Prop. 1980/81:159

Regeringens proposition

1980/81:159

med vissa förslag på tullområdet;

beslutad den 19 mars 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

STAFFAN BURENSTAM LINDER

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i lagen (1962:120) om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m. m. så att den blir tillämplig inte bara med avseende på nu gällande frihandelsavtal mellan Sverige och främmande länder ulan även med avseende på framtida liknande avlal.

Vidare föreslås en ändring i tulltaxan (1977:975) beträffande plastkassar samt att oraffinerade vegetabiliska fetter och feta oljor fortsatt skall vara tullfria infill den 1 juli 1984.

1 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 159

1 §•

Nuvarande lydelse

Har någon i deklaration, certifikat eller annan handling, som hos myndighet inom eUer utom riket eller hos auktoriserad handelskammare åberopas till bevis för vinnande av områdesbehandling som avses i konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen, uppsåtligen lämnat oriktig uppgift, ägnad atl vid införsel av vara i annan stat än Sverige inom sammanslutningens område leda tUl frihet från tull eller annan motsvarande avgift eller till att för låg tull eller avgift uttages, dömes till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller om den som tillhandahållit den åberopade handlingen med vetskap om alt den innehåller sådan orikfig uppgift. Är brott som nu sagts grovt, dömes till fängelse i högst två år.

Begår någon av grov oaktsamhet gärning som / första stycket sågs, dömes lill böter.

Är brott som avses i denna paragraf wio, skall ej till straff dömas.

Föreslagen lydelse

Den som i ursprungsintyg eller annan handling, som åberopas till bevis för vinnande av förmånsbehandling i främmande stat enligt frihandelsavtal mellan Sverige och sådan stat eller sammanslutning av stater, uppsåtligen lämnat oriktig uppgift ägnad att leda tiU förmånsbehandling, döms till böter eller fängelse i högst ett år. Tdl samma straff döms den som i samband med ansökan om varucerlifikat uppsåtligen lämnat oriktig uppgift ägnad att leda till förmånsbehandling samt den som tillhandahållit en åberopad handling med vetskap om alt den innehåller sådan oriktig uppgift. Är brottet att anse som grovt döms till fängelse i högst två år.

Begår någon av grov oaktsamhet gärning som avses i första stycket, döms till böter.

Är brott som avses i denna paragraf a» anse som ringa, döms ej till ansvar.

Prop. 1980/81:159 4

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1977:975) med tulltaxa

Härigenom föreskrivs alt 42 kap. lagen (1977:975) med tulltaxa' skall ha nedan angivna lydelse.

42 kap. Lädervaror; sadelmakeriarbeten; rescffekter, handväskor och liknande artiklar; varor av tarmar

Anmärkningar

1. Detta kapitel omfattar ej:

a. steril kimrgisk katgul och liknande sterilt suturmaterial (nr 30.05);

b. beklädnadsartiklar och tillbehör till kläder (med undantag av hands
kar), fodrade med pälsskinn eller konstgjord päls eller med beklädnad
av pälsskinn eller konstgjord päls pä utsidan, ej utgörande endast
besäUning (nr 43.03 eller 43.04);

c. nätkassar enligl elfte avd.;

d. artiklar hänförliga till 64 kap.;

e. huvudbonader och delar därtill, hänförliga till 65 kap.;

f. piskor, ridspön och andra artiklar enligt nr 66.02;

g. strängar, skinn till trummor och liknande instrument samt andra delar
till musikinstrument (nr 92.10);

h. möbler och delar till möbler (94 kap.);

ij. artiklar hänförliga till 97 kap. (t. ex. leksaker, spel och sporlartiklar);

k. knappar (inbegripet kragknappar, manschettknappar, tryckknappar

o. d.) samt ämnen och delar till sådana artiklar, hänförliga lill nr 98.01

eller 71 kap. 1:1. Flaskor, borstar, saxar och andra föremål, som är avsedda för och anges lill förtullning gemensamt med reseffekter, necessärer eller liknande artiklar, tulltaxeras tillsammans med dessa artiklar. 2. Uttrycket "beklädnadsartiklar och tillbehör till kläder" i nr 42.03 skall anses tillämpligt för bl.a. handskar (inbegripet idrottshandskar), förkläden och andra skyddskläder, hängslen, bälten, sabelkoppel och armband, inbegripet urarmband.

42.01 Sadelmakeriarbeten (t.ex. sadlar, seldon, halsband,
draglinor och knäskydd) av alla slags material och för

alla slags djur................................................. 6,4 %

42.02 Reseffekter (t. ex. koffertar, resväskor, hattaskar, natt
säckar och ryggsäckar), shoppingväskor, handväskor,
skolväskor, portföljer, plånböcker, portmonnäer,
necessärer, verktygsväskor, lobakspungar samt fodral,
etuier och askar (för t.ex. vapen, musikinstmment,
kikare, smycken, flaskor, kragar, skodon eller borstar)
och liknande förvaringspersedlar, av läder, konstläder,
vulkanfiber, plast (i form av plattor, duk eller folier),
papp eller textilvara;

A. handväskor ............................................... 9%

dock högst

550:- per

100 kg

' Senaste lydelse av 42 kap. 1979:1185.

Prop. 1980/81:159 5

B. bärkassar av plastfolie....................... 12,7%

C. andra............................................. 9%

42.03 Beklädnadsartiklar och tillbehör lill kläder, av läder
eller konslläder:

A. handskar ....................................... ....... 9,8%

B. kläder............................................. .......... 7%

C. andra............................................. ....... 6,4%

42.4 Varor av läder eller konslläder, av sädana slag som användes i maskiner, apparater eller mekaniska redskap eller för annat tekniskt ändamål ....... 6,4%

42.5 Andra varor av läder eller konstläder ..... ....... 6,4%

42.6 Varor tillverkade av tarmar, guldslagarhinna, bläsor

eller senor .......................................... ........... fri

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981.

Prop. 1980/81:159 7

Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-03-19

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Burenstam Linder

Proposition med vissa förslag på tullområdet

1 Lagen (1962:120) om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration

I handeln mellan medlemsländerna i Europeiska frihandelssammanslutningen, EFTA, och mellan Sverige och medlemsländerna i Europeiska gemenskaperna, EG, gäller för flertalet industrivaror tullfrihet eller lägre tull än för varor från andra länder. Eftersom dessa lullförmåner endasi gäller varor som enligl vissa kriterier har s. k. urspmng inom frihandelsom-rädet erfordras särskilda regler för hur detta urspmng skall styrkas inför tullmyndigheten.

De gmndläggande bestämmelserna rörande områdesbehandling och kriterier för varors urspmng finns för EFTA;s del i bilaga B till EFTA-konventionen (se bilaga 2 till frihandelsförordningen (1977; 1194)) och för handeln mellan Sverige och EG i protokoll 3 till avtalet mellan Sverige och Europeiska ekonomiska gemenskapen, EEC, (se kungörelsen (1972:698) om avtalet mellan Sverige och Europeiska ekonomiska gemenskapen). Bestämmelserna om urspmngsregler i EEC-avtalet är även tillämpliga på avtalet mellan Sverige och Europeiska kol- och stålgemenskapen, CECA, (se kungörelsen (1973:898) om Sveriges CECA-avlal). Bestämmelserna, som numera är i sak desamma i EFTA-konventionen och i de båda EG-avtalen, reglerar också vilken bevisning som skall företes för tullmyndigheten för att styrka att fömtsättningar för förmånsbehandling föreligger för den särskilda varan.

Såväl enligt EG-avtalen som enligt EFTA-konventionen gäller numera som huvudregel att en varas ursprung eller rätt till förmånsbehandling skall styrkas genom ett urspmngsinlyg (vamcertifikat EUR. I eller blankett EUR. 2).

Prop. 1980/81:159 8

Vamcertifikat EUR. 1 utfärdas av tullmyndigheten i exportlandet efter skriftlig ansökan av exportören. Eftersom certifikatet utgör bevis vid till-lämpningen av reglema om förmånsbehandling ankommer det på tullmyndigheten i exportlandet att vidta nödvändiga åtgärder för undersökning av varornas urspmng och för atl kontrollera övriga uppgifter i certifikatet.

I vissa fall får en förenklad procedur tillämpas för utfärdande av vamcertifikat EUR. 1. Tullmyndigheten i exportlandet kan därvid lämna tillstånd till exportörer, som bedriver ofta förekommande export och som lämnar nödvändiga garantier för kontrollen av varomas urspmng, att själva utfärda vamcertifikat EUR. 1.

Blankett EUR. 2, som utfärdas av exportören själv, får användas för vamsändningar som innehåller enbart urspmngsvaror understigande visst värde.

Urspmngsintygen företes sedan för tullmyndigheten i importlandet, dvs. i annat land än Sverige, för att där leda till förmånsbehandling.

Slutligen föreskrivs enligt säväl EG-avtalen som EFTA-konventionen atl den som upprättar eller låter upprätta handling innehållande orikliga uppgifter i syfte att erhålla förmånsbehandling för en vara skall träffas av påföljd.

De straffbestämmelser som förutsätts i EFTA-konventionen och i Sveriges avtal med EG finns för Sveriges del i lagen (1962:120) om straff i vissa faUför oriktig ursprungsdeklaration m.m.

Lagen innehåller f. n. två straffbestämmelser. I I § föreskrivs straff för den som i deklaration, certifikat eller annan handling som inom eller utom riket åberopas till bevis för vinnande av tullfrihet eller tullättnad enligt EFTA-konventionen lämnat oriklig uppgift ägnad atl leda lill tullfrihet eller tullättnad vid införsel lill annat EFTA-land än Sverige. I la§ föreskrivs straff för den som i samband med ansökan om varucertifikal som avses i Sveriges avlal med EEC eller CECA lämnat oriktig uppgift ägnad att leda till förmånsbehandling enligt dessa avlal.

Den bristande överensstämmelsen mellan de båda bestämmelserna i fråga om när brottet fullbordas är föranledd av de skillnader som tidigare förelåg beträffande proceduren för alt slyrka varors ursprung. Således krävs f. n. enligt I § att den oriktiga handlingen faktiskt åberopas för vinnande av förmänsbehandling medan enligt la§ redan den som i samband med ansökan hos svensk tullmyndighet om varucertifikal lämnat oriklig uppgift kan straffas.

Sedan reglerna i EFTA-konventionen och i Sveriges avtal med EG harmoniserats så atl proceduren och de handlingar och formulär som skall användas för alt styrka en varas urspmng nu är i sak desamma oberoende av om EFTA-konventionen eller Sveriges avlal med EG lillämpas saknas anledning alt bibehålla två för de olika avtalen anpassade straffbestämmelser.

Utöver de frihandelsavtal, för vilka nu redogjorts, har Sverige anslutit

Prop. 1980/81:159 9

sig till ytterligare ell sädani avlal, nämligen avtalet rörande handeln mellan EFTA-länderna och Spanien (se förordningen (1980:448) om tullnedsättning med anledning av avtalet mellan EFTA-länderna och Spanien, m. m.). Detta avtal innehåller bestämmelser rörande förmånsbehandling och ursprung saml om påföljd för den som upprättar eller låter upprätta oriktig handling för vinnande av förmånsbehandling, vilka i princip överensstämmer med motsvarande bestämmelser i Sveriges avlal med EG och i EFTA-konventionen. Avlalel trädde i krafl den 1 maj 1980.

Lagen (1962; 120) om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaralion m. m. föreskriver dock inle straff för den som upprättar en oriktig handling för att vinna förmänsbehandling enligl just della avlal. Lagens straffbestämmelser behöver därför kompletteras i detla hänseende.

Generallullstyrelsen har med anledning av avtalet mellan EFTA-länderna och Spanien avgivit förslag lill de lagändringar i fråga om straff för oriktig ursprungsdeklaralion som avtalet föranleder.

Generaltullslyrelsen erinrar samlidigl om all päföljdsreglerna i EFTA-konventionen, i Sveriges avlal med EG och i avtalet mellan EFTA-länderna och Spanien numera är i sak desamma. Påföljdsreglerna innebär atl var och en som upprättar eller låter upprätta en handling innehållande orikliga uppgifter i syfte att erhålla förmånsbehandling för en vara skall Iräffas av påföljd.

Mol bakgrund härav och med hänsyn lill alt reglerna om hur en varas ursprung skall styrkas nu är likartade i de olika avtalen föreslår generallullstyrelsen atl brotlsbeskrivningen utformas i en enda paragraf som täcker alla avtalen och som också kan tillämpas på liknande avlal som kan komma att ingås i framliden.

Generaltullslyrelsen föreslår därför all i fråga om lagen (1962: 120) om straff för oriktig ursprungsdeklaration 1 a§ upphävs och I § ges följande ändrade lydelse.

1 §

Den som i varucerlifikat eller annan handling, som åberopas lill bevis för vinnande av förmånsbehandling i främmande stat enligl frihandelsavtal mellan Sverige och denna stal eller sammanslutning av stater, uppsåtligen lämnat oriklig uppgift, ägnad att leda till förmånsbehandling, dömes till böter eller fängelse i högst elt år. Detsamma gäller om den som tillhandahållit den åberopade handlingen med vetskap om att den innehåller sådan oriktig uppgift. Är brottet atl anse som grovt, dömes till fängelse i högsl två år.

Begår någon av grov oaktsamhet gärning som avses i första stycket, dömes lill böter.

Är brott som avses i denna paragraf all anse som ringa, dömes ej lill ansvar.

Jag ansluter mig i princip till generaltullstyrelsens förslag. Lagens straffbestämmelser bör således ändras så att de blir tillämpliga även på del nytillkomna avtalet mellan EFTA-länderna och Spanien. Samtidigt bör

Prop. 1980/81:159 10

bestämmelserna ges en sådan generell utformning att de kan tillämpas även på andra liknande avtal som kan komma atl ingås.

Med hänsyn lill atl EFTA-konventionens och EG-avlalens regler för hur en varas ursprung skall styrkas inte längre skiljer sig frän varandra finns inle av det skälet anledning att bibehålla två olika straffbestämmelser. Dessa kan således inrymmas i en enda paragraf och 1 a § undvaras.

Den nya straffbestämmelsen måsle dock utformas så all den också täcker de olika procedurer som numera kan komma ifråga i samband med styrkandet av en varas ursprung. Detla aktualiserar frågan om när brottet fullbordas. Enligt nuvarande 1 § krävs härför, vilkel också dåvarande departementschefen anförde i prop. 1962:92, s 17 b, att den orikfiga handlingen faktiskt åberopas, dvs. att den når den till vilken den är riktad, i normalfallet således den utländska tullmyndigheten. Även ell åberopande inom Sverige av en oriklig uppgift i en deklaration för all erhålla etl ur-sprungscertifikat avsågs dock enligt uttalande i nämnda proposition falla in under 1 §. Enligt I a§ däremol straffas den som i samband med sökande av varucertifikal uppsåfiigen lämnat oriktig uppgift ägnad all leda till förmånsbehandling.

Denna skillnad i fråga om när brottet fullbordas har alltjämt visst fog med hänsyn till de olika procedurerna för atl styrka en varas ursprung.

Urspmngsinlyg upprättas således numera antingen genom all tullmyndighet efter ansökan utfärdar elt varucertifikal EUR. 1 på grundval av de uppgifter som sökanden lämnar eller, i de fall då den förenklade proceduren tillämpas eller varorna understiger visst värde, genom all exportören själv upprättar urspmngsintygel.

Beträffande tidpunkten för brottets fullbordan bör någon ändring i förhållande till vad som redan nu gäller inle göras i detla sammanhang. Den som i samband med ansökan om ett vamcertifikat EUR. I lämnar oriktiga uppgifter lill den svenska tullmyndigheten bör således - såsom f n. -alltjämt kunna straffas redan härför. Däremot bör i de fall då exportören själv upprättar urspmngsintygel för straffbarhet krävas bl. a. att handlingen verkligen äberopas. Vad jag nu har sagt föranleder alt ett tillägg görs till generaltullstyrelsens lagförslag av innebörd att redan den som i samband med ansökan om vamcertifikat EUR. 1 lämnat oriklig uppgift ägnad alt leda till förmånsbehandling döms till straff.

I övrigt tillgodoser generaUullstyrelsens förslag väl vad jag har anfört rörande de lagändringar som erfordras för alt göra straffbestämmelserna generellt tillämpliga och för att anpassa dem lill de faktiska bevisförfaranden som numera gäller.

Därutöver innebär styrelsens förslag också en redaktionell modernisering av lagtexten i I § som inte medför ändringar i sak och som jag i huvudsak kan godta.

Slulligen bör i 5§ göras vissa rent redaktionella ändringar, varvid bl.a. ordet "Konungen" byts ul mol "Regeringen".

Prop. 1980/81:159 11

2 Omklassincering av plastkassar i tulltaxan samt tullfrihet för vegetabiliska fetter och feta oljor

Tulltaxan är utformad i överensstämmelse med konventionen den 15 december 1950 angående nomenklatur för klassificering av varor i tulltarifferna. Rådet för samarbete på tullområdet (Customs Co-operation Council ~ CCC) har i juni 1980 beslutat atl bärkassar av plastfolie skall klassificeras enligt nr 42.02 i CCC-nomenklaturen. Sådana kassar har i Sverige hittills hänförts lill nr 39.07 B i tulltaxan med en värdetull av f. n. 12,7%.

En klassificering av nämnda plastkassar enligl tulltaxenr 42.02 skulle med oförändrad lydelse av tulltaxan medföra en sänkning av tullsatsen till 9% av värdet. Generaltullstyrelsen har mol bakgrund härav inhämtat yttrande från kommerskoUegium. Kollegiet har hört vissa näringslivsorganisationer. 1 likhet med generallullstyrelsen anser kollegiet och flertalet organisationer all den ändrade klassificeringen av bärkassar av plastfolie inte bör leda lill ändring av lullsalsen. I tulltaxan bör därför en ändring genomföras så atl en ny underposilion införs för bärkassar av plastfolie under tulltaxenr 42.02 med samma tullsals som för varor under tulltaxenr 39.07 B. Även jag finner att ändringen bör göras.

Jag vill i detta sammanhang även ta upp frågan om fortsatt tullfrihet för oraffinerade vegetabiliska fetter och feta oljor. I samband med att tullskydd infördes år 1973 för tillverkning av margarin och vissa vegetabiliska oljeprodukter beslöts att tullen på oraffinerade (råa) fetter och feta oljor skulle träda i krafl först den I juli 1975, när en väsentlig utbyggnad av den svenska fetlvamindustrins kapacitet för pressning av olja beräknades vara klar. Sedan utbyggnaden hade blivit försenad beslöts att införandet av tull på oraffinerade vegetabiliska fetter och fela oljor skulle ske den I juli 1976 (jfr prop. 1975: 77, SkU 29, rskr 187) och efter ytterligare försening först den 1 juli 1978 (jfr prop. 1975/76: 195, SkU 59, rskr 295). Då den åsyftade utbyggnaden vid sistnämnda tidpunkt ännu ej kommit till stånd beslöts att införandel av tull på ifrågavarande produkter skulle anslå lill den 1 juli 1981 (jfr prop. 1977/78: 160, SkU 51, rskr 160), vilkel föreskrivs i lagen (1978; 261) om tullfrihet under viss lid för oraffinerade vegetabiliska fetter och feta oljor.

AB Karlshamn Oljeprodukter har i skrivelse till handelsdepartementet den 23 januari 1981 anfört all den planerade utbyggnaden av kapaciteten ännu ej genomförts. Bolaget har därför inget atl erinra mot fortsatt tullfrihet under ytterligare en treårsperiod för oraffinerade vegetabiliska fetter och fela oljor. Jag förordar därför atl införandet av tull på dessa produkter fär anstå till den/juli 1984.

Prop. 1980/81:159 12

3 Upprättade lagförslag

I enhghet med vad jag nu har anfört har inom handelsdepartementet upprättals förslag till

1. lag om ändring i lagen (1962:120) om straff i vissa fall för orikfig urspmngsdeklaration m. m.

2. lag om ändring i lagen (1977; 975) med tulltaxa

3. lag om tullfrihet under viss tid för oraffinerade vegetabiliska fetter och feta oljor.

Lagförslagen är så tekniskt okomplicerade och även i övrigt av sådan enkel beskaffenhet att jag inte anser det vara motiverat att höra lagrådet.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att antaga de upprättade lagförslagen.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981