Prop. 1980/81:153

Regeringens proposition

1980/81:153

om åtgärder för att främja fritidsfisket, m. m.;

beslutad den 12 mars 1981.

Regeringen föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ANDERS DAHLGREN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås olika ätgärder för alt främja frilidsfiskel. Förslagen syftar till att förbättra fiskevaltnens kvalitet och öka möjlighelerna lill fritidsfiske. Statens stöd till fritidsfisket har hitfills främsl varil av indirekt natur. I propositionen föreslås vissa ytterligare insalser för en förbällrad fiskevård.

Fiskevatlnen är ofta uppdelade på ett storl anlal fiskerältsägare, vilket försvårar ett rationellt utnyttjande av fisket och en effektiv fiskevård. Lagen (1960:130) om fiskevårdsområden syftar lill alt få lill stånd en effekfiv samverkan mellan fiskerältsägarna. Sådana områden har emellertid bildats i en mycket blygsam omfattning. En ny lag föreslås för alt göra del enklare och billigare all bilda fiskevårdsområden.

I propositionen föreslås vidare att de statliga vattnen skall slällas lill fritidsfiskels förfogande i slörre utsträckning än f. n. Bestämmelserna i fiskerättslagen om ingripande mol vanskötsel av enskilt fiske föreslås bli enklare. Dessulom föreslås att enskilt fiske i vissa fall skall kunna exproprieras av fiskevårdsskäl.

1 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153

Prop. 1980/81:153 2

1 Förslag till

Lag om fiskevårdsområden

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § I syfte atl samordna fiskels bedrivande och fiskevården och främja
fiskerättsinnehavarnas gemensamma intressen kan enligl denna lag fiske
som tillhör eller utgör tvä eller flera fasligheter sammanföras till elt fiske-
vårdsomräde och fiskerällsinnehavare inom detla bilda en fiskevårdsom-
rådesförening. Föreningens verksamhel får inle omfalla fiske som enligl
lagen (1950:596) om rätl lill fiske får bedrivas i enskilt vatten ulan stöd av
enskild fiskerätt.

Om det finns särskilda skäl, får ell fiskevårdsomräde bildas av fiske som tillhör endast en fastighet, om fastigheten har flera ägare. Vad nu sagts gäller också fiske som utgör en fastighet.

2 § Ett fiskevårdsområde fär inte omfalta fiske inom områden, där sa
merna har rätt till fiske enligt rennäringslagen (1971:437), såvitt fråga är
om kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara
disposition eller renbetesQällen.

Beträffande fiske inom andra områden, där samerna har räll till fiske enligt rennäringslagen, får någon inskränkning inle ske i denna räll genom bildande av fiskevårdsområden.

3 § Den som äger fiske som ingär i elt fiskevårdsområde är medlem i
fiske vårdsområdesföreningen.

Har en fastighets fiske upplåtils i sin helhet för längre lid än ell år, skall bmkaren i slällel för upplåtaren vara medlem i föreningen under upplätelseliden, om inte annat har avtalats mellan upplålaren och brukaren. 1 frågor där det slutliga avgörandet tillkommer länsstyrelsen får dock bmkaren endast med ägarens medgivande föra talan för fisket.

Har fiske upplåtits genom servitut, skall, såvitt avser del upplåtna fisket, vad som i denna lag sägs om ägare till fiske i stället gälla ägaren till den fastighet, till vars förmån servitutet gäller.

4 § Beslut om bildande av etl fiskevårdsområde meddelas av länsstyrelsen, som i samband därmed skall fastställa stadgar för fiskevårdsområdes-föreningen i de hänseenden som anges i 18 S.

5 § Beslut enhgt denna lag gäller även mot nya medlemmar.

Villkor för bildande

6 § Ett fiskevårdsområde får inte bildas om ägarna av det fiske som det är-fråga om mera allmänt motsätter sig bildandet. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas, vilkas fiskeutövning påverkas mest av bildandet.

Prop. 1980/81:153 3

7 § För all etl fiskevårdsomräde skall få bildas krävs alt bildandet är
lämpligt med hänsyn lill vattenområdets och fiskets beskaffenhet och
omfattning samt förhållandena i övrigl.

Verksamhet

8 § En fiskevårdsområdesförening fär besluta om upplåtelse av fiske
inom fiskevårdsområdel.

För beslul om upplåtelse av en medlems hela fiske eller av fiske som han innehar med ensamrätt fordras hans samtycke, om inte fisket saknar betydelse för hans försörjning.

9 § En fiskevårdsområdesförening får besluta atl bidrag till föreningens
verksamhet skall uttaxeras av medlemmarna, endast om del finns före
skrifter om sådan uttaxering i stadgarna.

Förfarandet vid bildande

10 § Ansökan om bildande av etl fiskevårdsomräde får göras av den som äger fiske som avses ingå i området, av kommunen eller av fiskenämnden. Ansökan skall göras hos länsstyrelsen.

11 § Ansökningshandlingarna skall innehålla uppgift om det fiske som avses ingå i fiskevårdsområdel och förslag lill stadgar för fiskevårdsomräde sf öre ni ngen.

12 § Frågan om bildande av elt fiskevårdsomräde skall utredas vid en förrättning under ledning av en förrättningsman, om del inte är uppenbart att förutsättningar för bildandel saknas.

Länsstyrelsen får dock utan föregående förrättning besluta all bilda ell fiskevårdsområde, om alla ägarna av fisket är ense om detla eller om förrättning annars inte anses nödvändig.

13 § Förrältningsmannen skall med ledning av ansökningshandlingarna
och vad som i övrigl har förekommit göra upp etl förslag till det fiske som
bör ingå i fiskevårdsområdet och de stadgar som bör gälla för fiskevärds-
områdesföreningen. Han skall vidare, i den omfattning som behövs för
prövningen enligl 6 §, ulreda vilka som är ägare till fisket och upprätta en
förteckning över ägarna (fiskerättsförteckning).

Förslaget skall behandlas vid sammanträde inför förrältningsmannen.

14 § Förrältningsmannen skall kalla ägarna av fisket lill sammanträdel.
Kallelsen skall innehålla en kort beskrivning av den avsedda områdesbild
ningen saml uppgift om tid och plats där ansökningshandlingarna och
fiskerätlsförteckningen finns tillgängliga. I kallelsen skall anges atl ägare
av fiske bör senast vid sammanträdet muntligen eller skriftligen framföra
sina synpunkter på områdesbildningen och fiskerättsförteckningen saml
lägga fram skriftlig utredning som han önskar åberopa till stöd för erinring
ar mot fiskerättsförteckningen. Om det inle kan antagas, all fiskerätlsför
teckningen är fullständig, utfärdas kallelse även på okända ägare av fiske.
Kallelsen skall i god tid före sammanträdet delges ägarna av fisket. För
sådan delgivning gäller inte bestämmelserna i 10 § första stycket och 16 §
andra stycket delgivningslagen (1970:428).

Prop. 1980/81:153 4

Förrältningsmannen skall alllid underrätta kommunen och fiskenämnden om innehållet i kallelsen.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller i tillämpliga delar även då etl nytt sammanträde utsätts. Om vid ell sammanträde har tillkännagetts tid och plats för nästa sammanträde, behöver inte kallelse delges den som kallats i föreskriven ordning fill del sammanträde då fillkännagi-vandet skett.

15 § Vid förrättningen skall förutsättningarna för bildande av fiskevårds-
området utredas.

Fiskerättsinnehavarna skall få tillfälle alt yttra sig och lägga fram ulredning i frågor som är av betydelse för bildandel.

16 § Förrältningsmannen skall avge ett utlåtande om fiskevårdsområdet
bör komma till stånd. Finner förrältningsmannen alt det bör ske, skall han i
Utlåtandet la in förslag i fråga om det fiske som fiskevårdsområdel skall
omfalta och förslag lill stadgar för fiskevårdsområdesföreningen. I utlåtan
det skall alltid anges hur förrättniiAgskostnadevna bör betalas.

Förrättningen avslutas genom atl utlåtandet och övriga förrättnings-handlingar läggs fram för ägarna av fisket på tid och plats som bestämls vid sammanträde. Handlingarna hålls härefter tillgängliga för granskning under en månad.

Efter utgången av denna tid skall förrältningsmannen översända för-rätlningshandlingarna och de erinringar som kan ha framställts lill länsslyrelsen.

17 § Meddelas beslut om bildande av etl fiskevårdsområde, skall kostna
derna för bildandet, i den mån bidragMnte utgår av allmänna medel,
fördelas mellan ägarna av fisket efter vad som är skäligt. Bildas inte någol
fiskevårdsomräde, skall kostnaderna betalas av sökanden eller fördelas
mellan sökandena, om inle särskilda omständigheter föranleder att betal
ningsskyldigheten fördelas mellan ägarna av fisket eller vissa av dem.

Stadgar

18 § Av stadgarna för en fiskevårdsområdesförening skall framgå

1. grunderna för fiskets utnyttjande och för fiskevården, däribland fråga
om föreningens verksamhet skall vara begränsad lill fiske med vissa red
skap eller till fiske efter vissa fiskarter,

2. grunderna för uttaxering från medlemmarna, om sådan skall kunna ske,

3. de riktlinjer i övrigt som skall gälla för föreningens verksamhet.

19 § Frågor om ändring av stadgarna i de hänseenden som anges i 18 §
prövas av länsstyrelsen efter ansökan av fiskevårdsområdesföreningen.
För prövningen skall i tillämpliga delar gälla bestämmelserna om villkoren
för och förfarandet vid bildande av fiskevårdsområde.

Organisation

20 § För fiskevårdsområdesföreningen skall finnas en styrelse. Styrelsen
förelräder föreningen mot iredje man. Utser inte medlemmarna styrelse,
fär länsstyrelsen pä ansökan av nägon vars rätt är beroende därav tillsätta
styrelse.

Prop. 1980/81:153 5

Innan stadgar har antagits och styrelse har utsetts kan föreningen inte förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter.

21 § Medlemmarnas rätt att delta i handhavandet av fiskevårdsområdes-föreningens angelägenheter utövas på fiskeslämma.

22 § Vid omröstning på fiskeslämma gäller all varje medlem har en röst, om inle annat följer av stadgarna.

Ingen får för egen del rösta för mer än en femtedel av det på stämman företrädda röstetalet.

23 § Den mening som har fått del högsla röstetalet gäller som stämmans
beslut. Val avgörs vid lika röstetal genom lottning. I andra frågor gäller den
mening som biträds av de flesta röstande eller, om även anlalel röstande är
lika, av stämmans ordförande.

Fiskevårdsområdes bestånd

24 § Länsstyrelsen kan beslula all en fiskevårdsområdesförening skall
upplösas.

Sådant beslul får meddelas om ägarna av fisket mera allmänl motsätter sig en fortsatt samverkan eller om ändrade förhållanden inträtt som väsentligt inverkar på föreningens verksamhel.

Beslut om upplösning på den förstnämnda grunden får inle meddelas innan lio är har förflutit från del beslutet om bildande av fiskevårdsområdet vann laga krafl.

25 § Pä ansökan av de fiskevårdsområdesföreningar som berörs kan
länsstyrelsen beslula alt

1. föra samman flera fiskevårdsområden lill elt fiskevårdsomräde,

2. dela upp etl fiskevårdsomräde i flera fiskevårdsområden.

För prövningen av fråga om sådan ombildning skall i tillämpliga delar gälla bestämmelserna om villkoren för och förfarandet vid bildande av fiskevårdsområde.

26 § På ansökan av fiskevårdsområdesföreningen får länsstyrelsen beslula atl elt fiske skall anslutas lill fiskevårdsområdel. För sådan anslutning fordras medgivande av fiskets ägare och, om fisket ingär i fiskevårdsområde, av fiskevårdsområdesföreningen för del området.

27 § Länsstyrelsen får beslula all elt fiske skall uteslutas ur fiskevårdsområdel. Ansökan om uteslutning skall göras av fiskevårdsområdesföreningen eller av fiskels ägare.

28 § Länsstyrelsen får förordna att frågor som avses i 24, 26 eller 27 § skall utredas vid förrättning innan länsslyrelsen beslutar.

För förfarandet vid sådan förrättning gäller 13-16 §S i tillämpliga delar. Kostnaderna för förrältningen skall betalas av fiskevårdsområdesföreningen, om inte särskilda omständigheter föranleder all någon annan helt eller delvis bör svara för dem.

29 § Vid upplösning av en fiskevårdsområdesförening gäller bestämmel
sen i 62 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.

Prop. 1980/81:153 6

Är en fiskevårdsområdesförening försall i konkurs och avslutas denna utan överskott, är föreningen ulan hinder av första stycket upplöst när konkursen avslutas.

Ansvar m. m.

30 § Bryter den som har räll atl fiska inom etl fiskevårdsomräde mol de
regler som enligt stadgarna eller fiskestämmans beslut gäller för fisket
inom området döms lill böter, om inle gärningen är belagd med straff i
annan lag eller författning.

Sådanl brott får åtalas av åklagare endasi efler angivelse av målsägande. Som målsägande anses även fiskevårdsområdesföreningen och medlem i föreningen.

31 § Anser en medlem vars räll berörs av beslul på fiskestämma eller
beslul av fiskevårdsområdesföreningens styrelse atl beslutet inle har till
kommit i behörig ordning eller atl del strider mot denna lag eller annan
författning eller mot stadgarna eller kränker hans enskilda räll, får han
överklaga beslutet hos länsslyrelsen genom besvär.

Besvärshandlingen skall ha inkommit till länsstyrelsen inom fyra veckor frän dagen för beslutet. I fråga om besvär mot styrelsens beslul räknas dock besvärstiden från den dag klaganden fick del av beslutet.

Fiskeslämmans eller styrelsens beslul skall gälla ulan hinder av att del har överklagats, om inle länsstyrelsen förordnar annal.

32 § Länsstyrelsens beslut enligl denna lag får överklagas hos kammar
rätten genom besvär.

Då beslut som länsslyrelsen eller kammarrätten meddelar enligl denna lag angår så många att avskrift av beslutet inte lämpligen kan tillställas envar av dem, skall meddelande om beslutet införas i ortstidning. Tiden för överklagande skall räknas från den dag då kungörandet har skett.

Länsstyrelsens beslut skall gälla utan hinder av att det har överklagats, om inte kammarrätten förordnar annal.

1. Denna lag träder i krafl den 1 januari 1982, då lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden skall upphöra att gälla.

2. I ärenden om bildande av fiskevårdsområde, i vilka förrältningssam-manträde hållils eller kallelse lill sådant sammanträde skelt före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser fortfarande gälla.

3. Fiskevårdsomräden, som bildals enligt lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden, ombildas i samband med den nya lagens ikraftträdande och i fall som avses i punkt 2 vid bildandet till fiskevårdsområden och fiskevårdsområdesföreningar enligl den nya lagen. För sådana områdesföreningar skall bestämmelserna i 10. 12 och 13 S§ lagen (1960: 130) om fiskevårdsomräden gälla som om de upplagils som bestämmelser i stadgarna. Därjämte skall för dessa föreningar stadgandena i 14 § och 27 § andra stycket andra meningen sistnämnda lag äga tillämpning efler nya lagens ikraftträdande, såvitt iredje man är beroende av dem för sin rätl på grund av avtal eller förbindelse som ingåtts före ikraftträdandet.

4. Boställshavare, som själv brukar bostället, saml innehavare av besittningsrätt för obegränsad lid lill fastighet, som tillhör kronan eller allmän inrättning, skall i frägor enligl denna lag anses som ägare lill fisket.

5. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning lill en föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, lillämpas i stället den nya beslämiTielsen.

Om innehavare av enskild fiskerätt, i strid med allmänt intresse, uppenbart vansköter fisket genom alltför hård beskattning av fiskbeståndet eller genom underlåtenhet att utnyttja fisket, skaU statens fiskeritjänstemän söka träffa överenskommelse med ägaren av den fastighet, till vilken fisket hör, samt, där fiskerätt innehaves av annan, jämväl med denne om fiskets bedrivande. Överenskommelsen skall avfattas skriftligen samt avse viss tid, högst tio år.

Om innehavare av enskild fiskerätt i strid med allmänna intressen uppenbart vansköter fisket genom alltför hård beskattning av fiskbeståndet eller genom underlätenhet atl utnyttja fisket, får fiskenämnden förelägga honom all bedriva fisket på ett sätt som behövs för alt avhjälpa vanskötseln. Innehas fisket av annan än ägaren, får föreläggandet i stället riktas mot ägaren. I föreläggandet får nämnden sätta ut vite.

Agaren eller innehavaren är skyldig att tåla att en föreskriven åtgärd vidtas åven om föreläggandet riktas mot den andre.

Talan mot länsstyrelses beslut i ärende, vara 24, 28 eller 29 § äger tillämpning, eller rörande utdömande av vite enligt 32 § föres hos kammarrätten genom besvär inom två månader efter det klaganden er-höU del av beslutet.

Talan mot beslut enligt denna lag av annan myndighet än regeringen i annat fall än som avses i första

Länsstyrelsens beslut i sådana ärenden som avses i 24, 28 eller 29 § överklagas hos kammarrätten genom besvär inom två månader efler det klaganden yitÄ' del av beslutet.

Fiskenämndens beslul i sådant ärende som avses i 30 § överklagas hos fiskeristyrelsen genom besvär inom tre veckor efler det klaganden fick del av beslutet. Fiskeristyrelsens beslut överklagas hos regeringen genom besvär.

Beslut enligl denna lag av en förvaltningsmyndighet överklagas i övriga fall inom den lid som anges i

Prop. 1980/81:153

Nuvarande lydelse

stycket/öre5 hos regeringen genom besvär inom tid som sägs i första stycket.

Vederbörande fiskeriintendenl är på gmnd av sin befattning behörig att föra talan i ärende som avses i första eller andra stycket.

Dä beslut som myndighet meddelar enligl denna lag angår så många alt avskrift av beslutet ej lämpligen kan tillställas envar av dem, skall delgivning ske enligt 17 § delgivningslagen (1970:428).

Beslut, som avses i 22, 28 och 29 §§, skola lända tdl efterrättelse utan hinder av förd klagan, om ej annorlunda förordnas. Om särskilda skäl föreligga, må länsstyrelsen förordna att även beslut, som avses i jy §, skall lända till omedelbar efterrättelse.

Föreslagen lydelse

första stycket hos regeringen genom besvär.

Vederbörande fiskeriintendenl är pä gmnd av sin befallning behörig att föra talan i ärende som avses i första, andra eller tredje stycket.

Då beslul som en myndighet meddelar enligt denna lag angår så många alt en avskrift av beslutel inte lämpligen kan tillställas var och en av dem, skall delgivning ske enligt 17 § delgivningslagen (1970:428).

Beslut, som avses i 22, 28 och

29 §§, skall gälla utan hinder av att det har överklagats, om inte annat förordnas. Om det finns särskilda skäl, får fiskenämnden förordna att även sådant beslut, som avses i

30 §, skall gälla med omedelbar verkan.

Förordnande angående nyttjande av samfällt fiske, som meddelats av länsstyrelse med stöd av äldre lag, skall gälla lill dess delägarna beslutat annat enligt lagen (1960:130) om fiskevårdsområden eller lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter. Har sådant förordnande meddelats för viss lid, får länsstyrelsen på ansökan av delägare förlänga liden, dock längst lill utgången av år 1983.

Bestämmelserna i 24 § andra stycket i dess äldre lydelse skall gälla till dess fiskevårdsområde enligl lagen (1960:130) om fiskevårdsområden bildats eller föreningsför-valtning enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter anordnats, dock längst lill utgången av år 1983.

Belräffande upplåtelse, som skett e lydelse, skall äldre lag fortfarande äga

Förordnande angående nyttjande av samfällt fiske, som meddelats av länsstyrelse med stöd av äldre lag, skall gälla till dess annal liar beslutats enligt lagen (1981:00) om fiskevårdsomräden eller lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter. Har sådant förordnande meddelats för viss tid, får länsslyrelsen på ansökan av delägare förlänga liden, dock längst till utgången av år 1990.

Bestämmelserna i 24 § andra stycket i dess äldre lydelse skall gälla till dess fiskevårdsområde enligl lagen (1981:00) om fiskevårdsomräden bildats eller föreningsför-vallning enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter anordnats, dock längst lill utgången av år 1990.

nligt 24 § andra stycket i dess äldre tillämpning.

Prop. 1980/81:153 10

JORDBRUKSDEPARTEMENTET Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1981-02-12

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullslen, Bohman, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Krönmark, Burenslam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Lagrådsremiss med förslag till lag om fiskevårdsomräden, m. m.

1 Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande den 9 november 1973 tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet sakkunniga' för atl utreda fiskelagstiftningen m.m. De sakkunniga antog benämningen 1973 års fiskevattensutredning (Jo 1973:07). Utredningen avlämnade i maj 1976 delbetänkandet (Ds Jo 1976:5) Utlännings fiskerätt, i juni 1976 delbetänkandet (Ds Jo 1976:6) Fiskevårdsomräden och i maj 1977 rapporten (Ds Jo 1977:3) Svenskarnas fiskevanor. Utredningen har den 22 november 1978 avlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1978:75) Fiska på fritid. Betänkandena har remissbehandlats. Till protokollet i detla ärende bör fogas dels utredningens sammanfattning av betänkandel Fiska pä frilid som bdaga 1 och det förslag fill lag om fiskevårdsområden som läggs fram i betänkandel som bilaga 2, dels en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3.

Efter remiss har yttranden avgivits av vattenöverdomstolen, hovrätten för Nedre Norrland, kammarrätten i Jönköping, riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, centralnämnden för fastighetsdata, överbefälhavaren, fortifikationsförvaltningen, postverket, sjöfartsverket, kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsverket, nämnden för samhällsinformafion, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd, slalens naturvårdsverk, generaltullstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens invandrarverk, statens planverk, statens lantmäteriverk, slalens valtenfallsverk, domänverket, länsstyrelsernas organisationsnämnd, statens veterinärme-

' Riksdagsledamöterna Åke Wiclorsson, ordförande, Arne Andersson i Ljung, Tyra Johansson och Sven Lindberg, dåvarande kommunalrådet direktören Roland Mo-rell, riksdagsledamoten Georg Pettersson samt dåvarande riksdagsledamoten köpmannen Rune Rydén.

Prop. 1980/81:153 11

dicinska anstalt, samtliga länsstyrelser, beredningen för planering och samordning av de statliga insatserna för rekreation, sjöövervakningskommittén. Centralorganisationen SACO/SR, Friluftsfrämjandet, Hushållningssällskapens förbund. Landsorganisationen i Sverige, Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund, Skogsindustriernas samarbetsutskoll, Svenska kommunförbundet. Svenska naturskyddsföreningen. Svenska samernas riksförbund. Svenska sportdykarförbundet, Svenska turistföreningen, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges fiskevallenägareförbund, Sveriges fritidsfiskares riksförbund, Sveriges riksidrotlsförbund, Sveriges turistråd. Tjänstemännens centralorganisation och Vattenregleringsföreta-gens samarbetsorgan.

Flera länsstyrelser har bilagt yttranden av olika länsorgan. Även andra remissinstanser har överlämnat av dem inhämtade yttranden.

Yttranden har dessulom kommit in från ett stort antal organisationer, föreningar och enskilda. Sålunda har yttrande inkommil från bl.a. Österlens deltidsfiskares förening, Kalmar läns husbehovsfiskares förening, Kullens deltidsfiskares förening, Norrbottens skärgårdsfiskares förening, Samernas samarbelsnämnd. Svenska båtunionen. Svenska skogsarbetare-förbundet, Sveriges fiskodlareförening, Sveriges jordägareförbund. Västkustens husbehovsfiskares förbund och Östergötlands skärgärdsförening.

Belräffande nuvarande förhållanden m.m. saml utredningens närmare överväganden hänvisas lill betänkandena.

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna överväganden

Vi har i vårt land ovanligt god tillgång på fiskevallen. Med undanlag för de egentliga slältlandsområdena finns del överallt gott om sjöar och strömmande vatten. De stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland är genom sitt centrala läge av utomordenfiigt värde. Kusterna med sina skärgårdsområden är naturtillgångar som har få motsvarigheter.

De naturliga förutsättningarna för fiske är således goda. Tillgången på fisk är emellertid inte obegränsad. 1 de flesta av våra fiskevatten går del inte att ta för sig efter behag. Fiskbestånden räcker inle lill. I havet har internalionella fångstbegränsningar genomförts för atl motverka den pågående utfiskningen av vissa eftersökta fiskarter. Längs våra kuster är värdefulla fiskslag som lax, havsöring, ål och hummer utsatta för en härd beskattning. I insjövattnen är fisket långtifrån allfid välavvägl. Följden har blivit att många vatten innehåller undermåliga fiskbestånd. Andra omständigheter som har påverkat fiskbestånden och förutsättningarna för fiske är bl.a. försurningen av insjövattnen, kraftverksulbyggnader, sjöregleringar och utsläppen av avloppsvatten från reningsverk och industrier.

Prop. 1980/81:153 12

Fiske har sedan gammalt en fast förankring bland stora delar av befolkningen i vårt land. Under de senare åren har både yrkesfisket och fritidsfisket förändrats väsenlligt. Yrkesfisket har rationaliserats. Det arbetar i dag med minskat antal utövare men med slörre bålar och effektivare redskap. Dessutom har den internalionella ulvecklingen på havsrällens område tvingat fram regleringar som har inneburit stora förändringar för del traditionella svenska yrkesfisket.

Riksdagen anlog år 1978 riktlinjer för fiskeripolitiken (prop. 1977/ 78:112, JoU 1977/78:23, rskr 1977/78:272). I propositionen behandlas bl. a. målen för fiskeripolifiken, fiskets framtida omfattning och inriklning, licensiering av yrkesfiske och statliga insalser för fiskets rationalisering. Riktlinjerna avser inte fritidsfiskels utveckling.

Frifidsfisket har under senare år utvecklats till en av våra mest utbredda och populära rekrealionsformer. Statens stöd lill fritidsfisket har hittills främst varit av indirekt nalur. Särskilt bör nämnas den service i olika former som lämnas fritidsfisket genom fiskeriadministrationen. Resultaten av sötvattenslaboratoriets forskningar och undersökningar har slor belydelse för fritidsfisket. Delsamma gäller statens stöd till olika anläggningar för del rörliga friluftslivet. I del sammanhanget bör även nämnas naturvårdsverkets förvärv av värdefulla naturområden för friluftsliv. Till dessa områden hör nämligen i flera fall vatten som kan utnyttjas för fritidsfiske.

Fiskevattensutredningen har haft i uppdrag att lägga fram förslag till åtgärder för att främja fritidsfiskets utveckling. Enligt en undersökning som utredningen har låtit göra har fiske kommit att spela en allt större roll som fritidssysselsättning. Omkring två miljoner människor i åldrarna 15— 74 år fiskar ålminstone någon gång om året. De flesta, ca 70%, fiskar enbart med handredskap. Omfattningen av fisket varierar mellan olika landsändar. En nord-sydlig tendens kan urskiljas. Fiskeinlressel är slörst i norr och minst i söder. I Norrbottens län fiskar varannan innevånare och i Malmöhus län var femte. Undersökningen avser allt fiske som inte är yrkesfiske.

Utredningen framhåller att del är en vikfig uppgift för samhället att skapa ett fritidsutbud som står öppet för alla, eftersom möjlighelerna för den enskilde att aktivt utnyttja sin fritid är av stor belydelse för hälsa, anpassning och trivsel i samhället. Fritidsfisket är enligl ulredningen i dessa sammanhang av utomordentlig betydelse. Det ger kontakt med naturen samt motion och avkoppling. Samtidigt innebär fångsten av fisk alt en naturresurs nyttjas och att fiskkonsumtionen i landel stimuleras. Fritidsfiske kan utövas av ung och gammal, av män och kvinnor och har därför stark karaktär av familjeaktivitet. Fritidsfiske är också ett viktigt komplement fill andra fritidsakfiviteter såsom bålliv, semesterresor och camping. Fritidsfisket blir därigenom en viktig faktor vid uppbyggnaden av en aktiv turism. Fisketurismen i glesbygd kan dessutom medverka till att det skapas underlag för en fortsatt bosättning i glesbygder där andra utkomstmöjligheter är begränsade.

Prop. 1980/81:153 13

För att det stora fiskeintresset som finns i vårt land skall kunna las till vara och utvecklas är det enligl utredningen viktigt dels att fiskevatlnen håller en god kvalitet, dels att tillräckligt med fiskevatten ställs fill fritidsfiskets förfogande.

I fråga om fiskevattnens kvalitet konstaterar utredningen att behovet av fiskevårdande åtgärder är stort men att resurser saknas för atl vidla lämpliga åtgärder i erforderlig omfattning. Utredningen framhåller all en förutsättning för en gynnsam utveckling är all fisket som naturtillgång vårdas rätt. Utredningen ger i sitt betänkande en utföriig redovisning av behovet av åtgärder. Till de fiskevårdsåtgärder som är särskilt angelägna för fritidsfiskels del hör enligt ulredningen bl. a. utsättning av laxarlad fisk i kustvatten och insjöar saml vissa biolopförbättrande ålgärder i sjöar och strömmande vatten där del är svårt att utveckla goda fiskbestånd. Ulredningen betonar vidare att det nuvarande fiskevårdsarbetel ofta bedrivs ulan tillräckliga kunskaper om de faktorer som avgör om en åtgärd blir framgångsrik eller inte. Behovel av insalser för forsknings- och utvecklingsarbete är därför storl. Fiskevård förutsätter också planering. Fiskevårdsplaneringen bör enligt utredningen sikta lill all åstadkomma långsikliga planer för större kustavsnitt och för hela vattensystem eller delar därav.

För att bl. a. ge allmänheten en bällre tillgäng till fiskevatten för frilids-fiske lägger utredningen fram olika förslag. Utredningen föreslår att allt enskilt fiske med rörligt redskap görs frilt vid Gollands läns kuster, vid Blekinge läns södra kusl och vid Skånes östra och södra kuster samt all den enskilda fiskerätten med undanlag för oslronfisket närmasl land tas bort längs västkusten. Vidare föresläs att fisket med handredskap görs fritt i Vänern, Vättern, Hjälmaren, Mälaren och Storsjön i Jämtland. För de inträng detta innebär i enskild räll föreslås all goltgörelse lämnas av statsmedel. Beträffande norrlandskusten anser utredningen däremot att de koslnader som skulle uppslå för en inlösen av fiske med rörliga redskap inte motsvarar de fördelar som skulle vinnas för frilidsfiskel. 1 fråga om södra ostkusten menar ulredningen att en inlösen av allt fiske med rörligt redskap eller enbart med handredskap väsenlligl skulle öka möjlighelerna till fritidsfiske men med hänsyn lill de höga kostnaderna, som har beräknats till mellan 100 och 200 milj. kr., avslår ulredningen från all föreslå en inlösen. I stället föreslås åtgärder för att främja bildandet av fiskevårdsområden vars vatten kommer atl upplåtas för fritidsfiske. Om dessa åtgärder avseende södra ostkusten inle leder lill åsyftat resultat, bör enligl ulredningen frågan om inlösen las upp på nyll om några år.

För alt öka tillgängen pä fritidsfiskevallen föreslår ulredningen vidare atl fiskerätt skall kunna bli föremål för expropriation eller Ivångsupplå-telser i de fall då det finns elt mera varaktigt behov av atl kunna tillgodose frilidsfiskeintressen av stor allmän betydelse. I samma syfte föreslår utredningen dessulom atl skötseln av de statliga fiskevatlnen i så slor utsträckning som möjligt överlåts till framför allt frivilliga fiskeorganisationer och kommuner.

Prop. 1980/81:153 14

Utredningen lägger ocksä fram förslag som tar sikte på all lösa olika konfliktsituationer mellan skilda kategorier fiskande lill följd av konkurrensen om bl. a. vissa fiskarter, fiskeplatser och möjligheterna all försälja fångsten. Utgångspunkten för förslagel är att i en konfliktsituation bör företräde ges åt yrkesfisket och fritidsfisket med handredskap. Förslagen tar således sikte på att främst begränsa del s. k. dellidsfiskel. Ulredningen föreslår bl. a. alt endasi licensierade yrkesfiskare skall få fiska med typiska yrkesfiskeredskap som trål, vadredskap, laxlinor och laxdrivlinor. Även nät som är djupare än tvä meter föreslås bli förbehållna yrkesfisket. Utredningen föreslär vidare att särskilda s. k. licensområden skall kunna läggas ut i allmänl vatten och i vissa enskilda vallen vid väst- och sydkusten samt Gotland. Inom licensområdena skall enligt förslagel yrkesfiskare få fiska med de redskap som finns angivna i licenserna. Andra fiskande skall i princip endast fä fiska med handredskap och i övrigl enligl de särskilda bestämmelser som uppställs för området.

I övrigt lägger utredningen fram förslag om dels en ny lagstiftning om fiskevårdsområden, dels en modernisering av fiskerällslagens bestämmelser om vanhävd av enskilt fiske, dels en liberalisering av utländska medborgares rätl fill fiske, dels slutligen åtgärder för en förbättrad fiskelillsyn.

Jag vill fill en början slå fasl alt del givelvis är angelägel alt fiskbestånden värdas och utnyttjas på bäsla sätt. Alla som fiskar måsle la hänsyn lill de biologiska förutsättningarna som råder och lill de reslriklioner som gäller till skydd för fiskbestånden. Även på detta område är del nödvändigl att hushålla med naturresurserna. Inom de gränser som ges av en ansvarsfull hushållning med fisktillgångarna bör utvecklingen av både yrkesfiskel och frifidsfisket främjas. Jag vill samtidigt betona alt när del gäller de enskilda fiskevatlnen, de som hör till fastigheterna, är det i grunden fiske-valtenägarna som har del direkta ansvarel för fiskevården. Inslaget av allmänt intresse utgör dock mofiv för statliga ålgärder i olika former. Jag återkommer till della i det följande.

Samhället satsar i dag belydande resurser på atl öka möjlighelerna för den enskilde atl aktivt ägna sig ål rekreation och friluftsliv i olika former. Fritidsfiske är en av de viktigaste rekreationsformerna i vårt land. Del ger avkoppling och nöje och är för mänga ett sätl all uppleva naturen. Det kan med fördel utövas som familjeaktivitet. Mot denna bakgmnd framstår det som ganska givet att samhället liksom hittills genom olika ätgärder bör främja en ändamålsenlig utveckling av fritidsfisket.

Liksom utredningen anser jag det angeläget att fritidsfiskarnas organisation akfivt medverkar i arbetet för alt utveckla och förbättra frilidsfiskel. Åtgärderna bör således ges en sådan inriklning och utformning att de stimulerar fritidsfiskarna till att själva hjälpa till med delta arbele. Del skapar samtidigt en ökad förståelse och respekt för de ekologiska sambanden. Ökad kunskap och ökat ansvar hos de fiskande minskar också behovet av regleringar av olika slag. Organisationens verksamhet bör också

Prop. 1980/81:153 15

rikta sig fill de fritidsfiskare som inte är organiserade. Arbetsuppgifterna bör avse såväl konkreta fiskevårdsåtgärder som informafion om var och hur fritidsfiske lämpligen bedrivs.

De åtgärder som vidtas för frifidsfisket måsle givelvis ses som elt led i det allmännas stöd till friluftsliv och naturvård i slorl. En viktig aspekt inom det naturvårdsarbete som bedrivs av bl. a. länsstyrelserna och naturvårdsverket är att fillgodose friluftslivets intressen bl. a. genom säkerställande av mark och vatten för friluftsliv. Med hänsyn till att en stor del av de för friluftslivet mest intressanta områdena ulgörs av kuster, öar och skärgårdar och till atl bebyggelsetrycket varit särskilt stort inom bl.a. dessa områden har en mycket stor del av nalurvärdsarbetel avsett just kust- och skärgårdsområdena. Det innebär ocksä all den del av befolkningen som ägnar sig åt fritidsfiske i dessa delar av landet har nytta av det utförda arbetet. Enligt min mening bör vid planeringen för friluftslivet ökad hänsyn kunna tas till fritidsfisket. Det är sålunda önskvärt atl möjligheter till fritidsfiske öppnas inom naturområden där förutsättningar finns härför och där insatser görs för att främja friluftslivet. Statligt stöd fill anläggningar av olika slag för fritidsfiskets behov bör ges inom ramen för det allmänna stöd som avser det rörliga friluftslivet. Därvid kommer helt naturligt önskemål om satsningar för fritidsfisket att vägas mot andra angelägna fritidssatsningar.

Jag delar utredningens av remissinstanserna allmänl biträdda uppfattning att behovet av aktiva fiskevårdande åtgärder f. n. är stort och atl della behov kommer att öka. Jag ansluter mig till utredningens uppfattning atl till de fiskevårdsåtgärder som är särskill angelägna för fritidsfiskets del hör bl.a. utsättning av främst laxartad fisk i kustvallen och insjöar saml biotopförbättrande åtgärder för alt ändra vattenmiljön i vissa vallen där utvecklingen av goda fiskbestånd hindras. Som jag framhöll i prop. 1977/ 78:112 om riktlinjer för fiskeripolitiken, m.m. är såväl yrkesfisket som fritidsfisket beroende av en aktiv fiskevård. Viktiga delar av havsfisket liksom kustfisket och insjöfisket är i dag mycket beroende av atl utsättningar av fiskyngel görs i syfte all förbättra fisktillgången. Även våra möjligheter i övrigt atl rationellt tillvarata, ulveckla och reproducera fiskresurserna måste las till vara. Samtidigt fömtsätter fiskevården alt de vatten i vilka fisken lever har sådan kvalitet att fisken kan överleva och föröka sig. Vår miljölagstiftning har fill syfte atl tillvarata också fiskels intressen. Vidare är det internationella samarbete som pågår på såväl fiskels som miljövårdens områden inom olika organisafioner och inom ramen för olika konvenfioner av vital betydelse för fiskets framtid. Forsknings- och utvecklingsarbetet är av väsenllig betydelse för våra möjligheler att rationellt tillvarata, utveckla och reproducera fiskresurserna. Även på dessa områden har det internationella samarbetet stor betydelse. Samtidigt behöver sådant arbete bedrivas inom landet. Jag återkommer till frågan hur stödet till fiskevårdande åtgärder bör utformas i avsnitt 2.2.

Prop. 1980/81:153 16

I likhet med remissinstanserna delar jag utredningens uppfattning att de nuvarande bestämmelserna om fiskevårdsområden bör ändras så all det blir enklare och billigare att bilda sådana områden. Inom fiskevärdsområ-dena kan fisket och fiskevärdsåtgärderna samordnas. Det innebär att förutsättningarna för ett lämpligl och ändamålsenligt fiske och för effektivare fiskevårdsåtgärder förbättras. Jag återkommer lill frågan om en ny lag om fiskevårdsområden i avsnitt 2.3.

Jag kan ocksä i allt väsentligl ansluta mig lill utredningens förslag till ändrade bestämmelser till skydd för fiskbestånden.

Av de förslag till ätgärder för atl öka tillgången pä fritidsfiskevalten som utredningen lägger fram avvisas förslagen om inlösen av det enskilda fisket längs stora delar av våra kuster av flera remissinstanser. Remissinstanserna åberopar bl.a. att utredningen har underskattat den ersättning som skulle behöva lämnas för intrång i enskild fiskerätt, om del fria fisket utvidgades. De ersättningsanspråk som framställdes är 1951 vid övergången lill den nuvarande lagstiftningen, då del fria fisket utvidgades, uppgick till mycket stora belopp och visar hur högt fisket värderas. Enligt min mening saknas anledning att öka rätten lill frifiske genom inlösen av enskild fiskerätt. Möjligheterna till frifidsfiske bör pä många håll kunna förbättras genom olika slag av fiskevårdsåtgärder som höjer fiskets kvalitet. Jag vill också erinra om att för slora delar av kusten och de slora sjöarna är fisket fritt enligl vattengräns- och fiskerältslagarna. Vidare upplåter staten stora områden främst för kortfiske framför allt genom domänverket. Kommuner, skogsboiag och enskilda fiskerättsägare i övrigt upplåter också i slor omfattning vatten för fritidsfiske. Jag vill också erinra om att bildandet av fiskevårdsområden kan antas öka utbudet av fiskeupplåtelser.

Utredningens förslag i övrigt till ökade fritidsfiskemöjligheter bilräder jag. Jag delar alltså utredningens uppfattning att statens vatten i större omfattning än f. n. bör kunna utnyttjas för fritidsfiskets behov. Frågan behandlas i avsnitt 2.5. Vidare bör utländska medborgare i större utsträckning än f. n. jämställas med svenska medborgare i fråga om fritidsfiske med handredskap.

Jag är inte beredd atl nu la ställning till hur olika konfliktsituationer mellan skilda kalegorier fiskande skall lösas. Jag kan således inte godta utredningens förslag atl fiske med vissa redskap skall bli förbehållet innehavare av yrkesfiskelicens eller förslaget om licensomräden. Enligt min mening finns det anledning att befara atl en sådan reglering alltför hårt skulle drabba det traditionella husbehovsfisket. Framför allt för dem som är bosatta i skärgårdsområdena har husbehovsfisket fortfarande betydelse som tillskott till försöijningen. Detta fiske som ofta gmndar sig på sed har i många fall vunnit erkännande i lagstiftningen.

Det är emellertid ostridigl alt det förekommer konflikter mellan olika kategorier av fiskande. Yrkesfiskarna känner sina intressen hotade av dem

Prop. 1980/81:153 17

som på sin fritid men i förvärvssyfte bedriver ett inte obetydligt fiske med yrkesmässiga redskap. Dessutom förekommer konkurrens i fråga om fördelningen av fiskelillfällena mellan å ena sidan del kuslbundna yrkesfiskel och å andra sidan det yrkesfiske som bedrivs med slörre fartyg som kan fiska över stora områden. En rad arter är kvolerade lill följd av internalionella överenskommelser och yrkesfisket efter dessa mäste upphöra när kvoterna är uppfiskade. I det kusinära fisket är lax, öring, ål och hummer fiskslag som f. n. anses vara överfiskade. Med hänsyn till den situation som inträtt är det enligt min mening viktigt atl de frågor som hänger samman med nu nämnda konflikter blir föremål för nya överväganden. Jag har därför för avsikt att senare begära regeringens bemyndigande att fä tillkalla en kommitté för utredning av bl. a. dessa frågor.

2.2 Fiskevård

2.2.1 Fiskevårdsåtgärder m. m.

I sötvatlnen har del ökade fritidsfisket med handredskap lell lill en mera ensidig beskattning av fiskbestånden på så sätt atl fisket inriklas mol etl eller elt fätal eftertraktade fiskslag. Fisket i våra kustvatten och i de slora sjöarna bedrivs på annal sätt, särskill i de områden inom vilka fisket är frilt. Fisket sker här i stor utsträckning med andra redskap än handredskap, främst nät, ryssjor och linor. Detta har pä vissa platser också lell lill en konkurrens om fångst och fångslplatser, särskill för de mest värdefulla fiskslagen. Om fiske av detta slag får utvecklas fritt leder del enligl ulredningen nästan alllid till överfiskning.

Fiskevård i olika former kan motverka negativa inslag i fisket och förbättra fisket. Fiskevård kan utövas dels genom direkla ålgärder, dels genom indirekta åtgärder såsom t.ex. bestämmelser om fiskels vård och bedrivande. Beroende på situationen kan den ena eller andra typen av åtgärd vara att föredra. 1 begränsade vattenområden som sjöar och vattendrag är den direkla fiskevården mera verkningsfull än i kustvatten och hav, där man oftare är hänvisad till bestämmelser om fiskels vård och bedrivande.

Fiskevård i vid bemärkelse innefaltar även bekämpning av fisksjukdomar samt forsknings- och utvecklingsverksamhet. Ulredningens betänkande innehåller en närmare redogörelse för fiskevårdens möjligheter och fömtsättningar (belänkandet s. 281-299). I betänkandel har lämnats förslag till sädana fiskevårdsåtgärder som ulredningen generelll sett anser vara särskilt angelägna. En sådan åtgärd är utsättning av laxfisk. Utredningen framhåller att fritidsfiskarna i vårt land har en dokumenterad önskan att bedriva fiske efter laxartad fisk. Tillgången på goda vatten för sådant fiske är dock starkt begränsad. Goda resultat erhålls normalt av utsättning av lax och öring vid kusterna eller i nedre delarna av lämpliga vattendrag. Fritidsfisket har ett klart större utbyte av öringsutsättningar än 2 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153

Prop. 1980/81:153 18

av laxutsättningar. Även i de stora sjöarna och i vissa övriga inlandsvatlen är enligl ulredningen utsättning av laxfisk av intresse.

Ålfiskets fångster minskar. Del beror sannolikt pä en minskad invandring av ålyngel lill våra kuster. Bl.a. därför förordar utredningen utsättning av ål. Utsättningarnas omfallning bör enligt utredningen dock bestämmas först när ytterligare erfarenheler har vunnits av pågående försöksverksamhet.

Utredningen föreslär även att ålyngel uppsamlas i älvmynningar i slörre utsträckning än f.n. och fördelas på lämpliga uppväxtområden. Som sådana områden bör väljas andra vattendrag än där goda bestånd av flodkräf-lor finns eller där man satsar på inplanlering av signalkräftor. Ulredningen anser att denna åtgärd förutsätter en längre gående samverkan mellan olika fiskerättsägare än f. n. och att den bör grundas på en översiktlig fiskevårdsplanering. Fiskeristyrelsen föreslås här fä etl övergripande samordningsansvar.

Utredningen föreslår s.k. biotopförbättrande åtgärder, dvs. återsläll-ningsarbeten i förstörda vattendrag och olika förbättringsåtgärder. Exempel på sädana ålgärder är anläggning av böljor saml borttagande av hinder för fiskvandring och av kraftig vattenvegetation. EnHgt utredningen bör sådana åtgärder prioriteras som antingen väsentligl ökar förutsättningarna för etablering av nya eller bättre nalurliga bestånd av värdefulla fiskslag eller som resulterar i nya möjligheter till fiske med handredskap.

Utredningen betonar behovet av att motverka försurning av sjöar och vattendrag. Försurningen av fiskevatten kommer enligt utredningen atl öka allt snabbare om inte verkningsfulla motåtgärder sätts in. Utredningen väntar sig inte att den pågående försöksverksamheten med kalkning förbättrar situationen annat än i etl begränsat antal vatten som är värdefulla frän främst fiske- och naturvårdssynpunkt.

Massförekomsl av mindre värdefull fisk, s. k. ogräsfisk, hindrar i många sjöar och vattendrag utvecklingen av goda bestånd av attraktiva fiskslag. Att lösa detta problem genom s. k. anpassat fiske är enligt utredningen ofta den mest angelägna fiskevårdsåtgärden.

S.k. fisketräda är en annan form av anpassat fiske som utredningen rekommenderar. Fisket sker då allsidigt och hårt i etl eller tvä år varefter vattnet får ligga ofiskat i tvä till tre år. De unga fiskar som överlevt ges därigenom större möjlighet att växa ut till fångslbar storlek. Om fisket samordnas t. ex. i fiskevårdsområden, finns goda fömtsättningar alt lillämpa denna fiskevårdsmetod.

Ett allsidigt bedrivet fiske utgör enligt ulredningen normalt den bästa fiskevården. Fiskevatlenägare och fiskeinlressenler i övrigt har elt ansvar för vården av den naturresurs som fiskbestånden ulgör. Enligl ulredningens uppfattning tillgodoses kravet på en sådan vård bl.a. genom ett allsidigt fiske för att undvika olämplig beskattning av fiskbestånden. Delta fömtsätter normalt en långtgående samverkan. Ulredningen anser att den-

Prop. 1980/81:153 19

na samordning bör inifieras av sammanslutningar av fiskerättsägare, kommuner och andra större fiskevatlenägare.

Fisksjukdomsbekämpning är elt annal område inom fiskevården som uppmärksammas av utredningen. Sä t.ex. måste den odlade fisk som planteras in eller sätts ul vara fri från sjukdomar. Den ökade förekomsten av sjukdomar i nalurliga fiskbestånd har efter hand krävt allt slörre insalser. Samtidigt har flera okända sjukdomar uppträtt i såväl traditionella fiskodlingar som i s. k. kasseodlingar. Kräftpeslen är här ett exempel på de betydande skador som förorsakas av en fisksjukdom. Ulredningen anser det som självklart att verkningsfulla ätgärder mäste sättas in mot sjukdomar i naturliga fiskbestånd. Utredningen påpekar att en bristfällig fisksjukdomsbekämpning leder till ekonomiska förluster och lill förluster av värdefullt biologiskt material.

Fiskeadministrativa ulredningen har i belänkandel (Ds Jo 1975:7) Ålgärder för att främja svensk fiskodling lämnat förslag lill vissa reformer av fiskhälsokonlrollen i fiskodlingar. Fiskevattensutredningen instämmer i huvudsak i fiskeadminislrativa utredningens förslag men anser att en yllerligare översyn bör ske av förslagen samtidigt som bekämpningen av sjukdomar i naturliga fiskbestånd beaktas.

Utredningen anser vidare att behovel av forsknings- och utvecklingsarbete (FoU) är stort på samtliga områden inom fiskevården. Goda grundkunskaper krävs för atl fiskevårdsarbetel skall kunna bedrivas rationellt och ge ett bra resullal. Ulredningen föreslår därför omfaltande resursförstärkningar för FoU-verksamhet på samtliga de områden av fiskevården som har nämnts i det föregående.

Etl annat inslag i fiskevården som enligt utredningen kräver insatser av det allmänna är planeringen av vårdåtgärderna. Utredningen har föreslagit att fiskenämnderna skall ha till uppgift att upprätta särskilda hushållningsplaner för områden med särskill komplicerade fiskeförhållanden och all länsslyrelserna som samordnare av samhällsplaneringen bör godkänna dessa planer. Vidare föreslår ulredningen att fisket skall ingå naturligt i den kommunala planeringen.

De remissinstanser som yttrat sig om fiskevården är positiva till ulökade fiskevärdsätgärder och ökad planering. Fiskeristyrelsen erinrar om att det i den statliga fiskeriadministrationen utförs elt omfaltande administrativt arbete och undersökningsarbete som lill belydande del kommer fritidsfisket tillgodo. Styrelsen föreslår atl utredningens olika ätgärdsförsiag skall vara utgångspunkt för framfida satsningar på området. Arbetsmarknadsstyrelsen pekar på att åtgärder för alt främja fritidsfisket kan utgöra komplement till andra sysselsättningsfrämjande ätgärder. Statens vattenfalls-verk menar att en ökning av utsättningarna av fisk ställer yllerligare krav på tillgången till avelsfisk samtidigt som fiskelrycket i bl. a. mynningsom-räden kan befaras öka. Åtskilliga remissinstanser, bl. a. Sveriges fritidsfiskares riksförbund, framhåller behovet av utökad FoU-verksamhel. Många tar också upp frågan om åtgärder mot sjöförsurning.

Prop. 1980/81:153 20

Jag delar de principiella uppfattningar som utredningen framfört i fråga om fiskevård. Ell allsidigt och väl avvägt fiske är god fiskevård. Jag har tidigare framhållit alt de fiskande i fortsättningen måste visa ansvar och hänsyn i sitt fiske. Detla är en förutsätlning för alt regleringar skall kunna undvikas i framtiden. Särskilt framlrädande är della krav i fråga om det fria fisket pä allmänna vattenområden och på enskilda frivallen.

Målet för fiskevården bör enligt min mening vara att genom olika åtgärder förbällra fisket och fiskevatlnen lill gagn för såväl yrkesfiskel som för fritidsfisket.

De biotopvårdande åtgärder som utredningen redogör för anser jag vara av central belydelse inom fiskevärden. Ålgärderna är ofta arbetskrävande och dyrbara och kräver därför kunskaper och noggrann planering.

Kalkning av sjöar och vattendrag har visal sig vara en verksam metod för att förbättra livsbetingelserna för hotade fiskbestånd. Erfarenhelerna av försöksverksamheten på detta område skall redovisas av fiskeristyrelsen och naturvårdsverket före den 1 juli 1981. Med hänsyn till verksamhetens betydelse harjag redan i årets budgetproposition föreslagil all statsbidragen lill kalkning ökas med 8 milj. kr. till 23 milj. kr.

Fiskevård genom anpassat fiske, bl.a. i form av allsidigt bedrivet fiske och fisketräda, anser jag i likhet med utredningen normalt vara goda fiskevårdsåtgärder. Allsidigt fiske förutsätter dock ofta en långtgående samverkan. Sammanslutningar av fiskerältsägare, t.ex. fiskevårdsområden, samt kommuner och andra större fiskevattenägare bör enligt min mening ta initiativ till sådan samverkan.

Utsättning av fisk och kräftor har sedan lång tid utgjort grundstommen i det svenska fiskevårdsarbetel. Goda resultat har erhållits efter utsättning av laxfisk i havet, längs kusterna och i de stora sjöarna. Försöksulsällning av ål pågår och utvärderas f. n. Verksamheten har stor belydelse främst för yrkesfisket men även för fritidsfisket.

Fisksjukdomar har under senare är fått en ökad omfattning. Insalser görs redan nu med stafiigt stöd bl. a. i form av biolopförbättrande åtgärder och fiskhälsokonlroll. En översyn av fiskhälsokonlrollen görs f.n. av fiskeristyrelsen i samarbete med lantbruksslyrelsen, statens veterinärmedicinska anstalt och laxforskningsinslitutet. Några ändringar i gällande bestämmelser bör därför inte göras nu.

Av stor betydelse för resultatet av fiskevårdsarbetel är de kunskaper som vi har om olika fiskevårdsåtgärder. Utan en effektiv forsknings- och undersökningsverksamhet är det stor risk för feltolkningar och därmed misshushållning med tillgängliga resurser för fiskevård. Fiskevårdsåtgärderna bör också i högre grad än hittills planeras och följas upp noggrant. Med hänsyn till del ansträngda ekonomiska läget bör i första hand befintliga odlingsanläggningar och laboratorier utnyttjas för FoU-verksamheten.

En förbättrad planering bör ingå som ett led i fiskevårdsarbetet. Enligt min mening är det dock inte mofiverat med en fristående planering an-

Prop. 1980/81:153 21

gående fiske så som utredningen föreslagit. I stället bör denna uppgift kunna ingå i den löpande verksamhelen vid närmasl ansvariga slalliga organ. Härigenom kan erhållas etl värdefullt underlag för statens insatser på dessa områden liksom för den kommunala och regionala planering som berör fritidsfisket.

Mot bakgmnd av den betydelse fritidsfiske har för friluftsliv och rekreation är det motiverat med vissa ylterligare statliga insalser för en förbättrad fiskevård.

2.2.2 Statligt stöd tiU fritidsfisket m. m.

Staten ger redan nu ekonomiskt slöd i olika former lill fritidsfisket. Stödet lämnas både direkt till fritidsfisket och indirekt som stöd till fiskevård och forsknings- och utvecklingsverksamhet. Genom den av staten finansierade cenirala och lokala fiskeadministralionen främjas fritidsfisket pä olika sätl. Så t.ex. bedrivs informations- och rådgivningsverksamhet med anknytning lill fritidsfisket av fiskenämnderna. Fiskeriinlendenlerna tillvaralar fritidsfiskels intressen i miljöskyddslags- och valtenlagsären-den. De medel som anvisas för kursverksamhet på fiskets område kan även användas för kurser i fiskevård.

Stöd till fiskevårdande åtgärder lämnas på olika sätl. Del mest omfattande är bidragel lill kalkning av sjöar och vattendrag. För innevarande budgetår uppgår del till 15 milj. kr. För utsättning av lax och ål anvisas av prisregleringsmedel sedan ell par år tillbaka 2,5 milj. kr. Denna utsättning är främst motiverad för yrkesfisket men kommer också fritidsfisket tillgodo. För lån till åtgärder inom korlfiskeomräden och för rationalisering av verksamhet med fiskodling kan statlig garanti beviljas intill ell ärligt belopp av f.n. 2 milj. kr. Hittills har denna stödform ulnyltjats i liten omfattning. Bidrag till inköp av bålar och lill anläggning av fiskebryggor m.m. har kunnat utgä från anslaget till idrottsanläggningar. Vidare har omfaltande, för frilidsfiskel positiva restaurerings- och anläggningsarbeten i eller i anslutning lill vattendrag bekostats med arbetsmarknadsmedel.

Enligt 2 kap. 10 § vattenlagen (1918:523) kan särskilda fiskeavgifter utdömas i valtenmål. Av dessa medel som f. n. sammanlagl uppgår till ca 1,5 milj. kr. varje år används en viss del för fiske värdande verksamhet av lokal karaktär och av stort allmänt inlresse. Bl.a. har bidrag utgått till förrätlningskostnaderna för bildande av fiskevårdsområden.

Resterande del av avgiftsmedlen utnyttjas för FoU-verksamhel som huvudsakligen bedrivs vid fiskeristyrelsens sötvallenslaboratorium och vid fiskeriförsöksstationen i Kälarne. Över anslaget till fiskeristyrelsen anvisas yllerligare närmare 2 milj. kr. lill FoU-verksamhet vid söt vattens-laboratoriet. Verksamheten vid sötvaltenslaboraloriel tjänar i belydande utsträckning frilidsfiskel. FoU-verksamhel lill gagn för fritidsfisket bedrivs även i viss omfattning vid högskolorna.

För innevarande budgetår utgår statsbidrag till Sveriges fritidsfiskares

Prop. 1980/81:153 22

riksförbund med drygt 1 milj. kr. över anslaget Stöd till idrotten: Organisationsstöd m. m.

Utredningen föreslår att det i fortsättningen utöver nuvarande statligt stöd skall utgå ekonomiskt stöd till åtgärder som särskill tar sikte på fritidsfisket. Genom etl fiskevärdsbidrag till sådana fiskevårdsområden, fiskevårdsföreningar, enskilda fiskerältsägare, sammanslutningar av fritidsfiskare och kommuner som upplåter fiskerätt till allmänheten skulle fritidsfisket enligl utredningen gagnas och upplåtande av vallen lill frilids-fiske stimuleras. Molsvarande ålgärder som gagnar fritidsfisket på de allmänna vattenområdena och på de enskilda frivattnen föreslås också få statligt stöd. Utredningen föreslår att 15 milj. kr. satsas varje år för detla ändamål. Utredningen föreslår vidare att 5 milj. kr. årligen satsas på olika serviceåtgärder för frilidsfiskel och på information saml yllerligare 1 milj. kr. som engängssalsning på informationsåtgärder.

Utredningen föreslår också all Sveriges fritidsfiskares riksförbund ges ett årligt statligt stöd av 2 milj. kr. för genomförandel av nya arbelsuppgifler och att Sveriges fiskevallenägareförbund lilldelas 0,5 milj. kr. för verksamhet vid bildande av fiskevårdsomräden.

Utredningen föreslår atl kostnaderna för fiskevård, service åt fritidsfisket och viss fisketillsyn finansieras med en särskild årlig fiskevårdsavgifl som skulle erläggas av alla fritidsfiskare äldre än 15 år. Avgiften beräknas ge 20 milj. kr. årligen.

Remissinstanserna är allmänt positiva lill de av ulredningen föreslagna ökade statliga satsningarna pä fritidsfisket. Fiskeristyrelsen understryker särskilt angelägenheten av atl åtgärder kan inriktas mol allmänt vatten och enskilt frivatten. Utredningens förslag till fiskevårdsavgift har däremot föranlett delade meningar bland remissinstanserna. Många anser atl del statliga stödet skall finansieras över stalsbudgelen ulan särskild avgift.

Jag har i det föregående betonat att det i första hand är fiskevallenägarna som har ansvaret för fiskevården. Med hänsyn lill del slora allmänna inlresset för fritidsfiske och fiskevård bör staten enligl min mening på olika sätt ge stöd till förbättrad fiskevård. Stödet bör i första hand inriklas på fiskevärdsätgärder och andra åtgärder som är ägnade all främja fritidsfiske för allmänheten liksom FoU-verksamhet. I det följande kommer jag att redogöra för mina förslag till grunderna m.m. för slödel. Anslagsfrågor med anknytning härtill kommer jag atl anmäla för regeringen vid etl senare tillfälle. Jag vill emellertid redan nu förutskicka all mina förslag därvid inle kommer all vara så omfattande som utredningens.

Ulredningen menar all fiskevårdsarbetel hittills ofta bedrivits ulan tillräckliga kunskaper om fiskevårdsåtgärdernas effekt. Därför är det enligt min mening viktigt alt ägna ökad uppmärksamhel åt forsknings- och utvecklingsverksamhet på fiskevårdens område.

Redan nu kan dock omfattande fiskevårdsåtgärder sättas in för att förbättra fiskevattnens kvalitet. Jämsides härmed är del viktigt att satsa på

Prop. 1980/81:153 23

bildandet av fiskevårdsomräden där fisket upplåts till allmänheten.

FoU-verksamheten på fiskevårdens område har som jag nyss redogjort för i stor utsträckning finansierats via anslaget fill fiskeristyrelsen samt med fiskeavgifter enligt 2 kap. 10 § vattenlagen (1918:523). Jag föreslår alt dessa avgiftsmedel i fortsättningen i sin helhet tillförs FoU-verksamhel på fiskevårdens område.

Statens stöd till fiskevårdsåtgärder för fritidsfiskets behov bör förstärkas. I första hand bör slöd i form av bidrag kunna utgå till kostnaderna för förrättning i samband med bildande av fiskevårdsomräde. Vidare bör stödet kunna omfatta sådana åtgärder som t.ex. ulplantering av fisk, biotopförbättrande ålgärder och riktal fiske. Stöd lill dessa åtgärder bör liksom hittills kunna utgä både som bidrag och som statlig garanti för lån. Ett villkor för bidrag bör vara att aktuellt vatten upplåts för allmänhetens fiske och då under sädana organisatoriska former som kan godkännas av fiskeristyrelsen. Bidragels sloriek bör normalt inte överstiga 50 % av de godkända kostnaderna. Förhöjt bidrag med högst 70 % bör kunna ges främst i de fall då tillgången pä fiskevatten för allmänheten är mycket begränsad eller när utbudet av fiskevatten i det aktuella området är alltför ensidigt. Bidrag bör kunna utgå till enskilda fiskerältsägare och till sammanslutningar av sådana eller av fritidsfiskare samt till kommuner.

Liksom f. n. bör staten kunna ge stöd i samband med byggande av olika serviceanläggningar m.m. för fritidsfiskets behov, t.ex. bryggor. I den utsträckning åtgärderna utförs inom områden av riksintresse och där staten därför satsar medel på friluftsliv och rekreation bör bidrag kunna utgå till vissa satsningar för fritidsfisket. I övrigt bör det statliga stödel för dessa ändamål utgå i form av stafiig länegaranti under de förutsättningar som jag nyss har förordat för stödet till fiskevårdande åtgärder. Slallig garanti bör liksom hittills även kunna beviljas för lån till verksamhet med fiskodling som främjar fritidsfisket.

Nuvarande statligt stöd till den allmänna verksamhelen inom Sveriges fritidsfiskares riksförbund och Sveriges fiskevallenägareförbund bör ges även i fortsättningen. Som jag fidigare har framhållit bör fritidsfiskarnas organisation ta elt större ansvar för fiskevården. Sveriges fritidsfiskares riksförbund bör därför kunna erhålla ersättning för konkreta fiskevårdsåtgärder efter ansökan hos fiskeristyrelsen. Vidare bör fiskevallenägareför-bundet kunna erhålla ersättning för informationsinsatser och för ålgärder i syfte att främja bildandet av fiskevårdsomräden. Förutsättningen härför är att åtgärderna vidtas enligt en plan som är godkänd av fiskeristyrelsen.

Det statliga stödel till fritidsfisket som jag har förordat i det föregående bör tills vidare i sina huvuddelar administreras av fiskeristyrelsen och den lokala fiskeriadministrationen. Vissa resurser för delta ändamål finns redan bäde centralt och regionalt. Med hänsyn till att den pågående lurist-och rekreationspolitiska utredningen även tar upp fritidsfiskefrågornas administration är jag inte beredd att föreslå några personalförstärkningar.

Prop. 1980/81:153 24

Några nya tjänster bör således inte inrättas i verksamheten. Behovet av personella resurser bör i stället fillgodoses genom omprioriteringar. Jag räknar emellertid med att det behövs viss förstärkning av fiskeristyrelsens anslag för att täcka kostnader av annat slag. Jag återkommer senare till anslagsfrågan. För fiskeristyrelsens stöd i samband med beslut i fräga om åtgärder riktade till fritidsfisket bör det finnas en särskild rådgivande gmpp med representanter för bl. a. fritidsfisket och fiskevallenägarna.

Det ankommer på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att utfärda de särskilda föreskrifter som kan föranledas av bifall till vad jag nu har förordat om slöd lill fiskevård m. m.

Ulredningens förslag att en stor del av det stafiiga stödet till fiskevården och fritidsfisket skall finansieras med en särskild avgift bör inle genomföras nu. Bl.a. är kostnaderna för administration, kontroll och tillsyn svåra att beräkna. Jag föreslår därför att det statliga stöd till fritidsfisket som jag har förordat i det föregående finansieras över statsbudgeten utan alt någon särskild avgift tas ul. Jag återkommer senare till regeringen med de anslagsfrågor som har anknytning ull mina förslag.

2.3 Fiskevårdsområden

2.3.1 Allmänna utgångspunkter

Rätten att fiska i enskilt vatten är enligt huvudregeln förbehållen ägarna av de fasfigheter till vilka fisket hör. För stora delar av kusten och de stora sjöarna är dock fisket på enskilt vatten i större eller mindre omfattning fritt också för andra än jordägarna. Det enskilda fisket kan utgöra en del av en fastighet eller, om fisket är samfällt, gemensamt tillhöra en grupp av fasfigheter. Undantagsvis kan fisket ulgöra en särskild fastighet. Vanligtvis tillkommer rätlen lill fiske i ett visst vatten så många all fisket inte kan nyttjas rationellt och svårigheter uppslår för en effektiv fiskevård. Uppdelningen av ett fiskevatten på många delägare är besvärande redan när fisket är samfällt för elt skifteslag. Härtill kommer att fisket i en sjö eller pä en älvsträcka som i sig kan ses som en naturlig brukningsenhet ofta är uppdelat på flera skifteslag. Är fisket skiftat är enheterna ofta för små och en samverkan mellan fiskerättsinnehavarna därför nödvändig för en ändamålsenlig fiskevård och elt rationellt utnyttjande av fisket.

För atl få en effektiv samverkan mellan olika fiskerältsägare infördes genom lagen (1960:130) om fiskevårdsomräden en ny organisationsform kallad fiskevårdsområde. Ett viktigt syfte med lagen var också att förbättra fömtsättningarna för det arbete som bedrevs av de redan existerande fiskevårdsföreningarna. Eftersom dessa föreningar helt byggde på frivil-lighet försvårades verksamheten, när anslutningen bland fiskerättsinnehavarna inle var fullständig. Genom atl ombilda fiskevårdsföreningarna till fiskevårdsomräden kunde en fastare organisation skapas som omfattade alla berörda sakägare.

Prop. 1980/81:153 25

Ett fiskevårdsomräde är en i särskild ordning bildad samfällighet som syflar till att samfällt ordna fiskeförhållandena och främja fiskerätlsägar-nas gemensamma intressen. Beslut om bildande av ell fiskevårdsområde meddelas av länsstyrelsen som då också fastställer stadgar för omrädel. Är inte delägarna överens om bildandet skall beslutel föregås av en förrättning. För alt fiskevårdsområdet skall komma lill stånd krävs samtycke av en kvalificerad majoritet bland delägarna. Fiskevårdsområdel bildas för viss tid, minst 10 och högsl 25 år. Om del inle i särskild ordning begärs atl området skall upplösas, förlängs giltighetstiden automatiskt. För fiske-vårdsområdels förvaltning finns regler om styrelse för området, delägarnas rösträtt och deras skyldighet all lämna tillskott för atl bekosta verksamheten.

Bildande av ett fiskevårdsområde inverkar inle på de beslående äganderättsförhållandena. Vid fiskels utövande blir däremot den enskilde delägaren bunden av stadgarna och delägarnas beslul. Besluten gäller också mot nya delägare. Fiskevårdsområdet kan besluta om upplåtelse av fisket. För sådant beslut gäller särskilda majoritetskrav och under vissa förutsättningar kan en enskild delägare motsätta sig ett sädant beslut. Såväl reglerna för bildandet som för förvaltningen förutsätter att det har klarlagts vilka som har fiskerätt i vallenområdel och hur stor del var och en har i fisket. Det innebär atl bildande av elt fiskevårdsområde regelmässigt måste föregås av en fullständig fiskerättsulredning. Till kostnaderna för bildandet, inberäknat kostnaderna för fiskerätlsulredningen, utgår f. n. statsbidrag.

Enligt fiskevatlensulredningen har lagen om fiskevårdsområden inte blivit den framgång man ursprungligen tänkte sig. Sedan lagen trädde i kraft år 1961 har det bildats bara ca 350 områden. En bidragande orsak till detta är enligt utredningen atl lagen anses vara svår all förstå och tillämpa. Krifiken gäller också det förhållandet att det tar lång fid - ibland flera år -att bilda ett fiskevårdsomräde och atl den nödvändiga fiskerältsutredning-en drar orimliga kostnader.

Fiskevatlensulredningen föreslår en ny lag om fiskevårdsområden. Lagförslaget har utformats med sikte på atl göra det enklare och billigare all bilda fiskevårdsomräden. En genomgripande förändring i förhållande lill den nuvarande lagen är alt det inte längre skall krävas någon fullständig fiskerättsulredning för atl elt fiskevårdsområde skall få bildas. Därigenom minskar enligt utredningen kostnaderna för bildandel avsevärt.

Enligt min mening är det angelägel att sä långt möjligt undanröja del hinder mot ett rationellt fiske och övrig fiskevård som uppdelningen av del enskilda fisket på många delägare innebär. Del behövs säledes en effektiv samverkan mellan fiskerältsägarna. Jag delar utredningens uppfattning atl en organisation utformad i allt väsenlligt som del nuvarande fiskevårdsområdet är en lämplig form för en sådan samverkan. Fiskevårdsområdel utgör en ändamålsenlig organisation för en förvaltning av både samfällt och skiftat fiske. Ansträngningarna bör således som utredningen föreslår inrik-

Prop. 1980/81:153 26

tas på att försöka fä till sländ ett ökal anlal fiskevårdsområden. Som jag närmare skall utveckla i avsnitt 2.3.2 delar jag ulredningens uppfattning alt det bör vara möjligt att förenkla och förbilliga bildandet av sådana områden genom att ställa lägre krav på den nyss nämnda utredningen.

Ändamålet med fiskevårdsområdena bör enligt utredningen vara att främja ett ändamålsenligt nyttjande av fisket och möjliggöra en god fiske-värd. Ett ändamålsenligt nyttjande innebär enligt utredningen i de flesta fall atl allmänheten eller en vid krets av fiskeintresserade ges tillfälle all nyttja fisket. Bildandet av fiskevårdsområden utgör visserligen inte någon garanti för atl fisket upplåts lill allmänheten. Genom alt i lagstiftningen tillhandahålla en lämplig förvaltningsform för enskilt fiske skapas emellertid fömtsättningar för upplåtelser lill allmänheten.

Som jag tidigare närmare har utvecklat är det etl allmänl inlresse all fisket som naturtillgång utnyttjas och vårdas på bästa säll. Della intresse bör givetvis också främjas genom lagstiftningen om fiskevårdsomräden. Jag delar därför utredningens uppfattning all det i den nya lagen uttryckligen bör skrivas in alt den har lill syfte att samordna inte bara utnyltjandel av fisket utan också fiskevärden inom ett vallenområde. Visserligen främjas en god fiskevård i hög grad genom etl allsidigt och väl avvägt fiske. Men även andra former av fiskevård som t. ex. biotopvård och ulplantering av fisk kräver en samverkan mellan fiskerältsägarna. Liksom f. n. bör i lagen också anges att den har som ändamål all främja fiskerättsinnehavarnas gemensamma inlressen. Jag anser alt det är betydelsefullt att särskilt markera delta förhållande. En samfällighetsbildning av del slag fiskevårdsområdet utgör rymmer inslag av tvång. Fiskerällsinnehavare kan anslutas fill gemenskapen mot sin vilja och blir tvungna all underkasta sig inskränkningar i sin fiskeutövning. Tvångsinslagen är emellertid fullt försvarliga sä länge verksamheten inom fiskevårdsområdet inriktas mot att till förmån för alla fiskerättsinnehavare vårda fisket och la lill vara den avkastning fisket kan ge.

Ett fiskevårdsomräde bör således kunna bildas för all samordna fiskets bedrivande och fiskevården och för att främja fiskerältsinnehavarnas gemensamma intressen. Som ulredningen framhåller innebär detta alt man samtidigt indirekt kan tillgodose fritidsfiskarnas inlressen atl få tillgång lill lämpliga vatten. Jag vill erinra om alt jag i avsnitt 2.2.2 har förordat att det stafiiga stödet till fiskevårdsområdenas bildande utformas så att della syfte direkt tillgodoses.

Utredningen vill i etl hänseende ge den nya lagen ett vidare tillämpningsområde än den nuvarande. F.n. gäller atl ett fiskevårdsomräde inle får omfatta fiske inom områden som har avsatts till samernas uteslutande begagnande. De områden som avses är renbetesQällen och kronomark ovanför odlingsgränsen. Enligl utredningen är det angeläget att fiskevatten med blandad ägarstruktur som hell eller delvis är belägna inom de nämnda områdena kan bli föremål för en gemensam förvaltning. Fiskevårdsområde

Prop. 1980/81:153 27

är då den lämpligaste förvaltningsformen. Enligl förslaget skall samebyn företräda det fiske som hör lill kronomarken. Del gäller dock försl när fiskevårdsområdel är bildal. Vid själva bildandel skall samernas inlressen företrädas av lantbruksnämnden.

Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan delar utredningens uppfattning om behovel av en gemensam förvaltning av fisket inom de områden som nu är i fräga. På flera punkter riktas emellertid invändningar mol utredningens förslag. Dessa invändningar grundas i huvudsak på uppfattningen att förslagel innebär en försvagning av samernas rätt enligt rennäringslagen (1971:437).

Samernas räll till fiske enligl rennäringslagen har när del gäller kronomarken ovan odlingsgränsen och renbelesfjällen omgärdats med bestämmelser som syftar fill att skydda både rennäringen som sådan och samernas fiskerätt. Fisket får enligl 32 § rennäringslagen upplåtas bara om del kan ske ulan avsevärd olägenhet för renskölseln och ulan besvärande intrång i samernas fiskerätt. Frågan om upplåtelse handhas av lantbruksnämnden. Gäller upplåtelsen hela fisket i etl visst vatten har samebyn vetorätt.

Enligt min mening kan det inle komma i fråga alt genom lagstiftningen om fiskevårdsomräden inskränka samernas nuvarande rättigheter. De alternativ som slår öppna är atl antingen behälla det nuvarande förbudet all bilda fiskevårdsområden inom de angivna renskölselområdena eller alt införa särskilda regler för sädana fiskevårdsområden. Särregleringen borde innebära att sameintressena både vid bildandet av fiskevårdsområdet och vid dess förvaltning tillförsäkrades ell inflytande som i huvudsak molsvarar syftet med upplåtelsereglerna i 32 § rennäringslagen. Jag anser atl övervägande skäl talar för del förstnämnda alternativet. Frånsett alla andra olägenheter med särregler för vissa fiskevårdsomräden skulle här krävas bestämmelser som komplicerar bildandet och förvallningen i en utsträckning som knappast skulle gynna fiskevården. Enligl min mening bör samordningsproblemen i många fall kunna lösas genom frivilliga överenskommelser mellan samerna och enskilda fiskevatlenägare evenluellt i förening med upplåtelser enligt bestämmelserna i rennäringslagen. Jag har för avsikt att i annat sammanhang föreslå alt lantbmksnämnderna får i uppdrag att verka för sådana överenskommelser.

Jag kan inte heller bilräda utredningens ändringsförslag när del gäller renskötselområdena i övrigt. Jag vill där hänvisa bl. a. tilf vad fiskeristyrelsen anför. Beträffande andra marker där renskötsel bedrivs än kronomar-kema ovanför odlingsgränsen och renbelesfjällen bör följakfiigen även i fortsättningen gälla atl bildandet av fiskevårdsomräden inte fär inskränka samernas rätt till fiske enligt rennäringslagen.

Som jag har nämnt i det föregäende finns i landet ett stort anlal frivilligt bildade fiskevårdsföreningar. Antalet sädana föreningar uppgår till inte fullt 2000. De upplåtelser i form av fiskekortsförsäljning som sker genom

Prop. 1980/81:153 28

föreningarna avser ofta samfällt fiske. Föreningarna torde mera sällan bestå av samtliga delägare i del samfällda fisket. Vanligen innebär följaktligen föreningens fiskekortsförsäljning en upplåtelse som bara gäller i ell anlal andelar av samfälligheten. Av 7 kap. 9 S jordabalken följer all en sådan upplåtelse normall saknar sakrätlslig giltighet. Tidigare fanns emellertid i lagen (1950:596) om rätt till fiske (fiskerättslagen) en särskild regel om sådana upplåtelser när det gällde samfällt fiske. Av 24 S andra stycket fiskerättslagen följde atl en delägare i samfälligheten kunde upplåta sin fiskerätt till utomstående om flertalet av delägarna samtyckte lill upplåtelsen. Fiskevårdsföreningarna har i sin fiskekortsförsäljning kunnat stödja sig på den bestämmelsen när de representerar en majoritet av delägarna.

När lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter infördes, ändrades 24 § fiskerätlslagen. Ändringen innebar bl.a. atl den nyssnämnda upplätelseregeln upphävdes. Regeln skall emellertid enligt en övergångsbestämmelse fortfarande gälla lill dess elt fiskevårdsområde har bildals eller en föreningsförvaltning enligt lagen om förvaltning av samfälligheter har anordnats, dock längst till utgången av år 1983. Sker inle en sädan ombildning av fiskevårdsföreningarna, har del till konsekvens att deras fiskekortsförsäljning inle längre rättsligt kan betraktas som giltiga nyttjanderällsupplätelser.

Ulredningen föreslår alt giltighetstiden för 24 S fiskerätlslagen i dess äldre lydelse föriängs till utgången av år 1985. Uppenbariigen gör utredningen den bedömningen alt ätminslone huvudparten av de nuvarande fiskevårdsföreningarna skall komma all ombildas till fiskevårdsområden före den föreslagna fristens utgång.

Enligt min mening finns det inle anledning all nu ompröva beslutet all upphäva den särskilda upplåtelsebestämmelsen i 24 § fiskerätlslagen. Genom att sådana upplåtelser i framliden förutsätter en förvaltning enligt anfingen lagen om fiskevårdsomräden eller lagen om förvaltning av samfälligheter skapas garantier för atl samlliga delägare ges möjlighet alt påverka upplåtelsebesluten. Däremot bör fristen för ombildning av föreningarna utsträckas längre än vad utredningen föreslår. Enligt min mening bör ambitionen vara atl klara av ombildningen inom en tioårsperiod. Frislen bör därför utsträckas från utgången av år 1983 till utgången av år 1990.

2.3.2 Bildande av fiskevårdsområde

Enligt den nuvarande lagen om fiskevårdsområden (LOFO) är del länsstyrelsen som beslutar om bildande av etl fiskevårdsområde och i samband därmed fastställer stadgar för området. En förutsättning för länsstyrelsens beslut är atl en majoritet av fiskerältsägarna samtycker till all fiskevårdsområdet bildas. Är inte ägarna av fisket helt överens om bildandet, skall länsstyrelsens beslut föregås av en förrättning. Vid förrättningen skall en omröstning ske i bildandefrågan. Den majoritet som krävs för bildande skall utgöras av anfingen mer än hälften av de röstandes sammanlagda

Prop. 1980/81:153 29

delaktighetstal och minst en tredjedel av anlalel röstande eller mer än hälften av antalet röstande och minst en tredjedel av de röstandes sammanlagda delaktighetslal. Skall fiskevårdsområdet omfalta flera oskiftade fisken, krävs dessutom samtycke av minst en delägare i varje sådant fiske. Ett fiskevårdsområde kan också bildas av del fiske som hör lill en enda fastighet. Då krävs samtycke av mer än halva antalet röstande eller av delägare som förelräder mer än hälften av de röstandes delaktighetslal.

De gällande majoritetsvillkoren förutsätter en fullständig kartläggning av äganderätten till fisket inom det ansökta området. För att avgöra till vilka fastigheter fisket hör och för aU bestämma delaktigheten i fisket krävs vanligen att uppgifter hämtas inte bara frän fastighetsregister, fastighetslängder och fastighetsböcker utan också från förrätlningsakler, domstolsavgöranden och tidigare gjorda utredningar samt från faslighelskartan.

Länsstyrelsen skall vid sin prövning undersöka om majoritetsvillkoren är uppfyllda och om bildandet också i övrigt är förenligt med lagens krav. Länsslyrelsen skall dessutom företa en lämplighetsprövning. Den prövningen skall avse såväl själva bildandel av området som stadgarnas olika bestämmelser. Fiskevårdsområdet skall vara lämpligt med hänsyn till vattenområdets och fiskets beskaffenhet och omfattning och övriga förhållanden.

Fiskevattensutredningen föreslår atl kravet på en viss bestämd sakägarmajoritet skall bytas ut mot ett allmänt opinionsvillkor. Enligt förslaget skall ett fiskevårdsomräde fä bildas om ägarna av fisket inom del tilltänkta området inte mera allmänt motsätter sig omrädesbildningen och har beaktansvärda skäl för del. Vid prövningen av om villkoret är uppfyllt skall främst beaktas uppfattningen hos dem vars fiskeutövningsrätt påverkas mest av fiskevårdsområdels tillkomst. Den anslutning bland fiskerältsägarna till områdesbildningen som opinionsvillkoret förutsätter behöver enligt förslaget inte föreligga, om det från allmän synpunkl är synneriigen angeläget atl fiskevårdsområdel bildas.

Med det föreslagna opinionsvillkoret skapas enligl ulredningen förutsättningar för all sänka kraven på ulredning om äganderätten till fisket. 1 stället för den nuvarande fullständiga fiskerättsutredningen föresläs att en preliminär förteckning över fiskerättsägarna upprättas, som därefter rättas och kompletteras genom medverkan från fiskerätlsägarnas sida. Den preliminära förteckningen kommer alt skilja sig från en fullständig fiskerätts-utredning främsl genom att dels undersökningen av om avsöndringar och avslyckningar tillagts fiskerätt slopas, dels genom att någon utredning till grund för bestämmande av delaktighetslal inte kommer alt genomföras. Kostnaden för den föreslagna fiskerätlsförteckningen beräknas uppgå till endast omkring en tredjedel av koslnaden för en fullständig fiskerätts-utredning.

Förslaget alt ersätta de nuvarande fixerade majoriielskraven med elt allmänt opinionsvillkor har i allmänhet mottagits positivt av remissinstan-

Prop. 1980/81:153 30

serna. I ett fåtal yttranden avstyrks förslagel och en remissinstans pekar på de tillämpningssvårigheter som kan uppstå. Av de remissinstanser som är positiva till att kravet på en bestämd sakägarmajoritet slopas är det dock flera som riktar invändningar mot den föreslagna undantagsregeln för de fall då starka allmänna synpunkter talar för en områdesbildning.

Enligt min mening kan den nuvarande regeln med bestäml angivna majoritetskrav inle frånkännas vissa fördelar. Den lorde t. ex. vara lättare att tillämpa än ett mera allmänt opinionsvillkor. Det kan också ifrågasättas om inte det föreslagna opinionsvillkoret snarast utgör en skärpning i förhållande till de nuvarande inte särskilt högt ställda majoriielskraven. Av avgörande betydelse är emellertid enligt min uppfattning det förhållandel att en regel som innehåller bestämt angivna majoritetskrav förutsätter en fullständig utredning av fiskerätten. Del nuvarande kravet på en fullständig kartläggning av fiskerätten har utan tvekan varit huvudorsaken fill atl fiskevårdsomräden har bildats i så blygsam omfattning. Utredningskostna-dema står inte alls i rimlig proportion till de syften ulredningen skall tjäna. Skall fiskevårdsomrädena tillnärmelsevis få den utbredning som är önskvärd, måste fiskerättsutredningen förenklas och därmed måste andra regler för att mäta sakägaropinionen införas.

Del finns följaktligen goda skäl som lalar för del av ulredningen föreslagna opinionsvillkoret. Regeln medför atl del nuvarande kravel på fullständig fiskerättsutredning kan efterges. Utredningen anvisar en metod att upprätta en preliminär förteckning som med myckel måttlig felprocent anger vilka fastigheter som har fiskerätt. Förfarandet, lill vilkel jag återkommer i det följande, ger dessutom fastighetsägarna möjlighet att erinra mot den preliminära förteckningen och få den rättad och kompletterad. Förenklingen kommer i första hand all gå ul över redovisningen av de relativa andelarna i samfällt fiske. Den föreslagna metoden ger emellertid en ungefärlig uppfattning om hur andelarna storleksmässigt förhåller sig till varandra. Det gör del möjligt all vid opinionsmätningen la hänsyn till såväl antalet företrädare för olika meningar som storleken av deras andelar i fisket.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört biträder jag förslagel all ersätta de nuvarande bestäml angivna majoritetskraven med ett mer allmänt opinionsvillkor. Däremot kan jag inte bilräda förslagel att elt fiskevårdsområde under vissa förutsättningar skall kunna bildas även om fiskerättsägarna mera allmänt motsätter sig en samverkan. I likhet med flera av remissinstanserna anser jag att del inte finns tillräckliga motiv för en sådan undantagsregel. Erfarenheten frän de nuvarande fiskevårdsföreningarna visar nämligen att ett väl fungerande samarbete på fiskevårdens område fömtsätter att det bland fiskerältsägarna finns en vilja lill och ell inlresse för en sådan samverkan.

Som ytterligare villkor för bildande av ett fiskevårdsområde föreslår utredningen att bildandel skall slå i överensstämmelse med planläggningen

Prop. 1980/81:153 31

på fiskets område. I första hand skall krävas överensstämmelse med kommunal och regional planläggning. Saknas sådana planer, får enligt förslaget fiskevårdsområdet bildas endast om bildandet inte kan antas försvåra kommande planläggning.

Bland remissinstanserna råder del delade meningar om det föreslagna villkoret. De som ställer sig avvisande till förslaget anser att villkoret kan komma att i alltför hög grad inskränka fiskerättsinnehavarens rådighel över fisket. Man pekar också på att det f. n. i regel saknas planer för fiskels utnyttjande.

Frågan om fiskevårdsplanering harjag behandlat i avsnitt 2.2.1. Jag anför där att fiskevårdsplaneringen bör ingå som en del i den verksamhet som bedrivs av närmasl ansvariga statliga organ och hänvisar till den kommunala och regionala planering som berör fritidsfisket. Del är ingen tvekan om att bildandel av fiskevårdsområden kan få en stor betydelse för att genomföra åtgärder som anges i sådana planer. Genom atl fiskevårdsområden bildas får man tillgång till en organisation som kan åta sig ansvaret för samordnade åtgärder i ett fiskevatten. Självfallet bör länsstyrelsen också beakta innehållet i planerna vid den lämplighetsprövning som skall föregå bildandebeslutet. När del gäller den geografiska avgränsningen av fiskevårdsområdel bör i första hand eftersträvas en med hänsyn till fisket och fiskevården naturlig enhet. Sådana enheter kan exempelvis vara en sjö, ett sammanhängande system av sjöar eller en älvsträcka avgränsad av vandringshinder. Under vissa förhållanden kan del emellertid finnas anledning att godta en annan gränsdragning än den från fiskeribiologisk synpunkt önskvärda och i fiskevärdsplanerna fömtsatta gränsdragningen. Ett sådant fall kan vara önskemålet att behålla en väl fungerande fiskevårdsförenings verksamhetsområde vid ombildning till fiskevårdsområde. I prövningen bör självfallet ingå en bedömning av hur den akluella omrädesbildningen påverkar möjlighelerna all åstadkomma en samverkan i angränsande fiskevatten. Även vid lämplighetsprövningen av verksamheten i del ansökta området kan det finnas anledning att ta hänsyn till förhållandena i anslutande vatten för att åstadkomma en i huvudsak enhetlig inriktning av fiskevården.

Vad beträffar förfarandet vid bildande av fiskevårdsområde föreslår utredningen en i förhållande till LOFO ändrad handläggningsordning. Den innebär bl.a. att bildandebeslulel skall fallas av en förrättningsman och inte som nu av länsstyrelsen. Enligt utredningen kan därigenom handläggningstiden minskas väsentligt.

Enligt LOFO skall ansökan om bildande av fiskevårdsområde göras hos länsstyrelsen. I andra fall än när delägarna är helt ense inskränker sig länsstyrelsens omedelbara sakprövning till att avgöra om det föreligger uppenbara hinder mot att bifalla ansökan. Om så är fallel skall den omedelbart avslås, i annat fall skall en förrättningsman förordnas med uppgift att Utreda bildandefrågan. Är delägarna hell överens kan, som jag lidigare har

Prop. 1980/81:153 32

nämnt, frägan prövas omedelbart av länsstyrelsen. När förrättningsman förordnas skall han hålla sammanträde med delägarna och därefter avge ett utlåtande humvida fiskevårdsområdet bör komma till stånd eller inte. Sedan delägarna fått tillfälle alt yttra sig över ufiätandel skall länsslyrelsen pröva ärendet och vid bifall till ansökan antingen fastställa utlåtandet oförändrat eller besluta om återförvisning till förrättningsmannen.

Enligt utredningsförslaget skall handläggningen av bildandefrågan inledas med alt länsstyrelsen låter fiskenämnden och kommunen ytlra sig över ansökan. Länsstyrelsen skall därefter ta ställning i frågan om det ansökta fiskevårdsområdel lämpligen bör bildas. Vid den prövningen skall särskill beaktas om bildandet överensstämmer med de kommunala och regionala fiskevårdsplanerna. Finner länsstyrelsen att fiskevårdsområdet bör kunna bildas i enlighet med ansökan förordnas en förrällningsmän. I förordnandet skall anges vad planerna innehåller av betydelse för den aktuella områdesbildningen. Det kan exempelvis gälla områdets omfattning och fiskets nyttjande. Förrättningsmannen skall sedan utarbeta elt förslag som överensstämmer med direktiven i förordnandet. Han skall också upprätta den preliminära fiskerättsförteckningen.

Fiskerättsägama skall genom kungörelse kallas till sammanträde. Kungörelsen skall bl.a. innehålla föreläggande för fiskerättsägare som inte finns med i förteckningen att senast vid sammanträdet anmäla sitt innehav och förete handlingar som styrker fiskerätten. Vid sammanträdet skall förrättningsmannen lägga fram sitt förslag, ta emot anmärkningar om kompletteringar av fiskerätlsförteckningen och anteckna de närvarandes inställning till bildandet av fiskevårdsområdet. Under fömtsättning att alla fiskerättsägare medger del kan förrältningsmannen underlåta att hålla något sammanträde.

Förrättningsmannen skall i en skriftlig redogörelse ange de förhållanden som har betydelse för bildandet och meddela beslut i bildandefrågan. Vid bifall till ansökan skall förrättningsmannen i beslutet fastställa grundregler för området. Grundreglerna skall innehålla uppgift om det fiske som ingår i fiskevårdsområdet, områdets ändamål och grundläggande bestämmelser om fiskets nyttjande. De fastställda gmndreglerna skall ingå som en del i stadgarna för fiskevårdsområdet. Länsstyrelsen skall för att tillgodose allmänna intressen kunna förordna om överprövning av förrällningsman-nens beslut. Enligt utredningen bör länsstyrelsen ha den möjligheten om förrättningsmannen skulle frångå de direktiv som fill förmån för allmänna intressen angivits i hans förordnande.

Flera remissinstanser ifrågasätter om inte förfarandet borde utformas i närmare överensstämmelse med vad som gäller vid samfällighetsbildning enligt anläggningslagen (1973:1149). I några yttranden görs gällande atl det föreslagna förfarandet är onödigt omständligt. Bl. a. kritiseras förslaget atl dela upp prövningen mellan länsstyrelsen och förrättningsmannen.

För egen del anser jag inte att det finns motiv för några mera betydande

Prop. 1980/81:153 33

förändringar av det förfarande som gäller enligt LOFO. Vid utformningen av förfarandereglerna finns del enligl min mening starkare skäl för att försöka åstadkomma en samordning med vad som gäller i fråga om jaktvårdsområden än vad som gäller enligt exempelvis anläggningslagen. Det innebär också all förfarandet enligt LOFO kan behållas i huvudsak oförändrat. Vissa tilläggsbestämmelser behövs med hänsyn till förslaget atl ersätta den nuvarande fiskerättsutredningen med en enklare fiskerätlsför-teckning. Vidare bör i likhet med vad som skelt belräffande jaktvårdsom-rädena utrymmet för en handläggning utan förrättning vidgas något. Jag är medveten om att förhållandena endast i undantagsfall är så okomplicerade atl bildandefrågan kan avgöras ulan föregående förrättning. Den omständigheten att nägon fiskerättsägare motsätter sig områdesbildningen bör emellertid inte vara avgörande vid valet av handläggningsordning.

Jag föreslår följaktligen atl beslul om bildande av fiskevårdsområde även i fortsättningen skall meddelas av länsslyrelsen. Länsstyrelsens prövning bör lämpligen ske sedan bildandefrågan närmare utretts vid en förrättning. Är förhållandena sådana att en förrättning inle anses nödvändig skall bildandefrågan kunna prövas och avgöras pä grundval av ansökningshandlingarna. I samband med bildandebeslutet bör länsstyrelsen fastställa de delar av stadgarna som innehåller grunderna för fiskets nyttjande och fiskevården och rikllinjer i övrigt för verksamhelen.

2.3.3 Organisation och förvaltning

Enligt LOFO är fiskevårdsområdel en associationsrättslig sammanslutning av fiskerättsinnehavare, vilka betecknas som delägare i fiskevårdsområdet. Delägarna ulgörs av ägarna till det fiske för vilkel området har bildats. I vissa fal! skall emellertid annan än fiskeägaren anses som delägare. Det gäller i fråga om innehavare av servitut och vissa speciella nyttjanderätter. Även vanliga nyttjanderättshavare kan inträda som delägare i fiskeägarens ställe. En förutsättning är atl upplåtelsen omfattar en fastig-hels hela fiske och avser längre lid än etl år. Belräffande nytljanderältsha-varens delägarskap gäller den begränsningen att ägaren av fisket behåller bestämmanderätten i frägor där länsstyrelsen har det slutliga avgörandet, dvs. frågor som rör fiskevårdsområdets bildande och bestånd och områdets stadgar. För fiskevårdsområdet skall finnas en styrelse.

Utredningsförslaget innebär i huvudsak oförändrade organisafionsbe-stämmelser. Endast på etl par punkter föreslås ändringar i förhållande till vad som f.n. gäller.

Utredningen föreslär att nyttjanderättshavare skall få en vidgad rätt att i ägarens ställe företräda fisket. När upplåtelsen avser hela fisket och gäller för längre tid än ett år skall enligt förslaget brukaren i stället för upplåtaren företräda fisket i alla frågor som rör fiskevårdsområdet, således även i frågan om områdets bildande. För att en annan ordning skall gälla krävs en 3 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153

Prop. 1980/81:153 34

överenskommelse mellan upplåtaren och brukaren, antingen i samband med upplåtelsen eller senare. Enligt de föreslagna övergångsbestämmelserna skall bmkarens vidgade rätl lill delägarskap endast gälla upplåtelser som skett efter ikraftträdandet av den nya lagen.

Utredningen föreslär vidare, med hänvisning till vad som gäller enligt lagen om förvaltning av samfälligheter, att länsstyrelsen skall ges befogen-hel att utse en ledamot i fiskevårdsområdets styrelse.

Innan jag gär närmare in på utredningens ändringsförslag villjag la upp en fråga som inte närmare har berörts av utredningen. Både i den nuvarande lagen och i den föreslagna används beteckningen "fiskevårdsområde" i en dubbel betydelse. I första hand avses med "fiskevårdsområdel" den associationsrätlsliga sammanslutningen av fiskerällsinnehavare. Uttrycket används emellertid också för alt beteckna det fiske som omfattas av sammanslutningens verksamhel. I klarhetens intresse bör enligt min mening i en ny lag åtskillnad göras mellan å ena sidan sammanslutningen av fiskerättsinnehavare, den juridiska personen, och å andra sidan det fiske som den juridiska personen förvallar. På så sätt uppnås också överensstämmelse med vad som gäller enligt den nya lagstiftningen om jaktvårds-områden där termen "jaklvårdsomräde" används endasi för atl beteckna det markområde som de till en jaktlig enhet sammanförda fastigheterna bildar. Förvaltningsorganisationen i vilken ägarna av jaktmarken är medlemmar benämns "jaktvärdsomrädesföreningen". Jag föreslår att motsvarande terminologi används i den nya lagen om fiskevårdsomräden.

Utredningens förslag att ge nyttjanderättshavare vidgad räll alt företräda fisket skulle enligt min mening utgöra en alltför långtgående inskränkning i ägarens bestämmanderätt över fisket. Förslagel skulle, som jag har nämnt, innebära alt del kan bli bmkaren och inte ägaren som får ta ställning i frågan om bildande av etl fiskevårdsområde. Det kan inle fömtsättas att ägaren och bmkaren alltid har samma uppfattning i bildandefrågan. Om inte annat kan det föreligga meningsskiljaktigheter när det gäller rikthnjerna för verksamhelen. Besluten i den delen kan fä betydelse för fiskets nyttjande under lång tid efler det alt bmkarens nyttjanderättsavtal har upphört att gälla. Därtill kommer att en fiskeägare som inte i upplålelseavtalel förbehållit sig bestämmanderätten kan sakna möjlighet att under löpande avtalstid träffa överenskommelse om ett sådant förbehåll. Däremot delar jag utredningens uppfattning att liksom f.n. den som för längre tid än ett år har nyttjanderätt fill en fastighets hela fiske, bör få företräda detta vid förvaltningen av fisket inom fiskevårdsområdet. En sådan nyttjanderättshavare bör följaktligen i fiskeägarens ställe ingå som medlem i fiskevårdsområdesföreningen. En möjlighel att avtala om en annan ordning bör dock finnas.

Som utredningen påpekar har länsstyrelsen enligt lagen om förvaltning av samfälligheter möjlighel att utse en eller flera ledamöter i en samfällig-hetsförenings styrelse. Regeln motiveras med att föreningens förvaltning i

Prop. 1980/81:153 35

vissa fall kan ha stor betydelse för bl. a. samhällsplaneringen, miljövården och andra väsentliga allmänna intressen. Jag kan inte finna att det finns motsvarande behov av insyn och konlroll från det allmännas sida i förvallningen av fiskevårdsområdena. Det exempel utredningen anför, intresset av att kontrollera användningen av ett större statsbidrag, ulgör enligl min mening inte elt tillräckligt moliv för den föreslagna bestämmelsen. Jag kan följaktligen inte biträda utredningens förslag.

Enligt LOFO skall i fiskevårdsområdels sladgar anges grunderna för fiskets utövande och områdets förvaltning. Till dessa grunder hör bl.a. frågorna om delaktigheten i fisket, rösträtten, upplåtelse av fisket, uttagande av tillskott av delägarna och fördelningen av inkomster. De nu angivna frågorna regleras också i lagen. Sälunda gäller atl för varje delägare skall bestämmas hans delaktighet i fisket. Kan inle delägarna enas skall fill gmnd för bestämmandel läggas delägarnas andelar i samfällt fiske eller om fisket är skiftat, omfattningen av de skilda vattenområdena. Den sistnämnda regeln gäller om del inte finns särskilda skäl för annan beräkningsgrund. Beträffande rösträtten gäller som huvudregel all varje delägare har en röst. Vid vissa beslut skall emellerfid hänsyn tas lill delaktigheten. Del gäller, fömtom vid bildandebeslulel, vid bl.a. beslul om upplåtelse av fiske och beslut om tillskott från delägarna. Delägarna kan ocksä vid bildandet av fiskevårdsområdel ha beslutat all röstning skall ske efler delaktighet eller annan beräkningsgrund. För beslut om upplåtelse av fiske uppställs i lagen först och främst det kravet att delägare med mer än hälften av delaktighetstalel skall samtycka lill upplåtelsen, när fisket inom området är samfällt. Är fisket skiftat, krävs samtycke av delägare med mer än två tredjedelar av delaktighetstalel. Dessulom gäller emellertid att en fiskerältsägare under vissa förutsättningar kan förhindra en upplåtelse av sitt fiske. En första förutsättning är all fisket inte saknar betydelse för hans försörjning. Upplåtelsen skall dessutom gälla hela hans fiske eller gälla ell fiske som tillkommer honom för egel bruk. Även för beslul om att delägarna skall lämna tillskott till verksamheten krävs en pä visst sätt kvalificerad majoritet. Flertalet av samtliga delägare, som dessutom skall företräda över hälften av delaktighetstalel, måsle biträda elt sädani beslut. Bidragsskyldigheten skall fördelas efler delaktigheten om inte enighet råder om en annan fördelningsgrund. I fråga om fiskevårdsområdets inkomsler gäller att dessa, i den mån de inte används eller fonderas, skall fördelas mellan delägarna. Med vissa undantag skall delaktigheten gälla som fördelningsgrund.

Utredningens förslag bygger på förutsättningen att ett fiskevårdsområde kan bildas ulan att delaktigheten i fisket har bestämts. Detla förhållande får i flera hänseenden betydelse för utformningen av förvaltningsbestämmelserna. Som huvudregel föreslås gälla att delägarnas beslut i förvaltningsfrågor fattas med enkel majoritet och all för varje delägare räknas en röst. I vissa för förvaltningen gmndläggande frägor skall dock röstning ske

Prop. 1980/81:153 36

efler delaktighet, om minst en fjärdedel av de närvarande, röslberälfigade delägarna begär det. Det gäller frågor om upplåtelse och om ersättning lill delägarna. I första hand skall delägarna då försöka enas om vilka delaktighetslal som skall gälla. Lyckas inte detla kan delaktighetstal beslutas med fyra femtedels majoritet. Uppnås inle den majoriteten för föreslagna delaktighetstal, skall en särskild ulredning för bestämmande av sådana tal göras. Frånsett den nu nämnda möjlighelen till omröstning efter delaktighet, föreslås inga särskilda omröslningsregler för beslul om upplåtelse av fiske inom fiskevårdsområdel. Liksom f. n. skall emellertid i vissa fall krävas den enskilde delägarens samtycke för etl beslul om upplåtelse av hans fiske. Som förutsättningar för en sådan vetorätt föreslås gälla dels all del är fråga om fiske som han brukar med ensamrätt, dels all fisket är av väsentlig betydelse för hans försörjning. Vad slutligen gäller de nuvarande reglerna om tillskott av delägarna och fördelning av inkomster så saknar dessa bestämmelser motsvarighet i förslaget.

Vissa remissinstanser är krifiska mot de av utredningen föreslagna omröstningsreglerna. Kritiken innebär i huvudsak att större fiskerättsägare missgynnas i en utsträckning som inte är fallel enligl den nuvarande lagen eller enligl annan motsvarande lagstiftning, exempelvis lagen om förvaltning av samfälligheter. En av remissinstanserna pekar också på den risk för handlingsförlamning som avsaknaden av en delaktighetsulredning kan föra med sig.

Jag vill till en början erinra om att utformningen av omröstningsreglerna var föremål för en ingående diskussion vid den nuvarande lagens tillkomst. Förespråkarna för en röstning efter delaktighet hänvisade till vedertagna principer för omröstning i sammanslutningar för ekonomisk verksamhel. Anhängarna av principen om röstning efter huvudtal gjorde å sin sida gällande alt ett lika storl medinflylande för alla skulle komma atl stimulera intresset hos fiertalet fiskerättsägare. Vidare hävdades atl fisket i likhet med jakten rymmer många inslag som inle är av ekonomisk natur. Del var därför inte befogal alt ulan vidare göra jämförelser med annan associa-fionsrättslig lagstiftning. Den gmndläggande omröstningsregeln i LOFO utformades i enlighet med huvudtalsprincipen. Som ylterligare skäl för detta anfördes att erfarenheterna från både fiskevårdsföreningarna och jaktvårdsområdena visade att man i praktiken röstade efter huvudlal. Det ansågs emellertid nödvändigt att modifiera gmndregeln. Det måste respekteras att röstning efter delaktighet i vissa fall utgjorde en förutsättning för en fillräcklig anslutning bland fiskerättsägarna för bildande av ett fiskevårdsområde. De fall som närmasl avsågs var när ett litet antal jordbrukare och fiskare äger de största andelarna i fisket medan återstoden ägs av elt mycket stort antal sommarstugeägare ofta bosatta på annan ort.

Enligt min mening kan det av både principiella och andra skäl ifrågasättas om det finns anledning att göra undantag från huvudtalsprincipen när det gäller omröstning till beslut om verksamheten inom ett fiskevårdsom-

Prop. 1980/81:153 37

rade. Även om det, med hänsyn till vad som gäller enligt annan samfällig-hetslagstiftning, godtas att omröstning i vissa frågor sker efter delaktighet torde det i många fall vara svårt att finna motiv för en röslgradering. Jag syftar då närmast på sådana samfällda fisken där fisket har i stort sett samma betydelse för delägarna oberoende av det förhållandet att de har olika stora andelar i fisket. Erfarenhetema från samverkan både pä fiskets och jaktens område tyder också på att riskerna för intressemotsättningar mellan olika ägarkategorier inte är särskilt stora. Jag är emellertid medveten om att utformningen av omröstningsreglerna trots allt kan få stor betydelse för vissa fiskerättsägares vilja atl medverka vid bildandel av ett fiskevårdsområde. Större fiskerättsägare kan finna det betänkligt att för dem bindande beslut kommer att fattas efter huvudtalsröstning. Dessa betänkligheter bör enligt min mening kunna minskas genom att det redan i stadgarna - i den del de fastställs av länsstyrelsen - tas in föreskrifter som reglerar de mera ingripande förvaltningsbesluten. Det kravet gäller för övrigt också enligt LOFO. I likhet med ulredningen anser jag det emellerfid inte lämpligt att helt slopa möjligheten lill omröstning med graderade röstetal. Jag skall strax återkomma fill den här frågan men jag vill dessförinnan från vissa andra synpunkter behandla besluten om upplåtelse av fiske och frågan om uttaxering av medel för verksamheten.

Det har inte från något håll ifrågsatts annat än atl det även i fortsättningen skall vara möjligt att genom majoritetsbeslut helt eller delvis upplåta fisket inom elt fiskevårdsområde. En sådan möjlighet är också i många fall en fömtsättning för en förvaltning inriktad på god fiskevård. Jag anser att del bör komma lill uttryck i den nya lagen att en fiskevårdsområdesförening får besluta om upplåtelse av fiske inom fiskevårdsområdel. Denna förfoganderätt bör dock liksom hitfills gälla med vissa inskränkningar. Under vissa förutsättningar bör en fiskeräftsägare kunna förhindra en upplåtelse. Enligt utredningens förslag skall sådan vetorätt bara finnas när upplåtelsen avser fiske som en delägare i området bmkar med ensamrätt. Enligl min mening bör emellertid även den som inle har annan fiskerätt än en andel i ett samfällt fiske kunna förhindra en upplåtelse, om upplåtelsen omfattar hela hans fiske. Vetorätt bör således föreligga när del är fråga om dels tolalupplåtelse av ett samfällt fiske, dels upplåtelse helt eller delvis av lotter i ett skiftat eller på annat sätt uppdelat fiske. Som ytteriigare förutsättning för vetorätten bör liksom hittills gälla att fisket inte skall sakna betydelse för fiskerätlsägarens försörjning. Jag är följaktligen inte beredd alt bilräda ulredningens förslag att skärpa förutsättningen till att avse fiske som har en väsentlig sådan betydelse. All som några remissinstanser föreslår vidga vetorätten fill att gälla också ett betydelsefullt fritidsfiske skulle enligt min mening föra för långt.

Utredningen har inte närmare behandlat frågan om finansieringen av verksamheten inom elt fiskevårdsomräde. Det kan fömtsättas atl sådana tlskevårdsåtgärder som medför direkta utgifter vanligen kommer atl finan-

Prop. 1980/81:153 38

sieras genom inkomster från upplåtelser. Det kan emellertid i vissa fall finnas ett behov av att förstärka sådana inkomster och eventuella statsbidrag med bidrag i pengar frän medlemmarna i fiskevårdsområdesföreningen. Så kan exempelvis vara fallet om det är aktuellt att genomföra en mera omfattande restaurering av elt fiskevatten inom området. Enligt min mening bör fiskerättsägarna när fiskevårdsområdet bildas la ställning till om de genom föreskrifter i stadgarna vill ge områdesföreningen möjlighel att uttaxera bidrag av medlemmarna. En ytterligare fömtsättning för en sådan uttaxering bör vara atl det i föreningens stadgar anges hur bidrags-skyldigheten skall fördelas mellan medlemmarna. Den förenklade fiskerättsutredningen bör kunna utgöra ett fullt tillräckligt underlag för en sådan fördelning. Är fisket samfällt kan del vara motiverat alt differentiera bidragen med hänsyn till den uppskattning av andelarnas sloriek som kan göras. Ingår ett skiftat fiske i området kan en uppskattning av vallenarea-lemas storlek vara en godtagbar fördelningsgrund. En föreskrift om fördelningen av bidragsskyldighelen bör givetvis korrespondera mot en eventuell stadgebestämmelse om fördelning mellan medlemmarna av inflytande inkomster. 1 stadgarna kan också anges del högsta sammanlagda belopp som årligen kan komma i fråga för uttaxering.

Pä samma sätt som i fräga om uttaxeringen bör i stadgarna anges i vilken omfattning och i vilka former det kan ifrågakomma att upplåta fiske inom fiskevårdsområdet. Fiskerättsägarna bör följaktligen redan vid bildandel få ta ställning till riktlinjerna för de mera ingripande besluten. Del för bildandet föreslagna opinionsvillkoret innebär alt särskild hänsyn las lill uppfallningen hos de fiskerättsägare som har stor del i fisket eller som av andra skäl i högre grad än andra kommer atl beröras av de fömtsatta besluten. Beslut inom de i stadgarna angivna ramarna borde med hänsyn härtill kunna fattas efter huvudtalsröstning och utan särskilda majoritetskrav. Jag har redan nämnt att jag trots allt anser att möjlighelen att gradera röstetalen bör finnas kvar. Till skillnad frän utredningen anser jag emellertid atl frågan om omröstning efler delaktighet bör regleras i fiskevårdsområdesföreningens stadgar. Del bör följaktligen redan vid bildandel av fiskevårdsområdet bestämmas om röstning med graderade röstetal skall kunna komma i fräga och fastställas andelstal lill grund för en sådan gradering. Alt förse stadgarna med föreskrifter om delaktighelsröstning torde bli aktuellt främst i de fall dä uttaxering av bidrag hos medlemmarna skall kunna ske. Det är då naturligt att gradera röstetalen på samma sätt som bidragsskyldigheten fördelas. Under alla omständigheter bör röstgraderingen göras på grundval av fiskerältsförteckningens uppgifter. Även om vissa invändningar kan riktas mol att andelstal för graderingen i slor utsträckning kommer att gmndas pä uppskattningar och översiktliga bedömningar bör fiskerättsägarna kunna bortse från de brister som en sådan metod har. Jag vill understryka att mitt förslag inte får leda till någon mera omfattande arbetsinsats av förrättningsmannen.

Prop. 1980/81:153 39

2.3.4 Fiskevårdsområdes bestånd

Enligl LOFO skall etl fiskevårdsområde bildas för viss tid, minst tio och högst 25 år. Beståndstiden förlängs emellertid automatiskt om inle delägare som företräder minst en tiondel av delaktighetstalel hos länsstyrelsen anmäler att de inle önskar någon förlängning. Görs en sådan anmälan skall länsstyrelsen pröva om giltighetstiden skall förlängas. För den prövningen gäller i tillämpliga delar reglerna om bildande av fiskevårdsomräde. Del krävs följaktligen regelmässigt en förrättning och en omröstning för alt konstatera att del bland delägarna finns lika slor anslutning för en förlängning som det krävs för nybildning. Länsstyrelsen kan emellertid under vissa omständigheter upplösa ett fiskevårdsområde redan innan giltighels-tiden har löpt ul. Exempel på sådana omständigheter är att vattenområdet eller fisket förändrats väsentligt genom en naturhändelse eller en vattenul-byggnad. För beslut om sädan upplösning behöver inle nägon förrättning hållas.

Enligl ulredningens förslag skall elt fiskevårdsomräde bildas för atl bestå tills vidare. Länsstyrelsen skall emellertid på ansökan av bl.a. delägare i fiskevårdsområdel kunna beslula all detla skall upplösas. Frågan om upplösning skall bara kunna prövas vid utgången av varje tioårsperiod från bildandet, om det inte finns särskilda skäl för annal. Som särskilda skäl anses sådana omständigheter som enligt LOFO kan föranleda en upplösning i förtid. Länsstyrelsens beslul skall grundas på en lämplighetsprövning vid vilken hänsyn skall tas till innehållet i de regionala och lokala fiskevärdsplanerna.

Enligl min mening bör man räkna med tvä olika huvudfall då det inte längre finns förutsättningar för etl fortsalt samarbele inom ett fiskevårdsomräde. Det ena huvudfallet jag syftar på är all sä väsentliga förändringar inträffar i vatten- eller fiskeförhällandena att grunden för verksamheten rycks undan. Elt exempel på förändringar av del slaget kan vara följderna av en sjöreglering eller annal byggande i vatten. Liksom f. n. bör länsslyrelsen i det fallet kunna beslula att gemenskapen inom fiskevårdsområdel skall upplösas.

Det andra huvudfallet anser jag vara när del bland fiskerältsägarna finns ett mera allmänt missnöje med samarbetet och en önskan all della skall upphöra. Jag har i del föregående framhållit den betydelse som en positiv inställning hos fiskerältsägarna har för ell väl fungerande samarbete inom ett fiskevårdsområde. Del förhållandel all ett slorl anlal av dem motsätter sig en fortsatt samverkan bör därför enligl min mening kunna ulgöra skäl för att upplösa fiskevårdsområdet. Länsstyrelsen bör följaktligen, om del konstateras atl den för bildande av ell fiskevårdsomräde erforderliga opinionen inte längre föreligger, kunna besluta om upplösning av områdesföreningen. Liksom f. n. bör en omprövning av fömtsättningarna för en samverkan inte ske förrän en relalivi läng tid förflufil från det att fiskevårdsområdet bildades.

Prop. 1980/81:153 40

Enligt LOFO kan länsstyrelsen besluta om ändring av stadgarna för ett fiskevårdsomräde och ett sådant beslut kan också avse en ändring av områdets omfattning. En sådan stadgeändring skall handläggas i samma ordning som frågan om bildande av elt fiskevårdsområde.

Utredningen föreslår regler som innebär att ett fiske skall kunna anslutas till eller uteslutas ur ett fiskevårdsomräde. Uteslutning skall kunna ske om fisket bör anslutas till elt annat fiskevårdsomräde eller om en uteslutning i annat fall anses lämphg. Ansökan om anslutning eller uteslutning skall göras hos länsstyrelsen som skall låta fiskevårdsområdel, fiskenämnden och kommunen yttra sig över ansökan. Finner länsstyrelsen att den ansökta åtgärden står i överensstämmelse med de kommunala och regionala planerna för fiskevården, skall en förrättningsman förordnas. Förrättnings-mannen skall sedan handlägga frågan i samma ordning som gäller för bildande av ett fiskevårdsområde. För uteslutning av ett fiske som på gmnd av en naturhändelse, en vattenutbyggnad eller nägon annan orsak inte längre kan nyttjas föreslås ett förenklat förfarande. Länsstyrelsen skall då kunna besluta om uteslutningen efter att ha remitterat ansökan och låtit fiskerättsägarna yttra sig i frågan.

I remissyttrandena över förslaget ifrågasätts om inte en enklare handläggningsordning kan lillämpas i vissa fall. Dessutom efterlyses regler för sammanslagning av fiskevårdsområden.

Enligt min mening bör reglerna för att möjliggöra förändringar av ett fiskevårdsomrädes omfattning åtminstone delvis kunna utformas som molsvarande regler i lagen om jaktvårdsområden. Därmed tillgodoses också de synpunkter som förts fram vid remissbehandlingen.

Mitt förslag innebär att det blir möjligt att föra samman flera fiskevårdsområden till ett område. Del bör också vara möjligt atl dela upp ett fiskevårdsområde även om en sådan åtgärd bör komma i fräga endasi i undanlagsfall. För sädana mera genomgripande förändringar bör i tillämpliga delar gälla reglerna om nybildning av ett fiskevårdsområde. Frågan bör följaktligen utredas vid en förrättning om länsstyrelsen inle anser atl beslul om ombildningen kan meddelas på grundval av ansökningshandlingarna. För länsstyrelsens prövning av del ombildade fiskevårdsområdel bör gälla det för bildande föreslagna opinionsvillkoret och allmänna lämplighetskravet.

Som utredningen föreslår bör det också finnas möjlighet att ansluta ett fiske till ett bestående fiskevårdsomräde. Enligt min mening bör länsstyrelsen i regel kunna besluta om en sådan åtgärd enbart på gmndval av en ansökan från fiskevårdsområdesföreningens styrelse och elt medgivande från fiskets ägare. Innebär anslutningen all fisket förs över från ell fiskevårdsområde till ett annal bör del också krävas alt föreningen för det område i vilket fisket ingår medger åtgärden. Del kan visa sig nödvändigl alt ylterligare utredning tillförs ärendet innan beslut fattas. Länsstyrelsen bör därför ges möjlighet att förordna att frågan skall utredas vid en för-

Prop. 1980/81:153 41

rättning. För länsstyrelsens prövning bör självfallet gälla atl åigärden skall vara förenlig med fiskevärdsinlresset och andra inlressen som fiskevårdsområdet skall tillgodose.

Undanlagsvis kan del finnas anledning alt utesluta etl fiske ur ell fiskevårdsområde ulan all fisket samtidigt förs lill ell annat sådant område. Även i det här fallel bör länsslyrelsen beslula i frågan. Ansökan bör få göras både av fiskevårdsområdesföreningens styrelse och ägaren av del fiske det är fråga om.

2.4 Bestämmelser till skydd för fiskbestånden m. m.

Under denna rubrik behandlar jag dels ulredningens förslag lill bestämmelser i fråga om vanskötsel av fiske och expropriation av fiske, dels frågan om en samordning av länsstyrelsernas och fiskeristyrelsens befogenhet att meddela bestämmelser om fiskets vård och bedrivande.

Bestämmelser om vanskötsel av fiske

Fiskerättslagen innehåller i 30-32 S§ bestämmelser som gör del möjligt för det allmänna atl ingripa med tvångsåtgärder om innehavaren av enskild fiskerätt vansköter fisket genom en alltför hård beskattning av fiskbeståndet eller genom underlåtenhet att utnyttja fisket. Som en fömtsättning för sådana tvångsåtgärder gäller alt de skall vara påkallade av ett allmänt intresse och alt försöka atl vinna rättelse har gjorts under hand. Slalens fiskeritjänstemän dvs. fiskeriintendenten skall därför först försöka atl träffa en frivillig överenskommelse om fiskels bedrivande med fastighetsägaren eller, om fiskerätten innehas av annan, med denne. Om en sädan överenskommelse inte kommer till stånd eller om åtagandena i överenskommelsen inte fullgörs, åligger det fiskeriintendenten att anmäla förhållandet till länsstyrelsen. Han skall i samband därmed ange de förskrifter om fiskets bedrivande som enligl hans mening bör meddelas för all avhjälpa vanskötseln. Innan länsstyrelsen fattar beslul i ärendei skall fiskerälts-havaren ges tillfälle atl yttra sig. Länsslyrelsen får därefter fastställa en fiskeriplan med de föreskrifter om fiskels bedrivande som är nödvändiga för att avhjälpa vanskötseln. Fiskeriplanen skall avse en viss tid, högst tio är. Planen har sakrätlslig verkan, så all även en ny ägare är bunden. Vid behov kan länsslyrelsen sätta ul vite för underlätenhet att följa planens bestämmelser.

Enligt fiskevattensutredningen har bestämmelserna i fiskerätlslagen om åtgärder mot vanskötsel av fiske nästan aldrig tillämpats. Enligl vad ulredningen inhämtat har det funnits fall av vanhävd där ell ingripande varil motiverat men förfarandet har ansetts så omständligt all man avstått från åtgärder. Utredningen föreslår mot bakgmnd härav att bestämmelserna förenklas. Förslaget innebär atl fiskenämnden skall kunna fastställa en fiskeriplan för fisket, om fiskerättshavare i strid med allmänt intresse

Prop. 1980/81:153 42

uppenbart vansköter sitt fiske genom alltför hård beskattning av fiskbeståndet eller genom underlåtenhet att nyttja fisket. Nämnden föreslås självmant kunna ta upp frägan till behandling men del vanligaste torde enligt utredningen bli att frågan las upp efter anmälan. Fiskeriplanen skall i likhet med vad som gäller nu innehålla de föreskrifter om fiskels bedrivande som anses nödvändiga för alt avhjälpa vanskötseln. Föreskrifterna bör få förenas med vite. Vid upprättandet av planen bör skälig hänsyn las lill fiskerättsägarens intresse all själv kunna bedriva fiske eller all disponera sitt vatten på annal sätt. Fiskeriplanen föreslås vidare bli gällande mot ny innehavare av fiskerätten.

Ulredningens förslag alt fiskerällslagens bestämmelser om förfarandet vid åtgärder mot vanskötsel av fiske skall förenklas lämnas ulan erinran av remissinstanserna. Enligt min mening finns det behov av bestämmelser om vanhävd pä fiskets område även i fortsättningen. Jag tillstyrker förslaget om ell förenklat förfarande vid ingripande mol vanskötsel av fiske.

Jag biträder alltså ulredningens förslag alt det i fortsättningen bör ankomma på fiskenämnden alt vid behov ingripa mot uppenbara fall av vanskötsel av enskilt fiske. Fiskenämnden, som har lill uppgift alt bl.a. verka för fiskets utveckling och för en god fiskevård, bör därvid ha befogenhet att meddela de beslul om fiskets bedrivande som behövs för all avhjälpa vanskötseln. Som utredningen föreslår bör del inle längre vara etl oavvisligt krav alt ell ingripande alllid skall föregås av försök alt nå en frivillig överenskommelse. Del ligger dock i sakens natur all man i de allra flesta fall först eftersträvar atl åstadkomma rättelse på frivillig väg. Som utredningen föreslagil bör nämnden kunna ingripa självmant eller efler anmälan. Jag förordar atl bestämmelserna om ätgärder mol vanskötsel av fiske tas in i 30 § fiskerätlslagen (1950:596). Jag vill i övrigl hänvisa lill specialmotiveringen.

Expropriation

Utredningen anför alt Östersjöns laxbestånd till övervägande del (ca 70 %) baseras på reproduktion i norrländska vattendrag. Beståndet är emellertid numera utsatt för en alltför hård beskattning och lillgången på lekfisk är därför oroväckande liten på åtskilliga håll, i vissa älvar långt under vad som behövs för all upprätthålla beståndet. Akuta problem av detta slag finns i dag i såväl vallendrag med nalurlig reproduktion som utbyggda älvar med odlingsbaserad laxproduktion. Tyngdpunkten i det svenska laxfisket har enligl ulredningen under de senaste åren förskjutits kraffigt i riktning mot ett ökat norrländskt kustfiske, främsl i anslutning till de laxförande älvarnas mynningsområden. Detta fiske bedrivs i första hand med fasta redskap men i en inle obetydlig omfattning också med rörliga nätredskap. Större delen, uppskattningsvis ca 75 %, av del norrländska kustfisket efter lax utövas med stöd av enskild fiskerätt.

De bestämmelser i fiskevårdande syfte som hittills har meddelats har

Prop. 1980/81:153 • 43

enligt utredningen inte varit tillräckliga för att motverka överfiskningen av lax och havsöring i älvmynningarna. Den begränsning av fångslullaget som enligt utredningen är nödvändig för alt trygga beståndet har således inle kunnat åstadkommas i de i detta sammanhang särskilt känsliga älvmynningarna. Situationen är enligl utredningen särskilt allvarlig för laxens del. Lägel i vissa vattendrag är emellertid oroande också för havsöringen.

Utredningen anför vidare att staten och kommuner enligt 2 kap. 9 § första stycket vattenlagen (1918; 523) redan i dag har rätt att i eller invid ett vattendrag anordna en särskild fiskväg och att vidta andra ålgärder för att främja fisket. I samband med atl beslul härom meddelas kan enligl 2 kap. 14 § andra stycket vattenlagen fiske inom etl visst område förbjudas. Enligt ulredningens uppfattning är dock dessa bestämmelser i vattenlagen inte tillräckliga. En utvidgning bör därför ske av möjlighelerna lill ingripande från samhällels sida. Utredningen avser då särskilt den situation som uppkommer när fisket i ett mynningsområde är så omfattande all tillräckligt med lekfisk inle kan komma upp i vattendraget. Visserligen kan länsstyrelsen enligt fiskeristadgan i etl sådanl läge beslula att fisket i mynningsområdet skall reduceras på gmnd av fiskevårdsskäl. Ett beslut som förbjuder fisket hell under en längre period, exempelvis flera år, torde dock enligt utredningen inte kunna fattas i denna ordning. Ulredningen föreslår mot bakgmnd härav att det införs en möjlighet alt expropriera fiske, som utgör hinder för fiskevården. Del kan exempelvis röra sig om fisket med fasta redskap i ett mynningsområde i de fall detta fiske hindrar tillräcklig uppgång av vandringsfisk för avelsändamål. Expropriationsrätten bör dock inte omfatta fiske endasi i mynningsområden ulan allt fiske som av fiskevård SS kål bedöms böra las i anspråk i sin helhel. Detla kan bli aktuellt i samband med byggandet av en fisklrappa eller anläggning för fiskodling.

Utredningen framhåller att del enligt den nu gällande lagsliftningen saknas möjlighet atl förfoga över mark, vatten och fiske ulan ägarens medgivande, när det är fråga om all utföra vetenskapliga undersökningar och försök på fiskets omräde. Även om frivilliga överenskommelser är att föredra också i ifrågavarande fall, finner ulredningen del angeläget alt en möjlighet till expropriation införs även för att göra det möjligt att utföra sådana undersökningar och försök.

Jag vill till en början erinra om att del är söijt för vandringsfiskens ohindrade gång genom bestämmelserna i 28 och 29 §S fiskerättslagen om en fri led, en "fiskådra" där fisken skall kunna gå fram. I vatje gren i de vattendrag och sund där fisken har sin gång skall fiskådra finnas i det djupaste vattnet. Fiskådran, som utgör en sjättedel av vattnets bredd, skall lämnas fri från fiskredskap som kan hindra fiskens gång. Om ett vattendrag med fiskådra mynnar ut i havet sträcker sig fiskådran 300 meter ut. Länsstyrelsen kan i vissa fall föreskriva att fiskådran skall gå i en annan del av vattnet än det djupaste. Vidare fömtsätts att länsstyrelsema skall kunna

Prop. 1980/81:153 - 44

med stöd av fiskeristadgan ge särskilda skyddsföreskrifter för vandringsfisken, exempelvis för sådana delar av en älvmynning som inle omfattas av fiskådran.

Flera av de syften utredningen vill uppnå med förslaget om expropria-tionsmöjlighet av fiskevårdsskäl lorde alltså redan vara tillgodosedda genom fiskelagstiftningens och vattenlagens bestämmelser. Som utredningen anför inger emellertid utvecklingen av lax- och havsöringsfisket allvarlig oro för beståndens fortsatta existens. Med hänsyn härtill och till all remissinstanserna i allmänhet godtagit förslagel vill jag inte motsätta mig della. Jag förordar säledes efter samråd med statsrådet Danell att expropriationslagen ändras sä att expropriation får ske för atl möjliggöra fiskevärdsätgärder saml vetenskapliga undersökningar och försök i fråga om fiske. Bestämmelser härom tas lämpligen in som en ny paragraf, 2 kap. 7 a §, i expropriationslagen.

Expropriation av enskild fiskerätt som ett medel alt lillgodose fiskevård torde komma i fråga främst i de fall fisket måste förbjudas helt. Är det fråga om begränsningar av fisket t.ex. i form av fredningstider eller förbjudna fiskemeloder, torde samma syfte i allmänhet kunna näs på etl mindre ingripande sätt genom all länsstyrelsen med stöd av 14 § fiskeristadgan (1954; 607) meddelar lokala bestämmelser om fiskels vård och bedrivande. De kan avse skyddszoner och fredningstider för exempelvis lax. De kan också la sikte på atl bekämpa alltför effektiva fångstsätt som kan äventyra fiskslammens bestånd. Länsstyrelsen kan alltså i lokala bestämmelser också inskränka fisket med vissa nätredskap. Sådana bestämmelser får dock meddelas endast när det anses påkallat av fiskevårdsskäl. Föreskrifter som i första hand syftar till en fördelning av fisket mellan olika kalegorier fiskande, exempelvis mellan yrkesfiskare och dellidsfiskare eller fritidsfiskare får inle meddelas i denna ordning. Även med denna begränsning kan dock som framgår av vad jag nu sagt fiskevårdens inlressen i slor utsträckning tillvaratas genom föreskrifter som meddelas av länsstyrelsen.

Fiskevatlensulredningen föreslår att fiske skall kunna exproprieras även i vissa andra fall och anför alt man pä många platser i landel gör stora satsningar på turism saml bygger stugbyar och andra fritidsanläggningar. Möjligheter till fritidsfiske ulgör då ofta en förutsättning för sådana projekt. Finns området eller anläggningen vid vatten där fisket är förbehållet enskilda fiskerättsägare, behövs det avtal med dem för att få fisket upplåtet på kortare eller längre lid. Enligt utredningen torde det dock ibland vara värdefullt att mera definitivt kunna disponera fisket i anslutning lill t.ex. elt slörre turistområde eller en stugby. Mol denna bakgmnd bör fisket inom etl område som är av väsentlig betydelse för friluftslivet kunna bli föremål för expropriation. Utredningen föreslår därför att äganderätten eller nyttjanderätten till visst fiske i anslutning till en fritidsanläggning skall kunna exproprieras utan att fastigheten i övrigt tas i anspråk.

För egen del vill jag anföra följande. Enligl 2 kap. 9 § exproprialionsla-

Prop. 1980/81:153 45

gen får expropriation ske bl.a. för atl tillgodose etl väsenlligl behov av mark eller anläggning för "idrott eller friluftsliv", om marken eller anläggningen är avsedd att hållas tillgänglig för allmänheten. I motiven lill bestämmelsen framhålls särskill atl begreppet friluftsliv också omfattar fritidsfisket (prop. 1972; 109 s. 276). Det i lagrummet använda uttrycket mark anses inte innebära någon begränsning av exproprialionsföremålet. Av expropriafionslagens förarbeten framgår vidare all expropriation kan tillgripas även om en särskild anläggning inte tillskapas samlidigl. Av vad jag nu har anfört framgår all det redan i dag finns möjligheler att genom expropriation ta enskilt fiske i anspråk på det sätt utredningen har förordat. Jag vill i sammanhanget också hänvisa lill civilutskoltets belänkande CU 1979/80:10, där utskottet med anledning av en motion i frågan framhåller atl det redan finns expropriationsmöjligheler för allmänhetens friluftsliv och att detta omfatlar fritidsfisket. Det finns alltså inte något behov atl ändra lagen för alt lillgodose nu angivna ändamål.

Bestämmelser om fiskets vård och bedrivande

Enligl 14 S fiskeristadgan (1954:607) får länsstyrelsen för länel eller en del av detta meddela särskilda bestämmelser om fiskels vård och bedrivande. Sådana bestämmelser fär dock inte avse området utanför gränsen för svenskl terrilorialhav enligt 3 S lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium i dess lydelse före den I juli 1979, dvs. området intill fyra nautiska mil från de svenska baslinjerna. Del bemyndigande som paragrafen innehåller gör del möjligt för länsslyrelsen all genom lokala bestämmelser skärpa fiskeristadgans allmänna bestämmelser om minimimått, fredningstider, förbjudna fiskemeloder m.m. (prop. 1954: 183 s. 108). Däremol får länsbestämmelserna inte innebära en lindring av en allmän föreskrift.

Varje län har i dag som ell komplement till fiskeristadgan en länsstadga och i de flesta kustlän två länsstadgor, en sallvatlenstadga och en sölval-lenstadga. Vidare finns det särskilda av länsstyrelsen meddelade lokala beslut om fiskets vård och bedrivande.

Enligt utredningen har stark kritik riktats mot den nuvarande ordningen med länsstadgor som kompletteras med lokala beslul. De nuvarande bestämmelserna anses i många fall inte grundade pä moderna fiskeribiolo-giska rön utan är föranledda av konkurrenshänsyn. Innehållet varierar vidare avsevärt inom regioner med likartade fiske- och fiskeribiologiska förhållanden. Detaljrikedomen och svåröverskädlighelen hos de lokala bestämmelserna framslår också som ett hinder för ett lojall utövat frilids-fiske vilket blir mera påtagligt ju rörligare frilidsfiskel blir. Bestämmelserna är vidare ofta svåråtkomliga för allmänheten även om en förbättring har inträtt på senare år genom att flera länsstyrelser låtit utarbeta lättillgängliga sammanställningar av gällande bestämmelser.

För atl de fiskeribiologiska samordningsfrågorna skall kunna beaklas i tillräcklig grad föreslår ulredningen att länsstadgorna ersätts av stadgor för

Prop. 1980/81:153 46

större områden. Vidare är del enligl utredningen angelägel all de bestämmelser som gäller för allmänhetens fiske görs lättillgängliga och likformiga inom lämpligt avpassade slörre områden. Utredningen föreslår därför alt de särskilda fiskestadgorna skall upprättas för större regioner. Enligt förslaget skall kusten indelas i fyra regioner vilka i stort anknyter lill de skilda fiskerättsliga förulsältningarna. Inlandet föreslås uppdelat i tvä regioner med gräns vid Dalälven. Med hänsyn lill all de fiskerätlsliga förhållandena är annorlunda i de fem största sjöarna i jämförelse med övriga inlandsvatlen föreslås en särskild stadga för dessa. Sådana stadgor bör beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, varvid i första hand fiskeristyrelsen bör komma i fräga. Enligl ulredningens mening är del dock under alla omständigheter angelägel att den lokala förankringen inle går förlorad. En möjlighel är därför atl låta fiskenämnderna svara för kontakterna med allmänheten genom sammanträden o.d. samt även i övrigt öva inflytande på stadgans innehåll.

Utredningens förslag att de nuvarande länsstadgorna och särskilda lokala besluten skall ersällas med regionala stadgor kritiseras av flera remissinstanser. Dessa anser bl. a. att avgränsningen av de föreslagna regionerna är olämplig och all det inom flera län finns säregna fiskeribiologiska fömtsättningar och naturförhållanden som är bekanta för länsslyrelserna och som endasi kan beaklas av dem i länsvisa stadgor och beslul.

Även fiskeristyrelsen har befogenhet atl meddela föreskrifter om fiskets vård och bedrivande. Enligt 33 f S lagen (1950:596) om rätl lill fiske får regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om del svenska fiskels vård och bedrivande. Bestämmelsen ger regeringen möjlighet all föreskriva inskränkning i fisket, om del behövs t.ex. för atl bevara fiskbestånd eller annars för atl främja fisket. Bestämmelsen har bl.a. sin grund i de minskade fiskbestånden i bl.a. Nordsjön, Skagerack och Kattegatt. Delta har letl till allt hårdare internationella fångstbegränsningar för atl förhindra en ulfiskning av vikliga arter.

Föreskrifter som avses i 33 f § fiskerättslagen finns bl. a. i kungörelsen (1965:500, omtryckt senasl 1977:56) om bestämmelser angående storleken av nätmaskor i fiskeredskap och minimimått pä fisk m. m. Enligl 1 § första stycket meddelar fiskeristyrelsen bl. a. de bestämmelser i detta hänseende som betingas av Sveriges anslutning lill vissa i kungörelsen närmare angivna konventioner. Enligt paragrafens andra stycke meddelar fiskeristyrelsen vidare med beaktande av Sveriges internationella överenskommelser även i övrigt bestämmelser i samma hänseenden för fiske inom Sveriges sjöterritorium och den svenska fiskezonen samt för svenskt havsfiske i övrigt. I förordningen (1977:1138) om utlännings fiskerätt ges bl.a. bestämmelser för yrkesfiske som bedrivs från utländska farlyg i del svenska territorialhavet och i den svenska fiskezonen. Enligt 6 § meddelar fiskeristyrelsen yllerligare föreskrifter om fiskels vård och bedrivande för sådanl fiske. Med stöd av bestämmelserna i nämnda kungörelse och för-

Prop. 1980/81:153 47

ordning har fiskeristyrelsen utfärdat bl.a. kungörelser med vissa bestämmelser om fisket i Östersjön, Kattegatt och Skagerack.

I tvä skilda skrivelser till regeringen år 1979 hemställer fiskeristyrelsen om en översyn och samordning av styrelsens bemyndiganden all utfärda föreskrifter om fiskels vård och bedrivande. Styrelsen anför därvid all den under en lång följd av år har utfärdat olika fiskereglerande bestämmelser med stöd av bemyndigandena i kungörelsen (1965:500) om bestämmelser angående storleken av nätmaskor i fiskeredskap och minimimått pä fisk m.m. och i förordningen (1977: 1138) om utlännings fiskerätt. Dessa bemyndiganden har hittills i huvudsak inneburit att till svensk författningstext omsätta rekommendationer som har avgetts på mellanstallig nivå, exempelvis inom ramen för Nordostatlantiska fiskerikonventionen (NEAFC) och Internationella fiskerikonventionen för Östersjön (IBSFC). Utvecklingen pä fiskets område och de av statsmakterna år 1978 beslulade nya riktlinjerna för fiskeripolifiken har emellertid gjort det angelägel att precisera styrelsens befogenheter all reglera fisket längs kusterna och i de havsområden som har eller kan få betydelse för svenskl fiske. Den internationella utvecklingen har för Sveriges vidkommande medfört att vi varje år måste föra förhandlingar med en rad stater om de kvantiteter (kvoter) fisk av olika slag som svenska fiskare skall ha rätl all fånga. Även för de fångster som skall tas upp i den svenska fiskezonen måsle förhandlingar föras, eftersom uttaget i denna påverkar fisklillgången i våra grannländers vatten och omvänt. De fångslkvoter som överenskoms vid internationella förhandlingar fastställs formellt av regeringen som också uppdrar ål fiskeristyrelsen alt övervaka hur dessa ulnylljas. De fångslkvoter som Sverige tilldelas vid internalionella förhandlingar är emellertid inte tillräckliga för atl tillåta ell fritt fiske efter vissa arter under hela årel. När en kvot är uppfiskad utfärdar styrelsen därför förbud för fortsalt fiske i det aktuella havsområdet eller efter den aktuella arten.

Ulöver den möjlighel som således finns all stoppa fisket efler etl visst fiskslag när den kvot som har lilldelals Sverige har fiskats upp måste enligl styrelsen de fastställda kvoterna i framtiden kunna fördelas först och främst mellan olika kalegorier som fiskar yrkesmässigt. Garnfiskare och vadfiskare kan t.ex. inte plötsligt flytta sitt fiske från Västkusten till Östersjön. Slyrelsen föreslår mol bakgrund härav att regeringen skall besluta om en fördelning mellan olika grupper av fiskande av de kvoter som har fastställts för visst eller vissa fiskslag. Förslag till sådan fördelning, som dock inle bör omfalta fiske med stöd av enskild räll, bör enligt fiskeristyrelsen upprättas av slyrelsen. Huvuddelen av kvoterna bör därvid komma del samhällsslödda yrkesfisket till del, dvs. i första hand sådana fiskare som innehar licens för yrkesfiske. En viss schablonberäknad mindre procentandel av fångslkvolerna bör enligt slyrelsen normalt också kunna förbehållas de olika kategorier som inle fiskar yrkesmässigt, dvs. husbehovsfiskarna och fritidsfiskarna.

Prop. 1980/81:153 48

Rätten alt vid behov förbjuda fortsatt fiske bör enligl fiskeristyrelsen säsom hitfills få utövas av styrelsen. Utöver fångstförbuden bör styrelsens föreskrifter liksom nu också få omfatta redskapsbestämmelser, minimimått på fisk, fredningstider och fredningszoner. De bör dessulom avse mer tekniskt inriktade regler för fiskets bedrivande såsom anmälnings- och rapporteringsplikt och andra bestämmelser i syfte atl underiätta och reglera övervakningen liksom vissa tillsyns- och ansvarsbestämmelser.

Styrelsens bemyndigande att meddela dessa föreskrifter bör enligt slyrelsen avse fiske inom Sveriges sjöterritorium vid havskusten ända in lill land. Detta medför all säväl länsstyrelsen som fiskeristyrelsen blir behöriga atl utfärda sådana föreskrifter för havsområdet intill den territorialgräns, som gällde före den 1 juli 1979. Genom etl obligatoriskt samrådsförfarande mellan fiskeristyrelsen och länsstyrelsen bör risken för en sådan kompelenskonflikl kunna begränsas. Styrelsen bedömer inle heller denna risk som särskilt stor med hänsyn lill all styrelsens föreskrifter alllid skall ha sin gmnd i internationella överväganden. Till della kommer vidare atl styrelsens föreskrifter av fiskeribiologiska skäl normall måste omfatta större sammanhängande områden än enstaka län. Av största vikl är också enligl slyrelsen atl dessa föreskrifter kommer alt träda i kraft samtidigt inom olika läns kustområden. Detta kan bäst uppnås om det ankommer på slyrelsen atl meddela föreskrifterna.

Enligt styrelsen ulgör dock vandringsfisken en komplikation i sammanhanget. Fiskeristyrelsens bemyndiganden förutsälls inle komma att omfatta landets sölvatlensfiske. En lösning är dock att det tills vidare får ankomma på länsslyrelsen alt efter framställning av fiskeristyrelsen fatta sådana beslut i den ordning som fiskeristadgan anger för vissa brådskande beslul. Det av slyrelsen föreslagna samrädsförfarandet torde garantera all enhetliga bestämmelser blir gällande.

Jag vill till en början uttala att jag inle nu är beredd atl la ställning lill fiskeristyrelsens förslag atl de fångslkvoter som Sverige lilldelas vid internationella förhandlingar skall fördelas mellan olika kategorier fiskande varvid huvuddelen bör komma det samhällsslödda yrkesfisket till del, dvs. i första hand fiskare med yrkesfiskelicens. Frågan om en fördelning av • kvoterna mellan olika kalegorier fiskande inbördes har ell nära samband med frägan, hur olika konfliktsituationer mellan skilda kalegorier fiskande skall lösas. Som jag lidigare har anförl har jag för avsikt all föreslå regeringen alt denna fråga blir föremål för förnyade överväganden av en utredning.

När det sedan gäller länsstyrelsernas resp. fiskeristyrelsens befogenhet atl meddela föreskrifter om fiskets vård och bedrivande delar jag utredningens och styrelsens uppfattning all del av flera skäl behövs en bättre samordning än f. n. Jag ansluter mig lill uppfattningen alt det bör ankomma på fiskeristyrelsen all meddela sådana föreskrifter om fiskets värd och bedrivande som grundas på internationella överenskommelser och rekom-

Prop. 1980/81:153 49

mendalioner och atl dessa liksom nu kan ges giltighet ända in lill land. Som styrelsen har föreslagit bör dessa föreskrifter bl. a. kunna innefatta fångstförbud, redskapsbestämmelser, minimimått på fisk, fredningstider och fredningszoner liksom mera tekniskt inriktade bestämmelser för fiskels bedrivande, allt under förutsältning att föreskrifterna är motiverade av fiskevårdsskäl. Jag kan vidare i princip tillstyrka förslaget att del skall ankomma på länsslyrelsen all meddela sådana föreskrifter när de inle är föranledda av internalionella överenskommelser eller rekommendalioner. Jag delar också uppfattningen att det är angelägel att bestämmelserna på området i största möjliga utsträckning är enhetliga. För alt lillgodose detla önskemål och för att bättre än f. n. lillgodose fiskeribiologiska synpunkler liksom för atl undvika kompelenskonflikler mellan myndigheterna förordar jag vidare atl länsslyrelsen skall åläggas samrädsskyldighet med fiskeristyrelsen. Däremot är jag inte beredd att biträda utredningens förslag atl införa regionala stadgor med hänsyn lill de starka betänkligheter som flera remissinstanser för fram mot förslaget.

Fiskeristyrelsen har förutsatt atl föreskrifter som har sin grund i internationella överenskommelser och rör vandringsfisken skall meddelas av länsstyrelsen såvitt avser sötvattensfiskel i älvar och floder. För egen del anser jag att det är mera ändamålsenligt alt även sådana föreskrifter meddelas av fiskeristyrelsen. Enligl min mening bör del, med hänsyn till vandringsfiskens betydelse både för havsfisket och sötvattensfiskel, också kunna överlåtas på fiskeristyrelsen alt meddela föreskrifter om vandringsfisken, även om föreskrifterna inle har sin grund i internafionella överenskommelser.

Det ankommer på regeringen atl meddela de föreskrifter om fiskeristyrelsens och länsstyrelsens befogenheter i de hänseenden jag nu har berört.

2.5 Förvaltningen av statens fiskevatten

Fisket i kronan tillhöriga vallen skall enligl kungörelsen angående förvallningen av kronans fisken (1951:395) förvaltas av den myndighet under vilken vattenområdet hör. Förvaltningen kan dock överiämnas lill domänverket. För fisket i statens vatten ovan odlingsgränsen och pä renbelesfjällen gäller emellertid atl förvallningen åvilar lantbruksnämnderna utan möjlighet till överlåtelse därav till domänverket. De förvaltande myndigheterna skall också sörja för alt fiskena nyttjas. Detta skall ske genom upplåtelser, om inte hinder möter däremol. Upplåtelserna skall ske mol avgift, om inle regeringen medger annat. Om del erfordras för ortsbefolkningens försörjning med fisk, bör fisket i första hand upplåtas lill yrkesfiskare med försäljning i orten och till ortsbefolkningen för husbehovsfiske. Försl härefter bör upplåtelse ske lill yrkesfiskare med försäljning i andra orter saml lill sport- och fritidsfiskare.

De myndigheter som i dag förvaltar statens vatten är domänverket, 4 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153

Prop. 1980/81:153 50

fortifikationsförvaltningen, kriminalvårdsstyrelsen, vissa lantbruksnämnder, socialstyrelsen, sjöfartsverket, statens naturvårdsverk, statens valtenfallsverk, vissa universitet och kammarkollegiet. Domänverkel förvallar totall ca 210000 ha vatten, varav 116000 ha upplåtes för fritidsfiske. Domänverkets vatteninnehav är fördelat på i stort sett hela landet, om än med en tydlig övervikt på de nordligaste länen.

Enligt ulredningen finns det ingen anledning att ändra på den fastslagna principen att fisket i slalens vatten skall komma det allmänna lill godo i någon form. Huvudregeln bör därför även i forlsältningen vara atl fisket skall upplåtas. Vissa möjligheter till undanlag från denna regel måste dock finnas. Del gäller såväl när bestämmelserna i andra författningar ulgör hinder mol upplåtelse - t.ex. rennäringslagen och naturvårdslagen - som när särskilda skäl i övrigt talar mot att upplåtelse sker. Så t. ex. kan det av säkerhetsskäl vara olämpligt alt upplåta fiske i vattenområden; som är belägna i anslutning till mililära anläggningar eller utgör målområde vid övningsskjutning. Detsamma kan också gälla statliga fiskerätligheter i anslutning till vattenkraftverk, där det finns skyldigheter alt sätta ut laxungar. Vissa vatten kan också behövas för fiskeribiologiska undersökningar av olika slag.

När del gäller prioriteringen av upplåtelser mellan olika kategorier av fiskande bör enligl utredningen yrkesfiskare liksom hittills ha företrädesrätt till upplåtelser före andra fiskande, om det föreligger behov av yrkesfiskemöjligheter. Ulredningen anser atl del inle längre är nödvändigt att behålla nuvarande bestämmelse om avsättning av fisk i orten. Fiske som försörjningskälla kräver i dag stor flexibilitet och större avsättningsområden än tidigare. Det förhållandel atl yrkesfiskel ges företräde bör enligt utredningen inte medföra några problem för fritidsfisket. Säväl yrkesfiske som fritidsfiske kan ofta förekomma jämsides i våra sjöar.

Om det inte finns något behov av yrkesfiskemöjligheler, bör enligt utredningen fisket upplåtas till en så bred allmänhet som möjligt. Det fär emellertid inle innebära all man ger avkall på fiskels kvalitet. Begränsningar kan bli nödvändiga med hänsyn lill fisklillgång, behovel av fiskeålgärder och efterfrågan på fiskemöjligheter. Del vikliga är enligl ulredningen atl del blir ett allsidigt utbud av bra fiskemöjligheler lill rimliga koslnader. Detta gäller framför allt i anslutning till tätorter men även inom turistområden. För att nå delta mål bör enligt utredningen skötsel och upplåtelse av stafiiga fiskevatten i sä slor utsträckning som möjligt överlåtas lill framför allt frivilliga fiskeorganisalioner. Även kommuner bör kunna komma i fräga.

Det råder enligl utredningen stor efterfrågan på fiskevatten från redan beflntliga klubbar och föreningar. Atl slälla slalens vatten till förfogande på föreslaget sätt skulle inte bara utgöra en stimulans för dessa sammanslutningar utan även leda till en ökad föreningsbildning på platser som hittills saknat föreningar av detla slag. En sådan utveckling skulle enligt

Prop. 1980/81:153 51

utredningen vidga möjligheterna till en meningsfull fritidssysselsättning för många fiskeintresserade människor i och med atl de fiskande själva skulle få ansvar för vattnens skötsel, finansiering och nyttjande. De ideella föreningarna saknar dock oftast ekonomiska möjligheter all som arrendatorer av slalliga fiskevatten erlägga annat än symboliska belopp i avgifter. Della bör enligt utredningen inte utgöra någol hinder. Del bör i stället från samhällets sida ses som en tillgång all del finns sammanslutningar, som är villiga att ta på sig etl ansvar all vårda och upplåta fiskevatten. Enligt utredningens uppfattning bör de avgifler som flyter in genom t.ex. försäljning av fiskekort inle användas lill arrendeavgifter utan lill vård och skötsel av berörda fiskevallen saml till information och service belräffande dessa. Utredningen föreslår därför alt upplåtelser till fiskeklubbar o.d. av fiske i statens vallen skall ske ulan ersällning till slalen i den mån klubben upplåter eller har för avsikt att upplåta fiske åt allmänheten pä skäliga villkor.

Enligl ulredningen kommer det alllid atl finnas statliga fiskevallen som av en eller annan anledning inte kan skötas på föreslaget sätt. Det bör då ligga nära lill hands för den kommun där fisket är beläget atl engagera sig i denna verksamhel för alt säkerställa fortsatt tillgång till frilidsfiskemöjlig-heter inom kommunen. Det kan framför allt vara lämpligl i områden där ägarförhållandena är starkt splittrade, där frivilliga föreningar saknas eller där kommunen äger egna fiskevatten med ensamrätt eller tillsammans med staten i gemensamma vattenområden.

Del kommer därjämte atl finnas slalliga fisken och fiskevatten, vars förvaltning inte utan svårigheter kan överiåtas på en ideell organisation. Ulredningen syftar dä bl.a. på fisken av typ Mörrumsåns laxfiske. 1 sådana fall förordar utredningen all hela förvallningen ligger kvar hos domänverket. Molsvarande bör enligl ulredningens uppfattning gälla för de vallen som är belägna inom nationalparker och naturreservat.

Ansvarel för atl de förordade riktlinjerna fullföljs åvilar enligl ulredningen i första hand den förvallande myndigheten. Fiskenämnden bör därjämle ges elt stort inflytande när det gäller all avgöra hur statens vatten i framtiden skall nyttjas. Fiskenämnden är f. n. del enda länsorgan som kan överblicka behovet av fiskemöjligheler och vilken kvalitet som erfordras. Samfidigt har den del regionala ansvarel för fiskevården och för atl de medel som satsas på sådana ätgärder blir utnyttjade pä bästa möjliga sätt.

Jag vill till en början slå fast atl huvudregeln när del gäller dispositionen över statens fisken givetvis även i fortsättningen bör vara alt fiskena upplåts. Det ligger i sakens natur att undantag mäste göras frän denna princip bl. a. i sådana fall som utredningen anger,

F. n. gäller att upplåtelserna skall ske mot avgift, om inte annal medges. Enligt särskilda anvisningar för förvaltningen bör det slatsekonomiska intresset inte vara ensamt utslagsgivande vid bestämmandet av avgiftens storlek. Hänsyn bör således även las lill vikten av atl möjligheler lill fiske

Prop. 1980/81:153 52

står medborgarna till buds på rimliga villkor. Prissättningen skall baseras på en sammanvägning av å ena sidan förelagsekonomiska principer och å andra sidan sociala värderingar, där den ena eller den andra huvudfaktorn kan ta över allt efter ändamålet med upplåtelsen. Enligt min mening bör denna princip för prissättningen, som givelvis också gäller för förvallningen av domänverkels fiskevallen, vara vägledande även i fortsättningen. Av skäl som jag strax återkommer till bör sociala värderingar ges större tyngd än f. n. vid upplåtelser av vallen lill ideella organisationer.

Jag delar också ulredningens uppfattning atl den princip om företrädesrätt mellan olika kalegorier fiskare som gäller f. n. bör behållas i huvudsak oförändrad. Yrkesfiskare bör således liksom nu ges viss företrädesrätt lill upplåtelser. Del bör inle medföra några slörre olägenheler för fritidsfisket, eftersom båda slagen av fiske ofta kan utövas jämsides i våra sjöar. Som utredningen föreslår bör emellertid med hänsyn till de förändringar som skett inom yrkesfiskel företrädesrätten avse inte bara sådana yrkesfiskare som avsätter fisk på orten utan även andra yrkesfiskare. Atl endasi försl nämnda kategori yrkesfiskare getts förtur är föreslaval av försörjningspolitiska skäl och dessa lorde numera inte längre väga lika lungl. Husbehovsfisket bör liksom f. n. tillgodoses bl.a. genom all arrendatorer av statens jord tillförsäkras räll all lill sitt husbehov fiska i vallen som hör lill upplälelsefastighelen.

När det sedan gäller ulredningens förslag atl skötsel och upplåtelse av statliga fiskevatten i övrigl i så slor utsträckning som möjligt skall överlåtas till framför allt frivilliga fiskeorganisalioner råder delade meningar bland remissinstanserna. Bl.a. fiskeristyrelsen. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet och flera länsstyrelser tillstyrker förslaget.

Länsstyrelsen i Norrbollens län anser del värdefullt alt eftersträva elt brett engagemang frän de aktiva fiskarnas sida och delar ulredningens principiella uppfattning. Samtidigt varnar emellertid länsstyrelsen för en övertro på möjligheterna atl i alltför hög ulslräckning överlåta ansvar, vård och förvaltning av slalens vatten till ideella organisationer. Länsslyrelsen anser att det engagemang man eftersträvar inte får ske till priset av att staten avsäger sig del reella infiytandel och ansvarel för etl rationellt nyttjande av fiskevatlnen. Som villkor för upplåtelse lill frivilliga organisationer föreslår länsslyrelsen alt organisationerna skall ha en viss storlek och alt det allmänna genom exempelvis kommunen erhåller en direkl insyn i förvaltningen. Atl under sådana förhållanden del frivilliga engagemanget kan vara av mycket stort värde visas bl. a. av att landets största fiskevårdsförening, Kiruna jakl- och fiskevårdsförening, på ell utmärkt säll ombe-söijt förvaltningen av statens fiskevatten. Dä det gäller att tillvarata fritids-fiskemöjlighelerna som en inlegrerad del av en bredare turism i inlandskommunerna, är enligt länsstyrelsen resp. kommun en lämpligare huvudman än domänverket.

Negativ till utredningens förslag är bl.a. lantbruksslyrelsen som anser

Prop. 1980/81:153 53

att förslaget fömtsätter att ideella organisationer skulle vara beredda att lägga ner ett betydande ofta oavlönat arbete inle bara för det egna utan även för andras fritidsfiskeintresse. Slyrelsen har svårt atl tro alt della syslem skulle fungera väl pä sikl. Om slalens vatten förvaltas av statlig myndighet kan ell varierat och omfattande fiskeulbud tillhandahållas på ell fiskekort till fördel för fritidsfisket. Domänverket anser att del saknas motiv för utredningens förslag lill ändrade bestämmelser för förvallningen av statens vatten och motsätter sig att statliga fiskevallen skall upplåtas till klubbar utan avgifl. Ulredningens förslag kan enligl domänverkel närmasl betraktas som privilegier ät en liten grupp av de mest fiskeintresserade i samhällel. Domänverket delar uppfattningen atl del kan läggas andra rekreativa synpunkter på fisket än de som enbarl innebär utövandet av fiske. Sedan lång tid har domänverket verkat för saml ställt belydande arealer fiskevallen lill förfogande för enskilda och klubbar även för skötsel och värd av vattnen. Även om det för organisafionernas medlemmar skulle skapas ytterligare tillfällen lill rekreativa sysselsättningar ifrågasätter domänverket om allmänhetens fiske främjas av alt ideella organisationer förfatlningsmässigl ges förtur att överta driften av statens vatten. Förslagel rycker även undan grunden för domänverkels fiskeorganisation.

Några länsstyrelser varnar för en uppsplittring av fungerande korlfiskeomräden och anser atl del inle finns någon anledning atl ändra på förvallningen i de fall denna fungerar. Länsslyrelsen i Blekinge län pekar på kronolaxfisket i Mörrum som visar att domänverket har ett stort kunnande i atl marknadsföra och kommersiellt utnyttja goda fiskevatten. Denna kompelens bör utnyttjas optimalt och domänverket bör ges möjlighet atl undersöka möjlighelerna att pä ell likartat sätt som i Mörrum kommersiellt utnyttja högklassiga fiskevatten. Bl.a. valtenfallsverket, LRF, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges fiskevallenägareförbund och Skogsindustriernas samarbetsutskoll motsätter sig förslaget att överföra domänverkels administration av slalens vatten lill andra och säger sig ha svårt all se några egenlliga nackdelar med del nu tillämpade systemet med valfrihet i olika upplålelseformer. Remissinstanserna framhåller vidare all domänverket tillhör den kategori som kanske bäsl skött sina vallen. LO och Svenska skogsarbelareförbundel avvisar ulredningens förslag och hänvisar bl.a. till att vården och skötseln av domänverkets fiskevallen betyder etl värdefullt tillskott av arbelsliilfällen inom främsl glesbygdsområdena.

För egen del anser jag med hänsyn till det livliga intresse som råder för fiske som fritidssysselsättning all del är viktigt att fisket pä statens vatten i största möjliga utsträckning upplåts lill en så bred allmänhet som möjligt. Jag har tidigare också framhållit värdet av att de frivilliga fiskeorganisationerna engagerar sig i vården av fiskevatten. Som ulredningen påvisat sker det redan i dag med etl mycket gott resultat. Jag anser således all fisket i statens vatten i större utsträckning än f. n. bör slällas till frilidsfis-

Prop. 1980/81:153 54

keföreningarnas förfogande. Som några remissinsianser framhåller bör emellertid slalen inle avsäga sig det reella inflytandet och ansvarel för elt rationellt utnyttjande av fiskevattnen. Upplåtelserna bör därför ske i form av utarrendering genom kontrakt. Väljs arrendeformen har myndigheterna kvar ett visst förvaltningsansvar. Sådana arrendeavtal bör omfatta förhållandevis läng tid och bör avse allt fiske. Arrendeavtalen bör också ge fiskeföreningarna stor frihet i fråga om den direkta vården och skötseln av vattnen. Som villkor för arrendeupplåtelsen bör i regel slällas upp att föreningarna i sin tur upplåter fiske åt andra. Rätten alt fiska bör alltså avse inle bara föreningens medlemmar. Jag delar ocksä utredningens förslag att en utarrendering lill en fiskeförening bör kunna ske ulan avgift, om föreningens medlemmar åtar sig all som motprestation lägga ned ell stort arbete på fiskevårdande åtgärder och om de medel som inflyter till föreningen som avgifler för underupplålelser används för fiskevård och tillsyn.

Del är självklart att de av mig förordade förändringarna inte kan få verkan omedelbart. Den ståtlige förvaltaren bör emellertid tillsammans med fiskenämnden aklivi verka för en förvaltning enligl de av mig angivna riktlinjerna. Det är också självklart atl ett genomförande av de av mig förordade principerna inte får leda till att fungerande kortfiskeområden löses upp i mindre delar eller all ekonomiskl värdefulla fiskevatten slösas bort.

Ansvaret för att de förordade gmnderna följs åvilar givetvis i första hand den förvaltande myndigheten. Dessutom bör fiskenämnden ges etl storl inflytande över hur vattnen bäst bör nyttjas. Hänsyn bör tas till dessa , frågor i den regionala och den kommunala planeringen och den ståtlige förvaltaren, fiskenämnden och kommunen bör gemensamt diskutera efterfrågan på fiskevatten, de statliga fiskevattnens utnyttjande och vilka organisationer på fritidsfiskets område som kan länkas vara intresserade och kompetenta all handha skötsel och upplåtelse av statliga vallen.

Sammanfattningsvis förordar jag således alt som grunder för förvallningen av kronans fisken skall gälla att de liksom hittills i princip skall upplåtas mot avgifl, att företrädesrätt i huvudsaklig överenstämmelse med vad som gäller f. n. bör ges främsl yrkesfiskare av alla kalegorier, att prissättningen liksom f.n. skall grundas på en sammanvägning av ä ena sidan förelagsekonomiska synpunkter och å andra sidan sociala värderingar samt alt upplåtelse för fritidsfiske i större utsträckning än f. n. skall ske genom utarrendering lill fiskeföreningar och under vissa förutsättningar avgiftsfritt.

Att ange dessa grunder i lag synes inte behövligt. Del ankommer på regeringen alt meddela erforderliga anvisningar lill de förvallande myndigheterna.

Prop. 1980/81:153 55

2.6 Utlännings fiskerätt

Utlänning som äger eller arrenderar fiske fär ulnyllja delta i samma utsträckning som svenska medborgare. De nu gällande bestämmelserna om utlännings fiskerätt i övrigl finns i 4 och 21 §§ lagen (1950:596) om rätt till fiske och i förordningen (1977; 1138) om ufiännings fiskerätt. De innebär i huvudsak följande.

Fisket i allmänt vatten och i sådana enskilda vatten, där fiske får bedrivas fritt av alla ulan slöd av enskild rätl, är i princip förbehållet svenska medborgare. Utlänningar, som är stadigvarande bosatta i Sverige sedan minst två år, är dock i delta hänseende likställda med svenska medborgare. I övrigt gäller som huvudregel atl den som inle är svensk medborgare fär fiska i allmänt eller i övrigt frilt vatten endasi i den mån regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medger detla. Sådanl tillstånd kan lämnas till grupper av personer, t. ex. medborgare i visst land. Del kan avse allt fiske eller visst slags fiske. Enligt förordningen om utlännings fiskerätt är fiskeristyrelsen och i vissa fall länsstyrelsen eller polismyndigheten tillständsmyndighet. Enligt förordningen får medborgare i Danmark, Finland, Island och Norge utan särskilt medgivande bedriva frilids-fiske med spö, pilk eller liknande handredskap i den svenska fiskezonen, i allmänt vatten vid störte delen av havskusten och i viss, närmare angiven omfattning också i enskilt vatten.

Ulredningen föreslär alt del nuvarande kravel på två års stadigvarande bosättning här i riket för atl utlänning skall vara likställd med svensk medborgare i fräga om rätt att fiska på allmänt eller annars fritt vatten tas bort. Likställigheten skall gälla för varje utlänning, som har hemvist i Sverige, oberoende av hur lång tid han har varit bosall här. Utredningen föreslår vidare atl varje utlänning, sorn inte är bosall här i landet, medges samma rätt som f. n. tillkommer medborgare i Danmark, Finland, Island och Norge alt utöva fritidsfiske med spö, pilk eller liknande handredskap vid den svenska havskusten. Denna räll föreslås utvidgad lill alt omfalla också allmänl vatten i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Enligl förslaget befrias vidare polismyndigheten från sin nuvarande skyldighet att pröva frågan om tillstånd till fiske i vissa fall.

De remissinstanser som uttalar sig i frågan är i allmänhet positiva till ulredningens förslag. Sveriges fiskares riksförbund motsätter sig dock förslaget att ulländska fiskare, som bosätter sig här, omedelbart och utan prövning i det enskilda fallet skall ges rätl atl idka yrkesfiske på svenska vatten. Jag delar riksförbundets uppfattning. Med hänsyn till konkurrensen om fångsterna inom yrkesfisket bör de nuvarande bestämmelserna inte ändras såvitt avser yrkesfisket. Däremot bör ulländska medborgare i slörre utsträckning är f.n. jämställas med svenska medborgare i fråga om fritidsfiske med handredskap. Det ankommer på regeringen atl meddela bestämmelser i delta avseende. Jag vill förutskicka atl jag avser alt föreslå regeringen bestämmelser i fräga om fritidsfiske som i huvudsak överensstämmer med utredningsförslaget.

Prop. 1980/81:153 56

2.7 Fisketillsyn

Utredningen konstaterar att fisketillsynen utgör ett viktigt led i fiskevården och att det finns ett klart behov atl förbättra denna. Ulredningen föreslår att tullverkels kustbevakning även i framtiden skall ha huvudansvaret för fisketillsynen lill havs. Eftersom kuslbevakningen bedöms ha de största resurserna för fiskelillsynen vid kusterna saml i Vänern och Mälaren bör huvudansvaret också för denna åvila kuslbevakningen. Huvudansvaret för den fiskelillsyn i övrigl som är av allmänt inlresse skall enligl förslaget åvila polismyndigheten. I tillsynsarbetet skall kustbevakningen och polismyndigheten kunna biträdas av särskill förordnade fisketillsyns-män. Kostnaderna för denna särskilda fisketillsyn uppskattas uppgå till 1 milj. kr. om året.

En direkt följd av detta förslag blir enligt utredningen att fiskeristyrelsen inte längre skall ha ansvaret för fisketillsynen. Fiskeristyrelsen bör dock även i fortsättningen tillförsäkras etl avgörande inflytande på utformningen av fisketillsynen inom Sveriges sjöterritorium och den svenska fiskezonen.

Utredningen framhåller vidare särskilt atl del är angeläget alt kustbevakningspersonalen får ökade befogenheter i förhållande lill vad som f. n. gäller. Utredningen avstår emellertid från alt lägga fram någol arbele i denna fråga eftersom den vid tidpunkten för ulredningens förslag var föremål för överväganden av sjöövervakningskommillén (H 1977:07).

Förslagets huvudprinciper tillstyrks av flertalet remissinstanser. Negativa i fråga om ansvarsfördelningen är bl.a. rikspolisstyrelsen som anser atl någon ändring av nuvarande ansvarsfördelning inte bör göras i avvaktan på resultatet av sjöövervakningskommilténs arbete. Statskontoret och RRV anser att utredningens kostnadsberäkningar är osäkra. Andra remissinstanser som fiskeristyrelsen, domänverket, Sveriges fritidsfiskares riksförbund och länsslyrelsen i Jämtlands län anser all kostnaderna för fisketillsynen har underskattats.

Sjöövervakningskommillén har i januari 1980 överlämnat betänkandel (Ds H 1980; 1) Samordning av övervakningen och räddningstjänsten fill sjöss. I detla behandlas bl. a. fiskelillsynen och kuslbevakningens befogenheter i fråga om tillsynen. Utredningsförsiagen har remissbehandlats och bereds f. n. i regeringskansliet. Med hänsyn till pågående beredning är jag inte beredd att nu ta ställning till utredningens förslag i fråga om fisketillsynen.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anförl har inom jordbruksdepartementet upprältats förslag till

1. lag om fiskevårdsområden.

Prop. 1980/81:153 57

2. lag om ändring i lagen (1950:596) om rätl lill fiske,

3. lagom ändring i expropriationslagen (1972:719),

4. lag om ändring i lagen (1973: 1156) om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske.

Del under 3 angivna förslaget har upprättats i samråd med stalsrådel Danell som i chefens för justitiedepartementets ställe föredrar lagstiftningsärenden om expropriation.

Förslagen bör fogas lill protokollet i della ärende som bilaga 4.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om fiskevårdsomräden

1 §

I syfte att samordna fiskets bedrivande och fiskevården och främja fiskerältsinnehavarnas gemensamma intressen kan enligt denna lag fiske som tillhör eller ulgör tvä eller flera fasligheter sammanföras till ett fiskevårdsområde och fiskerättsinnehavare inom detta bilda en fiskevårdsområdesförening. Föreningens verksamhet får inte omfatta fiske som enligt lagen (1950:596) om räll till fiske får bedrivas i enskilt vatten ulan slöd av enskild fiskerätt.

Om det finns särskilda skäl, får etl fiskevårdsområde bildas av fiske som fillhör endast en fastighet, om fastigheten har flera ägare.

Paragrafen molsvarar 1 S första och andra styckena LOFO och 1 och

2 §S i ulredningens förslag. Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.3.1) närmare utvecklat skälen för den valda ändamålsbeskrivningen. Det
förhållandet att etl fiskevårdsomräde skall tjäna vissa bestämda syften får
betydelse både för länsstyrelsens lämplighetsprövning vid bildandet och
för områdesföreningens förvaltning av området.

Ell fiskevårdsomräde behöver inte nödvändigtvis omfalla en faslighets hela fiske. Den geografiska avgränsningen kan innebära all området bara kommer all omfalla en del av en fastighets fiskevatten. Fiskevårdsområdesföreningens verksamhel kan också inskränkas lill alt gälla endasi fiske med vissa redskap eller efler viss fiskart.

Ett fiskevårdsomräde och verksamheten inom della skall liksom hittills endast kunna omfatta det enskilda fisket. I paragrafen kommer den begränsningen Ull uttryck dels genom föreskriften alt fisket skall höra lill eller utgöra viss fastighet, dels genom bestämmelsen om undanlag för frifiske på enskilt vatten. När allmänheten har rätt lill frilt fiske i vatten där det bildas elt fiskevårdsomräde för det enskilda fisket, kan frifisket komma att äventyra resultaten av den fiskevård som bedrivs inom fiskevårdsområdet. Vad nu sagts gäller också när etl fiskevårdsområde gränsar lill allmänl vatten. Del bör emellertid vara möjligt all komma till rälla med problemel genom att föreskrifter för frifisket och fisket på allmänl vatten meddelas i den lokala fiskestadgan. I LOFO görs ocksä undantag för fiske inom

Prop. 1980/81:153 58

nationalparkerna och inom områden där fisket regleras av överenskommelser med främmande makt. Enligl min mening bör inle nationalparkerna och gränsvatlnen generellt undantas från lagens tillämpningsområde. Förutsättningarna i det enskilda fallet bör i stället vara avgörande. Tillkomsten av ett fiskevårdsomräde får självfallet inte inskränka möjlighelerna all uppfylla fastställda föreskrifter eller ingångna överenskommelser.

Enligt LOFO är del möjligt alt bilda ell fiskevårdsområde för del fiske som hör till eller utgör en enda fastighet. 1 likhel med ulredningen harjag ansett atl den möjlighelen bör finnas även i fortsättningen. De särskilda skäl som förulsälls för en tillämpning av paragrafens andra stycke bör anses föreligga först om fisket har ett mycket stort antal ägare, vilket är fallet beträffande vissa skärgårdsfisken. Dessa fisken har närmare beskrivits i förarbetena till LOFO. Enligl den beskrivningen är del fråga om fastigheter som består av en skärgärd eller grupp av öar, holmar och grund med tillhörande vatten- och fiskerätt. Fastigheterna, som i regel saknar fast bosättning, har i allmänhet av kronan sålts lill bönder i angränsande, bebodda delar av skärgården utan att sammanläggas med köparnas övriga fastigheter. Genom arvskiften och försäljningar har antalet delägare vuxit betydligt. Andelarna är ofta mycket små och del nämns atl lagfart i vissa fall meddelats för 1/18000 och ännu mindre andelar.

2 §

Etl fiskevårdsområde får inte omfatta fiske inom områden, där samerna har rätl till fiske enligt rennäringslagen (1971:437), såvill fräga är om kronomark ovanför odlingsgränsen som slår under slalens omedelbara disposition eller renbelesQällen.

Beträffande fiske inom andra områden, där samerna har räll till fiske enligt rennäringslagen, får någon inskränkning inle ske i denna räll genom bildande av fiskevårdsomräden.

Paragrafen överensstämmer med 1 S iredje stycket LOFO. Frågan om fiskevårdsområden inom renskötselområdena har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.1).

3 §

Den som äger fiske som ingår i ett fiskevårdsomräde är medlem i fiskevårdsområdesföreningen.

Har en fastighets fiske upplåtits i sin helhel för längre lid än etl är, skall bmkaren i stället för upplåtaren vara medlem i föreningen under upplätelseliden, om inte annat har avtalats mellan upplålaren och brukaren.

Paragrafen molsvarar 2 § första stycket och 3 § LOFO. I utredningens förslag finns motsvarande bestämmelser i 3 § första stycket och 5 S.

Enligt LOFO skall innehavare av servilul och vissa speciella nyttjanderätter anses som delägare i fiskevårdsområdel i stället för del upplåtna fiskets ägare. Några nya upplåtelser i de former som omfattas av bestämmelsen lorde inle komma i fråga. Jag har därför ansett atl en bestämmelse i

Prop. 1980/81:153 59

det här hänseendet har sin plats i övergångsbestämmelserna. Bestämmelsen där bör dessulom kunna begränsas lill atl gälla servitulsupplålelser.

Frägan om vem som skall företräda fiske som har upplåtils för längre lid har behandlats i den allmänna motiveringen. Likaväl som ägaren i avlal med brukaren kan förbehålla sig medlemskapet i fiskevårdsområdesföreningen kan han, lämpligen genom fullmakt, överlåta åt brukaren att företräda fisket vid bildandel av fiskevårdsområdet.

4 §

Beslut om bildande av etl fiskevårdsområde meddelas av länsslyrelsen, som i samband därmed skall fastställa stadgar för fiskevårdsområdesföreningen i de hänseenden som anges i 18 S.

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnill 2.3.2) harjag inle anslutit mig lill utredningens förslag all låta förrältningsmannen meddela beslut om bildandel. I förevarande paragraf har i stället upptagits en bestämmelse som molsvarar 4 S första slyckel LOFO. Med lagen (1980:894) om jaktvärdsomräden som förebild föreslås att länsslyrelsen bara skall fastställa de delar av stadgarna som innehåller de för fiskets nyttjande, fiskevården och verksamhelen i övrigl grundläggande föreskrifterna. En sådan ordning innebär att stadgarna i övrigt - dvs. den del som reglerar de vanliga föreningsrältsliga frågorna - kan ändras utan atl ändringen måste underställas länsstyrelsens prövning.

5 §

Beslut enligt denna lag gäller även mot nya medlemmar.

Paragrafen motsvarar 5 S LOFO och 7 § i utredningens förslag.

6 §

Ett fiskevårdsområde fär bildas endasi om ägarna av del fiske som del är fråga om inte mera allmänl motsätter sig bildandel. Vid denna prövning skall främsl deras mening beaktas, vilkas fiskeulövning påverkas mest av bildandet.

Paragrafen, som i LOFO motsvaras av bestämmelserna i 6 § första och andra slyckena med vissa särskilda majoritelskrav för bildande av etl fiskevårdsomräde, har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med 9 § första stycket i utredningens förslag.

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.2) närmare redovisat skälen fill varför de nuvarande bestämda majoriielskraven bör ersättas med ett mera allmänt opinionsvillkor. Förebilder till det föreslagna villkoret finns i 5 kap. 5 S fastighetsbildningslagen (1970:998), 7 S anläggningslagen (1973; 1149) och 5 § lagen (1976:997) om vattenförbund.

Det i paragrafen föreslagna opinionsvillkoret avviker i elt hänseende från de nämnda förebilderna. 1 paragrafen har inte lagits upp någon mol-

Prop. 1980/81:153 60

svårighet till kravet att de sakägare som motsätter sig åtgärden skall ha beaktansvärda skäl för sin ståndpunkt för atl deras mening skall vinna beaktande. Av förarbetena Ull fastighetsbildningslagen framgår att kravet uppställs närmast för att markera atl uppenbart ohållbara skäl inle bör få hindra en angelägen ålgärd. Detla krav skulle emellertid när det gäller fiskevårdsomrädena kunna leda till belydande lillämpningssvårigheter och dessulom kanske påverka opinionsmätningen i en riklning som inle är önskvärd. Förrältningsmannen och länsstyrelsen skulle t.ex. fä svårt all avgöra om en invändning var sakligt motiverad eller bara grundades pä en allmän misstro mol den samverkan som föreslås. Till della kommer atl bildandet av elt fiskevårdsomräde är meningsfullt bara om en betydande andel av fiskerältsägarna är posilivt inställda lill en samverkan. Mol den bakgrunden är del knappasi rimligt atl vid opinionsmätningen bortse ifrån invändningar från fiskerältsägare som motsätter sig områdesbildningen ulan att kunna åberopa hållbara skäl för sin sländpunkl.

Det i paragrafen angivna villkoret innebär atl en helhetsbedömning bör göras av de invändningar som riktas mol det föreslagna fiskevårdsområdel eller mot föreslagna stadgar för områdesföreningen. Därvid bör i första hand beaklas anlalel fiskerältsägare som motsätter sig bildandel. Motståndarna till bildandet får liksom enligt LOFO fömtsättas närvara vid förrättningen. En rimlig utgångspunkt för bedömningen av om fiskerältsägarna skall anses mera allmänt motsätta sig bildandel bör kunna vara, alt ell sådant motstånd anses föreligga om fler än hälften av de närvarande intar en sådan ståndpunkt. Hänsyn skall emellertid ocksä las lill del förhållandet alt bildandet kan betyda mer för vissa fiskerältsägare än för andra. Särskild hänsyn skall tas lill synpunkterna från sådana fiskerältsägare vars fiskeutövning päverkas mest av alt etl fiskevårdsomräde bildas. Till dem bör räknas fiskerältsägare som har de största andelarna i fisket och fiskerältsägare som utnyttjar fisket för sin försörjning. Är dessa fiskerältsägare negativt inställda, kan det finnas anledning att anse ell allmänt motstånd föreligga trots alt antalet motståndare inte ulgör en majoritet. Motsatsvis bör gälla atl en positiv inställning hos de nämnda fiskerältsägarna kan väga upp en klar majoritet av motståndare, vars fiske påverkas i mycket liten utsträckning av all fiskevårdsområdel bildas. De under 1 § omnämnda skärgårdsfiskena kan utgöra exempel på fall då det finns anledning att fästa avgörande vikt vid den mening som företräds av dem som äger huvudparten av fisket, trols alt de kanske utgör elt fåtal av delägarna. Del föreslagna opinionsvillkoret ersätter följaktligen även specialregeln i 6 S andra stycket LOFO, som infördes just med tanke på skärgårdsfiskena.

7 §

För att ett fiskevårdsområde skall få bildas krävs alt bildandel är lämpligt med hänsyn lill vattenområdets och fiskels beskaffenhet och omfattning samt förhållandena i övrigl.

Prop. 1980/81:153 61

Paragrafen motsvarar 6 § iredje stycket LOFO och 8 S i ulredningens förslag.

Lämplighetsprövningen skall omfatta såväl fiskevårdsområdels geografiska omfattning som föreningssladgarnas grundläggande föreskrifter för verksamheten, inbegripet eventuella begränsningar lill exempelvis fiske med vissa redskap. Prövningen skall ske mot bakgrund av all bildandel av fiskevårdsområdel skall tjäna de syften som anges i 1 §.

När det gäller fiskevårdsområdets avgränsning kan jag hänvisa till den allmänna motiveringen (avsnill 2.3.2). Som framgår av vad jag där har anfört måste förhållandena i det enskilda fallel fä bli avgörande. Fiskeristyrelsen har i sill remissyttrande förordat alt slora fiskevårdsomräden eftersträvas. Som slyrelsen också har påpekat kan emellertid alltför stora områden innebära ett minskal intresse och engagemang från fiskerätlsägarnas sida. Enligl min mening bör i första hand ell väl fungerande samarbele eftersträvas och till förmån för ell sådanl bör också områden av mindre omfattning kunna accepteras.

Vid prövningen av stadgarna skall länsstyrelsen bl.a. beakta att områdesbildningen skall tjäna syftel alt lillgodose fiskerätlsägarnas gemensamma intressen. Som framhålls i motiven lill den nuvarande lagen följer därav all länsslyrelsen skall se lill all inle någon av fiskerältsägarna lider förfång genom all fiskevårdsområdel bildas. I sammanhanget påpekas att det givelvis inle kan betraktas som förfång för en viss delägare atl han nödgas inskränka sin fiskeutövning lill vad som molsvarar hans andel i fisket. Fredningsälgärder för atl höja fiskels avkastning måste också tålas liksom begränsningar i en fiskeutövning som till skada för fiskegrannarna skett i en överdriven omfattning eller med olämpliga redskap.

Statens valtenfallsverk har i sitt remissyllrande framhållit att upplåtelserna inom ett fiskevårdsområde inte får inskränka verkels rådighet över fiskevatten där del exempelvis har anordnats avelsfiske eller där tappningar mäsle ske i enlighet med meddelade föreskrifter. Överbefälhavaren har anförl motsvarande synpunkter i fråga om vallen som av sekretesskäl bör undantas från upplåtelser. Särskilda förhållanden av del slag som berörts i yttrandena måsle givelvis beaklas när man bestämmer fiskevårdsområdels avgränsning. Ofta torde de särskilda intressena kunna tillgodoses genom föreskrifter i stadgarna om fiskels utnyttjande och om fiskevården.

8 S

En fiskevårdsområdesförening får beslula om upplåtelse av fiske inom fiskevårdsområdel.

För beslul om upplåtelse av en medlems hela fiske eller av fiske som han innehar med ensamrätt fordras hans samtycke, om inte fisket saknar belydelse för hans försörjning.

Frågan om upplåtelse av fiske inom ell fiskevårdsområde har behandlals i den allmänna motiveringen (avsnill 2.3.3).

Prop. 1980/81:153 62

Paragrafens första stycke motsvaras i LOFO närmast av 10 § som föreskriver viss majoritet för beslut om upplåtelse. Några särskilda majoritetsregler för sådana beslut har inte tagils upp i den nya lagen. Syftel med den nuvarande bestämmelsen anser jag vara tillräckligt väl tillgodosett genom de föreskrifter som skall finnas i stadgarna. Som jag har anförl i den allmänna motiveringen skall i stadgarna regleras under vilka förutsättningar upplåtelse av fiske får ske. Härtill kommer möjlighelen all i stadgarna föreskriva att omröstning i upplåtelsefrågor skall ske efter andelslal.

Lantbrukarnas riksförbund har i sill remissyllrande anfört all möjligheten att upplåta fiske bör begränsas lill handredskapsfiske när del gäller fiskevårdsområden i kustvatten. Med hänsyn till vad jag nyss sagt om stadgarnas innehåll bör frågan om en sädan begränsning behandlas vid bildandet av fiskevårdsområdel och vara beroende av fiskerätlsägarnas uppfattning. Jag är inle beredd atl föreslå nägon bestämmelse som generellt inskränker möjlighelerna lill upplåtelse inom de nämnda områdena.

Det bör framhållas all den föreslagna bestämmelsen inte innebär atl de enskilda medlemmarna är förhindrade all träffa avlal om upplåtelse av den fiskerätt de har inom området.

Paragrafens andra stycke överensstämmer med 11 § första slyckel LOFO och motsvarar 41 § första stycket i utredningens förslag.

9 S

En fiskevårdsområdesförening får besluta atl bidrag lill föreningens verksamhet skall uttaxeras av medlemmarna, endast om del finns föreskrifter om sädan uttaxering i stadgarna.

Frågan om uttaxering av bidrag till verksamheten har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.3).

Paragrafen motsvaras i LOFO närmast av bestämmelsen i 12 S. Som framgår av vad jag har anförl i den allmänna motiveringen ankommer del på fiskerältsägarna själva alt vid bildandet av fiskevårdsområdet la ställning lill huruvida uttaxering av medel skall kunna ske och i så fall efler vilka gmnder. Fiskerättsägarna kan då också bestämma ramar som begränsar bidragsskyldighelen. Även frågan om hur föreningens inkomsler skall disponeras bör överiämnas till fiskerätlsägarnas egel beslämmande. Någon bestämmelse motsvarande 13 § LOFO om fondering och fördelning av inkomslerna har därför inle tagits upp i den nya lagen.

Med hänsyn till all fiskerältsägarna skall vara oförhindrade all utforma en ekonomisk förvaltning som inte förutsätter fillskott från föreningsmedlemmarna upptas i den nya lagen inle heller någon bestämmelse molsvarande 14 § LOFO om uttaxering för att tillgodose tredje mans intressen.

10 §

Ansökan om bildande av ell fiskevårdsområde får göras av den som äger fiske som avses ingå i området, av kommunen eller av fiskenämnden. Ansökan skall göras hos länsslyrelsen.

Prop. 1980/81:153 63

Paragrafen molsvarar 15 § första stycket LOFO och 10 § andra och tredje styckena i utredningens förslag.

Som utredningen har framhållit bör kommunen och fiskenämnden ges möjlighet att ta initiativ fill bildande av fiskevårdsområde. De mofiv som anfördes när inifiativrätten vidgades i LOFO (prop. 1969:42), bl.a. all kostnadsansvaret kunde avhälla en enskild fiskerättsägare från atl ställa sig som sökande, är fortfarande giltiga. Det är också angeläget alt slalen och kommunerna i egenskap av fiskerättsägare aktivt verkar för alt fiskevårdsomräden bildas. För statens del är det närmast domänverket som fär ta sig an den uppgiften. Självfallet måsle omständigheterna i det enskilda fallet vara avgörande för vilka resurser de slalliga förvaltningsmyndigheterna anslår för att åstadkomma nya fiskevårdsomräden.

11 §

Ansökningshandlingarna skall innehålla uppgift om del fiske som avses ingå i fiskevårdsområdet och förslag lill sladgar för fiskevårdsområdesföreningen.

Paragrafen motsvarar 15 § andra stycket LOFO och 10 § andra stycket i utredningens förslag.

I normalfallet, när bildandefrågan kommeratt utredas av en förrättningsman, torde inte ansökan behöva göras särskill omfattande och detaljerad. Ett beslut om bildande fattat på gmndval av enbart ansökningshandlingarna förutsätter däremot fullständiga och entydiga uppgifter i de hänseenden som anges i paragrafen och dessutom måsle då fiskerätlsägarnas inställning lill bildandet redovisas. Det innebär i sin lur att ansökningshandlingarna mäste innehålla fullständiga uppgifter om vem som har fiskerätt inom det ansökta fiskevårdsområdel.

12 §

Frågan om bildande av etl fiskevårdsområde skall utredas vid en förrättning under ledning av en förrällningsmän, om del inte är uppenbart alt förutsättningar för bildandet saknas.

Länsslyrelsen fär dock utan föregående förrättning besluta att bilda ett fiskevårdsomräde, om alla ägarna av fisket är ense om detta eller om förrättning annars inte anses nödvändig.

Paragrafen motsvarar 17 § LOFO. En bestämmelse om förordnande av förrättningsman finns i 12 § i utredningens förslag.

Det bör liksom hittills överlämnas lill länsstyrelsens bedömning att utse lämplig förrällningsmän. I lillämpningskungörelsen till den nuvarande lagen anges som behörig alt vara förrättningsman bl. a. fiskeriintendenl och lantmätare. Som förutsatts i LOFO kan förrältningsmannen ha behov av biträde av någon i fiskefrågor eller fastighelsrällsliga frågor sakkunnig person. Frågan om anlitande av sådant biträde lorde utan särskild reglering i lagen kunna lösas på det sätl länsslyrelsen och förrältningsmannen finner

Prop. 1980/81:153 64

lämpligast. Jag har inle heller ansett det erforderligt att i lagen reglera i vilken utsträckning länsstyrelsen i anledning av ansökan skall inhämta yllranden eller synpunkter från andra myndigheler.

Enligt paragrafens andra stycke vidgas i nägon mån länsstyrelsens möjlighel alt utan förrättning beslula i bildandefrågan. Fullständig enighet bland fiskerättsägarna skall inte längre vara en absolut förutsättning. Etl beslut om bildande på grundval av ansökningshandlingarna lorde vanligen fömtsatta att fisket inom del ansökta området ägs av etl fåtal personer. En sädan handläggningsordning kan också komma i fräga när en fiskevårdsförening förvaltar fisket och har låtit ulreda fiskerättsförhållandena.

13 §

Förrättningsmannen skall med ledning av ansökningshandlingarna och vad som i övrigt har förekommit göra upp ett förslag till del fiske som bör ingå i fiskevårdsområdel och de stadgar som bör gälla för fiskevårdsområdesföreningen. Han skall vidare, i den omfattning som behövs för prövningen enligt 6 §, utreda vilka som är ägare lill fisket och upprätta en förteckning över ägarna (fiskerättsförteckning).

Förslaget skall behandlas vid sammanträde inför förrältningsmannen.

En bestämmelse om förrättningsmannens skyldighet att upprätta en fiskerätlsförteckning finns i 13 S i ulredningens förslag. Av remissinstanserna har bl. a. centralnämnden för fastighetsdata och länsslyrelsen i Göteborgs och Bohus län anfört synpunkter pä det lekniska förfarandet vid upprättandet av förteckningen. Över huvud tagel kan del fömtsättas etl behov av närmare rikllinjer för hur den preliminära förteckningen skall upprättas. Utredningen har ocksä föreslagit alt lantmäteriverket får i uppdrag att meddela sädana riktlinjer efter samråd med fiskeristyrelsen. Jag avser atl — under förutsättning atl riksdagen godkänner förslagel - senare föreslå regeringen atl lantmäteriverket ges elt sådant uppdrag.

14 §

Förrältningsmannen skall genom kungörelse kalla ägarna av fisket lill sammanträdet. Kungörelsen skall innehålla en kort beskrivning av den avsedda områdesbildningen samt uppgift om tid och plats där ansökningshandlingarna och fiskerätlsförteckningen finns tillgängliga. I kungörelsen skall den som vill åberopa skriftlig utredning till slöd för erinringar mol fiskerättsförteckningen uppmanas atl lägga fram ulredningen senast vid sammanträdet.

Kungörelsen skall införas i ortsfidning. I fiskerättsförteckningen upptagna ägare av fiske skall skriftligen underrättas om kungörelsens innehåll. Om införande i ortstidning inle är påkallat, får kungörelsen i slällel delges ägarna av fisket. Kommunen och fiskenämnden skall alllid underrättas.

Paragrafen motsvarar 18 § LOFO och 15 § i utredningens förslag.

Några remissinstanser har ifrågasatt om inle elt enklare kallelseförfarande bör kunna godtas i vissa fall. De föreslagna kallelsereglerna bör ses mol bakgrund av de minskade kraven pä ulredning av fiskerällsförhållan-

Prop. 1980/81:153 65

dena. Den föreslagna bestämmelsen om delgivning av kungörelsen avses bli tillämplig bara i de fall dä något tvivel inte råder om sakägarkrelsen.

Det förhållandel all en i fiskerätlsförteckningen utelämnad fiskerältsägare inte gör gällande sin rätl vid förrättningen innebär självfallet inte atl han är förhindrad alt senare göra anspråk på medlemskap i fiskevårdsområdesföreningen. Utredningen har föreslagit en bestämmelse som syflar till att klargöra att en sådan fiskerältsägare själv skall svara för en ulredning som entydigt visar att han har fiskerätt. Jag har i milt förslag inte tagit upp någon motsvarande bestämmelse. I del av ulredningen valda exemplet, nämligen att det råder tvist om fiskerätten, är det enligl min mening givet att det måste ankomma på de tvistande parterna all sörja för alt fiskerättsförhållandena blir slutgiltigt utredda.

Mera tveksamt är vad som bör gälla när fiskerältsförleckningen i andra hänseenden är felaktig eller bristfällig. Den av ulredningen anvisade metoden för upprättande av förteckningen innebär all någon undersökning av humvida avsöndrade och avstyckade fasligheter tillagts fiskerätt normall inte kommer atl göras. En fullständig kartläggning av huruvida och i vilka fall stamfastigheternas fiskerätt fördelals vid avsöndringar och avslyckningar kräver nämligen en betydande arbetsinsats. Däremot torde det inte bereda ägaren av en sädan fastighet nägra svårigheter alt ur fastighels-bildningshandlingarna utläsa om hans fastighet har fiskerätt eller inte. Del förhållandet att den angivna metoden godtas och all fullsländigandet av fiskerättsförteckningen därför kräver medverkan av fiskerältsägarna får naturligen till följd alt en ägare lill en avsöndring eller avslyckning bör visa att han har fiskerätt för att vinna medlemskap i föreningen. Del kan emellertid också inträffa att någon gör gällande räll till medlemskap och därvid åberopar att fiskerätlsförteckningen är felaktig eller bristfällig i något avseende som inle har alt göra med den metod som anvisats för upprättandel av förteckningen. I sådana fall är det enligt min mening inte självklart att fastighetsägaren ensam skall svara för en kompletterande utredning. Det lorde inte vara möjligt alt slälla upp några generella regler för hur sädana fel och brister skall rättas lill.

15 §

Vid förrättningen skall fömtsättningarna för bildande av fiskevårdsområdel utredas.

Fiskerättsinnehavarna skall få tillfälle att yttra sig och lägga fram ulredning i frågor som är av belydelse för bildandet.

Paragrafen motsvarar 19 S första och andra styckena LOFO och 17 S i utredningens förslag.

Förtällningsmannen har att vid förtättningssammanträdet klariägga vilka anmärkningar som riktas mol fiskerätlsförteckningen och vilka omständigheter som ligger till grund för dessa anmärkningar. Med ledning av fiskerättsförteckningen skall han ocksä undersöka vilken inställning fiske-

5 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153

Prop. 1980/81; 153 66

rältsägarna har till bildandel av fiskevårdsområdel och till de sladgar som föreslås gälla för områdesföreningen. På grundval av den undersökningen skall förrältningsmannen skaffa sig en uppfattning om huruvida del i 6 § föreskrivna opinionsvillkoret är uppfyllt. Eventuella brister i fiskerätlsförteckningen lorde i myckel liten utsträckning komma all påverka förräll-ningsmannens möjligheter att bedöma opinionsläget. Vid de praktiska undersökningar som ulredningen har låtit göra har de preliminära fiskerättsförteckningarna i vissa fall kommit att uppta fastigheter som saknar fiskerätt. Det genomsnittliga felet i del hänseendet understiger emellertid en procent av faslighelsanlalet. Den under föregående paragraf omnämnda bristen, att avslyckningar och avsöndringar med fiskerätt inte kommer med i den preliminära förteckningen, kan komma alt omfalla ell inle obetydligt antal fiskerältsägare. Vid de nyssnämnda praktiska undersökningarna upptog den preliminära fiskerätlsförteckningen för ell försöksområde endasi 66 proceni av anlalel fiskerältsbärande fasligheter. De förtecknade fastigheterna representerade emellertid hela 96 procent av delaktigheten i fisket. I de övriga fyra försöksområdena upptog den preliminära förteckningen mellan 80 och 99 proceni av anlalel fastigheter med fiskerätt. De listade fastigheterna representerade här mellan 94 och 99 procent av delaktigheten. Brister i del här hänseendet kan säkerligen i slor utsträckning rättas till redan under förrättningssammanträdet. En förutsättning för detta är dock i allmänhet att fiskerätlsägaren företer de lantmäleri-handlingar som upprättats vid bildandel av hans faslighet.

16 §

Förrältningsmannen skall avge ett utlåtande om fiskevårdsområdet bör komma till stånd. Finner förrättningsmannen all det bör ske, skall han i ullätandet ta in förslag i fråga om det fiske som fiskevårdsområdel skall omfatta och förslag lill sladgar för fiskevårdsområdesföreningen. I ullätandet skall alltid anges hur förrättningskostnaderna bör betalas.

Förrättningen avslutas genom att utlåtandet och övriga förrättnings-handlingar läggs fram för ägarna av fisket på lid och plats som bestämls vid sammanträde. Handlingarna hälls härefter tillgängliga för granskning under en månad.

Efter utgången av denna lid skall förrältningsmannen översända förrättningshandlingarna och de erinringar som kan ha framställts Ull länsstyrelsen.

Paragrafen motsvarar 19 § Iredje stycket och 20 § LOFO. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.2) har jag lill skillnad från utredningen ansett atl den nuvarande ordningen, där förrältningsmannen avger etl utlåtande och länsslyrelsen beslutar, bör behållas. Skulle länsstyrelsen finna atl förrätlningsmannens utlåtande inte utgör ett lillräckligl underlag för beslul återstår inte annal än att återförvisa ärendet till förrättningsmannen för förnyad utredning. Lika givet är all länsstyrelsen vid bifall till ansökan inte i någon mera betydande grad kan avvika från

Prop. 1980/81:153 67

förtätiningsmannens utlåtande. Nägon särskild bestämmelse om detta, motsvarande 22 § LOFO, har jag inle ansell vara nödvändig i den nya lagen.

17 §

Meddelas beslul om bildande av ell fiskevårdsområde, skall kostnaderna för bildandel, i den mån bidrag inle utgår av allmänna medel, fördelas mellan ägarna av fisket efter vad som är skäligt. Bildas inle någol fiskevårdsomräde, skall kostnaderna betalas av sökanden eller fördelas mellan sökandena, om inte särskilda omständigheter föranleder att betalningsskyldigheten fördelas mellan ägarna av fisket eller vissa av dem.

Paragrafen molsvarar 32 § LOFO och 22 § i ulredningens förslag.

Som utredningen har föreslagit bör den del av förrätlningskostnaderna som inte täcks av slatsbidrag fördelas mellan fiskerältsägarna efter vad som är skäligt. Även om slatsbidrag inle skulle lämnas lill bildandekoslna-derna kan del förutsättas alt det för den enskilde fiskerätlsägaren blir fråga om ett högst måttligt kostnadsbelopp. En differentiering av kostnadsansvaret lorde bli aktuellt bara om en andelstalsuppskaltning har gjorts för uttaxering av bidrag lill verksamheten eller för en gradering av rösterna (jfr avsnitt 2.3.3 i den allmänna motiveringen).

Bildas inte något fiskevårdsomräde bör normall gälla atl sökanden eller sökandena skall betala kostnaderna. Under vissa omständigheter bör emellertid kostnaderna i slällel fördelas mellan fiskerältsägarna. Det kan fömtsättas atl bildandet av etl fiskevårdsområde normalt föregås av en diskussion mellan fiskerältsägarna och alt en ansökan görs försl när dessa underhandskontakter visar atl del finns ett stort inlresse för en samverkan. Om ansökan trols detta intresse inle leder till atl området bildas kan del framstå som föga rimligt att den eller de som formellt är all betrakta som sökande skall bära kostnadsansvaret. Förebild till den föreslagna fördelningsregeln finns i bl.a. fastighetsbildningslagen.

18 §

Av stadgarna för en fiskevårdsområdesförening skall framgå

1. gmnderna för fiskels nyttjande och för fiskevärden,

2. vilka rikllinjer i övrigl som skall gälla för föreningens verksamhet.

Paragrafen molsvarar 4 § andra slyckel LOFO och 42 S andra slyckel i utredningens förslag.

Till de stadgebeslämmelser som avses i paragrafen hör föreskrifter om hur medlemmarnas egel fiske skall bedrivas och i vilken utsträckning och i vilka former fiske skall upplåtas lill utomstående. Vidare skall av stadgarna framgå evenluella begränsningar till vissa fiskeslag eller lill fiske med vissa redskap.

Utöver de i paragrafen åsyftade föreskrifierna måste i stadgarna finnas bestämmelser för områdesföreningens beslutande och verkställande organ och andra sådana föreskrifter av föreningsrättsligt innehåll.

Prop. 1980/81:153 68

Jag avser att senare föreslå regeringen att fiskeristyrelsen ges uppdraget att utarbeta normalstadgar för en fiskevårdsområdesförening, dvs. en mall för upprättande av sådana stadgar. En sådan sladgemall kan väsenlligl underlätta förrätlningsmannens arbete och också användas för all bland fiskerättsägare sprida upplysning om vad bildandet av ett fiskevårdsområde innebär.

19 §

På ansökan av fiskevårdsområdesföreningens styrelse får länsslyrelsen besluta om ändring av stadgarna i de hänseenden som anges i 18 §. För sådana ändringar gäller villkoren för och förfarandet vid bildande av fiskevårdsområde.

Bestämmelser om stadgeändring finns i 23 § LOFO och i 43 § i utredningens förslag.

I fråga om de delar av stadgarna som inte regleras i 18 § ankommer del pä medlemmarna själva alt beslula om ändringar. Har inle annal föreskrivits i stadgarna gäller för sädana ändringsbeslut bestämmelserna i 22 och 23§§.

Över de beslut som länsstyrelserna fattar enligt lagen bör de föra ett register. Anvisningar för hur etl sådanl register skall föras bör meddelas av fiskeristyrelsen efter samråd med länsslyrelsernas organisalionsnämnd. En bestämmelse om detta bör tas in i verkställighetsföreskrifter fill lagen.

20 §

För fiskevårdsområdesföreningen skall finnas en styrelse. Innan styrelsen har utsetts kan föreningen inle förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter. Styrelsen företräder föreningen mot tredje man.

Paragrafen motsvarar 25 § första stycket och 26 § LOFO. 1 ulredningens förslag finns bestämmelserna om styrelsen i 36-39 §§. Enligt 25 § andra stycket LOFO fär länsslyrelsen tillsätta en styrelse om nägon sädan inte utses av delägarna. Risken för att fiskevårdsområdesföreningen kommer att sakna styrelse bör kunna betraktas som liten. Detta med hänsyn till all bildandel av elt fiskevårdsområde fömtsätter atl del bland fiskerältsägarna finns ett utbrett inlresse för en samverkan. Skulle den situationen trots allt uppkomma torde förhållandena vara sädana att länsslyrelsen har anledning att pröva om inte områdesföreningen bör upplösas. Länsstyrelsen kan enligt den föreslagna 24 § utan ansökan la initiativ till en sådan prövning.

21 §

Medlemmarnas rätt alt della i handhavandet av fiskevårdsområdesföreningens angelägenheter utövas på fiskestämma.

Paragrafen molsvarar 30 S i utredningens förslag. Beteckningen fiske-stämma förekommer inte i LOFO men däremot i tillämpningsföreskrifterna till lagen.

Prop. 1980/81:153 69

22 §

Vid omröstning på fiskestämma gäller att varje medlem har en röst, om inte annat följer av stadgarna.

Ingen får för egen del rösta för mer än en femtedel av del pä stämman företrädda röstetalet.

23 §

Den mening som har fått det högsta röstetalet gäller som stämmans beslut. Val avgörs vid lika röstetal genom lottning. I andra frågor gäller den mening som biträds av de flesta röstande eller, om även antalet röstande är lika, av stämmans ordförande.

Paragraferna motsvarar 9 § LOFO samt 34 och 35 S§ i utredningens förslag.

När den fastighet till vilket fisket hör eller en fiskefaslighet ägs med samäganderätt bör, liksom i andra molsvarande sammanhang, gälla atl delägarna får tillgodoräkna sig ell gemensamt medlemskap i fiskevårdsområdesföreningen och därmed ocksä endast en röst när omröstning sker efter huvudtal. Att denna huvudregel inle kan tillämpas när etl fiskevårdsomräde bildas av en enda faslighets fiske är självklart. Jag har inle ansell att delta behöver klargöras genom en särskild bestämmelse i lagen.

24 §

Länsstyrelsen kan besluta att en fiskevårdsområdesförening skall upplösas.

Sädant beslut får meddelas om ägarna av fisket mera allmänl motsätter sig en fortsatt samverkan eller om ändrade förhållanden inträtt som väsenlligt inverkar på föreningens verksamhet.

Beslul om upplösning på den förstnämnda grunden får inle meddelas innan fio år har förflutit från del beslutet om bildande av fiskevårdsomrä-det vann laga krafl.

Paragrafen motsvarar 7 och 24 §§ i LOFO. I ulredningens förslag finns bestämmelser om upplösning av fiskevårdsomräde i 27 och 28 §S.

Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnill 2.3.4). Som jag har nämnt i anslutning lill 20 S innebär den i förevarande paragraf föreslagna bestämmelsen all ansökan inte krävs för all länsslyrelsen skall förordna om upplösning.

25 S

På ansökan av slyrelsen för de fiskevårdsområdesföreningar som berörs kan länsstyrelsen besluta all

1. föra samman flera fiskevårdsomräden lill etl fiskevårdsområde,

2. dela upp ell fiskevårdsområde i flera fiskevårdsomräden.

För sådan ombildning gäller villkoren för och förfarandet vid bildande av fiskevårdsomräde.

Som framgår av vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.4) bör det endast i undanlagsfall komma i fråga atl dela upp elt fiskevårdsområde.

Prop, 1980/81:153 70

Av paragrafens andra stycke följer bl. a. att det är sakägaropinionen i det genom ombildningen avsedda fiskevårdsområdel eller fiskevårdsomrädena som skall vara avgörande för om åtgärden skall tillåtas.

26 §

På ansökan av fiskevårdsområdesföreningens styrelse får länsstyrelsen besluta att elt fiske skall anslutas lill fiskevårdsområdel. För sådan anslutning fordras medgivande av fiskets ägare och, om fisket ingår i fiskevärds-område, av fiskevårdsområdesföreningen för del området.

27 §

Länsstyrelsen får besluta att ett fiske skall uleslulas ur fiskevårdsområdet. Ansökan om uteslutning skall göras av fiskevårdsområdesföreningens styrelse eller av fiskets ägare.

Anslutning och uteslutning av fiske behandlas i ulredningens förslag i 23-26 §§.

De i paragraferna angivna ålgärderna har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.4). De föreslagna bestämmelserna gäller inle andra förändringar än sådana som rör fiskevårdsområdels avgränsning. Med "ett fiske" avses alltså här, liksom i lagen i övrigt, den med äganderätten till en fastighet förenade fiskerätten eller en fiskefaslighet. Vill man åstadkomma den förändringen atl från verksamheten inom området undanta fisket efter visst slag av fisk eller fisket med vissa redskap får områdesföreningen i slällel begära ändring av stadgarna med stöd av 19 §.

28 §

Länsslyrelsen får förordna atl frågor som avses i 24, 26 eller 27 S skall utredas vid förrättning innan länsslyrelsen beslutar. För förfarandet vid sådan förrättning gäller 13- 16 SS i tillämpliga delar.

1 fråga om upplösning av en fiskevårdsområdesförening torde del i regel komma alt krävas en förrättning när upplösningen föranleds av en ändrad sakägaropinion. Är grunden för upplösningen ändrade förutsätlningar för föreningens verksamhel, till följd av exempelvis en vattenkraftutbyggnad, torde däremot behovet av yUeriigare utredning vid en förräUning vara mindre.

29 §

Vid upplösning av en fiskevårdsområdesförening gäller bestämmelsen i 62 S lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.

Paragrafen motsvarar 40 § i ulredningens förslag. Hänvisningen innebär all en fiskevårdsområdesförening inle får upplösas förrän föreningens skulder har betalts eller medel som fordras för betalningen har nedsatts hos länsstyrelsen. Överskoll av medel skall fördelas mellan medlemmarna enligl de grunder fiskeslämman beslutar, om del inle i stadgarna har föreskrivits annal.

Prop. 1980/81:153 71

30 §

Bryter den som är medlem i fiskevårdsområdesföreningen mot de regler som enligt stadgarna eller fiskestämmans beslut gäller för fisket inom fiskevårdsområdet döms lill böter, om inte gärningen är belagd med straff i annan lag eller författning.

Sådant brott fär åtalas av äklagare endast efter angivelse av målsägande. Som målsägande anses även fiskevårdsområdesföreningen och medlem i föreningen.

Paragrafen motsvarar 29 § LOFO och 44 § i utredningens förslag.

För att inte någon oklarhet skall råda om vilka regler som omfattas av straffbudet bör dessa som i LOFO preciseras till sådana som antingen återfinns i stadgarna eller har beslutals av fiskestämman. Jag har inle funnit anledning att vidga straffbestämmelsen till all gälla andra fiskande än de som är medlemmar i områdesföreningen. Som hovrätten för nedre Norrland har anfört, torde alltjämt gälla alt exempelvis en fiskekortsinne-havares fiske i strid mot reglerna för fiskevårdsområdel är att betrakta som olovligt fiske om övriga brottsrekvisit föreligger. Delsamma lorde gälla en nyttjanderättshavare som grundar sin räll att fiska på ell upplålelseavial med en enskild medlem. Avtalet kan nämligen inle ge honom en mera vidsträckt rätt än den upplåtaren har

31 §

Anser en medlem vars rätt berörs av beslut på fiskestämma eller beslul av fiskevårdsområdesföreningens styrelse all beslutel inle har tillkommit i behörig ordning eller all det strider mol denna lag eller annan författning eller mot stadgarna eller kränker hans enskilda räll, får han överklaga beslutet hos länsstyrelsen genom besvär.

Besvärshandlingen skall ha inkommil lill länsslyrelsen inom fyra veckor frän dagen för beslutet. I fråga om besvär mol styrelsens beslut räknas dock besvärstiden från den dag klaganden fick del av beslutet.

Fiskestämmans eller styrelsens beslul skall gälla ulan hinder av all det har överklagats, om inte länsslyrelsen förordnar annal.

Paragrafen molsvarar 30 S LOFO och 49 S i ulredningens förslag.

I överensstämmelse med vad som gäller enligt LOFO och enligl utredningens förslag skall länsstyrelsens prövning endasi gälla del överklagade beslutets laglighel och inte dess lämplighet. Genom den föreslagna bestämmelsen vidgas klagorätten lill atl gälla alla slyrelsebeslul. Liksom hittills tillerkänns endast medlemmar klagorält. Som medlem bör därvid också räknas den som gör gällande rätt lill medlemskap.

I likhet med utredningen har jag ansett all klagotiden bör vara fyra veckor. Därmed uppnås överensslämmelse med vad som gäller enligl annan motsvarande lagstiftning.

32 S

Länsstyrelsens beslul enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Prop. 1980/81:153 72

Då beslut som länsstyrelsen eller kammarrätten meddelar enligt denna lag angår så många att avskrift av beslutel inte lämpligen kan tillställas envar av dem, skall meddelande om beslutel införas i ortstidning. Tiden för överklagande skall räknas frän den dag då kungörandet har skett.

Länsstyrelsens beslut skall gälla utan hinder av atl det har överklagats, om inte kammarrätten förordnar annat.

Paragrafen motsvarar 31 § LOFO samt 48 och 50 §§ i utredningens förslag. Jag har inte funnit skäl atl, som ulredningen föreslagil, ändra den nuvarande besvärsordningen. Det är önskvärt att verksamhelen inom e« fiskevårdsområde kan påböijas så snart som möjligt efter del all länsslyrelsen har fattat beslut om bildandet. I paragrafen har därför föreskrivits alt bl.a. dessa beslut skall gälla utan hinder av etl överklagande, men med möjlighet för kammarrätten all förordna om inhibition.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982, dä lagen (1960; 130) om fiskevårdsområden skall upphöra atl gälla.

2. I ärenden om bildande av fiskevårdsomräde, i vilka förrätlningssam-manträde hållits eller kallelse till sådant sammanträde sketl före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser fortfarande gälla.

3. Fiskevårdsområden, som bildats enligt lagen (1960; 130) om fiskevårdsomräden, ombildas i samband med den nya lagens ikraftträdande till fiskevårdsområden och fiskevårdsområdesföreningar. För sådana områdesföreningar skall bestämmelserna i 10. 12 och 13 S§ lagen (1960:130) om fiskevårdsområden gälla som om de upptagits som bestämmelser i stadgarna.

4. Har fiske upplåuts genom servitut skall vad i lagen sägs om ägaren av fisket i slällel gälla ägaren av den faslighet lill vars förmån servitutet gäller.

5. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning fill en föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, lillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Har förberedelsearbetet med all bilda ett fiskevårdsområde enligt LOFO förts fram sä långt alt förrättning hållits eller är förestående, synes det mest rafionella vara atl bildandel fullföljs enligt de äldre bestämmelserna. Förslaget i den delen bör också ses mol bakgrund av atl äldre fiskevårdsomräden utan vidare bör kunna fungera som fiskevårdsområden och fiskevårdsområdesföreningar efter det aU den nya lagen har trätt i kraft. Del förhållande alt LOFO innehåller vissa förvallningsbeslämmelser som inle har någon motsvarighet i den nya lagen har beaktats genom föreskriften i punkt 3 att dessa bestämmelser skall betraktas som stadgebeslämmelser.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske

30 §

Om innehavare av enskild fiskerätt i strid med allmänna inlressen uppenbart vansköter fisket genom alltför hård beskattning av fiskbeståndet eller genom underlåtenhet all utnyttja fisket, får fiskenämnden förelägga

Prop. 1980/81:153 73

honom att bedriva fisket pä etl sätl som behövs för all avhjälpa vansköt
seln. Innehas fisket av annan än ägaren, får föreläggandel i stället riktas
mot ägaren. I föreläggandel får nämnden sälla ul vite. |

Ägaren eller innehavaren är skyldig alt tåla att en föreskriven ålgärd vidtas även om föreläggandet riktas mol den andre.

Paragrafen ersätter bestämmelserna i 30-32 §§ fiskerättslagen.

I överensstämmelse med de nuvarande bestämmelserna ulgör det en
fömtsättning för alt paragrafen skall vara tillämplig alt innehavaren av
enskild fiskerätt i strid med allmänna intressen uppenbart vansköter fisket.
Delta kan ske såväl genom en alltför hård beskattning av fiskbestånden
som genom underlåtenhet alt nyttja fisket. I stället för som nu länsstyrel
sen är fiskenämnden enligl första stycket den myndighet på vilken det
ankommer att besluta om åtgärder för alt avhjälpa vanskötseln. !

Sä längt möjligt bör en frivillig medverkan från fiskerältsinnehavarén
eftersträvas innan Ivängsingripande vidlas. I motsats lill gällande rätt
uppställs det emellertid i paragrafen inle något uttryckligt krav på delta. I
de flesta fall torde det också vara möjligt all komma till rätta med försuin-
melser och förhindra överträdelser genom råd och anvisningar. I

Föreläggandena förutsätts få formen av ålägganden riktade lill viss person. De får därigenom i jämförelse med nuvarande bestämmelser en begränsad räckvidd. Del hade visserligen varil möjligt alt utsträcka föreläggandena till atl gälla också en ny ägare av fasligheten. En sädan bestämmelse skulle emellerfid få en begränsad betydelse med hänsyn lill all den inte kan gälla etl förelagt vite.

Enligt första stycket kan etl ingripande riktas antingen mot ägaren av fisket eller mot fiskerättsinnehavaren. Vem föreläggandet i del enskilda fallet skall riktas mot får avgöras med hänsyn bl. a. till upplåtelsens varaktighet och till kostnaderna för åigärden.

Föreläggandet får avse sådana ätgärder i fräga om fiskets bedrivande som behövs för att avhjälpa vanskötseln. Vid en allt för hård beskattning av fiskbeståndet kan således meddelas föreskrifter om inskränkning i fisket eller förbud mol fortsalt fiske. Beslår vanskötseln i underlåtenhet all utnyttja fisket, kan ingripandel gå ul pä all vederbörande åläggs all själv eller genom annan bedriva fiske. I motsats till gällande rätt innehåller paragrafen inte någon föreskrift atl föreläggandel skall avse en viss tid, högst tio år. Det ligger emellertid i sakens nalur atl elt föreläggande aldrig får avse längre tid än som bedöms nödvändigt för alt avhjälpa vanskötseln.

Enligt sista meningen i paragrafens första stycke kan ell föreläggande kombineras med vite. Några bestämmelser om vilken myndighet som skall döma ut försuttet vite ges inte. En följd härav blir alt det ankommer på allmän domstol att göra delta.

Enligt andra stycket är ägaren av fisket och fiskerältsinnehavarén skyldiga att tåla att en åtgärd som föreläggs med stöd av första stycket riktas mot den andre.

Prop. 1980/81:153 74

41 S

Länsstyrelsens beslut i sådana ärenden som avses i 24, 28 eller 29 § överklagas hos kammarrätten genom besvär inom tvä månader efter del klaganden fick del av beslutet.

Fiskenämndens beslul i sådanl ärende som avses i 30 S överklagas hos fiskeristyrelsen genom besvär inom tre veckor efler del klaganden fick del av beslutel. Fiskeristyrelsens beslul överklagas hos regeringen genom besvär.

Beslut enligt denna lag av en förvaltningsmyndighet överklagas i övriga fall inom den tid som anges i första stycket hos regeringen genom besvär.

Vederbörande fiskeriintendenl är på grund av sin befattning behörig att föra talan i ärende som avses i första, andra eller tredje stycket.

Då beslut som en myndighet meddelar enligl denna lag angår så mänga alt en avskrift av beslutet inte lämpligen kan tillställas var och en av dem, skall delgivning ske enligt 17 § delgivningslagen (1970:428).

Beslut, som avses i 22, 28 och 29 §S, skall gälla ulan hinder av alt del har överklagats, om inte annat förordnas. Om del finns särskilda skäl, fär fiskenämnden förordna atl även sådant beslul, som avses i 30 S, skall gälla med omedelbar verkan.

I paragrafen har som elt andra stycke förls in bestämmelser som anger hur beslul enligl 30 S överklagas. Ändringen i sisla stycket utgör en följdändring lill 30 S. I övrigt har paragrafen ändrats i språkligt hänseende.

4.3 Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)

2 kap. 7 a §

Expropriation får ske för att tillgodose den allmänna fiskevården eller för vetenskapliga undersökningar och försök i fråga om fiske.

På grund av stadgandet kan mark, vatten, fiske eller särskild räll lill fiske tas i anspråk genom expropriation för den allmänna fiskevården eller för vetenskapliga undersökningar och försök i fråga om fiske.

Som framgår av vad jag har anfört i den allmänna motiveringen är expropriationsmöjligheten i fråga om enskild fiskerätt avsedd all användas främsl när fisket måste hell förbjudas. Kan en aktuell fiskevårdsålgärd komma lill sländ på ett för den enskilde mindre ingripande sätl genom lokala fredningsbestämmelser bör inte expropriation komma i fråga.

De allmänna reglerna om ersättning och förfarandet vid expropriation gäller.

Prop. 1980/81:153 76

Bilaga I

Sammanfattning av utredningens förslag

Bakgrund

Intresset för fiske är mycket stort i vårt land. En undersökning som statistiska centralbyrån utfört på vårt uppdrag bekräftar all fritidsfiske utvecklats lill en av landets mest omfattande friluflsaktiviieter. Ca 2 miljoner människor i åldrarna 15-74 år fiskar ålminstone någon gång per år. De flesta, ca 70 %, fiskar enbart med handredskap. Omfattningen av llskei varierar mellan olika landsändar. En nord-sydlig tendens kan urskiljas på det sättet aii fiskeintresset är slörst i norr. I Norrbottens län fiskar varannan invånare och i .Malmöhus län var femie. Undersökningen avser allt fiske som inte är yrkesfiske. Med hjälp av undersökningen har emellertid även antalet yrkesfiskare kunnal beräknas. Enligl denna beräkning är ca 5 000 personer yrkesfiskare, vilket stämmer väl överens med tillgängliga fiskestatistiska uppgifter.

Resultatet av undersökningen kan sammanfattas i följande generella slutsatser.

D Ca 60 'V, ;iv allt fiske utövas i sötvatten.

D Ca 70 '-i) av de fiskande i landel är män.

D Vad gäller sysselsättning och förvärvsarbete skiljer sig inte de fiskande nämnvärt från befolkningen som helhel.

D Bland de fiskande finns personer i alla åldrar företrädda, äldre dock i mindre utsträckning än ungdomar. Sålunda fiskar knappt var sjunde pensionär mot varannan person under 25 år.

D Fiskeintensiteten bland dem som fiskar är densamma i alla åldrar. Få friluftsaktiviteter torde ha fiskets långa varaktighet över ålder.

D Fiskeintresset i yngre generationer torde ha ökat mot förr. Utvecklingen går troligen mot en forisatt expansion av fritidsfisket.

D Ca 350 000 eller var femte fiskande har egen fiskerätt eller ingår i hushåll där någon medlern äger sådan.

D 1,4 miljoner (7 av 10) fiskar enbart med handredskap (kastspö, mete elc.) och svarar åriigen för 15 av totall 25 miljoner fiskedagar i landet.

n Något mindre än 500 000 fiskar både med handredskap och med andra redskap (nät, ryssjor etc,). Endast ca 70 000 personer (var tjugofemte fiskande i landel) fiskar iitesluiande med andra redskap än handredskap.

D De som fiskar med bådg handredskap och andra redskap står för det, per person räknat, intensivaste fisket. Genomsnittet är 19 fiskedagar per person och år mot 11-12 för dem som bara fiskar med ena typen av redskap.

Prop. 1980/81:153 77

□ Fiske med andra redskap än handredskap är i regel liktydigt med nätfiske. Var Oärde fiskande har tillgång till nät, i medeltal fem nät. Del sammanlagda antalet nät i landel kan uppskattas till ca 2 miljoner. Det ickeyrkesmässiga nälfiskei bedöms svara för ett fisketryck, som är av samma storlek, som fisketrycket från det samlade handredskapsfiskel.

D De som har fler nät fiskar oftare än de som har färre nät. Följden av detla är att en minoritet av nätfiskarna (ca 20 %) står för huvuddelen (ca 60%) av nätfiskeutövandet.

n Ju äldre man är, desto vanligare är det atl man fiskar med andra redskap an handredskap - och framför allt då cnbari med sådana. Sannolikt kommer dock dagens ungdom (99 % fiskar med handredskap - 4 av 5 enbart med sådana) att i framtiden fiska med andra redskap än handredskap i betydligt mindre omfattning, relativt sett, än de äldre gör i dag.

D Var åttonde (ca 235 000) fiskar helt eller delvis vid Norrlandskusten, var sjätte (ca 345 000) vid ostkusten, var Ijärde (ca 490 000) vid väst- och sydkusten, inkl. Golland, resp. 7 av 10 (nära 1,4 miljoner) i sötvalten.

O Nätfisket i sötvalten svarar för ett klart mindre fisketryck än handredskapsfiskel. Motsatsen gäller tor fisket vid kusterna.

Del är från samhällssynpunkt angelägel att medborgarna får tillgång lill avkoppling och aktiviteter på sin fritid. Detta behov har ökal i takt med en ökande fritid och ett arbetsliv som i allt större utsträckning präglas av specialisering och monotoni. Arbetsinsalserna kräver allt mindre av fysisk kraftutveckling samtidigt som arbetsplatserna i regel är förlagda inomhus i allt större tätorter. Möjligheterna till fritidsaktiviteier är emellertid i hög grad beroende av inkomster, samhällsställning och bostadsorl.

För samhälle och folkrörelser är det därför en viktig uppgift alt skapa elt fritidsutbud som står öppet för alla. Detta gäller särskilt som möjlighelerna till fritidsaktiviteier och motion är av stor betydelse lor hälsa, anpassning och trivsel i samhället.

Fritidsfisket är i dessa sammanhang av utomordentlig betydelse. Som fritidssysselsättning har del unika möjligheter. Det ger i sin enklaste och ursprungligaste form, till mycket små koslnader, kontakt med natur och miljö samt motion och avkoppling. Samtidigt innebär fångsten av fisk all en naturresurs nyttjas och att fiskkonsumtionen i landet stimuleras.

Fritidsfiske kan utövas av ung och gammal, av män och kvinnor och ger därför mer än de flesta andra fritidsaktiviteter möjligheter till stimulerande samvaro inom familjen. Det har vidare visat sig kunna engagera och aktivera människor i alla samhällsgrupper. Den sociala snedrekrytering som ofta präglar andra aktiviteter på fritid finns inte inom fritidsfisket. Fritidsfisket har tvärtom kommit att utövas i breda folklager.

Fritidsfiske är också eit viktigt komplement till andra fritidsaktiviteter såsom båtliv, vandringar, semesterresor och camping. Möjlighelen till fiske blir därigenom en viktig faktor att räkna med vid utbyggnad av en aktiv turism. I dessa sammanhang kan fritidsfisket och service lill fritidsfiskare dessutom ge ett tillskoll till utkomst och bosättning i sådan glesbygd, där andra utkomstmöjligheter är begränsade. Det är därför en angelägen uppgift för .samhället alt medverka till alt alla fiskeintresserade erbjuds möjlighet till etl rikt och varierat utbud av frilidsfiskemöjligheler.

Prop. 1980/81:153 78

För all det stora fiskeinlresse som finns i vårt land skall kunna tas till vara och utvecklas, är det viktigt att tillräckligt med fiskevatten slälls lill de fiskandes förfogande.

De naturiiga förutsättningarna saknas inte. Förutom en kuststräcka, som med tillhörande skärgård beräknats ha en ca 14 000 km lång strandlinje, finns i runt tal 100 000 sjöar av varierande storiek samt omkring 60 000 km strömmande vatten.

Statens fiskevatten förvaltas av fiera myndigheter. Lantbmksnämnderna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län saml domänverkel har ansvaret för de största vattenområdena. Nu nämnda lantbruksnämnder förvaltar ca 540 000 ha, varav ca 380 000 ha är upplåtna för fritidsfiske. Domänverket innehar vatten i nästan alla delar av landet om än med en tydlig övervikt på de nordligaste länen. Totalt förvaltar domänverket ca 210 000 ha vatten. Upplåtelser för fritidsfiske sker i 116 000 ha därav.

Lantbmksnämnderna och domänverket förvaltar dessutom strömmande vatten med en sammanlagd längd av 4 200 resp. 15 000 km. Upplåtelse genom fiskekortsförsäljning sker i ca 3 500 resp. ca 11 000 km.

Landets kommuner äger fiske med ensamrätt i sammanlagt ca 40 000 ha vatten i sjöar och längs södra ostkusten, vartill kommer ca 220 km strömmande vatten. Dämtöver ingår kommunerna ibland som delägare i samfällt fiske. Det gäller i ca 62 000 ha sjö- och kustvatten samt i ca 520 km strömmande vatten.

Riktlinjer och åtgärder för fritidsfiskets utveckling

Vi anser all följande riktlinjer och ålgärder bör ligga lill gmnd för samhällets politik vad det gäller att främja fritidsfiskets utveckling.

D Ett brett utbud av fritidsfiskemöjligheter bör erbjudas den fritidsfiskande allmänheten och garanteras av trygga upplåtelseformer.

D Utbudet av fritidsfiskemöjligheter bör spridas till så många vatten som möjligt.

D Fritidsfisket bör inriklas på handredskapsfiske.

D Av miljömässiga skäl föranledda inskränkningar i fritidsfiskemöjligheterna - exempelvis genom försurning, utsläpp, vattenregleringar och andra åtgärder - bör motverkas. Bl. a. bör internationella överenskommelser träffas, ägnade atl förhindra fortsatt ulländsk försurningspåverkan på våra vatten.

D Fiske med spö efter laxartad fisk i rinnande vatten bör säkerställas.

D 1 kustvatten nära stora tätorter och turislcenlra bör företräde ges fritidsfisket.

n Fritidsfiskets belydelse för andra former för rekreation bör beaklas liksom dess belydelse för utvecklingen av en aktiv turislpolitik.

D Ökade frilidsfiskemöjligheler bör skapas genom en samverkan mellan samhälle och folkrörelser.

n En nödvändig ökning av fiskevårdsinsatserna bör komma till stånd genom ekonomiska insalser från samhälle och fiskande.

n 1 regionala fiskeplaner bör kartläggas och analyseras vad som motverkar

Prop. 1980/81:153 79

ett ökal fiskeutnytljande saml redovisas förslag lill åtgärder för en bättre hushållning.

n Fritidsfisket bör i större utsträckning anpassas till fritidsfiskarnas/konsumenternas behov och önskemål. Riskerna för kvalitelsförsämringar minskar härigenom samtidigt som fritidsfiskarnas eget engagemang för att utveckla fritidsfisket ökar.

D En utveckling av fiskevatlnen kring och i tätorterna bör stödjas. Detla kan ses som en av de mest effektiva åtgärderna för atl förbättra bristfälliga fritidsmiljöer i vårt land.

D Fjärr- och turislfisket bör utvecklas. Speciellt viktigt är härvidlag att tillskapa fiske med hög kvalitet.

G Fritidsfiskels stora sociala värde motiverar etl omfattande stöd från samhällels sida. Stödel är specielll angelägel vad det gäller dels all ulveckla tälortsbefolkningens fiskemöjligheter, dels att motverka skador på fiskevattnen, förorsakade av miljöstörningar av olika slag.

D Fritidsfiskets utveckling bör anpassas lill efterfrågan på fiskemöjligheter. Fritidsfiskarnas egna aktiviteter i organiserad samverkan för en utveckling av fritidsfisket bör stimuleras genom slöd till fritidsfiskeorganisationerna.

n Samhället bör stimulera en utveckling där fritidsfiskarna övergår från alt vara enbart fiskekortköpare till all bli friluftsmänniskor som producerar fiskevård, sköter fiskevatten och bedriver uppföljnings- och utvecklingsarbete i samverkan med vallenägarna.

Förslag

Ökade fillidsflskemöjllgheler

Vi har övervägt olika förslag för atl i ökad omfattning skapa möjligheler till fritidsfiske i kust- och inlandsvatten. Vi har därvid slutligt stannat för att föreslå eu frisläppande av fisket med handredskap vid Blekinge läns södra kust, vid Gotlands läns kuster samt i sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Vi föreslår ett förenklat förfarande för bildande av fiskevårdsområde med möjlighet att erhålla statsbidrag till bildandekostnaderna i den mån fiskevårdsområdel har för avsikt att upplåta fiske åt allmänheten. Härigenom avser vi att skapa bättre rörutsättningar för fiskeupplåtelser i sådant enskilt vatten, där nägon frifiskerätt som omfatlar fiske med handredskap inle föreligger. Detta gäller enskilt vatten längs södra ostkusten samt allt inlandsvatten med undantag av de stora sjöarna. Om inle upplåtelser kommer till stånd i tillräcklig omfattning längs södra ostkusten före utgången av år 1985, föreslår vi dessutom att frågan om andra åtgärder bör vidtas från samhällets sida, exempelvis inlösen av fisket, skall tas upp till ny behandling.

Fiske i stolens vallen

Enligl gällande bestämmelser skall fisket i statens vatten upplåtas för allmänna intressen. Det finns enligt vår mening inte anledning atl ändra på

Prop. 1980/81:153 80

denna fastslagna princip. Vi menar att del tvärtom finns anledning atl betona det rikliga i all alh fiske i statens vatten kommer del allmänna till godo i någon form. Elt brett och varierat fiskeulbud är väsentligt för en fortsatt positiv utveckling av fritidsfisket.

Vi anser att yrkesfiskare liksom hittills bör ha lorelrädesrält till upplåtelser före andra fiskande, om del föreligger behov av yrkesfiskemöjligheter. Fiske med fasl redskap skall enligl vår uppfattning som regel upplåtas uteslutande lill yrkesfiskare, dvs. lill den som innehar yrkesfiskelicens. Upplåtelse av fiske med fasl redskap lill annan än yrkesfiskare bör endast kunna ske om del av fiskevårdshänsyn är nödvändigt au fiska med fasl redskap och något intresse från yrkesfiskels sida inle föreligger.

Om del inte finns någol behov av yrkesfiskemöjligheler bör fisket upplåtas lill en så bred allmänhet som möjligt. Det får emellertid inte innebära atl man ger avkall på fiskets kvalitet. Begränsningar kan bli nödvändiga bl, a. med hänsyn till fisktillgång och möjliga fiskevärdsätgärder. Del vikliga är atl det blir etl allsidigt utbud av bra fiskemöjligheler lill rimliga koslnader. Detta gäller framför allt i anslutning till tätorter men även inom turistområden i vatten med speciellt attraktiva men känsliga arter såsom öring, röding och harr.

För alt delta mål skall kunna nås föreslår vi att skötsel och upplåtelse av statliga fiskevatten i så slor utsträckning som möjligt överiåts lill framför allt frivilliga fiskeorganisalioner och kommuner.

Del råder stor efterfrågan på fiskevatten från redan befinlliga klubbar och föreningar. Atl slälla statens vatten till förfogande på föreslaget sätl skulle inte bara utgöra en stimulans för dessa sammanslutningar utan även leda till en ökad föreningsbildning på platser som hittills saknat föreningar av detta slag. En sådan utveckling skulle vidga möjligheterna till en meningsfull fritidssysselsättning för många fiskeintresserade människor i och med att de fiskande själva skulle få ansvar för vattnens skötsel, finansiering och nyttjande. Från samhällels synpunkt torde del knappast kunna råda någon tvekan om det ändamålsenliga i denna utveckling.

De ideella föreningarna saknar oftast ekonomiska möjligheler att som arrendatorer av slalliga fiskevatten erlägga annat än symboliska belopp i avgifter. Detla bör dock inte utgöra något hinder. Det bör i stället från samhällels sida ses som en tillgång atl det finns sammanslutningar, som är villiga att ta på sig ett ansvar att vårda och upplåta fiskevatten. Enligt vår uppfattning bör de avgifter som flyter in genom t. ex. försäljning av fiskekorl användas till vård och skötsel av berörda fiskevatten samt till information och service beträffande dessa. Vi föreslår därför au upplåtelser lill fiskeklubbar o. d. av fiske i slalens vatten skall ske utan ersättning till staten i den mån klubben upplåter eller har för avsikt atl upplåta fiske ål allmänheten på skäliga villkor.

Staten bör som fiskerättsägare aktivt verka för atl fiskevårdsområden bildas. Efter det alt etl sådant område bildats, kan fisket inom området t. ex. arrenderas ut till en ideell förening som får ansvaret för skötseln av vattnet och fiskekortsförsäljningen. För många fiskevårdsområden kan detta tillvägagångssätt vara enklare än att de själva har hand om administrationen. Enligt vår mening bör det inte heller föreligga något hinder mol alt en ideel organisation, som tili följd av upplåtelse disponerar visst fiske som

Prop. 1980/81:153 81

tillhör slaten, företräder det statliga ägariniressel i ell fiskevårdsområde som bildas av bl. a. del upplåtna fisket.

Sannolikt kommer det alllid atl finnas statliga fiskevatten som av en eller annan anledning inte kan skötas på föreslaget sätl. Det bör då ligga nära till hands för den kommun, där fisket är beläget, all engagera sig i denna verksamhet för att säkerställa fortsatt tillgång lill fritidsfiskemöjligheter inom kommunen. Detta kan framför allt vara lämpligt i områden där ägarförhållandena är starkt splittrade, där frivilliga föreningar saknas eller där kommunen äger egna fiskevatten med ensamrätt eller tillsammans med staten i gemensamma vattenområden. Det kan vara förenat med avsevärda fördelar att organisera fritidsfiskemöjligheterna inom ramen för en kommuns lotala fritidsutbud. Med kommun menar vi i detla sammanhang både primärkommun och landstingskommun.

Det kommer därjämte atl finnas statliga fisken och fiskevatten, vilkas förvaltning inle utan svårigheter kan överiåtas på en ideell organisation. Vi syftar då närmast på fisken av typ laxfisket i Mörrumsån, 1 sådana fall förordar vi att hela förvaltningen ligger kvar hos domänverket. Motsvarande bör enligt vår uppfattning gälla för de vatten som är belägna inom nationalparker och naturreservat. Det naturliga är att statens naturvårdsverk även i fortsättningen har det centrala förvaltningsansvaret för dessa vatten. 1 det sammanhanget vill vi också förorda ökade upplåtelser av fiske i nationalparkerna. F. n. förekommer fiskeupplåtelser endast inom Padjelanta nationalpark. Områden i direkt anslutning lill olika vandringsleder påverkas redan av mänskliga aktiviteter och vi anser inte att reglerade fiskemöjligheler längs dessa leder skulle innebära några avsevärda nackdelar från naturvårdssynpunkt. Möjligheten lill fiske skulle däremol uppfattas mycket posilivt av de fritidsfiskande. Även inom olika naturreservat bör det vara möjligt att i större utsträckning än hittills kunna tillgodose frilidsfiskeintresset.

Beträffande de vattenområden, som är belägna ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen i Jämtlands län, och som enligl vårt förslag inte kan ingå i fiskevårdsområde, bör lantbruksslyrelsen och berörda lantbruksnämnder ägna ökad uppmärksamhet åt möjlighelen att genom avtal med samebyarna säkerställa ett mera långsiktigt utbud av fritidsfiskemöjligheter. Inget hindrar sedan att de fiskevatten, varom avlal träffats, sköts och upplåts av en ideell organisation eller av en kommun.

Ansvaret för att de föreslagna riktlinjerna för förvaltningen av statens fisken fullföljs åvilar i första hand de förvallande myndigheterna. Fiskenämnderna bör dock ges elt stort infiytande när det gäller att påverka frågan hur statens vallen i framtiden skall nyttjas. Fiskenämnderna är f. n. de enda regionala organ som kan överblicka behovel av fiskemöjligheter och vilken kvalitet som erfordras. Samtidigt har nämnderna det regionala ansvarel för fiskevården och för att de medel som satsas på sådana åtgärder blir utnyttjade på bästa möjliga sätt. Det är framför allt viktigt att de förvaltande myndigheterna och fiskenämnderna verkar i enlighet med de föreslagna riktlinjerna i del regionala och kommunala planeringsarbetet på fiskets område. Innehållet i denna fiskeplanering bör enligt vårt förslag vara avgörande för hur statens fiskevatten skall disponeras.

6 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 153

Prop. 1980/81:153 82

Fiskevård ocfi fiskevårdsplanering

Minst lika viktigt som våra förslag för att tillgodose fritidsfiskets behov av fiskevatten är att fisket håller en god kvalitet.

Fiskbestånden i såväl havs- som inlandsvattnen utgör en resurs, som har få motsvarigheter i andra länder. De utgör i sig ett gott underlag för såväl ett livskraftigt yrkesfiske som ett omfattande fritidsfiske av god kvalitet. En fömtsättning för en gynnsam utveckling av fisket är emellertid att resurserna vårdas rätt - att de brukas och inte förbmkas.

Etl allsidigt bedrivet fiske utgör normall den bäsla fiskevården. Det är dock långt ifrån alltid som beskaltningen är välavvägd. Följden härav har blivil, att många vatten innehåller fiskbestånd som är i obalans både vad gäller artsammansättning och ålder. Liknande effekler uppkommer också ofta till följd av annan yttre påverkan, t, ex. valtenkraftsutbyggnader, tillförsel av förorenande ämnen etc.

I nu nämnda situationer krävs fiskevårdande ålgärder av olika slag för atl i göriigaste mån återställa beståndsbalansen eller - när detta är lämpligare -styra in fiskproduktionen på alternativa vägar. Särskilda fiskevårdsinsatser kan också komma i fråga.

Det svenska yrkesfisket kommer i framtiden i större utsträckning än tidigare att bli beroende av tillgången på fisk i den svenska fiskezonen samt i svenska kust- och inlandsvatten. Samtidigt kan det antas att fritidsfisket kommer alt slälla välmotiverade krav på att få del av tillgängliga resurser. Omfattningen av fritidsfisket kommer sannolikt att öka ytteriigare. Fritidsfisket är emellertid ojämnt i intensitet och i huvudsak koncentrerat till tätorternas omgivningar samt till strömvatten, kustvatten och vatten i fjällväriden.

Den utveckling på yrkes- och fritidsfiskets område som kan torväntas medför bl. a., alt behovet av fiskevårdande insatser kommer att öka. Fiskevård förutsätter planering. Fiskevårdsplaneringen bör sikta till att åstadkomma långsiktiga planer för slörre kustavsnitt samt för hela vattensystem eller delar därav. Sådana översiktliga planer bör kunna utgöra värdefulla riktlinjer inle minst för lokala fiskevårdsprogram.

Vi har kunnat konstalera att behovel av fiskevårdande åtgärder är stort, men au resurser hiuills saknats för alt vidta lämpliga sådana åtgärder i erforderiig omfattning. De fiskevårdsålgärder som vi anser vara särskill angelägna är följande:

D utsättning av laxfisk i kusl- och inlandsvatlen,

D utsättning av ål i kust- och insjövatten,

D biotopförbältrande åtgärder,

n kalkning,

O anpassat fiske,

D fisketillsyn,

n bekämpande av fisksjukdomar,

n administrativa åtgärder, vilka kan leda lill atl förutsättningarna ökar för

att goda resultat erhålls av tidigare angivna fiskevårdsåtgärder, n forsknings- och utvecklingsarbete inom fiskevården.

Prop. 1980/81:153 83

Regionala fiskestadgor

Utöver vad nu sagts föreslår vi att länsfiskestadgorna slopas och att särskilda fiskesladgor fastställs för större regioner. Kusten bör därvid delas in i fyra regioner med ledning av de skilda fiskerätlsliga förhållandena. Vad gäller inlandet bör enligt vår uppfattning en uppdelning ske i två regioner med gräns vid Dalälven - Västerdalälven, som utgör en naturiig biologisk gräns. En särskild stadga bör därutöver finnas för de slora sjöarna med hänsyn till att de fiskerätlsliga förhållandena där skiljer sig väsentligt från vad som gäller för övrigl inlandsvatlen.

Konflikter mellan olika kategorier fiskande

Trots atl de nalurliga förutsättningarna för fiske är mycket goda i vårt land uppkommer ibland konfliktsiluationer till följd av konkurrens om t. ex. vissa fiskarter, fiskeplatser eller möjlighelerna atl försälja långslen. Grunden för konflikterna är i allmänhet olika för olika områden.

Utefter Norrbottens läns kust konkurrerar under hösten yrkes- och binäringsfiskarnas trålfiske efter siklöja med de s. k. deliidsfiskarnas skötfiske efter samma art. Konkurrensen gäller dels fiskeplatserna, dels möjlighelen atl försälja fångsten till rimliga priser. Problem på avsäiiningssidan föreligger därjämle för yrkesfiskare utefter hela Norrlandskusten vad gäller sik och strömming. Delta är en följd av atl stora kvantiteter av dessa arter saluförs lill ett billigt pris av andra fiskande än yrkesfiskare.

Vad gäller södra ostkusten får yrkesfisket vidkännas konkurrens från ett omfaltande deltidsfiske efter ål med småryssjor samt, åtminstone inom vissa områden i närheten av tätorter, ett tidvis betydande skötfiske efter strömming. Konkurrensen omfattar även arrenden av enskild fiskerätt. Ofta har yrkesfisket därvid fått vika till förmån för andra, mer kapitalstarka intressen. Konfiikter förekommer därjämte mellan trål- och skötfiskare. Motsättningarna rör i första hand frågan om vilken kategori som skall anses ha företräde till fisket efter strömming i de s. k. trålfiskeområdena.

Vid syd- och västkusien är det icke-yrkesmässiga fisket med andra redskap än handredskap lill stort förfång för såväl yrkesfiskel som fisket med handredskap. Konkurrensen avser både fångslullaget och utrymmet på fiskeplatserna. I några fall föreligger konkurrens också på avsalusidan. Detta gäller främst vid försäljning av sill och garnmakrill. Vid vissa delar av Skånes sydkust och Bohusläns kust är det slrandnära icke-yrkesmässiga fisket med nät tidvis så omfattande att det allvarligt försvårar eller t, o, m. omöjliggör yrkesfiske och fiske med handredskap.

Vad gäller Mälaren föreligger motsättningar mellan yrkesfiskare och s. k. dellidsfiskare i första hand till följd av en konkurrens om fiskeplatser. Konkurrens föreligger emellertid även på avsalusidan. Problemen, som hittills varit av förhållandevis ringa omfattning, tycks öka efter hand som det s. k. deltidsfisket ökar.

/ Hjälmaren är motsättningarna koncentrerade till fisket efter gös. Ett omfattande nätfiske bedrivs efter denna art av s. k. deltidsfiskare och av fiskerättsägare.

1 Vänern förekommer redan i dag ett deltidsfiske efter lax och öring.

Prop. 1980/81:153 84

Detta fiske kan anlas öka i omfattning i och med atl lillgången på dessa arter ökar till följd av utsättningar.

1 Vänern är deltidsfisket med nät efter laxfisk omfattande. Det föreligger en uppenbar risk för att framför allt rödingen blir föremål för en allt kraftigare biologisk överfiskning. Konkurrensen från dellidsfiskel är besvärande lor yrkesfisket även på avsalusidan. Detta gäller inte endast röding utan även sik.

I Siursjön I Jämtland föreligger motsättningar mellan dem, som fiskar med slöd av enskild fiskerätt, och dem, som fiskar med stöd av frifiskerätl.

Konflikter mellan olika grupper av fiskande lyder på alt resursen eller utrymmet inte räcker åt alla. 1 den mån anledningarna till dessa motsättningar inle kan undanröjas, exempelvis genom alt fiskevårdande åtgärder vidtas, kan det bli nödvändigt att reglera fisket i någon form. Det förutsätter i sin tur att det först sker en planering av hur resursen bäsl skall nyttjas.

1 vårt betänkande Fiskevårdsområden (Ds Jo 1976:6) har vi framhållit betydelsen av regional och kommunal planering på fiskets område. Vi avser därmed planering för en rationell och ändamålsenlig hushållning med våra fiskbestånd, dvs. nyttjandeplanering. Enligt vårt förslag bör fiskenämnderna få till uppgift atl upprätta särskilda hushållningsplaner för områden med speciellt komplicerade fiskeförhållanden. Dessa planer skall godkännas av länsstyrelse. I övrigl anser vi atl fiskels intressen bör vägas in på ett naturligt sätt i den kommunala planeringen. Någon särskild fiskeplanering på kommunal nivå har därför inte föreslagits.

1 en konfliktsituation bör enligt vår uppfattning företräde ges fritidsfisket med handredskap samt yrkesfisket.

Besläinmelser till förmån för frilidsfiskel

För att stödja frilidsfiskel med handredskap föreslår vi

att handredskapsfiskel släpps fritt vid Blekinge läns södra kust, vid Gotlands

läns kuster saml i de stora sjöarna, an inskränkningar aldrig skall kunna meddelas i allmänhetens rätt att fiska

med handredskap i annat fall än då detla är påkallat med hänsyn till

fiskets vård och bedrivande, atl elt från allmänhetens synpunkter atiraklivi fiske med handredskap, som

inte upplåts på skäliga villkor, skall kunna upplåtas genom myndighets

beslut, an fiske, som är av väsenllig betydelse för allmänhetens friluftsliv, i vissa

fall skall kunna exproprieras samt an statens vatten som regel skall upplåtas avgiftsfritt till fiskeklubbar

o. d., som säljer fiskekon till allmänheten i den män fisket inte erfordras

för yrkesfiske.

Vi föreslår därjämte förenklade regler för bildande av fiskevårdsområde samt en möjlighet att erhålla bidrag till bildandekoslnaderna för de fiskevårds-områden, som upplåter eller har för avsikt att upplåta fiske åt allmänheten.

Prop. 1980/81:153 85

Bestämmelser till förmån för yrkesfisket Vad gäller yrkesfisket föreslår vi

all endast licensierad yrkesfiskare skall ha rätt att fiska med trål, snörpvad, snurrevad, landvad, nät med större höjd än två meter samt laxlinor och laxdrivlinor,

alt vid sidan av fiske med handredskap endast yrkesfiske som regel skall få bedrivas inom sådana områden (licensområden) där ett obegränsat fiske inle längre kan få bedrivas av alla,

att tillstånd till fiske med fasta redskap på allmänt vatten samt på enskilt vatten vid västkusten skall kunna beviljas endast licensierad yrkesfiskare,

att licensierad yrkesfiskare skall ha företrädesrätt till upplåtelse av fiske i statens vatten, om sådan upplåtelse inte strider mot planbestämmelser

saml atl fiske med fasla redskap på statens vatten som regel skall kunna upplåtas endast till licensierad yrkesfiskare.

Övriga bestämmelser om .fiske

Utöver vad nu sagts innebär vårt förslag till lag om fiske i huvudsak följande.

D De fiskerätlsliga förhållandena längs ostkusten - från gränsen mot Finland i norr t. o. m. Blekinge läns östra kust i söder med undantag för Gollands läns kuster - föreslås bli oförändrade.

D Allt enskilt fiske med rörligt redskap vid Gollands läns kuster, vid Blekinge läns södra kust samt vid Skånes östra och södra kuster föreslås inlöst. Detla innebär att den enskilda fiskerätten vid ifrågavarande kust-sträckor enligt förslaget endast kommer att omfalla fiske med fast redskap.

D Allt fiske på enskilt vatten vid västkusien med undantag av fiske efter ostron intill 200 m från fastlandet eller från ö av minst 100 m längd, föreslås jämställt med fiske på allmänt vatten. Den enskilda fiskerätten på västkusten kommer därför att omfalta endasi nyss nämnda ostron-fiske.

D Bestämmelserna om licens för yrkesfiske föreslås bli ändrade så att licens kan meddelas för enskild person samt för sådant fiskefartyg som är att anse som skepp i sjölagens mening.

n Fiske med vissa redskap föreslås som tidigare nämnts bli torbehållet innehavare av yrkesfiskelicens. Denna bestämmelse skall enligt förslaget inte gälla sådant fiske, som utövas med stöd av enskild fiskerätt.

D För alt reducera men även fördela fisket inom områden, där ett obegränsat fiske inle längre kan förekomma, föreslås alt särskilda s. k. licensområden skall kunna läggas ul. Beslut om utläggande av sådant område skall fattas av fiskeristyrelsen efler hörande av fiskenämnd. Licensområden skall kunna läggas ut i allmänt vatten ävensom i enskilt vallen vid väsi-och sydkusten saml Golland i de fall där

a) ett obegränsat fiske inte kan fortsätta, eftersom resursen då hotas samt yrkesfisket och fisket med handredskap anses böra ges företräde framför annat fiske eller

Prop. 1980/81:153 86

b) fisket med t, ex. nät är så omfattande att yrkesfisket och det fiske som bedrivs med handredskap inte får tillräckligt utrymme.

inom licensområde skall yrkesfiskare få fiska med de redskap, som anges i licensen, medan andra fiskande skall få fiska med handredskap och i övrigt enligt de bestämmelser som gäller för området. Inom licensområden, som är belägna nära tätbefolkade delar av landet, torde endast fiske med handredskap böra vara fritt för alla fiskande. Inom övriga licensområden torde emellertid även vissa andra redskap kunna få användas av allmänheten.

Genom utläggande av licensområde kan inte sådant fiske regleras som bedrivs med stöd av enskild fiskerätt.

D Även om bestämmelserna om såväl yrkesfiskeredskap som licensområde har lill syfte att bl. a. komma till rätta med deltidsfisket torde det vara nödvändigt med en reglering på avsalusidan för atl deltidsfiskeproblemet skall kunna lösas helt. Vi föreslår att denna fråga blir föremål för fortsatt utredning.

n Nuvarande tillståndsplikt vad gäller fiske med fast redskap på allmänl vatten föreslås utvidgad till att omfatta allt sådant fiske på såväl allmänl som enskilt vatten utefter kusterna och i sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland.

Den föreslagna tillslåndsplikien vad gäller fiske med fast redskap på enskilt vatten är inte avsedd att annat än i speciella fall begränsa enskilda fiskerätlsägares möjligheler att fiska med fast redskap på eget vatten. Tillståndsplikten utgör i delta fall i praktiken endasi en anmälningsskyldighet. Genom detta anmälningsförfarande blir det dock möjligt att registrera antalet fasta redskap på enskilt vallen samt att inhämta uppgifter om fångstuttag. Med ledning av dessa uppgifter får den tillstånds-givande myndigheten möjlighet att bedöma fisketrycket inom visst område. Om delta är för hårt, sett från fiskevårdssynpunkl. kan antalet tillstånd till fiske med fast redskap begränsas. Detla föruisätter dock alt fiske med andra redskap inskränks i motsvarande mån inom del aktuella området.

D Expropriation skall såsom tidigare nämnts kunna ske av fiske, som är av väsenllig betydelse för allmänhetens friluftsliv. Enligt förslaget skall expropriation därutöver kunna komma i fråga för alt erforderliga fiskevårdsåtgärder skall kunna vidtas samt för att vetenskapliga undersökningar och försök skall kunna utföras vad gäller fiske.

Fiskevårdsområden

Innebörden av vårt reviderade förslag till lag om fiskevårdsområden är i huvudsak följande.

n Fiskevårdsområde skall ha till syfte att främja ändamålsenligt nyttjande av fiske och god fiskevård.

D Fiskevårdsområde skall kunna bildas beträffande fiske som är samfällt eller eljest tillhör eller utgör flera fastigheter med mer än en ägare. Fiskevårdsområde kan därjämte om särskilda skäl föreligger bildas av en fas-

Prop. 1980/81:153 87

tighet med flera delägare. Det förhållandet att fiske förvaltas av sam-fällighetsförening ulgör inte hinder alt fisket ingår i fiskevårdsområde.

D Fiske som blivit anvisat lill samernas uteslutande begagnande skall kunna ingå i fiskevårdsområde. 1 och med att fiskevårdsområde bildats skall den sameby, inom vars område det berörda fisket är beläget, anses som delägare. Därjämte föreslås alt rennäringslagen ändras så alt samerna genom avlal med enskilda fiskerältsägare hell eller delvis skall kunna avstå från sin fiskeutövningsrätt i sådant enskilt vatten, som ingår i fiskevårdsområde, vari sameby inte är delägare.

D Bildande av fiskevårdsområde skall stå i överensslämmelse med kommunal och regional planläggning på fiskels område.

n Fiskevårdsområde skall bildas vid förrättning. Förrältningsmannen skall verkställa en preliminär utredning rörande äganderätten lill det fiske som berörs saml upprätta förteckning över de fastigheter, som enligt utredningen har fiskerätt.

D Vid förrättningssammanträde skall fiskerältsägarna ha möjlighet att anmäla anspråk på fiskerätt. Förrältningsmannen skall tillse att innebörden av dessa anspråk blir klarlagd och därefter upprätta en reviderad fiskerätlsförteckning.

D Enligt förslagel skall fiskevårdsområde i princip bildas om planvillkor och övriga förutsättningar är uppfyllda. Etl opinionsvillkor, som utformats efter förebild från faslighetsbildningslagen, anläggningslagen, lagen om vattenförbund m. fl. lagar, har därjämte inarbetats i förslaget.

D Finner förrältningsmannen atl fiskevårdsområde skall bildas skall han meddela beslut därom samt fastställa grundregler för området. Grundreglerna skall innehålla uppgift om del fiske som ingår i fiskevårdsområdet, områdets ändamål .samt gmndläggande bestämmelser om fiskets nyttjande.

D Förrätlningskostnaderna skall såsom huvudregel fördelas mellan fiskerältsägarna efter vad som är skäligt.

D Anslutning av fiske lill bestående fiskevårdsområde samt uteslutning av fiske från sådanl område föreslås ske vid förrättning efter i huvudsak samma regler som gäller för bildande av fiskevårdsområde.

D Vid omröstning på fiskeslämma har i normalfallet varje delägare en röst. Om minst en Qärdedel av de närvarande röstberättigade delägarna vid en fiskestämma begär det skall röstning i vissa för områdets verksamhet väsentliga frågor ske efter delaktighetslal.

D Om visst fiske är av väsentlig betydelse för delägares försörjning får utan vederbörandes samtycke upplåtelse inte ske av det ifrågavarande fisket i den mån delta ägs eller brukas av honom med ensamrätt eller eljest tilldelals honom såsom särskild lott.

Fiskelillsyn

Del föreligger elt klart behov av förbättrad fisketillsyn och denna utgör ett viktigt led i fiskevården.

Kustbevakningen bör enligt förslaget även framdeles ha huvudansvaret för fiskelillsynen till havs.

Prop. 1980/81:153 88

Kustbevakningen har enligt vår mening också de största resurserna för fisketillsyn vid kusterna samt i Vänern och Mälaren. Med hänsyn härtill föreslår vi atl huvudansvaret för tillsynen inom dessa vatten skall åvila kustbevakningen.

Genom atl ålägga kustbevakningen huvudansvaret för fisketillsynen i kuslvatlnen vinns därjämte den fördelen atl någon gräns inte behöver dras mellan övervakning till havs och vid kusterna.

Kustbevakningen bör bedriva elt nära samarbete med polisen, marinen och sjöfartsverkel samt i tillsynsarbetet biträdas av särskilt förordnade fiske-tillsynsmän.

I inlandsvattnen med undantag för Vänern och Mälaren bör polisen ha huvudansvaret för fisketillsynen på allmänl vatten och enskilt frivalten samt sådan tillsyn på enskilt vatten i övrigt, som föranleds av allmänna intressen. Polisen bör vid utövandet av tillsynen biträdas av särskilt förordnade tillsynsmän.

Vårt förslag att kustbevakningen och polisen i tillsynsverksamheten bör biträdas av särskilt förordnade fisketillsynsmän bygger på del faktum atl vare sig kustbevakningen eller polisen har möjligheler all avsätta egna resurser för en tillfredsställande tillsyn. Därtill kommer att fiskelillsyn ofta med fördel utövas av personer med god lokalkännedom och möjligheter alt fortlöpande utföra bevakning inom visst område.

Frågan om kusibevakningspersonalens befogenheter utreds av sjöövervakningskommiltén (H 1977:07). Etl ställningstagande lill befogenhetsfrågan bör därför inle ske nu. Vi vill dock för vår del uttala att det - för att fisketillsynen skall kunna bedrivas rationellt och effektivt - är angelägel att kustbevakningspersonalen får ökade befogenheter. Särskilt viktigi är det att denna personal får rätt att gå in i låsta utrymmen. Vi anser också atl fisketillsynsmännens befogenheter bör ökas i förhållande till vad som f. n. gäller.

Fisketillsynsmän bör enligt förslagel förordnas av länsstyrelse. Förordnande bör vara tidsbegränsat.

Fiskelillsynsmännen bör organisatoriskt inordnas under kuslbevakningens regionala ledning resp. de lokala polisstyrelserna. Del bör ankomma på den ansvariga bevakningsmyndigheten att svara för operativ ledning av fisketillsynsmännens insatser.

Del bör åligga generallullstyrelsen resp. rikspolisstyrelsen alt i samråd med fiskeristyrelsen utfärda de allmänna riktlinjer för den operativa ledningen av fisketillsynsmännens verksamhet, som erfordras för atl åstadkomma önskvärd likformighet inom landel.

Riktlinjerna för fisketillsynen inom resp. län bör oavsett vilken myndighel som svarar för den operativa ledningen besluiasav länsslyrelsen efler samråd med länspolischefen, kuslbevakningens regionala ledning och fiskenämnden. Den sakkunskap och erfarenhet, som fiskenämnderna och de lill dessa nämnder knutna fiskerikonsulenterna representerar, bör utnyttjas i största möjliga ulslräckning. Ett fortlöpande samarbete bör här äga rum.

En förbättrad ulbildning utgör en grundförutsättning för all fisketillsyns-männen skall kunna tilläggas de ökade befogenheter, som allmänl anses erforderiiga för alt de skall kunna bedriva en effektiv verksamhet. Beträffande ansvarel för utbildningen av fiskelillsynsmännen finner vi att detta

Prop. 1980/81:153 89

i princip bör åvila de myndigheter, som har huvudansvaret för fisketillsynen. Utbildningen av fisketillsynsmän bör med hänsyn till bl. a. skillnaderna i fiskeförhållanden inom olika delar av landel ske regionalt. Fiskenämnderna bör medverka vid utbildningen.

Allmänna anvisningar beträffande undervisningens omfattning och uppläggning bör utarbetas av rikspolisstyrelsen och generaltullstyrelsen inom resp. ansvarsområden i samråd med fiskeristyrelsen.

Kostnader

Vi har föreslagil fiskerättsliga regleringar och direkla åtgärder som medför kostnader av olika slag. I förhållande till nulägel innebär förslagen en kraftig ökning av statens direkta och indirekta stöd till fritidsfisket. De beräknade kostnaderna framgår av nedanstående tabell.

	Engångs-	Årliga
	kostnader	kostnader
Kostnader för inskränkning i enskild fiskerätt	22
Fiskerättsutredningar	3
Bildande av fiskevårdsområde	15
Fiskevård och service		20
Administration	0,4	0,6
Forsknings- och utvecklingsarbete	-	-
Fisketillsyn		1
Förvaltning av statens vatten		2
Information	1
Centralt organisationsstöd		2,5
Totalt	41,4	26,1

Kostnaderna, 22 milj. kr, Pjr inskränkning i enskild fiskerätt hänför sig till följande poster

D frisläppande av fiske med handredskap i de slora sjöarna 15 milj. kr,

varav 12 milj. kr avser Mälaren D ersättning för fiske med röriigt redskap vid Blekinge läns kust saml vid

Gotlands läns kuster 5 milj. kr n ersättning för fiske med rörligt redskap vid Skånes östra och södra kuster

2 milj. kr.

Kostnader för domstolsförfarande samt rättegångskostnader har vi inte ansett vara möjliga atl beräkna.

Vårt förslag vad angår bildande av fiskevårdsområden innebär i förhållande lill gällande bestämmelser ett förenklat förfarande vid upprättandet av utredningar beträffande äganderätten till fiske.

Slalsbidrag bör kunna utgå för täckande av förrältningskostnader med högsl 80 % av kostnaderna. Vi anser dock att bidrag skall utgå endast till sådana områden, som förbinder sig all i större omfattning upplåta fiske ål allmänheten, t. ex. genom försäljning av fiskekort. Statsbidrag bör även kunna ulgå i del fall fiskenämnd ansökt om bildande av fiskevårdsområde men initiativet inle letl lill åsyftat resultat. Vi föreslår att full kostnads-

Prop. 1980/81:153 90

läckning utgår i sådanl fall. Därmed undanröjs den spärr som hindrat statliga myndigheter från att utnyttja redan befintlig initiativrätt.

Vi har uppskattat att kostnaden för statsbidragen kommer att uppgå lill ca 15 milj. kr. Det bör framhållas alt vårt förslag i jämförelse med nuvarande lagom fiskevårdsområden innebären kostnadsminskning med minst samma belopp.

Samhällets insatser vad gäller direkl fiskevård av olika slag har hittills varil av begränsad omfattning. I huvudsak har använts s. k. valtenavgifts-medel för detta ändamål. Enligt uppgift från fiskeristyrelsen kommer under 1978 högst 200 000 kr all kunna disponeras för direkla fiskevårdsåtgärder av lokal karaktär. För budgetåret 1979/80 beräknas några avgifter över huvud tagel inle kunna las i anspråk för della ändamål.

Vi har tidigare redogjort för vilka fiskevårdsåtgärder som enligt vår uppfattning främjar fritidsfisket. Vi har bedömt atl 15 milj. kr varje år bör satsas på sådana åtgärder. Behovet av medel för service och information uppskattar vi lill 5 milj. kr åriigen. Vi föreslår därför att ett årligt belopp av 20 milj. kr ställs till fritidsfiskets förfogande.

Statskontoret har på vårt uppdrag utrett de organisatoriska konsekvenserna för fiskenämnderna av våra förslag. Statskontorets ulredning visar att det är nödvändigt att förstärka biträdes- och assistenipersonalen med 6-7 personer lill en kostnad av 340 000 kr. Denna förstärkning av nämnderna är en följd av dels atl vi föreslår atl ärenden angående tillstånd för fiske med fast redskap skall överföras från länsstyrelserna till fiskenämnderna, dels att vi lägger mera omfattande arbetsuppgifter på nämnderna.

Vårt förslag om ell statligt stöd i form av ett fiskevårdsbidrag kommer atl kräva resursförstärkning hos fiskeristyrelsen i det fall kostnadstäckningen skall ske över budgetmedel. Kostnaden kan uppskattas till 300 000 kr.

För att övergången från länsfiskestadgor till regionala stadgor skall kunna ske snabbi och smidigt behöver fiskeriadministrationen förslärkning av engångskaraktär. Slatskonlorel har uppskattat kostnaden härför till 400 000 kr.

Del har inte legat inom ramen för våra direktiv att närmare utreda vilka rationaliseringar från organisatorisk synpunkt som våra förslag kan möjliggöra vad det gäller fiskenämnderna, lantbmksnämnderna och länsstyrelserna. Vi fömtsätter alt den frågan blir föremål för en närmare översyn.

Vi anger inga koslnader beträffande forsknings- och utvecklingsverksamhet, eftersom kostnaderna för sådan verksamhet redovisats av andra ulredningar och nu är föremål för regeringens prövning.

Vi har inte funnil del möjligt att närmare uppskatta kostnaden för fisketillsyn genom särskill förordnade fisketillsynsmän. En beräkning från vår sida är dock alt koslnaden kommer alt uppgå till ca 1 milj. kr åriigen för den del av den allmänna fillsynen som skall handhas av fisketillsynsmän.

För alt de statliga vallenområdena inte skall komma i etl sämre utgångsläge än andra vallen vad gäller administration, arrenden, fiskevård och service föreslår vi att årligen 2 milj. kr reserveras för den statliga förvallningen av dessa vatten.

Om våra förslag genomförs kommer det all krävas en omfaltande information till allmänheten om de nya bestämmelser som kommer atl gälla. Information om exempelvis stadgebeslämmelser, förekomsten av licens-

Prop. 1980/81:153 91

områden samt bidragsnormer kräver resurser av helt annal slag än de nuvarande.

För vidareutbildning av personal såväl centralt som lokalt fordras insatser av i huvudsak engångskaraktär.

En åtgärd som vi bedömt som synneriigen angelägen från informationssynpunkt är framställning av en karta, som redovisar gränsen mellan allmänl och enskilt vattenområde vid södra ostkusten. Kostnaden har beräknats till 130 000 kr.

Vi föreslår att del i ett inledningsskede avsätts 1 milj. kr för information och ulbildning. Närmare utformning av lämpliga ålgärder bör ske i samråd med fiskets organisationer.

Vi har föreslagit att fritidsfiskets lokala organisationer bör påla sig etl ökat ansvar när det gäller den framlida skötseln av statens fiskevatten. Härför erfordras en utbyggnad av organisationerna samt en utökad kursverksamhet. Information och konsumentupplysning om fiske, fiskeredskap och fiskemetoder är andra viktiga arbetsuppgifter för en ideell organisation.

Ökad informations- och kursverksamhet kommer au erfordras också för att få lill stånd elt intensifierat bildande av fiskevårdsområden. I del sammanhanget anser vi att Sveriges Fiskevallenägareförbund haren stor uppgift atl fylla.

Vi föreslår att Sveriges Fritidsfiskares Riksförbund för ovan angiven verksamhet erhåller elt åriigt organisationsbidrag om ca 2 milj. kr. På motsvarande sätl föreslås alt Sveriges Fiskevallenägareförbund erhåller anslag med 500 000 kr åriigen.

Fiskevårdsavgift

Enligl våra direktiv skall vi när del gäller finansieringen av föreslagna åtgärder pröva den i flera tidigare sammanhang behandlade frågan om införande av någon form av fiskevårdsavgift.

Vi kan konstatera atl de fömtsättningar som legat till grund för statsmakternas tidigare beslut att inte införa en allmän fiske- eller fiskevårdsavgift inle uppfyllts. Samhällel har sålunda inte i önskvärd utsträckning genomfört de åtgärder som erfordrats för att främja fritidsfiskets ändamålsenliga utveckling.

Del är framför allt mot denna bakgrund som vi nu enhälligt föreslår en fiskevårdsavgift för atl läcka kostnaderna för våra förslag beträffande

D fiskevård

D service och information

D viss fiskelillsyn i enskilt vatten.

De avgifter, som flyter in, skall enligt vårt förslag efter avdrag för administrationskostnader oavkortade gå tillbaka till fisket i form av direkta åtgärder enligl vad nu sagts.

Vårt ställningstagande sker mot följande allmänna bakgrund. Frilidsfiskel har tillräckligt många utövare för att en fiskevårdsavgift - vars storiek inte väsentligl får påverka någons möjlighel alt fritidsfiska - sammanlaget skall ge ett belopp, som möjliggör meningsfulla ålgärder för detla fiske. Antalet

Prop. 1980/81:153 92

fiskande som kommer att eriägga fiskevårdsavgift har vi uppskattat till ca 1 miljon. Det motsvarar det antal personer som enligt vår enkätundersökning (Ds Jo 1977:3) kan antas vara verkligt intresserade av fritidsfiske. Inbetalda avgifter bör tillföras en särskild fond - fiskevårdsfonden - i vars styrelse fritidsfisket bör vara starkt representerat.

Införandet av en fiskevårdsavgift kan antas medföra bl. a. följande fördelar:

n kontinuitet skapas i tillgången på medel för vikliga insatser för frilidsfiskel

n fritidsfiskarna kan genom sin organisation fortlöpande påverka inriktningen och omfattningen av samhällets insatser för fritidsfisket

n tillgängliga ekonomiska resurser kan utnyttjas maximalt om ideellt arbete inom och utom medlemsorganisationerna underiättas och stimuleras genom bidrag av avgiftsmedel

D fördelningen av anslag till fritidsfisket i förhållande till andra fritidsaktiviteter eller övriga samhällsbehov underiättas.

Med hänsyn till att fiskevårdsavgiftens storiek inte väsentligt får påverka någons möjlighet atl fritidsfiska anser vi alt denna inte bör bestämmas högre än 20 kr. Om såsom ovan antagits 1 miljon fiskande kommer att erlägga avgift under elt inledningsskede, tillförs således fiskevårdsfonden årligen 20 milj. kr.

Avgiften bör i princip betalas av alla fiskande. Barn och ungdomar under 16 år bör emellertid vara befriade från avgift. Inte heller licensierad yrkesfiskare skall enligl förslaget betala någon avgift. Detsamma gäller i princip även svensk och norsk same.

Var och en som mot avgift upplåter fiskerätt lill annan skall enligt vår uppfattning vara skyldig att tillse atl den lill vilken fiskerätten upplåts har eriagt fiskevårdsavgift. Den fiskande bör vara skyldig att vid fisket medföra bevis om erlagd avgift.

De medel som flyter in genom fiskevårdsavgiften bör bilda en fond, fiskevårdsfonden, med kammarkollegiet som förvaltningsmyndighei.

Bestämmanderätten över fondmedlens användning bör anförtros en särskild fondstyrelse med representanter för del allmänna, fiskeristyrelsen, kommunförbundet, landstingsförbundet, Sveriges Fritidsfiskares Riksförbund och Sveriges Fiskevattenägareförbund.

För fonden bör finnas ett kansli, som organisatoriskt bör kunna ingå som en självständig enhet i fiskeristyrelsen. Detla innebär möjligheter till ett intimt samarbele med den centrala administrationen i fråga om planering och samverkan vad det gäller t. ex. långsikliga satsningar på olika fiskevårds-och serviceprojeki.

För uppbörd av en allmän fiskevårdsavgift erfordras i och för sig ingen registrering av dem som betalar. En väsenllig fördel med en registrering lorde emellertid vara atl en påminnelse om alt betala avgiften kan sändas ut lill dem som lidigare betalat avgift. Detla kan förväntas öka betalningsfrekvensen. Vi finner därför övervägande skäl tala för all uppbördsförfa-randei saml registreringen av dem som eriagt avgift bör utformas i huvudsaklig överensslämmelse med vad som gäller för jaktvårdsavgiften.

Prop. 1980/81:153 93

Bilaga 2

Fiskevattensutredningens lagförslag

Förslag till

Lag om fiskevårdsområden

Härigenom föreskrives följande

Inledande bestämmelser

1 § Fiskevårdsområde får bildas enligt denna lag för att främja ändamålsenligt nyttjande av fiske och god fiskevård beträffande fiske som är samfällt eller eljest tillhör eller utgör flera fasligheter med olika ägare. Fiskevårdsomräde får därjämte, om särskilda skäl föreligger, bildas av en fastighet med flera delägare.

2 § Fiskevårdsområde fär ej omfatta fiske i allmänt vatten i annat fall än då fisket bedrives med slöd av stadgandet i I SS första slyckel lagen ( ) om fiske eller förordnande enligt tredje stycket i samma paragraf

Fiskevårdsomräde får ej heller omfatta fiske, som enligl lag får bedrivas i enskilt vatten utan stöd av enskild fiskerätt eller som utövas inom nationalpark eller inom område, där fisket regleras genom överenskommelse med främmande makt.

Bildandet av fiskevårdsområde fär, om ej annat har avtalats méd stöd av bestämmelsen i 31 S andra stycket rennäringslagen (1971:437), ej medföra inskränkning i samernas räll till fiske enligt vad därom särskilt är stadgat. Vad nu har sagts gäller ej fiske som avses i 6 §.

Delägare m. m.

3 § Delägare i fiskevårdsområde är ägarna lill det fiske som ingår i området.
Den som har lagfart på fastighet med rätl lill fiske inom området anses

som fiskerättens ägare, om del ej visas att fiskerätten tillkommer annan. Den som innehar fastighet på grund av testamentariskt förordnande utan att äganderätten tillkommer någon anses vid lagens tillämpning som faslighetens ägare.

4 § Ägare av fastighet lill vars förmån gäller servitut, som innefattar rätt
alt med uteslutande av fiskets ägare nyttja fisket,

boställshavare, som själv bmkar bostället, samt

innehavare av besittningsrätt för obegränsad tid till fastighet, som tillhör staten eller allmän inrättning,

skall i frågor enligt denna lag i fiskerättsägarens ställe anses som ägare fill fisket.

Innefattar servitut räll till endast en del av den besvärade fastighetens fiske, äger i fråga om den delen vad i första stycket sägs motsvarande tilllämpning.

Prop. 1980/81:153 94

5 § Har viss fastighets fiske upplåtits i sin helhet för längre tid än ett år, skall bmkaren i stället för upplåtaren i frägor enligt denna lag anses som ägare till fisket, om ej annat har avtalats mellan upplåtaren och brukaren.

6 § Ingår fiske inom område, som har blivit anvisat till samemas uteslutande begagnande, i fiskevårdsomräde skal) den sameby, inom vars omräde fisket är beläget, anses som delägare enligt denna lag.

7 § Beslut enligt denna lag gäller mot ny delägare.

Villkor för bildande av fiskevårdsområde

8 § Fiskevårdsområde får bildas endast om bildandet står i överensslämmelse med kommunal och regional planläggning på fiskets område eller, om sådan planläggning saknas, ej kan antagas försvåra kommande planläggning. Bildande av fiskevårdsomräde skall därjämte tillgodose ändamål som anges i I §.

9 § Fiskevårdsomräde skall bildas om de i 8 § angivna villkoren är uppfyllda och ägarna lill fiske, som avses ingå i området, ej mera allmänt motsätter sig områdesbildningen och har beaktansvärda skäl för det. Vid sådan prövning skall främst deras mening beaktas, vilkas fiskeutövningsrätt påverkas mest av fiskevårdsområdets tillkomst.

Vad i första stycket sägs om fiskerättsägarnas inflytande på bildandet av fiskevårdsområde gäller ej, om det från allmän synpunkt är synneriigen angeläget alt fiskevårdsområde bildas.

Bildande av fiskevårdsområde

10 § Fråga om bildande av fiskevärdsomräde prövas vid förrättning.
Förrättning påkallas genom skriftlig ansökan till länsslyrelsen om för
ordnande av förrättningsman. 1 ansökan skall anges det fiske som avses
samt det huvudsakliga ändamålet med fiskevårdsområdets bildande. An
sökningshandlingen skall ges in lill länsstyrelsen i det län, där det av om
rådesbildningen berörda vattenområdet eller större delen därav är belägel.

Rätt att påkalla förrättning tillkommer fiskerältsägare, fiskenämnd och kommun.

11 § Länsstyrelsen skall, om det ej uppenbariigen är obehövligt, inhämta yttrande från fiskenämnden och kommunen över ansökan, som avses i 10 §.

12 § Finner länsstyrelsen att bildande av fiskevårdsområde i huvudsaklig överensstämmelse med ansökan uppfyller villkoren i 8 §, skall länsstyrelsen förordna förrättningsman och i förordnandet meddela erforderiiga föreskrifter.

Förrättningsman skall äga den kunskap och erfarenhet som uppdraget kräver.

13 § Förrättningsmannen skall verkställa utredning rörande äganderätten

Prop. 1980/81:153 95

till det fiske som avses ingå i fiskevårdsområdet samt upprätta förteckning över de fastigheter som enligt utredningen har fiskerätt (fiskerättsförteckning). Ulredningen skall ej göras mer omfattande än vad som erfordras för prövning av villkor som anges i 9 ij första slyckel.

14 § Förrältningsmannen skall vid behov samråda med lätisstyrelsen, fiske
nämnden och kommunen samt med lokala organ och sammanslutningar,
vilka har ett väsentligl inlresse av del sätt på vilket fiskefrågorna löses.

Närmare anvisningar lill ledning för förrällningsmän vid handläggning av förrättning meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

15 § Förrättningsmannen skall utfärda kungörelse, vari fiskerältsägarna kal
las till sammanträde.

Kungörelsen skall innehålla kort beskrivning av den avsedda fiskevårds-områdesbildningen samt uppgift om tid och plats där den enligt 13 § upprättade fiskerättsförteckningen finnes tillgänglig.

1 kungörelsen skall intagas föreläggande för fiskerältsägare, vars fiskerätt ej har redovisats i fiskerättsförteckningen, att senasl vid sammanträdet muntligen eller skriftligen anmäla sitt innehav av fiskerätt och därvid förete handlingar saml meddela upplysningar angående hävd och annal som kan vara av belydelse för ulredningen.

16 § Kungörelsen skall hållas tillgänglig hos kommunstyrelsen minst en
månad före sammanträdet. Meddelande om kungörelsens tillhandahållande
och dess huvudsakliga innehåll skall inom samma lid anslås på kommunens
anslagstavla samt införas i ortstidning.

Meddelande om kungörelsen skall därjämte i vanligt brev med posten tillställas de fiskerältsägare, som enligl fiskeräUsförteckningen har fiskerätt, samt fiskenämnden och kommunen.

17 § Förrältningsmannen skall vid sammanträdet med fiskerältsägarna

1. tillse att redogörelse lämnas angående de förhållanden, som kan vara av betydelse för frågan om fiskevårdsområde bör bildas, saml framlägga förslag till gmndregler,

2. mottaga anmälan om innehav av fiskerätt samt tillse att innebörden av anmälda anspråk blir klariagd,

3. bereda fiskerältsägarna tillfälle att yttra sig över vad som har förekommit,

4. efterhöra de närvarandes inställning lill frågan om fiskevårdsområde bör bildas i överensslämmelse med de föreskrifter som har meddelats i förordnandet,

5. bereda fiskerättsägarna tillfälle att utse inlerimsstyrelse,

6. tillkännage tid och plats för meddelande av beslut enligl 19 §.

Om förrättningsmannen finner det oundgängligen nödvändigl, får sammanträdet fortsättas senare dag. Kallelse till fortsatt sammanträde får ske genom meddelande vid första sammanlrädesiillfällel.

18 § Finner förrältningsmannen atl det för prövning, som avses i 9 § första
stycket, är av synneriig vikt att beståndet eller omfänget av fiskerätt blir
föremål för särskild utredning och kan frågan prövas vid fastighetsbestäm-

Prop. 1980/81:153 96

ping, får förrättningsmannen förelägga sakägare att inom viss tid ansöka därom.

Underiäter sakägare att efterkomma föreläggande, som avses i första stycket, flr förrättningsmannen påkalla fastighetsbestämning.

19 § Förrältningsmannen skall, sedan sammanträdet har avslutats och er
forderiig utredning verkställts, upprätta skriftlig redogörelse för förhållanden
av belydelse för frågan om fiskevårdsområde skall bildas. Till redoeörelsen
skall fogas förteckning över de fastigheter, som skall anses ha fiskerätt.
I den mån oförenliga anspråk på fiskerätt har anmälts eller förhållandena
annars ger anledning till det, skall redogörelse lämnas för verkställd ut
redning.

Förrättningen avslutas genom all förrältningsmannen, om han finner alt fiskevårdsområde skall bildas, meddelar beslut därom samt fastställer gmndregler för området. Finnes hinder föreligga att bilda fiskevårdsområde, skall förrältningsmannen med besked därom meddela beslut om förrättningens inställande.

I beslut, som avses i andra stycket, skall anges hur förrätlningskostnaderna skall fördelas saml inlagas besvärshänvisning.

20 § Förrättningsmannen får med alla fiskerätlsägares medgivande under
låta alt hålla sammanträde. Om sammanträde ej hålles, skall redogörelse,
som anges i 19 S första stycket, upprättas så snart erforderiig utredning
har verkställts.

Underrättelse om tid och plats för meddelande av beslut enligt 19 S andra stycket skall, om sammanträde ej hålles, tillställas fiskerättsägarna senasl den dag beslutet meddelas.

21 § Fiskevårdsområde äger bestånd från den dag stadgar och styrelse finnes
för området. Fiskevårdsområde kan dessförinnan ej förvärva rättigheter eller
ikläda sig skyldigheter.

Förrättningskostnader

22 § Meddelas beslul om bildande av fiskevårdsområde, skall förrättnings-
kostnaderna fördelas mellan fiskerältsägarna efler vad som är skäligt, om
ej särskilda skäl föranleder annal.

Avslutas förrättningen ulan att fiskevårdsområde bildas, skall förrättnings-kostnaderna betalas av sökanden eller fördelas mellan sökandena.

Anslutning och uteslutning av fiske

23 § Fiske som ej ingär i fiskevårdsområde får anslutas lill bestående fiskevårdsområde på ansökan av fiskets ägare, den som äger del i fisket, fiskevårdsområdel, fiskenämnden eller kommunen.

24 § Om fiske som ingår i fiskevårdsområde anses böra ingå i annat fiskevårdsomräde, får fisket uteslutas ur området på ansökan av ägaren eller den som äger del i fisket, det fiskevårdsområde vari fisket ingår, fiskenämnden eller kommunen. Detsamma gäller, om det i annat fall anses lämpligt atl visst fiske ej längre skall ingå i fiskevårdsområde.

Prop. 1980/81:153 97

25 § Ansökan om anslutning och uteslutning av fiske göres skriftligen hos
länsstyrelsen i det län där fiskevårdsområdets styrelse har sitt säte.

Länsstyrelsen skall, om del ej uppenbariigen är obehövligt, inhämta yttrande över ansökan, som avses i första stycket, frän fiskevårdsområdel, fiskenämnden och kommunen.

Finner länsstyrelsen atl anslutning eller uteslutning av visst fiske i enlighet med ansökan uppfyller villkoren i 8 §, skall länsstyrelsen besluta att frägan skall handläggas vid förrättning saml förordna förrättningsman.

För sädan förrättning gäller i tillämpliga delar t)estämmelserna i 12-22 §§.

26 § Bestämmelserna i 25 S tredje stycket om förrättning gäller ej uteslutning
av fiske, som till följd av naturhändelse, byggande i vatten eller annan
omständighet ej längre kan nyttjas. Länsslyrelsen skall i sädant fall efter
inhämtande av yllrande, som anges i 25 S andra stycket, och efter hörande
av fiskerättsägarna beslula i frågan.

Upplösning av fiskevårdsomräde

27 § Om fiskevårdsomräde ej längre finnes böra bestå, får länsstyrelsen efter
ansökan förklara området upplöst.

Vid prövning av fråga om upplösning skall villkoren i 8 § beaklas i till-lämpliga delar.

28 § Ansökan om upplösning av fiskevårdsområde göres skriftligen hos
länsstyrelsen av delägare, fiskevårdsområdet, fiskenämnden eller kommu
nen.

Länsstyrelsen skall, om del ej uppenbariigen är obehövligt, inhämta yttrande över ansökan från fiskevårdsområdel, fiskenämnden och kommunen.

Fråga om upplösning av fiskevårdsområde skall, om ej särskilda skäl föreligger, prövas endasi vid utgången av varje lidsperiod om tio år, räknal frän dag, som anges i 21 §.

Fiskevårdsomrädes förvaltning

29 § Fiskevårdsområde får ej driva verksamhet som är främmande för del ändamål för vilket det har bildals.

30 § Delägarnas räll atl deltaga i handhavandet av fiskevårdsområdets angelägenheter utövas på fiskestämma.

31 § Första fiskestämma skall hållas snarast efter det beslutet att bilda fiskevårdsområde har vunnit laga kraft eller länsstyrelsen meddelat förordnande som avses i 46 § andra stycket.

Inlerimsstyrelsen skall kalla delägarna till första fiskestämma saml vid stämman framlägga förslag till stadgar. Finnes ej inlerimsstyrelse skall förrättningsmannen fullgöra interimsstyrelsens uppgifter.

32 § Delägarna skall vid första fiskestämma antaga stadgar och utse styrelse.

33 § Den som gör gällande rätt till fiske inom området och ej har upptagils såsom fiskerättsägare i fiskerättsförteckning, som är fogad till redogörelse

7 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153

Prop. 1980/81:153 98

som anges i 19 § första stycket, är skyldig att om sä påfordras styrka sin rätt.

34 § Vid omröstning har varje delägare en röst. De som med samäganderätt
äger en eller flera fastigheter har gemensamt en röst, om de ej är de enda
delägarna i fiskevårdsområdel.

Om minst en fjärdedel av de närvarande röstberättigade delägarna begär det, skall röstning vid beslut angående upplåtelse, avgifter för upplåtelse och ersättning till delägarna i stället ske efter delaktighetstal, varom fyra femtedelar av de närvarande röstberättigade delägarna förenar sig. Kan sådan majoritet ej vinnas, skall särskild delaktighetsutredning äga mm.

Vid röstning efter delaktighet får delägares röstetal ej översliga en femtedel av det sammanlagda röstetalet för samtliga i omröstningen deltagande delägare.

Delägares rösträtt kan utövas genom ombud. Ombud fär ej företräda mer än en delägare.

35 § Som fiskestämmas beslut gäller den mening som har fält de flesta rösterna eller vid röstning efter delaktighet det största röstetalet. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning. I andra frägor gäller den mening som biträdes av stämmans ordförande.

36 § För fiskevårdsområde skall finnas en styrelse bestående av en eller flera ledamöter. Styrelsen skall ha sitt säte i den kommun, där det av omrädesbildningen berörda vattenområdet eller stön-e delen därav är beläget.

37 § Har styrelse ej utsetts, får länsstyrelsen förordna en eller flera sysslomän atl handha fiskevårdsområdets angelägenheter och företräda området som styrelse. Har styrelseledamots uppdrag upphört eller är styrelseledamot förhindrad att utöva uppdraget och är styrelsen ej ändå beslutsför, får syssloman förordnas i sådan ledamots ställe. Sysslomans förordnande gäller till dess beslutför styrelse finnes.

Finnes ej stadgar för fiskevårdsområde, får länsslyrelsen meddela erforderiiga föreskrifter att gälla säsom stadgar till dess delägarna har antagit sådana.

När skäl därtill föreligger, får länsstyrelsen förordna att styrelsen skall bestå av flera ledamöter än som anges i stadgarna. Sådant förordnande har samma verkan som beslut om stadgeändring. Länsstyrelsen fär vidare i fiskestämmans ställe utse en ledamot i slyrelsen.

Syssloman och av länsstyrelsen förordnad styrelseledamot har rätt till arvode som bestämmes av länsstyrelsen. Arvodet betalas av fiskevärds-området.

38 § Styrelsen företräder fiskevårdsområdet i förhållande till tredje man.

39 § I fråga om skyldighet för styrelseledamot, syssloman enligt denna lag, revisor, delägare eller medlem att ersätta skada, som han har tillskyndat fiskevårdsområdet, delägare, medlem eller tredje man, och talan om sådan ersättning äger 63-66 och 106-109 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar motsvarande tillämpning.

40 § Innan fiskevårdsområde upplöses, skall alla dess skulder ha betalats

Prop. 1980/81:153 99

eller de medel som fordras för betalningen ha nedsatts hos länsstyrelsen. I samband med upplösningen får kallelse sökas på områdets okända borgenärer. De i förordningen (1862:10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer meddelade bestämmelserna om sådan kallelse äger därvid molsvarande tillämpning.

Överstiger vid upplösningen av fiskevårdsområde dess tillgångar skulderna, skall överskottet fördelas på sätt som anges i stadgarna.

Upplåtelse av fiske m. m.

41 § Om visst fiske är av väsenllig betydelse för delägares försörjning, får
utan delägarens samtycke upplåtelse ej ske av det ifrågavarande fisket i
den mån detta äges eller brukas av honom med ensamrätt eller eljest har
tilldelals honom såsom särskild lott.

Vad i denna lag stadgas om upplåtelse skall gälla även då delägare medges rätt atl fiska i vatten, där han förut ej har ägt sådan rätt.

Grundregler och stadgar

42 § För fiskevårdsområde skall finnas grundregler och stadgar.
Grundreglerna skall innehålla uppgift om det fiske, som ingår i fiske
vårdsområdet, områdets ändamål samt gmndläggande bestämmelser om
fiskets nyttjande.

Stadgarna skall upplaga fiskevårdsområdets grundregler saml innehålla bestämmelser om områdets förvaltning.

43 § För ändring av grundreglerna för fiskevårdsområde, såvitt avser om
rådets ändamål saml grundläggande bestämmelser för fiskets nyttjande, ford
ras att beslut härom fattats vid tvä pä varandra följande fiskesiämmor, varav
den ena skall vara ordinarie, saml atl länsslyrelsen på framställning av fiske
vårdsområdet finner ändringen förenlig med de i 8 § angivna villkoren.

Ändring av stadgarna sker genom beslul vid två på varandra följande fiskestämmor, varav den ena skall vara ordinarie.

Ansvarsbestämmelser

44 § Delägare som bryter mot de för fiskeulövningen inom fiskevårdsområ
del gällande reglerna dömes till böter, om gärningen ej är belagd med straff
i annan författning. Vad nu har sagts gäller även annan som genom upplåtelse
eller eljest har rätt atl bedriva fiske inom området. Allmänt åtal fär väckas
endasi efter angivelse av målsägande. Fiskevårdsområdet samt delägare i
området anses därvid som målsägande.

Besvär

45 § Mot länsstyrelses beslut att förordna förrättningsman enligt 12 eller 25 § fär talan ej föras.

46 § Talan mot förrättningsmans beslut, som anges i 19 §, föres genom

Prop. 1980/81:153 100

besvär hos länsslyrelsen inom fyra veckor från den dag beslutet meddelades. Rätl atl anföra besvär tillkommer fömtom den, vars rätl beröres av beslutet, även fiskenämnden och kommunen. Länsstyrelsen kan inom samma tid till förmån för allmänt inlresse förordna om överprövning av beslutet. Sådanl förordnande har samma verkan som besvär.

Länsstyrelsen får förordna att förrättningsmans beslul skall gå i verkställighet ulan hinder av anförda besvär.

47 § Länsslyrelsen fär med undanröjande av förrätlningsmannens beslul, som anges i 19 §, återförvisa ärendet till förrättningsmannen. Mot beslut om äterförvisning fär talan ej föras.

48 § Talan mot länsstyrelses beslut i fråga om bildande av fiskevårdsområde, anslutning och uteslutning av fiske, upplösning av fiskevårdsomräde samt ändring av grundregler föres hos regeringen genom besvär.

49 § Anser styrelseledamot eller sädan delägare, vars rätl beröres, au beslul som har fatlats på fiskeslämma ej har tillkommit i behörig ordning eller alt det strider mol denna lag eller annan författning eller mot grundreglerna eller kränker hans enskilda räll, får han föra talan mot beslutet genom besvär hos länsslyrelsen.

Besvären skall ges in till länsslyrelsen inom fyra veckor från beslutets dag.

Fiskestämmans beslut går i verkställighet ulan hinder av förd talan, om länsstyrelsen ej förordnar annat.

50 § Talan mol beslut av länsstyrelse enligl denna lag i annal fall än som
anges i 48 § föres hos kammarrätten genom besvär.

Länsstyrelses beslul, som avses i första stycket, samt kammarrätts beslul går i verkställighet ulan hinder av förd talan om ej annat förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980, då lagen (1960:130) om fiskevårdsomräden skall upphöra atl gälla.

I stället för bestämmelserna i 5 § skall beträffande upplåtelse som sketl före lagens ikraftträdande gälla all brukaren endast med upplåtarens samtycke får föra talan för fisket i frågor som handlägges vid förrättning eller där det slutliga avgörandet tillkommer länsstyrelsen.

I fråga om fiskevårdsomräde, som beslår vid ikraftträdandet gäller följande.

1. Bestämmelserna i lagen (1960:130) om fiskevårdsomräden skall gälla under lid, för vilken fiskevårdsområdel har bildats; dock längst lill utgången av år 1989.

2. Före utgången av tid, som anges i 1. fär delägarna besluta atl bestämmelserna i lagen ( ) om fiskevårdsområden skall äga tillämpning på området.

Beträffande beslut enligt första stycket äger 6 5 lagen (1960:130) om fiskevårdsområden motsvarande tillämpning. Sädant beslut skall fastställas av länsstyrelsen, som skall tillse att beslutet tillkommit i laga ordning och ej kränker tredje mans rätt. Länsstyrelsen skall därjämte fastställa gmndregler för området.

Prop. 1980/81:153 102

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden

1 Allmänt om utredningen

1.1 Svea hovrätt, vattenöverdomstolen: - - - Det förefaller naturligt att utgångspunkter för reformarbetet bör vara dels att bereda fisket som näring i vidsträckt mening bällre skydd mol konkurrerande intressen, dels att vårda och utnyttja denna naturresurs pä ändamålsenligasle sätt.

Även om de senast nämnda synpunkterna inte har varil främmande för den nu aktuella ulredningen, synes dock tyngdpunkten i utredningen på ett anmärkningsvärt sätt ha kommit all föriäggas lill företeelsen "fiska på fritid". Hovrätten vill inte förringa betydelsen av frilidsfiskel men anser atl slutresultatet av ulredningens arbele, som innefaltar en hell ny fiskelagstiftning, blivit lidande på att utgångspunkterna varit allför begränsade.

1.2 Riksåklagaren:-- Med hänsyn till den stora omfattning, som fritidsfisket kommit att fä, är del frän rekreationssynpunkl angelägel att främja detta genom atl tillhandahålla ett stort utbud av fiskemöjligheter. Fritidsfisket måste emellertid anpassas så all del inle inkräktar på del nödvändiga yrkesfiskel. Generellt kan sägas atl de förslag ulredningen avgivit för att gagna dessa inlressen och göra en lämplig avvägning mellan frilids- och yrkesfisket är väl ägnade alt läggas lill grund för lagsliflning.

1.3 Kammarkollegiet: Som allmänl omdöme får kollegiet uttala all ulredningen skilt sig från sitt uppdrag pä etl myckel förtjänstfullt säll. De frägor som förelagts utredningen har genom föreliggande belänkande belysts ingående och sakkunnigt. Även om kollegiet på ett par punkter anser sig inte kunna helt biträda utredningens förslag, står det klart att betänkandet är väl ägnat att ligga till grund för statsmakternas forlsalla överväganden i ämnet.

1.4 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Utredningen har enligl länsstyrelsens uppfattning ingående och sakligt belyst problem på fiskels område.

1.5 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Möjligheterna att främja fritidsfisket genom andra ålgärder än genom skärpt lagsliflning har ej beaktats i tillräcklig omfattning av utredningen.

1.6 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsslyrelsen konstaterar alt ulredningen ej ägnat särskill stor uppmärksamhel ål fisket i inlandsvattnen, bortsett från de fem slora sjöarna.

1.7 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Betänkandets titel "Fiska på frilid" är missvisande. Betänkandet behandlar nämligen i hög grad även frågor som rör yrkesfisket och det innefaltar främsl förslag om mycket genomgripande ändringar i hela fiskelagstiftningen. Om utredningen mer hade anknutit till och sökt komplettera nuvarande lagstiftning hade del varil lättare att få grepp om följderna av ulredningens förslag, som dessutom delvis framförs utan egenlliga motiveringar.

Prop. 1980/81:153 103

1.8 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Ulredningen har på ett förtjänstfullt sätt redovisat fritidsfiskets stora sociala värde och dess bredd bland svenska folket. Detta motiverar då en mycket större ekonomisk salsning frän samhällets sida än vad som hittills varit fallel.

1.9 Lantbrukarnas riksförbund: 1 betänkandel har utredningen på etl förtjänstfullt sätt kartlagt och klarlagt ett ston antal problem och frågeställningar pä fiskets omräde. De synpunkler på fiskevård och de åtgärder som föreslås för att tillgodose yrkes- och fritidsfiskarnas behov är i mänga fall angelägna.

1.10 Svenska samernas riksförbund: Riksförbundet finner atl föreliggande förslag till ändringar av fiskelagstiftningen m. m. inle beaktat vare sig samernas/samebyarnas näringsmässiga och ekonomiska inlressen eller den rätt på vilken samernas fiske vilar, detta särskilt beträffande skogssamer-nas rätt till fiske.

1.11 Sveriges fiskares riksförbund: 1973 års fiskevattensutredning har gjort en omfattande och uttömmande sammanställning av fiskels utbredning och omfattning säväl vad gäller yrkesfiske som deltidsfiske och fritidsfiske. Utredningen har i stort sett uppfyllt direktiven vad beträffar fördelningen av fiskevatten mellan olika kategorier fiskande. Dock har definitioner av olika kategorier fiskande inneburit tolkningssvårigheler, vilkel också avspeglas i vissa överväganden och förslag.

1.12 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Förbundet finner det utomordentligt värdefullt att en ulredning där de fyra största riksdagspartierna varit representerade genomfört en så omfattande kartläggning av det svenska fisket. Positivt är ocksä att utredningens ledamöter i stort varit ense om huvudlinjerna för en målmedveten utveckling av frifidsfisket.

1.13 Tjänstemännens centralorganisation: Fiskevatlensulredningen har presenterat ett i del närmaste fullödigt underlagsmaterial för sina överväganden och förslag.

2 Samhället och fritidsfisket

2.1 Statskontoret: Statskontoret ansluter sig till de utgångspunkter och allmänna riktlinjer som har lagts till grund för utredningens författningsförslag.

2.2 Lantbruksstyrelsen: Enligt lantbmksstyrelsens mening finns skäl för att skapa ökade möjligheter för fritidsfiske som en betydande friluftsaktivi-tet.

2.3 Fiskeristyrelsen: Styrelsen finner det värdefullt atl utredningen kartlagt fritidsfiskets omfattning och belydelse samt slöder uppfattningen, atl fri-Udsfiskets omfattning och sociala betydelse motiverar ökade insatser från samhällets sida.

Ett brett utbud av fritidsfiske bör kunna erbjudas den fiskande allmänhe-

Prop. 1980/81:153 104

ten. Utbudet bör spridas till så många vatten som möjligt. Kommuner och lokala fiskesammanslutningar har ett ökande ansvar. Miljömässiga inskränkningar i fiskemöjligheterna — exempelvis försurning, utsläpp, val-tenregleringar och minikraftverk - bör motverkas.

Kraven pä attraktiva och lättillgängliga fiskevatten är särskilt stora bland befolkningen i våra tätorter. Alltjämt föreligger ett visst underskott på frilidsfiskemöjligheler kring våra tätorter.

Det är värdefullt att ett husbehovsfiske kan utövas även i fortsättningen efter våra kuster. I sädana områden där det råder starkt tryck på fiskeresurserna bör del licensierade yrkesfiskel och handredskapsfiskel prioriteras.

2.4 Statens naturvårdsverk: Fiskevattensutredningen konstaterar alt intresset för fiske är mycket stort i vårt land och atl ulvecklingen troligen går mot en fortsatt expansion av fritidsfisket. Naturvårdsverket delar denna uppfattning och anser med tanke på fritidsfiskets stora rekreationsvärde att det bör ligga i samhällets intresse att stödja verksamheten. Verket kan därför i huvudsak ansluta sig till utredningens förslag till riktlinjer och åtgärder som bör ligga till gmnd för friUdsfiskets utveckling utan att därvid motverka ett livskraftigt yrkesfiske.

2.5 Arbetsmarknadsstyrelsen: Styrelsen vill dock understryka betydelsen av att fritidsfisket ej bedrives i sådana former och i sådan omfattning att det försvårar möjligheterna ull utkomst och sysselsättning för yrkesfiskare och binäringsfiskare.-

2.6 Statens planverk: Planverket anser att utredningens riktlinjer och förslag för att skapa bättre möjligheter till ökat fritidsfiske är väl motiverade.

2.7 Domänverket: Domänverket stöder uppfattningen om behovel av ökal
skydd åt yrkesfiskel. Vidare är det motiverat atl samhället i slörre ut
sträckning än hittills tar ansvar för frifidsfisket och pä olika säll medverkar
till dess utveckling.

Fritidsfisket har successivt fått allt större betydelse som värdefull och
rekreationsgivande fritidssysselsättning. Domänverket vill understryka
fiskets betydelse som viktigt komplement Ull övriga fritids- och turistiska
verksamheter.--

2.8 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen har i yttrande 1977-05-17 över betänkandet Ds Jo 1976:6 "Fiskevårdsomräden" ullalat aU det med ökande frilid och därmed följande behov av meningsfulla fritidsaktiviteter är angeläget, särskilt mol bakgmnd av del uppgivna stora intresset för fritidsfiske, att det finns ett rikt utbud på olika fiskevatten till rimliga kostnader. Det finns inte anledning att nu inta en annan sländpunkl.

2.9 Länsstyrelsen i Uppsala län: Utredningen har angivit vissa riktlinjer och ålgärder som bör ligga till grund för samhällels politik när det gäller att främja fritidsfiskets utveckling. De principer som här kommit till ullryck torde med största sannolikhet kunna delas av det alldeles övervägande flertalet av landels befolkning. När del däremol gäller all la ställning till de ätgärder som mäsle sättas in för atl uppnå de uppställda målen blir situationen genast avsevärt mera komplicerad. Länsstyrelsen har i sin verksam-

Prop. 1980/81:153 105

hel erfarit atl det är få frågor som är så ägnade alt väcka lill liv motsättning
ar mellan olika befolkningskalegorier som just jakl- och fiskefrågor.

2.10------------------------------ Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsslyrelsen delar i stort

ulredningens uppfattning att yrkesfiske samt fritidsfiske med handredskap bör stödjas från samhällels sida där detla kan ske ulan konflikter med naturvårdens intressen.

Fritidsfiske är en av de viktigaste rekreationsformerna här i landet.
Detta får som utredningen själv påpekat ej innebära all yrkesfiskel skall
vika vid en konkurrenssituation dem emellan. Länsslyrelsen delar hell
utredningens uppfattning i denna fråga. Länsstyrelsen anser alt elt riktigt
fritidsfiske kan bedrivas på samma vattenområde som yrkesfiske.

2.11 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Inlresset för fritidsfiske som källa lill rekreation och friluftsliv är av myckel slor belydelse. Fritidsfisket engagerar människor i alla samhälls- och åldersgrupper. Länsslyrelsen hälsar därför med tillfredsställelse atl fisket genom en rad av ulredningens förslag kommer alt integreras i samhällsplaneringen. Länsslyrelsen delar utredningens uppfattning att målel för de samhälleliga insatserna inom denna stora och viktiga gren av friluftslivet bör vara all den fritidsfiskande allmänheten garanteras ett brett utbud av frilidsfiskemöjligheler under trygga upplålelseformer. Länsslyrelsen vill dock förorda all tillskapandet av fritidsfiskevalten i första hand bör bygga pä frivilliga överenskommelser mellan samhället, fiskeorganisationerna och valtenägarna. Tvångsåtgärder skapar olyckliga motsättningar mellan olika kalegorier fiskande och val-tenägare. Länsstyrelsen delar vidare ulredningens uppfattning att fritidsfisket bör inriktas på handredskapsfiske.

2.12 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsslyrelsen vill avslutningsvis instämma i utredningens målsättning atl samhället skall stimulera en utveckling där fritidsfiskarna övergår frän all vara enbarl fiskekortköpare till att bli friluftsmänniskor som producerar fiskevård, sköter fiskevatten och bedriver uppföljnings- och utvecklingsarbete i samverkan med valtenägarna.

2.13 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Ulredningen anser att inriklningen av samhällels insalser skall vara elt främjande av del egenlliga fritidsfisket och yrkesfiskel saml en hushållning med tillgängliga fiskeresurser. Länsstyrelsen instämmer i dessa för utredningsförslaget grundläggande värderingar.

2.14 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen släller sig frågande lill den allmänna riktlinje, som utredningen framhållit, all utbudet av fritidsfiskemöjligheter bör spridas till så många vatten som möjligt. 1 stället borde denna punkt formuleras så atl utbudet av fiskevatten bör anpassas lill efterfrågan och fiskarnas krav pä service och fiskevård. Etl mindre antal åtgärdade vatten i närheten av tätorterna kan vara lill slörre nytta än mänga vatten som bara är upplåtna i befintligt skick. Länsstyrelsen instämmer i övrigt med de övriga riktlinjer som ulredningen angivit. Länsstyrelsen vill särskilt understryka värdet av atl fritidsfiskets egna organisationer lokalt och regionalt beredes möjlighet att ta på sig etl vidgat ansvar för vattnens skötsel, finansiering och nyttjande.

Prop. 1980/81:153 106

2.15 Länsstyrelsen i Blekinge län: Med hänsyn lill den slora belydelse som fritidsfisket har för mänga människor främst från rekreationssynpunkl men även från ekonomisk synpunkt är del angelägel atl samhället fastlägger klara riktlinjer för sin politik med avseende på delta fiske. För alt dessa riktlinjer ska kunna få en ungefär likartad effekt över hela landel i den regionala och lokala planering som förutsätts komma till stånd inom fiskets område är det angeläget alt dessa ges elt sådant innehåll all möjlighelerna vid en sädan planering all tillgodose lokala bestående intressen inle kan ifrågasättas. Fritidsfiskels inriktning pä viss typ av redskap bör därför inle anges i av statsmakterna utfärdade riktlinjer. Vidare bör riktlinjerna ulgöra grunden för uppfordran lill samverkan mellan samlliga av fritidsfiskels berörda intressen.

2.16 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Fritidsfisket är en av våra mest omtyckta fritidsaktiviteter och undersökningar visar också att den övervägande delen av frilidsfiskarena använder enbarl handredskap. Dessa aktiviteter bör stödjas i största möjliga utsträckning men man bör tillse all även andra kategoriers intressen Ullgodoses.

2.17 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: tillstyrker länsslyrelsen utredningens förslag till riktlinjer och åtgärder för fritidsfiskets utveckling (3.6.3. s. 145).

2.18 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen delar i allt väsentligt vad som anförs av utredningen under rubriken Rikllinjer och ätgärder för fritidsfiskets utveckling (3.6.3). Länsslyrelsen vill framhålla att den anser atl det är angeläget atl fritidsfisket runl tätorterna utvecklas. Det behöver då inte vara fråga om alt utvecklandet av ett exklusivt fiske utan kanske framförallt av de mer vanliga fritidsfiskearlerna såsom gädda, abborre och liknande. En sädan salsning ger sannolikl ell slörre utbyte för den fiskande allmänheten än en satsning på "fiske med hög kvalitet" och bör därför komma i första hand.

2.19 Länsstyrelsen i Örebro län: I detta kapitel framhålls fritidsfiskets slora omfattning och sociala betydelse. Länsstyrelsen delar i allt väsentligl utredningens värderingar och den målsättning för fritidsfisket som där anges. Det måste anses positivt att fritidsfisket i ulredningen ges den ställning i samhället som dess stora omfallning och belydelse som bred fritidsaktivitet motiverar.

2.20 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen delar i stort

utredningens uppfattning alt yrkesfiske och fritidsfiske med handredskap
är verksamheter, som i ökad utsträckning bör stödjas genom insatser frän
samhällets sida.-

De av utredningen framförda synpunkterna delas av länsstyrelsen. En ökad satsning på fritidsfisket får dock inte medföra att yrkesfiskets intressen skall vika vid en eventuell konfliktsituation. Från bl.a. Mälaren finns erfarenhet av att dessa båda typer av fiske kan utövas inom samma vattenområde utan att några allvarligare störningar uppstår. Etl allsidigt bedrivet fiske gynnar även fiskevården.

2.21 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Slulligen vill länsslyrelsen under
stryka vikten av att kommunerna mera aktivt engagerar sig i frågor an-

Prop. 1980/81:153 107

gående fritidsfisket och dess behov av fiskevatten för all befolkningen skall fä tillgång lill avkoppling och fysiska aktiviteter på sin fritid.

2.22 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länsslyrelsen i Gävleborgs län noterar med tillfredsställelse ulredningens förslag lill utökade möjligheter för fritidsfisket. Fritidsfisket har etl stort socialt värde och ökade fiskevårdsinsatser bör komma till stånd genom ekonomiska insatser bäde frän samhället och de fiskande.

2.23 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Det är angelägel alt man

utformar rätten till fiske sä att dessa två fiskeformer, yrkesfiske och fritidsfiske, främjas så längl del är möjligt.

Vad gäller fritidsfisket vill länsstyrelsen understryka ell par förhållanden
som utredningen berör. Frilidsfiskel ger som knappasi någon annan frilids-
sysselsättning en kombinalion av stimulerande aktivitet och kontakt med
naturen samt motion. Som specifik dei av sektorn friluftsliv och rekreation
kan det därför bedömas ha myckel stort värde för friskvården både nu och
i framtiden.--

Ell annat förhållande atl understryka är alt frilidsfiskel kanske oftast
förekommer i samband med andra fritidsakliviteter såsom semesterresor,
camping, båtliv. Möjligheten lill attraktivt fiske blir därigenom en viktig
faktor atl räkna med för turismen.

2.24 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsslyrelsen ställer sig positiv till den huvudsakliga inriklningen i förslagel att i större omfattning än hittills göra fiske tillgängligt för fritidsfiske ål allmänheten.

2.25 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Lantbruksnämndens och andras negativa inställning lill engagerandet av ideella krafter i skötseln av fiskevatten, finansiering och nyttjande delas dock inte av länsslyrelsen. Samhället får ta pä sig sin del i form av lagstiftning och ell vidgat planeringsansvar. Men inte minst kostnadsskäl talar för all enskildas inlresse las lill vara och utnyttjas i den lokala organisationen av fisket. Utredningen har redovisat flera skäl för sin positiva inställning härtill. Länsstyrelsen har i denna del ingen annan uppfattning. Del innebär då också all exempelvis domänverket och naturvårdsverket har ansvar inom sina respektive förvaltningsområden.

Avslutningsvis vill länsstyrelsen underslryka att det erfordras en positiv inställning och vilja lill samverkan och samarbele från fiskerältsinnehavarnas sida för att detta angelägna ärende skall ge del resultat som eftersträvas i utredningen. Del är därför också angeläget all vid ärendets fortsatta handläggning strävan efter samförslåndslösningar framlonas.

2.26 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Som en följd av det ökade intresset
för fritidsfiske värderas tillgången till sådant fiske högl även då del gäller
turistnäringen. I stora delar av Norrbottens inland och fjällområde har
turismen en icke oväsentlig belydelse för sysselsällningen. Denna belydel
se förväntas öka i framtiden. I dag upplevs svårigheterna att få tillgång till
ett attraktivt fritidsfiske som en broms för turistutvecklingen inom vissa
delar av länet.

De mål och riktlinjer som utredningen redovisar för ulvecklingen av det svenska fisket, såväl yrkes- som fritidsfisket, står i god överensstämmelse med de uppfattningar som länsstyrelsen givit uttryck för. Länsslyrelsen kan därför i stort ansluta sig till dessa.

Prop. 1980/81:153 108

2.27 Beredningen för planering och samordning av statliga insatser för rekreation m.m.: Rekrealionsberedningen lillslyrker i huvudsak de aktiva åtgärder för fritidsfiskets utveckling som utredningen föreslår. Beredningen delar också utredningens bedömning atl frilidsfiskel är en friluflsaklivi-tet som bör kunna utvecklas och få en än större betydelse för turism och rekreation. Det är därför naturligt för beredningen all detta förhållande beaktas i de utvecklingsprogram som kommer alt utarbetas i de primära rekreationsområdena.

2.28 Centralorganisationen SACO/SR: Belänkandel utgör en utmärkt sammanfattning av den silualion del svenska fisket befinner sig i - ett yrkesfiske som kringskärs av internationella kvolbestämmelser och som har svårigheter att förbli lönsamt, etl expanderande fritidsfiske som gör anspråk på naturresursen fisk, som i sin tur hotas och drabbas av olika former av negativ miljöpåverkan, t. ex. den pågående försurningen.

2.29 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareförbund: Förbunden delar helt utredningens ovan redovisade synpunkler och är beredda medverka lill all landets fritidsfiskare får tillgång lill goda fiskevatten. Denna målsättning har förbunden lidigare deklarerat i skrift 1977.03.18 i samband med yttrandet över fiskevattenutredningens delbetänkande "Fiskevårdsområden". För all klara delta krävs all fisket bedrivs under ordnade former. Bäsla förutsättningen härför är ell förtroendefullt samarbete mellan olika intressenter främsl fiskevattenägarna, yrkes-och friudsfiskarna, fiskenämnder och kommunala myndigheter.

2.30 Landsorganisationen i Sverige: Inledningsvis vill LO understryka fritidsfiskets stora betydelse som en god rekreation för breda samhällsgrupper. Det siffemnderlag, som utredningen tagit fram om fritidsfiskets utbredning och de erfarenheter vi känner i övrigl, visar, atl fiskeinlressel omfattar alla åldrar och socialgrupper. Det rymmer därför unika möjligheter som en rekreativ tillgäng. Mot den bakgrunden vill LO understryka utredningens slutsatser om att "ett brett utbud av frilidsfiskemöjligheler bör kunna erbjudas den frilidsfiskande allmänheten och garanteras trygga upplåtelseformer" saml all "utbudet av fritidsfiskemöjlighter bör spridas till sä många vatten som möjligt".

2.31 Landstingsförbundet: Landstingsförbundet delar utredningens uppfattning all det frän samhällssynpunkt är angeläget atl medborgarna får tillgång till avkoppling och aktiviteter på sin fritid. Frilidsfiskel har här en given plats och är också en viktig faktor att räkna med vid ulbyggnad av en akfiv turism.

2.32 Lantbrukarnas riksförbund:- Det är enligl LRFs uppfattning

nödvändigt att fisket erhåller en sådan organisation och även i övrigt sådana förutsättningar alt yrkes- och fritidsfiskarnas intressen på alla säll fillvaratas. Samarbetsformer måste tillskapas både mellan dessa grupper och mellan fiskande å ena sidan saml fiskevallenägarna ä den andra sidan.

2.33 Skogsindustriernas samarbetsutskott; En allmängiltig erfarenhet är alt
attraktiva fiskelillfällen förenade med god fiskevård kan uppnås försl om
berörda parter, fiskevatlenägare, yrkes- och fritidsfiskare, organisationer
och myndigheter, kan mötas i ett förtroendefullt samarbete. Detta fömlsäl-

Prop. 1980/81:153 109

ter i sin tur att enskild räll ej får åsidosättas. Helt eller delvis ianspråktagande respektive upplåtande av den rätt sorn tillkommer mark- och fiskevatlenägare får endast ske under rättsligt betryggande former. Ell annal grundläggande villkor är alt även fiskevatten fär förvallas på ekonomiska villkor. Utbud och insatser skall baseras på efterfrågan pä fiskelillfällen och andra förelagsekonomiska bedömanden.

Utredningen har sammanställt etl värdefullt underlag för den fortsatta diskussionen vad gäller alt främja fritidsfiskets utveckling. Vi kan i princip ansluta oss till de rikllinjer och förslag som ulredningen anser bör ligga lill grund för samhällets politik i sådant syfte.

2.34 Svenska kommunförbundet: Under de senaste decennierna har fritids
fisket utvecklats lill en fritidsaktivitet av betydande omfattning. Det finns
därför anledning att samhällel på olika vägar skapar bästa möjliga förut
sättning för fritidsfisket.--

Fisket har också blivit en mycket viklig komplettering i kommunernas turislengagemang. Med anledning av della vill slyrelsen betona all samordningen pä länsplanel i fiskefrågor mellan olika statliga myndigheter och företag förbättras.

2.35 Sveriges fiskares riksförbund: Belräffande fördelning av fiskevallen
är SFR av den uppfallningen all yrkesfiske och fritidsfiske med handred
skap kan bedrivas i storl sett på samma områden vad gäller allmänl vatten.

Utredningen anser all fritidsfisket bör inriklas på handredskapsfiske, vilkel också överensstämmer med'SFR:s uppfattning.

Utredningen anser vidare all "1 kustvatten nära slora tätorter och turist-centra bör företräde ges "frilidsfiskel". SFR är av den uppfattningen all där yrkesfiske bedrives eller i område lämpat för yrkesfiske skall yrkesfisket alltid ha företräde. Ulredningens skrivning kan ge upphov till godtyckliga bedömningar i fräga om fördelning av olika fiskevatten mellan olika kalegorier fiskande.

2.36 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Förbundel har under senare år i
olika sammanhang betonat fritidsfiskets slora omfattning och sociala värde
samt härvid åberopat etl flertal utredningar, bl. a. 1972 års fritidsutredning
och Låginkomstutredningens kapitel om fritid och rekreation. Samhällels
insalser för alt stödja och ulveckla fritidsfisket som aktivitet har emellertid
varil ytterst ringa och uppgifterna om fritidsfiskets omfattning har ofta
ifrågasatts. Förbundet hälsar därför med tillfredställelse alt ulredningen
genom SCB låtit göra en omfattande utredning av svenskarnas fiskevanor
- en ulredning som klart visar alt fritidsfisket med sina ca 2000000
utövare är en av vårt folks allra största fritidsaktiviteter.

Förbundel finner del också värdefullt alt ulredningen kartlagt kommunernas insalser för frilidsfiskel. Av denna redovisning framgår all kommunerna år 1973 satsade endast en promille av del tolala beloppet för fritidsverksamhet på fiske. Man kan också uttrycka detla så all den lolala neltosalsningen på frilidsfiskel inle uppgick lill mer än ungefär vad en enda medelstor idrottsanläggning kostar per år i drift och underhåll. Delta belyser, enligt förbundet, myckel klart hur eftersatt fritidsfisket är.

Förbundel delar hell ulredningens uppfattning om fritidsfiskets slora
sociala värde saml anser i likhet med ulredningen del ytterst angelägel alt
stat och kommun stödjer denna viktiga fritidsaktivitet.

Förbundel kan i slorl godta de rikllinjer ulredningen ansell bör ligga till

Prop. 1980/81:153 110

grund för samhällets åtgärder vad gäller atl främja fritidsfiskets utveckling. I della sammanhang vill förbundel understryka alt del framtida fritidsfisket, med hänsyn till den tillgängliga fiskeresursen och yrkesfiskets behov, bör inriktas på handredskapsfiske. Del mä här framhållas alt enligl utredningens redovisning redan nu ca 1,4 miljoner av de fiskande fiskar enbart med handredskap.

2.37 Sveriges turistråd: Som ocksä framgår av ulredningens bakgrundsmaterial, är intresset för fiske myckel stort i vårt land. Som en följd av detta har tillgången på bra fritidsfiske kommit att spela en avgörande roll för utvecklingen av turism i stora delar av landel. Man kan t. o. m. konstatera att bristen på attraktivt fritidsfiske ulgör ett hinder för lurislutvecklingen i vissa delar av landel. I de delar av inlandet och fjällområdena där turismen har en icke oväsentlig belydelse för sysselsällningen, spelar utbudet av bra fiskemöjligheler en slor roll för den fortsatta lurislutvecklingen. Trols all landet har ett belydande antal sjöar, älvsträckor och en lång kust, är fiskeresurserna begränsade. Därför mäste, inte minst med hänsyn till att trycket pä fiskevattnen ökar, dimensioneringsfrågorna uppmärksammas.

2.38 Tjänstemännens centralorganisation: TCO anser att fritidsfisket som omfattas av ca tvä miljoner människor - ur alla samhällsskikt och ur alla åldrar - har elt slorl socialt värde. Ökade insalser för frilidsfiskel är därför i hög grad berättigade.

---- TCO anser all betänkandel ulgör ett betydelsefullt underlag som

kan tjäna som grund för en ny målsättning för samhällsinsatserna på fritidsfiskets område. Betänkandel sammanfattar också på en rad punkter riktlinjer och ätgärder som syftar lill alt skapa en för frilidsfiskel riklig utveckling.

TCO finner utredningens förslag tidsenliga och rikliga men vill dock
betona att allmänheten och yrkesfisket har rätt atl fordra en god service
också pä fiskets område.-

3 Fiskeplanering

3.1 Fiskeristyrelsen: Styrelsen vill underslryka vad utredningen anfört i fråga om behovet av planering. Grunden för atl lösa motsättningar mellan olika kategorier fiskande för väl avvägda fångstultag, för all avgränsa lämpliga fiskeområden, för alt satsa pä rätl fiskevård och service, för all från samhällets sida räll slödja olika former av fiske elc. bör fastläggas i en fiskeplanering på olika nivåer. Denna måsle samtidigt också kunna påverka och påverkas av en framUda total planering angående vattenresursernas användningsområde över huvudtagel.

All fiskevård fömtsätter en planering. Vad är syftet med fiskevården och vilka meloder och medel finns all tillgå? Vilka direkla ålgärder kan genomföras? Vad måsle regleras genom bestämmelser? Fiskevårdsplaneringen bör som utredningen föreslagil sikta till alt åstadkomma långsiktiga planer för större kustavsnilt saml för hela vattensystem eller delar därav. För lokala fiskevårdsprogram kan dessa översiktliga planer tjäna som värdefulla riktmärken.

Prop. 1980/81:153 111

3.2 Statens planverk: Utvecklingen på fiskets område har successivi lett
fram till ökad förståelse för att planeringsinsalser mäste till för att hushålla
med fiskeresurserna och reglera fiskets omfattning och utövande. Planver
ket är ense med utredningen om behovet av en hushållningsdiskussion på
regional nivä och vill här underslryka vikten av etl väl fungerande samspel
mellan den regionala fiskeadministrationen, länsstyrelsen och kommuner
na. Det är väsentligt att fiskenämnderna kan aktivt medverka med kun
skapsmaterial som kan tillämpas i kommunal planering och vara en gmnd
för skilda beslut om mark och vatten. I regeringens PM 1978-09-07 an
gående fysisk riksplanering, fullföljande av fastlagda riktlinjer framhålls alt
underlagsmaterial om fiskets intresseområden bör delges kommunerna
bl. a. inför kommande revideringar av kommunöversiklerna. Del framhålls
också att fiskeristyrelsen och planverket bör överväga att gemensamt
utarbeta lämpliga exempel pä hur fiskets intressen kan beaktas i den
fysiska planeringen.

Behandlingen av fiskevården och fiskevärdsplaneringen ställer också anspråk på nära samarbete mellan stat och kommun. Enligt utredningen bör fiskevärdsplaneringen sikta till all åstadkomma långsiktiga planer för större kustavsnitt samt för hela vattensystem eller delar därav. Samordningen med kommunernas markanvändningsplanering med bl.a. långsiktiga markreservationer för industrins lokalisering förutsätter lidig och konkret information om fiskevårdens problem och älgärdsprogram. Del bör vara länsstyrelsens uppgift att la inifiativ lill regionala överläggningar i syfte att klargöra eventuella intressekonflikter, som försvårar fiskevårdsplaneringens genomförande. I regeringens länsvisa beslut beträffande riksplanearbetets fortsättning anges i flera fall atl förorenande utsläpp bör undvikas hksom utfyllnad av gmnda vikar etc. för all skydda vikliga reprodukfions- eller fångstomräden.

3.3 Statens lantmäteriverk: LMV slöder de redovisade strä
vandena att förbättra planeringen inom fiskevården regionalt och

kommunalt. Strävandena bör inriktas pä atl de samhällsplanerande organens ställningstaganden på de områden som det här är fräga om fogas in i den övriga samhällsplaneringen och där stäms av i vederbörlig mån mot opinionen hos berörda medborgargrupper. Man vinner genom ett sädani förfarande bl.a. atl genomförandeätgärderna inte behöver belastas med meningsbrytningar och opinionsyttringar i grundläggande planeringsfrågor.

3.4 Länsstyrelsen i Stockholms län: Ulredningen föreslår alt regionala planer upprättas innehållande kartläggning och analys av vad som molverkar ett ökal fiskeutnytljande. Planerna skall redovisa förslag till ålgärder för en bättre hushållning med fisket och länsstyrelserna skall slulligl godkänna de upprättade planerna. Vidare föreslås atl fiskevårdsområden bildas i överensslämmelse med kommunal och regional planering pä fiskels omräde genom förrättning. Förslagen tillstyrks och synes ligga väl i linje med regeringens beslut och utgångspunkterna för del fortsatta planeringsarbetet med den fysiska riksplaneringen. Viklen av en nära koppling lill den fysiska översiktsplaneringen pä såväl regional som kommunal nivä måste dock särskilt poängteras.

3.5 Länsstyrelsen i Uppsala län: För all få ett underlag för bedömningen av lämpliga fiskevårdande insatser anser länsstyrelsen------------------------------- atl det är syn-

Prop. 1980/81:153 112

nerligen angeläget att en såväl kommunal som regional fiskevårdsplanering kommer till ständ. Risk föreligger annars att kostsamma projekt startas som saknar fömtsättningar att lyckas. Länsstyrelsen vill ocksä framhålla angelägenheten av en samordning av valtenvårdskontrollen med avseende på olika verksamheter (recipientkontroll, fiske m. m.) så att den samlade kunskapen om våra vatten kan utnyttjas på bästa säll.

3.6 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen anser atl det

är angelägel att frågor som berör frilidsfiskel omfattas av regional och kommunal planering samt av den fysiska riksplaneringen. Länsslyrelsen har emellertid funnit, atl fiskets intressen redovisas mycket knapphändigt i kommunöversiklerna i länel. Mestadels berörs den miljöstörande effekt industrin har på fisket. Nägon egentlig fiskeplanering föresläs inte. Svårigheterna torde, som utredningen framhållit, bero på oklarheter hur man skall inpassa den fysiska planläggningen beträffande vattenområden avsedda för fiske. Såvitt länsstyrelsen kunnat utröna har vare sig någon regional eller kommunal fiskeplan upprättats i länet eller på någol annat sätt kommit till uttryck i den översiktliga planeringen. Del är därför angeläget alt sådan planering kommer till stånd. Sädan planering bör exempelvis ange var samverkan är behövlig, behovet av fiskevårdande ålgärder och kanske främsl var kortfiske för allmänheten kan och bör komma ifråga.

3.7 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen vill erinra om alt fiskefrågorna enligt utredningens tidigare förslag skulle vägas in i den kommunala planeringen, medan fiskenämnderna endast skulle upprätta särskilda fiskeplaner inom områden med särskill komplicerade fiskeförhållanden. Eftersom ett stort antal fiskevårdsområden synes komma all bildas inom de närmaste åren fömtsätter länsstyrelsen atl planeringen av områdena kommer att ingå som en konlinueriig del i kommunens övriga planering. Klara regler för på vilket sätt planeringen för fiskevårdsområde skall bedrivas bör föreligga.

3.8 Länsstyrelsen i Skaraborgs län:--------------- Länsstyrelsen anser att

planeringen bör ske med utgångspunkt från den kommunala planeringen via länsstyrelsen, som bör ha det övergripande ansvaret.

Samma resultat lorde inle kunna nås med fristående planering genom ett sektorsorgan.

3.9 Länsstyrelsen i Värmlands län: Regionala fiskevårdsplaner kan få slor
betydelse för del långsiktiga fiskevårdsarbetel och därvid underiälla ge
nomförandel av ätgärder som berör störte områden och lar längre lid alt
slutföra. --

3.10 Länsstyrelsen i Örebro län: Här måste dock påpekas all förverkligandet av ulredningens förslag om planering för fritidsfisket som grund för konkreta ätgärder släller krav på ökade personella resurser i första hand på fiskenämnderna men också på kommunerna. Denna form av planering har hitintills varil endasi av sporadisk karaktär och lotalt sell av mycket liten omfallning, men den behövs om fritidsfisket på allvar skall kunna komma med i samhällsplaneringen.

3.11 Länsstyrelsen i Västmanlands län: avvägningen av fiskets

intressen i samband med andra intressen alt ulnyllja mark och vatten bör i

Prop. 1980/81:153 113

översiktlig form ske i kommunernas hela kommunyla övergripande planering (markdispositionsplan - kommunöversikl). Della bör kunna ske med utgångspunkt från malerial från regionala översikter angående för fisket värdefulla vatten, vilka så långt möjligt kompletterats med lokall mer detaljerat material.

I denna planering bör bland annal sambanden med övrig planering för naturvård och friluftsliv belysas, såväl vad gäller restriktioner för som samordningsmöjligheter med fisket.

Mot bakgmnd av övervägandena i den fysiska planeringen bör det sedan
vara möjligt att upprätta elt kommunöversiktligt åtgärdsprogram för att
tillgodose fiskets intressen.

I den nu genomförda omgången i den kommunöversiklliga planeringen
är fiskets behandling ännu föga utvecklad.

Det är troligt all kommunerna i den bearbelning av markdisposilions-planeroch kommunöversikter, som förestår de närmaste åren, kommeratt behandla fiskeintressena mer utförligt än hittills, sä atl en vägning sker i förhällande lill andra markanvändningsinlressen.

Det är däremot inte troligt all särskild kommunal planläggning eller åtgärdsprogram på fiskets områden kan ularbelas de närmaste åren annal än möjligen i undantagsfall. Bildande av fiskevårdsomräde, liksom andra åtgärder för att främja fisket, torde dock i många fall kunna ske mol bakgmnd av kommunens översiktliga fysiska planering (markdispositionsplan - kommunöversikl).

3.12 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Utredningen har presenterat någ
ra riktlinjer och ålgärder för atl främja planering av fritidsfisket, men
länsstyrelsen anser att förslagen ej är tillräckligt preciserade för all kunna
realiseras.

Ansvarsfördelningen i fiskeplaneringen (fiskevårdsplaner och hushåll
ningsplaner) är oklar.-

Länsstyrelsen anser att det övergripande ansvaret för fiskeplaneringen
skall ligga på länsnivå och där primärt hos fiskenämnderna. Fiskevårdsin
satser över länsgränserna kan skötas med hjälp av fiskenämnderna i re
spektive län.--

På kommunal nivå föreslår utredningen all fisket skall ingå i den ordina
rie planeringsverksamheten. Länsstyrelsen tror all della kan fungera bra,
fömtsatt atl de fiskeanvariga i kommunen får den nödvändiga ulbildningen
och erforderliga personella resurser för all sköta planeringen.

Fiskeplanerna borde ge ett underlag för all bedöma vilka markanvänd-ningsreglerande bestämmelser som kan vara motiverade för att lillgodose fiskets intressen. Ulredningen har dock icke vidareutvecklat frågan om koppling mellan sektorsplaneringen (fiskeplanen) och övrig samhällsplanering, vilket är en stor brisl.

3.13 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Fiskresurserna är trots del betydande
antal sjöar och älvsträckor som finns och trots all länel inrymmer en stor
del kust, begränsade. Elt ökal tryck pä fiskevatten innebär alt särskild
uppmärksamhel därför mäsle ägnas dimensioneringsfrågorna. Oberoende
av i vilken form fisket utövas måste det dimensioneras så att resurserna
kan nyttjas långsiktigt. En god hushållning av fisklillgångarna fömtsätter
även att långsiktiga program för aktiv fiskevård utarbetas och genomföres.

8 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 153

Prop. 1980/81:153 114

3.14 Svenska kommunförbundet: Styrelsen delar ulredningens uppfattning att friUdsfiskets ökade belydelse gör det angeläget all fiskefrågorna beaktas i den kommunala planeringen. Som ulredningen uttalat behövs ingen särskild kommunal fiskeplanering, utan fiskets intressen bör på ett naturligt sätt vägas in i samhällsplaneringen.

3.15 Sveriges turistråd:- Turistrådet förutsätter atl de fiskevärdsätgärder som föreslås koncentreras lill områden med härd belastning och höga förväntningar frän konsumenten-turisten, samtidigt som långsiktiga program för aktiv fiskevård utarbetas och genomföres för atl skapa en god hushållning med fiskelillgängarna.

4 Fiskevårdsområden 4.1 Allmänna synpunkter

4.1.1 Svea hovrätt, vattenöverdomstolen: Alltjämt gäller all ulredningen inte lyckats finna någon tillfredsställande motivering lill varför förvaltning enligt den nyligen tillkomna lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter (SFL) så pålagligl skall missgynnas i förhållande lill lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden (LOFO). Efter upphävandet år 1973 av den gamla bestämmelsen i 24 § 1 st FL fär förvaltning enligt SFL anses som det normala för samfällt fiske. Om SFL anses som mindre ändamålsenlig -vilket de upprepade uppskoven med ikraftträdandet (jfr betänkandet s 58, 199) tyder på - bör en bättre anpassning av SFL lill fiskets särskilda behov övervägas. Det är sannolikt all man därigenom på etl tämligen enkelt säll skulle kunna skapa många nya kortfiskevatlen.

Inte heller har utredningen lyckats finna någon lösning av del problem som består i att inom slora fiskevatlensarealer, t.ex. Mälaren, områden med fritt fiske och enskilt fiske ligger vid sidan av varandra ulan någon gemensam förvallning eller organisation. Problemel kvarstår även efter den utvidgning av den fria fiskerätten som utredningen föreslår.

Utredningen har frånfallit utgångspunkten all fiskevårdsområde

tillskapas med tanke pä delägarnas gemensamma inlressen. 1 syfte atl fä lill ständ upplåtelser till utomstående föreslår utredningen betydande inslag av tvång och/eller påtryckning på delägarna. I hovrättens förra yllrande kritiserades denna uppläggning av reformarbetet frän principiella ulgångspunkter. Hovrätten ansåg alt det var fel alt rikla de föreslagna ålgärderna mot ägare av små och medelstora fiskelolter, medan ägare av slora lotter helt slapp undan. Hovrätten anser att gmnden för denna kritik kvarstår även beträffande det nu föreliggande belänkandet. I delta görs gällande (s 161) att delägarna ensamma beslutar om disposifionen av fisket. Utredningen föreslår nu atl enskild fiskerätt som ej ingår i fiskevårdsområde skall kunna exproprieras, eller pä annat sätl lagas i anspråk tvångsvis.

Häremot kan sägas dels all tillkomsten av fiskevårdsområde inrymmer så slora inslag av tvång och/eller påtryckning atl delägarnas egen mening kan komma att framstå som tämligen ovidkommande, dels att del finns anledning atl räkna med all ianspräklaganden av enskild fiskerätt inle kommer att bli nägot praktiskt alternativ i de fiskevårdande myndigheternas arbete.

Enligt förslaget är det delägarna själva som beslutar om fiskevårdsområdets förvaltning. Ä andra sidan är det inte delägarna ulan förtätlningsman-

Prop. 1980/81:153 115

nen som beslutar om områdets gmndregler (19, 42 §S). (Stadgarna beslutas av delägarna - 32, 42 §§. Jfr 37 § 2 st). Länsstyrelsen ges i 37 § vidsträckta befogenheter att tillsätta en eller flera sysslomän. Genom ett sådanl förfarande kan delägarnas möjlighet atl själva beslula omintetgöras.

Tillämpning av LOFO enligl förslagen kan medföra alt ägare eller annan innehavare av fiskerätt — även om "äganderätten" till fisket lämnas orubbad - fråntages sin dispositionsrätt utan alt alllid vara garanterad ekonomisk kompensation (jfr s 155). Med den nya inriklning som LOFO får enligt förslaget bör all sädan förlust liksom annan förmögenhetsförlust ersättas. Jfr ocksä 2 kap 18§ RF saml prop 1978/79; 195 bl.a. s 57.

4.1.2 Hovrätten för nedre Norrland: Hovrätten avgav under 1977 ett yttrande över utredningens betänkande Fiskevårdsområden (Ds Jo 1976:6) och krifiserade då förslagel på flera av de punkter som senare upptogs i 1977 ärs tilläggsdirektiv, exempelvis avsaknaden av äganderättsutredning. Även annan kritik av mer principiell nalur framfördes, däribland all det syntes betänkligt all, med utgångspunkt från en lagstiftning som i grunden är avsedd att reglera delägares inbördes förhållanden, söka tillgodose främmande - exemplevis de icke vallenägande fritidsfiskarnas - intressen. Nedan framgår alt hovrätten anser atl rättssäkerheten numera är tillräckligt tillgodosedd med den föreslagna metoden för registrering av delägare. Den från annan lagsliflning hämtade formen för opinionsmätning är godtagbar. Risken för negativism och andra samarbelsvårigheter inom området förefaller därigenom vara mindre än enligl förra förslagel. Kvar står dock, om än någol mindre utpräglad, lagens karaktär av planinslru-menl med möjligheler alt till förmån för allmänna inlressen stundom helt åsidosätta ägarekolleklivels önskemål. Om samhällsintresset i dessa frågor är sä stort som utredningen anser, synes emellertid den föreslagna lagen kunna godtas med endast smärre justeringar.

4.1.3 Sjöfartsverket: Utredningen har uttalat, att staten som fiskerättsägare bör, i de fall mindre kustområden ägs av slaten, aktivt verka för all fiskevårdsomräden bildas och alltefter omständigheterna arbeta för all fiskebestånden vårdas och fiskemöjligheler upplåts. För sjöfartsverket, som enligl vad inledningsvis nämnls, förvallar många, sannolikt små sådana kustområden skulle en aktiv sädan verksamhel bli betungande dels för utredningar om vilka områdena är och dels för de av ulredningen angivna ätgärderna. Verket vill starkt ifrågasätta lämpligheten av sådanl åläggande. Lämpligare förefaller vara att lägga initiativskyldighelen pä vederbörande kommun, fiskeföreningar eller andra intresserade.

4.1.4 Kammarkollegiet: Ett av de viktigaste motiven för utarbetandet av ny lagstiftning om fiskevårdsomräden (LOFO) har varit alt söka stimulera fiskerättsägarnas intresse för sädana områdesbildningar. Del nu framlagda lagförslaget innebär att den hittillsvarande relalivi komplicerade bildningsproceduren förenklats ulan att i stort sell några allvarligare invändningar

ur rättssäkerhetssynpunkt kan riktas häremot. Liksom enligl 1976

års förslag skjuts emellertid alltjämt del allmännas inlressen i förgmnden. Samtidigt som fiskevårdsområden enligt det nya lagförslagets 1 § får bildas för att främja ändamålsenligt nyttjande av fiske och god fiskevård, måsle bildandet enligt lagförslagets 8 § stå i överensslämmelse med den kommunala och regionala planeringen på fiskets område. Någon uttrycklig motsvarighet kommer inte att finnas till bestämmelsen i I § 1960 års LOFO alt

Prop. 1980/81:153 116

sådana områden fär bildas för all främja fiskerätlsägarnas gemensamma inlressen. Del allmännas posilion kan i viss mån sägas ha yllerligare accentuerats genom förskriften i det nya lagförslagets 9§ atl fiskerältsägare som motsätter sig områdesbildning måsle ha beaktansvärda skäl för sin ståndpunkt, sammanställd med föreskriften i 10§ sista slyckel om vilka som har rätl alt påkalla förrättning.

4.1.5 Statskontoret: Bildandel av fiskevårdsomräden lorde vara en viklig fömtsättning för etl rationellt utnyttjande av fiskevatlnen. Statskontoret tillstyrker i huvudsak fiskevaltensutredningens förslag om fiskevårdsomräden.

4.1.6 Lantbruksstyrelsen: Enligl lantbruksstyrelsens mening finns skäl för att skapa ökade möjligheter för fritidsfiske som en betydande friluflsaktivi-tet. Förenklingarna i fiskevårdsområdeslagen bör starkt bidra härtill.

Föreliggande förslag som bygger på förrätlningsmannainstitul, med preliminär äganderättsutredning, i förekommande fall följd av reviderad fiskerättsförteckning, bör enligt lanlbruksslyrelsens mening ge ell godtagbart underlag för bildande av fiskevårdsområde. Den föreslagna förenklingen bör reducera kostnaderna och påskynda bildandet av fiskevårdsomräden. Då förslaget även i övrigt i stort tillgodoser de synpunkler lantbruksslyrelsen anförde i sitt remissyttrande 1976-11-29 över 1976 års förslag vill lantbruksslyrelsen i huvudsak tillstyrka förslaget.

4.1.7--------------- Fiskeristyrelsen: Fiskeristyrelsen framhöll i sitt yllrande över delbe
tänkandet (Ds Jo 1976:6) Fiskevårdsområden bl. a. att frågan om en lämp
lig lagstiftning för att samfällt ordna fiskeförhållandena i enskilt vatten
varit aktuell under så gott som hela 1900-lalel. Trols atl lagen om fiske
vårdsområden (LOFO) varit i kraft nära 12 år innan 1973 års fiskevattens
utredning tillsattes, var antalet områden då inte fler än ca 70. Genom
ändringen i 24 § lagen om rätt till fiske den 1 juli 1974 sattes en större press
på landets drygt 2000 fiskevårdsföreningar all ombilda sig lill fiskevårds
områden. Denna lagändring i förening med de nya, någol förenklade reg
lerna om delgivning av kallelse fill förrättning enligl LOFO, som genomför
des den I januari 1976, hade vid tiden för styrelsens yttrande 1977 letl lill
alt antalet områden ökat lill ca 200. Dagens siffra är knappl 300. Den
snabba ökningen har- bl. a. lett lill en ansökningskö för statsbidrags
givningen.

Utredningens slutliga förslag är visserligen inte lika enkelt som 1976 års förslag. Det tar dock alltjämt tillvara värdefulla inslag från de nuvarande fiskevårdsföreningarna liksom från dagens fiskevårdsområden samtidigt som det enligl styrelsens mening medför en förstärkt rättssäkerhet jämfört med delbetänkandets förslag. Särskilt vill styrelsen betona all det nu framlagda lagförslaget jämfört med dagens LOFO innebär elt stort steg mot mindre byråkrati och krångel samt väsentligt lägre kostnader för den enskilde och samhället. Fiskeristyrelsen förordar därför att förslaget snarast leder till ny lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med betänkandet.

Fiskeristyrelsen delar - i likhet med de remissinsianser som yttrat sig hit - utredningens uppfattning om syftet med lagstiftningen. Som styrelsen anförde 1977 bör dock den nya lagen benämnas lag om fiskeområde.

Skälen för att bilda fiskeomräde kan givetvis variera. I remissvaren till

Prop. 1980/81:153 117

styrelsen har framhållits bl. a. atl fillkomsten av sädana områden utgör en av de viktigaste fömtsättningarna för atl fiskevården skall kunna bedrivas pä ett effektivt sätt och har gundläggande betydelse för förvaltningen av våra fiskevatten. Som någon fiskenämnd anför innebär lagförslaget även att delägarnas framtida förvallning av fiskeområdet förenklas. Slyrelsen har för sin del erfarenhetsmässigt funnil all Iveksamhel om vem som kan svara för olika fiskevårdande åtgärder såsom kalkning, fiskulplanlering elc hksom också administration av olika bidrag lätt leder till att även angelägna projekt fördröjs eller, i sämsla fall, helt uteblir. Sädan tveksamhet undanröjs om fiskevårdsområde bildas.

Andra betydelsefulla skäl är upplåtelse av fiske lill alllmänhelen, där bildandet ingår som en viktig förulsällning för att den av styrelsen ovan förordade målsättningen om ell ökal fritidsfiske skall kunna uppfyllas. Härtill kommer, alt förslagel mäsle ses mol bakgrund av ulredningens betänkande i övrigt varvid det utgör etl betydelsefullt led i strävan alt på frivillig väg öppna nya fiskevatten längs södra ostkusten. Den nya lagen bör också i ökad utsträckning lillämpas på del fiske längs andra kust-sträckor som alltjämt avses omfattas av enskild fiskerätt.

4.1.8 Statens planverk: Vad gäller förslagel om fiskevärdsområdenas bildande anser sig verkel inte ha anledning atl la ställning lill förslagels formella detaljer. I likhel med vad planverket uttalade vid den lidigare remissomgången angående fiskevårdsområden (Belänkande Ds Jo 1976:6) vill verket underslryka principen alt beslul härvidlag bör ske inom de ramar som fastlagts genom planläggning enligt byggnadslagstiftningen.

4.1.9 Statens lantmäteriverk: Lagstiftning om samverkan i fräga om någon
viss befogenhet, t. ex. jakl eller fiske, bör utformas så atl man å ena sidan i
tillräcklig män beaktar de speciella fömlsiittningarna och behoven inom
den aktuella sektorn men å andra sidan lar lill vara de möjligheter som
finns att bygga upp samverkanslagstiflningen efter ett enhetligt mönster.
Flera skäl talar för enhetlighet och likformighet i möjligaste män. Över
blick och orientering i regelsystemet underlättas för sakägarna, myndighe
terna och medborgarna. Enhetliga regler får en bättre förankring. Fömt
sättningarna för atl utforma en rationell och ändamålsenlig organisation för
tillämpningen ökar.

Förslagen rörande fiskevårdsområden och jaktvärdsomräden är utformade som fristående lagar, avseende både etablering och förvallning. Nägon lagteknisk samordning [med anläggningslagen (AL) och lagen om förvaltning av samfälligheter (SFL)] uppnäs alltså i huvudsak inte. När del gäller innehållet kan man konstatera all SFL i viss grad tjänat som förebild beträffande förvaltningsbestämmelserna. Pä många punkter är emellertid lösningarna olika. När det gäller reglerna om etablering av faslighelssam-verkan är frånvaron av etl samlal synsätt påtaglig. Detla gäller bl.a. procedurfrågorna och sällel atl säkerställa behövlig koppling mellan samhällsplaneringen och besluten om samverkanselablering. Dessa frågor berör LMV nägot närmare i det följande.

Enligt LMVs uppfattning bör frågan om samverkanslagsliflningens innehåll och lagtekniska anordnande prövas frän här berörda ulgångspunkter vid den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendena.

4.1.10 Statens vattenfallsverk: I yttrandet den 21 mars 1977 över fiskeval
tensutredningens belänkande Fiskevårdsområden (Ds Jo 1976:6) redogjor-

Prop. 1980/81:153 118

de verket för sina fiskevatten och skälen lill att vissa av dessa måste bibehållas under verkets rådighel (jfr. s. 157 i betänkandet). Valtenfallsverket vill ånyo underslryka viklen av atl där nämnd ensamrätt för verkel icke äventyras t. ex. i de fall avelsfiske är anordnat i sådant vatten eller då ållydnad av domfästa tappningsföreskrifter begränsar möjligheterna lill fritidsfiske. Tappningarna och avelsfisket omöjliggör icke fritidsfiske. Tvärtom har verket aktivt medverkat lill atl vattnen upplåtes ål allmänheten. För elt oplimalt samspel mellan tappningar, avelsfiske och annat fiskande fordras emellertid en direkt rådighet från kraftverksägarnas sida över fiskeutövandet.

Förslaget till ny lag om fiskevårdsområden beaktar i viss mån de synpunkter som framlagts frän remissinstanser på del lidigare lagförslaget (Ds Jo 1976:6). Vattenfallsverket anser det värt all eftersträva att formerna för bildandet av fiskevårdsomräden förenklas. Härigenom bör anlalel fiskevårdsområden öka och om upplåtelse regelmässigt göres som det är tänkt i förslaget förbättras också möjlighelerna för fritidsfiske för den slora allmänheten. Reformerna, som alltså i och för sig i många siycken är välmotiverade, ger emellertid också anledning lill erinran om risker för rältssäker-heten i vissa fall.

4.1.11 Domänverket: Domänverkel ser positivt pä förslagel om förenklade regler för bildande av fiskevårdsområde. Inom ramen för förenklat bildningsförfarande skall del dock fortfarande finnas motivation och utrymme för fiskevatlensägaren atl känna ansvar för hur vattnet utnyttjas. Domänverkel förordar ell förenklat förfarande som påskyndar bildandel av fiskevårdsområden, vilkel ökar fiskeulbudel samlidigl som del ger ökande möjligheter att tillgodose fiskeklubbars behov av att sköta och värda fiskevatten. Fiskevårdsområdels stadgar skall i så fall utformas på sådanl sätt att driften av området helt eller delvis kan överlämnas lill sportfiske-klubb, fiskevårds-, villaägare-, idrottsförening eller annan intresseorganisation. Ökad områdesbildning främjar såväl allmänhetens möjligheter lill fiske som fiskevattens värd. För domänverkels del innebär ell påskyndande av omrädesbildningar all verkel i slörre omfattning än hittills kan utnyttja de samfällt ägda fiskevatlnen och ställa dem lill allmänhetens förfogande.

4.1.12 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Utredningen föreslår ell förenklat förfarande för bildande och förvallning av fiskevårdsomräden. Gällande lag om fiskevårdsomräden är i vissa avseenden svår alt tillämpa. Della har säkert medfört att det i vissa fall inle varil attraktivt för fiskerällsinneha-varna att bilda fiskevårdsområden. Länsstyrelsen ifrågasätter lämpligheten av atl del finns fiera institut för förvaltning av fiske. Lagtekniskt bör dock största möjliga anpassning till anläggningslagen (AL) och lagen om förvaltning av samfälligheter (SFL) eftersträvas. I lagen om fiskevårdsområden bör hänvisning lill AL i så mänga fall som möjligt ske. Förvall-ningsbestämmelserna bör utgå och ersättas av SFL.

4.1.13 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsslyrelsen delar ulredningens uppfattning alt del är angelägel atl fiskevårdsområden bildas och att bildandel underlättas så långl som möjligt. Enkelheten får dock inle drivas så långl all rättssäkerhelskraven eftersattes. Mot bakgrund av lidigare förslag lill ändrad lagsliflning och synpunkterna härpå (bl.a. länsstyrelsens yttrande 1977-03-25) synes de nu lämnade lagförslagen i storl sett vara väl avvägda.-

Prop. 1980/81:153 119

4.1.14 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Utredningen anger att syftel med förslaget till lag om fiskevårdsomräden är att tillskapa en modern och ändamålsenlig förvaltningsform för enskilt fiske. Länsstyrelsen, som fattal beslut om bildandet av drygt 50 fiskevårdsområden, kan vitsorda att det finns ett verkligt behov av en sädan förvaltningsform. Som länsstyrelsen angav i sitt yttrande över betänkandet Fiskevårdsomräden (Ds Jo 1976:6) fungerar den nuvarande ordningen med fiskevårdsomräden i stort sett väl. En överarbetning av lagreglerna är emellertid påkallad ur bl.a. effektivitets- och kostnadssynpunkt. Förändringar av lagstiftningen bör då i första hand syfta till att sfimulera omrädesbildningar, varigenom fillgången på fritidsfiskevatten kan ökas och även fler och effektivare fiskevårdande ätgärder kan vidtas. Tillräckliga rättssäkerhetsgarantier måste emellerfid samtidigt vara inbyggda i systemet.

4.1.15 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen anser det ytterst värdefullt att man genom förslaget får väsentligl enklare regler för fiskevårdsområden, så att dessa kan komma till stånd snabbare och billigare. 1 framtiden bör delägarna i fiskevårdsområdet få pengar över till atl göra fiskevårdsinsatser. Det förenklade förfarandet bör också bidra lill alt del blir störte fart på områdesbildandel. Atl det i dag är föga populärt alt bilda fiskevårdsområden illustreras av atl del i länel f. n. finns 23 st. områden bildade medan 11 områden är under bildande. Samtidigt finns del ca 100 fiskevärdsföreningar. En del fiskerättsägare tycks fortfarande sväva i den villfarelsen att de skulle avhända sig äganderätten till fiskevattnet om de går in i ett fiskevårdsomräde. Eventuellt borde del i lagtexten klargöras all så inte är fallet.

Länsstyrelsen kan - med vissa invändningar i detaljfrågor varom mera nedan - tillstyrka utredningens förslag lill bildande av fiskevårdsomräden.

4.1.16 Länsstyrelsen i Blekinge län: Ulredningens nu framlagda förslag till lag om fiskevårdsområden innebär att hänsyn i hög grad lagits till de erinringar som bl. a. länsslyrelsen framförde mol del tidigare förslagel. Del förenklade utrednings- och förrällningsförfarande som utredningen nu föreslår kan anses i erforderlig omfattning lillgodose de rällssäkerhetsan-spräk som de i fiskevårdsområdel ingående fiskerältsägarna har räll alt ställa. Del förenklade förfarandet medför även en klar kostnadsbegränsning vilket också är till gagn för möjligheterna all i ökad utsträckning bilda fiskevårdsområden.

4.1.17 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Sammanfattningsvis anser länsstyrelsen atl olika invändningar kan riktas mot utredningens förslag rörande fiskevårdsomräden. Närmare överväganden fordras särskill i fråga om behandlingen av de fiskerättsfrågor som i praktiken alltid måsle få största betydelse. Den positiva medverkan av fiskeintressenterna, som är väsentlig om man skall fä till stånd ell väl fungerande fiskevårdsområde, undervärderas av ulredningen, som i slällel synes överbelona myndigheternas planläggande roll. Denna är på detta område knappasi särskilt markerad.

4.1.18 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Det nya förslaget har pålagliga fördelar mot gällande lag om fiskevårdsomräden genom atl möjliggöra snabbare och billigare förfaranden vid bildande av fiskevårdsområde samtidigt som rättssäkerheten beaktats i erforderlig utsträckning. Länsstyrelsen tillstyrker i huvudsak förslaget till lag om fiskevårdsområden och vill endast göra en del påpekanden belräffande enskilda paragrafer i lagtexten.

Prop. 1980/81:153 120

4.1.19 Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen tillstyrker förslagen vad rör bildande av fiskevårdsområden.

4.1.20 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen kan i huvudsak ansluta sig till utredningens i förevarande betänkande reviderade förslag. Länsstyrelsen inskränker sig därför nu till att yttra sig pä vissa punkter.

4.1.21 Länsstyrelsen i Värmlands län: Tillgången pä fiskevatten inom länel är god och något omedelbart behov av ökad tillgäng på sädana synes inte föreligga utom i länets västra del. Bildande av fiskevårdsområde kan härvid komma att spela en viss roll. Ett fiskevårdsområdes största betydelse ligger dock däri att det som juridisk person har större möjligheter än en fiskevårdsförening att genomföra mera kostnadskrävande projekt inriktade på fiskevård och service ål de fiskande. Vatten som genom god fiskevård och utbyggd service gjorts attraktiva är av belydelse ur turistsynpunkt.

4.1.22 Länsstyrelsen 1 Örebro län: Länsstyrelsen finner det framlagda lagförslaget vara väl genomarbetat och atl en kommande lagstiftning borde kunna fastställas i enlighet med förslaget.

4.1.23 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Förslaget synes i stort vara ägnat atl tillgodose syftet med bildandet av fiskevårdsområden, nämligen att främja ändamålsenligt nyttjande av fiske och god fiskevård och samtidigt innefatta en lämplig avvägning mellan de skilda intressen som har att samverka på fiskets område.

Den förenkling rörande förfarandet ifråga om bildande av fiskevårdsområden som förslaget innebär jämfört med nuvarande lag, särskilt då beträffande det sänkta kravet pä fiskerättsulredning, är ägnat alt öka bildandet av fiskevårdsområden och alt förkorta handläggningstiden. Detla är särskilt angeläget i Kopparbergs län med sina ofta invecklade faslighets- och ägarförhållanden och med hänsyn till att bildandet av flera omfattande fiskevårdsområden redan inletts.

4.1.24 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Sammanfattningsvis innebär det nya lagförslaget en klar förbättring i förhållande till nuvarande lag om fiskevårdsområden och bör underlätta del myckel angelägna bildandel av nya fiskevårdsområden.

4.1.25 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Om utvecklingen blir den ulredningen föreslär kommer länsstyrelsen alt i hell annan utsträckning än nu bli engagerad i bildandet av fiskevårdsområden. Detta ligger också i linje med det ansvar länsstyrelsen redan har för det rörliga friluftslivets utveckling och den regionalpolifiska planeringen. Turismen ulgör därvid för delar av länet ett väsentligl inslag och satsningen pä fritidsfiske, framför allt i strömmande vatten, är i det sammanhanget betydelsefull. Tillgängen på lämpliga sådana områden, som ger den fiskande ett rimligt utbyte är begränsat. Fisket fick i samband med den fysiska riksplaneringen en mycket undanskymd roll. Här finns alltså ell klart planeringsbehov inriktat på hushållning med och utveckling av lämpliga fiskbestånd. Della kommer atl fömtsatta fiskevårdsområden för större sammanhängande områden. Fisketurismen är vidare regelmässigt inriktad på handredskap. En planering bör - säsom utredningen uppmärksammat — beakta även della och även inriktas på sättet för utövande av förekommande enskild fiskerätt.

Prop. 1980/81:153 121

4.1.26 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att fiskevårdsområden bör tillkomma i ökad omfallning. Det förslag som lagts bör ge bättre möjlighel än tidigare all få lill stånd dessa områden. Länsstyrelsen är därför i princip positiv lill förslagel. Speciellt glädjande finner länsstyrelsen del vara all utredningen föreslär elt enkelt förfarande då det gäller alt fastställa de fiskerätlsliga förhållandena. Just oklarheten beträffande dessa förhållanden och kostnaderna för all utreda desamma har hittills utgjort en effektiv späiT mot bildande av fiskevårdsomräden.

4.1.27 Centralorganisationen SACO/SR: Planering och skötsel av elt slörre vattenområde kommer att kopplas till yrkesfiske-licensområden och fiskevårdsomräden enligt betänkandets förslag. Om bildandet av fiskevårdsomräden gär långsamt inom vissa områden eller längs vissa kustavsnilt innebär detla en fördröjning av genomförandel av en riklig fiskevård. Information fill den fiskande allmänheten och till övriga berörda om sambandel mellan administrativa åtgärder och den biologiska effeklen av riklig fiskevård i fiskevattnel är därför utomordentligt angelägen om förståelse för de föreslagna åtgärderna någonsin skall kunna skapas.

[SACO-SR] tillstyrker-- statsbidragsgivningen lill bildandet av

fiskevårdsomräden. Det förenklade förfarandet som föreslås tillstyrks under fömtsättning atl rättssäkerheten garanteras.

4.1.28------------------------------- Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför
bund: Förbundens bestämda uppfattning är all den bäsla ordningen

för förvaltning av fiskevatten är fiskevårdsområden. I förslaget till lag om fiskevårdsomräden tillskapas en möjlighet all kunna bilda fiskevårdsområden, även om en majoritet av fiskevattenägarna icke sä önskar (9§, 2 st.). Vid sådant tvångsbildande anser förbunden dock, alt fiskevårdsområdel endast skall omfatta handredskapsfiskel. Förbunden understryker, atl de är positivt inställda till en förenklad och effektivare lagstiftning inom delta område i det syfte som utredningen anger. Förbunden är emellertid av den bestämda uppfattningen, atl för att syftet med de nya lagförslagen skall få avsedd effekt, en positiv inställning och en positiv vilja erfordras att medverka från majoriteten av fiskevaltenägarnas sida.

Vidare bör man ha klart för sig, all inom vårt avlånga land finns mycket belydande vattenområden med måtfiigt eller svagt fiske, där möjligheterna till effektiva fiskevärdsätgärder är starkt begränsade. Delta utgör enligt förbundens mening ytterligare ell belägg för alt fiskevaltenägarnas positiva inställning är nödvändig.

4.1.29-------------------- Landstingsförbundet: Belräffande förslagel lill ett förenklat

förfarande vid bildandet av fiskevårdsomräden samt bidrag lill deras bildandekostnader har landstingsförbundet intet att erinra.

4.1.30 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Enligt utskottets uppfattning
erbjuder fiskevårdsområde i mänga fall den bästa formen för samordning
och förvaltning av fiskerätter, där flera ägare och skifleslag är inblandade.

Nuvarande lag om fiskevårdsomräde har enligt medlemsföretagens uppfattning i stort sell fungerat tillfredsställande vid bildande av sädant område; förvaltningsformen har även som regel kunnat accepteras av fiskerättsägama. Den kritik som uttalals i sammanhanget gäller främst lidsuldräkten och kostnaden för fiskerättsutredningar.

Prop. 1980/81:153 122

Även om det i och för sig är önskvärt all tillvägagångssättet vid bildande av fiskevårdsområde kan rationaliseras, är SISU ej berett atl tillstyrka de förslag som utredningen framlagt i sådant syfte. Av skäl, som närmare redovisas i bilagda promemoria, utarbetad av lantmätaren Arvid Bondeson, SCA, anser SISU atl framlagda förslag till ny lagstiftning angående fiskevårdsomräden ej bör läggas till grund för fortsatt diskussion och beslut. Tills vidare kan nu gällande lagstiftning bibehållas i oförändral skick.

4.1.31 Svenska kommunförbundet: Under de senasle decennierna har fritidsfisket utvecklats lill en fritidsaktivitet av belydande omfallning. Del finns därför anledning alt samhällel pä olika vägar skapar bäsla möjliga förutsättning för fritidsfisket. Slyrelsen lillslyrker därför utredningens förslag till förenklingar i lagen om bildande av fiskevårdsomräden. Den föreslagna lagstiftningen bör stimulera lill all det bildas fler fiskevårdsomräden. Förslaget innebär också atl nuvarande fiskevårdsföreningar på ett enkelt sätt kan omvandlas lill fiskevårdsområden. Därigenom får den stora grupp fritidsfiskare som saknar egna fiskevallen ökade möjligheter alt fiska.

4.1.32 Sveriges fiskares riksförbund: SFR är positiv till bildande av fiskevårdsområden, vilka kan upplåta vatten för säväl yrkes- som fritidsfiske, men anser att nuvarande bestämmelser är aU föredraga. SFR vill dock ej motsätta sig förslagel om förenklat förfarande under förulsällning all bildande av fiskevårdsomräden föregås av omröstning. Vid förrättningen bör sålunda en majorelet av närvarande fiskerättsinnehavare rösta för bildande av område.

4.1.33 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Enligt förbundets uppfattning är det av utomordentlig vikl alt enskilt fiske kan ställas lill allmänhetens förfogande genom en vettig organisationsform. Fiskevårdsområdel är -väl organiserat och räll utnyttjat - en från såväl biologisk som juridisk synpunkt god organisationsform. Angeläget är emellertid all inle en krånglig lagstiftning försvårar och fördyrar bildandel av fiskevårdsområde, vilkel hiuills varit fallel.

Utredningen har enligt förbundets mening lyckats all väsenlligl förenkla
den nuvarande lagsliftningen ulan atl rättssäkerheten därigenom behövt
eftersättas. Positivt är bl.a. förslagel om ett enklare förfarande vid fiske
rättsulredning samt atl förtällningsmannen själv kan falla beslul om bil
dande. Vidare all opinionsvillkoret utformats efter förebild frän bl.a.
fastighetsbildningslagen

Förbundet tillstyrker således förslaget till lag om fiskevårdsområde vilken bör möjliggöra elt väsenlligt enklare förfarande och en avsevärd reducering av förrätlningskostnaderna säväl för delägare som för samhällel.

4.1.34-------------------------------- Tjänstemännens centralorganisation: Etl förenklat förfaran
de för bildande av fiskevårdsområde föreslås med möjlighel alt erhålla
statsbidrag till bildandekoslnaderna i den mån fiskevårdsområdel har för
avsikt att upplåta fiske åt allmänheten. Härigenom skapas bättre fömtsätt
ningar för fiskeupplålelser i sådanl enskilt vatten, där någon fiskerätt som
omfattar fiske med handredskap inte föreligger. Detta gäller enskilt vatten
längs södra ostkusten samt allt inlandsvatten med undantag av de slora
sjöarna.

Prop. 1980/81:153 123

4.1.35----------------------------- Svenska skogsarbc-tareförbundet: Vi vill anknyta till

hovrättens lidigare remissyttrande, där hovrätten påpekade alt det bör finnas en fiskeorganisalion, som både kan bedriva rationell fiskevård och som kan se till alt fisket utövas på ell säll som molsvarar rådande värderingar i samhällel. Varken de hittillsvarande fiskevårdsområdena, fiske-värdsföreningarna eller samfällighelsförvallningarna molsvarar enligt hovrätten dessa krav. Hovrätten anser att fiskeförvallningen bör omspänna stora områden, exempelvis en hel ädal. Den synpunkten anser vi vara värd att beakta när man skall revidera nuvarande lagar och förordningar.

4.1.36 Sveriges jordägareförbund: Sveriges Jordägareförbund är i huvud
sak positivt till utredningens förslag i denna del. Bildandel av fiskevårds-
områden tillhör de viktigaste ålgärderna för all främja fisket och bör därför
stödjas.

Förbundet vill dock underslryka att det ej bör få komma i fråga atl tvångsvis bilda fiskevårdsomräde mot fiskerätlsägarnas vilja utan atl det allmänna helt klart har dokumenterat etl synnerligt behov härav. Della bör komma till klart ullryck i lagsliftningen.

4.2 Bildande av fiskevårdsområde

4.2.1 Svea hovrätt, vattenöverdomstolen: Fiskerättsförteckning. Om utred
ningens förslag likväl genomförs lorde man ocksä kunna godta all beslul
om bildande föregås av en äganderättsutredning som bara är preliminär (s.
152). Emellertid kan del ifrågasättas om del är myckel vunnet med en
äganderättsutredning som inle är fullständig. Den ulredning som hittills
krävts ligger ju till grund inte bara för länsstyrelsens beslut om bildande
utan också för delägarnas omröstning. I det senare fallel torde del vara
ofrånkomligt att ha tillgång till en delägarförteckning som är ej endast
preliminär.

Kostnaderna för bildande. Initiativ lill bildande av fiskevårdsområde kan enligt förslagel tagas, förutom av fiskerältsägare, av fiskenämnd och kommun (10 §). Fiskevårdsområde skall kunna bildas ulan att någon majoritet därför finns bland delägarna. Uteslutet är ej atl fiskevårdsområde bildas utan samtycke från någon enda delägare. Ja del kan t.o.m. genom länsstyrelsens föreslagna rätt att föranstalta om överprövning av förrätlningsmannens beslul inträffa all fiskevårdsområde bildas, trots all inte vare sig delägarna, förrättningsmannen, fiskenämnden eller kommui| önskar det (46§). I samtliga dessa fall skall delägarna åläggas all svara för förrättningskostnaderna.

Hittills har statsbidrag för viss del av koslnaden för bildande av fiskevårdsområde kunnal utgå. Så skall enligt förslagel kunna ske även i framtiden dock endast om fiskevårdsområdet "förbinder" sig att sälja fiskekort. Också om sådan förbindelse skulle lämnas är det dock inle meningen alt rätten till statsbidrag skall vara lagfäst. Med tanke på alt förutsättningarna för bildande i förslaget är helt annoriunda än i den gällande lagen anser hovrätten att bestämmelsen om atl delägarna ensamma skall bära hela förrättningskostnaden inle kan kvarstå oförändrad i en lag som i övrigt utformas enligt förslagel. Även bidragsbestämmelserna i lagen mäsle anpassas till det nya lägel.

4.2.2 Hovrätten för nedre Norrland: Fiskerättsförteckning. Utgångspunk
ten för utredningens förslag är atl delägarnas inställning lill frågan, om

Prop. 1980/81:153 124

fiskevårdsomräde skall bildas, mäts på annat sätt än genom röstning med delaktighetstal. Om denna utgångspunkt också blir vägledande vid lagens slutliga utformning, synes den modell för äganderätlsregislrering som utredningen föreslagit vara tillfyllest från rättssäkerhetssynpunkt.

Utredningen anför atl förtällningsmannen enligl föreslagen metod ulan nämnvärd insats kommer alt få en uppfattning om den relativa storleken av de olika fastigheternas fiskerätt. Hovrätten vill i sammanhanget understryka vikten av att uppgifterna klart anges i fiskerätlsförteckningen även om de skulle sakna betydelse vid själva bildandet. En sädan sammanställning ger nämligen delägarna en översiktlig bild av styrkeförhållandena inom området och kan länkas få den verkan atl framdeles krav ej reses på fullständig fiskerättsulredning.

Lantmätaren Lars-Göran Loré har i bilaga lill utredningen redovisat den metod som utredningen sedan anslutit sig lill. Enligl Loré innehåller den preliminära förteckningen normall alla fiskerältsbärande fasligheler med undantag för evenluella avsöndringar och avslyckningar som har fiskerätt. Risken för att förteckningen innehåller fastigheter som saknar fiskerätt kan antas inskränka sig till de fall då dä skalletalsfastighetens hela fiskerätt har överlåtits utan att skaltelalel har överförts. Så kan ha sketl i samband med avstyckning. Utredningen nämner inte att även andra kategorier faller utanför förteckningen, nämligen de grupper som upptas i 4 och 5 §§ i lagförslaget. Som en ytterligare rättssäkerhelsälgärd kunde övervägas atl i fiskerätlsförteckningen nämna beskrivna felkällor.

Vad gäller utredningskosinaderna anmärker hovrätten all förteckningens kvalitet ofta väsentligt skulle kunna höjas, om den tilläts ingå som ett led i den komplettering av faslighetsregislrel som för närvarande pågår.

Fiskevårdsområde och samernas fiskerätt. Vad först avser fiske inom de områden som anvisats för samernas uteslutande begagnande innebär den föreslagna ordningen att möjlighet formellt öppnas för kränkningar av samernas i 25 § rennäringslagen förbehållna rätt till fiske. Därjämte försvinner samernas nuvarande möjlighel att med slöd av 32 § rennäringslagen förhindra att bli helt utestängda från fiske, i och med att fisket inlemmas i ett fiskevårdsomräde. Samernas möjlighel att göra sig gällande vid fiskestämman kommer, oavsett storleken av kronans och samernas vatten-innehav, all inskränka sig lill en enda röst. Det kan därför inte bortses från risken för alt majoritetsbeslut fattas i strid mot samernas intressen. Visserligen finns enligt den föreslagna lagen möjlighet till röstning efler andelslal, men sådanl förfarande fömtsätter medverkan av andra delägare. Vidare kan samerna såsom delägare föra talan enligl 49 §. Om samernas inlressen skall tillgodoses pä elt tillfredsställande sätt, bör detta därför ske redan då grundreglerna för området vid bildandet skall fastställas. Samerna äger enligt förslaget inte formellt delta i själva förrättningen. Deras intressen föreslås bli företrädda av lantbmksnämnden. Enligt hovrättens mening bör samerna ges en annan och starkare ställning vid förtättningen. Detta skulle stä i bätre överensstämmelse med den fiskerätt som tillerkänts dem och det inflytande som de i dag kan öva med slöd av 32 § rennäringslagen. (Jfr hyresgästorganisationens ställning enligt 18 och 19 §§ anläggningslagen.)

När det gäller spörsmålet om vem som efter bildandet av fiskevårdsområdel skall företräda fisket delar hovrätten utredningens inställning. Inför rennäringslagens tillkomst diskuterades vem som skulle svara för nyttjan-derättsupplätelserna ovan odlingsgränsen. Därvid avvisades en framställning av Samernas Riksförbund om att samebyarna själva skulle svara för alla slag av nyltjanderättsupplåtelser i dessa trakter. Som skäl för förslaget

Prop. 1980/81:153 125

åberopades att en samisk förvaltning i praktiken inte skulle kunna utformas sä att den innefattade tillräckliga garanUer för att övriga befolknings-gmppers intressen blev tillgodosedda i skälig omfattning (prop. 1971:51 s. 132). Med hänsyn till vad som i dag gäller och vad som föresläs gälla om delägares inflytande i fiskevårdsområden lorde sådana och liknande argument svårligen kunna åberopas mol vad som nu föreslås.

Utredningens förslag, att samerna genom avlal skall kunna avslå från sin fiskerätt inom områden nedanför odlingsgränsen och renbelesfjällen, inger inte några betänkligheter. Med hänsyn lill beskaffenheten av den rätl som samerna sålunda avhänder sig kunde dock möjligen övervägas en lidsbegränsning av avtalets giltighet, förslagsvis tio år.

Förfarandet. Det system som föreslås kan knappasi beskrivas

som ett renodlat förrällningsförfarande. Det är snarare en blandning av myndighets- och förrällningsmannaförfarande. De överväganden som ankommer på länsstyrelsen innan och stundom efter del direktiv meddelats till förrättningsmannen verkar i allmänhet komma all vara lika omfattande som enligt det förslag som presenterades i delbelänkandel. Det är därför tveksamt om några ekonomiska fördelar eller tidsvinster av betydenhet slår att vinna genom det nya syslemel. I förhällande lill nuvarande lag ger systemet förmodligen en möjlighel alt förkorta tiden mellan förrättnings-sammanträdet och själva beslutet. Denna tidsvinst lorde emellertid ofta gä förlorad av den ökade tid som kommer all åtgå för länsstyrelsens inledande granskning och förordnande samt förrätlningsmannens samråd i planfrågor. Även om länsslyrelsen skall verka för alt området slär i överensslämmelse med rådande planering-på fiskets område, kan dock handläggningsliden begränsas, om länsslyrelsen endast anger de minimikrav som anses böra uppställas (se härom mera i nästa avsnill). Hovrätten accepterar därför systemet, även om det i många fall inle kommer all innebära alt handläggningstiden minskar i jämförelse med nuvarande ordning.

Hovrätten anförde i förra remissomgången atl det kunde före
komma flera fall där delägarkrelsen inom området är utredd samt all del dä
saknades skäl att tillgripa kungörelsesedelgivning. Koslnaden för kungö
relsedelgivning kan, om delägarkrelsen är förhållandevis liten, komma alt
vida översliga koslnaden för ordinär delgivning. Föreskriften om kallelse
bör därför inte ges den föreslagna kategoriska utformningen.

1 förslagel nämns inle någol om vad som skall ske med sådan tvistig fiskerätt som icke kan avgöras genom fastighetsbeslämning. Exempel på sådan kan vara tvist mellan arrendator och ägare i fråga om vem som skall företräda fisket.

12 §. Paragrafens sisla stycke kan utgå. De krav som där uppställs torde ändå komma att beaklas av länsstyrelsen.

Villkoren för bildande. Del handlingsutrymme som direktiven ger förrältningsmannen är begränsat. I vissa fall förefaller della kunna leda till icke önskade resultat. Om sakägarna exempelvis inte anser sig kunna acceptera det förslag lill grundregler om nyttjande som förrältningsmannen framlägger och planmyndigheten ej ger avkall på sina krav kan följden bli att något fiskevårdsområde överhuvud inle kommer lill stånd, oaktat det tänkta området är lämpligt ur fiskevårdssynpunkt. Hovrätten anser att denna och liknande frågeställningar bör beaklas av såväl den direktivulfär-dande myndigheten som planmyndighelerna. Det måste starkt understrykas att planläggning pä fiskets område inte får bli någol självändamål. Renl allmänt bör därför direktiven begränsas till alt ange de absoluta minimikrav som frän allmän synpunkt uppställs på det tänkta området. Hårige-

Prop. 1980/81:153 126

nom får förrättningsmannen stor frihet atl beakla enskilda inlressen vid förrättningen.

En ofta ansenlig sakägarkrets, kanske inom sig förespråkande vitt skilda lösningar på olika problem, kan stundom komma all slälla förrältningsmannen pä svåra prov vid tillämpningen av den föreslagna metoden för opinionsmätning. Vad gäller grundreglernas innehåll är det en besväriig uppgift att avgöra vilka omständigheter som skall beaklas och vilka som skall lämnas ulan avseende. Rena fiskevårdsskäl, exempelvis behov av från fiske fredade områden, torde ofta vara värda beaktande liksom de som åberopas av yrkes- eller binäringsfiskare. Avvägningen blir svär när del gäller att bedöma styrkan i andra typer av argument. Somliga fiskerältsägare hävdar måhända, som skäl mol själva områdesbildningen eller mol förslaget om gmndregler, atl de har ell i deras tycke berättigat krav all för husbehovsfiske eller rekreation få nyttja den egna fiskelotten. Deras ekonomiska intresse av en upplåtelse väger måhända myckel lätt mol dessa önskemål. Andra åler, kanske de som samtidigt är i besittning av de mest attrakfiva vattnen eller strandremsorna, menar kanske alt de inte anser sig behöva ens mol ersällning tåla del intrång och den nedsmutsning som kan bli följden av upplåtelse till en vid krets personer. Sådana och andra invändningar skall förrältningsmannen la hänsyn lill när han slutligen utformar sitt beslul, som även skall tillgodose allmänna inlressen. Följderna av etl "felaktigt" avgörande kan bli att en negaliv anda sprids redan från början och all förutsättningarna för elt givande samarbete inom området spolieras. Även om erfarenhel finns från förrättningsverksamhet enligl andra lagar hade del varil värdefullt om dessa avvägningsfrågor motivledes berörts. Anledningen lill alt så ej sker kan möjligen vara all samhällsintressena och andra förhållanden varierar så slarkl all en precisering på förhand av de argument vid vilka avseende normall bör fästas ansetts vara av mindre värde. Hovrätten vill dock understryka vikten av att den faktiska opinionen inte åsidosätts vid prövningen.

1 §. Utredningen har, i syfte atl undanröja påstådd oklarhet i uttryckssättet "fiske i vatten med flera delägare", fylligare beskrivit de objekl som kan bli föremål för områdesbildning. 1 sisla stycket sägs alt "Fiskevårdsomräde fär ... bildas av en fastighet med flera delägare". Denna formulering ger utrymme endasi för samägda "i jordeboken upptagna fiskerier, varmed äganderätt lill grunden ej är förenad" (Jmf JP I0§ och 5§ lag 24.5.1895 om vad lill fasl egendom är all hänföra). Under angivna punkt kommer med den valda formuleringen inle atl inrymmas det fiske som tillhör en "vanlig" samägd faslighet. Sådana fastigheters fiske kominer inle heller atl kunna hänföras till den föregående punkten. Lämpligen bör sista punkten få följande utformning: "... bildas av fiske som tillhör eller utgör endast en fastighet om denna har flera delägare".

8§. Paragrafens sisla punkl kan utgå.

Kostnaderna för bildande. Förslagel om fördelningen av kostnaderna bygger på tanken all delägarna själva skall svara för bildandekostnaderna. Under avsnitt 9.2.2 redogör ulredningen för hur stalsbidragsbeslämmelserna lämpligen bör utformas. Hovrätten motsätter sig ulredningens förslag därvidlag och vill hävda all om kostnaderna bestrids av allmänna medel skulle det stimulera till bildande.

Om hovrättens synpunkler i kostnadsfrågan skulle beaklas, saknas behov av bestämmelser om kostnadsfördelning. Skulle däremol huvudprincipen överensstämma med ulredningens förslag, finner hovrätten alt en uppmjukning bör ske beträffande sökandens skyldighet all bestrida kost-

Prop. 1980/81:153 127

nad för förrättning som inte lett till beslul om bildande. Som etl skäl för den föreslagna regeln kan möjligen andras att den föranleder den enskilde att pä egen hand mäta opinionen innan han ger in sin ansökningshandling. Å andra sidan kan sägas alt risken för att allmänna medel skulle komma att bmkas för behandling av helt gmndlösa ansökningar torde vara försumbar genom den förprövning som Länsstyrelsen gör redan innan kostnader av betydelse hunnit uppslå.

4.2.3 Kammarrätten i Jönköping: Fiskerättsförteckning. Förslagel i lagen om fiskevårdsomräden att slopa en fullständig fiskerättsutredning innebär en viss försämring ur rältsäkerhetssynpunkt. Mot della fär vägas fördelen med avsevärt minskade kostnader vid del föreslagna förenklade förfarandet. Kammarrätten anser all förslaget uppfyller sådana krav ur rättssäkerhetssynpunkt att det kan accepteras.

4.2.4 Centralnämnden för fastighetsdata: Fiskerättsförteckning. Koordi-natregistret inom fastighelsdatasystemet omfattar idag mer än hälften av landets fastigheter. Hela landet planeras vara koordinalregistrerat 1985. 1 koordinatregistret finns alla levande fastigheter och alla levande registrerade samfälligheter. I registret finns för varje enhet uppgift om bl. a. cenlral-punktskoordinat samt hänvisning lill registerkartblad. Genom alt koordinatregistret förs med hjälp av ADB kan samköming ske med andra register säsom inskrivningsregister och fasfighetstaxeringsregister.

Nuvarande regler för bildande av fiskevårdsomräden förutsätter en fullständig fiskerättsulredning, vilket innebär ett omfattande arbete för att få fram både delägande fastigheter och deras delaktighet. Enbart undantagsvis finns fiskesamfälligheter upptagna i fastighelsregistren. Delaktighetsredovisning saknas nästan helt. Någon radikal ändring på delta förhållande kan inte heller förutses de närmasle åren. Fiskevaltensutredningen föreslår också i kostnadsbesparande syfte etl regelsystem som endasi kräver förteckning över de delägande fastigheterna. Vidare föreslås all förteckningen skall upprättas på ett förenklat säll. Det är i detta sammanhang CFD anser att koordinatregistret på olika sätt kan utnyttjas för att hälla utredningskostnaderna nere. Erfarenhetsmässigt är rätten till fiske oftast samfällt för en eller flera byar (primärt skifteslag). Utredningarna kan därför inledas på två olika säll när koordinatregistret används. Det ena innebär atl fastighelsregistermyndighelernas (FRM) kopia av koordinatregistret (koordinatlistan) används. Koordinatlislan är ständigt ajourhållen genom FRMs försorg. Genom alt kopiera koordinatlistan erhålls enkelt ell underlag för all upprätta fiskerätlsförteckningen.

Det andra sättet innebär alt alla levande fasligheler inom det primära skifteslagets gränser maskinellt skrivs ul på en förteckning. Detla kan ske med hjälp av befintliga rutiner vid CFD. Denna förteckning kan sedan utgöra underlag för det fortsatta utredningsarbetet.

Efter del att ovanslående underlag kompletterats på sätt som föresläs i betänkandet till en förteckning över berörda fasligheler kan denna användas som indata till system vid CFD. Från faslighetslaxeringsbanden hämtas taxerade ägare och deras adresser saml efterhand som inskrivningsregistret införes lagfarna ägare och deras adresser. Med hjälp av systemet kan framställas listor med informationen sorterad både på faslighelsbe-teckning och ägare samt adressetiketter. Kostnadsbesparingar gentemot tidigare manuella meloder har konstaterats i prakfiskt arbele.

Prop. 1980/81:153 128

4.2.5 Kammarkollegiet: Fiskevårdsområde och samernas fiskrätt. Utredningens reviderade förslag till ny LOFO öppnar viss möjlighet att "områden som blivit anvisade till samernas uteslutande begagnade" - varmed avses kronomarkerna ovan odlingsgränsen i Lappland och renbetesfastigheterna i Jämtlands län - skall kunna ingå i fiskevårdsområde, nämligen då blandad ägarslmktur föreligger. Vatten med blandad stmktur förekommer dels i gränslinjen fill odlingsgränsen och renbetesQällen, men dels ocksä i viss utsträckning ovan odlingsgränsen. En samordning av formerna för fiskeutövningen i dessa gemensamt ägda vatten har länge varit etl önskemål. Kollegiet tillstyrker därför att reformen genomförs men får samtidigt framföra elt par erinringar mot förslagets utformning.

Ifrågavarande vatten förvaltas av lantbmksnämnderna. Dessa vatten disponeras - säsom framgår av bil 3 lill betänkandel - på olika sätt beroende pä deras speciella betydelse för rennäringsutövarna. En del vatten är förbehållna för samernas eget fiske, andra upplåts till allmänheten, varjämte blandformer förekommer. Denna ordning är lill stor del en följd av bestämmelserna i 32 § RL om upplåtelse av rätt till fiske. Härför fömtsattes, utom annat, att upplåtelse kan ske utan avsevärd olägenhet för renskölseln eller besvärande intrång i samernas egen fiskeulövning. Dessa krav måste ovillkorligen ocksä gälla vid prövning av om sådant vatten kan anslutas till fiskevårdsområde. Detta bör på någol vis komma till uttryck i LOFO. Största avseende måste fästas vid vad lantbruksnämnden och samebyn anser i frågan om anslutning. Bildande av fiskevårdsområde fär således t.ex. inte leda till anhopningar av en frilidsfiskande allmänhet inom för renskötseln känsliga områden.

Enligt förslaget förutsattes - genom ett nytt tredje stycke lill 31 § RL -att sameby beträffande sin rätl till fiske i övrigt inom renskötselområdel (nämligen enskilt vatten ovan odlingsgränsen saml allt vallen nedom odlingsgränsen inom lappmarkerna) skall kunna ingå avtal, varigenom samebyn helt eller delvis avstår från att nyttja fisket. Med hänsyn lill renskötsel-institutets mycket speciella natur - i näringen ingående birättigheter såsom jakt och fiske kan sålunda inle av den enskilde näringsutövaren överlåtas pä annan! — bör vid bildande av fiskevårdsomräde enligt kollegiets mening ocksä här största avseende fästas vid vad lantbruksnämnden anser om avtalets förenlighet med rennäringens intressen. Även detta bör komma till klart uttryck i LOFO. (Hänvisningen i förslagels 2§ 3sl LOFO till 31 § 2 st RL torde rätteligen avse 31 § 3 st.)

Om område som blivit anvisat lill samernas uteslutande begagnande fär ingå i fiskevårdsområde skall, enligt förslagels 6§ LOFO, sameby inom vars område fisket är beläget anses som delägare enligt LOFO. Kollegiet får erinra om att samebyn inte är ensam rättighetshavare vad gäller fisket inom samebyns område. Enligt 34 § RL gäller sålunda att avgift som utgår för upplåtelse av bl.a. rätt till fiske skall fördelas mellan samefonden och samebyn enligt bestämmelser som meddelas av regeringen. (Bestämmelserna återfinns i 3§ rennäringskungörelsen 1971:438.) Med hänsyn inte minst härtill bör ifrågavarande vallen inte företrädas av samebyn ulan av lantbmksnämnden.

Villkoren för bildande. Del viktigaste ur fiskerätlsägarens synvinkel måste vara all bildandet av elt fiskevårdsomräde framstår såsom fördelaktigt för honom och hans meddelägare. Är del tveksamt om ell dylikt resultat kan uppnås, bör det vara förståeligt om hans inställning förblir tämligen ljum — i all synnerhet om hans kostnadsansvar för områdets bildande skärps. Det befogade i all del allmännas nytta - ibland lill synes

Prop. 1980/81:153 129

kanske även pä bekostnad av den enskilde fiskerätlsägarens molsvarande gagn — så starkt betonats i förslagel kan därför ifrågasättas. Befaras kan atl de nuvarande fiskevårdsföreningarnas medlemmar ingalunda kommer atl begära atl få föreningarna ombildade till fiskevårdsomräden i så slor utsträckning som ulredningen synes förutsätta. Möjligt är all de föredrar att i första hand söka anlita nägon av de alternativa lösningar som anvisas i 1973 års lag om förvallning av samfälligheter. Mellan allmänna och enskilda intressen kan på grund härav konflikter länkas uppkomma som inle alltid blir så lätta atl lösa.

Det kan mot bakgrund av det nu anförda finnas skäl all mildra del kategoriska kravet enligl lagförslagets 8 § på överensslämmelse med den kommunala och regionala planeringen. Del allmänna planeringsinlressel bör bli tillräckligt tillgodosett genom en föreskrift av innebörd all tillkomsten av ett begärt fiskevårdsområde inle bör få verka försvårande pä framlida områdesbildningar inom ramen för den kommunala och regionala planeringen. Ifrågasättas kan också om det är befogal att kräva all fiskerältsägare som motsätter sig all elt fiskevårdsområde bildas måsle anföra "beaktansvärda skäl" för sin ståndpunkt. Om en allmän opinion bland fiskerättsägarna motsätter sig tillkomsten av ell fiskevårdsområde, borde redan detta förhållande kunna sägas utgöra ell fullgott skäl för alt omrädel inte bör fillskapas. "Beaktansvärda skäl" förekommer emellertid pä motsvarande ställen även i annan lagstiftning såsom t. ex. i 5 kap 5 § faslighetsbildningslagen 1970:988 och 7§ anläggningslagen 1973: 1149. Såvitt framgår av förarbetena lill faslighetsbildningslagen (tredje lagutskotten 1970: 35 s 140) har man genom atl använda detta uttryck främst velat framhålla atl uppenbart ohållbara skäl inte får hindra angelägna förelag. Lydelsen på denna punkt av lagförslagets 9§ bör därför kunna godtagas. Den närmare tolkningen av begreppel får överlämnas åt rättstillämpningen.

Kostnaderna för bildande. Förenklingarna av förfarandet bör föranleda att förrättningskostnaderna minskar, vilkel i och för sig bör stimulera fiskerältsägarna till alt la inilialiv lill bildandet av fiskvårdsområden.

---- Till skillnad mol vad som nu gäller föreslås all bidrag skall

kunna utgå till fiskevårdsomräden, endasi under den förutsättningen atl de förbinder sig att sälja fiskekort lill allmänheten eller på annat sätl sörja för att fisket upplåtes till allmänheten.

Utredningens motiv till förslaget all skäipa fiskerätlsägarnas kostnadsansvar är uppenbarligen atl söka utöka allmänhetens möjligheler till fritidsfiske. Fiskerättsägarnas intresse all genom upplåtelser av skilda slag medverka härtill bör dock kunna sUmuleras på andra vägar. Oavsett fiskerätlsägarnas uttalade inställning vid fidpunkten för lillkomslen av ell nytt fiskevårdsomräde bör likväl som regel bildandel av området ulgöra en god fömtsättning för atl sädana upplåtelser på sikt skall kunna komma lill stånd. Nägot bärande skäl föreligger knappasi all skärpa fiskerätlsägarnas kostnadsansvar i förhållande lill vad som nu gäller.

4.2.6 Statskontoret: Kostnaderna för bildande. Utredningens förslag till förenklad fiskerättsutredning bör göra del möjligt att till rimliga kostnader åstadkomma nödvändig samverkan mellan fiskerättsägarna. Denna bedömning fömtsätter emellertid atl antalet besvär inle blir alltför stort. Besvär skall kunna anföras bl.a. mol förrättningsmannens beslul om hur kostnaderna för förrättningen skall fördelas mellan fiskerältsägarna. Med hänsyn till att beslut om kostnadsfördelningen skall grundas pä en skälighetsbedömning finns det risk för att besvär om kostnadsfördelningen blir 9 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153

Prop. 1980/81:153 130

vanligt förekommande. För all undvika ell omfaltande arbele med prövning av besvär om kostnadsfördelningen är del enligt statskontorets mening önskvärt att riktlinjer utarbetas för kostnadsfördelningen.

Kostnaderna för förtaltning och fiskerättsutredning skall enligl utredningens förslag betalas av delägarna i den män kostnaderna inle läcks av bidrag. Statskontoret ansluter sig lill denna princip. Utredningen har beräknat att koslnaden för bildandel av fiskevårdsomräde normall kan uppgå till 30-40 kr per faslighet. Stalskontorel finner del sannolikt all koslnaden för debitering och inkassering i många fall kommer alt överstiga della belopp. Mot denna bakgrund ifrågasätter statskontoret om inle statsbidraget bör utgå med 100%, när del från allmän synpunkl är angelägel all fiskevårdsomräde bildas.

4.2.7---- Riksrevisionsverket: Fiskerättsförteckning. RRV lillslyrker förslaget
till förenklad fiskerättsutredning i samband med bildande av fiskevårdsom
räden. --

Kostnaderna för bildande.-- RRV har inget alt erinra mol de

föreslagna reglerna för atl bestrida kostnaderna vid bildande av sådana områden, dvs. att samtliga koslnader skall bestridas av delägarna.

4.2.8 Lantbruksstyrelsen: Fiskevårdsområde och samernas fiskerätt.
Utredningens förslag lill lag om fiskevårdsområde innebär små möjligheler
för en fiskerättsägare alt molsälla sig att fisket i en sjö eller inom en del
därav intas i fiskevårdsomräde. Della gäller även möjlighelen att förhindra
majoritetsbeslut om dispositionen av fisket inom området. Spärr mol upp
låtelse av fiske gäller bara om visst fiske är av väsenllig belydelse för
delägares försörjning.

I vissa fall kan upplåtelse av fiskerätt med därav följande verksamhel på och vid vattnet medföra olägenheler för renskötseln som den inle är skyldig att tåla.

Med hänsyn härtill synes det enligt lantbmksstyrelsens mening vara nödvändigt med särregler för detla område, lämpligen utformade så all statens vatten inte skall kunna ingå i fiskevårdsområde ulan medgivande av lantbmksnämnden genom dess rennäringsdelegation och efler samråd med berörd sameby.

Medlem i sameby kan ha fiskerätt även i vallen som ej ägs av slaten. Hur stor andel i det enskilda fisket deras fiskerätt är har dock inte preciserats. Detta mäste enligt lantbmksstyrelsens mening klarläggas.

Förslaget om all sameby ensam skall företräda staten som fiskerältsägare i fiskevårdsomräde kan lantbruksstyrelsen inte bilräda då långsiktiga bedömningar kan stå i konflikt med kortsiktiga. Lämpligast synes vara all lantbmksnämnden efler samråd med samebyn företräder slalens fiske.

Utredningens förslag om att i fiskevårdsomräde skall kunna ingå även statens vatten ovan odlingsgränsen fillstyrks. Med hänsyn till rennäringslagens bestämmelser och den speciella status dessa vatten har måste dock den förvaltande myndigheten ges vetorätt beträffande vattnens anslutning till fiskevårdsområde samt statens fiskerätt företrädas av förvaltande myndighet.

4.2.9--- Fiskeristyrelsen: Fiskerättsförteckning. För alt bilda fiskevårdsom
räden enligt LOFO krävs fullständig fiskerättsulredning med delaktighets-
beräkning. Kostnaderna för dessa utredningar är myckel höga och har
starkt bidragit till den ansökningskö för slatsbidrag, som för närvarande
finns.---

Prop. 1980/81:153 131

Fiskeristyrelsen lillslyrker förslagel om förenklad fiskerättsulredning.
Som grund för detla slällningstagande får slyrelsen särskilt framhålla föl
jande. Det är ett vikfigt samhälleligt intresse all landels fiskevatten kan
vårdas och förvaltas på ell ändamålsenligt säU (jfr det förslag lill målfor
mulering som styrelsen föreslår under avsnill 6). Tillkomsten av fiskeom
råde inverkar inte på äganderätten till fisket varjämte del bör observeras
att anslutning av viss eller vissa fastigheters fiske kan ske i efterhand.
Förebilder till den förenklade fiskerättsförteckningen finns i annan lagslifl
ning där den såvitt bekant har fungerat tillfredsställande. Kostnadsutveck
lingen för de fullständiga utredningarna förskräcker; slyrelsen som under
senare år betalat ut omkring 200000 kr i statsbidrag ärligen från de s.k.
vattenavgiflsmedlen, utdömda enligt 2 kap 10 § vallenlagen har under
innevarande års fem första månader fått in stalsbidragsansökningar på
sammanlagt omkring 1 Mkr, molsvarande ca 650 - 700000 kr i slalsbidrag.
Tillgängliga medel förslär inte att läcka dessa, samtidigt som en än högre
anstormning är att förvänta. Till bilden hör också, alt fiskevatlensulred
ningen föreslår fortsatt bidragsgivning av allmänna medel . Förslaget

ställer sig visserligen dyrare än 1976 års förslag - såväl för samhället som för den enskilde - men den gjorda avvägningen fyller enligt styrelsens mening rimliga krav och äventyrar inle rättssäkerheten.

Fiskevårdsområde och samernas fiskerätt. Fiskenämnden i Västerbottens län har i sitt yttrande upplyst, all ägandeförhållandena ofta är myckel splittrade i vattnen ovan odlingsgränsen. Upplåtelse är därför svår att genomföra och fiskevården kan bli eftersatt. Nämnden menar att ulredningens förslag gör det möjligt att bättre nyttja dessa vattenområden för fritidsfiske. Fiskenämnden i Norrbottens län anser all fiskeområden ovan odlingsgränsen torde aktualiseras endast i enskilda vatten och s. k. blandade vatten. Dessa är oftast belägna nere i skogslandet i närheten av tätorter och vägar varför de är utsatta för elt särskill tryck från fritidsfiskarnas sida. Detta motiverar enligl nämnden att fiskevården i vattnen intensifieras. I huvuddelen av vattnen torde intresset från de renskölande samernas sida att bedriva fiske vara begränsat uppger nämnden, liksom alt fiske i de mindre av dessa vatten endasi bedrivs i undanlagsfall som komplement till rennäringen. Också fiskeriintendenten i övre norra distriktet finner det positivt att fiskeområde kan bildas ovanför odlingsgränsen.

Fiskeristyrelsen kan ansluta sig fill de synpunkter som framförts från den lokala fiskeriadministrationen såvitt avser inrättande av fiskeomräde även ovanför odlingsgränsen. I motsats till den uppfattning fiskenämnden i Nortböttens län anförl anser slyrelsen del därvid självklart, all den sameby, inom vars område fisket är belägel, skall anses som delägare enligt lagen.

Fiskenämnden i Västerbottens län ser det som angelägel alt samebyarna medverkar till ett utökat fritidsfiske genom att begagna sig av möjligheten att avstä frän fiske nedanför odlingsgränsen. Denna fiskerätt kan nämligen enligt nämnden motverka de enskilda fiskerättsägarnas inlresse av atl vidta fiskebefrämjande åtgärder. Nämnden i Norrbottens län anser alt fiskeområde i enskilt vatten bör kunna bildas ulan särskilda avlal med samebyarna. För att skydda rennäringens intressen föreslår nämnden atl sameby inte bör bli bunden av fiskeområdels bestämmelser med mindre dessa godkänts av lantbruksnämndens rennäringsdelegalion. Lantbruksnämnden fömtsätts därvid samräda med respektive sameby och på så säll kunna verka för enhetlighet inom hela länets renskötselområde.

Konsekvensema av att sameby pä föreslaget sätt skall kunna avtala bort

Prop. 1980/81:153 132

sin lagstadgade rätl lill fiske är enligt fiskeristyrelsens mening inte tillräckligt väl belysta. Styrelsen menar, att man bör utgä från all samerna utövar sin lagliga rätt till fiske under erforderligt hänsynstagande till fiskevårdens och berörda parters - däribland fiskeområdena - berättigade intressen. Avtalsmomentet ingär visseriigen som ett integrerande led i ulredningens förslag i övrigt. Del oaktat är slyrelsen inle för närvarande beredd att tillstyrka förslaget i denna del.

Det senast sagda innebär, atl styrelsen lills vidare inle anser sig kunna biträda den mening som fiskenämnderna i de nordligaste länen framfört. Om förslagel likväl skulle realiseras nu bör samebyn och ej lantbmksnämnden också i dessa fall anses som delägare.

Förfarandet. Ulredningen föreslär, i motsats lill 1976 års förslag, att fiskeområde skall bildas vid förrättning. Förslaget tillstyrkes genomgående av de nämnder och intendenter som yllral sig hit eller lämnas av dem utan erinran. Del nu framlagda förslaget medför sannolikt en större administrativ apparat och mer krångel än del tidigare. Fiskeristyrelsen bilräder dock förslaget.

Villkoren för bildande. Fiskeristyrelsen instämmer i ulredningens upp
fattning, att s. k. frifiske liksom fiske pä allmänt vatten pä samma sätl som
enligt LOFO inte bör ingå i fiskeområde med tanke på de svårigheier som
kan uppstå att avväga allmänna inlressen mol enskilda .

När det gäller den geografiska omfattningen av de fiskevårdsområden som bildals enligt LOFO finns högst väsentliga skillnader. Grovt sell kan man säga atl områdena i landets södra delar är små och ofta omfattande endast enstaka sjöar medan de i mellersta och norra Sverige vanligen är slörre och ibland kommunläckande. Fördelarna med små respektive stora områden är av olika slag. För de större områdena talar främst, att de blir administrativt eiiklare och underiättar den faktiska fiskevården samtidigt som de gör det enklare för den kortköpande allmänheten. Å andra sidan finns del, som utredningen framhållit, en risk för alt alltför stora områden spolierar det engagemang från fiskeräUsägarnas sida som hittills och i framtiden måste ulgöra en fömtsättning för en effektiv verksamhet inom områdena. Detla talar för områden av mer begränsad omfattning. Mycket viktigt i sammanhanget är, all områdena inte endasi kommer atl omfatta delar av sjöar och vattendrag, utan att det tillses all fiskeribiologiskl riktiga avgränsningar eftersträvas.

Lokala variationer måste alltid förekomma. De skillnader som råder idag mellan områdenas omfattning i södra och övriga Sverige kan dock inte alllid anses rationellt motiverade. Övervägande skäl talar enligt styrelsens mening för alt så stora områden som möjligt skapas. Delta kommer atl bli av särskild vikt i de kustområden, där inlösen av fisket ej föreslås ske utan där utredningen i stället föreslagit en frivillig linje.

De nuvarande variationerna söder/nort indikerar för övrigt enligl styrelsens mening ett starkt betonande av lagförslagets 8 §. Enligt denna paragraf får fiskeområde bildas endast om det står i överensstämmelse med kommunal och regional planläggning pä fiskets omräde eller, om sådan planläggning saknas, ej kan antagas försvåra kommande planläggning. Vid en sådan övergripande planläggning bör som en målsättning gälla att fiskeområdena fär så stor omfattning som möjligt. I della arbele har fiskenämnderna en central ställning - redan idag har de enligl sin instmktion att verka för bildande av fiskevårdsomräden.

Fiskeområde skall enligt utredningens förslag bildas, om inte ägarna till det fiske som avses ingå i området mera allmänt motsätter sig områdesbild-

Prop. 1980/81:153 133

ningen och har beaktansvärda skäl för det . Vissa farhågor har utta
lats för att det föreslagna opinionsvillkoret skulle kunna leda lill godtycke
vid tillkomsten av fiskeområde. Då del enligl fiskeristyrelsens mening
finns all anledning förmoda, att de av länsstyrelsen förordnade förrält
ningsmannen inte låter sig påverkas av ovidkommande faktorer bör dessa
farhågor ej lägga hinder för genomförande av lagförslaget. Härtill kommer
att förebilder redan finns i etablerad lagstiftning rörande faslighetssamver-
kan. Styrelsen tillstyrker därför förslaget i denna del.

Utredningens förslag innehåller också en undanlagsbestämmelse som innebär atl opinionsvillkoret kan bortfalla om bildande av fiskeomräde bedöms som synnerligen angelägel från allmän synpunkt. Om denna undantagsregel i något fall anses tillämplig skall detta enligt ulredningen framgå av förrättningsmannens förordnande.

Fiskeristyrelsen vill i enlighet med utredningen understyrka all undantagsregeln måste lillämpas med försiktighet. I sällsynta fall kan den dock ha sitt berättigande.

Kostnaderna för bildande. Kostnaderna för bildande av fiskeområde bör enligt utredningens mening liksom enligt nuvarande LOFO betalas av delägarna i den mån de inle läcks av särskilda bidrag. Eftersom delaktigheten i området inte är bestämd genom fiskerättsulredning med delaklig-

hetsberäkning föreslås alt kostnaderna fördelas efler skälighet. Det

vore olyckligt om den föreslagna skälighetsfördelningen av kostnaderna skulle verka hämmande pä takten att bilda fiskeområden. Enligl styrelsens mening behöver man dock inle befara en sådan utveckling då del säkerligen går alt mot bakgrund av utredningens material och exempelvis lantmäteriverkets erfarenheter i olika faslighetsbildningssammanhang finna en någorlunda lättillämpad schablon för kostnadsfördelningen. Styrelsen tillstyrker därför utredningens förslag.

Styrelsen har-- antytt atl kostnadsutvecklingen för bildande av

fiskeomräde mäste brytas. En kort bakgmnd lill del nuvarande lägel kan här vara på sin plats.

Dä lagstiftningen om fiskevårdsomräden infördes ansåg man att del allmänna borde bidra lill täckande av kostnaderna eftersom det var ett allmänt intresse atl fiskevårdsområden kom till stånd. För att inte belasta riksslaten, valde man dock all låta bidragen utgå av fiskeavgifter som utdömts enligt 2 kap 10 § vattenlagen för fiskets befrämjande i landet. Samtidigt påpekades all frägan om det allmännas slöd lill fiskevårdsomrädena i vissa delar av landel kunde komma i ell för områdena gynnsammare läge om ett dä aktuellt förslag om lokala fiskevårdsavgifier genomfördes.

Förslaget om fiskevårdsavgifl genomfördes aldrig. Fritidsfiskeutredningen aktualiserade frågan på nyll i sill belänkande SOU 1968:13. Ej heller denna gång infördes sädan avgift. Finansieringen av verksamheten sker därför på samma sätt nu som 1961, detta trots de i grunden genomgripande förändringar som annan lagstiftning föranlett. Styrelsen tänker därvid främst på ändringarna i lagen om rätl till fiske som genomfördes 1974 i samband med den nya lagen om förvaltning av samfälligheter. 1 del sammanhanget konstaterades (prop 1973:160 s 478) att de nya lagreglerna kunde befaras medföra all fiskekortsförsäljningen genom fiskevårdsföreningarnas försorg skulle upphöra under en lid, vilkel skulle resultera i atl fritidsfisket skulle bli lidande i en utsträckning som borde förhindras. Ej heller denna gång ställdes dock några nya ekonomiska resurser till förfogande.

De första åren efter 1961 utgick blygsamma belopp lill föraltningskostna-

Prop. 1980/81:153 134

derna. Bidragen var dä maximerade till 50 % av kostnaderna. From
budgetåret 1969/70 kan i särskilda fall upp lill 80 % ulgå i bidrag. Kostnads
ökningen var dock till en böijan inte särskilt stor, men under de senaste
åren har bidrag pä över 200000 kr ärligen utgått i hård konkurrens rned
andra angelägna verksamheter som finansieras via fiskeavgifterna. iFör
närvarande - efter blott fem månader av året - finns ansökningar på
sammanlagt ca 1 Mkr vilkel omräknat i en genomsnittlig procentsats kring
70 gör bidrag på ca 700000 kr. Finansieringssystemet kan härigenom sägas
ha brutit samman. I

Genom det nya lagförslagets utformning beräknar utredningen all för
rättningskostnaderna ska bli betydligt lägre än idag. Koslnaden för statsbi
drag har uppskattats till sammanlagl ca 15 Mkr, innebärande en minskning
pä omkring samma belopp. |

Fiskeristyrelsen finner ej anledning till erinran mot utredningens bedöm
ning av medelsbehovet. Utredningen har utgått från etl femårigt genotnfö-
rande av lagförslaget, d.v.s att kostnaderna per är skulle komma all uppgå
till ca 3 Mkr. Ett genomförande i den takten skulle dock enligt styrelsens
mening kräva en sädan massiv insats av medel och personal all del förefal
ler rimligare alt utgå från en period på 10 år med elt åriigt slalsbidragsbe
lopp över statsbudgeten på sammanlagt omkring 1,5 Mkr i dagens penning
värde. 1

Lagen (1973:1156) om ändring i lagen (1950:596) om rätl till fiske'bör
anpassas till den av styrelsen förordade tiden för genomförande av refor
men, i

Utöver dessa direkla kostnader för verksamhelen tillkommer emellertid
indirekta kostander för statsverket. Kostnderna hänför sig till dels fiske
nämnderna som instmktionsmässigt har alt verka för bildande av fiske
vårdsområden, dels länsstyrelsernas befattning med verksamheten. 1 nor
malfallen bör förrättningsmännen vara lanlmäterisakkunniga, varför även
lantmäteriverket kommer atl beröras. ]

1 detta sammanhang får fiskeristyrelsen kraftigt understryka atl ett stör
re antal förrättningsmän ges erforderlig ulbildning för atl kunna verka.
Styrelsen kan nämlingen konstatera, atl brisl pä välutbildade förrällnings
män har bidragit lill den hittills låga takten när del gällt all bilda fiskevårds
omräden. Det bör vara en naturlig uppgift för styrelsen att i samarbele liied
lantmäteriverket lägga upp en lämpligl inriktad utbildning. I

Slor vikt bör också läggas vid alt nå ul med information lill fiskerälts
ägare, kommuner och andra intressenter för all den nya lagen, lill skillnad
mol LOFO, inte skall bli fill "döda" paragrafer. |

Kostnaderna för utbildning av förrällningsmän och information kan
beräknas Ull ca lOOOOOkr. j

4.2.10 Statens naturvårdsverk: VUlkoren Jör bildande. I Förslag lill Lag om fiskevårdsomräden, § 2 andra stycket bör enligl verkels mening tillfogas att fiskevårdsomräde ej får omfalta fiske inom naturreservat om Idel strider mot reservatets syfte. i

4.2.11 Statens lantmäteriverk: Fiskerättsförteckning. Olika meningar torde fortfarande råda om i vilken omfattning fiskerältsutredningar bör föregå bildandet av fiskevårdsomräden. Det bäsla vore naturligtvis om fullständiga utredningar kunde göras redan vid bildandet. Det föreliggande förslagel är emellertid uttryck för en avvägning. Del gäller atl finnajen metod som gör det möjligt all lösa bildandefrågorna ganska snabbi irien

Prop. 1980/81:153 135

ändå tillräckligt säkert. Den nu föreslagna lösningen synes kunna tillgodose detta syfte.

Som LMV påpekade vid förra remissbehandlingen och som ocksä förutses i betänkandet måste man räkna med att behov av utredning om vilka som är delägare kan uppkomma under förvaliningsskedet. Med utgångspunkt från de föreslagna reglerna angående omröstning, som innebär att omröstning i vissa fall skall ske efter andelstal, kommer ibland ocksä atl behövas utredning om storleken av vars och ens innehav. För atl de nu berörda fiskerättsutredningarna skall kunna bedrivas sä rationellt som möjligt har LMy påbörjat och kommer alt fortsätla visst melodikutveck-lingsarbete. Detta bör också innefatta frågan om hur man på enklaste och billigaste sätt skall hålla upprättade fiskerättsförteckningar akluella med hänsyn fill löpande förändringar i fråga om äganderätt och fastighetsindelning.

Förfarandet-- . Del har i många sammanhang när del gäller markan
vändningsfrågor m. m, visat sig ändamålsenligt atl upprätthålla en funktio
nell och organisatorisk åtskillnad mellan planering och genomförande. De
samhällsplanerande uppgifterna har lagts på organ som är förtroendevalda
eller har förtroendemannaanknytning medan de plangenomförande uppgif
terna har lagts på andra organ, som då kan vara tjänstemannaorgan. En
sådan uppgiftsfördelning har visal sig vara ändamålsenlig därför all den
skapar förutsättningar för effektivitet på båda nivåerna och därför alt den
ger en klar fördelning av ansvaret. Enligl LMVs uppfattning är det ratio
neUt att fortsätta att utveckla detta mönsler . LMV slöder frän dessa

utgångspunkter de i betänkandena redovisade strävandena all förbättra planeringen inom fiskevärden, jaktvården och naturvården regionall och

kommunalt.-- Bestyren med samverkansbeslulen och kontakterna

med sakägarna i samband därmed bör i överensstämmelse med samma synsätt förläggas till ett genomförandeorgan, inrättat för sädana uppgifter. Det är inte ändamålsenligt atl lägga dessa i stor ulslräckning praktiska och mtinberoende göromål på länsstyrelsen. Den genomförandeinslans som bör komma i fräga är fastighetsbildningsmyndigheterna, som därvid bör samarbeta med t.ex. fiskevårdsorganisalionen och jaklvårdssakkunniga, vilket kan ske säväl samrådsvis som pä basis av sådana bestämmelser om biträde av sakkunniga som finns i FBL (faslighetsbildningslagen) och AL (anläggningslagen) och som bör las in också i lagsfiftningen om fiskevårds-områden och jaktvårdsområden. All länsslyrelsen förordnar förrättnings-man i varje särskilt fall är inte rationellt. Om uppgiften i stället läggs på en myndighet skapar man förutsättningar för rationell arbetsmetodik och arbetsfördelning.

I den mån den behövliga samhällsplaneringen inle ges sådan fristående
form som nyss förordats måste de planmässiga bedömningarna i stället ske
inom ramen för genomförandeproceduren. Lösningen kan därvid bli av
sådant slag som nu föreslås för fiskevårdsomrädena och täktsamverkan. I
båda dessa fall innebär de framlagda förslagen atl den maleriella lillåtlig-
hetsprövningen helt eller i huvudsak förläggs lill länsslyrelsen, varefter
den återstående prövningen sker hos förrätlningsinslansen, som avslutar
med elt samverkansbeslul. En sådan handläggningsordning är enligl
LMVs uppfattning sämre än den fömt skisserade modellen, men måste
godtas om en lösning enligl denna modell inte kan komma till stånd.

När det gäller den närmare avgränsningen mellan länsstyrelsens och genomförandeinslansens uppgifter i materiella prövningsfrägor kännetecknas förslagen av all genomförandeinslansen inle getts nägot manövemt-

Prop. 1980/81:153 136

rymme alls i dessa frägor, vilka helt lagts i länsstyrelsens hand. Med ledning av erfarenheter från andra sammanhang kan man säga att del är prakfiskt fördelaktigt om beslutskompetensen fördelas så att ett visst utrymme för jämkningar finns hos genomförandeorganen inom ramar som dras upp av de samhällsplanerande organen. De föreliggande förslagen är frän denna synpunkt inte helt rationellt uppbyggda.

Frågan om tidpunkt från vilken fiskevårdsomräde äger bestånd (21 §) och tidpunkt dä stadgar antas och styrelse utses (32 §) saml frågan om registrering av fiskevärsomräde har i förslaget lösts annorlunda än vad som gäller i motsvarande avseende för vägförening och för samfällighetsföre-ning som bildas i anslutning till förrättning enligt AL eller FBL. Det är tveksamt om något står att vinna genom dessa avvikelser. Det bör rimligen gå snabbare och bli billigare att komma igång om ordinarie styrelse utses redan i anslutning til förrättningen. Registreringen hos länsstyrelsen behöver inte ta läng tid, särskill som fastighetsbildningsmyndigheterna kan lämna service när det gäller att ställa i ordning och sända in registreringshandlingarna.

4.2.12 Statens vattenfalls verk: VUlkoren för bildande. Vattenfallsverkel bör vid prövningen av frägan om fiskevårdsområdels tillkomst ges tillfälle att yttra sig redan vid den prövning länsstyrelsen enl. förslaget har atl göra om det ansökta fiskevårdsområdel står i överensslämmelse med regional och kommunal planläggning. Del är nödvändigl alt lagregeln om fiskevårdsområdes planöverensstämmelse kompletteras på sådant sätt alt domar i vattenmål inte äventyras genom att kraftverksägare förlorar rådigheten över fiske som är nödvändigl för verkställigheten.

4.2.13 Domänverket: Villkoren för bildande. Domänverket har inget all erinra mot utformningen av §8 och 9. då urkopplingen av opinionsvillkoret skall tillgripas endast i undantagsfall anser dock domänverkel att della bör markeras tydligare än som nu är fallet. Andra slyckel i §9 bör enligl

domänverkets mening därför avslutas pä följande sätt: " om

regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer alt det från allmän synpunkt är synnerligen angelägel atl fiskevårdsområdet bildas.".

4.2.14 Länsstyrelsen i Stockholms län: Fiskerättsförteckning. Erfarenheten
frän undersökningssammanträden med sakägare i vallenmål särskill i frå
gor om skada på enskilt fiske gör atl det frän länsstyrelsens sida mäste
ifrågasättas om förslaget i förevarande stycke är särskill välbetänkt. Erfa
renheten är nämligen den, att även om man har en vederbörligen upprättad
och med sakägarna kommunicerad fiskerättsulredning som underiag för
sammanträdet, framkommer vid detta en mängd mer eller mindre löst
grundade fiskerältsanspråk, som är myckel besvärliga både alt redovisa,
lokalisera och eljest hantera. Handläggningsmelodiken beträffande fiske
rättsutredningar är således enligt länsstyrelsens uppfattning olämplig och
ägnad att fördröja och därmed även fördyra förrättningen.

Länsstyrelsen vill därför förorda all fiskerättsulredning normall skall upprättas som förberedelse till förrällningssammanlrädet, men med möjlighel för förrältningsmannen atl i klara och enkla fall underiåta delta. Betänkandets metodik innebär, förutom de nyss antydda komplikationerna under förrättningsarbetel, slora risker för alt länsstyrelserna fär en slor utredningsbörda i besvärsledet. Öch ju sämre ulredningsunderiagel är

Prop. 1980/81:153 137

desto större är risken för besvär. Etl annal skäl för fullständig fiskerätts-utredning i inledningsskedet av förrättningen är kravel på bestämning av sakägarkrelsen.

4.2.15 Länsstyrelsen i Uppsala län: Fiskerättsförteckning. Länsslyrelsen
vill i huvudsak instämma med ulredningen i fråga om behovel av ulredning
av fiskerätt före beslul om bildande av fiskevårdsomräde. Fiskerätt är inte
sällan så svårt att utreda alt kostnaderna härt'ör inte står i skäligt förhållan
de till fiskerättens värde. En reglering efter viss förebild av lagen om
äganderättsutredning och legalisering synes därför vara befogad. 1 prakti
ken lorde det dock ofta anses lämpligl att delaktigheten uireds redan under
förrättningen. Erforderiiga föreskrifter för att arbetet härmed inte skall
tillåtas fördyra förrättningen lorde tillhöra de planerade anvisningarna lill
ledning för förrättningsman.

Förfarandet. Del föreslagna förfarandet synes vara grundat på atl endasi länsstyrelsen ansvarar för prövning av allmänna intressen medan förrältningsmannen endast fär ell begränsat ansvar. Detla har lell lill en detaljreglering som måste tynga förfarandet. Enligl länsstyrelsens erfarenhet kan ett väsenlligl större ansvar anförtros förrätlningsinslansen, i synnerhet som länsstyrelsen utser förrällningsmän och kan förordna om överprövning.

ViUkoren för bildande. Förslagel är i hög grad ägnat atl tillgodose del allmännas intresse av att fiskevårdsområden bildas och alt dessa förses med gmndregler för fiskets utnyttjande som tillgodoser det allmännas intresse. Måhända kan det förhållandet atl fiskerätlsägarnas inlresse har fått en till synes kärv behandling i förslagel motverka detta syfte. I praktiskt handlande torde det vara svårt all tillskapa fiskevårdsområde för alt bereda en vidare krets möjlighet atl fiska mol en stark ägareopinion i fiske som fillhör flera olika ägare. Den i förslagets 9§ andra stycket intagna undantagsregeln från opinionsvillkoret, som kan uppfattas som ett alltför långl tillgodoseende av allmänt intresse, synes knappasi vara motiverat av praktiska behov och bör utgå.

Kostnaderna för bildande. Den föreslagna förenklingen av förtällnings-förfarandet är sakligt motiverad och ägnad all hålla nere kostnaderna för atl bilda fiskevårdsomräde. Sett ur enskild synpunkt torde del emellertid komma att uppfattas som inkonsekvent att kostnaderna i princip skall betalas av delägarna, i synnerhet när fisket inte är avsett all nyttjas kommersiellt. Det är därför väsentligl alt statsbidrag kan utgä. Enligt länsstyrelsens mening bör en konsekvens av det föreslagna förfarandet vara alt kostnaderna inle skall fördelas mellan delägarna, i varje fall inle för bildande av fiskevårdsområde som huvudsakligen uppbärs av allmänl intresse. Kostnaderna bör, i den män de inte täcks av bidrag, kunna debiteras fiskevårdsområdel och förskolleras av länsslyrelsen.

4.2.16------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Södermanlands län: Fiskerättsförteckning.----------------------------------

Förslaget om förenklad fiskerättsulredning bör i princip tillstyrkas.

Förfarandet. Förrättningarna försvåras och fördyras av oenhetliga regier t ex när det gäller kallelseförfarande. Det är ekonomiska och praktiska skäl som främst lalar för en anpassning lill AL (anläggningslagen) och SFL (lagen om förvaltning av samfälligheter). Det finns där färdiga rutiner att bygga på. Också för sakägare och allmänhet är det en fördel med en i olika sammanhang enhetlig lagstiftning.

En mindre lämplig konstrukfion synes vara att länsstyrelsen, samtidigt

Prop. 1980/81:153 138

som förrällningsmän utses, jämväl skall kunna meddela undanlag frän opinionsvillkoret i 9§ 1 st i den föreslagna lagen om fiskevårdsområden. Besvär över förtättningsmannes beslul avgörs ändå i första instans av länsstyrelsen.

Villkoren för bddande.--- Motivationen bland delägarna i etl fiske
vårdsomräde är betydelsefull för dess verksamhet. Genom alt låta fiske
rättsinnehavarna även i fortsättningen fä rösta om bildande av fiskevårds
omräde kan fövaltningen av ett. sådanl omräde komma atl gagna fisket i
landet. Länsstyrelsen vill därför slarkl understryka atl bildande av fiske
vårdsområden skall föregås av omröstning. Förslagsvis skulle en omröst
ning kunna ske på följande sätt: "Vid omröstning har varje delägare en
röst. De som med samäganderäll äger en eller fiera fasligheler har gemen
samt en röst. Om minst en femtedel av de närvarande röstberättigade
delägarna begär del, skall röstning ske efter delaktighetstal."

4.2.17 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Förfarandet. För alt rationalisera
handläggningen vid bildandet av fiskevårdsomräden är del lämpligl all
direkt utgå från all fasfighelsbildningsmyndighel bör vara förrällningsmän
och att ansökan om förrättning görs direkt dit.

VUlkoren för bildande. Den föreslagna modellen för fiskerättsulredning synes ändamålsenlig. Länsstyrelsen vill dock ifrågasätta om ersättandet av omröstning efter delaktighetslal med en opinionsmätning bland kända fiskerättsägare uppfyller kraven pä rättssäkerhet. Enskilda fiskerättsägares intressen kan komma att förbises. Den enskilda rätten måste ges betryggande garantier. Länsslyrelsen föreslär därför alt del i lagen om fiske-värdsområden klart fastläggs all fiskevårdsomräden i regel inle skall omfatta annat än fiske med handredskap. Skall fiskevårdsomräde omfalta annat fiske fordras samtycke av fiskerätlsägaren. Särskill vikligl är det med en strikt gränsdragning mellan handredskapsfiske och övrigt fiske då fiskevårdsområden bildas för områden där värdefullt fiske med icke handredskap förekommer, exempelvis fasta ålfisken vid kusten.

4.2.18 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Fiskerättsförteckning. I enlighet
med sina tilläggsdirektiv har ulredningen föreslagit en förenklad form av
fiskerättsutredning, vars resullal benämns fiskerätlsförteckning. Denna
utredning bedöms kunna utgöra lillräcklig grund för alt, på det säll försla
gel anger, mäta delägarnas inställning till frågan om bildande av fiske
vårdsomräde. Häri delar länsstyrelsen ulredningens bedömning. En
fiskerättsutredning enligl del nu rådande mönstret har emellertid - efter
som den utgör ell hjälpmedel under förvaltningen av omrädel, säsom vid
ekonomiskt mera omfattande satsningar på fiskevårdande åtgärder - ett
vidare användningsområde än atl bara ulnylljas vid bildande av fiske
vårdsomräde. Detla framgår bla av alt elt flertal fiskevårdsföreningar valt
att låta utföra fiskerältsutredningar ulan all direkl ha syftat till en
områdesbildning. I många fall känner alltså fiskerätlshavarna ell behov av
att ha en lillföriitlig utredning med delaktighetsberäkning lill förfogande.
Det är svårt alt se hur detla berättigade behov praktiskt och framför allt
ekonomiskt skall kunna tillgodoses inom den föreslagna lagstiftningens
ram. Fräga är om man inle pä något sätt bör möta den efterfrågan pä
kompletta fiskerättsutredningar som länsstyrelsen antar finns.

Förfarandet. Utredningens förslag all fiskevårdsomräden skall bildas vid en förrättning gillas av länsstyrelsen. Med hänsyn till den vikl, som förslaget lägger vid den lokala och regionala planeringen på fiskets områ-

Prop. 1980/81:153 139

de, framstår det som naturligt all länsstyrelsen också i fortsättningen har ett avgörande inflytande vid områdesbildningen. Del kan emellertid i sammanhanget övervägas om del inte vore lämpligt atl låta hela förfarandet vid bildande av fiskevårdsområde ske hos en och samma myndighet, som då skulle vara förrätlningsmyndighel efler förebild i flera nyare lagar på fastighetsrättens omräde. Eventuellt skulle härigenom kunna vinnas vissa fördelar, såsom exempelvis en snabbare handläggning. Delta skulle då få vägas mot att man mister den direkla förbindelsen i länsstyrelsen mellan den tilltänkta fiskeplanläggningen och områdesbildandel. 1 bifogad PM, som upprättats inom länsstyrelsens lantmäterienhel, anförs yllerligare synpunkter på frågan om faslighelsbildningsmyndighelen som förrätlningsmyndighel vid bildande av fiskevårdsomräden. Del bör också uppmärksammas vad som i nämnda PM anförts angående möjligheterna till fastställelse av fiskerättsförteckningen och ändringen i den.

I länsstyrelsens yttrande över betänkandet fiskevårdsomräden förordades att delgivningslagens regler i sin helhet blev tillgänliga i fråga om kallelse Ull förrältningssammanlräde. Länsstyrelsen menar fortfarande all vissa fördelar skulle uppnås genom den lösningen. Man skulle exempelvis få till ständ en samstämmighet med reglerna i faslighetsbildningslagen, anläggningslagen och ledningsrättslagen vilkel skulle vara en effektivitetsvinst, eftersom del i praktiken ofta kommer all vara samma förrättnings-män som handhar de olika instituten på fastighetsrättens omräde. Dessulom skulle man få en kostnadsbesparing. Med "ortstidning" avses oftast ett flertal fidningar. Annonskoslnaderna kan då uppgå lill belydande belopp. Om antalet fiskerältsägare är begränsat kommer kungörelsekoslnaderna att dra anmärkningsvärt slor del av förrätlningskostnaderna. I de fall samUiga fiskerättsägare är kända - lex genom all fullständig fiskerättsulredning finns eller samfällighetsförteckning till jordregislrel upprättals eller fastighetsregistret innehåller erforderliga uppgifter - kan ordinär delgivning (3 § 1 st DelgL) ställa sig betydligt billigare.

Kostnaderna för bildande. En följd av att del vid bildandet av etl fiskevårdsomräde endast krävs en förenklad fiskerättsulredning är att kostnaderna för förrättningen enligl förslaget skall fördelas efter skälighet. I många fall måste det här uppstå tveksamhet och tvist vid kostnadsfördelningen. Även för detta fall vore del önskvärt om delägarna, när de så önskar, har en möjlighet atl i stället lägga en delakfighetsberäkning fill gmnd för fördelningen. Om ändå en skälighetsbedömning måste göras bör det i lagförarbeten eller på annat sätt ges vissa riktlinjer för hur en sädan bedömning ska göras.

4.2.19 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Fiskerättsförteckning. Slor enighet råder om alt den fiskerättsutredning som idag utförs av förrättningsmannen i regel är onödigt omfattande med hänsyn lill den begränsade rättsverkan som den har. Ulredningens metod alt begränsa officialutredningen fill framställning av en preliminär förteckning över fiskedelägande fasligheler och lill prövning av senare framställda anspråk pä fiskerätt bör i allmänhet fillfredsställa rimliga krav på rättssäkerhet inför områdets bildande. Vid fördelning av förtättningskostanden liksom under förvaltningen kommer delägarna emellertid stundom att begära omröstning efter delaktighet. Om de då ej kan nå den tillräckliga majoritet som delaktighetslalen kräver måste en fullständig fiskerättsutredning göras i efterhand. Det blir dä, enligt utredningen, i stället delägarna själva som får bekosta denna fullständiga fiskerättsulredning. Länsstyrelsen anser atl del kan bli mycket

Prop. 1980/81:153 140

kostsamt för delägare atl begära omröstning efter delaktighet. Det kan därför i vissa fall vara mofiverat med slalsbidrag även i dessa fall.

Förfarandet. Länsslyrelsen utser i regel faslighetsbildningsmyndighet, - speeialenheten i länet - atl vara förrällningsmän. Del har visal sig vara ändamålsenligt. Utredningarna är myckel gedigna och del krävs sällan nägra kompletteringar. Likväl anser länsslyrelsen det vara fördelaktigt all även i fortsättningen ha möjlighel till självständig prövning om annan förrättningsman har den kunskap och erfarenhel som uppdraget kräver. Om specialenheten belastas med alltför många förrättningar kan väntetiden bli lång. Finns då lex möjlighet atl utnyttja lex en pensionerad lantmätare finns det tidsvinster att göra.

Länsslyrelsen ser med tillfredsställelse atl utredningen föreslår atl besvär ej skall få anföras självständigt över valet av förrättningsman.

Enligt 15 § lagförslaget skall förrältningsmannen utfärda kungörelse, vari fiskerättsägarna kallas till sammanträde. Däri skall bla inlagas föreläggande för "okända fiskerättsägare" all senasl vid sammanträdet anmäla anspråk pä fiskerätt. Länsstyrelsen anser att lagtexten bör ändras så att dessa anspråk skall anmälas senast en vecka före sammanträdet. Förrättningsmannen skulle då fä tid att bällre granska framställda yrkanden. Fiskerätlsförteckningen skulle ocksä bli kortektare och sammanlrädesliden kunde minska.

Villkoren för bildande. Länsstyrelsen anser atl det föreslagna opinionsvillkoret är elt sleg i rätt riktning för alt underlätta bildandet av fiskevårds-områden. Enligt utredningens förslag bortfaller emellertid opinionsvillkoret om bildande av fiskevårdsområde bedöms som synnerligen angeläget från allmän synpunkl. Om undanlagsbestämmelsen vad gäller opinionsvillkoret är tillämplig, skall detla dessutom framgå av förrättningsmannens förordnande. Utredningen har visseriigen framhållit atl denna möjlighel kommer atl utnyttjas endasi i undanlagsfall. Även om så blev fallet finns det enligl länsstyrelsens uppfattning ej tillräckliga skäl för all sätta opinionen ur spel. Länsstyrelsen avslyrker därför förslaget i denna del.

4.2.20 Länsstyrelsen i Kalmar län: Fiskerättsförteckning. Länsstyrelsen tillstyrker förslagel i denna del.

Förfarandet. Ulredningens förslag innebär en viss begränsning av officialiniuativet. Enligt nuvarande tillämpningsföreskrifter 5§ äger fiskeriintendenten rätt inge ansökan om områdesbildning. Dä emellertid denne äger att vid fiskenämnds sammanträde väcka frågor om förrättning, tillstyrkes förslaget.

Villkoren för bddande. Som anförts inledningsvis saknas i stort sett den kommunala och regionala planeringen på fiskels område. Länsstyrelsen finner det därför angeläget att en sådan planering kommer till stånd.

---- Länsstyrelsen vill--- särskilt framhålla viklen av alt, i fall där

opinionsvillkoret ställs mot allmänna intressen, det allmänna verkligen dokumenterar att åtgärden är synneriigen angelägen.

Kostnaderna för bildande. Då delaktighetslal som regel ej kommer att framräknas vid bildandel, kan fördelning av kostnaderna efter delaktighet ej som nu läggas till grund för kostnadsfördelningen. Detla kan leda till Ivistigheter vid den fördelning enligt skälighetsprincipen, som framstår som kvarvarande alternativ. Om däremot en fullständig fiskerättsutredning förelåg behövde en sådan situation aldrig uppstå.

Länsstyrelsen anser vidare, att om fiskevårdsområde bildas med det huvudsakliga syftet att fillgodose allmänhetens fritidsfiskeintressen, statsbidrag bör utgå med minst belopp enligt gällande normer.

Prop. 1980/81:153 141

4.2.21 Länsstyrelsen i Blekinge län: Förfarandet. I 21 § förslaget till lag om
fiskevårdsområde anges att fiskevårdsomräde skall äga bestånd från den
dag stadgar och styrelse finns för området. För alt lillgodose kravel på
klarhet hos avtalsslutande parter mfl i frågan om vid vilken lidpunkt
fiskevårdsområde blir juridisk person och därmed behörig att förvärva
rättigheter och ikläda sig skyldigheter anser länsslyrelsen atl registrering
av fiskevårdsområdet bör ske innan det erhåller nämnda rättsliga status.

Villkoren för bddande. Med de lokala olikheter som fisket har i skilda delar av landet anser länsstyrelsen del nödvändigl all förutsättningarna för atl rätt värda och utnyttja fisket som naturresurs försl uireds och vägs in i översiktlig kommunal och regional planläggning pä fiskels område. 1 en sådan planering kan sädana faktorer som fiskevattenkvalilet, nalurliga fiskemöjligheter, artförekomst, fiskelryck och förutsättningar för bildande av fiskevårdsområde närmare kartläggas. Länsstyrelsen anser att en sådan planläggning med bred förankring på lokal och regional nivå inle blott kommer att medföra en gynnsam utveckling såvitt avser bildande av fiskevårdsområden utan även utgör en fömtsättning för en sädan utveckling. Olika berörda intressenters uppfattningar kan i en sädan planläggning vägas samman och beaklas med hänsyn till de förhållanden som under planeringsperioden förväntas råda i kommunen och regionen. Tillkomsten av en sådan planläggning bör därför påskyndas och pä alla sätt stödjas.

För en god hushållning med den naturresurs som fisket utgör - varvid med hushållning här avses såväl vård som nyttjande - är det angelägel all alla av fisket berörda intressenter samverkar. Förutsättningarna för en sådan samverkan kommer, enfigl länsstyrelsens mening, väl all kunna tillgodoses genom tillämpningen av del förslag till organisationsform för fiskevård och -nyttjande som utredningen lämnat samt genom kommunal och regional planläggning på fiskets område. Länsstyrelsen och fiskenämnden bör filläggas uppgiften att i samråd ..med kommunerna aktivt verka för att fiskevårdsområden kommer till ständ i den omfattning som fömtsätts i planeringen.

Kostnaderna för bddande. I konsekvens med länsstyrelsens avslyrkan av ulredningens förslag till inlösen av del rörliga redskapsfiskel vid Blekinge läns södra kusl (avsnitt 6.2.1.2) vill länsslyrelsen föreslå atl del för inlösen beräknade ersättningsbeloppet med avseende på ifrågavarande kuststräcka i stället omdisponeras lill förmån för fiskevårdande åtgärder och bildande av fiskevårdsomräden.

4.2.22--------------------------------------------- Länsstyrelsen i Kristianstads län: Fiskerättsförteckning. Vid

fiskevårdsområdesbildningen kommer frågor om fiskerättsliga förhållanden ofta i blickpunkten. Det kan också ifrågasättas om del är riktigt atl vid Uppkommen Iveksamhel skjuta över frågan om fiskerätt eller ej på den enskilda markägaren.

Förfarandet. Enligl ulredningens förslag blir förfarandet i samband med förordnande av förrättningsman mer omständligt än nu. 1 motsats lill Ulredningen anser länsstyrelsen del inte behövligt att genom särskilda föreskrifter och direktiv reglera förhållandel mellan länsslyrelsen och förrättningsmannen. Erforderliga kontakter bör här kunna ske enkelt och informellt.

Ulredningen vill slopa länsstyrelsens nuvarande fastställelseprövning av fiskevårdsomräden och ersätta den med besvärsprövning. Härmed synes dock föga vara vunnet. Visserligen fungerar den ordning utredningen föreslagit väl i fråga om annan lagstiftning exempelvis faslighetsbildningslagen.

Prop. 1980/81:153 142

Emellertid anger ulredningen som skäl för sitt förslag främsl önskemålet om att med större snabbhet få igång nya fiskevårdsomräden. Därtill kan dock sägas att, ätminslone i Kristianslads län, länsstyrelsens handläggningstider genomgående varit korla. De längsta väntetiderna har förelegat hos förtällningsmannen och i kammarrätten. Om fiskerältsutredningarna enligt förslaget görs mer preliminära än hittills finns det risk att rena fiskerättsfrägor, som redan nu dominerar såsom anledning till erinringar, i än högre grad kommer upp i form av besvärsärenden. Och någon möjlighel att helt avvisa någorlunda motiverade fiskerättsanspråk innebär inte heller det nya förslaget, om än della i högre grad ger möjlighel atl begära ytterligare utredning av markägaren.

I motsats till vad som nu gäller eller att fiskeområdesbildningen träder i kraft från den dag beslutet därom vunnit laga kraft föreslär ulredningen all området skall äga bestånd från den dag sladgar och styrelse för området finnes. Detta innebär dock alt rättsläget vid överklagande av beslul i vissa hänseenden blir oklart särskilt i fråga om förvallningen. Dessa frågor bör ytterligare övervägas.

VUlkoren för bildande. För närvarande gäller för bildande av fiskevårdsomräde krav på viss majoritet bland fiskeintressenlerna. Ulredningen föreslår nu att majoritelsreglerna upphävs och ersätls av etl mer allmänl utformat s. k. opinionsvillkor, som innebär all del i stället skall krävas att fiskerätlshavarna ej mera allmänl motsätter sig områdesbildningen och har beaktansvärda skäl för detta. I detla hänseende godlar länsslyrelsen utredningens förslag eftersom nuvarande majorilelsregler får anses något stelbenta och dä opinionsvillkor av del slag som här föreslagils kommit till användning i annan jämförbar lagstiftning.

4.2.23 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Förfarandet. 16 §. Meddelande om
kungörelsen bör även tillställas länsstyrelsen. I betänkandel, sid. 171,
anges nämligen atl det är lämpligl att tjänsteman från länsslyrelsen är
närvarande vid sammanträdel.

Kostnaderna för bddande. Enligl ulredningen skall slalsbidrag endasi kunna utgä till de fiskevårdsområden som förbinder sig alt upplåta fisket till allmänheten. Länsstyrelsen anser att nuvarande regler för statsbidragsgivningen inle bör ändras. Det är nämligen angeläget, t.ex. från fiske-värdssynpunkt, all fiskevårdsomräde bildas även om fisket inle upplåts.

4.2.24--------------------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Hallands län: Fiskerättsförteckning. I del

reviderade förslagel har valts nya former för fiskerätlsulredningen som kan jämföras med äganderättsutredning enligt lagen om äganderättsutredning och legalisering. Då denna lagsliflning har givit elt myckel gott resultat bör en jämförbar lagstiftning med fördel kunna användas för fiskeulred-ning. Förslaget innebär ocksä ell billigare utredningsförfarande. I betänkandet anges sälunda all utredningskostnaden kan reduceras till 25-30 % av kostnaden för en fullständig officialutredning. Reduceringen åstadkommes genom aktiv medverkan från delägarna och en fördelning av ansvarel mellan förrättningsman och delägare.

Den förenklade fiskerältsutredningen kan dock föranleda en ökning av antalet eflerprövningar. Enligt förslagel skall den, som efler del förrältningen avslutats, gör gällande rätl lill fiske ulan atl vara upplagen i fiskerättsförteckning vara skyldig atl om så påfordras styrka sin rätl. Då del är väsenlligt all reducera de nu höga kostnaderna i samband med bildande av fiskevårdsomräde, tillstyrker länsstyrelsen förslagel.

Prop. 1980/81:153 143

4.2.25 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Fiskerättsförteckning.

Den utredningsmetod som redovisas ger såvitt enheten kan bedöma

en god och för ändamålet användbar förteckning över fiskerältsägarna

---- .1 bilagan nr 1 framhålles att faslighetslängdernas ägamppgifter väl

överensstämmer med de lagfarna ägarna och all längdernas uppgifter därför bör kunna godtas som underlag för den preliminära förteckningen.

Lantmäterienheten är emellertid av den uppfattningen att längdernas ägareuppgifter inte okritiskt kan användas i förteckningen, eftersom dessa ibland avviker frän fastighetsbokens. Det är ocksä att märka att enligl § 3 i förslaget fömtsätts lagfaren ägare till fastighet med rätt lill fiske vara fiskerättsägare. Fastighetslängdens uppgifter måste därför alllid jämföras med fastighetsbokens före användandet. En ålgärd som vid ell stort antal fiskerättsfastigheter kan bli kostsam, innan inskrivningsregistret datalagts.

Lantmäterienheten utgår ifrän alt dessa synpunkter kommer alt beaktas vid utformningen av de riktlinjer för framställandet av den preliminära förteckningen som enligt förslaget skall ankomma pä lantmäteriverket efter samråd med fiskeristyrelsen.

Förfarandet. Lantmäterienheten anser, all ulredningen i nu framlagt slutbetänkande borde ha tagit upp och närmare diskuterat sambandet mellan hushållningsplaner och gällande planlagsliftning samt kontaktvägarna mellan olika myndigheler mot bakgrunden av rådande osäkerhet beträffande fiskets planering. Alt länsstyrelsen vid sin lämplighetsprövning mäste beakta att fiskevårdsområdel kommer all utgöra en lämplig fiskeribiologisk och administrativ enhet ligger i sakens nalur. Hur den enskilde fiskerättsägaren emellerUd skall fä tillfälle atl la del av och yttra sig över de hushällningsplaner som fiskenämnderna upprättar och vilka i stor utsträckning kommer atl ligga till grund för länsstyrelsens ställningslagande har utredningen inte berört.

Lantmäterienheten ställer sig tveksam till procedurförfarandel som är tvivelaktigt med hänsyn fill den enskildes rättssäkerhet. Grundreglerna för fiskevårdsområdel utformas ju under stort hänsynstagande till allmänna intressen samtidigt som bevisbördan genom opinionsvillkorels utformning lagts på den enskilde. En enskilds ansökan kan t.ex. efler remissbehandlingen (§ 11) på grund av utförd fiskeplanläggning komma att ulvidgas lill alt avse ett betydligt större omräde än den sjö sökanden föreslagil. Utvidgningen kan medföra atl kostnaderna för upprättandet av fiskerätlsförteckningen flerdubblas, varvid de enskilda drabbas av merkostnaderna, om inte den myndighet som föreslagit utvidgningen uppträder som medsö-kande. Fall kan också länkas där förrältningen till följd av det allmännas ingripanden får avslutas ulan atl fiskevårdsområde bildas, varvid förrättningskostnaderna får betalas av sökanden (jfr 22 § lagförslaget).

Oavsett att förrältningsmannen enligl förslaget är bunden av länsstyrelsens direktiv kommer emellertid myckel stora krav all slällas på hans kunnighet i och erfarenhel av fastighelsrätlsliga frägor, när fullständig fiskerättsulredning saknas. Förutom all upprätta fiskerätlsförteckning skall förrättningsmannen enligt lagförslaget mottaga anmälan om innehav av fiskerätt, tillse all innebörden i anmälda anspråk blir klarlagd, bedöma humvida omfånget av fiskerätt skall bli föremål för särskild utredning och om sä prövas nödvändigt förelägga sakägare alt påkalla fastighetsbeslämning, verkställa särskild ulredning om oförenliga anspråk på fiskerätt anmälts och slutligen upprätta förteckning över de fastigheter, som skall anses ha fiskerätt. Dessa förrätlningsmannens åligganden begränsar -såvitt lantmäterienheten kan förstå - på elt avgörande sätt kretsen av förrällningsmän.

Prop. 1980/81:153 144

Visserligen är förrättningsmannen vid upprättandel av förslag lill gmndregler för fiskevårdsområdel bunden av de föreskrifter som lämnats i förordnandet men det kan dock tänkas fall där tillgång till särskild sakkunskap behövs. Hur detta skall lösas lämnar emellertid fiskevattensutredningen inte nägot besked om, vilket är en brist.

VUlkoren för bildandet. Att förekomsten av samfällighelsförvaltning enligt lagen om förvaltning av samfälligheter (SFL) inte hindrar tillkomsten av fiskevårdsområde och att bildandel av fiskevårdsområde inte gör sådan samfällighelsförvaltning överflödig framhålles särskilt av utredningen. I detta sammanhang vill lantmäterienheten framhålla att hinder inte heller synes föreligga mot att fiske som förvaltas av häradsallmänning och andra allmänningsskogar ingår i fiskevårdsområde. Detla framgår av 24 § sista stycket i det samtidigt framlagda förslaget lill lag om fiske.

Andra stycket 9 § lagförslaget innehåller en bestämmelse som innebär att opinionsvillkoret bortfaller om bildande av fiskevårdsomräde bedöms som synnerligen angeläget frän allmän synpunkt. Bestämmelsen avses utnyttjas endast i undantagsfall och skall om den är tillämplig framgå redan av förtätiningsmannens förordnande.

Lantmäterienheten anser för sin del att en förutsältning för tillämpningen av detta lagrum bör vara att det allmännas inlresse är klart dokumenterat i godkänd plan för fisket. Föreligger exempelvis myndighetsbeslul enligt 37 § i det samtidigt framlagda förslaget lill lag om fiske till förmån för allmänhetens fiske torde planöverväganden ha föregått beslutet. Är bildande av fiskevårdsområde i sädant sammanhang nödvändigl eller ur allmän synpunkt erforderligt bör området kunna bildas utan opionionsstöd.

Kostnaderna för bildande. Länsstyrelsen anser att om initiafiv lill bildande av fiskevårdsomräde tas av enskild fiskerältsägare men förrättningen inte leder lill åsyftat resullal bör kostnaderna stanna på statsverket. Om den enskilde riskerar atl drabbas av förrätlningskostnaderna torde annars frivilliga initiativ till bildande av sådana områden bli mycket sällsynta.

De beräkningar av kostnaderna för bildande fiskevårdsomräde, som utredningen redovisar, är enligt lanlmäterienhetens uppfattning alltför

laga.--- Om man har ett mycket stort anlal delägande fasligheter -

omkring 1 000 stycken eller fler - är det inle omöjligt att kostnaderna kan stanna på 50 kronor per faslighet. I värt län där anlalel fiskerättsägande fastigheter i genomsnitt uppgår lill cirka 30 st per objekt blir kostnaden per faslighet emellertid avsevärt större. Det lorde här vara realistiskt att räkna med en kostnad av omkring 100 kronor per fasfighel. 1 Stora Hällungen, en av länets större sjöar, uppgår exempelvis antalet fiskerättsägande fastigheter till 119 stycken.

4.2.26 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Fiskerättsförteckning. Utredningen skall ske enligl en av lantmätaren Lars-Göran Loré vid statens lantmäteriverk redovisad metod (bilaga I lill belänkandet). Den metod som Loré redovisat ger enligt länsstyrelsens mening en god och i del närmaste fullständig förteckning över fiskerältsägarna. Ulredningens uttalande i redogörelsen för denna metod (s. 166) alt komplettering endast skulle ske beträffande ägoslyckningar som saknar mantal men har fiskerätt är orikligt. Kompletteringen måste som Loré föreslagil omfatta alla ägoslyckningar och inte bara enstaka lägenheter och andra enheter utan mantal. Den föreslagna metoden ger i vissa fall omedelbart och i andra efler obetydlig och av en mtinerad förrättningsman lätt bedömbar utvidgning fullständig kännedom om vilka som bör anses vara fiskerättsägare inom

Prop. 1980/81:153 145

avsett fiskevårdsområde. Bildande av fiskevårdsområde utan sammanträde enligl 20 § NLOFO förutsätter i nämnda avseende fullständig fiskerätts-utredning.

I en del fall lorde Lorés metod ulan fara för rimlig rällsäkerhel kunna ytterligare förenklas. Ell aktuellt exempel: 1 ett föreslaget fiskevårdsområde omfattande etl nederbördsområde med flera sjöar ingår vissa mindre sjöområden som tillhör en by, och som endast utgör en myckel liten andel av sjöområdel. Byns primär- och sekundärdelningar komplicerar i hög grad bedömningen av fiskerättsförhållandena. Antalet fiskerättsägande fasligheter är slorl. I ett sådanl fall bör den preliminära förteckningen kunna upprättas på samma sätt som markägarförleckning lill planförslag enligt byggnadslagen dvs. en eller ett par fiskerättsägare antecknas med upplysning att fisket inom området är samfällt för fler än 10 fiskerältsägare med flera delägare. Har byns hemman olika namn bör givetvis dessa namn framgå av förteckningen.

Upprättandel av preliminär fiskerättsulredning och dess komplettering kräver ett inte obetydligt forskningsarbete. Under förutsättning all delta arbete genomförs på elt tillfredsställande sätl kan del bli till väsentlig nytta för de systematiska arkivulredningar som förutsatts ligga lill grund för del nya faslighetsregislrel, som skall upprällas av fasUghetsregistermyndighe-terna. Fär nu det allmänna den draghjälp ekonomiskl, som de enskildas betalning av kostnaderna för fiskerältsutredningarna innebär kan t.o.m. ifrågasättas om inte tillfället bör utnyttjas alt belräffande akluella skifteslag genomföra fullständiga systematiska arkivutredningar. Del är inle rationellt att som hittills skett vid varje tillfälle, dä frågan om samfälligheter och rättigheter aktualiseras i förrättnings- och regislreringsverksamhel m.m. ständigt på nyll gå igenom erforderligt malerial. De kostnadsbesparingar som uppkommer pä kort sikt uppväger inte de förluster som följer av arbetssättet, sett i elt nägot längre perspektiv.

Förfarandet. Hur fiskevatlensulredningen tänkt sig att såsom förrällningsmän förordnad fiskeritjänstemän skall biträdas av en lanlmäterisak-kunnig är oklart. Eftersom omfattning och nyttjande av fiskevårdsområdet i princip skall vara klarlagda när förordnande utfärdas minskas behovet av fiskeriteknisk sakkunskap. Vid frågor om jämkning av plan för fisket o. d. kan säsom ulredningen föreslår tjänstemän från länsstyrelsen, kommunen och fiskerimyndigheten tillkallas för samråd, (4.8.3 s. 171).

Den rådande osäkerheten belräffande fiskels planering präglar ulred
ningens förslag inte minst vad gäller behandlingen av ansökan om bildande
av fiskevårdsområde. På annat sätt synes inte kunna förklaras, atl för varje
ansökan om bildande av fiskevårdsomräde, stort som litet, föresläs ell
förfarande, som brukar föregå fastställelseprövning av planförslag. All
planunderlaget nu är i det närmaste obefintligt kan inle motivera all varje
ansökan om bildande av fiskevårdsområde prövas i en omständlig och
tyngande procedur, som är kostsam för det allmänna och tvivelaktig med
hänsyn till den enskildes rättssäkerhet. Bevakningen av planvill
koren vid bildande av fiskevårdsområde kan, efterhand som osäkerheten
och oklarheten beträffande planläggningen pä fiskels omräde övervinns,
väl ske inom förrättningens ram ulan både förprövning och överprövning.
Såväl fiskenämnd som kommun och fiskerältsägare har ju klagorält, och
enligt utredningens förslag kan tjänstemän från länsstyrelse, fiskerimyn-
dighet och kommun kallas till förtaltning för samräd, (4.8.3 s. 171).

Av nu nämnda skäl kan länsstyrelsen inte tillstyrka utredningens förslag rörande bevakningen av planvillkor i samband med ansökan, förordnande och förrättning.

10 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153

Prop. 1980/81:153 146

VUlkoren för bildande. I förslagel har efler mönsler frän bl.a. anläggningslagen införts ell s. k. opinionsvillkor, dvs. som förutsättning för all elt fiskevårdsomräde skall bildas krävs all ägarna till fiske som avses ingå i omrädel mera allmänl inte motsätter sig områdesbildningen och har beaktansvärda skäl för del. Mol utredningens förslag i denna del har länsstyrelsen intet att erinra. Lagförslaget innehåller emellertid - likaledes efler mönster frän anläggningslagen - ett undantag från opionionsvillkorel om bildande av fiskevårdsområde bedöms som synnerligen angeläget från allmän synpunkl. Med hänsyn till svårigheterna all mol fiskerältsinnehavarnas uttalade mening få lill stånd en fungerande organisation förutsätter länsstyrelsen att denna möjlighet utnyttjas endasi i undantagsfall. Den av utredningen föreslagna utvidgningen av expropriationsändamålen sä all äganderätten eller nyttjanderätten till fiske i visst fall skall kunna exproprieras synes i sädant fall vara atl föredraga.

Kostnaderna för bildande. Om förrättningen avslutas ulan alt fiskevårdsområde bildas bör, om inle särskilda skäl föranleder annal, kostnaderna stanna pä statsverket. Atl ålägga enskild sökande betalningsskyldigheten som utredningen föreslagit är av flera skäl både olämpligt och orättvist. Orsaken till all fiskevårdsområde inle kan bildas behöver överhuvud taget inte bero på sökanden. Har inte pä ell tidigt stadium en negaliv utgång kunnal fömlses kan elt belydande arbete ha nedlagts på fiskerätlsförteckningen. Ett slorl antal fiskerältsägare kan ha fält fiskerätten utredd, och det mäste anses oskäligt att koslnaden härför drabbar sökanden. Fiskerättsutredningen har emellertid visst värde för faslighetsregistermyndighelen varför starka skäl talar för atl koslnaden bör stanna pä statsverket. Genomförs utredningens förslag (22 § andra stycket) lorde del fä lill följd att enskilda personer avstår från all söka förrättning. I varje fall bör möjligheterna att erhålla slalsbidrag i samma omfallning som f. n. inle försämras.

4.2.27 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Fiskerättsförteckning. Länsslyrelsen ställer sig tveksam lill förslagel om förenklad fiskerättsulredning. Vid bildandet av fiskevårdsomräden där fastighelsförhållandena inte är hell klara bör en fullständig ulredning genomföras. Önskar statsmakterna lillgodose fritidsfiskets behov på det säll som framgår av betänkandel, någol som länsstyrelsen i och för sig inte har någonting emot, bör man också vara beredd att ta de kostnader som är förknippade härmed och som krävs för att fullt ut tillgodose rällssäkerhelsaspeklerna. En fiskerättsulredning innehåller bl.a. uppgifter om fiskesamfälligheter som vid uppläggande av nytt fastighetsregister skall införas i registret. Eftersom slalen påtagit sig kostnaderna för del nya fastighetsregistret finns del även ur den synpunkten starka skäl som talar för alt slalen skall bekosta fiskerättsulredning.

Förfarandet.--- Del förslag som nu läggs fram tillgodoser i stora

delar de synpunkter och önskemål som länsslyrelsen framförde i yttrandet över 1976 års förslag. I de vid faslighelsbildningsmyndighelen och lantmäterienheten upprättade promemoriorna har dock anförts förslag och synpunkter som skulle kunna bidra lill etl ännu smidigare och enklare hand-läggningsföifarande. Enligl dessa förslag skulle bl.a. förrällningsförfaran-det i stor utsträckning komma alt överensstämma med förfarandet enligl anläggningslagen. De framförda förslagen delas i stort av länsstyrelsen som hänvisar till promemoriorna.

Kostnaderna för bildande. Länsslyrelsen vill i della sammanhang som sin mening framhålla atl det bäsla sällel all stimulera till bildande av

Prop. 1980/81:153 147

fiskevårdsområden lorde vara alt låta förrätlningskostnaderna eller merparten av dessa betalas av allmänna medel. Della oavsett om området tänker upplåta vatten för kortfiske eller ej. Sedan man därefter konstaterat om denna insats haft önskad effekt pä bildandet av fiskevårdsområden kanske man pä olika sätt får stimulera delägarna alt upplåta området för kortfiske. Det primära måste dock vara atl öka anlalel fiskevårdsområden.

4.2.28 Länsstyrelsen i Värmlands län: Förfarandet. Bildandel av fiske
vårdsområden har i länet legal nere i avvaklan på att 1973 års fiskevallens-
utrednings förslag skall resultera i elt förenklat och billigare förfarande vid
bildande av fiskevårdsområde. Länsstyrelsen tillstyrker utredningens för
slag angående förenklad förfarande vid bildande av fiskevårdsomräde.

Länsstyrelsen vill även framhålla att del förenklade förfarandet medför att det ur rättssäkerhets- och effeklivilelssynpunkl är av ännu slörre betydelse atl förtällningsmannen äger vana alt handlägga fastighelsärenden och lanlmäteriförrältningar än vid nuvarande ordning.

Kostnaderna för bildande. Ulredningen föreslår all kostnaderna för förtättningen i det fall atl fiskevårdsområde inle bildas skall åvila sökanden. Ett sådanl stadgande kan i åtskilliga fall verka återhållande på etl initiativ att bilda fiskevårdsområde. Det synes rimligt all bidrag i sådant fall kan utgå, om fiskenämnden tillstyrkt ansökan.

4.2.29 Länsstyrelsen i Örebro län: Fiskerättsförteckning. Inom Örebro län
har pä initiativ av fiskerikonsulenlen gjorts fullständiga fiskerältsutred
ningar för många av de viktigare fritidsfiskevaltnen. Arbetet med dessa
utredningar har varil mycket omfaltande varför kostnaderna utslaget per
fiskerättsägande fastighet torde blivit myckel höga. I en förrätlningssitua-
tion, med krav pä full kostnadstäckning, mäsle därför ambitionen all hälla
ner dessa kostnader vara viktig. Mot bakgrund av gjorda erfarenheler av
fullständiga utredningar torde betänkandets modell till förenklade ulred
ningar väl kunna uppfylla de krav pä fullständighet som är berättigade vid
tillämpningen av den föreslagna lagen om fiskevårdsomräden.

Förfarandet. Lagförslaget är utformat efter administrativa förfarande-och prövningsregler. Trots della förefaller ändå länsstyrelsens förhandsprövning vara onödigt omfattande. Länsstyrelsens prövning i ll-12§§ torde kunna förenklas lill ell enkelt samrådsförfarande medan däremol förrättningsmannens prövning enligl 14 § måsle göras mer formell, med infordrande av yttrande från fiskenämnd, kommun m.fl.

ViUkoren för bildande. Del i 9§ nyinsatta s. k. opinionsvillkoret innebär en avsevärd förenkling i jämförelse med röstningförfarandel i gällande lagstiftning. Motsvarande opinionsvillkor finns redan i anläggningslagen, från vilken vunna erfarenheter torde komma till god användning vid till-lämpningen av 9§ lagförslaget.

4.2.30 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Fiskerätt.sförieckning. Förslagel
innebär vid jämförelse med en fullständig fiskerättsulredning enligl nuva
rande modell betydande förenklingar. Viss del av arkivundersökningarna
och i princip arealberäkningar och andelstalsulräkningar slopas. Genom
fiskerättsägares möjlighet att påtala eventuella brister bör den slutliga
produkten dock bli tillräckligt tillförlitlig för mätning av opinionsvillkoret
enligt 9§ lagförslaget och som delägarförteckning vid den fortsalla förvall
ningen. Skulle enskild fiskerätt av någon betydelse ändock ha förbisells
synes skyddsregeln i 33 § vara etl väl avvägt komplement.

Prop. 1980/81:153 148

Åsyftad kostnadsbesparing vid arkivulredningen släller höga krav pä mlin och arkivkännedom hos den personal som lar fram den preliminära förteckningen. De bästa förutsättningarna torde finnas hos den personal vid de regionala lantmäterimyndigheterna som bl.a. sysslar med arkivservice åt faslighetsbildningsmyndigheterna.

Den preliminära förteckningen bör med angiven melodik kunna uppfylla minimikravet på ulredning enligl 13 § i lagförslaget och därmed får metoden anses vara ändamålsenlig för bildande av fiskevårdsområde.

Fiskerätlsförteckningen har inlresse även i annal sammanhang. Vid komplettering av faslighetsregislrel med samfälligheter, vilkel bl.a. är en angelägenhet inför fastighetsdalareformen, är fiskerätterna i särklass mest arbetskrävande. Vid regislerkompletlering erfordras inte nödvändigtvis att andelslal framräknas. Redan en förteckning i faslighetsregislrel över delägande fastigheter skulle vara en icke oväsentlig förbällring av detsamma. Varken den preliminära förteckningen enligt 13 § lagförslaget eller den kompletterade fiskerätlsförteckningen enligl 19 § uppfyller emellertid de krav som måste ställas vid regislerkompletlering. För all kunna tillgodose regislerintresset skulle erfordras en extra arbetsinsats som i förhållande till en fullständig samfällighetsulredning dock är av måttlig storleksordning. Om behov av förenämnd regislerkompletlering föreligger och merarbetet härför bekostas av faslighetsregistermyndighelen vinns två fördelar, dels förbättras fiskerältsutredningen utöver minimikraven i förslaget till förmän för snabbhet och enkelhet vid omrädesbildning och förvaltning, dels blir allmänintresset atl förbättra fastighelsregistrel tillgodosett. Nyssnämnda angelägna samordning av utredningsverksamheten understryker ytterligare vikten av att de regionala lantmäterimyndigheterna svarar för den.

Kostnaderna för bildande. Möjligheler all återkräva statsbidrag, som utbetalats för läckande av förtättningskostnader under villkor om att fiskevårdsområdet skall upplåta fiske lill allmänheten i angiven omfattning och på skäliga villkor, bör tillskapas.

4.2.31 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Förfarandet. Förrätlnings
mannens beslut vinner laga kraft såvida inle besvär anförs eller länsslyrel
sen utnyttjar sin föreslagna rätt till överprövning. Detla kommer som
också utredningen framhåller att slälla slora krav på bevakningen av
ärendei. Krav på förutseende och samarbele under förrättningens gång.

Eftersom de föreslagna reglerna är ägnade atl förkorta handläggningsliden och länsslyrelsen avses få rätt all begära överprövning vill länsslyrelsen ej motsätta sig förslaget all förrättningsmannen skall fatta beslut om bildandet.

Mol bakgmnden härav bör emellertid i 14 § orden "vid behov" utgå. Elt ytterligare skäl för delta är all 9§ sista stycket innehåller bestämmelser som säger atl opinionsvillkoret faller om del från allmän synpunkl är synnerligen angelägel atl fiskevårdsomräde bildas. Visseriigen avses att länsstyrelsen redan dä förordnandet utfärdas skall ange om så är förhällandet men ändrade bedömningar kan bli aktuella under den tid förtättningen pågår.

Del kan i en del fall bli aktuellt atl bilda fiskevårdsområden med elt mycket stort antal fiskerältsägare, exempelvis för hela Siljan. Det kan i dessa fall vara försvarligt all tillämpa kungörelsedelgivning. Föreslås därför att nuvarande och sä sent som 1975 införda regler om möjlighet till kungörelsedelgivning i vissa fall vid bildande av fiskevårdsområde bibehålles. I normalfallet är dock de föreslagna reglerna lämpliga.

Prop. 1980/81:153 149

Enligt länsstyrelsens mening kommer behov av normalsladgar all föreligga. Det vore därför mest ändamålsenligt atl fiskerältsägarna i direkt anslutning till beslutet om bildande av fiskevårdsområde liksom nu log upp frägan om antagande av sladgar.

Kostnaderna för bildande. För att stimulera bildandel av fiskevårdsom
räden vill länsstyrelsen- föreslå alt lill områden som bildas före

utgången av 1985 skall utgä statsbidrag med 100% om fisket upplåts till allmänheten.

4.2.32 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Fiskerätlsförteckning. I fråga om
bildande av fiskevårdsomräden föreslår ulredningen bland annal den för
enklingen alt fullständig fiskerättsulredning inle skall behöva ske. Förenk
lingen medför också den fördelen att bildandekostnaderna minskar väsenl
ligt. En noggrannare fiskerättsutredning kommer emellertid i vissa fall inte
att kunna undvaras.

I de fall fiskerältsägare måste slyrka sin rätt eller dä delaktighetsulredning påkallas bör de kostnader som uppkommer ersällas av slatsbidrag enligt i övrigt för sådana bidrag gällande regler.

4.2.33 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Fiskerätlsförteckning. I Väs
ternorrlands län har bildats ca 25 fiskevårdsområden (fvo) sedan lagen om
fiskevårdsområden kom till. Detla är en alltför långsam takt för att en
ökning av kortfiskeutbudel skall ske.

Länsslyrelsen tillstyrker därför att nuvarande fullständiga ulredningar
av rätten till fiske inom ett tilltänkt fvo ersätts av ell förenklat förfarande
(fiskerättsförteckning) i huvudsak enligt utredningens förslag.

Förfarandet. Länsstyrelsen har'ej nägon erinran mol all beslutsfattandet i fräga om bildande av fvo överflyttas lill förrältningsmannen. Länsslyrelsen får ändå inflytande i dylika ärenden i form av föreskrifter för förrältningsmannen, dennes samrädsskyldighet med bl.a. länsslyrelsen saml länsstyrelsens möjlighet alt i allmänl inlresse överpröva förrätlningsmannens beslut. Del kan övervägas om inte forumreglerna och förrällningsför-farandet bör anpassas lill de regler som normall gäller för annan faslighets-samverkan, t.ex. reglerna i anläggningslagen. Della skulle bl.a. medföra alt samrådsförfarandet kan förenklas och alt förrällningsmän inte behöver förordnas. Vidare lorde del dä inle finnas anledning för länsslyrelsen all överpröva förtältningarna utifrån formella synpunkler.

VUlkoren för bildande.-- Länsstyrelsen har ej någon principiell

erinran mol atl nuvarande majorilelsregler ersätts av en friare bedömning av fiskerätlsägarnas slällningstagande lill en föreslagen områdesbildning, dock med etl undanlag. En sammanslutning av ifrågavarande slag — vilken normalt får anses bygga pä delägarnas inlresse och frivilliga engagemang i fiskevårdsarbetel — torde inle i längden kunna fungera effektivt med mindre än att flertalet berörda fiskerältsägare ställer sig positiva till samarbetsformen. Tillskapande av etl fvo oberoende av fiskerätlsägarnas medverkan kan endasi motiveras av fritidsfiskets efterfrågan på lämpliga fiskevatten vid storstadsområdena. Någon formell möjlighel atl framtvinga en upplåtelse av fiske till utomstående frän delägarnas sida finns emellertid inte enligt förslagel. Svårigheier lorde även kunna uppkomma all få lill stånd en fungerande förvallning i ell "Ivängsbildal" område. I de fall ell starkt allmänt intresse föreligger atl inom ell visst vattenområde åstadkomma fisketillfällen för fritidsfiskarna bör della tillgodoses genom etl inlösensförfarande varigenom fiskerättsägama tillförsäkras full ersällning.

Prop. 1980/81:153 150

Om den nya formuleringen av §9 andra stycket i lagen om fvo går igenom, innebär delta alt samarbetsformerna inom ett fiskevårdsomräde pä ett tidigt stadium kan spolieras. För att fä Ull stånd eU fungerande fiskevårdsområde behövs etl gott samarbete mellan producenter (fiskerättsägare) konsumenter och myndigheter.

Kostnaderna för bildande. Del är viktigt att förrätlningskostnaderna icke ökar då det finns risk alt länsstyrelsens insalser med förordnande, samråd m. m. övergår till taxebelagda kostnader.

Den föreslagna stalsbidragsdgivningen till bl.a. fvo för fiskevård och service kan bli en verksam stimulans till atl rationella områden bildas. Likasä är det av vikt att bidragsnivän för kostnaderna vid bildandel av fvo ej blir alltför låg.

4.2.34 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Fiskerättsförteckning. Del kan vara lämpligt att dä fräga är om mycket värdefullt fiske eller då så utan nämnvärd tidsutdräkt kan ske fiskerätlsförteckning (13 §) upprättas med slörre noggrannhet än eljest.

En följd av [att lillkomslen av ell fiskevårdsområde inle inverkar på beslående äganderättsförhållanden] bör förutsättas vara att fiskerättsägare som inte är redovisad såsom delägare i fiskevårdsområdel i den slutliga fiskerättsförteckningen (19 §) inte därigenom berövats rätten all nyttja fiske inom fiskevårdsområdel.

Fiskevårdsområde och samernas fiskerätt. Enligt förslagel skall när slaten tillhörigt vatten vari samer enligt rennäringslagen har fiskerätt ingått i fiskevårdsområde sameby såsom delägare i fiskevårdsområdel företräda statens fiske och fiskevårdsområdel förvalla allt i området ingående fiske även statens. Fiskevårdsområdel skulle således bestämma över - förutom sättet för fiskels utnyttjande och fiskevård - upplåtelse av fisket lill utomstående och villkoren för sådan upplåtelse. Om delägande sameby är i minoritet inom fiskevårdsområdet skulle dess möjligheler till infiytande i vissa lägen vara små. Den skulle ej kunna motsätta sig upplåtelse av fiske till utomstående annal än i fall som avses i 41 § förslaget lill lag om fiskevårdsområden och ej kunna bestämma över villkoren för upplåtelse. En sådan ordning skulle verka inskränkande i samernas räll lill fiske enligl rennäringslagen, såväl i fråga om möjlighelerna för dem atl själva fiska som i fråga om möjlighelerna all vid upplåtelse av fiske erhålla ersättning. En sådan inskränkning i skyddet för samernas rätl lill fiske enligt rennäringslagen bör inte ske. Om slalen tillhörigt vallen vari samer enligt rennäringslagen har fiskerätt ingår i fiskevårdsområde bör slaten genom lantbruksnämnden vara delägare i fiskevårdsområdet och upplåtelse av sådant statens fiske ske enligl reglerna i rennäringslagen.

Den föreslagna bestämmelsen i 31§ iredje stycket rennäringslagen att sameby genom avlal skulle kunna helt eller delvis avstå från rätlen alt nyttja fisket i - slalen ej tillhörigt - vallen inom byns betesområde innebär i realiteten en upplåtelse av samebyn enligt rennäringslagen tillkommande fiskerätt. En sädan upplåtelse bör ej ske på annal sätt än genom rennäringsmyndigheten - lantbmksnämnden samt under de förutsättningar och villkor som stadgas för upplåtelse av rätt till fiske enligt rennäringslagen.

Bestämmelsen i 31§ första slyckel rennäringslagen alt sameby eller medlem i sameby ej får - utom i fall som avses i andra stycket - upplåta rättighet som ingår i renskölselrälten bör förbli oförändrad. De principer för förvaltning av renskötselmarker och renskötselrätler som stadgats eller förutsatts i rennäringslagen bör även förbli oförändrade.

Prop. 1980/81:153 151

Förfarandet. I situation som avses i 11 § lagförslaget bör fiskerältsägare ges samma ställning som fiskenämnd och kommun.

Villkoren för bildande. Vad angår frågan om i planbestämmelser intagna uppgifter om sättet för fiskets nyttjande skall vara tvingande för tillståndet att bilda fiskevårdsomräde synes uppgifterna i betänkandel vara osäkra. Vad som anförts på sid 168 n, 169 m och 170 m i anslutning lill 10 och 12 §§ synes tyda på att sådana planbestämmelser avsetts att vara tvingande. Vad som anförts pä sid 155 m och 189 n i anslutning lill 1 § kan lyda på motsatsen.

I betänkandet saknas klarläggande uppgifter om sättet för utförande av planläggning pä fiskets område och om planbestämmelser. För planbestämmelser som avsetts att vara tvingande borde finnas regler bl. a. för utförande, samråd med fiskerättsägare, utställande och anlagande samt sättet för talan mot antagen plan.

Det huvudsakliga syftet med bildande av fiskevårdsomräde bör vara atl åstadkomma en samverkan mellan fiskerältsägare för god fiskevård, rationellt utnyttjande av fisket och därmed en högre avkastning. Avkastningen av fisket såsom nyttofiske bör tillräckligt beaktas. Att genom myndighetsbeslut (planvillkor) skulle dirigeras sättet för nyttjandet av fisket inom fiskevårdsomräde - exempelvis upplåtelse lill allmänheten av handredskapsfiske, upplåtelse till yrkesfiskare eller uteslutande nyttjande av delägarna själva — bör vara främmande för en lagstiftning av nu ifrågavarande slag. Genom planläggning bör fiskerätlsägarnas möjligheler atl själva nyttja sitt fiske inte kunna inskränkas.

I detta sammanhang anföres även all betydelsen av överensslämmelse med upprättade eller avsedda planer ej bör överdrivas. Skäl i och för sig bör inte anses föreligga mot bildande av fiskevårdsomräden med ur fiskevårdssynpunkt lämplig omfattning som medför en bättre fiskevård och ett bättre utnyttjande av fisket. Ett fiskevårdsområde kan senare läll utökas eller pä annat sätl undergå förändring. Det sagda kan gälla bl. a. för mänga nu verksamma fiskevårdsföreningar.

4.2.35 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Fiskevårdsområde och samernas fiskerätt. Utredningen föreslår all även vatten ovan odlingsgränsen skall kunna ingå i fiskevårdsomräden. Länsstyrelsen finner delta väl motiverat. Länsslyrelsen vill dock bestämt avstyrka den av utredningen föreslagna konstmktionen för att samordna rennärings- och fiskeinlressena. Som ovan framgått anser länsslyrelsen att del allmänna behöver ökade styrmedel för att medverka till elt rationellt ulnyltjande av fiskresurserna. Med den utgångspunkten framslår det som direkl olämpligt atl slaten avslår en betydande del av sina befogenheter i avseende på fisket till vissa sektors-intressen, speciellt som det ovan odlingsgränsen är fråga om mycket attrakfiva fiskevatten inom etl område där många inlressen konkurrerar. Länsstyrelsen delar den av länets fiskenämnd framförda uppfattningen alt ulredningens förslag kan leda lill atl ur fiskels synpunkl irrationella faktorer ges för stort utrymme när dél gäller att få lill stånd och förvalla fiskevårdsomräden.

Den avvägning som bör göras mellan fiskeinlressel och rennäringsinlres-set bör när det gäller vatten inom renskötselområdel i sin helhel handhas av lantbmksnämnden dvs. det organ som har alt bevaka rennäringsintresset och ombesörja fiskeförvaltningen ovanför odlingsgränsen. Länsstyrelsen anser därför att lantbmksnämnden skall företräda slaten dä det gäller fiskevårdsområden ovan odlingsgränsen både när del gäller bildandel och

Prop. 1980/81:153 152

förvaltningen. Länsslyrelsen anser vidare alt fiskevårdsområden bör kunna inrättas i samtliga enskilda vatten inom renskötselområdel utan all särskilda avtal behöver träffas med samebyarna. För atl skydda rennäringens intresse bör samebymedlem dock inte bli bunden av fiskevårdsomrädes bestämmelser med mindre än dessa godkänts av lantbruksnämndens rennäringsdelegation. Lantbmksnämnden som förutsattes samråda med respektive sameby bör kunna på ett enhetligt sätt bevaka rennäringsintresset inom hela renskötselområdet. Rennäringsdelegationens godkännande bör innebära en prövning av att bestämmelserna icke är lill avsevärd olägenhet för renskötseln, jämför 30 § rennäringslagen. Har lantbmksnämnden godkänt bestämmelserna skall dessa vara bindande för allt fiske som utövas med stöd av rennäringslagen dvs. även för det fiske som upplåtits av sameby jämlikt 31 § rennäringslagen.

VUlkoren för bildande. Länsslyrelsen delar uppfattningen atl fiskevårdsomrädena bör ges en omfattning som ansluter till ett planmässigt utnyttjande av resurserna vilket torde förutsätta stora områden ofta hela kommuner. För att få till stånd fiskevårdsområden av denna omfattning lorde dock liksom hittills krävas en relativt bred uppslutning från fiskerätlsägarnas sida. Visserligen finns i lagtexten bestämmelser om all fiskevårdsomräden under vissa fömtsättningar kan genomföras även mot en negativ opinion frän fiskerättsägarnas sida men länsstyrelsen vill mot bakgrund av erfarenheter frän annan liknande lagstiftning, bland annat fastighetsbildningslagen, uttala tveksamhet för om del i praktiken kommer att bli möjligt att skapa sådana fiskevårdsområden.

4.2.36 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareförbund: Fiskerättsförteckning. För atl förenkla förfarandet och hålla nere kostnaderna vid områdesbildning accepterar förbunden den förenklade äganderättsutredningen. För att fiskevårdsområdel skall kunna fungera är det emellertid nödvändigt att även andelstalen räknas fram så att dessa kan tjäna till ledning vid röstning, utdelning, utdebitering m.fl. åtgärder. Det bör alltså åvila förrältningsmannen alt ta fram andelstalen i samband med utredningen rörande äganderätten. En förutsättning är vidare atl förtällningsmannen beslutar om delaklighelsförhållandena mellan i omrädel ingående skifteslag och enskilda vallen för det fall området omfallar mer än ett skifteslag.

ViUkoren för bildande. Ulredningen föreslår i 8§ som en nyhet planvill
kor för bildandet av fiskevårdsområde. Förslagel medför inskränk
ningar i fiskevaltenägarnas nuvarande rältigheter. Sälunda torde fiskeval
tenägarnas möjligheter alt påverka ett fiskevårdsomrädes omfattning kom
ma att starkt begränsas samtidigt som inskränkningar i nyttjandet kan
komma all föreskrivas. För närvarande finns med något enstaka undanlag
inte nägon kommunal och regional planläggning på fiskets område. Ulred
ningen redovisar inte på vilket sätt och i vilken form den tilltänkta plane
ringen skall utföras. För förslagels genomförande krävs bestämmelser,
som anger pä vilket sätt och i vilken ordning planläggningen skall ske. Inte
minst krävs regler för hur ägarna till den resurs, vars disposition skall
planläggas skall ges deltagande och inflytande i planläggningsprocessen.
Sä länge della ej har angivits kan en planläggning ej påbörjas och än mindre
ulgöra grund för ett planvillkor.

För alt råda bot mol detla och minska den belydande risken för ett kränkande av den enskilda rätlen får förbundel föreslå atl 8 §, som reglerar villkoren för bildandet av fiskevårdsområde i överensstämmelse med för-

Prop. 1980/81:153 153

slaget lill lag om jaktvårdsområden (SOU 1979; 19) får följande utformning: "Fiskevårdsområde får bildas endast om området med hänsyn lill storlek, läge och övriga fömtsättningar är varaktigt lämpat för sill ändamål, enskild rätt inle kränks samt framlida områdesbildningar inle kan antas bli försvårade. Bildande av fiskevårdsområde skall därjämle lillgodose ändamål som anges i 1 §."

Fiskevårdsomräde skall enligt 9§ bildas om angivna villkor är uppfyllda och ägarna lill berört fiske ej mera allmänt motsätter sig områdesbildningen och har beaktansvärda skäl för del. Fiskerätlsägarnas inflytande på bildandet av fiskevårdsområde gäller dock ej om det från allmän synpunkt är synnerligen angelägel aU fiskevårdsområde bildas.

Här slälls opinionsvillkoret mot allmänna intressen. I en sådan situation bör det krävas att del allmänna, som uppenbarligen måsle anses ha bevisskyldigheten för påståendet alt åigärden är synnerligen angelägen, verkligen dokumenterar behovel.

Vid sådant tvångsbildande som här avses bör enligl förbundets ovan under allmänna synpunkter relaterade uppfattning i området endasi ingå fisket med handredskap.

Kostnaderna för bildande. Enligl förslagel (sid. 321) bör slatsbidrag för täckande av förrätlningskoslnader kunna utgå med som hittills högsl 80 procent dock endasi lill områden som förbinder sig att sälja fiskekort till allmänheten i större omfallning. Högsta bidrag bör enligl utredningen utgå till sädana områden som är av störst belydelse för fritidsfisket.

Detta är enligt förbundens uppfattning en mycket olycklig inskränkning i gällande bestämmelser för slalsbidrag. Förbunden anser, atl som huvudregel nu gällande bestämmelser om statsbidrag bör kvarstå. Emellertid bör högsta procentsats, säledes 80%, kunna utgå även i andra fall än när upplåtelse förutsätts ske i obegränsad omfattning. Det kan vara minst lika angeläget och av minst lika stor betydelse för fritidsfisket all fiskevårdsområden bildas även i andra fall. Etl exempel härpå är alt ell fiskevårdsområde bildas inom vatten som utgör reproduktionsområden för exempelvis laxartad fisk. Bäsla förulsältningarna för effektiv fiskevård och effektivt skydd för sädana fiskevatten är tillskapandet av etl fiskevårdsomräde inom vars ram dessa frågor enklast regleras och övervakas. I här relaterade fall bör enligt förbundens uppfattning högsta slalsbidrag ulgå.

Förbunden anser vidare alt när tvångsbildande kommer till sländ -säledes när etl fiskevårdsomräde bildas i strid med delägarnas önskan -kostnaderna för en sådan förrättning hell bör bekostas av del allmänna.

4.2.37 Lantbrukarnas riksförbund: Villkoren för bildande. Efler förebild frän bl. a. faslighetsbildningslagen föresläs i 9 § alt fiskevårdsomräde ej fär bildas om ägare Ull fiske inom området mera allmänl motsätter sig bildandet (opinionsvillkor). Är det ur allmän synpunkt synnerligen angeläget att fiskevårdsområde bildas får delta ske ulan hänsyn lill opinionen. Det är i detla sammanhang nödvändigl all i det fortsalla lagstiftningsarbetet klarläggande uttalanden görs om vad som avses med "frän allmän synpunkt synnerligen angeläget".

Bildande av fiskevårdsområde mol en sådan opinion bland fiskevallenägarna som omnämnes i 9 § I st är en tvångsåtgärd som inle utan vidare kan accepteras. I sådant tvångsmässigl bildat fiskevårdsområde bör enligt LRFs uppfaUning endasi ingå fiske med handredskap.

Planvillkoret i §8 förslag till lag om FVO är ej ändamålsenligt och avvisas.

Prop. 1980/81:153 154

Huvudmålsättningen vid bildade av FVO måsle i stället vara lämpligheten ur fiskesynpunkt, möjlighelerna alt bedriva ell ändamålsenligt fiske och förutsättningarna för bedrivande av god fiskevård. (Jämför bestämmelserna kring jaktvårdsområde.)

4.2.38 Svenska samernas riksförbund: Fiskevårdsområde och samernas fiskerätt. I riksförbundets ovan angivna remissyttrande över belänkandel (Ds Jo 1976:6) ang. fiskevårdsområden avgivet av 1973 års fiskevallensul-redning framhåller riksförbundet bl. a. följande:

"I området mellan odlingsgränsen och lappmarksgränsen i Norrbollens och Västerbottens län har samerna en vidsträckt fiskerätt inom egen sameby. Denna fiskerätt gäller för skogssamernas del hela året. Med anledning härav synes samerna böra anses som delägare i fisket i vattendrag och sjöar mellan odlingsgränsen och lappmarksgränsen. Med anledning härav föreslås nu av riksförbundet all samerna skall anses ha fiskerätt i nämnda vattendrag och sjöar med hela fiskerätten "ä kronans mark" och i övrigt med en tredjedel (1/3) av fiskerätten. (Jfr 1964 års rennäringssakkunnigas betänkande SOU 1968; 16 sid 195 och 29) På skatlefjäll (1841 ärs avvill-ringsbrev med särskild punkl om fisket) och ovan odlingsgränsen utanför enskild mark äger samerna fisket. Se de av jur doktor Gunnar Prawitz författade kap I-V i Cramér - Prawitz: Studier i renbeteslagsliflning (1970) i förordet till nämnda ulredningar, särskilt om odlingsgränsens begränsade rättsverkan."

Delta är samernas ståndpunkt och utgångsläge vad beträffar samernas
rätt till fiske varpå del följande bygger.

Inledningsvis vill riksförbundet framhålla atl föreliggande förslag angående fiskevårdsomräden i många avseenden är bristfälligt, eftersom man bl. a. inte gjort nägon mer inträngande analys av samernas fiskerätt kontra förslaget om fiskevårdsomräden. Vad gäller områden mellan odlingsgränsen och lappmarksgränsen har de sakkunniga inte alls berört den samiska fiskerätten.

Inom Nortböttens län finns 9 samebyar som bedriver renskötsel och därmed sammanhängande näringar inom områdena mellan odlingsgränsen och lappmarksgränsen och vars gränser är bestämda. Huvudparten av dessa samer/samebyar har inom dessa områden rätl lill fiske hela årel. Riksförbundet har Udigare hävdat att samerna/samebyarna äger hela fiskerätten "å kronans" och i övrigt en tredjedel (1/3) av fiskerätten. Konsekvensen härav blir att samerna/samebyarna skall vara delägare i fisket i vattendrag och sjöar mellan odlingsgränsen och lappmarksgränsen. För samiskt vidkommande är det ett oavvisligt krav att samemas fiskerätt och därmed sammanhängande näringsgrenar blir beaktade vid bildandet av fiskevårdsomräden. Ett likaledes oavvisligt krav frän samisk sida är all dessa samernas fiskevatten inte skall kunna ingå i fiskevårdsomräde utan medgivande frän respektive sameby och efter hörande av lantbruksnämnden och rennäringsdelegationen. Enligt RL är inle renskötsel och rennäringsintressena skyldiga att tåla ingrepp och dylikt som medför olägenheler för de samiska näringarna. Vid förrättning angående bildandet av fiskevårdsområden inom nämnda områden skall samernas (kronans) fiskerätt företrädas av respektive sameby. Sedan fiskevårdsområde bildats skall givetvis sameby förvalta samernas (kronans) fiske.

Vad beträffar vattendragen och sjöarna ovan odlingsgränsen där fisket ägs av samerna/samebyarna berörs ej dessa av förslagel. Däremol föreslår utredningen att fiskevårdsomräden skall kunna bildas i områden som anvi-

Prop. 1980/81:153 155

sals till samernas uteslutande begagnande om ägarstrukturen är blandad. Enligl rennäringslagen är del lantbruksnämndernas rennäringsdelegalioner som är förvaltare av vatten ovan odlingsgränsen. Dessa har vid upplåtelse skyldighet atl ta hänsyn lill fiskevårdsaspekler och i ännu högre grad till renskötselintressena.

Etl oavvisligt krav från samisk sida är att samernas fiske vallen icke skall kunnas ingå i fiskevårdsområden ulan medgivande av respektive sameby och efler hörande av lantbmksnämnden och rennäringsdelegationen.

De vattendrag och sjöar som kan bli akluella för bildande av fiskevårdsområden ligger i huvudsak i skogsområdena, vid och i närheten av odlingsgränsen. Förslagels konsejcvenser blir här alt samerna företräder/förvaltar sin fiskerätt i dessa områden i Qällregionen i huvudsak i enlighet med RL:s stadganden. Förvaltningen av fiskevatlnen ovan odlingsgränsen skulle här ylterligare kompliceras genom alt bäde sameby och lantbruksnämnden skulle förvalta olika vatten inom en och samma sameby. Delta är en icke önskvärd utveckling.

4.2.39 Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan: VUlkoren för bUdande. Förslaget till ny lag för fiskevårdsomräden innebär att formerna för bildande av fiskevårdsomräden förenklas. Reformerna, som i och för sig synes välmotiverade, ger dock för vattenkraftens del anledning lill viss erinran. Det kan icke uteslutas att förslaget, om det antages i oförändral skick, innebär risk för konflikt mellan, å ena sidan, inlresse som beaktats genom lagakraftvunnen dom i valtenmål, och, å andra sidan, gmndregler eller stadgar för fiskevårdsomräde. Sådan risk torde kunna förebyggas om ägare av kraftverk, som utnyttjar vattenområde aktuellt för föreslaget fiskevårdsområde, ges tillfälle atl yttra sig vid den prövning länsstyrelsen enligl förslaget har att göra om del ansökta fiskevårdsområdels överensstämmelse med regional och kommunal planläggning. Del är nödvändigl atl lagregeln om fiskevårdsområdes planöverensslämmelse kompletteras på sädant sätt att domar i valtenmål icke äventyras genom att kraftverksägare förlorar rådigheten över fiske som är nödvändigl för verkställigheten.

Vidare bör möjlighet föreligga för kraflverksägare all undantaga fiskevatten med ensamrätt vid bildandel av fiskevårdsområde. I §41 bör därför ordet "försörjning" utbytas mot "verksamhel".

4.3 Förvaltning

4.3.1 Hovrätten för nedre Norrland: Allmänt. Kvaliteten på fiskeräitsför-teckningarna kommer sannolikl att medföra all prövning av nytillkommande delägares rätt blir betydligt vanligare förekommande än i dag. Inom större fiskevårdsomräden kommer det förmodligen att bli alltför betungande att låta prövningen skötas av fiskestämman. Delegation lill slyrelsen fär fömtsättas bli den normala ordningen. Med hänsyn härtill anser hovrätten att rättssäkerheten skulle kunna ökas, om i vart fall den som gör anspråk pä delaktighet i området tilläts besvära sig över styrelsens beslut i delta avseende. Om sådan särreglering skulle anses mindre lämplig, bör frägan uppmärksammas vid utarbetandet av stadgarna. I dessa kan föreskrivas att underställning hos fiskestämman skall ske av varje styrelsens beslul om fiskerättsprövning. Därigenom skulle öppnas möjlighet till överprövning av länsstyrelsen. 33 §. Bestämmelsen avser atl reglera förhällandet mellan området och en

Prop. 1980/81:153 156

förment delägare efter bildandet. Dess placering mitt bland förvaltningsbestämmelserna förefaller dock vara mindre väl vald.

39§. Ordet "medlem" är en kvarieva från 1976 års förslag och kan saklösl utgå.

Röstetal. Nu föreliggande förslag innebär en åtstramning av möjligheten att få till stånd delaklighetsomröslning genom kravet atl sådan omröstning skall ske endast om en fjärdedel av de röstande begär del. Åtstramningen kan vara till betydande nackdel för större fiskerättsägare. Just denna kategori bör ha det siörsta intresset av den ekonomiska sidan av fiskevårds- och upplålelsefrägor. Utredningen har inle anförl någol skäl för den minskade möjligheten att framtvinga delaktighelsröstning som förslagel innebär men däremot förklarat atl regeln förhindrar all samma anlal delägare som genomdriver delakfighetsröstning skall kunna bli överröstade vid bestämmandel av delaktighetslal. För alt tillgodose såväl sistnämnda krav som kravet pä en kvalificerad majoritet för bestämmande av delaktighetstal behöver emellertid inte möjlighelerna all få lill stånd delaktighelsröstning minskas. Röstningsregeln kunde förslagsvis ange atl en femtedel av de röstande kan framtvinga delaktighelsröstning. Kan delägarna därefter inte enas om delaktighetslalen, skall härvidlag gälla vad som beslutas av en majoritet som överstiger fyra femtedelar av de röstande.

Hovrätten vill även peka pä de risker för handlingsförlamning som avsaknaden av delaktighetsulredning kan föra med sig. Svårigheten atl uppnä fyra femtedels majoritet för viss utformning av delaktighetslalen är uppenbar, om än en gradskillnad föreligger i förhällande lill det förta förslaget som föreskrev enighet i detla avseende.

I fråga om kretsen av fullmaklsgivare finner hovrätten ej anledning alt ändra på sin tidigare intagna ståndpunkt, dvs. atl antalet fullmaktgivare kan fä uppgå till fem.

Upplåtelse av fiske. 4! §. Paragrafens andra stycke bör erhålla en lydelse, som tydligare än som föreslagits anger dess avsedda innehåll. Allernativl kan rubriken ändras till "Upplåtelse och fördelning av fiske".

4.3.2 Överbefälhavaren: Upplåtelse av fiske. Del är angelägel alt under
stryka viklen av alt förrättningsmannen vid prövning av sådan ansökan då
försvarets vatten med tillhörande fiske berörs ger försvaret möjlighet alt
påverka beslutel. En viss särbehandling av försvarels vatten är motiverad
med hänsyn till sekreless, allmän personsäkerhet eller annan omständighet
av belydelse för försvaret. Av dessa skäl bör en särskild bestämmelse som
möjliggör undantag i vissa fall av försvarels vallen antas i förslaget till lag
om fiskvårdsområden. Detla skulle också tydligare markera utredningens
ställningstaganden att undantag mäste kunna göras beträffande upplåtelse
av fiske för allmänheten i försvarets vallen.

Upplåtelse till försvarels personal av fiske i personalvårdande syfte bör även fortsättningsvis kunna behållas jämsides med upplåtelser till civila organisationer i vatten där detta anses lämpligt. Inom vissa områden kan med hänsyn lill sekretess, allmän personsäkerhet eller annan särskild omständighet av betydelse för försvaret medföra hinder mot upplåtelse av fiske till civila organisationer eller enskilda.

4.3.3 Kammarkollegiet: Röstetal. Regeln i 34 § lagförslaget om bestäm
mande vid omröstning på fiskestämma kan - säsom även sägs i betänkan
det (s 186) - missgynna större delaktighelsägare, särskilt i områden vari
s. k. procentsavstyckningar i betydande utsträckning finns representerade.

Prop. 1980/81:153 157

Förslagel innebär i detla avseende i viss mån en skärpning i förhällande lill vad som föreslogs är 1976. Såsom jämförelse må nämnas all enligl 12 och 49 §§ lagen 1973; 1150 om förvallning av samhälligheler röstetal efter del-ägarfastigheternas andelstal alllid skall beräknas vid fråga av ekonomisk betydelse, om medlem begär det.

Majoritetskraven för beslul om delaktighelsröstning och beslämmande av delaktighetstal enligt lagförslagets 34 § gmndas framför allt på alt särskild delaktighetsulredning med därav föranledda kostnader inte skall behöva framtvingas i onödan. Kraven slår knappasi i samklang med molsvarande bestämmelser i lagen om förvaltning av samfälligheter. De delägare som begär sådana röstningar har som regel jämförelsevis höga andelslal. 1 de allra flesta fall är de säkerligen angelägna om alt inte åsamka omrädel onödiga kostnader. Även om det kan finnas goda skäl för krav på kvalificerade majoriteter i dessa fall, blir det likvisst alltid svårt att finna en majoritetsregel, som inle ibland kan leda till klart otillfredsställande resultat. Det skäligaste vore alt endasi föreskriva atl röstning vid beslul angående upplåtelse, avgifter för upplåtelse och ersättning till delägarna skall ske efter delaktighetslal, om delägare begär del, och att särskild delaktighetsulredning skall verkställas, om inle delägarna enas om delaktighetstalel.

4.3.4 Statens vattenfallsverk: Allmänt. Valtenfallsverket har vid remissbe
handlingen av det tidigare ändringsförslaget påpekat viklen av all reglerna
för bildandel av fiskevårdsomräde är sädana all verket även i fortsättning
en i vissa speciella fall (t. ex. för avelsfiske och i samband med tappnings
bestämmelser) kan behålla sin rätl all ensamt förfoga över fiskevattnel. I
betänkandet på s. 157 har verkets synpunkter behandlats. Utredningen
anser det tillfyllest atl förrältningsmannen i grundreglerna beaktar verkets
inlressen. Dessa gmndregler kan emellertid enl. §43 i lagförslaget ändras
genom beslul varpå Vattenfall lill följd av röstning efler huvudlal inte kan
inverka.

Röstetal. Beträffande del föreslagna förfarandet vid omröstning som normall förutsattes ske efter huvudlal såväl i fråga om upplåtelse som i ekonomiska frågor anser verkel alt nu gällande regler skall bibehållas då dessa bällre möjliggör alt varje delägare kan påverka besluten i relation till den salsning han gör i form av tillskjulen fiskevaltenandel, ätgärder för fiskevård, markupplåtelse etc.

Upplåtelse av fiske. Vidare bör möjlighel föreligga för verkel att undantaga fiskevatten med ensamrätt vid bildandel av fiskevårdsomräde. 1 §41 bör därför ordet "försörjning" utbytas mol "verksamhel".

4.3.5 Domänverket: Röstetal. Enligt ulredningens förslag skall omröstning
normalt ske efter huvudlal såväl i fråga om upplåtelse som i ekonomiska
frågor (34§). Domänverkel anser atl reglerna för omröstning i gällande lag
om fiskevårdsomräden skall bibehållas, då dessa ger delägarna bättre
möjligheter att kunna påverka besluten i relation till de satsningar de gör i
form av tillskjutna fiskevaltenandelar, ålgärder för fiskevård, markupplå
telser elc. Av utredningen föreslaget förfarande kan minska vallenägares
motivation att ingå i fiskevårdsomräde.

Med hänvisning lill synpunkterna på innehållet i 34 § anser domänverket alt följande tillägg skall göras i andra stycket 42§: "Grundreglerna skall innehålla uppgift om vilka delaktighetslal som skall gälla vid omröstning i ekonomiska frägor".

Prop. 1980/81:153 158

4.3.6 Länsstyrelsen i Uppsala län: Allmänt. Utredningens förslag till lagreglering av fiskevårdsområdels förvallning ansluter nära lill reglerna i samfällighetslagen om föreningsförvaltning men skiljer sig ändå i etl flertal hänseenden från dessa. Del är ur praktisk synpunkt önskvärt med så enhetliga bestämmelser som möjligt om förvaltningen m m av fiskevårdsområden och övriga samfälligheter med delägarfasligheler. Länsslyrelsen vill ifrågasätta om de gjorda avvikelserna är tillräckligt motiverade. Den föreslagna registreringen av fiskevårdsomräden bör kunna ske i del befintliga samfällighetsföreningsregistrel, som redan nu innehåller skilda former av samfälligheter. Bildande av den associationsrätlsliga enheten bör kunna ske i samband med förrättning på sätl normalt sker vid förrättningar enligt anläggningslagen och ibland i fastighelsförrättningar. Beträffande fiskevårdsområdels rättskapacitet bör de vanliga reglerna i 27 § samfällighetslagen kunna gälla.

4.3.7 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Allmänt. För fiskerältsägarna är det en fördel om samma förvallningsbeslämmelser gäller vid fiskevårdsområde som vid samfällt fiske. I de fall båda associationerna förekommer samtidigt i samma område blir fördelarna för de enskilda än mer uppenbara.

Enligt 37 § i betänkandets förslag lill lag om fiskevårdsområden föreslås att arvode till syssloman och av länsstyrelsen förordnad styrelseledamot skall betalas av fiskevårdsområdet. Länsstyrelsen anser atl förordnande myndighet bör stå för sådana koslnader.

4.3.8 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Upplåtelse av fiske. Fiskerättsägares behov av nyttofiske bör beaktas. Fiskerättsägares möjlighel lill fritidsfiske bör beaklas. Fiskerättsägares nyttjande av sin rätt till fiske för nyttofiske eller fritidsfiske bör inte tillmätas mindre betyjjelse än någon annans nyttjande av samma rätt. Utöver vad som föreslagits föreslås, vad angår delägare som faktiskt nyttjai fiske såsom husbehovsfiske eller fritidsfiske, en bestämmelse av innehåll all ulan delägarens samtycke upplåtelse av fiske ej får ske i sådan omfattning alt möjlighet till fortsatt sådant nyttjande inskränkes.

4.3.9 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareförbund: AUmänt. I 5§ talas om förhållandel mellan upplåtare och brukare. Enligt förbundens mening bör bestämmelsen utformas sålunda: "Har viss fastighets fiske upplåtits i sin helhet skall upplålaren i frågor enligt denna lag anses som ägare lill fisket, om ej annal har avtalals mellan upplålaren och bmkaren." Förbunden motsätter sig således bestäml att en vallenägare pä föreslaget sätt skall fråntagas bestämmanderätten över sin egendom.

Upplåtelse av fiske. I 41 § bör enligl förbundens uppfattning ordet "väsentligt" strykas samtidigt som förutom försörjningsrekvisilet bör införas atl undantaget gäller även om betydande rekreativa inlressen föreligger.

4.3.10 Lantbrukarnas riksförbund: Upplåtelse av fiske. 1 de fall bildande
av FVO sker mol fiskerätlsägarnas vilja skall upplåtelse endasi omfalta
handredskapsfiske.

Vi accepterar principen om bildande av fiskevårdsområden (FVO) i skärgården. Mol bakgrund av lidigare anförda uppfattning vill vi ytteriigare poängtera alt bildande och skötsel av FVO måsle vila på frivillighelens

Prop. 1980/81:153 159

gmnd och med delägarnas positiva medverkan för all de målsättningar som uppställts för FVO skall kunna infrias. De väsentliga skillnader i biologiskt hänseende som finns mellan insjövatten och kustvatten utgör elt av flera starka motiv för atl endasi handredskapsfiske för fritidsändamål skall kunna upplåtas inom FVO efter majoritetsbeslut av delägarna. Upplåtelse av övrigt fiske skall normalt kräva varje berörd delägares medgivande.

---- En insjö kan betraktas som ett ekosystem, som är väl avgränsat och

där fisket relativt lätt låter sig påverkas. Vi är införstådda med värdet av att hela insjöar utgör FVO. De biologiska fömtsättningarna saknas dock för motsvarande former av fiskevård i skärgärden. I ostkustens bräckvat-ten möts fiskarter med marint och limniskt ursprung där flera arter föder i fria havet i södra Östersjön t ex torsk och plattfisk. Sötvattenarter som t ex gös förekommer längt ut i skärgården utanför sina lekplatser. Mot bakgmnd av detta anser vi att reformen om fiskevårdsområden i skärgärden inte bör ha samma helhetsomfattning som i insjöar, eftersom villkoret om god fiskevård i förslaget till lag om FVO ej pä samma sätl här kan uppfyllas.

4.3.11 Sveriges fiskares riksförbund: Allmänt. Förslaget i § 37 om alt fiskevårdsområdel skall betala arvode för av länsstyrelsen ev. utsedd ledamot eller syssloman förefaller SFR vara fel. Koslnaden bör i sådanl falt åvila del allmänna.

4.4 Upplösning och ombildning av fiskevårdsområde

4.4.1 Hovrätten för nedre Norrland: Hovrätten påpekade i förra remiss
omgången att någon principiell skillnad inle bör råda i fråga om anslutning i
jämförelse med dét vanliga bildandet samt att då föreslaget skriftligt förfa
rande normalt borde ersättas med sammanlrädesförfarande. Denna syn
punkt har beaktats. Däijämte har förrättningsförfarande föreslagils även i
fråga om uteslutning. Emellertid uppslår ibland silualioner, då en ny
förrättning kan vara onödig. Hovrätten anser därför atl del bör övervägas,
om det finns behov av en bestämmelse, molsvarande den i 85 § 2 st EvL.

Vid anslutning till ell redan beslående fiskevårdsområde existerar för de gamla delägarna redan en association som pä ett acceptabelt sätl kan företräda dem i hithörande frågor. Möjligen bör därför övervägas alt vid anslutningsförrältningen låta fiskevårdsmrädel som juridisk person få företräda delägarintressena inom området. Genom ett sådant förfarande skapas också förutsättningar för skriftligt förfarande, eftersom antalet sakägare blir väsenlligl lägre. Om de anslutande fiskerältsägarna är identiska med delägarna i annat fiskevårdsomräde bör på samma sätt dessa kunna företrädas av sitt organ. Därigenom öppnas även möjlighet till ett enkelt förfarande för sammanslagning av fiskevårdsområden.

27§. I utredningen sägs atl länsslyrelsen normalt inte bör medge upplösning av omrädel, om planläggningen förutsätter alt upplåtelse skall ske och fiskevårdsområdel enligl grundreglerna har lill uppgift all lillgodose della ändamål. Enligt hovrättens mening bör emellertid opinionen bland delägarna respekteras i huvudsak på liknande sätl som förulsätts ske vid bildandet.

4.4.2 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsslyrelsen delar inle ulredning
ens uppfattning atl det skulle vara nödvändigl alt regelmässigt tillgripa
förrättning för atl pröva frågor om anslutning eller uteslutning av visst
fiske lill fiskevårdsområde. Länsslyrelsen bör här kunna beslula i enklare

Prop. 1980/81:153 160

ordning i likhel med vad nu gäller enligt reglerna i 3 kap lagen om enskilda vägar.

4.4.3 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Uteslutning av fiske bör även i andra fall än som sägs i 26 § NLOFO kunna ske utan förtaltning vid enkla fall. Även anslutning av fiske bör i enkla fall kunna avgöras av länsslyrelsen utan förtaltning. (Jämför bestämmelsen i 85 § andra stycket EVL). Länsstyrelsen ifrågasätter om inte 23 och 24 §§ NLOFO bör formuleras så alt de även medger sammanslagning av fiskevårdsområden. En successiv utbyggnad av fiskevårdsområden kan under vissa omständigheter lex pä grund av föreliggande långtidsupplåtelser av fiske och olika kvalitet på fisket, vara att föredraga.

4.4.4 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Det är svårt att säga i vilken omfattning det i framtiden kan bli aktuellt att ansluta fiske lill fiskevårdsomräde eller att överföra ett fiske från ett omräde till etl annat. Med frängående av tidigare förslag föreslås nu atl fråga om anslutning och uteslutning av fiske skall med visst undanlag handläggas vid förtaltning i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller vid bildande av fiskevårdsomräde. Enligl länsstyrelsens mening innebar det tidigare förslaget att länsslyrelsen hade att efter viss utredning besluta härom en acceptabel förenkling av handläggningen av sådana ärenden. 1 vart fall borde beslående fiskevårdsområden kunna med viss majoritet fatta beslul om anslutning och uteslutning av fiske som skulle efler erforderlig ulredning fasiställelseprövas av länsstyrelsen.

Fråga om upplösning av fiskevårdsområde skall enligl 28 § sisla stycket i förslaget, om ej särskilda skäl föreligger, prövas endasi vid utgången av varje lidsperiod om lio år. Lämpligast hade varil all ansökan om uteslutning ingivits till länsstyrelsen i så god lid före utgången av tioårsperioden, atl lagakraflvunnet beslul i frågan kunde föreligga före utgången av nämnda period. På så säll kunde berörda parter i tid få reda på om området kommer att bestå under ytterligare en lidsperiod.

4.4.5 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: 1 de fall ansökan om anslutning eller uteslutning av fiske gjorts av annan än fiskels ägare eller den som äger del i fisket synes del bäsl överensstämmande med förvaltningslagens kom-municeringsprinciper all yllrande över ansökningen inhämtats från dessa sakägare.

4.4.6 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareförbund: Enligl förslagel förutser utredningen alt ell fiskevårdsomräde skall bestä för all framtid. I 27-28 §§ föresläs därför regler för hur ell fiskevårdsområde skall kunna upplösas. Enligl förbundens uppfattning är delta något som kan komma alt skapa irritation. Nu gällande bestämmelser om tidsbestämda förordnanden är atl föredraga, varför föreslås alt 7§ i nu gällande lag om fiskevårdsområden får ersätta 27-28 §§.

4.5 Registrering av fiskevårdsområde m. m.

4.5.1 Centralnämnden för fastighetsdata: CFD tillstyrker atl fiskevårdsområdena bör redovisas i faslighelsregislret. Renl redovisningslekniskl ser CFD stora fördelar om fiskevårdsområdena registreras som gemensamhetsanläggningar pä samma säll som gäller för vägföreningar i del nya

Prop. 1980/81:153 161

fastighelsregistrel. Där registreras dessa som gemensamhetsanläggningar (ga-enheter). På varje vägförening (= ga-enhet) redovisas, förutom arkivakter för vägföreningens tillkomst eller förändring, även delägande fasligheler. Dessutom finns på varje fastighet uppgift om vilken eller vilka ga-enheter som fastigheten har del i. Delägarkrelsen förändras fortlöpande i takt med fastighetsindelningen.

Uppgifterna i registret måste hållas aktuella även sedan fiskevårdsområdel bildats. Vid sidan av de förrättningsakter vid bildande och förändringar som FRM erhåller måsle fiskevårdsområdel åläggas alt avisera förändringar i fiskerätlsförteckningen som beslutas av fiskevårdsområdel självt. På samma sätt måste FRM åläggas all avisera vissa ändringar i fastighetsindelningen som är av betydelse för fiskerätlsförteckningen.

En redovisning av fiskevårdsområdena i fastighelsregistrel kräver en justering av fastighelsregislerkungörelsen. I 25 och 42 §§ skall fiskevårdsomräden tilläggas.

I ett samtidigt avgivet yttrande över jakl- och villvårdsberedningens betänkande har CFD tagit upp frågan om jaktvårdsomrädenas registrering i faslighetsregislrel. CFD ser fördelar med att redovisningen blir likformig för fiskevårdsområden och jaktvärdsomräden.

4.5.2 Statens lantmäteriverk: För atl elt fiskevårdsomräde skall fungera
lillfredsslällande kan fordras tillgång lill vägar, parkeringsplatser, rast
platser, toaletter m. m. Del bör därför övervägas om inle möjlighel bör
öppnas att ansluta fiskevårdsområde till anläggningsförelag enligt AL, i
likhet med vad som redan är fallet när del gäller naturreservat.

LMV delar utredningens bedömning all fiskevårdsomrädena bör redovisas i faslighetsregislrel. Närmare överväganden i denna fråga kan ske i annat sammanhang (faslighetsregislerförfallningarna).

4.5.3 Länsstyrelsen i Uppsala län: Fiskevårdsområdels tillgång till parkeringsplatser m. m. är ibland svår all lösa. Fiskevårdsområdel kan visserligen avtala om rälligheler men kan knappast vara sakägare vid förrättning enligt anläggningslagen för atl lösa liknande frågor i samverkan med andra fasligheter, t.ex. parkering, väg, brygga, toalett. Länsslyrelsen föreslår därför att anläggningslagen ändras så all dess regler om fastighet kan tillämpas även på fiskevårdsområde.

4.5.4 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Med hänvisning främsl lill tidsvinsten har man ansett atl registrering hos länsslyrelsen inle bör vara en förutsätlning för att en juridisk person skall anses föreligga. Länsslyrelsen anser dock att ett enkelt registreringsförfarande skulle innebär vissa fördelar. En enkel registreringsåtgärd behöver inte medföra särskill slor tidsförlust. Etl registreringssystem skulle ge länsstyrelsen slörre möjlighet atl hälla en hög kvalitet på registret över fiskevårdsomrädena, genom alt det skulle ulgöra en påtryckning för slyrelsen all få området registrerat. Erfarenheten har nämligen visat alt det påfallande ofta varil svårt att få in uppgifter om utsedd styrelse. Dessutom skulle man med etl registreringssystem uppnå en slörre likformighet med annan liknande lagstiftning.

4.5.5 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: 1 specialmotiveringen §§ 13 — 19 tar utredningen upp frågan om fiskevårdsområden skall redovisas i faslighelsregislret. Ulredningen anser så bör ske med hänsyn lill alt uppgifterna i registret är av inlresse inte blott för den enskilde fastighels-

11 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153

Prop. 1980/81:153 162

ägaren ulan även för de samhällsplanerande organen. Områdenas areella omfattning föreslås också redovisas summariskt på registerkartan.

Lantmäterienheten, som anser del rikligt all uppgifter om fiskevårdsomräden införs i fastighelsregistrel och redovisas på registerkartan, tillstyrker förslaget i denna del.

4.5.6 Länsstyrelsen i Örebro län: I förslag lill förordning med tillämpningsföreskrifter är i 15 § stadgal atl länsslyrelsen skall föra register över fiskevårdsområden. Elt sådant register bör föras av faslighetsregistermyndighelen efter modell från samfällighelsföreningsregislret. Vidare bör även anteckning ske i fastighelregislret atl faslighet ingär som delägare i fiskevårdsområde. Fiskevårdsområden bildade enligl nu gällande lag borde vid uppläggande av registret även införas pä lämpligl sätt. Förrältningsaklerna vid bildandet av fiskevårdsomräden bör vidare intagas i fastighetsregister-myndighetens arkiv.

4.5.7 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Förslagel till tillämpningsföreskrifter stadgar att hos länsstyrelsen skall föras förteckning över fiskevårdsomräden. Länsslyrelsen anser alt denna uppgift bör anförtros lantmäterienheten där förrätlningshandlingarna enligl förslagel skall förvaras och där andra register över sammanslutningar för fastighelssamverkan förs. Även övriga länsstyrelsen enlig förslagel tillagda uppgifter, som ulgör led i bildande av fiskevårdområde, bör handläggas av lantmäterienheten. Sådan ärendefördelning har också kommit till uttryck i ell av kommundepartementet den 29 febmari 1979 upprättat preliminärt förslag lill arbetsordning vid inrättande av rällsavdelning på länsslyrelserna.

4.6 Ansvars- och besvärsbestämmelser

4.6.1 Hovrätten för nedre Norrland: 44 §. Hovrätten ifrågasatte i förra remissomgången behovet av en straffsanktion vid varje överträdelse av de för fiskeutövningen inom området gällande reglerna. Som grund härför åberopade hovrätten bl. a. atl del straffbara omrädel blir myckel vidsträckt och dessutom diffust avgränsat. Samma erinran framfördes för övrigl av lagrådet vid dess granskning av molsvarande bestämmelser i nuvarande lag (NJA II 1960 s. 66). Hovrätten förklarade vidare i sin kritik, att den mer bestäml ville avråda från all jämställa "annan som är berättigad till fiske" med delägare.

Del nu föreliggande förslaget innebär all en jämkning skett såtillvida att endast överträdelser som sketl med uppsåt faller inom det straffbara området. Häremot är i och för sig intet all erinra. Hovrätten vidhåller dock sin tidigare intagna ståndpunkt i fråga om kriminaliseringen av de överträdelser som annan än delägare gör sig skyldig lill. Del mä här hänvisas till följande uttalande av departementschefen vid lillkomslen av lagen om fiskevårdsområden; "Fiskar annan än delägare, t.ex. en innehavare av fiskekort, i strid mol de för fiskevårdsområdel gällande bestämmelserna torde gärningen, under förulsällning alt övriga brottsrekvisit föreligger, allfid kunna hänföras lill olovligt fiske" (NJA II 1960 s. 65).

Vad sälunda anförts är fortfarande värt beaktande, oavsett de förändringar bestämmelsen om olovligt fiske undergått därefter. Del kan tilläggas att ytterligare möjligheler slår lill buds för all stävja upplålelsefiskarnas överträdelser. En delägare som bryter mot meddelade föreskrifter kan inle uteslutas ur delägarkrelsen och pä sä säll förbjudas all vidare fiska inom

Prop. 1980/81:153 163

området. Beträffande den som fiskar med stöd av upplåtelse lorde del däremot regelmässigt vara möjligt atl häva del avtal som ligger lill grund för upplåtelsen, alternativt alt vägra framtida upplåtelse. Slulligen bör nämnas att den föreslagna lagen om fiske medger delägare i fiskevårdsområdel rätt all ange olovligt fiske inom området till ätal. Enligl nuvarande lag tillkommer denna rätt endasi fiskevårdsområdet och fiskerättsinnehavaren.

47 §. Utredningen har ej redovisat skälen till atl man frångått principen att mol beslut, varigenom ärendei återförvisas till lägre instans, får talan föras, om beslutet innefattar avgörande av fråga, som inverkar på målels utgång (jfr 34 § 2 st förvaltningsprocesslagen). Under det fortsatta lagstiftningsarbetet bör del övervägas att införa möjlighel lill besvärslalan i sådana fall.

4.6.2 Kammarrätten i Jönköping: Enligl förslagel skall besvär över länsstyrelsens beslut i ärenden angående bildande av fiskevårdsomräde inle längre anföras hos kammartätt utan hos regeringen. Kammarrätten ansluter sig fill de överväganden som utredningen gjort i den delen.

4.6.3 Lantbruksstyrelsen: Talan mol förtätlningsmans beslut vid bildande av fiskevårdsområde skall enligl förslagel ske hos länsstyrelse. Samma myndighet skall i förordnandet meddela erforderliga föreskrifter. Om länsstyrelse i förordnandet angivit att bildandel av fiskevårdsomräde är synnerligen angeläget frän allmän synpunkt skall om förutsättningarna i övrigl är uppfyllda förtällningsmannen beslula all området skall bildas men i beslutet lämna en redogörelse för sakägarnas invändningar mol områdesbildningen. Beskrivna förhållande ger anledning till all ifrågasätta om inle besvär i förevarande fall i stället lämpligen borde föras i fasfighelsdomslo-len.

4.6.4 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Som besvärsreglerna är utformade är det mycket vikligl alt länsstyrelsen snabbt fär del av förrätlningshandlingarna och beslutet. En sädan regel finns inlagen i tillämpningsförordningen men den är av sådan belydelse att den bör ingå i 46 § lagförslaget.

4.6.5 Länsstyrelsen i Kalmar län: I besvärshänseende har tidsfristerna avkortats i samtliga fall. Länsslyrelsen tillstyrker ulredningens förslag om avkortning, men anser samtidigt att besvärsliderna i 46 och 49 §§ skall vara tre i stället för fyra veckor frän beslutets dag för all erhålla största möjliga likformighet.

4.6.6 Länsstyrelsen i Blekinge län: 1 46 § i lagförslaget anges atl länsstyrelsen skall till förmän för allmänt inlresse inom besvärsliden kunna förordna om överprövning av förtätlningsmans beslul i fräga om bildande av fiskevårdsomräde. Med hänsyn lill alt såväl fiskenämnd som kommun föreslås få rätt att anföra besvär över förrältningsmans beslut anser länsslyrelsen att förslaget om länsstyrelsens rätt atl själv förordna om överprövning är överflödigt.

4.6.7 Länsstyrelsen i Malmöhus län: 49 §. Som besvärsgrund anges i paragrafen "strider mot denna lag eller annan författning eller mot grundreglerna". Enligl länsstyrelsens mening bör besvärsgmnden inte bara ange grundreglerna utan stadgarna i dess helhel. Ulredningen anför i betänkan-

Prop. 1980/81:153 164

det sid. 188 att styrelsens beslut skall kunna överklagas. I lagtexten anges emellertid endast beslut som fattats pä fiskestämma.

4.6.8 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Fiskerältsägare, som inte
upptagits i fiskerätlsförteckning men som underlåter att framställa anspråk
vid förrättningen, är oförhindrad atl anföra besvär över förtättningen. I
sådant fall anser lantmäterienheten, att det måsle krävas av klaganden, all
han styrker sin fiskerätt. Besvären bör således kunna avvisas om fiske-
rättsanspråket inle är styrkt och klaganden inle heller efterkommer elt
föreläggande av länsstyrelsen atl slyrka sin räll.

Skulle annan praxis utbildas, exempelvis alt en i nämnda hänseenden ofullständig ulredning överlämnas lill lantmäterienheten för genomgång kan följden bli den atl fiskerättsägare underiäter atl anmäla anspråk vid förtättningen och därigenom undgår all betalningsskyldighet. Man kan här göra jämförelse med en under jorddelningslagens giltighetstid vanligen använd metod, nämligen att artangera tvist om fiske, som underställdes ägodelningsrättens prövning, varvid erforderlig ulredning kunde erhållas ex officio ulan kostnad för sakägarna. Sedan tvisten rättskraftigt avgjorts återtogs ansökningen och förrättningen inställdes.

Länsstyrelsens föreslagna rätl till överprövning av förrätlningsmannens beslul till förmån för allmänt intresse bör ulgå. Det allmännas intressen bör, såvitt lantmäterienheten kan bedöma, kunna tillgodoses bällre och enklare på annat sätl. Den jämförelse som utredningen gör med fasfighetsbildningslagen är inte relevant. Besvärar sig länsslyrelsen över faslighets-bildningsmyndighetens fastighetsbildningsbeslut prövas besvären inte av länsstyrelsen utan av fastighetsdomstolen.

4.6.9 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen har inte nägon
erinran mol den föreslagna tiden för anförande av besvär över beslul
rörande fvo:s bildande även som över fiskestämmas beslut. Någol egent
ligt praktiskt behov av nuvarande längre besvärstider torde ej föreligga.
Med hänyn lill alt, i de fall fullständig fiskerällsutredning ej föreligger, full
säkerhet inle finns för att samtliga fiskerältsägare personligen får del av elt
beslut angående fvo;s bildande, synes ur rättssäkerhetssynpunkt införande
i ortstidning av meddelande om beslutet för dylikt fall böra föreskrivas.
Besvärstiden bör liksom i nuvarande lag om fvo räknas från den dag då
kungörandet har skett. Den fördröjning av beslutets lagakraftvinnande
som skulle föranledas härav lorde sakna praktisk belydelse.

4.6.10 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför
bund: Utredningen föreslär atl besvär över förrältningsmans beslut om
bildande av fiskevårdsomräde skall avgöras i administrativ ordning. Be
svär skall alltså föras hos länsstyrelsen och vidare lill regeringen. Delta
förfaringssätt är synnerligen otillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt.
Sedan ansökan om bildande av fiskevårdsområde inkommit till länsslyrel
sen skall styrelsen, om den finner alt bildandet överensstämmer med
ansökan om kommunal och regional planläggning, förordna förrättnings
man och i förordnandet meddela erforderliga föreskrifter. Vid bedömning
en av dessa föreskrifter kan länsstyrelsen bl.a. taga ställning till om del
från allmän synpunkt är synneriigen angeläget atl fiskevårdsområde bildas.
Finner länsstyrelsen att så är fallel kan detta las med i de föreskrifter
förtällningsmannen erhåller. Enligl utredningen sid. 170 n sägs "Finner
förrättningsmannen att det allmännas och sakägarnas inlressen är ofören-

Prop. 1980/81:153 165

liga, skall förrättningsmannen i beslul konstatera all hinder föreligger all bilda fiskevårdsområde i enlighet med förordnandet och inställa förrältningen. Detta gäller dock inte om länsslyrelsen i förordnandet angivit att bildande av fiskevårdsområde i det aktuella fallet är synnerligen angeläget frän allmän synpunkt. Förrättningsmannen skall i sistnämnda fall, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda, besluta att omrädel skall bildas ...".

Ett sådant beslut kan således enligt förslagel överklagas hos länsstyrelsen, samma myndighet som tidigare utfärdat de föreskrifter som lell fram till beslutet. Detta måsle ur rättssäkerhetssynpunkt vara helt otillfredsställande. Förbunden anser alt talan mol sådanl beslul i överensstämmelse med reglerna i anläggningslagen och faslighetsbildningslagen i slällel bör föras genom besvär till fastighetsdomstolen.

4.6.11 Lantbrukarnas riksförbund: Vid bildandel av fiskevårdsområde skall länsstyrelsen vid förordnande av förrättningsman meddela erforderliga föreskrifter. Därvid skall länsslyrelsen också la ställning lill om områdets bildande är ur allmän synpunkt synneriigen angelägel. Är förutsättningarna för bildande uppfyllda får förrättningsmannen i sådanl fall, även mot opinionen, besluta alt området skall bildas. Besvär över della beslul skall enligt förslaget föras hos länsslyrelsen. Del är LRFs bestämda uppfattning uppenbart alt en sådan ordning - besvärsinslansen får pröva sina egna beslut - är ur rättssäkerhetssynpunkt hell oacceptabel. Enligl LRFs bestämda mening skall talan mot förrättningsmannens beslut, i likhel med vad som gäller enligl faslighetsbildningslag och anläggningslag, föras genom besvär hos fastighetsdomstolen.

4.6.12 Sveriges jordägareförbund: Ur rättssäkerhetssynpunkt kan det ej accepteras atl etl beslul av förrältningsmannen att bilda fiskevårdsområde mot fiskerättsägarnas vilja skall överklagas lill länsslyrelsen. Länsslyrelsen kan ju redan tidigare vid sitt förordnande av förrättningsman ha tagit ställning lill denna fråga. Besvär bör ske lill fastighetsdomstol. Överhuvudtaget kräver rättssäkerheten alt alla frågor där fiskerältsägare och del allmänna har motsatta intressen, t.ex. ekonomiska, kan bli föremål för överprövning av opartiska domstolar, lämpligast de allmänna domstolarna.

4.7 Övergångsbestämmelser

4.7.1 Statens lantmäteriverk: I övergängsbeslämmelserna lill den nya lagen om fiskevårdsområden saknas bestämmelse om vad som skall gälla i fråga om förrättning som inletts men inte slutförts enligl gamla lagen.

4.7.2 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Belräffande övergångsbestämmelserna anser länsstyrelsen alt del är olämpligt atl ändra stadgarna för fiskevårdsomräden som fungerar bra. Eventuellt kan stadgarna kompletteras med gmndregler som överensstämmer med den akluella samhällsplaneringen.

4.7.3 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: I förslagel lill lag om fiskevårdsområden har intagits övergångsbestämmelser i fräga om fiskevårdsområde, som består vid ikraftträdandet av lagen. Däremol har ingenting sagts om fiskevårdsomräden, varom beslul om bildande faltals före lagens i-

Prop. 1980/81:153 166

kraftträdande, men som av olika skäl ej kan komma atl fasiställelseprövas av länsstyrelsen före denna lidpunkt. Ej heller har i utredningen berörts de fall där en kostnadskrävande utredning efter förordnande av länsslyrelsen framskridit så längt att endast slulsammanlräde återstår.

Återförvisning av dessa ärenden för handläggning enligl den nya lagen skulle åsamka fiskerältsägarna yllerligare omfattande koslnader. Inom Kopparbergs län finns för närvarande ärenden, avseende prövning av en redan genomförd förtaltning, men där del är iveksamt om beslul kan meddelas före den nya lagens ikraftträdande. Likasä pågår bildande av i flera fall omfaltande fiskevårdsomräden enligl länsstyrelsens förordnande.

Del bör vara rimligt att berörda förrättningar får prövas enligt nu gällande lag, i vart fall de förrättningar som slutförts före nya lagens ikraftträdande. En förutsättning bör emellertid vara "alt bildandel slår i överensstämmelse med kommunal och regional planläggning på fiskels område eller, om sådan planläggning saknas, ej kan antagas försvåra kommande planläggning".

4.7.4 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareförbund: Enligt första punkten skall bestämmelserna i lagen (1960:130) om fiskevårdsomräden gälla under lid för vilken fiskevårdsområdel har bildats, dock längst till utgången av år 1989.

Enligt förbundens mening finns del inle med hänsyn till bestämmelsen i andra punkten nägon som helsl anledning att tvångsvis låta de nya bestämmelserna bli fillämpbara pä redan för begränsad lid bildade fiskevårdsområden. Sista tillägget "dock längst lill utgången av år 1989" bör alltså ulgå.

5 Förvaltningen av statens vatten

5.1 Allmänna synpunkter

5.1.1 Statskontoret: Slatskonlorel lillslyrker ulredningens förslag lill riktlinjer för förvaltning av statliga fiskevatten. Del är osäkert om förslagen kommer att leda lill atl utbudet av fiskemöjligheler ökar i någon slörre utsträckning. Utredningen har inle uttalat någon uppfattning i den frågan.

5.1.2 Riksrevisionsverket: RRV har i princip inget all erinra mot ulredningens förslag rörande nyttjande av statens vatten.---------------------------------

5.1.3 Lantbruksstyrelsen: Förslagen i denna del förutsätter all ideella organisationer skulle vara beredda all lägga ner ell betydande ofta oavlönat arbete för inte bara del egna utan även andras fritidsfiskeinlresse. Lantbruksslyrelsen har svårt all tro alt detla syslem skulle fungera väl p sikt. Om statens vatten förvaltas av slallig myndighet kan etl varierat och omfattande fiskeutbud tillhandahållas pä etl fiskekorl vilkel bör gynna fritidsfisket. Styrelsen anser atl statens vatten därför även i forlsältningen bör förvaltas av slallig myndighel. Samordning med annan förvaltning bör kunna ske genom anslutning lill fiskevårdsområde. Liksom hittills bör dessutom utarrendering kunna ske lill annan sammanslutning av fiskerättsägare.

Prop. 1980/81:153 167

5.1.4----------------------------------- Fiskeristyrelsen: Utredningens förslag till allmänna rikllinjer för för
valtningen av statens enskilda fiskevatten innebär atl fisket även i fortsätt
ningen skall upplåtas för allmänna intressen. Fiskeristyrelsen vill med
hänsyn till säväl yrkesfisket som fritidsfisket betona viklen härav. För
fritidsfiskets del har upplåtelser av dessa vatten stor belydelse för strävan
dena att skapa ett brett och varierat fiskeutbud.

Utredningens förslag att den direkta vården och skötseln av statens fiskevatten i så stor utsträckning som möjligt skall överlåtas lill i första hand frivilliga fiskeorganisationer har mötts av vissa betänkligheter vid remissbehandlingen.

Erinringar som framförs mot förslagel är bl.a. all del uppstår splittring av upplåtelserna som leder till fler fiskekort, ökat krångel och ökade kostnader för fiskevården. Risk för konflikter med skogsbrukets intressen befaras kunna uppstå. Vidare nämns all det finns risk för privatisering av vatten, eftersom klubbar som redan nu arrenderar vatten av staten i många fall maximerar medlemsantalet och därmed försvårar allmänhetens fiske.

Flera remissinstanser tillstyrker förslagel eller anser all idén är värd alt pröva. Samfidigt krävs olika garantier för all upplåtelserna inle missbrukas.

Erinringar framförs också beträffande domänverkets personalresurser
för förvaltningen.-

Styrelsen godtar för sin del tanken alt i ökad utsträckning låta lokala, frivilliga fiskeorganisalioner ta hand om den direkla skötseln av statens enskilda fiskevatten. Utredningen redovisar flera exempel på fall där sådana organisationer utför mycket värdefulla insatser på fiskevärdens område för att skapa bättre och ulökade fiskemöjligheter. Enligt styrelsens mening finns det uppenbart förutsättningar all även på andra håll få lill stånd liknande insatser genom lokala sammanslutningar. Slyrelsen utgär från att såväl berörda lantbruksnämnder som domänverket och övriga förvaltande myndigheter tar till vara dessa förutsäitningar genom lämpliga upplåtelser. Fiskenämnder och fiskeorganisalioner bör självfallet kunna lämna förslag till upplåtelser men beslutanderätten bör ligga kvar hos de förvaltande myndigheterna.

5.1.5 Statens vattenfallsverk: Valtenfallsverket som aktiv upplåtare av fri
tidsfiskevalten kan inte se nägra egenlliga fördelar med ell sådanl generali
serat förfarande. I första hand skulle sannolikt de attraktiva vattnen, där
den förvaltande myndigheten investerat belydande belopp i fiskevård och
service, tagas i anspråk av klubbar, medan övriga mindre efterfrågade
vatten blev kvar under myndighetens vård. Klubbar har i allmänhet inte
samma resurser som myndigheler att salsa på vattnen. 1 exempelvis
Tyttbo forsfiskeomräde i Dalälven gör vattenfallsverkel belydande insätt
ningar av fisk från egen närbelägen odling och driver verksamhelen ulan
vinstintresse. Intresset för sådana insatser minskar givetvis om verksam
heten i fortsättningen enbart blir inriktad på mindre efterfrågade vatten.

Vattenfallsverket kan inte se alt några egenlliga nackdelar anförts i utredningen mol det nu tillämpade systemet med valfrihet i olika upplålelseformer (i egen regi eller till fiskeklubb o. dyl.) och yrkar därför atl ulredningens förslag om mer tvingande bestämmelser lill fiskeklubbars fördel ej antages. Det borde ankomma pä den förvallande myndigheten atl avgöra vilken upplålelseform som i varje särskilt fall är mest lämplig med hänsyn till syftet atl de slalliga fiskevatlnen skall upplåtas till en bred allmänhet och att ett sä allsidigt utbud som möjligt av bra fiskemöjligheter

Prop. 1980/81:153 168

fill rimliga kostnader skall eftersträvas. Härigenom skapas ocksä bättre garantier för att upplåtelserna sker till sä bred allmänhet som möjligt och under stabila former. Givelvis bör liksom hittills vid utartendering lill fiskeklubbar o. dyl. samverkan ske mellan upplåtaren och artendatorn.

5.1.6 Domänverket: Övergripande mål för domänverkels fiskeverksamhel är att främja utnyttjande av samtliga vatten på bästa sätt. Härvid prioriteras främst yrkesfiskets behov. I andra hand ställs verkels vatten till den breda allmänhetens förfogande genom kortförsäljning för fiske inom de oftast stora kortfiskeområden, som verkel bildat. Denna verksamhet kompletteras av upplåtelser till fiskeklubbar och fiskeföreningar, som i vissa fall genom kortförsäljning i sin lur ställer fiskevatlnen till allmänhetens förfogande. Slutligen upplåts resterande vatten till enskilda. Detta sker i de fall då vatten genom geografisk belägenhet, storlek eller andra orsaker bäst utnyttjas pä detta sätt.

Domänverket anser alt det saknas motiv för utredningens förslag

till ändrade bestämmelser för förvaltningen av statliga fiskevatten. Domänverket motsätter sig därför all statliga fiskevatten skall upplåtas till föreningar och klubbar utan avgift. Om utredningens förslag till förvaltning av statliga fiskevatten skulle genomföras skulle övriga fiskevaltensägare slällas i ett betydligt sämre läge. Risk finns för alt fiskeklubbarna av ekonomiska skäl prioriterar svaga statliga fiskevatten före bättre privala fiskevatten. En sådan utveckling leder lill försämrat fiske för allmänheten.

Enligt domänverkets mening kan fiskevattensutredningens förslag närmast betraktas som privilegier åt en liten grupp av de mest fiskeintresserade i samhället. Det är dessutom ojämlikt och favoriserar sådana klubbar som finns i områden där del finns statliga vatten. Det finns även risk för att allmänhetens fiske i vissa fall blir begränsat genom all fisket i etl vatten endast upplåts för visst handredskapsfiske eller att det förbehålls klubbmedlemmar.

Domänverkel delar uppfattningen atl del kan läggas andra rekreativa synpunkler på fisket än de som berör enbart utövandet av fiske. Sedan läng tid tillbaka har domänverket verkat för saml ställt belydande arealer fiskevatten till förfogande för enskilda saml klubbar och föreningar även för skötsel och vård av fiskevatten. Samtidigt har domänverkets fiskerior-ganisaUon kunnat bistå sådana arrendatorer med fiskevårdande åtgärder.

Efterfrågan på fiskevatten är som väntat störst i landets tätast befolkade delar och i närheten av störte städer. Mot den bakgrunden kan domänverkets fiskevatten endasi i begränsad omfaUning bidra till atl skapa ylterligare utrymme för sådana administrativa arbelsuppgifler, som det enligt fiskevattensutredningen finns behov av inom fritidsfiskets område. Av domänverkets fiskevatten med ensamrätt ligger ca 75 procent i nortlandslänen. Domänverkets markinnehav är dessutom där koncentrerade till det glest befolkade inlandet, varför avståndet torde bli utslagsgivande för t.ex. sladsklubbars intresse och möjligheler alt överta fiskevatten och effektivt driva dem.

Även om det för organisationernas medlemmar skulle skapa ytteriigare fillfällen till rekreativa fritidssysselsättningar ifrågasätter domänverket om allmänhetens fiske främjas av all ideella organisationer författningsmässigt ges förtur att överta driften av statens vatten. Enligt domänverkets bedömning innebär förslaget bl.a. risk för atl flera av verkels för närvarande ca 90 kortfiskeområden kommer att splittras. Dessa omfattar totall ca 150000

Prop. 1980/81:153 169

ha fiskevatten och har ofta getts geografiskt stor omfattning. Härigenom har fiskekortsfloran kunnat begränsas och domänverket kan numera erbjuda allmänheten samlade utbud av fiskelillfällen.

Förutom att förslaget kan innebära försämrade fiskemöjligheter för allmänheten, rycker det undan grunden för domänverkets fiskeorganisation. Detta skulle i så fall drabba inte enbarl fiskeriulbildad personal utan även la bort arbetstillfällen för sådan personal som ute på reviren deltar i fiskevårdande ätgärder av skilda slag.

5.1.7 Länsstyrelsen i Stockholms län: Statens fiskevatten föresläs kostnadsfritt bli upplåtet till kommuner, fiskeklubbar m.fl. för att dessa skall kunna administrera frilidsfiskel pä områdena. En nackdel av etl sådant system i jämförelse med direkladminislralion av domänverkel är alt del kan bli svårt för utomstående all finna de rätta kontakterna för att komma åt fiskekort. 1 nuläget förvaltas således stora områden av domänverket vilka områden i framtiden med föreslagen administration i fiskehänseende skulle kunna splittras upp pä ett flertal kommuner eller klubbar.

5.1.8 Länsstyrelsen i Södermanlands län: I det fall statens fiskevatten är upplåtna på ell tillfredsställande sätl finns del ingen anledning all ändra pä förvaltningen. Saknas sådan lillfredsslällande förvaltning av statens fiskevatten bör frivilliga fiskeorganisalioner eller kommuner överta förvaltningen. I det fall fiskevårdsomräden bildas bör statens vatten ingå på samma villkor som andra fiskerättsägares.

Fiskenämnden, som lokalt kan överblicka behovel av fiskemöjligheler och som har det lokala ansvaret för fiskevården, bör ha ell avgörande inflytande över förvallningen av de slalliga fiskevatlnen.

5.1.9 Länsstyrelsen i Blekinge län: Genom kronolaxfiskel i Mörrum har
staten genom domänverket gjort Blekinge internationellt ryktbart i sporl-
fiskesammanhang. Utvecklingen av sportfisket i Mörtum visar all domän
verket har ett myckel slorl kunnande i atl marknadsföra och kommersiellt
utnyttja goda fiskevatten. Slalen är genom olika myndigheler och verk
innehavare av flera sådana vallen. Länsstyrelsen anser del angelägel all
domänverkets speciella kompelens i della avseende ulnylljas optimalt.
Domänverket bör därför - innan andra riktlinjer lämnas för utnyttjandet
av statens fiskevatten - ges tillfälle att undersöka möjligheterna all på
likartal sätt som i Mörrum kommersiellt utnyttja högklassiga fiskevallen
och omhänderha förvallningen därav. Efter en sädan undersökning bör
kvarvarande statliga vallen lämpligen kunna disponeras på sådanl säll som
utredningen föreslagit.

5.1.10 Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsslyrelsen tillstyrker atl fisket i vatten, som ägs av staten, upplåts till frivilliga fiskeorganisalioner och kommuner så längt detta är möjligt, saml att avgiften därvid sätts lågt om fisket upplåts till allmänheten. Detta kan även ses som etl led i strävandena mot ökad decentralisering.

5.1.11 Länsstyrelsen i Örebro län: Länsstyrelsen biträder i princip

detta förslag under förutsättning alt villkoret är alt sådana vatten alltid upplåts åt allmänheten utan krav på medlemsskap eller liknande. Länsstyrelsen finner förslaget särskilt intressant eftersom det innebär en helt ny syn på nyttjandet av de statliga vattnen. Hitintills synes domänverkel som

Prop. 1980/81:153 170

förvaltar de statliga vattnen i länet ha haft i princip samm.a ekonomiska avkastningskrav på vattnen som på skogsmarken, vilkel lett till all upplåtelser och fiskevård endast förekommit i den ulslräckning som varil affärsmässigt motiverad och inte kunnat påverkas av fiskenämnden eller annal länsorgan. Länsslyrelsen bilräder utredningen i den nya synen på statens vatten men vill liksom fiskenämnden föreslå all välskötta fiskekortsområ-den som t. ex. Kloten-Malingsbo tills vidare bör förvallas av domänverket.

5.1.12--------------- Länsstyrelsen i Västmanlands län: Det är angelägel atl så slor del
som möjligt av det statliga fiskevalleninnehavet upplåtes på rimliga villkor
för fiske i någon form.-

I Västmanlands län äger staten slora markområden med tillhörande fiskerätt, som genom domänverkels försorg upplåtes för fritidsfiske genom försäljning av fiskekorl lill allmänheten. En ökad satsning på de statliga fiskevattnen får stor belydelse för fritidsfiskets utveckling i länel.

Länsstyrelsen tillstyrker aft skötsel och upplåtelse av fisket i de stafiiga vattnen i så stor ulslräckning som möjligt överlåtes till frivilliga fiskeorganisationer.

I de fall staten inle äger fiske med ensamrätt bör man aklivi engagera sig i fiskevårdsomräde på samma villkor som andra fiskerältsägare. Det är emellertid tveksamt om de frivilliga fiskeorganisalionernas förvaltningsansvar skall sträcka sig sä långl atl de här representerar slalen.

De frivilliga fiskeorganisalionerna saknar i dag erfarenhel av alt sköta fiskevatten i större skala. Det är därför nödvändigl alt en ändring av förvaltningen sker successivt och med stor hänsyn lill lokala förhållanden.

5.1.13 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Ulredningen har diskuterat olika former för förvaltning och skötsel av statens vatten. Med de erfarenheter länsstyrelsen har av domänverkets fiskevårdspolicy inom länel bör en fortsättning ske av den satsning som började omkring 1960. Att överlåta statens vatten till fiskesammanslulningar och kommuner kommer knappast att öka fiskelillfällena.

5.1.14 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Ulredningens förslag innebär att skötsel och upplåtelser av statliga fiskevatten i så stor utsträckning som möjligt bör överlåtas till frivilliga organisationer och kommuner. Länsslyrelsen anser i likhel med utredningen del värdefullt atl eftersträva etl brett engagemang från de aktiva fiskarnas sida. Länsstyrelsen kan därför i princip biträda utredningens uppfattning.

Länsstyrelsen vill dock varna för en övertro på möjlighelerna alt i alltför hög utsträckning överlåta ansvar, vård och förvaltning av slalens vatten lill ideella organisafioner. Av erfarenheter från annan likartad verksamhet som exempelvis idrotten vet man att aktiviteten inom resp. förening mycket är beroende pä den tillfälliga föreningsledningen och atl utvecklingen obönhörligt går mot att det allmänna mer och mer fär ingripa i den direkta förvaltningen. Det är mot den bakgrunden angeläget att det engagemang som eftersträvas frän de frivilliga organisationernas sida inte sker till priset av att staten avsäger sig det reella inflytandet och ansvaret för elt rationellt utnyttjande av fiskevatlnen. Som villkor för upplåtelser fill frivilliga organisationer bör uppställas krav pä att organisationerna har en viss storlek och att det allmänna genom exempelvis kommunen erhåller en direkl insyn i förvaltningen. Att under sådana förhållanden del frivilliga engagemanget kan vara av mycket stort värde finns erfarenheter från länet där bland

Prop. 1980/81:153 171

annat landets största fiskevårdsförening, Kiruna jakl- och fiskevårdsförening, på ett utmärkt sätl ombesörjt förvallningen av statens fiskevatten. Länsstyrelsen förordar dock atl även denna lyp av förvallning går via kommun, dvs. atl staten på vissa villkor överlåter rätten alt upplåta fiskevattnen till kommunen som i sin lur fömtsattes samverka i förvaltningen med de ideella organisationerna.

Länsstyrelsen vill dock understryka alt där de statliga myndigheterna byggt upp en förvaltning som är effektiv och fungerar på etl rationellt sätt bör denna förvallning kvariigga hos staten. När det gäller de slalliga fiskevattnen i länet nedom odlingsgränsen som förvallas av domänverkel, anser länsstyrelsen att denna förvaltning i stort sköts på etl tillfredsställande sätt då det gällt atl iordningställa och utnyttja vissa områden för sportfiske. Säväl med hänsyn till praktiska som organisatoriska aspekter är del lämpligt att denna förvaltning kvarligger hos domänverkel. Dä det gäller att ta tillvara fritidsfiskemöjligheterna som en inlegrerad del av en bredare turism i inlandskommunerna finner länsstyrelsen atl resp. kommun är en lämpligare huvudman än domänverkel.

5.1.15 Centralorganisationen SACO/SR: Statens vaUen föreslås nyttjas, upplåtas och skötas på sätt som ulredningen föreslår, dock med domänverket eller kommun som huvudman — inle frivilligorganisafioner. Dessa har varierande styrka, förmåga och stabilitet, beroende pä vem eller vilka som vid viss fidpunkt sitter i deras respektive styrelser.

5.1.16 Lantbrukarnas riksförbund. Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareförbund: I sammanhanget bör även påpekas, atl domänverket tillhör den kategori som kanske bäst skött sina fiskevatten genom god fiskevård och generösa fiskeupplåtelser. Att domänverkel enligt förslaget skulle fråntas administrationen över dessa vatten för att överföras på andra finner vi illa genomtänkt. Vi tror nämligen inle all dessa "andra" skulle pä etl bättre sätt eller ens lika bra kunna administrera dessa vatten. Man mä ha i åtanke atl huvuddelen av domänverkels innehav ligger i glesbygden i Nortland, där efterfrågan på fiskevatten på många häll är starkt begränsad.

För fiskevattenägarna torde det vara oacceptabelt all slalens vallen gratis skall upplåtas lill fiskeklubbar. Frånsett det principiellt orimliga i att allmän egendom kostnadsfritt överlåts pä organisationer, kommer del att • ''apa en omöjlig konkurrenssituation vid framtida fiskekortförsäljning. Detta kan dä få negativa effekler på fiskevärden i icke-statliga vatten och reducera fiskevattenägarnas möjligheter och benägenhet till upplåtelse av fiskevatten.

Det torde vara tämligen uppenbart, alt allmänhetens inlresse av fiskevatten har en klar inriktning mot de bästa vattnen. Del är möjligt att en styrning från samhällets sida i detta fall är motiverad. Detla förhällande bör emellertid enligl förbundens mening icke motivera generell styrning i en helt meningslös omfattning.

5.1.17 Landstingsförbundet: Styrelsen instämmer i förslagel all statliga
vatten skall upplåtas i ökad utsträckning till yrkesfiske och fritidsfiske och
att ideella föreningar kan fä dem fritt upplåtna mot Eitt de sköter fiskevård
och service till allmänheten. —, —

Prop. 1980/81:153 172

5.1.18-------------------------------- Skogsindustriernas samarbetsutskott: Ändamålet med en så
dan förändring anges vara atl fisket skall bli tillgängligt för en så bred
allmänhet som möjligt. I detla sammanhang betraktar vi begreppel slalliga
vatten som synonymt för de vatten som f. n. förvaltas av Domänverkel.

Eftersom Domänverket i ord och handling visal atl inriklningen av dess fiskeverksamhel är just den som utredningen åsyftar och dessulom, enligl allmän uppfattning, med en intensiv och framsynt satsning kunnal erbjuda fritidsfolket goda fisken med serviceåtgärder ofta långtulöver del normala, har vi svårt atl se, vilka ylleriigare fördelar som skulle kunna uppnås med ulredningens förslag.

Nackdelarna kan däremot, enligt vär uppfattning, bli belydande för såväl verkels inre organisation och personalpolitik som andra berörda parter. Ett kostnadsfritt överlåtande av fiskerätten på statliga vatten till kommuner och vissa utvalda organisationer fär en konkurrensvridande effekt - särskilt inom områden med blandad ägareslmklur - som ytterst kan leda till åsidosatta fiskevårds- och serviceåtgärder och därmed försämrade fiskemöjligheler för allmänheten på enskilda upplåtelser. Med det föreslagna tillvägagångssättet riskeras vidare orättvisor och osämja mellan olika kategorier av fiskeulövare samt motverkas strävanden atl åstadkomma stora sammanhållna kortfiskeområden.

SISU avstyrker betänkandets förslag i detla stycke.

5.1.19------------------------- Svenska kommunförbundet: Förslagel om alt lokala klubbar

och kommuner skall överta skötsel och upplåtelse av statens fiskevatten
biträds av styrelsen. För alt delta förslag snabbt skall ge effekt fordras
dock utbildningsinsatser och införande av det föreslagna statsbidraget för
fiskevård och andra serviceåtgärder.

5.1.20-------------------------------- Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Förbundel finner det

också tillfredsställande att utredningen haft ambitionen atl ur såväl principiell som praktisk synpunkt föreslå atl skötseln av älskilliga statliga fiskevatten anförtros åt den frilidsfiskande allmänheten genom sina fiskeklubbar. Utredningen har på ett utmärkt sätt formulerat denna målsättning i betänkandel (sid. 146): "Samhället bör stimulera en utveckling där fritidsfiskarna övergår från att vara enbart kortfiskare fill att bli friluftsmänniskor som producerar fiskevård, sköter fiskevatten och bedriver uppföljnings-och utvecklingsarbete i samverkan."

Förbundet har under hand fill utredningen förklarat sig berett atl påta sig
ett ansvar vad gäller skötseln av statliga och även kommunala fiskevatten,
under fömtsättning att dessa kan överlåtas på de ekonomiska premisser
som utredningen föreslagit. Vidare atl förbundet ges ett centralt stöd till
information, utbildning och administration.

Förbundet vill emellertid påpeka atl även om målsättningen bör vara att sä många statliga vaUen som möjligt övergår i klubbregi måste fömtsättningarna härför bedömas från fall lill fall och sådana speciella områden som exempelvis del i Mörmmsån bör ocksä i fortsättningen skötas av Domänverkel.

------ Förbundet vill emellertid starkt understryka att det sociala hän
synstagandet måste medföra en mer enhetlig policy vad beträffar såväl
upplåtelser som priser. För närvarande är exempelvis artendepriserna
ytterst skiftande inom olika revir. 1 detta sammanhang bör framhållas att
Domänverkets uthyrning av fritidsstugor samt försäljning av "fiskepaket"
självfallet inte hindras genom att skötseln av vissa fiskevatten anförtros
klubbar.

Prop. 1980/81:153 173

Vad gäller Domänverkets förvallning av den statliga äganderätten bör denna kvarstå. Det vore även praktiskt om lill verket kunde föras ocksä övriga statliga vatten, med undanlag för de som idag förvallas av lantbmksnämnderna i de tre nordligaste länen.

5.1.21 Sveriges turistråd: Ytterligare ett viktigi medel finner man i ulredningens förslag om atl överlåta förvaltningen av statens fiskevatten i så stor utsträckning som möjligt till frivilliga organisationer och kommuner. Under fömtsättning all allmänheten och turister beredes tillgång lill dessa vatten, på skäliga villkor och utan diskriminerande begränsningar, skapas flera förutsättningar till en förbättring av fisket. Dels kan ideella organisationer under sakkunnig ledning från statsmakternas fiskeexperler komma att kunna tillhandahålla personella resurser och lokal kunskap i samband med fiskevårdande åtgärder. Övervakningsarbetet blir billigare och effektivare. Vidare kan en uppdelning av de slalliga fiskevatlnen på fler intressenter skapa en stimulerande konkurrens mellan olika fiskevatten, till fromma för både turismen och för föreningskänslan.

5.1.22 Landsorganisationen i Sverige och Svenska skogsarbetareförbundet:

Fiskevattensutredningen föreslår all Domänverkel ulan ersättning skall överlåta fiskerätten på reviren till de fiskevårdsområden som man förutsätter skall bildas inom de flesta områdena i vårt avlånga land. Della förslag avvisar Skogsarbelareförbundel och motiven är följande.

Domänverket har sedan lång lid tillbaka bedrivit en omfattande fiskevård och upplåter fiskerätt till såväl fritidsfiskare som yrkesfiskare. Man har inom Domänverkel skaffat sig god erfarenhel när del gäller fiskevård och det skulle vara en klar nackdel om detla kunnande, på samma sätl som nu, inte kan fillvaratas i framtiden. Del är också mänga dagsverken per år som Domänverkel lägger ner pä skötseln, vården och tillsynen över fiskevatlnen ute på reviren. Della belyder elt värdefullt tillskott på arbetstillfällena inom främst glesbygdsområdena. Om nu verkels fiskevatten överförs till föreningar och klubbar kommer della säledes atl medföra minskade arbetstillfällen. Utredningen förutsätter visserligen all man inom fiskevårdsomrädena kommer att lägga ner myckel arbele på fiskevård och administration av fritidsfisket. Vi befarar dock all del inle blir så många dagsverken som kommer alt redovisas som skattepliktig inkomst och därmed kan man inle tala om sådan sysselsältning som statsmakterna bör stimulera. Förbundel vill säledes starkt betona nödvändigheten av alt de anställda hos Domänverket inte fråntas arbelsliilfällen.

En kostnadsfri upplåtelse av Domänverkets fiskevallen medför även alt de föreningar som fär tillgång till dessa vatten kommer i en prioriterad ställning i jämförelse med de föreningar som skall ta över privala fiskevatten, vilka måste inlösas. Vidare är risken den, all klubbarna eller föreningarna prioriterar svagare statliga fiskevallen i slällel för goda privala vatten och därigenom försämras fisket för allmänheten. Dessulom kommer revirens fiskevatten atl fördelas på skilda händer och detla kommer atl upplevas som en nackdel av alla de fiskare, som under många år vant sig vid atl hos samme fiskerällsinnehavare få service och tillgång lill slörre områden.

Utredningen anger att andra rekreativa synpunkter också bör tillmätas betydelse när man behandlar möjlighelerna lill fritidsfiske. Vi delar den uppfattningen och vill påpeka alt Domänverkel på sina revir ocksä har andra fritidsaktiviteter som erbjuds allmänheten. All splittra förvaltningen

Prop. 1980/81:153 174

av skilda fritidsaktiviteter pä olika huvudmän kan inle vara nägon rationell lösning, speciellt som Domänverkets fiskevatten till stor del ligger i glesbefolkade områden där avstånden också är stora. Domänverkel har en väl etablerad och allmänt erkänd god fiskeorganisation.

5.2 Upplåtelser till yrkesfiskare

5.2.1 Fiskeristyrelsen: Vad gäller prioritering av upplåtelser mellan olika
kategorier av fiskande delar styrelsen utredningens uppfattning all yrkes
fiskare alltjämt bör ha företrädesrätt till upplåtelser, om det föreligger
behov av yrkesfiskemöjligheler. I likhet med ulredningen anser slyrelsen
att det numera saknas skäl all behälla bestämmelserna om avsältning av
fisk i orten, eftersom fiske som försörjningskälla kräver störte avsättnings
områden än tidigare.

Styrelsen biträder även utredningens förslag all fiske med fast redskap skall förbehållas yrkesfiskare dvs. fiskare som innehar yrkesfiskelicens. Om det är nödvändigl av fiskevårdshänsyn atl fiska med fasl redskap i visst vatten och något inlresse från fiskare med yrkesfiskelicens inte föreligger bör upplåtelse av fiske med fasl redskap fä ske lill annan än yrkesfiskare. Även andra särskilda skäl för undanlag från huvudregeln är enligt styrelsens mening tänkbara. Som exempel kan nämnas alt fisket med fast redskap bedrivs som mer eller mindre utpräglat komplement lill annan näring eller yrkesutövning som inte ger skälig utkomst, och fisket således utgör en förutsättning för fortsatt bosättning i bygden.

5.2.2--------------- Domänverket: Vidare finner domänverket del oskäligt all den

som har fiske som yrke skall arrendera fiske mot avgift medan upplåtelser till fritidsfiskare skall ske utan avgift.

5.2.3 Länsstyrelsen i Stockholms län: Utredningen anser alt yrkesfiskare
bör ha företrädesrätt till arrende vatten. Samtidigt föreslår utredningen alt
statliga fiskevatten gratis skall upplåtas lill fiskeklubbar mol atl dessa
vårdar vattnen.

Länsstyrelsen föreslär - i likhel med utredningens förslag angående fiskeklubbarnas arrenden i statliga vatten - atl del allmännas vatten frilt bör upplåtas med förtur till yrkesfiskare, samt alt möjligheterna lill alt ge yrkesfiskarna län och bidrag för arrende av enskilda fiskevallen undersöks. Härvid bör också utredas huvudmannaskapet och frägan om bidragsfinansiering.

5.2.4 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Det är angelägel all så slor del som möjligt av de slalliga fiskevatlnen upplåts på rimliga villkor. Del yrkesmässiga fisket bör ges företräde om intresse och förutsätlningar för ett sådant fiske finns.

5.2.5 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Del yrkesmässiga fisket bör

ges företräde där intresse och möjligheter för etl sådanl fiske finns.

5.2.6------------------ Länsstyrelsen i Jämtlands län: Enligl gällande bestämmelser är upp
låtelse lill ortsbefolkning för husbehovsfiske ett prioriterat ändamål. Detla
bibehålles ej i förslagel.

När behov därav befinnes föreligga hör även husbehovsfiske för befolkning i orten vara prioriterat.

Prop. 1980/81:153 175

5.3 Vatten inom nationalparker och naturreservat

5.3.1 Kammarkollegiet: Utredningen förordar (s. 205) ökade upplåtelser
av fiske i nationalparkerna. Kollegiet finner detta vara myckel Iveksamt
med hänsyn till det ökade tryck på nationalparkerna som del skulle innebä
ra. Att undantag gjordes för Padjelanta sammanhänger med motiven för
bildandet av denna nationalpark. Ett var att områdets karaktär av orörd
vildmark skulle kunna fä upplevas fritt och lättillgängligt av envar intres
serad.

Utredningen uttalar vidare atl det är naturligt alt statens naturvårdsverk har kvar förvaltningsansvaret för vatten ingående i nationalparker och naturreservat. Såvitt avser trakterna ovan odlingsgränsen och renbetesQällen talar enligt kollegiets mening i slällel skäl för all förvaltningsansvaret överförs pä vederbörande lantbmksnämnd.

5.3.2 Länsstyrelsen i Stockholms län: Det ökande fritidsfiskets behov av lämpliga vatten bör givetvis i största möjliga utsträckning tillgodoses. I detta sammanhang skall dock påpekas alt hänsyn mäste las till bestämmelser för bla naturreservat, fågelskyddsområden och sälskyddsområden. Således måste syftet med lex etl naturreservat beaktas vid bedömningen av om fiske skall kunna upplåtas.

5.3.3 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen kan inte biträda den av utredningen framförda uppfattningen alt fisket mera allmänl skall upplåtas inom nationalparker och naturreservat. En upplåtelse av fisket inom sädana områden för att tillgodose fritidsfiskarnas intressen mäste prövas från fall till fall med beaktande av det ändamål för vilkel nationalparken eller naturreservatet här avsatts.

5.3.4 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsslyrelsen biträder ulredningens förslag om ökade fiskeupplåtelser inom nafionalparkerna.

5.4 Vatten inom renskötselområdena

5.4.1 Kammarkollegiet: Enligl 15 § utkastet till fiskeförordning bör fiske i staten ullhörigt vatten, såvitt avser fiske med rörligt redskap, om möjligt upplåtas lill sådana fiskeorganisalioner, som upplåter eller har för avsikt att upplåta fiske ål allmänheten. Upplåtelse lill fiskeorganisafion skall ske ulan avgift. Stadgandet avses bli tillämpligt även på de av lantbruksnämn-deiiia förvaltade vatten ovan odlingsgränsen och på renbelesfjällen. Beträffande dessa vatten har kammarkollegiet invändningar mol förslagel vad gäller avgiftsfriheten.

Ifrågavarande vatten ingår i de "områden som blivit anvisade lill samernas uleslutande begagnande". Samernas räll lill områdena omfatlar även fisket. Upplåtelse av rätt lill fiske pä sådanl skall enligl 34 § RL i princip ske mot avgift, vilken fördelas mellan samefonden och vederbörande sameby. Etl genomförande av utredningens förslag i denna del slår alltså i strid med RL och skulle dessutom innebära ett icke obetydligt inkomstbortfall för samefonden och samebyarna (jfr uppgifterna i bil. 3, s. 386). Om fiske ändå skulle upplåtas avgiftsfritt måste samefonden och berörd sameby hållas skadeslösa av allmänna medel.

Prop. 1980/81:153 176

5.4.2 Statskontoret: Statskontoret kan för sin del inte bedöma i vad

mån det är möjligt att väsentligt öka upplåtelserna i renskötselområdena.

5.4.3 Lantbruksstyrelsen: Som lantbmksnämnderna framhållit mäste man
inom renskötselområdet beakta samernas intresse av fisket som resurs och
den påverkan fiskerätlsupplålelser kan ha på själva renskötseln. Föränd
ringar i renskötseln talar emot långsiktiga upplåtelseavtal. Rennäringsdele
gationerna synes därför enligt lantbmksstyrelsens mening vara bäst skic
kade att handha upplåtelsefrågorna inom renskötselområdel.

Om fiske upplåts utan avgift till ideellt organ inom renskötselområde måste samefonden och samebyarna hållas skadeslösa genom tillskott av allmänna medel motsvarande vad en avgiftsbelagd upplåtelse skulle ge.

5.4.4 Länsstyrelsen i Jämtlands län: När det i 15 § i utkastet lill fiskeför
ordning namnes om upplåtelse av fiske med rörligt redskap så innebär det,
vad angår de flesta slaten tillhöriga vatten på renbelesfjällen och på sådan
kronomark ovanför odlingsgränsen som slår under statens omedelbara
disposition, aUt Jiske. Denna föreslagna bestämmelse om upplåtelse av
fiske i dessa vatten överensstämmer ej väl med stadgandet i 32 § rennä
ringslagen, att upplåtelse av hela fisket i visst vatten får ske endasi om
samebyn medger del. Den i 15 § i utkastet fill fiskeförordning jämväl
föreslagna bestämmelsen att upplåtelse lill fiskeorganisalion skaU ske utan
avgift får, vad angår fisket i de slaten tillhöriga vattnen på renbelesfjällen
och pä sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under slalens
omedelbara disposition, anses strida mot stadgandet i 34 § rennäringslagen
att upplåtelse skall ske mol avgift, om ej särskilda skäl föreligger för
avgiftsfrihet, vilka skäl enligt del förut refererade uttalandet i propositio
nen 1971:51 fär anses ha avsetls alt verka restriktivt.

De nu omnämnda föreslagna bestämmelserna fär anses verka inskränkande pä samers rätl till fiske enligt gällande rennäringslag.

Upplåtelse enligt den förut omnämnda 15 § i utkastet till fiskeförordning av fiske med rörligt redskap till sådana fiskeorganisalioner, som upplåter eller har för avsikt alt upplåta fiske ål allmänheten - vilka fiskeorganisationer skulle kunna själva ombesörja fiskevårdande åtgärder - synes lätt kunna medföra såväl nämnvärd olägenhet för renskölseln och besvärande intrång i samers rätl ull fiske enligt 25 § renärningslagen (se 32 § nämnda lag) som risk för sädan avsevärd olägenhet för renskötseln som omnämnes i 30 § samma lag.

Någon ändring i nu gällande bestämmelser för förvaltning av fisket i statens vatten inom sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition och på renbelesfjällen bör inle ske.

5.4.5 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Belräffande speciellt förvaltningsfrågan menar länsstyrelsen all lantbruksnämnden i della län pä elt väl balanserat sätl skött uppgiften. Lika med nämnden anser ocksä länsstyrelsen att den bör ha kvar ansvarel för fiskeupplälelserna.

5.4.6 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Vad beträffar förvallning av statens vatten ovan odlingsgränsen som handhas av lantbruksnämnden sä har den präglats av atl nämnden i betydande omfallning upplåtit fiskerätt lill jakt-och fiskevårdsföreningar. Denna form av förvaltning har fungerat bra. Enligt länsstyrelsens mening finns del dock utrymme för atl öka denna lyp

Prop. 1980/81:153 177

av upplåtelser. Härvid bör särskill upplåtelser lill kommunerna komma i fråga.

5.4.7 Svenska samernas riksförbund: Riksförbundet fär underslryka

att det från samernas/samebyarnas sida icke kan accepteras atl rätten till jakt och fiske reduceras eller att den genom olika adminslrafiva eller andra åtgärder försvåras/förhindras med faktisk rättsförlust som följd.

Ett överförande av förvallningen av samernas (kronans) fiskevallen lill ideella organisationer och kommuner skulle enligt förbundets ståndpunkt innebära en markant försvagning av samernas fiskerätt. De sakkunniga redovisar en allt för slor tilltro till ideella organisationers vilja och förmåga atl ansvara för skötsel och förvallning av fiskevatten. Samhällsutvecklingen har visat att ideella organisationer får allt slörre svårigheter all driva dylik verksamhel utan alt samhällels stöd blir av sådan omfattning atl del i det närmaste är att betrakta som etl samhälleligt överlagande.

Förslaget skulle inle heller enligt riksförbundels mening nämnvärt bidraga till atl öka utbudet av fiske för allmänheten. Resultatet skulle snarare bli motsatsen eftersom del skulle resultera i elt ökal anlal regler och fiskekort m. m., vilket inte kan anses ligga i den fiskande allmänhetens intresse.

Riksförbundet avstyrker de sakkunnigas förslag angående nya förvaltningsformer inom sameområdel som ovan kommenterats.

5.5 Den ekonomiska inriktningen för domänverkets verksamhet

5.5.1--------------- Statskontoret: När del gäller domänverkets förvallning anser

statskontoret att upplåtelserna som hittills bör ske enligl företagsekonomiska principer, dvs. atl verkel bör få ersällning för sina förvaltningskostnader.

5.5.2 Riksrevisionsverket:- Om del är fråga om vatten som domänverket i dag nyttjar i sin rörelse och som är företagsekonomiskt lönsamma, bör man enligt RRVs uppfattning inte frångå de affärsmässiga principerna, utan domänverket bör fä goltgörelse i särskild ordning.

5.5.3 Fiskeristyrelsen: Till grund för domänverkels förvallning av slalens skogar och jordbmksegendomar ligger f. n. riksdagsullalanden åren 1968 och 1971 som ger målet för domänverkels verksamhet en strikt ekonomisk inriktning. Uttalandena innebär att företagsekonomiska principer är vägledande även i fall dä domänverket förvaltar statens enskilda fiskevatten. Enligt utredningens uppfattning bör dessa principer vika lill förmän för atl allmänheten bereds möjlighel till fritidsfiske på skäliga villkor. Remissinslanserna har ej anfört erinringar häremot. Fiskenämnden i Västernorrlands län betraktar domänverkets jaktupplätelser som exempel på att nuvarande ordning är olämplig. Även fiskeristyrelsen stöder förslaget som fömtsätter att rikfiinjerna ändras eller all domänverkel av externa medel ersätts för kostnaderna för förvaltningen av statens fisken.

5.5.4 Domänverket:-- Utredningens uttalande om domänverkets säll

att driva fisket i statens vatten kan tolkas så atl det leder till alt allmänheten erbjuds fiske på oskäliga villkor. Fakta är alt verkels satsningar för allmänhetens fiske knappt täckts av influtna fiskeavgifter, trots en effektiv organisation och avgifter i nivå med andra fiskevaltenupplätares.

Domänverket anser det vara billigt atl fiska. Vid en internalionell jämfö-

12 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153

Prop. 1980/81:153 178

relse ter sig priset på fiskekorl lågt. Avgiften kan rimligen inle hindra nägon som vill fiska från all verkligen göra del. Kostnaden för atl köpa ell fiskekort är dessulom myckel marginell i förhållande lill de fiskandes tolala kostnader för sin hobby.

I motsats till fiskevaltensutredningen ser domänverkel fördelar i all ekonomiska utvärderingar görs även inom fritidsfiskets område; dvs. utbud och insatser styrs efter efterfrågan och den fiskande allmänhetens intressen. Vidare skapas utrymme atl slödja fisket i sådana vatten som domänverkel bedömer är utvecklingsbara.

5.5.5 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen lillslyrker ulredningens förslag att domänverkets strängt företagsekonomiska principer bör vika till förmån för att allmänheten bereds möjlighet lill fritidsfiske pä skäliga villkor.

5.5.6 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Riksdagens krav på en

strikt ekonomisk syn på fiskels avkastning inom domänverkets förvaltning bör emellertid ändras varvid betydligt större möjligheter till fiskeupplålelser kan åstadkommas.

5.5.7 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Förbundet har i olika samman
hang betonat det orimliga i atl Domänverkel skall vara skyldigt atl förvalta
sina fiskevatten efter strikt förelagsekonomiska principer, trots fritidsfis
kets stora sociala betydelse.

Förbundet delar därför helt utredningens uppfattning atl statens vallen i
fortsättningen bör upplåtas med, i första hand, sociala hänsynstaganden
och icke efter förelagsekonomiska principer.

6 Regionala fiskestadgor

6.1 Fiskeristyrelsen: För all kunna genomföra intentionerna i den översiktliga områdesvisa planeringen krävs elt nära samband mellan denna och möjligheterna att utfärda fiskesladgor för slörre regioner än län eller för andra regioner än län närmasl vatlenområdesvis. Ulredningens förslag i den delen som tillstyrkts av styrelsen ligger säledes väl i linje med tankegångarna i ett modernt och framsynt fiskevårdsarbele.

6.2 Domänverket: Domänverket lillslyrker förslagel men anser atl elt genomförande bör ske successivi.

6.3 Länsstyrelsen i Uppsala län: All utfärda en gemensam stadga för

alla de fem slora sjöarna anser länsslyrelsen vara helt orealistiskt. Men
ocksä när det gäller kustområdet lorde de lokala förhållandena vara sådana
att de nuvarande länsfiskestadgorna behövs för en ändamålsenlig reglering
vad gäller fiskets vård och bedrivande. det bör uppdras ät fiskeri
styrelsen att utarbeta normalförslag till sådana stadgor (sötvatten - re
spektive saltvattenstadgor).

6.4 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen anser alt länsvisa
stadgar bör finnas kvar för insjöarna. För atl samordna dessa och för alt få
likartade bestämmelser inom samma region föreslås atl fiskeristyrelsen blir

Prop. 1980/81:153 179

den beslutande myndigheten i stället för länsstyrelsen. Belräffande kustfisket bilräder länsstyrelsen utredningens förslag om regionala stadgar.

6.5 Länsstyrelsen i Östergötlands län: När del gäller de föreslagna

regionstadgorna talar vissa skäl i och för sig för en större enhetlighet och överskädlighet än nuvarande lokala bestämmelser ger. Samtidigt torde del finnas ett behov av atl kunna meddela lokala bestämmelser i sådan omfattning att regionala stadgor blir otillräckliga eller alltför detaljerade och omfattande. Det föreslagna sättet för tillskapande av regionala stadgor med sammanträden ordnade av varje fiskenämnd kan också anlas medföra att lokala synpunkter i stor utsträckning bör få göra sig gällande. Del synes därför lämpligare att bibehålla nuvarande länsstadgor utfärdade av länsstyrelsen. Större enhetlighet kan bl.a. åstadkommas genom anvisningar och synpunkter i det samräd som sker med fiskeriintendenten och fiskerisly-relse.

6.6 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsslyrelsen, som har störte möjlighel alt beakta frägor av lokal natur, avstyrker utredningens förslag. Länsslyrelsen ser dock gärna alt ett utökat samråd länen emellan i stadgefrägor kommer till stånd.

6.7 Länsstyrelsen i Gotlands län: Gotland skulle enligt förslagel tillhöra samma region som sydkusten, vilket innebär från Blekinge läns södra kusl till en linje Kullens fyr—Gilbjerg Hoved i Danmark. Länsstyrelsen är tveksam till de föreslagna regionala stadgorna och ifrågasäller om den föreslagna regionindelningen är riklig. Länsstyrelsen föreslär därför alt länsfiskestadgorna bibehålles så alt man på länsnivå även i fortsättningen har vissa möjligheter att lokalt reglera fisket.

6.8 Länsstyrelsen i Blekinge län:- den av ulredningen föreslagna

regionindelningen kommer att medföra att det inom Blekinge län kommer atl vara tre olika sädana stadgor i tillämpning - en för östra kusten, en annan för sydkusten och en tredje för insjövallnen. Länsslyrelsen har inget att erinra emot att de nuvarande länsfiskestadgorna ersätts av stadgor för störte regioner än län, men anser - för alt i viss mån undgå nyssnämnda olägenhet för Blekinge län - att gränsen mellan regionerna i saltsjön bör förläggas till länsgräns.

6.9 Länsstyrelsen i Kristianstads län: De i länel utfärdade lokala fiskebe
stämmelserna har ofta visat sig vara av slorl värde. Bestämmelserna har
ansetts kunna användas såväl i direkt fiskevårdande syfte som för all få lill
stånd att fisket bedrives med viss hänsyn, exempelvis genom krav på
avstånd mellan fiskeredskap. De allmänna lokala fiskebeslämmelserna har
samlats i länsstadgor, medan tillfälligt och lokall behövliga bestämmelser
utfärdats separat. Bestämmelserna har inle sällan föregåtts av sammanträ
den med fiskerätlshavarna, varigenom en lokal förankring kunnal vinnas.

Om fiskevårdande bestämmelser anses generellt behövliga bör de intas i rikslagstiftningen. I annat fall bör behovel av bestämmelserna prövas inom länen. Några motiv står inle atl finna för utredningens åsikt atl handläggningen mäste centraliseras till ett mindre antal storregioner. Den föreslagna centraliseringen skulle dessutom för Kristianstads läns vidkommande innebära atl inte mindre än tre olika storregionstadgor skulle bli tillämpliga inom länet. Här som pä andra områden bör del centrala verkels uppgift

Prop. 1980/81:153 180

främsl vara alt verka genom sakkunniga råd, i delta fall med syfte all få lill stånd så enhetliga bestämmelser som möjligt där de fiskebiologiska förhållandena bedöms vara likartade. Själva besluten bör däremot fattas i länen, alltså närmare de berörda människorna. I ett regeringsuttalande från år 1969 - vid dä aktuell översyn av fiskeristadgan - sades för övrigt klart ifrän att länsstyrelserna skulle bibehållas som beslutsmyndigheter i fråga om lokala bestämmelser om fiskets vård och bedrivande. Vare sig fiske-bestämmelser utfärdas för mindre eller slörre regioner kvarstår del av ulredningen berörda informafionsproblemel. Delta bör dock inle överdrivas och enligl länsstyrelsens erfarenhet har man på olika säll kunnat sprida kännedom även om lokall gällande bestämmelser.

Del har upplevts som en brist alt — i motsats till annan lagstiftning där allmänna och enskilda intressen slår emot varandra - nuvarande fiskeri-stadga inte innehåller några rikllinjer för i vilken omfattning del är möjligt att utfärda lokala bestämmelser i fiskevårdande syfte i fall där bestämmelserna kan medföra avsevärt inträng i enskild fiskerätt. I vissa fall framstår det nämligen med hänsyn lill fiskevården som elt starkt krav atl reslriktiva skyddsföreskrifter utfärdas. Särskilt kan delta gälla vissa åar eller åmyn-ningar där behovet att skydda den värdefulla vandringsfisken är påtagligt. För att fylla sitt syfte måsle skyddsföreskrifterna utformas så atl de ibland kan innebära stort inträng i den enskildes fiskemöjligheler. Nu berörda fräga bör närmare övervägas i delta sammanhang.

6.10 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Ifrågavarande bestämmelser rör till stor del renl lokala förhållanden. Det kan därför ifrågasättas om del är meningsfullt atl införa en reglering för störte områden än län. Förslaget strider även mot den decentralisering av beslutsfattandet som statsmakterna i olika sammanhang uttalat sig för. De påtalade nackdelarna med nuvarande system kan enligt länsstyrelsens mening minskas om fiskeriintendenterna, som utarbetar förslag lill bestämmelserna, i högre grad bevakar alt de olika länsfiskesladgornas innehåll blir så likartal som möjligt. Övervägande skäl lalar för att länsstyrelserna även i fortsättningen skall utfärda lokala bestämmelser för fiskets värd och bedrivande på sätt som sker för närvarande. Härav följer all även beslul om flyttning eller stängande av fiskeädra, vilka beslul har nära samband med sladgebeslämmel-serna, bör fattas av länsstyrelsen och inte flyttas över lill fiskeristyrelsen. Vidare bör länsstyrelsen behålla beslutsrätten beträffande åtgärder mol vanskötsel av fiske.

6.11 Länsstyrelsen i Hallands län: I länel gäller för närvarande två fiskestadgor, en för vardera saltsjöfisket och sötvattensfiskel, vilka fastställts av länsstyrelsen. Stadgorna revideras successivi efler tämligen omständliga administrativa procedurer (senast 1978). För västkustens sallsjöfiske, vilket torde vara av störst intresse i delta sammanhang, gäller sälunda tre sinsemellan myckel olikartade stadgor, fastställda av länsstyrelserna i O, N och L-län. I och för sig får det därför anses föreligga slarka skäl för att -säsom ulredningen föreslagil - jämka samman dessa lill en regional stadga, avsedd atl fastställas av fiskeristyrelsen. Gjorda erfarenheler, bl. a. vad avser lax- och hummerfisket visar emellertid att en sådan tanke är nära nog orealiserbar. Skälen härtill är flerfaldiga bl.a. de skilda fiskeribiologiska förutsättningarna samt inle minst de olikartade naturförhållandena. Även historiska aspekter spelar in i detta sammanhang. Tilltänkta ändringar i länsstadgan väcker ofta stark opinion i de gmpper som anser sig missgyn-

Prop. 1980/81:153 181

nade. Regionala stadgor skulle därför säkerligen möta ell massivt motstånd från skilda delar av fiskeutövarna.

Fiskenämnden, som enligt utredningsförslaget skulle överta de uppgifter länsstyrelsen nu har, bl.a. vad avser sammanträden med fiskeutövarna, torde för övrigt sakna de administrativa och personella resurser som krävs härför.

Mot bakgmnd av det nu anförda avslyrker länsslyrelsen förslagel om regionala stadgor och förordar alt länsslyrelsen skall behålla ansvaret i detta avseende.

6.12 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: De kustområden som före
slås bli sammanförda under regionala stadgar är särskill vad gäller västkus
ten så stora och omfattar så olika fömtsättningar för fisket att de nya
stadgarna kommer alt innehålla ett myckel stort anlal delaljbestämmelser.
Olika kuststräckor utefter västkusien fömtsätter olika regionala bestäm
melser för reglering av fisket. Endasi länsstyrelsen har överblick över
fisket och mot detla stående samhällsinlressen och är därför bäsl lämpad
alt göra en avvägning mellan dessa intressen. Samordning mellan olika län
kan göras över länsgränserna. Del torde även vara enklare för allmänheten
att påverka och ändra en länsstadga än en regionssladga.

Förslaget om regionala stadgar avstyrks.

6.13 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Ulredningen har föreslagit atl länsstyrelsens befogenhet alt meddela lokala bestämmelser skall upphöra och att de nuvarande länssladgorna skall ersättas av stadgor för slörre regioner, som för detta läns vidkommande innebär atl alla vattendrag och sjöar utom Vänern skulle tilhöra en större region som omfallar hela Götaland och Svealand upp fill Dalälven — Väslerdalälven. Vänern skulle tillhöra en särskild region omfattande de slörre sjöarna, dvs. förutom Vänern även Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Regionstadgorna skulle fastställas av fiskeristyrelsen. Redan frilidsfiskeulredningen föreslog i sitt betänkande Frilidsfiskel (SOU 1968:13) alt de lokala bestämmelserna skulle ersättas med cenlrall utfärdade bestämmelser och genomfördes inte. Enligt länsstyrelsens mening har ulredningen inte tillfredsställande dokumenterat behovet all slopa de nuvarande länsfiskestadgorna. Härtill kommer att en centralisering av beslutanderätten från länsslyrelsen lill ett centralt ämbetsverk - fiskeristyrelsen - strider mot statsmakternas intentioner att delegera beslutanderätten. Slulligen är var och en av de stora sjöarna så särpräglad alt del inte kan anses befogal med en gemensam stadga.

6.14 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsslyrelsen anser dessa regioner alltför omfattande och bedömer risken som stor atl stadgorna blir svåra all utforma med många olika specialbeslämmelser. Södra inlandet omfallar bl.a. så skilda fiskeribiologiska förhållanden som Emåns havsöring, Säm-sjöns kräftor och Gullspångsälvens lax och öring.

Lokala stadgor har sedan 1975 inom vårt område fastställts för Vättern, Vänern och Skaraborgs län. Enligl länsstyrelsens mening bör dessa stadgor först prövas innan omfattande regionala stadgor införs. Behovet av dessa bör avgöras först när erfarenhel vunnits av gällande stadgor.

6.15 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Lokala bestämmelser om fiskels
vård och bedrivande meddelas nu av länsstyrelsen med slöd av 14-20 §§

Prop. 1980/81:153 182

fiskeristadgan. De lokala bestämmelserna omfattar förutom själva länsstadgan ett stort antal bestämmelser om förbud mot visst fiske i skilda vatten.

Ett överförande av beslutanderätten i dessa frägor lill fiskeristyrelsen strider dock mot de decentraliseringssträvanden som nu sker. Fiskevärden är en del av naturvården och bör så längt som möjligt samordnas med det övriga arbetet med att vårda och ställa olika naturresurser lill allmänhetens förfogande. En lokal anknytning är här av stort värde.

De skäl för kritik mot länsstadgorna (oenhetliga, svåröverskådliga, svåråtkomliga för allmänheten elc.) som föreligger bör kunna undanröjas på ell mindre ingripande sätt än som föreslagils och kan enligl länsstyrelsens mening inte utgöra tillräcklig grund att överföra beslutanderätten lill fiskeristyrelsen. Detta gäller även om den lokala anknytningen, som även utredningen anser vara angelägen, avses upprätthållas genom alt fiske-nämnderna får i uppgift att hålla erforderliga sammanträden med berörda fiskerältsägare och fiskeutövare.

Länsstyrelsen anser sig inte kunna tillstyrka ifrågavarande ändring även om de nya bestämmelserna kommer alt innebära att särbestämmelser för enskilt fiske skall meddelas av myndighet endast för del fall de är påkallade från allmän synpunkt.

6.16 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsslyrelsen anser del vara
lämpligt att för vissa större vattenområden, t.ex. Bottenhavet, ersälla de
nuvarande länsstadgorna med regionala fiskesladgor. Däremol kan del
vara problem förknippade med atl sammanslå sölvatlensladgan för skogs-
och ädalsområdena med fjällområdena. Men del finns många fördelar atl
vinna om kan arbeta sig fram till färre stadgebeslämmelser.

I övrigl vill länsstyrelsen peka på alt länsstyrelsens yttrande inhämtas i stadgeärendena med hänsyn till de uppgifter i övrigl som tillagts länsstyrelsen i förslaget till lag om fiske.

6.17 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Ulredningen föreslär regionala fis
kestadgor i stället för de nuvarande länsstadgorna. Länsslyrelsen har i
princip ingenting atl erinra mol della. Särskilda stadgor för delar av landel
är elt nödvändigt underlag för den lokala planering som ovan berörs. Den
regionindelning ulredningen lalar för synes emellertid väl schablonarlad.
De biologiska fömtsättningarna bör styra gränsdragningen. Landels Qäll-
områden kan exempelvis vara elt lämpligl område för en regional stadga.

Beträffande takten i genomförandel av den föreslagna nyordningen vill länsstyrelsen emellertid hävda alt det bör ske som en stegvis utveckling. Länsfiskestadgorna mäste tills vidare finnas kvar lills man fält ell nödvändigt organisationsunderlag i form av fiskevårdsområden. Försl därefter är det dags för regionala stadgor.

6.18 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Jämlikt fiskeristadgan av år 1954 -
även kallad "riksstadgan" - gäller f. n. (14 § m. fl.) all del på länsstyrelse
ankommer att meddela vissa lokala beslul — bestämmelser - angående
fiskets vård och bedrivande - exempelvis angående fredningstider och
fiskstorlek eller om redskap m. m. Bestämmelserna förutsätter samråd
med fiskeriintendenten, varjämte finns olika procedurregler i övrigl.

Enligt gällande rättssystem (1954 års fiskerisladga) ingår häri ell antal länsstadgor, kompletterade med skilda lokala beslut av länsstyrelsen (beslut som ev. inte ännu hunnit integreras med länssladga).

Prop. 1980/81:153 183

Enligt de sakkunnigas utkast till fiskeförordning skall uppdras åt fiskeristyrelsen att fastställa regionala fiskesladgor upptagande bl. a. bestämmelser som berör allmänhetens fiske. Härigenom och genom förslagel att lokala särbestämmelser för enskilt vatten skall kunna meddelas av exempelvis fiskevårdsområde överförs icke oviktiga beslutsfunktioner frän länsstyrelserna till de "rena" fiskerimyndigheterna. Se betänkandet sid. 212-214 m.m. samt 27 §, 28 # o.f. i förslagel lill fiskeförordning. Länsstyrelserna och kommunerna blir till synes hänvisade lill att framföra erinringar mot redan upprättade förslag till särskilda fiskesladgor, regionala stadgor.

Motiven till förslaget är bl.a. kritiken mot nuvarande, för allmänheten av fiskande svåröverskådliga, svårfattliga bestämmelser samt behovet av bestämmelser och information därom, som är mottagliga för den stora mängden av fritidsfiskare. Skälen må ha sin giltighet i större eller mindre grad. För länsstyrelserna måste emellertid understrykas kravel på en vidsträckt skyldighet för fackmyndighet atl samråda i skriftlig form med såväl kommuner som länsstyrelser redan inför upprättande av förslagen till särskild, regional fiskestadga.

6.19 Sveriges fiskares riksförbund: SFR kan ej biträda ulredningens förslag
om inrättande av regionala fiskestadgor. SFR menar alt det traditionella
fisket på en viss kuslslräcka måste ha etl avgörande inflytande på utform
ningen av bestämmelserna.

De regionala förbundens yttrande pekar på en rad svårigheter vid avgränsning och sammanslagning av fiskerättsliga områden. Bl.a. pekas på samordningsproblem mellan Halland och Bohuslän, gränsdragningsproblem i Blekinge där de fiskande kan bli tvungna atl la hänsyn till tre stadgor. På norrlandskusten kommer sladgeområdel atl bli så omfaltande att de lokala fiskarinlressena kommer att få svårt all hävda sig.

6.20 Lantbrukarnas riksförbund, Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareförbund: Enligl förbundens uppfattning är del med hänsyn till stora lokala variationer icke lämpligt med regionstadgor enligl förslaget i 27 §. I stället bör som hittills allmänna bestämmelser för fisket införas i Länsstadgor.

6.21 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Ulredningen föreslår all de länsvisa bestämmelserna, som för närvarande utfärdas av respektive länsstyrelse, i fortsättningen skall ersättas av ell anlal regionala stadgor utfärdade av Fiskeristyrelsen. Förbundel finner del rikligt alt fiskels myndighel — Fiskeristyrelsen - efter hörande av fiskenämnderna utfärdar akluella fiskebestämmelser. Dessa kan dä få en mer enhetlig utformning än för närvarande. Ju färre bestämmelserna är på fiskets område deslo enklare blir det självfallet att informera om dessa och därmed fä en bällre efterlevnad.

Förbundet kan inte bedöma om de regioner utredningen föreslagit är de mest ändamålsenliga - del kan exempelvis ifrågasättas om inle en särskild stadga borde finnas för Hjälmaren och Mälaren. Förbundet tillstyrker emellertid principen i förslagel.

Prop. 1980/81:153 184

7 Inlösen av enskilt fiske och frisläppande av handredskapsFiske 7.1 Förslaget

7.1.1------------------------------ Svea hovrätt, vattenöverdomstolen: De delvis ganska drastiska

åtgärder som utredningen föreslår skulle möjligen kunna vara motiverade, om allmänheten mera allmänt saknade möjligheter lill frifidsfiske. Men så är ju ingalunda fallet. Redan nu finns betydande möjligheter till fritt fiske. Dessutom finns på många håll möjlighel för allmänheten att erhålla fiskerätt på enskilda vatten exempelvis genom förvärv av fiskekort. Det har inle gjorts gällande att förvärv av fiskekort mera allmänt skulle betinga oskäliga priser. Med den betydande rörlighet som utmärker dagens "fritidskonsumenter" kan det inte heller rimligtvis begäras att tillgång till fritidsfiske skall finnas just på den egna orten. Det kan ifrågasättas om det är lagstiftningens uppgift att i den utsträckning som här föreslås tillgodose sådana behov. Som kommer att framgå anser hovrätten atl flera av utredningens syften kan nås utan de omfattande ändringar i den gällande rätten som Utredningen föreslår.

Liksom FL utgår den föreslagna lagen om fiske (4 §) visserligen från huvudprincipen att fisket i enskilt vatten tillkommer innehavaren av enskild fiskerätt. I förhållande till vad som nu gäller föreslås emellertid inle obetydliga inskränkningar och intrång i den enskilda fiskerätten i vissa kustvatten och i de större sjöarna.

Vad gäller Blekinges södra kusl, Gotlands kuster, Skånes östra och
södra kuster samt västkusten inebär förslagel (5 §) praktiskt tagel elt
upphävande av den enskilda fiskerätten. Innehavare av enskild fiskerätt
kommer därvid att underkastas sådana inskränkningar vid fiskets utövan
de som kan följa bl. a. av reglema om yrkesfiskeredskap (21 §) och licens
område (22-23 §§). Utredningen redovisar endast ofullständigt sina mofiv
för den föreslagna ordningen. Påfallande är också att man här liksom i
övriga sammanhang underlåtit att beröra de följder föreslagna ålgärder får
för enskilda fiskerättsägare. Hovrätten kan inte finna annat än att fritidsfis
kets behov, som det här i första hand är fråga om, lika väl skulle kunna
tillgodoses genom en ändring som innebär att den enskilda fiskerätten
bibehålles men frifiskerällen vidgas inom Blekinges södra kust och Got
landskusten. --

I de stora sjöarna föreligger för närvarande relativt begränsade möjligheter att bedriva fritidsfiske. Ulredningen föreslår därför en generell utvidgning av frifiskerällen i dessa vatten såvitt avser fiske med handredskap. En sädan utvidgning bör såsom utredningen funnil vara av slorl värde för fritidsfisket. Intrånget kan enligl hovrättens bedömande inte anses i någon avgörande omfattning påverka fångslmöjligheterna för enskilda fiskerältsägare. Den föreslagna ändringen kan därför i princip godtas, under förutsättning att det yrkesmässigt bedrivna fisket inte menligt päverkas härav.

7.1.2---------------------------- Riksåklagaren: Utredningen har föreslagit lagändringar! vissa

hänseenden vad avser fiskerätten. Jag tillstyrker ulredningens för
slag i denna del. Inlösen av allt kvarvarande enskilt fiske utefter kusterna
skulle uppenbarligen ha skapat fömtsättningar för mer genomgripande
åtgärder till förmån för säväl fritidsfisket som yrkesfiskel. Det är beklagligt
att utredningen av kostnadsskäl ansett sig böra avslå från all föreslå
sådana åtgärder.

Prop. 1980/81:153 185

7.1.3 Kammarkollegiet: Ulredningens förslag till utvidgning av frifisket vid Blekinge läns södra kusl, Gotlands kuster och i de slora sjöarna föranleder inga materiella invändningar från kollegiets sida. Förslaget får ses som ett led i strävandena på längre sikl att fisket med handredskap skall vara fritt för envar — eller åtminstone någorlunda tillgängligt mol skälig avgifl - på alla kustavsnilt och i stort sett alla landets slörre sjöar och vallendrag.

7.1.4------------------- Lantbruksstyrelsen: anser lantbruksslyrelsen alt man bör av
vakta utvecklingen intill utgången av år 1985 i likhel med vad som föresla
gits för södra ostkusten innan ställning tages till föreslagen inlösen av
handredskapsfiskel vid Blekinge- och Gollandskusten saml i de slora
sjöarna.

Skulle ett inlösenförfarande komma till ständ kan man i brist på en organiserad samverkan mellan fiskevattenägare, fritidsfiskare och kommunala organ möta betydande problem i servicesammanhang samt ökade anspråk pä allmänna medel.

7.1.5 Fiskeristyrelsen: Elt inlösen av fisket längs kusterna hade i kombina
tion med ett frisläppande av handredskapsfiskel gynnat såväl frilids- som
yrkesfiskel. Styrelsen vill dock inte molsälla sig ulredningens uppfattning.
Utvecklingen när del gäller alt bilda fiskeområden måsle dock följas noga
och frågan om inlösen ånyo aktualiseras vid utgången av år 1985.

Styrelsen tillstyrker inlösen av fiske längs de kustavsnilt ulredningen föreslår och dessutom längs Blekinges ostkust saml av handredskapsfiskel i de stora sjöarna. Ocksä ostronfisket på västkusten bör inlösas.

Fiskeristyrelsen delar utredningens uppfattning såvitt avser

Storsjön i Jämtland.- Även beträffande Vättern anser fiskeristyrel
sen --- att fisket med handredskap öppnas för envar. Slyrelsen tillstyr
ker därför förslaget även i denna del.

Också för de övriga stora sjöarna lalar starka skäl för elt utvidgat handredskapsfiske. Atl behov härav föreligger kan numera anses styrkt, bl.a. genom undersökningen "Svenskarnas fiskevanor". Slyrelsen vill särskilt framhålla att ett generellt frisläppande förhindrar tidsutdräkt samt osäkerhet under en lång följd av år om var fisket är fritt för envar. Styrelsen bilräder därför förslaget ocksä såvitt avser Vänern, Hjälmaren och Mälaren.

7.1.6 Statens naturvårdsverk: Verket har i yttrande 1977-05-31 angående fiskevårdsomräden bl.a. framhållit betydelsen av all utvidga rätten till fiske med rörliga redskap - mete - till all gälla samtliga läns kustvatten. Verket kan inte se alt ulredningens argument alt avstå från ett sådanl förslag är befogat och efterlyser sålunda en utvidgning av författningsförslagets 6 § att omfatta alla kustvatten.

7.1.7 Statens planverk: tillstyrker planverket förslagen om dels ell

frisläppande av fisket med handredskap vid Blekinge läns södra kust, vid
Gotlands kuster och de störte insjöarna, dels

7.1.8 Statens vattenfallsverk: Nägon knapphet på vatten för fritidsfiske
föreligger ej. Vårt land är väl tillgodosett i delta avseende. Trols ingrepp av
olika slag återstår stora av fritidsfisket outnyttjade naturresurser, bl.a.
strömfiskevatten i Norrland. Därtill kan alternativa fiskemöjligheter i s. k.

Prop. 1980/81:153 186

rolenonvalten erbjudas fritidsfiskare, som är inriktade på fiske efler laxartad fisk. Lokall kan emellertid brisl föreligga på goda fiskevatten. Där bör åtgärder i första hand vidtagas.

Utredningen konstaterar atl de skyddsbestämmelser, som för Norrlandskustens del hittills kommit lill användning i fiskevårdande syfte, inle lyckats motverka den ur reproduklionssynpunkl ofördelaktiga utvecklingen av lax- och havsöringfiskel i älvmynningarna.

I rådande läge med akut avelsfiskbrist som väntas öka i framliden och med — som del förefaller - bristfälliga medel att i fiskevårdens intresse begränsa fångstutlaget är del nödvändigt all effektiva styrinstrument tillskapas.

Fredningsbestämmelser i regionala stadgor är inle ens om de utformas effektivt tillfyllest i alla lägen. Del av ulredningen föreslagna licensområ-desinslitulet kan av angivna skäl ej bli effektivt vid Norrlandskusten. Expropriation påstås endast böra användas i undanlagsfall. Vattenfallsverkel anser därför all möjligheler mäsle skapas all genomföra inlösen generelll av mynningsfisken i enskilda vattenområden i en tillräckligt slor skala.

7.1.9--------------- Domänverket: Domänverket delar inle utredningens uppfatt
ning att det råder generell brist på fiskevatten. Brisl föreligger enligl
verkels uppfattning endasi inom begränsade områden.

Domänverket ifrågasätter nödvändigheten av alt samhället löser in fiskerätter efter vissa kuster och i de slora sjöarna. Förutsällningarna atl förbättra frifidsfisket är störst då såväl fiskevatlenägare som fiskeulövare känner ansvar och tillsammans verkar för atl fiskels kvalitet bibehålls och att servicen blir tillfredsställande. Mot den bakgrunden bör enligl domänverkets mening tillgängliga resurser för fritidsfisket inom nyssnämnda vattenområden användas på samma säll som fiskevaltensutredningen föreslär för ostkusten; dvs. istället för etl dyrbart inlösenförfarande skall fiskevårdsomrädesbildning påskyndas.

Domänverket avslyrker sådana förslag lill ändringar som innebär atl äganderätten inskränks genom inlösenförfarande.

7.1.10 Länsstyrelsen i Stockholms län: Risk för utfiskning har för Mälarens
del av fiskeexpertis bedömts inte föreligga. Denna risk bör således uteslu
tas från vidare diskussion.

För Mälarens del gäller belräffande fiskevatten att samarbete sker i icke obetydlig utsträckning mellan yrkesfiskare och andra kategorier av fiskare. Exempelvis samarrenderas vatten av fiskeklubbar och yrkesfiskare på så sätt att vederbörande klubb arrenderar direkl av markägaren varefter vattnen upplåts, förutom genom kortfiske, till yrkesfiskare. Släpps handredskapsfiskel frilt upphör många klubbars motivering atl arrendera några vatten alls. Yrkesfiskarna lorde då ställas inför alternativet att ensamma arrendera samma vatten som fömt men till etl betydligt högre pris. Yrkesfiskarnas situation skulle således försämras i förhållande till vad som nu gäller. Vidare har redan förmärkls en tendens atl dela upp slora vattenområden i en ägares hand på flera fiskearrenden varefter arrendepriserna höjts. Tendensen har hittills missgynnat yrkesfiskarna som ensamma inle kunnat klara priskonkurrensen. För fiskeklubbarnas del föreligger risk alt de upphör eller inriktar sig pä fiske med exklusivare redskap än handredskap om handredskapsfiskel släpps fritt. I den män klubbarna slutar sin verksamhet kan fiskevården upphöra och gär de in för andra redskap blir fisket dyrare liksom fiskelrycket högre. Det sistnämnda kan även innebära

Prop. 1980/81:153 187

dålig fiskevård. Intresset alt hålla service åt den till fritt handredskapsfiske berättigade allmänheten torde dessulom upphöra hos i vart fall enskilda markägare.

1 flera undertemissvar har ifrågasatts om trycket från fritidsfisket är så
stort som görs gällande i utredningen.

Länsstyrelsen befarar att ett frisläppande av handredskapsfiskel i Mälaren kommer att motverka yrkesfiskel liksom del kommer alt motverka den skötsel av statliga vatten genom fiskeklubbar som ulredningen även

eftersträvar.-- Det synes länsslyrelsen tveksamt alt under redovisade

omständigheter släppa handredskapsfiskel fritt i Mälaren.

7.1.11------------------------------ Länsstyrelsen i Uppsala län: Som väntal möter förslagel om frisläp
pande av handredskapsfiskel i Mälaren starkt motstånd frän markägarhäll.
Fiskevattenägarna och länsförbundet av LRF har starka invändningar mot
förslaget från säväl saklig som principiell synpunkt. Men även yrkesfis
karna och länets fiskenämnd är skeptiska.

Även om kritiken mot förslaget i denna del inle är hell obefogad anser
länsstyrelsen de framförda farhågorna för negaliva verkningar för fiske
vård, yrkesfiske och förhållandet mellan olika fiskarekategorier är något
överdrivna.--- Länsstyrelsen anser sig därför böra tillstyrka att hand
redskapsfiskel släpps fritt i Mälaren i enlighet med utredningens förslag.

7.1.12 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Utredningen föreslår att fiske med handredskap skall släppas fritt i bl.a. Mälaren och Hjälmaren. Länsstyrelsen delar åsikten atl gmndprincipen bör vara all tillgängligheten för allmänhetens fiske ökas i nämnda sjöar. För fritt handredskapsfiske på enskilt vatten talar befolkningstätheten kring dessa sjöar. Fritidsfiske är en viktig rekreationsform för berörda människor. Mot fritt handredskapsfiske kan anföras att 60% av Mälarens yta är tillgänglig för frifidsfiske ulan nämnvärda inskränkningar. I hela Mälaren såldes 1977 33 000 fiskekort. De nuvarande kortfiskeupplålarna tillhandahäller service ät fritidsfiskarna i form av t.ex. väg till vattnet, parkeringsplatser, uthyrningsbåtar och viss information. En stor del av denna service väntas försvinna om fisket släpps fritt. Länsstyrelsen delar i princip ulredningens förslag om fritt handredskapsfiske i Mälaren.

7.1.13 Länsstyrelsen i Östergötlands län: För atl stödja fritidsfisket föreslår utredningen att fiske med handredskap släpps fritt vid Blekinges södra kust, vid Gotlands kuster och i de stora sjöarna, bl. a. Vättern.

Länsstyrelsen delar utredningens förslag belräffande Vättern. Länssty
relsen anse dock- att handredskapsfiskel skall inlösas och frisläppas

även inom Östergötlands skärgärd.

7.1.14 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Beträffande Vättern gäller idag atl
det utanför öppen strand är tillåtet atl frilt bedriva fiske med utter och drag
samt med agnnot. Utredningen föreslår en utvidgning av frifiskebesläm-
melsema till att omfatta även fiske med handredskap. Till följd av att
Vätterns stränder fill övervägande del är branta och utan öar eller vikar -
med undantag för den norta delen av sjön där en skärgärdsliknande natur
finns - förekommer handredskapsfiske endast i mindre omfattning utmed
stränderna. Det fiske med handredskap, som bedrtvs på enskilda vatten i
övriga delar av sjön sker med stöd av enskild rätt, "på lov" eller olovligt
utan att ägaren hävdat sin rätt. Vidare har oklarhet förelegat om den

Prop. 1980/81:153 188

nuvarande regeln om fiske med drag, vilket lett till atl gränserna mellan allmänl och enskilt vatten i någon män suddats ut. Ell frisläppande av handredskapsfiskel kan därför för Vätterns del medföra enklare regler om tillåtet och otillåtet fiske, vilket vore lill fördel inle minst för allmänheten. En sådan åtgärd kan emellertid från principiell synpunkl anses tveksam.

7.1.15 Länsstyrelsen i Kronobergs län: För de kustfiskeinlresserade i länel är det positivt om de får tillgång lill fritt handredskapsfiske utefter Blekingekusten. Det borde dock ytterligare övervägas om inle detta fiske samtidigt borde inlösas utefter södra delen av ostkusten så atl hela den svenska kusten omfattas av samma bestämmelser för handredskapsfiskel.

7.1.16 Länsstyrelsen i Kalmar län: Även länsstyrelsen anser angelägel alt fritidsfiskarna i landet fär tillgäng lill goda fiskevallen. Della fär dock inte leda lill icke önskade inskränkningar i äganderätten och därigenom föranleda en minskning av möjligheterna atl ekonomiskt ulnyllja del av faslighet som utgöres av vattenområde.

Länsstyrelsen finner i likhet med utredningen, att det för närvarande är förenat med alltför höga koslnader och att det är etl alltför omständligt och tidsödande förfarande att bilda fiskevårdsområden. Elt förenklat förfarande vid bildandet skulle i hög grad bidraga till ökade frilidsfiskemöjligheler under ordnade förhållanden. Länsstyrelsen vill emellertid ifrågasätta om frisläppande av handredskapsfiskel i de ovannämnda vattnet skulle ha samma effekt. En sådan åtgärd skulle kunna leda till slora motsättningar mellan fritidfiskare och fiskerältsägare, dä fisket släller krav pä skötsel, fiskevård, service m.m. Behov uppkommer vidare av att lätt kunna nä aktuella vatten. Detla betyder i sin tur behov av vägar, parkeringsplatser, bryggor, tillsyn och så vidare. Enligl länsstyrelsens mening slälls då krav på någon sorts organisation för lösandet av dessa frägor saml på kontakter med de samhällsplanerande organen. Länsstyrelsen anser att bildandel av fiskevårdsomräden med dess noga reglerade organisation väl uppfyller dessa krav utan att fisket för den skull behöver inlösas.

---- Länsstyrelsen delar slulligen utredningens uppfattning all inlösen

— som kostnadsberäknats till 150-200 miljoner kronor - av enskilt fiske pä södra ostkusten ej skall ske, utan alt intresset för bildande av fiskevårdsomräden i slällel stimuleras i största möjliga utsträckning.

7.1.17 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsslyrelsen anser atl elt frisläp
pande av handredskapsfiskel vid Golland skulle kunna skapa motsättning
ar mellan de fritidsfiskande och de på platsen boende fiskerältsägarna.
Fisket skulle komma att bedrivas under helt okontrollerade former och
ingen skulle ha ansvar för vattnens skötsel, fiskevård, servicebehov m. m.
Elt fiske av någon omfattning kräver, för alt vara attraktivt för den som
utövar fisket, ordnade former och elt förtroendefullt samarbete mellan
bl.a. fritidsfiskare och fiskevattenägare. Behov finns av tillfartsvägar,
parkeringsplatser, bryggor, båtar, tillsyn och fiskevård. Länsstyrelsen
motsätter sig därför atl fisket med handredskap frisläpps vid Gotlands läns
kuster och föreslår i stället alt bildandet av fiskevårdsomräden öppna för
den fritidsfiskande allmänheten sfimuleras. Sådana fiskevårdsområden
skulle omfatta anordnande av lämpliga serviceanordningar och ligga i linje
med pågående utveckling av Gofiands turistväsende.

Prop. 1980/81:153 189

7.1.18---------------- Länsstyrelsen i Blekinge län: Ett inlösenförfarande av del rörliga
fisket innebär i sig ingen fiskevårdande ålgärd. Snarare kan det antas
medföra att fiskevaltenägarnas inlresse alt aktivt medverka i fiskevårdsar
betel begränsas.--

Mot bakgmnd av del anförda anser länsstyrelsen att inlösen av det rörliga redskapsfisket vid Blekinge läns södra kusl inle bör övervägas förrän det, i likhet med vad som utredningen föreslår för ostkusten, prövats om det på frivillig väg - efter lokal och regional planläggning på fiskets omräde och aktiva insatser frän länsstyrelse, fiskenämnd och kommun för genomförande av planläggningen med hjälp av ny fiskevärdsområ-deslagstiftning — går atl få fram erforderliga frilidsfiskemöjligheler.

7.1.19-------------------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Kristianstads län: Bland de talrika lagändringar som
här föreslås kan särskill noteras att den enskilda fiskerätten med rörliga
redskap på Skånes östra och södra kuster inlöses av kronan.

Då man tar ställning lill dessa omfattande lagändringar bör man försl fräga sig i vad mån det nu råder missförhållanden som kan tillskrivas hittillsvarande lagstiftning. Ulredningen synes underskatta de positiva erfarenheterna av denna liksom även de enskilda fiskeintressenlernas insatser för att medverka lill bällre fiskevård och ökade fiskemöjligheler för allmänheten. Enligt länsstyrelsens mening bör myndigheternas roll i vissa frågor mer inriktas på all ge råd och stöd ål de olika fiskeintressenlerna än att gä in med tvängsbeslul.

7.1.20 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Av del nu föreliggande betänkandel
framgår att en utvidgning av frifisket lill alt omfalla även handredskap i de
stora sjöarna fär anses vara angelägen i framför allt Mälaren.

En motsvarande utvidgning av frifiskel i Vänern kan, såvitt delta län
angår inte anses vara lika motiverad. Länsstyrelsen har dock i princip
ingen erinran mot en reform i della hänseende.

7.1.21 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Utredningen föreslår i delta avsnitt
bl.a. att fisket med handredskap i Vänern och Vättern skall bli frilt.

Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag.

7.1.22 Länsstyrelsen i Värmlands län: I fråga om Vänern lorde del förhålla
sig så att det relativt låga utnyttjandet av sjön för fritidsfiske har flera andra
orsaker utöver dem som utredningen anger. Viktiga orsaker är den rikliga
tillgången på andra attraktiva fiskevatten i området, inklusive bohuskus
ten, och den mycket stora andelen hell öppet vatten, som ställer slörre
krav på fiskande och bål än de mera skyddade och slrandnära vattnen. De
stora vidderna blir därför undemlnylljade av fritidsfisket.

----- Länsstyrelsen avslyrker inlösen av handredskapsfiskel i Vänern,

eftersom kostnaderna inle synes stå i proportion lill de vinster förslagel
medför för fritidsfisket.--

7.1.23------------------------------- Länsstyrelsen i Örebro län: För all förbättra möjligheterna lill fri
tidsfiske vid vissa kuster och i de stora sjöarna föreslår utredningen atl
lagen ändras så atl fisket med handredskap blir fritt även på enskilt vallen
inom dessa områden saml all slaten löser in den delen av fiskerätten.
Liksom Örebro kommun, fiskenämnden och fritidsfiskarnas länsdislrikt
tillstyrker länsstyrelsen delta förslag eftersom del skulle undanröja både
den osäkerhet om fiskerätten som finns och många andra hinder för fritids
fisket i Hjälmaren och Vättern.-

Prop. 1980/81:153 190

7.1.24 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Ulredningen föreslår atl fiske
med handredskap skall släppas fritt i bl.a. Mälaren och Hjälmaren. Man
konstaterar att antalet personer som bedriver fritidsfiske i sjöarna är få i
förhållande till befolkningsunderlaget och anser detla till stor del bero på
att utbudet av friudsfiskemöjligheter är för litet. Länsstyrelsen anser atl
det finns goda förutsätlningar för att lösa fritidfiskeproblemen i de båda
sjöarna på i första hand frivillig väg genom all bilda fiskevårdsomräden
enligt de regler som föreslås gälla för södra ostkusten. Med tanke på de
redan väl fungerande fiskevårdsföreningarna kan även andra organisa
tionsformer än fiskevårdsområde bli aktuella.

-- —De av utredningen redovisade problemen för fritidsfisket torde

endast gälla i den östra delen av sjön.

De negativa effekterna av ett frisläppande av handredskapsfiskel har belysts dåligt i belänkandel. Länsslyrelsen vill här påpeka några.

I Mälaren är del vanligt atl yrkesfiskare och frilidsfiskeorganisalioner samarrenderar stora fiskevallen som utnyttjas gemensamt. Bortfaller arrendet med den ena parten, kommer sannolikl yrkesfiskarnas arrendeavgifter att höjas betydligt vilket inverkar negativt på yrkesfiskels utvecklingsmöjligheter. I vissa fall kan personer bli tvungna all upphöra med fisket.

De nuvarande kortfiskeupplåtarna tillhandahäller service äl fritidsfiskarna i form av t.ex. väg lill vattnet, parkeringsplatser, ulhyrningsbålar och viss information. En stor del av denna service vänlas försvinna om fisket släpps friU.

7.1.25 Länsstyrelsen i Norrbottens län: För att förverkliga målen har ulred
ningen funnit det nödvändigl all del allmänna erhåller betydligt slarkare
slyrmedel än för närvarande då del gäller fisket. För all åstadkomma della
har ulredningen bland annal föreslagil all man skall gå vidare på den linje
som inleddes med 1950 års lagstiftning dvs. alt utöka den frifiskerätl som
då i varierande omfattning infördes för olika kuststräckor och de stora
sjöarna. - —

-- — Även om länsstyrelsen finner dessa förslag i sig positiva anser

länsslyrelsen alt andra mer generella ålgärder bort vidtagas för alt komma
till rätta med de problem som har samband med fiskerättens nuvarande
anknytning till markägandel.

Enligt länsstyrelsens uppfattning är del angeläget atl i delta samman
hang de gmndläggande reglerna om fiskerätt ägnas yllerligare uppmärk
samhel innan elt nytt lagförslag framlägges. Länsstyrelsen ifrågasätter om
motiven för att behålla en fiskerätt med anknytning lill de enskilda fastig
heterna har sådan styrka alt de överväger de betydande nackdelar som
delta rnedför för möjligheler all utnyttja fiskresurserna på etl rationellt sätt
både i avseende pä fritidsfisket och yrkesfisket. Länsslyrelsen känner sig
inte övertygad om atl ell förslag som syflar lill all skilja fiskerätten från
markägandel ur kostnadsskäl skulle vara omöjligt all realisera.

7.1.26 Beredningen för planering och samordning av stathga insatser för rekreation m.m.: Som elt vikligl förslag i linje med all öka allmänhetens frilidsfiskemöjligheler är ulredningens förslag om fritt handredskapsfiske i Blekinge, på Gotland och i de slora sjöarna, vilkel förslag beredningen tillstyrker.

7.1.27 Centralorganistionen SACO/SR: [SACO/SR] tillstyrker det föreslagna frisläppandet av fisket med handredskap-------------------------- .

Prop. 1980/81:153 191

7.1.28 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför
bund: Ett frisläppande av handredskapsfiskel vid delar av Blekinge läns
och Skånes kuster, vid Gollands läns kuster samt i de stora sjöarna
kommer att leda till ett helt okontrollerat fiske. Ingen kommer atl ha
ansvar för vattnens skötsel, fiskevård, servicebehov m. m. Etl fiske kräver
för att vara aUraktivt ordnade former och ell förtroendefullt samarbete
mellan olika intressenter. Behov kommer att finnas av åtkomstmöjligheter
av vattnen i form av tillfartsvägar, parkeringsplatser, bryggor, båtar, till
syn och fiskevård. För att klara detta krävs en fast organisation. Enligt
förbundets mening fyller fiskevårdsområdel dessa krav. Möjligheler och
intresse att skapa motsvarande juridiska person om handredskapsfiskel
släpps fritt torde icke förefinnas.

Enligt förbundets bestämda uppfattning är det för atl skapa tillräckliga
fritidsfiskemöjligheter inget behov av ett frisläppande av handredskapsfis
kel på det säU utredningen föreslär.

Utredningens förslag till ätgärder är avsedda atl främst främja handred
skapsfiskel, vars intressen och behov uppfaUas vara dåligl tillgodosedda.
Förbundet delar inle utredningens uppfattning alt det råder generell brist
på fiskevaften och fisketillfällen.

De erfarenheter förbundet har styrker snarare uppfattningen alt trycket
frän fritidsfiskare i de aktuella vattnen ej är större än inom andra vallenom
råden. Påståendet alt efterfrågan på fiskevallen inom de slörre lälortsre-
gionerna skulle vara så stort atl del motiverar ett inlösenförfarande enligt
utredningens förslag har ej stöd i verkligheten.

Det av utredningen påstådda behovet av ytteriigare frilidsfisketillfällen
- i den män ett sädani behov över huvud laget föreligger - kan uppenbar
ligen tillgodoses utan ett drastiskt och kostnadskrävande inlösenförfaran
de. Vad som behövs är i stället ett ökal organiserat samarbele mellan
myndigheler, fiskevatlenägare och friudsfiskare. Elt sådanl organiserat
samarbete motverkas snarast av ett frisläppande av handredskapsfiskel
eftersom detta splittrar fisket och intresset för bildandel av fiskevårdsom
räden bortfaller.--

Utredningen har konstaterat atl tillskapandet av fritidsfiskemöjligheter vid södra ostkusten bäst löses genom bildandel av fiskevårdsområden. Förbundel delar hell utredningens uppfattning härvidlag och vill bestäml framhålla att några skillnader icke föreligger mellan södra ostkusten, å ena sidan, och övriga kustavsnilt och de slora sjöarna, å andra sidan, när det gäller värdet att få till stånd fiskevårdsomräden.

Förbundet motsätter sig därför alt fisket med handredskap frisläpps vid Gotlands läns kuster, Blekinge läns södra kust, Skånes östra och södra kuster samt i sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland.

7.1.29--------------------------- Landsorganisationen i Sverige: bör fisket med handredskap

så långt möjligt frisläppas. Utredningens förslag om en utvidgning av de fria fiskevattnen är enligl LOs mening etl steg i rätt riklning men fär inle ses som någon slutelapp.

7.1.30 Landstingsförbundet: Landstingsförbundet tillstyrker ulredningens
förslag om frisläppande av handredskapsfiske vid södra Blekingekusten,
vid Gotlands kuster samt i de slora sjöarna. En förutsätlning är dock all
vissa områden, där konflikter kan befaras uppslå, skall kunna avsättas som
fiskevårdsomräden.

Prop. 1980/81:153 192

7.1.31------------------------- Lantbrukarnas riksförbund: Utredningen synes allt

för ensidigt ha varit inriktad på att pä allt sätt tillskapa olika metoder aft öppna fiskevatten för fritidsfisket. Betänkandet innehåller därför förslag till ett flertal inskränkningar i den enskilda ägande- och nyttjanderätten fill mark och vatten. Enligt LRFs uppfattning måste sådana inskränkningar i den enskildes disposition över en ägd fastighet vara sakligt underbyggda och väl motiverade, och allmänna inlressen av hög dignitet.

LRF delar utredningens uppfattning att det frän samhällssynpunkt är angeläget att människor får tillgång fill olika slag av frifidsaktiviteter och att fritidsfisket i dessa sammanhang är av utomordentlig belydelse. Detta faktum är emellertid inte i sig lillräcklig grund för de tvångsåtgärder som

föreslås i betänkandel. LRF delar inle utredningens uppfattning att

del i landet skulle råda någon allmän brist pä fiskevatten och fisketillfällen som skulle kunna motivera de föreslagna tvångsåtgärderna. Erfarenheter frän kortfiskeområden borde här ha inhämtats och utvärderats av utredningen. Utredningen skulle därvid ha kunnat konstatera aU utbudet av fiskelillfällen är stort i hela landet. Nägon brist torde inte ens finnas i storstadsregionerna.

Med hänvisning till vad som ovan anförts ter sig utredningens förslag till tvångsåtgärder för att öppna fiskevatten för fritidsfisket som onödiga och betungande för fiskevattenägarna. Det finns vidare risk för att åtgärderna kan skapa motsättningar mellan fritidsfiskande och fiskerättsägare vilket i sin tur kan minska intresset för fiskevård och samarbete i övrigt på fiskets område.

Elt frisläppande av handredskapsfiske vid delar av Blekinge läns och Skånes kuster, vid Gotlands läns kuster och i de stora sjöarna kommer att leda till elt fiske där ingen har ansvar för vattnens skötsel och vård. Etl frisläppande av handredskapsfiskel på sätt som förordas av utredningen är inte motiverat vare sig för all skapa yUeriigare fritidsfiskemöjligheter eller från annan synpunkl. Med hänsyn härtill och del intrång för de enskilda fiskevallenägarna som en sådan åtgärd utgör avstyrker LRF utredningens förslag (5-16 §§).

7.1.32 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Vi är medvetna om alt mänga
tätortsnära och särskill attraktiva fisken har nätt övre gränsen för besöks
frekvens och fångstlryck. I det slora sammanhanget utgör dock dessa fall
undantagen. Vår erfarenhel, främsl avseende insjöfiske, är snarare den alt
de senare årens upplåtelser till allmänheten medfört atl efterfrågan mer än
väl tillgodoses.

SISU ifrågasätter starkt del rikliga i utredningens förslag om frisläp
pande av handredskapsfiskel vid vissa kuststräckor och i de slora sjöarna.
Behovet att vidga möjligheten till ifrågavarande fisketillfällen - ulöver vad
som f. n. kan erbjudas och ytteriigare upplåtas inom ramen för fiskevårds
omräden - slår ej i relation lill befarade negaliva verkningar i form av
okontrollerat fiske, minskande ansvar för fiskevård och för miljön i övrigt,
åsidosatta serviceålgärder m.m.

7.1.33 Sveriges fiskares riksförbund: Ulredningen har övervägt olika för
slag för alt i ökad omfallning skapa möjligheler lill fritidsfiske i kusl- och
inlandsvatten. SFR ansluter sig här lill utredningens förslag att föreslå etl
frisläppande av fisket med handredskap vid Blekinge läns södra kusl samt
vid Gotlands läns kuster. SFR motsätter sig utredningens förslag atl ålgär
der bör vidtagas från samhällels sida om upplåtelser i tillräcklig omfallning
längs södra ostkusten ej kommit till stånd före 1985.

Prop. 1980/81:153 193

SFR har ingen invändning mot den föreslagna inlösen vid Gollands kusl, vid Blekinge läns södra kust samt vid Skånes östra och södra kuster. Ell speciellt problem utgör norrlandskusten, där endasi fasla redskap och laxfisket på enskilt vatten är förbehållet vallenägaren. Inlösen av enskilt vatten för bildande av licensområden kan här vara etl alternativ. Pä västkusten är f.n. endast fiske efler ostron förbehållet fiskevatlensägaren. Enligt SFR:s mening skulle det vara ändamålsenligt att den berörda enskilda fiskerätten efler ostron inlöses.

7.1.34 Sveriges turistråd: Förslagen om all öka allmänhetens tillgång lill fiske med handredskap hälsas naturligtvis med tillfredsställelse.--------------------------------

7.1.35 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Ulredningen föreslår etl frisläppande av handredskapsfiskel vid Blekinge läns södra kust, vid Gollands läns kuster samt i sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland.

Vid Blekinge läns södra kust och de gotländska kusterna är förhållandel idag helt otillfredsställande. Det kan inte vara rimligt all man skall kunna fiska frän båt ända in mot land med samlliga rörliga redskap medan handredskapsfiskel från land är förbjudet.

Förbundet tillstyrker därför utredningens förslag att frisläppa handredskapsfiskel inom dessa områden.

Vad gäller de aktuella sjöarna har utredningsförslaget slor belydelse framför allt i Mälaren och Hjälmaren. I dessa är stora aiealer inle upplåtna för fritidsfiske (i Mälaren ca 60 proceni) och framför allt i Hjälmaren, men också i Vänern, råder stor osäkerhet om var gränsen mellan enskilt och allmänt vatten går.

Förbundet vill kraftigt understryka att ell frisläppande av handredskaps-
fisket i de aktuella sjöarna på intet sätt kan utgöra någon fara för fiskbe
stånden eller innebära konkurrens lill del där bedrivna yrkes- eller husbe
hovsfisket, som är inriktat på andra arter (gös, siklöja, lax) än handred
skapsfiskel. --

Förbundet tillstyrker säledes förslagel om fritt handredskapsfiske i de fem föreslagna sjöarna.

Utredningen har enligt sina direktiv haft att undersöka möjligheterna lill
ökade fritidsfiskemöjligheter. Enligl förbundet hade det härvid varil mest
naturligt atl skapa möjligheler till fritt handredskapsfiske även inom den
del av landets kuster där sådant fiske för närvarande inte är fritt, nämligen
södra ostkusten. Idag är upplåtelserna av fiske efler denna kuslslräcka
relativt obetydliga trots del starka fiskelrycket frän Slockholm och andra
lälortsregioner. Fiskebeslämmelserna är dessutom ovanligt tillkrånglade,
något som ulredningen tyvärr inle sökt råda bot på.

Som ett argument mot en inlösen framhålls ofta ocksä att fiskevårdsområden på ett bättre sätt än samhället kan svara för fiskevård och service. Förbundet vill mol detta erinra om atl intresset för fiskevård i havet hos den enskilde fiskerätlsägaren oftast är tämligen ringa. Della beroende på att den typ av fiskevård som från biologiskt håll rekommenderas i t.ex. Östersjön (utsättning av lax, havsöring och ål) i regel inle ger någon direkl avkastning på fiskerätlsägarens vatten. Enligl förbundels uppfattning är det därför mest naturligt alt samhället påtar sig denna lyp av fiskevård.

Vad gäller serviceålgärder kring fisket, båtuthyrning, ordnandet av bryggor, rastplatser etc, finner förbundel del i hög grad befogat atl kommunerna pålar sig etl ansvar. Och självklart kommer intresset härför atl öka om handredskapsfiskel släpps frilt.

13 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153

Prop. 1980/81:153 194

Förbundel vill också underslryka all elt frisläppande av handredskapsfiskel pä intet säll ulgör nägon fara för yrkesfiskel. Enligt utredningens redovisning är handredskapsfiskel näslan hell inriktat pä gädda och ab-borte, medan yrkesfiskels fångster domineras av strömming, ål och lax (sid. 409 tabell 23). Förbundel är dessulom berett all tillstyrka att vissa regioner utefter ostkusten, där yrkesfiskel har speciell belydelse, undantas från fritt handredskapsfiske. Bestämda krav på inlösen av handredskapsfiskel vid södra ostkusten har sedan länge framförts av berörda distrikt inom förbundet. Dessa har bl. a. pekat på del omotiverade i aU inle samma fria handredskapsfiske finns här som vid övriga kuster. Förbundel delar hell dessa synpunkler och hemställer därför i första hand all sådana åtgärder vidlas all handredskapsfiskel blir fritt utefter södra ostkusten.

Idag är fiske med röriigt redskap fritt från finska gränsen lill Stockholms län (med undanlag för lax). Utredningen föreslår ingen ändring för denna kuststräcka. Förbundel finner della otillfredsställande. Genom atl enskilt fiske fortfarande finns torde det, under nuvarande förhållanden, inte vara möjligt att på etl effektivt säll komma lill rälla med den kraftiga överfiskning med fasta redskap (botlengarn, finnfällor, etc.) samt nät för lax och havsöring, som sker inom den akluella kuststräckan. Della inle minst i anslutning till laxförande älvars mynningsomräden. Denna överfiskning utgör idag en stor fara för bestånden. För vissa älvar har det under de senaste åren inte ens varit möjligt alt erhålla lillräckligl anlal avelsfiskar.

Förbundet finner det därför hell nödvändigl all denna typ av fiske slarkl begränsas genom erforderiig inlösen av fiskerätt. Härigenom skulle fiske med fasta redskap och nät kunna regleras ocksä på enskilt vallen.

Av Ulredningens grundmaterial framgår all en sådan inlösen skulle kosta 5-10 miljoner kronor. Della engångsbelopp skall jämföras med del åriiga värdet av del svenska laxfisket. Detta uppgick 1977 till 15 miljoner kronor och värdet av det sammanlagda laxfisket i östersjöområdet till ca 90 miljoner kronor.

7.2 Kostnader vid inlösen

7.2.1 Svea hovrätt, vattenöverdomstolen: Ersällning för den föriust eller inskränkning i fiskerätten som föreslagna regler i 5 § och 12-16 §§ fiskelagen medför, föreslås utgå med slöd av bestämmelser i lag om ersällning för förlust av fiskerätt. Utredningen föreslår atl fastighetsdomstolarna erhåller uppgiften alt handlägga fiskeersättningsmäl och att expropriationslagens regelsystem görs tillämpligt. Någon anledning att ifrägasälta faslighets-domstolarnas kompelens alt handlägga sådana ersättningsfrågor föreligger ej. Emellertid torde akluella fiskeersättningsmäl innebära likartade bedömningar som de som är akluella i valtenmäi. Det torde därför förhälla sig sä att vattendomstolarna besitter de största erfarenhelerna på området. Hov-räUen anser därför aU ersätlningsmålen lämpligen bör läggas på vattendomstolarna och följa den ordning som gäller enligl vattenlagen. Här bör emellertid erinras om att likartade frägor kan komma all underställas fastighetsdomstols prövning med hänsyn lill den föreslagna ändringen i expropriationslagen.

Utredningen har i olika avsniU av betänkandel berört kostnadsfrågan och intrångsersättningarnas sloriek. Någon beräkning av kostnaderna för fiskerältsutredningar saml för domslolsförfarandet har inle gjorts. Hovrätten saknar pä det föreliggande materialet möjlighel all göra någon bedömning av de ersättningsberäkningar som redovisats. Kostnaderna till följd av

Prop. 1980/81:153 195

1950 års lagstiftning kom emellertid vida alt överstiga de kalkylerade ramarna. Detta gällde bäde ersättningen lill sakägare och koslnader för utrednings- och domslolsförfarandet. Mot bakgrund av dessa erfarenheler får därför anlas att de ersättningar som nu skulle bli aktuella kommer atl uppgå fill betydande belopp. Innan lagsliflning genomförs bör därför kostnadsfrågan bli föremål för yllerligare ulredning.

7.2.2 Hovrätten för nedre Norrland: Vidkommande fisket vid västkusten anför utredningen att nuvarande lag utgår frän förekomsten av enskild fiskerätt men att den renl laglekniska konstmktionen i 5 och 13 §§ lagen om rätt till fiske knappasi kan sägas överensstämma med den allmänna uppfattningen om vad sorn är gällande rätt. I diskussionen om ersättning sägs, som skäl fill alt fiskerättsägarna inte skulle vara berättigade till ersättning, att de redan i dag synes vara bundna av myndigheternas reglering av fisket. Som stöd för sistnämnda påstående åberopar ulredningen endast ett uttalande av tredje lagutskottet (3 LU 1950: 23 s 30), vari della ansluter sig till av yrkesfiskare framförd uppfaUning, att frisläppande av fiske med fasta redskap skulle medföra omnämnda bundenhet. Hur det i dag verkligen förhåller sig med denna bundenhet och huruvida den i förekommande fall är rättsligt grundad, uppehåller sig utredningen icke vid. Enligt hovrättens mening synes utredningens övervägande, i vart fall som det presenteras i belänkandel, inte vila på sådan grund alt ersättningsfrågan såvitt gäller västkusten kan bedömas med erforderlig grad av säkerhet.

7.2.3 Kammarrätten i Jönköping: det är tveksamt om fiskevattensutredningen inte i betänkandet underskattat storieken av de kostnader förslaget skulle komma atl medföra. Det finns skäl all befara all kostnaderna väsentligt kommer alt överstiga de nu redovisade beräkningarna. Detta gäller särskilt kostnaderna för inskränkningar i enskild fiskerätt. Utredningen har inte redovisat annal än översiktliga beräkningsgmnder. Erfarenheter talar dock för att kostnaderna - särskill för utredningar och rättegångar — lätt blir slora i dessa fall.

7.2.4 Kammarkollegiet: Del begränsade förslag som utredningen nu framlagt kommer enligt ulredningens beräkningar alt kosta 22 Mkr i ersättning för mistad fiskerätt och 3 Mkr för fiskerältsutredningar. Härtill kommer ell okänt antal Mkr för domslolsförfarandet inklusive rättegångskostnader. Det är svårt att uppskatta vad dessa koslnader kommer alt uppgå lill. Del torde dock inte vara orealistiskt atl räkna med alt sluträkningen måhända inte kommer att understiga 50 Mkr. I lidigare mål om ersällning för mistad fiskerätt företräddes statens inlressen av kammarkollegiet. Kollegiet är berett att utföra statens talan även i de mål som kan komma att föranledas av utredningens förslag.

Kollegiet har dock en viklig praklisk-formell invändning mol ulredningens förslag och den gäller förslagel lill inlösen av enskild fiskerätt, som enligt utredningen bedömts vara av materiell belydelse endast beträffande Skånes östra och södra kuster (kostnad: ersättningar 2 Mkr, ulredning 0,6 Mkr). Det gäller alltså 5 § förslaget lill lag om fiske, som enligt kollegiets mening är olämplig.

Vid Skånes östra och södra kuster, liksom utmed hela västkusten, är fisket med handredskap redan idag frilt för envar. Det utredningen med sill förslag vill fä kontroll över är det fiske som utövas med slöd av enskild

Prop. 1980/81:153 196

fiskerätt. Utredningens syn på den juridiska frågan - vilka inskränkningar kan åläggas innehavare av enskild fiskerätt? — ulvecklas närmare på s. 220 ff i betänkandet. Utredningens slutsatser kan diskuteras och är, framförallt, inte bindande för den fasfighetsdomstol som kan komma all få ta ställning till krav enligt lagen om ersättning för förlust av mistad fiskerätt. Utredningen tänker sig att endast fiskerättsägare vid Skånes östra och södra kuster skall kunna få ersällning, men samtidigt öppnar 5 §, jämförd med förslagel till lag om ersättning för föriust av fiskerätt, möjlighet för envar fiskerältsägare pä västkusten att anhängiggöra talan om ersättning för förlust av enskild fiskerätt. Ersättning för rättegångskostnader kan de under alla förhållanden påräkna.

7.2.5 Fiskeristyrelsen: Utredningens förslag beträffande ersällning vid in
lösen har godtagits av berörda fiskenämnder med undanlag för Gollands
län, som anser att hänsyn vid beräkningen inte - som ulredningen menar
- bör tas till i vad mån fiskerätten hävdats eller ej. Fiskeristyrelsen
tillstyrker ulredningens förslag.

---- Utredningen synes ha använt sig av de beräkningsgrunder som är

möjliga att använda och som av nalurliga skäl endast kan bli ganska grova uppskattningar.

7.2.6 Statens lantmäteriverk: Enligt utredningens förslag skall frågor om
ersättning för förlust av fiskerätt till följd av de föreslagna utvidgningarna
av frifiskerätten - som LMV inte tar ställning till - prövas av fastighets
domstol med tillämpning av expropriationslagens regler i tillämpliga delar.
Utredningen har inte kunnat beräkna kostnader för rättegäng och fiske
rättsutredningar. Uppenbarligen kommer dessa kostnader alt bli betydan
de.

Förfarandet enligt expropriationslagen vid bestämmande av ersättning är fids- och kostnadskrävande. Enligt LMVs uppfattning skulle man få ell snabbare och billigare förfarande om det öppnas möjlighet för domstolen att i utredningsbeslutets form uppdra åt lantmäteriet att utföra en opartisk värdering som kan läggas till grund för parternas och domstolens bedömning. En sådan ordning skulle kunna leda till effektivare handläggning och begränsa rättegångskostnaderna genom atl enbart en grundutredning behövs i målet och eventuella kompletterande partsutredningar snabbt kommer att få den inriklning och omfattning som är lämplig. Fömtom värderingar skulle uppdraget även avse den fastighelsrällsliga ulredning som målet kräver.

7.2.7 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Belräffande förslaget om ersätt
ning för förlust av fiskerätt bör konsekvenserna i ekonomiskl hänseende
ytterligare övervägas. Det framgår av en notering på s. 320 atl kostnaden
för domslolsförfarandet samt rältegångskoslander ej varit möjliga all be
räkna. Humvida samma gäller fiskerättsutredningar är oklart.

Här döljs mycket stora kostnader, förmodligen längt större än de kostnader som framräknats för inskränkningar i enskild fiskerätt. Jämförelser bör göras med de kostnader som blev följden av 1950 års lag om ersällning för mistad fiskerätt m. m.

7.2.8 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Från genomförandet av nu gällande
lag (1950; 596) om rätt till fiske med avseende på ersättning till fiskerälts
ägare för mistad fiskerätt erinras om atl de sammanlagda ersättningsbelop
pen blev mångdubbelt större än vad som vid lagens tillkomst beräknats.

Prop. 1980/81:153 197

Enskild fiskerätt i Storsjön tillkommer fastighetsägare i de byar eller skifteslag som har vattenområde i sjön i följande socknar (eller motsvarande områden) i ordning medsols, nämligen Östersund, Frösö, Brunflo, Lockne, Marieby, Sunne, Hackas, Berg, Myssjö, Oviiken, Marby, Norderön, Hallen, Maltmar, Alsen, Näskotl, Rödön och Ås. Såsom exempel på antalet fastigheter med fiskerätt i Storsjön inom en socken kan nämnas att enligt handlingarna i målet rörande Storsjöns reglering antalet sådana fastigheter är 1965 var cirka 160 i Ås socken och cirka 130 i Bmnflo socken. Motsvarande antal fiskerältsägare, familjemedlemmar inte medräknade, var för var och en av dessa socknar cirka 160.

Konsekvenserna av den föreslagna ulökade frifiskerällen synes vara svära att bedöma. Motiven till förslaget synes inte heller vara övertygande.

7.2.9 Landsorganisationen i Sverige: I samband med statlig ersättning för
inskränkning i enskild fiskerätt borde erfarenheter, som vanns vid motsva
rande inlösen efter 1950 års reform, uppmärksammas. Del kan enligt LOs
mening inte vara rimligt all samhällel med stora belopp ska ersätta intrång
i rättigheter, som kanske aldrig utnyttjats eller för vilka ägaren inte haft
några kostnader.

7.2.10- Sveriges fritidsfiskares riksförbund: I detla sammanhang bör också
understrykas att utredningen i rapporten över svenskarnas fiskevanor
redovisar att 334000 personer fiskar med handredskap vid södra ostkus
ten. .

En anledning till atl ulredningen inle vägat sig pä att föreslå en inlösen av fisket torde vara kostnaderna föf delta. Dessa har under hand angetts uppgå till 150-200 miljoner kronor. Delta under förulsällning all allt fiske inlöses, vilket i och för sig inte är nödvändigt.

Utredningen synes för övrigl inle ha varil främmande för all en inlösen kan bli aktuell i framtiden och förbundel vill med anledning av della endasi påpeka att kostnaderna för en sädan då ingalunda kommer att bli lägre, utan med säkerhel avsevärt högre än om inlösen sker nu.

8 Förslag till förmån för yrkesfisket 8.1 Allmänt

8.1.1 Hovrätten för nedre Norrland: Den föreslagna lagen om fiske är starkt påverkad av ulredningens syn på dellidsfiskel. Hovrätten ifrågasätter det berättigade i atl på föreslaget sätt generelll rycka undan grunden för deltidsfiskarnas verksamhet, eftersom även denna kategori bidrar lill folk-hushällningen och utnyttjandet av vallenresurserna. E)el lorde för övrigl förhälla sig sä att många fiskare inleder sin verksamhel med ell dellidsfiske som sedan lar allt fastare form. Den föreslagna ordningen kan mol bakgrund härav befaras komma atl försvåra rekryteringen av yrkesfiskar-kåren. Om emellertid utredningens syn pä deltidsfiskama anses böra prägla lagen, har hovrätten inte några väsentliga invändningar mol föreslaget.

8.1.2 Riksåklagaren:- Någon konkurrens mellan yrkesfiske och fri
fidsfiske med handredskap föreligger i allmänhet inte. Utredningen anser
att i en konfliktsituation företräde bör ges ål dessa slag av fiske, vilken

Prop. 1980/81:153 198

uppfattning jag i och för sig delar. Det kan emellertid anmärkas alt i vissa fiskevatten bl.a. vid syd- och västkusten samt i Norrlandsälvarna bedrivs ett fritidsfiske som under vissa förhållanden får karaktären av rovfiske och därför väcker ovilja hos yrkesfiskare. Anledning föreligger inle lill att uppmuntra ett ohämmat fritidsfiske av detta slag. Utredningen synes inte fulh ut ha beaktat detta förhållande och föreslår ej heller åtgärder för alt motverka detta slag av fiske.

8.1.3 Sjöfartsverket: Sjöfartsverkel har i första hand sökt bedöma de före
slagna reglerna med hänsyn till deras verkan för sjöfartsverkets i kustom
rådena bosatta personer såsom lotsar, bälmän m.fl. Mänga av dessa,
liksom andra i de yttre skärgårdsområdena bosatta personer, bedriver visst
fiske vid sidan av sitt arbete i övrigt. Beroende av omständigheterna,
vederbörandes intresse, boplatsens belägenhet m. m. kan fisket variera
mellan vad utredningen kallar deltidsfiske och fritidsfiske. Tillgången i
ytterskärgården på färsk fisk fångad av yrkesfiskare är nämligen ofta
begränsad och del kan dä vara naturligt atl där bosatt "friudsfiskare" mol
ersättning överiäter del av någon slörre fångst lill någon granne.

Enligt sjöfartsverkets mening bör hinder ej resas för della av skärgårdsbor bedrivna fiske. Detta inle minst för att inle avfolkningen av den yttre skärgården skall ytteriigare intensifieras. En tänkbar lösning av nämnda situafion för den i ytterskärgärdarna bosatta befolkningen kan möjligen vara om de efter dispens kan medges fiskerätt såsom yrkesfiskare.

8.1.4 Fiskeristyrelsen: Styrelsen anser del värdefullt atl etl husbehovsfiske
kan utövas även i forlsältningen efler våra kuster men menar i likhel med
utredningen att i sådana områden där stark konkurrens om fiskresurserna
kan uppstå bör det licensierade yrkesfiskel och handredskapsfiskel priori
teras.

Samtidigt hyser styrelsen stor förståelse för de strävanden att främja
fiskevården som ulgör en väsenllig del av motiven för ulredningens förslag
i ifrågavarande avseende. Slyrelsen vill t.ex. inte bestrida att del i åtskilli
ga fall kan vara befogal att såsom ulredningen föreslår vidla erforderliga
begränsningar av del icke-yrkesmässiga nälfiskei, där detta alltför slarkl
begränsar handredskapsfiskels möjligheler.

Flertalet fiskenämnder och andra remissinsianser som yllral sig lill fiskeristyrelsen är genomgående positiva lill ulredningens resultat. Samtidigt framhålls från flera håll all ulredningen inle fulll ul lyckats begränsa eller avgränsa konkurrensförhållandel främsl mellan dellidsfiskel och yrkesfisket. Viss kritik riktas också mol all fiskefrågorna i kustområdena och de slora sjöarna behandlals mycket allsidigt medan övrigt inlandsfiske belysts mera översiktligt.

Fiskeristyrelsen anser, atl utredningens förslag lill författningsmässig reglering av fisket innehåller väsentliga moment lill fromma för fiskels utveckling i landet. Styrelsen tillstyrker i huvudsak utredningens förslag.

8.1.5 Domänverket: Domänverkel motsätter sig sådana förslag i slutbelänkandel som ensidigt begränsar andra fiskesält än handrepskapsfiske. Även dessa andra fiskesält ger upphov lill rekrealionstillfällen och har betydelse för kosthållet. Från regionalpolilisk synpunkl är del vidare vikligl all rimlig hänsyn las lill husbehovsfisket i såväl kustområdenas som inlandels glesbygd.

Prop. 1980/81:153 199

Enligt domänverkets mening kan behovet att skydda yrkesfisket mot konkurrerande deltidsfiske som bedrivs med nät eller andra rörliga redskap tillgodoses genom atl dels tillätna redskaps storlek och antal begränsas, dels bestämmelserna om försäljning av fisk skärps.

8.1.6 Länsstyrelsen i Kalmar län: Fisket pä södra ostkusten domineras av strömmings-, ål- och torskfiske. Av fiskemeloderna intar trålfisket en absolut tätposition, men även exempelvis ålfisket med fasta redskap är betydande och främst då i Kalmar län, där 40 procent av all svenskfångad ål tas. Näringen som sådan är av primär betydelse för bl. a. länets skärgård, då ett omfattande binäringsfiske bedrivs i s. k. skärgärdsförelag. De mycket begränsade möjligheterna till alternativa sysselsättningar i skärgårdsområdena medför alt fisket utgör en viktig del av skärgårdsbornas utkomst och är i själva verket av avgörande betydelse för skärgårdsområdenas utveckling. Länsstyrelsen vill därför framhålla angelägenhelen av att eventuella inskränkningar i fiskevaltensägarnas fiskerätt utformas så, att denna viktiga inkomstkälla ej försvinner eller reduceras.

8.1.7 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att yrkesfisket bör prioriteras och att fritidsfisket i möjligaste mån bör inriktas på fiske med handredskap. Det kan ifrågasättas om inte vissa begränsningar av det fria nälfiskei bör komma til! stånd. Lagsliftningen på fiskets omräde bör utformas så att deltidsfisket begränsas.

Länsstyrelsen anser dock att kust- och skärgårdsbefolkningen även fortsättningsvis bör ha rätt att bedriva sitt hävdvunna fritids- och husbehovsfiske ocksä med andra redskap än handredskap.

8.1.8. Länsstyrelsen i Blekinge län: Ulredningens förslag i denna del har, som länsstyrelsen inledningsvis antytt, väckt stor debatt och oro hos kust-och skärgårdsbefolkningen. Oron hänför sig framför allt lill frågan om det sedan gammalt av befolkningen vid kusten och i skärgården bedrivna och för husbehov och i viss omfattning för avsalu inriktade s. k. småfisket skall kunna fortsätta efter lagförslagets genomförande.

8.1.9 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Positivt i ulredningens förslag är
licensområdena och yrkesfiskelicenserna. Dessa bör ses som ell verksami
stöd för yrkesfisket. Emellertid strider del mot rådande decenlraliserings
strävanden att besluten om licensområden och vissa licenser skall fattas av
ett centralt ämbetsverk, särskilt som det nu finns regionala fiskenämnder
som får anses väl lämpade för dessa beslutsuppgifler. Fiskeristyrelsen bör
i stället ha som uppgift atl ge fiskenämnderna sakkunniga råd i dessa
frågor.

8.1.10 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Utredningens förslag syftar till all
skapa bättre förutsättningar för frifidsfisket samtidigt som yrkesfisket ges
möjligheter att bestå som näring. Länsstyrelsen vill underslryka alt del
allmänna i den mån konflikt uppslår i första hand mäsle lillgodose yrkesfis
kets skäliga krav. Del fritidsfiske som utövas med handredskap ulgör i
allmänhet inget hinder för yrkesfisket. Länsstyrelsen delar därför ulred
ningens uppfattning att fritidsfisket bör inriktas pä handredskapsfiske.
Emellertid förekommer etl omfattande fritidsfiske med andra redskap,
framför allt med nät. Detta s.k. dellidsfiske sker ofta i konkurrens med
yrkesfisket i syfte all sälja fångsterna. Det bedrivs emellertid även av

Prop. 1980/81:153 200

personer som fiskar för i huvudsak eget behov, s.k. husbehovsfiske. Utredningen har angett atl deltidsfisket bedrivs på sådant sätt att det medför problem för yrkesfisket och fritidsfisket med handredskap. Emellertid har utredningen inte tillräckligt belyst i vilken utsträckning deltidsfisket utgör ett hot mot fiskresursen. Inte heller tar utredningens förslag fillräcklig hänsyn till husbehovsfisket, som enligt utredningen utgör en naturlig och stimulerande fritidssysselsättning för kustbefolkningen.

8.1.11------------------------- Länsstyrelsen i Hallands län: Enligt länsstyrelsens mening är

det rimligt att den kustboende, fasta befolkningen även i fortsättningen kan bedriva ett anpassat husbehovsfiske. En sådan tingens ordning kan uppnås genom att bestämmelserna inte ges en alltför rigorös utformning och att beslutsfunktionerna läggs på länsslyrelsen som är väl förtrogen med förhållandena inom länet. Tillresta deltidsfiskare och fritidsboende påstås ibland göra avsevärda ultag, avsedda för annal än husbehov. Stor osäkerhet råder emellertid om hur mycket dessa uttag ulgör av det totala fisket. Sammantaget sett torde utredningen kraftigt ha överdrivit den effekt deltids- och husbehovsfisket har pä fiskbestånden. Det ymniga och ständigt ökande bmket av nät ger emellertid upphov till andra problem säsom konkurrens om fiskeplatserna samt hinder i framkomligheten.

8.1.12 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Kommunerna i länet anser att konflikterna mellan deltidsfisket och övrigt fiske kraftigt har överdrivits i utredningen och att det dessutom är fel att likställa ell förvärvsmässigt inriktat deltidsfiske med det husbehovsfiske som fritt bedrivs utefter kusten. Della fiske som lidigare var ekonomiskt myckel viktigt för hushållen i kustbandet har fortfarande betydelse för bibehållande av den bofasta kustbefolkningen även om del numera för flertalet utövare motiveras främsl av de sociala och rekreativa värdena. Dessa förhållanden är enligl länsstyrelsens mening så viktiga och djupt rotade hos skärgårdsbefolkningen att inskränkningar i husbehovsfisket bör ske endast om det är nödvändigt för att värda och skydda fiskbestånden.

8.1.13 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Utredningens förslag fill förmån för yrkesfisket får anses vara välgmndat. Länsslyrelsen har säledes ingen erinran mot förslagen till yrkesfiskelicens, redskap förbehållna yrkesfiskare och licensområden--------- .

8.1.14 Länsstyrelsen i Örebro län: Länsstyrelsen delar utredningens

bedömning att i alla situationer med konkurtens om fiskevattnen skall det rena yrkesfisket samt fritidsfiske med handredskap gå före andra former av fiske, framför allt det s. k. deltidsfisket. Detla senare är en form av frifidsfiske som tar en stor del av den tolala fiskproduklionen i anspråk och dessutom skapar irritation i förhållandet till yrkesfisket, men som ger förhållandevis Ihe utbyte i form av rekreationsdagar. Enligt länsstyrelsens uppfattning har utredningen efter alt ha konstaterat olägenheterna varit alltför lite restriktiv mot denna mellanform av fiske i vatten med allmänt fiske. För länets del synes dock olägenheterna med deltidsfisket kunna komma att lösas genom en omfattande utläggning av s. k. licensområden i Hjälmaren och Vättern.

8.1.15 Länsstyrelsen i Norrbottens län: För närvarande är rätten alt bedri
va fiske med rörliga redskap i länets skärgård lika för alla. Utredningens

Prop. 1980/81:153 201

förslag innebär att de som har andel i fiskerätten inom resp. by i fortsättningen får möjlighet att fiska utan hänsyn till de bestämmelser som meddelas lill skydd för yrkesfiskel medan övriga mäsle respektera dessa bestämmelser. Därmed har den olikhet som avskaffades genom 1950 ärs lagstiftning åtemppstått i viss omfattning trols atl fiskerällsinnehavarna erhållit en ersättning för frifiskerällen som i slorl motsvarar värdet av hela fiskerätten med rörligt redskap. Dä den enskilda fiskerätten i Norrbottens skärgärd till stor del är samfälld för stora byalag blir resultatet all det regelsystem som utredningen föreslår bland annal lill skydd för yrkesfisket, i praktiken får liten genomslagskrafl och blir så gott som omöjlig alt övervaka.

8.1.16 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareförbund: Det är beklagligt, att ulredningen inte berört en sä viktig fråga som husbehovsfisket, som i vissa områden är ett livsvillkor. Förbunden vill peka pä den stora omfattning av husbehovsfiske som utövas av ortsbor och fritidsboende inom de kuststräckor där licensområden enligl förslagel kan komma att utläggas .

8.1.17 Lantbrukarnas riksförbund: Del framstår som en brist i ulredningens arbete att inte en så viktig fråga som husbehovsfisket blivit föremål för utredningens överväganden. Husbehovsfisket är i många områden av landet och för ett stort antal enskilda av största betydelse. I de områden där utredningen förordar alt licensområden tillskapas, ulsläckes ortsbefolkningens möjligheter lill husbehovsfiske utövat med andra redskap än handredskap. Enligt LRFs bestämda uppfattning mäsle lagförslaget här kompletteras med regler som tillgodoser även husbehovsfiskarnas intressen.

8.1.18 Sveriges fiskares riksförbund: SFR vill erinra om den betydelse svenskt yrkesfiske har som garant för den svenska tillförseln av fisk och fiskprodukter. En eftersträvad självförsörjning både vad gäller färsk fisk och beredda fiskprodukter anser SFR som angelägen. För all molsvara samhällets krav på fisk och fiskprodukter måsle gynnsamma fömtsättningar skapas för yrkesfiskets utveckling. En viktig faktor härvidlag är all fiskevatten ställs till yrkesfiskets förfogande. Åtgärder måste även vidtagas för att begränsa det s. k. deltidsfisket i förvärvssyfte, vilkel utgör elt direkt hot mot yrkesfisket. Därtill torde det vara i samhällels inlresse atl all fångst till avsalu redovisas som skattepliktig inkomst.

---- SFR vill underslryka att det råder etl gott samarbete mellan del

organiserade fritidsfisket och yrkesfisket.

Därest konfliktsituation skulle uppstå mellan yrkesfisket och olika former av del- och fritidsfiske bör enligt SFR alltid yrkesfisket ha företräde.

8.2 Yrkesfiskelicens

8.2.1 Svea hovrätt, vattenöverdomstolen:-------------- Licensinnehav enligt

förslaget kan-- med hänsyn främst till reglerna om licensområden i

praktiken komma att utgöra fömtsättning för fortsatt yrkesutövning. Mot bakgmnd härav synes starka skäl tala för att fiskande, som uppfyller de formella kraven på yrkesmässighet i sin utövning, erhåller en ovillkorlig

Prop. 1980/81:153 202

rätl till licens. "Hovrätten har i övrigt ingen principiell erinran mot de föreslagna reglerna om yrkesfiskeredskap och licensområden.

8.2.2 Hovrätten för nedre Norrland: Yrkesfiskelicens bör inte kunna utfärdas för annan än fysisk eller juridisk person.

8.2.3 Fiskeristyrelsen: Den av ulredningen föreslagna licensen har etl längre gående syfte än dagens. Licens kommer inte längre bara all vara en form av registrering av stödberätligade yrkesfiskare ulan kommer även att medföra en exklusiv rätt att använda vissa redskap.

Fiskeristyrelsen tillstyrker atl licensieringen ges det nya innehåll som utredningen föreslår. Även om nägra egenlliga erfarenheler ännu inle kunnal vinnas av nuvarande licenssystem förordar styrelsen, liksom fiskenämnderna, dock att licens ocksä i fortsättningen ska kunna lämnas antingen Ull enskild person eller till fiskelag som bedriver fiske med visst skepp eller viss båt. Med fiskelag avser styrelsen i detta sammanhang den företagsform vari fisket brivs.

8.2.4 Statens jordbruksnämnd: Den typ av licens som nu enligt förordning
en (1978:517) om licens för yrkesfiske meddelas kan närmasl betraktas
som en registrering av yrkesfiskare. Licensieringen av yrkesfisket är av
sett alt skapa garantier för att det statliga stödel lill fisket, främst prisstö
det och rationaliseringsstödel, kommer yrkesfisket till del. Däremol inne
bär del inle att yrkesfisket som sådanl är underkastat tillständstväng.

Jordbruksnämnden har inget alt erinra mot atl licensieringen av yrkesfisket ges det innehåll utredningen föreslår, dvs. alt licensierade yrkesfiskare skall få exklusiv rätt att använda vissa redskap. Ulredningens förslag i detta avseende synes enligt dess egen uppfattning inle vara lillräckligl för att begränsa ett icke önskvärt delfidsfiske. En reglering på avsalusidan anses nödvändig för att problemen med deltidsfiske helt skall kunna lösas. Som framgår av det följande anser nämnden inle en statlig handelsreglering vara en framkomlig väg för att lösa detta problem. Nämnden vill ifrågasätta om man inte bör överväga en snävare begränsning i användningen av redskap för icke yrkesfiskare för att komma till rätta med detta problem.

8.2.5 Länsstyrelsen i Stockholm län:------------------- Länsstyrelsen vill underslryka utredningens uppfattning att yrkesfiskelicens skall kunna tilldelas även person som bedriver fiske i kombination med annan näring eller yrkesverksamhet som inte ger full utkomst och där fisket således är av betydelse för vederbörandes försörjning. Som exempel nämner ulredningen den som bedriver fiske i s. k. skärgårdsförelag. Länsstyrelsen fömtsätter härvid att med skärgårdsförelag avses den organiserade form av "mängsyssleri" som är typisk i skärgården och kan ha beståndsdelar av jordbmk, skogsbmk, fiske, uthyrningsverksamhet, transporter, servicearbeten m.m. Länsstyrelsen har således uppfattal att utredningens mening är att i praktiken bibehålla nuvarande rättigheter för bofasta kust- och skärgårdsbor att fiska med för allmänheten i övrigt icke tillåtna redskap. Denna inställning överensstämmer helt med länsstyrelsens uppfattning i frågan.

8.2.6 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen har tidigare påtalat den stora irritation som råder inom yrkesfiskarkåren över s.k. deltidsfiske. Delfidsfisket, som bedrives med yrkesmässiga redskap, upplevs som etl

Prop. 1980/81:153 203

allvarligt hot mot yrkesfisket. Viktigi är därför alt noga precisera var gränsen mellan fritids- och yrkesfiske går. Det är angelägel - i likhel med vad utredningen gjort - atl underslryka, alt med yrkesfiskare avses person, som bedriver fiske som enda yrke eller i kombinalion med annan verksamhet, t.ex. skärgårdsföretag. Inkomslen skall därvid vara av väsentlig betydelse för vederbörandes försörjning. Fiske vid sidan av heltidsanställning uppfyller med andra ord ej detla krav och länsstyrelsen anser därför att denna typ av fiske, i likhet med vad som skett i Danmark, bör bli föremål för begränsningar.

Utredningen behandlar i 20 § förutsättningarna atl erhålla s. k. yrkesfiskelicens. Sådant tillstånd skall bl.a. kunna "utfärdas för enskild person som har fiske till yrke eller för vars försörjning fiske är av väsenfiig betydelse ...". Såsom angivits ovan är det i Kalmar läns skärgårdar vanligt att jordbruk kombineras med fiske för atl full sysselsättning och/ eller skälig lönsamhet skall erhållas. Länsstyrelsen vill därför särskill understryka vikten av att dessa jordbrukare/fiskare inte belages möjligheten till yrkesfiske genom kravet på "väsentlig belydelse" för försörjningen, utan att vid licensgivningen stor hänsyn las lill lokala förhållanden.

8.2.7 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen vill understryka att

---- begränsning i fiskerätten inte fär drabba de som för sin försörjning

är beroende av fisket. Enligt länsstyrelsens mening bör därför fiskelicens med särskilda villkor kunna meddelas bland annat för nätfiske utan inskränkningar såväl på allmänt vatten som på enskilt frifiskevatten till personer boende inom kust- och skärgårdsområden som ej har full och lönsam sysselsättning och för vars boende sysselsättning och försörjning fisket är av betydelse.

8.2.8---- Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför
bund: --- Enligt förslaget kan yrkesfiskelicens utfärdas för "enskild

person som har fiske som yrke eller för vars försörjning fiske är av väsentlig betydelse ...". Förbundet konstaterar med tillfredsställelse, att man här tagit hänsyn till framförda synpunkter vid remissbehandlingen av fiskerikommitténs betänkande Fiskerinäringen i framtiden, SOU 1977:44.

Förbunden påpekar där alt fisket vanligen kombineras med annan sysselsättning t.ex. jordbmk för att erhålla full sysselsättning och skälig lönsamhet. Sådana fiskare bör erhålla yrkesfiskelicens, varför förbundet fömtsätter, att begreppet "väsentlig betydelse" ges en sädan tolkning alt hänsyn kan tas till här angivna förhållanden.

8.2.9------------------------- Lantbrukarnas riksförbund: Yrkesfiskelicens får utfärdas för

enskild person som har fiske som yrke eller för vars försörjning fiske är av väsenllig betydelse. Det är på många håll i landet vanligt att fiske kombineras med andra sysselsättningar som t. ex. jord och/eller skogsbmk. Sådana fiskare bör bibehållas vid rätten till yrkesfiske. Begreppet "väsentlig belydelse" måste därför ges sädan tolkning att hänsyn las till individuella behov. Att så sker torde vara av största betydelse i sådana områden av landet där alternativa sysselsättningar saknas.

8.2.10 Tjänstemännens centralorganisation: Utredningen föreslår i enlighet
med sitt uppdrag vissa bestämmelser för främjande av ett licensierat yrkes
fiske främst för att eliminera den konfliktsituation som råder mellan del
s. k. dellidsfiskel och det egentliga yrkesfisket. TCO delar härvidlag utred-

Prop. 1980/81:153 204

ningens uppfattning. I vissa fall skulle utredningen enligt TCOs mening kunnat gä längre i sina förslag. Erfarenheten visar nämligen att handredskapsfiske och yrkesfiske mycket väl kan förenas.

8.3 Redskap förbehållna licensierade yrkesfiskare

8.3.1 Hovrätten för nedre Norrland: Av skäl som utredningen närmare redogör för saknas möjlighet att reglera redskapsanvändningen bland de fiskare som bedriver sill fiske med stöd av enskild fiskerätt. Hovrätten anser att förbudet kan komma att bli tämligen verkningslöst på enskilt vatten för det fall kustens fiskerältsägare skulle ha intresse av att skaffa sig ekonomisk vinning av sin nyvunna monopolställning. Fiskerältsägarna har ju möjlighet att i praktiskt taget obegränsad utsträckning träffa avlal om upplåtelse med de personer som i dag bedriver fiske med redskap varom är fråga. Utredningen nämner att den enskilda fiskerätten vid nortlandskus-ten kan få ett värde som den inte har i dag. Anledningen härtill skulle vara att fiskerältsägare, som inle själv nyttjar fisket, kan artendera ut det till etl högre pris än i dag till följd av den ökade efterfrågan som förbudet väntas medföra. Hovrätten vill ifrågasätta, om inle det kuslbundna yrkesfisket stundom kan komma att lida men, genom sin förmodade svårighet att konkurtera med fritids- och dellidsfiskares möjligheter alt bestrida de höjda upplätelsekoslnader, som synes bli en följd av förslagel.

8.3.2 Fiskeristyrelsen: Förslaget tillstyrkes i huvudsak av de instanser som yttrat sig till styrelsen. Flera uttrycker dock en besvikelse över alt man inte gått längre i sin strävan att begränsa deltidsfisket. Bland andra redskap som föreslås förbehållna för yrkesfisket kan här nämnas hummer- och krabbtinor, ringnol, grimgarn, älryssjor samt långrev för torskfiske.

Fisket i landet bedrivs under vitt skilda fömtsättningar beroende pä klimat, fisktillgäng, traditioner samt inriktning och stmktur pä fisket ävensom andra faktorer. Fiskeristyrelsen finner, att utredningen nått fram till en i huvudsak välavvägd katalog över redskap som endast ska få användas av licensierade yrkesfiskare. Styrelsen tillstyrker förslaget. Delta hindrar likväl inte att även andra redskapstyper i en framtid kan behöva ingå i gruppen yrkesfiskeredskap.

8.3.3 Domänverket: Utredningens förslag innebär berättigade lagändringar för att förbättra möjligheterna för yrkesfisket att kunna bestå som näring.

8.3.4 Länsstyrelsen i Stockholms län: 21 § i förslaget till lag om fiske tillåter fiske med bl. a. nät med störte höjd än två meter endast för yrkesfiskare i den omfattning som anges i yrkesfiskelicensen. Bestämmelsen gäller inte fiske som bedrivs med stöd av enskild fiskerätt. Det är dock enligt länsstyrelsens mening angeläget att bestämmelsen utformas sä att skärgårdsbor som fiskar till husbehov skall ha möjlighet atl fiska med nät med störte djup än två meter.

8.3.5----------------------------- Länsstyrelsen i Östergötlands län: Enligt utredningens förslag

skall endast licensierad yrkesfiskare ha rätt att fiska med trål, snörpvad, snurtevad, landvad, nät med störte höjd än tvä meter samt laxlinor och laxdrivlinor. Länsstyrelsen finner reglerna otillräckliga för alt åstadkomma den begränsning av fisket med yrkesmässiga redskap som erfordras i vissa fall. I första hand bör de uppräknade yrkesfiskeredskapen kompletteras med samtliga älryssjor som inte kan inordnas under benämningen fasta

Prop. 1980/81:153 205

redskap samt ringnot och grimgarn. Länsstyrelsen anser vidare alt allt nätfiske utan stöd av enskild fiskerätt skall förbehållas yrkesfiskare och de som i övrigt är beroende av fisket för sin försöijning.

8.3.6 Länsstyrelsen i Jönköpings län: I några av de remissvar som inkom
mil till länsstyrelsen har det uttryckts farhågor om att den begränsning av
nätstorlek som förslaget innefattar beträffande tillåtna redskap för icke
yrkesfiskare, ej kommer att få avsedd effekt.

Länsstyrelsen hyser förståelse för dessa farhågor och anser att de synpunkter som därvid framförts är väl värda att beakta. Sålunda har man menat att det ocksä krävs en begränsning av antalet nät för icke yrkesfiskare på allmänt vatten. Den framtida ulvecklingen vad gäller inrättandet av licensområden och antagandel av regionala fiskestadgar kan kanske undanröja de framförda farhågorna.

8.3.7 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: För atl fiskbestånden utef
ter kusten skall få skydd mot alltför slorl fisketryck är enligt länsstyrelsens
uppfattning ohka former av redskapsbegränsningar nödvändiga. I länsfis-
kestadgan har därför föreskrivits del högsta antal linor som fär användas
av enskild fiskare eller fiskelag vid fiske efter hummer och krabba. Läns
styrelsen tillstyrker ulredningens förslag om de redskapslyper som skall
förbehållas yrkesfisket. Även fisket med älryssjor saml hummer- och
krabbtinor bör begränsas pä så sätl att de som har yrkesfiskelicens får fiska
med ett större antal sädana redskap än övriga fiskande. Länsslyrelsen är
dock väl medveten om atl bestämmelser som begränsar antalet redskap
eller den sammanlagda garnlängd som får användas per fiskare medför
stora kontrollsvårigheter.

Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag om yrkesfiskeredskap men anser att även användningen av älryssjor och hummer- och krabbtinor bör begränsas.

8.3.8 Länsstyrelsen i Kalmar län: Vid södra ostkusten föreligger en bely
dande fängstkonkurrens mellan olika gmpper av fiskande. Särskilt mar
kanl är detta förhällande beträffande småryssjefiske efler främsl gulål —
enligt fiskeriinventering 1976 torde t.ex. anlalel ryssjor på kuststräckan
Kalmar sund-Falsterbo uppgå till cirka 46000 siycken - men även ett allt
mera ökande fiske med s.k. grimgarn avsedda för ål. Della har bl.a.
medfört beslut 1979 om införande av förbud i länel mol fiske med grimgarn
inom 300 meter frän fasl redskap pä allmänt vallen. Länsstyrelsens beslut
är emellertid överklagat. Fångslulvecklingen inom del yrkesmässiga ålfis
ket vid östra ostkusten ulvisar alt ålbeståndet gäll tillbaka under senare år.
Ell minskat ålfiske av icke yrkesfiskare skulle medföra all fängstunderla-
get för yrkesfiskarna ökade. Med anledning härav vill länsstyrelsen fram
hålla betydelsen av all i första hand älryssjor saml grimgarn avsedda för
ålfångst medräknas i den kategori redskap, som ej fär användas av andra
än yrkesfiskare eller sådana som eljest kan erhålla yrkesfiskelicens.

Förutom ovannämnda redskap bör även ringnolen hänföras lill den grupp redskap som endasi får ulnylljas av yrkesfiskare. Tilläggas kan all länsstyrelsen 1978 i lokal fiskestadga infört förbud mol fiske med ringnol i Kalmar län.

8.3.9 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsslyrelsen tillstyrker förslaget atl
endast licensierade yrkesfiskare skall ha rätt all fiska med trål, snörpvad.

Prop. 1980/81:153 206

snurrevad, laxlinor och laxdrivlinor. Däremot anser länsstyrelsen all nät med störte höjd än 2 meter även fortsättningsvis skall fä nyttjas av husbehovs- och binäringsfiskare, då en vanlig storlek pä ett strömminggarn är 15—20 fot djupt. Långrevsfisket efter torsk bör också framdeles få utföras av husbehovs- och binäringsfiskare då torsk-krok användes under höst, vinter och vår, när det av flera skäl är oprakuskl med pilk.

8.3.10 Länsstyrelsen i Blekinge län: Med hänsyn till de effekler ulredning
ens förslag kan förväntas medföra för kust- och skärgårdsbefolkningen
avstyrker länsstyrelsen utredningens förslag om licensiering av yrkesfis
kare om yrkesfiskeredskap och om licensomräden.

För att komma till rätta med påstådda konkurrensförhållanden av illojal natur som är till skada för yrkesfisket som näring anser länsslyrelsen att frågan om möjligheterna till reglering av rätten till avsalu vid förslagångs-försäljning av fisk bör utredas.

8.3.11 Länsstyrelsen i Kristianstads län: - - — Den kustboende befolk
ningen bör även i fortsättningen ha rätt atl fiska med vissa sedan länge
nyttjade redskap till exempel nät och ryssja eftersom man betraktar detla
som något av en allemansrätt. Någon inverkan på fiskebeständel lorde
detta fiske ej heller ha.

Länsstyrelsen, som bäst känner de lokala förhållandena, bör förbehållas rätten att utfärda de bestämmelser som kan anses nödvändiga. Så skulle det på vissa ställen ohämmande nätfisket under två meters höjd nära stranden efter laxartade fiskar lokalt kunna förbjudas under veckosluten och under till exempel juli månad. Dessulom bör vissa fredningsområden kunna utökas m. m.

8.3.12 Länsstyrelsen i Malmöhus län: De av utredningen föreslagna yrkesfiskeredskapen är av sädan typ och storlek all de i huvudsak används för fiske som är inriktat på försäljning av fångsten. Länsslyrelsen lillslyrker därför att de redskap ulredningen föreslagil förbehålls licensierade yrkesfiskare. För att möjliggöra ell husbehovsfiske efler sill bör dock varje hushåll tillåtas fiska med ell visst antal nät som är högre än två meter. Vad gäller de fasta redskapen instämmer länsstyrelsen i ulredningens uppfattning att nuvarande lillståndsplikl på allmänt vatten ulvidgas till atl omfatta även enskilt vatten. Härigenom möjliggörs en bättre kontroll av fiskeplatser och fångstultag.

8.3.13 Länsstyrelsen i Hallands län: Förslagel innebär all den slora

del av kustbefolkningen som inte är yrkesfiskare — husbehovs- och dellidsfiskare - fråntas sin rätl att använda vissa sedan länge nyttjade redskap. Med hänsyn till den massiva opinionen - inte minst från kommunalt håll - mol det i denna del onyanserade förslaget anser länsstyrelsen alt detta inte bör genomföras. Från principiell synpunkl finns ocksä utrymme för betänkligheter. Syftet med förslaget lorde kunna nås på annal sätt.

Länsstyrelsen, som är väl medveten om att fisketrycket längs stora delar av kusten är för slorl, förordar i stället andra fiskebegränsande åtgärder säsom utvidgade fredningsområden och utökade fredningstider saml begränsningar i antalet redskap per fiskande.

8.3.14 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Utredningens förslag till förmån för
yrkesfisket får anses vara välgrundat. Länsslyrelsen har således ingen

Prop. 1980/81:153 207

erinran mot förslagen till yrkesfiskelicens, redskap förbehållna yrkesfis
kare och licensomräden-- .

8.3.15 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Det på många häll utbredda deltids-
fisket med nät och ryssjor kan däremot genom stora uttag ofta under
känsliga perioder skada fiskbestånden. Genom "svart" försäljning skapas
en konkurrens med yrkesfisket som ej sker på lika villkor genom att skalt
sällan betalas på inkomsten.

Enligt länsstyrelsens mening är det därför viktigt både ur fiskevårdssynpunkl och för en aktiv utveckling av yrkesfisket att fisket med nät, slörre ryssjor och liknande effektiva fångstredskap regleras och som utredningen föreslär förbehålls yrkesfiskare.

8.3.16 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Utredningen föreslår bl.a. atl en
dast Ucensierade yrkesfiskare skall ha rätt att fiska med nät med större
höjd än två meter.

Detta innebär i praktiken en största höjd av 6 fot (1,80 meter) eftersom nät endast tillverkas i höjder på 6 fot, 8 fot, 10 fot osv.

Förslaget leder fill allvarliga försämringar mot vad som nu gäller för fritidsfiskare framför allt efter norrlandskusten. Den fria näthöjd som alltid varit tilläten kan inte ha varit till förfång för yrkesfisket, eftersom några klagomål inte framkommit.

Utredningen konstaterar också att ca 500000 fritidsfiskare har tillgäng till nät, i medeltal fem nät. Trots alt man föreslär begränsningar av nälhöj-den anvisas inga vägar för att t.ex. förstärka kustbevakningens övervakningsresurser. Några reella möjligheter till en effektiv övervakning föreligger därför inte. Lagstiftningsåtgärder av denna lyp som inle samtidigt ger myndigheterna ens rimliga möjligheler alt övervaka efterlevnaden av är fullständigt meningslösa.

Av främst dessa tvä skäl avstyrkes förslagel om en begränsning av näthöjden för frifidsfiskare.

8.3.17 Länsstyrelsen i Norrbottens län: För Norrbollens del har länsstyrelsen funnit att begränsningen av näthöjden lill 2 meter alltför hårt skulle drabba delfidsfisket. Länsstyrelsen vill därför i stället förorda all inskränkningen i den fria fiskerätten till förmån för yrkesfiskel utformas på det säll som länets fiskenämnd föreslagit, dvs. atl en begränsning införes i nälanla-lel. Länsstyrelsen föreslår därför atl förslagel om 2 meters höjd utgår och ersätts med en bestämmelse om alt vid fiske med nät med större djup än 2 meter endasi 5 nät med en sammanlagd längd om högsl 150 meter per båt fär användas vid fiske som utövas av annan än licensierad yrkesfiskare. Det sagda innebär atl länsstyrelsen anser atl dessa begränsningar bör gälla alla som icke utövar yrkesfiske dvs. även de som fiskar med slöd av enskild fiskerätt.

8.3.18 Hushållningssällskapens förbund: I 21 § regleras de redskap som skall anses vara förbehållna yrkesfiskare. Enligt förbundets mening bör där även medtas älryssjor, hummertinor och grimgarn.

Enligl förbundets mening kan behovel all skydda yrkesfiskel mot konkurrerande deltidsfiske, som bedrivs med nät eller andra rörliga redskap, tillgodoses genom alt tillätna redskaps storlek och anlal begränsas.

Prop. 1980/81:153 208

8.3.19--------------------------- Sveriges fiskares riksförbund: Fömtom de av utredningen

föreslagna redskapen anser SFR att följande redskap skall betraktas som yrkesfiskarredskap; långrev (hackor) av olika slag, grimgarn, samtliga ryssjor eller övriga redskap med ledarm, hummertinor och krabbtinor. Ytterligare former för redskapsbegränsning kan enligt vär uppfattning rymmas inom ramen för länsfiskesladgornas kompetens.

SFR anser att en begränsning av näthöjden ej utgör skydd för kust- och insjöfiskare då fiske efter torsk, flatfisk och ål i huvudsak bedrivs med redskap som är lägre än 2 m.

För att tillskapa eU skydd även för kust- och skärgårdsfiskare föreslär SFR att icke licensierad fiskare per båt får använda högst 3 nät med en högsta längd av 35 meter i överteln och en högsta höjd av 2 m vid sträckt nätslinga samt högst 3 hummer- eller krabbtinor, 3 älryssjor under 60 cm och 3 övriga ryssjor under 1 meter, långrev och hackor 100 krok. Med detta förslag anser SFR att kust- och skärgårdsbefolkningens behov att fånga fisk för sitt hushåll är fillfredsställt.

8.3.20 Tjänstemännens centralorganisation: Utredningen föreslär i enlighet
med sitt uppdrag vissa bestämmelser för främjande av ett licensierat yrkes
fiske främst för alt eliminera den konfliktsituation som råder mellan det
s. k. deltidsfisket och det egenfliga yrkesfisket. TCO delar härvidlag utred
ningens uppfattning. I vissa fall skulle utredningen enligt TCOs mening
kunnat gå längre i sina förslag.

8.4 Licensområden

8.4.1 Riksåklagaren: Jag tillstyrker utredningens förslag om licensomräden som på ett värdefulU sätt ger möjligheler atl skydda hotat fiskebeslånd samt främja yrkesfisket och handredskapsfiskel. Med hänsyn fill de överväganden utredningen gjort angående frifiskerätten pä enskilt vatten kommer dock stora vattenområden att vara undantagna från bestämmelserna, vilket kommer att begränsa värdet av bestämmelserna.

8.4.2 Fiskeristyrelsen: En massiv majoritet av remissinstanser har tillstyrkt utredningens förslag. Det bedöms genomgående bli etl värdefullt medel för att reglera och fördela fisket.

Fiskeristyrelsen ser i likhet med majoriteten remissinsianser förslagel om hcensomräden som ett värdefullt medel för att reglera och fördela fisket. Dess största betydelse ligger i att reglera yrkesfisket pä deltidsfiskets bekostnad. Onekligen är det så, alt förslaget rätt tillämpat kan utgöra ett viktigt instrument för alt gynna det rena handredskapsfiskel liksom ett renodlat yrkesfiske. Samtidigt kan det inte bestridas att det i belydande delar av landets kustområden som skulle kunna ingå i licensområde och i någon mån ocksä i de allmänna vattenområdena i de stora sjöarna, finns ett legifimt intresse att fä bedriva etl husbehovsinriktat fiske. Som framgår av betänkandet på sid. 234-235 ger förslaget utrymme för etl sådant fiske också i framliden. Slyrelsen tillstyrker därför förslagel om licensområden.

8.4.3 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen delar i princip ulredningens förslag.

När det gäller Mälaren har dock länsstyrelsen avvikande mening. Utredningen föreslår att licensomräden skall kunna läggas ut i allmänt vatten och

Prop. 1980/81:153 209

på enskilt vatten vid vissa kuslslräckor för all begränsa deltidsfisket lill förmån för yrkesfisket och frilidsfiskel. Licensområde kan däremol inte läggas ut i det enskilda frivatten som finns i Mälarens östra del och i Hjälmaren (Mellanfjärden). De problem som finns belräffande dellidsfiskel i de stora sjöarna anser länsstyrelsen inte kunna lösas enbart genom alt vissa fiskemeloder förbehålles yrkesfisket. Detta måste kunna förstärkas med de möjligheter utläggandet av licensomräde ger.

Länsstyrelsen vill därför föreslå att de enskilda frivattnen i Mälaren och Hjälmaren göres till allmänt vatten. Förutom möjligheten att lägga ut licensområden enligt de föreslagna bestämmelserna kan man hindra innehavare av enskild fiskerätt alt själva använda eller upplåta rätlen till fiske med redskap som enligt förslaget skall förbehållas yrkesfiskare.

8.4.4 Länsstyrelsen i Kalmar län: Utredningens förslag om licensområden framstår som utomordentligt betydelsefullt. Genom införandel av sådana områden tillskapas möjligheter att befrämja yrkesfiske och handredskapsfiske genom begränsning av annat fiske. Länsslyrelsen tillstyrker förslaget.

8.4.5 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget om Hcensomräden och ser med denna fiskelagstiftning möjligheler att kunna skydda fiskbestånden i områden där ett alltför omfattande nälfiske bedrives och där fara för överfiskning föreligger. Detta gäller framför allt vissa fiskarter som har begränsade lek- och reproduktionsområden. En fömtsättning för att dessa licensområden skall fungera är atl fisketillsynen ges bättre resurser så att en effektiv tillsyn av inrättade licensomräden kan ske.

8.4.6 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Enligt utredningens förslag skall fis-kenämndema upprätta särskilda hushällningsplaner för områden med speciellt komphcerade fiskeförhållanden. Dessa planer skall sedan ligga lill gmnd för olika förslag till åtgärder för fisket. Genom atl den enskilda fiskerätten vid Malmöhus läns kuster till stor del föresläs inlöst kan utredningens förslag om licensområden bli ett värdefullt instrument att ändamålsenligt reglera fisket i enlighet med sädana hushällningsplaner. Dock mäste 1932 ärs konvention med Danmark ses över så att dess bestämmelser inte lägger hinder i vägen för att lägga ul licensomräden i de vatten där konventionsbestämmelserna gäller. Länsstyrelsen vill även peka på atl de problem som nu föreligger beträffande ulmärkningen av fredningsområden vid åmynningama ocksä kan uppkomma vid ulmärkningen av licensområden om inte klara regler för markeringen utarbetas.

8.4.7 Länsstyrelsen i Hallands län: De i utredningen åberopade skälen för att införa licensområden kan starkt ifrågasättas. Visserligen förekommer ett omfattande nätfiske utmed hallandskusten, men del slöder icke påståendet att ett obegränsat nätfiske förekommer med följd att fiskresursen hotas. Ej heller är påståendet att nätfisket, i dess nuvarande omfattning, skulle försvåra eller hindra annat fiske eller framkomligheten på sjön gmndat i utredningen eller i länsstyrelsens erfarenhet.

Att införa begreppet licensområde, och därvid begränsa eller förbjuda möjligheten för andra än yrkesfiskare att fiska med rörliga redskap, skulle innebära en oacceptabel och mycket långtgående inskränkning i de kust-boendes Iradifionella livsformer. Dä hotade fiskebeslånd väl kan skyddas,

14 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153

Prop. 1980/81:153 210

genom utvidgning av nu gällande fredningsområden eller tillskapande av nya, föreligger ej godtagbara skäl alt införa licensområden. Länsstyrelsen avstyrker därför i denna del utredningens förslag.

8.4.8 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsslyrelsen anser att om
förslaget om licensområden genomförs bör definitionen av handredskap
ändras så att dessa redskap hänförs till handredskap och de därigenom
även kan användas av andra än yrkesfiskare inom licensområden.

Samtliga kommuner har ställt sig tveksamma till förslagel om licensområden och i nägra fall avstyrkt förslagel. Svenska Västkustfiskarnas Centralförbund och Fritidsfiskarna tillstyrker förslaget men anser atl bestämmelserna om redskap öch licensområden bör utformas så all visst husbehovsfiske med annat än handredskap kan ske inom licensomrädena.

Länsstyrelsen anser atl det är angeläget att reglerna för fiskels bedrivande i länets kustområden bör utformas så att de som är bosatta i skärgården ges möjlighet att fortsätta med sitt husbehovsfiske. Om licensområden läggs ut för att la tillvara yrkesfiskets intressen måste sådana områden sannolikt vara omfattande till ytan. De som bor i närheten av sädana områden kommer alt fä vidkännas kraftiga inskränkningar i sitt hävdvunna fiske och detta kan inverka negafivt på de fortsatta möjligheterna att bo kvar i skärgårdsområdet. Om utredningens förslag om licensomräden genomförs måste därför länsstyrelsen och kommunerna få ett störte inflytande över tillkomsten av sådana områden än vad ulredningen föreslår.

Oklarheterna om vilka kategorier fiskande som bör få utnyttja licensområdena, lämplig lokalisering och storlek på sådana områden, fömtsättningarna för att få fiska på dispens m. m. är dock stora.

De problem som föreligger för fisket och fiskevärden i kustvattnen bör kunna lösas genom olika former av redskapsbegränsningar och fiskeförbud under särskilda tider. Först om sådana begränsningar visar sig ej vara tillräckliga bör frågan om reglering av fisket t.ex. genom inrättande av licensområden övervägas.

Länsstyrelsen avstyrker pä här anförda skäl ulredningens förslag om licensomräden.

8.4.9 Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsslyrelsen anser att del är värde
fullt att med hjälp av licensområden kunna skydda hårt utnyttjade bestånd
och fördela utnyttjandet av fiskeresurserna. Då detta institut används skall
stor hänsyn tas till de lokala förhållandena varvid även deltidsfiskets
betydelse för ortens försöijning med färsk fisk skall beaklas.

8.4.10 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Ulredningen föreslår att licens
omräden skall kunna läggas ut i allmänt vatten och pä enskilt vatten vid
vissa kuststräckor för att begränsa deltidsfisket lill förmån för yrkesfisket
och fritidsfisket. Licensområde kan däremot inte läggas ul i det enskilda
frivatten som finns i Mälarens östra del och i Hjälmaren (Mellangärden).
De problem som finns beträffande deltidsfisket i de stora sjöarna anser
länsstyrelsen inle kunna lösas enbart genoin att vissa fiskemeloder förbe
hålles yrkesfiskel utan måste kunna förstärkas med de möjligheter utläg
gandet av licensområde ger.

Länsstyrelsen vill därför föreslå att de enskilda frivattnen i Mälaren och Hjälmaren göres till allmänt vatten. Förutom möjligheten att lägga ut licensområden enligt de föreslagna bestämmelserna kan man hindra innehavare av enskild fiskerätt atl själva använda eller upplåta rätten till fiske med redskap som enligt förslaget skall förbehållas yrkesfiskare.

Prop. 1980/81:153 211

8.4.11 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen finner förslaget om införande av licensområden väl motiverade. Möjligheterna alt inrätta sådana områden kan bli ett instrument för all lösa motsättningarna mellan olika gmpper av fiskande. Enligt länsstyrelsens mening bör licensområden kunna läggas ut säväl inom allmänl som enskilt vatten.

8.4.12 Sveriges fiskares riksförbund: Beträffande geografisk avgränsning av fiske föresläs inrättande av licensområden. SFR tillstyrker inrättande av sådana områden och vill samtidigt erinra alt yrkesfiskel blir allmér beroende av ett kustnära fiske. SFR föreslår atl yrkesfiskets organisationer får ett stort inflytande vid bildandet av licensområden. Enligt vad som framgår av utredningens förslag äger myndighel alt besluta om belstäm-melser inom området. Detta innebär att fömtom yrkes- och handredskapsfiske även andra kategorier fiskande kan erhålla tillstånd all fiska inom licensområde. SFR vill här framhålla alt tillstånd för andra kategorier fiskande än yrkes- och handredskapsfiske skall prövas restriktivt. SFR Ullstyrker förslagen i övrigt.

9 Tillstånd till fiske med fast redskap

9.1 Hovrätten för nedre Norrland: Avsikten med elt generellt krav på tillstånd även i fråga om fiske som bedrivs med stöd av enskild fiskerätt syns huvudsakligen vara att fiskenämnderna därigenom får kännedom om antalet fasta redskap. Detta syfte bör kunna uppnås på annat sätt än genom ett tillståndsärende.

9.2 Fiskeristyrelsen: Fiskeristyrelsen tillstyrker utredningens uppfattning om tillståndsplikt på allmänt vattenområde och att sådant fillstånd bara ska kunna lämnas till licensierad yrkesfiskare. I fräga om enskilt vatten i havet och i de stora sjöarna anser styrelsen att tillståndsplikt likaså bör gälla och alltså inte enbart begränsas närmasl till en anmälningsskyldighet. Regleringen bör dock generelll bara omfatta fasla redskap med en båghöjd över 1,5 meter och/eller en längd av 10 meter.

Den utveckling som skett i fråga om fisket med fasta redskap efter framförallt lax men också efter ål kan inte fortsätta i oreglerade former.

Det kan enligt styrelsens mening inle anses rimligt alt dessa naturresurser, som har så stort allmänt inlresse, kan fritt få disponeras. Resonemanget är i lika män giltigt för enskilda fiskerältsägare. En parallell kan här för övrigt dras med t. ex. Irålfiskel, som är förbjudet pä enskilt vallen. En reglering enligt ovan angivna riktlinjer bör därför snarast genomföras.

9.3 Statens planverk: Utredningen redovisar förslag till utvidgning av fill-
ståndsplikten vad gäller fiske med fast redskap till att omfatta allt sådant
fiske på såväl allmänt som enskilt vatten längs kusterna och i de stora
insjöarna. Enligl utredningen är emellertid den föreslagna tillständsplikten
för sådant fiske i enskilt vatten inte avsedd alt begränsa möjligheterna lill
fiske annat än i särskilda fall. I praktiken är tillständsphkten följakfiigen en
anmälningsskyldighet. Planverket avstyrker alt en formell tillslåndsplikl
införs på sådana grunder. De fiskevärdsintressen som utredningen anför
som skäl för den föreslagna ordningen bör enligt planverket kunna lillgo-

Prop. 1980/81:153 212

doses t.ex. genom att tillständsplikt bara införs för områden, där den krävs, vilket kan ske genom särskilt förordnande därom.

9.4 Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsslyrelsen delar Uppsala läns fiskareförbunds och fiskenämndens uppfattning att den föreslagna utvidgningen av tillståndsplikten inte är tillräckligt motiverad och att den är ägnad att öka byräkrafin på fiskets område. Om del finns behov av att registrera antalet fasta redskap pä enskilt vatten bör ett enkelt anmälningsförfarande vara tillräckligt exempelvis hos fiskenämnden/fiskerikonsulenlen.

9.5 Länsstyrelsen i Södermanlands län: De av utredningen framlagda förslagen lill åtgärder för atl slödja fritidsfisket på olika säll torde medföra väsentligl ökade arbetsuppgifter för fiskenämndernas del. Den av ulredningen föreslagna personalförstärkningen med 6-7 assistent- eller biträdesljänsler synes endast avse de begränsade arbetsuppgifter som rör tillståndsgivning för fiske med fast redskap.

9.6 Länsstyrelsen Östergötlands län: Bestämmelsen i 17§ av förslaget till lag om fiske avseende tillståndsplikt för fasl redskap på enskilt vallen synes alltför långtgående och vara en onödig byråkratisering. Den av utredningen åsyftade överblicken borde kunna åstadkommas på annat sätl. Redan i dag finns en återkommande fiskeriinventering där redskapens antal redovisas. Fångstuppgifter lämnas årligen.

---- Beträffande tillstånden till fasta redskap synes ett överforande till

fiskenämnderna av dessa vara ändamålsenligt. Detta bör dock direkt förut
sättas i författningen och ej göras beroende av fiskeristyrelsens besläm
mande. --

9.7 Länsstyrelsen i Kalmar län: Ulredningen föreslår all - med ändring av
nu gällande bestämmelser - tillståndslvång för fiske med fasl redskap i
enskilt vatten skall införas. Fiske med sådana redskap är (ulom på västkus
ten) förbehållna innehavaren av den enskilda fiskerätten. Detta innebär att
vederbörande fiskerältsägare kan sätta ut fasl redskap pä de vatten som
omfattas av fiskerätten och därför i praktiken ej kan vägras tillstånd.
Tillstånd av denna lyp innebär därför enligt ulredningen närmasl en regi
strering av redskapen. Ulredningens förslag i denna del kan leda lill elt

omfattande administrativt arbele i flera kusllän bl.a. Kalmar län.

Länsstyrelsen avstyrker ulredningens förslag i denna del.

9.8 Länsstyrelsen i Blekinge län: Vidare föreslår ulredningen under della
avsnitt att tillstånd skall erfordras för att bedriva fiske med fast redskap på
enskilt vatten. Som motiv för att införa sådan tillständsplikt anför ulred
ningen att fiskenämnden därigenom erhåller god kännedom om antalet
fasta redskap och bällre underlag för sina bedömningar huruvida åtgärder
till skydd för beståndet eller utläggande av licensområden erfordras. Läns
styrelsen anser atl utredningsförslaget i detta avseende innebär tillskapan
det av en onödig byräkrafi och avstyrker därför förslaget. Det angivna
syftel kan uppnås genom elt enklare utformat anmälningsförfarande.

9.9 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Nuvarande tillståndsprövning för fis
ke med fasta redskap fungerar hell tillfredsställande och motiv saknas för
att ändra denna på det sätt utredningen föreslagit. Utredningens motive
ring för att utvidga tillständsplikten lill enskilda fiskevallen, alt det här

Prop. 1980/81:153 213

främst åsyftas en registrering av redskapen, ter sig stötande och står i uppenbar strid mot pågående strävanden att söka minska krångel och onödig byråkrati inom förvaltningen.

9.10--------------------------- Länsstyrelsen i Malmöhus län: Vad gäller de fasta redskapen

instämmer länsstyrelsen i utredningens uppfattning att nuvarande tillståndsplikt på allmänt vatten utvidgas till att omfatta även enskilt vatten. Härigenom möjliggörs en bättre kontroll av fiskeplatser och fångstuttag. Länsstyrelsen tillstyrker även utredningens förslag att tillstånd till fasta redskap i fortsättningen skall meddelas av fiskenämnden.

9.11 Länsstyrelsen i Hallands län: Utredningen föreslår alt fiskeristyrelsen, alternativt fiskenämnd, skall meddela fillstånd till fiske med fast redskap. Enligt nu gällande lagstiftning är länsstyrelsen tillständsmyndighet (vad gäller utsträckning av sådant redskap i allmänt vatten). Skäl aU centralisera beslutsnivån till fiskeristyrelsen torde inte föreligga. Länsslyrelsen förordar därför att tillståndsgivningen kvarligger inom länsstyrelsen samt att samråd med fiskenämnden skall föregå länsstyrelsens beslut. Sådanl tillstånd bör, säsom utredningen föreslagit, endast beviljas yrkesfiskare.

9.12 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Utredningen har föreslagil all fiske med fast redskap i havet saml i de stora sjöarna generellt skall fordra tillstånd, således även inom enskilt vatten. Vederbörande fiskerältsägare har emellertid en rätt att sätta ut fasl redskap inom det område som omfattas av fiskerätten. Tillstånd kan därför inte vägras. Länsstyrelsen anser därför att den föreslagna tillståndsplikten inom enskilt vattenområde bör ersättas med en anmälningsplikt. Denna anmälningsplikt bör endast omfatta slörre redskap av typen bottengarn och storryssjor. Alla de tusentals småryssjor som används inom Vänerfiskel bör inle registreras då detta medför en arbetskrävande administrativ verksamhet.

9.13 Länsstyrelsen i Värmlands län: Utredningen föreslår anmälningsplikt/ fillståndsplikt i fråga om alla fasla redskap pä enskilt vatten vid kusten och i de fem största sjöarna.

Länsslyrelsen anser alt de minsta redskapen inle bör vara anmälningspliktiga. Förslaget bör ändras att avse redskap över viss storlek.

9.14 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Det föreslagna kravel på fillstånd för utsättning av fasta redskap på enskilt vatten bör endast omfalla större fiskeredskap av typ storryssjor och bollengarn med en angiven lägsta höjd, vilken bör sättas till 1,5 meter. Registrering av mindre redskap skulle medföra ett omfattande administrativt arbele, som inte tjänar någol praktiskt ändamål.

9.15 Länsstyrelsen i Jämtlands län: De föreslagna bestämmelserna om tillstånd fill fiske med fast redskap är vad angår enskilt vatten en nyhet i förhållande till gällande bestämmelser. De skäl som anförts för de nu föreslagna bestämmelserna bör inte anses vara tillräckliga för att dessa bestämmelser skall avse enskilt vatten i Storsjön i Jämtland.

9.16 Länsstyrelsen 1 Norrbottens län: I Nortböttens kustområde är fisket med fasta redskap av stor betydelse för yrkes- och binäringsfiskel. Rätlen att sätta ut laxryssjor och laxfällor har under senaste fid allt mer kommit

Prop. 1980/81:153 214

att eftertraktas av de som bedriver ett deltidsfiske av mera hobbykaraktär. Förhållandet har resulterat i all den senare kategorin fiskare är beredda all betala så stora arrenden att yrkesfiskarna inte kan konkurrera. I allt störte utsträckning sker därför upplåtelser av fasta fisken till andra än yrkesfiskare. En bidragande orsak härtill lorde också vara att fiskerättsägaren inte blir bunden av fiskearrendelagens bestämmelser om upplåtelser sker till annan än förvärvsfiskare. Länets fiskenämnd har påpekat att utvecklingen i viss mån är alarmerande, då möjligheterna för etl rationellt och ekonomiskt laxfiske för yrkesfiske härigenom minskar.

Enligt länsstyrelsens mening bör ätgärder vidtagas för att bryta denna utveckhng. Möjligheten att bedriva fiske efter lax med fasta redskap är i många fall av avgörande betydelse för att kunna upprätthålla yrkesfisket i skärgården. En total inlösen av återstående enskilt fiske efter kusten på sätt länsstyrelsen inledningsvis ansett böra göras till föremål för förnyade överväganden, skulle givetvis skapa förutsättningar att styra över dessa fiskemöjligheter till yrkesfiskarna. Även om en sådan inlösen inte kommer till ständ bör lagreglerna utformas så atl en företrädesrätt ges yrkesfiskare dä flera konkurrerar om upplåtelse till fast fiske. Reglerna bör lämpligen utformas i analogi med reglerna om jordförvärvsprövning.

Utredningen har föreslagit atl tillstånd till fast redskap skall kunna vägras även inom enskilt vatten om det med hänsyn lill fiskets vård och bedrivande föreligger skäl däremot. Här torde främst avses en begränsning av de fasta fiskena i älvmynningarna för att trygga laxens lekätervandring. Länsstyrelsen fiilstyrker utredningens förslag i denna del men vill i detta sammanhang underslryka vad fiskeriintendenten anfört, dvs. atl inskränkningarna av fiske efter lax i första hand bör göras i havsområdet i Östersjön. En sädan åtgärd skulle innebära en betydligt ökad lekätervandring av lax och på elt effektivt säll trygga reproduktionen. Dessulom skulle laxfisket inom länet härigenom återfå sin tidigare betydelsefulla roll och bidra till en ökad och varaktig sysselsättning inom det norrbottniska fisket.

9.17 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareförbund: Utredningen föreslår i 17 § alt tillstånd skall erfordras för fiske med fast redskap även för det fiske som bedrivs med stöd av enskild fiskerätt. Enligt utredningen (sid. 238) kommer tillstånden i detla fall närmast atl innebära en registrering av redskapen. Bestämmelsen förefaller därför snarast vara byråkratisk och bör utgå.

9.18 Landstingsförbundet: Enligt utredningen skall endast yrkesfiskare få fiska med fasta redskap. Styrelsen anser för sin del aU utredningen - i den del som berör kustbefolkningens rätt till husbehovsfiske på traditionellt sätt - inte bör göras ull föremål för lagstiftning. Denna fräga bör utredas vidare.

9.19 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: 17 §. Enligt SFR:s mening bör den anmälningsskyldighet som föreskrives i tredje stycket ej omfatta redskap med lägre höjd än 1,5 m.

Prop. 1980/81:153 215

10 Tvångsupplåtelse och expropriation 10.1 Allmänt

10.1.1 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Då man tar ställning till dessa
omfattande lagändringar bör man först fråga sig i vad mån det nu råder
missförhållanden som kan tillskrivas hittillsvarande lagstiftning. Utred
ningen synes underskatta de positiva erfarenheterna av denna liksom även
de enskilda fiskeintressenlernas insatser för att medverka lill bättre fiske
vård och ökade fiskemöjligheler för allmänheten. Enligt länsstyrelsens
mening bör myndigheternas roll i vissa frågor mer inriktas pä att ge råd och
stöd åt de olika fiskeintressenlerna än att gä in med tvångsbeslut.

Länsstyrelsen delar helt uppfattningen att det är angeläget att allmänheten erbjuds goda möjligheter till fiske med handredskap. Särskild betydelse har härvid den fiskekortsförsäljning som sker genom de efterhand allt flera fiskevårdsomrädena i länet. Fiskeintressenterna har överlag visat sig positiva i detta hänseende och åtminstone här i länet har det inte framkommit några förhållanden som motiverar de tvångsåtgärder mot fiskerättshavare, expropriation och tvångsupplåtelse, som enligt utredningen nu erfordras.

10.1.2 Länsstyrelsen i Örebro län: I förslaget till lagändringar införs bestämmelser som innebär att kommuner skall kunna tvinga fram kortfiskeområden i enskilda vatten som är av stor betydelse för allmänheten och att fiskerätten i sista hand skall kunna exproprieras. Länstyrelsen anser det viktigt att dessa regler införs för att markera samhällets rätt att besluta om utnyttjandet av den naturresurs som fiskevatlnen utgör, men anser hksom fiskenämnden att dessa medel skall användas endast undantagsvis och först sedan alla vägar fill frivillig uppgörelse prövats.

10.1.3 Länsstyrelsen i Norrbottens län: För att förverkliga målen har utredningen funnit det nödvändigt att det allmänna erhåller betydligt starkare styrmedel än för närvarande då det gäller fisket. För att åstadkomma detla har utredningen bland annat föreslagit atl man skall gå vidare pä den hnje som inleddes med 1950 års lagstiftning dvs. att utöka den frifiskerätt som då i varierande omfattning infördes för olika kuslslräckor och de stora sjöarna. Utredningen har vidare föreslagit att expropriation skall kunna ske av fiske som är av väsentlig betydelse för allmänhetens friluftsliv och att ett frän allmänhetens synpunkter attraktivt fiske med handelsredskap som inte upplåtes pä skäliga villkor skall kunna upplåtas genom myndighets beslut. Även om länsstyrelsen finner dessa förslag i sig positiva anser länsstyrelsen att andra mer generella åtgärder bort vidtagas för atl komma till rätta med de problem som har samband med fiskerättens nuvarande anknytning till markägandel.--------------

Enligt länsstyrelsens uppfattning är det angelägel atl i detta sammanhang de gmndläggande reglerna om fiskerätt ägnas ytterligare uppmärksamhet innan ett nytt lagförslag framlägges. Länsstyrelsen ifrågasätter om motiven för att behålla en fiskerätt med anknytning till de enskilda fastigheterna har sådan styrka att de överväger de betydande nackdelar som detta medför för möjligheter att utnyttja fiskeresurserna på ett rafionellt sätt både i avseende på frifidsfisket och yrkesfiskel. Länsstyrelsen känner sig inte övertygad om att ett förslag som syftar till att skilja fiskerätten frän markägandel ur kostnadsskäl skulle vara omöjligt att realisera. Fördelarna uppskattade i pengar torde enligt länsstyrelsen sannolikt betydligt överväga de kostnader som skulle behöva uppstå vid en realistisk ersättnings-

Prop. 1980/81:153 216

nivä i varje fall om man begränsar sig till en inlösen av fisket med rörliga redskap.

10.2 Tvångsupplåtelser

10.2.1 Svea hovrätt, vattenöverdomstolen: Den föreslagna 37 § fiskelagen innebär att det allmänna skall kunna besluta om upplåtelse av sädant handredskapsfiske som bedömes vara av väsentlig betydelse för fritidsfisket om fiskeräUsägaren vägrar upplåtelse eller upplåter på osäliga villkor. Bestämmelsen medger också möjlighet att inskränka annat av Ivångsupp-lälelsen ej omfattat fiske. Tillägget i 2 kap. 9 § expropriationslagen innebär möjlighet all under i stort sett samma förutsäitningar expropriera fiske. Mot bakgmnd av atl expropriationslagen medger expropriation även för nyttjanderätt och kan begränsas för visst ändamål kommer de föreslagna reglerna att få ett delvis sammanfallande tillämpningsområde och således kunna användas parallelll. Den föreslagna 37 § fiskelagen innebär vidare atl del överiämnas åt administrativ myndighel all avgöra om upplåtelsevillkor i ett enskilt fall är skäliga eller ej. Eftersom gällande civilrältslig och marknadsrättslig lagstiftning gör det möjligt atl pä olika vägar genom domstolsförfarande komma till rätta med avtalsvillkor som bedömes vara oskäliga, kan någol egentligt behov inle anses föreligga av ett särskilt förfarande i fiskelagstiftningen. Det föreslagna tillägget till 2 kap. 9 § expropriationslagen, mol vilkel hovrätten ej har nägon erinran, måste därför vid sidan om annan lagstiftning anses ge tillräckliga möjligheter lill tvångsingripande för fritidsfiskets särskilda behov. Etl förfarande enligt expropriationslagen är aft föredra också därför alt ianspråktagandet sker först efter en mer nyanserad bedömning, där även fiskerättsägarens motstående intressen beaktas. För det fall aU båda alternativen skulle bli aktuella anser hovrätten att regeln i 37 § fiskelagen bör ges en utformning som medger sådana awägningsmöjligheler som nu berörts (jfr 2 kap. 12 § expropriationslagen).

10.2.2 Hovrätten för nedre Norrland: Förslaget är av expropriativ karaktär och möjliggör avsevärda inskränkningar i fiskerättsägarnas dispositionsrätt. Hovrätten ifrågasätter starkt behovel av institutet, särskilt mol bakgmnd av den ökning av antalet fiskevårdsomräden som kan vänlas bU följden av andra förslag som ulredningen presenterar.

Om förslaget ändå godtas, bör bestämmelsen kompletteras med ett stadgande som föreskriver aft skälig hänsyn skall las till fiskeräUsägarnas intressen vid prövningen av humvida beslut om tvångsupplätelse och andra inskränkningar skall meddelas. Hovrätten fömtsätter därvid aft också bestämmelse, liknande den som upptas i 11 § naturvärdsförordningen, intas i fiskeförordningen.

Det ligger i sakens natur att svårigheter ofta kommer aU uppstå vid de förhandhngar som alltid bör föregå ett tvångsbeslut. Svårigheter att finna förhandlingsparterna på ägarsidan kommer förmodligen att tillhöra de mest kännbara, i vart fall om nägon form av samverkan inte etablerats dem emellan. En lämplig utväg kan då vara alt animera fiskenämnd eller kommun atl verka för alt etl fiskevårdsområde kommer lill stånd. Inför valet mellan, ä ena sidan en tvångsmässig upplåtelse med risk för inskränkande föreskrifter även i andra delar av fiskevårdsområdel och, å andra sidan, en normal, till visst vattenområde och fångstmetod begränsad upplåtelse, torde majoriteten av delägarna regelmässigt komma att föredra det senare

Prop. 1980/81:153 217

alternativet. Ur processekonomisk synpunkl synes det emellertid spela föga roll om fiskerättsägama är anslutna till ett fiskevårdsområde eller ej. Området torde nämligen icke vara saklegitimeral i ersättningsfrågan. Bildandet av fiskevårdsområdet innebär ju inle i och för sig atl ägande- eller nyttjanderätten till fisket övergår fill associationen som sådan.

10.2.3 Fiskeristyrelsen; Förslaget i denna del har inte vunnit någon störte
genklang hos remissinstanserna. Flera nämnder avslyrker, medan andra
som inte avvisar förslaget erinrar om att bestämmelserna måste tillämpas
mycket restriktivt och först då andra möjligheler är uttömda. Fiskeriinten
denten i östra distriktet framför åsikten, att en fömtsättning för tillämpning
av bestämmelserna bör vara att området hell saknar intresse för yrkesfis
ket.

Fiskeristyrelsen bedömer att det största värdet med den föreslagna regleringen torde ligga på det preventiva planet. Tillämpningen av bestämmelsema omgärdas av sådana restriktioner atl styrelsen anser sig kunna tillstyrka förslaget. Styrelsen anser det ocksä lämpligt att, såsom föreslagits, det upplåtna fisket bör förvaltas av den primär- eller landstingskommun som den beslutande myndigheten bestämmer.

10.2.4 Domänverket: Enligt domänverkets uppfattning ger del av fiskevattensutredningen föreslagna tillägget i expropriationslagen tillräckliga möjligheter för samhället att vid behov medverka till handredskapsfiskels utveckling. Domänverket avstyrker därför §§ 37 och 38, som skulle ge kommuner rätt att utan rättslig prövning göra intrång i enskild fiskerätt.

10.2.5 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Utredningen föreslär här en möjlighet att genom myndighetsbeslul bereda allmänheten tillgång till handredskapsfiske genom tvångsupplåtelse av enskilt fiske. Detta är nägot som enligt svensk lag aldrig tidigare varit möjligt. Länsstyrelsen ifrågasäller att det allmänna intresset skulle vara sä stort alt en så långt gående möjlighet till inskränkningar av den enskilda fiskerätten som den föreslagna ordningen erbjuder verkligen är befogad. I vart fall bör lagstiftningen förses med starkare garantier för att institutet endast kommer till användning i de undantagsfall det här kan vara fråga om.

10.2.6 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen delar de invändningar som reservanten Arne Andersson framhållit mot att det tillskapas möjlighet till inskränkning i fiske utanför området där fisket upplåtils genom myndighetsbeslut (37 § 3 st förslag lill lag om fiske).

10.2.7 Länsstyrelsen i Kalmar län: Förslaget innebär belydande ingrepp i den enskilda fiskerätten i syfte att inom vissa områden åstadkomma upplåtelser av handredskapsfiske fill allmänheten.

Länsstyrelsen anser att etl tvängsvis avhändande av fiskerätten kan komma att skapa motsättningar mellan vattenägare, myndigheter och fritidsfiskare. Utredningens syfte skulle lättare uppnäs genom de ändringar som föreslås i lag om fiskevårdsområden § 9. 37 § bör därför i sin helhet utgå ur författningstexten.

Om utredningens förslag i denna del kommer till stånd, vill länsstyrelsen framhålla, att en fömtsättning för genomförandet då måste vara att de områden som upplåts till handredskapsfiske helt skall sakna intresse för yrkesfisket. Dessutom bör enligt länsstyrelsens förmenande paragrafens

Prop. 1980/81:153 218

tredje stycke utgä. En inskränkning i angränsande fiskevatten för att åstadkomma ett allmänhetens fritidsfiske framstår som obefogat.

10.2.8 Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen har tidigare i detta yttrande framhållit den vitala belydelse fiskevården har för erhållandet av ett gott fiske nu och i framtiden. Vidare har framhållits nödvändigheten av samverkan mellan alla av fisket berörda intressen för att åstadkomma en sådan fiskevård. Länsstyrelsen sätter därvid stor tilltro fill att utredningens förslag till ny lag om fiskevårdsomräden som, i kombination med aktiva insatser från samhällels sida i form av ökad översiktlig planering på fiskets område och ökade stimulansåtgärder för bildande av fiskevårdsomräden, bör leda till ett avsevärt ökat och väl organiserat utbud av frilidsfiskemöjligheler för allmänheten. Länsstyrelsen anser därför att det bör framgå av lagtexten alt beslut om tvångsupplätelse inte får meddelas förtån det visats att det för del akluella området varil omöjligt all få till stånd upplåtelse av fritidsfiskemöjligheter genom bildande av fiskevårdsområden.

10.2.9 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: I första hand bör syftet att åstadkomma upplåtelse av fiske lill fiskande, som saknar eget fiske, åvägabringas genom villkorsbundna statsbidrag. Eftersom frågorna om upplåtelse enligt NLOFO avgöres av fiskevårdsområdenas förvaltningsorgan kan möjligen tvångsinlösen av fiske med handredskap som etl yttersta påtryckningsmedel vara motiverad.

I vissa fall torde genomförandet av beslut enligt frågavarande lagmm vid komplicerade fiskerättsförhållanden - starkt splittrad fiskerätt - nödvändiggöra bildandet av såväl fiskevårdsområde som samfällighelsförvaltning för att få till ständ en förhandlingspart. Fiskevårdsomräde torde i sädant fall få bildas med fillämpning av 9 § andra stycket NLOFO.

En negafiv effekt fär tvängsförfarandet då komun vid förhandling med motpart måste ta hänsyn till kostnaderna för förfarandet. Detla kan medföra alt förhandhngar under hot om inlösen höjer nivån på ersättningarna för upplåtelser.

10.2.10 Länsstyrelsen i Värmlands län: Utredningen föreslår att fiske med
handredskap av väsenllig betydelse för allmänheten efter beslut av länssty
relsen eller regeringen skall kunna upplåtas fill allmänheten om det inte
upplåts frivilligt eller på oskäliga villkor. Utredningen föreslår vidare att
fiske inom elt område skall kunna inskränkas lill förmån för ett frivilligt
upplåtet fiske inom annat område.

Ingripanden av nämnda art innebär betydande ingrepp i den enskilda äganderätten. Enligt länsstyrelsens mening bör utredningens förslag i detta avseende inte bifallas.

10.2.11 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen anser att bestämmelsema i 37 § lag om fiske skall tillämpas restriktivt och endast i de fall frivilliga överenskommelser visat sig omöjliga. Samma gäller den föreslagna ändringen av expropriationslagen.

10.2.12 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Inget tyder pä att fiskerättsägama såvitt berör Kopparbergs län är ovilliga att upplåta sin fiskerätt till allmänheten. Tvärtom visar det stora antalet fiskevårdsföreningar att fiskerättsägama inom länet, där fisket huvudsakligen är samfällt, visat intresse att upplåta sina fiskevatten till fritidsfiskarna. Även den verksamhet som nu pågår för att bilda fiskevårdsomräden tyder pä detta.

Prop. 1980/81:153 219

Även mot bakgmnden av vad ovan sagts kan det givetvis inte uteslutas att situationer kan uppstå där det måste framstå som angelägel att kunna meddela beslut i antydd riktning. Länsstyrelsen fiilstyrker därför förslaget i denna del. Däremot ställer sig länsstyrelsen tveksam till den föreslagna befogenheten att kunna föreskriva inskränkningar i annal fiske som kan inverka menligt pä fiske varom beslut om tvångsupplåtelse sålunda fattats.

10.2.13 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: I 37 § förslagel lill lag om fiske ges möjlighet till beslut om tvångsupplätelse av fiske inom visst omräde fill allmänheten. Motsvarande bestämmelse bör gälla även fill förmån för yrkesfisket.

10.2.14 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Förslaget, som inte tidigare har någon motsvarighet, är mycket långtgående och oklart i väsentliga delar. Sålunda diskuteras inte alls de problem, som kan uppstå i en sådan situation där t. ex. kommunen förvaltar handredskapsfiskel och fiskerätts-ägaren övrigt fiske. De ersättningsregler, som avses att tillämpas, är därtill så konstmerade att ersättning endast utgår för kvalificerade inträng. Som tidigare anförts i annat sammanhang bör om det allmänna gör anspråk på enskilt fiske endast inlösen (expropriation) av fisket komma ifråga. Länsstyrelsen ställer sig emellertid tveksam lill det förslag till partiell tvångs-upplåtelse under viss tid av visst fiske, som utredningen föreslår, en alltför svärtillämpad och för fiskerättsägaren rättsoviss form för ianspråktagande.

10.2.15 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Beslut om upplåtelse av fiske inom visst område skall avse fiske med handredskap. I beslut föreskrivna villkor för upplåtelse avser skäliga villkor för fiskets upplåtelse åt allmänheten. Vad angår ersättning åt fiskerättsägama för att fiske upplåtes ät allmänheten gäller bestämmelserna i 38 §. Förvaltningen av primärkommun eller landstingskommun skall avse endast det upplåtna fisket dvs. fiske med handredskap. Fiske med annat fångstsätt inom området skall förvaltas av fiskerättsägarna.

I förvaltning bör ingå bl. a. fiskevårdande åtgärder. Hur sådana ätgärder och kostnaderna därför skall fördelas mellan primärkommun eller landstingskommun såsom förvakare av fiske med handredskap och fiskerättsägarna säsom förvaltare av fiske med annat fångstsätt kan bli besvärligt att komma fill rätta med.

För ersättning åt fiskerättsägare skall gälla bestämmelserna i 25-27 och
31—36 §§ naturvårdslagen. En upplåtelse av fiske med handredskap lik
som en föreskrift om inskränkning i rätten att förfoga över fiske som ej
upplåtes medför en tydlig inskränkning i fiskerättsägares rätt till fiske.
Nämnda regler om ersättning i naturvårdslagen kan sägas vara komplicera
de. ---

De föreslagna bestämmelsema synes medföra sådan osäkerhet i fräga om fiskerättsägares nyttjande och förvaltning av fiske och föranleda så komplicerade förhållanden att förslaget inte bör läggas till gmnd för lagstiftning.

Särskilt framhålles att det bör vara uteslutet att föreslagna åtgärder skulle kunna avse fiske i staten tillhörigt vatten, som är beläget på sådan mark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition och på renbetesQällen, vilket fiske ingär i samer tillkommande renskötselrätt enligt rennäringslagen och förvaltas av lantbmksnämnden.

Prop. 1980/81:153 220

10.2.16 Lantbrukarnas riksförbund: I 37 och 38 §§ ges bestämmelser lill förmån för allmänhetens fiske. Bestämmelsen i 37 § innebär att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer efter ansökan från kommun får besluta att fiske med handredskap på skäliga villkor skall upplåtas lill allmänheten. Vidare kan vattenrättsägarens rätt alt förfoga över annat fiske i området inskränkas. Med stöd av bestämmelsen kan vidare rätlen ull fiske inskränkas i omkringliggande områden. Med hänvisning till vad tidigare anförts om utbud av fritidsfisketillfällen saknas behov av bestämmelsen. Paragrafen ter sig onödigt hård och ingripande för fiskevatten-ägarna. Den av utredningen föreslagna ändringen av expropriationslagen torde väl tillgodose det allmänna i de situationer när anspråk behöver Ställas på att få disponera visst enskilt fiske. LRF förordar därför att 37 § Utgår. Bestämmelsen i 38 § om ersättning bör följaktligen också utgå.

10.2.17 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Förslaget, som inte tidigare har nägon motsvarighet, är långtgående och i väsentliga delar oklart. Sälunda diskuteras inle alls de problem som kan uppstå i situationen att t.ex. kommunen förvaltar handredskapsfiskel och fiskerätlsägaren övrigl fiske. De ersättningsregler som avses att tillämpas är därtill sä konstmerade att ersättning endast utgår för kvalificerade inträng. Om del allmänna gör anspråk på enskilt fiske, bör enligl SISUs uppfattning endasi inlösen (expropriation) av fisket komma ifräga.

Det förslag till partiellt ianspråktagande av visst fiske, som utredningen föreslår, avstyrkes såsom en alltför oformlig och för fiskerättsägaren ur rättslig synpunkt ej acceptabel process.

10.2.18 Sveriges fiskares riksförbund: SFR motsätter sig jämväl alt ett från allmänhetens synpunkter attraktivt fiske med handredskap, som inte upplåts på skäliga villkor, skall kunna upplåtas genom myndighels beslut. Enligt SFR:s mening bör upplåtelser kunna ske i tillräcklig omfattning pä frivillig väg.

10.2.19 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareförbund: När det gäller 37 § Lag om fiske, säledes kommuns möjlighet all hos regeringen begära tvångsåtgärder för tillgång till fiskevallen och förslaget till exproprialionsmöjlighet, är delta uppenbarligen snarlika bestämmelser. Något behov av två så långl gående åtgärder för att inskränka den enskilda äganderätten kan icke vara befogat.

Bestämmelsen i 37 § förslag till lag om fiske innebär dels ett utnyttjande av visst fiske, nämligen handredskapsfiske (1 st.), dels inskränkningar i rätten för vattenägaren atl förfoga över övrigl fiske inom området (2 st.), dels ock inskränkningar i annat fiske (3 st.), varmed avses fiske inom annat område (jfr. s. 240). Detta tillsammans med atl föreslagna ersättningsregler ej är godtagbara gör att förbunden motsätter sig bestämmelserna i 37 § Lag om fiske och följaktligen även 38 §.

10.2.20 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Förbundet anser det värdefullt
att i förslag till lag om fiske intagits bestämmelser som gör det möjligt all
beslula atl fiske med handredskap inom visst område skall upplåtas åt
allmänheten på skäliga villkor om fisket är av väsenllig allmän betydelse.
Detta kan enligt förbundet bli aktuellt inom vikliga turistområden samt
tätortsregioner där fiskelrycket är speciellt storl.

Prop. 1980/81:153 221

10.3 Expropriation

10.3.1------------------------------ Svea hovrätt, vattenöverdomstolen: Förslaget om expropria-

fionsrätt för fiskevård m. m. (2 kap. 9 § a) lämnar hovrätten utan erinran.

10.3.2 Hovrätten för nedre Norrland: Utredningen har i betänkandet före
slagit ett flertal åtgärder som är ägnade att skapa ett ökat utbud av fiske för
de fritidsfiskare som inte disponerar egna vatten. Antalet fiskevårdsområ
den får antas komma att öka betydligt, bl. a. till följd av det ökade initiativ
därtill som myndigheterna framdeles avses ta. Genom den föreslagna
fiskevårdsområdeslagens karaktär av planinstrument och utformningen av
bidragsbestämmelserna ges det allmänna stora möjligheter att påverka
upplåtelsefrågoma inom de sålunda bildade områdena. Mot fiskerättsägare
som är kallsinniga till upplåtelse kan, om förslaget därvidlag vinner beak
tande, beslut om tvångsupplåtelse av handredskapsfiske tillgripas. Enligt
hovrättens mening torde genom dessa reformer fritidsfiskarnas behov kun
na tillfredsställas i skälig omfattning. Behovet av ytteriigare möjligheter att
skapa fömtsättningar för fritidsfiske är därför ej sä framträdande, alt del
motiverar ändringar i expropriationslagen.

Hovrätten tillstyrker förslaget i vad detta avser att expropriation skall kunna ske för att möjliggöra fiskevärdsätgärder samt vetenskapliga undersökningar och försök vad gäller fiske.

10.3.3 Kammarrätten i Sundsvall: Utredningen har enligt kammarrättens mening knappast visat skäl som motiverar att expropriation för fritidsfiske är behövligt om kommitténs övriga förslag godtas. Kammarrätten avstyrker därför förslaget i dessa delar.

10.3.4 Fiskeristyrelsen: Nägra fiskenämnder menar atl inget behov lu,- _ ger att expropriera fiske av vare sig den ena eller andra gmnden. Andra anser att det kan finnas skäl exempelvis för att skapa ett skyddsområde för den värdefulla naturtesurs som ett fiske kan vara. Åter andra instanser tillstyrker båda expropriafionsgrunderna.

Fiskeristyrelsen ansluter sig helt till utredningens uppfattning om behovet av att i yttersta fall expropriera fiske för fritidsfiskeändamäl eller av fiskevårdsskäl. Att denna tvångsmetod inte bör komma till användning annat än undantagsvis anser styrelsen självklart. Även denna bestämmelses främsta värde torde bli atl verka preventivt för all få fram frivilliga uppgörelser.

10.3.5 Statens planverk:- utredningen föreslär bl.a. alt expropriationsändamålen utvidgas sä, alt äganderätten eller nyttjanderätten lill visst fiske i anslutning till rekreationsområde eller fritidsanläggning skall kunna exproprieras utan alt fastigheten i övrigt tas i anspråk. Del påpekas att upplåtelser av det fiske, som varit föremål för expropriafion skall ske till allmänheten på skäliga villkor t. ex. genom försäljning av fiskekort. Avsikten med expropriationen fär alltså inte vara att skapa fiskemöjligheter uteslutande för gästerna i exempelvis en stugby. Planverket har ingen erinran mot förslaget atl utvidga expropriationsändamålen på nu nämnt sätt eller för andra angivna skäl såsom fiskevårdsbehov.

10.3.6 Länsstyrelsen i Stockholms län: Värdet av ökade fiskemöjligheler för fritidsfisket ligger dock inte främst i att ohämmat släppa fisket

Prop. 1980/81:153 222

fritt i de stora sjöarna utan i att berörda parter, fritidsfiskare och fiskevattenägare, kan engageras på ett positivt sätt och på frivillig grund för att åstadkomma god fiskevård och väl avpassad service. Detta sker genom inrättande på frivillig väg av fiskevårdsområden varigenom utredningens syften i detta avseende även tillgodoses på ett för samhället billigare sätt. Länsstyrelsen avstyrker mot denna bakgrund förslaget om expropriafion av fiskerätt.

10.3.7 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Även när del gäller atl införa expro
priationsmöjligheler till främjande av fritidsfisket ställer sig länsstyrelsen
tveksam. Utredningen nämner att upplåtelse av det fiske som varit föremål
för expropriafion skall ske till allmänheten pä skäliga villkor. Avsikten får,
säger utredningen, inte i någol fall vara att skapa fiskemöjligheter uteslu
tande avsedda för invånarna i exempelvis en stugby. Länsstyrelsen befarar
att det vid en sädan upplåtelse som den ovan beskrivna rent praktiskt
kommer att bli så att enbart stugbyns invånare kommer att dra nytta av
fiskeupplåtelsen.

Länsstyrelsen inser däremot att tvångsåtgärder kan vara nödvändiga för att genomdriva en fiskevårdande åtgärd av angelägen nalur. Däremot är länsstyrelsen inte övertygad om all det föreligger behov av expropriations-regler för sådana ätgärder. De torde i lillräcklig mån kunna genomföras med stöd av de föreliggande och föreslagna lagregler i övrigt vilka redovisats av ulredningen.

Möjlighet att förfoga över mark, vatten och fiske utan ägarens medgivande när det är fråga om vetenskapliga undersökningar och försök på fiskets område anser länsstyrelsen böra säkerställas. Antingen genom den lagändring som utredningen förslagit eller genom ändring av expropriationslagens 7 kap. 6§, vari stadgas att länsstyrelsen kan ge lillständ Ull tillträde av fasfighet för undersökningar.

10.3.8 Länsstyrelsen i Kalmar län: Utredningens förslag om ändring i 2

kap. 9§ expropriationslagen framstår som obehövligt mot bakgrund

av de tvångsmöjligheter som ulredningen angivit främsl i 9§ förslaget till lag om fiskevårdsområden. Med anledning härav och under åberopande av innehållet i flertalet yttranden från de av länsstyrelsen hörda remissorganen avstyrker länsstyrelsen ulredningens förslag i denna del.

Om utredningens förslag om expropriation ändå genomföres, bör det utformas så, att expropriafion ej får ske av fiske som utnyttjas yrkesmässigt.

10.3.9 Länsstyrelsen i Blekinge län: Utredningen understryker dock att det
genom en noggrann planering i flertalet fall torde vara möjligt atl undvika
att komma i ett sådant läge att expropriation behöver tillgripas. Länsstyrel
sen delar utredningens uppfattning om atl expropriation endast bör tillgri
pas som en yttersta utväg. På motsvarande sätl som i föregäende avsnitt
om tvångsupplätelse föreslås därför att, som villkor för att expropriation
ska kunna ske i sådant fall, del visals alt upplåtelse av frilidsfiskemöjlig
heler till allmänheten inte kunnat ske i tillräcklig omfattning i det aktuella
vattenområdet genom bildande av fiskevårdsområde. Villkoret bör komma
till uttryck i lagtexten.

10.3.10 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Expropriation av fiske för att tillgo
dose ett varaktigt behov kan om utredningens intentioner skall fullföljas i
undantagsfall bh nödvändig.

Prop. 1980/81:153 223

Länsstyrelsen tillstyrker därför föslaget till lag om ändring i expropriationslagen.

10.3.11 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen vill uttala sin tveksamhet till förslaget att fiske i vissa fall skall kunna bli föremål för expropriation. Även om detta inte är avsikten kan inte undvikas risken för att expropriation kan komma att tillgodose relafivt exklusiva intressen, vilket inte överensstämmer med tankarna i expropriationslagen. Utredningen gör också i detta fall ett par motstridiga uttalanden när den pä sidan 241 säger att det ibland skulle vara värdefullt att kunna disponera fisket i anslutning till t.ex ett större turistområde eller en stugby bl.a. för att kunna avgöra hur mycket som skall satsas på projektet och sedan längre ner konstaterar att avsikten med expropriationen inte i något fall fär vara att skapa fiskemöjligheter uteslutande avsedda för invånarna i exempelvis en stugby.

10.3.12 Länsstyrelsen i Värmlands län: Utredningen föreslär att rätt till fiske skall kunna exproprieras

—för att säkerställa fiske i anslutning till rekreationsområde eller fritidsanläggning,

—för att förbättra allmänhetens fiskemöjligheler,

—av fiskevärdsskäl,

—för vetenskapliga undersökningar och försök pä fiskets område.

I de två första fallen är det naturligare att fiskevårdsområde bildas med t.ex. kommunen som initiativtagare än att fisket exproprieras. I det Iredje fallet finns ett flertal möjligheter att nä önskat resultat med hjälp av tvångsmöjligheter i vattenlagen och fiskelagen. I det sisla fallel är det fräga om ätgärder, som får antas vara begränsade i tiden, varför en permanent ändring av äganderätten inte kan vara befogad. Länsslyrelsen avstyrker därför förslaget om möjlighet att expropriera fiske.

10.3.13 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Tillräckliga skäl atl nu införa
expropriationsrätt för visst fiske kan ej anses föreligga. Det underslryks
också i betänkandet att det genom en noggrann planering i flertalet fall
torde vara möjligt att undvika att komma i ell sådant läge atl expropriation
behöver fillgripas.

Länsstyrelsen föreslår mot bakgmnd av vad ovan anförts under bestämmelser till förmån för allmänhetens fiske atl den föreslagna utvidgningen av expropriaUonsändamålen utgår. Skulle det längre fram visa sig alt behov av expropriation för ändamålet skulle föreligga utöver de föreslagna bestämmelserna om tvångsupplätelse av visst fiske med handredskap kan frägan tas upp på nytt.

Bestämmelsen i 9§ att fiskerättsägarnas inflytande på bildandet av fiskevårdsområde ej skall gälla om det från allmän synpunkt är synnerligen angeläget att fiskevårdsområde bildas kan om den blir lag utgöra ett skäl att ej nu införa ytterligare ett tvångsmedel.

10.3.14 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Rätt att separat expropriera
fiske har fidigare inte förekommit i svensk lag. Del lorde få accepteras alt
en expropriationsrätt införes då det uppenbarligen i vissa speciella fall kan
föreligga situafioner då samhället behöver ta i anspråk enskilds fiskerätt.
Givetvis mäste skälen vara myckel slarka för atl expropriation skall fä
tillgripas. Vid de mycket renodlade fall, vid vilka expropriation kan vänlas
bli tillätna, kommer fiskerättsägarna atl vara i en klar och entydig ersätt-

Prop. 1980/81:153 224

ningssituation likartad den som sedan länge är allmänt accepterad vid t. ex. ianspråktagande av mark för lälbebyggelseändamäl o. dyl.

10.3.15 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Enligl gällande bestämmelser i 2
kap. 9§ expropriationslagen får expropriation ske bl.a. för att tillgodose
ett väsentligt behov av mark eller anläggning för friluftsliv, om marken
eller anläggningen är avsedd att hållas tillgänglig för allmänheten. Det
område av väsentlig belydelse för friluftslivet inom vilket med föreslagna
bestämmelser avsett fiske skall vara beläget eller det rekreafionsomräde
eller den fritidsanläggning i anslutning till vilka fisket skall vara beläget bör
dä ha den karaktär och betydelse att expropriation för beredande av
erforderligt utrymme därför kunnat ske. Ett sådant samband mellan de
gällande bestämmelserna och de föreslagna nya bestämmelserna borde
framgå av lagtexten.

I trakter med små utkomstmöjligheter för den bofasta befolkningen kan fillgången till eget fiske och möjligheterna att därav kunna erhålla löpande inkomster genom försäljning av fiskekort vara etl värdefullt fillskott till försörjningen. I sådana fall bör avvägning ske gentemot den bofasta befolkningens intressen. De bästa fömtsättningarna för en riktig sådan avvägning torde förefinnas om nu föreslagen expropriation av fiske fär ske endast till förmån för den kommun inom vilken fisket är beläget.

För vetenskapliga undersökningar och försök vad gäller fiske bör finnas tillräcklig fillgång till mark, vaUen och fiske i statlig ägo.

10.3.16 Landstingsförbundet: Landsfingsförbundets styrelse motsätter sig inte utredningens förslag att fiskevatten i vissa fall skall kunna exproprieras, men anser att alla möjligheler lill frivilliga överenskommelser först bör prövas. Genom noggrann planering torde det i stort seU gå aU undvika att komma i ett sådant läge, att expropriation behöver tillgripas.

10.3.17 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Rätten att expropriera fiske har tidigare inte förekommit i svensk lag. Det får accepteras att sådan rätt kan komma att fillämpas i speciella fall och då synneriiga skäl föreligger för samhället att ta i anspråk enskilds fiskeräU. SISU förutsäUer att fiskeräUsägaren därvid kommer att vara i en klar och entydig ersällningssituaUon, likartad den som sedan länge är allmänt accepterad vid t. ex ianspråktagande av mark för tätbebyggelseändamål o. dyl.

10.3.18 Svenska samernas riksförbund: De sakkunniga föreslär att fisket, som är av väsentlig betydelse för allmänhetens friluftsliv, i vissa fall skall kunna exproprieras. Detsamma föreslås gälla för att möjliggöra fiskevårdsåtgärder och vetenskapliga undersökningar. De sakkunniga motiverar siU förslag med, att, om stora satsningar görs pä turism i form av byggande av stugbyar och fritidsanläggningar m. m., där fritidsfisket är en fömtsättning för denna verksamhets bedrivande, bör det finnas möjlighet att expropriera nödvändiga fiskevatten.

Enligt RL är land och vatten ovan odlingsgränsen avsedda för samernas uteslutande begagnande. Upplåtelser får enligt RL endast ske om detta inte medför avsevärd olägenhet för rennäringen. I fråga om upplåtelse av hela fisket har samebyn vetorätt. RL;s stadgande angående förbud mot ändrad markanvändning och expropriationsmöjligheler av mark ovan odlingsgränsen skall vara vägledande och ej försvagas. Vad gäller områdena mellan odlingsgränsen och lappmarksgränsen, som i huvudsak är skogssa-

Prop. 1980/81:153 225

miskt omräde, är de sakkunnigas förslag ell persumlivl hot mot skogssa-merna och skogsrenskötseln. Riksförbundet avslyrker delta förslag.

10.3.19-------------------------- Sveriges fiskares riksförbund: SFR är av den uppfattningen

att expropriationen av fiskevatten endasi skall få ske om delta är påkallat
av fiskevårdande åtgärder samt för inrättande av licensområden där detla
är påkallat för yrkesfiskels bedrivande. SFR motsätter sig därmed det
föreslagna tillägget till 2 kap. 9§ i den berörda lagen.

10.3.20 Lantbrukarnas riksförbund. Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareförbund: Förbunden har emellertid viss förståelse för att det allmänna i speciella situationer kan behöva göra anspråk på vissa fiskevatten. Med hänsyn härtill accepterar förbunden förslagel lill lag om ändring i expropriationslagen 2 kap. 9 och 9a§§.

10.3.21 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Förbundel anser atl expropriation av fiskevatten knappast kommer alt bli aktuell, men har ingen erinran mot att sådan expropriation får ske för atl bereda allmänheten möjlighet att på rimliga, villkor bedriva fiske inom omräde som är av väsentlig betydelse för friluftslivet. Förbundel vill här erinra om all en motsvarande bestämmelse finns i den norska lagsliftningen men all den aldrig hittills behövt anlitas.

11 Utlännings Tiskerätt

11.1------------------------------ Svea hovrätt, vattenöverdomstolen: Del kan ifrågasättas

om inte utlännings fiskerätt enligt 19 § borde omfatta även sädani fiske som anges i 31 §.

11.2 Hovrätten för nedre Norrland: Förslaget alt slopa kravet pä två års
bosättning har enligt vad som framgår av betänkandel redan varil föremål
för remissbehandling. Hovrätten tillstyrker förslagel.

Ulredningen har valt au koncentrera bestämmelserna om utlännings fiskerätt till en paragraf, vilken ocksä försetts med egen rubrik. Detla kan möjligen föranleda läsaren att tro all däri regleras uttömmande denna kategoris fiskerätt. Andra stycket bör enligt hovrättens mening utformas sä att därav kan utläsas även atl utlänning är likställd med svensk medborgare i de fall han är innehavare av enskild fiskerätt.

11.3 Fiskeristyrelsen: I frågan om utlännings fiskerätt (19§) åberopar sty--relsen sitt yttrande 1977-02-11 vari slyrelsen fillstyrkte en ökad likställighet mellan svenska och utländska medborgare.

11.4 Statens invandrarverk: Verkel tillstyrker föreslagen lydelse av

19 § i förslaget till ny lag om fiske.

11.5 Länsstyrelsen i Stockholms län: I förslaget lill lag om fiske bör —- -
19 § förtydligas. Av föreslagen lydelse synes utländsk medborgare på egen
fastighet med fiskerätt behöva ha myndighets tillstånd för att få utnyttja
fisket vilket inte torde avses. Över huvudtagel synes förtydliganden erfor
deriiga beträffande utländska turisters situation i fräga om rätt att fiska.

15 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153

Prop. 1980/81:153 226

11.6 Länsstyrelsen i Kalmar län: Enligt nu gällande regler skall utländsk medborgare ha varit bosatt i landel två är för all bli jämställd med svensk medborgare i fiskehänseende. Utredningen föreslår alt utlänning bosatt i landel likställs med svensk medborgare härvidlag. Länsstyrelsen tillstyrker förslaget.

11.7 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Ulredningen har avgetl särskill betänkande rörande utlännings fiskerätt. Förbundel har också inlämnat speciell remiss över detta, men vill i detta sammanhang ändå betona viklen av att utländska medborgares handredskapsfiske på enskilt frivalten och allmänt vatten kan ske på samma villkor som gäller för svenska medborgare.

12 Insatser för fiskevård och service

12.1 Nämnden för samhällsinformation: För alt uppnå en effektiv information fill de som berörs av förslagen krävs alt informationsinsatserna samordnas och integreras med varandra.

12.2 Fiskeristyrelsen:-- Styrelsen vill---- understryka ulredningens uttalande all internationella överenskommelser bör träffas i syfte alt hindra fortsatt uUändsk försurningspåverkan pä våra vallen.

Såsom utredningen framhåller bör naturligtvis även andra miljömässiga inskränkningar i fritidsfiskemöjligheterna motverkas. Ulredningen nämner som exempel utsläpp och vattenregleringar. Slyrelsen vill även peka pä de konsekvenser för fisken som byggande av s. k. minikraftverk kan föra med sig i form av förstörda lekplatser m. m. På åtskilliga häll i landel finns t. ex. små men värdefulla lokala bestånd av laxöring som löper risk att utrotas på detta sätt.

Styrelsen vill även rikla uppmärksamheten på atl del finns många i och för sig värdefulla fiskevatten som ändock är till föga glädje för den fiskande allmänheten. Tvä huvudtyper av sådana vallen bör nämnas i första hand.

Den ena typen representeras framför allt av regleringsmagasin och stör
re sjöar i norrlandsregionen .

Den andra typen utgörs av frivaltnen i de stora mellansvenska sjöarna.

I fråga om de nu nämnda huvudtyperna av fiskevatten krävs speciella
åtgärder för att underlätta fisket för turisterna såsom uthyrning av båtar
och fiskeredskap, information om lokaliteterna och om fisket, övernalt-
ningsmöjligheter m. m. Kommuner och lokala fiskesammanslutningar har
här ett intresse och ett ansvar som ökar i betydelse vartefter som trycket
växer på de mera lättillgängliga och flitigt besökta och därför härdfiskade
vattnen.---

Vad gäller nuvarande förhållanden i fråga om statens stöd tilF fritidsfisket vill styrelsen erinra om atl del i den statliga fiskeriadministrationen utförs ett omfattande administrativt arbete och undersökningsarbete som till betydande del kommer fritidsfisket till godo men som man lätt glömmer bort därför att det inte rör sig om utdelning av kontant stöd.

Styrelsen vill vidare understryka att vi först under de allra senaste åren har böljat få fram ett störte antal fritidsfiskeprojekl i vilka staten har

Prop. 1980/81:153 227

anledning alt satsa medel. Framför allt syflar slyrelsen härvid pä alt bildandet av fiskevårdsomräden nu har börjat la fart.

I sammanhanget vill styrelsen betona all det naturligtvis bör vara ett krav för statligt stöd till enskilda fritidsfiskeprojekl all projekten slår under en lillräckligl kompetent och fast organiserad förvaltning. Fiskevårdsomrädena är reglerade i lag och fyller därför dessa krav. 1 fråga om slöd lill ideella föreningar och klubbar krävs en noggrann granskning i de enskilda fallen innan stöd bör ulgå.

---- Det är nu nödvändigt atl ta ställning för en ny fiskodlingsanslalt

och den bör enligl styrelsens uppfattning lokaliseras lill Slingsö utanför Västervik, en plats som myckel väl uppfyller de krav man mäste ställa belräffande fömtsättningarna för en yngelanläggning. Anläggningen bör utföras som en kombinerad försöks- och produklionsanslall.

---- Ulvecklingen i fråga om antalet fiskodlingar som etableras för

olika ändamål inger allvarlig oro. Fisksjukdomsfrågorna har därvid återigen kommit all framstå som ulomordenlligl vikliga all komma tillrätta med. En mer ändamålsenlig fiskhälsokonlroll bör övervägas på nytt.

Målet för fiskevården bör vara atl upprätthålla ett bra fiskbestånd i våra vatten. De åtgärder som fiskevården genomför syftar lill att öka fiskels avkastning eller dess kvalitet, främja optimalt nyttjande eller motverka skador på fiskbestånden.

Ifråga om fiskevårdens metoder vill fiskeristyrelsen särskill underslryka
vad ulredningen anfört ifråga om betydelsen av atl bedriva etl allsidigt
fiske. Ett sådanl fiske utgör i de flesta av våra vanligaste insjöfiskevatlen
den bäsla fiskevärden.

Längs kusterna kännetecknas fisket av eh allt större konkurrens om de mest eftertraktade arterna: lax, öring, äl, hummer. Regleringar och/eller åtgärder måste genomföras för atl förhindra en biologisk överfiskning. I annat fall kommer ätskilliga lokala bestånd all slås ut. Särskill prekär är situationen ifräga om tillgången på lax. Ifråga om havsfisket förutses en fortsatt reglering genom kvoteringar och olika slag av fredningstider och redskapsbestämmelser för att komma till rätta med överfiskningsproble-men. Direkta fiskevårdande åtgärder är f. n. ej möjliga att genomföra vad avser massfiskarterna.

Negativa effekter har även blivit följden för fisket av annan yllre påverkan, t. ex. genom olika slag av förorenande utsläpp och genom kraftverksutbyggnader. Vattenbortledningar för olika ändamål, muddringar och rensningar, sand- och grusläkter, modernt skogs- och jordbmk är andra exempel pä faktorer som oftast påverkat vattenmiljön i negativ riklning. Försurningen är del allvarligaste hotet hittills mot vårt lands fiskevatten.

Fiskeristyrelsen anser att del åtgärdspaket som utredningen föreslagit
kan läggas till gmnd för en fortsatt progressiv utveckling av fiskevårds
arbetel. --

De direkta åtgärder som utredningen föreslagit kan komma alt variera med hänsyn fill var behovel av åtgärder är som mest angelägna. Efterfrågan pä fiskemöjligheter och ändamålet med åtgärderna bör fillmätas en avgörande betydelse vid prioriteringen mellan olika objekt. Som riktmärke för åtgärdsarbetet tillstyrker styrelsen utredningens olika åtgärdsförslag.

En fiskevård som bedrivs utan ett tillfredsställande kunskapsunderlag medför oftast att de positiva resultaten av arbetet uteblir. Utredningen anför pä s. 296 att det nuvarande fiskevårdsarbetel ofta bedrivs utan kunskaper om de faktorer som avgör om en åtgärd skall bli framgångsrik

Prop. 1980/81:153 228

eller inte. Fiskeristyrelsen nödgas konstatera all del förhållandet gäller för flera viktiga åtgärdsområden.

Den situationen medför i sämsta fall atl tillgängliga resurser används mindre rationellt och atl sannolikl goda potentiella möjligheler lill fiske kanske inte nyttjas.

Utredningen har föreslagil en utökad FoU-verksamhet inom flera områ
den. Fiskeristyrelsen tillstyrker utredningens förslag.

Ett genomförande av olika ålgärder som planerats kräver även ekonomiska resurser. Utredningen framhåller att samhällets insalser för genomförandet av direkla fiskevårdsålgärder hittills varil av begränsad omfallning. Man hänvisar till användningen av vallenavgiflsmedel saml de medel som från och med bå 78/79 anvisats för utsättningar av laxfisk och ål i kust-och insjövatten för alt främja framförallt yrkesfisket. Ulredningen föreslår att ekonomiskt stöd i form av ett fiskevårdsbidrag även skall kunna utgå till åtgärder som främjar frilidsfiskel.

Fiskeristyrelsen tillstyrker förslagel och vill kraftigl betona del positiva i alt fiskeområden, fiskeklubbar, kommuner och andra på föreslaget sätt får ekonomiska möjligheter att bedriva ell fiskevårdsarbele av väsenllig belydelse för landets totala fiskevårdsarbete. På samma sätt som för insjö-vattnen kommer därigenom sannolikt även ell ökal inlresse och engagemang atl uppstå belräffande skötseln av de allmänna vattnen och de enskilda frivattnen. Det är en utveckling som fiskeristyrelsen förespråkat sedan lång tid tillbaka.

Det råder ingen tvekan om all det idag finns elt stort medelsbehov för all
kunna genomföra insalser på fiskevårdens område och för atl förbällra
servicen för de fiskande.---

---- Fiskeristyrelsen anser all införandet av ell fiskevärdsbidrag pä

ell myckel markanl sätt skulle förbällra möjlighelerna all genomföra olika lokala och regionala projekt av slor betydelse för de frilidsfiskande.

12.3 Statens jordbruksnämnd: Nämnden delar utredningens bedömning vad gäller behovel av fiskevårdande ätgärder. Sädana åtgärder bör på sikl gagna såväl yrkes- som fritidsfisket. Del får därför anses angelägel att erforderliga medel ställs lill förfogande så alt de av utredningen föreslagna åtgärderna kan genomföras.

---- På sikl kan del---- länkas bli svårare alt hålla isär sädana

åtgärder som inriktar sig på fritidsfisket från sådana som främsl är avsedda för yrkesfiskets behov.

Med hänsyn Ull den förväntade ökade betydelsen av det kust- och
insjöbaserade yrkesfisket vill nämnden fästa uppmärksamhelen på att del i
framtiden kan komma atl visa sig önskvärt att pä något saft samordna
finansieringsformerna för de fiskevårdande ålgärderna (utsättningar) inom
yrkes- och fritidsfisket.

Fiskerikommittén föreslog all prisregleringsavgift skulle las ul pä lax och äl och all medel ur prisregleringskassan för fisk skulle kunna användas för utsättningsålgärder. Frägan logs upp vid överiäggningarna med jord-bmksnämnden, dess konsumentdelegation och fiskets förhandlingsorganisation beträffande prisregleringen på fisk m. m. under budgetåret 1979/80. Parterna enades om atl föreslå alt 2,5 mkr skulle ulgå ur prisregleringskassan för fisk för finansieringen av koslnader för utsättning av laxfisk och ål under budgetåret 1979/80. Parterna var vidare överens om atl frägan om införandel av prisregleringsavgifl på lax och ål skulle anstå i avvaktan på ytterligare utredningar eftersom man från nämndens sida förutsåg bl.a.

Prop. 1980/81:153 229

tekniska svårigheier att genomföra en uppbörd av ev. avgifler pä dessa fiskslag. Mot bakgrund härav vill nämnden ifrågasätta om del inle vore möjligt atl finansiera även utsättningen av lax och åi genom den föreslagna fiskevårdsavgiften. Avgiften borde i sädani fall vara obligatorisk även för licensierade yrkesfiskare.

12.4 Arbetsmarknadsstyrelsen: Slyrelsen instämmer i utredningens

förslag om ökade fiskevårdsinsatser för all fiskbeståndet även på längre sikt motsvarar behovet. Som framhålles i ulredningen är möjligheterna till fiske en betydelsefull faktor för turistnäringen. Ätgärder för att främja fritidsfisket kan därför ulgöra etl viktigt komplement lill andra ätgärder för att stödja sysselsättningen i sysselsättningssvaga regioner. Under budgetåret 1977/78 uppgick kostnaden för anordnade beredskapsarbelen inom fiskevården till 7,9 miljoner kronor, varav bidragsdelen utgjorde 5,8 miljoner.

12.5 Statens vattenfallsverk: I avsnittet "Fiskevård" föreslår ulredningen
betydande ökningar av de utsättningar som sker vid sidan av kraftföre
tagens. Dessa förslag, som vittnar om atl den odlingsverksamhel som
Statens vattenfallsverk och andra kraflföretag bedrivit varit framgångsrik,
hälsar verket med tillfredsställelse. Emellertid släller en ökning av utsätt
ningarna ytterligare krav på avelsfisk samtidigt som fiskelrycket i bl.a.
mynningsområdet kan befaras öka.

Under Fiskevård genom sjukdomsbekämpning upptas vissa förslag lill reformer på fiskhälsokontrollens omräde (s. 294). Verkel vill instämma i de under fem punkter sammanfattade åsikterna och särskill underslryka vikten av att alla odlingar, som distribuerar fisk, omfattas av någon form av fiskhälsokontroll.

Med anledning av vad som framhålles i första stycket under rubriken Fiskodling pä s. 298 i belänkandet önskar verkel påpeka atl praktiskt taget all sättfiskodling av lax och havsöring ulöver kraftinduslrins kompensa-fionsodling sker i regi av kraftinduslrin. Denna odling, som till övervägande del handhas av en statlig myndighel (vattenfallsverkel) kommer av allt att döma även fortsättningsvis atl bedrivas i verkets regi.

Under samma rubrik föreslås FoU-verksamhel pä en rad områden och alt en fiskodlingsanslalt anlägges i södra Sverige. Med hänsyn till de lokala och för vatje odling särpräglade miljöbetingelserna finns enligt verkels mening anledning alt sprida försöksverksamheten på så många odlingar som möjligt. Inom kraftinduslrins odlingar och laxforskningsinslitutet bedrivs kontinuerlig försöksverksamhet rörande bl.a. odlingsleknik, fisktransporter och fodertyper. Myckel skulle kunna vinnas om dessa ca 15 odlingars omfattande verksamhel, skiftande miljöbetingelser och varierande tekniska utformning utnyttjades genom beställningsarbelen i samarbete.

12.6 Domänverket: Domänverkel slöder de synpunkter och förslag som
fiskevaltensutredningen redovisar i kapitlet "Fiskevård". Verkel vill sär
skilt understryka vikten av att resurser ställs till förfogande för FoU-
verksamheten sä att effektiva, långtidsverkande metoder kan tas fram för
atl bekämpa den sjöförsurning, som sker i landel. Dessutom vill verkel
uttrycka önskemålet att regeringen med krafl verkar för all industriländer
na i norra Europa inför skärpta bestämmelser mol luftföroreningar.

Prop. 1980/81:153 230

12.7------------- Statens veterinärmedicinska anstalt: SVA anser all del är ytterst ange
lägel att de---- redan framförda förslagen till reformer på fiskhälsokon
trollens område nu beaktas. Med en utvidgning till att omfatta alla fiskod-
hngar skulle verksamhelen med bibehållen ambitionsnivå kräva ett resurs-
fillskott på ca 290000 kr och medföra inläkter i slorieksordningen 135000
kr, om fortsatt kostnadstäckning med 40% kan accepteras.

När det gäller bekämpandet av sjukdomar i vilda fiskbestånd har ulred-itingen identifierat etl existerande behov men undvikit atl föreslå några konkreta åtgärder. Sportfiskare och allmänheten i övrigl vänder sig ofta till SVA med begäran om undersökning av vildfisk i sådana fall, då man misstänker vattenföroreningar som orsak eller är tveksam om fiskens lämplighet för konsumtion. Anlalel förfrågningar har ökat kraftigt under den senaste 10-årsperioden. För atl bättre kunna stå allmänheten till tjänst och samfidigt utnyttja möjlighelerna att spåra miljöföroreningar med hjälp av fiskundersökningar vore del önskvärt all SVA disponerade anslag för atl bekosta sådana undersökningar av vildfisk, som kan ha ell allmänl intresse. För närvarande är alla undersökningar avgiftsbelagda, och möjligheterna atl ta tillvara elt värdefullt malerial spolieras ofta av all belal-ningsvillig uppdragsgivare saknas. När det gäller viliundersökningar disponerar SVA ett anslag ur viltvårdsfonden, som fär användas lill alt bekosta undersökningar av vill vad avser sjukdomar och förgiftningar m.m. Molsvarande villkor, när del gäller vilt levande fisk, bör kunna realiseras, om utredningens förslag lill inrättande av en fiskevårdsfond kommer lill stånd. SVAs medelsbehov för vildfiskundersökningar beräknas ligga i storleksordningen 75 000 kr per år.

----- I utredningens sammanfattning av fiskevårdsavsnitlel framhålls

----- att en avsevärd ulbyggnad av FoU-verksamheten på fiskevårdens

område är nödvändig för atl de föreslagna ålgärderna skall fä avsedd effekt. Detta är ett myckel väsenlligl konstaterande som SVA allvarligt vill understryka.

12.8----------------------------------------- Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsslyrelsen vill dock - i

likhet med ulredningen - framhålla angelägenheten av att olika restaureringsåtgärder vidlas i skadade vattenmiljöer som ej kan eller har svårt all repa sig. Länel är en av de mest lättbefolkade delarna av landet, varför det finns många vatten inom länel som behöver åtgärdas.

12.9 Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen anser i likhet med länels
insjöfiskareförening atl del är beklagligt alt allmänna medel inle föreslagits
för utsättningar av laxfisk i Mälaren. Genom den alltmer förbättrade reci-
pientkontrollen torde inom en inte alltför avlägsen framtid goda förutsätt
ningar uppkomma för inplanlering av laxfisk även i detla vatten. Hittills
utförda försök med laxartade fiskar i Mälaren styrker denna uppfattning.

12.10 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsslyrelsen anser all den före
slagna resursnivån för fiskevården är för läg. Utsättning av lax och öring
bör öka vid kusten. Vidare anser länsslyrelsen att även andra insjöar vid
sidan om de stora insjöarna bör fä medel till utsättning av äl och öring.
Grunden för ett gott yrkesmässigt ålfiske är utsättning av ål vid kusten
saml i vissa insjöar.

Behovet av kalkning av insjöar ökar. Därför är del viktigi all resursnivån anpassas lill behovel. 1 vissa fall kan en mindre insats ge gott resultat för fiskbeståndet. Länsstyrelsen önskar därför all länsvisa medel ställs till förfogande att fördelas till mindre kalkningsobjekt.

Prop. 1980/81:153 231

12.11---------------------------- Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen tillstyrker de

fiskevårdande åtgärder som föresläs. Vi vill dock särskilt framhålla alt en fömtsättning är att sädana åtgärder vidtas sä att försurningen inte blir en begränsande faktor i fiskevårdsarbetel. En viktig sådan uppgift är att sfimulera kalkningsinsatser genom ökade statsanslag.

12.12 Länsstyrelsen i Kalmar län: Utredningen har anfört ett antal väl motiverade förslag till fiskevårdande ätgärder i såväl söt- som saltvatten. Särskilt angeläget finner länsstyrelsen vara, atl medel slälls till förfogande för utsättandet av ålyngel pä ostkusten mot bakgrund av de vikande fångstsiffrorna samt att förslaget om utsättandet av 600000 laxsmolt för fritidsfiskets behov genomföres. Även i övrigt tillstyrkes förslaget.

12.13 Länsstyrelsen i Gotlands län: För länets vidkommande bör allmänna fiskevårdsålgärder i första hand inriktas dels på utsättning av fisk samt anordnande av lekplatser och reproduktionsbefrämjande åtgärder för havsöring, dels pä att utfärda bestämmelser i länsfiskesladgan när så erfordras med hänsyn till fiskbeständsulvecklingen. Exempel på sådana bestämmelser kan vara införande av fredningstider och skyddszoner.

12.14 Länsstyrelsen i Blekinge län: För att värdefulla fiskbestånd

ska kunna beslå som nära tillgänglig och ulnytljbar naturresurs för såväl yrkes- som fritidsfisket anser länsstyrelsen det nödvändigl all samhällets resurser inom fiskesektorn starkt inriklas på åtgärder av beståndsvårdande karaktär.

För att åstadkomma etl gott fiske krävs en målinriktad och kontinueriigt bedriven fiskevård. Under kapitel 7 föreslår utredningen en rad åtgärder i detla avseende såsom utsättning av fisk, biolopförbättrande åtgärder, kalkning, fiskevård genom anpassat fiske, genom fisketillsyn och genom administrafiva åtgärder m. m. Under avsnittet 3.6.3.5 föreslår utredningen såsom en rikfiinje för samhällels politik för alt främja fritidsfisket all samhället bör stimulera en utveckling där fritidsfiskarna övergår frän all vara enbart konsumerande kortfiskare till att bli friluftsmänniskor som producerar fiskevård, sköter fiskevatten och bedriver uppföljnings- och utvecklingsarbete i samverkan.

Länsslyrelsen tillstyrker dessa förslag och anser alt fullföljande av dessa
fömtsätter atl fiskevårdsarbetel bedrivs i organiserad form under samver
kan av samtliga av fisket och vattenområdet berörda intressen.

Länsslyrelsen har tidigare i yttrandet betonat viklen av ökade satsningar på fiskevårdande åtgärder. Utredningens förslag i dessa avseenden är välgrundade och bör genomföras. Den av utredningen gjorda prioriteringen av biotopförbättrande åtgärder och utsättning av laxfisk bör - med beaktande av rådande miljösituation i Sydsverige - kompletteras med kalkning av ytterligare utslagshotade sjöar saml fisksjukdomsbekämpning, inte minst med avseende på vilda fiskbestånd.

12.15 Länsstyrelsen i Hallands län: Frän naturvårdssynpunkt och inle
minst från allmän synpunkt i övrigl är det av största inlresse all de
naturliga fiskpopulationerna värnas. Detta måste ske genom alt fiskens
miljö - vattnet - skyddas i olika former och genom atl fisket bedrivs pä
etl beståndsbevarande sätt sä all ingen art hotas eller sä alt inga oönskade
förskjutningar uppstår.

För alt säkra de laxartade fiskarnas bestånd mäsle därför enligl länssty-

Prop. 1980/81:153 232

relsens bedömning tillgripas utökade fredningstider och utvidgade fredningsområden jämte yUeriigare fiskevårdande åtgärder i floder och åar.

För sötvattensfiskel föreslås olika fiskevårdande åtgärder. Länsslyrelsen vill i detta sammanhang framhålla alt även om del i vissa fall kan vara önskvärt att gynna vissa eftertraktade fiskslag så måste de slora fiskevårdande insatserna syfta lill alt bevara de för landet naturiiga - och anpassade - fiskpopulationerna. Della bör ske bl.a. genom god vallenvård och genom undanröjande av vandringshinder som försvårar restaurering av rinnande vatten. Även frågan om bortledning av vatten framför allt från mindre vattendrag - för bl.a. bevattningsändamål - måsle beaktas. Senare ärs forskning tyder på all fiskevård genom anpassat fiske kan ge goda resultat.

12.16 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Utredningen poängterar behovel av utsättning av bl.a. lax och öring i sjöar och vallendrag. Enligl länsstyrelsens mening bör resurser i första hand satsas pä biolopförbättrande ålgärder och reslaureringsåtgärder så atl fiskebestånden kan producera yngel på naturlig väg. Slås de ursprungliga stammarna ul försvinner de värdefulla genbanker dessa ulgör och därmed grundförutsättningen för en framgångsrik fiskodling. Elt varnande exempel är de slarkl hotade stammarna av lax och öring i Gullspångsälven.

12.17 Länsstyrelsen i Örebro län: Utredningen slär fasl alt behovet av fiskevårdsålgärder är stort och alt ålgärderna är eftersatta pä grund av bristande resurser samt atl behovet med all sannolikhet kommer all öka. Trots detla föresläs inga nya åtgärder av större omfattning utan i stort en fortsättning av hitintills bedrivet fiskevårdsarbete som för inlandsvattnen närmast har karaktären av försöksverksamhet. Bland ålgärderna nämns kalkning, men denna ges inte den dominerande betydelse som länsstyrelsen anser att den bör ha. Motverkan av försurningen och den därav följande utslagningen av tidigare goda fiskevallen är enligt länsstyrelsens och fiskenämndens uppfattning den hell dominerande uppgiften för fiskevården i länel under lång lid framöver.

------ de årliga bidragen lill direkta fiskevårdsålgärder och serviceålgär
der vid kortfiskevaltnen upptas till 20 milj. kr vilkel skall jämföras med
dagens närmast försumbara belopp. Länsslyrelsen delar uppfallningen atl
etl stöd av den storleksordningen behövs för att höja kvaliteten på de
fiskevatten som redan nu står lill allmänhetens förfogande samtidigt som
tillkomsten av nya kortfiskeområden kan stimuleras genom förväntningar
om bidrag.

Utredningen föreslår atl ell centralt organisalionsstöd utgår till såväl fritidsfiskarnas riksförbund som lill fiskevatlenägareförbundel. Dessa bidrag kan i och för sig vara välmotiverade men liksom Hällefors kommun och Hällefors fiskevårdsförening anser länsslyrelsen alt del är Iveksamt om organisationsbidragel lill frilidsfiskel enbart skall gå lill en organisation, som visserligen är den enda rikstäckande, men ändock organiserar endast en mindre del av fritidsfiskarna. Mänga av de lokala fiskevårds-föreningarna där det huvudsakliga arbetet med fiskevården sker är inle anslutna till fritidsfiskarnas riksförbund och skulle därför inte få del av organisationsstödet.

12.18 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Den förväntade ulvecklingen på
yrkesfiskels och fritidsfiskels område kommer atl ställa ökade krav på en

Prop. 1980/81:153 233

effektivt utförd fiskevård och det är därför angelägel atl fiskevården ges betydligt störte resurser i framtiden.

Länsstyrelsen anser atl Mälaren i likhel med Vänern och Vättern skall komma ifräga för utsättning av laxfisk. Även ålen har stor ekonomisk betydelse för det yrkesmässiga fisket i Mälaren och Hjälmaren och länsslyrelsen vill här framhålla behovel av alt utsättning av ål även äger rum i störte sötvalten, som visat sig lämpliga för ålproduktion.

En ändamålsenlig fiskevård mäste föregås av noggrann planering både på regional och lokal nivä. I detta arbete bör även ingå möjligheler att analysera behovet av lämpliga fiskevärdsätgärder samt all utforma åtgärderna efter lokala behov så all de blir verkligt effektiva och meningsfulla. Det är särskilt angeläget om fiskevården i framliden skall erhålla ökal samhällsstöd och engagera nya grupper medborgare.

12.19 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Länsstyrelsen vill slarkl understryka behovet av snara och kraftfulla åtgärder för atl minska försurningen av våra fiskevatten.

12.20 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Med hänsyn till den breda efterfrågan på gott fritidsfisk bör samhällel (stat och kommun) betrakta behovet av beståndsvärd och service lill fiskande som angelägel all lillgodose. Oavsett hur åtgärdsfinansiering och organisation ordnas bör man därför lägga stor vikt vid alt starkt främja fömtsättningarna för god fiskevård och service för fiskeulövare.

12.21 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Om det kan ske utan hinder av fiskebiologisk eller annan vetenskaplig art, bör i enlighet med fiskenämndens förslag medel årligen anslås för ulplantering av laxartad fisk i Storsjön i Jämtland.

12.22 Centralorganisationen SACO/SR: Sammanfattningsvis är en

riktig hushållning med fiskresursen myckel starkt beroende av ell riktigt fiske.

[SACO/SR] menar atl FoU skall utgöra gmnden för all fiskevård och atl resurser bör ställas Ull förfogande både för enstaka insatser - principlösningar — och för regionala/lokala praktiska direkta ålgärder, enligt den av fiskeristyrelsen i samråd med statskontoret genomförda laboralorieutred-ningen "Fiskeriforskning - ell organisalionsförslag", rapport 1978-06-02.

12.23---- Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför
bund: --- Den utveckling på yrkes- och fritidsfiskets område, som

enligt utredningen kan förväntas, medför bl.a. alt behovel av fiskevårdande insatser kommer att öka.

12.24 Skogsindustriernas samarbetsutskott: På undanskymd plats i betän
kandet konstateras atl den pågående försurningen av sjöar och vattendrag
torde utgöra det hittills största hotel mot våra fiskevallen och deras be
stånd av fisk. Ulvecklingen är sådan alt inom en förhållandevis nära
framtid kan negativa konsekvenser uppträda, som knappasi kan över
blickas.

Utskottet understryker kraftigt allvaret i detta förhållande. Om ej trenden kan brytas, blir snart inom stora områden all annan diskussion om fritidsfisket meningslös. Ökad FoU även pä detla område är angelägen. Än

Prop. 1980/81:153 234

viktigare är emellertid ell kraftfullt agerande från myndigheternas sida inom den internationella miljövärden.

12.25 Svenska kommunförbundet: Styrelsen bilräder förslagel om ekonomiskt stöd lill fiskets olika organisationer. Den slora fritidsaktivitet som fisket innebär motiverar elt ökal slöd till Sveriges Fritidsfiskares Riksförbund och Sveriges Fiskevattenägareförbund. Förslaget om atl lokala klubbar och kommuner skall överta skötsel och upplåtelse av statens fiskevatten biträds av styrelsen. För all delta förslag snabbt skall ge effekt fordras dock utbildningsinsatser och införande av del föreslagna statsbidraget för fiskevård och andra serviceålgärder. Av specielll slor belydelse är del all kommunerna snarast kaii få resurser lill kalkning av försurade sjöar.

12.26 Svenska samernas riksförbund: Lantbruksnämnderna erhåller för närvarande frän samefonden årligen medel för fiskebevakning, fiskevård och service. Enligt riksförbundet är nuvarande anslag otillräckliga för en effektivare fiskevård m. m. Samefondens medel är som angivils begränsade och bör ej belastas mer. Eftersom de sakkunniga haft en strävan i betänkandet att ge allmänheten fiske på rimliga villkor kan ej heller behövliga resurser skapas genom väsentligt höjda upplålelseavgifter. Allmänna medel erfordras som ell tillskott för atl effektivisera fiskevården. Riksförbundet anser att av föreslagna medel skall en del ulgå lill samefonden för fiskevårdsåtgärder.

----- Beträffande fiskevården får erinras all den enda realistiska for
men för fiskevård är alt vattnen läggs i träda, vilkel sammanfaller med den
av samerna sedan gammalt tillämpade metoden.

12.27 Sveriges fiskares riksförbund: I närheten av flerlalel slörre tätorter
finns insjöar som med besländsvårdande ätgärder kan göras mera attrakli
va för fritidsfiskarna. Härigenom skulle man minska de friktioner som är
svåra att undvika i områden där elt intensivt fritidsfiske kommer i kontakt
med yrkesfisket.

Yrkesfisket har på senare lid bedrivits allt närmare kusten. Denna utveckling kommer med all sannolikhet att fortsätta genom införande av licenser, kvoteringar, zonindelningar, fiskeslopp m. m. Detla innebär av naturliga skäl att yrkesfisket kommer atl bli mer beroende av en fungerande fiskevård.

Fömtom de ålgärder utredningen pekar på anser SFR del som angelägel att forskningen intensifieras beträffande bl. a. ålen.

Utredningen bedömer all kostnaderna för fiskevärdsätgärder som främjar frifidsfisket kommer all uppgå till 15 milj. kr årligen. Dessutom anser man att behovet av medel för service och information kommer alt uppgå till 5 milj- kr årligen, varför man föreslår atl elt åriigt belopp av totalt 20 milj. kr skall ställas lill fritidsfiskets förfogande. Av de 5 milj. kr som avses för service och informafion skall 2 milj. kr årligen tillföras Sveriges Fritidsfiskares Riksförbund. Därtill har Fritidsfiskarnas Riksförbund under en lång rad av år erhållit organisalionsstöd m. m. genom Friidrottsförbundet. Under budgetåret 1978/79 erhöll Riksförbundet således 815000 kr. Utredningen anför alt man utgär ifrån att detta organisationsstöd lill Sveriges Fritidsfiskares Riksförbund skall utgå också i fortsättningen. Enligt uppgift skall en stor del av de föreslagna 2 milj. kr disponeras till löner för de fiskerikonsulenter, som förbundet kommer atl anställa och som kommer att fungera som rådgivare för de lokala fritidsfiskeorganisalionerna.

Prop. 1980/81:153 235

För vår del menar vi atl de fiskerikonsultenler som anses behövas för all Ullvarala fritidsfiskets intressen skall anställas av fiskeristyrelsen. Om fiskevaltensutredningens förslag genomföres får därtill, enligl SFR:s mening, Sveriges Fritidsfiskares Riksförbund någol av en myndighetsprägel.

12.28 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Utredningen har redovisat en
mängd nödvändiga fiskevärdsätgärder. Förbundet har intet alt erinra här
emot ulan vill endasi understryka att vissa ålgärder är av betydligt större
intresse för frilidsfiskel än andra. Således är utsättning av havsöring betyd
ligt angelägnare än ålutsältningar. Av siörsta intresse är självklart också
sådana åtgärder som kan förbättra fisket efler de värdefulla strömfiske-
arterna.

Ålgärderna måste dock i möjligaste mån grundas på elt säkrare kunskapsunderiag än för närvarande. Fiskebiologin, inte minst i de delar som rör den praktiska fiskevärden, är som bekant alltjämt en ung och tämligen outvecklad vetenskap och forskningsresurserna här i landel i hög grad underdimensionerade. Del är därför glädjande att ulredningen sä starkt understmkit angelägenheten av ökade resurser på forskningssidan och bl.a. pekat på behovel av elt fiskodlingslaboratorium för den sä nödvändiga forskningen rörande avel, uppfödning och utsättning.

Förbundel delar således helt utredningens uppfattning om behovet av en kraftig förstärkning av forskningsresursen.

12.29 Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan: Ulredningens förslag
om forskning och utveckling inom fiskevården anknyter till tidigare förslag
från fiskeadminislrativa utredningen och laboratorieutredningen. De för
anleder för VASO:s del inga erinringar annat än i frågan om anläggandet av
en ny fiskodlingsanstalt i Sydsverige. Med hänsyn till de lokala och för
varje odling särpräglade miljöbetingelserna finns anledning aU sprida för
söksverksamheten pä sä många odlingar som möjligt. Inom kraftin-
duslriens odlingar och laxforskningsinstitutet bedrivs konlinueriig försöks
verksamhet rörande bl.a. odlingsteknik, fisklransporter och fodertyper.
Myckel skulle kunna vinnas om dessa ca 15 odlingars omfaltande verk
samhel, skiftande miljöbetingelser och varierande lekniska utformning
utnyttjades genom beställningsarbelen i samarbete.

13 Fisketillsyn

13.1 Riksåklagaren: Förslaget att lägga huvudansvaret för fisketillsynen fill havs, i kustvatten saml i Mälaren och Vänern på kustbevakningen synes mig vara väl övervägt med hänsyn till kustbevakningens lekniska och personella resurser. Fisketillsynen är väl förenlig med kustbevakningens nuvarande arbetsuppgifter. Enligt min mening finns del inte något hinder mol alt ge kuslbevakningspersonalen samma befogenheter som polisen. Däremot anser jag aU det från rättssäkerhetssynpunkt är mer tveksamt om dessa befogenheter bör ges äl fiskelillsynsmännen med hänsyn lill deras begränsade ulbildning och all svåra avvägningsfrågor kan uppkomma. Det synes även önskvärt aU sjöpolisens resurser utbyggs för att möjliggöra ökad tillsyn.

Prop. 1980/81:153 236

13.2 Rikspolisstyrelsen: Rikspolisstyrelsen bilräder nu föreliggande utred
nings uppfattning all elt klart behov av en förbättrad fisketillsyn föreligger.
Huvudansvaret för atl övervaka all lagar och förordningar efterföljs åvilar
enligt gällande lagstiftning polisen. Härvid utgör tillsynen av de bestäm
melser som gäller för fisket ej nägot undantag. Ur effektivitets- och rätts
säkerhetsskäl mäste målsättningen vara alt låta elt och samma samhällsor
gan svara för tillsynen av regelefterievnaden i samhällel.

I vissa speciella fall är del dock bl.a. av praktiska skäl nödvändigt aU låta andra samhällsorgan bilräda med övervakningen. Ett sådant fall är övervakningen av havsfisket, där polisen saknar resurser för all kunna fullgöra bevakningen.

Beträffande övervakningen av fisket i kuslvatlnen saml Vänern och Mälaren är förhållandet annorlunda. Polisen förfogar över en sjöpolisorganisation och har möjlighel all övervaka fiskebeslämmelserna i nämnda vatten med biträde av kuslbevakningen och de tillsynsmän som även i fortsättningen förutsätts biträda vid övervakningen. Om inle speciella skäl föreligger bör personer som skall utöva polisiära befogenheter i princip vara underställda polisen. Della förhållande lalar för all polisen bör ha huvudansvaret för övervakningen även i nu ifrågavarande vallen.

Ulredningen har under åberopande av all en myndighel bör ha huvudansvaret för fisketillsynen föreslagil alt kuslbevakningen skall ha della ansvar även i kuslvatlnen saml i Vänern och Mälaren. Eftersom del hell naturligt måsle vara polisen som har ansvaret för övervakningen i övriga insjövatten - vilkel också föreslås av ulredningen - blir del ändock inle enligt utredningens förslag samma samhällsorgan som kommer all ha huvudansvaret för all fiskelillsyn i landet. Mot den bakgrunden och med hänsyn till de principiella skäl som ovan anförts för atl polisen sä längt del är möjligt skall svara för övervakningen av lagar och förordningar bör enligl rikspolisstyrelsens mening huvudansvaret för fiskelillsynen i kust-och insjövatten åvila polisen.

Även i framtiden torde del vara nödvändigl alt särskill förordna tillsynsmän för all åstadkomma en effektiv övervakning av fiskebeslämmelserna. Tillsynsmännen bör som ulredningen föreslår förordnas av länsslyrelserna. Med hänsyn lill della och vad lidigare anförts föreslås därför atl fiskelillsynsmännen operativt underställs de lokala polisstyrelserna.

Som utredningen föreslår bör det ankomma på rikspolisstyrelsen att efter samråd med fiskeristyrelsen utfärda allmänna rikllinjer för fisketillsynsmännens verksamhet.

Förslaget all länsstyrelse bör vara anställningsmyndighel och medelsför-valtande myndighel tillstyrks. Förordnandet bör vara tidsbegränsat.

Utbildningen av fiskelillsynsmännen bör ske regionall och handhas av länsslyrelserna efler anvisningar från rikspolisstyrelsen och fiskeristyrelsen.

Rikspolisstyrelsen bilräder ulredningens uppfattning atl fisketillsynsmännens befogenheter bör utökas. Sjöövervakningskommilténs (SÖK) förslag beträffande befogenhelsfrågan för kuslbevakningspersonalen bör avvaktas.

13.3 Överbefälhavaren: Begreppel fiskelillsyn, som utredningen utnyttjar
omfattar flera verksamheter.

—sjöbevakning, med syfte all upptäcka otillåtet fiske

—fiskeinspektion, med syfte att upptäcka fiske med olagliga meloder

—fiskeriskydd, med syfte all slödja och skydda egel fiske främsl yrkesfiskel

Prop. 1980/81:153 237

Överbefälhavaren har enligt sin instruktion ett primärt ansvar för övervakningen till havs. I sjötrafikkontrollen ingår bl.a. skyldighet all ingripa mot otillåtet fiske. Ingripanden i detta avseende från främst marina förband (sjöbevakningscentraler, marinens fartyg lill sjöss) görs i nära samarbete med kustbevakningen. Fiskeinspeklion är emellertid en uppgift av polisiär natur. Resurserna för alt lösa uppgiften finns dock hos kustbevakningen. Marinen disponerar varken personal, maleriel eller resurser i övrigt för denna verksamhet.

Fiskeriskydd kan lösas med örlogsfarlyg på de akluella fiskeriplatserna. Sådan verksamhet har under flera är bedrivits med utnyttjande av min-sveparen Hanö som stöd för Islands- och Nordsjöfisket. Hanö har dä haft läkare och verkstadspersonal inmönstrade för slöd åt svenska fiskare.

Utredningen har inle berört ansvarsfrågorna inom de havsområden som har delad fiskejurisdiktion. Dessa frågor bör närmare utredas.

13.4 Sj(>fartsverket: Mot utredningens förslag (sid. 311) belräffande medverkan av sjöfartsverkels personal vad gäller fisketillsyn har sjöfarlsverkel intet atl erinra. Säsom ulredningen föreslagit bör sälunda verkets personal inte åläggas självständigt ansvar för fisketillsyn utan endast ha att till tillsynsmyndighet rapportera iakttagelser om överträdelser. Självfallel bör dock befattningshavare hos sjöfartsverket kunna utses till fisketillsynsmän. De kan i många fall ha särskill goda förutsättningar för sådanl uppdrag.

13.5 Statskontoret: Statskontoret yttrade sig 1976-10-25 över fiskeadministrativa utredningens betänkande (Ds Jo 1975: 14) Ny organisation av fiskelillsynen och förordade fiskeristyrelsen säsom huvudman för tillsynen i inlandet. Denna uppfattning motiverades av att fisketillsynens huvudsyfte enligt fiskeadminislrativa ulredningen var all åstadkomma en god fiskevård. 1973 års fiskevattensutredning däremot har begränsat tillsynsuppgifterna fill att enbart avse en övervakning av all de fiskerätlsliga bestämmelserna följs. Med hänsyn härtill ansluter sig statskontoret till fiskevattensutredningens förslag alt polisen bör svara för fisketillsynen i inlandet.

I fråga om tillsynen till havs framhöll statskontoret i sitt tidigare yttrande att kustbevakningen är den enda organisation som har praktiska möjligheter all utöva tillsyn. Denna uppfattning överensstämmer med fiskevattens-utredningens förslag som innebär atl kuslbevakningen har huvudansvaret för fiskelillsynen lill havs, vid kusten och i Vänern och Mälaren.

Statskontoret tillstyrker också i övrigt ulredningens förslag belräffande organisation och finansiering av fisketillsynen.

Ulredningens uppskattning av kostnaderna för fiskelillsynen är osäker.

13.6 Riksrevisionsverket: RRV tillstyrker atl tullverkets kustbevakning
skall ha huvudansvaret för fiskefillsynen till havs liksom i Vänern och
Mälaren. RRV tillstyrker vidare alt polisen skall ha huvudansvaret för
fiskelillsynen i inlandsvatlen med undanlag för Vänern och Mälaren. RRV
har heller i övrigl inget att erinra mol den ansvarsfördelning som redovisas
beträffande de särskilt förordnade tillsynsmännen. RRV kan inle bedöma
om den angivna koslnaden för organisationen med tillsynsmän är rimlig,
eftersom beräkningsgrunderna inle redovisas. Inte heller framgår del om
denna kostnad innebär en reell kostnadsökning eller om det motsvarar
nuvarande kostnadsnivå.

Prop. 1980/81:153 238

13.7---------------- Fiskeristyrelsen: fiskeristyrelsen finner förslaget vara i huvud
sak väl avvägt.

Vad gäller de delar av förslagel som särskilt berör fiskeriverket har styrelsen sålunda inget att erinra mol alt styrelsens nuvarande ansvar för fisketillsynen förs över på de myndigheter som avses ha huvudansvaret för fillsynen. Styrelsen föruisätter samtidigt atl myndigheterna i fräga vid utformningen av fisketillsynen samräder med styrelsen när det gäller övergripande frågor saml i övrigt med fiskenämnderna.

Styrelsen finner det ocksä riktigt att ansvaret för utbildningen av fisketillsynsmän i princip skall åvila de myndigheter som skall ha huvudansvaret för fisketillsynen. Fiskeriverket är berett att medverka vid utformningen av utbildningen samt, i den utsträckning arbetsförhållandena medger, i själva utbildningsverksamheten.

En fråga som styrelsen erfarenhetsmässigt fäster slor vikl vid är vilka befogenheter som tillsynspersonalen bör ha. När det gäller polisen föreligger inga problem i delta avseende. Däremol är del betänkligt all kuslbevakningen saknar befogenhet atl inleda fömndersökning i samband med ingripanden till sjöss. Detta förhållande minskar i viss mån effekten av kustbevakningens insatser i fråga om fisketillsynen. Slyrelsen finner det angeläget att frågan om kustbevakningspersonalens befogenheter på detla omräde fär en snar lösning. Detsamma gäller beträffande befogenheterna för särskilt förordnade fisketillsynsmän.

Kostnaderna för fiskelillsyn har enligl styrelsens mening underskattats.

13.8 Statens naturvårdsverk: Verket fiilstyrker den föreslagna ansvars
fördelningen beträffande fisketillsynen, där kuslbevakningen föreslås sva
ra för havs- och kustvatten medan rikspolisstyrelsen svarar för inlands
delarna.

Behovet av särskilt förordnade fisketillsynsmän har dokumenterats, och utredningen lämnar förslag om formerna för dessa funktioner. Verket tillstyrker förslagen men vill framhålla atl det även när det gäller denna fältverksamhet kan visa sig vara ändamålsenligt atl åtminstone på sikt få en koppling mellan fiskelillsyn och annan naturvårdstillsyn, t.ex. beträffande jakl. Särskilt i den mån de nämnda tillsynsmännen skulle få vidgade funktioner enligt förgående stycke, har verket intresse av att delta i den senare behandlingen av utbildningsfrågan och utfärdandet av riktlinjer för verksamheten.

13.9 Generaltullstyrelsen: Generaltullstyrelsen slöder hell förslaget alt an
svaret för övervakningen av havs- och kustfisket saml fisket i Vänern och
Mälaren skall åvila kustbevakningen. Utredningen har noggrant satt sig in i
olika sjöövervakande myndigheters möjlighet all organisatoriskt och re
sursmässigt svara för behövlig övervakning av fisket. Eftersom kustbevak
ningen redan nu är den organisation som upprätthåller tillsynen av här
aktuellt fiske, ställer det sig naturligt atl den även i fortsättningen får denna
uppgift.

Kustbevakningen ansvarar, som tidigare sagts, för övervakningen av havs- och kustfisket. Sedan den svenska fiskezonen utvidgats lill alt omfatta vattenområdet ut till en millsjölinje i Östersjön, har i enlighet med givna direktiv övervakningsresurserna främsl inriktats på tillsynen inom fiskezonen. En nödtorftig övervakning av mera kustnära vattenområden har dock varit möjlig att samlidigl upprätthälla. Om ulredningens förslag genomförs kommer, som visals, behovet av kontroll i olika former all öka.

Prop. 1980/81:153 239

Generaltullstyrelsen anser att för att bibehålla nuvarande ambitionsnivå inom olika arbetssektorer det blir nödvändigt med en utökning av framför allt de personella resurserna.

Utredningen föreslår att fisketillsynsmän skall förordnas av länsstyrelsen och biträda fillsynsmyndigheten i övervakningsarbetet. Fiskelillsynsmännen skall operativt lyda under den regionala bevakningsmyndighelen och även utbildas av denna. Generaltullstyrelsen inslämmer med ulredningens åsikt att kustbevakningen f. n. inle har möjligheler atl avsätta egna resurser för en fillfredsställande tillsyn i nu nämnt avseende. Det hade dock, i varje fall på sikt, varit bättre att den egentliga tillsynsmyndigheten tillförts de personella resurser som krävs för genomförande av en tillfredsställande kontrollverksamhet än att låta tillsynen ombesöijas av fisketillsynsmän. Generaltullstyrelsen vill dock inte direkt motsätta sig denna lösning. Kustbevakningen måste emellertid då i vart fall tillföras personella resurser för att kunna ombesörja utbildning och operativ ledning av fisketillsynsmännens verksamhet.

Utredningen berör problemet med avsaknaden av befogenheter för kustbevakningspersonal vad gäller utredning av fiskeförseelser. Man är från utredningens sida av den meningen att det är angeläget att berörd personal får erforderliga befogenheter sä att fisketillsynen kan bedrivas rationellt och effektivt. Generaltullstyrelsen delar ulredningens uppfattning. Del har, framför allt i havsfiskeövervakningen där myckel stora avstånd och andra svårigheter i samband med införande till hamn av erlappade fiskefartyg är vanliga, kunnat påvisas ett behov av att i vissa fall kunna genomföra erforderlig utredning på platsen för ingripandet. Även vad gäller kustfisket skulle handläggningen avsevärt förenklas om utredning kunde utföras i direkt anslutning till ingripandet.

----- Möjligheten till förverkande av båt eller annat fortskaffnings
medel, vilkel utredningen föreslår skall införas i lagen, anser slyrelsen väl
motiverat.

Generaltullstyrelsen anser att det föreligger betydande svårigheter för tillsynsmyndigheten och för den enskilde fiskaren all känna till var gränsen gär mellan allmänt och enskilt vatten saml mellan enskilt frivalten och enskilt vatten i övrigt. Kartor, där gränsen är markerad, finns således allmänt tillgängliga endast för mindre delar av ostkusten. Från övervakningssynpunkt och för enskilda fiskare är detta en brist, som snarast måsle åtgärdas.

Generaltullstyrelsen anser vidare alt det frän övervakningssynpunkl vore av stor betydelse om 44 § i fiskelagen även innefattade bestämmelser om att ägare av enskild fiskerätt skall ha uteslående redskap och flöten märkta med ägarens namn och adress vid fiske på det egna vattnet. Fömtom namn och adress bör även namn, rikt- och bostadstelefonnummer godkännas som märkning.

Föreskrifter om utmärkning av uteslående fasla redskap har vållat
mänga tvister, enär de är oklara.

Enligt nu gällande bestämmelser (kungörelsen 1966:275) kan personal vid tullverkels gränsbevakning av länsstyrelse eller fiskerislyrelse särskill förordnas som fisketillsynsmän inom sill tjänstgöringsområde.

Generaltullstyrelsen finner denna bestämmelse något föråldrad. Med hänsyn till gränsbevakningens allmänna övervakningsverksamhet i gränstrakterna bör gränsbevakningspersonalen generellt åläggas att vara fisketillsynsmän och därvid biträda polisen i dess tillsyn.

Prop. 1980/81:153 240

13.10 Statens lantmäteriverk: Med anledning av vad ulredningen anför om behovet av en karta som redovisar gränsen mellan allmänt och enskilt vatten vid södra ostkusten (s. 326) är LMV berett alt i mån av tillskott, i lämplig form, av medel utföra de kompletterande utredningar som behövs och även att producera kartan i fråga, förutsatt - i sistnämnda avseende -all regeringen meddelar behövligt tillstånd med hänsyn lill gällande bestämmelser om rätten fill utnyttjande av de allmänna kartorna.

13.11 Statens vattenfallsverk: Vattenfallsverkel delar ulredningens uppfattning atl del föreligger ell klart behov av förbättrad fiskelillsyn. De redovisade förslagen bör innebära en effektivisering och tillstyrkes av verket.

13.12 Domänverket: Domänverkel tillstyrker förslagel lill lillsynsorganisa-tion men ifrågasätter om kostnadsramen för genomförande är tillräcklig. Enligt verkets uppfattning bör vidare tillsynspersonalens arbetsområde utökas och även inbegripa information samt service lill allmänheten.

13.13 Länsstyrelsen i Stockholms län: Huvudansvaret för alt övervaka att lagar och andra författningar efterföljs åvilar enligl gällande lagstiftning polisen. Härvid utgör tillsynen av de bestämmelser som gäller för fisket inget undantag. Enligt länsstyrelsens mening måste målsättningen vara all så längl det är möjligt låta etl och samma samhällsorgan, polisen, svara för övervakningen av regelefterlevnaden i samhället. För ell sädant synsätt talar både rättssäkerhets- och effektivitetsskäl.

I vissa speciella fall är det dock bl.a. av praktiska skäl nödvändigl all låta andra samhällsorgan svara för övervakningen. Ett sädant fall är övervakningen av havsfisket, där polisen i motsats lill kustbevakningen hell saknar utrustning för att kunna fullgöra övervakningen.

I fräga om övervakningen av fisket i kuslvatlnen saml Vänern och Mälaren är förhållandel dock annorlunda. Polisen förfogar över en sjöpolisorganisation som har möjlighet alt övervaka fiskebeslämmelserna i de nämnda vattnen. En slor del av denna övervakning fullgörs dessulom och kan även i fortsättningen förväntas bli fullgjord av särskilt förordnade fisketillsynsmän. Om inte speciella skäl föreligger bör rent principiellt personer som skall fullgöra polisiära uppgifter och delvis utöva polisiära befogenheter såsom ordningsvakter och fisketillsynsmän operativt vara underställda,polisen. Även detta förhållande lalar för att polisen har huvudansvaret för övervakningen av fiskebeslämmelserna i de nu ifrågavarande vattnen.

Utredningen har under åberopande av atl en myndighel bör ha huvudansvaret för fisketillsynen föreslagil att kustbevakningen skall ha ansvaret för tillsynen även i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren. Eftersom det helt naturligt måste vara polisen som har ansvarel för övervakningen av fisket i insjövallnen bUr det ändock inte heller enligl utredningens förslag samma samhällsorgan som kommer att ha huvudansvaret för all fisketillsyn i landet. Mot den bakgmnden och med hänsyn till de starka principiella skäl som anförts ovan för alt polisen sä långt det är möjligt skall svara för övervakningen av regelefterlevnaden bör huvudansvaret för fisketillsynen i kust- och insjövattnen liksom för närvarande åvila polisen.

Även i framtiden lorde det vara nödvändigt all särskilt förordna fisketillsynsmän för att åstadkomma en effektiv övervakning av fiskebeslämmelserna. Tillsynsmännen bör såsom ulredningen föreslår förordnas av länsstyrelserna.

Prop. 1980/81:153 241

I synpunkerna på avsnill 8.6.1 har uttalats all polisen bör ha huvudansvaret för fisketillsynen i kust- och insjövalten, dvs. inom de områden där fisketillsynsmän kan länkas tjänstgöra. Det har också uttalats att personer som skall fullgöra polisiära uppgifter och utöva polisiära befogenheter rent principiellt bör vara operativt underställda polisen. Med hänsyn till vad som sålunda anförts föreslås därför alt fiskelillsynsmännen operativt underställs de lokala polisstyrelserna.

Säsom utredningen föreslär bör del ankomma på rikspolisstyrelsen att efter samråd med fiskeristyrelsen utfärda allmänna rikllinjer för fisketillsynsmännens verksamhet.

Utredningen föreslår att länsstyrelse bör vara anställningsmyndighel och medelsförvaltande myndighet. Med hänsyn likväl till del nära sambandet med andra polisiära uppgifter föreslås all tillsynsmannen i nämnda avseenden knyts till de lokala polisstyrelserna.

Utredningen har allmänt ullalat alt fisketillsynsmännens befogenheter bör ökas men menar atl man först bör avvakla sjöövervakningskommitténs förslag i fråga om befogenheterna för kustbevakningspersonalen. Med hänsyn till den allmänna restriktivitet som bör gälla i fråga om all ge andra än polismän polisiära befogenheter är det Iveksaml om fiskelillsynsmännen - fömtom alt de bör ha samma befogenhet som ordningsvakter alt använda våld - bör ha slörre befogenheter än för närvarande. Såsom utredningen föreslagit kan det dock vara lämpligl atl avvakla sjöövervakningskommitténs förslag i fråga om kuslbevakningspersonalen innan något ställningstagande görs i fråga om fiskelillsynsmännen.

Utbildningen av fiskelillsynsmännen bör ske på samma säU som polisiär utbildning på regional nivå.

13.14 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsslyrelsen ansluter sig lill utredningens förslag beträffande den framlida fiskelillsynen och vill understryka behovet av utbildning för de särskilt förordnade fisketillsynsmän-

13.15 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Länsstyrelsen konslalerar i första hand aU den uppdelning, som förelåg i Fiskeadminislrativa utredningen mellan fiskebevakning och fisketillsyn, har frångåtts av ulredningen. Den fidigare uppdelningen har länsstyrelsen visserligen tillstyrkt, men vill nu ändå inte motsätta sig utredningens förslag om all samtliga, som erhåller särskilt förordnande att utöva fisketillsyn, benämns fisketillsynsmän och har lika befogenhet. Man uppnår ju härigenom en förenkling vad avser terminologi samt elt för allmänheten mera lättförståeligt förhållande. Garantier måste emellertid finnas för att de båda grupper av fiskefillsynsmän som ändå finns hela fiden får en parallell ulbildning. De som förordnats för alt i första hand bevaka enskilda intressen bör inle fä en sämre utbildning än de som är anställda av länsstyrelsen. Utredningen nämner här ingenting om hur kostnaderna för utbildningen av den förra gmppen skall bäras. Det torde vara ett relativt starkt allmänt inlresse av att fisketillsynen i sin helhet fungerar väl och har god kvalhet. Det kan därför hävdas att det allmänna också bör bära det ekonomiska huvudansvaret för utbildningen av båda gmpperna av tillsynsmän.

13.16 Länsstyrelsen i Kalmar län: gränsdragningsproblemen mellan

allmänt och enskilt vatten är betydande. Den enskilde fiskarens möjligheter att fastställa denna gräns på ostkusten är idag ofta näst intill obefintliga

16 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153

Prop, 1980/81:153 242

då kartor med gränserna inlagda endast finns på en mindre del av kusten.
Den rådande situationen hämmar med all sannolikhet utvecklandet av étl
mera omfattande fritidsfiske frän allmänhetens sida. Länsstyrelsen tillstyr
ker därför med största tillfredsställelse utredningens förslag om atl lant
mäteriverket bör utarbeta underlag för upprättande av karta utvisande
gräns mellan allmänl och enskilt vatten pä kuststräckan Torhamns udde-
Östhammars kommun.-

Länsstyrelsen tillstyrker den av ulredningen föreslagna ansvarsfördelningen av fiskelillsynen samt alt polismyndigheterna biträdes av särskill förordnade fisketillsynsmän. Såsom ulredningen föreslagil bör alla fiskefillsynsmän ha likartade befogenheter och länsstyrelsen förutsäller all samtliga erhåller samma dtbildning.

Länsstyrelsen tillstyrker vidare utredningens förslag all fiskelillsynsmännen förordnas av länsstyrelsen och atl rikspolisstyrelsen och länsslyrelsen utfärdar centrala respektive regionala rikllinjer för verksamhetens bedrivande samt slulligen atl länsstyrelsen bör vara anställnings- och medelsförvaltande myndighel. Närmare bestämmelser härom bör dock utfärdas.

13.17 Länsstyrelsen i Gotlands län: Enligt länsstyrelsens mening föreligger ett klart behov av förbällrad fisketillsyn. Kustbevakningen bör ges ökade resurser för övervakning av de utökade svenska fiskezonerna saml även för bevakning av kusl- och skärgårdsområdena. I enlighet med utredningens förslag bör särskilda fisketillsynsmän i vissa fall förordnas av länsstyrelsen för att biträda kustbevakningen och polisen i tillsynsverksamheten. Dessa fisketillsynsmän bör förordnas för speciella uppgifter säsom t.ex. bevakning av viktiga lek- och reproduklionsomräden för vandringsfisk samt för ufiagda licensomräden. Fisketillsynsmännens arbetsuppgifter bör även omfatta information om gällande lokala bestämmelser för fiske och fiskevård inom tillsynsområdel. Det är angelägel att ullräckliga medel ställs till förfogande för denna uppgift.

13.18 Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen har inget att erinra emot att de av länsstyrelsen särskilt förordnade fiskelillsynsmännen sammanförs under enhetlig benämning och erhåller lika befogenheter.

13.19 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen delar ulredningens uppfattning att ansvaret för tillsynen över kusl- och havsvatten bör ligga på kustbevakningen och inom insjöarna (med vissa undantag) på polisen saml att fiskefillsynsmän även i fortsättningen bör förordnas av länsstyrelsen.

13.20 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Utredningen har omarbetat det förslag till ny organisation av fiskelillsynen som lades fram av fiskeadmini-strafiva utredningen 1975. Länsslyrelsen har inget all erinra mot del nya förslaget om hur huvudmannaskapet för tillsynen skall vara uppdelat mellan kustbevakningen och polisen. Länsslyrelsen delar även uppfattningen att det på gmnd av polisens och kustbevakningens bristande resurser krävs särskilt förordnade fisketillsynsmän för fiskebevakningen. Utredningens förslag förefaller även i övrigt vara väl avvägda och lämpliga atl lägga till grund för en förbättrad och effektivare fiskelillsyn.

13.21 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Fiskelillsynen i länet fungerar bra och tillgängliga resurser hos kustbevakning, polis och särskilt

Prop. 1980/81:153 243

förordnade tillsynsmän las väl tillvara för tillsynsverksamheten. Resurserna är dock alltför begränsade. Del är angelägel all verksamhelen ylterligare effektiviseras genom all tillsynsmannen får ökade befogenheter. De bör således ges räll atl undersöka låsta utrymmen. 1 avvaklan på resultatet av sjöövervakningskommilténs arbele bör någon ändring belräffande nuvarande ansvarsfördelning mellan kustbevakning och polis ej göras.

Länsstyrelsen avslyrker därför all de av utredningen föreslagna ändringarna rörande ansvaret för fiskelillsynen genomförs.

13.22 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: I likhet med utredningen anser läns
slyrelsen atl kustbevakningen bör ha huvudansvaret för fiskelillsynen lill
havs. Kustbevakningen har en utbyggd organisation och bedriver redan
idag en fortlöpande övervakning till sjöss.

Belräffande kustvatten saml Vänern och Mälaren kan diskuteras om kustbevakningen eller polisen skall ha huvudansvaret. Yllerligare en statlig utredning, som har beröring med den akluella, pågår, nämligen sjöövervakningskommiltén. Samordning bör således ske med de förslag som sjöövervakningskommiltén kan framlägga. För närvarande är länsslyrelsen således inte beredd atl i denna del ta ställning till fiskevallenulred-ningens förslag.

Vidkommande övriga vatten delar länsslyrelsen utredningens uppfattning atl polisen skall ha huvudansvaret för fisketillsynen. Nägon annan lämplig myndighet finns ej. Principiellt fär fisketillsyn dessulom anses vara en polisiär uppgift.

I de fall fisketillsynsman endasi har atl utöva verksamhel inom elt polisdistrikt bör förordnandemyndighet vara den lokala polisstyrelsen. Motsvarande regel finns idag när del gäller förordnande av ordningsvakt. I övriga fall då fisketillsynen berör flera polisdistrikt bör respektive länsstyrelse förordna fisketillsynsman.

Beträffande det operativa ansvaret bör del knytas lill den som har huvudansvaret för fiskelillsynen i de olika vattnen.

Vidkommande kostnaderna vill länsslyrelsen framhålla, atl sädan bevakning som avser enskilt vatten, där frifiske inle förekommer, i första hand bör åvila fiskerätlsägaren. Annars skulle lätt orimliga koslnader uppkomma för statsverket.

Länsstyrelsen vill vidare underslryka alt utbildningsfrågan blir ordnad. Idag är den försummad och uppfyller inte nutida krav. Huvudansvarig bör polisen vara.

13.23 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: De synpunkter som länsslyrelsen tidigare framfört i yttrande över betänkande "Ny organisation av fisketillsynen" har tillgodosetts av utredningen. Kapitlet föranleder ingen ytteriigare kommentar.

13.24 Länsstyrelsen i Värmlands län: Behovet av fisketillsyn i Vänern har ökat starkt under senare år, dä beständen av lax och öring i sjön stigit kraftigt. Det är nödvändigt att ökade medel ställs lill förfogande för fisketillsynen. Den föreslagna organisationen för Vänerns del tillstyrkes.

13.25 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Utredningen har uttalat sig för att kustbevakningen skall ha huvudansvaret för fisketillsynen vid kusterna och i Vänern och Mälaren.

Prop. 1980/81:153 244

Polisen avpatmllerar Mälaren med två polisbåtar frän maj lill september. En båt från Stockholms polisdistrikt öster om Hjulstabron och en båt från Västerås polisdistrikt väster därom. Polisbesätlningen från Västerås äger en myckel stor lokalkännedom i den västra delen av Mälaren och har där en god kontakt med yrkesfiskare och fisketillsynsmän. Det är troligt alt delsamma kan sägas om de polismän som avpalrullerar den östra delen av Mälaren.

Det är naturligt för fiskelillsynsmännen atl vända sig till polisen då brott misstänks eller har inträffat. Förmodligen skulle det le sig förvirrande för fiskelillsynsmännen i länel om en del skulle ha kuslbevakningen som huvudman medan andra skulle ha polisen som huvudman. Tillsynsmännen bör organisatoriskt vara underställda de lokala polisstyrelserna som tillika är tillsynsmannens förmän och som under länspolischefen svarar för den operativa ledningen.

Med hänsyn härtill anser länsslyrelsen atl polisen skall ha huvudansvaret för fiskefillsynen i Mälaren. Del bör dock understrykas atl det är nödvändigl med samarbete mellan polisen och kuslbevakningen i denna del.

Del är riktigt som ulredningen konslalerar atl polisen inle kan avsätta resurser i någon slörre utsträckning för tillsyn av fiske. Fisketillsynsmän bör därför förordnas i erforderlig omfattning. Förordnanden utfärdas av länsstyrelsen där ärendena som hittills bör handläggas vid länspolischefens expedition. Tillsynsmännen bör erhålla utbildning inom sill område innan de erhåller förordnande. Det är lämpligl all länsstyrelsen leder denna utbildning.

Ulredningen har ullalat sig för atl fisketillsynsmännens befogenheter bör ökas i förhållande lill vad som nu gäller.

Nuvarande befogenhelsregler är enkla men måste ändå ulgöra en lung del i fisketillsynsmännens utbildning. Atl ålägga tillsynsmannen ökade befogenheter skulle för deras del kräva mer ingående kännedom om lagar och förordningar, kunskaper som förmodligen inte kan meddelas på den förhållandevis korla utbildningstid som kan komma ifråga. Följden skulle bli atl tillsynsmannen skulle åläggas ell alltför stort ansvar. De brott som kan finnas anledning för tillsynsmannen alt beivra är oftast bagatellartade. För de fall då grövre brott begås finns alllid möjlighet all tillkalla polis.

Länsstyrelsen vill med anledning härav avstyrka all fiskelillsynsmännen får ökade befogenheter.

Fisketillsynens samordning med övrig naturlillsyn har inle närmare behandlats i ulredningen. 1 Mälaren, nedre Dalälven och Hjälmaren väntas behovel av naturtillsynen öka i takt med att fler naturreservat och fågelskyddsområden tillskapas. I Mälaren och nedre Dalälven är slora nalur-reservatsbildningar nära föreslående. Om framlagt förslag om sjövägmärkning genomförs accentueras behovet av tillsyn av de slörre sjöarnas vattenområden ytterligare. Del synes därför lämpligt att de tillsynsman, som kommer atl verka i nämnda sjöar, ges flera uppgifter än enbart fisketillsyn. Samordningen av sådana tillsynsmans uppgifter, ulbildning m. m. sker lämpligen på regional nivå.

13.26 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Mol bakgrund av den hårda prioritering som gäller i polisens användning av de personella resurserna är del nödvändigt med fiskeövervakning jämväl genom fisketillsynsmän. Dessa bör, som nu, förordnas av länsstyrelse. Länsstyrelse och polisstyrelse bör lägga upp linjer för tillsynen med beaktande av de anvisningar rikspolissly-

Prop. 1980/81:153 245

relsen utfärdat. Utbildningen bör ske i länsstyrelses regi. Del förulsäUs atl länsstyrelse ges ekonomiska resurser för denna verksamhel. Tillsynsman bör stå under polismans förmanskap liksom förhållandel är beträffande ordningsvakt. Rapportering sker lill polisstyrelse inom vars område överträdelse begåtts. Då utredningen inte ger besked om del behov av tillsynsman förslaget kan medföra, saknas nu underlag för bedömning av del merarbete organiserandet och förvallningen av tillsynen innebär för länsstyrelse och för polisstyrelse. Det finns fog för anlagande all polisorganisationen kan komma att kräva ökade personalresurser för nyssnämnda ändamål.

13.27 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Behov av förbättrad fisketillsyn har konstaterats säväl i det tidigare som i del nu aktuella belänkandet. I och för sig kan det finnas förhoppningar om — i varje fall ler del sig önskvärt - att övriga nu föreslagna reformer kan bidra lill en minskad frekvens av överträdelser i samband med fiske. Bortsett härifrån tillstyrks — om statsmakterna accepterar tanken alt fiskelillsyn i första hand är en polisiär uppgift — förslaget. Anpassning bör ske efler de lokala behoven och förhållandena inom detla län saml till de mål som kan uppnås med från kostnadssynpunkt och med hänsyn till effektivitet skäliga insatser. Den föreslagna resursramen på 1 Mkr bedömes otillräcklig och bör därför vidgas lill minst 2 Mkr av allmänna medel.

13.28 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsslyrelsen kan i princip

biträda förslaget.

13.29 Sjöövervakningskommittén: Kommittén har inget all invända mot
förslaget.

I betänkandel föresläs ell omfattande regelsystem för fisket. Kommittén vill erinra om alt detta kräver att etl tillräckligt anlal fisketillsynsmän utses.

Kommittén vill också uttala att del är angeläget all ta lill vara de möjligheter som kan finnas alt samordna fiske- och jakllillsynen. 1 vissa fall kan det kanske, som ordningsvaklutredningen har påpekat (SOU 1978:33) vara lämpligl all samma person utses alt utöva både fiske- och jaktlillsyn.

13.30 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareförbund: Förbunden delar hell utredningens uppfattning att del föreligger etl klart behov av förbällrad fiskelillsyn och alt denna ulgör etl viktigt led i fiskevärden. De föreslagna särskilt förordnade fiskelillsynsmännen bör förutom att bilräda kustbevakningen och polisen även förordnas för speciella uppgifter såsom t.ex. bevakning av viktiga lek- och reproduktions-områden. Deras arbetsuppgifter bör även omfalta information om gällande lokala bestämmelser för fiske och fiskevård inom tillsynsområdel. Det är angelägel att Ullräckliga medel slälls lill förfogande jämväl för dessa arbetsuppgifter.

13.31 Svenska samernas riksförbund: Riksförbundet ansluter sig till

utredningens förslag rörande utformningen av fisketillsynen. Det får understrykas att SSR och samebyarna ges reella möjligheler all medverka i samrådsförfarandet vid fördelningen och utnyttjandet av tillkommande resurser.

Prop. 1980/81:153 246

13.32 Sveriges fiskares riksförbund: Fiskelillsynen har varil föremål för
granskning (Fiskeadminislrativa utredningen Jo 1970:25), samt belysts i
riksdagsmotionerna 1976/77: 165, 302, 1286. En förslärkning av fiskelill
synen och ökade resurser är oundgängligen nödvändig. Om ell genomfö
rande av utredningens olika förslag med inskränkning av vissa fiskredskap,
licensomräden och fiskevårdsavgifl m. m. skall kunna kontrolleras ute i
fält krävs att tillsynen fär ökade resurser. Fiskelillsynen har nära samband
med andra uppgifter lill sjöss, t.ex. sjöräddning och oljebekämpning.
Enligl SFR skulle det vara önskvärt med en enhetlig organisation. En
samordning mellan alla av frågan berörda myndigheler är dessutom angelä
gen, som t.ex. Kustbevakningen, Marinen, Polisen, Sjöfartsverket, Sjö
räddningen och Brandförsvaret.

Jämsides med officiell tillsyn lillslyrker SFR den föreslagna kompletteringen med utbildade och avlönade fisketillsynsmän. Ansvaret för ulbildningen av fiskelillsynsmännen bör åvila någon central myndighet för all största möjliga enhetlighet skall nås.

13.33 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Förbundel har i och för sig inget
atl erinra mol den föreslagna organisationsformen. Erfarenheterna har
emellertid klart visal alt kustbevakningens och polisens ordinarie personal
endast i mycket ringa utsträckning hinner ägna sig åt fiskelillsynsfrågor.
Denna uppgift kommer därför huvudsakligen att få utföras av de föreslagna
särskilda fiskelillsynsmännen. Deras arbete kommer sannolikl ocksä alt
öka kraftigl pä allmänt och enskilt frivalten om utredningens olika förslag
går igenom.

Här må nämnas licensområden, begränsat redskapsinnehav, förbudstider etc. Förbundel anser därför alt det belopp på 1 miljon kronor som ulredningen upptagit för bestridande av tillsynen är klart otillräckligt.

Utredningen föreslår vidare en enhetligare och bällre ulbildning av tillsynsmännen än för närvarande saml alt deras förordnande endasi skall gälla i fem år. Förbundet delar hell ulredningens synpunkler i denna del.

De årliga kostnaderna är pä vissa poster alltför lågt beräknade. För
fisketillsynen bör exempelvis upptas elt belopp på ca 5 miljoner kro
nor. ---

13.34 Tjänstemännens centralorganisation: När del gäller fisketillsynen för
fritidsfiske anser TCO all dessa polisiära uppgifter skall tillkomma polisen
oavsett var fisket äger rum.

14 Förslag om fiskevårdsavgift 14.1 Allmänna synpunkter

14.1.1 Svea hovrätt, vattenöverdomstolen: Förslag om allmän avgift har tidigare framlagts, bl.a. av frilidsfiskeulredningen. Den kritik som dä framfördes mot en sädan avgift kan anföras även mol del nu föreliggande förslagel. Med hänsyn lill del slora anlalel fiskande i landel är del heller inte troligt atl administration och konlroll kan ordnas så effektivt och lill sä låg kostnad som gäller pä jaktområdet. Hovrätten avslyrker förslagel om införande av fiskevårdsavgifl.

Prop. 1980/81:153 247

14.1.2---------------------------- Hovrätten för nedre Norrland: Sammanfattningsvis anser

hovrätten att de totalt beräknade intäkterna av den föreslagna fiskevärds-avgiften är blygsamma i förhållande till allmänintresset. Införande av avgift och tillskapande av en ny fiskevårdsfond skulle medföra risk för nytt byråkratiskt krångel. Hovrätten avstyrker därför förslaget om fiskevårdsavgift.

14.1.3 Riksåklagaren: Vid remissbehandlingen ay betänkandet Fritidsfisket (SOU 1968:13) har jag kritiserat förslaget om införande av allmän fiskeavgift. Den nu föreslagna fiskevårdsavgiften är av likartad beskaffenhet som den tidigare föreslagna allmänna fiskeavgiften. Åtskilliga skäl kan fortfarande andras mot en sådan avgift. Med hänsyn lill den omfattning fritidsfisket fått och att detla fiske kommer att kräva fiskevårdande ålgärder, som kan antas bh mycket kostsamma, vill jag inle längre slälla mig avvisande till förslaget.

14.1.4 Sjöfartsverket:- Även om avgiften, 20 kronor per år, är ringa

och knappast torde behöva föranleda någon reaktion från de mera aktiva fritidsfiskarna, synes det sjöfartsverket tveksamt om avgiftsplikten i övrigl är lämplig. Om inte annat kommer tillsynen av reglerna att vara nästintill omöjlig att kontrollera.

14.1.5 Kainmarkollegiet: I fritidsfiskeutredningens betänkande Fritidsfis
ket (SOU 1968:13) föreslogs bl.a. införandet av en allmän fiskeavgift.
Kollegiet avstyrkte i sitt yttrande över detta belänkande förslagel i den
delen. Som skäl härför åberopades uppbörds-, redovisnings- och kontroll-
tekniska synpunkter. Om ekonomiskt stöd till fritidsfisket erfordrades,
syntes stödet med fördel böra ske över slatsbudgelen, anförde kollegiet.

Kammarkollegiet anser fortfarande skäl kunna äberopas mol en avgift pä detla område. Säsom fiskevaltensutredningen konstaterat i det aktuella betänkandet har samhället emellertid inle i önskvärd utsträckning kunnal genomföra de åtgärder som erfordras för att främja fritidsfiskets ändamålsenliga utveckling. Anledning finns inte till antagande att det statsfinansiella läget — inom den framtid som kan överblickas med någon säkerhel -kommer alt förbättras på etl sådanl sätl att möjligheterna all lillgodose frifidsfisket över statsbudgeten mera påtagligt ökar. Kollegiet vill därför inte motsätta sig att förslagel om fiskevårdsavgifl med tillhörande fondbildning genomförs.

14.1.6 Statskontoret: Statskontoret lillslyrker all en allmän fiskevårdsavgifl införs.

14.1.7 Riksrevisionsverket: RRV har inget att erinra emot all en särskild fiskevårdsavgift införs för att finansiera delar av utredningens förslag.

14.1.8 Statens naturvårdsverk:--------------- Verkel hävdar bl.a. all del

måsle anses tveksamt att avgiftsbelägga aktiviteter som en bred allmänhet vant sig att betrakta som en tillgång, fri från statliga avgifler. Fritidsfiske utövas i de flesta fall endasi lillfälligl och flerlalel fritidsfiskare kan med skäl knappasi känna sig få något egentligt utbyle av den verksamhel som kan komma att finansieras med avgifterna. Den mera begränsade krets som mera intensivt ägnar sig ål fritidsfiske lorde genom lösen av fiskekort.

Prop. 1980/81:153 248

arrenden av fiskevatten m. m. ha slörre förståelse för en sådan nyordning, men ändock känna en fiskeavgift som en onödig, extra pålaga. Verkel konstaterar vidare alt lillräckligl slarka moliv för alt genom avgiftsbeläggning särskilja fritidsfisket från andra fritidsaktiviteter inle har presenterats.

Verket avstyrker således förslaget alt införa fiskevårdsavgift.

För att täcka de kostnader som uppkommer för de ökande insatserna för fritidsfisket bör enligt verkets mening i likhet med stöd till övrigt friluftsliv anvisas särskilda medel över statsbudgeten.

14.1.9----------------- Statens planverk: Planverket delar utredningens bedömning

all del är angelägel all medel tillföres för att täcka kostnaderna för fiskevård och service m. m. men anser alt elt finansieringssystem med individuella avgifter är olämpligt av såväl administrafiva som praktiska skäl. Planverket anser att utredningens riktlinjer och förslag till åtgärder är sä väl motiverade all samhället bör ta del fulla ekonomiska ansvarel för finansieringen.

14.1.10 Lantbruksstyrelsen: Skulle avgiften komma alt avskräcka mindre
intresserade frän atl fiska vore detta enligt lantbruksstyrelsens mening ur
samhällssynpunkt olyckligt då fritidsfisket är en belydande friluftsaklivi-
tet. Skulle en slor del fiska utan att betala lagstadgad avgifl uppslår behov
av ökade resurser för fisketillsynen. Vidtar inle del allmänna åtgärder för
atl utöva sådan fillsyn av efterlevnaden av bestämmelserna undermineras
respekten för bestämmelser rent allmänl.

Eftersom ulredningen bedömer alt de fiskande i stor utsträckning skulle vara beredda atl betala mer än de nu gör för alt få fiska bör utrymme finnas för höjda fiskekortavgifter vilket i viss mån bör kunna komma "fiskevården" tillgodo. Övriga behov bör läckas av allmänna medel.

Med hänvisning lill vad ovan anförts avslyrker lantbruksslyrelsen införandet av en fiskevårdsavgifl.

14.1.11 Fiskeristyrelsen: Ulredningens förslag om införande av en fiske
vårdsavgift för att täcka kostnaderna för fiskevård, service och informa
tion samt viss fisketillsyn i enskilt vatten har föranlett delade meningar
bland remissinstanserna.

Fiskeristyrelsen anser atl införandet av en fiskevårdsavgifl är ell nöd
vändigt och lämpligt sätl alt lösa de resursbehov som utredningen funnil
angelägna och som styrelsen tillstyrkt .

14.1.12 Domänverket: Domänverkel avvisar förslagel om fiskevårdsavgift
främst p. g. a. att del krävs oproportioneriigl slor byråkratisk apparat för
att ett sä blygsamt belopp skall kunna las ul av var och en som fiskar.

Även av följande skäl bör förslagel om fiskevårdsavgifl tillbakavisas:

- Förslaget manar till lagöverträdelser eller fär den bredare fiskande allmänheten att avstå frän all fiska.

- Förslaget drabbar fiskande som själva aldrig kan räkna med atl få reell nytta av fondmedlen. För den övervägande delen fiskare står avgiften dessutom inte i rimlig proportion lill det utbyle som enstaka fiskelillfällen ger.

- Det blir svårt att kontrollera efterlevnaden av avgiftsplikten, som fömtom för den stora gruppen fiskekorlslösande även skall gälla för de som fiskar i eget vatten samt för sädana som av andra skäl inle behöver lösa fiskekort.

Prop. 1980/81:153 249

Domänverkel vill framhålla alt medel som behövs för all förbättra eller åtminstone bibehålla etl fiskevattens kvalitet i första hand skall tillskapas genom inkomster från fiskeupplåtelser och kortförsäljning. Om yllerligare medel behövs föreslår domänverkel avveckling av den mervärdeskall som nu utgår vid försäljning av fiskekort. Enbart för domänverkets del skulle detta öka utrymmet för fiskevårdande åtgärder med drygl 0,6 mkr per år.

14.1.13 Beredningen för samordning av statliga insatser för rekreation
m.m.: Beredningen vill emellertid helt avstyrka utredningens förslag om
en fiskevårdsavgift. Detta av flera skäl. Avgiften bör i första hand tas ul
lokalt av den som nyttjar den service som erbjuds. Detla kan ske genom
hamnavgifter för båtar, fiskekort i fiskevårdsområden, liftavgifter för nytt
jande av skidbackar etc. Avgifter centralt är redan accepterade när det
gäller i form av skatt pä fordon eller olika former av frilidsboendeanlägg-
ningar. Alt införa centrala avgifter för alt utöva enskilda friUdsakUviieter
anser beredningen vara principiellt felaktigt.

Särskilt sådana stora och utvecklingsbara aktiviteter som fritidsfisket och vilket redan i dag finns goda möjligheter för stora befolkningsgmpper att utöva enligt allemansrältsliga former bör man i slällel frän samhällels sida pä allt sätt söka stimulera ytteriigare. De avgifter som allmänheten kan vilja betala centralt borde i stället reserveras för avgifter lill cenirala medlemsorganisationer såsom Frifidsfiskarna, Friluftsfrämjandet eller Svenska Turistföreningen.

Den föreslagna avgiften är i och för sig relalivi blygsam, men skulle om den genomfördes ändå för barnfamiljer elc. bli räll betungande. Detta skulle i sin tur motverka det syfte om att bredda frilidsfiskemöjlighelerna, som ulredningen genom sina övriga förslag har uttalat. Räknar man sedan bort vad som skulle försvinna i den administrativa hanteringen av avgiftssystemet så torde ändå inle avgiften kunna finansiera de kostnader som utredningens övriga förslag innebär. Beredningen vill med ovanslående motivering klart avstyrka förslaget om en fiskevårdsavgift.

14.1.14 Länsstyrelsen i Stockholms län: I likhet med bland annal landsting
et, Slockholms kommun, Stockholms läns fiskevårdsförbund och länels
hushållningssällskap befarar länsstyrelsen att fiskevårdsavgifl långl ifrån
kommer att erläggas i den utsträckning som utredningen antar.

På samma sätt som jaktvårdsavgiften är dock en fiskevårdsavgifl ell
lämpligt sätt att erhålla medel till fiskevård. Länsstyrelsen tillstyrker såle
des införande av en sådan avgift.

14.1.15-------------------------------------- Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsslyrelsen förordar atl

kostnaderna för fiskevård m. m. finansieras över statsbudgeten.

14.1.16------------------------------- Länsstyrelsen i Södermanlands län: Det är slor risk för

Underlätelse att lösa avgiften - enligl vissa beräkningar skulle ända upp till 50% underlåta att betala. En kontrollapparat skulle säkerl slälla sig mycket dyr i förhällande Ull avgiftens storlek. Länsslyrelsen ställer sig tveksam till den föreslagna avgiften inte minst med tanke pä den omfattande byråkratiska apparaten i förhållande till del ekonomiska utfallet. Länsslyrelsen anser dock att det är viktigt att medel ställs till fiskevårdens förfogande i den omfattning som föreslagits.

Prop. 1980/81:153 250

14.1.17----------------------------- Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen lillslyrker

ulredningens förslag om införandel av en fiskevårdsavgifl.

Det är av stor vikl all kostnader för administration, uppbörd och regis
terhållning hålls nere så atl så stor del som möjligt av fiskevårdsavgiflen
kan återgå till ändamålsenliga åtgärder.

14.1.18---------------------------- Länsstyrelsen i Jönköpings län: Eftersom del lorde vara

omöjligt att direkl ur statsmedel täcka kostnaden för ulredningens förslag,
vill länsstyrelsen inte motsätta sig att en fiskevårdsavgifl införs i enlighet
med förslagel.--

14.1.19 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Med tanke på all fritidsfisket till
hör en av våra allra viktigaste fritidsaktiviteter som utövas av många
människor bör den årliga koslnaden för fiskevård, information, service
m. m. som utredningen kommit fram till tas över statsbudgeten.

Det kan knappasi vara nödvändigt att besvära cirka 1 miljon svenskar för att ta in de 20 miljoner kronor som en fiskevårdsavgift beräknas inbringa. De budgetmedel som det här blir fråga om är också förhållandevis blygsamma om man jämför med samhällsstödet lill andra fritidsaktiviteter.

14.1.20 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsslyrelsen tillstyrker ulredningens förslag .

14.1.21 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen ställer sig tveksam till införande av en allmän fiskevårdsavgifl. Länsstyrelsen anser del angelägel att skapa ökade ekonomiska resurser för den allmänna fiskevården, fiske-fillsyn, fiskeservice tn. m., men ifrågasätter om dessa ålgärder skall finansieras genom fiskevårdsavgifter. Utredningen har antagit atl en miljon fiskande kommer alt erlägga avgiften och atl den s. k. fiskevårdsfonden på detta sätt årligen tillföres 20 milj. kronor. Med tanke på de kontrollmöjligheter som föreslagits bedömer länsslyrelsen alt denna ekonomiska kalkyl är alltför opfimisfisk. Bortfallet kommer framför allt all ligga på den slora grupp av människor som fiskar endasi någon enstaka gång om årel. En betydande del av denna stora grupp av fiskande kommer troligen att avstå från denna aktivitet om en fiskevårdsavgifl införes. Kostnaderna för administration och kontroll av avgiften blir omfattande och sannolikl kommer en allmän fiskevårdsavgifl inle alt accepteras av alla och skapa betydande irritation. Detta gäller framför allt de enligl utredningen 350000 fiskande som fiskar med egen fiskerätt. Eftersom samhället stöder andra fritidsaktiviteter bör även fritidsfisket kunna ges ekonomiskl slöd av budgetmedel, med hänsyn till det stora antal människor som utövar denna form av aktivitet.

14.1.22 Länsstyrelsen i Blekinge län: Med hänsyn lill att fiske i skilda former enligt uppgift utövas av cirka 2 miljoner människor anser länsslyrelsen att de koslnader som fiskevårdsavgiften föreslås täcka bestrids genom anslag i statsbudgeten.

Länsstyrelsen avstyrker därför ulredningens förslag om fiskevårdsavgift.

14.1.23 Länsstyrelsen i Kristianstads län: I jämförelse med jaktvårdsavgif
terna föreligger här den skillnaden att antalet fiskande är ojämförligt störte

Prop. 1980/81:153 251

än antalet jägare. Bortåt två miljoner svenskar anses bedriva fiske i någon
form. Då del gäller en så stor befolkningsgrupp synes del betydligt enklare
att bekosta fiskevårdande åtgärder direkl via skallemedel. Länsstyrelsen
avslyrker för sin del det föreslagna avgiftssystemet.

14.1.24 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen avstyrker förslaget om fiskevårdsavgift och anser atl de föreslagna fiskevärdsåtgärderna bör finansieras över statsbudgeten.

14.1.25 Länsstyrelsen i Hallands län:- Med hänsyn lill de konlroll-,

administrations-, uppbörds- och registreringsproblem som är förknippade med den föreslagna avgiftspliklen förordar länsstyrelsen, att de pengar som obestridligen behövs för fiskevård m. m. las upp på annal sätt nämligen av skattemedel. Frän rent principiella utgångspunkter inger del för övrigt vissa betänkligheter att vid straffansvar avgiftsbelägga en så utbredd fritidssysselsättning som amatörfiske med dess "allemansrältsliga" karaktär.

14.1.26 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Del fria fisket med rörliga redskap vid bohuskusten uppfattas av många som en del i allemansrätten. Att behöva erlägga avgift, om än blygsam, för alt få fiska skulle därför enligt vad som framgått av remissvaren komma atl upplevas myckel negativt. Alt fiska pä frilid är en av våra vanligaste fritidssysselsättningar och detta talar för att erforderliga kostnader för denna aktivitet betalas av statsmedel. Man kan heller inte bortse frän att uppbörden av dessa avgifter ger upphov till ylterligare byråkrati.

14.1.27 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: På de skäl ulredningen åberopat tillstyrker länsslyrelsen förslaget all införa fiskevårdsavgifl.

14.1.28 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen tillstyrker den föreslagna avgiften och det föreslagna uppbördssyslemet.

Även om endast hälften av fritidsfiskarna betalar det föreslagna beloppet 20 kr skulle den totala summan uppgå till 20 miljoner kronor, etl inte föraktligt belopp som länsslyrelsen förutsätter kommer fritidsfisket tillgodo på olika sätt med minsta möjliga avdrag. Länsstyrelsen fömtsätter också att även innehavare av fastighet med fiskerätt, om han utnyttjar fiskerätten, skall betala avgift. Delta överensstämmer med jaklrällslag-stiftningen.

14.1.29----------------------------- Länsstyrelsen i Värmlands län: Även om länsstyrelsen

hyser en viss tveksamhet i fråga om i vilken omfattning ell påbud om allmän fiskevårdsavgift kommer att efterlevas och ifrågasätter möjligheterna att övervaka efterievnaden vill länsstyrelsen ändock tillstyrka förslaget om fiskevårdsavgifl.

14.1.30----------------------- Länsstyrelsen i Örebro län: Länsslyrelsen anser att avgiften

är ologisk och orättvis för fritidsfisket när detta jämförs med alla andra
friluflsaktiviieter utom jakten, vilken har ett liknande system.

Länsstyrelsen bedömer också atl risk finns för all fiskevårdsavgiflen
kommer att sakna stöd i det allmänna rättsmedvetandet och alt detla leder
till att många kommer att fiska utan att ha eriagt avgift. Avgiften kan ocksä
förväntas leda till att antalet fiskande minskar genom att de minst aktiva
helt avstår inför det krångel som lösande av avgiften innebär.

Prop. 1980/81:153 252

Länsstyrelsen bedömer att de samlade nackdelarna av den föreslagna fiskevårdsavgiften är så slora alt avgiften inte bör införas och avstyrker således utredningens förslag på den punkten. Finansieringen av de föreslagna fiskevårdsbidragen bör liksom för andra former av friluftsliv ske direkt över statsbudgeten ulan särskilda pålagor för utövarna av aktiviteten.

14.1.31 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsslyrelsen lillslyrker i princip införandet av en fiskevårdsavgift enligt del förslag som utredningen lämnar.

14.1.32 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Den mest praktiska lösningen vore att kostnaderna hell finansierades över statsbudgeten. Frågan är nämligen om det föreligger tillräckliga skäl att i den härför erforderliga uppbördsverksamhelen engagera hela den slora fritidsfiskarekåren. En jämförelse med jaktvårdsavgiften ger inte tillräckliga motiv. Jaklulövandet och det många gånger mera sporadiskt och tillfälligt utövade fritidsfisket har många olikheter i de avseenden som här kan vara akluella. Exempelvis så har jaktbytet som regel betydligt störte värde. Vidare tillkommer svårigheterna att anordna en lämplig kontroll av att avgiften eriäggs.

Länsstyrelsen förordar därför atl bestämmelserna om fiskevårdsavgifl utgår ur förslagel och atl de erforderliga medlen anvisas över statsbudgeten. Staten satsar avsevärda belopp på insatser i övrigl för del rörliga friluftslivet och frågan är om del kan finnas skäl all avkräva den som fiskar en särskild avgift därför. För övrigl skulle enligl ulredningens uppskattning en avgift ge omkring 20 milj. kr. -

Skulle det emellertid vara så atl erforderliga medel för de föreslagna satsningarna ej kan anvisas hell över budgelen vill länsslyrelsen ej motsätta sig att en fiskevårdsavgifl införes.

14.1.33--------------------------------------- Länsstyrelsen i Gävleborgs län: avstyrkes förslaget

om en fiskevårdsavgift. Inkomstbortfallet pä 20 milj. kronor bör finansi
eras över statsbudgeten.

14.1.34---------- Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen vill i likhel med
länets fiskenämnd och fiskeriintendenl samt SCA uttala en viss tveksam
het beträffande en allmän fiskevårdsavgifl. Rimligen bör molsvarande
belopp kunna anslås av statsmedel eller direkt via en ökad avgift på
fiskekorten.-----

Vid jämförelse med jakten och jaktvårdsavgiften framstår fritidsfisket i de flesta fall som en mer spontan och improviserad sysselsättning, utan nämnvärda investeringar från utövarens sida, vilkel gör jaktvårdsavgiften mindre adekvat såsom förebild.

14.1.35 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen släller sig i likhet med rennäringsdelegationen över huvudtaget tveksam till införande av dylik avgift. Nackdelarna framträder särskill i form av svårigheter och krångel i samband med uppbörden därav. Kunde man därför avstå från fiskevårdsavgift vore del bäsl. Erforderliga medel borde kunna slällas lill förfogande över statsbudgeten.

14.1.36 Länsstyrelsen i Västerbottens län: I sammanhanget vill länsslyrelsen underslryka behovet av den allmänna fiskeavgift utredningen föreslår.---------

Prop. 1980/81:153 253

14.1.37 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen biträder utredningens förslag om införandet av allmän fiskevårdsavgifl.-----------------------------

14.1.38 Centralorganisationen SACO/SR: [SACO/SR] anser att medel bör anvisas över statsbudgeten för de angelägna åtgärder det här är fråga om. Om fiskevårdsavgiflen är enda allernalivel till budgetmedel tillstyrks den dock.

14.1.39 Friluftsfrämjandet: F kan förstå utredningens ambitioner all tillföra fisket ekonomiska resurser och därigenom förbättra förutsättningarna för fritidsfisket.

F ser emellertid en fara i all slå in på vägen att ta ut en avgift för all bedriva en fritidsaktivitet.

F kan bekräfta utredningens konstaterande all fritidsfisket är ell stort inslag i friluftslivet och anser del omotiverat all belägga en friluftsaklivilet avgift dä andra i regel ej är avgiftsbelagda.

De koslnader som är förenade med utveckling av fritidsfisket bör bestridas av stat och kommun.

Den föreslagna avgiften är visserligen blygsam men blir för t.ex. en familj på fyra personer en betydande avgift för fiske någon enstaka gång vilket det ofta kan bli tal om.

F avstyrker förslaget om fiskevårdsavgifl.

14.1.40 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareförbund: Förbunden hyser vissa betänkligheter mol införandel av en fiskevårdsavgift och ser hellre att medel till fiskevård m. m. utgår av budgetmedel. Del har emellertid visat sig all några medel den vägen hittills icke utgått trots positiva uttalanden i denna riktning. Mol bakgrund härav kan förbunden godta en fiskevårdsavgift för att bidraga till täckandet av nödvändiga kostnader.

14.1.41 Landsorganisationen i Sverige: När det gäller ulredningens förslag om införande av en allmän fiskevårdsavgifl vill LO avstyrka della. Fritidsfisket med handredskap har i stora delar av vårt land kommit all betraktas som en hävdvunnen folklig rättighet att jämföras med allemansrätten. En allmän fiskevårdsavgift med vidhängande administration skulle betraktas med stor irritafion från en bred allmänhet. De medel, som skulle tillföras fiskevärden, är knappasi av den storlek som skulle motivera en sädan principiell nyordning.

14.1.42 Landstingsförbundet: Landsfingsförbundet anser all en finansiering över statsbudgeten är riktigare och avslyrker förslagel i denna del, bl. a. för att det blir administrativt tungrott atl la ut en avgifl av landels ca 1 miljon fritidsfiskare. Avgiften strider också mot ulredningens intentioner ätt förenkla fritidsfisket.

14.1.43 Skogsindustriernas samarbetsutskott: SISU avslyrker förslagel om införande av särskild fiskevårdsavgift, främsl av psykologiska och praktiska skäl. Den uppskattade, relativt blygsamma intäkten står ej i proportion fill ofrånkomlig administration och krav på kontroll.--

14.1.44 Svenska kommunförbundet: Styrelsen vill avstyrka detla

förslag, då det blir administrativt tungrott atl av landets ca 1 miljon fritids-

Prop. 1980/81:153 254

fiskare ta ut en avgift som netto endast ger ca 18,3 milj. kr. I kostnaderna för införandet av avgiften bör dessutom inräknas information om den nya avgiften samt därefter fortlöpande kontroll av att avgift har erlagls. Avgiften strider ocksä mot utredningens intentioner att förenkla fritidsfisket. Det blir vidare svårt för den enskilde fritidsfiskaren som endast fiskar tillfälligt att skilja mellan fiskevårdsavgiflen och avgiften för fiskekort.

De förbättrade resurser för fiskevård som fiskevårdsavgiflen skulle ge bör kunna inrymmas i den ordinarie slatsbudgelen. Della förbättrade stöd mofiveras av att fritidsfiske är en fritidsaktivitet som engagerar en mycket stor gmpp människor. Ökade statliga bidrag är därför etl led i den satsning på rekreation för breda folkgrupper som statsmaklerna uttalat sig för i samband med beslutet om en ny rekreationspolitik.

14.1.45 Sveriges turistråd: Enligt ulredningen skall de förslag belräffande fiskevård, service och information samt tillsyn som lagts fram, finansieras genom alt en fiskevårdsavgift årligen skall erläggas av i princip alla fiskande. Detta förslag tillstyrker Turistrådet under förutsättning atl de administrativa kostnaderna för uppbörd och tillsyn kan hållas på en rimlig nivå. Motivet fill Turistrådets slällningstagande är alt bra information om lämpliga fiskeområden, kopplad lill förbättrad service i samband med utövandet och fiskeförbättrande ätgärder, sannolikl kommer alt uppfattas myckel I»sitivt. "Man får något konkrel för pengarna".

14.1.46 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Del framgår klart av ulredningens redovisning all samhällets slöd lill fritidsfisket varil alltför ringa. Fritidsfiskets väldiga omfallning och sociala värde motiverar elt rejält ekonomiskt stöd från stat och kommun. Del är enligt förbundel inle orimligt att de kostnader av engångs- och årlig karaktär, som angetts i utredningen bestrids genom budgetmedel. Förbundet vill i delta sammanhang erinra om att samhället påtagit sig ett stort ekonomiskl ansvar vad gäller andra fritidsaktiviteier som t, ex. idroltsverksamhelen.

Förbundet vill dock starkt underslryka all del tillmäter lillgången på ekonomiska resurser för av utredningen föreslagna ändamål en avgörande betydelse.

Förbundet vill därför klart deklarera alt del är berett atl acceptera
föreslagen fiskevårdsavgift därest statsmakterna anser sig böra välja denna
finansieringsform.--

14.1.47------------------------------- Tjänstemännens centralorganisation: TCO delar utredning
ens uppfattning vad gäller införandet av en fiskevårdsavgifl samt det
föreslagna uppbördsförfarandet.

14.2 Avgiftens storlek

14.2.1 Kammarrätten i Jönköping: Kammarrätten kan känna viss sympati för tanken alt de som fritidsfiskar också bör betala huvuddelen av de kostnader som fordras för all fisket skall kunna ulvecklas och administreras. Utifrån denna principiella utgångspunkt kan det vara konsekvent atl fiskevårdsavgift införes och att denna sättes sä högt att någol annal statsstöd inte utgår än det som skall finansieras med influtna medel. Så långl gär emellertid inle kommitténs förslag.

Den föreslagna avgiften innebär en halvmesyr. Den skulle inle täcka statens kostnader för fritidsfisket och den skulle medföra byråkrati och

Prop. 1980/81:153 255

besvär för den enskilde. Det är tveksamt om man bör införa en så låg avgift som pä föreslagna 20 kr per person med allt vad detta innebär av kontroll, straff och registrering (vilket torde vara nödvändigt). I varje fall de första åren är det inte troligt att så många som utredningen tror - 1 milj. människor - kommer att betala avgiften. Intäkterna kommer då - sedan adminstrationskostnaderna betalts - att bli ganska betydelselösa.

Ulredningen har inte heller närmare berört de avgränsningsproblem som uppkommer när det gäller den föreslagna avgiften. Det är sålunda inte ovanligt att en hel familj är ute i en båt och bedriver fiske. Skall då alla familjemedlemmarna som tillfälligtvis befattar sig med ett handredskap vara skyldiga att betala avgift eller räcker del med att endast en familjemedlem eriagt denna?

Kammarrätten ställer sig på gmnd av det anförda tveksam lill att införa en fiskevårdsavgift i synnerhet om denna sättes så lågt som föreslagits.

14.2.2------------------- Riksrevisionsverket:--- RRV ifrågasätter om inle denna

avgift bör anpassas så att den täcker samtliga adminstraliva kostnader för verksamheten.

14.2.3--- Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför
bund: --- Någon erinran mot storieken av föreslagen avgift har förbun
den icke men ifrågasätter om inte någon form av familjelicens bör övervä
gas.

14.3 Undantag från avgiftsplikten

14.3.1 Riksåklagaren:-- Åldersgränsen för uttagande av fiskevårds-avgift bör sammanfalla med straffmyndighetsåldern.

14.3.2 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Liksom LRF och Fiske-

vattenägareförbundet i Östergötland anser länsstyrelsen att också licensierade yrkesfiskare skall betala fiskevårdsavgifl. Della skapar nalurliga fömtsättningar att påverka beslut om de fonderade medlens användning i fiskevårdsarbetet.

14.3.3--------------------------- Länsstyrelsen i Jönköpings län: kan det tyckas alt gränsen för

avgiftsfrihet — 16 år - salts väl lågt med tanke pä alt skoltiden för de flesta ungdomar numera sträcker sig betydligt längre. En gräns vid 18 år syns vara elt lämpligare förslag och ansluter dessulom naturligt till nu gällande myndighetsålder.

14.3.4------------------------ Länsstyrelsen i Kalmar län: även yrkesfiskekåren bör deltaga

i kostnaderna för fiske värden och därmed sammanhängande problem.

14.3.5 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: De mera anspräklösa formerna
av fritidsfiske - fiske med metspö - som mindre är inriktat på fångst än på
avkoppling, borde i alla händelser vara fritt. Den föreslagna avgiften (20
kr), torde i och för sig vara av mindre betydelse än besväret alt erlägga
avgiften för den, som kanske vid något enstaka tillfälle vill meta. En avgifl
framstår också i detta sammanhang såsom mindre skälig, då den sällan
torde kunna motiveras av nägon service från del allmännas sida.

Prop. 1980/81:153 256

14.3.6---------------------------------------- Länsstyrelsen i Jämtlands län: Möjligheler borde undersökas

alt för befrielse från fiskevårdsavgifl avgränsa sädana fiskerältsägare som utnyttjar sitt fiske i huvudsak såsom husbehovsfiske utan att ha anlitat några samhällsorgan för vård eller förvallning av fisket.

14.3.7----------------------------- Länsstyrelsen i Norrbottens län: Allmän avgifl bör enligt

styrelsens uppfattning eriäggas av alla kategorier av fiskare.

14.3.8------------------- Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför
bund: Förbunden anser del orimligt, att fiskevatlenägare, när han

fiskar på eget vallen, skall betala fiskevårdsavgifl. Han bör i denna situation undantas från skyldigheten all betala sådan avgift.

14.3.9------- Sveriges fiskares riksförbund: Jämväl yrkesfiskare bör betala fiske
vårdsavgifl. --

14.4 Uppbördssystem

14.4.1 Postverket: Postverket slöder tanken pä etl uppbördssyslem med register av jaklkortsmodell.

14.4.2 Kammarkollegiet: Vidare skulle enligl belänkandel kammarkollegiet meddela bestämmelser om ordningen för uppbörd av fiskevårdsavgifl och utfärdande av bevis om eriagd avgift. Kollegiet anser atl del är lämpligare om regler i angivna hänseenden faslställes av regeringen, antingen genom att inarbetas i den blivande fiskeförordningen eller genom alt föreskrivas på annat sätt. Belräffande uppbörden av fiskevårdsavgiflen diskuteras tvä skilda system i betänkandet: elt med. och etl utan registrering av dem som skall betala avgift. Kollegiet vill ifrågasätta om man inle - i varje fall under en övergångsperiod - bör stanna för del registerlösa allernalivet.

14.4.3 Riksrevisionsverket: RRV ifrågasätter om det är nödvändigt all lägga upp ett dataregister omfaltande ungefär en miljon fritidsfiskare för all man skall kunna sända ut betalningsunderlag lill den årliga avgiften. Ett enklare uppbördsförfarande bör övervägas, t.ex. all det vid postkontoren finns blanketter för direkt inbetalning. Eftersom informafionen riktar sig till en slor del av befolkningen, kan det tänkas atl allmän information i press, radio och TV kan genomföras med jämna mellanrum.

14.4.4 Nämnden för samhällsinformation: Om en fiskevårdsavgift

införes bör också någon form av registrering ske. För att enkelt kunna nå berörda människor med information är en registrering värdefull.

14.4.5 Fiskeristyrelsen: Styrelsen har för sin del ej några särskilda erinringar atl anföra mot den konstmkfion av en fiskevårdsavgifl som redovisas i betänkandet.

14.4.6 Domänverket: Enligl domänverkets mening är del vidare möjligt alt öka utrymmet för fiskevårdsålgärder genom atl införa en extra skatt på fiskeredskap. En sädan ordning är administrativt enklare än utredningens förslag om fiskevårdsavgift. Skatten på fiskeredskap bör användas främsl för fiskeförbättrande ätgärder i s.k. frivatten, där inga kortintäkter kan finansiera fiskevården.

Prop. 1980/81:153 257

14.4.7 Länsstyrelsen i Stockholms län: Pä sätt utredningen föreslår

talar övervägande skäl för atl ett uppbördssyslem med register av jaktkortsmodell är mest effektivt.

14.5 Kontroll att fiskekortsavgiften erläggs

14.5.1 Lantbruksstyrelsen: Utredningen föreslår att den som mot vederlag upplåter fiskerätt till annan är skyldig att tillse att denne har eriagt fiskevårdsavgift. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter häremot dömes till böter. Enligl lantbruksstyrelsens mening är denna övervakningspålaga olämplig. Den som upplåter fiskerätt lill allmänheten måste nämligen av serviceskäl anlita ett stort antal fiskekortförsäljare vid turistanläggningar, affärer, bensinstationer med stor och varierande personal. För att distributionen av fiskekort skall fungera med föreslagen övervakning finns risk för krav pä ökad ersättning från försäljarna eller kommer man att vägra att försälja fiskekorl till men för fritidsfiskaren.

14.5.2 Domänverket: — Allmänhetens fiskekortsköp kommer atl försvåras. Flera kortförsäljare torde säga ifrän sig försäljningsälagandet p. g. a. dels kontrollskyldigheten som inskrivits i förslagel, dels det straffansvar som följer om avgiftskontroll inte fullgjorts. Det bör framhållas atl minderåriga ofta arbetar på platser där fiskekort säljs.

- Kontrollskyldigheten utesluter de rationaliseringsmöjligheter som bl. a. fiskekortsautomater och bokning innebär.

14.5.3----------------------------- Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsslyrelsen ifrågasätter

om det är möjligt att ålägga upplålaren av fiskerätt att kontrollera om fiskerättssökaren eriagt fiskevårdsavgifl. Fiskekort säljs i automater, kiosker och bensinstationer m. m. Ytterligare utredning behövs för att hitta lämpliga kontrollformer.

14.5.4 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Någon omfattande kontrollapparat kan av förklarliga skäl inle komma Ull ständ för indrivningen av fiskevärdsavgifterna, utan inbetalningen får i stor utsträckning bygga pä frivillighet. Däremot anser länsstyrelsen atl den kontrollskyldighet med åtföljande kriminalisering, som ålagts den som försäljer fiskekorl är tveksam. Motivationen till frivillig inbetalning bör i första hand byggas upp av information om hur avgiften kommer de fiskande till godo. Med hänsyn lill den föreslagna fillsynsapparaten torde det ej vara erforderligt att införa etl straffansvar för fiskekortsförsäljare. Hotel om upptäckt av tillsynsman torde vara tillräckligt för frifidsfiskare atl eriägga avgift frivilligt.

14.5.5 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Kontrollen av syslemel kan

bh betungande. Det finns- skäl att anse den plikt att övervaka

avgiftsbetalningen som utredningen vill ålägga fiskerättshavare vid upplåtelse av fiske mot avgift vara alltför långtgående.

14.5.6--------------------------- Länsstyrelsen i Malmöhus län: Enligt utredningen skall den

som upplåter fiskevatten vid straffansvar vara skyldig att kontrollera all
den som skall fiska har betalt fiskevårdsavgift. Detla får anses vara elt
alltför betungande ansvar för fiskevattensägarna. Dessutom kan detta mot
verka intresset för att upplåta fiskevatten för fritidsfisket.

17 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153

Prop. 1980/81:153 258

14.5.7------------------------ Länsstyrelsen i Örebro län: Kontrollen av all avgiften erlagts

överlämnas i stor ulslräckning lill de föreningar och enskilda personer som säljer fiskekorlen, vilket kan bli en betungande uppgift eftersom fiske ulan erlagd avgift kommer all vara straffbart. Kontrollkravet kan också stoppa pågående rationalisering av fiskekortförsäljningen genom automater och postgiro.

14.5.8---------------------------- Länsstyrelsen i Kopparbergs län: kan länsstyrelsen ej ansluta

sig till utredningens uppfattning och förslag atl var och en som mot avgift upplåter fiskerätt lill annan vid straffansvar skall vara skyldig tillse alt den lill vilken fiskerätten upplåts har eriagt fiskevårdsavgift. Regeln kan upplevas som en last från upplätarens sida och lägga hinder i vägen för fiskekortförsäljning genom automater.

14.5.9 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Den föreslagna fiskevårdsavgiften
på 20 kronor räknar ulredningen med skall erläggas av ca I milj. av landets
2 milj. fritidsfiskare. Eftersom man inle heller i detta avseende föreslår
förbättrade övervakningsresurser konstaterar man, alt 1 milj. eller 50 % av
landets fritidsfiskare kommer alt bli lagöverträdare.

Del kan inte vara rimligt att lägga kontrollen av erlagd fiskevårdsavgift på föreningarnas kortförsäljare. Fiskekort säljs ju även i automater eller genom utbetalningskort som tillsänds medlemmar per post. Det bör räcka med skyldighet enligl 47 § för enskild person att kunna uppvisa bevis om erlagd fiskevårdsavgifl för polisman eller person som avses i 56 §.

14.5.10 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Skulle fiskevårdsavgift införas enligt utredningens förslag blir del svårt och kostsamt alt övervaka att betalningsskyldigheten fullgjorts. T.ex. kan nämnas alt konlroll genom upplåtaren icke är möjlig vid fiske på frivatten eller där fiskekort numera säljs via automat.

14.5.11 Länsstyrelsen i Jämtlands län: I 48 § i förslaget till lag om fiske stadgas, att den som mot vederlag upplåter fiskerätt lill annan är skyldig alt tillse att denne har eriagt fiskevårdsavgifl, och i 53 § andra slyckel i förslaget stadgas, all den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mol detta dömes lill böter. Det bör övervägas att dessa bestämmelser ersattes med regler av innehåll atl upplåtelse av fiskerätt är giltig endasi om stadgad fiskevårdsavgifl erlagls och atl erinran härom bör göras vid upplåtelse. Ansvaret för att fiskevårdsavgift erlagts bör helt åvila den fiskande.

14.5.12 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Dock delar länsstyrelsen

den krifik som framförts av fiskenämnden mot systemet för kontroll alt avgiften betalts. Att kortförsäljarna skall åläggas della mot straffansvar torde inte vara någon realistisk lösning.

14.5.13 Centralorganisationen SACO/SR: Att som utredningen föreslår dels låta försäljare av fiskekort kontrollera alt avgift erlagls, dels kalkylera med att en stor del av de fiskande inte skall eller inte kommer att erlägga avgiften verkar dock mindre tilltalande.

14.5.14 Friluftsfrämjandet: Administrationen av fiskevårdsavgiflen torde bli såväl besvärlig som dyrbar. Konlroll av efterlevnaden av lag pä området kräver sannolikl speciella tjänstemän.

Prop. 1980/81:153 259

14.5.15 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Avgiften medför vidare komplicerade ansvarsförhållanden samt försvårar rationella förfaringssätt med försäljning av fiskekort.

14.5.16 Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Förbundel har i så fall

ingen erinran mot den konstmkfion av avgiften samt fondens ändamål och fondstyrelsens sammansättning som utredningen föreslagit.

Förbundet vill slutligen framhålla att även om den föreslagna fiskevårdsavgiften beslutas kommer denna endasi atl läcka ca hälften av de årliga kostnaderna. Förbundet vill därför starkt understryka alt fondmedlen endast får lagas i anspråk för fiskevård, service, information, organisationsstöd samt viss tillsyn i enskilt vatten. Övriga kostnader - årliga eller av engångskaraktär — bör hell bestridas genom budgetmedel.

14.6 Fiskevårdsfonden

14.6.1----------------- Kammarkollegiet: Kollegiet har inte någol att erinra mot att

förvaltningen av den föreslagna fiskevårdsfonden lägges på verket.

Den fondförvaltning kollegiet har hand om är redan omfattande och inkluderar den i sammanhanget säsom förebild använda jaktvärdsfonden. En fond av det slag varom här är fråga redovisas i de slalliga räkenskaperna bland "övriga diverse medel". Detta redovisningssätt innebär all tillgångarna i fonden inte ingär i statens bokförda nettoförmögenhet.

För att hålla fiskevårdsavgiften sä läg som möjligt bör kammarkollegiet
förränta fondmedlen genom placeringar i olika värdepapper m.m.

Enligt fiskevaltensutredningens förslag skulle kollegiet avge redovisning till regeringen för fiskevårdsfondens förvaltning. Det är kollegiets bestämda uppfattning att en sådan redovisning i stället bör ankomma på fondens styrelse, som ju blir det materiellt beslutande organet. Erforderiigt siffermaterial ur fondräkenskaperna kommer kollegiet givetvis atl ta fram åt styrelsen för fonden.

14.6.2 Riksrevisionsverket: Ulredningen föreslår atl en särskild fiskevärds-fond skall inrättas och att avgifterna skall tillföras denna. Detta innebär en form av specialdestination, som enligt RRVs mening inte ligger i linje med de av riksdagen antagna principerna för moderniseringen av del statliga budgetsystemet. RRV föreslår därför, atl avgiftsmedlen tas upp under budgetens inkomstsida och alt anslag för motsvarande ändamål anvisas för att disponeras av fiskeristyrelsen. Den föreslagna ordningen bör enligt RRVs mening inte hindra att berörda intresseorganisationer kan beredas tillfälle att ge synpunkter på användningen av avgiftsmedlen, t. ex. genom en till fiskeristyrelsen knuten rådgivande nämnd.

14.6.3 Beredningen för samordning av statliga insatser för rekreation

m.m.: Beredningen är-- emot att fonder centralt byggs upp av ell

föreslaget avgiftssystem. Staten bör, inle minst mot bakgmnden av sin uttalade rekreationspolitik, via budgetmedel slödja rekreation och friluftsliv i skilda former. Detta stöd bör enligt beredningen ulgå till olika aktiviteter efter behov och inte styras av eventuella tillgängliga medel för vissa aktiviteter.

14.6.4----------------------------- Länsstyrelsen i Jönköpings län: Formen med en särskild

fiskevärdsfond syns-- borga för att de medel som flyter in också

Prop. 1980/81:153 260

direkt kommer fisket till godo. I viss mån kan det väl emellertid sägas att
fritidsfiskarna därigenom får bära en stor del av kostnaderna för en fiske
vård, som kommer hela befolkningen till godo i form av ett bättre hushål
lande med en naturresurs.--

14.6.5 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Det bör övervägas om inte även yrkesfiskets företrädare skall vara representerade i fiskevårdsfondens styrelse eftersom en stor del av fondmedlen skall användas fill direkta fiskevårdsåtgärder i vatten som ocksä är av intresse för yrkesfisket.

14.6.6 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Enligt förslaget skall av influtna avgifter bildas en fond, benämnd fiskevårdsfonden, som skall förvaltas av kammarkollegiet. Om en fiskevårdsavgift införes och denna fond bildas är det angeläget alt naturvårdsintressena garanteras medinflylande i nämnden.

Därest en fiskevårdsavgift införes bör influtna medel ej få användas för restaurering av ett försurat vatten.

14.6.7--------------------------- Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Medlen bör ullföras en fond,

fiskevårdsfonden. Beträffande denna fond bör, med nedan angivna undantag, de av utredningen föreslagna reglerna gälla.

Länsstyrelsen ifrågasätter om det kan vara lämpligl att fondstyrelsen skall fatta beslut för varje inkommen ansökan om bidrag. Fondstyrelsens uppgift bör enligt länsstyrelsen vara alt fördela fondmedel efter de medelsbehov som redovisats fråh resp. fiskenämnd. Slörre projekt skall naturligtvis prövas av fondstyrelsen men i övrigl bör fiskenämnderna fä besluta om bidrag till lokala åtgärder av de medel som fondstyrelsen fördelat lill resp. län.

14.6.8 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför
bund: Det är emellertid angelägel att sålunda influtna medel också används
för angivna ändamål. De administrativa kostnaderna får således icke tillå
tas bli för stora. Förbunden har ingen erinran mot föreslagna förvaltnings-
åtgärder och delar ulredningens uppfattning att ett uppbördssystem med
register bör väljas.

För att minska de adminislraliva kostnaderna föreslår förbunden alt fondstyrelsen i möjligaste mån begränsas. Del synes förbunden onödigt med sä stor allmän representation i fondstyrelsen som ulredningen föreslagit och borde lämpligen landstingsförbundet kunna ulgå.

14.6.9-------------------------- Sveriges fiskares riksförbund: Yrkesfiskel bör vara företrätt i

den föreslagna fondstyrelsen och komma i åtnjutande av organisalionsbi-drag hksom friudsfiskarnas och fiskevaltenägarnas organisafioner. Medlen bör fördelas lika mellan dessa tre organisationer.

14.6.10--------- Sveriges turistråd: De medel som flyter in genom fiskevårdsav
gifter skall enligt förslaget bilda en fond med särskild fondstyrelse. Enligl
vår mening talar fiera skäl för att Turisträdet ocksä blir representerat i
denna styrelse.-

Prop. 1980/81:153 261

Bilaga 4

De remitterade lagförslagen

1 Förslag till

Lag om fiskevårdsområden

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § I syfte att samordna fiskets bedrivande och fiskevården och främja
fiskerättsinnehavarnas gemensamma intressen kan enligt denna lag fiske
som tillhör eller utgör två eller flera fasligheter sammanföras lill etl fiske
vårdsområde och fiskerättsinnehavare inom detla bilda en fiskevårdsom
rådesförening. Föreningens verksamhet får inle omfatta fiske som enligl
lagen (1950; 596) om rätt till fiske fär bedrivas i enskilt vatten ulan slöd av
enskild fiskerätt.

Om det finns särskilda skäl, fär ett fiskevårdsområde bildas av fiske som tillhör endast en fastighet, om fastigheten har flera ägare.

2 § Ett fiskevårdsområde får inte omfatta fiske inom områden, där sa
merna har rätt fill fiske enligt rennäringslagen (1971:437), såvill fråga är
om kronomark ovanför odlingsgränsen som står under slalens omedelbara
disposifion eller renbetesfjällen.

Beträffande fiske inom andra områden, där samerna har räll lill fiske enligt rennäringslagen, får någon inskränkning inle ske i denna rätt genom bildande av fiskevårdsområden.

3 § Den som äger fiske som ingär i ett fiskevårdsområde är medlem i
fiskevårdsområdesföreningen.

Har en fastighets fiske upplåtits i sin helhet för längre lid än elt år, skall bmkaren i stället för upplålaren vara medlem i föreningen under upplätelseliden, om inte annat har avtalats mellan upplålaren och bmkaren.

4 § Beslut om bildande av etl fiskevårdsomräde meddelas av länsstyrelsen, som i samband därmed skall fastställa sladgar för fiskevårdsområdesföreningen i de hänseenden som anges i 18 §.

5 § Beslut enligt denna lag gäller även mol nya medlemmar.

Villkor för bildande

6 § Ett fiskevårdsområde får bildas endasi om ägarna av del fiske som det är fråga om inte mera allmänt motsätter sig bildandet. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas, vilkas fiskeutövning påverkas mest av bildandel.

7 § För att elt fiskevårdsområde skall få bildas krävs all bildandel är

Prop. 1980/81:153 262

lämpligt med hänsyn lill vattenområdets och fiskets beskaffenhet och omfattning samt förhållandena i övrigl.

Verksamhet

8 § En fiskevårdsområdesförening får besluta om upplåtelse av fiske
inom fiskevårdsområdet.

För beslut om upplåtelse av en medlems hela fiske eller av fiske som han innehar med ensamrätt fordras hans samtycke, om inte fisket saknar betydelse för hans försörjning.

9 § En fiskevårdsområdesförening får besluta att bidrag Ull föreningens
verksamhet skall uttaxeras av medlemmarna, endasi om del finns före
skrifter om sådan uttaxering i stadgarna.

Förfarandet vid bildandet

10 § Ansökan om bildande av ell fiskevårdsområde får göras av den som äger fiske som avses ingå i området, av kommunen eller av fiskenämnden. Ansökan skall göras hos länsstyrelsen.

11 § Ansökningshandlingarna skall innehålla uppgift om del fiske som avses ingå i fiskevårdsområdet och förslag till stadgar för fiskevårdsområdesföreningen.

12 § Frågan om bildande av elt fiskevårdsområde skall utredas vid en förtaltning under ledning av en förtätlningsman, om del inte är uppenbart att förutsättningar för bildandel saknas.

Länsstyrelsen får dock utan föregående förrättning besluta all bilda elt fiskevårdsområde, om alla ägarna av fisket är ense om delta eller om förrättning annars inte anses nödvändig.

13 § Förrättningsmannen skall med ledning av ansökningshandlingarna
och vad som i övrigl har förekommit göra upp ell förslag lill del fiske som
bör ingå i fiskevårdsområdel och de sladgar som bör gälla för fiskevårds
områdesföreningen. Han skall vidare, i den omfattning som behövs för
prövningen enligl 6 §, ulreda vilka som är ägare till fisket och upprätta en
förteckning över ägarna (fiskerätlsförteckning).

Förslaget skall behandlas vid sammanträde inför förrältningsmannen.

14 § Förrättningsmannen skall genom kungörelse kalla ägarna av fisket
fill sammanträdet. Kungörelsen skall innehålla en kort beskrivning av den
avsedda områdesbildningen samt uppgift om tid och plats där ansöknings
handlingarna och fiskerätlsförteckningen finns tillgängliga. I kungörelsen
skall den som vill åberopa skriftlig utredning till stöd för erinringar mol
fiskerätlsförteckningen uppmanas att lägga fram ulredningen senast vid
sammanträdet.

Kungörelsen skall införas i ortstidning. I fiskerättsförteckningen upptagna ägare av fiske skall skriftligen underrättas om kungörelsens innehåll. Om införande i ortstidning inte är påkallat, får kungörelsen i stället delges ägarna av fisket. Kommunen och fiskenämnden skall allfid underrättas.

Prop. 1980/81:153 263

15 § Vid förrättningen skall fömtsättningarna för bildande av fiskevårds
området utredas.

Fiskerättsinnehavarna skall fä tillfälle atl yttra sig och lägga fram utredning i frågor som är av betydelse för bildandet.

16 § Förrättningsmannen skall avge ett utlåtande om fiskevårdsområdel
bör komma till stånd. Finner förrättningsmannen att det bör ske, skall han i
utlåtandet ta in förslag i fråga om det fiske som fiskevårdsområdel skall
omfatta och förslag till stadgar för fiskevårdsområdesföreningen. I utlåtan
det skall alltid anges hur förtättningskostnaderna bör betalas.

Förrättningen avslutas genom att utlåtandet och övriga förrättningshandlingar läggs fram för ägarna av fisket pä tid och plats som bestämts vid sammanträde. Handlingarna hålls härefter tillgängliga för granskning under en månad.

Efter utgången av denna tid skall förrättningsmannen översända för-rättningshandlingama och de erinringar som kan ha framställts till länsstyrelsen.

17 § Meddelas beslut om bildande av etl fiskevårdsomräde, skall kostna
derna för bildandet, i den mån bidrag inte utgår av allmänna medel,
fördelas mellan ägarna av fisket efter vad som är skäligt. Bildas inte något
fiskevårdsområde, skall kostnaderna betalas av sökanden eller fördelas
mellan sökandena, om inte särskilda omständigheter föranleder att betal
ningsskyldigheten fördelas mellan ägarna av fisket eller vissa av dem.

Stadgar

18 § Av stadgarna för en fiskevårdsområdesförening skall framgå

1. grunderna för fiskets nyttjande och för fiskevården,

2. vilka riktlinjer i övrigt som skall gälla för föreningens verksamhet.

19 § Pä ansökan av fiskevårdsområdesföreningens styrelse får länssty
relsen besluta om ändring av stadgarna i de hänseenden som anges i 18 §.
För sädana ändringar gäller villkoren för och förfarandet vid bildande av
fiskevårdsområde.

Organisation

20 § För fiskevårdsområdesföreningen skall finnas en styrelse. Innan styrelsen har utsetts kan föreningen inte förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter. Styrelsen företräder föreningen mot tredje man.

21 § Medlemmarnas rätt att delta i handhavandet av fiskevårdsområdesföreningens angelägenheter utövas på fiskestämma.

22 § Vid omröstning på fiskestämma gäller att varje medlem har en röst, om inte annat följer av stadgarna.

Ingen får för egen del rösta för mer än en femtedel av del på stämman företrädda röstetalet.

23 § Den mening som har fält del högsta röstetalet gäller som stämmans
beslut. Val avgörs vid lika röstetal genom lottning. I andra frågor gäller den
mening som biträds av de flesta röstande eller, om även anlalel röstande är
lika, av stämmans ordförande.

Prop. 1980/81:153 264

Fiskevårdsområdes bestånd

24 § Länsslyrelsen kan besluta att en fiskevårdsområdesförening skall
upplösas.

Sådanl beslut får meddelas om ägarna av fisket mera allmänt motsätter sig en fortsatt samverkan eller om ändrade förhållanden inträtt som väsentUgt inverkar på föreningens verksamhet.

Beslut om upplösning på den förstnämnda grunden fär inte meddelas innan tio år har förflutit från det beslutet om bildande av fiskevårdsområdet vann laga kraft.

25 § På ansökan av styrelsen för de fiskevårdsområdesföreningar som
berörs kan länsstyrelsen besluta aft

1. föra samman flera fiskevårdsomräden till etl fiskevårdsområde,

2. dela upp ett fiskevårdsområde i flera fiskevårdsområden.

För sådan ombildning gäller villkoren för och förfarandet vid bildande av fiskevårdsområde.

26 § på ansökan av fiskevårdsområdesföreningens styrelse får länsstyrelsen besluta alt ett fiske skall anslutas Ull fiskevårdsområdel. För sådan anslutning fordras medgivande av fiskets ägare och, om fisket ingår i fiskevårdsomräde, av fiskevårdsområdesföreningen för det området.

27 § Länsslyrelsen får beslula alt ell fiske skall uleslulas ur fiskevårds-området. Ansökan om uteslutning skall göras av fiskevårdsområdesföreningens styrelse eller av fiskets ägare.

28 § Länsstyrelsen får förordna att frågor som avses i 24, 26 eller 27 § skall utredas vid förrättning innan länsstyrelsen beslutar.

För förfarandet vid sådan förrättning gäller 13-16 §§ i tillämpliga delar.

29 § Vid upplösning av en fiskevårdsområdesförening gäller bestämmel
sen i 62 § lagen (1973; 1150) om förvaltning av samfälligheter.

Ansvar m.m.

30 § Bryter den som är medlem i fiskevårdsområdesföreningen mot de
regler som enligt stadgarna eller fiskestämmans beslul gäller för fisket
inom fiskevårdsområdel döms till böter, om inle gärningen är belagd med
straff i annan lag eller författning.

Sådant brott får åtalas av åklagare endasi efter angivelse av målsägande. Som målsägande anses även fiskevårdsområdesföreningen och medlem i föreningen.

31 § Anser en medlem vars rätt berörs av beslut på fiskeslämma eller
beslut av fiskevårdsområdesföreningens styrelse att beslutet inte har till
kommit i behörig ordning eller att det strider mot denna lag eller annan
författning eller mot stadgarna eller kränker hans enskilda rätt, får han
överklaga beslutet hos länsslyrelsen genom besvär.

Besvärshandlingen skall ha inkommil fill länsstyrelsen inom fyra veckor från dagen för beslutet. I fråga om besvär mot styrelsens beslut räknas dock besvärstiden från den dag klaganden fick del av beslutet.

Fiskestämmans eller styrelsens beslut skall gälla utan hinder av aU det har överklagats, om inte länsstyrelsen förordnar annat.

Prop. 1980/81:153 265

32 § Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Dä beslut som länsstyrelsen eller kammarrätten meddelar enligt denna lag angår så många att avskrift av beslutel inte lämpligen kan lillställas envar av dem, skall meddelande om beslutet införas i ortstidning. Tiden för överklagande skall räknas frän den dag dä kungörandet har skelt.

Länsstyrelsens beslut skall gälla utan hinder av alt det har överklagats, om inte kammarrätten förordnar annat.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982, dä lagen (1960:130) om fiskevårdsomräden skall upphöra att gälla.

2. I ärenden om bildande av fiskevårdsområde, i vilka förtätlningssam-manträde hållits eller kallelse till sådant sammanträde skett före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser fortfarande gälla.

3. Fiskevårdsområden, som bildats enligt lagen (1960:130) om fiskevårdsområden, ombildas i samband med den nya lagens ikraftträdande lill fiskevårdsområden och fiskevårdsområdesföreningar. För sädana områdesföreningar skall bestämmelserna i 10, 12 och 13 §§ lagen (1960:130) om fiskevårdsomräden gälla som om de upptagits som bestämmelser i stadgarna.

4. Har fiske upplåtits genom servitut skall vad i lagen sägs om ägaren av fisket i stället gälla ägaren av den fastighet lill vars förmån servitutet gäller.

5. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till Tiske

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1950:596) om rätt till fiske' dels att 31 och 32 §§ skall upphöra att gälla, dels att 30 och 41 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

30 §
Om innehavare av enskild fiske- Om innehavare av enskild fiske
rätt, i strid med aUmänt intresse, rätl i strid med allmänna intressen
uppenbart vansköter fisket genom uppenbart vansköter fisket genom
alltför hård beskattning av fiskbe- alltför hård beskattning av fiskbe
ståndet eller genom underiåtenhet ståndet eller genom underiåtenhet
att utnyttja fisket, skall statens fis- att utnyttja fisket, får fiskenämn-
keritjänsteman söka träffa överens- den förelägga honom att bedriva
kommelse med ägaren av den fas- fisket på ett sätt som behövs för att
tighet, tiU vilken fisket hör, samt, avhjälpa vanskötseln. Innehas fis-
där fiskerätt innehaves av annan, ket av annan än ägaren, får före-
Jämväl med denne om fiskets bedri- läggandet i stället riktas mot

' Senaste lydelse av 31 § 1970:438.

Talan mot länsstyrelses beslul i ärende, vara 24, 28 ellet 29 § äger liUämpning, eller rörande utdömande av vite enligt 32 § föres hos kammarrätten genom besvär inom två månader efter det klaganden er-höU del av beslutel.

Talan mot beslul enligl denna lag av annan myndighet än regeringen i annat fall än som avses i första stycket/öré".? hos regeringen genom besvär inom tid som sägs i första stycket.

Vederbörande fiskeriintendenl är på grund av sin befattning behörig att föra talan i ärende som avses i första eller andra stycket.

Då beslut som myndighet meddelar enligt denna lag angår sä många att avskrift av beslutet ej lämpligen kan tillställas envar av dem, skall delgivning ske enligl 17 § delgivningslagen (1970; 428).

Beslut, som avses i 22, 28 och 29 §§, skola lända tdl efterrättelse utan hinder av förd klagan, om ej annorlunda förordnas. Om särskilda sV.ä\ föreligga, må länsstyrelsen förordna att även beslut, som avses i i/ §, skall lända till omedelbar efterrättelse.

Länsstyrelsens beslut i sådana ärenden som avses i 24, 28 eller 29 § överklagas hos kammartätten genom besvär inom två månader efter det klaganden fick del av beslutet.

Fiskenämndens beslut i sådant ärende som avses i 30 § överklagas hos fiskeristyrelsen genom besvär inom tre veckor efter det klaganden fick del av beslutet. Fiskeristyrelsens beslut överklagas hos regeringen genom besvär.

Beslut enligt denna lag av en förvaltningsmyndighet överklagas i övriga fall inom den lid som anges i första stycket hos regeringen genom besvär.

Vederbörande fiskeriinlenden-tent är på grund av sin befattning behörig all föra talan i ärende som avses i första, andra eller tredje slyckel.

Då beslut som en myndighel meddelar enligl denna lag angår så många atl en avskrift av beslutel inte lämpligen kan tillställas var och en av dem, skall delgivning ske enligt 17 § delgivningslagen (1970:428),

Beslut, som avses i 22, 28 och

29 §§, skaU gälla ulan hinder av att det har överklagats, om inte annat förordnas. Om det finns särskilda skäl, får fiskenämnden förordna atl även sådant beslul, som avses i

30 §, skall gälla med omedelbar verkan.

Prop. 1980/81:153 267

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Föreskrifter rörande fiskets bedrivande (fiskeriplan) som har fastställts med slöd av 31 § andra stycket skall anses meddelade med slöd av 30 § första stycket i dess nya lydelse.

I fräga om talan mot beslut enligl 31 eller 32 §, som meddelats före den I januari 1982, skall även därefter äldre lag gälla.

3 Förslag till

Lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)

Härigenom föreskrivs att i expropriationslagen (1972:719) skall införas en ny paragraf, 2 kap. 7 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

7 a §

E.xpropriation får ske för att tillgodose den allmänna fiskevården eller för vetenskapliga undersökningar och försök ifråga om fiske.

Denna lag träder i kraft den I januari 1982.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:1156) om ändring i lagen (1950:596) om rätt till flske

Härigenom föreskrivs atl övergångsbestämmelserna lill lagen (1973: 1156) om ändring i lagen (1950:596) om rätl till fiske' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

Förordnande angående nyttjande Förordnande angående nyttjande
av samfällt fiske, som meddelats av              av samfällt fiske, som meddelats av
länsstyrelse med stöd av äldre lag,               länsstyrelse med slöd av äldre lag,
skall gälla till dess delägarna beslu-               skall gälla till dess annat har beslu
tat annat enligl lagen (1960:130) om             tals enligt lagen (1981:00) om fiske-
fiskevårdsområden eller lagen vårdsområden   eller     lagen
(1973:1150) om förvaltning av sam-             (1973; 1150) om förvaltning av sam
fälligheter. Har sädant förordnande               fälligheter. Har sådant förordnande
meddelats för viss tid, får länssty-                meddelats för viss lid, fär länssty
relsen pä ansökan av delägare för-               relsen på ansökan av delägare för
länga tiden, dock längst till utgång-               länga tiden, dock längst lill utgång
en av år 1983.                     en av år 1990.

' Senaste lydelse 1975:1310.

Beträffande upplåtelse, som skett enligt 24 § andra stycket i dess äldre lydelse, skall äldre lag fortfarande äga tillämpning.

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 24 § andra stycket i dess äldre lydelse skall gälla till dess fiskevårdsområde enligt lagen (1960:130) om fiskevårdsområden bildats eller föreningsförvaltning enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter anordnats, dock längst lill utgången av år 1983.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 24 § andra stycket i dess äldre lydelse skall gälla till dess fiskevårdsområde enligt lagen (1981:00) om fiskevårdsområden bildats eller föreningsför-vallning enligt lagen (1973:1150) om förvallning av samfälligheter anordnats, dock längst till utgången av år 1990.

Prop. 1980/81:153 269

Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1981-02-26

Närvarande: f.d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Hilding, justitierådet Vängby.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 12 febmari 1981 har regeringen på hemställan av chefen för jordbmksdepartementet Dahlgren beslutat inhämta lagrådets yllrande över förslag till

1. lag om fiskevårdsomräden,

2. lag om ändring i lagen (1950:596) om räll lill fiske.

3. lag om ändring i expropriationslagen (1972:719),

4. lag om ändring i lagen (1973:1156) om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske.

Förslagen har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorerna Hans Petterson och Gunnar Holmgren. Förslagen föranleder följande yttrande:

Förslaget till lag om fiskevårdsområden

Lagrådet:

Förslaget till ny lag om fiskevårdsområden, som skall ersälla den nuvarande lagen (1960: 130) om fiskevårdsomräden, har i belydande utsträckning utarbetats med lagen (1980:894) om jaktvårdsområden som förebild. Jakl och fiske företer emellertid från rättslig synpunkl betydande skiljaktigheler sinsemellan. Anledningen härtill är bl.a. alt fisket många gånger lämnats utanför skiften och andra ändringar i fastighetsindelningen och har karaktären av samfällighet. Del sagda medför atl vissa frågor kräver en mer ingående reglering än som kan anses påkallad beträffande jakten. Det innebär ocksä atl fisket inle sällan faller under lagen (1973:1150) om förvallning av samfälligheter och att sälunda behovel av en samordning med denna mäsle uppmärksammas.

Etl annat drag som karaktäriserar den föreslagna lagen är de förenklingar som eftersträvats i förhållande till den nuvarande lagen om fiskevårdsomräden. Anledning härtill är uppenbarligen alt relalivi få fiskevårdsområden bildats enligt den nuvarande lagen och all della tillskrivits de krav på utredning om delaktigheten i fiskevårdsområdet som slälls i den nuvarande lagen. Förslagel syflar därför till all en mer summarisk utredning av delakfigheten skall kunna ske. Delta har i sin lur förl med sig all delägarnas skyldighet enligl nuvarande lag atl gentemot fiskevårdsområdel svara för

Prop. 1980/81:153 270

dess förpliktelser för framtiden avses endasi undanlagsvis fä en motsvarighet med stöd av föreskrifter om uttaxering i fiskevårdsområdesföreningens stadgar. De sålunda föreslagna förenklingarna får i och för sig godtagas. Det förtjänar emellertid understrykas, alt fiskevårdsområdesföreningar i vissa fall kan tänkas ha en sådan omsättning alt del kan föranleda behov av den kreditbas som medlemmarnas ansvarighet gentemot föreningen kan utgöra. Det är därför tänkbart all möjlighelen att i stadgarna la in föreskrifter om uttaxering kommer alt utnyttjas oftare än remissen synes förutsätta och därmed föra med sig behov av ulredning om delaktighetslalen.

Vissa ändringar i förhållande till den nuvarande lagen synes endasi ha sin grund i önskemål att efter mönster av lagen om jaktvärdsomräden åstadkomma en teknisk förenkling av lagtexten. Självfallet bör i samband med ny lagstiftning möjligheten atl underiälla förståelsen och överskådligheten av lagtexten tas lill vara. Om emellertid förenklingen endast innebär atl frågor som tidigare varit reglerade och som den av ämnet intresserade sålunda kunnal få information om direkl i lagtexten - överlämnas åt rättspraxis är inle mycket vunnet. I förevarande förslag synes särskilt tredje mans behov av rättsskydd påkalla en mer utförlig reglering av frågor om fiskevårdsomrädesförenings organisation och upplösning än som förslaget innehåller.

Det sagda innebär atl lagrådet i vissa hänseenden förordar en mer ingående reglering än som kommit lill ullryck i den till lagrådet remitterade lagtexten. I sina huvuddrag finner lagrådet dock det remitterade förslaget vara godtagbart.

Lagrådet:

Redan genom all del i första styckets första mening anges atl sammanförandet skall avse fiske som tillhör eller ulgör två eller flera fastigheter har strängt taget angivils all del frifiske som enligt fiskerätlslagen får ske i enskilt vatten ej inbegripes. Även om andra meningen, som uttryckligen undantager frifiskel i enskilt vallen, med hänsyn härtill i och för sig knappast är behövlig, underlättar den förståelsen av stadgandet och bör upptagas i lagen. Sambandel med första meningen torde dock böra föranleda den jämkningen att uttrycket "Föreningens verksamhet" bör utbytas mot ordet "Sammanförandel". Kommer lagen atl innehålla detla stadgande, kan om intet uttryckligen anges i lagen tvekan uppkomma, huruvida den fiskerätt på allmänt vallen som enligt 3 § fiskerätlslagen tillkommer innehavare av enskild fiskerätt skall kunna ingå i fiskevårdsområdel, något som i och för sig följer redan av första meningen. Med hänsyn härtill lorde den föreslagna lagen - liksom gällande lag - böra innehålla en uttrycklig regel i ämnet. Del förordas därför alt till första stycket fogas en ny Iredje mening av förslagsvis följande lydelse: "Däremol får sammanförandel omfatta även sådant fiske i allmänt vallen som bedrivs med slöd av

Prop. 1980/81:153 271

stadgandet i 3 § första stycket lagen om rätt lill fiske eller förordnande enligt tredje stycket samma lagmm".

Stadgandet i andra stycket har fält sädan utformning att del - mol vad som anges i motiveringen - inte omfatlar fiske som utgör en fastighet. Del förordas därför den jämkningen av stadgandet atl i andra stycket upptas en andra mening av förslagsvis följande lydelse: "Vad nu sagts gäller också fiske som utgör en fasfighet."

3§ Lagrådet:

Enligt vad departementschefen anför är avsikten atl den räll som enligl andra stycket av förevarande paragraf tillkommer nyttjanderättshavare skall gälla förvaltningen av fisket inom fiskevårdsområdet. Meningen torde vara atl han ej skall företräda fisket när fräga är om bildande av fiskevårdsområde. Denna begränsning av bmkarens ställning får anses - även om inte särskill tydligt - framgå av den föreslagna lagtexten genom alt första stycket, från vilket andra stycket är elt undanlag, gäller medlemskap i områdesföreningen; stadgandet föruisätter alltså all elt beslul om bildande av fiskevårdsomräde föreligger. Önskvärt synes dock vara atl göra stadgandet något lättillgängligare. I samband därmed må uppmärksammas all även sedan områdesföreningen kommit lill sländ frågor kan förekomma som är av samma art som dem som är aktuella vid fiskevårdsområdets bildande, t.ex. frågor om anslutning av ylterligare fiske till fiskevårdsområdel, om uteslutning av visst fiske ur området eller om ändrade grunder för utnyttjandet av det till fiskevårdsområdel hörande fisket. Det slutliga avgörandet av frågor av denna art tillkommer enligt förslagel länsslyrelsen. Anmärkas må, att lagrådet vid 18 § förordar en mer ingående reglering av de frågor i vilka länsstyrelsen skall ha den slutliga beslutanderätten. De skäl som talar för att ägaren och ej brukaren har lalerällen för del upplåtna fisket vid fråga om bildande av fiskevårdsområde gäller även vid behandlingen av spörsmål av den art som nu berörts. Under åberopande av vad nu anförts förordas atl - i likhel med vad som gäller enligl 3 § gällande lag - i andra slyckel av förevarande paragraf upptages en ny andra mening av förslagsvis följande lydelse: "I fräga där del slutliga avgörandet tillkommer länsstyrelsen får dock brukaren endast med ägarens medgivande föra talan för fisket."

Av vad departementschefen i specialmotiveringen till förevarande paragraf anför framgår atl den som har servitutsrätt till fiske skall - i likhel med vad som stadgas i gällande lag - anses som ägare lill fisket. Under förklaring att nya upplåtelser inte torde komma i fråga har i förslaget bestämmelsen i ämnet upptagits bland övergångsbestämmelserna till lagen. Då emellertid enligl gällande räll hinder inte möter all upplåta servilul avseende räll lill fiske (jfr NJA 1976 s. 242), synes bestämmelsen rätteligen ha sin plats i lagen och ej bland övergängsbeslämmelserna. Bestämmelsen

Prop. 1980/81:153 272

kan placeras som ell Iredje stycke i förevarande paragraf, oaktat alt denna regel — i motsats till bestämmelserna i de två första slyckena - lar sikte pä situationen såväl före som efter bildandet av etl fiskevårdsområde. Av bestämmelsen bör framgä all servilulshavarens rätt all företräda den tjänande fastigheten är begränsad lill den räll lill fiske servitutet omfallar; avser upplåtelsen inle fastighetens hela fiske, företräds fastigheten i övrigt av dess ägare. Såsom ell Iredje stycke i förevarande paragraf bör på grund av vad nu anförts upptagas en regel av förslagsvis följande lydelse: "Har fiske upplåtits genom servitut, skall, såvitt avser det upplåtna fisket, vad som i denna lag sägs om ägare till fiske i stället gälla ägaren till den fastighet, till vars förmån servitutet gäller."

Om i ett fiskevårdsområde ingär fiske som ulgör samfällighet och denna samfällighet förvaltas av en samfällighetsförening enligl lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter, skulle del vara olämpligt all med avseende på fiskevårdsområdet låta delägarna själva direkt företräda fisket. Den direkla förvaltningen av enskild fiskerätt utövas ju i här avsedda fall inte av ägarna, som normall är fallet, utan av samfällighetsföreningen. Som ett Qärde stycke i förevarande paragraf bör därför införas en bestämmelse av förslagsvis följande lydelse: "Om fiske i elt fiskevårdsområde ingår i samfällighet, som förvallas av en samfällighetsförening enligl lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, företräds ägaren av fisket vid tillämpning av denna lag av samfällighetsföreningen." Förslaget innebär, att samfällighetsföreningen företräder ägaren såväl vid bildande av fiskevårdsområde som i fiskevårdsområdesföreningen. Ägaren blir dock medlem i fiskevårdsområdesföreningen med samfällighetsföreningen som legal ställföreträdare, så atl vid omröstning en röst skall räknas för varje delägare i samfällt fiske och vid behov särskill delaktighetslal beräknas för sådan delägare.

6§ Lagrådet:

I förevarande paragraf har del s.k. opinionsvillkoret kommit lill ullryck. För alt elt fiskevårdsområde skall fä bildas uppställs som villkor all ägarna av det fiske som det är fråga om "inle mera allmänl motsätter sig bildandet". Härvid skall främst deras mening beaklas, vilkas fiskeulövning påverkas mest av bildandel.

Bestämmelsen är avsedd all ersätta de nuvarande omröstningsreglerna i 6 § gällande lag, enligl vilka samtycke skall föreligga antingen frän delägare, som företräder mer än hälften av de röstandes delaktighetslal och tillika utgör minst en tredjedel av antalet röstande, eller från delägare, som utgör mer än halva antalet röstande och tillika förelräder minst en tredjedel av de röstandes delaktighetslal.

Som skäl för att ersätta gällande omröslningsregler med ett opinionsvillkor anförs att nämnda regler nödvändiggör ell myckel tidsödande arbete

Prop. 1980/81:153 273

med framför allt fastställande av delaktighetslalen. Enligl departementschefen har det nuvarande kravel på en fullständig karlläggning av fiskerätten utan tvekan varil huvudorsaken till alt fiskevårdsområden bildals i så blygsam omfattning.

Motsvarande skäl anfördes när opinionsvillkoret första gängen infördes i svensk lagstiftning (5 kap. 5 § 1970 års fastighetsbildningslag). Anledningen till atl man i annan ordning än den ditlillsvarande ändock ville förvissa sig om elt stöd från fastighetsägarnas sida angavs vara atl ell lyckosamt genomförande av en fastighetsreglering förutsatte ett mera allmänl intresse bland dem som berördes av regleringen. Bestämmelsen om ell opinionsvillkor har senare fått sin efterföljd i 1973 års anläggningslag och 1976 ärs lag om valtenförbund (7 resp. 5 §). Alt märka är att i de tre lagar, där villkoret redan är inskrivet, detla försetts med två begränsningsregler. Dels skall de som motsätter sig bildandet ange "beaktansvärda skäl" för sin ståndpunkt, dels gäller inte villkoret om behovel av fastighetsregleringen (anläggningen, vattenförbundel) är "synneriigen angelägel". 1 lagen om valtenförbund är lill det sistnämnda uttrycket fogat orden "ur allmän synpunkt".

1 det föreliggande förslaget till lag om fiskerättsområden har de angivna båda begränsningarna tagils bort. Del måsle emellertid anses otillfredsställande om villkoret här får en annan utformning än i den lidigare lagsliftningen. En bestämmelse av denna myckel specifika karaktär synes så längt möjligt böra ha en ensartad innebörd. Med hänsyn lill del anförda förordas att paragrafen ges följande lydelse;

"Ett fiskevårdsområde får inle bildas om ägarna av del fiske som det är fråga om mera allmänl motsätter sig bildandet och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas, vilkas fiskeutövning påverkas mest av bildandel.

Första stycket gäller inte, om behovet av fiskevårdsområdels bildande är synnerligen angeläget".

13 § Lagrådet

1 första stycket andra meningen av förevarande paragraf stadgas alt förrältningsmannen "i den omfallning som behövs för prövningen enligl 6 §" skall utreda vilka som är ägare lill fisket och upprätta en förteckning över dem.

Enligt 6 § andra meningen skall vid prövningen av opinionsvillkoret främst deras mening beaktas, vilkas fiskeulövning päverkas mest av bildandet. Av specialmotiveringen till denna bestämmelse framgår atl lill sådana fiskerättsägare bl.a. bör räknas de som har de största andelarna i fisket. Prövningen enligt 6 § kan således komma att nödvändiggöra även en redovisning av andelslalen. Del torde kunna förutsättas alt uttrycket "i den omfattning som behövs för prövningen enligt 6 §" innebär atl förteck-18 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153

Prop. 1980/81:153 274

ningen över ägarna i förekommande fall skall innefatta även angivande av andelstal. Något förtydligande av lagtexten i sagda hänseende synes med hänsyn härtill inle erforderligt.

14 § Lagrådet:

Förevarande paragraf innehåller bestämmelser om hur ägare av fiske inom det tilltänkta fiskevårdsområdel skall kallas lill förrältningssammanlräde. Regleringen innebär avvikelser från delgivningslagens bestämmelser. Anledningen till dqtta synes vara alt fiskerätlsförteckningen inte behöver göras mer fullständig än som krävs för tillämpningen av opinionsvillkoret och att förrättningsmannen därför mänga gånger saknar fullständig kännedom om vilka som är ägare till fisket. När bestämmelser om delgivning finns samlade i delgivningslagen, medför del emellertid vissa nackdelar att göra avsteg från dess system. Börjar man all i skilda lagar införa särskilda system för delgivning, finns risk för alt den enhetlighet som delgivningslagen skulle åstadkomma åler gär förlorad. Vidare kommer ändå behov att föreligga alt för särskilda fall hänvisa lill delgivningslagens bestämmelser, och det finns dä risk för atl de olika regelsystemen inle passar ihop. Exempel härpå finns i förevarande lagförslag. Enligl andra stycket tredje meningen skall, om införande i ortstidning inle är påkallat, kungörelsen i stället delges ägarna av fisket. Detta kan emellertid komma att innebära att vid tillämpning av delgivningslagens bestämmelser om kungörelsedelgivning kungörelsen införs just i ortstidning. Om man accepterar lagförslagets grundläggande tanke, att fullständig fiskerättsförteckning inte behöver upprättas, mäsle man därmed också acceptera atl vissa ägare av fiske fär anses vara okända, såvitt angår förrältningen. Det går i så fall bra att efler mönster av 4 kap. 18 § fastighetsbildningslagen anpassa kallelseförfarandel så atl delgivningslagens regler kan lillämpas. Särskild kallelse skall därvid utfärdas på de okända ägarna av fiske. Delgivning av denna kallelse får ske med fillämpning av 16 § första stycket första meningen delgivningslagen. De i fiskerätlsförteckningen upptagna ägarna av fiske delges enligt i övrigt tillämpliga bestämmelser i delgivningslagen. Anses delgivningsförfarandet ytterligare behöva underlättas, kan mönsler sökas i 4 kap. 20—22 §§ fastighetsbildningslagen. Så har dock ej sketl i lagen om jaktvårdsområden. Detta synes ej heller här vara erforderligt.

Med en lösning enligt de föreslagna riktlinjerna vinns ocksä en bällre överensstämmelse med vad som för närvarande gäller. Del bör i sammanhanget understrykas alt när majoritetskravel i gällande lag genom proposition 1969:42 ändrades till all avse majoriteten av de vid förrältningssam-manträdet närvarande (mot lidigare samlliga delägare) man samtidigt skärpte kravet på delgivning av kallelsen till detta sammanträde i syfte atl undvika rättsförluster. Det synes även med hänsyn härtill önskvärt att delgivningslagens bestämmelser blir tillämpliga på kallelsen lill förrätt-

Prop. 1980/81:153 275

ningssammanträdet. Därmed undviks ocksä den otillfredsställande situation, som blir en följd av förslaget i lagrådsremissen, nämligen all sättet för meddelandet till den enskilde fiskerättsägaren blir beroende av hur noggrant ägarförteckningen kommit att utformas. Om förrältningsmannen utgår från alt förteckningen är uttömmande, skall kungörelse i ortstidningen inle ske ulan angiven ägare skall i slällel delges kallelsen. Ulvisar emellertid ägarföreteckningen oklarhet på vissa punkter eller kan del antagas att ytterligare fiskerättsägare finns, som inle kunnal anges i förteckningen, skall kallelsen kungöras i ortstidningen. Elt sädani kungörande medför enligl förslaget alt inte heller de kända delägarna delges med ordinär delgivning ulan endast skriftligen underrättas om kungörelsens innehåll. Angående innebörden av sistnämnda bestämmelse hänvisas lill vad lagrådet avslutningsvis anför vid förevarande paragraf.

Enligt första stycket skall vidare i kungörelsen den som vill åberopa skriftlig ulredning till stöd för erinringar mot fiskerätlsförteckningen uppmanas att lägga fram ulredningen senasl vid sammanträdet. En sälunda formulerad uppmaning kan måhända inge ägarna av fisket den föreställningen alt del inte lönar sig atl komma med andra erinringar än sådana som kan styrkas skriftligen. För atl undanröja denna risk för missförstånd bör kallelsen ges en något mer allmän avfattning.

Om första stycket utformas efter mönsler av 4 kap. 18 § faslighetsbildningslagen, behöver av det i förslagel upptagna andra stycket endast bestämmelsen om underrättelser lill kommunen och fiskenämnden medtagas i paragrafen.

Förslaget saknar motsvarighet till bestämmelserna i 18 § andra stycket lagen om jaktvärdsomräden och 4 kap. 19 § fastighetsbildningslagen om kallelser till nytt sammanträde. En föreskrift härom synes behövlig också i den nu akluella lagen. Del förordas alt en sådan tas in i ett Iredje stycke i paragrafen.

I enlighet med det anförda kan paragrafen förslagsvis ges följande lydelse:

"Förrättningsmannen skall kalla ägarna av fisket till sammanträdel. Kallelsen skall innehålla en kort beskrivning av den avsedda områdesbildningen saml uppgift om tid och plats där ansökningshandlingarna och fiskerätlsförteckningen finns tillgängliga. I kallelsen skall anges att ägare av fiske bör senast vid sammanträdet muntligen eller skriftligen framföra sina synpunkter på områdesbildningen och fiskerältsförleckningen samt lägga fram skriftlig utredning som han önskar åberopa till stöd för erinringar mot fiskerättsförteckningen. Om del inte kan antagas, alt fiskerältsförleckningen är fullständig, utfärdas kallelse även på okända ägare av fiske. Kallelsen skall i god tid före sammanträdet delges ägarna av fisket.

Förtällningsmannen skall alltid underrätta kommunen och fiskenämnden om innehållet i kallelsen.

Prop. 1980/81:153 276

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller i tillämpliga delar även då ett nytt sammanträde utsätts. Om vid etl sammanträde har tillkännagetts tid och plats för nästa sammanträde, behöver inte kallelse delges den som kallats i föreskriven ordning till det sammanträde då tillkännagivandet skelt."

Skulle vad förut sagts om utformningen av första stycket inle godtas, kan beträffande andra stycket andra meningen av den föreslagna paragrafen anföras att föreskriften atl i fiskerältsförleckningen upptagna delägare skall skriftligen underrättas om kungörelsens innehåll enligl vanligen använd lagstiftningsteknik torde innebära, all vederbörande själv eller genom ombud skall ha erhållit underrättelsen (jfr prop. 1979/80: 119 s. 174). Då detla ej torde vara avsett förordas atl i slällel föreskrivs atl meddelande om kungörelsens innehåll skall med poslen sändas till varje i fiskerätlsförteckningen upplagen ägare av fiske under hans vanliga adress.

18 § Lagrådet:

Enligl 4 § skall fiskevårdsomrädesförenings sladgar endast i vissa hänseenden fastställas av länsslyrelsen. I övrigl förutsätts - ehuru detla inle anges i lagtexten - alt stadgarna anlas på fiskestämma på grundval av det förslag som förrältningsmannen skall ta in i sill ullålande. 1 förevarande paragraf anges vissa frågor som skall regleras i stadgarna och som sålunda faller under länsstyrelsens prövning. Hit hör grunderna för fiskels nyll-jinde och för fiskevärden och de rikllinjer i övrigl som skall gälla för föreningens verksamhet.

Verksamhelen inom ett fiskevårdsområde skall enligt förslagel kunna inskränkas till atl gälla endasi fiske med vissa redskap eller efter viss fiskart. En sådan inskränkning måsle självfallel komma till uttryck i länsstyrelsens beslut om fiskevårdsområdel. Inskränkningen skulle i och för sig kunna ges formen av en begränsning i fiskevårdsområdels omfattning. Förslagets ståndpunkt är emellertid all den skall som en begränsning i fiskevårdsområdesföreningens verksamhel komma till uttryck i stadgarna. Det är för atl vinna enhetlighet i beslutens utformning önskvärt alt delta med större tydlighet anges i lagtexten.

Enligt specialmoliveringen skall ulöver de i förevarande paragraf åsyftade föreskrifterna finnas bestämmelser i stadgarna för omrädesförening-ens beslutande och verkslällande organ och andra sådana föreskrifter av föreningsrättsligt innehåll. I den allmänna motiveringen anges vissa föreskrifter i stadgarna som på goda grunder anses böra fastslällas av länsslyrelsen men belräffande vilka del kan råda tvekan om de är av sådan art atl de kan anses omfattade av bestämmelserna i förevarande paragraf. Den bör därför kompletteras ytterligare med bestämmelser om de föreskrifter i stadgarna som skall fastslällas av länsstyrelsen. Sä bör ske beträffande bestämmelser om omröstning, när den inle skall ske efler huvudlal, gmn-

Prop. 1980/81:153 277

derna för uttaxering, om sådan får ske, och om hithörande frågor skall bedömas på gmndval av delägarnas andelstal, vilken andel vatje medlem har i fisket inom området. Andelstalen måste självfallet fastställas på grundval av fiskerättsförteckning. Om förrältningsmannen finner alt röstning, uttaxering eller inkomstfördelning kan komma alt ske på grundval av andelstal, måste han i den delen upprätta fiskerätlsförteckningen med något störte noggrannhet än som kanske i och för sig är nödvändigt med tanke på opinionsmätningen. Någon uttrycklig föreskrift härom synes inte erforderlig.

I enlighet med det anförda kan förevarande paragraf förslagsvis ges följande lydelse:

"Av stadgarna för en fiskevårdsområdesförening skall framgå

1. gmnderna för fiskets utnyttjande och för fiskevården, däribland fräga
om föreningens verksamhet skall vara begränsad lill fiske med vissa red
skap eller till fiske efler viss fiskart,

2. vad som skall gälla beträffande omröstning, om annan ordning skall tillämpas än att varje medlem har en röst,

3. gmnderna för uttaxering från medlemmarna, om sådan skall kunna ske,

4. medlemmarnas andelstal, om de skall läggas lill grund för omröstning, uttaxering eller fördelning av inkomster,

5. de riktlinjer i övrigt som skall gälla för föreningens verksamhel."

19 § Lagrådet:

Enligt förevarande paragraf får länsstyrelsen - under de förutsättningar och i den ordning som gäller för bildande av fiskevårdsområde - beslula om ändring av stadgarna i de hänseenden som anges i 18 §. Så får emellerfid ske bara på ansökan av fiskevårdsområdesföreningens styrelse. Till en början mä anmärkas, atl om denna ordning skall tillämpas, i lagen dock endast bör anges att ansökan får göras av fiskevårdsområdesföreningen. Vilken instans som på föreningens vägnar har atl fatta beslut i frågan, bör regleras i stadgarna. Eftersom fråga är om stadgeändring, torde del i allmänhet böra ankomma på fiskestämma atl fatta beslutet, som sedan fär verkställas av styrelsen.

Fall kan emellertid förekomma, då del är rimligt att ansökan om ändring av stadgarna får göras av annan än fiskevårdsområdesföreningen. Detta gäller särskilt om del råder intressemotsättningar inom föreningen mellan ett fåtal ägare med slora andelslal och många delägare med små andelslal. Den ena eller andra sidan kan då önska ändring av stadgarnas bestämmelser angående omröslningsregler m. m. Möjligheterna atl få frågan prövad är emellertid myckel små, om endasi föreningen har initiativräll, eftersom den ditlillsvarande majoriteten inle lorde önska någon ändring. Ansökan om ändring av stadgarna i de hänseenden som anges i 18 § bör därför - i 19 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153

Prop. 1980/81:153 278

likhet med vad som för närvarande gäller — fä göras av den som skulle vara behörig att göra ansökan, ifall fråga vore om bildande av fiskevårdsområdel. Det behöver inte befaras att en sådan initiativrätt skall kunna missbmkas, eftersom länsstyrelsen med motsvarande tillämpning av 12 § första stycket sista ledet kan omedelbart avslå ansökningen, om det är uppenbart att förutsättningar saknas för stadgeändring. Sä är fallel, om majoritetsförhållandena i föreningen är stabila, oavsett efler vilka grunder röstetalen bestäms, och fiskevårdsområdesföreningen — som givetvis bör få yttra sig över ansökningen - inte önskar få någon ändring lill stånd.

Mindre väsentliga ändringar av stadgarna bör kunna genomföras utan ny förtaltning. Så bör särskilt kunna ske, när till följd av ändrad fasfig-hetsindelning ändringar krävs av bestämmelse i stadgarna om medlems andelslal (jfr 23 § sista meningen i gällande lag). En motsvarande tillämpning av bestämmelsen i 12 § andra stycket sista ledet ger också utrymme härför.

Förevarande paragraf kan enligt del anförda förslagsvis ges följande lydelse: "Fråga om ändring av stadgarna i de hänseenden som anges i 18 § prövas av länsstyrelsen efter ansökan av fiskevårdsområdesföreningen, medlem av föreningen, kommunen eller fiskenämnden. För prövningen skall i tillämpliga delar gälla bestämmelserna om villkoren för och förfarandet vid bildande av fiskevårdsområde."

20 § Lagrådet:

Enligt andra meningen av förevarande paragraf kan fiskevårdsområdesförening inte förvärva rälligheler eller ikläda sig skyldigheter innan styrelse har utsetts. I fråga om bl. a. ideella föreningar bmkar för rättskapacitet krävas, fömtom all styrelse utsetts, också all föreningen har sladgar. I det remitterade lagförslaget har över huvud laget inle kommit lill ullryck atl stadgar skall anlas även i de delar som inle fastställs av länsslyrelsen. Sä synes kunna indirekt ske genom en regel i förevarande paragraf all före-finlligheten av sladgar ulgör förutsättning för rättskapacitet. Andra meningen i paragrafen synes i samband därmed kunna brytas ul till elt särskill stycke.

I nuvarande lag om fiskevårdsområden innehåller 27 och 28 §§ bestämmelser om jäv för styrelseledamot, om skadeslåndsskyldighet för styrelseledamöter mot fiskevårdsområdel och mot tredje man och om ansvarsfrihet för styrelseledamöter. I samband med lillkomslen av den nuvarande lagen om fiskevårdsomräden uttalade departementschefen med avseende på bestämmelsen om styrelseledamöters skadeslåndsskyldighet atl denna visserligen som uttryck för en allmängiltig princip kunde sägas vara självklar och därmed inte alldeles nödvändig i lagtexten men att lagtexten likväl i klargörande syfte borde innehålla bestämmelser i ämnet. Motsvarande synpunkter synes alltjämt göra sig gällande. Lagstiftningen om fiskevårds-

Prop. 1980/81:153 279

områden torde komma att tillämpas av lekmän som sannolikt mera sällan har inblick i annan associalionsrätlslig lagstiftning, och det synes från informationssynpunkt vara olämpligt att göra den nya lagen mindre upplysande än den nuvarande i hithörande frågor. För att inte mbba paragrafindelningen i det remitterade förslaget kan bestämmelser motsvarande 27 och 28 §§ i den nuvarande lagen samlas i nya stycken i 20 §. En möjlighel är därvid alt som fiskevatlensulredningen föreslagil hänvisa till motsvarande bestämmelser i lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar. Därvid erhålls en mer utförlig reglering än för närvarande. En annan möjlighel är att föra över bestämmelserna i den nuvarande lagen i huvudsak oförändrade. Det senare alternativet synes vara tillfyllest.

Enligt 25 § andra stycket i den nuvarande lagen om fiskevårdsomräden får länsstyrelsen, om delägarna inle utser styrelse, tillsälta sådan på ansökan av någon vars rätt är beroende därav. Det remitterade förslagel saknar motsvarighet till denna bestämmelse. Departementschefen uttalar i specialmotiveringen till förevarande paragraf att risken för all fiskevårdsområdesföreningen kommer att sakna styrelse bör kunna betraktas som liten och att om den situationen trots allt skulle uppkomma förhållandena torde vara sådana att länsstyrelsen har anledning att pröva om inte föreningen bör upplösas. Så synes emellertid enligl den föreslagna 24 §, som behandlar villkoren för upplösning, inte kunna ske under de första tio åren efler föreningens bildande. Detta innebär att det under denna tid är omöjligt för länsstyrelsen säväl att framtvinga alt föreningen fär en styrelse som all upplösa föreningen. En tredje man, som ingått avlal med föreningen eller eljest har anspråk mot denna, skulle i så fall kunna sakna någon atl vända sig till för atl få sina mellanhavanden med föreningen uppklarade. Detla kan med hänsyn till Iredje mans behov av rättsskydd inle godtas. Den med utgångspunkt från del remitterade förslaget minst ingripande lösningen synes vara all ge länsslyrelsen en möjlighet all upplösa en förening som saknar styrelse, oavsett om tio år förflutit efler bildandel eller ej. Därigenom uppkommer emellertid den inkonsekvensen, all om ägarna av fisket mer allmänt motsätter sig en fortsatt samverkan, upplösningen måsle anslå under de första tio åren men all, om det bristande intresset tar sig ullryck i atl styrelse inle utses, en upplösning likväl kan ske före lioärstidens utgång. En mera konsekvent lösning är därför alt ge länsslyrelsen möjlighet alt utse styrelse; en bestämmelse härom bör tas in i nu förevarande paragraf, lämpligen som en Iredje mening i första stycket.

I enlighet med del anförda kan 20 § erhålla förslagsvis följande lydelse;

"För fiskevårdsområdesföreningen skall finnas en styrelse. Styrelsen företräder föreningen mol tredje man.- Utser inte medlemmarna styrelse, får länsstyrelsen på ansökan av någon vars rätt är beroende därav tillsätta styrelse.

Innan stadgar har antagits och styrelse har utsetts kan föreningen inle förvärva rältigheter och ikläda sig skyldigheter.

Prop. 1980/81:153 280

En ledamot av slyrelsen får inle deltaga i styrelsens behandling av en fråga, vari han äger etl väsenlligl intresse som kan strida mol föreningens.

En ledamot av slyrelsen som genom all överskrida sin befogenhet eller på annal sätt uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar föreningen skada, skall ersätta skadan. Delsamma gäller om han genom atl överträda denna lag eller stadgarna uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar Iredje man skada.

Har styrelsen lagt fram förvaltningsberättelse på fiskestämma och väcks inle talan på förvaltningen inom sex månader därefter, skall slyrelsen anses ha beviljats ansvarsfrihet för den lid berättelsen avser. Grundas talan på brottslig gärning, får den ändå väckas, om inte ansvarsfriheten uppenbarligen avsett också den gärningen."

24 § Lagrådet:

Stadgandet lämnas ulan erinran.

Hilding är av skiljaktig mening och anför:

Så som förslagel utformats kan länsslyrelsen på egel initiativ beslula om upplösning av en fiskevårdsområdesförening. Härulinnan skiljer sig förslaget frän såväl gällande räll som fiskevaltensutredningens förslag. Det kan ifrågasättas om det är helt lyckligt att länsstyrelsen på detta sätt tilläggs en mera aktiv roll än för närvarande. De inlressen som kan föreligga för en initiativrätt från länsstyrelsens sida, när del gäller upplösande av ell fiskevårdsområde, synes väl tillgodosedda, om fiskenämnden får möjlighet atl göra ansökan härom. Ansökan om upplösning av ett fiskevårdsområde bör — såsom utredningen föreslagit — kunna göras av fiskevårdsområdesföreningen, delägare (medlem) av föreningen samt kommunen och fiskenämnden.

Enligl förslaget får beslul om upplösning meddelas om ägarna av fisket mera allmänt motsätter sig en fortsatt samverkan (molsvarar opinionsvillkoret enligl 6 §) eller om ändrade förhållanden inträtt som väsenlligl inverkar på föreningens verksamhet. Av motiven framgår alt man med sistnämnda del av bestämmelsen avsett sådana omständigheter som enligl gällande lag regleras i 24 § och avser naturhändelse, byggande i vatten eller annan omständighet som väsenlligt förändrat vallenområdet eller fisket. 1 det förstnämnda fallel får beslul om upplösning inle meddelas förrän lio år har förflutit från del beslutet om bildande av fiskevårdsområdel vunnit laga kraft. I utredningsförslaget nämns inte opinionsvillkoret. Dess förslag är uppbyggt så alt länsslyrelsen skall pröva ansökningen om upplösning först vid utgången av varje tidsperiod om tio år, om ej särskilda skäl föreligger.

Enligt 35 § anläggningslagen skall frågan om beståendet av en gemensamhelsanläggning prövas på nyll, om ändrade förhållanden inträtt som väsentligt inverkar pä frägan. Del synes lämpligl atl även på nu ifrågavarande lagsliftningsområde en molsvarande lösning väljs, kombinerad med utredningens förslag lill skydd för 1 O-årsgränsen. Med särskilda skäl - sä

Prop. 1980/81:153 281

som utredningen föreslagil - bör då förslås naturhändelse, vatlenreglering och därmed jämförligt förhållande. På grund av del anförda förordar jag atl paragrafen ges följande lydelse: "Länsslyrelsen kan på ansökan av fiskevårdsområdesförening, medlem av föreningen, kommunen eller fiskenämnden besluta atl fiskevårdsområdesförening skall upplösas, om ändrade förhållanden inträtt som väsentligl inverkar på frågan om föreningens bestånd. Beslut om upplösning får, om ej särskilda skäl föreligger, meddelas försl dä lio år förflutit frän del beslutet om bildande av fiskevårdsområdel vunnit laga krafl."

25-27 §§ Lagrådet:

Vad som i förevarande paragrafer föreslås om behörighet all göra ansökan föranleder inle erinran i sak.

I överensstämmelse med vad som anförs vid 19 § bör i lagen i förekommande fall anges all ansökan får göras av fiskevårdsområdesföreningen; slyrelsen bör sålunda inte omnämnas särskill.

Eftersom hänvisningen i 25 § andra stycket omfallar även 10 §, som reglerar behörigheten all göra ansökan, och denna fråga behandlas redan i första stycket, bör efler mönsler av vad lagrådet vid 19 § föreslår andra stycket ges följande lydelse: "För prövningen av fräga om sädan ombildning skall i tillämpliga delar gälla bestämmelserna om villkoren för och förfarandet vid bildande av fiskevårdsområde."

Hilding är av skiljaktig mening och anför:

I överensstämmelse med vad jag anfört vid 24 § bör ansökan om sammanförande av flera fiskevårdsomräden lill ell fiskevårdsområde respektive uppdelning av etl fiskevårdsområde pä fiera fiskevårdsomräden kunna göras jämväl av medlem i berörda fiskevårdsområden eller fiskevårdsområde och därutöver av kommunen eller fiskenämnden.

I enlighet med del anförda bör 25 § första stycket erhålla följande lydelse:

"Länsslyrelsen kan pä ansökan av fiskevårdsområdesförening, medlem av föreningen, kommunen eller fiskenämnden beslula att

1. föra samman flera fiskevårdsomräden till ell fiskevårdsområde,

2. dela upp elt fiskevårdsomräde i flera fiskevårdsomräden."

I fräga om utformningen av 25 § andra slyckel är jag ense med majoriteten.

Vad gäller den föreslagna 26 § bör räll all göra ansökan om anslutning av ett fiske till beslående fiskevårdsomräde kunna göras även av fiskels ägare. Med hänsyn härtill och till vad jag här lidigare anförl föreslår jag att 26 § ges följande lydelse:

"Länsstyrelsen kan på ansökan av fiskevårdsområdesförening, medlem av föreningen, ägaren av del fiske för vilket anslutning önskas, saml kommunen eller fiskenämnden besluta alt elt fiske skall anslutas till fiske-

Prop. 1980/81:153 282

vårdsområdet. För sådan anslutning fordras medgivande av fiskevårdsområdesföreningen och fiskets ägare saml, om fisket ingår i befintligt fiskevårdsområde, av fiskevårdsområdesföreningen för det området."

I enlighet med vad jag tidigare anfört förordar jag atl 27 § får följande utformning:

"Länsslyrelsen kan på ansökan av fiskevårdsområdesförening, medlem av föreningen, ägaren av del fiske för vilkel uteslutning önskas, saml kommunen eller fiskenämnden besluta att ett fiske skall uteslutas ur fiskevårdsområdel."

28 §
Lagrådet:

Med den utformning andra stycket i förevarande paragraf har enligl förslaget lämnas frågan hur kostnaden för den av länsslyrelsen beslutade förrättningen skall betalas helt oreglerad. När sådan förrättning kommer till stånd i fall som avses i paragrafen är fiskevårdsområdesföreningen alltid en huvudintressent och lorde ofta nog vara initiativtagare. Fall kan dock tänkas där förrättningen föranlelts av ansökan av nägon enskild, som står i motsättning till föreningen och som inle vinner någon framgång. Rimligt synes vara alt som huvudregel ha all föreningen skall stå för kostnaden men all möjlighet finns all i särskilda fall ålägga annan betalningsansvar. Med hänsyn härtill torde som en andra mening i förevarande stycke böra tagas upp en regel alt kostnaderna för förrättningen skall betalas av fiskevårdsområdesföreningen, om inle särskilda omständigheter föranleder att någon annan helt eller delvis bör svara för dem.

29 §
Lagrådet:

Enligt den i förevarande paragraf upptagna hänvisningen lill 62 § lagen (1973:1150) om förvallning av samfälligheter fär fiskevårdsområdesförening inte upplösas förrän alla dess skulder betalats eller de medel som fordras för betalningen nedsatts hos länsslyrelsen. Del remitterade förslaget saknar emellertid motsvarighet till samfällighelsförvallningslagens bestämmelser om exlra uttaxering från medlemmarna, när föreningen saknar medel till betalning av skulderna, och om möjlighet för länsstyrelsen atl förordna syssloman att i styrelsens ställe verkställa uttaxeringen. Saknas styrelse i fiskevårdsområdesförening, kan föreningen trols länsstyrelsens beslut om upplösning inte avvecklas, och saknar föreningen medel till betalning av skulderna, kan föreningen inle upphöra alt existera. Detta är inte godtagbart. Saknas styrelse och genomförs inte vad lagrådet vid 20 § förordat om att länsstyrelse skall få tillsätta styrelse, bör därför länsslyrelsen ges rätt att förordna syssloman - närmasl som en motsvarighet till likvidator i andra lyper av juridiska personer - för all avveckla föreningen. Det skulle emellertid strida alltför mycket mot förslagels grunder alt

Prop. 1980/81:153 283

införa en möjlighel till uttaxering utan slöd av stadgarna för all skaffa medel till betalning av föreningens skulder. 1 stället bör gälla, alt om föreningen salts i konkurs och konkursen avslutats ulan all lämna överskoll, föreningen skall anses upplöst. När föreningen är upplöst fär därmed ulan uttrycklig bestämmelse anses gälla, all också beslutet om bildande av fiskevårdsområdel är förfallet.

I enlighet med det anförda förordas atl lill paragrafen fogas ell andra och ell tredje stycke av följande lydelse; "Saknar föreningen styrelse, får länsstyrelsen utse syssloman alt verkställa upplösningen.

Är en fiskevårdsområdesförening försall i konkurs och avslutas denna utan överskott, är föreningen utan hinder av första slyckel upplöst när konkursen avslutas."

Genomförs lagrådels förslag vid 20 § all länsstyrelse kan tillsätta styrelse, skall endasi det sista av de nu föreslagna slyckena införas i paragrafen.

30 § Lagrådet:

I specialmoliveringen till förevarande paragraf uttalas, atl en nyttjanderättshavare, som grundar sin rätl all fiska på elt upplålelseavial med en enskild medlem i en fiskevårdsområdesförening, lorde göra sig skyldig lill olovligt fiske, om han fiskar i strid mot de regler som enligl stadgarna eller fiskestämmans beslut gäller för fisket inom omrädel. Till stöd härför anförs atl avtalet inle kan ge honom en mera vidsträckt rätl än den upplålaren har. Sistnämnda förutsättning är visserligen korrekt men leder inle till den anförda slutsatsen. Fiskerätlshavaren gör sig inte själv skyldig till olovligt fiske utan drabbas endast av ansvar enligt förevarande paragraf, om han fiskar i strid mot reglerna för fiskevårdsområdel. Inte heller en nyttjanderättshavare, som inte gär utöver vad avtalet med upplålaren medger, gör sig skyldig fill olovligt fiske. För att någon påföljd över huvud tagel skall kunna inträda för nyttjanderättshavaren, om upplålaren inte inskränker den upplåtna fiskerätten till vad som slär i överensstämmelse med fiskevårdsområdels regler, bör straffsanktionen i förevarande paragraf riktas också mot nyttjanderättshavare. Så kan ske genom alt orden "den som är medlem i fiskevårdsområdesföreningen" efter mönster av lagen om jaktvårdsområden ersätts med orden "den som har rätt alt fiska inom ett fiskevårdsområde". Skulle i nägot fall en fiskekorlsinnehavare, som fiskar i strid mot reglerna, inte anses förfallen till ansvar för olovligt fiske, faller också han under bestämmelsen. Delta är i och för sig en fördel.

Övergångsbestämmelserna Lagrådet:

Enligt punkt 2 i övergångsbestämmelserna kommer fiskevårdsomräde att kunna bildas jämlikt nu gällande lag även efler den nya lagens ikraffträ-dande. Avsikten är uppenbarligen att sädant fiskevårdsområde liksom de

Prop. 1980/81:153 284

tidigare bildade skall ombildas lill fiskevårdsomräden och fiskevårdsområdesföreningar enligt den nya lagen. Då den i punkt 3 upptagna tidsbestämningen att ombildandet skall ske i samband med nya lagens ikraftträdande medför att stadgandet ej omfattar de i punkt 2 avsedda fiskevårdsomrädena, bör punkt 3 kompletteras med en tidsbestämning som tager sikte pä de enligt punkt 2 bildade fiskevårdsområdena.

Enligt 14 § gällande lag är delägarna ansvariga för fiskevårdsområdels förbindelser och åligger del slyrelsen alt hos delägarna uttaxera och indriva vad som erfordras för betalning av områdets klara och förfallna gäld. Vidare gäller enligt 25 § andra slyckel, all om delägarna ej utser styrelse, länsstyrelsen får pä ansökan av någon vars räll är beroende därav tillsätta styrelse. Därjämle stadgas i 27 § andra slyckel andra meningen atl styrelseledamöterna solidariskt skall svara för skada som de genom överträdelse av bestämmelserna i lagen om fiskevårdsomräden eller gällande stadgar tillskyndat tredje man. Motsvarighet lill dessa bestämmelser finns ej i del remitterade lagförslaget.

Lagrådet har dock förordat sådan jämkning av 20 § alt den kommer atl innehålla bestämmelser om möjlighel för länsslyrelsen atl utse styrelse och om styrelseledamots skadeståndsansvar. Ulan särskild övergångsreglering skulle det skydd för. tredje man som de refererade bestämmelserna i gällande rätt medför falla bort. Då en sädan ordning enligl lagrådets mening icke är godtagbar, bör dg angivna bestämmelserna övergångsvis fortfarande gälla. Räckvidden av bestämmelsernas giltighet synes emellertid kunna begränsas lill alt gälla de fall då iredje man är beroende av dem för sin räll på grund av avlal eller förbindelser som ingåtts före den nya lagens ikraftträdande. En regel av denna innebörd bör lagas upp som en ny iredje mening i punkl 3.

På grund av del anförda fär lagrådet - som tillika förordar viss redaktionelljämkning — föreslå att punkl 3 gives följande lydelse:

"3. Fiskevårdsområden, som bildals enligl lagen (1960:130) om fiskevårdsomräden, ombildas i samband med den nya lagens ikraftträdande och i fall som avses i punkt 2 vid bildandel lill fiskevårdsområden och fiskevårdsområdesföreningar enligl den nya lagen. För sådana områdesföreningar skall bestämmelserna i 10, 12 och 13 §§ lagen (1960:130) om fiskevårdsområden gälla som om de upptagits som bestämmelser i stadgarna. Därjämte skall för dessa föreningar stadgandena i 14 §, 25 § andra stycket och 27 § andra stycket andra meningen sistnämnda lag äga tillämpning efler nya lagens ikraftträdande, såvitt iredje man är beroende av dem för sin rätl pä grund av avlal eller förbindelse som ingåtts före ikraftträdandet."

Bifalles lagrådets nyss nämnda förslag atl 20 § skall innehålla bestämmelser om att länsstyrelse får utse styrelse och om styrelseledamots skadeståndsansvar mot tredje man, skall dock hänvisningen till 25 § andra stycket och 27 § andra stycket andra meningen gällande lag utgå.

Prop. 1980/81:153 285

I 2 § nu gällande lag stadgas atl boställshavare, som själv brukar bostället, samt innehavare av besittningsrätt för obegränsad lid till fastighet, som tillhör kronan eller allmän inrättning, skall i fiskerätlsägarens ställe anses som.delägare. Nu nämnda kalegorier var medtagna i utredningens förslag till ny lag om fiskevårdsomräden men har fått utgä i det remitterade förslaget. Även om dessa slag av besittningsrätter numera förekommer i synnerligen begränsad omfattning torde de dock övergångsvis böra jämställas med äganderätt i vad gäller fiskevårdsområden. Om vad lagrådet under 3 § förordat beträffande servitut iakttages, synes punkten 4 i de föreslagna övergångsbestämmelserna i slällel kunna ges följande lydelse; "Boställshavare, som själv bmkar bostället, samt innehavare av besittningsrätt för obegränsad tid lill faslighet, som tillhör kronan eller allmän inrättning, skall i frägor enligt denna lag anses som ägare till fisket."

Övriga lagförslag

Lagrådet: Förslagen lämnas utan erinran.

Prop. 1980/81:153 286

Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-03-12

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullslen, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Proposition om åtgärder för att främja fritidsfisket, m. m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag fill

1. lag om fiskevårdsområden,

2. lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt lill fiske,

3. lag om ändring i expropriationslagen (1972:719),

4. lag om ändring i lagen (1973:1156) om ändring i lagen (1950; 596) om räu Ull fiske.

Föredraganden redogör för lagrådets yllrande och anför i fräga om förslaget till lag om fiskevårdsområden.

1 §

Begreppel fiskevårdsområde används i lagförslaget närmasl som ett geografiskt begrepp. Del fiske som sammanförs till etl fiskevårdsomräde är lokalt knutet till visst eller vissa fiskevatten. Del normala är atl elt beslul om bildande av ett fiskevårdsomräde omfattar fisket med alla slags redskap och efter all slags fisk. Del är då naturligt att betrakta frifiskel liksom eventuella begränsningar i fisket som inskränkningar i den verksamhet som skall bedrivas inom fiskevårdsområdel. Med hänsyn härtill är jag inle beredd atl biträda lagrådets förslag lill omformulering av 1 § första stycket. Jag anser i motsats lill lagrådet att det inte behövs någon uttrycklig regel om aft verksamheten också kan omfalla sädani fiske som fär bedrivas på allmänl vallen med slöd av 3 § första slyckel fiskerätlslagen eller förordnande enligl 3 § Iredje slyckel samma lag. Lagrådels förslag lill ändring i 1 § andra slyckel harjag inget atl erinra mot.

' Beslut om lagrädsremiss fattat vid regeringssammanträde den 12 februari 1981.

Prop. 1980/81:153 287

3 §

Jag kan ansluta mig till lagrådets förslag att till 3 § andra stycket foga en bestämmelse som närmare anger när ägaren och inte bmkaren har talerätten för det upplåtna fisket. Jag biträder också förslagel att regeln om servitutshavarnas ställning tas upp i paragrafen i stället för i övergångsbestämmelserna.

Lagrådet föreslår vidare att i paragrafen skall tas in en bestämmelse som innebär att, om ett fiskevårdsområde omfallar samfällt fiske som förvallas av en samfällighetsförening enligt lagen om förvallning av samfälligheter, skall ägarna av det samfällda fisket företrädas av samfällighetsföreningen. Enligt förarbetena till lagen om förvaltning av samfälligheter skall i del angivna fallet förvaltningsbestämmelserna i lagen om fiskevårdsområden tillämpas. Endast vissa frågor, exempelvis frägan om försäljning av fisket, faller inom tillämpningsområdet för lagen om förvaltning av samfälligheter (prop. 1973; 160 s. 364). Förhållandet mellan de båda lagarna bör vara detsamma även i fortsättningen och därför bör det samfällda fisket företrädas direkt av ägarna både i frågan om bildande av ett fiskevårdsområde och i frågor som omfattas av fiskevårdsområdesföreningens förvaltning. Jag kan således inte bilräda lagrådets förslag.

6 §

Med hänvisning till vad jag har anfört i remissprotokollet motsätter jag mig lagrådets förslag till ändrad utformning av opinionsvillkoret. Jag kan inte heller godta förslaget att ett fiskevårdsområde skall kunna bildas ulan hinder av att opinionsvillkoret inle är uppfyllt. Jag biträder förslagel till en språklig ändring av paragrafen. Vad lagrådet anförl i anslutning till 13 § ger mig anledning att påpeka att det för tillämpningen av 6 § inte krävs någon redovisning i fiskeräUsförteckningen av andelslalen för varje ägare. För opinionsmätningen bör det vara tillräckligt att förrättningsmannen har skaffat sig en allmän uppfattning om hur rätten till del akluella fisket fördelar sig mellan ägarna.

14 §

Jag har inle något atl erinra mol att bestämmelserna om kallelse till förrättningssammanträde utformas i enlighet med lagrådels förslag. Liksom i den nuvarande lagen bör emellertid i paragrafen göras undanlag för bestämmelserna i 10 § första stycket och 16 § andra stycket delgivningslagen.

18 §

Lagrådet föreslår att paragrafen skall kompletteras med ylleriigare bestämmelser om vilka föreskrifter i stadgarna som är av den art att de skall fastställas av länsstyrelsen. Jag har ingen erinran mol de tillägg som avser evenluella begränsningar i fråga om fiskemetoder eller fiskslag och grun-

Prop. 1980/81:153 288

derna för uttaxering från medlemmarna, om sådan skall kunna ske. Däremot anser jag mig inte kunna biträda lagrådets förslag till kompletteringar i övrigt. Som framgår av remissprotokollel är syftet med den föreslagna lagstiftningen att göra det enklare och billigare att bilda fiskevårdsområden för atl på så sätt få lill stånd flera sådana områden. Enligl min mening kan detta syfte motverkas av lagrådels förslag all genom en precisering i särskilda punkter lyfta fram stadgebeslämmelser om omröstning efter annal än huvudlal och om medlemmarnas andelslal. Som lorde framgå av remissprotokollel utgår förslaget från alt det endast undantagsvis blir aktuellt att göra avvikelser från huvudtalsprincipen. Paragrafen har utformats efter mönsler av molsvarande bestämmelse i lagen (1980:894) om jaktvärdsomräden. Av förarbetena lill den lagen framgår all bestämmelsen utformats med syfte alt från länsstyrelsens prövning och fastställelse avgränsa stadgebeslämmelser som endasi rör inlerna praktiska föreningsförhållanden, exempelvis antalet ledamöter i styrelsen, frister för kallelser och motioner till stämma, räkenskapsår och bokföring, medelsavsällning fill olika ändamål m. m. Mot den bakgrunden anser jag all den föreslagna preciseringen inle behövs för att klargöra att stadgebestämmelser om omröstning efter annal än huvudtal och om medlemmarnas andelslal är av den art att de omfattas av länsstyrelsens prövning och fastställelse.

19 §

Jag är inte beredd alt som lagrådet förordar ge en enskild medlem, kommunen eller fiskenämnden möjlighel atl la initiativ lill stadgeändringar. All ge en enskild medlem, som inle stöds av en stämmomajoritet, sådan initiativrätt kan leda lill missbruk och vålla olägenheler för föreningen och övriga medlemmar. Enligt min mening är det inte heller lämpligt att låta föreningen utomstående göra ansökan om ändring av stadgarna. Jag bilräder lagrådets förslag i övrigt lill ändringar av 19 §.

20 §

Jag kan ansluta mig lill lagrådels förslag atl i paragrafen la in en bestämmelse som ger länsslyrelsen möjlighel atl utse styrelse om någon sådan inle utses av medlemmarna. I paragrafen bör också som lagrådet föreslår föreskrivas all sladgar skall ulgöra en förutsättning för föreningens rättskapacitet.

Bestämmelser om jäv, styrelseledamöternas skadeståndsansvar och ansvarsfrihet för ledamöterna har inle tagits upp i lagen (1980:894) om jaktvärdsomräden och jag anser del inle heller nödvändigl atl särskill reglera dessa frågor i den nu förevarande lagen.

24-29 §§

Vad en av ledamöterna i lagrådet anför i anslutning till 24-27 §§ ger mig inte anledning atl frångå del i remissprotokollel upptagna förslaget. Jag

Prop. 1980/81:153 289

kan godta lagrådels förslag till ändring av 25-27 §§. Jag har inle heller någol atl erinra mol de av lagrådet föreslagna tilläggen till 28 och 29 §§. Med hänsyn lill alt jag anslutit mig till lagrådets förslag i fråga om länsstyrelsens befogenhet atl tillsätta styrelse, bör lill den sistnämnda paragraten endasi fogas bestämmelsen om verkan av att föreningen försatts i konkurs.

30 §

Jag motsätter mig inle lagrådets förslag alt utsträcka den i paragrafen upptagna straffbestämmelsen lill att gälla alla som har räll all fiska inom fiskevårdsområdel.

Övergångsbestämmelserna

Jag ansluter mig till lagrådets förslag lill ändring av punkl 3. Med hänsyn till all jag godtagit lagrådets förslag att 20 § skall innehålla en bestämmelse om alt länsslyrelsen ocksä enligl den nya lagen får utse styrelse behövs dock inte någon hänvisning lill 25 § andra slyckel nuvarande lag.

Jag godtar också förslaget atl i övergångsbestämmelserna ta in en uttrycklig bestämmelse om atl vissa boställshavare och innehavare av vissa andra besittningsrätter vid tillämpningen av den nya lagen skall anses som ägare till fisket. Med hänsyn lill alt jag har anslutit mig lill lagrådels förslag atl föra bestämmelsen i punkl 4 i del remitterade förslagel lill 3 § bör den föreslagna bestämmelsen betecknas punkl 4.

2 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anförl hemställer jag all regeringen föreslär riksdagen

dels atl anlaga de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna

ändringar, dels all

5. godkänna de i regeringsprotokollet den 12 februari 1981 förordade gmnderna för statligt ekonomiskt stöd till fiskevård m. m. och för användning av avgifter enligl 2 kap. 10 § vattenlagen (1918:523),

6. godkänna de i regeringsprotokollet den 12 februari 1981 förordade grunderna för förvallningen av statens fiskevallen.

Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.

Prop. 1980/81:153 290

3 Anslagsfrågor för budgetåret 1981/82 TIONDE HUVUDTITELN E. Fiske

E 1. Fiskeristyrelsen

1 prop. 1.980/81:100 (bil. 13 s. 62) har regeringen under denna rubrik föreslagit att 20901000 kr. anvisas till fiskeristyrelsen för budgetåret 1981/ 82.

Mot bakgmnd av vad jag i regeringsprolokollel den 12 februari 1981 förordade om behovet av vissa resurser för fiskeristyrelsen hemställer jag alt regeringen föreslår riksdagen

aU till Fiskeristyrelsen för budgetåret 1981/82 ulöver i prop. 1980/ 81:100 bil. 13 föreslaget förslagsanslag anvisa ylleriigare 200000 kr.

E 17. Bidrag till fiskevård m. m.

NyU anslag (förslag) 4800000

I regeringsprolokollel den 12 februari 1981 har jag förordat vissa grunder för statligt slöd lill fiskevård m. m. Jag föreslår att bidrag lill fiskevård och lill kostnader för bildande av fiskevårdsområden för nästa budgetår bör kunna beviljas med sammanlagl högsl 4,8 milj. kr. Medlen bör anvisas under ett nytt reservationsanslag benämnt Bidrag lill fiskevård m. m. Frågan om statlig garanti för lån lill åtgärder söm främjar fritidsfisket harjag tagit upp under anslaget Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti lill fiske i årets budgetproposition (prop. 1980/81:100 bil. 13 s. 70). Där harjag under anslaget Stöd lill idrotten (s. 154) också beräknat medel för den allmänna verksamhelen vid Sveriges fritidsfiskares riksförbund.

Jag hemställer all regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag tdl fiskevård m.m. för budgetåret 1981/82 anvisa etl reservationsanslag av 4800000 kr.

4 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition föreslå riksdagen all antaga de förslag som föredraganden har lagt fram.

Prop. 1980/81:153 291
Innehåll

Proposition ..................................................... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... ... 1

Lagförslag ......................................................... ... 2

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 12 februari 1981 10

1 Inledning ..................................................... 10

2 Allmän motivering.............................................. 11

2.1 Allmänna överväganden ................................ 11

2.2 Fiskevård ................................................... 17

2.2.1 Fiskevårdsåtgärder m.m........................... 17

2.2.2 Stadigt stöd till fritidsfisket m.m................ 21

2.3 Fiskevårdsområden 24

2.3.1 Allmänna utgångspunkter ...................... 24

2.3.2 Bildande av fiskevårdsomräde ................ 28

2.3.3 Organisation och förvallning .................. 33

2.3.4 Fiskevårdsområdes bestånd ................... 39

2.4 Bestämmelser till skydd för fiskbestånden m. m... .. 41

2.5 Förvaltningen av statens fiskevallen .............. .. 49

2.6 Utlännings fiskerätt ................................... .. 55

2.7 Fisketillsyn ................................................ 56

3 Upprättade lagförslag ..................................... 56

4 Specialmotivering ............................................ .. 57

4.1 Förslaget lill lag om fiskevårdsomräden ........... .. 57

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt lill fiske 72

4.3 Förslagel lill lag om ändring i expropriationslagen (1972:719) 74

5 Hemställan ..................................................... .. 75

6 Beslut .......................................................... .. 75

Bilaga 1 Sammanfattning av utredningens förslag .... .. 76

Bilaga 2 Utredningens lagförslag ......................... .. 93

Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden ......... 102

Bilaga 4 De remitterade lagförslagen ..................... 261

Utdrag av lagrådets protokoll den 26 februari 1981 .. 269

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 12 mars 1981 .. 286

1 Anmälan av lagrådsyllrande ............................ 286

2 Hemställan .................................................. 289

3 Anslagsfrågor för budgetärel 1981/82 ................. 290

4 Beslut ....................................................... 290

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981