat för den tilltalades tillrättaförande eller av hänsyn till allmän laglydnad fär böter ådömas tillsammans med villkorlig dom, skyddstillsyn eller överlämnande till vård enligt bamavårdslagen. Betalningsskyldigheten åläggs dä i dagsböter till ett antal av högst 120. Avsikten är att antalet dagsböter i dessa fall skall bestämmas sä att den samlade reaktionen blir lämpligt avvägd. Vad gäller verkställigheten behandlas bötesstraffet som skilt frän den andra påföljden, vilkel innebär ait straffet består även om den andra påföljden undanröjs.

Även i vissa andra fall kan ett bötesstraff tillämpas som påföljd trots att böter inte ingär i straffskalan för det brott som är aktuellt. Ett lindrigare straff än straffskalan innefattar kan sålunda ådömas för gärningar som har begåtts innan gärningsmannen har fyllt 21 är. Den som har begäll brott under inflytande av psykisk sjukdom eller annan själslig abnormitet kan ocksä dömas till ell lindrigare straff än vad som är föreskrivet i straffskalan, om särskilda skäl föreligger. 1 undantagsfall kan även andra gärningsmän än som nu har nämnts ådömas böter trots att straffskalan inte innehåller detta straff.

Preskriptionstiden för böter är fem är, räknad frän det att domen vann laga kraft. Hänsyn tas alltså inte till bötesstraffets stränghet. Preskriptionen avbryts genom att den dömde delges ansökan om alt böterna skall förvandlas till fängelse.

Böter är som näinnts den ojämförligt vanligaste påföljden för brott. Enligt den officiella statistiken för är 1978 ålades under året drygt 337 000 bötesstraff, medan antalet utdömda påföljder av annat slag var ca 32 000.

Böter kan åläggas på tre olika sätt, genom dom, strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot (ordningsföreläggande). Ar 1978 ålades böter i 43 714 fall av domstol, medan böter i 110 330 fall ålades genom strafförelägganden och i 183 355 fall genom ordningsförelägganden.

Strafförelägganden utfärdas av åklagare och tillämpas både belräffande brott för vilka endast böter - dock ej normerade böter - ingår i straffskalan och beträffande brott som är belagda med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Högre dagsbotsantal än 60 fär inte tas upp i ett strafföreläggande. Också andra begränsningar finns uppställda.

Tillämpningsområdet för ordningsbot är begränsat till förseelser som är belagda med penningböter, dock inte normerade böter. Ordningsbot föreläggs i regel av en polisman. Riksåklagaren har bemyndigats att i samråd med rikspolisstyrelsen välja ut vilka förseelser som skall beivras genom ordningsföreläggande. För varje förseelse bestämmer riksåklagaren det belopp som skall tas upp som ordningsbot. Nivån pä beloppen har efter tillkomsten av det första beslutet blivit föremål för en mera allmän översyn vid ett tillfälle, efler samråd med bl. a. företrädare för domstols- och polisväsendet. Efter denna översyn meddelades de nu gällande föreskrifterna i ämnet (SFS 1977:112. ändrade senast 1980:738). Flertalet av de gärningar som tas upp i beslutet utgör trafikförseelser.

Prop. 1980/81:38 15

4 Frågan om höjning av minimi- och maximibeloppen för böter

Brottsbalken medförde inte nägra mera genomgripande ändringar i bötessystemet. Huvuddragen i den tidigare giillande regleringen - främst bestämmelserna i 2 kap. 8 § i 1864 ärs strafflag och i den s. k. särskilda böteslagen (1931:328) - överfördes till balken utan ändringar i sak. Endast vissa belopp justerades med hänvisning till penningvärdels förändring (prop. 1962:100 del C s. 223 ff). Sålunda ändrades minimum för dagsbotens belopp från en till två kr och maximum frän 300 till 500 kr. Vidare höjdes maximibeloppet för penningböter frän 300 till 500 kr. Maximum för penningböter som gemensamt straff höjdes från 500 till ! 000 kr. Slutligen höjdes det allmänna bötesminimum frän fem till tio kr.

Enligt min mening bör lämpligen de belopp som sålunda justerades vid brottsbalkens tillkomst nu ändras pä nytt. Penningvärdet har ju undergått betydande förändringar sedan brottsbalken trädde i kraft. Ett uttryck för detta är att basbeloppet enligt 1 kap. 6 S lagen (1962:381) om allmän försäkring har mer än tredubblats sedan är 1965. En justering av beloppen är därför som jag redan har antytt påkallad med hänsyn till intresset av att vidmakthålla bötesstraffets praktiska användbarhet och att om möjligt även utvidga dess tillämpningsområde. En sådan justering torde också fä en allmän återverkan på praxis, i synnerhet när det gäller penningböter.

Det skulle kunna övervägas att indexreglera de aktuella beloppen, t. ex. genom att läla dem bli bestämda till kvotdelar av basbeloppet. En sådan lösning synes dock böra undvikas av bl. a. praktiska skäl. Jag förordar i stället att beloppen även denna gäng höjs i absoluta tal. Det synes därvid inte nödvändigt att eftersträva en exakt anpassning till penningvärdesförändringarna sedan är 1965.

Straffmaximum för penningböter, som f. n. är 500 kr. bör enligt min mening lämpligen höjas till 1 000 kr. Maximistraffet för penningböter som gemensamt straff är nu 1 000 kr och bör höjas till 2 000 kr. Även beloppen för lägsta och högsta dagsbot bör höjas. Jag föreslär att minimibeloppet höjs frän tvä till tio kr. och maximibeloppet frän 500 till 1 000 kr. Dessa höjningar är inte avsedda att rubba de principer som f. n. ligger till grund för bestämmandet av dagsbotsbeloppen och kommer inte att fä betydelse för andra fall än då ett särskilt lågt eller särskilt högt dagsbolsbdopp skall bestammas.

Slutligen bör det allmänna minimibeloppet för böter höjas. Enligt min mening saknas det anledning att numera ädöma ett lägre bötesstraff än 50 kr. Regeln om minsta bötespåföljd bör ändras i enlighet härmed.

Den enda straffbestämmelse i brottsbalken som berörs av de nu föreslagna ändringarna är 16 kap. 16 §, där förargelseväckande beteende är strafflielagt med böter, högst 500 kr. Maximibeloppet bör här höjas till 1 000 kr.

Enligt 9§ lagen (1964:168) om förvandling av böter får penningböter förvandlas till fängelse endast om.de översticer 100 kr. Förvandling får dock

Prop. 1980/81:38 16

ske, om det finns anledning anta att den bölfällde av tredska eller uppenbar vårdslöshet har underlåtit alt betala böterna eller att förvandling fordras för hans tillrättaförande. Vidare gäller enligt 15 § tredje stycket att varje påbörjat belopp av tio kr skall anses motsvara en dagsbot vid förvandling av penningböter.

Höjningarna av minimi- och maximibeloppen för böter kan som jag förut har konstaterat förutses få en allmän återverkan på praxis när det gäller särskilt penningböternas nivä: Om inga ändringar görs i de nyss redovisade förvandlingsbestämmelserna skulle därmed längre straff än förut uppkomma vid förvandling av penningböter, en konsekvens som synes omotiverad. Nivån pä flertalet av de penningböter som regleras genom föreskrifter av riksåklagaren torde f. ö. redan nu vara högre än vad som förutsattes vid förvandlingsbestämmelsernas tillkomst. Som framgär av vad jag förut har anfört är avsikten att frågan om att avskaffa förvandlingsstraffet i dess nuvarande form skall tas upp inom kort, men det kan f. n. inte med säkerhet bedömas när en sädan reform kan komma att träda i kraft. Jag förordar därför att en anpassning av förvandlingsbestämmelserna görs till de nya reglerna om minimi- och maximibelopp för böter. Bestämmelsen i 9 § lagen om förvandling av böter bör därvid ändras pä det sättet att lägsta förvandlingsbara belopp i fräga om penningböter höjs från 100 till 200 kr. Oinräkningsregdn i 15 § tredje stycket bör ändras så att ett belopp av 20 kr i stället för tio kr. fär svara mot en dagsbot. Det kan visserligen inte uteslutas all dessa ändringar - som f. ö. hade en motsvarighet vid brottsbalkens tillkomst - i en del fall leder till att förvandlingsstraffen blir nägot kortare än nu. Detta är dock ingen avgörande nackdel.

Höjningen av maximum för penningböter i brottsbalken bör leda till att även straffskalorna avseende penningböter inom specialstraffrätten - vilka nu sä gott som genomgående har 500 kr som högsta belopp - regelmässigt justeras till att omfatta högst 1 000 kronors böter. Med hänsyn till mängden av sådana författningar kan det inte komma i fräga att göra alla dessa ändringar nu. Frågan fär beaktas i samband med att ändringar av andra skäl görs i de aktuella författningarna.

Redan i detta sammanhang bör dock ändringar göras i fräga om sädana förseelser som är belagda med penningböter och som har särskilt stor frekvens. Del gäller här förseelser som beivras genom ordningsföreläggande och som således är upptagna i riksåklagarens nuvarande föreskrifter i ämnet. Som jag har angett förut rör det sig till övervägande del om trafikförseelser. Dessa är upptagna i författningar som har beslutats av regeringen, och ändringarna förutsätter alltsä inte beslut av riksdagen. Jag har inhäintat att chefen för kommunikationsdepartementet avser att anmäla frägan om ändringar i de aktuella författningarna, om riksdagen godtar föreliggande förslag-

Prop. 1980/81:38 17

De övriga förseelser som f. n. beivras genom ordningsföreläggande finns upptagna i värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, trafikskadelagen (1975:1410) och lagen (1978:478) om avgift för innehav av televisionsmoltagare. Jag har erfarit alt frägan om ändring av påföljdskonstruktionen i den sist nämnda lagen f. n. övervägs inom utbildningsdepartementet pä grundval av betänkandet (Ds U 1980:7) Avgiftsfinansiering av radio/tv saml att chefen för utbildningsdepartementet avser all senare under delta budgetär anmäla frågan. Jag finner del därför inle lämpligt all nu föreslå en ändring i lagen om avgift för innehav av televisionsmoltagare. Övriga lagar bör emellertid ändras i detta sammanhang. Med hänsyn till all frågan om behörighet för tulltjänsteman att utfärda ordningsförelägganden för brott som avses i 2 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling f. n. övervägs inom regeringskansliet med anledning av en skrivelse frän generaltullstyrelsen, bör ändring göras även i det lagrummet. Härutöver bör följdändringar göras i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmälsdom och i lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän.

5 Ikraftträdande

Ikraftträdandet av de här föreslagna lagändringarna måste föregås av ett förhållandevis omfattande administrafivt arbete. Riksåklagaren, som jag har samrätt med under beredningen av detta lagstiftningsärende, har sålunda framhållit att en viss tid efter ell riksdagsbeslut erfordras för den översyn av hans föreskrifter om ordningsbot för vissa brott som påkallas av bl. a. höjningen av bötesminimum. Vidare måsle nya blanketter och anvisningar fastställas saml informafion inom bl. a. polisväsendet om de nya reglerna förberedas. Med hänsyn bl. a. till kostnaderna för nytryck av blanketter (ca 800 000 kr för en årsupplaga) är det ocksä angeläget att ikraftträdandet såvitt möjligt får sammanfalla i liden med ett eventuellt införande av frankerings-skyldighet vid betalning av böter, en fråga som är föremål för översyn (se prop. 1980/81:20 bil. 5 s. 22-23). Det gär inte f. n. alt med säkerhet förutse hur lång lid det arbete som avses nu kommer att ta i anspråk. Mest ändamålsenligt är därför att del överlämnas ät regeringen alt bestämma fidpunkten för ikraftträdandet.

6 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i brottsbalken,

2. lag om ändring i lagen (1964:168) om förvandling av böter,

3. lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom.

Prop. 1980/81:38 18

4. lag om ändring i lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän.

5. lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967).

6. lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling,

7. lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst.

8. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410).

De vid 5 och 7 angivna förslagen har upprättats i samråd med chefen för försvarsdepartementet och förslaget vid 6 i samråd med chefen för handelsdepartementet.

Med hänsyn till den formella karaktären av de föreslagna lagiindringarna fär lagrådets hörande i ärendet anses sakna betydelse.

7 Specialniotivering

7.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

Övergångsbesläminelseii

Att höjningen av maximi- och minimibeloppen inte får tillämpning pä gärningar som har begåtts före ikraftträdandel följer av 5 S andra stycket lagen (1964:163) oin införande av brottsbalken. Nägon uttrycklig övergängs-bestämmelse härom behövs alltså inte vare sig i fräga om ändringen i brottsbalken eller beträffande de ändringar som nu föresläs i vissa specialförfattningar. När gemensamt straff i form av penningböter skall bestämmas för brott som har begåtts före och efter ikraftträdandet, torde de principer som har kommit till uttryck i nyssnämnda lagrum leda till att 25 kap. 5 § andra stycket i dess nya lydelse kan tillämpas endast om mer än ett av brotten har begåtts efter ikraftträdandet (jfr prop. 1964:10 s. 106).

En del specialstraffrättsliga författningsbestämmelser som har tillkommit före brottsbalken innehåller bötesmaxima som överstiger 500 men inte 1 000 kr. Ett exempel erbjuder 7§ kungörelsen (1925:465) med särskilda bestäininelser om utförsel från riket av spritdrycker och vin. Vid tillämpningen av sädana bestämmelser skall enligt 25 kap. I !J BrB i dess gällande lydelse bötesstraffet åläggas i dagsböter. Av praktiska skäl bör denna ordning behällas till dess att de aktuella bestämmelserna ändras (jfr prop. 1964:10 s. 101). Pä grund härav har angetts att 25 kap. 1 § BrB i dess äldre lydelse fortfarande skall tillämpas i här avsedda fall.

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:168) om förvandling av
böter

Övergångsbeslämmelseii

Bl. a. för att komplikationer skall undvikas i fall dä förvandling samtidigt skall ske av böter som har ålagts före och efter ikraftträdandet bör de nya reglerna tillämpas även vid förvandling av äldre böter. Detta har uttryckligen angetts i övereångsbestämmelsen.

Prop. 1980/81:38 19

8 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen att antaga förslagen till

1. lag om ändring i brottsbalken.

2. lag om ändring i lagen (1964:168) om förvandling av böter,

3. lag om ändring i lagen (1972:260) om inlernationellt samarbete rörande verkställighet av brottmälsdom,

4. lag om ändring i lagen (1973:18) om disciplinstraff för krigsmän.

5. lag om ändring i värnpliklslagen (1941:967).

6. lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling,

7. lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,

8. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410).

9 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.