Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1980/81:168

Regeringens proposition

1980/81:168

om fastighetsreglering i samband med ändring av riksgränsen m. m.;

beslutad den 26 mars 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att anlaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

GEORG DANELL

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås bestämmelser som skall göra det möjligt att använda fastighetsreglering eller expropriation för att anpassa fasfighets-förhållandena till ändringar av riksgränsen. Bestämmelserna innebär bl.a. att svenska fastighetsägare får ersättning för förlusten av sådan fast egen­dom som förs över till något annat land.

De nya lagbestämmelserna föreslås tråda i kraft den 1 juli 1981.

I    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 168

 

Prop. 1980/81:168                                                               2

1    Förslag till

Lag om fastighetsreglering i samband med ändring av riksgränsen

Härigenom föreskrivs föyande.

1 § Fastighetsreglering får ske för att ge staten möjlighet att förfoga över
mark som genoni en förestående ändring av riksgränsen skall föras över till
det andra landet,

I fråga om en sådan fastighetsreglering gäller fastighetsbildningslagen (1970:988), om inte något annat föreskrivs i denna lag.

2    § Fastighetsregleringen får ske utan hinder av 3 kap. samt 5 kap. 4, 5 och 8 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988).

3    §    Kostnaderna för fsfighetsregleringen betalas av staten.

Denna lag träder i kraft den I Juli 1981.

2   Förslag till

Lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)

Härigenom föreskrivs att i expropriationslagen (1972:719) skall införas en ny paragraf, 2 kap. 6 a §, av nedan angivna lydelse,

Nuvarande lydelse                 Föreslagen lydelse

2 kap.

6a §

Expropriation får ske för att ge staten möjlighet att förfoga över mark som genom en förestående ändring av riksgränsen skall föras över till det andra landet.

Denna lag träder i kraft den I juli 1981.

 

Prop. 1980/81:168                                                                   3

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET                      PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-03-19

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullslen. Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Peti, Eliasson

Föredragande: statsrådet Danell

Lagrådsremiss om fastighetsreglering i samband med ändring av riksgrän­sen m. m.

1    Inledning

Regeringen har den 13 september 1979 förordnat alt en översyn av riksgränsen mellan Sverige och Finland skall göras av en svensk gräns­kommission' gemensamt med en finsk gränskommission. Enligt instruk­tionen för den svenska gränskommissionen skall vid gränsöversynen de tekniska åtgärder vidtas som krävs för en flyttning av riksgränsen från det nuvarande läget vid sju s.k. suveränitetsholmar. Gränskommissionerna avser att redovisa resultatet av sitt arbete under första halvåret 1982.

På förslag av den svenska gränskommissionen har statens lantmäteri­verk i en skrivelse till justitiedepartementet den 13 februari 1981 hemställt om viss lagstiftning vid överföring av områden mellan Sverige och angrän­sande nationer till följd av riksgränsändringar. Lantmäteriverkels skrivelse bör fogas lill prolokollet i delta ärende som bilagu I.

Inom lantmäteriverket har vidare upprättats en den 29 januari 1981 dagtecknad promemoria om förslag till viss lagstiftning i anslutning lill ifrågasatt flyttning av riksgränsen mellan Finland och Sverige. Promemo­rian bör fogas till protokollet i delta ärende som bilaga 2.

En översyn av riksgränsen mellan Sverige och Norge skall påbörjas 1984. Avsikten är att ett regeringsbeslut om förberedande av denna över­syn skall meddelas under våren 1981.

Jag har i detta ärende särskill samrått med chefen för utrikesdeparte­mentet.

' Generaldirektören Sten Wickbom, ordförande, byråchefen Sten Sundqvisl och avdelningsdirektören Åke Gustafsson, samtliga statens lantmäteriverk.

11    Riksdagen 1980181. I samt. Nr 168

 

Prop. 1980/81:168                                                                4

2    Allmän motivering

Genom freden i Fredrikshamn år 1809 mellan Sverige och Ryssland kom Torne, Muonio och Könkämä älvar atl ulgöra gräns mellan Sverige och Finland. Riksgränsen följer i huvudsak djupfåran i dessa älvar. 1 samband med atl regeringarna i Sverige och Finland år 1961 godkände en gränsöver­syn som gjorts 1955-1957 överenskoms att riksgränsen skall, oavsett framtida successiva förändringar i gränsälvarnas djupfåra, bibehållas i del läge som redovisas i gränsdokumenten intill dess något annat överenskoms vid en ny partiell eller fullständig gränsöversyn (se Sveriges överenskom­melser med främmande makter 1961:6).

I gränsälvarna finns 51 s.k. suveränitetsholmar. Av dessa är 15 belägna i Finland och innehas av svenskar medan 36 är belägna i Sverige och innehas av finländare. Frågan om dessa suveränitetsholmar har utretts av en finsk-svensk utredning (Nordisk utredningsserie 1975:26). Ulredningen ansåg all konstruktionen med suveränitetsholmar borde avskaffas. Utred­ningens förslag har emellertid inte letl lill någon proposition. Sedan frågan tagits upp i riksdagen (LU 1979/80:13, rskr 1979/80: 126) har regeringen den 27 november 1980 uppdragit åt länsslyrelsen i Norrbottens län att göra en kompletterande utredning om suveränitelsholmarna.

1955 års gränsdelegalioner föreslog all regeringarna skulle överväga en flyttning av riksgränsen till djupfåran i tre angivna fall. Flyttningen berörde sju suveränitetsholmar. Regeringarna tog inte ställning lill delta förslag när gränsöversynen godkändes år 1961 utan hänvisade till att frågan om samtli­ga suveränitetsholmar borde utredas.

Motsvarande förslag till gränsändring framfördes av den nyss nämnda finsk-svenska utredningen om suveränitetsholmarna (Nordisk utrednings­serie 1975:26 s. 9, 44 och 46). Vid remissbehandlingen av betänkandel har detla förslag genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Enligt instruktionen för den svenska gränskommissionen skall vid den nu aktuella gränsöversynen de tekniska ålgärder vidtas som krävs för en flyttning av riksgränsen i enlighet med de tidigare framförda förslagen. Flyttningen berör följande suveränitetsholmar i Torne och Muonio älvar: a) Keskinensaari (Isosaari) och Alanensaari (Alasaari) i Pajala socken i Sverige, b) Kuusisaari, Isosaari och Koivusaari i Pajala socken i Sverige, c) Pappilanseltingi (Pappilansältinki) och Kortetsaruka (Huukkilanlika) i Ylitornio kommun i Finland. Del är alltså fråga om fem holmar som är belägna i Sverige och som skall föras över till Finland samt två holmar som är belägna i Finland och som skall föras över till Sverige. I samtliga fall medför gränsändringarna att riksgränsen flyttas från en uppgrundad fåra till älvens djupfåra saml att holmarna överförs till del land i vilket holmar­nas innehavare är medborgare.

Avsikten är att riksdagens godkännande av ifrågavarande gränsåndring-ar skall inhämtas sedan den svenska gränskommissionen under första

 

Prop. 1980/81:168                                                     5

halvåret 1982 har redovisat resultatet av sitt arbete. Del är tänkbart all riksdagen i samband härmed även kan få ta ställning till förslag om den framtida användningen av övriga suveränitetsholmar. Som jag redan har nämnt uireds denna fråga f n. av länsstyrelsen i Norrbottens län.

På förslag av den svenska gränskommissionen har lantmäteriverket i en skrivelse till justitiedepartementet den 13 februari 1981 (se bilaga 1) hem­ställt om viss lagstiftning som skall göra det möjligt att använda fastighets­reglering eller expropriation för att anpassa fastighetsförhållandena till de ifrågasatta ändringama av riksgränsen mot Finland. Lagstiftningen bör enligt lantmäteriverket ges en sådan utformning att den kan tillämpas även vid regleringar av Sveriges gränser mot andra nationer än Finland.

De två suveränitetsholmar som är belägna i Finland och som skall föras över fill Sverige utgör i nu aktuellt hänseende inte någol problem för svenskl vidkommande. Frågan om hur dessa holmar med kringliggande vattenområden skall behandlas i Sverige sedan gränsändringen har genom­förts får övervägas av den svenska gränskommissionen. Holmarna tillhör f n. de svenska fastighetema Koivukylä 6:26 och 7:1 resp. 19:1 i Hieta-niemi socken.

De fem suveränitetsholmar som är belägna i Sverige och som skall föras över till Finland utgör inte heller något rättsligt problem när det gäller själva holmarna. Några svenska anspråk på dessa holmar som kan konkur­rera med den svenska statens äganderätt finns inte. Holmarna är upptagna som självständiga fastigheter i det svenska fastighetsregistret.

Ändringen av riksgränsen berör emellertid även rätten fill vatten och fiske i omkringliggande vattenområden (se en detaljkarta som utgör bilaga 16 fill nordisk utredningsserie 1975:26). Vattenområdena kring holmarna Keskinensaari och Alanensaari (ca 40 ha) med fisket däri är samfällda för den svenska byn Kätkesuando i Pajala socken. Vattenområdena kring holmarna Kuusisaari, Isosaari och Koivusaari (ca 90 ha) med fisket däri är till viss del samfällda för den svenska byn Muonionniska i Pajala socken. Återstoden av vattenområdena är samfällda för den svenska byn Muodos-lompolo i pajala socken. Fisket inom denna del tillhör en viss fastighet i Muodoslompolo eller är samfällt för byn på samma sätt som vattnet.

Frågan vilken verkan en ändring av riksgränsen har på äganderätten till sådan fast egendom som förs fill ett annat land har diskuterats av bl.a. 1955 års svenska gränsdelegation (se ett referat i nordisk utredningsserie 1975:26 s. 24—26). Å ena sidan kan hävdas att en riksgränsändring bör bryta den enskilda äganderätten. En annan möjlighet är att de svenska fastighetsägarnas äganderätt anses bestå men att de får finna sig i att äga fast egendom i ett annat land. 1955 års svenska gränsdelegation ansåg för sin del att de nu aktuella vattenområdena inte borde flyttas över till Finland utan att äganderättsförhållandena och fastighetsindelningen först hade anpassats till den nya riksgränsen.

Jag delar denna uppfattning. Som lantmäteriverket har föreslagit i den

 

Prop. 1980/81:168                                                                   6

nu akluella framställningen bör därför slalen förvärva vattenområdena så all ingen fasl egendom i enskild svensk ägo kommer att föras över till Finland. Jag delar också lantmäteriverkets uppfattning att statens förvärv lämpligen bör göras genom fastighetsreglering som innebär att vattenområ­dena med tillhörande fiske överförs till de av slaten ägda fastigheter som holmarna ulgör.

En tillämpning av fastighetsreglering innebär atl fastighetsägarna garan­teras ersällning för den fasta egendom som överförs till statlig ägo. Den innebär vidare att staten vid behov kan åberopa tvångsrätt gentemot iå­dana fastighetsägare som inte lämnar sitt samtycke.

En tillämpning i detta fall av bestämmelserna om fastighetsreglering i fastighetsbildningslagen (1970:988) fömtsätter enligt lantmäteriverket att undantag får göras från vissa bestämmelser i 5 kap. fastighetsbildningsla­gen. Jag delar denna uppfattning. Till bestämmelsemäs närmare utform­ning återkommer jag i specialmotiveringen. De särbestämmelser som be­hövs i förhållande till fastighetsbildningslagen bör tas upp i en särskild lag.

De nya bestämmelsema om fastighetsreglering i samband med ändring av riksgränsen bör ges en generell utformning så att de kan användas även vid framtida gränsändringar av liknande slag. Fastighetsreglering kan emellertid endast användas om staten äger någon fastighet till vilken de förvärvade områdena kan föras, I överensstämmelse med vad lantmäteri­verket har föreslagit bör därför staten också ges möjlighet att använda expropriation. Jag förordar alltså att bestämmelsema om expropriations­ändamålen i 2 kap. expropriationslagen (1972:719) kompletteras med en ny bestämmelse om att expropriation får ske för att ge staten möjlighet att förfoga över fast egendom som genom en ändring av riksgränsen skall föras över till det andra landet.

Utöver de nu behandlade förslagen förordar lantmäteriverket även en särskild lagbestämmelse om att övergången av äganderätten från den svenska staten skall ske automatiskt vid en riksgränsändring. Jag anser emellertid inte atl det behövs en sådan lagbestämmelse. Frågan om ägan-derätlsövergången bör enligt min mening i stäUet lösas från fall fill fall i samband med överenskommelsen om gränsförflyttningen.

De nu föreslagna lagbestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1981 så att en förrättning för fastighetsreglering kan inledas redan under detta år.

3   Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om fastighetsreglering i samband med ändring av riksgränsen,

2. lag om ändring i expropriationslagen (1972:719).

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga i'.

' Bilagan har uteslutits här. Förslagen är likalydande med dem som är fogade till propositionen.

 

Prop. 1980/81:168                                                              7

4    Specialmotivering

4.1 Förslagel till lag om fastighetsreglering i samband med ändring av riksgränsen.

1 § Fastighetsreglering får ske för atl ge slaten möjlighel atl förfoga över
mark som genom en förestående ändring av riksgränsen skall föras över lill
det andra landet.

I fråga om en sådan fastighetsreglering gäller faslighetsbildningslagen (1970:988), om inte något annat föreskrivs i denna lag.

Fastighetsreglering i samband med ändring av riksgränsen kan endast ske på ansökan av staten som fastighetsägare. Förrättning för fastighets­reglering handläggs av faslighelsbildningsmyndighelen. Bestämmelser om faslighetsbildningsmyndigheten och om förrättningen finns i 4 kap. fastig­hetsbildningslagen. Fastighetsbildningsmyndigheten skall meddela beslut om fastighetsbildningen och avgöra förekommande ersättningsfrågor. Fas-tighetsbildningsmyndighelens beslut överklagas lill faslighetsdomslolen.

En förrättning för fastighetsreglering i förevarande fall måste inledas innan en slutlig överenskommelse om gränsändringen kommit fill stånd mellan Sverige och det angränsande landet. En förutsättning för att förrält­ningen skall få inledas är emellertid att det med tillräcklig grad av säkerhet kan sägas att gränsändringen kommer till stånd.

2 § Fastighetsregleringen får ske utan hinder av 3 kap. samt 5 kap. 4, 5
och 8 §§ fastighetsbildningslagen (1970:988).

För att fastighetsreglering skall få genomföras krävs att vissa villkor är uppfyllda. De allmänna villkoren för fastighetsbildning i 3 kap. fastighets­bildningslagen innebär bl. a. krav på att bildade eller ombildade fastigheter skall vara lämpliga (1 och 5-8 §§) samt att fastighetsbildning skall ske i överensstämmelse med planer och andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande (2 §). I 5 kap. 4-8 §§ fastighetsbildningslagen finns därutöver särskilda villkor för fastighetsreglering. Enligt 4 § får fastighetsreglering ske endast om det leder till en lämpligare fastighetsindelning eller mer ändamålsenlig markanvändning samt fördelarna överväger de koslnader och olägenheter som regieringen medför. 1 5 § första stycket stadgas att fasfighetsreglering får genomföras endast om den är nödvändig för alt förbättra sökandens fastighet. I andra stycket återfmns del s. k. opinions-v''ret, vilket bl.a. innebär att fastighetsreglering inte får genomföras mol en sakägaropinion, om inle behovet av regleringen är synnerligen angeläget. Bestämmelser om fastighetsregleringens omfattning och utfö­rande finns i 6 §. Enligt 7 § gäller vissa begränsningar när del gäller överförandet av mark med byggnader. I 8 § stadgas slutligen att en fastig­hetsreglering inte får leda till att en fastighet blir mindre lämpad för sitt

 

Prop. 1980/81:168                                                                    8

ändamål eller att dess areal minskas väsentligt eller ökas i sådan omfatt­ning all avsevärd olägenhet uppkommer för ägaren.

När det gäller de särskilda villkoren för fastighetsreglering torde bestäm­melsen i 5 kap. 4 § fastighetsbildningslagen om båtnadsövervikt inte kunna tillämpas vid reglering i samband med ändring av riksgränsen, eftersom någon direkt uppskaltningsbar nytta inte uppkommer av regleringen i detta fall. Bestämmelserna i 5 kap. 5 § första stycket (förbättringsvillkoret) samt i 8 § (förbud mol minskning av fastighet) är liksom bestämmelsen om båtnadsövervikt i 4 § dispositiva (se 5 kap. 18 §), men skulle om överens­kommelse inte kan träffas med en sakägare kunna utgöra hinder mot fastighetsreglering i förevarande fall. Inte heller opinionsvillkoret i 5 § andra stycket torde kunna tillämpas.

Hämtöver skulle emellertid också de allmänna lämplighetsvillkoren i 3 kap. fastighetsbildningslagen kunna innebära hinder mol fastighetsbild­ning. En anpassning av fastighetsindelningen lill den nya gränsen torde nämligen knappast utgöra en sådan förbättring därav att undantag enligt 3 kap. 9 § får göras från dessa villkor (jfr 13 kap. I § första stycket tredje meningen fastighetsbildningslagen). En tillämpning av bestämmelserna om fastighetsreglering i förevarande fall fömtsätter alltså att undantag får göras såväl från bestämmelserna i 3 kap. om allmänna villkor för fastig-helsbildning som från de särskilda bestämmelserna för fastighetsreglering i 5 kap. 4, 5 och 8 §§ faslighetsbildningslagen.

Förevarande paragraf har utformats i överensstämmelse med det an­förda.

3 §    Kostnaderna för fastighetsregleringen betalas av staten.

Enligl 5 kap. 13 § faslighetsbildningslagen skall kostnaderna för fastig­hetsreglering betalas av sakägarna efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den nytta de har av regleringen. I förevarande fall bör emellertid kostnaderna alltid betalas av staten (jfr 13 kap. 5 § faslighetsbildningsla­gen). Förevarande paragraf har utformats i överensstämmelse härmed (se även 2 kap. 6 § fastighetsbildningslagen).

4.2 Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen

2 kap. 6 a §

Expropriation får ske för att ge staten möjlighet att förfoga över mark som

genom en förestående ändring av riksgränsen skall föras över till det andra

landel.

Paragrafen, som är ny, innebär alt staten kan få tillstånd till expropria­tion i samband med ändring av riksgränsen. Tillstånd till expropriation meddelas av regeringen eller länsslyrelsen. Saken fullföljs sedan till fas­tighetsdomstolen, som bestämmer ersättning med tillämpning av bestäm-

 

Prop. 1980/81:168                                                    9

melserna i 4 kap. expropriationslagen. Expropriation av en del av en fastighet har fasUghetsbildande verkan. En ändring av fastighetsindelning­en sker alltså när expropriation av en del av en fastighet är fullbordad.

5   Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.   lag om fastighetsreglering i samband med ändring av riksgrän­sen,

2.   lag om ändring i expropriationslagen (1972:719).

6   Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

 

Prop. 1980/81:168                                                    10

Bilaga 1

Statens lantmäteriverks skrivelse till justitiedepartemen­tet den 13 februari 1981 om lagstiftning vid överföring av områden mellan Sverige och angränsande nationer till följd av riksgränsändringar

På uppdrag av den svenska kommissionen för översyn av riksgränsen mot Finland har en av kommissionens experter, distriktslantmätare Birger Simu utrett hur vissa fastighetstekniska frågor i samband med ifrågasatt flyttning av riksgränsen mellan Finland och Sverige lämpligen kan lösas.

Den svenska gränskommissionen ansluter sig till utredningsmannens förslag, vilka redovisas i bilaga 1. Kommissionen finner dämtöver en ytterligare bestämmelse enligl bilaga 2 erforderlig för att övergången av ägandrätt från den svenska staten skall kunna ske automatiskt vid en riksgränsreglering.

Finlands gränskommission har tagit del av förslagen och icke haft något att erinra.

Förslagen till lagbestämmelser har utformats på sådant sätt att de kan tillämpas även vid regleringar av Sveriges gränser mot andra nationer än Finland.

LMV hemställer att justitiedepartementet vidtar erforderliga åtgärder för att den föreslagna lagstiftningen snarast skall komma till stånd.

Bilaga 1:1

Förslag

till lösning av fastighetstekniska och rättsliga frågor i samband med

ifrågasatt flyttning av riksgränsen mellan Finland och Sverige.

Uppdrag

Det här förslaget upprättas efter hemställan av den svenska gränskom­missionen.

Aktuella utredningar

På uppdrag av de finska och svenska gränskommissionema utförde avdelningschefen Antti Pohjola, Helsingfors och undertecknad år 1980 en utredning av förevarande frågor. Utredningen redovisades i promemoria 1980-05-06, vilken bilägges. Vidare gjordes inom justitiedepartementet på min begäran en utredning om lagstiftning, som kan erfordras för genomfö­rande av gränsregleringen. Häröver upprättades en promemoria 1980-10, som också bilägges. Slutligen har tekniske direktören Olle Millgård utrett frågan, se PM 1981-01-29 som bilägges.

Utredningsmannen

Med stöd av vad som framkommit vid såväl äldre som aktuella utred­ningar och med hjälp av min ortskännedom får jag nu framlägga följande förslag.

 

Prop. 1980/81:168                                                                  11

Förfarande

I.    De vattenområden och fisket däri, som omger suveränitetsholmarna
Keskinsaari, Alainensaari, Kuusisaari, Isosaari och Koivusaari, överföres
till de av svenska staten ägda fastigheterna Keskinsaari 2:1, Alainensaari
1:1, Kuusisaari 1:1, Isosaari 1:1 och Koivusaari 1:1 genom fastighetsreg­
lering.

II.    Svenska statens äganderätt till fastigheterna under punkl I upphör
autontiskt så snart gränsregleringen godkänts av de båda staterna. Det
ankommer på Finland alt reglera frågan om vilket rättssubjekt som skail
vara ägare till den aktuella egendomen efter gränsregleringen.

III.    Suveränitelsholmarna Pappilansältinki och Huukilanlika samt an­
gränsande vattenområde överföres enligt finsk rättspraxis automatiskt till
Sverige när riksgränsen flyttas. Överföringen sker utan ersättning enligt
finsk praxis. Mottagare bör vara svenska staten genom lantbmksnämnden
i första hand. Staten överlåter sedan den formella äganderätten till holmar­
na åt ägarna av Koivukylä 6:26, 7:1 och 19:1. Vattenområdet med fiske
överlåter staten till angränsande Päkkilä skifteslag. Överföringen sker
lämpligast genom fastighetsreglering, som bör bekostas av slalen. Ägande­
rätten till Koivukylä 6:26, 7:1 och 19:1 bör överlåtas för en symbolisk
ersättning. Samma sak bör gälla beträffande vattenområdet och fisket,

Lagstiftning

Gällande bestämmelser i FBL ger ej möjlighet att genomföra de föreslag­na fastighetsregleringarna mot sakägares bestridande. Därför behövs en lagbestämmelse av följande innehåll: Vid fastighetsreglering för att genomföra en sådan flyttning av riksgrän­sen som sker enligt en överenskommelse mellan Sverige och det angrän­sande landet gäller inte villkoren i 5 kap 4, 5 och 8 §§ faslighetsbildnings­lagen.

I övrigt kan bestämmelserna i FBL tillämpas. Detta gäller t. ex. frågan om ersättning.

Fastighetsreglering är det smidigaste och mest praktiska förfarandet i del akluella fallet. Den fömtsätter emellertid att det finns någon lämplig fastighet att överföra till. Detta är ingalunda alltid fallel. För all man skall kunna reglera fastighelsrätlsliga frågor vid riksgränsändringar i allmänhet bör del även finnas möjlighet för staten att expropriera erforderlig fasl egendom. Därför föreslår jag att det i justitiedepartementets PM upptagna förslaget till ny paragraf i expropriationslagen blir lag. Förslagel har föl­jande lydelse:

10 a § 'Erx expropriation får ske för att genomföra en sådan flyttning av riksgränsen som sker enligt en överenskommelse mellan Sverige och det angränsande landet.

Haparanda 1981-02-07

Birger Simu distriktslantmätare

 

Prop. 1980/81:168                                                              12

Bilaga 1:2

Tillägg till förslag angående lagstiftning vid överföring av områden mellan Sverige och angränsande nationer till följd av riksgränsänd­ringar.

En äganderättsövergång från svenska staten av områden som till följd av en riksgränsreglering överförs till annan nation bör ske automatiskt. För detta behövs en lagbestämmelse av följande innehåll:

Öm riksgräns enligt överenskommelse mellan Sverige och angränsande land flyttas så att svenska staten tillhörig fast egendom, som urspmngligen är belägen i Sverige men genom gränsregleringen överförs till det angrän­sande landets område, upphör svenska statens rätt till egendomen.

 

Prop. 1980/81:168                                                                 13

Bilaga 2

Statens lantmäteriverks promemoria den 29 januari 1981 om förslag till viss lagstiftning i anslutning till ifrågasatt flyttning av riksgränsen mellan Finland och Sverige

Upprättad av avdelningschefen Olle Millgård.

Förutsättningar

Suveränitetsholmarna Keskinsaari och Alainensaari på svenska sidan om gränsen redovisas i det svenska jordregistret som särskilda fastigheter med beteckningarna Keskinsaari 2:1 och Alainensaari 1:1 i Pajala socken. Det kan anses alt fastigheterna ägs av svenska staten. Nyttjanderällen hör till vissa hemman i Finland. Vattenområdena kring holmarna (uppskatt­ningsvis 40 ha) med fisket däri utgör en samfällighet för Kätkesuando by i Pajala socken.

Motsvarande förhållanden föreligger beträffande suveränitetsholmarna Kuusisaari, Isosaari och Koivusaari. Holmama år registrerade som fas­figheterna Kuusisaari 1:1, Isosaari 1:1 och Koivusaari 1:1 i Pajala socken. Vattenområdena kring holmama (uppskattningsvis 90 ha) med fisket däri utgör till viss del en samfällighet för Muonionniska by. Återstoden av vattenområdena utgör en samfällighet för Muodoslompolo by. Fisket inom denna del av vattenområdena tillhör möjligen en viss fastighet i Muodos­lompolo men är alternativt samfällt för byn på samma sätt som vattnet.

De nämnda fem suveränitelsholmarna med vattenområden kommer ge­nom lillämnad ändring av riksgränsens läge att föras över från Sverige till Finland.

Suveränitelsholmarna Pappilansältinki och Huukilanlika är belägna på finska sidan om gränsen. Det kan anses att finska staten är ägare till holmarna. Nyttjanderätten hpr till vissa fasfigheter i Sverige. Vattenområ­det kring holmama (uppskattningsvis 25 ha) tillhör viss strömfallslägenhet i Finland (ägare?).

De nu nämnda båda holmarna med vattenområde kommer genom den tillämnade ändringen av riksgränsen att föras över från Finland lill Sverige.

Överföringen av de fem först nämnda holmarna med kringliggande vatten­områden från Sverige till Finland

Det är önskvärt att de svenska rättigheterna avvecklas i omedelbar anslutning lill flyttningen av riksgränsen. Detta syfte synes kunna uppnås genom att svenska staten — som enligt det fömt sagda redan åger holmama — förvårvar också vattenområdena och överlämnar holmama och vatten­områdena till finska staten i anslutning fill riksgränsändringen.

För svenska statens förvärv av vattenområdena kan olika förfaranden övervägas.

/. Köp

Vattenområdena kan förvärvas genom köp. Eftersom vattenområdena inte utgör hela fastigheter är det områdesköp som det blir fråga om. Områdesköp måste fullföljas genom fastighetsbildning (4:7 JB). Själva köpen kan ske genom avtal med samtliga delägare i de samfällda vattenom-

 

Prop. 1980/81:168                                                                  14

rådena. Alternativt kan köpeavtal träffas med företrädare för samfällighe­ten med tillämpning av lagen (1973; 1150) om förvaltning av samfälligheter. Metoden med köp torde få anses omständlig och opraktisk.

2. Expropriation

Detta alternativ har diskuterats i en PM upprättad inom justitiedeparte­mentet. Som framgår där finns ingen tillämplig expropriationsgmnd i dag, men man kan införa en sådan. I promemorian redovisas förslag till en sådan lösning i form av en ny paragraf i ExL (2 kap 10 a §).

Väljer man expropriation kommer expropriationen på motsvarande sätt som köp att innebära områdesförvärv. ExpropriaUonen är omedelbart fastighetsbildande. De exproprierade områdena tas upp som fastigheter i jordregistret.

i. Fastighetsreglering

En tredje möjlighet är att vattenområdena överförs till de av svenska staten ägda fastighetema Keskinsaari 2:1, Alainensaari 1:1, Kuusisaari 1:1, Isosaari 1:1 och Koivusaari 1:1 genom fastighetsreglering.

En fömtsättning för fastighetsreglering är att åtgärden är förenlig med de allmänna villkoren för fastighetsbildning (3 kap FBL). Samma krav gäller för övrigt vid sådan fastighetsbildning som behövs för den händelse man väljer lösningen med frivilliga köp.

Prövningen enligt de mycket allmänt formulerade villkoren i 3 kap FBL skall ske med utgående från det speciella och legitima syfte som fasfighets-bildningen har i detta fall. Villkoren i fråga synes inte komma att lägga hinder i vågen för fastighetsreglering.

Motsvarande bedömning gäller vid fastighetsbildning för genomförande av köp (enligt avsnitt 1). Fastighetsbildning för genomförande av köp kan ske antingen genom avstyckning eller genom fastighetsreglering (fömtsatt att det finns fastigheter till vilka vattenområdena kan överföras, vilket enligt det nyss sagda är fallet här). Genomförs fastighetsbildningen som avstyckning gäller i övrigt inga kritiska villkor för fastighetsbildningen. Genomförs fastighetsbildningen som fastighetsreglering tillkommer de sär­skilda villkor som gäller för fastighetsreglering. Dessa - som strax skall beröras - är emellertid dispositiva. De bereder därför inga problem vid fastighetsreglering som genomförs på gmndval av köp (eller annan över­enskommelse).

Det som återstår att diskutera i fråga om fastighetsregleringsfallet är de särskilda villkor som gäller för fastighetsreglering (5 kap FBL). Dessa villkor reglerar förhållandet sakägarna emellan. De kan därför sättas ur spel genom medgivanden från berörda sakägare (som nyss berörts). Dess­utom finns bland fastighetsregleringsvillkoren vissa bestämmelser till skydd för tredje man (främst inteckningshavare) men dessa bestämmelser förefaller knappast bli av praktisk betydelse vid de nu diskuterade fastig­hetsregleringarna.

De bestämmelser som närmast kan bli kritiska är följande. Fastighets­reglering får ske under fömtsättning att lämpligare fastighetsindelning eller eljest mer ändamålsenlig markanvändning vinns samt att fördelarna härav överväger de kostnader och olägenheter som regleringen medför (5 kap 4 § 1 st, det s.k. båtnads villkoret). Fastighetsreglering som begärts av sak­ägare får genomföras endast om den är nödvändig för att sökanden tillhörig fasfighet skall förbättras (5 kap 5 § 1 st, förbättringsvillkoret).

Det är tveksamt om man kommer att kunna anse att dessa villkor år uppfyllda i förevarande sammanhang.

 

Prop. 1980/81:168                                                   15

Undantagsvis kan möjligen tänkas att också de särskilda restriktionerna mot minskning av fastighet (5 kap 8 §) lägger hinder i vägen mot fastighets­reglering.

Det behövs därför lagstiftning för att man med säkerhet skall kunna påräkna att fastighetsreglering kan användas som metod för överföring av vattenområden utan stöd av medgivande. Syftet kan uppnås genom en bestämmelse med följande innehålll (jfr i fråga om utformningen det fömt berörda förslaget fill ny expropriationsgmnd):

Vid fastighetsreglering för att genomföra en sådan flyttning av riksgrän­sen som sker enligt en överenskommelse mellan Sverige och det angrän­sande landet gäller inte villkoren i 5 kap 4, 5 och 8 §§ fastighetsbildnings­lagen.

I övrigt synes fastighetsreglering i det syfte som är aktuellt här inte påkalla några särskilda bestämmelser. Bl.a. synes frågan om ersättning utan olägenhet kunna lösas med tillämpning av de gällande bestämmelser­na i FBL. I de aktuella fallen torde dessa bestämmelser inte ge anledning att beräkna ersättningen efter andra gmnder än vid expropriationen.

4. Slutsats

Fasfighetsreglering ger med hänsyn till frågornas beskaffenhet och rela­tivt begränsade omfång i materiellt avseende det mest praktiska förfaran­det för det aktuella syftet. Man kan då klara av både överenskommelsefal­len och tvångsfallen inom en enhefiig ram.

Det vidare överförandet av svenska statens äganderätt till rättssubjekt i Finland kan ske på olika sätt:

1. Försäljning till finska staten

Om försäljning sker före gränsregleringen sker försäljningen med tillämpning av svensk lag. Del ligger emellertid närmare till hands att försäljningen sker efter gränsregleringen. I så fall sker försäljningen med tillämpning av finsk lag.

2. Automatisk äganderättsövergång

Ett väsentligl enklare förfarande än del nyss berörda uppnås om en äganderättsövergång från den svenska staten kan ske automatiskt i och med gränsregleringen. En sådan lösning fordrar dock lagstiftning.

En lagreglering med det nämnda syftet synes kunna göras myckel enkel. Vad som behövs är en bestämmelse med följande huvudsakliga innehåll:

Om riksgräns enligt en överenskommelse mellan Sverige och angrän­sande land flyttas så att svenska staten tillhörig fast egendom i Sverige efter gränsregleringen blir belägen i det angränsande landet upphör svens­ka statens rätt till egendomen.

Det får ankomma på det angränsande landel, dvs. i detta fall Finland, atl reglera frågan vilkel rättssubjekt som skall vara ägare till den här aktuella egendomen efter gränsregleringen.

De nya lagregler som föreslagits i föregående — dvs. en bestämmelse om fastighetsreglering och en bestämmelse om avstående av svenska statens äganderätt — synes lämpligen kunna tas upp i en särskild lag, som kan utformas så att den avser både grånsreglering mot Finland och gränsregle­ring mol Norge.

 

Prop. 1980/81:168                                                             16

Överföringen av de två övriga holmarna med kringliggande vattenområden från Finland till Sverige

De här aktuella holmarna Pappilansältinki och Huukilanlika med omgi­vande vattenområden kommer genom den tillämpade gränsflyttningen att bli belägna i Sverige. Enligt finsk rätl tycks det redan nu vara så alt finska statens och finska medborgares rätt till dessa objekl upphör automatiskt i och med gränsregleringen. Några lagstiftningsåtgärder i Finland motsva­rande de fömt diskuterade i Sverige behövs i så fall inte.

Mot denna bakgmnd ligger det närmasl till hands att efter gränsregleringen lolka rättsläget på den svenska sidan på det sättet att holmarna hör till de svenska fastigheterna till vilka nyttjanderätten var knuten före gränsregleringen (Koivukylä 6:26, 7:1 och 19:1). Någon kon­kurrerande räll lill holmama finns ju inle sedan de evenluellt tänkbara finska anspråken fallit bort omedelbart genom gränsregleringen.

Något besvärligare blir frågan om vattenområdena vid holmama. Vat­tenområdena varken ägs eller nyttjas av svenskar före gränsregleringen. Om antagandet att alla finska anspråk automatiskt faller bort genom gräns­ändringen är riktigt synes det emellertid finnas utrymme för en ganska fri tolkning av rättsläget på den svenska sidan efter gränsregleringen. Eventu­ellt kan man utforma en lagbestämmelse som klargör t.ex. alt svenska staten blir ägare i fall av här åsyftat slag eller atl äganderätten tillfaller dem som äger marken på holmama eller dem som åger fastighetema vid stran­den (Päkkilä skifteslag). I första hand synes emellertid böra övervägas om man inte i slällel kan välja den enklare lösningen att tolka och redovisa rättsläget på sådant sätt att man får en nalurlig och lämplig lösning. Vilken av de nyss berörda lösningarna som därvid är den bästa kan jag inte bedöma.

 

Prop. 1980/81:168                                                   17

Utdrag
LAGRÅDET                                   PROTOKOLL

vid sammanträde 1981-03-20

Närvarande: justitierådet Holmberg, regeringsrådet Hellner, justitierådet Persson.

Enligt lagrådet den 19 mars 1981 tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 19 mars 1981 har regeringen på hemställan av statsrådet Danell beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1.    lag om fastighetsreglering i samband med ändring av riksgränsen,

2.    lag om ändring i expropriafionslagen (1972:719).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessom Hilding Fröberg. Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

 

Prop. 1980/81:168                                                    18

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET                PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-03-26

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Dahlgren, Söder, Krönmark, Burenslam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell. Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Danell

Proposition om fastighetsreglering i samband med ändring av riksgränsen m.m.

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1. lag om fastighetsreglering i samband med ändring av riksgränsen,

2.   lag om ändring i expropriationslagen (1972; 719).
Föredraganden upplyser att lagrådet har lämnat lagförslagen utan erin­
ran och hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att antaga förslagen.

Regeringen ansluter sig fill föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra­ganden har lagt fram.

' Beslul om lagrådsremiss fatlat vid regeringssammanträde den 19 mars 1981. Norstedts Tryckeri, Stockhplm 19B1