Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1980/81:153

Regeringens proposition

1980/81:153

om åtgärder för att främja fritidsfisket, m. m.;

beslutad den 12 mars 1981.

Regeringen föreslår riksdagen alt antaga de förslag som har upptagils i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

ANDERS DAHLGREN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås olika ätgärder för alt främja frilidsfiskel. Försla­gen syftar till att förbättra fiskevaltnens kvalitet och öka möjlighelerna lill fritidsfiske. Statens stöd till fritidsfisket har hitfills främsl varil av indirekt natur. I propositionen föreslås vissa ytterligare insalser för en förbällrad fiskevård.

Fiskevatlnen är ofta uppdelade på ett storl anlal fiskerältsägare, vilket försvårar ett rationellt utnyttjande av fisket och en effektiv fiskevård. Lagen (1960:130) om fiskevårdsområden syftar lill alt få lill stånd en effekfiv samverkan mellan fiskerältsägarna. Sådana områden har emeller­tid bildats i en mycket blygsam omfattning. En ny lag föreslås för alt göra del enklare och billigare all bilda fiskevårdsområden.

I propositionen föreslås vidare att de statliga vattnen skall slällas lill fritidsfiskels förfogande i slörre utsträckning än f. n. Bestämmelserna i fiskerättslagen om ingripande mol vanskötsel av enskilt fiske föreslås bli enklare. Dessulom föreslås att enskilt fiske i vissa fall skall kunna expro­prieras av fiskevårdsskäl.

1    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153


 


Prop. 1980/81:153                                                              2

1    Förslag till

Lag om fiskevårdsområden

Härigenom föreskrivs följande.

Allmänna bestämmelser

1 § I syfte atl samordna fiskels bedrivande och fiskevården och främja
fiskerättsinnehavarnas gemensamma intressen kan enligl denna lag fiske
som tillhör eller utgör tvä eller flera fasligheter sammanföras till elt fiske-
vårdsomräde och fiskerällsinnehavare inom detla bilda en fiskevårdsom-
rådesförening. Föreningens verksamhel får inle omfalla fiske som enligl
lagen (1950:596) om rätl lill fiske får bedrivas i enskilt vatten ulan stöd av
enskild fiskerätt.

Om det finns särskilda skäl, får ell fiskevårdsomräde bildas av fiske som tillhör endast en fastighet, om fastigheten har flera ägare. Vad nu sagts gäller också fiske som utgör en fastighet.

2 § Ett fiskevårdsområde fär inte omfalta fiske inom områden, där sa­
merna har rätt till fiske enligt rennäringslagen (1971:437), såvitt fråga är
om kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara
disposition eller renbetesQällen.

Beträffande fiske inom andra områden, där samerna har räll till fiske enligt rennäringslagen, får någon inskränkning inle ske i denna räll genom bildande av fiskevårdsområden.

3 § Den som äger fiske som ingär i elt fiskevårdsområde är medlem i
fiske vårdsområdesföreningen.

Har en fastighets fiske upplåtils i sin helhet för längre lid än ell år, skall bmkaren i slällel för upplåtaren vara medlem i föreningen under upplätel­seliden, om inte annat har avtalats mellan upplålaren och brukaren. 1 frågor där det slutliga avgörandet tillkommer länsstyrelsen får dock bm­karen endast med ägarens medgivande föra talan för fisket.

Har fiske upplåtits genom servitut, skall, såvitt avser del upplåtna fisket, vad som i denna lag sägs om ägare till fiske i stället gälla ägaren till den fastighet, till vars förmån servitutet gäller.

4   § Beslut om bildande av etl fiskevårdsområde meddelas av länsstyrel­sen, som i samband därmed skall fastställa stadgar för fiskevårdsområdes-föreningen i de hänseenden som anges i 18 S.

5   §    Beslut enhgt denna lag gäller även mot nya medlemmar.

Villkor för bildande

6 § Ett fiskevårdsområde får inte bildas om ägarna av det fiske som det är-fråga om mera allmänt motsätter sig bildandet. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas, vilkas fiskeutövning påverkas mest av bil­dandet.


 


Prop. 1980/81:153                                                                   3

7 § För all etl fiskevårdsomräde skall få bildas krävs alt bildandet är
lämpligt med hänsyn lill vattenområdets och fiskets beskaffenhet och
omfattning samt förhållandena i övrigl.

Verksamhet

8 § En fiskevårdsområdesförening fär besluta om upplåtelse av fiske
inom fiskevårdsområdel.

För beslul om upplåtelse av en medlems hela fiske eller av fiske som han innehar med ensamrätt fordras hans samtycke, om inte fisket saknar betydelse för hans försörjning.

9 § En fiskevårdsområdesförening får besluta atl bidrag till föreningens
verksamhet skall uttaxeras av medlemmarna, endast om del finns före­
skrifter om sådan uttaxering i stadgarna.

Förfarandet vid bildande

10    § Ansökan om bildande av etl fiskevårdsomräde får göras av den som äger fiske som avses ingå i området, av kommunen eller av fiskenämnden. Ansökan skall göras hos länsstyrelsen.

11    § Ansökningshandlingarna skall innehålla uppgift om det fiske som avses ingå i fiskevårdsområdel och förslag lill stadgar för fiskevårdsom­räde sf öre ni ngen.

12    § Frågan om bildande av elt fiskevårdsomräde skall utredas vid en förrättning under ledning av en förrättningsman, om del inte är uppenbart att förutsättningar för bildandel saknas.

Länsstyrelsen får dock utan föregående förrättning besluta all bilda ell fiskevårdsområde, om alla ägarna av fisket är ense om detla eller om förrättning annars inte anses nödvändig.

13 § Förrältningsmannen skall med ledning av ansökningshandlingarna
och vad som i övrigl har förekommit göra upp etl förslag till det fiske som
bör ingå i fiskevårdsområdet och de stadgar som bör gälla för fiskevärds-
områdesföreningen. Han skall vidare, i den omfattning som behövs för
prövningen enligl 6 §, ulreda vilka som är ägare till fisket och upprätta en
förteckning över ägarna (fiskerättsförteckning).

Förslaget skall behandlas vid sammanträde inför förrältningsmannen.

14 § Förrältningsmannen skall kalla ägarna av fisket lill sammanträdel.
Kallelsen skall innehålla en kort beskrivning av den avsedda områdesbild­
ningen saml uppgift om tid och plats där ansökningshandlingarna och
fiskerätlsförteckningen finns tillgängliga. I kallelsen skall anges atl ägare
av fiske bör senast vid sammanträdet muntligen eller skriftligen framföra
sina synpunkter på områdesbildningen och fiskerättsförteckningen saml
lägga fram skriftlig utredning som han önskar åberopa till stöd för erinring­
ar mot fiskerättsförteckningen. Om det inle kan antagas, all fiskerätlsför­
teckningen är fullständig, utfärdas kallelse även på okända ägare av fiske.
Kallelsen skall i god tid före sammanträdet delges ägarna av fisket. För
sådan delgivning gäller inte bestämmelserna i 10 § första stycket och 16 §
andra stycket delgivningslagen (1970:428).


 


Prop. 1980/81:153                                                    4

Förrältningsmannen skall alllid underrätta kommunen och fiskenämn­den om innehållet i kallelsen.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller i tillämpliga delar även då etl nytt sammanträde utsätts. Om vid ell sammanträde har tillkän­nagetts tid och plats för nästa sammanträde, behöver inte kallelse delges den som kallats i föreskriven ordning fill del sammanträde då fillkännagi-vandet skett.

15 § Vid förrättningen skall förutsättningarna för bildande av fiskevårds-
området utredas.

Fiskerättsinnehavarna skall få tillfälle alt yttra sig och lägga fram ulred­ning i frågor som är av betydelse för bildandel.

16 § Förrältningsmannen skall avge ett utlåtande om fiskevårdsområdet
bör komma till stånd. Finner förrältningsmannen alt det bör ske, skall han i
Utlåtandet la in förslag i fråga om det fiske som fiskevårdsområdel skall
omfalta och förslag lill stadgar för fiskevårdsområdesföreningen. I utlåtan­
det skall alltid anges hur förrättniiAgskostnadevna bör betalas.

Förrättningen avslutas genom atl utlåtandet och övriga förrättnings-handlingar läggs fram för ägarna av fisket på tid och plats som bestämls vid sammanträde. Handlingarna hålls härefter tillgängliga för granskning un­der en månad.

Efter utgången av denna tid skall förrältningsmannen översända för-rätlningshandlingarna och de erinringar som kan ha framställts lill länssly­relsen.

17 § Meddelas beslut om bildande av etl fiskevårdsområde, skall kostna­
derna för bildandet, i den mån bidragMnte utgår av allmänna medel,
fördelas mellan ägarna av fisket efter vad som är skäligt. Bildas inte någol
fiskevårdsomräde, skall kostnaderna betalas av sökanden eller fördelas
mellan sökandena, om inle särskilda omständigheter föranleder att betal­
ningsskyldigheten fördelas mellan ägarna av fisket eller vissa av dem.

Stadgar

18 §   Av stadgarna för en fiskevårdsområdesförening skall framgå

1.   grunderna för fiskets utnyttjande och för fiskevården, däribland fråga
om föreningens verksamhet skall vara begränsad lill fiske med vissa red­
skap eller till fiske efter vissa fiskarter,

2.    grunderna för uttaxering från medlemmarna, om sådan skall kunna ske,

3.    de riktlinjer i övrigt som skall gälla för föreningens verksamhet.

19 § Frågor om ändring av stadgarna i de hänseenden som anges i 18 §
prövas av länsstyrelsen efter ansökan av fiskevårdsområdesföreningen.
För prövningen skall i tillämpliga delar gälla bestämmelserna om villkoren
för och förfarandet vid bildande av fiskevårdsområde.

Organisation

20 § För fiskevårdsområdesföreningen skall finnas en styrelse. Styrelsen
förelräder föreningen mot iredje man. Utser inte medlemmarna styrelse,
fär länsstyrelsen pä ansökan av nägon vars rätt är beroende därav tillsätta
styrelse.


 


Prop. 1980/81:153                                                                  5

Innan stadgar har antagits och styrelse har utsetts kan föreningen inte förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter.

21   § Medlemmarnas rätt att delta i handhavandet av fiskevårdsområdes-föreningens angelägenheter utövas på fiskeslämma.

22   § Vid omröstning på fiskeslämma gäller all varje medlem har en röst, om inle annat följer av stadgarna.

Ingen får för egen del rösta för mer än en femtedel av det på stämman företrädda röstetalet.

23 § Den mening som har fått del högsla röstetalet gäller som stämmans
beslut. Val avgörs vid lika röstetal genom lottning. I andra frågor gäller den
mening som biträds av de flesta röstande eller, om även anlalel röstande är
lika, av stämmans ordförande.

Fiskevårdsområdes bestånd

24 § Länsstyrelsen kan beslula all en fiskevårdsområdesförening skall
upplösas.

Sådant beslul får meddelas om ägarna av fisket mera allmänl motsätter sig en fortsatt samverkan eller om ändrade förhållanden inträtt som väsent­ligt inverkar på föreningens verksamhel.

Beslut om upplösning på den förstnämnda grunden får inle meddelas innan lio är har förflutit från del beslutet om bildande av fiskevårdsområ­det vann laga krafl.

25 § Pä ansökan av de fiskevårdsområdesföreningar som berörs kan
länsstyrelsen beslula alt

1.    föra samman flera fiskevårdsområden lill elt fiskevårdsomräde,

2.    dela upp etl fiskevårdsomräde i flera fiskevårdsområden.

För prövningen av fråga om sådan ombildning skall i tillämpliga delar gälla bestämmelserna om villkoren för och förfarandet vid bildande av fiskevårdsområde.

26   § På ansökan av fiskevårdsområdesföreningen får länsstyrelsen be­slula atl elt fiske skall anslutas lill fiskevårdsområdel. För sådan anslut­ning fordras medgivande av fiskets ägare och, om fisket ingär i fiskevårds­område, av fiskevårdsområdesföreningen för del området.

27   § Länsstyrelsen får beslula all elt fiske skall uteslutas ur fiskevårds­områdel. Ansökan om uteslutning skall göras av fiskevårdsområdesför­eningen eller av fiskels ägare.

28   § Länsstyrelsen får förordna att frågor som avses i 24, 26 eller 27 § skall utredas vid förrättning innan länsslyrelsen beslutar.

För förfarandet vid sådan förrättning gäller 13-16 §S i tillämpliga delar. Kostnaderna för förrältningen skall betalas av fiskevårdsområdesförening­en, om inte särskilda omständigheter föranleder all någon annan helt eller delvis bör svara för dem.

29 § Vid upplösning av en fiskevårdsområdesförening gäller bestämmel­
sen i 62 § lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.


 


Prop. 1980/81:153                                                    6

Är en fiskevårdsområdesförening försall i konkurs och avslutas denna utan överskott, är föreningen ulan hinder av första stycket upplöst när konkursen avslutas.

Ansvar m. m.

30 § Bryter den som har räll atl fiska inom etl fiskevårdsomräde mol de
regler som enligt stadgarna eller fiskestämmans beslut gäller för fisket
inom området döms lill böter, om inle gärningen är belagd med straff i
annan lag eller författning.

Sådanl brott får åtalas av åklagare endasi efler angivelse av målsägande. Som målsägande anses även fiskevårdsområdesföreningen och medlem i föreningen.

31 § Anser en medlem vars räll berörs av beslul på fiskestämma eller
beslul av fiskevårdsområdesföreningens styrelse atl beslutet inle har till­
kommit i behörig ordning eller atl del strider mot denna lag eller annan
författning eller mot stadgarna eller kränker hans enskilda räll, får han
överklaga beslutet hos länsslyrelsen genom besvär.

Besvärshandlingen skall ha inkommit till länsstyrelsen inom fyra veckor frän dagen för beslutet. I fråga om besvär mot styrelsens beslul räknas dock besvärstiden från den dag klaganden fick del av beslutet.

Fiskeslämmans eller styrelsens beslul skall gälla ulan hinder av att del har överklagats, om inle länsstyrelsen förordnar annal.

32 § Länsstyrelsens beslut enligl denna lag får överklagas hos kammar­
rätten genom besvär.

Då beslut som länsslyrelsen eller kammarrätten meddelar enligl denna lag angår så många att avskrift av beslutet inte lämpligen kan tillställas envar av dem, skall meddelande om beslutet införas i ortstidning. Tiden för överklagande skall räknas från den dag då kungörandet har skett.

Länsstyrelsens beslut skall gälla utan hinder av att det har överklagats, om inte kammarrätten förordnar annal.

1.    Denna lag träder i krafl den 1 januari 1982, då lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden skall upphöra att gälla.

2.    I ärenden om bildande av fiskevårdsområde, i vilka förrältningssam-manträde hållils eller kallelse lill sådant sammanträde skelt före ikraftträ­dandet, skall äldre bestämmelser fortfarande gälla.

3.    Fiskevårdsomräden, som bildals enligt lagen (1960: 130) om fiske­vårdsområden, ombildas i samband med den nya lagens ikraftträdande och i fall som avses i punkt 2 vid bildandet till fiskevårdsområden och fiske­vårdsområdesföreningar enligl den nya lagen. För sådana områdesför­eningar skall bestämmelserna i 10. 12 och 13 S§ lagen (1960: 130) om fiskevårdsomräden gälla som om de upplagils som bestämmelser i stad­garna. Därjämte skall för dessa föreningar stadgandena i 14 § och 27 § andra stycket andra meningen sistnämnda lag äga tillämpning efler nya lagens ikraftträdande, såvitt iredje man är beroende av dem för sin rätl på grund av avtal eller förbindelse som ingåtts före ikraftträdandet.

4.    Boställshavare, som själv brukar bostället, saml innehavare av besitt­ningsrätt för obegränsad lid lill fastighet, som tillhör kronan eller allmän inrättning, skall i frägor enligl denna lag anses som ägare lill fisket.

5.    Förekommer i lag eller annan författning hänvisning lill en föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, lillämpas i stället den nya beslämiTielsen.


 


Prop. 1980/81:153

2   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1950:596) om rätt lill fiske'

dels att 31 och 32 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 30 och 41 §S skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


30 S


Om innehavare av enskild fiske­rätt, i strid med allmänt intresse, uppenbart vansköter fisket genom alltför hård beskattning av fiskbe­ståndet eller genom underlåtenhet att utnyttja fisket, skaU statens fis­keritjänstemän söka träffa överens­kommelse med ägaren av den fas­tighet, till vilken fisket hör, samt, där fiskerätt innehaves av annan, jämväl med denne om fiskets bedri­vande. Överenskommelsen skall avfattas skriftligen samt avse viss tid, högst tio år.


Om innehavare av enskild fiske­rätt i strid med allmänna intressen uppenbart vansköter fisket genom alltför hård beskattning av fiskbe­ståndet eller genom underlätenhet atl utnyttja fisket, får fiskenämn­den förelägga honom all bedriva fisket på ett sätt som behövs för alt avhjälpa vanskötseln. Innehas fis­ket av annan än ägaren, får fö­reläggandet i stället riktas mot ägaren. I föreläggandet får nämn­den sätta ut vite.

Agaren eller innehavaren är skyl­dig att tåla att en föreskriven åt­gärd vidtas åven om föreläggandet riktas mot den andre.


41  §-


Talan mot länsstyrelses beslut i ärende, vara 24, 28 eller 29 § äger tillämpning, eller rörande utdö­mande av vite enligt 32 § föres hos kammarrätten genom besvär inom två månader efter det klaganden er-höU del av beslutet.

Talan mot beslut enligt denna lag av annan myndighet än regeringen i annat fall än som avses i första


Länsstyrelsens beslut i sådana ärenden som avses i 24, 28 eller 29 § överklagas hos kammarrätten genom besvär inom två månader ef­ler det klaganden yitÄ' del av beslu­tet.

Fiskenämndens beslul i sådant ärende som avses i 30 § överklagas hos fiskeristyrelsen genom besvär inom tre veckor efler det klaganden fick del av beslutet. Fiskeristyrel­sens beslut överklagas hos rege­ringen genom besvär.

Beslut enligl denna lag av en för­valtningsmyndighet överklagas i övriga fall inom den lid som anges i


' Senaste lydelse av 31 § 1970:438.  Senaste lydelse 1975: 176.


 


Prop. 1980/81:153

Nuvarande lydelse

stycket/öre5 hos regeringen genom besvär inom tid som sägs i första stycket.

Vederbörande fiskeriintendenl är på gmnd av sin befattning behörig att föra talan i ärende som avses i första eller andra stycket.

Dä beslut som myndighet medde­lar enligl denna lag angår så många alt avskrift av beslutet ej lämpligen kan tillställas envar av dem, skall delgivning ske enligt 17 § delgiv­ningslagen (1970:428).

Beslut, som avses i 22, 28 och 29 §§, skola lända tdl efterrättelse utan hinder av förd klagan, om ej annorlunda förordnas. Om särskil­da skäl föreligga, må länsstyrelsen förordna att även beslut, som avses i jy §, skall lända till omedelbar ef­terrättelse.


Föreslagen lydelse

första stycket hos regeringen ge­nom besvär.

Vederbörande fiskeriintendenl är pä gmnd av sin befallning behörig att föra talan i ärende som avses i första, andra eller tredje stycket.

Då beslul som en myndighet meddelar enligt denna lag angår så många alt en avskrift av beslutel inte lämpligen kan tillställas var och en av dem, skall delgivning ske enligt 17 § delgivningslagen (1970:428).

Beslut, som avses i 22, 28 och

29  §§, skall gälla utan hinder av att det har överklagats, om inte annat förordnas. Om det finns särskilda skäl, får fiskenämnden förordna att även sådant beslut,  som avses i

30  §, skall gälla med omedelbar verkan.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Föreskrifter rörande fiskels bedrivande (fiskeriplan) som har fastställts med stöd av 31 § andra stycket skall anses meddelade med stöd av 30 § första stycket i dess nya lydelse.

I fråga om talan mot beslul enligt 31 eller 32 §, som meddelats före den 1 januari 1982, skall även därefter äldre lag gälla.

3    Förslag till

Lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)

Härigenom föreskrivs alt i expropriationslagen (1972:719) skall införas en ny paragraf, 2 kap. 7 a §, av nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse

2 kap.

7 a S

Expropriation får ske för att till­godose den aUmänna fiskevården eller för vetenskapliga undersök­ningar och försök ifråga om fiske.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.


 


Prop. 1980/81:153

4   Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973:1156) om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske

Härigenom föreskrivs alt övergångsbestämmelserna till lagen (1973: 1156) om ändring i lagen (1950:596) om rätl till fiske' skall ha nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.


Förordnande angående nyttjande av samfällt fiske, som meddelats av länsstyrelse med stöd av äldre lag, skall gälla lill dess delägarna beslu­tat annat enligt lagen (1960:130) om fiskevårdsområden eller lagen (1973:1150) om förvaltning av sam­fälligheter. Har sådant förordnande meddelats för viss lid, får länssty­relsen på ansökan av delägare för­länga liden, dock längst lill utgång­en av år 1983.

Bestämmelserna i 24 § andra stycket i dess äldre lydelse skall gälla till dess fiskevårdsområde en­ligl lagen (1960:130) om fiskevårds­områden bildats eller föreningsför-valtning enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter anordnats, dock längst lill utgången av år 1983.

Belräffande upplåtelse, som skett e lydelse, skall äldre lag fortfarande äga


Förordnande angående nyttjande av samfällt fiske, som meddelats av länsstyrelse med stöd av äldre lag, skall gälla till dess annal liar be­slutats enligt lagen (1981:00) om fiskevårdsomräden eller lagen (1973: 1150) om förvaltning av sam­fälligheter. Har sådant förordnande meddelats för viss tid, får länssly­relsen på ansökan av delägare för­länga liden, dock längst till utgång­en av år 1990.

Bestämmelserna i 24 § andra stycket i dess äldre lydelse skall gälla till dess fiskevårdsområde en­ligl lagen (1981:00) om fiskevårds­omräden bildats eller föreningsför-vallning enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter anordnats, dock längst lill utgången av år 1990.

nligt 24 § andra stycket i dess äldre tillämpning.


Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

Senaste lydelse 1975:1310.


 


Prop. 1980/81:153                                                                 10

JORDBRUKSDEPARTEMENTET                 Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1981-02-12

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullslen, Bohman, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Krönmark, Burenslam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Lagrådsremiss med förslag till lag om fiskevårdsomräden, m. m.

1    Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande den 9 november 1973 tillkal­lade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet sakkunniga' för atl utreda fiskelagstiftningen m.m. De sakkunniga antog benämningen 1973 års fiskevattensutredning (Jo 1973:07). Utredningen avlämnade i maj 1976 delbetänkandet (Ds Jo 1976:5) Utlännings fiskerätt, i juni 1976 delbetän­kandet (Ds Jo 1976:6) Fiskevårdsomräden och i maj 1977 rapporten (Ds Jo 1977:3) Svenskarnas fiskevanor. Utredningen har den 22 november 1978 avlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1978:75) Fiska på fritid. Betänkandena har remissbehandlats. Till protokollet i detla ärende bör fogas dels utred­ningens sammanfattning av betänkandel Fiska pä frilid som bdaga 1 och det förslag fill lag om fiskevårdsområden som läggs fram i betänkandel som bilaga 2, dels en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3.

Efter remiss har yttranden avgivits av vattenöverdomstolen, hovrätten för Nedre Norrland, kammarrätten i Jönköping, riksåklagaren, rikspolis­styrelsen, centralnämnden för fastighetsdata, överbefälhavaren, fortifika­tionsförvaltningen, postverket, sjöfartsverket, kammarkollegiet, statskon­toret, riksrevisionsverket, nämnden för samhällsinformafion, lantbruks­styrelsen, fiskeristyrelsen, statens jordbruksnämnd, slalens naturvårds­verk, generaltullstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens invandrar­verk, statens planverk, statens lantmäteriverk, slalens valtenfallsverk, domänverket, länsstyrelsernas organisationsnämnd, statens veterinärme-

' Riksdagsledamöterna Åke Wiclorsson, ordförande, Arne Andersson i Ljung, Tyra Johansson och Sven Lindberg, dåvarande kommunalrådet direktören Roland Mo-rell, riksdagsledamoten Georg Pettersson samt dåvarande riksdagsledamoten köp­mannen Rune Rydén.


 


Prop. 1980/81:153                                                   11

dicinska anstalt, samtliga länsstyrelser, beredningen för planering och samordning av de statliga insatserna för rekreation, sjöövervakningskom­mittén. Centralorganisationen SACO/SR, Friluftsfrämjandet, Hushåll­ningssällskapens förbund. Landsorganisationen i Sverige, Landstingsför­bundet, Lantbrukarnas riksförbund, Skogsindustriernas samarbetsutskoll, Svenska kommunförbundet. Svenska naturskyddsföreningen. Svenska sa­mernas riksförbund. Svenska sportdykarförbundet, Svenska turistför­eningen, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges fiskevallenägareförbund, Sveriges fritidsfiskares riksförbund, Sveriges riksidrotlsförbund, Sveriges turistråd. Tjänstemännens centralorganisation och Vattenregleringsföreta-gens samarbetsorgan.

Flera länsstyrelser har bilagt yttranden av olika länsorgan. Även andra remissinstanser har överlämnat av dem inhämtade yttranden.

Yttranden har dessulom kommit in från ett stort antal organisationer, föreningar och enskilda. Sålunda har yttrande inkommil från bl.a. Öster­lens deltidsfiskares förening, Kalmar läns husbehovsfiskares förening, Kullens deltidsfiskares förening, Norrbottens skärgårdsfiskares förening, Samernas samarbelsnämnd. Svenska båtunionen. Svenska skogsarbetare-förbundet, Sveriges fiskodlareförening, Sveriges jordägareförbund. Väst­kustens husbehovsfiskares förbund och Östergötlands skärgärdsförening.

Belräffande nuvarande förhållanden m.m. saml utredningens närmare överväganden hänvisas lill betänkandena.

2   Allmän motivering

2.1 Allmänna överväganden

Vi har i vårt land ovanligt god tillgång på fiskevallen. Med undanlag för de egentliga slältlandsområdena finns del överallt gott om sjöar och ström­mande vatten. De stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland är genom sitt centrala läge av utomordenfiigt värde. Kusterna med sina skärgårdsområden är naturtillgångar som har få mot­svarigheter.

De naturliga förutsättningarna för fiske är således goda. Tillgången på fisk är emellertid inte obegränsad. 1 de flesta av våra fiskevatten går del inte att ta för sig efter behag. Fiskbestånden räcker inle lill. I havet har internalionella fångstbegränsningar genomförts för atl motverka den på­gående utfiskningen av vissa eftersökta fiskarter. Längs våra kuster är värdefulla fiskslag som lax, havsöring, ål och hummer utsatta för en härd beskattning. I insjövattnen är fisket långtifrån allfid välavvägl. Följden har blivit att många vatten innehåller undermåliga fiskbestånd. Andra omstän­digheter som har påverkat fiskbestånden och förutsättningarna för fiske är bl.a. försurningen av insjövattnen, kraftverksulbyggnader, sjöregleringar och utsläppen av avloppsvatten från reningsverk och industrier.


 


Prop. 1980/81:153                                                   12

Fiske har sedan gammalt en fast förankring bland stora delar av befolk­ningen i vårt land. Under de senare åren har både yrkesfisket och fritidsfis­ket förändrats väsenlligt. Yrkesfisket har rationaliserats. Det arbetar i dag med minskat antal utövare men med slörre bålar och effektivare redskap. Dessutom har den internalionella ulvecklingen på havsrällens område tvingat fram regleringar som har inneburit stora förändringar för del tradi­tionella svenska yrkesfisket.

Riksdagen anlog år 1978 riktlinjer för fiskeripolitiken (prop. 1977/ 78:112, JoU 1977/78:23, rskr 1977/78:272). I propositionen behandlas bl. a. målen för fiskeripolifiken, fiskets framtida omfattning och inriklning, licensiering av yrkesfiske och statliga insalser för fiskets rationalisering. Riktlinjerna avser inte fritidsfiskels utveckling.

Frifidsfisket har under senare år utvecklats till en av våra mest utbredda och populära rekrealionsformer. Statens stöd lill fritidsfisket har hittills främst varit av indirekt nalur. Särskilt bör nämnas den service i olika former som lämnas fritidsfisket genom fiskeriadministrationen. Resultaten av sötvattenslaboratoriets forskningar och undersökningar har slor bely­delse för fritidsfisket. Delsamma gäller statens stöd till olika anläggningar för del rörliga friluftslivet. I del sammanhanget bör även nämnas natur­vårdsverkets förvärv av värdefulla naturområden för friluftsliv. Till dessa områden hör nämligen i flera fall vatten som kan utnyttjas för fritidsfiske.

Fiskevattensutredningen har haft i uppdrag att lägga fram förslag till åtgärder för att främja fritidsfiskets utveckling. Enligt en undersökning som utredningen har låtit göra har fiske kommit att spela en allt större roll som fritidssysselsättning. Omkring två miljoner människor i åldrarna 15— 74 år fiskar ålminstone någon gång om året. De flesta, ca 70%, fiskar enbart med handredskap. Omfattningen av fisket varierar mellan olika landsändar. En nord-sydlig tendens kan urskiljas. Fiskeinlressel är slörst i norr och minst i söder. I Norrbottens län fiskar varannan innevånare och i Malmöhus län var femte. Undersökningen avser allt fiske som inte är yrkesfiske.

Utredningen framhåller att del är en vikfig uppgift för samhället att skapa ett fritidsutbud som står öppet för alla, eftersom möjlighelerna för den enskilde att aktivt utnyttja sin fritid är av stor belydelse för hälsa, anpassning och trivsel i samhället. Fritidsfisket är enligl ulredningen i dessa sammanhang av utomordentlig betydelse. Det ger kontakt med natu­ren samt motion och avkoppling. Samtidigt innebär fångsten av fisk alt en naturresurs nyttjas och att fiskkonsumtionen i landel stimuleras. Fritids­fiske kan utövas av ung och gammal, av män och kvinnor och har därför stark karaktär av familjeaktivitet. Fritidsfiske är också ett viktigt komple­ment fill andra fritidsakfiviteter såsom bålliv, semesterresor och camping. Fritidsfisket blir därigenom en viktig faktor vid uppbyggnaden av en aktiv turism. Fisketurismen i glesbygd kan dessutom medverka till att det ska­pas underlag för en fortsatt bosättning i glesbygder där andra utkomstmöj­ligheter är begränsade.


 


Prop. 1980/81:153                                                   13

För att det stora fiskeintresset som finns i vårt land skall kunna las till vara och utvecklas är det enligl utredningen viktigt dels att fiskevatlnen håller en god kvalitet, dels att tillräckligt med fiskevatten ställs fill fritids­fiskets förfogande.

I fråga om fiskevattnens kvalitet konstaterar utredningen att behovet av fiskevårdande åtgärder är stort men att resurser saknas för atl vidla lämpli­ga åtgärder i erforderlig omfattning. Utredningen framhåller all en förut­sättning för en gynnsam utveckling är all fisket som naturtillgång vårdas rätt. Utredningen ger i sitt betänkande en utföriig redovisning av behovet av åtgärder. Till de fiskevårdsåtgärder som är särskilt angelägna för fritids­fiskels del hör enligt ulredningen bl. a. utsättning av laxarlad fisk i kustvat­ten och insjöar saml vissa biolopförbättrande ålgärder i sjöar och ström­mande vatten där del är svårt att utveckla goda fiskbestånd. Ulredningen betonar vidare att det nuvarande fiskevårdsarbetel ofta bedrivs ulan till­räckliga kunskaper om de faktorer som avgör om en åtgärd blir framgångs­rik eller inte. Behovel av insalser för forsknings- och utvecklingsarbete är därför storl. Fiskevård förutsätter också planering. Fiskevårdsplaneringen bör enligt utredningen sikta lill all åstadkomma långsikliga planer för större kustavsnitt och för hela vattensystem eller delar därav.

För att bl. a. ge allmänheten en bällre tillgäng till fiskevatten för frilids-fiske lägger utredningen fram olika förslag. Utredningen föreslår att allt enskilt fiske med rörligt redskap görs frilt vid Gollands läns kuster, vid Blekinge läns södra kusl och vid Skånes östra och södra kuster samt all den enskilda fiskerätten med undanlag för oslronfisket närmasl land tas bort längs västkusten. Vidare föresläs att fisket med handredskap görs fritt i Vänern, Vättern, Hjälmaren, Mälaren och Storsjön i Jämtland. För de inträng detta innebär i enskild räll föreslås all goltgörelse lämnas av statsmedel. Beträffande norrlandskusten anser utredningen däremot att de koslnader som skulle uppslå för en inlösen av fiske med rörliga redskap inte motsvarar de fördelar som skulle vinnas för frilidsfiskel. 1 fråga om södra ostkusten menar ulredningen att en inlösen av allt fiske med rörligt redskap eller enbart med handredskap väsenlligl skulle öka möjlighelerna till fritidsfiske men med hänsyn lill de höga kostnaderna, som har beräk­nats till mellan 100 och 200 milj. kr., avslår ulredningen från all föreslå en inlösen. I stället föreslås åtgärder för att främja bildandet av fiskevårdsom­råden vars vatten kommer atl upplåtas för fritidsfiske. Om dessa åtgärder avseende södra ostkusten inle leder lill åsyftat resultat, bör enligl ulred­ningen frågan om inlösen las upp på nyll om några år.

För alt öka tillgängen pä fritidsfiskevallen föreslår ulredningen vidare atl fiskerätt skall kunna bli föremål för expropriation eller Ivångsupplå-telser i de fall då det finns elt mera varaktigt behov av atl kunna tillgodose frilidsfiskeintressen av stor allmän betydelse. I samma syfte föreslår utred­ningen dessulom atl skötseln av de statliga fiskevatlnen i så slor utsträck­ning som möjligt överlåts till framför allt frivilliga fiskeorganisationer och kommuner.


 


Prop. 1980/81:153                                                   14

Utredningen lägger ocksä fram förslag som tar sikte på all lösa olika konfliktsituationer mellan skilda kategorier fiskande lill följd av konkur­rensen om bl. a. vissa fiskarter, fiskeplatser och möjligheterna all försälja fångsten. Utgångspunkten för förslagel är att i en konfliktsituation bör företräde ges åt yrkesfisket och fritidsfisket med handredskap. Förslagen tar således sikte på att främst begränsa del s. k. dellidsfiskel. Ulredningen föreslår bl. a. alt endasi licensierade yrkesfiskare skall få fiska med typiska yrkesfiskeredskap som trål, vadredskap, laxlinor och laxdrivlinor. Även nät som är djupare än tvä meter föreslås bli förbehållna yrkesfisket. Utred­ningen föreslär vidare att särskilda s. k. licensområden skall kunna läggas ut i allmänl vatten och i vissa enskilda vallen vid väst- och sydkusten samt Gotland. Inom licensområdena skall enligt förslagel yrkesfiskare få fiska med de redskap som finns angivna i licenserna. Andra fiskande skall i princip endast fä fiska med handredskap och i övrigl enligl de särskilda bestämmelser som uppställs för området.

I övrigt lägger utredningen fram förslag om dels en ny lagstiftning om fiskevårdsområden, dels en modernisering av fiskerällslagens bestämmel­ser om vanhävd av enskilt fiske, dels en liberalisering av utländska med­borgares rätl fill fiske, dels slutligen åtgärder för en förbättrad fiskelillsyn.

Jag vill fill en början slå fasl alt del givelvis är angelägel alt fiskbestån­den värdas och utnyttjas på bäsla sätt. Alla som fiskar måsle la hänsyn lill de biologiska förutsättningarna som råder och lill de reslriklioner som gäller till skydd för fiskbestånden. Även på detta område är del nödvändigl att hushålla med naturresurserna. Inom de gränser som ges av en ansvars­full hushållning med fisktillgångarna bör utvecklingen av både yrkesfiskel och frifidsfisket främjas. Jag vill samtidigt betona alt när del gäller de enskilda fiskevatlnen, de som hör till fastigheterna, är det i grunden fiske-valtenägarna som har del direkta ansvarel för fiskevården. Inslaget av allmänt intresse utgör dock mofiv för statliga ålgärder i olika former. Jag återkommer till della i det följande.

Samhället satsar i dag belydande resurser på atl öka möjlighelerna för den enskilde atl aktivt ägna sig ål rekreation och friluftsliv i olika former. Fritidsfiske är en av de viktigaste rekreationsformerna i vårt land. Del ger avkoppling och nöje och är för mänga ett sätl all uppleva naturen. Det kan med fördel utövas som familjeaktivitet. Mot denna bakgmnd framstår det som ganska givet att samhället liksom hittills genom olika ätgärder bör främja en ändamålsenlig utveckling av fritidsfisket.

Liksom utredningen anser jag det angeläget att fritidsfiskarnas organisa­tion akfivt medverkar i arbetet för alt utveckla och förbättra frilidsfiskel. Åtgärderna bör således ges en sådan inriklning och utformning att de stimulerar fritidsfiskarna till att själva hjälpa till med delta arbele. Del skapar samtidigt en ökad förståelse och respekt för de ekologiska samban­den. Ökad kunskap och ökat ansvar hos de fiskande minskar också beho­vet av regleringar av olika slag. Organisationens verksamhet bör också


 


Prop. 1980/81:153                                                   15

rikta sig fill de fritidsfiskare som inte är organiserade. Arbetsuppgifterna bör avse såväl konkreta fiskevårdsåtgärder som informafion om var och hur fritidsfiske lämpligen bedrivs.

De åtgärder som vidtas för frifidsfisket måsle givelvis ses som elt led i det allmännas stöd till friluftsliv och naturvård i slorl. En viktig aspekt inom det naturvårdsarbete som bedrivs av bl. a. länsstyrelserna och natur­vårdsverket är att fillgodose friluftslivets intressen bl. a. genom säkerstäl­lande av mark och vatten för friluftsliv. Med hänsyn till att en stor del av de för friluftslivet mest intressanta områdena ulgörs av kuster, öar och skärgårdar och till atl bebyggelsetrycket varit särskilt stort inom bl.a. dessa områden har en mycket stor del av nalurvärdsarbetel avsett just kust- och skärgårdsområdena. Det innebär ocksä all den del av befolkning­en som ägnar sig åt fritidsfiske i dessa delar av landet har nytta av det utförda arbetet. Enligt min mening bör vid planeringen för friluftslivet ökad hänsyn kunna tas till fritidsfisket. Det är sålunda önskvärt atl möjlig­heter till fritidsfiske öppnas inom naturområden där förutsättningar finns härför och där insatser görs för att främja friluftslivet. Statligt stöd fill anläggningar av olika slag för fritidsfiskets behov bör ges inom ramen för det allmänna stöd som avser det rörliga friluftslivet. Därvid kommer helt naturligt önskemål om satsningar för fritidsfisket att vägas mot andra angelägna fritidssatsningar.

Jag delar utredningens av remissinstanserna allmänl biträdda uppfatt­ning att behovet av aktiva fiskevårdande åtgärder f. n. är stort och atl della behov kommer att öka. Jag ansluter mig till utredningens uppfattning atl till de fiskevårdsåtgärder som är särskill angelägna för fritidsfiskets del hör bl.a. utsättning av främst laxartad fisk i kustvallen och insjöar saml biotopförbättrande åtgärder för alt ändra vattenmiljön i vissa vallen där utvecklingen av goda fiskbestånd hindras. Som jag framhöll i prop. 1977/ 78:112 om riktlinjer för fiskeripolitiken, m.m. är såväl yrkesfisket som fritidsfisket beroende av en aktiv fiskevård. Viktiga delar av havsfisket liksom kustfisket och insjöfisket är i dag mycket beroende av atl utsätt­ningar av fiskyngel görs i syfte all förbättra fisktillgången. Även våra möjligheter i övrigt atl rationellt tillvarata, ulveckla och reproducera fisk­resurserna måste las till vara. Samtidigt fömtsätter fiskevården alt de vatten i vilka fisken lever har sådan kvalitet att fisken kan överleva och föröka sig. Vår miljölagstiftning har fill syfte atl tillvarata också fiskels intressen. Vidare är det internationella samarbete som pågår på såväl fiskels som miljövårdens områden inom olika organisafioner och inom ramen för olika konvenfioner av vital betydelse för fiskets framtid. Forsk­nings- och utvecklingsarbetet är av väsenllig betydelse för våra möjligheler att rationellt tillvarata, utveckla och reproducera fiskresurserna. Även på dessa områden har det internationella samarbetet stor betydelse. Samtidigt behöver sådant arbete bedrivas inom landet. Jag återkommer till frågan hur stödet till fiskevårdande åtgärder bör utformas i avsnitt 2.2.


 


Prop. 1980/81:153                                                   16

I likhet med remissinstanserna delar jag utredningens uppfattning att de nuvarande bestämmelserna om fiskevårdsområden bör ändras så all det blir enklare och billigare att bilda sådana områden. Inom fiskevärdsområ-dena kan fisket och fiskevärdsåtgärderna samordnas. Det innebär att förut­sättningarna för ett lämpligl och ändamålsenligt fiske och för effektivare fiskevårdsåtgärder förbättras. Jag återkommer lill frågan om en ny lag om fiskevårdsområden i avsnitt 2.3.

Jag kan ocksä i allt väsentligl ansluta mig lill utredningens förslag till ändrade bestämmelser till skydd för fiskbestånden.

Av de förslag till ätgärder för atl öka tillgången pä fritidsfiskevalten som utredningen lägger fram avvisas förslagen om inlösen av det enskilda fisket längs stora delar av våra kuster av flera remissinstanser. Remissinstanser­na åberopar bl.a. att utredningen har underskattat den ersättning som skulle behöva lämnas för intrång i enskild fiskerätt, om del fria fisket utvidgades. De ersättningsanspråk som framställdes är 1951 vid övergång­en lill den nuvarande lagstiftningen, då del fria fisket utvidgades, uppgick till mycket stora belopp och visar hur högt fisket värderas. Enligt min mening saknas anledning att öka rätten lill frifiske genom inlösen av enskild fiskerätt. Möjligheterna till frifidsfiske bör pä många håll kunna förbättras genom olika slag av fiskevårdsåtgärder som höjer fiskets kvali­tet. Jag vill också erinra om att för slora delar av kusten och de slora sjöarna är fisket fritt enligl vattengräns- och fiskerältslagarna. Vidare upplåter staten stora områden främst för kortfiske framför allt genom domänverket. Kommuner, skogsboiag och enskilda fiskerättsägare i övrigt upplåter också i slor omfattning vatten för fritidsfiske. Jag vill också erinra om att bildandet av fiskevårdsområden kan antas öka utbudet av fiske­upplåtelser.

Utredningens förslag i övrigt till ökade fritidsfiskemöjligheter bilräder jag. Jag delar alltså utredningens uppfattning att statens vatten i större omfattning än f. n. bör kunna utnyttjas för fritidsfiskets behov. Frågan behandlas i avsnitt 2.5. Vidare bör utländska medborgare i större utsträck­ning än f. n. jämställas med svenska medborgare i fråga om fritidsfiske med handredskap.

Jag är inte beredd atl nu la ställning till hur olika konfliktsituationer mellan skilda kalegorier fiskande skall lösas. Jag kan således inte godta utredningens förslag atl fiske med vissa redskap skall bli förbehållet inne­havare av yrkesfiskelicens eller förslaget om licensomräden. Enligt min mening finns det anledning att befara atl en sådan reglering alltför hårt skulle drabba det traditionella husbehovsfisket. Framför allt för dem som är bosatta i skärgårdsområdena har husbehovsfisket fortfarande betydelse som tillskott till försöijningen. Detta fiske som ofta gmndar sig på sed har i många fall vunnit erkännande i lagstiftningen.

Det är emellertid ostridigl alt det förekommer konflikter mellan olika kategorier av fiskande. Yrkesfiskarna känner sina intressen hotade av dem


 


Prop. 1980/81:153                                                   17

som på sin fritid men i förvärvssyfte bedriver ett inte obetydligt fiske med yrkesmässiga redskap. Dessutom förekommer konkurrens i fråga om för­delningen av fiskelillfällena mellan å ena sidan del kuslbundna yrkesfiskel och å andra sidan det yrkesfiske som bedrivs med slörre fartyg som kan fiska över stora områden. En rad arter är kvolerade lill följd av internalio­nella överenskommelser och yrkesfisket efter dessa mäste upphöra när kvoterna är uppfiskade. I det kusinära fisket är lax, öring, ål och hummer fiskslag som f. n. anses vara överfiskade. Med hänsyn till den situation som inträtt är det enligt min mening viktigt atl de frågor som hänger samman med nu nämnda konflikter blir föremål för nya överväganden. Jag har därför för avsikt att senare begära regeringens bemyndigande att fä tillkalla en kommitté för utredning av bl. a. dessa frågor.

2.2 Fiskevård

2.2.1 Fiskevårdsåtgärder m. m.

I sötvatlnen har del ökade fritidsfisket med handredskap lell lill en mera ensidig beskattning av fiskbestånden på så sätt atl fisket inriklas mol etl eller elt fätal eftertraktade fiskslag. Fisket i våra kustvatten och i de slora sjöarna bedrivs på annal sätt, särskill i de områden inom vilka fisket är frilt. Fisket sker här i stor utsträckning med andra redskap än handred­skap, främst nät, ryssjor och linor. Detta har pä vissa platser också lell lill en konkurrens om fångst och fångslplatser, särskill för de mest värdefulla fiskslagen. Om fiske av detta slag får utvecklas fritt leder del enligl ulred­ningen nästan alllid till överfiskning.

Fiskevård i olika former kan motverka negativa inslag i fisket och förbättra fisket. Fiskevård kan utövas dels genom direkla ålgärder, dels genom indirekta åtgärder såsom t.ex. bestämmelser om fiskels vård och bedrivande. Beroende på situationen kan den ena eller andra typen av åtgärd vara att föredra. 1 begränsade vattenområden som sjöar och vatten­drag är den direkla fiskevården mera verkningsfull än i kustvatten och hav, där man oftare är hänvisad till bestämmelser om fiskels vård och bedrivan­de.

Fiskevård i vid bemärkelse innefaltar även bekämpning av fisksjukdo­mar samt forsknings- och utvecklingsverksamhet. Ulredningens betänkan­de innehåller en närmare redogörelse för fiskevårdens möjligheter och fömtsättningar (belänkandet s. 281-299). I betänkandel har lämnats för­slag till sädana fiskevårdsåtgärder som ulredningen generelll sett anser vara särskilt angelägna. En sådan åtgärd är utsättning av laxfisk. Utred­ningen framhåller att fritidsfiskarna i vårt land har en dokumenterad öns­kan att bedriva fiske efter laxartad fisk. Tillgången på goda vatten för sådant fiske är dock starkt begränsad. Goda resultat erhålls normalt av utsättning av lax och öring vid kusterna eller i nedre delarna av lämpliga vattendrag. Fritidsfisket har ett klart större utbyte av öringsutsättningar än 2    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153


 


Prop. 1980/81:153                                                   18

av laxutsättningar. Även i de stora sjöarna och i vissa övriga inlandsvatlen är enligl ulredningen utsättning av laxfisk av intresse.

Ålfiskets fångster minskar. Del beror sannolikt pä en minskad invand­ring av ålyngel lill våra kuster. Bl.a. därför förordar utredningen utsätt­ning av ål. Utsättningarnas omfallning bör enligt utredningen dock be­stämmas först när ytterligare erfarenheler har vunnits av pågående för­söksverksamhet.

Utredningen föreslär även att ålyngel uppsamlas i älvmynningar i slörre utsträckning än f.n. och fördelas på lämpliga uppväxtområden. Som så­dana områden bör väljas andra vattendrag än där goda bestånd av flodkräf-lor finns eller där man satsar på inplanlering av signalkräftor. Ulredningen anser att denna åtgärd förutsätter en längre gående samverkan mellan olika fiskerättsägare än f. n. och att den bör grundas på en översiktlig fiskevårds­planering. Fiskeristyrelsen föreslås här fä etl övergripande samordnings­ansvar.

Utredningen föreslår s.k. biotopförbättrande åtgärder, dvs. återsläll-ningsarbeten i förstörda vattendrag och olika förbättringsåtgärder. Exem­pel på sädana ålgärder är anläggning av böljor saml borttagande av hinder för fiskvandring och av kraftig vattenvegetation. EnHgt utredningen bör sådana åtgärder prioriteras som antingen väsentligl ökar förutsättningarna för etablering av nya eller bättre nalurliga bestånd av värdefulla fiskslag eller som resulterar i nya möjligheter till fiske med handredskap.

Utredningen betonar behovet av att motverka försurning av sjöar och vattendrag. Försurningen av fiskevatten kommer enligt utredningen atl öka allt snabbare om inte verkningsfulla motåtgärder sätts in. Utredningen väntar sig inte att den pågående försöksverksamheten med kalkning för­bättrar situationen annat än i etl begränsat antal vatten som är värdefulla frän främst fiske- och naturvårdssynpunkt.

Massförekomsl av mindre värdefull fisk, s. k. ogräsfisk, hindrar i många sjöar och vattendrag utvecklingen av goda bestånd av attraktiva fiskslag. Att lösa detta problem genom s. k. anpassat fiske är enligt utredningen ofta den mest angelägna fiskevårdsåtgärden.

S.k. fisketräda är en annan form av anpassat fiske som utredningen rekommenderar. Fisket sker då allsidigt och hårt i etl eller tvä år varefter vattnet får ligga ofiskat i tvä till tre år. De unga fiskar som överlevt ges därigenom större möjlighet att växa ut till fångslbar storlek. Om fisket samordnas t. ex. i fiskevårdsområden, finns goda fömtsättningar alt lilläm­pa denna fiskevårdsmetod.

Ett allsidigt bedrivet fiske utgör enligt ulredningen normalt den bästa fiskevården. Fiskevatlenägare och fiskeinlressenler i övrigt har elt ansvar för vården av den naturresurs som fiskbestånden ulgör. Enligl ulredning­ens uppfattning tillgodoses kravet på en sådan vård bl.a. genom ett allsi­digt fiske för att undvika olämplig beskattning av fiskbestånden. Delta fömtsätter normalt en långtgående samverkan. Ulredningen anser att den-


 


Prop. 1980/81:153                                                   19

na samordning bör inifieras av sammanslutningar av fiskerättsägare, kom­muner och andra större fiskevatlenägare.

Fisksjukdomsbekämpning är elt annal område inom fiskevården som uppmärksammas av utredningen. Sä t.ex. måste den odlade fisk som planteras in eller sätts ul vara fri från sjukdomar. Den ökade förekomsten av sjukdomar i nalurliga fiskbestånd har efter hand krävt allt slörre insal­ser. Samtidigt har flera okända sjukdomar uppträtt i såväl traditionella fiskodlingar som i s. k. kasseodlingar. Kräftpeslen är här ett exempel på de betydande skador som förorsakas av en fisksjukdom. Ulredningen anser det som självklart att verkningsfulla ätgärder mäste sättas in mot sjukdo­mar i naturliga fiskbestånd. Utredningen påpekar att en bristfällig fisksjuk­domsbekämpning leder till ekonomiska förluster och lill förluster av värde­fullt biologiskt material.

Fiskeadministrativa ulredningen har i belänkandel (Ds Jo 1975:7) Ålgär­der för att främja svensk fiskodling lämnat förslag lill vissa reformer av fiskhälsokonlrollen i fiskodlingar. Fiskevattensutredningen instämmer i huvudsak i fiskeadminislrativa utredningens förslag men anser att en yller­ligare översyn bör ske av förslagen samtidigt som bekämpningen av sjuk­domar i naturliga fiskbestånd beaktas.

Utredningen anser vidare att behovel av forsknings- och utvecklingsar­bete (FoU) är stort på samtliga områden inom fiskevården. Goda grund­kunskaper krävs för atl fiskevårdsarbetel skall kunna bedrivas rationellt och ge ett bra resullal. Ulredningen föreslår därför omfaltande resursför­stärkningar för FoU-verksamhet på samtliga de områden av fiskevården som har nämnts i det föregående.

Etl annat inslag i fiskevården som enligt utredningen kräver insatser av det allmänna är planeringen av vårdåtgärderna. Utredningen har föreslagit att fiskenämnderna skall ha till uppgift att upprätta särskilda hushållnings­planer för områden med särskill komplicerade fiskeförhållanden och all länsslyrelserna som samordnare av samhällsplaneringen bör godkänna dessa planer. Vidare föreslår ulredningen att fisket skall ingå naturligt i den kommunala planeringen.

De remissinstanser som yttrat sig om fiskevården är positiva till ulökade fiskevärdsätgärder och ökad planering. Fiskeristyrelsen erinrar om att det i den statliga fiskeriadministrationen utförs elt omfaltande administrativt arbete och undersökningsarbete som lill belydande del kommer fritidsfis­ket tillgodo. Styrelsen föreslår atl utredningens olika ätgärdsförsiag skall vara utgångspunkt för framfida satsningar på området. Arbetsmarknads­styrelsen pekar på att åtgärder för alt främja fritidsfisket kan utgöra kom­plement till andra sysselsättningsfrämjande ätgärder. Statens vattenfalls-verk menar att en ökning av utsättningarna av fisk ställer yllerligare krav på tillgången till avelsfisk samtidigt som fiskelrycket i bl. a. mynningsom-räden kan befaras öka. Åtskilliga remissinstanser, bl. a. Sveriges fritidsfis­kares riksförbund, framhåller behovet av utökad FoU-verksamhel. Många tar också upp frågan om åtgärder mot sjöförsurning.


 


Prop. 1980/81:153                                                   20

Jag delar de principiella uppfattningar som utredningen framfört i fråga om fiskevård. Ell allsidigt och väl avvägt fiske är god fiskevård. Jag har tidigare framhållit alt de fiskande i fortsättningen måste visa ansvar och hänsyn i sitt fiske. Detla är en förutsätlning för alt regleringar skall kunna undvikas i framtiden. Särskilt framlrädande är della krav i fråga om det fria fisket pä allmänna vattenområden och på enskilda frivallen.

Målet för fiskevården bör enligt min mening vara att genom olika åtgär­der förbällra fisket och fiskevatlnen lill gagn för såväl yrkesfiskel som för fritidsfisket.

De biotopvårdande åtgärder som utredningen redogör för anser jag vara av central belydelse inom fiskevärden. Ålgärderna är ofta arbetskrävande och dyrbara och kräver därför kunskaper och noggrann planering.

Kalkning av sjöar och vattendrag har visal sig vara en verksam metod för att förbättra livsbetingelserna för hotade fiskbestånd. Erfarenhelerna av försöksverksamheten på detta område skall redovisas av fiskeristyrel­sen och naturvårdsverket före den 1 juli 1981. Med hänsyn till verksamhe­tens betydelse harjag redan i årets budgetproposition föreslagil all statsbi­dragen lill kalkning ökas med 8 milj. kr. till 23 milj. kr.

Fiskevård genom anpassat fiske, bl.a. i form av allsidigt bedrivet fiske och fisketräda, anser jag i likhet med utredningen normalt vara goda fiskevårdsåtgärder. Allsidigt fiske förutsätter dock ofta en långtgående samverkan. Sammanslutningar av fiskerältsägare, t.ex. fiskevårdsområ­den, samt kommuner och andra större fiskevattenägare bör enligt min mening ta initiativ till sådan samverkan.

Utsättning av fisk och kräftor har sedan lång tid utgjort grundstommen i det svenska fiskevårdsarbetel. Goda resultat har erhållits efter utsättning av laxfisk i havet, längs kusterna och i de stora sjöarna. Försöksulsällning av ål pågår och utvärderas f. n. Verksamheten har stor belydelse främst för yrkesfisket men även för fritidsfisket.

Fisksjukdomar har under senare är fått en ökad omfattning. Insalser görs redan nu med stafiigt stöd bl. a. i form av biolopförbättrande åtgärder och fiskhälsokonlroll. En översyn av fiskhälsokonlrollen görs f.n. av fiskeristyrelsen i samarbete med lantbruksslyrelsen, statens vete­rinärmedicinska anstalt och laxforskningsinslitutet. Några ändringar i gäl­lande bestämmelser bör därför inte göras nu.

Av stor betydelse för resultatet av fiskevårdsarbetel är de kunskaper som vi har om olika fiskevårdsåtgärder. Utan en effektiv forsknings- och undersökningsverksamhet är det stor risk för feltolkningar och därmed misshushållning med tillgängliga resurser för fiskevård. Fiskevårdsåtgär­derna bör också i högre grad än hittills planeras och följas upp noggrant. Med hänsyn till del ansträngda ekonomiska läget bör i första hand befint­liga odlingsanläggningar och laboratorier utnyttjas för FoU-verksamheten.

En förbättrad planering bör ingå som ett led i fiskevårdsarbetet. Enligt min mening är det dock inte mofiverat med en fristående planering an-


 


Prop. 1980/81:153                                                   21

gående fiske så som utredningen föreslagit. I stället bör denna uppgift kunna ingå i den löpande verksamhelen vid närmasl ansvariga slalliga organ. Härigenom kan erhållas etl värdefullt underlag för statens insatser på dessa områden liksom för den kommunala och regionala planering som berör fritidsfisket.

Mot bakgmnd av den betydelse fritidsfiske har för friluftsliv och rekrea­tion är det motiverat med vissa ylterligare statliga insalser för en förbättrad fiskevård.

2.2.2 Statligt stöd tiU fritidsfisket m. m.

Staten ger redan nu ekonomiskt slöd i olika former lill fritidsfisket. Stödet lämnas både direkt till fritidsfisket och indirekt som stöd till fiske­vård och forsknings- och utvecklingsverksamhet. Genom den av staten finansierade cenirala och lokala fiskeadministralionen främjas fritidsfisket pä olika sätl. Så t.ex. bedrivs informations- och rådgivningsverksamhet med anknytning lill fritidsfisket av fiskenämnderna. Fiskeriinlendenlerna tillvaralar fritidsfiskels intressen i miljöskyddslags- och valtenlagsären-den. De medel som anvisas för kursverksamhet på fiskets område kan även användas för kurser i fiskevård.

Stöd till fiskevårdande åtgärder lämnas på olika sätl. Del mest omfat­tande är bidragel lill kalkning av sjöar och vattendrag. För innevarande budgetår uppgår del till 15 milj. kr. För utsättning av lax och ål anvisas av prisregleringsmedel sedan ell par år tillbaka 2,5 milj. kr. Denna utsättning är främst motiverad för yrkesfisket men kommer också fritidsfisket till­godo. För lån till åtgärder inom korlfiskeomräden och för rationalisering av verksamhet med fiskodling kan statlig garanti beviljas intill ell ärligt belopp av f.n. 2 milj. kr. Hittills har denna stödform ulnyltjats i liten omfattning. Bidrag till inköp av bålar och lill anläggning av fiskebryggor m.m. har kunnat utgä från anslaget till idrottsanläggningar. Vidare har omfaltande, för frilidsfiskel positiva restaurerings- och anläggningsarbeten i eller i anslutning lill vattendrag bekostats med arbetsmarknadsmedel.

Enligt 2 kap. 10 § vattenlagen (1918:523) kan särskilda fiskeavgifter utdömas i valtenmål. Av dessa medel som f. n. sammanlagl uppgår till ca 1,5 milj. kr. varje år används en viss del för fiske värdande verksamhet av lokal karaktär och av stort allmänt inlresse. Bl.a. har bidrag utgått till förrätlningskostnaderna för bildande av fiskevårdsområden.

Resterande del av avgiftsmedlen utnyttjas för FoU-verksamhel som huvudsakligen bedrivs vid fiskeristyrelsens sötvallenslaboratorium och vid fiskeriförsöksstationen i Kälarne. Över anslaget till fiskeristyrelsen anvisas yllerligare närmare 2 milj. kr. lill FoU-verksamhet vid söt vattens-laboratoriet. Verksamheten vid sötvaltenslaboraloriel tjänar i belydande utsträckning frilidsfiskel. FoU-verksamhel lill gagn för fritidsfisket be­drivs även i viss omfattning vid högskolorna.

För innevarande budgetår utgår statsbidrag till Sveriges fritidsfiskares


 


Prop. 1980/81:153                                                   22

riksförbund med drygt 1 milj. kr. över anslaget Stöd till idrotten: Organisa­tionsstöd m. m.

Utredningen föreslår att det i fortsättningen utöver nuvarande statligt stöd skall utgå ekonomiskt stöd till åtgärder som särskill tar sikte på fritidsfisket. Genom etl fiskevärdsbidrag till sådana fiskevårdsområden, fiskevårdsföreningar, enskilda fiskerältsägare, sammanslutningar av fri­tidsfiskare och kommuner som upplåter fiskerätt till allmänheten skulle fritidsfisket enligl utredningen gagnas och upplåtande av vallen lill frilids-fiske stimuleras. Molsvarande ålgärder som gagnar fritidsfisket på de allmänna vattenområdena och på de enskilda frivattnen föreslås också få statligt stöd. Utredningen föreslår att 15 milj. kr. satsas varje år för detla ändamål. Utredningen föreslår vidare att 5 milj. kr. årligen satsas på olika serviceåtgärder för frilidsfiskel och på information saml yllerligare 1 milj. kr. som engängssalsning på informationsåtgärder.

Utredningen föreslår också all Sveriges fritidsfiskares riksförbund ges ett årligt statligt stöd av 2 milj. kr. för genomförandel av nya arbelsuppgif­ler och att Sveriges fiskevallenägareförbund lilldelas 0,5 milj. kr. för verksamhet vid bildande av fiskevårdsomräden.

Utredningen föreslår atl kostnaderna för fiskevård, service åt fritidsfis­ket och viss fisketillsyn finansieras med en särskild årlig fiskevårdsavgifl som skulle erläggas av alla fritidsfiskare äldre än 15 år. Avgiften beräknas ge 20 milj. kr. årligen.

Remissinstanserna är allmänt positiva lill de av ulredningen föreslagna ökade statliga satsningarna pä fritidsfisket. Fiskeristyrelsen understryker särskilt angelägenheten av atl åtgärder kan inriktas mol allmänt vatten och enskilt frivatten. Utredningens förslag till fiskevårdsavgift har däremot föranlett delade meningar bland remissinstanserna. Många anser atl del statliga stödet skall finansieras över stalsbudgelen ulan särskild avgift.

Jag har i det föregående betonat att det i första hand är fiskevallenägarna som har ansvaret för fiskevården. Med hänsyn lill del slora allmänna inlresset för fritidsfiske och fiskevård bör staten enligl min mening på olika sätt ge stöd till förbättrad fiskevård. Stödet bör i första hand inriklas på fiskevärdsätgärder och andra åtgärder som är ägnade all främja fritidsfiske för allmänheten liksom FoU-verksamhet. I det följande kommer jag att redogöra för mina förslag till grunderna m.m. för slödel. Anslagsfrågor med anknytning härtill kommer jag atl anmäla för regeringen vid etl senare tillfälle. Jag vill emellertid redan nu förutskicka all mina förslag därvid inle kommer all vara så omfattande som utredningens.

Ulredningen menar all fiskevårdsarbetel hittills ofta bedrivits ulan till­räckliga kunskaper om fiskevårdsåtgärdernas effekt. Därför är det enligt min mening viktigt alt ägna ökad uppmärksamhel åt forsknings- och ut­vecklingsverksamhet på fiskevårdens område.

Redan nu kan dock omfattande fiskevårdsåtgärder sättas in för att för­bättra fiskevattnens kvalitet. Jämsides härmed är del viktigt att satsa på


 


Prop. 1980/81:153                                                   23

bildandet av fiskevårdsomräden där fisket upplåts till allmänheten.

FoU-verksamheten på fiskevårdens område har som jag nyss redogjort för i stor utsträckning finansierats via anslaget fill fiskeristyrelsen samt med fiskeavgifter enligt 2 kap. 10 § vattenlagen (1918:523). Jag föreslår alt dessa avgiftsmedel i fortsättningen i sin helhet tillförs FoU-verksamhel på fiskevårdens område.

Statens stöd till fiskevårdsåtgärder för fritidsfiskets behov bör förstär­kas. I första hand bör slöd i form av bidrag kunna utgå till kostnaderna för förrättning i samband med bildande av fiskevårdsomräde. Vidare bör stödet kunna omfatta sådana åtgärder som t.ex. ulplantering av fisk, biotopförbättrande ålgärder och riktal fiske. Stöd lill dessa åtgärder bör liksom hittills kunna utgä både som bidrag och som statlig garanti för lån. Ett villkor för bidrag bör vara att aktuellt vatten upplåts för allmänhetens fiske och då under sädana organisatoriska former som kan godkännas av fiskeristyrelsen. Bidragels sloriek bör normalt inte överstiga 50 % av de godkända kostnaderna. Förhöjt bidrag med högst 70 % bör kunna ges främst i de fall då tillgången pä fiskevatten för allmänheten är mycket begränsad eller när utbudet av fiskevatten i det aktuella området är alltför ensidigt. Bidrag bör kunna utgå till enskilda fiskerältsägare och till sam­manslutningar av sådana eller av fritidsfiskare samt till kommuner.

Liksom f. n. bör staten kunna ge stöd i samband med byggande av olika serviceanläggningar m.m. för fritidsfiskets behov, t.ex. bryggor. I den utsträckning åtgärderna utförs inom områden av riksintresse och där sta­ten därför satsar medel på friluftsliv och rekreation bör bidrag kunna utgå till vissa satsningar för fritidsfisket. I övrigt bör det statliga stödel för dessa ändamål utgå i form av stafiig länegaranti under de förutsättningar som jag nyss har förordat för stödet till fiskevårdande åtgärder. Slallig garanti bör liksom hittills även kunna beviljas för lån till verksamhet med fiskodling som främjar fritidsfisket.

Nuvarande statligt stöd till den allmänna verksamhelen inom Sveriges fritidsfiskares riksförbund och Sveriges fiskevallenägareförbund bör ges även i fortsättningen. Som jag fidigare har framhållit bör fritidsfiskarnas organisation ta elt större ansvar för fiskevården. Sveriges fritidsfiskares riksförbund bör därför kunna erhålla ersättning för konkreta fiskevårdsåt­gärder efter ansökan hos fiskeristyrelsen. Vidare bör fiskevallenägareför-bundet kunna erhålla ersättning för informationsinsatser och för ålgärder i syfte att främja bildandet av fiskevårdsomräden. Förutsättningen härför är att åtgärderna vidtas enligt en plan som är godkänd av fiskeristyrelsen.

Det statliga stödel till fritidsfisket som jag har förordat i det föregående bör tills vidare i sina huvuddelar administreras av fiskeristyrelsen och den lokala fiskeriadministrationen. Vissa resurser för delta ändamål finns re­dan bäde centralt och regionalt. Med hänsyn till att den pågående lurist-och rekreationspolitiska utredningen även tar upp fritidsfiskefrågornas administration är jag inte beredd att föreslå några personalförstärkningar.


 


Prop. 1980/81:153                                                   24

Några nya tjänster bör således inte inrättas i verksamheten. Behovet av personella resurser bör i stället fillgodoses genom omprioriteringar. Jag räknar emellertid med att det behövs viss förstärkning av fiskeristyrelsens anslag för att täcka kostnader av annat slag. Jag återkommer senare till anslagsfrågan. För fiskeristyrelsens stöd i samband med beslut i fräga om åtgärder riktade till fritidsfisket bör det finnas en särskild rådgivande gmpp med representanter för bl. a. fritidsfisket och fiskevallenägarna.

Det ankommer på regeringen eller den myndighet som regeringen be­stämmer att utfärda de särskilda föreskrifter som kan föranledas av bifall till vad jag nu har förordat om slöd lill fiskevård m. m.

Ulredningens förslag att en stor del av det stafiiga stödet till fiskevården och fritidsfisket skall finansieras med en särskild avgift bör inle genomfö­ras nu. Bl.a. är kostnaderna för administration, kontroll och tillsyn svåra att beräkna. Jag föreslår därför att det statliga stöd till fritidsfisket som jag har förordat i det föregående finansieras över statsbudgeten utan alt någon särskild avgift tas ul. Jag återkommer senare till regeringen med de an­slagsfrågor som har anknytning ull mina förslag.

2.3 Fiskevårdsområden

2.3.1 Allmänna utgångspunkter

Rätten att fiska i enskilt vatten är enligt huvudregeln förbehållen ägarna av de fasfigheter till vilka fisket hör. För stora delar av kusten och de stora sjöarna är dock fisket på enskilt vatten i större eller mindre omfattning fritt också för andra än jordägarna. Det enskilda fisket kan utgöra en del av en fastighet eller, om fisket är samfällt, gemensamt tillhöra en grupp av fasfigheter. Undantagsvis kan fisket ulgöra en särskild fastighet. Vanligt­vis tillkommer rätlen lill fiske i ett visst vatten så många all fisket inte kan nyttjas rationellt och svårigheter uppslår för en effektiv fiskevård. Uppdel­ningen av ett fiskevatten på många delägare är besvärande redan när fisket är samfällt för elt skifteslag. Härtill kommer att fisket i en sjö eller pä en älvsträcka som i sig kan ses som en naturlig brukningsenhet ofta är uppde­lat på flera skifteslag. Är fisket skiftat är enheterna ofta för små och en samverkan mellan fiskerättsinnehavarna därför nödvändig för en ända­målsenlig fiskevård och elt rationellt utnyttjande av fisket.

För atl få en effektiv samverkan mellan olika fiskerältsägare infördes genom lagen (1960:130) om fiskevårdsomräden en ny organisationsform kallad fiskevårdsområde. Ett viktigt syfte med lagen var också att förbättra fömtsättningarna för det arbete som bedrevs av de redan existerande fiskevårdsföreningarna. Eftersom dessa föreningar helt byggde på frivil-lighet försvårades verksamheten, när anslutningen bland fiskerättsinneha­varna inle var fullständig. Genom atl ombilda fiskevårdsföreningarna till fiskevårdsomräden kunde en fastare organisation skapas som omfattade alla berörda sakägare.


 


Prop. 1980/81:153                                                   25

Ett fiskevårdsomräde är en i särskild ordning bildad samfällighet som syflar till att samfällt ordna fiskeförhållandena och främja fiskerätlsägar-nas gemensamma intressen. Beslut om bildande av ell fiskevårdsområde meddelas av länsstyrelsen som då också fastställer stadgar för omrädel. Är inte delägarna överens om bildandet skall beslutel föregås av en förrätt­ning. För alt fiskevårdsområdet skall komma lill stånd krävs samtycke av en kvalificerad majoritet bland delägarna. Fiskevårdsområdel bildas för viss tid, minst 10 och högsl 25 år. Om del inle i särskild ordning begärs atl området skall upplösas, förlängs giltighetstiden automatiskt. För fiske-vårdsområdels förvaltning finns regler om styrelse för området, delägarnas rösträtt och deras skyldighet all lämna tillskott för atl bekosta verksamhe­ten.

Bildande av ett fiskevårdsområde inverkar inle på de beslående ägan­derättsförhållandena. Vid fiskels utövande blir däremot den enskilde del­ägaren bunden av stadgarna och delägarnas beslul. Besluten gäller också mot nya delägare. Fiskevårdsområdet kan besluta om upplåtelse av fisket. För sådant beslut gäller särskilda majoritetskrav och under vissa förutsätt­ningar kan en enskild delägare motsätta sig ett sädant beslut. Såväl regler­na för bildandet som för förvaltningen förutsätter att det har klarlagts vilka som har fiskerätt i vallenområdel och hur stor del var och en har i fisket. Det innebär atl bildande av elt fiskevårdsområde regelmässigt måste före­gås av en fullständig fiskerättsulredning. Till kostnaderna för bildandet, inberäknat kostnaderna för fiskerätlsulredningen, utgår f. n. statsbidrag.

Enligt fiskevatlensulredningen har lagen om fiskevårdsområden inte blivit den framgång man ursprungligen tänkte sig. Sedan lagen trädde i kraft år 1961 har det bildats bara ca 350 områden. En bidragande orsak till detta är enligt utredningen atl lagen anses vara svår all förstå och tillämpa. Krifiken gäller också det förhållandet att det tar lång fid - ibland flera år -att bilda ett fiskevårdsomräde och atl den nödvändiga fiskerältsutredning-en drar orimliga kostnader.

Fiskevatlensulredningen föreslår en ny lag om fiskevårdsområden. Lag­förslaget har utformats med sikte på atl göra det enklare och billigare all bilda fiskevårdsomräden. En genomgripande förändring i förhållande lill den nuvarande lagen är alt det inte längre skall krävas någon fullständig fiskerättsulredning för atl elt fiskevårdsområde skall få bildas. Därigenom minskar enligt utredningen kostnaderna för bildandel avsevärt.

Enligt min mening är det angelägel att sä långt möjligt undanröja del hinder mot ett rationellt fiske och övrig fiskevård som uppdelningen av del enskilda fisket på många delägare innebär. Del behövs säledes en effektiv samverkan mellan fiskerältsägarna. Jag delar utredningens uppfattning atl en organisation utformad i allt väsenlligt som del nuvarande fiskevårdsom­rådet är en lämplig form för en sådan samverkan. Fiskevårdsområdel utgör en ändamålsenlig organisation för en förvaltning av både samfällt och skiftat fiske. Ansträngningarna bör således som utredningen föreslår inrik-


 


Prop. 1980/81:153                                                   26

tas på att försöka fä till sländ ett ökal anlal fiskevårdsområden. Som jag närmare skall utveckla i avsnitt 2.3.2 delar jag ulredningens uppfattning alt det bör vara möjligt att förenkla och förbilliga bildandet av sådana områ­den genom att ställa lägre krav på den nyss nämnda utredningen.

Ändamålet med fiskevårdsområdena bör enligt utredningen vara att främja ett ändamålsenligt nyttjande av fisket och möjliggöra en god fiske-värd. Ett ändamålsenligt nyttjande innebär enligt utredningen i de flesta fall atl allmänheten eller en vid krets av fiskeintresserade ges tillfälle all nyttja fisket. Bildandet av fiskevårdsområden utgör visserligen inte någon garanti för atl fisket upplåts lill allmänheten. Genom alt i lagstiftningen tillhandahålla en lämplig förvaltningsform för enskilt fiske skapas emeller­tid fömtsättningar för upplåtelser lill allmänheten.

Som jag tidigare närmare har utvecklat är det etl allmänl inlresse all fisket som naturtillgång utnyttjas och vårdas på bästa säll. Della intresse bör givetvis också främjas genom lagstiftningen om fiskevårdsomräden. Jag delar därför utredningens uppfattning all det i den nya lagen uttryckli­gen bör skrivas in alt den har lill syfte att samordna inte bara utnyltjandel av fisket utan också fiskevärden inom ett vallenområde. Visserligen främ­jas en god fiskevård i hög grad genom etl allsidigt och väl avvägt fiske. Men även andra former av fiskevård som t. ex. biotopvård och ulplante­ring av fisk kräver en samverkan mellan fiskerältsägarna. Liksom f. n. bör i lagen också anges att den har som ändamål all främja fiskerättsinnehavar­nas gemensamma inlressen. Jag anser alt det är betydelsefullt att särskilt markera delta förhållande. En samfällighetsbildning av del slag fiskevårds­området utgör rymmer inslag av tvång. Fiskerällsinnehavare kan anslutas fill gemenskapen mot sin vilja och blir tvungna all underkasta sig inskränk­ningar i sin fiskeutövning. Tvångsinslagen är emellertid fullt försvarliga sä länge verksamheten inom fiskevårdsområdet inriktas mot att till förmån för alla fiskerättsinnehavare vårda fisket och la lill vara den avkastning fisket kan ge.

Ett fiskevårdsomräde bör således kunna bildas för all samordna fiskets bedrivande och fiskevården och för att främja fiskerältsinnehavarnas ge­mensamma intressen. Som ulredningen framhåller innebär detta alt man samtidigt indirekt kan tillgodose fritidsfiskarnas inlressen atl få tillgång lill lämpliga vatten. Jag vill erinra om alt jag i avsnitt 2.2.2 har förordat att det stafiiga stödet till fiskevårdsområdenas bildande utformas så att della syfte direkt tillgodoses.

Utredningen vill i etl hänseende ge den nya lagen ett vidare tillämpnings­område än den nuvarande. F.n. gäller atl ett fiskevårdsomräde inle får omfatta fiske inom områden som har avsatts till samernas uteslutande begagnande. De områden som avses är renbetesQällen och kronomark ovanför odlingsgränsen. Enligl utredningen är det angeläget att fiskevatten med blandad ägarstruktur som hell eller delvis är belägna inom de nämnda områdena kan bli föremål för en gemensam förvaltning. Fiskevårdsområde


 


Prop. 1980/81:153                                                   27

är då den lämpligaste förvaltningsformen. Enligl förslaget skall samebyn företräda det fiske som hör lill kronomarken. Del gäller dock försl när fiskevårdsområdel är bildal. Vid själva bildandel skall samernas inlressen företrädas av lantbruksnämnden.

Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan delar utredningens uppfattning om behovel av en gemensam förvaltning av fisket inom de områden som nu är i fräga. På flera punkter riktas emellertid invändningar mol utredningens förslag. Dessa invändningar grundas i huvudsak på upp­fattningen att förslagel innebär en försvagning av samernas rätt enligt rennäringslagen (1971:437).

Samernas räll till fiske enligl rennäringslagen har när del gäller krono­marken ovan odlingsgränsen och renbelesfjällen omgärdats med bestäm­melser som syftar fill att skydda både rennäringen som sådan och samer­nas fiskerätt. Fisket får enligl 32 § rennäringslagen upplåtas bara om del kan ske ulan avsevärd olägenhet för renskölseln och ulan besvärande intrång i samernas fiskerätt. Frågan om upplåtelse handhas av lantbruks­nämnden. Gäller upplåtelsen hela fisket i etl visst vatten har samebyn vetorätt.

Enligt min mening kan det inle komma i fråga alt genom lagstiftningen om fiskevårdsomräden inskränka samernas nuvarande rättigheter. De al­ternativ som slår öppna är atl antingen behälla det nuvarande förbudet all bilda fiskevårdsområden inom de angivna renskölselområdena eller alt införa särskilda regler för sädana fiskevårdsområden. Särregleringen borde innebära att sameintressena både vid bildandet av fiskevårdsområdet och vid dess förvaltning tillförsäkrades ell inflytande som i huvudsak molsva­rar syftet med upplåtelsereglerna i 32 § rennäringslagen. Jag anser atl övervägande skäl talar för del förstnämnda alternativet. Frånsett alla and­ra olägenheter med särregler för vissa fiskevårdsomräden skulle här krävas bestämmelser som komplicerar bildandet och förvallningen i en utsträck­ning som knappast skulle gynna fiskevården. Enligl min mening bör sam­ordningsproblemen i många fall kunna lösas genom frivilliga överenskom­melser mellan samerna och enskilda fiskevatlenägare evenluellt i förening med upplåtelser enligt bestämmelserna i rennäringslagen. Jag har för av­sikt att i annat sammanhang föreslå alt lantbmksnämnderna får i uppdrag att verka för sådana överenskommelser.

Jag kan inte heller bilräda utredningens ändringsförslag när del gäller renskötselområdena i övrigt. Jag vill där hänvisa bl. a. tilf vad fiskeristyrel­sen anför. Beträffande andra marker där renskötsel bedrivs än kronomar-kema ovanför odlingsgränsen och renbelesfjällen bör följakfiigen även i fortsättningen gälla atl bildandet av fiskevårdsomräden inte fär inskränka samernas rätt till fiske enligt rennäringslagen.

Som jag har nämnt i det föregäende finns i landet ett stort anlal frivilligt bildade fiskevårdsföreningar. Antalet sädana föreningar uppgår till inte fullt 2000. De upplåtelser i form av fiskekortsförsäljning som sker genom


 


Prop. 1980/81:153                                                   28

föreningarna avser ofta samfällt fiske. Föreningarna torde mera sällan bestå av samtliga delägare i del samfällda fisket. Vanligen innebär följaktli­gen föreningens fiskekortsförsäljning en upplåtelse som bara gäller i ell anlal andelar av samfälligheten. Av 7 kap. 9 S jordabalken följer all en sådan upplåtelse normall saknar sakrätlslig giltighet. Tidigare fanns emel­lertid i lagen (1950:596) om rätt till fiske (fiskerättslagen) en särskild regel om sådana upplåtelser när det gällde samfällt fiske. Av 24 S andra stycket fiskerättslagen följde atl en delägare i samfälligheten kunde upplåta sin fiskerätt till utomstående om flertalet av delägarna samtyckte lill upplåtel­sen. Fiskevårdsföreningarna har i sin fiskekortsförsäljning kunnat stödja sig på den bestämmelsen när de representerar en majoritet av delägarna.

När lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter infördes, änd­rades 24 § fiskerätlslagen. Ändringen innebar bl.a. atl den nyssnämnda upplätelseregeln upphävdes. Regeln skall emellertid enligt en övergångs­bestämmelse fortfarande gälla lill dess elt fiskevårdsområde har bildals eller en föreningsförvaltning enligt lagen om förvaltning av samfälligheter har anordnats, dock längst till utgången av år 1983. Sker inle en sädan ombildning av fiskevårdsföreningarna, har del till konsekvens att deras fiskekortsförsäljning inle längre rättsligt kan betraktas som giltiga nyttjan­derällsupplätelser.

Ulredningen föreslår alt giltighetstiden för 24 S fiskerätlslagen i dess äldre lydelse föriängs till utgången av år 1985. Uppenbariigen gör utred­ningen den bedömningen alt ätminslone huvudparten av de nuvarande fiskevårdsföreningarna skall komma all ombildas till fiskevårdsområden före den föreslagna fristens utgång.

Enligt min mening finns det inle anledning all nu ompröva beslutet all upphäva den särskilda upplåtelsebestämmelsen i 24 § fiskerätlslagen. Ge­nom att sådana upplåtelser i framliden förutsätter en förvaltning enligt anfingen lagen om fiskevårdsomräden eller lagen om förvaltning av samfäl­ligheter skapas garantier för atl samlliga delägare ges möjlighet alt påverka upplåtelsebesluten. Däremot bör fristen för ombildning av föreningarna utsträckas längre än vad utredningen föreslår. Enligt min mening bör ambitionen vara atl klara av ombildningen inom en tioårsperiod. Frislen bör därför utsträckas från utgången av år 1983 till utgången av år 1990.

2.3.2 Bildande av fiskevårdsområde

Enligt den nuvarande lagen om fiskevårdsområden (LOFO) är del läns­styrelsen som beslutar om bildande av etl fiskevårdsområde och i samband därmed fastställer stadgar för området. En förutsättning för länsstyrelsens beslut är atl en majoritet av fiskerältsägarna samtycker till all fiskevårds­området bildas. Är inte ägarna av fisket helt överens om bildandet, skall länsstyrelsens beslut föregås av en förrättning. Vid förrättningen skall en omröstning ske i bildandefrågan. Den majoritet som krävs för bildande skall utgöras av anfingen mer än hälften av de röstandes sammanlagda


 


Prop. 1980/81:153                                                   29

delaktighetstal och minst en tredjedel av anlalel röstande eller mer än hälften av antalet röstande och minst en tredjedel av de röstandes samman­lagda delaktighetslal. Skall fiskevårdsområdet omfalta flera oskiftade fis­ken, krävs dessutom samtycke av minst en delägare i varje sådant fiske. Ett fiskevårdsområde kan också bildas av del fiske som hör lill en enda fastighet. Då krävs samtycke av mer än halva antalet röstande eller av delägare som förelräder mer än hälften av de röstandes delaktighetslal.

De gällande majoritetsvillkoren förutsätter en fullständig kartläggning av äganderätten till fisket inom det ansökta området. För att avgöra till vilka fastigheter fisket hör och för aU bestämma delaktigheten i fisket krävs vanligen att uppgifter hämtas inte bara frän fastighetsregister, fastighets­längder och fastighetsböcker utan också från förrätlningsakler, domstols­avgöranden och tidigare gjorda utredningar samt från faslighelskartan.

Länsstyrelsen skall vid sin prövning undersöka om majoritetsvillkoren är uppfyllda och om bildandet också i övrigt är förenligt med lagens krav. Länsslyrelsen skall dessutom företa en lämplighetsprövning. Den pröv­ningen skall avse såväl själva bildandel av området som stadgarnas olika bestämmelser. Fiskevårdsområdet skall vara lämpligt med hänsyn till vat­tenområdets och fiskets beskaffenhet och omfattning och övriga förhållan­den.

Fiskevattensutredningen föreslår atl kravet på en viss bestämd sakägar­majoritet skall bytas ut mot ett allmänt opinionsvillkor. Enligt förslaget skall ett fiskevårdsomräde fä bildas om ägarna av fisket inom del tilltänkta området inte mera allmänt motsätter sig omrädesbildningen och har beak­tansvärda skäl för del. Vid prövningen av om villkoret är uppfyllt skall främst beaktas uppfattningen hos dem vars fiskeutövningsrätt påverkas mest av fiskevårdsområdels tillkomst. Den anslutning bland fiskerälts­ägarna till områdesbildningen som opinionsvillkoret förutsätter behöver enligt förslaget inte föreligga, om det från allmän synpunkl är synneriigen angeläget atl fiskevårdsområdel bildas.

Med det föreslagna opinionsvillkoret skapas enligl ulredningen förut­sättningar för all sänka kraven på ulredning om äganderätten till fisket. 1 stället för den nuvarande fullständiga fiskerättsutredningen föresläs att en preliminär förteckning över fiskerättsägarna upprättas, som därefter rättas och kompletteras genom medverkan från fiskerätlsägarnas sida. Den preli­minära förteckningen kommer alt skilja sig från en fullständig fiskerätts-utredning främsl genom att dels undersökningen av om avsöndringar och avslyckningar tillagts fiskerätt slopas, dels genom att någon utredning till grund för bestämmande av delaktighetslal inte kommer alt genomföras. Kostnaden för den föreslagna fiskerätlsförteckningen beräknas uppgå till endast omkring en tredjedel av koslnaden för en fullständig fiskerätts-utredning.

Förslaget alt ersätta de nuvarande fixerade majoriielskraven med elt allmänt opinionsvillkor har i allmänhet mottagits positivt av remissinstan-


 


Prop. 1980/81:153                                                   30

serna. I ett fåtal yttranden avstyrks förslagel och en remissinstans pekar på de tillämpningssvårigheter som kan uppstå. Av de remissinstanser som är positiva till att kravet på en bestämd sakägarmajoritet slopas är det dock flera som riktar invändningar mot den föreslagna undantagsregeln för de fall då starka allmänna synpunkter talar för en områdesbildning.

Enligt min mening kan den nuvarande regeln med bestäml angivna majoritetskrav inle frånkännas vissa fördelar. Den lorde t. ex. vara lättare att tillämpa än ett mera allmänt opinionsvillkor. Det kan också ifrågasättas om inte det föreslagna opinionsvillkoret snarast utgör en skärpning i för­hållande till de nuvarande inte särskilt högt ställda majoriielskraven. Av avgörande betydelse är emellertid enligt min uppfattning det förhållandel att en regel som innehåller bestämt angivna majoritetskrav förutsätter en fullständig utredning av fiskerätten. Del nuvarande kravet på en fullständig kartläggning av fiskerätten har utan tvekan varit huvudorsaken fill atl fiskevårdsomräden har bildats i så blygsam omfattning. Utredningskostna-dema står inte alls i rimlig proportion till de syften ulredningen skall tjäna. Skall fiskevårdsomrädena tillnärmelsevis få den utbredning som är önsk­värd, måste fiskerättsutredningen förenklas och därmed måste andra regler för att mäta sakägaropinionen införas.

Del finns följaktligen goda skäl som lalar för del av ulredningen föreslag­na opinionsvillkoret. Regeln medför atl del nuvarande kravel på fullstän­dig fiskerättsutredning kan efterges. Utredningen anvisar en metod att upprätta en preliminär förteckning som med myckel måttlig felprocent anger vilka fastigheter som har fiskerätt. Förfarandet, lill vilkel jag åter­kommer i det följande, ger dessutom fastighetsägarna möjlighet att erinra mot den preliminära förteckningen och få den rättad och kompletterad. Förenklingen kommer i första hand all gå ul över redovisningen av de relativa andelarna i samfällt fiske. Den föreslagna metoden ger emellertid en ungefärlig uppfattning om hur andelarna storleksmässigt förhåller sig till varandra. Det gör del möjligt all vid opinionsmätningen la hänsyn till såväl antalet företrädare för olika meningar som storleken av deras andelar i fisket.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört biträder jag förslagel all ersätta de nuvarande bestäml angivna majoritetskraven med ett mer allmänt opi­nionsvillkor. Däremot kan jag inte bilräda förslagel att elt fiskevårdsom­råde under vissa förutsättningar skall kunna bildas även om fiskerätts­ägarna mera allmänt motsätter sig en samverkan. I likhet med flera av remissinstanserna anser jag att del inte finns tillräckliga motiv för en sådan undantagsregel. Erfarenheten frän de nuvarande fiskevårdsföreningarna visar nämligen att ett väl fungerande samarbete på fiskevårdens område fömtsätter att det bland fiskerältsägarna finns en vilja lill och ell inlresse för en sådan samverkan.

Som ytterligare villkor för bildande av ett fiskevårdsområde föreslår utredningen att bildandel skall slå i överensstämmelse med planläggningen


 


Prop. 1980/81:153                                                   31

på fiskets område. I första hand skall krävas överensstämmelse med kom­munal och regional planläggning. Saknas sådana planer, får enligt förslaget fiskevårdsområdet bildas endast om bildandet inte kan antas försvåra kommande planläggning.

Bland remissinstanserna råder del delade meningar om det föreslagna villkoret. De som ställer sig avvisande till förslaget anser att villkoret kan komma att i alltför hög grad inskränka fiskerättsinnehavarens rådighel över fisket. Man pekar också på att det f. n. i regel saknas planer för fiskels utnyttjande.

Frågan om fiskevårdsplanering harjag behandlat i avsnitt 2.2.1. Jag anför där att fiskevårdsplaneringen bör ingå som en del i den verksamhet som bedrivs av närmasl ansvariga statliga organ och hänvisar till den kommunala och regionala planering som berör fritidsfisket. Del är ingen tvekan om att bildandel av fiskevårdsområden kan få en stor betydelse för att genomföra åtgärder som anges i sådana planer. Genom atl fiskevårds­områden bildas får man tillgång till en organisation som kan åta sig ansva­ret för samordnade åtgärder i ett fiskevatten. Självfallet bör länsstyrelsen också beakta innehållet i planerna vid den lämplighetsprövning som skall föregå bildandebeslutet. När del gäller den geografiska avgränsningen av fiskevårdsområdel bör i första hand eftersträvas en med hänsyn till fisket och fiskevården naturlig enhet. Sådana enheter kan exempelvis vara en sjö, ett sammanhängande system av sjöar eller en älvsträcka avgränsad av vandringshinder. Under vissa förhållanden kan del emellertid finnas anled­ning att godta en annan gränsdragning än den från fiskeribiologisk syn­punkt önskvärda och i fiskevärdsplanerna fömtsatta gränsdragningen. Ett sådant fall kan vara önskemålet att behålla en väl fungerande fiskevårds­förenings verksamhetsområde vid ombildning till fiskevårdsområde. I prövningen bör självfallet ingå en bedömning av hur den akluella omrädes­bildningen påverkar möjlighelerna all åstadkomma en samverkan i angrän­sande fiskevatten. Även vid lämplighetsprövningen av verksamheten i del ansökta området kan det finnas anledning att ta hänsyn till förhållandena i anslutande vatten för att åstadkomma en i huvudsak enhetlig inriktning av fiskevården.

Vad beträffar förfarandet vid bildande av fiskevårdsområde föreslår utredningen en i förhållande till LOFO ändrad handläggningsordning. Den innebär bl.a. att bildandebeslulel skall fallas av en förrättningsman och inte som nu av länsstyrelsen. Enligt utredningen kan därigenom hand­läggningstiden minskas väsentligt.

Enligt LOFO skall ansökan om bildande av fiskevårdsområde göras hos länsstyrelsen. I andra fall än när delägarna är helt ense inskränker sig länsstyrelsens omedelbara sakprövning till att avgöra om det föreligger uppenbara hinder mot att bifalla ansökan. Om så är fallel skall den omedel­bart avslås, i annat fall skall en förrättningsman förordnas med uppgift att Utreda bildandefrågan. Är delägarna hell överens kan, som jag lidigare har


 


Prop. 1980/81:153                                                   32

nämnt, frägan prövas omedelbart av länsstyrelsen. När förrättningsman förordnas skall han hålla sammanträde med delägarna och därefter avge ett utlåtande humvida fiskevårdsområdet bör komma till stånd eller inte. Sedan delägarna fått tillfälle alt yttra sig över ufiätandel skall länsslyrelsen pröva ärendet och vid bifall till ansökan antingen fastställa utlåtandet oförändrat eller besluta om återförvisning till förrättningsmannen.

Enligt utredningsförslaget skall handläggningen av bildandefrågan inle­das med alt länsstyrelsen låter fiskenämnden och kommunen ytlra sig över ansökan. Länsstyrelsen skall därefter ta ställning i frågan om det ansökta fiskevårdsområdel lämpligen bör bildas. Vid den prövningen skall särskill beaktas om bildandet överensstämmer med de kommunala och regionala fiskevårdsplanerna. Finner länsstyrelsen att fiskevårdsområdet bör kunna bildas i enlighet med ansökan förordnas en förrällningsmän. I förordnan­det skall anges vad planerna innehåller av betydelse för den aktuella områdesbildningen. Det kan exempelvis gälla områdets omfattning och fiskets nyttjande. Förrättningsmannen skall sedan utarbeta elt förslag som överensstämmer med direktiven i förordnandet. Han skall också upprätta den preliminära fiskerättsförteckningen.

Fiskerättsägama skall genom kungörelse kallas till sammanträde. Kun­görelsen skall bl.a. innehålla föreläggande för fiskerättsägare som inte finns med i förteckningen att senast vid sammanträdet anmäla sitt innehav och förete handlingar som styrker fiskerätten. Vid sammanträdet skall förrättningsmannen lägga fram sitt förslag, ta emot anmärkningar om kom­pletteringar av fiskerätlsförteckningen och anteckna de närvarandes in­ställning till bildandet av fiskevårdsområdet. Under fömtsättning att alla fiskerättsägare medger del kan förrältningsmannen underlåta att hålla nå­got sammanträde.

Förrättningsmannen skall i en skriftlig redogörelse ange de förhållanden som har betydelse för bildandet och meddela beslut i bildandefrågan. Vid bifall till ansökan skall förrättningsmannen i beslutet fastställa grundregler för området. Grundreglerna skall innehålla uppgift om det fiske som ingår i fiskevårdsområdet, områdets ändamål och grundläggande bestämmelser om fiskets nyttjande. De fastställda gmndreglerna skall ingå som en del i stadgarna för fiskevårdsområdet. Länsstyrelsen skall för att tillgodose allmänna intressen kunna förordna om överprövning av förrällningsman-nens beslut. Enligt utredningen bör länsstyrelsen ha den möjligheten om förrättningsmannen skulle frångå de direktiv som fill förmån för allmänna intressen angivits i hans förordnande.

Flera remissinstanser ifrågasätter om inte förfarandet borde utformas i närmare överensstämmelse med vad som gäller vid samfällighetsbildning enligt anläggningslagen (1973:1149). I några yttranden görs gällande atl det föreslagna förfarandet är onödigt omständligt. Bl. a. kritiseras förslaget atl dela upp prövningen mellan länsstyrelsen och förrättningsmannen.

För egen del anser jag inte att det finns motiv för några mera betydande


 


Prop. 1980/81:153                                                   33

förändringar av det förfarande som gäller enligt LOFO. Vid utformningen av förfarandereglerna finns del enligl min mening starkare skäl för att försöka åstadkomma en samordning med vad som gäller i fråga om jakt­vårdsområden än vad som gäller enligt exempelvis anläggningslagen. Det innebär också all förfarandet enligt LOFO kan behållas i huvudsak oför­ändrat. Vissa tilläggsbestämmelser behövs med hänsyn till förslaget atl ersätta den nuvarande fiskerättsutredningen med en enklare fiskerätlsför-teckning. Vidare bör i likhet med vad som skelt belräffande jaktvårdsom-rädena utrymmet för en handläggning utan förrättning vidgas något. Jag är medveten om att förhållandena endast i undantagsfall är så okomplicerade atl bildandefrågan kan avgöras ulan föregående förrättning. Den omstän­digheten att nägon fiskerättsägare motsätter sig områdesbildningen bör emellertid inte vara avgörande vid valet av handläggningsordning.

Jag föreslår följaktligen atl beslul om bildande av fiskevårdsområde även i fortsättningen skall meddelas av länsslyrelsen. Länsstyrelsens pröv­ning bör lämpligen ske sedan bildandefrågan närmare utretts vid en för­rättning. Är förhållandena sådana att en förrättning inle anses nödvändig skall bildandefrågan kunna prövas och avgöras pä grundval av ansöknings­handlingarna. I samband med bildandebeslutet bör länsstyrelsen fastställa de delar av stadgarna som innehåller grunderna för fiskets nyttjande och fiskevården och rikllinjer i övrigt för verksamhelen.

2.3.3 Organisation och förvaltning

Enligt LOFO är fiskevårdsområdel en associationsrättslig sammanslut­ning av fiskerättsinnehavare, vilka betecknas som delägare i fiskevårdsom­rådet. Delägarna ulgörs av ägarna till det fiske för vilkel området har bildats. I vissa fal! skall emellertid annan än fiskeägaren anses som deläga­re. Det gäller i fråga om innehavare av servitut och vissa speciella nyttjan­derätter. Även vanliga nyttjanderättshavare kan inträda som delägare i fiskeägarens ställe. En förutsättning är atl upplåtelsen omfattar en fastig-hels hela fiske och avser längre lid än etl år. Belräffande nytljanderältsha-varens delägarskap gäller den begränsningen att ägaren av fisket behåller bestämmanderätten i frägor där länsstyrelsen har det slutliga avgörandet, dvs. frågor som rör fiskevårdsområdets bildande och bestånd och områ­dets stadgar. För fiskevårdsområdet skall finnas en styrelse.

Utredningsförslaget innebär i huvudsak oförändrade organisafionsbe-stämmelser. Endast på etl par punkter föreslås ändringar i förhållande till vad som f.n. gäller.

Utredningen föreslär att nyttjanderättshavare skall få en vidgad rätt att i ägarens ställe företräda fisket. När upplåtelsen avser hela fisket och gäller för längre tid än ett år skall enligt förslaget brukaren i stället för upplåtaren företräda fisket i alla frågor som rör fiskevårdsområdet, således även i frågan om områdets bildande. För att en annan ordning skall gälla krävs en 3    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153


 


Prop. 1980/81:153                                                   34

överenskommelse mellan upplåtaren och brukaren, antingen i samband med upplåtelsen eller senare. Enligt de föreslagna övergångsbestämmel­serna skall bmkarens vidgade rätl lill delägarskap endast gälla upplåtelser som skett efter ikraftträdandet av den nya lagen.

Utredningen föreslär vidare, med hänvisning till vad som gäller enligt lagen om förvaltning av samfälligheter, att länsstyrelsen skall ges befogen-hel att utse en ledamot i fiskevårdsområdets styrelse.

Innan jag gär närmare in på utredningens ändringsförslag villjag la upp en fråga som inte närmare har berörts av utredningen. Både i den nuvaran­de lagen och i den föreslagna används beteckningen "fiskevårdsområde" i en dubbel betydelse. I första hand avses med "fiskevårdsområdel" den associationsrätlsliga sammanslutningen av fiskerällsinnehavare. Uttrycket används emellertid också för alt beteckna det fiske som omfattas av sammanslutningens verksamhel. I klarhetens intresse bör enligt min me­ning i en ny lag åtskillnad göras mellan å ena sidan sammanslutningen av fiskerättsinnehavare, den juridiska personen, och å andra sidan det fiske som den juridiska personen förvallar. På så sätt uppnås också överens­stämmelse med vad som gäller enligt den nya lagstiftningen om jaktvårds-områden där termen "jaklvårdsomräde" används endasi för atl beteckna det markområde som de till en jaktlig enhet sammanförda fastigheterna bildar. Förvaltningsorganisationen i vilken ägarna av jaktmarken är med­lemmar benämns "jaktvärdsomrädesföreningen". Jag föreslår att motsva­rande terminologi används i den nya lagen om fiskevårdsomräden.

Utredningens förslag att ge nyttjanderättshavare vidgad räll alt företrä­da fisket skulle enligt min mening utgöra en alltför långtgående inskränk­ning i ägarens bestämmanderätt över fisket. Förslagel skulle, som jag har nämnt, innebära alt del kan bli bmkaren och inte ägaren som får ta ställning i frågan om bildande av etl fiskevårdsområde. Det kan inle fömtsättas att ägaren och bmkaren alltid har samma uppfattning i bildan­defrågan. Om inte annat kan det föreligga meningsskiljaktigheter när det gäller rikthnjerna för verksamhelen. Besluten i den delen kan fä betydelse för fiskets nyttjande under lång tid efler det alt bmkarens nyttjanderättsav­tal har upphört att gälla. Därtill kommer att en fiskeägare som inte i upplålelseavtalel förbehållit sig bestämmanderätten kan sakna möjlighet att under löpande avtalstid träffa överenskommelse om ett sådant förbe­håll. Däremot delar jag utredningens uppfattning att liksom f.n. den som för längre tid än ett år har nyttjanderätt fill en fastighets hela fiske, bör få företräda detta vid förvaltningen av fisket inom fiskevårdsområdet. En sådan nyttjanderättshavare bör följaktligen i fiskeägarens ställe ingå som medlem i fiskevårdsområdesföreningen. En möjlighel att avtala om en annan ordning bör dock finnas.

Som utredningen påpekar har länsstyrelsen enligt lagen om förvaltning av samfälligheter möjlighel att utse en eller flera ledamöter i en samfällig-hetsförenings styrelse. Regeln motiveras med att föreningens förvaltning i


 


Prop. 1980/81:153                                                   35

vissa fall kan ha stor betydelse för bl. a. samhällsplaneringen, miljövården och andra väsentliga allmänna intressen. Jag kan inte finna att det finns motsvarande behov av insyn och konlroll från det allmännas sida i förvall­ningen av fiskevårdsområdena. Det exempel utredningen anför, intresset av att kontrollera användningen av ett större statsbidrag, ulgör enligl min mening inte elt tillräckligt moliv för den föreslagna bestämmelsen. Jag kan följaktligen inte biträda utredningens förslag.

Enligt LOFO skall i fiskevårdsområdels sladgar anges grunderna för fiskets utövande och områdets förvaltning. Till dessa grunder hör bl.a. frågorna om delaktigheten i fisket, rösträtten, upplåtelse av fisket, utta­gande av tillskott av delägarna och fördelningen av inkomster. De nu angivna frågorna regleras också i lagen. Sälunda gäller atl för varje deläga­re skall bestämmas hans delaktighet i fisket. Kan inle delägarna enas skall fill gmnd för bestämmandel läggas delägarnas andelar i samfällt fiske eller om fisket är skiftat, omfattningen av de skilda vattenområdena. Den sist­nämnda regeln gäller om del inte finns särskilda skäl för annan beräknings­grund. Beträffande rösträtten gäller som huvudregel all varje delägare har en röst. Vid vissa beslut skall emellerfid hänsyn tas lill delaktigheten. Del gäller, fömtom vid bildandebeslulel, vid bl.a. beslul om upplåtelse av fiske och beslut om tillskott från delägarna. Delägarna kan ocksä vid bildandet av fiskevårdsområdel ha beslutat all röstning skall ske efler delaktighet eller annan beräkningsgrund. För beslut om upplåtelse av fiske uppställs i lagen först och främst det kravet att delägare med mer än hälften av delaktighetstalel skall samtycka lill upplåtelsen, när fisket inom områ­det är samfällt. Är fisket skiftat, krävs samtycke av delägare med mer än två tredjedelar av delaktighetstalel. Dessulom gäller emellertid att en fiskerältsägare under vissa förutsättningar kan förhindra en upplåtelse av sitt fiske. En första förutsättning är all fisket inte saknar betydelse för hans försörjning. Upplåtelsen skall dessutom gälla hela hans fiske eller gälla ell fiske som tillkommer honom för egel bruk. Även för beslul om att delägar­na skall lämna tillskott till verksamheten krävs en pä visst sätt kvalificerad majoritet. Flertalet av samtliga delägare, som dessutom skall företräda över hälften av delaktighetstalel, måsle biträda elt sädani beslut. Bidrags­skyldigheten skall fördelas efler delaktigheten om inte enighet råder om en annan fördelningsgrund. I fråga om fiskevårdsområdets inkomsler gäller att dessa, i den mån de inte används eller fonderas, skall fördelas mellan delägarna. Med vissa undantag skall delaktigheten gälla som fördelnings­grund.

Utredningens förslag bygger på förutsättningen att ett fiskevårdsområde kan bildas ulan att delaktigheten i fisket har bestämts. Detla förhållande får i flera hänseenden betydelse för utformningen av förvaltningsbestäm­melserna. Som huvudregel föreslås gälla att delägarnas beslut i förvalt­ningsfrågor fattas med enkel majoritet och all för varje delägare räknas en röst. I vissa för förvaltningen gmndläggande frägor skall dock röstning ske


 


Prop. 1980/81:153                                                   36

efler delaktighet, om minst en fjärdedel av de närvarande, röslberälfigade delägarna begär det. Det gäller frågor om upplåtelse och om ersättning lill delägarna. I första hand skall delägarna då försöka enas om vilka delak­tighetslal som skall gälla. Lyckas inte detla kan delaktighetstal beslutas med fyra femtedels majoritet. Uppnås inle den majoriteten för föreslagna delaktighetstal, skall en särskild ulredning för bestämmande av sådana tal göras. Frånsett den nu nämnda möjlighelen till omröstning efter delaktig­het, föreslås inga särskilda omröslningsregler för beslul om upplåtelse av fiske inom fiskevårdsområdel. Liksom f. n. skall emellertid i vissa fall krävas den enskilde delägarens samtycke för etl beslul om upplåtelse av hans fiske. Som förutsättningar för en sådan vetorätt föreslås gälla dels all del är fråga om fiske som han brukar med ensamrätt, dels all fisket är av väsentlig betydelse för hans försörjning. Vad slutligen gäller de nuvarande reglerna om tillskott av delägarna och fördelning av inkomster så saknar dessa bestämmelser motsvarighet i förslaget.

Vissa remissinstanser är krifiska mot de av utredningen föreslagna om­röstningsreglerna. Kritiken innebär i huvudsak att större fiskerättsägare missgynnas i en utsträckning som inte är fallel enligl den nuvarande lagen eller enligl annan motsvarande lagstiftning, exempelvis lagen om förvalt­ning av samfälligheter. En av remissinstanserna pekar också på den risk för handlingsförlamning som avsaknaden av en delaktighetsulredning kan föra med sig.

Jag vill till en början erinra om att utformningen av omröstningsreglerna var föremål för en ingående diskussion vid den nuvarande lagens tillkomst. Förespråkarna för en röstning efter delaktighet hänvisade till vedertagna principer för omröstning i sammanslutningar för ekonomisk verksamhel. Anhängarna av principen om röstning efter huvudtal gjorde å sin sida gällande alt ett lika storl medinflylande för alla skulle komma atl stimulera intresset hos fiertalet fiskerättsägare. Vidare hävdades atl fisket i likhet med jakten rymmer många inslag som inle är av ekonomisk natur. Del var därför inte befogal alt ulan vidare göra jämförelser med annan associa-fionsrättslig lagstiftning. Den gmndläggande omröstningsregeln i LOFO utformades i enlighet med huvudtalsprincipen. Som ylterligare skäl för detta anfördes att erfarenheterna från både fiskevårdsföreningarna och jaktvårdsområdena visade att man i praktiken röstade efter huvudlal. Det ansågs emellertid nödvändigt att modifiera gmndregeln. Det måste respek­teras att röstning efter delaktighet i vissa fall utgjorde en förutsättning för en fillräcklig anslutning bland fiskerättsägarna för bildande av ett fiske­vårdsområde. De fall som närmasl avsågs var när ett litet antal jordbrukare och fiskare äger de största andelarna i fisket medan återstoden ägs av elt mycket stort antal sommarstugeägare ofta bosatta på annan ort.

Enligt min mening kan det av både principiella och andra skäl ifrågasät­tas om det finns anledning att göra undantag från huvudtalsprincipen när det gäller omröstning till beslut om verksamheten inom ett fiskevårdsom-


 


Prop. 1980/81:153                                                   37

rade. Även om det, med hänsyn till vad som gäller enligt annan samfällig-hetslagstiftning, godtas att omröstning i vissa frågor sker efter delaktighet torde det i många fall vara svårt att finna motiv för en röslgradering. Jag syftar då närmast på sådana samfällda fisken där fisket har i stort sett samma betydelse för delägarna oberoende av det förhållandet att de har olika stora andelar i fisket. Erfarenhetema från samverkan både pä fiskets och jaktens område tyder också på att riskerna för intressemotsättningar mellan olika ägarkategorier inte är särskilt stora. Jag är emellertid medve­ten om att utformningen av omröstningsreglerna trots allt kan få stor betydelse för vissa fiskerättsägares vilja atl medverka vid bildandel av ett fiskevårdsområde. Större fiskerättsägare kan finna det betänkligt att för dem bindande beslut kommer att fattas efter huvudtalsröstning. Dessa betänkligheter bör enligt min mening kunna minskas genom att det redan i stadgarna - i den del de fastställs av länsstyrelsen - tas in föreskrifter som reglerar de mera ingripande förvaltningsbesluten. Det kravet gäller för övrigt också enligt LOFO. I likhet med ulredningen anser jag det emeller­fid inte lämpligt att helt slopa möjligheten lill omröstning med graderade röstetal. Jag skall strax återkomma fill den här frågan men jag vill dessför­innan från vissa andra synpunkter behandla besluten om upplåtelse av fiske och frågan om uttaxering av medel för verksamheten.

Det har inte från något håll ifrågsatts annat än atl det även i fortsättning­en skall vara möjligt att genom majoritetsbeslut helt eller delvis upplåta fisket inom elt fiskevårdsområde. En sådan möjlighet är också i många fall en fömtsättning för en förvaltning inriktad på god fiskevård. Jag anser att del bör komma lill uttryck i den nya lagen att en fiskevårdsområdesföre­ning får besluta om upplåtelse av fiske inom fiskevårdsområdel. Denna förfoganderätt bör dock liksom hitfills gälla med vissa inskränkningar. Under vissa förutsättningar bör en fiskeräftsägare kunna förhindra en upplåtelse. Enligt utredningens förslag skall sådan vetorätt bara finnas när upplåtelsen avser fiske som en delägare i området bmkar med ensamrätt. Enligl min mening bör emellertid även den som inle har annan fiskerätt än en andel i ett samfällt fiske kunna förhindra en upplåtelse, om upplåtelsen omfattar hela hans fiske. Vetorätt bör således föreligga när del är fråga om dels tolalupplåtelse av ett samfällt fiske, dels upplåtelse helt eller delvis av lotter i ett skiftat eller på annat sätt uppdelat fiske. Som ytteriigare förut­sättning för vetorätten bör liksom hittills gälla att fisket inte skall sakna betydelse för fiskerätlsägarens försörjning. Jag är följaktligen inte beredd alt bilräda ulredningens förslag att skärpa förutsättningen till att avse fiske som har en väsentlig sådan betydelse. All som några remissinstanser föreslår vidga vetorätten fill att gälla också ett betydelsefullt fritidsfiske skulle enligt min mening föra för långt.

Utredningen har inte närmare behandlat frågan om finansieringen av verksamheten inom elt fiskevårdsomräde. Det kan fömtsättas atl sådana tlskevårdsåtgärder som medför direkta utgifter vanligen kommer atl finan-


 


Prop. 1980/81:153                                                   38

sieras genom inkomster från upplåtelser. Det kan emellertid i vissa fall finnas ett behov av att förstärka sådana inkomster och eventuella statsbi­drag med bidrag i pengar frän medlemmarna i fiskevårdsområdesförening­en. Så kan exempelvis vara fallet om det är aktuellt att genomföra en mera omfattande restaurering av elt fiskevatten inom området. Enligt min me­ning bör fiskerättsägarna när fiskevårdsområdet bildas la ställning till om de genom föreskrifter i stadgarna vill ge områdesföreningen möjlighel att uttaxera bidrag av medlemmarna. En ytterligare fömtsättning för en sådan uttaxering bör vara atl det i föreningens stadgar anges hur bidrags-skyldigheten skall fördelas mellan medlemmarna. Den förenklade fiskerättsutredningen bör kunna utgöra ett fullt tillräckligt underlag för en sådan fördelning. Är fisket samfällt kan del vara motiverat alt differentiera bidragen med hänsyn till den uppskattning av andelarnas sloriek som kan göras. Ingår ett skiftat fiske i området kan en uppskattning av vallenarea-lemas storlek vara en godtagbar fördelningsgrund. En föreskrift om fördel­ningen av bidragsskyldighelen bör givetvis korrespondera mot en eventu­ell stadgebestämmelse om fördelning mellan medlemmarna av inflytande inkomster. 1 stadgarna kan också anges del högsta sammanlagda belopp som årligen kan komma i fråga för uttaxering.

Pä samma sätt som i fräga om uttaxeringen bör i stadgarna anges i vilken omfattning och i vilka former det kan ifrågakomma att upplåta fiske inom fiskevårdsområdet. Fiskerättsägarna bör följaktligen redan vid bildandel få ta ställning till riktlinjerna för de mera ingripande besluten. Del för bildan­det föreslagna opinionsvillkoret innebär alt särskild hänsyn las lill uppfall­ningen hos de fiskerättsägare som har stor del i fisket eller som av andra skäl i högre grad än andra kommer atl beröras av de fömtsatta besluten. Beslut inom de i stadgarna angivna ramarna borde med hänsyn härtill kunna fattas efter huvudtalsröstning och utan särskilda majoritetskrav. Jag har redan nämnt att jag trots allt anser att möjlighelen att gradera rösteta­len bör finnas kvar. Till skillnad frän utredningen anser jag emellertid atl frågan om omröstning efler delaktighet bör regleras i fiskevårdsområdes­föreningens stadgar. Del bör följaktligen redan vid bildandel av fiskevårds­området bestämmas om röstning med graderade röstetal skall kunna kom­ma i fräga och fastställas andelstal lill grund för en sådan gradering. Alt förse stadgarna med föreskrifter om delaktighelsröstning torde bli aktuellt främst i de fall dä uttaxering av bidrag hos medlemmarna skall kunna ske. Det är då naturligt att gradera röstetalen på samma sätt som bidragsskyl­digheten fördelas. Under alla omständigheter bör röstgraderingen göras på grundval av fiskerältsförteckningens uppgifter. Även om vissa invändning­ar kan riktas mol att andelstal för graderingen i slor utsträckning kommer att gmndas pä uppskattningar och översiktliga bedömningar bör fiskerätts­ägarna kunna bortse från de brister som en sådan metod har. Jag vill understryka att mitt förslag inte får leda till någon mera omfattande arbets­insats av förrättningsmannen.


 


Prop. 1980/81:153                                                   39

2.3.4 Fiskevårdsområdes bestånd

Enligl LOFO skall etl fiskevårdsområde bildas för viss tid, minst tio och högst 25 år. Beståndstiden förlängs emellertid automatiskt om inle deläga­re som företräder minst en tiondel av delaktighetstalel hos länsstyrelsen anmäler att de inle önskar någon förlängning. Görs en sådan anmälan skall länsstyrelsen pröva om giltighetstiden skall förlängas. För den prövningen gäller i tillämpliga delar reglerna om bildande av fiskevårdsomräde. Del krävs följaktligen regelmässigt en förrättning och en omröstning för alt konstatera att del bland delägarna finns lika slor anslutning för en förläng­ning som det krävs för nybildning. Länsstyrelsen kan emellertid under vissa omständigheter upplösa ett fiskevårdsområde redan innan giltighels-tiden har löpt ul. Exempel på sådana omständigheter är att vattenområdet eller fisket förändrats väsentligt genom en naturhändelse eller en vattenul-byggnad. För beslut om sädan upplösning behöver inle nägon förrättning hållas.

Enligl ulredningens förslag skall elt fiskevårdsomräde bildas för atl bestå tills vidare. Länsstyrelsen skall emellertid på ansökan av bl.a. del­ägare i fiskevårdsområdel kunna beslula all detla skall upplösas. Frågan om upplösning skall bara kunna prövas vid utgången av varje tioårsperiod från bildandet, om det inte finns särskilda skäl för annal. Som särskilda skäl anses sådana omständigheter som enligt LOFO kan föranleda en upplösning i förtid. Länsstyrelsens beslul skall grundas på en lämplighets­prövning vid vilken hänsyn skall tas till innehållet i de regionala och lokala fiskevärdsplanerna.

Enligl min mening bör man räkna med tvä olika huvudfall då det inte längre finns förutsättningar för etl fortsalt samarbele inom ett fiskevårds­omräde. Det ena huvudfallet jag syftar på är all sä väsentliga förändringar inträffar i vatten- eller fiskeförhällandena att grunden för verksamheten rycks undan. Elt exempel på förändringar av del slaget kan vara följderna av en sjöreglering eller annal byggande i vatten. Liksom f. n. bör länssly­relsen i det fallet kunna beslula att gemenskapen inom fiskevårdsområdel skall upplösas.

Det andra huvudfallet anser jag vara när del bland fiskerältsägarna finns ett mera allmänt missnöje med samarbetet och en önskan all della skall upphöra. Jag har i del föregående framhållit den betydelse som en positiv inställning hos fiskerältsägarna har för ell väl fungerande samarbete inom ett fiskevårdsområde. Del förhållandel all ett slorl anlal av dem motsätter sig en fortsatt samverkan bör därför enligl min mening kunna ulgöra skäl för att upplösa fiskevårdsområdet. Länsstyrelsen bör följaktligen, om del konstateras atl den för bildande av ell fiskevårdsomräde erforderliga opi­nionen inte längre föreligger, kunna besluta om upplösning av områdesför­eningen. Liksom f. n. bör en omprövning av fömtsättningarna för en sam­verkan inte ske förrän en relalivi läng tid förflufil från det att fiskevårds­området bildades.


 


Prop. 1980/81:153                                                   40

Enligt LOFO kan länsstyrelsen besluta om ändring av stadgarna för ett fiskevårdsomräde och ett sådant beslut kan också avse en ändring av områdets omfattning. En sådan stadgeändring skall handläggas i samma ordning som frågan om bildande av elt fiskevårdsområde.

Utredningen föreslår regler som innebär att ett fiske skall kunna anslutas till eller uteslutas ur ett fiskevårdsomräde. Uteslutning skall kunna ske om fisket bör anslutas till elt annat fiskevårdsomräde eller om en uteslutning i annat fall anses lämphg. Ansökan om anslutning eller uteslutning skall göras hos länsstyrelsen som skall låta fiskevårdsområdel, fiskenämnden och kommunen yttra sig över ansökan. Finner länsstyrelsen att den an­sökta åtgärden står i överensstämmelse med de kommunala och regionala planerna för fiskevården, skall en förrättningsman förordnas. Förrättnings-mannen skall sedan handlägga frågan i samma ordning som gäller för bildande av ett fiskevårdsområde. För uteslutning av ett fiske som på gmnd av en naturhändelse, en vattenutbyggnad eller nägon annan orsak inte längre kan nyttjas föreslås ett förenklat förfarande. Länsstyrelsen skall då kunna besluta om uteslutningen efter att ha remitterat ansökan och låtit fiskerättsägarna yttra sig i frågan.

I remissyttrandena över förslaget ifrågasätts om inte en enklare hand­läggningsordning kan lillämpas i vissa fall. Dessutom efterlyses regler för sammanslagning av fiskevårdsområden.

Enligt min mening bör reglerna för att möjliggöra förändringar av ett fiskevårdsomrädes omfattning åtminstone delvis kunna utformas som mol­svarande regler i lagen om jaktvårdsområden. Därmed tillgodoses också de synpunkter som förts fram vid remissbehandlingen.

Mitt förslag innebär att det blir möjligt att föra samman flera fiskevårds­områden till ett område. Del bör också vara möjligt atl dela upp ett fiskevårdsområde även om en sådan åtgärd bör komma i fräga endasi i undanlagsfall. För sädana mera genomgripande förändringar bör i tillämp­liga delar gälla reglerna om nybildning av ett fiskevårdsområde. Frågan bör följaktligen utredas vid en förrättning om länsstyrelsen inle anser atl beslul om ombildningen kan meddelas på grundval av ansökningshandlingarna. För länsstyrelsens prövning av del ombildade fiskevårdsområdel bör gälla det för bildande föreslagna opinionsvillkoret och allmänna lämplig­hetskravet.

Som utredningen föreslår bör det också finnas möjlighet att ansluta ett fiske till ett bestående fiskevårdsomräde. Enligt min mening bör länsstyrel­sen i regel kunna besluta om en sådan åtgärd enbart på gmndval av en ansökan från fiskevårdsområdesföreningens styrelse och elt medgivande från fiskets ägare. Innebär anslutningen all fisket förs över från ell fiske­vårdsområde till ett annal bör del också krävas alt föreningen för det område i vilket fisket ingår medger åtgärden. Del kan visa sig nödvändigl alt ylterligare utredning tillförs ärendet innan beslut fattas. Länsstyrelsen bör därför ges möjlighet att förordna att frågan skall utredas vid en för-


 


Prop. 1980/81:153                                                   41

rättning. För länsstyrelsens prövning bör självfallet gälla atl åigärden skall vara förenlig med fiskevärdsinlresset och andra inlressen som fiskevårds­området skall tillgodose.

Undanlagsvis kan del finnas anledning alt utesluta etl fiske ur ell fiske­vårdsområde ulan all fisket samtidigt förs lill ell annat sådant område. Även i det här fallel bör länsslyrelsen beslula i frågan. Ansökan bör få göras både av fiskevårdsområdesföreningens styrelse och ägaren av del fiske det är fråga om.

2.4 Bestämmelser till skydd för fiskbestånden m. m.

Under denna rubrik behandlar jag dels ulredningens förslag lill bestäm­melser i fråga om vanskötsel av fiske och expropriation av fiske, dels frågan om en samordning av länsstyrelsernas och fiskeristyrelsens befo­genhet att meddela bestämmelser om fiskets vård och bedrivande.

Bestämmelser om vanskötsel av fiske

Fiskerättslagen innehåller i 30-32 S§ bestämmelser som gör del möjligt för det allmänna atl ingripa med tvångsåtgärder om innehavaren av enskild fiskerätt vansköter fisket genom en alltför hård beskattning av fiskbestån­det eller genom underlåtenhet att utnyttja fisket. Som en fömtsättning för sådana tvångsåtgärder gäller alt de skall vara påkallade av ett allmänt intresse och alt försöka atl vinna rättelse har gjorts under hand. Slalens fiskeritjänstemän dvs. fiskeriintendenten skall därför först försöka atl träf­fa en frivillig överenskommelse om fiskels bedrivande med fastighetsäga­ren eller, om fiskerätten innehas av annan, med denne. Om en sädan överenskommelse inte kommer till stånd eller om åtagandena i överens­kommelsen inte fullgörs, åligger det fiskeriintendenten att anmäla förhål­landet till länsstyrelsen. Han skall i samband därmed ange de förskrifter om fiskets bedrivande som enligl hans mening bör meddelas för all avhjäl­pa vanskötseln. Innan länsstyrelsen fattar beslul i ärendei skall fiskerälts-havaren ges tillfälle atl yttra sig. Länsslyrelsen får därefter fastställa en fiskeriplan med de föreskrifter om fiskels bedrivande som är nödvändiga för att avhjälpa vanskötseln. Fiskeriplanen skall avse en viss tid, högst tio är. Planen har sakrätlslig verkan, så all även en ny ägare är bunden. Vid behov kan länsslyrelsen sätta ul vite för underlätenhet att följa planens bestämmelser.

Enligt fiskevattensutredningen har bestämmelserna i fiskerätlslagen om åtgärder mot vanskötsel av fiske nästan aldrig tillämpats. Enligl vad ulred­ningen inhämtat har det funnits fall av vanhävd där ell ingripande varil motiverat men förfarandet har ansetts så omständligt all man avstått från åtgärder. Utredningen föreslår mot bakgmnd härav att bestämmelserna förenklas. Förslaget innebär atl fiskenämnden skall kunna fastställa en fiskeriplan för fisket, om fiskerättshavare i strid med allmänt intresse


 


Prop. 1980/81:153                                                   42

uppenbart vansköter sitt fiske genom alltför hård beskattning av fiskbe­ståndet eller genom underlåtenhet att nyttja fisket. Nämnden föreslås självmant kunna ta upp frägan till behandling men del vanligaste torde enligt utredningen bli att frågan las upp efter anmälan. Fiskeriplanen skall i likhet med vad som gäller nu innehålla de föreskrifter om fiskels bedrivan­de som anses nödvändiga för alt avhjälpa vanskötseln. Föreskrifterna bör få förenas med vite. Vid upprättandet av planen bör skälig hänsyn las lill fiskerättsägarens intresse all själv kunna bedriva fiske eller all disponera sitt vatten på annal sätt. Fiskeriplanen föreslås vidare bli gällande mot ny innehavare av fiskerätten.

Ulredningens förslag alt fiskerällslagens bestämmelser om förfarandet vid åtgärder mot vanskötsel av fiske skall förenklas lämnas ulan erinran av remissinstanserna. Enligt min mening finns det behov av bestämmelser om vanhävd pä fiskets område även i fortsättningen. Jag tillstyrker förslaget om ell förenklat förfarande vid ingripande mol vanskötsel av fiske.

Jag biträder alltså ulredningens förslag alt det i fortsättningen bör an­komma på fiskenämnden alt vid behov ingripa mot uppenbara fall av vanskötsel av enskilt fiske. Fiskenämnden, som har lill uppgift alt bl.a. verka för fiskets utveckling och för en god fiskevård, bör därvid ha befo­genhet att meddela de beslul om fiskets bedrivande som behövs för all avhjälpa vanskötseln. Som utredningen föreslår bör del inle längre vara etl oavvisligt krav alt ell ingripande alllid skall föregås av försök alt nå en frivillig överenskommelse. Del ligger dock i sakens natur all man i de allra flesta fall först eftersträvar atl åstadkomma rättelse på frivillig väg. Som utredningen föreslagil bör nämnden kunna ingripa självmant eller efler anmälan. Jag förordar atl bestämmelserna om ätgärder mol vanskötsel av fiske tas in i 30 § fiskerätlslagen (1950:596). Jag vill i övrigl hänvisa lill specialmotiveringen.

Expropriation

Utredningen anför alt Östersjöns laxbestånd till övervägande del (ca 70 %) baseras på reproduktion i norrländska vattendrag. Beståndet är emellertid numera utsatt för en alltför hård beskattning och lillgången på lekfisk är därför oroväckande liten på åtskilliga håll, i vissa älvar långt under vad som behövs för all upprätthålla beståndet. Akuta problem av detta slag finns i dag i såväl vallendrag med nalurlig reproduktion som utbyggda älvar med odlingsbaserad laxproduktion. Tyngdpunkten i det svenska laxfisket har enligl ulredningen under de senaste åren förskjutits kraffigt i riktning mot ett ökat norrländskt kustfiske, främsl i anslutning till de laxförande älvarnas mynningsområden. Detta fiske bedrivs i första hand med fasta redskap men i en inle obetydlig omfattning också med rörliga nätredskap. Större delen, uppskattningsvis ca 75 %, av del norr­ländska kustfisket efter lax utövas med stöd av enskild fiskerätt.

De bestämmelser i fiskevårdande syfte som hittills har meddelats har


 


Prop. 1980/81:153                                                •    43

enligt utredningen inte varit tillräckliga för att motverka överfiskningen av lax och havsöring i älvmynningarna. Den begränsning av fångslullaget som enligt utredningen är nödvändig för alt trygga beståndet har således inle kunnat åstadkommas i de i detta sammanhang särskilt känsliga älvmyn­ningarna. Situationen är enligl utredningen särskilt allvarlig för laxens del. Lägel i vissa vattendrag är emellertid oroande också för havsöringen.

Utredningen anför vidare att staten och kommuner enligt 2 kap. 9 § första stycket vattenlagen (1918; 523) redan i dag har rätt att i eller invid ett vattendrag anordna en särskild fiskväg och att vidta andra ålgärder för att främja fisket. I samband med atl beslul härom meddelas kan enligl 2 kap. 14 § andra stycket vattenlagen fiske inom etl visst område förbjudas. Enligt ulredningens uppfattning är dock dessa bestämmelser i vattenlagen inte tillräckliga. En utvidgning bör därför ske av möjlighelerna lill ingripan­de från samhällels sida. Utredningen avser då särskilt den situation som uppkommer när fisket i ett mynningsområde är så omfattande all tillräck­ligt med lekfisk inle kan komma upp i vattendraget. Visserligen kan läns­styrelsen enligt fiskeristadgan i etl sådanl läge beslula att fisket i mynningsområdet skall reduceras på gmnd av fiskevårdsskäl. Ett beslut som förbjuder fisket hell under en längre period, exempelvis flera år, torde dock enligt utredningen inte kunna fattas i denna ordning. Ulredningen föreslår mot bakgmnd härav att det införs en möjlighet alt expropriera fiske, som utgör hinder för fiskevården. Del kan exempelvis röra sig om fisket med fasta redskap i ett mynningsområde i de fall detta fiske hindrar tillräcklig uppgång av vandringsfisk för avelsändamål. Expropriationsrät­ten bör dock inte omfatta fiske endasi i mynningsområden ulan allt fiske som av fiskevård SS kål bedöms böra las i anspråk i sin helhel. Detla kan bli aktuellt i samband med byggandet av en fisklrappa eller anläggning för fiskodling.

Utredningen framhåller att del enligt den nu gällande lagsliftningen saknas möjlighet atl förfoga över mark, vatten och fiske ulan ägarens medgivande, när det är fråga om all utföra vetenskapliga undersökningar och försök på fiskets omräde. Även om frivilliga överenskommelser är att föredra också i ifrågavarande fall, finner ulredningen del angeläget alt en möjlighet till expropriation införs även för att göra det möjligt att utföra sådana undersökningar och försök.

Jag vill till en början erinra om att del är söijt för vandringsfiskens ohindrade gång genom bestämmelserna i 28 och 29 §S fiskerättslagen om en fri led, en "fiskådra" där fisken skall kunna gå fram. I vatje gren i de vattendrag och sund där fisken har sin gång skall fiskådra finnas i det djupaste vattnet. Fiskådran, som utgör en sjättedel av vattnets bredd, skall lämnas fri från fiskredskap som kan hindra fiskens gång. Om ett vattendrag med fiskådra mynnar ut i havet sträcker sig fiskådran 300 meter ut. Läns­styrelsen kan i vissa fall föreskriva att fiskådran skall gå i en annan del av vattnet än det djupaste. Vidare fömtsätts att länsstyrelsema skall kunna


 


Prop. 1980/81:153    -                                              44

med stöd av fiskeristadgan ge särskilda skyddsföreskrifter för vand­ringsfisken, exempelvis för sådana delar av en älvmynning som inle omfat­tas av fiskådran.

Flera av de syften utredningen vill uppnå med förslaget om expropria-tionsmöjlighet av fiskevårdsskäl lorde alltså redan vara tillgodosedda ge­nom fiskelagstiftningens och vattenlagens bestämmelser. Som utredningen anför inger emellertid utvecklingen av lax- och havsöringsfisket allvarlig oro för beståndens fortsatta existens. Med hänsyn härtill och till all remiss­instanserna i allmänhet godtagit förslagel vill jag inte motsätta mig della. Jag förordar säledes efter samråd med statsrådet Danell att expropriations­lagen ändras sä att expropriation får ske för atl möjliggöra fiskevärdsät­gärder saml vetenskapliga undersökningar och försök i fråga om fiske. Bestämmelser härom tas lämpligen in som en ny paragraf, 2 kap. 7 a §, i expropriationslagen.

Expropriation av enskild fiskerätt som ett medel alt lillgodose fiskevård torde komma i fråga främst i de fall fisket måste förbjudas helt. Är det fråga om begränsningar av fisket t.ex. i form av fredningstider eller förbjudna fiskemeloder, torde samma syfte i allmänhet kunna näs på etl mindre ingripande sätt genom all länsstyrelsen med stöd av 14 § fiskeristadgan (1954; 607) meddelar lokala bestämmelser om fiskels vård och bedrivande. De kan avse skyddszoner och fredningstider för exempelvis lax. De kan också la sikte på atl bekämpa alltför effektiva fångstsätt som kan äventyra fiskslammens bestånd. Länsstyrelsen kan alltså i lokala bestämmelser också inskränka fisket med vissa nätredskap. Sådana bestämmelser får dock meddelas endast när det anses påkallat av fiskevårdsskäl. Föreskrif­ter som i första hand syftar till en fördelning av fisket mellan olika kalegori­er fiskande, exempelvis mellan yrkesfiskare och dellidsfiskare eller fritids­fiskare får inle meddelas i denna ordning. Även med denna begränsning kan dock som framgår av vad jag nu sagt fiskevårdens inlressen i slor utsträckning tillvaratas genom föreskrifter som meddelas av länsstyrelsen.

Fiskevatlensulredningen föreslår att fiske skall kunna exproprieras även i vissa andra fall och anför alt man pä många platser i landel gör stora satsningar på turism saml bygger stugbyar och andra fritidsanläggningar. Möjligheter till fritidsfiske ulgör då ofta en förutsättning för sådana pro­jekt. Finns området eller anläggningen vid vatten där fisket är förbehållet enskilda fiskerättsägare, behövs det avtal med dem för att få fisket upplåtet på kortare eller längre lid. Enligt utredningen torde det dock ibland vara värdefullt att mera definitivt kunna disponera fisket i anslutning lill t.ex. elt slörre turistområde eller en stugby. Mol denna bakgmnd bör fisket inom etl område som är av väsentlig betydelse för friluftslivet kunna bli föremål för expropriation. Utredningen föreslår därför att äganderätten eller nyttjanderätten till visst fiske i anslutning till en fritidsanläggning skall kunna exproprieras utan att fastigheten i övrigt tas i anspråk.

För egen del vill jag anföra följande. Enligl 2 kap. 9 § exproprialionsla-


 


Prop. 1980/81:153                                                   45

gen får expropriation ske bl.a. för atl tillgodose etl väsenlligl behov av mark eller anläggning för "idrott eller friluftsliv", om marken eller anlägg­ningen är avsedd att hållas tillgänglig för allmänheten. I motiven lill be­stämmelsen framhålls särskill atl begreppet friluftsliv också omfattar fri­tidsfisket (prop. 1972; 109 s. 276). Det i lagrummet använda uttrycket mark anses inte innebära någon begränsning av exproprialionsföremålet. Av expropriafionslagens förarbeten framgår vidare all expropriation kan till­gripas även om en särskild anläggning inte tillskapas samlidigl. Av vad jag nu har anfört framgår all det redan i dag finns möjligheler att genom expropriation ta enskilt fiske i anspråk på det sätt utredningen har föror­dat. Jag vill i sammanhanget också hänvisa lill civilutskoltets belänkande CU 1979/80:10, där utskottet med anledning av en motion i frågan fram­håller atl det redan finns expropriationsmöjligheler för allmänhetens fri­luftsliv och att detta omfatlar fritidsfisket. Det finns alltså inte något behov atl ändra lagen för alt lillgodose nu angivna ändamål.

Bestämmelser om fiskets vård och bedrivande

Enligl 14 S fiskeristadgan (1954:607) får länsstyrelsen för länel eller en del av detta meddela särskilda bestämmelser om fiskels vård och bedrivan­de. Sådana bestämmelser fär dock inte avse området utanför gränsen för svenskl terrilorialhav enligt 3 S lagen (1966:374) om Sveriges sjöterrito­rium i dess lydelse före den I juli 1979, dvs. området intill fyra nautiska mil från de svenska baslinjerna. Del bemyndigande som paragrafen innehåller gör del möjligt för länsslyrelsen all genom lokala bestämmelser skärpa fiskeristadgans allmänna bestämmelser om minimimått, fredningstider, förbjudna fiskemeloder m.m. (prop. 1954: 183 s. 108). Däremol får läns­bestämmelserna inte innebära en lindring av en allmän föreskrift.

Varje län har i dag som ell komplement till fiskeristadgan en länsstadga och i de flesta kustlän två länsstadgor, en sallvatlenstadga och en sölval-lenstadga. Vidare finns det särskilda av länsstyrelsen meddelade lokala beslut om fiskets vård och bedrivande.

Enligt utredningen har stark kritik riktats mot den nuvarande ordningen med länsstadgor som kompletteras med lokala beslul. De nuvarande be­stämmelserna anses i många fall inte grundade pä moderna fiskeribiolo-giska rön utan är föranledda av konkurrenshänsyn. Innehållet varierar vidare avsevärt inom regioner med likartade fiske- och fiskeribiologiska förhållanden. Detaljrikedomen och svåröverskädlighelen hos de lokala bestämmelserna framslår också som ett hinder för ett lojall utövat frilids-fiske vilket blir mera påtagligt ju rörligare frilidsfiskel blir. Bestämmelser­na är vidare ofta svåråtkomliga för allmänheten även om en förbättring har inträtt på senare år genom att flera länsstyrelser låtit utarbeta lättillgängliga sammanställningar av gällande bestämmelser.

För atl de fiskeribiologiska samordningsfrågorna skall kunna beaklas i tillräcklig grad föreslår ulredningen att länsstadgorna ersätts av stadgor för


 


Prop. 1980/81:153                                                   46

större områden. Vidare är del enligl utredningen angelägel all de bestäm­melser som gäller för allmänhetens fiske görs lättillgängliga och likformiga inom lämpligt avpassade slörre områden. Utredningen föreslår därför alt de särskilda fiskestadgorna skall upprättas för större regioner. Enligt för­slaget skall kusten indelas i fyra regioner vilka i stort anknyter lill de skilda fiskerättsliga förulsältningarna. Inlandet föreslås uppdelat i tvä regioner med gräns vid Dalälven. Med hänsyn lill all de fiskerätlsliga förhållandena är annorlunda i de fem största sjöarna i jämförelse med övriga inlandsvat­len föreslås en särskild stadga för dessa. Sådana stadgor bör beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, varvid i första hand fiskeristyrelsen bör komma i fräga. Enligl ulredningens mening är del dock under alla omständigheter angelägel att den lokala förankringen inle går förlorad. En möjlighel är därför atl låta fiskenämnderna svara för kontakterna med allmänheten genom sammanträden o.d. samt även i övrigt öva inflytande på stadgans innehåll.

Utredningens förslag att de nuvarande länsstadgorna och särskilda lo­kala besluten skall ersällas med regionala stadgor kritiseras av flera re­missinstanser. Dessa anser bl. a. att avgränsningen av de föreslagna regio­nerna är olämplig och all det inom flera län finns säregna fiskeribiologiska fömtsättningar och naturförhållanden som är bekanta för länsslyrelserna och som endasi kan beaklas av dem i länsvisa stadgor och beslul.

Även fiskeristyrelsen har befogenhet atl meddela föreskrifter om fiskets vård och bedrivande. Enligt 33 f S lagen (1950:596) om rätl lill fiske får regeringen eller myndighel som regeringen bestämmer meddela föreskrif­ter om del svenska fiskels vård och bedrivande. Bestämmelsen ger rege­ringen möjlighet all föreskriva inskränkning i fisket, om del behövs t.ex. för atl bevara fiskbestånd eller annars för atl främja fisket. Bestämmelsen har bl.a. sin grund i de minskade fiskbestånden i bl.a. Nordsjön, Skage­rack och Kattegatt. Delta har letl till allt hårdare internationella fångstbe­gränsningar för atl förhindra en ulfiskning av vikliga arter.

Föreskrifter som avses i 33 f § fiskerättslagen finns bl. a. i kungörelsen (1965:500, omtryckt senasl 1977:56) om bestämmelser angående storleken av nätmaskor i fiskeredskap och minimimått pä fisk m. m. Enligl 1 § första stycket meddelar fiskeristyrelsen bl. a. de bestämmelser i detta hänseende som betingas av Sveriges anslutning lill vissa i kungörelsen närmare an­givna konventioner. Enligt paragrafens andra stycke meddelar fiske­ristyrelsen vidare med beaktande av Sveriges internationella överenskom­melser även i övrigt bestämmelser i samma hänseenden för fiske inom Sveriges sjöterritorium och den svenska fiskezonen samt för svenskt havs­fiske i övrigt. I förordningen (1977:1138) om utlännings fiskerätt ges bl.a. bestämmelser för yrkesfiske som bedrivs från utländska farlyg i del svens­ka territorialhavet och i den svenska fiskezonen. Enligt 6 § meddelar fiskeristyrelsen yllerligare föreskrifter om fiskels vård och bedrivande för sådanl fiske. Med stöd av bestämmelserna i nämnda kungörelse och för-


 


Prop. 1980/81:153                                                   47

ordning har fiskeristyrelsen utfärdat bl.a. kungörelser med vissa bestäm­melser om fisket i Östersjön, Kattegatt och Skagerack.

I tvä skilda skrivelser till regeringen år 1979 hemställer fiskeristyrelsen om en översyn och samordning av styrelsens bemyndiganden all utfärda föreskrifter om fiskels vård och bedrivande. Styrelsen anför därvid all den under en lång följd av år har utfärdat olika fiskereglerande bestämmelser med stöd av bemyndigandena i kungörelsen (1965:500) om bestämmelser angående storleken av nätmaskor i fiskeredskap och minimimått pä fisk m.m. och i förordningen (1977: 1138) om utlännings fiskerätt. Dessa be­myndiganden har hittills i huvudsak inneburit att till svensk författnings­text omsätta rekommendationer som har avgetts på mellanstallig nivå, exempelvis inom ramen för Nordostatlantiska fiskerikonventionen (NEAFC) och Internationella fiskerikonventionen för Östersjön (IBSFC). Utvecklingen pä fiskets område och de av statsmakterna år 1978 beslulade nya riktlinjerna för fiskeripolifiken har emellertid gjort det angelägel att precisera styrelsens befogenheter all reglera fisket längs kusterna och i de havsområden som har eller kan få betydelse för svenskl fiske. Den interna­tionella utvecklingen har för Sveriges vidkommande medfört att vi varje år måste föra förhandlingar med en rad stater om de kvantiteter (kvoter) fisk av olika slag som svenska fiskare skall ha rätl all fånga. Även för de fångster som skall tas upp i den svenska fiskezonen måsle förhandlingar föras, eftersom uttaget i denna påverkar fisklillgången i våra grannländers vatten och omvänt. De fångslkvoter som överenskoms vid internationella förhandlingar fastställs formellt av regeringen som också uppdrar ål fiske­ristyrelsen alt övervaka hur dessa ulnylljas. De fångslkvoter som Sverige tilldelas vid internalionella förhandlingar är emellertid inte tillräckliga för atl tillåta ell fritt fiske efter vissa arter under hela årel. När en kvot är uppfiskad utfärdar styrelsen därför förbud för fortsalt fiske i det aktuella havsområdet eller efter den aktuella arten.

Ulöver den möjlighel som således finns all stoppa fisket efler etl visst fiskslag när den kvot som har lilldelals Sverige har fiskats upp måste enligl styrelsen de fastställda kvoterna i framtiden kunna fördelas först och främst mellan olika kalegorier som fiskar yrkesmässigt. Garnfiskare och vadfiskare kan t.ex. inte plötsligt flytta sitt fiske från Västkusten till Östersjön. Slyrelsen föreslår mol bakgrund härav att regeringen skall besluta om en fördelning mellan olika grupper av fiskande av de kvoter som har fastställts för visst eller vissa fiskslag. Förslag till sådan fördel­ning, som dock inle bör omfalta fiske med stöd av enskild räll, bör enligt fiskeristyrelsen upprättas av slyrelsen. Huvuddelen av kvoterna bör där­vid komma del samhällsslödda yrkesfisket till del, dvs. i första hand sådana fiskare som innehar licens för yrkesfiske. En viss schablonberäk­nad mindre procentandel av fångslkvolerna bör enligt slyrelsen normalt också kunna förbehållas de olika kategorier som inle fiskar yrkesmässigt, dvs. husbehovsfiskarna och fritidsfiskarna.


 


Prop. 1980/81:153                                                   48

Rätten alt vid behov förbjuda fortsatt fiske bör enligl fiskeristyrelsen säsom hitfills få utövas av styrelsen. Utöver fångstförbuden bör styrelsens föreskrifter liksom nu också få omfatta redskapsbestämmelser, minimi­mått på fisk, fredningstider och fredningszoner. De bör dessulom avse mer tekniskt inriktade regler för fiskets bedrivande såsom anmälnings- och rapporteringsplikt och andra bestämmelser i syfte atl underiätta och regle­ra övervakningen liksom vissa tillsyns- och ansvarsbestämmelser.

Styrelsens bemyndigande att meddela dessa föreskrifter bör enligt sly­relsen avse fiske inom Sveriges sjöterritorium vid havskusten ända in lill land. Detta medför all säväl länsstyrelsen som fiskeristyrelsen blir behöri­ga atl utfärda sådana föreskrifter för havsområdet intill den territorial­gräns, som gällde före den 1 juli 1979. Genom etl obligatoriskt samrådsför­farande mellan fiskeristyrelsen och länsstyrelsen bör risken för en sådan kompelenskonflikl kunna begränsas. Styrelsen bedömer inle heller denna risk som särskilt stor med hänsyn lill all styrelsens föreskrifter alllid skall ha sin gmnd i internationella överväganden. Till della kommer vidare atl styrelsens föreskrifter av fiskeribiologiska skäl normall måste omfatta större sammanhängande områden än enstaka län. Av största vikl är också enligl slyrelsen atl dessa föreskrifter kommer alt träda i kraft samtidigt inom olika läns kustområden. Detta kan bäst uppnås om det ankommer på slyrelsen atl meddela föreskrifterna.

Enligt styrelsen ulgör dock vandringsfisken en komplikation i samman­hanget. Fiskeristyrelsens bemyndiganden förutsälls inle komma att omfat­ta landets sölvatlensfiske. En lösning är dock att det tills vidare får ankom­ma på länsslyrelsen alt efter framställning av fiskeristyrelsen fatta sådana beslut i den ordning som fiskeristadgan anger för vissa brådskande beslul. Det av slyrelsen föreslagna samrädsförfarandet torde garantera all enhet­liga bestämmelser blir gällande.

Jag vill till en början uttala att jag inle nu är beredd atl la ställning lill fiskeristyrelsens förslag atl de fångslkvoter som Sverige lilldelas vid inter­nationella förhandlingar skall fördelas mellan olika kategorier fiskande varvid huvuddelen bör komma det samhällsslödda yrkesfisket till del, dvs. i första hand fiskare med yrkesfiskelicens. Frågan om en fördelning av • kvoterna mellan olika kalegorier fiskande inbördes har ell nära samband med frägan, hur olika konfliktsituationer mellan skilda kalegorier fiskande skall lösas. Som jag lidigare har anförl har jag för avsikt all föreslå regeringen alt denna fråga blir föremål för förnyade överväganden av en utredning.

När det sedan gäller länsstyrelsernas resp. fiskeristyrelsens befogenhet atl meddela föreskrifter om fiskets vård och bedrivande delar jag utred­ningens och styrelsens uppfattning all del av flera skäl behövs en bättre samordning än f. n. Jag ansluter mig lill uppfattningen alt det bör ankomma på fiskeristyrelsen all meddela sådana föreskrifter om fiskets värd och bedrivande som grundas på internationella överenskommelser och rekom-


 


Prop. 1980/81:153                                                   49

mendalioner och atl dessa liksom nu kan ges giltighet ända in lill land. Som styrelsen har föreslagit bör dessa föreskrifter bl. a. kunna innefatta fångst­förbud, redskapsbestämmelser, minimimått på fisk, fredningstider och fredningszoner liksom mera tekniskt inriktade bestämmelser för fiskels bedrivande, allt under förutsältning att föreskrifterna är motiverade av fiskevårdsskäl. Jag kan vidare i princip tillstyrka förslaget att del skall ankomma på länsslyrelsen all meddela sådana föreskrifter när de inle är föranledda av internalionella överenskommelser eller rekommendalioner. Jag delar också uppfattningen att det är angelägel att bestämmelserna på området i största möjliga utsträckning är enhetliga. För alt lillgodose detla önskemål och för att bättre än f. n. lillgodose fiskeribiologiska synpunkler liksom för atl undvika kompelenskonflikler mellan myndigheterna föror­dar jag vidare atl länsslyrelsen skall åläggas samrädsskyldighet med fis­keristyrelsen. Däremot är jag inte beredd att biträda utredningens förslag atl införa regionala stadgor med hänsyn lill de starka betänkligheter som flera remissinstanser för fram mot förslaget.

Fiskeristyrelsen har förutsatt atl föreskrifter som har sin grund i interna­tionella överenskommelser och rör vandringsfisken skall meddelas av läns­styrelsen såvitt avser sötvattensfiskel i älvar och floder. För egen del anser jag att det är mera ändamålsenligt alt även sådana föreskrifter meddelas av fiskeristyrelsen. Enligl min mening bör del, med hänsyn till vandringsfis­kens betydelse både för havsfisket och sötvattensfiskel, också kunna överlåtas på fiskeristyrelsen alt meddela föreskrifter om vandringsfisken, även om föreskrifterna inle har sin grund i internafionella överenskom­melser.

Det ankommer på regeringen atl meddela de föreskrifter om fiskeristy­relsens och länsstyrelsens befogenheter i de hänseenden jag nu har berört.

2.5 Förvaltningen av statens fiskevatten

Fisket i kronan tillhöriga vallen skall enligl kungörelsen angående för­vallningen av kronans fisken (1951:395) förvaltas av den myndighet under vilken vattenområdet hör. Förvaltningen kan dock överiämnas lill domän­verket. För fisket i statens vatten ovan odlingsgränsen och pä renbelesfjäl­len gäller emellertid atl förvallningen åvilar lantbruksnämnderna utan möj­lighet till överlåtelse därav till domänverket. De förvaltande myndigheter­na skall också sörja för alt fiskena nyttjas. Detta skall ske genom upplå­telser, om inte hinder möter däremol. Upplåtelserna skall ske mol avgift, om inle regeringen medger annat. Om del erfordras för ortsbefolkningens försörjning med fisk, bör fisket i första hand upplåtas lill yrkesfiskare med försäljning i orten och till ortsbefolkningen för husbehovsfiske. Försl här­efter bör upplåtelse ske lill yrkesfiskare med försäljning i andra orter saml lill sport- och fritidsfiskare.

De myndigheter som i dag förvaltar statens vatten är domänverket, 4   Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153


 


Prop. 1980/81:153                                                   50

fortifikationsförvaltningen, kriminalvårdsstyrelsen, vissa lantbruks­nämnder, socialstyrelsen, sjöfartsverket, statens naturvårdsverk, statens valtenfallsverk, vissa universitet och kammarkollegiet. Domänverkel för­vallar totall ca 210000 ha vatten, varav 116000 ha upplåtes för fritidsfiske. Domänverkets vatteninnehav är fördelat på i stort sett hela landet, om än med en tydlig övervikt på de nordligaste länen.

Enligt ulredningen finns det ingen anledning att ändra på den fastslagna principen att fisket i slalens vatten skall komma det allmänna lill godo i någon form. Huvudregeln bör därför även i forlsältningen vara atl fisket skall upplåtas. Vissa möjligheter till undanlag från denna regel måste dock finnas. Del gäller såväl när bestämmelserna i andra författningar ulgör hinder mol upplåtelse - t.ex. rennäringslagen och naturvårdslagen - som när särskilda skäl i övrigt talar mot att upplåtelse sker. Så t. ex. kan det av säkerhetsskäl vara olämpligt alt upplåta fiske i vattenområden; som är belägna i anslutning till mililära anläggningar eller utgör målområde vid övningsskjutning. Detsamma kan också gälla statliga fiskerätligheter i anslutning till vattenkraftverk, där det finns skyldigheter alt sätta ut lax­ungar. Vissa vatten kan också behövas för fiskeribiologiska undersökning­ar av olika slag.

När del gäller prioriteringen av upplåtelser mellan olika kategorier av fiskande bör enligl utredningen yrkesfiskare liksom hittills ha företrädes­rätt till upplåtelser före andra fiskande, om det föreligger behov av yrkes­fiskemöjligheter. Ulredningen anser atl del inle längre är nödvändigt att behålla nuvarande bestämmelse om avsättning av fisk i orten. Fiske som försörjningskälla kräver i dag stor flexibilitet och större avsättnings­områden än tidigare. Det förhållandel atl yrkesfiskel ges företräde bör enligt utredningen inte medföra några problem för fritidsfisket. Säväl yrkesfiske som fritidsfiske kan ofta förekomma jämsides i våra sjöar.

Om det inte finns något behov av yrkesfiskemöjligheler, bör enligt utredningen fisket upplåtas till en så bred allmänhet som möjligt. Det fär emellertid inle innebära all man ger avkall på fiskels kvalitet. Begränsning­ar kan bli nödvändiga med hänsyn lill fisklillgång, behovel av fiskeålgärder och efterfrågan på fiskemöjligheter. Del vikliga är enligl ulredningen atl del blir ett allsidigt utbud av bra fiskemöjligheler lill rimliga koslnader. Detta gäller framför allt i anslutning till tätorter men även inom turistområ­den. För att nå delta mål bör enligt utredningen skötsel och upplåtelse av stafiiga fiskevatten i sä slor utsträckning som möjligt överlåtas lill framför allt frivilliga fiskeorganisalioner. Även kommuner bör kunna komma i fräga.

Det råder enligl utredningen stor efterfrågan på fiskevatten från redan beflntliga klubbar och föreningar. Atl slälla slalens vatten till förfogande på föreslaget sätt skulle inte bara utgöra en stimulans för dessa samman­slutningar utan även leda till en ökad föreningsbildning på platser som hittills saknat föreningar av detla slag. En sådan utveckling skulle enligt


 


Prop. 1980/81:153                                                   51

utredningen vidga möjligheterna till en meningsfull fritidssysselsättning för många fiskeintresserade människor i och med atl de fiskande själva skulle få ansvar för vattnens skötsel, finansiering och nyttjande. De ideella för­eningarna saknar dock oftast ekonomiska möjligheter all som arrendatorer av slalliga fiskevatten erlägga annat än symboliska belopp i avgifter. Della bör enligt utredningen inte utgöra någol hinder. Del bör i stället från samhällets sida ses som en tillgång all del finns sammanslutningar, som är villiga att ta på sig etl ansvar all vårda och upplåta fiskevatten. Enligt utredningens uppfattning bör de avgifler som flyter in genom t.ex. försälj­ning av fiskekort inle användas lill arrendeavgifter utan lill vård och skötsel av berörda fiskevallen saml till information och service belräffande dessa. Utredningen föreslår därför alt upplåtelser till fiskeklubbar o.d. av fiske i statens vallen skall ske ulan ersällning till slalen i den mån klubben upplåter eller har för avsikt att upplåta fiske åt allmänheten pä skäliga villkor.

Enligl ulredningen kommer det alllid atl finnas statliga fiskevallen som av en eller annan anledning inte kan skötas på föreslaget sätt. Det bör då ligga nära lill hands för den kommun där fisket är beläget atl engagera sig i denna verksamhel för alt säkerställa fortsatt tillgång till frilidsfiskemöjlig-heter inom kommunen. Det kan framför allt vara lämpligl i områden där ägarförhållandena är starkt splittrade, där frivilliga föreningar saknas eller där kommunen äger egna fiskevatten med ensamrätt eller tillsammans med staten i gemensamma vattenområden.

Del kommer därjämte atl finnas slalliga fisken och fiskevatten, vars förvaltning inte utan svårigheter kan överiåtas på en ideell organisation. Ulredningen syftar dä bl.a. på fisken av typ Mörrumsåns laxfiske. 1 sådana fall förordar utredningen all hela förvallningen ligger kvar hos domänverket. Molsvarande bör enligl ulredningens uppfattning gälla för de vallen som är belägna inom nationalparker och naturreservat.

Ansvarel för atl de förordade riktlinjerna fullföljs åvilar enligl ulredning­en i första hand den förvallande myndigheten. Fiskenämnden bör därjämle ges elt stort inflytande när det gäller all avgöra hur statens vatten i framtiden skall nyttjas. Fiskenämnden är f. n. del enda länsorgan som kan överblicka behovet av fiskemöjligheler och vilken kvalitet som erfordras. Samfidigt har den del regionala ansvarel för fiskevården och för atl de medel som satsas på sådana ätgärder blir utnyttjade pä bästa möjliga sätt.

Jag vill till en början slå fast atl huvudregeln när del gäller dispositionen över statens fisken givetvis även i fortsättningen bör vara alt fiskena upplåts. Det ligger i sakens natur att undantag mäste göras frän denna princip bl. a. i sådana fall som utredningen anger,

F. n. gäller att upplåtelserna skall ske mot avgift, om inte annal medges. Enligt särskilda anvisningar för förvaltningen bör det slatsekonomiska intresset inte vara ensamt utslagsgivande vid bestämmandet av avgiftens storlek. Hänsyn bör således även las lill vikten av atl möjligheler lill fiske


 


Prop. 1980/81:153                                                   52

står medborgarna till buds på rimliga villkor. Prissättningen skall baseras på en sammanvägning av å ena sidan förelagsekonomiska principer och å andra sidan sociala värderingar, där den ena eller den andra huvudfaktorn kan ta över allt efter ändamålet med upplåtelsen. Enligt min mening bör denna princip för prissättningen, som givelvis också gäller för förvallning­en av domänverkels fiskevallen, vara vägledande även i fortsättningen. Av skäl som jag strax återkommer till bör sociala värderingar ges större tyngd än f. n. vid upplåtelser av vallen lill ideella organisationer.

Jag delar också ulredningens uppfattning atl den princip om företrädes­rätt mellan olika kalegorier fiskare som gäller f. n. bör behållas i huvudsak oförändrad. Yrkesfiskare bör således liksom nu ges viss företrädesrätt lill upplåtelser. Del bör inle medföra några slörre olägenheler för fritidsfisket, eftersom båda slagen av fiske ofta kan utövas jämsides i våra sjöar. Som utredningen föreslår bör emellertid med hänsyn till de förändringar som skett inom yrkesfiskel företrädesrätten avse inte bara sådana yrkesfiskare som avsätter fisk på orten utan även andra yrkesfiskare. Atl endasi försl nämnda kategori yrkesfiskare getts förtur är föreslaval av försörjningspoli­tiska skäl och dessa lorde numera inte längre väga lika lungl. Husbehovs­fisket bör liksom f. n. tillgodoses bl.a. genom all arrendatorer av statens jord tillförsäkras räll all lill sitt husbehov fiska i vallen som hör lill upplälelsefastighelen.

När det sedan gäller ulredningens förslag atl skötsel och upplåtelse av statliga fiskevatten i övrigl i så slor utsträckning som möjligt skall överlå­tas till framför allt frivilliga fiskeorganisalioner råder delade meningar bland remissinstanserna. Bl.a. fiskeristyrelsen. Svenska kommunförbun­det. Landstingsförbundet och flera länsstyrelser tillstyrker förslaget.

Länsstyrelsen i Norrbollens län anser del värdefullt alt eftersträva elt brett engagemang frän de aktiva fiskarnas sida och delar ulredningens principiella uppfattning. Samtidigt varnar emellertid länsstyrelsen för en övertro på möjligheterna atl i alltför hög ulslräckning överlåta ansvar, vård och förvaltning av slalens vatten till ideella organisationer. Länsslyrelsen anser att det engagemang man eftersträvar inte får ske till priset av att staten avsäger sig del reella infiytandel och ansvarel för etl rationellt nyttjande av fiskevatlnen. Som villkor för upplåtelse lill frivilliga organisa­tioner föreslår länsslyrelsen alt organisationerna skall ha en viss storlek och alt det allmänna genom exempelvis kommunen erhåller en direkl insyn i förvaltningen. Atl under sådana förhållanden del frivilliga engagemanget kan vara av mycket stort värde visas bl. a. av att landets största fiskevårds­förening, Kiruna jakl- och fiskevårdsförening, på ell utmärkt säll ombe-söijt förvaltningen av statens fiskevatten. Dä det gäller att tillvarata fritids-fiskemöjlighelerna som en inlegrerad del av en bredare turism i inlands­kommunerna, är enligt länsstyrelsen resp. kommun en lämpligare huvud­man än domänverket.

Negativ till utredningens förslag är bl.a. lantbruksslyrelsen som anser


 


Prop. 1980/81:153                                                   53

att förslaget fömtsätter att ideella organisationer skulle vara beredda att lägga ner ett betydande ofta oavlönat arbete inle bara för det egna utan även för andras fritidsfiskeintresse. Slyrelsen har svårt atl tro alt della syslem skulle fungera väl pä sikl. Om slalens vatten förvaltas av statlig myndighet kan ell varierat och omfattande fiskeulbud tillhandahållas på ell fiskekort till fördel för fritidsfisket. Domänverket anser att del saknas motiv för utredningens förslag lill ändrade bestämmelser för förvallningen av statens vatten och motsätter sig att statliga fiskevallen skall upplåtas till klubbar utan avgifl. Ulredningens förslag kan enligl domänverkel närmasl betraktas som privilegier ät en liten grupp av de mest fiskeintresserade i samhällel. Domänverket delar uppfattningen atl del kan läggas andra rek­reativa synpunkter på fisket än de som enbarl innebär utövandet av fiske. Sedan lång tid har domänverket verkat för saml ställt belydande arealer fiskevallen lill förfogande för enskilda och klubbar även för skötsel och värd av vattnen. Även om det för organisafionernas medlemmar skulle skapas ytterligare tillfällen lill rekreativa sysselsättningar ifrågasätter do­mänverket om allmänhetens fiske främjas av alt ideella organisationer förfatlningsmässigl ges förtur att överta driften av statens vatten. Försla­gel rycker även undan grunden för domänverkels fiskeorganisation.

Några länsstyrelser varnar för en uppsplittring av fungerande korlfis­keomräden och anser atl del inle finns någon anledning atl ändra på förvallningen i de fall denna fungerar. Länsslyrelsen i Blekinge län pekar på kronolaxfisket i Mörrum som visar att domänverket har ett stort kun­nande i atl marknadsföra och kommersiellt utnyttja goda fiskevatten. Denna kompelens bör utnyttjas optimalt och domänverket bör ges möjlig­het atl undersöka möjlighelerna att pä ell likartat sätt som i Mörrum kommersiellt utnyttja högklassiga fiskevatten. Bl.a. valtenfallsverket, LRF, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges fiskevallenägareförbund och Skogsindustriernas samarbetsutskoll motsätter sig förslaget att över­föra domänverkels administration av slalens vatten lill andra och säger sig ha svårt all se några egenlliga nackdelar med del nu tillämpade systemet med valfrihet i olika upplålelseformer. Remissinstanserna framhåller vi­dare all domänverket tillhör den kategori som kanske bäsl skött sina vallen. LO och Svenska skogsarbelareförbundel avvisar ulredningens för­slag och hänvisar bl.a. till att vården och skötseln av domänverkets fiskevallen betyder etl värdefullt tillskott av arbelsliilfällen inom främsl glesbygdsområdena.

För egen del anser jag med hänsyn till det livliga intresse som råder för fiske som fritidssysselsättning all del är viktigt att fisket pä statens vatten i största möjliga utsträckning upplåts lill en så bred allmänhet som möjligt. Jag har tidigare också framhållit värdet av att de frivilliga fiskeorganisa­tionerna engagerar sig i vården av fiskevatten. Som ulredningen påvisat sker det redan i dag med etl mycket gott resultat. Jag anser således all fisket i statens vatten i större utsträckning än f. n. bör slällas till frilidsfis-


 


Prop. 1980/81:153                                                   54

keföreningarnas förfogande. Som några remissinsianser framhåller bör emellertid slalen inle avsäga sig det reella inflytandet och ansvarel för elt rationellt utnyttjande av fiskevattnen. Upplåtelserna bör därför ske i form av utarrendering genom kontrakt. Väljs arrendeformen har myndigheterna kvar ett visst förvaltningsansvar. Sådana arrendeavtal bör omfatta förhål­landevis läng tid och bör avse allt fiske. Arrendeavtalen bör också ge fiskeföreningarna stor frihet i fråga om den direkta vården och skötseln av vattnen. Som villkor för arrendeupplåtelsen bör i regel slällas upp att föreningarna i sin tur upplåter fiske åt andra. Rätten alt fiska bör alltså avse inle bara föreningens medlemmar. Jag delar ocksä utredningens för­slag att en utarrendering lill en fiskeförening bör kunna ske ulan avgift, om föreningens medlemmar åtar sig all som motprestation lägga ned ell stort arbete på fiskevårdande åtgärder och om de medel som inflyter till för­eningen som avgifler för underupplålelser används för fiskevård och till­syn.

Del är självklart att de av mig förordade förändringarna inte kan få verkan omedelbart. Den ståtlige förvaltaren bör emellertid tillsammans med fiskenämnden aklivi verka för en förvaltning enligl de av mig angivna riktlinjerna. Det är också självklart atl ett genomförande av de av mig förordade principerna inte får leda till att fungerande kortfiskeområden löses upp i mindre delar eller all ekonomiskl värdefulla fiskevatten slösas bort.

Ansvaret för att de förordade gmnderna följs åvilar givetvis i första hand den förvaltande myndigheten. Dessutom bör fiskenämnden ges etl storl inflytande över hur vattnen bäst bör nyttjas. Hänsyn bör tas till dessa , frågor i den regionala och den kommunala planeringen och den ståtlige förvaltaren, fiskenämnden och kommunen bör gemensamt diskutera efter­frågan på fiskevatten, de statliga fiskevattnens utnyttjande och vilka orga­nisationer på fritidsfiskets område som kan länkas vara intresserade och kompetenta all handha skötsel och upplåtelse av statliga vallen.

Sammanfattningsvis förordar jag således alt som grunder för förvallning­en av kronans fisken skall gälla att de liksom hittills i princip skall upplåtas mot avgifl, att företrädesrätt i huvudsaklig överenstämmelse med vad som gäller f. n. bör ges främsl yrkesfiskare av alla kalegorier, att prissättningen liksom f.n. skall grundas på en sammanvägning av ä ena sidan förelags­ekonomiska synpunkter och å andra sidan sociala värderingar samt alt upplåtelse för fritidsfiske i större utsträckning än f. n. skall ske genom utarrendering lill fiskeföreningar och under vissa förutsättningar avgifts­fritt.

Att ange dessa grunder i lag synes inte behövligt. Del ankommer på regeringen alt meddela erforderliga anvisningar lill de förvallande myndig­heterna.


 


Prop. 1980/81:153                                                            55

2.6 Utlännings fiskerätt

Utlänning som äger eller arrenderar fiske fär ulnyllja delta i samma utsträckning som svenska medborgare. De nu gällande bestämmelserna om utlännings fiskerätt i övrigl finns i 4 och 21 §§ lagen (1950:596) om rätt till fiske och i förordningen (1977; 1138) om ufiännings fiskerätt. De inne­bär i huvudsak följande.

Fisket i allmänt vatten och i sådana enskilda vatten, där fiske får bedri­vas fritt av alla ulan slöd av enskild rätl, är i princip förbehållet svenska medborgare. Utlänningar, som är stadigvarande bosatta i Sverige sedan minst två år, är dock i delta hänseende likställda med svenska medborgare. I övrigt gäller som huvudregel atl den som inle är svensk medborgare fär fiska i allmänt eller i övrigt frilt vatten endasi i den mån regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medger detla. Sådanl tillstånd kan lämnas till grupper av personer, t. ex. medborgare i visst land. Del kan avse allt fiske eller visst slags fiske. Enligt förordningen om utlännings fiskerätt är fiskeristyrelsen och i vissa fall länsstyrelsen eller polismyn­digheten tillständsmyndighet. Enligt förordningen får medborgare i Dan­mark, Finland, Island och Norge utan särskilt medgivande bedriva frilids-fiske med spö, pilk eller liknande handredskap i den svenska fiskezonen, i allmänt vatten vid störte delen av havskusten och i viss, närmare angiven omfattning också i enskilt vatten.

Ulredningen föreslär alt del nuvarande kravel på två års stadigvarande bosättning här i riket för atl utlänning skall vara likställd med svensk medborgare i fräga om rätt att fiska på allmänt eller annars fritt vatten tas bort. Likställigheten skall gälla för varje utlänning, som har hemvist i Sverige, oberoende av hur lång tid han har varit bosall här. Utredningen föreslår vidare atl varje utlänning, sorn inte är bosall här i landet, medges samma rätt som f. n. tillkommer medborgare i Danmark, Finland, Island och Norge alt utöva fritidsfiske med spö, pilk eller liknande handredskap vid den svenska havskusten. Denna räll föreslås utvidgad lill alt omfalla också allmänl vatten i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämt­land. Enligl förslaget befrias vidare polismyndigheten från sin nuvarande skyldighet att pröva frågan om tillstånd till fiske i vissa fall.

De remissinstanser som uttalar sig i frågan är i allmänhet positiva till ulredningens förslag. Sveriges fiskares riksförbund motsätter sig dock förslaget att ulländska fiskare, som bosätter sig här, omedelbart och utan prövning i det enskilda fallet skall ges rätl atl idka yrkesfiske på svenska vatten. Jag delar riksförbundets uppfattning. Med hänsyn till konkurren­sen om fångsterna inom yrkesfisket bör de nuvarande bestämmelserna inte ändras såvitt avser yrkesfisket. Däremot bör ulländska medborgare i slör­re utsträckning är f.n. jämställas med svenska medborgare i fråga om fritidsfiske med handredskap. Det ankommer på regeringen atl meddela bestämmelser i delta avseende. Jag vill förutskicka atl jag avser alt föreslå regeringen bestämmelser i fräga om fritidsfiske som i huvudsak överens­stämmer med utredningsförslaget.


 


Prop. 1980/81:153                                                   56

2.7 Fisketillsyn

Utredningen konstaterar att fisketillsynen utgör ett viktigt led i fiskevår­den och att det finns ett klart behov atl förbättra denna. Ulredningen föreslår att tullverkels kustbevakning även i framtiden skall ha huvudan­svaret för fisketillsynen lill havs. Eftersom kuslbevakningen bedöms ha de största resurserna för fiskelillsynen vid kusterna saml i Vänern och Mä­laren bör huvudansvaret också för denna åvila kuslbevakningen. Huvud­ansvaret för den fiskelillsyn i övrigl som är av allmänt inlresse skall enligl förslaget åvila polismyndigheten. I tillsynsarbetet skall kustbevakningen och polismyndigheten kunna biträdas av särskill förordnade fisketillsyns-män. Kostnaderna för denna särskilda fisketillsyn uppskattas uppgå till 1 milj. kr. om året.

En direkt följd av detta förslag blir enligt utredningen att fiskeristyrelsen inte längre skall ha ansvaret för fisketillsynen. Fiskeristyrelsen bör dock även i fortsättningen tillförsäkras etl avgörande inflytande på utformning­en av fisketillsynen inom Sveriges sjöterritorium och den svenska fiske­zonen.

Utredningen framhåller vidare särskilt atl del är angeläget alt kustbevak­ningspersonalen får ökade befogenheter i förhållande lill vad som f. n. gäller. Utredningen avstår emellertid från alt lägga fram någol arbele i denna fråga eftersom den vid tidpunkten för ulredningens förslag var föremål för överväganden av sjöövervakningskommillén (H 1977:07).

Förslagets huvudprinciper tillstyrks av flertalet remissinstanser. Nega­tiva i fråga om ansvarsfördelningen är bl.a. rikspolisstyrelsen som anser atl någon ändring av nuvarande ansvarsfördelning inte bör göras i avvak­tan på resultatet av sjöövervakningskommilténs arbete. Statskontoret och RRV anser att utredningens kostnadsberäkningar är osäkra. Andra remiss­instanser som fiskeristyrelsen, domänverket, Sveriges fritidsfiskares riks­förbund och länsslyrelsen i Jämtlands län anser all kostnaderna för fiske­tillsynen har underskattats.

Sjöövervakningskommillén har i januari 1980 överlämnat betänkandel (Ds H 1980; 1) Samordning av övervakningen och räddningstjänsten fill sjöss. I detla behandlas bl. a. fiskelillsynen och kuslbevakningens befogen­heter i fråga om tillsynen. Utredningsförsiagen har remissbehandlats och bereds f. n. i regeringskansliet. Med hänsyn till pågående beredning är jag inte beredd att nu ta ställning till utredningens förslag i fråga om fisketill­synen.

3   Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anförl har inom jordbruksdepartementet upprältats förslag till

1. lag om fiskevårdsområden.


 


Prop. 1980/81:153                                                   57

2.    lag om ändring i lagen (1950:596) om rätl lill fiske,

3.    lagom ändring i expropriationslagen (1972:719),

4.    lag om ändring i lagen (1973: 1156) om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske.

Del under 3 angivna förslaget har upprättats i samråd med stalsrådel Danell som i chefens för justitiedepartementets ställe föredrar lagstift­ningsärenden om expropriation.

Förslagen bör fogas lill protokollet i della ärende som bilaga 4.

4   Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om fiskevårdsomräden

1 §

I syfte att samordna fiskets bedrivande och fiskevården och främja fiskerältsinnehavarnas gemensamma intressen kan enligt denna lag fiske som tillhör eller ulgör tvä eller flera fasligheter sammanföras till ett fiske­vårdsområde och fiskerättsinnehavare inom detta bilda en fiskevårdsom­rådesförening. Föreningens verksamhet får inte omfatta fiske som enligt lagen (1950:596) om räll till fiske får bedrivas i enskilt vatten ulan slöd av enskild fiskerätt.

Om det finns särskilda skäl, får etl fiskevårdsområde bildas av fiske som fillhör endast en fastighet, om fastigheten har flera ägare.

Paragrafen molsvarar 1 S första och andra styckena LOFO och 1 och

2 §S i ulredningens förslag. Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.3.1) närmare utvecklat skälen för den valda ändamålsbeskrivningen. Det
förhållandet att etl fiskevårdsomräde skall tjäna vissa bestämda syften får
betydelse både för länsstyrelsens lämplighetsprövning vid bildandet och
för områdesföreningens förvaltning av området.

Ell fiskevårdsomräde behöver inte nödvändigtvis omfalla en faslighets hela fiske. Den geografiska avgränsningen kan innebära all området bara kommer all omfalla en del av en fastighets fiskevatten. Fiskevårdsom­rådesföreningens verksamhel kan också inskränkas lill alt gälla endasi fiske med vissa redskap eller efler viss fiskart.

Ett fiskevårdsomräde och verksamheten inom della skall liksom hittills endast kunna omfatta det enskilda fisket. I paragrafen kommer den be­gränsningen Ull uttryck dels genom föreskriften alt fisket skall höra lill eller utgöra viss fastighet, dels genom bestämmelsen om undanlag för frifiske på enskilt vatten. När allmänheten har rätt lill frilt fiske i vatten där det bildas elt fiskevårdsomräde för det enskilda fisket, kan frifisket komma att äventyra resultaten av den fiskevård som bedrivs inom fiskevårdsområ­det. Vad nu sagts gäller också när etl fiskevårdsområde gränsar lill allmänl vatten. Del bör emellertid vara möjligt all komma till rälla med problemel genom att föreskrifter för frifisket och fisket på allmänl vatten meddelas i den lokala fiskestadgan. I LOFO görs ocksä undantag för fiske inom


 


Prop. 1980/81:153                                                   58

nationalparkerna och inom områden där fisket regleras av överenskom­melser med främmande makt. Enligl min mening bör inle nationalparkerna och gränsvatlnen generellt undantas från lagens tillämpningsområde. För­utsättningarna i det enskilda fallet bör i stället vara avgörande. Tillkomsten av ett fiskevårdsomräde får självfallet inte inskränka möjlighelerna all uppfylla fastställda föreskrifter eller ingångna överenskommelser.

Enligt LOFO är del möjligt alt bilda ell fiskevårdsområde för del fiske som hör till eller utgör en enda fastighet. 1 likhel med ulredningen harjag ansett atl den möjlighelen bör finnas även i fortsättningen. De särskilda skäl som förulsälls för en tillämpning av paragrafens andra stycke bör anses föreligga först om fisket har ett mycket stort antal ägare, vilket är fallet beträffande vissa skärgårdsfisken. Dessa fisken har närmare beskri­vits i förarbetena till LOFO. Enligl den beskrivningen är del fråga om fastigheter som består av en skärgärd eller grupp av öar, holmar och grund med tillhörande vatten- och fiskerätt. Fastigheterna, som i regel saknar fast bosättning, har i allmänhet av kronan sålts lill bönder i angränsande, bebodda delar av skärgården utan att sammanläggas med köparnas övriga fastigheter. Genom arvskiften och försäljningar har antalet delägare vuxit betydligt. Andelarna är ofta mycket små och del nämns atl lagfart i vissa fall meddelats för 1/18000 och ännu mindre andelar.

§

Etl fiskevårdsområde får inte omfatta fiske inom områden, där samerna har rätl till fiske enligt rennäringslagen (1971:437), såvill fräga är om kronomark ovanför odlingsgränsen som slår under slalens omedelbara disposition eller renbelesQällen.

Beträffande fiske inom andra områden, där samerna har räll till fiske enligt rennäringslagen, får någon inskränkning inle ske i denna räll genom bildande av fiskevårdsomräden.

Paragrafen överensstämmer med 1 S iredje stycket LOFO. Frågan om fiskevårdsområden inom renskötselområdena har behandlats i den all­männa motiveringen (avsnitt 2.3.1).

§

Den som äger fiske som ingår i ett fiskevårdsomräde är medlem i fiskevårdsområdesföreningen.

Har en fastighets fiske upplåtits i sin helhel för längre lid än etl är, skall bmkaren i stället för upplåtaren vara medlem i föreningen under upplätel­seliden, om inte annat har avtalats mellan upplålaren och brukaren.

Paragrafen molsvarar 2 § första stycket och 3 § LOFO. I utredningens förslag finns motsvarande bestämmelser i 3 § första stycket och 5 S.

Enligt LOFO skall innehavare av servilul och vissa speciella nyttjande­rätter anses som delägare i fiskevårdsområdel i stället för del upplåtna fiskets ägare. Några nya upplåtelser i de former som omfattas av bestäm­melsen lorde inle komma i fråga. Jag har därför ansett atl en bestämmelse i


 


Prop. 1980/81:153                                                   59

det här hänseendet har sin plats i övergångsbestämmelserna. Bestämmel­sen där bör dessulom kunna begränsas lill atl gälla servitulsupplålelser.

Frägan om vem som skall företräda fiske som har upplåtils för längre lid har behandlats i den allmänna motiveringen. Likaväl som ägaren i avlal med brukaren kan förbehålla sig medlemskapet i fiskevårdsområdesför­eningen kan han, lämpligen genom fullmakt, överlåta åt brukaren att företräda fisket vid bildandel av fiskevårdsområdet.

§

Beslut om bildande av etl fiskevårdsområde meddelas av länsslyrelsen, som i samband därmed skall fastställa stadgar för fiskevårdsområdesför­eningen i de hänseenden som anges i 18 S.

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnill 2.3.2) harjag inle anslutit mig lill utredningens förslag all låta förrältningsmannen meddela beslut om bildandel. I förevarande paragraf har i stället upptagits en bestämmelse som molsvarar 4 S första slyckel LOFO. Med lagen (1980:894) om jaktvärdsomräden som förebild föreslås att länsslyrelsen bara skall fastställa de delar av stadgarna som innehåller de för fiskets nyttjande, fiskevården och verksamhelen i övrigl grundläggande föreskrif­terna. En sådan ordning innebär att stadgarna i övrigt - dvs. den del som reglerar de vanliga föreningsrältsliga frågorna - kan ändras utan atl änd­ringen måste underställas länsstyrelsens prövning.

5 §

Beslut enligt denna lag gäller även mot nya medlemmar.

Paragrafen motsvarar 5 S LOFO och 7 § i utredningens förslag.

6 §

Ett fiskevårdsområde fär bildas endasi om ägarna av del fiske som del är fråga om inte mera allmänl motsätter sig bildandel. Vid denna prövning skall främsl deras mening beaktas, vilkas fiskeulövning påverkas mest av bildandet.

Paragrafen, som i LOFO motsvaras av bestämmelserna i 6 § första och andra slyckena med vissa särskilda majoritelskrav för bildande av etl fiskevårdsomräde, har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med 9 § första stycket i utredningens förslag.

Jag har i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.2) närmare redovisat skälen fill varför de nuvarande bestämda majoriielskraven bör ersättas med ett mera allmänt opinionsvillkor. Förebilder till det föreslagna vill­koret finns i 5 kap. 5 S fastighetsbildningslagen (1970:998), 7 S anlägg­ningslagen (1973; 1149) och 5 § lagen (1976:997) om vattenförbund.

Det i paragrafen föreslagna opinionsvillkoret avviker i elt hänseende från de nämnda förebilderna. 1 paragrafen har inte lagits upp någon mol-


 


Prop. 1980/81:153                                                   60

svårighet till kravet att de sakägare som motsätter sig åtgärden skall ha beaktansvärda skäl för sin ståndpunkt för atl deras mening skall vinna beaktande. Av förarbetena Ull fastighetsbildningslagen framgår att kravet uppställs närmast för att markera atl uppenbart ohållbara skäl inle bör få hindra en angelägen ålgärd. Detla krav skulle emellertid när det gäller fiskevårdsomrädena kunna leda till belydande lillämpningssvårigheter och dessulom kanske påverka opinionsmätningen i en riklning som inle är önskvärd. Förrältningsmannen och länsstyrelsen skulle t.ex. fä svårt all avgöra om en invändning var sakligt motiverad eller bara grundades pä en allmän misstro mol den samverkan som föreslås. Till della kommer atl bildandet av elt fiskevårdsomräde är meningsfullt bara om en betydande andel av fiskerältsägarna är posilivt inställda lill en samverkan. Mol den bakgrunden är del knappasi rimligt atl vid opinionsmätningen bortse ifrån invändningar från fiskerältsägare som motsätter sig områdesbildningen ulan att kunna åberopa hållbara skäl för sin sländpunkl.

Det i paragrafen angivna villkoret innebär atl en helhetsbedömning bör göras av de invändningar som riktas mol det föreslagna fiskevårdsområdel eller mot föreslagna stadgar för områdesföreningen. Därvid bör i första hand beaklas anlalel fiskerältsägare som motsätter sig bildandel. Motstån­darna till bildandet får liksom enligt LOFO fömtsättas närvara vid förrätt­ningen. En rimlig utgångspunkt för bedömningen av om fiskerältsägarna skall anses mera allmänt motsätta sig bildandel bör kunna vara, alt ell sådant motstånd anses föreligga om fler än hälften av de närvarande intar en sådan ståndpunkt. Hänsyn skall emellertid ocksä las lill del förhållandet alt bildandet kan betyda mer för vissa fiskerältsägare än för andra. Sär­skild hänsyn skall tas lill synpunkterna från sådana fiskerältsägare vars fiskeutövning päverkas mest av alt etl fiskevårdsomräde bildas. Till dem bör räknas fiskerältsägare som har de största andelarna i fisket och fiske­rältsägare som utnyttjar fisket för sin försörjning. Är dessa fiskerältsägare negativt inställda, kan det finnas anledning att anse ell allmänt motstånd föreligga trots alt antalet motståndare inte ulgör en majoritet. Motsatsvis bör gälla atl en positiv inställning hos de nämnda fiskerältsägarna kan väga upp en klar majoritet av motståndare, vars fiske påverkas i mycket liten utsträckning av all fiskevårdsområdel bildas. De under 1 § omnämnda skärgårdsfiskena kan utgöra exempel på fall då det finns anledning att fästa avgörande vikt vid den mening som företräds av dem som äger huvudpar­ten av fisket, trols alt de kanske utgör elt fåtal av delägarna. Del föreslagna opinionsvillkoret ersätter följaktligen även specialregeln i 6 S andra stycket LOFO, som infördes just med tanke på skärgårdsfiskena.

7 §

För att ett fiskevårdsområde skall få bildas krävs alt bildandel är lämp­ligt med hänsyn lill vattenområdets och fiskels beskaffenhet och omfatt­ning samt förhållandena i övrigl.


 


Prop. 1980/81:153                                                   61

Paragrafen motsvarar 6 § iredje stycket LOFO och 8 S i ulredningens förslag.

Lämplighetsprövningen skall omfatta såväl fiskevårdsområdels geogra­fiska omfattning som föreningssladgarnas grundläggande föreskrifter för verksamheten, inbegripet eventuella begränsningar lill exempelvis fiske med vissa redskap. Prövningen skall ske mot bakgrund av all bildandel av fiskevårdsområdel skall tjäna de syften som anges i 1 §.

När det gäller fiskevårdsområdets avgränsning kan jag hänvisa till den allmänna motiveringen (avsnill 2.3.2). Som framgår av vad jag där har anfört måste förhållandena i det enskilda fallel fä bli avgörande. Fiskeri­styrelsen har i sill remissyttrande förordat alt slora fiskevårdsomräden eftersträvas. Som slyrelsen också har påpekat kan emellertid alltför stora områden innebära ett minskal intresse och engagemang från fiskerätlsägar­nas sida. Enligl min mening bör i första hand ell väl fungerande samarbele eftersträvas och till förmån för ell sådanl bör också områden av mindre omfattning kunna accepteras.

Vid prövningen av stadgarna skall länsstyrelsen bl.a. beakta att om­rådesbildningen skall tjäna syftel alt lillgodose fiskerätlsägarnas gemen­samma intressen. Som framhålls i motiven lill den nuvarande lagen följer därav all länsslyrelsen skall se lill all inle någon av fiskerältsägarna lider förfång genom all fiskevårdsområdel bildas. I sammanhanget påpekas att det givelvis inle kan betraktas som förfång för en viss delägare atl han nödgas inskränka sin fiskeutövning lill vad som molsvarar hans andel i fisket. Fredningsälgärder för atl höja fiskels avkastning måste också tålas liksom begränsningar i en fiskeutövning som till skada för fiskegrannarna skett i en överdriven omfattning eller med olämpliga redskap.

Statens valtenfallsverk har i sitt remissyllrande framhållit att upplåtel­serna inom ett fiskevårdsområde inte får inskränka verkels rådighet över fiskevatten där del exempelvis har anordnats avelsfiske eller där tappning­ar mäsle ske i enlighet med meddelade föreskrifter. Överbefälhavaren har anförl motsvarande synpunkter i fråga om vallen som av sekretesskäl bör undantas från upplåtelser. Särskilda förhållanden av del slag som berörts i yttrandena måsle givelvis beaklas när man bestämmer fiskevårdsområdels avgränsning. Ofta torde de särskilda intressena kunna tillgodoses genom föreskrifter i stadgarna om fiskels utnyttjande och om fiskevården.

8 S

En fiskevårdsområdesförening får beslula om upplåtelse av fiske inom fiskevårdsområdel.

För beslul om upplåtelse av en medlems hela fiske eller av fiske som han innehar med ensamrätt fordras hans samtycke, om inte fisket saknar belydelse för hans försörjning.

Frågan om upplåtelse av fiske inom ell fiskevårdsområde har behandlals i den allmänna motiveringen (avsnill 2.3.3).


 


Prop. 1980/81:153                                                   62

Paragrafens första stycke motsvaras i LOFO närmast av 10 § som före­skriver viss majoritet för beslut om upplåtelse. Några särskilda majoritets­regler för sådana beslut har inte tagils upp i den nya lagen. Syftel med den nuvarande bestämmelsen anser jag vara tillräckligt väl tillgodosett genom de föreskrifter som skall finnas i stadgarna. Som jag har anförl i den allmänna motiveringen skall i stadgarna regleras under vilka förutsättning­ar upplåtelse av fiske får ske. Härtill kommer möjlighelen all i stadgarna föreskriva att omröstning i upplåtelsefrågor skall ske efter andelslal.

Lantbrukarnas riksförbund har i sill remissyllrande anfört all möjlighe­ten att upplåta fiske bör begränsas lill handredskapsfiske när del gäller fiskevårdsområden i kustvatten. Med hänsyn till vad jag nyss sagt om stadgarnas innehåll bör frågan om en sädan begränsning behandlas vid bildandet av fiskevårdsområdel och vara beroende av fiskerätlsägarnas uppfattning. Jag är inle beredd atl föreslå nägon bestämmelse som gene­rellt inskränker möjlighelerna lill upplåtelse inom de nämnda områdena.

Det bör framhållas all den föreslagna bestämmelsen inte innebär atl de enskilda medlemmarna är förhindrade all träffa avlal om upplåtelse av den fiskerätt de har inom området.

Paragrafens andra stycke överensstämmer med 11 § första slyckel LOFO och motsvarar 41 § första stycket i utredningens förslag.

9 S

En fiskevårdsområdesförening får besluta atl bidrag lill föreningens verksamhet skall uttaxeras av medlemmarna, endast om del finns före­skrifter om sädan uttaxering i stadgarna.

Frågan om uttaxering av bidrag till verksamheten har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.3).

Paragrafen motsvaras i LOFO närmast av bestämmelsen i 12 S. Som framgår av vad jag har anförl i den allmänna motiveringen ankommer del på fiskerältsägarna själva alt vid bildandet av fiskevårdsområdet la ställ­ning lill huruvida uttaxering av medel skall kunna ske och i så fall efler vilka gmnder. Fiskerättsägarna kan då också bestämma ramar som be­gränsar bidragsskyldighelen. Även frågan om hur föreningens inkomsler skall disponeras bör överiämnas till fiskerätlsägarnas egel beslämmande. Någon bestämmelse motsvarande 13 § LOFO om fondering och fördelning av inkomslerna har därför inle tagits upp i den nya lagen.

Med hänsyn till all fiskerältsägarna skall vara oförhindrade all utforma en ekonomisk förvaltning som inte förutsätter fillskott från föreningsmed­lemmarna upptas i den nya lagen inle heller någon bestämmelse molsva­rande 14 § LOFO om uttaxering för att tillgodose tredje mans intressen.

10       §

Ansökan om bildande av ell fiskevårdsområde får göras av den som äger fiske som avses ingå i området, av kommunen eller av fiskenämnden. Ansökan skall göras hos länsslyrelsen.


 


Prop. 1980/81:153                                                   63

Paragrafen molsvarar 15 § första stycket LOFO och 10 § andra och tredje styckena i utredningens förslag.

Som utredningen har framhållit bör kommunen och fiskenämnden ges möjlighet att ta initiativ fill bildande av fiskevårdsområde. De mofiv som anfördes när inifiativrätten vidgades i LOFO (prop. 1969:42), bl.a. all kostnadsansvaret kunde avhälla en enskild fiskerättsägare från atl ställa sig som sökande, är fortfarande giltiga. Det är också angeläget alt slalen och kommunerna i egenskap av fiskerättsägare aktivt verkar för alt fiske­vårdsomräden bildas. För statens del är det närmast domänverket som fär ta sig an den uppgiften. Självfallet måsle omständigheterna i det enskilda fallet vara avgörande för vilka resurser de slalliga förvaltningsmyndighe­terna anslår för att åstadkomma nya fiskevårdsomräden.

11 §

Ansökningshandlingarna skall innehålla uppgift om del fiske som avses ingå i fiskevårdsområdet och förslag lill sladgar för fiskevårdsområdes­föreningen.

Paragrafen motsvarar 15 § andra stycket LOFO och 10 § andra stycket i utredningens förslag.

I normalfallet, när bildandefrågan kommeratt utredas av en förrättnings­man, torde inte ansökan behöva göras särskill omfattande och detaljerad. Ett beslut om bildande fattat på gmndval av enbart ansökningshandlingar­na förutsätter däremot fullständiga och entydiga uppgifter i de hänseenden som anges i paragrafen och dessutom måsle då fiskerätlsägarnas inställ­ning lill bildandet redovisas. Det innebär i sin lur att ansökningshandling­arna mäste innehålla fullständiga uppgifter om vem som har fiskerätt inom det ansökta fiskevårdsområdel.

12 §

Frågan om bildande av etl fiskevårdsområde skall utredas vid en för­rättning under ledning av en förrällningsmän, om del inte är uppenbart alt förutsättningar för bildandet saknas.

Länsslyrelsen fär dock utan föregående förrättning besluta att bilda ett fiskevårdsomräde, om alla ägarna av fisket är ense om detta eller om förrättning annars inte anses nödvändig.

Paragrafen motsvarar 17 § LOFO. En bestämmelse om förordnande av förrättningsman finns i 12 § i utredningens förslag.

Det bör liksom hittills överlämnas lill länsstyrelsens bedömning att utse lämplig förrällningsmän. I lillämpningskungörelsen till den nuvarande la­gen anges som behörig alt vara förrättningsman bl. a. fiskeriintendenl och lantmätare. Som förutsatts i LOFO kan förrältningsmannen ha behov av biträde av någon i fiskefrågor eller fastighelsrällsliga frågor sakkunnig person. Frågan om anlitande av sådant biträde lorde utan särskild reglering i lagen kunna lösas på det sätl länsslyrelsen och förrältningsmannen finner


 


Prop. 1980/81:153                                                   64

lämpligast. Jag har inle heller ansett det erforderligt att i lagen reglera i vilken utsträckning länsstyrelsen i anledning av ansökan skall inhämta yllranden eller synpunkter från andra myndigheler.

Enligt paragrafens andra stycke vidgas i nägon mån länsstyrelsens möj­lighel alt utan förrättning beslula i bildandefrågan. Fullständig enighet bland fiskerättsägarna skall inte längre vara en absolut förutsättning. Etl beslut om bildande på grundval av ansökningshandlingarna lorde vanligen fömtsatta att fisket inom del ansökta området ägs av etl fåtal personer. En sädan handläggningsordning kan också komma i fräga när en fiskevårds­förening förvaltar fisket och har låtit ulreda fiskerättsförhållandena.

13  §

Förrättningsmannen skall med ledning av ansökningshandlingarna och vad som i övrigt har förekommit göra upp ett förslag till del fiske som bör ingå i fiskevårdsområdel och de stadgar som bör gälla för fiskevårdsom­rådesföreningen. Han skall vidare, i den omfattning som behövs för pröv­ningen enligt 6 §, utreda vilka som är ägare lill fisket och upprätta en förteckning över ägarna (fiskerättsförteckning).

Förslaget skall behandlas vid sammanträde inför förrältningsmannen.

En bestämmelse om förrättningsmannens skyldighet att upprätta en fiskerätlsförteckning finns i 13 S i ulredningens förslag. Av remissinstan­serna har bl. a. centralnämnden för fastighetsdata och länsslyrelsen i Göte­borgs och Bohus län anfört synpunkter pä det lekniska förfarandet vid upprättandet av förteckningen. Över huvud tagel kan del fömtsättas etl behov av närmare rikllinjer för hur den preliminära förteckningen skall upprättas. Utredningen har ocksä föreslagit alt lantmäteriverket får i upp­drag att meddela sädana riktlinjer efter samråd med fiskeristyrelsen. Jag avser atl — under förutsättning atl riksdagen godkänner förslagel - senare föreslå regeringen atl lantmäteriverket ges elt sådant uppdrag.

14  §

Förrältningsmannen skall genom kungörelse kalla ägarna av fisket lill sammanträdet. Kungörelsen skall innehålla en kort beskrivning av den avsedda områdesbildningen samt uppgift om tid och plats där ansöknings­handlingarna och fiskerätlsförteckningen finns tillgängliga. I kungörelsen skall den som vill åberopa skriftlig utredning till slöd för erinringar mol fiskerättsförteckningen uppmanas atl lägga fram ulredningen senast vid sammanträdet.

Kungörelsen skall införas i ortsfidning. I fiskerättsförteckningen upp­tagna ägare av fiske skall skriftligen underrättas om kungörelsens innehåll. Om införande i ortstidning inle är påkallat, får kungörelsen i slällel delges ägarna av fisket. Kommunen och fiskenämnden skall alllid underrättas.

Paragrafen motsvarar 18 § LOFO och 15 § i utredningens förslag.

Några remissinstanser har ifrågasatt om inle elt enklare kallelseförfa­rande bör kunna godtas i vissa fall. De föreslagna kallelsereglerna bör ses mol bakgrund av de minskade kraven pä ulredning av fiskerällsförhållan-


 


Prop. 1980/81:153                                                   65

dena. Den föreslagna bestämmelsen om delgivning av kungörelsen avses bli tillämplig bara i de fall dä något tvivel inte råder om sakägarkrelsen.

Det förhållandel all en i fiskerätlsförteckningen utelämnad fiskerälts­ägare inte gör gällande sin rätl vid förrättningen innebär självfallet inte atl han är förhindrad alt senare göra anspråk på medlemskap i fiskevårdsom­rådesföreningen. Utredningen har föreslagit en bestämmelse som syflar till att klargöra att en sådan fiskerältsägare själv skall svara för en ulredning som entydigt visar att han har fiskerätt. Jag har i milt förslag inte tagit upp någon motsvarande bestämmelse. I del av ulredningen valda exemplet, nämligen att det råder tvist om fiskerätten, är det enligl min mening givet att det måste ankomma på de tvistande parterna all sörja för alt fiskerätts­förhållandena blir slutgiltigt utredda.

Mera tveksamt är vad som bör gälla när fiskerältsförleckningen i andra hänseenden är felaktig eller bristfällig. Den av ulredningen anvisade meto­den för upprättande av förteckningen innebär all någon undersökning av humvida avsöndrade och avstyckade fasligheter tillagts fiskerätt normall inte kommer atl göras. En fullständig kartläggning av huruvida och i vilka fall stamfastigheternas fiskerätt fördelals vid avsöndringar och avslyck­ningar kräver nämligen en betydande arbetsinsats. Däremot torde det inte bereda ägaren av en sädan fastighet nägra svårigheter alt ur fastighels-bildningshandlingarna utläsa om hans fastighet har fiskerätt eller inte. Del förhållandet att den angivna metoden godtas och all fullsländigandet av fiskerättsförteckningen därför kräver medverkan av fiskerältsägarna får naturligen till följd alt en ägare lill en avsöndring eller avslyckning bör visa att han har fiskerätt för att vinna medlemskap i föreningen. Del kan emellertid också inträffa att någon gör gällande räll till medlemskap och därvid åberopar att fiskerätlsförteckningen är felaktig eller bristfällig i något avseende som inle har alt göra med den metod som anvisats för upprättandel av förteckningen. I sådana fall är det enligt min mening inte självklart att fastighetsägaren ensam skall svara för en kompletterande utredning. Det lorde inte vara möjligt alt slälla upp några generella regler för hur sädana fel och brister skall rättas lill.

15 §

Vid förrättningen skall fömtsättningarna för bildande av fiskevårdsom­rådel utredas.

Fiskerättsinnehavarna skall få tillfälle att yttra sig och lägga fram ulred­ning i frågor som är av belydelse för bildandet.

Paragrafen motsvarar 19 S första och andra styckena LOFO och 17 S i utredningens förslag.

Förtällningsmannen har att vid förtättningssammanträdet klariägga vilka anmärkningar som riktas mol fiskerätlsförteckningen och vilka om­ständigheter som ligger till grund för dessa anmärkningar. Med ledning av fiskerättsförteckningen skall han ocksä undersöka vilken inställning fiske-

5   Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153


 


Prop. 1980/81; 153                                                  66

rältsägarna har till bildandel av fiskevårdsområdel och till de sladgar som föreslås gälla för områdesföreningen. På grundval av den undersökningen skall förrältningsmannen skaffa sig en uppfattning om huruvida del i 6 § föreskrivna opinionsvillkoret är uppfyllt. Eventuella brister i fiskerätlsför­teckningen lorde i myckel liten utsträckning komma all påverka förräll-ningsmannens möjligheter att bedöma opinionsläget. Vid de praktiska undersökningar som ulredningen har låtit göra har de preliminära fiske­rättsförteckningarna i vissa fall kommit att uppta fastigheter som saknar fiskerätt. Det genomsnittliga felet i del hänseendet understiger emellertid en procent av faslighelsanlalet. Den under föregående paragraf omnämnda bristen, att avslyckningar och avsöndringar med fiskerätt inte kommer med i den preliminära förteckningen, kan komma alt omfalla ell inle obetydligt antal fiskerältsägare. Vid de nyssnämnda praktiska undersök­ningarna upptog den preliminära fiskerätlsförteckningen för ell försöksom­råde endasi 66 proceni av anlalel fiskerältsbärande fasligheter. De förteck­nade fastigheterna representerade emellertid hela 96 procent av delaktig­heten i fisket. I de övriga fyra försöksområdena upptog den preliminära förteckningen mellan 80 och 99 proceni av anlalel fastigheter med fiske­rätt. De listade fastigheterna representerade här mellan 94 och 99 procent av delaktigheten. Brister i del här hänseendet kan säkerligen i slor ut­sträckning rättas till redan under förrättningssammanträdet. En förutsätt­ning för detta är dock i allmänhet att fiskerätlsägaren företer de lantmäleri-handlingar som upprättats vid bildandel av hans faslighet.

16 §

Förrältningsmannen skall avge ett utlåtande om fiskevårdsområdet bör komma till stånd. Finner förrättningsmannen all det bör ske, skall han i ullätandet ta in förslag i fråga om det fiske som fiskevårdsområdel skall omfatta och förslag lill sladgar för fiskevårdsområdesföreningen. I ullätan­det skall alltid anges hur förrättningskostnaderna bör betalas.

Förrättningen avslutas genom att utlåtandet och övriga förrättnings-handlingar läggs fram för ägarna av fisket på lid och plats som bestämls vid sammanträde. Handlingarna hälls härefter tillgängliga för granskning un­der en månad.

Efter utgången av denna lid skall förrältningsmannen översända för­rättningshandlingarna och de erinringar som kan ha framställts Ull länssty­relsen.

Paragrafen motsvarar 19 § Iredje stycket och 20 § LOFO. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.2) har jag lill skillnad från utredningen ansett atl den nuvarande ordningen, där förrältningsmannen avger etl utlåtande och länsslyrelsen beslutar, bör behållas. Skulle länssty­relsen finna atl förrätlningsmannens utlåtande inte utgör ett lillräckligl underlag för beslul återstår inte annal än att återförvisa ärendet till förrätt­ningsmannen för förnyad utredning. Lika givet är all länsstyrelsen vid bifall till ansökan inte i någon mera betydande grad kan avvika från


 


Prop. 1980/81:153                                                                 67

förtätiningsmannens utlåtande. Nägon särskild bestämmelse om detta, motsvarande 22 § LOFO, har jag inle ansell vara nödvändig i den nya lagen.

17       §

Meddelas beslul om bildande av ell fiskevårdsområde, skall kostna­derna för bildandel, i den mån bidrag inle utgår av allmänna medel, fördelas mellan ägarna av fisket efter vad som är skäligt. Bildas inle någol fiskevårdsomräde, skall kostnaderna betalas av sökanden eller fördelas mellan sökandena, om inte särskilda omständigheter föranleder att betal­ningsskyldigheten fördelas mellan ägarna av fisket eller vissa av dem.

Paragrafen molsvarar 32 § LOFO och 22 § i ulredningens förslag.

Som utredningen har föreslagit bör den del av förrätlningskostnaderna som inte täcks av slatsbidrag fördelas mellan fiskerältsägarna efter vad som är skäligt. Även om slatsbidrag inle skulle lämnas lill bildandekoslna-derna kan del förutsättas alt det för den enskilde fiskerätlsägaren blir fråga om ett högst måttligt kostnadsbelopp. En differentiering av kostnadsan­svaret lorde bli aktuellt bara om en andelstalsuppskaltning har gjorts för uttaxering av bidrag lill verksamheten eller för en gradering av rösterna (jfr avsnitt 2.3.3 i den allmänna motiveringen).

Bildas inte något fiskevårdsomräde bör normall gälla atl sökanden eller sökandena skall betala kostnaderna. Under vissa omständigheter bör emellertid kostnaderna i slällel fördelas mellan fiskerältsägarna. Det kan fömtsättas atl bildandet av etl fiskevårdsområde normalt föregås av en diskussion mellan fiskerältsägarna och alt en ansökan görs försl när dessa underhandskontakter visar atl del finns ett stort inlresse för en samverkan. Om ansökan trols detta intresse inle leder till atl området bildas kan del framstå som föga rimligt att den eller de som formellt är all betrakta som sökande skall bära kostnadsansvaret. Förebild till den föreslagna fördel­ningsregeln finns i bl.a. fastighetsbildningslagen.

18       §

Av stadgarna för en fiskevårdsområdesförening skall framgå

1. gmnderna för fiskels nyttjande och för fiskevärden,

2. vilka rikllinjer i övrigl som skall gälla för föreningens verksamhet.

Paragrafen molsvarar 4 § andra slyckel LOFO och 42 S andra slyckel i utredningens förslag.

Till de stadgebeslämmelser som avses i paragrafen hör föreskrifter om hur medlemmarnas egel fiske skall bedrivas och i vilken utsträckning och i vilka former fiske skall upplåtas lill utomstående. Vidare skall av stad­garna framgå evenluella begränsningar till vissa fiskeslag eller lill fiske med vissa redskap.

Utöver de i paragrafen åsyftade föreskrifierna måste i stadgarna finnas bestämmelser för områdesföreningens beslutande och verkställande organ och andra sådana föreskrifter av föreningsrättsligt innehåll.


 


Prop. 1980/81:153                                                                 68

Jag avser att senare föreslå regeringen att fiskeristyrelsen ges uppdraget att utarbeta normalstadgar för en fiskevårdsområdesförening, dvs. en mall för upprättande av sådana stadgar. En sådan sladgemall kan väsenlligl underlätta förrätlningsmannens arbete och också användas för all bland fiskerättsägare sprida upplysning om vad bildandet av ett fiskevårdsom­råde innebär.

19        §

På ansökan av fiskevårdsområdesföreningens styrelse får länsslyrelsen besluta om ändring av stadgarna i de hänseenden som anges i 18 §. För sådana ändringar gäller villkoren för och förfarandet vid bildande av fiske­vårdsområde.

Bestämmelser om stadgeändring finns i 23 § LOFO och i 43 § i utred­ningens förslag.

I fråga om de delar av stadgarna som inte regleras i 18 § ankommer del pä medlemmarna själva alt beslula om ändringar. Har inle annal föreskri­vits i stadgarna gäller för sädana ändringsbeslut bestämmelserna i 22 och 23§§.

Över de beslut som länsstyrelserna fattar enligt lagen bör de föra ett register. Anvisningar för hur etl sådanl register skall föras bör meddelas av fiskeristyrelsen efter samråd med länsslyrelsernas organisalionsnämnd. En bestämmelse om detta bör tas in i verkställighetsföreskrifter fill lagen.

20        §

För fiskevårdsområdesföreningen skall finnas en styrelse. Innan styrel­sen har utsetts kan föreningen inle förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter. Styrelsen företräder föreningen mot tredje man.

Paragrafen motsvarar 25 § första stycket och 26 § LOFO. 1 ulredningens förslag finns bestämmelserna om styrelsen i 36-39 §§. Enligt 25 § andra stycket LOFO fär länsslyrelsen tillsätta en styrelse om nägon sädan inte utses av delägarna. Risken för att fiskevårdsområdesföreningen kommer att sakna styrelse bör kunna betraktas som liten. Detta med hänsyn till all bildandel av elt fiskevårdsområde fömtsätter atl del bland fiskerältsägarna finns ett utbrett inlresse för en samverkan. Skulle den situationen trots allt uppkomma torde förhållandena vara sädana att länsslyrelsen har anledning att pröva om inte områdesföreningen bör upplösas. Länsstyrelsen kan enligt den föreslagna 24 § utan ansökan la initiativ till en sådan prövning.

21        §

Medlemmarnas rätt alt della i handhavandet av fiskevårdsområdesför­eningens angelägenheter utövas på fiskestämma.

Paragrafen molsvarar 30 S i utredningens förslag. Beteckningen fiske-stämma förekommer inte i LOFO men däremot i tillämpningsföreskrif­terna till lagen.


 


Prop. 1980/81:153                                                   69

22       §

Vid omröstning på fiskestämma gäller att varje medlem har en röst, om inte annat följer av stadgarna.

Ingen får för egen del rösta för mer än en femtedel av del pä stämman företrädda röstetalet.

23       §

Den mening som har fått det högsta röstetalet gäller som stämmans beslut. Val avgörs vid lika röstetal genom lottning. I andra frågor gäller den mening som biträds av de flesta röstande eller, om även antalet röstande är lika, av stämmans ordförande.

Paragraferna motsvarar 9 § LOFO samt 34 och 35 S§ i utredningens förslag.

När den fastighet till vilket fisket hör eller en fiskefaslighet ägs med samäganderätt bör, liksom i andra molsvarande sammanhang, gälla atl delägarna får tillgodoräkna sig ell gemensamt medlemskap i fiskevårdsom­rådesföreningen och därmed ocksä endast en röst när omröstning sker efter huvudtal. Att denna huvudregel inle kan tillämpas när etl fiskevårds­omräde bildas av en enda faslighets fiske är självklart. Jag har inle ansell att delta behöver klargöras genom en särskild bestämmelse i lagen.

24       §

Länsstyrelsen kan besluta att en fiskevårdsområdesförening skall upplö­sas.

Sädant beslut får meddelas om ägarna av fisket mera allmänl motsätter sig en fortsatt samverkan eller om ändrade förhållanden inträtt som väsenl­ligt inverkar på föreningens verksamhet.

Beslul om upplösning på den förstnämnda grunden får inle meddelas innan fio år har förflutit från del beslutet om bildande av fiskevårdsomrä-det vann laga krafl.

Paragrafen motsvarar 7 och 24 §§ i LOFO. I ulredningens förslag finns bestämmelser om upplösning av fiskevårdsomräde i 27 och 28 §S.

Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnill 2.3.4). Som jag har nämnt i anslutning lill 20 S innebär den i förevarande paragraf föreslagna bestämmelsen all ansökan inte krävs för all länsslyrelsen skall förordna om upplösning.

25       S

På ansökan av slyrelsen för de fiskevårdsområdesföreningar som berörs kan länsstyrelsen besluta all

1. föra samman flera fiskevårdsomräden lill etl fiskevårdsområde,

2. dela upp ell fiskevårdsområde i flera fiskevårdsomräden.

För sådan ombildning gäller villkoren för och förfarandet vid bildande av fiskevårdsomräde.

Som framgår av vad jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.4) bör det endast i undanlagsfall komma i fråga atl dela upp elt fiske­vårdsområde.


 


Prop, 1980/81:153                                                                 70

Av paragrafens andra stycke följer bl. a. att det är sakägaropinionen i det genom ombildningen avsedda fiskevårdsområdel eller fiskevårdsomrädena som skall vara avgörande för om åtgärden skall tillåtas.

26        §

På ansökan av fiskevårdsområdesföreningens styrelse får länsstyrelsen besluta att elt fiske skall anslutas lill fiskevårdsområdel. För sådan anslut­ning fordras medgivande av fiskets ägare och, om fisket ingår i fiskevärds-område, av fiskevårdsområdesföreningen för del området.

27        §

Länsstyrelsen får besluta att ett fiske skall uleslulas ur fiskevårdsområ­det. Ansökan om uteslutning skall göras av fiskevårdsområdesföreningens styrelse eller av fiskets ägare.

Anslutning och uteslutning av fiske behandlas i ulredningens förslag i 23-26 §§.

De i paragraferna angivna ålgärderna har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.4). De föreslagna bestämmelserna gäller inle andra förändringar än sådana som rör fiskevårdsområdels avgränsning. Med "ett fiske" avses alltså här, liksom i lagen i övrigt, den med ägande­rätten till en fastighet förenade fiskerätten eller en fiskefaslighet. Vill man åstadkomma den förändringen atl från verksamheten inom området undan­ta fisket efter visst slag av fisk eller fisket med vissa redskap får områdes­föreningen i slällel begära ändring av stadgarna med stöd av 19 §.

28        §

Länsslyrelsen får förordna atl frågor som avses i 24, 26 eller 27 S skall utredas vid förrättning innan länsslyrelsen beslutar. För förfarandet vid sådan förrättning gäller 13- 16 SS i tillämpliga delar.

1 fråga om upplösning av en fiskevårdsområdesförening torde del i regel komma alt krävas en förrättning när upplösningen föranleds av en ändrad sakägaropinion. Är grunden för upplösningen ändrade förutsätlningar för föreningens verksamhel, till följd av exempelvis en vattenkraftutbyggnad, torde däremot behovet av yUeriigare utredning vid en förräUning vara mindre.

29        §

Vid upplösning av en fiskevårdsområdesförening gäller bestämmelsen i 62 S lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter.

Paragrafen motsvarar 40 § i ulredningens förslag. Hänvisningen innebär all en fiskevårdsområdesförening inle får upplösas förrän föreningens skulder har betalts eller medel som fordras för betalningen har nedsatts hos länsstyrelsen. Överskoll av medel skall fördelas mellan medlemmarna enligl de grunder fiskeslämman beslutar, om del inle i stadgarna har föreskrivits annal.


 


Prop. 1980/81:153                                                   71

30        §

Bryter den som är medlem i fiskevårdsområdesföreningen mot de regler som enligt stadgarna eller fiskestämmans beslut gäller för fisket inom fiskevårdsområdet döms lill böter, om inte gärningen är belagd med straff i annan lag eller författning.

Sådant brott fär åtalas av äklagare endast efter angivelse av målsägande. Som målsägande anses även fiskevårdsområdesföreningen och medlem i föreningen.

Paragrafen motsvarar 29 § LOFO och 44 § i utredningens förslag.

För att inte någon oklarhet skall råda om vilka regler som omfattas av straffbudet bör dessa som i LOFO preciseras till sådana som antingen återfinns i stadgarna eller har beslutals av fiskestämman. Jag har inle funnit anledning att vidga straffbestämmelsen till all gälla andra fiskande än de som är medlemmar i områdesföreningen. Som hovrätten för nedre Norrland har anfört, torde alltjämt gälla alt exempelvis en fiskekortsinne-havares fiske i strid mot reglerna för fiskevårdsområdel är att betrakta som olovligt fiske om övriga brottsrekvisit föreligger. Delsamma lorde gälla en nyttjanderättshavare som grundar sin räll att fiska på ell upplålelseavial med en enskild medlem. Avtalet kan nämligen inle ge honom en mera vidsträckt rätt än den upplåtaren har

31      §

Anser en medlem vars rätt berörs av beslut på fiskestämma eller beslul av fiskevårdsområdesföreningens styrelse all beslutel inle har tillkommit i behörig ordning eller all det strider mol denna lag eller annan författning eller mot stadgarna eller kränker hans enskilda räll, får han överklaga beslutet hos länsstyrelsen genom besvär.

Besvärshandlingen skall ha inkommil lill länsslyrelsen inom fyra veckor frän dagen för beslutet. I fråga om besvär mol styrelsens beslut räknas dock besvärstiden från den dag klaganden fick del av beslutet.

Fiskestämmans eller styrelsens beslul skall gälla ulan hinder av all det har överklagats, om inte länsslyrelsen förordnar annal.

Paragrafen molsvarar 30 S LOFO och 49 S i ulredningens förslag.

I överensstämmelse med vad som gäller enligt LOFO och enligl utred­ningens förslag skall länsstyrelsens prövning endasi gälla del överklagade beslutets laglighel och inte dess lämplighet. Genom den föreslagna bestäm­melsen vidgas klagorätten lill atl gälla alla slyrelsebeslul. Liksom hittills tillerkänns endast medlemmar klagorält. Som medlem bör därvid också räknas den som gör gällande rätt lill medlemskap.

I likhet med utredningen har jag ansett all klagotiden bör vara fyra veckor. Därmed uppnås överensslämmelse med vad som gäller enligl annan motsvarande lagstiftning.

32        S

Länsstyrelsens beslul enligt denna lag får överklagas hos kammarrätten genom besvär.


 


Prop. 1980/81:153                                                                 72

Då beslut som länsstyrelsen eller kammarrätten meddelar enligt denna lag angår så många att avskrift av beslutel inte lämpligen kan tillställas envar av dem, skall meddelande om beslutel införas i ortstidning. Tiden för överklagande skall räknas frän den dag då kungörandet har skett.

Länsstyrelsens beslut skall gälla utan hinder av atl det har överklagats, om inte kammarrätten förordnar annat.

Paragrafen motsvarar 31 § LOFO samt 48 och 50 §§ i utredningens förslag. Jag har inte funnit skäl atl, som ulredningen föreslagil, ändra den nuvarande besvärsordningen. Det är önskvärt att verksamhelen inom e« fiskevårdsområde kan påböijas så snart som möjligt efter del all länsslyrel­sen har fattat beslut om bildandet. I paragrafen har därför föreskrivits alt bl.a. dessa beslut skall gälla utan hinder av etl överklagande, men med möjlighet för kammarrätten all förordna om inhibition.

1.    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982, dä lagen (1960; 130) om fiskevårdsområden skall upphöra atl gälla.

2.    I ärenden om bildande av fiskevårdsomräde, i vilka förrätlningssam-manträde hållits eller kallelse till sådant sammanträde sketl före ikraftträ­dandet, skall äldre bestämmelser fortfarande gälla.

3.    Fiskevårdsområden, som bildats enligt lagen (1960; 130) om fiske­vårdsomräden, ombildas i samband med den nya lagens ikraftträdande till fiskevårdsområden och fiskevårdsområdesföreningar. För sådana om­rådesföreningar skall bestämmelserna i 10. 12 och 13 S§ lagen (1960:130) om fiskevårdsområden gälla som om de upptagits som bestämmelser i stadgarna.

4.    Har fiske upplåuts genom servitut skall vad i lagen sägs om ägaren av fisket i slällel gälla ägaren av den faslighet lill vars förmån servitutet gäller.

5.    Förekommer i lag eller annan författning hänvisning fill en föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, lillämpas i stället den nya bestämmelsen.

Har förberedelsearbetet med all bilda ett fiskevårdsområde enligt LOFO förts fram sä långt alt förrättning hållits eller är förestående, synes det mest rafionella vara atl bildandel fullföljs enligt de äldre bestämmelserna. För­slaget i den delen bör också ses mol bakgrund av atl äldre fiskevårdsomrä­den utan vidare bör kunna fungera som fiskevårdsområden och fiskevårds­områdesföreningar efter det aU den nya lagen har trätt i kraft. Del förhål­lande alt LOFO innehåller vissa förvallningsbeslämmelser som inle har någon motsvarighet i den nya lagen har beaktats genom föreskriften i punkt 3 att dessa bestämmelser skall betraktas som stadgebeslämmelser.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske

30 §

Om innehavare av enskild fiskerätt i strid med allmänna inlressen up­penbart vansköter fisket genom alltför hård beskattning av fiskbeståndet eller genom underlåtenhet all utnyttja fisket, får fiskenämnden förelägga


 


Prop. 1980/81:153                                                   73

honom att bedriva fisket pä etl sätl som behövs för all avhjälpa vansköt­
seln. Innehas fisket av annan än ägaren, får föreläggandel i stället riktas
mot ägaren. I föreläggandel får nämnden sälla ul vite.
     |

Ägaren eller innehavaren är skyldig alt tåla att en föreskriven ålgärd vidtas även om föreläggandet riktas mol den andre.

Paragrafen ersätter bestämmelserna i 30-32 §§ fiskerättslagen.

I överensstämmelse med de nuvarande bestämmelserna ulgör det en
fömtsättning för alt paragrafen skall vara tillämplig alt innehavaren av
enskild fiskerätt i strid med allmänna intressen uppenbart vansköter fisket.
Delta kan ske såväl genom en alltför hård beskattning av fiskbestånden
som genom underlåtenhet alt nyttja fisket. I stället för som nu länsstyrel­
sen är fiskenämnden enligl första stycket den myndighet på vilken det
ankommer att besluta om åtgärder för alt avhjälpa vanskötseln.
  !

Sä längt möjligt bör en frivillig medverkan från fiskerältsinnehavarén
eftersträvas innan Ivängsingripande vidlas. I motsats lill gällande rätt
uppställs det emellertid i paragrafen inle något uttryckligt krav på delta. I
de flesta fall torde det också vara möjligt all komma till rätta med försuin-
melser och förhindra överträdelser genom råd och anvisningar.
    I

Föreläggandena förutsätts få formen av ålägganden riktade lill viss per­son. De får därigenom i jämförelse med nuvarande bestämmelser en be­gränsad räckvidd. Del hade visserligen varil möjligt alt utsträcka föreläg­gandena till atl gälla också en ny ägare av fasligheten. En sädan bestäm­melse skulle emellerfid få en begränsad betydelse med hänsyn lill all den inte kan gälla etl förelagt vite.

Enligt första stycket kan etl ingripande riktas antingen mot ägaren av fisket eller mot fiskerättsinnehavaren. Vem föreläggandet i del enskilda fallet skall riktas mot får avgöras med hänsyn bl. a. till upplåtelsens varak­tighet och till kostnaderna för åigärden.

Föreläggandet får avse sådana ätgärder i fräga om fiskets bedrivande som behövs för att avhjälpa vanskötseln. Vid en allt för hård beskattning av fiskbeståndet kan således meddelas föreskrifter om inskränkning i fisket eller förbud mol fortsalt fiske. Beslår vanskötseln i underlåtenhet all utnyttja fisket, kan ingripandel gå ul pä all vederbörande åläggs all själv eller genom annan bedriva fiske. I motsats till gällande rätt innehåller paragrafen inte någon föreskrift atl föreläggandel skall avse en viss tid, högst tio år. Det ligger emellertid i sakens nalur atl elt föreläggande aldrig får avse längre tid än som bedöms nödvändigt för alt avhjälpa vanskötseln.

Enligt sista meningen i paragrafens första stycke kan ell föreläggande kombineras med vite. Några bestämmelser om vilken myndighet som skall döma ut försuttet vite ges inte. En följd härav blir alt det ankommer på allmän domstol att göra delta.

Enligt andra stycket är ägaren av fisket och fiskerältsinnehavarén skyl­diga att tåla att en åtgärd som föreläggs med stöd av första stycket riktas mot den andre.


 


Prop. 1980/81:153                                                                 74

41 S

Länsstyrelsens beslut i sådana ärenden som avses i 24, 28 eller 29 § överklagas hos kammarrätten genom besvär inom tvä månader efter del klaganden fick del av beslutet.

Fiskenämndens beslul i sådanl ärende som avses i 30 S överklagas hos fiskeristyrelsen genom besvär inom tre veckor efler del klaganden fick del av beslutel. Fiskeristyrelsens beslul överklagas hos regeringen genom besvär.

Beslut enligt denna lag av en förvaltningsmyndighet överklagas i övriga fall inom den tid som anges i första stycket hos regeringen genom besvär.

Vederbörande fiskeriintendenl är på grund av sin befattning behörig att föra talan i ärende som avses i första, andra eller tredje stycket.

Då beslut som en myndighet meddelar enligl denna lag angår så mänga alt en avskrift av beslutet inte lämpligen kan tillställas var och en av dem, skall delgivning ske enligt 17 § delgivningslagen (1970:428).

Beslut, som avses i 22, 28 och 29 §S, skall gälla ulan hinder av alt del har överklagats, om inte annat förordnas. Om del finns särskilda skäl, fär fiskenämnden förordna atl även sådant beslul, som avses i 30 S, skall gälla med omedelbar verkan.

I paragrafen har som elt andra stycke förls in bestämmelser som anger hur beslul enligl 30 S överklagas. Ändringen i sisla stycket utgör en följd­ändring lill 30 S. I övrigt har paragrafen ändrats i språkligt hänseende.

4.3 Förslaget till lag om ändring i expropriationslagen (1972:719)

2 kap. 7 a §

Expropriation får ske för att tillgodose den allmänna fiskevården eller för vetenskapliga undersökningar och försök i fråga om fiske.

På grund av stadgandet kan mark, vatten, fiske eller särskild räll lill fiske tas i anspråk genom expropriation för den allmänna fiskevården eller för vetenskapliga undersökningar och försök i fråga om fiske.

Som framgår av vad jag har anfört i den allmänna motiveringen är expropriationsmöjligheten i fråga om enskild fiskerätt avsedd all användas främsl när fisket måste hell förbjudas. Kan en aktuell fiskevårdsålgärd komma lill sländ på ett för den enskilde mindre ingripande sätl genom lokala fredningsbestämmelser bör inte expropriation komma i fråga.

De allmänna reglerna om ersättning och förfarandet vid expropriation gäller.


 


Prop. 1980/81:153                                                            75

5   Hemställan

Jag hemställer alt lagrådets yttrande inhämtas över förslagen fill

1.    lag om fiskevårdsområden,

2.    lag om ändring i lagen (1950:596) om räll till fiske,

3.    lag om ändring i expropriafionslagen (1972:719),

4.    lag om ändring i lagen (1973:1156) om ändring i lagen (1950; 596) om rätt lill fiske.

6   Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.


 


Prop. 1980/81:153                                                   76

Bilaga I

Sammanfattning av utredningens förslag

Bakgrund

Intresset för fiske är mycket stort i vårt land. En undersökning som statistiska centralbyrån utfört på vårt uppdrag bekräftar all fritidsfiske utvecklats lill en av landets mest omfattande friluflsaktiviieter. Ca 2 miljoner människor i åldrarna 15-74 år fiskar ålminstone någon gång per år. De flesta, ca 70 %, fiskar enbart med handredskap. Omfattningen av llskei varierar mellan olika landsändar. En nord-sydlig tendens kan urskiljas på det sättet aii fiske­intresset är slörst i norr. I Norrbottens län fiskar varannan invånare och i .Malmöhus län var femie. Undersökningen avser allt fiske som inte är yrkesfiske. Med hjälp av undersökningen har emellertid även antalet yr­kesfiskare kunnal beräknas. Enligl denna beräkning är ca 5 000 personer yrkesfiskare, vilket stämmer väl överens med tillgängliga fiskestatistiska uppgifter.

Resultatet av undersökningen kan sammanfattas i följande generella slut­satser.

D Ca 60 'V, ;iv allt fiske utövas i sötvatten.

D Ca 70 '-i) av de fiskande i landel är män.

D Vad gäller sysselsättning och förvärvsarbete skiljer sig inte de fiskande nämnvärt från befolkningen som helhel.

D Bland de fiskande finns personer i alla åldrar företrädda, äldre dock i mindre utsträckning än ungdomar. Sålunda fiskar knappt var sjunde pen­sionär mot varannan person under 25 år.

D Fiskeintensiteten bland dem som fiskar är densamma i alla åldrar. Få friluftsaktiviteter torde ha fiskets långa varaktighet över ålder.

D Fiskeintresset i yngre generationer torde ha ökat mot förr. Utvecklingen går troligen mot en forisatt expansion av fritidsfisket.

D Ca 350 000 eller var femte fiskande har egen fiskerätt eller ingår i hushåll där någon medlern äger sådan.

D 1,4 miljoner (7 av 10) fiskar enbart med handredskap (kastspö, mete elc.) och svarar åriigen för 15 av totall 25 miljoner fiskedagar i landet.

n Något mindre än 500 000 fiskar både med handredskap och med andra redskap (nät, ryssjor etc,). Endast ca 70 000 personer (var tjugofemte fiskande i landel) fiskar iitesluiande med andra redskap än handredskap.

D De som fiskar med bådg handredskap och andra redskap står för det, per person räknat, intensivaste fisket. Genomsnittet är 19 fiskedagar per person och år mot 11-12 för dem som bara fiskar med ena typen av redskap.


 


Prop. 1980/81:153                                                   77

□ Fiske med andra redskap än handredskap är i regel liktydigt med nätfiske. Var Oärde fiskande har tillgång till nät, i medeltal fem nät. Del sam­manlagda antalet nät i landel kan uppskattas till ca 2 miljoner. Det icke­yrkesmässiga nälfiskei bedöms svara för ett fisketryck, som är av samma storlek, som fisketrycket från det samlade handredskapsfiskel.

D De som har fler nät fiskar oftare än de som har färre nät. Följden av detla är att en minoritet av nätfiskarna (ca 20 %) står för huvuddelen (ca 60%) av nätfiskeutövandet.

n Ju äldre man är, desto vanligare är det atl man fiskar med andra redskap an handredskap - och framför allt då cnbari med sådana. Sannolikt kom­mer dock dagens ungdom (99 % fiskar med handredskap - 4 av 5 enbart med sådana) att i framtiden fiska med andra redskap än handredskap i betydligt mindre omfattning, relativt sett, än de äldre gör i dag.

D Var åttonde (ca 235 000) fiskar helt eller delvis vid Norrlandskusten, var sjätte (ca 345 000) vid ostkusten, var Ijärde (ca 490 000) vid väst- och syd­kusten, inkl. Golland, resp. 7 av 10 (nära 1,4 miljoner) i sötvalten.

O Nätfisket i sötvalten svarar för ett klart mindre fisketryck än handred­skapsfiskel. Motsatsen gäller tor fisket vid kusterna.

Del är från samhällssynpunkt angelägel att medborgarna får tillgång lill avkoppling och aktiviteter på sin fritid. Detta behov har ökal i takt med en ökande fritid och ett arbetsliv som i allt större utsträckning präglas av specialisering och monotoni. Arbetsinsalserna kräver allt mindre av fysisk kraftutveckling samtidigt som arbetsplatserna i regel är förlagda inomhus i allt större tätorter. Möjligheterna till fritidsaktiviteier är emellertid i hög grad beroende av inkomster, samhällsställning och bostadsorl.

För samhälle och folkrörelser är det därför en viktig uppgift alt skapa elt fritidsutbud som står öppet för alla. Detta gäller särskilt som möjlighelerna till fritidsaktiviteier och motion är av stor betydelse lor hälsa, anpassning och trivsel i samhället.

Fritidsfisket är i dessa sammanhang av utomordentlig betydelse. Som fritidssysselsättning har del unika möjligheter. Det ger i sin enklaste och ursprungligaste form, till mycket små koslnader, kontakt med natur och miljö samt motion och avkoppling. Samtidigt innebär fångsten av fisk all en naturresurs nyttjas och att fiskkonsumtionen i landet stimuleras.

Fritidsfiske kan utövas av ung och gammal, av män och kvinnor och ger därför mer än de flesta andra fritidsaktiviteter möjligheter till stimu­lerande samvaro inom familjen. Det har vidare visat sig kunna engagera och aktivera människor i alla samhällsgrupper. Den sociala snedrekrytering som ofta präglar andra aktiviteter på fritid finns inte inom fritidsfisket. Fri­tidsfisket har tvärtom kommit att utövas i breda folklager.

Fritidsfiske är också eit viktigt komplement till andra fritidsaktiviteter såsom båtliv, vandringar, semesterresor och camping. Möjlighelen till fiske blir därigenom en viktig faktor att räkna med vid utbyggnad av en aktiv turism. I dessa sammanhang kan fritidsfisket och service lill fritidsfiskare dessutom ge ett tillskoll till utkomst och bosättning i sådan glesbygd, där andra utkomstmöjligheter är begränsade. Det är därför en angelägen uppgift för .samhället alt medverka till alt alla fiskeintresserade erbjuds möjlighet till etl rikt och varierat utbud av frilidsfiskemöjligheler.


 


Prop. 1980/81:153                                                   78

För all det stora fiskeinlresse som finns i vårt land skall kunna tas till vara och utvecklas, är det viktigt att tillräckligt med fiskevatten slälls lill de fiskandes förfogande.

De naturiiga förutsättningarna saknas inte. Förutom en kuststräcka, som med tillhörande skärgård beräknats ha en ca 14 000 km lång strandlinje, finns i runt tal 100 000 sjöar av varierande storiek samt omkring 60 000 km strömmande vatten.

Statens fiskevatten förvaltas av fiera myndigheter. Lantbmksnämnderna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län saml domänverkel har an­svaret för de största vattenområdena. Nu nämnda lantbruksnämnder för­valtar ca 540 000 ha, varav ca 380 000 ha är upplåtna för fritidsfiske. Do­mänverket innehar vatten i nästan alla delar av landet om än med en tydlig övervikt på de nordligaste länen. Totalt förvaltar domänverket ca 210 000 ha vatten. Upplåtelser för fritidsfiske sker i 116 000 ha därav.

Lantbmksnämnderna och domänverket förvaltar dessutom strömmande vatten med en sammanlagd längd av 4 200 resp. 15 000 km. Upplåtelse genom fiskekortsförsäljning sker i ca 3 500 resp. ca 11 000 km.

Landets kommuner äger fiske med ensamrätt i sammanlagt ca 40 000 ha vatten i sjöar och längs södra ostkusten, vartill kommer ca 220 km strömmande vatten. Dämtöver ingår kommunerna ibland som delägare i samfällt fiske. Det gäller i ca 62 000 ha sjö- och kustvatten samt i ca 520 km strömmande vatten.

Riktlinjer och åtgärder för fritidsfiskets utveckling

Vi anser all följande riktlinjer och ålgärder bör ligga lill gmnd för samhällets politik vad det gäller att främja fritidsfiskets utveckling.

D Ett brett utbud av fritidsfiskemöjligheter bör erbjudas den fritidsfiskande allmänheten och garanteras av trygga upplåtelseformer.

D Utbudet av fritidsfiskemöjligheter bör spridas till så många vatten som möjligt.

D Fritidsfisket bör inriklas på handredskapsfiske.

D Av miljömässiga skäl föranledda inskränkningar i fritidsfiskemöjlighe­terna - exempelvis genom försurning, utsläpp, vattenregleringar och and­ra åtgärder - bör motverkas. Bl. a. bör internationella överenskommelser träffas, ägnade atl förhindra fortsatt ulländsk försurningspåverkan på våra vatten.

D Fiske med spö efter laxartad fisk i rinnande vatten bör säkerställas.

D 1 kustvatten nära stora tätorter och turislcenlra bör företräde ges fri­tidsfisket.

n Fritidsfiskets belydelse för andra former för rekreation bör beaklas liksom dess belydelse för utvecklingen av en aktiv turislpolitik.

D Ökade frilidsfiskemöjligheler bör skapas genom en samverkan mellan samhälle och folkrörelser.

n En nödvändig ökning av fiskevårdsinsatserna bör komma till stånd genom ekonomiska insalser från samhälle och fiskande.

n 1 regionala fiskeplaner bör kartläggas och analyseras vad som motverkar


 


Prop. 1980/81:153                                                   79

ett ökal fiskeutnytljande saml redovisas förslag lill åtgärder för en bättre hushållning.

n Fritidsfisket bör i större utsträckning anpassas till fritidsfiskarnas/kon­sumenternas behov och önskemål. Riskerna för kvalitelsförsämringar minskar härigenom samtidigt som fritidsfiskarnas eget engagemang för att utveckla fritidsfisket ökar.

D En utveckling av fiskevatlnen kring och i tätorterna bör stödjas. Detla kan ses som en av de mest effektiva åtgärderna för atl förbättra bristfälliga fritidsmiljöer i vårt land.

D Fjärr- och turislfisket bör utvecklas. Speciellt viktigt är härvidlag att till­skapa fiske med hög kvalitet.

G Fritidsfiskels stora sociala värde motiverar etl omfattande stöd från sam­hällels sida. Stödel är specielll angelägel vad det gäller dels all ulveckla tälortsbefolkningens fiskemöjligheter, dels att motverka skador på fiske­vattnen, förorsakade av miljöstörningar av olika slag.

D Fritidsfiskets utveckling bör anpassas lill efterfrågan på fiskemöjligheter. Fritidsfiskarnas egna aktiviteter i organiserad samverkan för en utveck­ling av fritidsfisket bör stimuleras genom slöd till fritidsfiskeorganisa­tionerna.

n Samhället bör stimulera en utveckling där fritidsfiskarna övergår från alt vara enbart fiskekortköpare till all bli friluftsmänniskor som pro­ducerar fiskevård, sköter fiskevatten och bedriver uppföljnings- och ut­vecklingsarbete i samverkan med vallenägarna.

Förslag

Ökade fillidsflskemöjllgheler

Vi har övervägt olika förslag för atl i ökad omfattning skapa möjligheler till fritidsfiske i kust- och inlandsvatten. Vi har därvid slutligt stannat för att föreslå eu frisläppande av fisket med handredskap vid Blekinge läns södra kust, vid Gotlands läns kuster samt i sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Vi föreslår ett förenklat förfarande för bildande av fiskevårdsområde med möjlighet att erhålla statsbidrag till bil­dandekostnaderna i den mån fiskevårdsområdel har för avsikt att upplåta fiske åt allmänheten. Härigenom avser vi att skapa bättre rörutsättningar för fiskeupplåtelser i sådant enskilt vatten, där nägon frifiskerätt som om­fatlar fiske med handredskap inle föreligger. Detta gäller enskilt vatten längs södra ostkusten samt allt inlandsvatten med undantag av de stora sjöarna. Om inle upplåtelser kommer till stånd i tillräcklig omfattning längs södra ostkusten före utgången av år 1985, föreslår vi dessutom att frågan om andra åtgärder bör vidtas från samhällets sida, exempelvis inlösen av fisket, skall tas upp till ny behandling.

Fiske i stolens vallen

Enligl gällande bestämmelser skall fisket i statens vatten upplåtas för all­männa intressen. Det finns enligt vår mening inte anledning atl ändra på


 


Prop. 1980/81:153                                                   80

denna fastslagna princip. Vi menar att del tvärtom finns anledning atl betona det rikliga i all alh fiske i statens vatten kommer del allmänna till godo i någon form. Elt brett och varierat fiskeulbud är väsentligt för en fortsatt positiv utveckling av fritidsfisket.

Vi anser att yrkesfiskare liksom hittills bör ha lorelrädesrält till upplåtelser före andra fiskande, om del föreligger behov av yrkesfiskemöjligheter. Fiske med fasl redskap skall enligl vår uppfattning som regel upplåtas uteslutande lill yrkesfiskare, dvs. lill den som innehar yrkesfiskelicens. Upplåtelse av fiske med fasl redskap lill annan än yrkesfiskare bör endast kunna ske om del av fiskevårdshänsyn är nödvändigt au fiska med fasl redskap och något intresse från yrkesfiskels sida inle föreligger.

Om del inte finns någol behov av yrkesfiskemöjligheler bör fisket upplåtas lill en så bred allmänhet som möjligt. Det får emellertid inte innebära atl man ger avkall på fiskets kvalitet. Begränsningar kan bli nödvändiga bl, a. med hänsyn till fisktillgång och möjliga fiskevärdsätgärder. Del vikliga är atl det blir etl allsidigt utbud av bra fiskemöjligheler lill rimliga koslnader. Detta gäller framför allt i anslutning till tätorter men även inom turistom­råden i vatten med speciellt attraktiva men känsliga arter såsom öring, röding och harr.

För alt delta mål skall kunna nås föreslår vi att skötsel och upplåtelse av statliga fiskevatten i så slor utsträckning som möjligt överiåts lill framför allt frivilliga fiskeorganisalioner och kommuner.

Del råder stor efterfrågan på fiskevatten från redan befinlliga klubbar och föreningar. Atl slälla statens vatten till förfogande på föreslaget sätl skulle inte bara utgöra en stimulans för dessa sammanslutningar utan även leda till en ökad föreningsbildning på platser som hittills saknat föreningar av detta slag. En sådan utveckling skulle vidga möjligheterna till en me­ningsfull fritidssysselsättning för många fiskeintresserade människor i och med att de fiskande själva skulle få ansvar för vattnens skötsel, finansiering och nyttjande. Från samhällels synpunkt torde del knappast kunna råda någon tvekan om det ändamålsenliga i denna utveckling.

De ideella föreningarna saknar oftast ekonomiska möjligheler att som arrendatorer av slalliga fiskevatten erlägga annat än symboliska belopp i avgifter. Detla bör dock inte utgöra något hinder. Det bör i stället från samhällels sida ses som en tillgång atl det finns sammanslutningar, som är villiga att ta på sig ett ansvar att vårda och upplåta fiskevatten. Enligt vår uppfattning bör de avgifter som flyter in genom t. ex. försäljning av fiskekorl användas till vård och skötsel av berörda fiskevatten samt till information och service beträffande dessa. Vi föreslår därför au upplåtelser lill fiskeklubbar o. d. av fiske i slalens vatten skall ske utan ersättning till staten i den mån klubben upplåter eller har för avsikt atl upplåta fiske ål allmänheten på skäliga villkor.

Staten bör som fiskerättsägare aktivt verka för atl fiskevårdsområden bil­das. Efter det alt etl sådant område bildats, kan fisket inom området t. ex. arrenderas ut till en ideell förening som får ansvaret för skötseln av vattnet och fiskekortsförsäljningen. För många fiskevårdsområden kan detta till­vägagångssätt vara enklare än att de själva har hand om administrationen. Enligt vår mening bör det inte heller föreligga något hinder mol alt en ideel organisation, som tili följd av upplåtelse disponerar visst fiske som


 


Prop. 1980/81:153                                                   81

tillhör slaten, företräder det statliga ägariniressel i ell fiskevårdsområde som bildas av bl. a. del upplåtna fisket.

Sannolikt kommer det alllid atl finnas statliga fiskevatten som av en eller annan anledning inte kan skötas på föreslaget sätl. Det bör då ligga nära till hands för den kommun, där fisket är beläget, all engagera sig i denna verksamhet för att säkerställa fortsatt tillgång lill fritidsfiskemöj­ligheter inom kommunen. Detta kan framför allt vara lämpligt i områden där ägarförhållandena är starkt splittrade, där frivilliga föreningar saknas eller där kommunen äger egna fiskevatten med ensamrätt eller tillsammans med staten i gemensamma vattenområden. Det kan vara förenat med av­sevärda fördelar att organisera fritidsfiskemöjligheterna inom ramen för en kommuns lotala fritidsutbud. Med kommun menar vi i detla sammanhang både primärkommun och landstingskommun.

Det kommer därjämte atl finnas statliga fisken och fiskevatten, vilkas förvaltning inle utan svårigheter kan överiåtas på en ideell organisation. Vi syftar då närmast på fisken av typ laxfisket i Mörrumsån, 1 sådana fall förordar vi att hela förvaltningen ligger kvar hos domänverket. Motsvarande bör enligt vår uppfattning gälla för de vatten som är belägna inom na­tionalparker och naturreservat. Det naturliga är att statens naturvårdsverk även i fortsättningen har det centrala förvaltningsansvaret för dessa vatten. 1 det sammanhanget vill vi också förorda ökade upplåtelser av fiske i na­tionalparkerna. F. n. förekommer fiskeupplåtelser endast inom Padjelanta nationalpark. Områden i direkt anslutning lill olika vandringsleder påverkas redan av mänskliga aktiviteter och vi anser inte att reglerade fiskemöjligheler längs dessa leder skulle innebära några avsevärda nackdelar från naturvårds­synpunkt. Möjligheten lill fiske skulle däremol uppfattas mycket posilivt av de fritidsfiskande. Även inom olika naturreservat bör det vara möjligt att i större utsträckning än hittills kunna tillgodose frilidsfiskeintresset.

Beträffande de vattenområden, som är belägna ovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen i Jämtlands län, och som enligl vårt förslag inte kan ingå i fiskevårdsområde, bör lantbruksslyrelsen och berörda lantbruksnämnder ägna ökad uppmärksamhet åt möjlighelen att genom avtal med samebyarna säkerställa ett mera långsiktigt utbud av fritidsfiskemöjligheter. Inget hindrar sedan att de fiskevatten, varom avlal träffats, sköts och upplåts av en ideell organisation eller av en kommun.

Ansvaret för att de föreslagna riktlinjerna för förvaltningen av statens fisken fullföljs åvilar i första hand de förvallande myndigheterna. Fiske­nämnderna bör dock ges elt stort infiytande när det gäller att påverka frågan hur statens vallen i framtiden skall nyttjas. Fiskenämnderna är f. n. de enda regionala organ som kan överblicka behovel av fiskemöjligheter och vilken kvalitet som erfordras. Samtidigt har nämnderna det regionala an­svarel för fiskevården och för att de medel som satsas på sådana åtgärder blir utnyttjade på bästa möjliga sätt. Det är framför allt viktigt att de för­valtande myndigheterna och fiskenämnderna verkar i enlighet med de fö­reslagna riktlinjerna i del regionala och kommunala planeringsarbetet på fiskets område. Innehållet i denna fiskeplanering bör enligt vårt förslag vara avgörande för hur statens fiskevatten skall disponeras.

6   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 153


 


Prop. 1980/81:153                                                   82

Fiskevård ocfi fiskevårdsplanering

Minst lika viktigt som våra förslag för att tillgodose fritidsfiskets behov av fiskevatten är att fisket håller en god kvalitet.

Fiskbestånden i såväl havs- som inlandsvattnen utgör en resurs, som har få motsvarigheter i andra länder. De utgör i sig ett gott underlag för såväl ett livskraftigt yrkesfiske som ett omfattande fritidsfiske av god kva­litet. En fömtsättning för en gynnsam utveckling av fisket är emellertid att resurserna vårdas rätt - att de brukas och inte förbmkas.

Etl allsidigt bedrivet fiske utgör normall den bäsla fiskevården. Det är dock långt ifrån alltid som beskaltningen är välavvägd. Följden härav har blivil, att många vatten innehåller fiskbestånd som är i obalans både vad gäller artsammansättning och ålder. Liknande effekler uppkommer också ofta till följd av annan yttre påverkan, t, ex. valtenkraftsutbyggnader, till­försel av förorenande ämnen etc.

I nu nämnda situationer krävs fiskevårdande ålgärder av olika slag för atl i göriigaste mån återställa beståndsbalansen eller - när detta är lämpligare -styra in fiskproduktionen på alternativa vägar. Särskilda fiskevårdsinsatser kan också komma i fråga.

Det svenska yrkesfisket kommer i framtiden i större utsträckning än ti­digare att bli beroende av tillgången på fisk i den svenska fiskezonen samt i svenska kust- och inlandsvatten. Samtidigt kan det antas att fritidsfisket kommer alt slälla välmotiverade krav på att få del av tillgängliga resurser. Omfattningen av fritidsfisket kommer sannolikt att öka ytteriigare. Fritids­fisket är emellertid ojämnt i intensitet och i huvudsak koncentrerat till tätorternas omgivningar samt till strömvatten, kustvatten och vatten i fjäll­väriden.

Den utveckling på yrkes- och fritidsfiskets område som kan torväntas medför bl. a., alt behovet av fiskevårdande insatser kommer att öka. Fiske­vård förutsätter planering. Fiskevårdsplaneringen bör sikta till att åstad­komma långsiktiga planer för slörre kustavsnitt samt för hela vattensystem eller delar därav. Sådana översiktliga planer bör kunna utgöra värdefulla riktlinjer inle minst för lokala fiskevårdsprogram.

Vi har kunnat konstalera att behovel av fiskevårdande åtgärder är stort, men au resurser hiuills saknats för alt vidta lämpliga sådana åtgärder i erforderiig omfattning. De fiskevårdsålgärder som vi anser vara särskill an­gelägna är följande:

D utsättning av laxfisk i kusl- och inlandsvatlen,

D utsättning av ål i kust- och insjövatten,

D biotopförbältrande åtgärder,

n kalkning,

O anpassat fiske,

D fisketillsyn,

n bekämpande av fisksjukdomar,

n administrativa åtgärder, vilka kan leda lill atl förutsättningarna ökar för

att goda resultat erhålls av tidigare angivna fiskevårdsåtgärder, n forsknings- och utvecklingsarbete inom fiskevården.


 


Prop. 1980/81:153                                                   83

Regionala fiskestadgor

Utöver vad nu sagts föreslår vi att länsfiskestadgorna slopas och att särskilda fiskesladgor fastställs för större regioner. Kusten bör därvid delas in i fyra regioner med ledning av de skilda fiskerätlsliga förhållandena. Vad gäller inlandet bör enligt vår uppfattning en uppdelning ske i två regioner med gräns vid Dalälven - Västerdalälven, som utgör en naturiig biologisk gräns. En särskild stadga bör därutöver finnas för de slora sjöarna med hänsyn till att de fiskerätlsliga förhållandena där skiljer sig väsentligt från vad som gäller för övrigl inlandsvatlen.

Konflikter mellan olika kategorier fiskande

Trots atl de nalurliga förutsättningarna för fiske är mycket goda i vårt land uppkommer ibland konfliktsiluationer till följd av konkurrens om t. ex. vissa fiskarter, fiskeplatser eller möjlighelerna atl försälja långslen. Grunden för konflikterna är i allmänhet olika för olika områden.

Utefter Norrbottens läns kust konkurrerar under hösten yrkes- och binä­ringsfiskarnas trålfiske efter siklöja med de s. k. deliidsfiskarnas skötfiske efter samma art. Konkurrensen gäller dels fiskeplatserna, dels möjlighelen atl försälja fångsten till rimliga priser. Problem på avsäiiningssidan föreligger därjämle för yrkesfiskare utefter hela Norrlandskusten vad gäller sik och strömming. Delta är en följd av atl stora kvantiteter av dessa arter saluförs lill ett billigt pris av andra fiskande än yrkesfiskare.

Vad gäller södra ostkusten får yrkesfisket vidkännas konkurrens från ett omfaltande deltidsfiske efter ål med småryssjor samt, åtminstone inom vissa områden i närheten av tätorter, ett tidvis betydande skötfiske efter ström­ming. Konkurrensen omfattar även arrenden av enskild fiskerätt. Ofta har yrkesfisket därvid fått vika till förmån för andra, mer kapitalstarka intressen. Konfiikter förekommer därjämte mellan trål- och skötfiskare. Motsättning­arna rör i första hand frågan om vilken kategori som skall anses ha företräde till fisket efter strömming i de s. k. trålfiskeområdena.

Vid syd- och västkusien är det icke-yrkesmässiga fisket med andra redskap än handredskap lill stort förfång för såväl yrkesfiskel som fisket med hand­redskap. Konkurrensen avser både fångslullaget och utrymmet på fiske­platserna. I några fall föreligger konkurrens också på avsalusidan. Detta gäller främst vid försäljning av sill och garnmakrill. Vid vissa delar av Skånes sydkust och Bohusläns kust är det slrandnära icke-yrkesmässiga fisket med nät tidvis så omfattande att det allvarligt försvårar eller t, o, m. omöjliggör yrkesfiske och fiske med handredskap.

Vad gäller Mälaren föreligger motsättningar mellan yrkesfiskare och s. k. dellidsfiskare i första hand till följd av en konkurrens om fiskeplatser. Kon­kurrens föreligger emellertid även på avsalusidan. Problemen, som hittills varit av förhållandevis ringa omfattning, tycks öka efter hand som det s. k. deltidsfisket ökar.

/ Hjälmaren är motsättningarna koncentrerade till fisket efter gös. Ett omfattande nätfiske bedrivs efter denna art av s. k. deltidsfiskare och av fiskerättsägare.

1  Vänern förekommer redan i dag ett deltidsfiske efter lax och öring.


 


Prop. 1980/81:153                                                   84

Detta fiske kan anlas öka i omfattning i och med atl lillgången på dessa arter ökar till följd av utsättningar.

1 Vänern är deltidsfisket med nät efter laxfisk omfattande. Det föreligger en uppenbar risk för att framför allt rödingen blir föremål för en allt kraftigare biologisk överfiskning. Konkurrensen från dellidsfiskel är besvärande lor yrkesfisket även på avsalusidan. Detta gäller inte endast röding utan även sik.

I Siursjön I Jämtland föreligger motsättningar mellan dem, som fiskar med slöd av enskild fiskerätt, och dem, som fiskar med stöd av frifiskerätl.

Konflikter mellan olika grupper av fiskande lyder på alt resursen eller utrymmet inte räcker åt alla. 1 den mån anledningarna till dessa motsätt­ningar inle kan undanröjas, exempelvis genom alt fiskevårdande åtgärder vidtas, kan det bli nödvändigt att reglera fisket i någon form. Det förutsätter i sin tur att det först sker en planering av hur resursen bäsl skall nyttjas.

1 vårt betänkande Fiskevårdsområden (Ds Jo 1976:6) har vi framhållit betydelsen av regional och kommunal planering på fiskets område. Vi avser därmed planering för en rationell och ändamålsenlig hushållning med våra fiskbestånd, dvs. nyttjandeplanering. Enligt vårt förslag bör fiskenämnderna få till uppgift atl upprätta särskilda hushållningsplaner för områden med speciellt komplicerade fiskeförhållanden. Dessa planer skall godkännas av länsstyrelse. I övrigl anser vi atl fiskels intressen bör vägas in på ett naturligt sätt i den kommunala planeringen. Någon särskild fiskeplanering på kom­munal nivå har därför inte föreslagits.

1 en konfliktsituation bör enligt vår uppfattning företräde ges fritidsfisket med handredskap samt yrkesfisket.

Besläinmelser till förmån för frilidsfiskel

För att stödja frilidsfiskel med handredskap föreslår vi

att handredskapsfiskel släpps fritt vid Blekinge läns södra kust, vid Gotlands

läns kuster saml i de stora sjöarna, an inskränkningar aldrig skall kunna meddelas i allmänhetens rätt att fiska

med handredskap i annat fall än då detla är påkallat med hänsyn till

fiskets vård och bedrivande, atl elt från allmänhetens synpunkter atiraklivi fiske med handredskap, som

inte upplåts på skäliga villkor, skall kunna upplåtas genom myndighets

beslut, an fiske, som är av väsenllig betydelse för allmänhetens friluftsliv, i vissa

fall skall kunna exproprieras samt an statens vatten som regel skall upplåtas avgiftsfritt till fiskeklubbar

o. d., som säljer fiskekon till allmänheten i den män fisket inte erfordras

för yrkesfiske.

Vi föreslår därjämte förenklade regler för bildande av fiskevårdsområde samt en möjlighet att erhålla bidrag till bildandekoslnaderna för de fiskevårds-områden, som upplåter eller har för avsikt att upplåta fiske åt allmänheten.


 


Prop. 1980/81:153                                                   85

Bestämmelser till förmån för yrkesfisket Vad gäller yrkesfisket föreslår vi

all endast licensierad yrkesfiskare skall ha rätt att fiska med trål, snörpvad, snurrevad, landvad, nät med större höjd än två meter samt laxlinor och laxdrivlinor,

alt vid sidan av fiske med handredskap endast yrkesfiske som regel skall få bedrivas inom sådana områden (licensområden) där ett obegränsat fiske inle längre kan få bedrivas av alla,

att tillstånd till fiske med fasta redskap på allmänt vatten samt på enskilt vatten vid västkusten skall kunna beviljas endast licensierad yrkesfiska­re,

att licensierad yrkesfiskare skall ha företrädesrätt till upplåtelse av fiske i statens vatten, om sådan upplåtelse inte strider mot planbestämmelser

saml atl fiske med fasla redskap på statens vatten som regel skall kunna upplåtas endast till licensierad yrkesfiskare.

Övriga bestämmelser om .fiske

Utöver vad nu sagts innebär vårt förslag till lag om fiske i huvudsak följande.

D De fiskerätlsliga förhållandena längs ostkusten - från gränsen mot Fin­land i norr t. o. m. Blekinge läns östra kust i söder med undantag för Gollands läns kuster - föreslås bli oförändrade.

D Allt enskilt fiske med rörligt redskap vid Gollands läns kuster, vid Ble­kinge läns södra kust samt vid Skånes östra och södra kuster föreslås inlöst. Detla innebär att den enskilda fiskerätten vid ifrågavarande kust-sträckor enligt förslaget endast kommer att omfalla fiske med fast red­skap.

D Allt fiske på enskilt vatten vid västkusien med undantag av fiske efter ostron intill 200 m från fastlandet eller från ö av minst 100 m längd, föreslås jämställt med fiske på allmänt vatten. Den enskilda fiskerätten på västkusten kommer därför att omfalta endasi nyss nämnda ostron-fiske.

D Bestämmelserna om licens för yrkesfiske föreslås bli ändrade så att licens kan meddelas för enskild person samt för sådant fiskefartyg som är att anse som skepp i sjölagens mening.

n Fiske med vissa redskap föreslås som tidigare nämnts bli torbehållet innehavare av yrkesfiskelicens. Denna bestämmelse skall enligt förslaget inte gälla sådant fiske, som utövas med stöd av enskild fiskerätt.

D För alt reducera men även fördela fisket inom områden, där ett obegränsat fiske inle längre kan förekomma, föreslås alt särskilda s. k. licensområden skall kunna läggas ul. Beslut om utläggande av sådant område skall fattas av fiskeristyrelsen efler hörande av fiskenämnd. Licensområden skall kunna läggas ut i allmänt vatten ävensom i enskilt vallen vid väsi-och sydkusten saml Golland i de fall där

a) ett obegränsat fiske inte kan fortsätta, eftersom resursen då hotas samt yrkesfisket och fisket med handredskap anses böra ges företräde fram­för annat fiske eller


 


Prop. 1980/81:153                                                   86

b) fisket med t, ex. nät är så omfattande att yrkesfisket och det fiske som bedrivs med handredskap inte får tillräckligt utrymme.

inom licensområde skall yrkesfiskare få fiska med de redskap, som anges i licensen, medan andra fiskande skall få fiska med handredskap och i övrigt enligt de bestämmelser som gäller för området. Inom licens­områden, som är belägna nära tätbefolkade delar av landet, torde endast fiske med handredskap böra vara fritt för alla fiskande. Inom övriga licensområden torde emellertid även vissa andra redskap kunna få an­vändas av allmänheten.

Genom utläggande av licensområde kan inte sådant fiske regleras som bedrivs med stöd av enskild fiskerätt.

D Även om bestämmelserna om såväl yrkesfiskeredskap som licensområde har lill syfte att bl. a. komma till rätta med deltidsfisket torde det vara nödvändigt med en reglering på avsalusidan för atl deltidsfiskeproblemet skall kunna lösas helt. Vi föreslår att denna fråga blir föremål för fortsatt utredning.

n Nuvarande tillståndsplikt vad gäller fiske med fast redskap på allmänl vatten föreslås utvidgad till att omfatta allt sådant fiske på såväl allmänl som enskilt vatten utefter kusterna och i sjöarna Vänern, Vättern, Mä­laren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland.

Den föreslagna tillslåndsplikien vad gäller fiske med fast redskap på enskilt vatten är inte avsedd att annat än i speciella fall begränsa enskilda fiskerätlsägares möjligheler att fiska med fast redskap på eget vatten. Tillståndsplikten utgör i delta fall i praktiken endasi en anmälnings­skyldighet. Genom detta anmälningsförfarande blir det dock möjligt att registrera antalet fasta redskap på enskilt vallen samt att inhämta upp­gifter om fångstuttag. Med ledning av dessa uppgifter får den tillstånds-givande myndigheten möjlighet att bedöma fisketrycket inom visst om­råde. Om delta är för hårt, sett från fiskevårdssynpunkl. kan antalet tillstånd till fiske med fast redskap begränsas. Detla föruisätter dock alt fiske med andra redskap inskränks i motsvarande mån inom del aktuella området.

D Expropriation skall såsom tidigare nämnts kunna ske av fiske, som är av väsenllig betydelse för allmänhetens friluftsliv. Enligt förslaget skall expropriation därutöver kunna komma i fråga för alt erforderliga fiske­vårdsåtgärder skall kunna vidtas samt för att vetenskapliga undersök­ningar och försök skall kunna utföras vad gäller fiske.

Fiskevårdsområden

Innebörden av vårt reviderade förslag till lag om fiskevårdsområden är i huvudsak följande.

n Fiskevårdsområde skall ha till syfte att främja ändamålsenligt nyttjande av fiske och god fiskevård.

D Fiskevårdsområde skall kunna bildas beträffande fiske som är samfällt eller eljest tillhör eller utgör flera fastigheter med mer än en ägare. Fiske­vårdsområde kan därjämte om särskilda skäl föreligger bildas av en fas-


 


Prop. 1980/81:153                                                   87

tighet med flera delägare. Det förhållandet att fiske förvaltas av sam-fällighetsförening ulgör inte hinder alt fisket ingår i fiskevårdsområde.

D Fiske som blivit anvisat lill samernas uteslutande begagnande skall kunna ingå i fiskevårdsområde. 1 och med att fiskevårdsområde bildats skall den sameby, inom vars område det berörda fisket är beläget, anses som delägare. Därjämte föreslås alt rennäringslagen ändras så alt samerna genom avlal med enskilda fiskerältsägare hell eller delvis skall kunna avstå från sin fiskeutövningsrätt i sådant enskilt vatten, som ingår i fiske­vårdsområde, vari sameby inte är delägare.

D Bildande av fiskevårdsområde skall stå i överensslämmelse med kom­munal och regional planläggning på fiskels område.

n Fiskevårdsområde skall bildas vid förrättning. Förrältningsmannen skall verkställa en preliminär utredning rörande äganderätten lill det fiske som berörs saml upprätta förteckning över de fastigheter, som enligt utred­ningen har fiskerätt.

D Vid förrättningssammanträde skall fiskerältsägarna ha möjlighet att an­mäla anspråk på fiskerätt. Förrältningsmannen skall tillse att innebörden av dessa anspråk blir klarlagd och därefter upprätta en reviderad fiske­rätlsförteckning.

D Enligt förslagel skall fiskevårdsområde i princip bildas om planvillkor och övriga förutsättningar är uppfyllda. Etl opinionsvillkor, som utfor­mats efter förebild från faslighetsbildningslagen, anläggningslagen, lagen om vattenförbund m. fl. lagar, har därjämte inarbetats i förslaget.

D Finner förrältningsmannen atl fiskevårdsområde skall bildas skall han meddela beslut därom samt fastställa grundregler för området. Grund­reglerna skall innehålla uppgift om del fiske som ingår i fiskevårdsom­rådet, områdets ändamål .samt gmndläggande bestämmelser om fiskets nyttjande.

D Förrätlningskostnaderna skall såsom huvudregel fördelas mellan fiske­rältsägarna efter vad som är skäligt.

D Anslutning av fiske lill bestående fiskevårdsområde samt uteslutning av fiske från sådanl område föreslås ske vid förrättning efter i huvudsak samma regler som gäller för bildande av fiskevårdsområde.

D Vid omröstning på fiskeslämma har i normalfallet varje delägare en röst. Om minst en Qärdedel av de närvarande röstberättigade delägarna vid en fiskestämma begär det skall röstning i vissa för områdets verksamhet väsentliga frågor ske efter delaktighetslal.

D Om visst fiske är av väsentlig betydelse för delägares försörjning får utan vederbörandes samtycke upplåtelse inte ske av det ifrågavarande fisket i den mån delta ägs eller brukas av honom med ensamrätt eller eljest tilldelals honom såsom särskild lott.

Fiskelillsyn

Del föreligger elt klart behov av förbättrad fisketillsyn och denna utgör ett viktigt led i fiskevården.

Kustbevakningen bör enligt förslaget även framdeles ha huvudansvaret för fiskelillsynen till havs.


 


Prop. 1980/81:153                                                   88

Kustbevakningen har enligt vår mening också de största resurserna för fisketillsyn vid kusterna samt i Vänern och Mälaren. Med hänsyn härtill föreslår vi atl huvudansvaret för tillsynen inom dessa vatten skall åvila kustbevakningen.

Genom atl ålägga kustbevakningen huvudansvaret för fisketillsynen i kuslvatlnen vinns därjämte den fördelen atl någon gräns inte behöver dras mellan övervakning till havs och vid kusterna.

Kustbevakningen bör bedriva elt nära samarbete med polisen, marinen och sjöfartsverkel samt i tillsynsarbetet biträdas av särskilt förordnade fiske-tillsynsmän.

I inlandsvattnen med undantag för Vänern och Mälaren bör polisen ha huvudansvaret för fisketillsynen på allmänl vatten och enskilt frivalten samt sådan tillsyn på enskilt vatten i övrigt, som föranleds av allmänna intressen. Polisen bör vid utövandet av tillsynen biträdas av särskilt förordnade till­synsmän.

Vårt förslag att kustbevakningen och polisen i tillsynsverksamheten bör biträdas av särskilt förordnade fisketillsynsmän bygger på del faktum atl vare sig kustbevakningen eller polisen har möjligheler all avsätta egna re­surser för en tillfredsställande tillsyn. Därtill kommer att fiskelillsyn ofta med fördel utövas av personer med god lokalkännedom och möjligheter alt fortlöpande utföra bevakning inom visst område.

Frågan om kusibevakningspersonalens befogenheter utreds av sjööver­vakningskommiltén (H 1977:07). Etl ställningstagande lill befogenhetsfrågan bör därför inle ske nu. Vi vill dock för vår del uttala att det - för att fisketillsynen skall kunna bedrivas rationellt och effektivt - är angelägel att kustbevakningspersonalen får ökade befogenheter. Särskilt viktigi är det att denna personal får rätt att gå in i låsta utrymmen. Vi anser också atl fisketillsynsmännens befogenheter bör ökas i förhållande till vad som f. n. gäller.

Fisketillsynsmän bör enligt förslagel förordnas av länsstyrelse. Förord­nande bör vara tidsbegränsat.

Fiskelillsynsmännen bör organisatoriskt inordnas under kuslbevakning­ens regionala ledning resp. de lokala polisstyrelserna. Del bör ankomma på den ansvariga bevakningsmyndigheten att svara för operativ ledning av fisketillsynsmännens insatser.

Del bör åligga generallullstyrelsen resp. rikspolisstyrelsen alt i samråd med fiskeristyrelsen utfärda de allmänna riktlinjer för den operativa led­ningen av fisketillsynsmännens verksamhet, som erfordras för atl åstad­komma önskvärd likformighet inom landel.

Riktlinjerna för fisketillsynen inom resp. län bör oavsett vilken myndighel som svarar för den operativa ledningen besluiasav länsslyrelsen efler samråd med länspolischefen, kuslbevakningens regionala ledning och fiskenämn­den. Den sakkunskap och erfarenhet, som fiskenämnderna och de lill dessa nämnder knutna fiskerikonsulenterna representerar, bör utnyttjas i största möjliga ulslräckning. Ett fortlöpande samarbete bör här äga rum.

En förbättrad ulbildning utgör en grundförutsättning för all fisketillsyns-männen skall kunna tilläggas de ökade befogenheter, som allmänl anses erforderiiga för alt de skall kunna bedriva en effektiv verksamhet. Beträf­fande ansvarel för utbildningen av fiskelillsynsmännen finner vi att detta


 


Prop. 1980/81:153                                                   89

i princip bör åvila de myndigheter, som har huvudansvaret för fisketillsynen. Utbildningen av fisketillsynsmän bör med hänsyn till bl. a. skillnaderna i fiskeförhållanden inom olika delar av landel ske regionalt. Fiskenämnderna bör medverka vid utbildningen.

Allmänna anvisningar beträffande undervisningens omfattning och upp­läggning bör utarbetas av rikspolisstyrelsen och generaltullstyrelsen inom resp. ansvarsområden i samråd med fiskeristyrelsen.

Kostnader

Vi har föreslagil fiskerättsliga regleringar och direkla åtgärder som medför kostnader av olika slag. I förhållande till nulägel innebär förslagen en kraftig ökning av statens direkta och indirekta stöd till fritidsfisket. De beräknade kostnaderna framgår av nedanstående tabell.

 

 

Engångs-

Årliga

 

kostnader

kostnader

Kostnader för inskränkning i enskild fiskerätt

22

 

Fiskerättsutredningar

3

 

Bildande av fiskevårdsområde

15

 

Fiskevård och service

 

20

Administration

0,4

0,6

Forsknings- och utvecklingsarbete

-

-

Fisketillsyn

 

1

Förvaltning av statens vatten

 

2

Information

1

 

Centralt organisationsstöd

 

2,5

Totalt

41,4

26,1

Kostnaderna, 22 milj. kr, Pjr inskränkning i enskild fiskerätt hänför sig till följande poster

D frisläppande av fiske med handredskap i de slora sjöarna 15 milj. kr,

varav 12 milj. kr avser Mälaren D ersättning för fiske med röriigt redskap vid Blekinge läns kust saml vid

Gotlands läns kuster 5 milj. kr n ersättning för fiske med rörligt redskap vid Skånes östra och södra kuster

2 milj. kr.

Kostnader för domstolsförfarande samt rättegångskostnader har vi inte an­sett vara möjliga atl beräkna.

Vårt förslag vad angår bildande av fiskevårdsområden innebär i förhållande lill gällande bestämmelser ett förenklat förfarande vid upprättandet av ut­redningar beträffande äganderätten till fiske.

Slalsbidrag bör kunna utgå för täckande av förrältningskostnader med högsl 80 % av kostnaderna. Vi anser dock att bidrag skall utgå endast till sådana områden, som förbinder sig all i större omfattning upplåta fiske ål allmänheten, t. ex. genom försäljning av fiskekort. Statsbidrag bör även kunna ulgå i del fall fiskenämnd ansökt om bildande av fiskevårdsområde men initiativet inle letl lill åsyftat resultat. Vi föreslår att full kostnads-


 


Prop. 1980/81:153                                                   90

läckning utgår i sådanl fall. Därmed undanröjs den spärr som hindrat statliga myndigheter från att utnyttja redan befintlig initiativrätt.

Vi har uppskattat att kostnaden för statsbidragen kommer att uppgå lill ca 15 milj. kr. Det bör framhållas alt vårt förslag i jämförelse med nuvarande lagom fiskevårdsområden innebären kostnadsminskning med minst samma belopp.

Samhällets insatser vad gäller direkl fiskevård av olika slag har hittills varil av begränsad omfattning. I huvudsak har använts s. k. valtenavgifts-medel för detta ändamål. Enligt uppgift från fiskeristyrelsen kommer under 1978 högst 200 000 kr all kunna disponeras för direkla fiskevårdsåtgärder av lokal karaktär. För budgetåret 1979/80 beräknas några avgifter över huvud tagel inle kunna las i anspråk för della ändamål.

Vi har tidigare redogjort för vilka fiskevårdsåtgärder som enligt vår upp­fattning främjar fritidsfisket. Vi har bedömt atl 15 milj. kr varje år bör satsas på sådana åtgärder. Behovet av medel för service och information uppskattar vi lill 5 milj. kr åriigen. Vi föreslår därför att ett årligt belopp av 20 milj. kr ställs till fritidsfiskets förfogande.

Statskontoret har på vårt uppdrag utrett de organisatoriska konsekvenserna för fiskenämnderna av våra förslag. Statskontorets ulredning visar att det är nödvändigt att förstärka biträdes- och assistenipersonalen med 6-7 per­soner lill en kostnad av 340 000 kr. Denna förstärkning av nämnderna är en följd av dels atl vi föreslår atl ärenden angående tillstånd för fiske med fast redskap skall överföras från länsstyrelserna till fiskenämnderna, dels att vi lägger mera omfattande arbetsuppgifter på nämnderna.

Vårt förslag om ell statligt stöd i form av ett fiskevårdsbidrag kommer atl kräva resursförstärkning hos fiskeristyrelsen i det fall kostnadstäckningen skall ske över budgetmedel. Kostnaden kan uppskattas till 300 000 kr.

För att övergången från länsfiskestadgor till regionala stadgor skall kunna ske snabbi och smidigt behöver fiskeriadministrationen förslärkning av en­gångskaraktär. Slatskonlorel har uppskattat kostnaden härför till 400 000 kr.

Del har inte legat inom ramen för våra direktiv att närmare utreda vilka rationaliseringar från organisatorisk synpunkt som våra förslag kan möj­liggöra vad det gäller fiskenämnderna, lantbmksnämnderna och länsstyrel­serna. Vi fömtsätter alt den frågan blir föremål för en närmare översyn.

Vi anger inga koslnader beträffande forsknings- och utvecklingsverksam­het, eftersom kostnaderna för sådan verksamhet redovisats av andra ul­redningar och nu är föremål för regeringens prövning.

Vi har inte funnil del möjligt att närmare uppskatta kostnaden för fiske­tillsyn genom särskill förordnade fisketillsynsmän. En beräkning från vår sida är dock alt koslnaden kommer alt uppgå till ca 1 milj. kr åriigen för den del av den allmänna fillsynen som skall handhas av fisketillsynsmän.

För alt de statliga vallenområdena inte skall komma i etl sämre utgångs­läge än andra vallen vad gäller administration, arrenden, fiskevård och ser­vice föreslår vi att årligen 2 milj. kr reserveras för den statliga förvallningen av dessa vatten.

Om våra förslag genomförs kommer det all krävas en omfaltande in­formation till allmänheten om de nya bestämmelser som kommer atl gälla. Information om exempelvis stadgebeslämmelser, förekomsten av licens-


 


Prop. 1980/81:153                                                   91

områden samt bidragsnormer kräver resurser av helt annal slag än de nu­varande.

För vidareutbildning av personal såväl centralt som lokalt fordras insatser av i huvudsak engångskaraktär.

En åtgärd som vi bedömt som synneriigen angelägen från informations­synpunkt är framställning av en karta, som redovisar gränsen mellan allmänl och enskilt vattenområde vid södra ostkusten. Kostnaden har beräknats till  130 000 kr.

Vi föreslår att del i ett inledningsskede avsätts 1 milj. kr för information och ulbildning. Närmare utformning av lämpliga ålgärder bör ske i samråd med fiskets organisationer.

Vi har föreslagit att fritidsfiskets lokala organisationer bör påla sig etl ökat ansvar när det gäller den framlida skötseln av statens fiskevatten. Härför erfordras en utbyggnad av organisationerna samt en utökad kurs­verksamhet. Information och konsumentupplysning om fiske, fiskeredskap och fiskemetoder är andra viktiga arbetsuppgifter för en ideell organisation.

Ökad informations- och kursverksamhet kommer au erfordras också för att få lill stånd elt intensifierat bildande av fiskevårdsområden. I del sam­manhanget anser vi att Sveriges Fiskevallenägareförbund haren stor uppgift atl fylla.

Vi föreslår att Sveriges Fritidsfiskares Riksförbund för ovan angiven verk­samhet erhåller elt åriigt organisationsbidrag om ca 2 milj. kr. På mot­svarande sätl föreslås alt Sveriges Fiskevallenägareförbund erhåller anslag med 500 000 kr åriigen.

Fiskevårdsavgift

Enligl våra direktiv skall vi när del gäller finansieringen av föreslagna åt­gärder pröva den i flera tidigare sammanhang behandlade frågan om in­förande av någon form av fiskevårdsavgift.

Vi kan konstatera atl de fömtsättningar som legat till grund för stats­makternas tidigare beslut att inte införa en allmän fiske- eller fiskevårdsavgift inle uppfyllts. Samhällel har sålunda inte i önskvärd utsträckning genomfört de åtgärder som erfordrats för att främja fritidsfiskets ändamålsenliga ut­veckling.

Del är framför allt mot denna bakgrund som vi nu enhälligt föreslår en fiskevårdsavgift för atl läcka kostnaderna för våra förslag beträffande

D fiskevård

D service och information

D viss fiskelillsyn i enskilt vatten.

De avgifter, som flyter in, skall enligt vårt förslag efter avdrag för admi­nistrationskostnader oavkortade gå tillbaka till fisket i form av direkta åt­gärder enligl vad nu sagts.

Vårt ställningstagande sker mot följande allmänna bakgrund. Frilidsfiskel har tillräckligt många utövare för att en fiskevårdsavgift - vars storiek inte väsentligl får påverka någons möjlighel alt fritidsfiska - sammanlaget skall ge ett belopp, som möjliggör meningsfulla ålgärder för detla fiske. Antalet


 


Prop. 1980/81:153                                                   92

fiskande som kommer att eriägga fiskevårdsavgift har vi uppskattat till ca 1 miljon. Det motsvarar det antal personer som enligt vår enkätundersökning (Ds Jo 1977:3) kan antas vara verkligt intresserade av fritidsfiske. Inbetalda avgifter bör tillföras en särskild fond - fiskevårdsfonden - i vars styrelse fritidsfisket bör vara starkt representerat.

Införandet av en fiskevårdsavgift kan antas medföra bl. a. följande för­delar:

n kontinuitet skapas i tillgången på medel för vikliga insatser för frilidsfiskel

n fritidsfiskarna kan genom sin organisation fortlöpande påverka inrikt­ningen och omfattningen av samhällets insatser för fritidsfisket

n tillgängliga ekonomiska resurser kan utnyttjas maximalt om ideellt arbete inom och utom medlemsorganisationerna underiättas och stimuleras genom bidrag av avgiftsmedel

D fördelningen av anslag till fritidsfisket i förhållande till andra fritidsak­tiviteter eller övriga samhällsbehov underiättas.

Med hänsyn till att fiskevårdsavgiftens storiek inte väsentligt får påverka någons möjlighet atl fritidsfiska anser vi alt denna inte bör bestämmas högre än 20 kr. Om såsom ovan antagits 1 miljon fiskande kommer att erlägga avgift under elt inledningsskede, tillförs således fiskevårdsfonden årligen 20 milj. kr.

Avgiften bör i princip betalas av alla fiskande. Barn och ungdomar under 16 år bör emellertid vara befriade från avgift. Inte heller licensierad yr­kesfiskare skall enligl förslaget betala någon avgift. Detsamma gäller i princip även svensk och norsk same.

Var och en som mot avgift upplåter fiskerätt lill annan skall enligt vår uppfattning vara skyldig att tillse atl den lill vilken fiskerätten upplåts har eriagt fiskevårdsavgift. Den fiskande bör vara skyldig att vid fisket medföra bevis om erlagd avgift.

De medel som flyter in genom fiskevårdsavgiften bör bilda en fond, fiske­vårdsfonden, med kammarkollegiet som förvaltningsmyndighei.

Bestämmanderätten över fondmedlens användning bör anförtros en sär­skild fondstyrelse med representanter för del allmänna, fiskeristyrelsen, kommunförbundet, landstingsförbundet, Sveriges Fritidsfiskares Riksför­bund och Sveriges Fiskevattenägareförbund.

För fonden bör finnas ett kansli, som organisatoriskt bör kunna ingå som en självständig enhet i fiskeristyrelsen. Detla innebär möjligheter till ett intimt samarbele med den centrala administrationen i fråga om planering och samverkan vad det gäller t. ex. långsikliga satsningar på olika fiskevårds-och serviceprojeki.

För uppbörd av en allmän fiskevårdsavgift erfordras i och för sig ingen registrering av dem som betalar. En väsenllig fördel med en registrering lorde emellertid vara atl en påminnelse om alt betala avgiften kan sändas ut lill dem som lidigare betalat avgift. Detla kan förväntas öka betalnings­frekvensen. Vi finner därför övervägande skäl tala för all uppbördsförfa-randei saml registreringen av dem som eriagt avgift bör utformas i hu­vudsaklig överensslämmelse med vad som gäller för jaktvårdsavgiften.


 


Prop. 1980/81:153                                                            93

Bilaga 2

Fiskevattensutredningens lagförslag

Förslag till

Lag om fiskevårdsområden

Härigenom föreskrives följande

Inledande bestämmelser

1  § Fiskevårdsområde får bildas enligt denna lag för att främja ändamåls­enligt nyttjande av fiske och god fiskevård beträffande fiske som är samfällt eller eljest tillhör eller utgör flera fasligheter med olika ägare. Fiskevårds­omräde får därjämte, om särskilda skäl föreligger, bildas av en fastighet med flera delägare.

2  § Fiskevårdsområde fär ej omfatta fiske i allmänt vatten i annat fall än då fisket bedrives med slöd av stadgandet i I SS första slyckel lagen (     ) om fiske eller förordnande enligt tredje stycket i samma paragraf

Fiskevårdsomräde får ej heller omfatta fiske, som enligl lag får bedrivas i enskilt vatten utan stöd av enskild fiskerätt eller som utövas inom na­tionalpark eller inom område, där fisket regleras genom överenskommelse med främmande makt.

Bildandet av fiskevårdsområde fär, om ej annat har avtalats méd stöd av bestämmelsen i 31 S andra stycket rennäringslagen (1971:437), ej medföra inskränkning i samernas räll till fiske enligt vad därom särskilt är stadgat. Vad nu har sagts gäller ej fiske som avses i 6 §.

Delägare m. m.

3     § Delägare i fiskevårdsområde är ägarna lill det fiske som ingår i området.
Den som har lagfart på fastighet med rätl lill fiske inom området anses

som fiskerättens ägare, om del ej visas att fiskerätten tillkommer annan. Den som innehar fastighet på grund av testamentariskt förordnande utan att äganderätten tillkommer någon anses vid lagens tillämpning som fas­lighetens ägare.

4       § Ägare av fastighet lill vars förmån gäller servitut, som innefattar rätt
alt med uteslutande av fiskets ägare nyttja fisket,

boställshavare, som själv bmkar bostället, samt

innehavare av besittningsrätt för obegränsad tid till fastighet, som tillhör staten eller allmän inrättning,

skall i frågor enligt denna lag i fiskerättsägarens ställe anses som ägare fill fisket.

Innefattar servitut räll till endast en del av den besvärade fastighetens fiske, äger i fråga om den delen vad i första stycket sägs motsvarande till­lämpning.


 


Prop. 1980/81:153                                                   94

5  § Har viss fastighets fiske upplåtits i sin helhet för längre tid än ett år, skall bmkaren i stället för upplåtaren i frägor enligt denna lag anses som ägare till fisket, om ej annat har avtalats mellan upplåtaren och brukaren.

6  § Ingår fiske inom område, som har blivit anvisat till samemas uteslutande begagnande, i fiskevårdsomräde skal) den sameby, inom vars omräde fisket är beläget, anses som delägare enligt denna lag.

7  § Beslut enligt denna lag gäller mot ny delägare.

Villkor för bildande av fiskevårdsområde

8  § Fiskevårdsområde får bildas endast om bildandet står i överenssläm­melse med kommunal och regional planläggning på fiskets område eller, om sådan planläggning saknas, ej kan antagas försvåra kommande plan­läggning. Bildande av fiskevårdsomräde skall därjämte tillgodose ändamål som anges i I §.

9  § Fiskevårdsomräde skall bildas om de i 8 § angivna villkoren är uppfyllda och ägarna lill fiske, som avses ingå i området, ej mera allmänt motsätter sig områdesbildningen och har beaktansvärda skäl för det. Vid sådan pröv­ning skall främst deras mening beaktas, vilkas fiskeutövningsrätt påverkas mest av fiskevårdsområdets tillkomst.

Vad i första stycket sägs om fiskerättsägarnas inflytande på bildandet av fiskevårdsområde gäller ej, om det från allmän synpunkt är synneriigen angeläget alt fiskevårdsområde bildas.

Bildande av fiskevårdsområde

10      § Fråga om bildande av fiskevärdsomräde prövas vid förrättning.
Förrättning påkallas genom skriftlig ansökan till länsslyrelsen om för­
ordnande av förrättningsman. 1 ansökan skall anges det fiske som avses
samt det huvudsakliga ändamålet med fiskevårdsområdets bildande. An­
sökningshandlingen skall ges in lill länsstyrelsen i det län, där det av om­
rådesbildningen berörda vattenområdet eller större delen därav är belägel.

Rätt att påkalla förrättning tillkommer fiskerältsägare, fiskenämnd och kommun.

11 § Länsstyrelsen skall, om det ej uppenbariigen är obehövligt, inhämta yttrande från fiskenämnden och kommunen över ansökan, som avses i 10 §.

12 § Finner länsstyrelsen att bildande av fiskevårdsområde i huvudsaklig överensstämmelse med ansökan uppfyller villkoren i 8 §, skall länsstyrelsen förordna förrättningsman och i förordnandet meddela erforderiiga föreskrif­ter.

Förrättningsman skall äga den kunskap och erfarenhet som uppdraget kräver.

13      § Förrättningsmannen skall verkställa utredning rörande äganderätten


 


Prop. 1980/81:153                                                   95

till det fiske som avses ingå i fiskevårdsområdet samt upprätta förteckning över de fastigheter som enligt utredningen har fiskerätt (fiskerättsförteck­ning). Ulredningen skall ej göras mer omfattande än vad som erfordras för prövning av villkor som anges i 9 ij första slyckel.

14      § Förrältningsmannen skall vid behov samråda med lätisstyrelsen, fiske­
nämnden och kommunen samt med lokala organ och sammanslutningar,
vilka har ett väsentligl inlresse av del sätt på vilket fiskefrågorna löses.

Närmare anvisningar lill ledning för förrällningsmän vid handläggning av förrättning meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen be­stämmer.

15      § Förrättningsmannen skall utfärda kungörelse, vari fiskerältsägarna kal­
las till sammanträde.

Kungörelsen skall innehålla kort beskrivning av den avsedda fiskevårds-områdesbildningen samt uppgift om tid och plats där den enligt 13 § upp­rättade fiskerättsförteckningen finnes tillgänglig.

1 kungörelsen skall intagas föreläggande för fiskerältsägare, vars fiskerätt ej har redovisats i fiskerättsförteckningen, att senasl vid sammanträdet muntligen eller skriftligen anmäla sitt innehav av fiskerätt och därvid förete handlingar saml meddela upplysningar angående hävd och annal som kan vara av belydelse för ulredningen.

16      § Kungörelsen skall hållas tillgänglig hos kommunstyrelsen minst en
månad före sammanträdet. Meddelande om kungörelsens tillhandahållande
och dess huvudsakliga innehåll skall inom samma lid anslås på kommunens
anslagstavla samt införas i ortstidning.

Meddelande om kungörelsen skall därjämte i vanligt brev med posten tillställas de fiskerältsägare, som enligl fiskeräUsförteckningen har fiskerätt, samt fiskenämnden och kommunen.

17      § Förrältningsmannen skall vid sammanträdet med fiskerältsägarna

1.   tillse att redogörelse lämnas angående de förhållanden, som kan vara av betydelse för frågan om fiskevårdsområde bör bildas, saml framlägga förslag till gmndregler,

2.   mottaga anmälan om innehav av fiskerätt samt tillse att innebörden av anmälda anspråk blir klariagd,

3.   bereda fiskerältsägarna tillfälle att yttra sig över vad som har före­kommit,

4.   efterhöra de närvarandes inställning lill frågan om fiskevårdsområde bör bildas i överensslämmelse med de föreskrifter som har meddelats i förordnandet,

5.   bereda fiskerättsägarna tillfälle att utse inlerimsstyrelse,

6.   tillkännage tid och plats för meddelande av beslut enligl 19 §.

Om förrättningsmannen finner det oundgängligen nödvändigl, får sam­manträdet fortsättas senare dag. Kallelse till fortsatt sammanträde får ske genom meddelande vid första sammanlrädesiillfällel.

18      § Finner förrältningsmannen atl det för prövning, som avses i 9 § första
stycket, är av synneriig vikt att beståndet eller omfänget av fiskerätt blir
föremål för särskild utredning och kan frågan prövas vid fastighetsbestäm-


 


Prop. 1980/81:153                                                   96

ping, får förrättningsmannen förelägga sakägare att inom viss tid ansöka därom.

Underiäter sakägare att efterkomma föreläggande, som avses i första styc­ket, flr förrättningsmannen påkalla fastighetsbestämning.

19      § Förrältningsmannen skall, sedan sammanträdet har avslutats och er­
forderiig utredning verkställts, upprätta skriftlig redogörelse för förhållanden
av belydelse för frågan om fiskevårdsområde skall bildas. Till redoeörelsen
skall fogas förteckning över de fastigheter, som skall anses ha fiskerätt.
I den mån oförenliga anspråk på fiskerätt har anmälts eller förhållandena
annars ger anledning till det, skall redogörelse lämnas för verkställd ut­
redning.

Förrättningen avslutas genom all förrältningsmannen, om han finner alt fiskevårdsområde skall bildas, meddelar beslut därom samt fastställer gmnd­regler för området. Finnes hinder föreligga att bilda fiskevårdsområde, skall förrältningsmannen med besked därom meddela beslut om förrättningens inställande.

I beslut, som avses i andra stycket, skall anges hur förrätlningskostnaderna skall fördelas saml inlagas besvärshänvisning.

20      § Förrättningsmannen får med alla fiskerätlsägares medgivande under­
låta alt hålla sammanträde. Om sammanträde ej hålles, skall redogörelse,
som anges i 19 S första stycket, upprättas så snart erforderiig utredning
har verkställts.

Underrättelse om tid och plats för meddelande av beslut enligt 19 S andra stycket skall, om sammanträde ej hålles, tillställas fiskerättsägarna senasl den dag beslutet meddelas.

21      § Fiskevårdsområde äger bestånd från den dag stadgar och styrelse finnes
för området. Fiskevårdsområde kan dessförinnan ej förvärva rättigheter eller
ikläda sig skyldigheter.

Förrättningskostnader

22      § Meddelas beslul om bildande av fiskevårdsområde, skall förrättnings-
kostnaderna fördelas mellan fiskerältsägarna efler vad som är skäligt, om
ej särskilda skäl föranleder annal.

Avslutas förrättningen ulan att fiskevårdsområde bildas, skall förrättnings-kostnaderna betalas av sökanden eller fördelas mellan sökandena.

Anslutning och uteslutning av fiske

23  § Fiske som ej ingär i fiskevårdsområde får anslutas lill bestående fis­kevårdsområde på ansökan av fiskets ägare, den som äger del i fisket, fis­kevårdsområdel, fiskenämnden eller kommunen.

24  § Om fiske som ingår i fiskevårdsområde anses böra ingå i annat fis­kevårdsomräde, får fisket uteslutas ur området på ansökan av ägaren eller den som äger del i fisket, det fiskevårdsområde vari fisket ingår, fiske­nämnden eller kommunen. Detsamma gäller, om det i annat fall anses lämpligt atl visst fiske ej längre skall ingå i fiskevårdsområde.


 


Prop. 1980/81:153                                                   97

25      § Ansökan om anslutning och uteslutning av fiske göres skriftligen hos
länsstyrelsen i det län där fiskevårdsområdets styrelse har sitt säte.

Länsstyrelsen skall, om del ej uppenbariigen är obehövligt, inhämta ytt­rande över ansökan, som avses i första stycket, frän fiskevårdsområdel, fiskenämnden och kommunen.

Finner länsstyrelsen atl anslutning eller uteslutning av visst fiske i enlighet med ansökan uppfyller villkoren i 8 §, skall länsstyrelsen besluta att frägan skall handläggas vid förrättning saml förordna förrättningsman.

För sädan förrättning gäller i tillämpliga delar t)estämmelserna i 12-22 §§.

26      § Bestämmelserna i 25 S tredje stycket om förrättning gäller ej uteslutning
av fiske, som till följd av naturhändelse, byggande i vatten eller annan
omständighet ej längre kan nyttjas. Länsslyrelsen skall i sädant fall efter
inhämtande av yllrande, som anges i 25 S andra stycket, och efter hörande
av fiskerättsägarna beslula i frågan.

Upplösning av fiskevårdsomräde

27      § Om fiskevårdsomräde ej längre finnes böra bestå, får länsstyrelsen efter
ansökan förklara området upplöst.

Vid prövning av fråga om upplösning skall villkoren i 8 § beaklas i till-lämpliga delar.

28      § Ansökan om upplösning av fiskevårdsområde göres skriftligen hos
länsstyrelsen av delägare, fiskevårdsområdet, fiskenämnden eller kommu­
nen.

Länsstyrelsen skall, om del ej uppenbariigen är obehövligt, inhämta ytt­rande över ansökan från fiskevårdsområdel, fiskenämnden och kommunen.

Fråga om upplösning av fiskevårdsområde skall, om ej särskilda skäl fö­religger, prövas endasi vid utgången av varje lidsperiod om tio år, räknal frän dag, som anges i 21 §.

Fiskevårdsomrädes förvaltning

29  § Fiskevårdsområde får ej driva verksamhet som är främmande för del ändamål för vilket det har bildals.

30  § Delägarnas räll atl deltaga i handhavandet av fiskevårdsområdets an­gelägenheter utövas på fiskestämma.

31  § Första fiskestämma skall hållas snarast efter det beslutet att bilda fis­kevårdsområde har vunnit laga kraft eller länsstyrelsen meddelat förord­nande som avses i 46 § andra stycket.

Inlerimsstyrelsen skall kalla delägarna till första fiskestämma saml vid stämman framlägga förslag till stadgar. Finnes ej inlerimsstyrelse skall för­rättningsmannen fullgöra interimsstyrelsens uppgifter.

32  § Delägarna skall vid första fiskestämma antaga stadgar och utse styrelse.

33  § Den som gör gällande rätt till fiske inom området och ej har upptagils såsom fiskerättsägare i fiskerättsförteckning, som är fogad till redogörelse

7    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153


 


Prop. 1980/81:153                                                   98

som anges i 19 § första stycket, är skyldig att om sä påfordras styrka sin rätt.

34      § Vid omröstning har varje delägare en röst. De som med samäganderätt
äger en eller flera fastigheter har gemensamt en röst, om de ej är de enda
delägarna i fiskevårdsområdel.

Om minst en fjärdedel av de närvarande röstberättigade delägarna begär det, skall röstning vid beslut angående upplåtelse, avgifter för upplåtelse och ersättning till delägarna i stället ske efter delaktighetstal, varom fyra femtedelar av de närvarande röstberättigade delägarna förenar sig. Kan sådan majoritet ej vinnas, skall särskild delaktighetsutredning äga mm.

Vid röstning efter delaktighet får delägares röstetal ej översliga en femtedel av det sammanlagda röstetalet för samtliga i omröstningen deltagande del­ägare.

Delägares rösträtt kan utövas genom ombud. Ombud fär ej företräda mer än en delägare.

35  § Som fiskestämmas beslut gäller den mening som har fält de flesta rösterna eller vid röstning efter delaktighet det största röstetalet. Vid lika röstetal avgöres val genom lottning. I andra frägor gäller den mening som biträdes av stämmans ordförande.

36  § För fiskevårdsområde skall finnas en styrelse bestående av en eller flera ledamöter. Styrelsen skall ha sitt säte i den kommun, där det av om­rädesbildningen berörda vattenområdet eller stön-e delen därav är beläget.

37  § Har styrelse ej utsetts, får länsstyrelsen förordna en eller flera sysslomän atl handha fiskevårdsområdets angelägenheter och företräda området som styrelse. Har styrelseledamots uppdrag upphört eller är styrelseledamot för­hindrad att utöva uppdraget och är styrelsen ej ändå beslutsför, får syssloman förordnas i sådan ledamots ställe. Sysslomans förordnande gäller till dess beslutför styrelse finnes.

Finnes ej stadgar för fiskevårdsområde, får länsslyrelsen meddela erfor­deriiga föreskrifter att gälla säsom stadgar till dess delägarna har antagit sådana.

När skäl därtill föreligger, får länsstyrelsen förordna att styrelsen skall bestå av flera ledamöter än som anges i stadgarna. Sådant förordnande har samma verkan som beslut om stadgeändring. Länsstyrelsen fär vidare i fiskestämmans ställe utse en ledamot i slyrelsen.

Syssloman och av länsstyrelsen förordnad styrelseledamot har rätt till arvode som bestämmes av länsstyrelsen. Arvodet betalas av fiskevärds-området.

38  § Styrelsen företräder fiskevårdsområdet i förhållande till tredje man.

39  § I fråga om skyldighet för styrelseledamot, syssloman enligt denna lag, revisor, delägare eller medlem att ersätta skada, som han har tillskyndat fiskevårdsområdet, delägare, medlem eller tredje man, och talan om sådan ersättning äger 63-66 och 106-109 §§ lagen (1951:308) om ekono­miska föreningar motsvarande tillämpning.

40  § Innan fiskevårdsområde upplöses, skall alla dess skulder ha betalats


 


Prop. 1980/81:153                                                   99

eller de medel som fordras för betalningen ha nedsatts hos länsstyrelsen. I samband med upplösningen får kallelse sökas på områdets okända bor­genärer. De i förordningen (1862:10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer meddelade bestämmelserna om sådan kallelse äger därvid molsvarande tillämpning.

Överstiger vid upplösningen av fiskevårdsområde dess tillgångar skul­derna, skall överskottet fördelas på sätt som anges i stadgarna.

Upplåtelse av fiske m. m.

41      § Om visst fiske är av väsenllig betydelse för delägares försörjning, får
utan delägarens samtycke upplåtelse ej ske av det ifrågavarande fisket i
den mån detta äges eller brukas av honom med ensamrätt eller eljest har
tilldelals honom såsom särskild lott.

Vad i denna lag stadgas om upplåtelse skall gälla även då delägare medges rätt atl fiska i vatten, där han förut ej har ägt sådan rätt.

Grundregler och stadgar

42      § För fiskevårdsområde skall finnas grundregler och stadgar.
Grundreglerna skall innehålla uppgift om det fiske, som ingår i fiske­
vårdsområdet, områdets ändamål samt gmndläggande bestämmelser om
fiskets nyttjande.

Stadgarna skall upplaga fiskevårdsområdets grundregler saml innehålla bestämmelser om områdets förvaltning.

43      § För ändring av grundreglerna för fiskevårdsområde, såvitt avser om­
rådets ändamål saml grundläggande bestämmelser för fiskets nyttjande, ford­
ras att beslut härom fattats vid tvä pä varandra följande fiskesiämmor, varav
den ena skall vara ordinarie, saml atl länsslyrelsen på framställning av fiske­
vårdsområdet finner ändringen förenlig med de i 8 § angivna villkoren.

Ändring av stadgarna sker genom beslul vid två på varandra följande fiskestämmor, varav den ena skall vara ordinarie.

Ansvarsbestämmelser

44      § Delägare som bryter mot de för fiskeulövningen inom fiskevårdsområ­
del gällande reglerna dömes till böter, om gärningen ej är belagd med straff
i annan författning. Vad nu har sagts gäller även annan som genom upplåtelse
eller eljest har rätt atl bedriva fiske inom området. Allmänt åtal fär väckas
endasi efter angivelse av målsägande. Fiskevårdsområdet samt delägare i
området anses därvid som målsägande.

Besvär

45  § Mot länsstyrelses beslut att förordna förrättningsman enligt 12 eller 25 § fär talan ej föras.

46  § Talan mot förrättningsmans beslut, som anges i 19 §, föres genom


 


Prop. 1980/81:153                                                  100

besvär hos länsslyrelsen inom fyra veckor från den dag beslutet meddelades. Rätl atl anföra besvär tillkommer fömtom den, vars rätl beröres av beslutet, även fiskenämnden och kommunen. Länsstyrelsen kan inom samma tid till förmån för allmänt inlresse förordna om överprövning av beslutet. Sådanl förordnande har samma verkan som besvär.

Länsstyrelsen får förordna att förrättningsmans beslul skall gå i verk­ställighet ulan hinder av anförda besvär.

47  § Länsslyrelsen fär med undanröjande av förrätlningsmannens beslul, som anges i 19 §, återförvisa ärendet till förrättningsmannen. Mot beslut om äterförvisning fär talan ej föras.

48  § Talan mot länsstyrelses beslut i fråga om bildande av fiskevårdsområde, anslutning och uteslutning av fiske, upplösning av fiskevårdsomräde samt ändring av grundregler föres hos regeringen genom besvär.

49  § Anser styrelseledamot eller sädan delägare, vars rätl beröres, au beslul som har fatlats på fiskeslämma ej har tillkommit i behörig ordning eller alt det strider mol denna lag eller annan författning eller mot grundreglerna eller kränker hans enskilda räll, får han föra talan mot beslutet genom besvär hos länsslyrelsen.

Besvären skall ges in till länsslyrelsen inom fyra veckor från beslutets dag.

Fiskestämmans beslut går i verkställighet ulan hinder av förd talan, om länsstyrelsen ej förordnar annat.

50      § Talan mol beslut av länsstyrelse enligl denna lag i annal fall än som
anges i 48 § föres hos kammarrätten genom besvär.

Länsstyrelses beslul, som avses i första stycket, samt kammarrätts beslul går i verkställighet ulan hinder av förd talan om ej annat förordnas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1980, då lagen (1960:130) om fiske­vårdsomräden skall upphöra atl gälla.

I stället för bestämmelserna i 5 § skall beträffande upplåtelse som sketl före lagens ikraftträdande gälla all brukaren endast med upplåtarens sam­tycke får föra talan för fisket i frågor som handlägges vid förrättning eller där det slutliga avgörandet tillkommer länsstyrelsen.

I fråga om fiskevårdsomräde, som beslår vid ikraftträdandet gäller föl­jande.

1.   Bestämmelserna i lagen (1960:130) om fiskevårdsomräden skall gälla under lid, för vilken fiskevårdsområdel har bildats; dock längst lill utgången av år 1989.

2.   Före utgången av tid, som anges i 1. fär delägarna besluta atl be­stämmelserna i lagen (     ) om fiskevårdsområden skall äga tillämpning på området.

Beträffande beslut enligt första stycket äger 6 5 lagen (1960:130) om fiske­vårdsområden motsvarande tillämpning. Sädant beslut skall fastställas av länsstyrelsen, som skall tillse att beslutet tillkommit i laga ordning och ej kränker tredje mans rätt. Länsstyrelsen skall därjämte fastställa gmnd­regler för området.


 


Prop. 1980/81:153                                                  101

3.   Efter utgången av tid, som anges i 1., skall lagen (      ) om fiske­vårdsomräden gälla beträffande fiskevårdsområde för vilket bestämmelsema i nämnda lag ej redan äger tillämpning genom beslut som anges i 2. Läns­styrelsen skall fastställa gmndregler för sådant område.

4.   Talan mot länsstyrelses beslut enligt 2. och 3. föres hos regeringen genom besvär. Rätt att anföra besvär mot beslut som här avses tillkommer fömtom den som beröres av beslutet även fiskevårdsområdel, fiskenämnden och kommunen. Meddelande om länsstyrelses beslut enligt 2. och 3. skall intagas i ortstidning. Delgivning skall anses ha skett den dag då meddelandet först infördes i sådan tidning.


 


Prop. 1980/81:153                                                  102

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden

1    Allmänt om utredningen

1.1 Svea hovrätt, vattenöverdomstolen: - - - Det förefaller naturligt att utgångspunkter för reformarbetet bör vara dels att bereda fisket som näring i vidsträckt mening bällre skydd mol konkurrerande intressen, dels att vårda och utnyttja denna naturresurs pä ändamålsenligasle sätt.

Även om de senast nämnda synpunkterna inte har varil främmande för den nu aktuella ulredningen, synes dock tyngdpunkten i utredningen på ett anmärkningsvärt sätt ha kommit all föriäggas lill företeelsen "fiska på fritid". Hovrätten vill inte förringa betydelsen av frilidsfiskel men anser atl slutresultatet av ulredningens arbele, som innefaltar en hell ny fiskelag­stiftning, blivit lidande på att utgångspunkterna varit allför begränsade.

1.2    Riksåklagaren:-- Med hänsyn till den stora omfattning, som fri­tidsfisket kommit att fä, är del frän rekreationssynpunkl angelägel att främja detta genom atl tillhandahålla ett stort utbud av fiskemöjligheter. Fritidsfisket måste emellertid anpassas så all del inle inkräktar på del nödvändiga yrkesfiskel. Generellt kan sägas atl de förslag ulredningen avgivit för att gagna dessa inlressen och göra en lämplig avvägning mellan frilids- och yrkesfisket är väl ägnade alt läggas lill grund för lagsliflning.

1.3    Kammarkollegiet: Som allmänl omdöme får kollegiet uttala all ulred­ningen skilt sig från sitt uppdrag pä etl myckel förtjänstfullt säll. De frägor som förelagts utredningen har genom föreliggande belänkande belysts ingående och sakkunnigt. Även om kollegiet på ett par punkter anser sig inte kunna helt biträda utredningens förslag, står det klart att betänkandet är väl ägnat att ligga till grund för statsmakternas forlsalla överväganden i ämnet.

1.4    Länsstyrelsen i Södermanlands län:       Utredningen har enligl läns­styrelsens uppfattning ingående och sakligt belyst problem på fiskels om­råde.   

1.5    Länsstyrelsen i Östergötlands län:        Möjligheterna att främja fri­tidsfisket genom andra ålgärder än genom skärpt lagsliflning har ej beak­tats i tillräcklig omfattning av utredningen.

1.6    Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsslyrelsen konstaterar alt ulred­ningen ej ägnat särskill stor uppmärksamhel ål fisket i inlandsvattnen, bortsett från de fem slora sjöarna.     

1.7    Länsstyrelsen i Kristianstads län: Betänkandets titel "Fiska på frilid" är missvisande. Betänkandet behandlar nämligen i hög grad även frågor som rör yrkesfisket och det innefaltar främsl förslag om mycket genomgri­pande ändringar i hela fiskelagstiftningen. Om utredningen mer hade an­knutit till och sökt komplettera nuvarande lagstiftning hade del varil lättare att få grepp om följderna av ulredningens förslag, som dessutom delvis framförs utan egenlliga motiveringar.


 


Prop. 1980/81:153                                                                103

1.8    Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Ulredningen har på ett förtjänst­fullt sätt redovisat fritidsfiskets stora sociala värde och dess bredd bland svenska folket. Detta motiverar då en mycket större ekonomisk salsning frän samhällets sida än vad som hittills varit fallel.

1.9    Lantbrukarnas riksförbund: 1 betänkandel har utredningen på etl för­tjänstfullt sätt kartlagt och klarlagt ett ston antal problem och frågeställ­ningar pä fiskets omräde. De synpunkler på fiskevård och de åtgärder som föreslås för att tillgodose yrkes- och fritidsfiskarnas behov är i mänga fall angelägna.          

 

1.10    Svenska samernas riksförbund: Riksförbundet finner atl föreliggande förslag till ändringar av fiskelagstiftningen m. m. inle beaktat vare sig samernas/samebyarnas näringsmässiga och ekonomiska inlressen eller den rätt på vilken samernas fiske vilar, detta särskilt beträffande skogssamer-nas rätt till fiske.

1.11    Sveriges fiskares riksförbund: 1973 års fiskevattensutredning har gjort en omfattande och uttömmande sammanställning av fiskels utbredning och omfattning säväl vad gäller yrkesfiske som deltidsfiske och fritidsfiske. Utredningen har i stort sett uppfyllt direktiven vad beträffar fördelningen av fiskevatten mellan olika kategorier fiskande. Dock har definitioner av olika kategorier fiskande inneburit tolkningssvårigheler, vilkel också av­speglas i vissa överväganden och förslag.

1.12    Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Förbundet finner det utomor­dentligt värdefullt att en ulredning där de fyra största riksdagspartierna varit representerade genomfört en så omfattande kartläggning av det svenska fisket. Positivt är ocksä att utredningens ledamöter i stort varit ense om huvudlinjerna för en målmedveten utveckling av frifidsfisket.

1.13    Tjänstemännens centralorganisation: Fiskevatlensulredningen har presenterat ett i del närmaste fullödigt underlagsmaterial för sina övervä­ganden och förslag.

2   Samhället och fritidsfisket

2.1    Statskontoret: Statskontoret ansluter sig till de utgångspunkter och allmänna riktlinjer som har lagts till grund för utredningens författnings­förslag.

2.2    Lantbruksstyrelsen: Enligt lantbmksstyrelsens mening finns skäl för att skapa ökade möjligheter för fritidsfiske som en betydande friluftsaktivi-tet.

2.3    Fiskeristyrelsen: Styrelsen finner det värdefullt atl utredningen kartlagt fritidsfiskets omfattning och belydelse samt slöder uppfattningen, atl fri-Udsfiskets omfattning och sociala betydelse motiverar ökade insatser från samhällets sida.

Ett brett utbud av fritidsfiske bör kunna erbjudas den fiskande allmänhe-


 


Prop. 1980/81:153                                                  104

ten. Utbudet bör spridas till så många vatten som möjligt. Kommuner och lokala fiskesammanslutningar har ett ökande ansvar. Miljömässiga in­skränkningar i fiskemöjligheterna — exempelvis försurning, utsläpp, val-tenregleringar och minikraftverk - bör motverkas.

Kraven pä attraktiva och lättillgängliga fiskevatten är särskilt stora bland befolkningen i våra tätorter. Alltjämt föreligger ett visst underskott på frilidsfiskemöjligheler kring våra tätorter.

Det är värdefullt att ett husbehovsfiske kan utövas även i fortsättningen efter våra kuster. I sädana områden där det råder starkt tryck på fiskere­surserna bör del licensierade yrkesfiskel och handredskapsfiskel priori­teras.

2.4    Statens naturvårdsverk: Fiskevattensutredningen konstaterar alt in­tresset för fiske är mycket stort i vårt land och atl ulvecklingen troligen går mot en fortsatt expansion av fritidsfisket. Naturvårdsverket delar denna uppfattning och anser med tanke på fritidsfiskets stora rekreationsvärde att det bör ligga i samhällets intresse att stödja verksamheten. Verket kan därför i huvudsak ansluta sig till utredningens förslag till riktlinjer och åtgärder som bör ligga till gmnd för friUdsfiskets utveckling utan att därvid motverka ett livskraftigt yrkesfiske.

2.5    Arbetsmarknadsstyrelsen: Styrelsen vill dock understryka betydelsen av att fritidsfisket ej bedrives i sådana former och i sådan omfattning att det försvårar möjligheterna ull utkomst och sysselsättning för yrkesfiskare och binäringsfiskare.-

2.6    Statens planverk: Planverket anser att utredningens riktlinjer och för­slag för att skapa bättre möjligheter till ökat fritidsfiske är väl motiverade.

2.7 Domänverket: Domänverket stöder uppfattningen om behovel av ökal
skydd åt yrkesfiskel. Vidare är det motiverat atl samhället i slörre ut­
sträckning än hittills tar ansvar för frifidsfisket och pä olika säll medverkar
till dess utveckling.

Fritidsfisket har successivt fått allt större betydelse som värdefull och
rekreationsgivande fritidssysselsättning. Domänverket vill understryka
fiskets betydelse som viktigt komplement Ull övriga fritids- och turistiska
verksamheter.--

2.8    Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen har i yttrande 1977-05-17 över betänkandet Ds Jo 1976:6 "Fiskevårdsomräden" ullalat aU det med ökande frilid och därmed följande behov av meningsfulla fritidsaktiviteter är angeläget, särskilt mol bakgmnd av del uppgivna stora intresset för fritidsfiske, att det finns ett rikt utbud på olika fiskevatten till rimliga kostnader. Det finns inte anledning att nu inta en annan sländpunkl.

2.9    Länsstyrelsen i Uppsala län: Utredningen har angivit vissa riktlinjer och ålgärder som bör ligga till grund för samhällels politik när det gäller att främja fritidsfiskets utveckling. De principer som här kommit till ullryck torde med största sannolikhet kunna delas av det alldeles övervägande flertalet av landels befolkning. När del däremol gäller all la ställning till de ätgärder som mäsle sättas in för atl uppnå de uppställda målen blir situa­tionen genast avsevärt mera komplicerad. Länsstyrelsen har i sin verksam-


 


Prop. 1980/81:153                                                  105

hel erfarit atl det är få frågor som är så ägnade alt väcka lill liv motsättning­
ar mellan olika befolkningskalegorier som just jakl- och fiskefrågor.        

2.10------------------------------ Länsstyrelsen i Södermanlands län:          Länsslyrelsen delar i stort

ulredningens uppfattning att yrkesfiske samt fritidsfiske med handredskap bör stödjas från samhällels sida där detla kan ske ulan konflikter med naturvårdens intressen.

Fritidsfiske är en av de viktigaste rekreationsformerna här i landet.
Detta får som utredningen själv påpekat ej innebära all yrkesfiskel skall
vika vid en konkurrenssituation dem emellan. Länsslyrelsen delar hell
utredningens uppfattning i denna fråga. Länsstyrelsen anser alt elt riktigt
fritidsfiske kan bedrivas på samma vattenområde som yrkesfiske.

2.11    Länsstyrelsen i Östergötlands län: Inlresset för fritidsfiske som källa lill rekreation och friluftsliv är av myckel slor belydelse. Fritidsfisket engagerar människor i alla samhälls- och åldersgrupper. Länsslyrelsen hälsar därför med tillfredsställelse atl fisket genom en rad av ulredningens förslag kommer alt integreras i samhällsplaneringen. Länsslyrelsen delar utredningens uppfattning att målel för de samhälleliga insatserna inom denna stora och viktiga gren av friluftslivet bör vara all den fritidsfiskande allmänheten garanteras ett brett utbud av frilidsfiskemöjligheler under trygga upplålelseformer. Länsslyrelsen vill dock förorda all tillskapandet av fritidsfiskevalten i första hand bör bygga pä frivilliga överenskommelser mellan samhället, fiskeorganisationerna och valtenägarna. Tvångsåtgärder skapar olyckliga motsättningar mellan olika kalegorier fiskande och val-tenägare. Länsstyrelsen delar vidare ulredningens uppfattning att fritids­fisket bör inriktas på handredskapsfiske.

2.12    Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsslyrelsen vill avslutningsvis instämma i utredningens målsättning atl samhället skall stimulera en ut­veckling där fritidsfiskarna övergår frän all vara enbarl fiskekortköpare till att bli friluftsmänniskor som producerar fiskevård, sköter fiskevatten och bedriver uppföljnings- och utvecklingsarbete i samverkan med valten­ägarna.       

2.13    Länsstyrelsen i Jönköpings län:  Ulredningen anser att inrikl­ningen av samhällels insalser skall vara elt främjande av del egenlliga fritidsfisket och yrkesfiskel saml en hushållning med tillgängliga fiskere­surser. Länsstyrelsen instämmer i dessa för utredningsförslaget grundläg­gande värderingar.

2.14    Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen släller sig frågande lill den allmänna riktlinje, som utredningen framhållit, all utbudet av fritidsfis­kemöjligheter bör spridas till så många vatten som möjligt. 1 stället borde denna punkt formuleras så atl utbudet av fiskevatten bör anpassas lill efterfrågan och fiskarnas krav pä service och fiskevård. Etl mindre antal åtgärdade vatten i närheten av tätorterna kan vara lill slörre nytta än mänga vatten som bara är upplåtna i befintligt skick. Länsstyrelsen instäm­mer i övrigt med de övriga riktlinjer som ulredningen angivit. Länsstyrel­sen vill särskilt understryka värdet av atl fritidsfiskets egna organisationer lokalt och regionalt beredes möjlighet att ta på sig etl vidgat ansvar för vattnens skötsel, finansiering och nyttjande.


 


Prop. 1980/81:153                                                  106

2.15    Länsstyrelsen i Blekinge län: Med hänsyn lill den slora belydelse som fritidsfisket har för mänga människor främst från rekreationssynpunkl men även från ekonomisk synpunkt är del angelägel atl samhället fastlägger klara riktlinjer för sin politik med avseende på delta fiske. För alt dessa riktlinjer ska kunna få en ungefär likartad effekt över hela landel i den regionala och lokala planering som förutsätts komma till stånd inom fiskets område är det angeläget alt dessa ges elt sådant innehåll all möjlighelerna vid en sädan planering all tillgodose lokala bestående intressen inle kan ifrågasättas. Fritidsfiskels inriktning pä viss typ av redskap bör därför inle anges i av statsmakterna utfärdade riktlinjer. Vidare bör riktlinjerna ulgöra grunden för uppfordran lill samverkan mellan samlliga av fritidsfiskels berörda intressen.

2.16    Länsstyrelsen i Kristianstads län: Fritidsfisket är en av våra mest omtyckta fritidsaktiviteter och undersökningar visar också att den övervä­gande delen av frilidsfiskarena använder enbarl handredskap. Dessa akti­viteter bör stödjas i största möjliga utsträckning men man bör tillse all även andra kategoriers intressen Ullgodoses.

2.17    Länsstyrelsen i Älvsborgs län:   tillstyrker länsslyrelsen utred­ningens förslag till riktlinjer och åtgärder för fritidsfiskets utveckling (3.6.3. s. 145).

2.18    Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen delar i allt väsentligt vad som anförs av utredningen under rubriken Rikllinjer och ätgärder för fritidsfiskets utveckling (3.6.3). Länsslyrelsen vill framhålla att den anser atl det är angeläget atl fritidsfisket runl tätorterna utvecklas. Det behöver då inte vara fråga om alt utvecklandet av ett exklusivt fiske utan kanske framförallt av de mer vanliga fritidsfiskearlerna såsom gädda, abborre och liknande. En sädan salsning ger sannolikl ell slörre utbyte för den fiskande allmänheten än en satsning på "fiske med hög kvalitet" och bör därför komma i första hand.

2.19    Länsstyrelsen i Örebro län: I detta kapitel framhålls fritidsfiskets slora omfattning och sociala betydelse. Länsstyrelsen delar i allt väsentligl utredningens värderingar och den målsättning för fritidsfisket som där anges. Det måste anses positivt att fritidsfisket i ulredningen ges den ställning i samhället som dess stora omfallning och belydelse som bred fritidsaktivitet motiverar. 

2.20    Länsstyrelsen i Västmanlands län:       Länsstyrelsen delar i stort

utredningens uppfattning alt yrkesfiske och fritidsfiske med handredskap
är verksamheter, som i ökad utsträckning bör stödjas genom insatser frän
samhällets sida.-

De av utredningen framförda synpunkterna delas av länsstyrelsen. En ökad satsning på fritidsfisket får dock inte medföra att yrkesfiskets intres­sen skall vika vid en eventuell konfliktsituation. Från bl.a. Mälaren finns erfarenhet av att dessa båda typer av fiske kan utövas inom samma vattenområde utan att några allvarligare störningar uppstår. Etl allsidigt bedrivet fiske gynnar även fiskevården.

2.21    Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Slulligen vill länsslyrelsen under­
stryka vikten av att kommunerna mera aktivt engagerar sig i frågor an-


 


Prop. 1980/81:153                                                  107

gående fritidsfisket och dess behov av fiskevatten för all befolkningen skall fä tillgång lill avkoppling och fysiska aktiviteter på sin fritid.

2.22    Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länsslyrelsen i Gävleborgs län no­terar med tillfredsställelse ulredningens förslag lill utökade möjligheter för fritidsfisket. Fritidsfisket har etl stort socialt värde och ökade fiskevårds­insatser bör komma till stånd genom ekonomiska insatser bäde frän sam­hället och de fiskande.

2.23    Länsstyrelsen i Västernorrlands län:     Det är angelägel alt man

utformar rätten till fiske sä att dessa två fiskeformer, yrkesfiske och fritidsfiske, främjas så längl del är möjligt.

Vad gäller fritidsfisket vill länsstyrelsen understryka ell par förhållanden
som utredningen berör. Frilidsfiskel ger som knappasi någon annan frilids-
sysselsättning en kombinalion av stimulerande aktivitet och kontakt med
naturen samt motion. Som specifik dei av sektorn friluftsliv och rekreation
kan det därför bedömas ha myckel stort värde för friskvården både nu och
i framtiden.--

Ell annat förhållande atl understryka är alt frilidsfiskel kanske oftast
förekommer i samband med andra fritidsakliviteter såsom semesterresor,
camping, båtliv. Möjligheten lill attraktivt fiske blir därigenom en viktig
faktor atl räkna med för turismen.  

2.24    Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsslyrelsen ställer sig positiv till den huvudsakliga inriklningen i förslagel att i större omfattning än hittills göra fiske tillgängligt för fritidsfiske ål allmänheten.

2.25    Länsstyrelsen i Västerbottens län: Lantbruksnämndens och andras negativa inställning lill engagerandet av ideella krafter i skötseln av fiske­vatten, finansiering och nyttjande delas dock inte av länsslyrelsen. Sam­hället får ta pä sig sin del i form av lagstiftning och ell vidgat planeringsan­svar. Men inte minst kostnadsskäl talar för all enskildas inlresse las lill vara och utnyttjas i den lokala organisationen av fisket. Utredningen har redovisat flera skäl för sin positiva inställning härtill. Länsstyrelsen har i denna del ingen annan uppfattning. Del innebär då också all exempelvis domänverket och naturvårdsverket har ansvar inom sina respektive för­valtningsområden.

Avslutningsvis vill länsstyrelsen underslryka att det erfordras en positiv inställning och vilja lill samverkan och samarbele från fiskerältsinnehavar­nas sida för att detta angelägna ärende skall ge del resultat som eftersträ­vas i utredningen. Del är därför också angeläget all vid ärendets fortsatta handläggning strävan efter samförslåndslösningar framlonas.

2.26    Länsstyrelsen i Norrbottens län: Som en följd av det ökade intresset
för fritidsfiske värderas tillgången till sådant fiske högl även då del gäller
turistnäringen. I stora delar av Norrbottens inland och fjällområde har
turismen en icke oväsentlig belydelse för sysselsällningen. Denna belydel­
se förväntas öka i framtiden. I dag upplevs svårigheterna att få tillgång till
ett attraktivt fritidsfiske som en broms för turistutvecklingen inom vissa
delar av länet.

De mål och riktlinjer som utredningen redovisar för ulvecklingen av det svenska fisket, såväl yrkes- som fritidsfisket, står i god överensstämmelse med de uppfattningar som länsstyrelsen givit uttryck för. Länsslyrelsen kan därför i stort ansluta sig till dessa.


 


Prop. 1980/81:153                                                  108

2.27    Beredningen för planering och samordning av statliga insatser för rekreation m.m.: Rekrealionsberedningen lillslyrker i huvudsak de aktiva åtgärder för fritidsfiskets utveckling som utredningen föreslår. Beredning­en delar också utredningens bedömning atl frilidsfiskel är en friluflsaklivi-tet som bör kunna utvecklas och få en än större betydelse för turism och rekreation. Det är därför naturligt för beredningen all detta förhållande beaktas i de utvecklingsprogram som kommer alt utarbetas i de primära rekreationsområdena.       

2.28    Centralorganisationen SACO/SR: Belänkandel utgör en utmärkt sam­manfattning av den silualion del svenska fisket befinner sig i - ett yrkes­fiske som kringskärs av internationella kvolbestämmelser och som har svårigheter att förbli lönsamt, etl expanderande fritidsfiske som gör an­språk på naturresursen fisk, som i sin tur hotas och drabbas av olika former av negativ miljöpåverkan, t. ex. den pågående försurningen.

2.29    Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför­bund: Förbunden delar helt utredningens ovan redovisade synpunkler och är beredda medverka lill all landets fritidsfiskare får tillgång lill goda fiskevatten. Denna målsättning har förbunden lidigare deklarerat i skrift 1977.03.18 i samband med yttrandet över fiskevattenutredningens delbe­tänkande "Fiskevårdsområden". För all klara delta krävs all fisket be­drivs under ordnade former. Bäsla förutsättningen härför är ell förtroende­fullt samarbete mellan olika intressenter främsl fiskevattenägarna, yrkes-och friudsfiskarna, fiskenämnder och kommunala myndigheter.

2.30    Landsorganisationen i Sverige: Inledningsvis vill LO understryka fri­tidsfiskets stora betydelse som en god rekreation för breda samhällsgrup­per. Det siffemnderlag, som utredningen tagit fram om fritidsfiskets ut­bredning och de erfarenheter vi känner i övrigl, visar, atl fiskeinlressel omfattar alla åldrar och socialgrupper. Det rymmer därför unika möjlighe­ter som en rekreativ tillgäng. Mot den bakgrunden vill LO understryka utredningens slutsatser om att "ett brett utbud av frilidsfiskemöjligheler bör kunna erbjudas den frilidsfiskande allmänheten och garanteras trygga upplåtelseformer" saml all "utbudet av fritidsfiskemöjlighter bör spridas till sä många vatten som möjligt".

2.31    Landstingsförbundet: Landstingsförbundet delar utredningens upp­fattning all det frän samhällssynpunkt är angeläget atl medborgarna får tillgång till avkoppling och aktiviteter på sin fritid. Frilidsfiskel har här en given plats och är också en viktig faktor att räkna med vid ulbyggnad av en akfiv turism.

2.32    Lantbrukarnas riksförbund:- Det är enligl LRFs uppfattning

nödvändigt att fisket erhåller en sådan organisation och även i övrigt sådana förutsättningar alt yrkes- och fritidsfiskarnas intressen på alla säll fillvaratas. Samarbetsformer måste tillskapas både mellan dessa grupper och mellan fiskande å ena sidan saml fiskevallenägarna ä den andra sidan.

2.33    Skogsindustriernas samarbetsutskott; En allmängiltig erfarenhet är alt
attraktiva fiskelillfällen förenade med god fiskevård kan uppnås försl om
berörda parter, fiskevatlenägare, yrkes- och fritidsfiskare, organisationer
och myndigheter, kan mötas i ett förtroendefullt samarbete. Detta fömlsäl-


 


Prop. 1980/81:153                                                                109

ter i sin tur att enskild räll ej får åsidosättas. Helt eller delvis ianspråkta­gande respektive upplåtande av den rätt sorn tillkommer mark- och fiske­vatlenägare får endast ske under rättsligt betryggande former. Ell annal grundläggande villkor är alt även fiskevatten fär förvallas på ekonomiska villkor. Utbud och insatser skall baseras på efterfrågan pä fiskelillfällen och andra förelagsekonomiska bedömanden.

Utredningen har sammanställt etl värdefullt underlag för den fortsatta diskussionen vad gäller alt främja fritidsfiskets utveckling. Vi kan i princip ansluta oss till de rikllinjer och förslag som ulredningen anser bör ligga lill grund för samhällets politik i sådant syfte.

2.34                                  Svenska kommunförbundet: Under de senaste decennierna har fritids­
fisket utvecklats lill en fritidsaktivitet av betydande omfattning. Det finns
därför anledning att samhällel på olika vägar skapar bästa möjliga förut­
sättning för fritidsfisket.--

Fisket har också blivit en mycket viklig komplettering i kommunernas turislengagemang. Med anledning av della vill slyrelsen betona all sam­ordningen pä länsplanel i fiskefrågor mellan olika statliga myndigheter och företag förbättras.

2.35     Sveriges fiskares riksförbund: Belräffande fördelning av fiskevallen
är SFR av den uppfallningen all yrkesfiske och fritidsfiske med handred­
skap kan bedrivas i storl sett på samma områden vad gäller allmänl vatten.

Utredningen anser all fritidsfisket bör inriklas på handredskapsfiske, vilkel också överensstämmer med'SFR:s uppfattning.

Utredningen anser vidare all "1 kustvatten nära slora tätorter och turist-centra bör företräde ges "frilidsfiskel". SFR är av den uppfattningen all där yrkesfiske bedrives eller i område lämpat för yrkesfiske skall yrkesfis­ket alltid ha företräde. Ulredningens skrivning kan ge upphov till godtyck­liga bedömningar i fräga om fördelning av olika fiskevatten mellan olika kalegorier fiskande.

2.36     Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Förbundel har under senare år i
olika sammanhang betonat fritidsfiskets slora omfattning och sociala värde
samt härvid åberopat etl flertal utredningar, bl. a. 1972 års fritidsutredning
och Låginkomstutredningens kapitel om fritid och rekreation. Samhällels
insalser för alt stödja och ulveckla fritidsfisket som aktivitet har emellertid
varil ytterst ringa och uppgifterna om fritidsfiskets omfattning har ofta
ifrågasatts. Förbundet hälsar därför med tillfredställelse alt ulredningen
genom SCB låtit göra en omfattande utredning av svenskarnas fiskevanor
- en ulredning som klart visar alt fritidsfisket med sina ca 2000000
utövare är en av vårt folks allra största fritidsaktiviteter.

Förbundel finner del också värdefullt alt ulredningen kartlagt kommu­nernas insalser för frilidsfiskel. Av denna redovisning framgår all kommu­nerna år 1973 satsade endast en promille av del tolala beloppet för fritids­verksamhet på fiske. Man kan också uttrycka detla så all den lolala neltosalsningen på frilidsfiskel inle uppgick lill mer än ungefär vad en enda medelstor idrottsanläggning kostar per år i drift och underhåll. Delta belyser, enligt förbundet, myckel klart hur eftersatt fritidsfisket är.

Förbundel delar hell ulredningens uppfattning om fritidsfiskets slora
sociala värde saml anser i likhet med ulredningen del ytterst angelägel alt
stat och kommun stödjer denna viktiga fritidsaktivitet.          

Förbundel kan i slorl godta de rikllinjer ulredningen ansell bör ligga till


 


Prop. 1980/81:153                                                  110

grund för samhällets åtgärder vad gäller atl främja fritidsfiskets utveckling. I della sammanhang vill förbundel understryka alt del framtida fritidsfis­ket, med hänsyn till den tillgängliga fiskeresursen och yrkesfiskets behov, bör inriktas på handredskapsfiske. Del mä här framhållas alt enligl utred­ningens redovisning redan nu ca 1,4 miljoner av de fiskande fiskar enbart med handredskap.

2.37 Sveriges turistråd: Som ocksä framgår av ulredningens bakgrundsma­terial, är intresset för fiske myckel stort i vårt land. Som en följd av detta har tillgången på bra fritidsfiske kommit att spela en avgörande roll för utvecklingen av turism i stora delar av landel. Man kan t. o. m. konstatera att bristen på attraktivt fritidsfiske ulgör ett hinder för lurislutvecklingen i vissa delar av landel. I de delar av inlandet och fjällområdena där turismen har en icke oväsentlig belydelse för sysselsällningen, spelar utbudet av bra fiskemöjligheler en slor roll för den fortsatta lurislutvecklingen. Trols all landet har ett belydande antal sjöar, älvsträckor och en lång kust, är fiskeresurserna begränsade. Därför mäste, inte minst med hänsyn till att trycket pä fiskevattnen ökar, dimensioneringsfrågorna uppmärksammas.

2.38 Tjänstemännens centralorganisation: TCO anser att fritidsfisket som omfattas av ca tvä miljoner människor - ur alla samhällsskikt och ur alla åldrar - har elt slorl socialt värde. Ökade insalser för frilidsfiskel är därför i hög grad berättigade.

---- TCO anser all betänkandel ulgör ett betydelsefullt underlag som

kan tjäna som grund för en ny målsättning för samhällsinsatserna på fritidsfiskets område. Betänkandel sammanfattar också på en rad punkter riktlinjer och ätgärder som syftar lill alt skapa en för frilidsfiskel riklig utveckling.

TCO finner utredningens förslag tidsenliga och rikliga men vill dock
betona att allmänheten och yrkesfisket har rätt atl fordra en god service
också pä fiskets område.-

3    Fiskeplanering

3.1 Fiskeristyrelsen: Styrelsen vill underslryka vad utredningen anfört i fråga om behovet av planering. Grunden för atl lösa motsättningar mellan olika kategorier fiskande för väl avvägda fångstultag, för all avgränsa lämpliga fiskeområden, för alt satsa pä rätl fiskevård och service, för all från samhällets sida räll slödja olika former av fiske elc. bör fastläggas i en fiskeplanering på olika nivåer. Denna måsle samtidigt också kunna påver­ka och påverkas av en framUda total planering angående vattenresursernas användningsområde över huvudtagel.

All fiskevård fömtsätter en planering. Vad är syftet med fiskevården och vilka meloder och medel finns all tillgå? Vilka direkla ålgärder kan genom­föras? Vad måsle regleras genom bestämmelser? Fiskevårdsplaneringen bör som utredningen föreslagil sikta till alt åstadkomma långsiktiga planer för större kustavsnilt saml för hela vattensystem eller delar därav. För lokala fiskevårdsprogram kan dessa översiktliga planer tjäna som värde­fulla riktmärken.


 


Prop. 1980/81:153                                                  111

3.2     Statens planverk: Utvecklingen på fiskets område har successivi lett
fram till ökad förståelse för att planeringsinsalser mäste till för att hushålla
med fiskeresurserna och reglera fiskets omfattning och utövande. Planver­
ket är ense med utredningen om behovet av en hushållningsdiskussion på
regional nivä och vill här underslryka vikten av etl väl fungerande samspel
mellan den regionala fiskeadministrationen, länsstyrelsen och kommuner­
na. Det är väsentligt att fiskenämnderna kan aktivt medverka med kun­
skapsmaterial som kan tillämpas i kommunal planering och vara en gmnd
för skilda beslut om mark och vatten. I regeringens PM 1978-09-07 an­
gående fysisk riksplanering, fullföljande av fastlagda riktlinjer framhålls alt
underlagsmaterial om fiskets intresseområden bör delges kommunerna
bl. a. inför kommande revideringar av kommunöversiklerna. Del framhålls
också att fiskeristyrelsen och planverket bör överväga att gemensamt
utarbeta lämpliga exempel pä hur fiskets intressen kan beaktas i den
fysiska planeringen.

Behandlingen av fiskevården och fiskevärdsplaneringen ställer också anspråk på nära samarbete mellan stat och kommun. Enligt utredningen bör fiskevärdsplaneringen sikta till all åstadkomma långsiktiga planer för större kustavsnitt samt för hela vattensystem eller delar därav. Samord­ningen med kommunernas markanvändningsplanering med bl.a. långsik­tiga markreservationer för industrins lokalisering förutsätter lidig och kon­kret information om fiskevårdens problem och älgärdsprogram. Del bör vara länsstyrelsens uppgift att la inifiativ lill regionala överläggningar i syfte att klargöra eventuella intressekonflikter, som försvårar fiskevårds­planeringens genomförande. I regeringens länsvisa beslut beträffande riks­planearbetets fortsättning anges i flera fall atl förorenande utsläpp bör undvikas hksom utfyllnad av gmnda vikar etc. för all skydda vikliga reprodukfions- eller fångstomräden.

3.3                                              Statens lantmäteriverk: LMV slöder         de      redovisade strä­
vandena att förbättra planeringen inom fiskevården         regionalt och

kommunalt. Strävandena bör inriktas pä atl de samhällsplanerande orga­nens ställningstaganden på de områden som det här är fräga om fogas in i den övriga samhällsplaneringen och där stäms av i vederbörlig mån mot opinionen hos berörda medborgargrupper. Man vinner genom ett sädani förfarande bl.a. atl genomförandeätgärderna inte behöver belastas med meningsbrytningar och opinionsyttringar i grundläggande planeringsfrå­gor.

3.4    Länsstyrelsen i Stockholms län: Ulredningen föreslår alt regionala planer upprättas innehållande kartläggning och analys av vad som molver­kar ett ökal fiskeutnytljande. Planerna skall redovisa förslag till ålgärder för en bättre hushållning med fisket och länsstyrelserna skall slulligl god­känna de upprättade planerna. Vidare föreslås atl fiskevårdsområden bil­das i överensslämmelse med kommunal och regional planering pä fiskels omräde genom förrättning. Förslagen tillstyrks och synes ligga väl i linje med regeringens beslut och utgångspunkterna för del fortsatta planerings­arbetet med den fysiska riksplaneringen. Viklen av en nära koppling lill den fysiska översiktsplaneringen pä såväl regional som kommunal nivä måste dock särskilt poängteras.

3.5    Länsstyrelsen i Uppsala län: För all få ett underlag för bedömningen av lämpliga fiskevårdande insatser anser länsstyrelsen------------------------------- atl det är syn-


 


Prop. 1980/81:153                                                  112

nerligen angeläget att en såväl kommunal som regional fiskevårdsplanering kommer till ständ. Risk föreligger annars att kostsamma projekt startas som saknar fömtsättningar att lyckas. Länsstyrelsen vill ocksä framhålla angelägenheten av en samordning av valtenvårdskontrollen med avseende på olika verksamheter (recipientkontroll, fiske m. m.) så att den samlade kunskapen om våra vatten kan utnyttjas på bästa säll.

3.6                                     Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen anser   atl det

är angelägel att frågor som berör frilidsfiskel omfattas av regional och kommunal planering samt av den fysiska riksplaneringen. Länsslyrelsen har emellertid funnit, atl fiskets intressen redovisas mycket knapphändigt i kommunöversiklerna i länel. Mestadels berörs den miljöstörande effekt industrin har på fisket. Nägon egentlig fiskeplanering föresläs inte. Svårig­heterna torde, som utredningen framhållit, bero på oklarheter hur man skall inpassa den fysiska planläggningen beträffande vattenområden av­sedda för fiske. Såvitt länsstyrelsen kunnat utröna har vare sig någon regional eller kommunal fiskeplan upprättats i länet eller på någol annat sätt kommit till uttryck i den översiktliga planeringen. Del är därför angelä­get alt sådan planering kommer till stånd. Sädan planering bör exempelvis ange var samverkan är behövlig, behovet av fiskevårdande ålgärder och kanske främsl var kortfiske för allmänheten kan och bör komma ifråga.

3.7    Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen vill erinra om alt fiskefrå­gorna enligt utredningens tidigare förslag skulle vägas in i den kommunala planeringen, medan fiskenämnderna endast skulle upprätta särskilda fiske­planer inom områden med särskill komplicerade fiskeförhållanden. Efter­som ett stort antal fiskevårdsområden synes komma all bildas inom de närmaste åren fömtsätter länsstyrelsen atl planeringen av områdena kom­mer att ingå som en konlinueriig del i kommunens övriga planering. Klara regler för på vilket sätt planeringen för fiskevårdsområde skall bedrivas bör föreligga.      

3.8    Länsstyrelsen i Skaraborgs län:--------------- Länsstyrelsen anser att

planeringen bör ske med utgångspunkt från den kommunala planeringen via länsstyrelsen, som bör ha det övergripande ansvaret.

Samma resultat lorde inle kunna nås med fristående planering genom ett sektorsorgan.

3.9            Länsstyrelsen i Värmlands län: Regionala fiskevårdsplaner kan få slor
betydelse för del långsiktiga fiskevårdsarbetel och därvid underiälla ge­
nomförandel av ätgärder som berör störte områden och lar längre lid alt
slutföra. --

3.10    Länsstyrelsen i Örebro län: Här måste dock påpekas all förverkligan­det av ulredningens förslag om planering för fritidsfisket som grund för konkreta ätgärder släller krav på ökade personella resurser i första hand på fiskenämnderna men också på kommunerna. Denna form av planering har hitintills varil endasi av sporadisk karaktär och lotalt sell av mycket liten omfallning, men den behövs om fritidsfisket på allvar skall kunna komma med i samhällsplaneringen.

3.11    Länsstyrelsen i Västmanlands län: avvägningen av fiskets

intressen i samband med andra intressen alt ulnyllja mark och vatten bör i


 


Prop. 1980/81:153                                                  113

översiktlig form ske i kommunernas hela kommunyla övergripande plane­ring (markdispositionsplan - kommunöversikl). Della bör kunna ske med utgångspunkt från malerial från regionala översikter angående för fisket värdefulla vatten, vilka så långt möjligt kompletterats med lokall mer detaljerat material.

I denna planering bör bland annal sambanden med övrig planering för naturvård och friluftsliv belysas, såväl vad gäller restriktioner för som samordningsmöjligheter med fisket.

Mot bakgmnd av övervägandena i den fysiska planeringen bör det sedan
vara möjligt att upprätta elt kommunöversiktligt åtgärdsprogram för att
tillgodose fiskets intressen. 

I den nu genomförda omgången i den kommunöversiklliga planeringen
är fiskets behandling ännu föga utvecklad.

Det är troligt all kommunerna i den bearbelning av markdisposilions-planeroch kommunöversikter, som förestår de närmaste åren, kommeratt behandla fiskeintressena mer utförligt än hittills, sä atl en vägning sker i förhällande lill andra markanvändningsinlressen.

Det är däremot inte troligt all särskild kommunal planläggning eller åtgärdsprogram på fiskets områden kan ularbelas de närmaste åren annal än möjligen i undantagsfall. Bildande av fiskevårdsomräde, liksom andra åtgärder för att främja fisket, torde dock i många fall kunna ske mol bakgmnd av kommunens översiktliga fysiska planering (markdispositions­plan - kommunöversikl).

3.12    Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Utredningen har presenterat någ­
ra riktlinjer och ålgärder för atl främja planering av fritidsfisket, men
länsstyrelsen anser att förslagen ej är tillräckligt preciserade för all kunna
realiseras.

Ansvarsfördelningen i fiskeplaneringen (fiskevårdsplaner och hushåll­
ningsplaner) är oklar.-

Länsstyrelsen anser att det övergripande ansvaret för fiskeplaneringen
skall ligga på länsnivå och där primärt hos fiskenämnderna. Fiskevårdsin­
satser över länsgränserna kan skötas med hjälp av fiskenämnderna i re­
spektive län.--

På kommunal nivå föreslår utredningen all fisket skall ingå i den ordina­
rie planeringsverksamheten. Länsstyrelsen tror all della kan fungera bra,
fömtsatt atl de fiskeanvariga i kommunen får den nödvändiga ulbildningen
och erforderliga personella resurser för all sköta planeringen.     

Fiskeplanerna borde ge ett underlag för all bedöma vilka markanvänd-ningsreglerande bestämmelser som kan vara motiverade för att lillgodose fiskets intressen. Ulredningen har dock icke vidareutvecklat frågan om koppling mellan sektorsplaneringen (fiskeplanen) och övrig samhällsplane­ring, vilket är en stor brisl.

3.13    Länsstyrelsen i Norrbottens län: Fiskresurserna är trots del betydande
antal sjöar och älvsträckor som finns och trots all länel inrymmer en stor
del kust, begränsade. Elt ökal tryck pä fiskevatten innebär alt särskild
uppmärksamhel därför mäsle ägnas dimensioneringsfrågorna. Oberoende
av i vilken form fisket utövas måste det dimensioneras så att resurserna
kan nyttjas långsiktigt. En god hushållning av fisklillgångarna fömtsätter
även att långsiktiga program för aktiv fiskevård utarbetas och genomföres.

8    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 153


 


Prop. 1980/81:153                                                  114

3.14    Svenska kommunförbundet: Styrelsen delar ulredningens uppfattning att friUdsfiskets ökade belydelse gör det angeläget all fiskefrågorna beak­tas i den kommunala planeringen. Som ulredningen uttalat behövs ingen särskild kommunal fiskeplanering, utan fiskets intressen bör på ett natur­ligt sätt vägas in i samhällsplaneringen.

3.15    Sveriges turistråd:- Turistrådet förutsätter atl de fiskevärdsät­gärder som föreslås koncentreras lill områden med härd belastning och höga förväntningar frän konsumenten-turisten, samtidigt som långsiktiga program för aktiv fiskevård utarbetas och genomföres för atl skapa en god hushållning med fiskelillgängarna.      

4   Fiskevårdsområden 4.1 Allmänna synpunkter

4.1.1 Svea hovrätt, vattenöverdomstolen: Alltjämt gäller all ulredningen inte lyckats finna någon tillfredsställande motivering lill varför förvaltning enligt den nyligen tillkomna lagen (1973:1150) om förvaltning av samfäl­ligheter (SFL) så pålagligl skall missgynnas i förhållande lill lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden (LOFO). Efter upphävandet år 1973 av den gamla bestämmelsen i 24 § 1 st FL fär förvaltning enligt SFL anses som det normala för samfällt fiske. Om SFL anses som mindre ändamålsenlig -vilket de upprepade uppskoven med ikraftträdandet (jfr betänkandet s 58, 199) tyder på - bör en bättre anpassning av SFL lill fiskets särskilda behov övervägas. Det är sannolikt all man därigenom på etl tämligen enkelt säll skulle kunna skapa många nya kortfiskevatlen.

Inte heller har utredningen lyckats finna någon lösning av del problem som består i att inom slora fiskevatlensarealer, t.ex. Mälaren, områden med fritt fiske och enskilt fiske ligger vid sidan av varandra ulan någon gemensam förvallning eller organisation. Problemel kvarstår även efter den utvidgning av den fria fiskerätten som utredningen föreslår.

Utredningen har frånfallit utgångspunkten all fiskevårdsområde

tillskapas med tanke pä delägarnas gemensamma inlressen. 1 syfte atl fä lill ständ upplåtelser till utomstående föreslår utredningen betydande inslag av tvång och/eller påtryckning på delägarna. I hovrättens förra yllrande kriti­serades denna uppläggning av reformarbetet frän principiella ulgångs­punkter. Hovrätten ansåg alt det var fel alt rikla de föreslagna ålgärderna mot ägare av små och medelstora fiskelolter, medan ägare av slora lotter helt slapp undan. Hovrätten anser att gmnden för denna kritik kvarstår även beträffande det nu föreliggande belänkandet. I delta görs gällande (s 161) att delägarna ensamma beslutar om disposifionen av fisket. Utred­ningen föreslår nu atl enskild fiskerätt som ej ingår i fiskevårdsområde skall kunna exproprieras, eller pä annat sätl lagas i anspråk tvångsvis.

Häremot kan sägas dels all tillkomsten av fiskevårdsområde inrymmer så slora inslag av tvång och/eller påtryckning atl delägarnas egen mening kan komma att framstå som tämligen ovidkommande, dels att del finns anledning atl räkna med all ianspräklaganden av enskild fiskerätt inle kommer att bli nägot praktiskt alternativ i de fiskevårdande myndigheter­nas arbete.

Enligt förslaget är det delägarna själva som beslutar om fiskevårdsområ­dets förvaltning. Ä andra sidan är det inte delägarna ulan förtätlningsman-


 


Prop. 1980/81:153                                                                115

nen som beslutar om områdets gmndregler (19, 42 §S). (Stadgarna beslutas av delägarna - 32, 42 §§. Jfr 37 § 2 st). Länsstyrelsen ges i 37 § vidsträckta befogenheter att tillsätta en eller flera sysslomän. Genom ett sådanl förfa­rande kan delägarnas möjlighet atl själva beslula omintetgöras.

Tillämpning av LOFO enligl förslagen kan medföra alt ägare eller annan innehavare av fiskerätt — även om "äganderätten" till fisket lämnas orub­bad - fråntages sin dispositionsrätt utan alt alllid vara garanterad ekono­misk kompensation (jfr s 155). Med den nya inriklning som LOFO får enligt förslaget bör all sädan förlust liksom annan förmögenhetsförlust ersättas. Jfr ocksä 2 kap 18§ RF saml prop 1978/79; 195 bl.a. s 57.

4.1.2    Hovrätten för nedre Norrland: Hovrätten avgav under 1977 ett ytt­rande över utredningens betänkande Fiskevårdsområden (Ds Jo 1976:6) och krifiserade då förslagel på flera av de punkter som senare upptogs i 1977 ärs tilläggsdirektiv, exempelvis avsaknaden av äganderättsutredning. Även annan kritik av mer principiell nalur framfördes, däribland all det syntes betänkligt all, med utgångspunkt från en lagstiftning som i grunden är avsedd att reglera delägares inbördes förhållanden, söka tillgodose främmande - exemplevis de icke vallenägande fritidsfiskarnas - intres­sen. Nedan framgår alt hovrätten anser atl rättssäkerheten numera är tillräckligt tillgodosedd med den föreslagna metoden för registrering av delägare. Den från annan lagsliflning hämtade formen för opinionsmätning är godtagbar. Risken för negativism och andra samarbelsvårigheter inom området förefaller därigenom vara mindre än enligl förra förslagel. Kvar står dock, om än någol mindre utpräglad, lagens karaktär av planinslru-menl med möjligheler alt till förmån för allmänna inlressen stundom helt åsidosätta ägarekolleklivels önskemål. Om samhällsintresset i dessa frågor är sä stort som utredningen anser, synes emellertid den föreslagna lagen kunna godtas med endast smärre justeringar.

4.1.3    Sjöfartsverket: Utredningen har uttalat, att staten som fiskerätts­ägare bör, i de fall mindre kustområden ägs av slaten, aktivt verka för all fiskevårdsomräden bildas och alltefter omständigheterna arbeta för all fiskebestånden vårdas och fiskemöjligheler upplåts. För sjöfartsverket, som enligl vad inledningsvis nämnls, förvallar många, sannolikt små så­dana kustområden skulle en aktiv sädan verksamhel bli betungande dels för utredningar om vilka områdena är och dels för de av ulredningen angivna ätgärderna. Verket vill starkt ifrågasätta lämpligheten av sådanl åläggande. Lämpligare förefaller vara att lägga initiativskyldighelen pä vederbörande kommun, fiskeföreningar eller andra intresserade.

4.1.4    Kammarkollegiet: Ett av de viktigaste motiven för utarbetandet av ny lagstiftning om fiskevårdsomräden (LOFO) har varit alt söka stimulera fiskerättsägarnas intresse för sädana områdesbildningar. Del nu framlagda lagförslaget innebär att den hittillsvarande relalivi komplicerade bildnings­proceduren förenklats ulan att i stort sell några allvarligare invändningar

ur rättssäkerhetssynpunkt kan riktas häremot.          Liksom enligl 1976

års förslag skjuts emellertid alltjämt del allmännas inlressen i förgmnden. Samtidigt som fiskevårdsområden enligt det nya lagförslagets 1 § får bildas för att främja ändamålsenligt nyttjande av fiske och god fiskevård, måsle bildandet enligt lagförslagets 8 § stå i överensslämmelse med den kommu­nala och regionala planeringen på fiskets område. Någon uttrycklig mot­svarighet kommer inte att finnas till bestämmelsen i I § 1960 års LOFO alt


 


Prop. 1980/81:153                                                  116

sådana områden fär bildas för all främja fiskerätlsägarnas gemensamma inlressen. Del allmännas posilion kan i viss mån sägas ha yllerligare accentuerats genom förskriften i det nya lagförslagets 9§ atl fiskerälts­ägare som motsätter sig områdesbildning måsle ha beaktansvärda skäl för sin ståndpunkt, sammanställd med föreskriften i 10§ sista slyckel om vilka som har rätl alt påkalla förrättning.

4.1.5    Statskontoret: Bildandel av fiskevårdsomräden lorde vara en viklig fömtsättning för etl rationellt utnyttjande av fiskevatlnen. Statskontoret tillstyrker i huvudsak fiskevaltensutredningens förslag om fiskevårdsom­räden.

4.1.6    Lantbruksstyrelsen: Enligl lantbruksstyrelsens mening finns skäl för att skapa ökade möjligheter för fritidsfiske som en betydande friluflsaktivi-tet.  Förenklingarna i fiskevårdsområdeslagen bör starkt bidra härtill.

Föreliggande förslag som bygger på förrätlningsmannainstitul, med pre­liminär äganderättsutredning, i förekommande fall följd av reviderad fis­kerättsförteckning, bör enligt lanlbruksslyrelsens mening ge ell godtagbart underlag för bildande av fiskevårdsområde. Den föreslagna förenklingen bör reducera kostnaderna och påskynda bildandet av fiskevårdsomräden. Då förslaget även i övrigt i stort tillgodoser de synpunkler lantbruksslyrel­sen anförde i sitt remissyttrande 1976-11-29 över 1976 års förslag vill lantbruksslyrelsen i huvudsak tillstyrka förslaget.

4.1.7--------------- Fiskeristyrelsen: Fiskeristyrelsen framhöll i sitt yllrande över delbe­
tänkandet (Ds Jo 1976:6) Fiskevårdsområden bl. a. att frågan om en lämp­
lig lagstiftning för att samfällt ordna fiskeförhållandena i enskilt vatten
varit aktuell under så gott som hela 1900-lalel. Trols atl lagen om fiske­
vårdsområden (LOFO) varit i kraft nära 12 år innan 1973 års fiskevattens­
utredning tillsattes, var antalet områden då inte fler än ca 70. Genom
ändringen i 24 § lagen om rätt till fiske den 1 juli 1974 sattes en större press
på landets drygt 2000 fiskevårdsföreningar all ombilda sig lill fiskevårds­
områden. Denna lagändring i förening med de nya, någol förenklade reg­
lerna om delgivning av kallelse fill förrättning enligl LOFO, som genomför­
des den I januari 1976, hade vid tiden för styrelsens yttrande 1977 letl lill
alt antalet områden ökat lill ca 200. Dagens siffra är knappl 300. Den
snabba ökningen har- bl. a. lett lill en ansökningskö för statsbidrags­
givningen.

Utredningens slutliga förslag är visserligen inte lika enkelt som 1976 års förslag. Det tar dock alltjämt tillvara värdefulla inslag från de nuvarande fiskevårdsföreningarna liksom från dagens fiskevårdsområden samtidigt som det enligl styrelsens mening medför en förstärkt rättssäkerhet jämfört med delbetänkandets förslag. Särskilt vill styrelsen betona all det nu framlagda lagförslaget jämfört med dagens LOFO innebär elt stort steg mot mindre byråkrati och krångel samt väsentligt lägre kostnader för den enskilde och samhället. Fiskeristyrelsen förordar därför att förslaget sna­rast leder till ny lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med betän­kandet.

Fiskeristyrelsen delar - i likhet med de remissinsianser som yttrat sig hit - utredningens uppfattning om syftet med lagstiftningen. Som styrel­sen anförde 1977 bör dock den nya lagen benämnas lag om fiskeområde.

Skälen för att bilda fiskeomräde kan givetvis variera. I remissvaren till


 


Prop. 1980/81:153                                                  117

styrelsen har framhållits bl. a. atl fillkomsten av sädana områden utgör en av de viktigaste fömtsättningarna för atl fiskevården skall kunna bedrivas pä ett effektivt sätt och har gundläggande betydelse för förvaltningen av våra fiskevatten. Som någon fiskenämnd anför innebär lagförslaget även att delägarnas framtida förvallning av fiskeområdet förenklas. Slyrelsen har för sin del erfarenhetsmässigt funnil all Iveksamhel om vem som kan svara för olika fiskevårdande åtgärder såsom kalkning, fiskulplanlering elc hksom också administration av olika bidrag lätt leder till att även angeläg­na projekt fördröjs eller, i sämsla fall, helt uteblir. Sädan tveksamhet undanröjs om fiskevårdsområde bildas.

Andra betydelsefulla skäl är upplåtelse av fiske lill alllmänhelen, där bildandet ingår som en viktig förulsällning för att den av styrelsen ovan förordade målsättningen om ell ökal fritidsfiske skall kunna uppfyllas. Härtill kommer, alt förslagel mäsle ses mol bakgrund av ulredningens betänkande i övrigt varvid det utgör etl betydelsefullt led i strävan alt på frivillig väg öppna nya fiskevatten längs södra ostkusten. Den nya lagen bör också i ökad utsträckning lillämpas på del fiske längs andra kust-sträckor som alltjämt avses omfattas av enskild fiskerätt.

4.1.8 Statens planverk: Vad gäller förslagel om fiskevärdsområdenas bildande anser sig verkel inte ha anledning atl la ställning lill förslagels formella detaljer. I likhel med vad planverket uttalade vid den lidigare remissomgången angående fiskevårdsområden (Belänkande Ds Jo 1976:6) vill verket underslryka principen alt beslul härvidlag bör ske inom de ramar som fastlagts genom planläggning enligt byggnadslagstiftningen.

4.1.9   Statens lantmäteriverk: Lagstiftning om samverkan i fräga om någon
viss befogenhet, t. ex. jakl eller fiske, bör utformas så atl man å ena sidan i
tillräcklig män beaktar de speciella fömlsiittningarna och behoven inom
den aktuella sektorn men å andra sidan lar lill vara de möjligheter som
finns att bygga upp samverkanslagstiflningen efter ett enhetligt mönster.
Flera skäl talar för enhetlighet och likformighet i möjligaste män. Över­
blick och orientering i regelsystemet underlättas för sakägarna, myndighe­
terna och medborgarna. Enhetliga regler får en bättre förankring. Fömt­
sättningarna för atl utforma en rationell och ändamålsenlig organisation för
tillämpningen ökar.

Förslagen rörande fiskevårdsområden och jaktvärdsomräden är utfor­made som fristående lagar, avseende både etablering och förvallning. Nägon lagteknisk samordning [med anläggningslagen (AL) och lagen om förvaltning av samfälligheter (SFL)] uppnäs alltså i huvudsak inte. När del gäller innehållet kan man konstatera all SFL i viss grad tjänat som förebild beträffande förvaltningsbestämmelserna. Pä många punkter är emellertid lösningarna olika. När det gäller reglerna om etablering av faslighelssam-verkan är frånvaron av etl samlal synsätt påtaglig. Detla gäller bl.a. procedurfrågorna och sällel atl säkerställa behövlig koppling mellan sam­hällsplaneringen och besluten om samverkanselablering. Dessa frågor be­rör LMV nägot närmare i det följande.

Enligt LMVs uppfattning bör frågan om samverkanslagsliflningens inne­håll och lagtekniska anordnande prövas frän här berörda ulgångspunkter vid den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendena.

4.1.10 Statens vattenfallsverk: I yttrandet den 21 mars 1977 över fiskeval­
tensutredningens belänkande Fiskevårdsområden (Ds Jo 1976:6) redogjor-


 


Prop. 1980/81:153                                                  118

de verket för sina fiskevatten och skälen lill att vissa av dessa måste bibehållas under verkets rådighel (jfr. s. 157 i betänkandet). Valtenfalls­verket vill ånyo underslryka viklen av atl där nämnd ensamrätt för verkel icke äventyras t. ex. i de fall avelsfiske är anordnat i sådant vatten eller då ållydnad av domfästa tappningsföreskrifter begränsar möjligheterna lill fritidsfiske. Tappningarna och avelsfisket omöjliggör icke fritidsfiske. Tvärtom har verket aktivt medverkat lill atl vattnen upplåtes ål allmänhe­ten. För elt oplimalt samspel mellan tappningar, avelsfiske och annat fiskande fordras emellertid en direkt rådighet från kraftverksägarnas sida över fiskeutövandet.

Förslaget till ny lag om fiskevårdsområden beaktar i viss mån de syn­punkter som framlagts frän remissinstanser på del lidigare lagförslaget (Ds Jo 1976:6). Vattenfallsverket anser det värt all eftersträva att formerna för bildandet av fiskevårdsomräden förenklas. Härigenom bör anlalel fiske­vårdsområden öka och om upplåtelse regelmässigt göres som det är tänkt i förslaget förbättras också möjlighelerna för fritidsfiske för den slora all­mänheten. Reformerna, som alltså i och för sig i många siycken är välmoti­verade, ger emellertid också anledning lill erinran om risker för rältssäker-heten i vissa fall.

4.1.11    Domänverket: Domänverkel ser positivt pä förslagel om förenklade regler för bildande av fiskevårdsområde. Inom ramen för förenklat bild­ningsförfarande skall del dock fortfarande finnas motivation och utrymme för fiskevatlensägaren atl känna ansvar för hur vattnet utnyttjas. Domän­verkel förordar ell förenklat förfarande som påskyndar bildandel av fiske­vårdsområden, vilkel ökar fiskeulbudel samlidigl som del ger ökande möjligheter att tillgodose fiskeklubbars behov av att sköta och värda fiskevatten. Fiskevårdsområdels stadgar skall i så fall utformas på sådanl sätt att driften av området helt eller delvis kan överlämnas lill sportfiske-klubb, fiskevårds-, villaägare-, idrottsförening eller annan intresseorgani­sation.       Ökad områdesbildning främjar såväl allmänhetens möjlighe­ter lill fiske som fiskevattens värd. För domänverkels del innebär ell påskyndande av omrädesbildningar all verkel i slörre omfattning än hittills kan utnyttja de samfällt ägda fiskevatlnen och ställa dem lill allmänhetens förfogande.

4.1.12    Länsstyrelsen i Södermanlands län: Utredningen föreslår ell förenk­lat förfarande för bildande och förvallning av fiskevårdsomräden. Gällande lag om fiskevårdsomräden är i vissa avseenden svår alt tillämpa. Della har säkert medfört att det i vissa fall inle varil attraktivt för fiskerällsinneha-varna att bilda fiskevårdsområden.        Länsstyrelsen ifrågasätter lämp­ligheten av atl del finns fiera institut för förvaltning av fiske. Lagtekniskt bör dock största möjliga anpassning till anläggningslagen (AL) och lagen om förvaltning av samfälligheter (SFL) eftersträvas. I lagen om fiskevårds­områden bör hänvisning lill AL i så mänga fall som möjligt ske. Förvall-ningsbestämmelserna bör utgå och ersättas av SFL.

4.1.13    Länsstyrelsen i Östergötlands län:     Länsslyrelsen delar ulred­ningens uppfattning alt del är angelägel atl fiskevårdsområden bildas och att bildandel underlättas så långl som möjligt. Enkelheten får dock inle drivas så långl all rättssäkerhelskraven eftersattes. Mot bakgrund av lidi­gare förslag lill ändrad lagsliflning och synpunkterna härpå (bl.a. länssty­relsens yttrande 1977-03-25) synes de nu lämnade lagförslagen i storl sett vara väl avvägda.-


 


Prop. 1980/81:153                                                  119

4.1.14    Länsstyrelsen i Jönköpings län: Utredningen anger att syftel med förslaget till lag om fiskevårdsomräden är att tillskapa en modern och ändamålsenlig förvaltningsform för enskilt fiske. Länsstyrelsen, som fattal beslut om bildandet av drygt 50 fiskevårdsområden, kan vitsorda att det finns ett verkligt behov av en sädan förvaltningsform. Som länsstyrelsen angav i sitt yttrande över betänkandet Fiskevårdsomräden (Ds Jo 1976:6) fungerar den nuvarande ordningen med fiskevårdsomräden i stort sett väl. En överarbetning av lagreglerna är emellertid påkallad ur bl.a. effektivi­tets- och kostnadssynpunkt. Förändringar av lagstiftningen bör då i första hand syfta till att sfimulera omrädesbildningar, varigenom fillgången på fritidsfiskevatten kan ökas och även fler och effektivare fiskevårdande ätgärder kan vidtas. Tillräckliga rättssäkerhetsgarantier måste emellerfid samtidigt vara inbyggda i systemet.

4.1.15    Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen anser det ytterst värdefullt att man genom förslaget får väsentligl enklare regler för fiske­vårdsområden, så att dessa kan komma till stånd snabbare och billigare. 1 framtiden bör delägarna i fiskevårdsområdet få pengar över till atl göra fiskevårdsinsatser. Det förenklade förfarandet bör också bidra lill alt del blir störte fart på områdesbildandel. Atl det i dag är föga populärt alt bilda fiskevårdsområden illustreras av atl del i länel f. n. finns 23 st. områden bildade medan 11 områden är under bildande. Samtidigt finns del ca 100 fiskevärdsföreningar. En del fiskerättsägare tycks fortfarande sväva i den villfarelsen att de skulle avhända sig äganderätten till fiskevattnet om de går in i ett fiskevårdsomräde. Eventuellt borde del i lagtexten klargöras all så inte är fallet.

Länsstyrelsen kan - med vissa invändningar i detaljfrågor varom mera nedan - tillstyrka utredningens förslag lill bildande av fiskevårdsomräden.

4.1.16    Länsstyrelsen i Blekinge län: Ulredningens nu framlagda förslag till lag om fiskevårdsområden innebär att hänsyn i hög grad lagits till de erinringar som bl. a. länsslyrelsen framförde mol del tidigare förslagel. Del förenklade utrednings- och förrällningsförfarande som utredningen nu fö­reslår kan anses i erforderlig omfattning lillgodose de rällssäkerhetsan-spräk som de i fiskevårdsområdel ingående fiskerältsägarna har räll alt ställa. Del förenklade förfarandet medför även en klar kostnadsbegräns­ning vilket också är till gagn för möjligheterna all i ökad utsträckning bilda fiskevårdsområden.

4.1.17    Länsstyrelsen i Kristianstads län: Sammanfattningsvis anser läns­styrelsen atl olika invändningar kan riktas mot utredningens förslag röran­de fiskevårdsomräden. Närmare överväganden fordras särskill i fråga om behandlingen av de fiskerättsfrågor som i praktiken alltid måsle få största betydelse. Den positiva medverkan av fiskeintressenterna, som är väsent­lig om man skall fä till stånd ell väl fungerande fiskevårdsområde, under­värderas av ulredningen, som i slällel synes överbelona myndigheternas planläggande roll. Denna är på detta område knappasi särskilt markerad.

4.1.18    Länsstyrelsen i Malmöhus län: Det nya förslaget har pålag­liga fördelar mot gällande lag om fiskevårdsomräden genom atl möjliggöra snabbare och billigare förfaranden vid bildande av fiskevårdsområde sam­tidigt som rättssäkerheten beaktats i erforderlig utsträckning. Länsstyrel­sen tillstyrker i huvudsak förslaget till lag om fiskevårdsområden och vill endast göra en del påpekanden belräffande enskilda paragrafer i lagtexten.


 


Prop. 1980/81:153                                                                120

4.1.19    Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen tillstyrker förslagen vad rör bildande av fiskevårdsområden.

4.1.20    Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen kan i huvudsak ansluta sig till utredningens i förevarande betänkande reviderade förslag. Länssty­relsen inskränker sig därför nu till att yttra sig pä vissa punkter.

4.1.21    Länsstyrelsen i Värmlands län: Tillgången pä fiskevatten inom länel är god och något omedelbart behov av ökad tillgäng på sädana synes inte föreligga utom i länets västra del. Bildande av fiskevårdsområde kan härvid komma att spela en viss roll. Ett fiskevårdsområdes största betydel­se ligger dock däri att det som juridisk person har större möjligheter än en fiskevårdsförening att genomföra mera kostnadskrävande projekt inrikta­de på fiskevård och service ål de fiskande. Vatten som genom god fiske­vård och utbyggd service gjorts attraktiva är av belydelse ur turistsyn­punkt.

4.1.22    Länsstyrelsen 1 Örebro län: Länsstyrelsen finner det framlagda lag­förslaget vara väl genomarbetat och atl en kommande lagstiftning borde kunna fastställas i enlighet med förslaget.

4.1.23    Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Förslaget synes i stort vara ägnat atl tillgodose syftet med bildandet av fiskevårdsområden, nämligen att främja ändamålsenligt nyttjande av fiske och god fiskevård och samtidigt innefatta en lämplig avvägning mellan de skilda intressen som har att samverka på fiskets område.

Den förenkling rörande förfarandet ifråga om bildande av fiskevårdsom­råden som förslaget innebär jämfört med nuvarande lag, särskilt då beträf­fande det sänkta kravet pä fiskerättsulredning, är ägnat alt öka bildandet av fiskevårdsområden och alt förkorta handläggningstiden. Detla är sär­skilt angeläget i Kopparbergs län med sina ofta invecklade faslighets- och ägarförhållanden och med hänsyn till att bildandet av flera omfattande fiskevårdsområden redan inletts.

4.1.24    Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Sammanfattningsvis innebär det nya lagförslaget en klar förbättring i förhållande till nuvarande lag om fiskevårdsområden och bör underlätta del myckel angelägna bildandel av nya fiskevårdsområden.

4.1.25    Länsstyrelsen i Västerbottens län: Om utvecklingen blir den ulred­ningen föreslär kommer länsstyrelsen alt i hell annan utsträckning än nu bli engagerad i bildandet av fiskevårdsområden. Detta ligger också i linje med det ansvar länsstyrelsen redan har för det rörliga friluftslivets utveckling och den regionalpolifiska planeringen. Turismen ulgör därvid för delar av länet ett väsentligl inslag och satsningen pä fritidsfiske, framför allt i strömmande vatten, är i det sammanhanget betydelsefull. Tillgängen på lämpliga sådana områden, som ger den fiskande ett rimligt utbyte är begränsat. Fisket fick i samband med den fysiska riksplaneringen en myc­ket undanskymd roll. Här finns alltså ell klart planeringsbehov inriktat på hushållning med och utveckling av lämpliga fiskbestånd. Della kommer atl fömtsatta fiskevårdsområden för större sammanhängande områden. Fis­keturismen är vidare regelmässigt inriktad på handredskap. En planering bör - säsom utredningen uppmärksammat — beakta även della och även inriktas på sättet för utövande av förekommande enskild fiskerätt.


 


Prop. 1980/81:153                                                  121

4.1.26    Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att fiskevårdsområden bör tillkomma i ökad omfallning. Det förslag som lagts bör ge bättre möjlighel än tidigare all få lill stånd dessa områden. Länsstyrelsen är därför i princip positiv lill förslagel. Speciellt glädjande finner länsstyrelsen del vara all utredningen föreslär elt enkelt förfarande då det gäller alt fastställa de fiskerätlsliga förhållandena. Just oklarheten beträffande dessa förhållanden och kostnaderna för all utreda desamma har hittills utgjort en effektiv späiT mot bildande av fiskevårds­omräden.

4.1.27    Centralorganisationen SACO/SR: Planering och skötsel av elt slörre vattenområde kommer att kopplas till yrkesfiske-licensområden och fiske­vårdsomräden enligt betänkandets förslag. Om bildandet av fiskevårdsom­räden gär långsamt inom vissa områden eller längs vissa kustavsnilt inne­bär detla en fördröjning av genomförandel av en riklig fiskevård. Informa­tion fill den fiskande allmänheten och till övriga berörda om sambandel mellan administrativa åtgärder och den biologiska effeklen av riklig fiske­vård i fiskevattnel är därför utomordentligt angelägen om förståelse för de föreslagna åtgärderna någonsin skall kunna skapas.

[SACO-SR] tillstyrker-- statsbidragsgivningen lill bildandet av

fiskevårdsomräden. Det förenklade förfarandet som föreslås tillstyrks un­der fömtsättning atl rättssäkerheten garanteras.

4.1.28------------------------------- Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför­
bund: Förbundens bestämda uppfattning är          all den bäsla ordningen

för förvaltning av fiskevatten är fiskevårdsområden. I förslaget till lag om fiskevårdsomräden tillskapas en möjlighet all kunna bilda fiskevårdsområ­den, även om en majoritet av fiskevattenägarna icke sä önskar (9§, 2 st.). Vid sådant tvångsbildande anser förbunden dock, alt fiskevårdsområdel endast skall omfatta handredskapsfiskel. Förbunden understryker, atl de är positivt inställda till en förenklad och effektivare lagstiftning inom delta område i det syfte som utredningen anger. Förbunden är emellertid av den bestämda uppfattningen, atl för att syftet med de nya lagförslagen skall få avsedd effekt, en positiv inställning och en positiv vilja erfordras att medverka från majoriteten av fiskevaltenägarnas sida.

Vidare bör man ha klart för sig, all inom vårt avlånga land finns mycket belydande vattenområden med måtfiigt eller svagt fiske, där möjligheterna till effektiva fiskevärdsätgärder är starkt begränsade. Delta utgör enligt förbundens mening ytterligare ell belägg för alt fiskevaltenägarnas positiva inställning är nödvändig.

4.1.29-------------------- Landstingsförbundet:  Belräffande förslagel lill ett förenklat

förfarande vid bildandet av fiskevårdsomräden samt bidrag lill deras bil­dandekostnader har landstingsförbundet intet att erinra.

4.1.30 Skogsindustriernas samarbetsutskott: Enligt utskottets uppfattning
erbjuder fiskevårdsområde i mänga fall den bästa formen för samordning
och förvaltning av fiskerätter, där flera ägare och skifleslag är inblandade.

Nuvarande lag om fiskevårdsomräde har enligt medlemsföretagens upp­fattning i stort sell fungerat tillfredsställande vid bildande av sädant områ­de; förvaltningsformen har även som regel kunnat accepteras av fiskerätts­ägama. Den kritik som uttalals i sammanhanget gäller främst lidsuldräkten och kostnaden för fiskerättsutredningar.


 


Prop. 1980/81:153                                                  122

Även om det i och för sig är önskvärt all tillvägagångssättet vid bildande av fiskevårdsområde kan rationaliseras, är SISU ej berett atl tillstyrka de förslag som utredningen framlagt i sådant syfte. Av skäl, som närmare redovisas i bilagda promemoria, utarbetad av lantmätaren Arvid Bonde­son, SCA, anser SISU atl framlagda förslag till ny lagstiftning angående fiskevårdsomräden ej bör läggas till grund för fortsatt diskussion och beslut. Tills vidare kan nu gällande lagstiftning bibehållas i oförändral skick.

4.1.31    Svenska kommunförbundet: Under de senasle decennierna har fri­tidsfisket utvecklats lill en fritidsaktivitet av belydande omfallning. Del finns därför anledning alt samhällel pä olika vägar skapar bäsla möjliga förutsättning för fritidsfisket. Slyrelsen lillslyrker därför utredningens för­slag till förenklingar i lagen om bildande av fiskevårdsomräden. Den före­slagna lagstiftningen bör stimulera lill all det bildas fler fiskevårdsomrä­den. Förslaget innebär också atl nuvarande fiskevårdsföreningar på ett enkelt sätt kan omvandlas lill fiskevårdsområden. Därigenom får den stora grupp fritidsfiskare som saknar egna fiskevallen ökade möjligheter alt fiska.

4.1.32    Sveriges fiskares riksförbund: SFR är positiv till bildande av fiske­vårdsområden, vilka kan upplåta vatten för säväl yrkes- som fritidsfiske, men anser att nuvarande bestämmelser är aU föredraga. SFR vill dock ej motsätta sig förslagel om förenklat förfarande under förulsällning all bil­dande av fiskevårdsomräden föregås av omröstning. Vid förrättningen bör sålunda en majorelet av närvarande fiskerättsinnehavare rösta för bildande av område.

4.1.33    Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Enligt förbundets uppfattning är det av utomordentlig vikl alt enskilt fiske kan ställas lill allmänhetens förfogande genom en vettig organisationsform. Fiskevårdsområdel är -väl organiserat och räll utnyttjat - en från såväl biologisk som juridisk synpunkt god organisationsform. Angeläget är emellertid all inle en krång­lig lagstiftning försvårar och fördyrar bildandel av fiskevårdsområde, vil­kel hiuills varit fallel.

Utredningen har enligt förbundets mening lyckats all väsenlligl förenkla
den nuvarande lagsliftningen ulan atl rättssäkerheten därigenom behövt
eftersättas. Positivt är bl.a. förslagel om ett enklare förfarande vid fiske­
rättsulredning samt atl förtällningsmannen själv kan falla beslul om bil­
dande. Vidare all opinionsvillkoret utformats efter förebild frän bl.a.
fastighetsbildningslagen

Förbundet tillstyrker således förslaget till lag om fiskevårdsområde vil­ken bör möjliggöra elt väsenlligt enklare förfarande och en avsevärd redu­cering av förrätlningskostnaderna säväl för delägare som för samhällel.

4.1.34-------------------------------- Tjänstemännens centralorganisation:   Etl förenklat förfaran­
de för bildande av fiskevårdsområde föreslås med möjlighel alt erhålla
statsbidrag till bildandekoslnaderna i den mån fiskevårdsområdel har för
avsikt att upplåta fiske åt allmänheten. Härigenom skapas bättre fömtsätt­
ningar för fiskeupplålelser i sådanl enskilt vatten, där någon fiskerätt som
omfattar fiske med handredskap inte föreligger. Detta gäller enskilt vatten
längs södra ostkusten samt allt inlandsvatten med undantag av de slora
sjöarna.


 


Prop. 1980/81:153                                                  123

4.1.35----------------------------- Svenska skogsarbc-tareförbundet: Vi vill   anknyta till

hovrättens lidigare remissyttrande, där hovrätten påpekade alt det bör finnas en fiskeorganisalion, som både kan bedriva rationell fiskevård och som kan se till alt fisket utövas på ell säll som molsvarar rådande värde­ringar i samhällel. Varken de hittillsvarande fiskevårdsområdena, fiske-värdsföreningarna eller samfällighelsförvallningarna molsvarar enligt hov­rätten dessa krav. Hovrätten anser att fiskeförvallningen bör omspänna stora områden, exempelvis en hel ädal. Den synpunkten anser vi vara värd att beakta när man skall revidera nuvarande lagar och förordningar.

4.1.36 Sveriges jordägareförbund: Sveriges Jordägareförbund är i huvud­
sak positivt till utredningens förslag i denna del. Bildandel av fiskevårds-
områden tillhör de viktigaste ålgärderna för all främja fisket och bör därför
stödjas.

Förbundet vill dock underslryka att det ej bör få komma i fråga atl tvångsvis bilda fiskevårdsomräde mot fiskerätlsägarnas vilja utan atl det allmänna helt klart har dokumenterat etl synnerligt behov härav. Della bör komma till klart ullryck i lagsliftningen.

4.2 Bildande av fiskevårdsområde

4.2.1   Svea hovrätt, vattenöverdomstolen: Fiskerättsförteckning. Om utred­
ningens förslag likväl genomförs lorde man ocksä kunna godta all beslul
om bildande föregås av en äganderättsutredning som bara är preliminär (s.
152). Emellertid kan del ifrågasättas om del är myckel vunnet med en
äganderättsutredning som inle är fullständig. Den ulredning som hittills
krävts ligger ju till grund inte bara för länsstyrelsens beslut om bildande
utan också för delägarnas omröstning. I det senare fallel torde del vara
ofrånkomligt att ha tillgång till en delägarförteckning som är ej endast
preliminär.

Kostnaderna för bildande. Initiativ lill bildande av fiskevårdsområde kan enligt förslagel tagas, förutom av fiskerältsägare, av fiskenämnd och kommun (10 §). Fiskevårdsområde skall kunna bildas ulan att någon majo­ritet därför finns bland delägarna. Uteslutet är ej atl fiskevårdsområde bildas utan samtycke från någon enda delägare. Ja del kan t.o.m. genom länsstyrelsens föreslagna rätt att föranstalta om överprövning av förrätl­ningsmannens beslul inträffa all fiskevårdsområde bildas, trots all inte vare sig delägarna, förrättningsmannen, fiskenämnden eller kommui| öns­kar det (46§). I samtliga dessa fall skall delägarna åläggas all svara för förrättningskostnaderna.

Hittills har statsbidrag för viss del av koslnaden för bildande av fiske­vårdsområde kunnal utgå. Så skall enligt förslagel kunna ske även i framti­den dock endast om fiskevårdsområdet "förbinder" sig att sälja fiskekort. Också om sådan förbindelse skulle lämnas är det dock inle meningen alt rätten till statsbidrag skall vara lagfäst. Med tanke på alt förutsättningarna för bildande i förslaget är helt annoriunda än i den gällande lagen anser hovrätten att bestämmelsen om atl delägarna ensamma skall bära hela förrättningskostnaden inle kan kvarstå oförändrad i en lag som i övrigt utformas enligt förslagel. Även bidragsbestämmelserna i lagen mäsle an­passas till det nya lägel.

4.2.2   Hovrätten för nedre Norrland: Fiskerättsförteckning. Utgångspunk­
ten för utredningens förslag är atl delägarnas inställning lill frågan, om


 


Prop. 1980/81:153                                                  124

fiskevårdsomräde skall bildas, mäts på annat sätt än genom röstning med delaktighetstal. Om denna utgångspunkt också blir vägledande vid lagens slutliga utformning, synes den modell för äganderätlsregislrering som ut­redningen föreslagit vara tillfyllest från rättssäkerhetssynpunkt.

Utredningen anför atl förtällningsmannen enligl föreslagen metod ulan nämnvärd insats kommer alt få en uppfattning om den relativa storleken av de olika fastigheternas fiskerätt. Hovrätten vill i sammanhanget understry­ka vikten av att uppgifterna klart anges i fiskerätlsförteckningen även om de skulle sakna betydelse vid själva bildandet. En sädan sammanställning ger nämligen delägarna en översiktlig bild av styrkeförhållandena inom området och kan länkas få den verkan atl framdeles krav ej reses på fullständig fiskerättsulredning.

Lantmätaren Lars-Göran Loré har i bilaga lill utredningen redovisat den metod som utredningen sedan anslutit sig lill. Enligl Loré innehåller den preliminära förteckningen normall alla fiskerältsbärande fasligheler med undantag för evenluella avsöndringar och avslyckningar som har fiskerätt. Risken för att förteckningen innehåller fastigheter som saknar fiskerätt kan antas inskränka sig till de fall då dä skalletalsfastighetens hela fiskerätt har överlåtits utan att skaltelalel har överförts. Så kan ha sketl i samband med avstyckning. Utredningen nämner inte att även andra kategorier faller utanför förteckningen, nämligen de grupper som upptas i 4 och 5 §§ i lagförslaget. Som en ytterligare rättssäkerhelsälgärd kunde övervägas atl i fiskerätlsförteckningen nämna beskrivna felkällor.

Vad gäller utredningskosinaderna anmärker hovrätten all förteckning­ens kvalitet ofta väsentligt skulle kunna höjas, om den tilläts ingå som ett led i den komplettering av faslighetsregislrel som för närvarande pågår.

Fiskevårdsområde och samernas fiskerätt. Vad först avser fiske inom de områden som anvisats för samernas uteslutande begagnande innebär den föreslagna ordningen att möjlighet formellt öppnas för kränkningar av samernas i 25 § rennäringslagen förbehållna rätt till fiske. Därjämte för­svinner samernas nuvarande möjlighel att med slöd av 32 § rennäringsla­gen förhindra att bli helt utestängda från fiske, i och med att fisket inlem­mas i ett fiskevårdsomräde. Samernas möjlighel att göra sig gällande vid fiskestämman kommer, oavsett storleken av kronans och samernas vatten-innehav, all inskränka sig lill en enda röst. Det kan därför inte bortses från risken för alt majoritetsbeslut fattas i strid mot samernas intressen. Visser­ligen finns enligt den föreslagna lagen möjlighet till röstning efler andelslal, men sådanl förfarande fömtsätter medverkan av andra delägare. Vidare kan samerna såsom delägare föra talan enligl 49 §. Om samernas inlressen skall tillgodoses pä elt tillfredsställande sätt, bör detta därför ske redan då grundreglerna för området vid bildandet skall fastställas. Samerna äger enligt förslaget inte formellt delta i själva förrättningen. Deras intressen föreslås bli företrädda av lantbmksnämnden. Enligt hovrättens mening bör samerna ges en annan och starkare ställning vid förtättningen. Detta skulle stä i bätre överensstämmelse med den fiskerätt som tillerkänts dem och det inflytande som de i dag kan öva med slöd av 32 § rennäringslagen. (Jfr hyresgästorganisationens ställning enligt 18 och 19 §§ anläggningslagen.)

När det gäller spörsmålet om vem som efter bildandet av fiskevårdsom­rådel skall företräda fisket delar hovrätten utredningens inställning. Inför rennäringslagens tillkomst diskuterades vem som skulle svara för nyttjan-derättsupplätelserna ovan odlingsgränsen. Därvid avvisades en framställ­ning av Samernas Riksförbund om att samebyarna själva skulle svara för alla slag av nyltjanderättsupplåtelser i dessa trakter. Som skäl för förslaget


 


Prop. 1980/81:153                                                  125

åberopades att en samisk förvaltning i praktiken inte skulle kunna utfor­mas sä att den innefattade tillräckliga garanUer för att övriga befolknings-gmppers intressen blev tillgodosedda i skälig omfattning (prop. 1971:51 s. 132). Med hänsyn till vad som i dag gäller och vad som föresläs gälla om delägares inflytande i fiskevårdsområden lorde sådana och liknande argu­ment svårligen kunna åberopas mol vad som nu föreslås.

Utredningens förslag, att samerna genom avlal skall kunna avslå från sin fiskerätt inom områden nedanför odlingsgränsen och renbelesfjällen, inger inte några betänkligheter. Med hänsyn lill beskaffenheten av den rätl som samerna sålunda avhänder sig kunde dock möjligen övervägas en lidsbe­gränsning av avtalets giltighet, förslagsvis tio år.

Förfarandet. Det system som föreslås kan         knappasi beskrivas

som ett renodlat förrällningsförfarande. Det är snarare en blandning av myndighets- och förrällningsmannaförfarande. De överväganden som an­kommer på länsstyrelsen innan och stundom efter del direktiv meddelats till förrättningsmannen verkar i allmänhet komma all vara lika omfattande som enligt det förslag som presenterades i delbelänkandel. Det är därför tveksamt om några ekonomiska fördelar eller tidsvinster av betydenhet slår att vinna genom det nya syslemel. I förhällande lill nuvarande lag ger systemet förmodligen en möjlighel alt förkorta tiden mellan förrättnings-sammanträdet och själva beslutet. Denna tidsvinst lorde emellertid ofta gä förlorad av den ökade tid som kommer all åtgå för länsstyrelsens inledande granskning och förordnande samt förrätlningsmannens samråd i planfrå­gor. Även om länsslyrelsen skall verka för alt området slär i överenssläm­melse med rådande planering-på fiskets område, kan dock handläggningsli­den begränsas, om länsslyrelsen endast anger de minimikrav som anses böra uppställas (se härom mera i nästa avsnill). Hovrätten accepterar därför systemet, även om det i många fall inle kommer all innebära alt handläggningstiden minskar i jämförelse med nuvarande ordning.

Hovrätten anförde i förra remissomgången atl det kunde före­
komma flera fall där delägarkrelsen inom området är utredd samt all del dä
saknades skäl att tillgripa kungörelsesedelgivning. Koslnaden för kungö­
relsedelgivning kan, om delägarkrelsen är förhållandevis liten, komma alt
vida översliga koslnaden för ordinär delgivning. Föreskriften om kallelse
bör därför inte ges den föreslagna kategoriska utformningen.

1 förslagel nämns inle någol om vad som skall ske med sådan tvistig fiskerätt som icke kan avgöras genom fastighetsbeslämning. Exempel på sådan kan vara tvist mellan arrendator och ägare i fråga om vem som skall företräda fisket.

12 §. Paragrafens sisla stycke kan utgå. De krav som där uppställs torde ändå komma att beaklas av länsstyrelsen.

Villkoren för bildande. Del handlingsutrymme som direktiven ger för­rältningsmannen är begränsat. I vissa fall förefaller della kunna leda till icke önskade resultat. Om sakägarna exempelvis inte anser sig kunna acceptera det förslag lill grundregler om nyttjande som förrältningsmannen framlägger och planmyndigheten ej ger avkall på sina krav kan följden bli att något fiskevårdsområde överhuvud inle kommer lill stånd, oaktat det tänkta området är lämpligt ur fiskevårdssynpunkt. Hovrätten anser att denna och liknande frågeställningar bör beaklas av såväl den direktivulfär-dande myndigheten som planmyndighelerna. Det måste starkt understry­kas att planläggning pä fiskets område inte får bli någol självändamål. Renl allmänt bör därför direktiven begränsas till alt ange de absoluta minimi­krav som frän allmän synpunkt uppställs på det tänkta området. Hårige-


 


Prop. 1980/81:153                                                  126

nom får förrättningsmannen stor frihet atl beakla enskilda inlressen vid förrättningen.

En ofta ansenlig sakägarkrets, kanske inom sig förespråkande vitt skilda lösningar på olika problem, kan stundom komma all slälla förrältnings­mannen pä svåra prov vid tillämpningen av den föreslagna metoden för opinionsmätning. Vad gäller grundreglernas innehåll är det en besväriig uppgift att avgöra vilka omständigheter som skall beaklas och vilka som skall lämnas ulan avseende. Rena fiskevårdsskäl, exempelvis behov av från fiske fredade områden, torde ofta vara värda beaktande liksom de som åberopas av yrkes- eller binäringsfiskare. Avvägningen blir svär när del gäller att bedöma styrkan i andra typer av argument. Somliga fiskerälts­ägare hävdar måhända, som skäl mol själva områdesbildningen eller mol förslaget om gmndregler, atl de har ell i deras tycke berättigat krav all för husbehovsfiske eller rekreation få nyttja den egna fiskelotten. Deras eko­nomiska intresse av en upplåtelse väger måhända myckel lätt mol dessa önskemål. Andra åler, kanske de som samtidigt är i besittning av de mest attrakfiva vattnen eller strandremsorna, menar kanske alt de inte anser sig behöva ens mol ersällning tåla del intrång och den nedsmutsning som kan bli följden av upplåtelse till en vid krets personer. Sådana och andra invändningar skall förrältningsmannen la hänsyn lill när han slutligen utformar sitt beslul, som även skall tillgodose allmänna inlressen. Följder­na av etl "felaktigt" avgörande kan bli att en negaliv anda sprids redan från början och all förutsättningarna för elt givande samarbete inom områ­det spolieras. Även om erfarenhel finns från förrättningsverksamhet enligl andra lagar hade del varil värdefullt om dessa avvägningsfrågor motivledes berörts. Anledningen lill alt så ej sker kan möjligen vara all samhällsintres­sena och andra förhållanden varierar så slarkl all en precisering på förhand av de argument vid vilka avseende normall bör fästas ansetts vara av mindre värde. Hovrätten vill dock understryka vikten av att den faktiska opinionen inte åsidosätts vid prövningen.

1 §. Utredningen har, i syfte atl undanröja påstådd oklarhet i uttryckssät­tet "fiske i vatten med flera delägare", fylligare beskrivit de objekl som kan bli föremål för områdesbildning. 1 sisla stycket sägs alt "Fiskevårds­omräde fär ... bildas av en fastighet med flera delägare". Denna formule­ring ger utrymme endasi för samägda "i jordeboken upptagna fiskerier, varmed äganderätt lill grunden ej är förenad" (Jmf JP I0§ och 5§ lag 24.5.1895 om vad lill fasl egendom är all hänföra). Under angivna punkt kommer med den valda formuleringen inle atl inrymmas det fiske som tillhör en "vanlig" samägd faslighet. Sådana fastigheters fiske kominer inle heller atl kunna hänföras till den föregående punkten. Lämpligen bör sista punkten få följande utformning: "... bildas av fiske som tillhör eller utgör endast en fastighet om denna har flera delägare".

8§. Paragrafens sisla punkl kan utgå.

Kostnaderna för bildande. Förslagel om fördelningen av kostnaderna bygger på tanken all delägarna själva skall svara för bildandekostnaderna. Under avsnitt 9.2.2 redogör ulredningen för hur stalsbidragsbeslämmel­serna lämpligen bör utformas. Hovrätten motsätter sig ulredningens för­slag därvidlag och vill hävda all om kostnaderna bestrids av allmänna medel skulle det stimulera till bildande.

Om hovrättens synpunkler i kostnadsfrågan skulle beaklas, saknas be­hov av bestämmelser om kostnadsfördelning. Skulle däremol huvudprin­cipen överensstämma med ulredningens förslag, finner hovrätten alt en uppmjukning bör ske beträffande sökandens skyldighet all bestrida kost-


 


Prop. 1980/81:153                                                  127

nad för förrättning som inte lett till beslul om bildande. Som etl skäl för den föreslagna regeln kan möjligen andras att den föranleder den enskilde att pä egen hand mäta opinionen innan han ger in sin ansökningshandling. Å andra sidan kan sägas alt risken för att allmänna medel skulle komma att bmkas för behandling av helt gmndlösa ansökningar torde vara försumbar genom den förprövning som Länsstyrelsen gör redan innan kostnader av betydelse hunnit uppslå.

4.2.3   Kammarrätten i Jönköping: Fiskerättsförteckning. Förslagel i lagen om fiskevårdsomräden att slopa en fullständig fiskerättsutredning innebär en viss försämring ur rältsäkerhetssynpunkt. Mot della fär vägas fördelen med avsevärt minskade kostnader vid del föreslagna förenklade förfaran­det. Kammarrätten anser all förslaget uppfyller sådana krav ur rättssäker­hetssynpunkt att det kan accepteras.

4.2.4   Centralnämnden för fastighetsdata: Fiskerättsförteckning. Koordi-natregistret inom fastighelsdatasystemet omfattar idag mer än hälften av landets fastigheter. Hela landet planeras vara koordinalregistrerat 1985. 1 koordinatregistret finns alla levande fastigheter och alla levande registrera­de samfälligheter. I registret finns för varje enhet uppgift om bl. a. cenlral-punktskoordinat samt hänvisning lill registerkartblad. Genom alt koordi­natregistret förs med hjälp av ADB kan samköming ske med andra register säsom inskrivningsregister och fasfighetstaxeringsregister.

Nuvarande regler för bildande av fiskevårdsomräden förutsätter en full­ständig fiskerättsulredning, vilket innebär ett omfattande arbete för att få fram både delägande fastigheter och deras delaktighet. Enbart undantags­vis finns fiskesamfälligheter upptagna i fastighelsregistren. Delaktighetsre­dovisning saknas nästan helt. Någon radikal ändring på delta förhållande kan inte heller förutses de närmasle åren. Fiskevaltensutredningen före­slår också i kostnadsbesparande syfte etl regelsystem som endasi kräver förteckning över de delägande fastigheterna. Vidare föreslås all förteck­ningen skall upprättas på ett förenklat säll. Det är i detta sammanhang CFD anser att koordinatregistret på olika sätt kan utnyttjas för att hälla utredningskostnaderna nere. Erfarenhetsmässigt är rätten till fiske oftast samfällt för en eller flera byar (primärt skifteslag). Utredningarna kan därför inledas på två olika säll när koordinatregistret används. Det ena innebär atl fastighelsregistermyndighelernas (FRM) kopia av koordinatre­gistret (koordinatlistan) används. Koordinatlislan är ständigt ajourhållen genom FRMs försorg. Genom alt kopiera koordinatlistan erhålls enkelt ell underlag för all upprätta fiskerätlsförteckningen.

Det andra sättet innebär alt alla levande fasligheler inom det primära skifteslagets gränser maskinellt skrivs ul på en förteckning. Detla kan ske med hjälp av befintliga rutiner vid CFD. Denna förteckning kan sedan utgöra underlag för det fortsatta utredningsarbetet.

Efter del att ovanslående underlag kompletterats på sätt som föresläs i betänkandet till en förteckning över berörda fasligheler kan denna använ­das som indata till system vid CFD. Från faslighetslaxeringsbanden häm­tas taxerade ägare och deras adresser saml efterhand som inskrivningsre­gistret införes lagfarna ägare och deras adresser. Med hjälp av systemet kan framställas listor med informationen sorterad både på faslighelsbe-teckning och ägare samt adressetiketter. Kostnadsbesparingar gentemot tidigare manuella meloder har konstaterats i prakfiskt arbele.


 


Prop. 1980/81:153                                                  128

4.2.5 Kammarkollegiet: Fiskevårdsområde och samernas fiskrätt. Utred­ningens reviderade förslag till ny LOFO öppnar viss möjlighet att "områ­den som blivit anvisade till samernas uteslutande begagnade" - varmed avses kronomarkerna ovan odlingsgränsen i Lappland och renbetesfastig­heterna i Jämtlands län - skall kunna ingå i fiskevårdsområde, nämligen då blandad ägarslmktur föreligger. Vatten med blandad stmktur förekom­mer dels i gränslinjen fill odlingsgränsen och renbetesQällen, men dels ocksä i viss utsträckning ovan odlingsgränsen. En samordning av formerna för fiskeutövningen i dessa gemensamt ägda vatten har länge varit etl önskemål. Kollegiet tillstyrker därför att reformen genomförs men får samtidigt framföra elt par erinringar mot förslagets utformning.

Ifrågavarande vatten förvaltas av lantbmksnämnderna. Dessa vatten disponeras - säsom framgår av bil 3 lill betänkandel - på olika sätt beroende pä deras speciella betydelse för rennäringsutövarna. En del vatten är förbehållna för samernas eget fiske, andra upplåts till allmänhe­ten, varjämte blandformer förekommer. Denna ordning är lill stor del en följd av bestämmelserna i 32 § RL om upplåtelse av rätt till fiske. Härför fömtsattes, utom annat, att upplåtelse kan ske utan avsevärd olägenhet för renskölseln eller besvärande intrång i samernas egen fiskeulövning. Dessa krav måste ovillkorligen ocksä gälla vid prövning av om sådant vatten kan anslutas till fiskevårdsområde. Detta bör på någol vis komma till uttryck i LOFO. Största avseende måste fästas vid vad lantbruksnämnden och samebyn anser i frågan om anslutning. Bildande av fiskevårdsområde fär således t.ex. inte leda till anhopningar av en frilidsfiskande allmänhet inom för renskötseln känsliga områden.

Enligt förslaget förutsattes - genom ett nytt tredje stycke lill 31 § RL -att sameby beträffande sin rätl till fiske i övrigt inom renskötselområdel (nämligen enskilt vatten ovan odlingsgränsen saml allt vallen nedom od­lingsgränsen inom lappmarkerna) skall kunna ingå avtal, varigenom same­byn helt eller delvis avstår från att nyttja fisket. Med hänsyn lill renskötsel-institutets mycket speciella natur - i näringen ingående birättigheter så­som jakt och fiske kan sålunda inle av den enskilde näringsutövaren överlåtas pä annan! — bör vid bildande av fiskevårdsomräde enligt kolle­giets mening ocksä här största avseende fästas vid vad lantbruksnämnden anser om avtalets förenlighet med rennäringens intressen. Även detta bör komma till klart uttryck i LOFO. (Hänvisningen i förslagels 2§ 3sl LOFO till 31 § 2 st RL torde rätteligen avse 31 § 3 st.)

Om område som blivit anvisat lill samernas uteslutande begagnande fär ingå i fiskevårdsområde skall, enligt förslagels 6§ LOFO, sameby inom vars område fisket är beläget anses som delägare enligt LOFO. Kollegiet får erinra om att samebyn inte är ensam rättighetshavare vad gäller fisket inom samebyns område. Enligt 34 § RL gäller sålunda att avgift som utgår för upplåtelse av bl.a. rätt till fiske skall fördelas mellan samefonden och samebyn enligt bestämmelser som meddelas av regeringen. (Bestämmel­serna återfinns i 3§ rennäringskungörelsen 1971:438.) Med hänsyn inte minst härtill bör ifrågavarande vallen inte företrädas av samebyn ulan av lantbmksnämnden.

Villkoren för bildande. Del viktigaste ur fiskerätlsägarens synvinkel måste vara all bildandet av elt fiskevårdsomräde framstår såsom fördelak­tigt för honom och hans meddelägare. Är del tveksamt om ell dylikt resultat kan uppnås, bör det vara förståeligt om hans inställning förblir tämligen ljum — i all synnerhet om hans kostnadsansvar för områdets bildande skärps. Det befogade i all del allmännas nytta - ibland lill synes


 


Prop. 1980/81:153                                                  129

kanske även pä bekostnad av den enskilde fiskerätlsägarens molsvarande gagn — så starkt betonats i förslagel kan därför ifrågasättas. Befaras kan atl de nuvarande fiskevårdsföreningarnas medlemmar ingalunda kommer atl begära atl få föreningarna ombildade till fiskevårdsomräden i så slor utsträckning som ulredningen synes förutsätta. Möjligt är all de föredrar att i första hand söka anlita nägon av de alternativa lösningar som anvisas i 1973 års lag om förvallning av samfälligheter. Mellan allmänna och enskil­da intressen kan på grund härav konflikter länkas uppkomma som inle alltid blir så lätta atl lösa.

Det kan mot bakgrund av det nu anförda finnas skäl all mildra del kategoriska kravet enligl lagförslagets 8 § på överensslämmelse med den kommunala och regionala planeringen. Del allmänna planeringsinlressel bör bli tillräckligt tillgodosett genom en föreskrift av innebörd all tillkoms­ten av ett begärt fiskevårdsområde inle bör få verka försvårande pä framli­da områdesbildningar inom ramen för den kommunala och regionala plane­ringen. Ifrågasättas kan också om det är befogal att kräva all fiskerälts­ägare som motsätter sig all elt fiskevårdsområde bildas måsle anföra "beaktansvärda skäl" för sin ståndpunkt. Om en allmän opinion bland fiskerättsägarna motsätter sig tillkomsten av ell fiskevårdsområde, borde redan detta förhållande kunna sägas utgöra ell fullgott skäl för alt omrädel inte bör fillskapas. "Beaktansvärda skäl" förekommer emellertid pä mot­svarande ställen även i annan lagstiftning såsom t. ex. i 5 kap 5 § faslighets­bildningslagen 1970:988 och 7§ anläggningslagen 1973: 1149. Såvitt fram­går av förarbetena lill faslighetsbildningslagen (tredje lagutskotten 1970: 35 s 140) har man genom atl använda detta uttryck främst velat framhålla atl uppenbart ohållbara skäl inte får hindra angelägna förelag. Lydelsen på denna punkt av lagförslagets 9§ bör därför kunna godtagas. Den närmare tolkningen av begreppel får överlämnas åt rättstillämpningen.

Kostnaderna för bildande. Förenklingarna av förfarandet bör föranleda att förrättningskostnaderna minskar, vilkel i och för sig bör stimulera fiskerältsägarna till alt la inilialiv lill bildandet av fiskvårdsområden.

---- Till skillnad mol vad som nu gäller föreslås      all bidrag skall

kunna utgå till fiskevårdsomräden, endasi under den förutsättningen atl de förbinder sig att sälja fiskekort lill allmänheten eller på annat sätl sörja för att fisket upplåtes till allmänheten.

Utredningens motiv till förslaget all skäipa fiskerätlsägarnas kostnads­ansvar är uppenbarligen atl söka utöka allmänhetens möjligheler till fritids­fiske. Fiskerättsägarnas intresse all genom upplåtelser av skilda slag med­verka härtill bör dock kunna sUmuleras på andra vägar. Oavsett fiskerätls­ägarnas uttalade inställning vid fidpunkten för lillkomslen av ell nytt fiskevårdsomräde bör likväl som regel bildandel av området ulgöra en god fömtsättning för atl sädana upplåtelser på sikt skall kunna komma lill stånd. Nägot bärande skäl föreligger knappasi all skärpa fiskerätlsägarnas kostnadsansvar i förhållande lill vad som nu gäller.

4.2.6 Statskontoret: Kostnaderna för bildande. Utredningens förslag till förenklad fiskerättsutredning bör göra del möjligt att till rimliga kostnader åstadkomma nödvändig samverkan mellan fiskerättsägarna. Denna be­dömning fömtsätter emellertid atl antalet besvär inle blir alltför stort. Besvär skall kunna anföras bl.a. mol förrättningsmannens beslul om hur kostnaderna för förrättningen skall fördelas mellan fiskerältsägarna. Med hänsyn till att beslut om kostnadsfördelningen skall grundas pä en skälig­hetsbedömning finns det risk för att besvär om kostnadsfördelningen blir 9    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153


 


Prop. 1980/81:153                                                  130

vanligt förekommande. För all undvika ell omfaltande arbele med pröv­ning av besvär om kostnadsfördelningen är del enligt statskontorets me­ning önskvärt att riktlinjer utarbetas för kostnadsfördelningen.

Kostnaderna för förtaltning och fiskerättsutredning skall enligl utred­ningens förslag betalas av delägarna i den män kostnaderna inle läcks av bidrag. Statskontoret ansluter sig lill denna princip. Utredningen har be­räknat att koslnaden för bildandel av fiskevårdsomräde normall kan uppgå till 30-40 kr per faslighet. Stalskontorel finner del sannolikt all koslnaden för debitering och inkassering i många fall kommer alt överstiga della belopp. Mot denna bakgrund ifrågasätter statskontoret om inle statsbidra­get bör utgå med 100%, när del från allmän synpunkl är angelägel all fiskevårdsomräde bildas.

4.2.7---- Riksrevisionsverket: Fiskerättsförteckning. RRV lillslyrker förslaget
till förenklad fiskerättsutredning i samband med bildande av fiskevårdsom­
räden. --

Kostnaderna för bildande.-- RRV har inget alt erinra mol de

föreslagna reglerna för atl bestrida kostnaderna vid bildande av sådana områden, dvs. att samtliga koslnader skall bestridas av delägarna.

4.2.8   Lantbruksstyrelsen: Fiskevårdsområde och samernas fiskerätt.
Utredningens förslag lill lag om fiskevårdsområde innebär små möjligheler
för en fiskerättsägare alt molsälla sig att fisket i en sjö eller inom en del
därav intas i fiskevårdsomräde. Della gäller även möjlighelen att förhindra
majoritetsbeslut om dispositionen av fisket inom området. Spärr mol upp­
låtelse av fiske gäller bara om visst fiske är av väsenllig belydelse för
delägares försörjning.

I vissa fall kan upplåtelse av fiskerätt med därav följande verksamhel på och vid vattnet medföra olägenheler för renskötseln som den inle är skyldig att tåla.

Med hänsyn härtill synes det enligt lantbmksstyrelsens mening vara nödvändigt med särregler för detla område, lämpligen utformade så all statens vatten inte skall kunna ingå i fiskevårdsområde ulan medgivande av lantbmksnämnden genom dess rennäringsdelegation och efler samråd med berörd sameby.

Medlem i sameby kan ha fiskerätt även i vallen som ej ägs av slaten. Hur stor andel i det enskilda fisket deras fiskerätt är har dock inte preciserats. Detta mäste enligt lantbmksstyrelsens mening klarläggas.

Förslaget om all sameby ensam skall företräda staten som fiskerälts­ägare i fiskevårdsomräde kan lantbruksstyrelsen inte bilräda då långsiktiga bedömningar kan stå i konflikt med kortsiktiga. Lämpligast synes vara all lantbmksnämnden efler samråd med samebyn företräder slalens fiske.

Utredningens förslag om att i fiskevårdsomräde skall kunna ingå även statens vatten ovan odlingsgränsen fillstyrks. Med hänsyn till rennä­ringslagens bestämmelser och den speciella status dessa vatten har måste dock den förvaltande myndigheten ges vetorätt beträffande vattnens an­slutning till fiskevårdsområde samt statens fiskerätt företrädas av förval­tande myndighet.

4.2.9--- Fiskeristyrelsen: Fiskerättsförteckning. För alt bilda fiskevårdsom­
räden enligt LOFO krävs fullständig fiskerättsulredning med delaktighets-
beräkning. Kostnaderna för dessa utredningar är myckel höga och har
starkt bidragit till den ansökningskö för slatsbidrag, som för närvarande
finns.---


 


Prop. 1980/81:153                                                  131

Fiskeristyrelsen lillslyrker förslagel om förenklad fiskerättsulredning.
Som grund för detla slällningstagande får slyrelsen särskilt framhålla föl­
jande. Det är ett vikfigt samhälleligt intresse all landels fiskevatten kan
vårdas och förvaltas på ell ändamålsenligt säU (jfr det förslag lill målfor­
mulering som styrelsen föreslår under avsnill 6). Tillkomsten av fiskeom­
råde inverkar inte på äganderätten till fisket varjämte del bör observeras
att anslutning av viss eller vissa fastigheters fiske kan ske i efterhand.
Förebilder till den förenklade fiskerättsförteckningen finns i annan lagslifl­
ning där den såvitt bekant har fungerat tillfredsställande. Kostnadsutveck­
lingen för de fullständiga utredningarna förskräcker; slyrelsen som under
senare år betalat ut omkring 200000 kr i statsbidrag ärligen från de s.k.
vattenavgiflsmedlen, utdömda enligt 2 kap 10 § vallenlagen har under
innevarande års fem första månader fått in stalsbidragsansökningar på
sammanlagt omkring 1 Mkr, molsvarande ca 650 - 700000 kr i slalsbidrag.
Tillgängliga medel förslär inte att läcka dessa, samtidigt som en än högre
anstormning är att förvänta. Till bilden hör också, alt fiskevatlensulred­
ningen föreslår fortsatt bidragsgivning av allmänna medel . Förslaget

ställer sig visserligen dyrare än 1976 års förslag - såväl för samhället som för den enskilde - men den gjorda avvägningen fyller enligt styrelsens mening rimliga krav och äventyrar inle rättssäkerheten.

Fiskevårdsområde och samernas fiskerätt. Fiskenämnden i Västerbot­tens län har i sitt yttrande upplyst, all ägandeförhållandena ofta är myckel splittrade i vattnen ovan odlingsgränsen. Upplåtelse är därför svår att genomföra och fiskevården kan bli eftersatt. Nämnden menar att ulred­ningens förslag gör det möjligt att bättre nyttja dessa vattenområden för fritidsfiske. Fiskenämnden i Norrbottens län anser all fiskeområden ovan odlingsgränsen torde aktualiseras endast i enskilda vatten och s. k. blan­dade vatten. Dessa är oftast belägna nere i skogslandet i närheten av tätorter och vägar varför de är utsatta för elt särskill tryck från fritidsfis­karnas sida. Detta motiverar enligl nämnden att fiskevården i vattnen intensifieras. I huvuddelen av vattnen torde intresset från de renskölande samernas sida att bedriva fiske vara begränsat uppger nämnden, liksom alt fiske i de mindre av dessa vatten endasi bedrivs i undanlagsfall som komplement till rennäringen. Också fiskeriintendenten i övre norra distrik­tet finner det positivt att fiskeområde kan bildas ovanför odlingsgränsen.

Fiskeristyrelsen kan ansluta sig fill de synpunkter som framförts från den lokala fiskeriadministrationen såvitt avser inrättande av fiskeomräde även ovanför odlingsgränsen. I motsats till den uppfattning fiskenämnden i Nortböttens län anförl anser slyrelsen del därvid självklart, all den sa­meby, inom vars område fisket är belägel, skall anses som delägare enligt lagen.

Fiskenämnden i Västerbottens län ser det som angelägel alt samebyarna medverkar till ett utökat fritidsfiske genom att begagna sig av möjligheten att avstä frän fiske nedanför odlingsgränsen. Denna fiskerätt kan nämligen enligt nämnden motverka de enskilda fiskerättsägarnas inlresse av atl vidta fiskebefrämjande åtgärder. Nämnden i Norrbottens län anser alt fiskeområde i enskilt vatten bör kunna bildas ulan särskilda avlal med samebyarna. För att skydda rennäringens intressen föreslår nämnden atl sameby inte bör bli bunden av fiskeområdels bestämmelser med mindre dessa godkänts av lantbruksnämndens rennäringsdelegalion. Lantbruks­nämnden fömtsätts därvid samräda med respektive sameby och på så säll kunna verka för enhetlighet inom hela länets renskötselområde.

Konsekvensema av att sameby pä föreslaget sätt skall kunna avtala bort


 


Prop. 1980/81:153                                                  132

sin lagstadgade rätl lill fiske är enligt fiskeristyrelsens mening inte tillräck­ligt väl belysta. Styrelsen menar, att man bör utgä från all samerna utövar sin lagliga rätt till fiske under erforderligt hänsynstagande till fiskevårdens och berörda parters - däribland fiskeområdena - berättigade intressen. Avtalsmomentet ingär visseriigen som ett integrerande led i ulredningens förslag i övrigt. Del oaktat är slyrelsen inle för närvarande beredd att tillstyrka förslaget i denna del.

Det senast sagda innebär, atl styrelsen lills vidare inle anser sig kunna biträda den mening som fiskenämnderna i de nordligaste länen framfört. Om förslagel likväl skulle realiseras nu bör samebyn och ej lantbmks­nämnden också i dessa fall anses som delägare.

Förfarandet. Ulredningen föreslär, i motsats lill 1976 års förslag, att fiskeområde skall bildas vid förrättning. Förslaget tillstyrkes genomgående av de nämnder och intendenter som yllral sig hit eller lämnas av dem utan erinran. Del nu framlagda förslaget medför sannolikt en större administra­tiv apparat och mer krångel än del tidigare. Fiskeristyrelsen bilräder dock förslaget.

Villkoren för bildande. Fiskeristyrelsen instämmer i ulredningens upp­
fattning, att s. k. frifiske liksom fiske pä allmänt vatten pä samma sätl som
enligt LOFO inte bör ingå i fiskeområde med tanke på de svårigheier som
kan uppstå att avväga allmänna inlressen mol enskilda     .

När det gäller den geografiska omfattningen av de fiskevårdsområden som bildals enligt LOFO finns högst väsentliga skillnader. Grovt sell kan man säga atl områdena i landets södra delar är små och ofta omfattande endast enstaka sjöar medan de i mellersta och norra Sverige vanligen är slörre och ibland kommunläckande. Fördelarna med små respektive stora områden är av olika slag. För de större områdena talar främst, att de blir administrativt eiiklare och underiättar den faktiska fiskevården samtidigt som de gör det enklare för den kortköpande allmänheten. Å andra sidan finns del, som utredningen framhållit, en risk för alt alltför stora områden spolierar det engagemang från fiskeräUsägarnas sida som hittills och i framtiden måste ulgöra en fömtsättning för en effektiv verksamhet inom områdena. Detla talar för områden av mer begränsad omfattning. Mycket viktigt i sammanhanget är, all områdena inte endasi kommer atl omfatta delar av sjöar och vattendrag, utan att det tillses all fiskeribiologiskl riktiga avgränsningar eftersträvas.

Lokala variationer måste alltid förekomma. De skillnader som råder idag mellan områdenas omfattning i södra och övriga Sverige kan dock inte alllid anses rationellt motiverade. Övervägande skäl talar enligt styrelsens mening för alt så stora områden som möjligt skapas. Delta kommer atl bli av särskild vikt i de kustområden, där inlösen av fisket ej föreslås ske utan där utredningen i stället föreslagit en frivillig linje.

De nuvarande variationerna söder/nort indikerar för övrigt enligl styrel­sens mening ett starkt betonande av lagförslagets 8 §. Enligt denna para­graf får fiskeområde bildas endast om det står i överensstämmelse med kommunal och regional planläggning pä fiskets omräde eller, om sådan planläggning saknas, ej kan antagas försvåra kommande planläggning. Vid en sådan övergripande planläggning bör som en målsättning gälla att fis­keområdena fär så stor omfattning som möjligt. I della arbele har fiske­nämnderna en central ställning - redan idag har de enligl sin instmktion att verka för bildande av fiskevårdsomräden.

Fiskeområde skall enligt utredningens förslag bildas, om inte ägarna till det fiske som avses ingå i området mera allmänt motsätter sig områdesbild-


 


Prop. 1980/81:153                                                  133

ningen och har beaktansvärda skäl för det  . Vissa farhågor har utta­
lats för att det föreslagna opinionsvillkoret skulle kunna leda lill godtycke
vid tillkomsten av fiskeområde. Då del enligl fiskeristyrelsens mening
finns all anledning förmoda, att de av länsstyrelsen förordnade förrält­
ningsmannen inte låter sig påverkas av ovidkommande faktorer bör dessa
farhågor ej lägga hinder för genomförande av lagförslaget. Härtill kommer
att förebilder redan finns i etablerad lagstiftning rörande faslighetssamver-
kan. Styrelsen tillstyrker därför förslaget i denna del.

Utredningens förslag innehåller också en undanlagsbestämmelse som innebär atl opinionsvillkoret kan bortfalla om bildande av fiskeomräde bedöms som synnerligen angelägel från allmän synpunkt. Om denna un­dantagsregel i något fall anses tillämplig skall detta enligt ulredningen framgå av förrättningsmannens förordnande.

Fiskeristyrelsen vill i enlighet med utredningen understyrka all undan­tagsregeln måste lillämpas med försiktighet. I sällsynta fall kan den dock ha sitt berättigande.

Kostnaderna för bildande. Kostnaderna för bildande av fiskeområde bör enligt utredningens mening liksom enligt nuvarande LOFO betalas av delägarna i den mån de inle läcks av särskilda bidrag. Eftersom delaktig­heten i området inte är bestämd genom fiskerättsulredning med delaklig-

hetsberäkning föreslås alt kostnaderna fördelas efler skälighet.   Det

vore olyckligt om den föreslagna skälighetsfördelningen av kostnaderna skulle verka hämmande pä takten att bilda fiskeområden. Enligl styrelsens mening behöver man dock inle befara en sådan utveckling då del säkerli­gen går alt mot bakgrund av utredningens material och exempelvis lantmä­teriverkets erfarenheter i olika faslighetsbildningssammanhang finna en någorlunda lättillämpad schablon för kostnadsfördelningen. Styrelsen till­styrker därför utredningens förslag.

Styrelsen har-- antytt atl kostnadsutvecklingen för bildande av

fiskeomräde mäste brytas. En kort bakgmnd lill del nuvarande lägel kan här vara på sin plats.

Dä lagstiftningen om fiskevårdsomräden infördes ansåg man att del allmänna borde bidra lill täckande av kostnaderna eftersom det var ett allmänt intresse atl fiskevårdsområden kom till stånd. För att inte belasta riksslaten, valde man dock all låta bidragen utgå av fiskeavgifter som utdömts enligt 2 kap 10 § vattenlagen för fiskets befrämjande i landet. Samtidigt påpekades all frägan om det allmännas slöd lill fiskevårdsomrä­dena i vissa delar av landel kunde komma i ell för områdena gynnsammare läge om ett dä aktuellt förslag om lokala fiskevårdsavgifier genomfördes.

Förslaget om fiskevårdsavgifl genomfördes aldrig. Fritidsfiskeutred­ningen aktualiserade frågan på nyll i sill belänkande SOU 1968:13. Ej heller denna gång infördes sädan avgift. Finansieringen av verksamheten sker därför på samma sätt nu som 1961, detta trots de i grunden genomgri­pande förändringar som annan lagstiftning föranlett. Styrelsen tänker där­vid främst på ändringarna i lagen om rätl till fiske som genomfördes 1974 i samband med den nya lagen om förvaltning av samfälligheter. 1 del sam­manhanget konstaterades (prop 1973:160 s 478) att de nya lagreglerna kunde befaras medföra all fiskekortsförsäljningen genom fiskevårdsför­eningarnas försorg skulle upphöra under en lid, vilkel skulle resultera i atl fritidsfisket skulle bli lidande i en utsträckning som borde förhindras. Ej heller denna gång ställdes dock några nya ekonomiska resurser till förfo­gande.

De första åren efter 1961 utgick blygsamma belopp lill föraltningskostna-


 


Prop. 1980/81:153                                                  134

derna. Bidragen var dä maximerade till 50 % av kostnaderna. From
budgetåret 1969/70 kan i särskilda fall upp lill 80 % ulgå i bidrag. Kostnads­
ökningen var dock till en böijan inte särskilt stor, men under de senaste
åren har bidrag pä över 200000 kr ärligen utgått i hård konkurrens rned
andra angelägna verksamheter som finansieras via fiskeavgifterna. iFör
närvarande - efter blott fem månader av året - finns ansökningar på
sammanlagt ca 1 Mkr vilkel omräknat i en genomsnittlig procentsats kring
70 gör bidrag på ca 700000 kr. Finansieringssystemet kan härigenom sägas
ha brutit samman.
                                                  I

Genom det nya lagförslagets utformning beräknar utredningen all för­
rättningskostnaderna ska bli betydligt lägre än idag. Koslnaden för statsbi­
drag har uppskattats till sammanlagl ca 15 Mkr, innebärande en minskning
pä omkring samma belopp.
                                       |

Fiskeristyrelsen finner ej anledning till erinran mot utredningens bedöm­
ning av medelsbehovet. Utredningen har utgått från etl femårigt genotnfö-
rande av lagförslaget, d.v.s att kostnaderna per är skulle komma all uppgå
till ca 3 Mkr. Ett genomförande i den takten skulle dock enligt styrelsens
mening kräva en sädan massiv insats av medel och personal all del förefal­
ler rimligare alt utgå från en period på 10 år med elt åriigt slalsbidragsbe­
lopp över statsbudgeten på sammanlagt omkring 1,5 Mkr i dagens penning­
värde.
                                                                  1

Lagen (1973:1156) om ändring i lagen (1950:596) om rätl till fiske'bör
anpassas till den av styrelsen förordade tiden för genomförande av refor­
men,
                                                                    i

Utöver dessa direkla kostnader för verksamhelen tillkommer emellertid
indirekta kostander för statsverket. Kostnderna hänför sig till dels fiske­
nämnderna som instmktionsmässigt har alt verka för bildande av fiske­
vårdsområden, dels länsstyrelsernas befattning med verksamheten. 1 nor­
malfallen bör förrättningsmännen vara lanlmäterisakkunniga, varför även
lantmäteriverket kommer atl beröras.
                          ]

1 detta sammanhang får fiskeristyrelsen kraftigt understryka atl ett stör­
re antal förrättningsmän ges erforderlig ulbildning för atl kunna verka.
Styrelsen kan nämlingen konstatera, atl brisl pä välutbildade förrällnings­
män har bidragit lill den hittills låga takten när del gällt all bilda fiskevårds­
omräden. Det bör vara en naturlig uppgift för styrelsen att i samarbele liied
lantmäteriverket lägga upp en lämpligl inriktad utbildning.
I

Slor vikt bör också läggas vid alt nå ul med information lill fiskerälts­
ägare, kommuner och andra intressenter för all den nya lagen, lill skillnad
mol LOFO, inte skall bli fill "döda" paragrafer.
                |

Kostnaderna för utbildning av förrällningsmän och information kan
beräknas Ull ca lOOOOOkr.
                                       j

I

4.2.10    Statens naturvårdsverk: VUlkoren Jör bildande. I Förslag lill Lag om fiskevårdsomräden, § 2 andra stycket bör enligl verkels mening tillfo­gas att fiskevårdsomräde ej får omfalta fiske inom naturreservat om Idel strider mot reservatets syfte.                                             i

4.2.11    Statens lantmäteriverk: Fiskerättsförteckning.        Olika mening­ar torde fortfarande råda om i vilken omfattning fiskerältsutredningar bör föregå bildandet av fiskevårdsomräden. Det bäsla vore naturligtvis om fullständiga utredningar kunde göras redan vid bildandet. Det föreliggande förslagel är emellertid uttryck för en avvägning. Del gäller atl finnajen metod som gör det möjligt all lösa bildandefrågorna ganska snabbi irien


 


Prop. 1980/81:153                                                  135

ändå tillräckligt säkert. Den nu föreslagna lösningen synes kunna tillgodo­se detta syfte.

Som LMV påpekade vid förra remissbehandlingen och som ocksä för­utses i betänkandet måste man räkna med att behov av utredning om vilka som är delägare kan uppkomma under förvaliningsskedet. Med utgångs­punkt från de föreslagna reglerna angående omröstning, som innebär att omröstning i vissa fall skall ske efter andelstal, kommer ibland ocksä atl behövas utredning om storleken av vars och ens innehav. För atl de nu berörda fiskerättsutredningarna skall kunna bedrivas sä rationellt som möjligt har LMy påbörjat och kommer alt fortsätla visst melodikutveck-lingsarbete. Detta bör också innefatta frågan om hur man på enklaste och billigaste sätt skall hålla upprättade fiskerättsförteckningar akluella med hänsyn fill löpande förändringar i fråga om äganderätt och fastighetsindel­ning.

Förfarandet-- . Del har i många sammanhang när del gäller markan­
vändningsfrågor m. m, visat sig ändamålsenligt atl upprätthålla en funktio­
nell och organisatorisk åtskillnad mellan planering och genomförande. De
samhällsplanerande uppgifterna har lagts på organ som är förtroendevalda
eller har förtroendemannaanknytning medan de plangenomförande uppgif­
terna har lagts på andra organ, som då kan vara tjänstemannaorgan. En
sådan uppgiftsfördelning har visal sig vara ändamålsenlig därför all den
skapar förutsättningar för effektivitet på båda nivåerna och därför alt den
ger en klar fördelning av ansvaret. Enligl LMVs uppfattning är det ratio­
neUt att fortsätta att utveckla detta mönsler       . LMV slöder frän dessa

utgångspunkter de i betänkandena redovisade strävandena all förbättra planeringen inom fiskevärden, jaktvården och naturvården regionall och

kommunalt.-- Bestyren med samverkansbeslulen och kontakterna

med sakägarna i samband därmed bör i överensstämmelse med samma synsätt förläggas till ett genomförandeorgan, inrättat för sädana uppgifter. Det är inte ändamålsenligt atl lägga dessa i stor ulslräckning praktiska och mtinberoende göromål på länsstyrelsen. Den genomförandeinslans som bör komma i fräga är fastighetsbildningsmyndigheterna, som därvid bör samarbeta med t.ex. fiskevårdsorganisalionen och jaklvårdssakkunniga, vilket kan ske säväl samrådsvis som pä basis av sådana bestämmelser om biträde av sakkunniga som finns i FBL (faslighetsbildningslagen) och AL (anläggningslagen) och som bör las in också i lagsfiftningen om fiskevårds-områden och jaktvårdsområden. All länsslyrelsen förordnar förrättnings-man i varje särskilt fall är inte rationellt. Om uppgiften i stället läggs på en myndighet skapar man förutsättningar för rationell arbetsmetodik och arbetsfördelning.

I den mån den behövliga samhällsplaneringen inle ges sådan fristående
form som nyss förordats måste de planmässiga bedömningarna i stället ske
inom ramen för genomförandeproceduren. Lösningen kan därvid bli av
sådant slag som nu föreslås för fiskevårdsomrädena och täktsamverkan. I
båda dessa fall innebär de framlagda förslagen atl den maleriella lillåtlig-
hetsprövningen helt eller i huvudsak förläggs lill länsslyrelsen, varefter
den återstående prövningen sker hos förrätlningsinslansen, som avslutar
med elt samverkansbeslul. En sådan handläggningsordning är enligl
LMVs uppfattning sämre än den fömt skisserade modellen, men måste
godtas om en lösning enligl denna modell inte kan komma till stånd.      

När det gäller den närmare avgränsningen mellan länsstyrelsens och genomförandeinslansens uppgifter i materiella prövningsfrägor känneteck­nas förslagen av all genomförandeinslansen inle getts nägot manövemt-


 


Prop. 1980/81:153                                                  136

rymme alls i dessa frägor, vilka helt lagts i länsstyrelsens hand. Med ledning av erfarenheter från andra sammanhang kan man säga att del är prakfiskt fördelaktigt om beslutskompetensen fördelas så att ett visst ut­rymme för jämkningar finns hos genomförandeorganen inom ramar som dras upp av de samhällsplanerande organen. De föreliggande förslagen är frän denna synpunkt inte helt rationellt uppbyggda.

Frågan om tidpunkt från vilken fiskevårdsomräde äger bestånd (21 §) och tidpunkt dä stadgar antas och styrelse utses (32 §) saml frågan om registrering av fiskevärsomräde har i förslaget lösts annorlunda än vad som gäller i motsvarande avseende för vägförening och för samfällighetsföre-ning som bildas i anslutning till förrättning enligt AL eller FBL. Det är tveksamt om något står att vinna genom dessa avvikelser. Det bör rimligen gå snabbare och bli billigare att komma igång om ordinarie styrelse utses redan i anslutning til förrättningen. Registreringen hos länsstyrelsen behö­ver inte ta läng tid, särskill som fastighetsbildningsmyndigheterna kan lämna service när det gäller att ställa i ordning och sända in registrerings­handlingarna.

4.2.12    Statens vattenfalls verk: VUlkoren för bildande. Vattenfallsverkel bör vid prövningen av frägan om fiskevårdsområdels tillkomst ges tillfälle att yttra sig redan vid den prövning länsstyrelsen enl. förslaget har atl göra om det ansökta fiskevårdsområdel står i överensslämmelse med regional och kommunal planläggning. Del är nödvändigl alt lagregeln om fiske­vårdsområdes planöverensstämmelse kompletteras på sådant sätt alt do­mar i vattenmål inte äventyras genom att kraftverksägare förlorar rådighe­ten över fiske som är nödvändigl för verkställigheten.

4.2.13    Domänverket: Villkoren för bildande. Domänverket har inget all erinra mot utformningen av §8 och 9. då urkopplingen av opinionsvillkoret skall tillgripas endast i undantagsfall anser dock domänverkel att della bör markeras tydligare än som nu är fallet. Andra slyckel i §9 bör enligl

domänverkets mening därför avslutas pä följande sätt: "  om

regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer fastställer alt det från allmän synpunkt är synnerligen angelägel atl fiskevårdsområdet bil­das.".

4.2.14 Länsstyrelsen i Stockholms län: Fiskerättsförteckning. Erfarenheten
frän undersökningssammanträden med sakägare i vallenmål särskill i frå­
gor om skada på enskilt fiske gör atl det frän länsstyrelsens sida mäste
ifrågasättas om förslaget i förevarande stycke är särskill välbetänkt. Erfa­
renheten är nämligen den, att även om man har en vederbörligen upprättad
och med sakägarna kommunicerad fiskerättsulredning som underiag för
sammanträdet, framkommer vid detta en mängd mer eller mindre löst
grundade fiskerältsanspråk, som är myckel besvärliga både alt redovisa,
lokalisera och eljest hantera. Handläggningsmelodiken beträffande fiske­
rättsutredningar är således enligt länsstyrelsens uppfattning olämplig och
ägnad att fördröja och därmed även fördyra förrättningen.

Länsstyrelsen vill därför förorda all fiskerättsulredning normall skall upprättas som förberedelse till förrällningssammanlrädet, men med möj­lighel för förrältningsmannen atl i klara och enkla fall underiåta delta. Betänkandets metodik innebär, förutom de nyss antydda komplikationer­na under förrättningsarbetel, slora risker för alt länsstyrelserna fär en slor utredningsbörda i besvärsledet. Öch ju sämre ulredningsunderiagel är


 


Prop. 1980/81:153                                                  137

desto större är risken för besvär. Etl annal skäl för fullständig fiskerätts-utredning i inledningsskedet av förrättningen är kravel på bestämning av sakägarkrelsen.

4.2.15 Länsstyrelsen i Uppsala län: Fiskerättsförteckning. Länsslyrelsen
vill i huvudsak instämma med ulredningen i fråga om behovel av ulredning
av fiskerätt före beslul om bildande av fiskevårdsomräde. Fiskerätt är inte
sällan så svårt att utreda alt kostnaderna härt'ör inte står i skäligt förhållan­
de till fiskerättens värde. En reglering efter viss förebild av lagen om
äganderättsutredning och legalisering synes därför vara befogad. 1 prakti­
ken lorde det dock ofta anses lämpligl att delaktigheten uireds redan under
förrättningen. Erforderiiga föreskrifter för att arbetet härmed inte skall
tillåtas fördyra förrättningen lorde tillhöra de planerade anvisningarna lill
ledning för förrättningsman.

Förfarandet. Del föreslagna förfarandet synes vara grundat på atl endasi länsstyrelsen ansvarar för prövning av allmänna intressen medan förrält­ningsmannen endast fär ell begränsat ansvar. Detla har lell lill en detalj­reglering som måste tynga förfarandet. Enligl länsstyrelsens erfarenhet kan ett väsenlligl större ansvar anförtros förrätlningsinslansen, i synnerhet som länsstyrelsen utser förrällningsmän och kan förordna om överpröv­ning.

ViUkoren för bildande. Förslagel är i hög grad ägnat atl tillgodose del allmännas intresse av att fiskevårdsområden bildas och alt dessa förses med gmndregler för fiskets utnyttjande som tillgodoser det allmännas intresse. Måhända kan det förhållandet atl fiskerätlsägarnas inlresse har fått en till synes kärv behandling i förslagel motverka detta syfte. I prak­tiskt handlande torde det vara svårt all tillskapa fiskevårdsområde för alt bereda en vidare krets möjlighet atl fiska mol en stark ägareopinion i fiske som fillhör flera olika ägare. Den i förslagets 9§ andra stycket intagna undantagsregeln från opinionsvillkoret, som kan uppfattas som ett alltför långl tillgodoseende av allmänt intresse, synes knappasi vara motiverat av praktiska behov och bör utgå.

Kostnaderna för bildande. Den föreslagna förenklingen av förtällnings-förfarandet är sakligt motiverad och ägnad all hålla nere kostnaderna för atl bilda fiskevårdsomräde. Sett ur enskild synpunkt torde del emellertid komma att uppfattas som inkonsekvent att kostnaderna i princip skall betalas av delägarna, i synnerhet när fisket inte är avsett all nyttjas kommersiellt. Det är därför väsentligl alt statsbidrag kan utgä. Enligt länsstyrelsens mening bör en konsekvens av det föreslagna förfarandet vara alt kostnaderna inle skall fördelas mellan delägarna, i varje fall inle för bildande av fiskevårdsområde som huvudsakligen uppbärs av allmänl intresse. Kostnaderna bör, i den män de inte täcks av bidrag, kunna debiteras fiskevårdsområdel och förskolleras av länsslyrelsen.

4.2.16------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Södermanlands län: Fiskerättsförteckning.----------------------------------

Förslaget om förenklad fiskerättsulredning bör i princip tillstyrkas.         

Förfarandet. Förrättningarna försvåras och fördyras av oenhetliga regier t ex när det gäller kallelseförfarande. Det är ekonomiska och prak­tiska skäl som främst lalar för en anpassning lill AL (anläggningslagen) och SFL (lagen om förvaltning av samfälligheter). Det finns där färdiga rutiner att bygga på. Också för sakägare och allmänhet är det en fördel med en i olika sammanhang enhetlig lagstiftning.

En mindre lämplig konstrukfion synes vara att länsstyrelsen, samtidigt


 


Prop. 1980/81:153                                                  138

som förrällningsmän utses, jämväl skall kunna meddela undanlag frän opinionsvillkoret i 9§ 1 st i den föreslagna lagen om fiskevårdsområden. Besvär över förtättningsmannes beslul avgörs ändå i första instans av länsstyrelsen.

Villkoren för bddande.--- Motivationen bland delägarna i etl fiske­
vårdsomräde är betydelsefull för dess verksamhet. Genom alt låta fiske­
rättsinnehavarna även i fortsättningen fä rösta om bildande av fiskevårds­
omräde kan fövaltningen av ett. sådanl omräde komma atl gagna fisket i
landet. Länsstyrelsen vill därför slarkl understryka atl bildande av fiske­
vårdsområden skall föregås av omröstning. Förslagsvis skulle en omröst­
ning kunna ske på följande sätt: "Vid omröstning har varje delägare en
röst. De som med samäganderäll äger en eller fiera fasligheler har gemen­
samt en röst. Om minst en femtedel av de närvarande röstberättigade
delägarna begär del, skall röstning ske efter delaktighetstal."

4.2.17 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Förfarandet. För alt rationalisera
handläggningen vid bildandet av fiskevårdsomräden är del lämpligl all
direkt utgå från all fasfighelsbildningsmyndighel bör vara förrällningsmän
och att ansökan om förrättning görs direkt dit.

VUlkoren för bildande. Den föreslagna modellen för fiskerättsulredning synes ändamålsenlig. Länsstyrelsen vill dock ifrågasätta om ersättandet av omröstning efter delaktighetslal med en opinionsmätning bland kända fis­kerättsägare uppfyller kraven pä rättssäkerhet. Enskilda fiskerättsägares intressen kan komma att förbises. Den enskilda rätten måste ges betryg­gande garantier. Länsslyrelsen föreslär därför alt del i lagen om fiske-värdsområden klart fastläggs all fiskevårdsomräden i regel inle skall om­fatta annat än fiske med handredskap. Skall fiskevårdsomräde omfalta annat fiske fordras samtycke av fiskerätlsägaren. Särskill vikligl är det med en strikt gränsdragning mellan handredskapsfiske och övrigt fiske då fiskevårdsområden bildas för områden där värdefullt fiske med icke hand­redskap förekommer, exempelvis fasta ålfisken vid kusten.

4.2.18 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Fiskerättsförteckning. I enlighet
med sina tilläggsdirektiv har ulredningen föreslagit en förenklad form av
fiskerättsutredning, vars resullal benämns fiskerätlsförteckning. Denna
utredning bedöms kunna utgöra lillräcklig grund för alt, på det säll försla­
gel anger, mäta delägarnas inställning till frågan om bildande av fiske­
vårdsomräde. Häri delar länsstyrelsen ulredningens bedömning. En
fiskerättsutredning enligl del nu rådande mönstret har emellertid - efter­
som den utgör ell hjälpmedel under förvaltningen av omrädel, säsom vid
ekonomiskt mera omfattande satsningar på fiskevårdande åtgärder - ett
vidare användningsområde än atl bara ulnylljas vid bildande av fiske­
vårdsomräde. Detla framgår bla av alt elt flertal fiskevårdsföreningar valt
att låta utföra fiskerältsutredningar ulan all direkl ha syftat till en
områdesbildning. I många fall känner alltså fiskerätlshavarna ell behov av
att ha en lillföriitlig utredning med delaktighetsberäkning lill förfogande.
Det är svårt alt se hur detla berättigade behov praktiskt och framför allt
ekonomiskt skall kunna tillgodoses inom den föreslagna lagstiftningens
ram. Fräga är om man inle pä något sätt bör möta den efterfrågan pä
kompletta fiskerättsutredningar som länsstyrelsen antar finns.

Förfarandet. Utredningens förslag all fiskevårdsomräden skall bildas vid en förrättning gillas av länsstyrelsen. Med hänsyn till den vikl, som förslaget lägger vid den lokala och regionala planeringen på fiskets områ-


 


Prop. 1980/81:153                                                  139

de, framstår det som naturligt all länsstyrelsen också i fortsättningen har ett avgörande inflytande vid områdesbildningen. Del kan emellertid i sam­manhanget övervägas om del inte vore lämpligt atl låta hela förfarandet vid bildande av fiskevårdsområde ske hos en och samma myndighet, som då skulle vara förrätlningsmyndighel efler förebild i flera nyare lagar på fastighetsrättens omräde. Eventuellt skulle härigenom kunna vinnas vissa fördelar, såsom exempelvis en snabbare handläggning. Delta skulle då få vägas mot att man mister den direkla förbindelsen i länsstyrelsen mellan den tilltänkta fiskeplanläggningen och områdesbildandel. 1 bifogad PM, som upprättats inom länsstyrelsens lantmäterienhel, anförs yllerligare synpunkter på frågan om faslighelsbildningsmyndighelen som förrätl­ningsmyndighel vid bildande av fiskevårdsomräden. Del bör också upp­märksammas vad som i nämnda PM anförts angående möjligheterna till fastställelse av fiskerättsförteckningen och ändringen i den.

I länsstyrelsens yttrande över betänkandet fiskevårdsomräden förorda­des att delgivningslagens regler i sin helhet blev tillgänliga i fråga om kallelse Ull förrältningssammanlräde. Länsstyrelsen menar fortfarande all vissa fördelar skulle uppnås genom den lösningen. Man skulle exempelvis få till ständ en samstämmighet med reglerna i faslighetsbildningslagen, anläggningslagen och ledningsrättslagen vilkel skulle vara en effektivitets­vinst, eftersom del i praktiken ofta kommer all vara samma förrättnings-män som handhar de olika instituten på fastighetsrättens omräde. Dessul­om skulle man få en kostnadsbesparing. Med "ortstidning" avses oftast ett flertal fidningar. Annonskoslnaderna kan då uppgå lill belydande belopp. Om antalet fiskerältsägare är begränsat kommer kungörelsekoslnaderna att dra anmärkningsvärt slor del av förrätlningskostnaderna. I de fall samUiga fiskerättsägare är kända - lex genom all fullständig fiskerätts­ulredning finns eller samfällighetsförteckning till jordregislrel upprättals eller fastighetsregistret innehåller erforderliga uppgifter - kan ordinär delgivning (3 § 1 st DelgL) ställa sig betydligt billigare.

Kostnaderna för bildande. En följd av att del vid bildandet av etl fiskevårdsomräde endast krävs en förenklad fiskerättsulredning är att kostnaderna för förrättningen enligl förslaget skall fördelas efter skälighet. I många fall måste det här uppstå tveksamhet och tvist vid kostnadsfördel­ningen. Även för detta fall vore del önskvärt om delägarna, när de så önskar, har en möjlighet atl i stället lägga en delakfighetsberäkning fill gmnd för fördelningen. Om ändå en skälighetsbedömning måste göras bör det i lagförarbeten eller på annat sätt ges vissa riktlinjer för hur en sädan bedömning ska göras.

4.2.19 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Fiskerättsförteckning. Slor enighet råder om alt den fiskerättsutredning som idag utförs av förrättningsman­nen i regel är onödigt omfattande med hänsyn lill den begränsade rättsver­kan som den har. Ulredningens metod alt begränsa officialutredningen fill framställning av en preliminär förteckning över fiskedelägande fasligheler och lill prövning av senare framställda anspråk pä fiskerätt bör i allmänhet fillfredsställa rimliga krav på rättssäkerhet inför områdets bildande. Vid fördelning av förtättningskostanden liksom under förvaltningen kommer delägarna emellertid stundom att begära omröstning efter delaktighet. Om de då ej kan nå den tillräckliga majoritet som delaktighetslalen kräver måste en fullständig fiskerättsutredning göras i efterhand. Det blir dä, enligt utredningen, i stället delägarna själva som får bekosta denna full­ständiga fiskerättsulredning. Länsstyrelsen anser atl del kan bli mycket


 


Prop. 1980/81:153                                                  140

kostsamt för delägare atl begära omröstning efter delaktighet. Det kan därför i vissa fall vara mofiverat med slalsbidrag även i dessa fall.

Förfarandet. Länsslyrelsen utser i regel faslighetsbildningsmyndighet, - speeialenheten i länet - atl vara förrällningsmän. Del har visal sig vara ändamålsenligt. Utredningarna är myckel gedigna och del krävs sällan nägra kompletteringar. Likväl anser länsslyrelsen det vara fördelaktigt all även i fortsättningen ha möjlighel till självständig prövning om annan förrättningsman har den kunskap och erfarenhel som uppdraget kräver. Om specialenheten belastas med alltför många förrättningar kan vänteti­den bli lång. Finns då lex möjlighet atl utnyttja lex en pensionerad lantmätare finns det tidsvinster att göra.

Länsslyrelsen ser med tillfredsställelse atl utredningen föreslår atl be­svär ej skall få anföras självständigt över valet av förrättningsman.

Enligt 15 § lagförslaget skall förrältningsmannen utfärda kungörelse, vari fiskerättsägarna kallas till sammanträde. Däri skall bla inlagas föreläggan­de för "okända fiskerättsägare" all senasl vid sammanträdet anmäla an­språk pä fiskerätt. Länsstyrelsen anser att lagtexten bör ändras så att dessa anspråk skall anmälas senast en vecka före sammanträdet. Förrättnings­mannen skulle då fä tid att bällre granska framställda yrkanden. Fiske­rätlsförteckningen skulle ocksä bli kortektare och sammanlrädesliden kunde minska.

Villkoren för bildande. Länsstyrelsen anser atl det föreslagna opinions­villkoret är elt sleg i rätt riktning för alt underlätta bildandet av fiskevårds-områden. Enligt utredningens förslag bortfaller emellertid opinionsvill­koret om bildande av fiskevårdsområde bedöms som synnerligen angeläget från allmän synpunkl. Om undanlagsbestämmelsen vad gäller opinionsvill­koret är tillämplig, skall detla dessutom framgå av förrättningsmannens förordnande. Utredningen har visseriigen framhållit atl denna möjlighel kommer atl utnyttjas endasi i undanlagsfall. Även om så blev fallet finns det enligl länsstyrelsens uppfattning ej tillräckliga skäl för all sätta opinio­nen ur spel. Länsstyrelsen avslyrker därför förslaget i denna del.

4.2.20 Länsstyrelsen i Kalmar län: Fiskerättsförteckning. Länsstyrelsen tillstyrker förslagel i denna del.

Förfarandet. Ulredningens förslag innebär en viss begränsning av officialiniuativet. Enligt nuvarande tillämpningsföreskrifter 5§ äger fiske­riintendenten rätt inge ansökan om områdesbildning. Dä emellertid denne äger att vid fiskenämnds sammanträde väcka frågor om förrättning, till­styrkes förslaget.

Villkoren för bddande. Som anförts inledningsvis saknas i stort sett den kommunala och regionala planeringen på fiskels område. Länsstyrelsen finner det därför angeläget att en sådan planering kommer till stånd.

---- Länsstyrelsen vill--- särskilt framhålla viklen av alt, i fall där

opinionsvillkoret ställs mot allmänna intressen, det allmänna verkligen dokumenterar att åtgärden är synneriigen angelägen.

Kostnaderna för bildande. Då delaktighetslal som regel ej kommer att framräknas vid bildandel, kan fördelning av kostnaderna efter delaktighet ej som nu läggas till grund för kostnadsfördelningen. Detla kan leda till Ivistigheter vid den fördelning enligt skälighetsprincipen, som framstår som kvarvarande alternativ. Om däremot en fullständig fiskerättsutredning förelåg behövde en sådan situation aldrig uppstå.

Länsstyrelsen anser vidare, att om fiskevårdsområde bildas med det huvudsakliga syftet att fillgodose allmänhetens fritidsfiskeintressen, stats­bidrag bör utgå med minst belopp enligt gällande normer.


 


Prop. 1980/81:153                                                  141

4.2.21 Länsstyrelsen i Blekinge län: Förfarandet. I 21 § förslaget till lag om
fiskevårdsområde anges att fiskevårdsomräde skall äga bestånd från den
dag stadgar och styrelse finns för området. För alt lillgodose kravel på
klarhet hos avtalsslutande parter mfl i frågan om vid vilken lidpunkt
fiskevårdsområde blir juridisk person och därmed behörig att förvärva
rättigheter och ikläda sig skyldigheter anser länsslyrelsen atl registrering
av fiskevårdsområdet bör ske innan det erhåller nämnda rättsliga status.

Villkoren för bddande. Med de lokala olikheter som fisket har i skilda delar av landet anser länsstyrelsen del nödvändigl all förutsättningarna för atl rätt värda och utnyttja fisket som naturresurs försl uireds och vägs in i översiktlig kommunal och regional planläggning pä fiskels område. 1 en sådan planering kan sädana faktorer som fiskevattenkvalilet, nalurliga fiskemöjligheter, artförekomst, fiskelryck och förutsättningar för bildande av fiskevårdsområde närmare kartläggas. Länsstyrelsen anser att en sådan planläggning med bred förankring på lokal och regional nivå inle blott kommer att medföra en gynnsam utveckling såvitt avser bildande av fiske­vårdsområden utan även utgör en fömtsättning för en sädan utveckling. Olika berörda intressenters uppfattningar kan i en sädan planläggning vägas samman och beaklas med hänsyn till de förhållanden som under planeringsperioden förväntas råda i kommunen och regionen. Tillkomsten av en sådan planläggning bör därför påskyndas och pä alla sätt stödjas.

För en god hushållning med den naturresurs som fisket utgör - varvid med hushållning här avses såväl vård som nyttjande - är det angelägel all alla av fisket berörda intressenter samverkar. Förutsättningarna för en sådan samverkan kommer, enfigl länsstyrelsens mening, väl all kunna tillgodoses genom tillämpningen av del förslag till organisationsform för fiskevård och -nyttjande som utredningen lämnat samt genom kommunal och regional planläggning på fiskets område. Länsstyrelsen och fiske­nämnden bör filläggas uppgiften att i samråd ..med kommunerna aktivt verka för att fiskevårdsområden kommer till ständ i den omfattning som fömtsätts i planeringen.

Kostnaderna för bddande. I konsekvens med länsstyrelsens avslyrkan av ulredningens förslag till inlösen av del rörliga redskapsfiskel vid Ble­kinge läns södra kusl (avsnitt 6.2.1.2) vill länsslyrelsen föreslå atl del för inlösen beräknade ersättningsbeloppet med avseende på ifrågavarande kuststräcka i stället omdisponeras lill förmån för fiskevårdande åtgärder och bildande av fiskevårdsomräden.

4.2.22--------------------------------------------- Länsstyrelsen i Kristianstads län: Fiskerättsförteckning.        Vid

fiskevårdsområdesbildningen kommer frågor om fiskerättsliga förhållan­den ofta i blickpunkten. Det kan också ifrågasättas om del är riktigt atl vid Uppkommen Iveksamhel skjuta över frågan om fiskerätt eller ej på den enskilda markägaren.

Förfarandet. Enligl ulredningens förslag blir förfarandet i samband med förordnande av förrättningsman mer omständligt än nu. 1 motsats lill Ulredningen anser länsstyrelsen del inte behövligt att genom särskilda föreskrifter och direktiv reglera förhållandel mellan länsslyrelsen och för­rättningsmannen. Erforderliga kontakter bör här kunna ske enkelt och informellt.

Ulredningen vill slopa länsstyrelsens nuvarande fastställelseprövning av fiskevårdsomräden och ersätta den med besvärsprövning. Härmed synes dock föga vara vunnet. Visserligen fungerar den ordning utredningen före­slagit väl i fråga om annan lagstiftning exempelvis faslighetsbildningslagen.


 


Prop. 1980/81:153                                                                142

Emellertid anger ulredningen som skäl för sitt förslag främsl önskemålet om att med större snabbhet få igång nya fiskevårdsomräden. Därtill kan dock sägas att, ätminslone i Kristianslads län, länsstyrelsens handlägg­ningstider genomgående varit korla. De längsta väntetiderna har förelegat hos förtällningsmannen och i kammarrätten. Om fiskerältsutredningarna enligt förslaget görs mer preliminära än hittills finns det risk att rena fiskerättsfrägor, som redan nu dominerar såsom anledning till erinringar, i än högre grad kommer upp i form av besvärsärenden. Och någon möjlighel att helt avvisa någorlunda motiverade fiskerättsanspråk innebär inte heller det nya förslaget, om än della i högre grad ger möjlighel atl begära ytterligare utredning av markägaren.

I motsats till vad som nu gäller eller att fiskeområdesbildningen träder i kraft från den dag beslutet därom vunnit laga kraft föreslär ulredningen all området skall äga bestånd från den dag sladgar och styrelse för området finnes. Detta innebär dock alt rättsläget vid överklagande av beslul i vissa hänseenden blir oklart särskilt i fråga om förvallningen. Dessa frågor bör ytterligare övervägas.

VUlkoren för bildande. För närvarande gäller för bildande av fiskevårds­omräde krav på viss majoritet bland fiskeintressenlerna. Ulredningen före­slår nu att majoritelsreglerna upphävs och ersätls av etl mer allmänl utformat s. k. opinionsvillkor, som innebär all del i stället skall krävas att fiskerätlshavarna ej mera allmänl motsätter sig områdesbildningen och har beaktansvärda skäl för detta. I detla hänseende godlar länsslyrelsen utred­ningens förslag eftersom nuvarande majorilelsregler får anses något stel­benta och dä opinionsvillkor av del slag som här föreslagils kommit till användning i annan jämförbar lagstiftning.

4.2.23  Länsstyrelsen i Malmöhus län: Förfarandet. 16 §. Meddelande om
kungörelsen bör även tillställas länsstyrelsen. I betänkandel, sid. 171,
anges nämligen atl det är lämpligl att tjänsteman från länsslyrelsen är
närvarande vid sammanträdel.

Kostnaderna för bddande. Enligl ulredningen skall slalsbidrag endasi kunna utgä till de fiskevårdsområden som förbinder sig alt upplåta fisket till allmänheten. Länsstyrelsen anser att nuvarande regler för statsbidrags­givningen inle bör ändras. Det är nämligen angeläget, t.ex. från fiske-värdssynpunkt, all fiskevårdsomräde bildas även om fisket inle upplåts.

4.2.24--------------------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Hallands län: Fiskerättsförteckning.          I del

reviderade förslagel har valts nya former för fiskerätlsulredningen som kan jämföras med äganderättsutredning enligt lagen om äganderättsutred­ning och legalisering. Då denna lagsliflning har givit elt myckel gott resul­tat bör en jämförbar lagstiftning med fördel kunna användas för fiskeulred-ning. Förslaget innebär ocksä ell billigare utredningsförfarande. I betän­kandet anges sälunda all utredningskostnaden kan reduceras till 25-30 % av kostnaden för en fullständig officialutredning. Reduceringen åstad­kommes genom aktiv medverkan från delägarna och en fördelning av ansvarel mellan förrättningsman och delägare.

Den förenklade fiskerältsutredningen kan dock föranleda en ökning av antalet eflerprövningar. Enligt förslagel skall den, som efler del förrält­ningen avslutats, gör gällande rätl lill fiske ulan atl vara upplagen i fiske­rättsförteckning vara skyldig atl om så påfordras styrka sin rätl. Då del är väsenlligt all reducera de nu höga kostnaderna i samband med bildande av fiskevårdsomräde, tillstyrker länsstyrelsen förslagel.


 


Prop. 1980/81:153                                                  143

4.2.25 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län. Fiskerättsförteckning.

Den utredningsmetod som redovisas ger såvitt enheten kan bedöma

en god och för ändamålet användbar förteckning över fiskerältsägarna

---- .1 bilagan nr 1 framhålles att faslighetslängdernas ägamppgifter väl

överensstämmer med de lagfarna ägarna och all längdernas uppgifter där­för bör kunna godtas som underlag för den preliminära förteckningen.

Lantmäterienheten är emellertid av den uppfattningen att längdernas ägareuppgifter inte okritiskt kan användas i förteckningen, eftersom dessa ibland avviker frän fastighetsbokens. Det är ocksä att märka att enligl § 3 i förslaget fömtsätts lagfaren ägare till fastighet med rätt lill fiske vara fiskerättsägare. Fastighetslängdens uppgifter måste därför alllid jämföras med fastighetsbokens före användandet. En ålgärd som vid ell stort antal fiskerättsfastigheter kan bli kostsam, innan inskrivningsregistret datalagts.

Lantmäterienheten utgår ifrän alt dessa synpunkter kommer alt beaktas vid utformningen av de riktlinjer för framställandet av den preliminära förteckningen som enligt förslaget skall ankomma pä lantmäteriverket efter samråd med fiskeristyrelsen.

Förfarandet. Lantmäterienheten anser, all ulredningen i nu framlagt slutbetänkande borde ha tagit upp och närmare diskuterat sambandet mellan hushållningsplaner och gällande planlagsliftning samt kontaktvä­garna mellan olika myndigheler mot bakgrunden av rådande osäkerhet beträffande fiskets planering. Alt länsstyrelsen vid sin lämplighetspröv­ning mäste beakta att fiskevårdsområdel kommer all utgöra en lämplig fiskeribiologisk och administrativ enhet ligger i sakens nalur. Hur den enskilde fiskerättsägaren emellerUd skall fä tillfälle atl la del av och yttra sig över de hushällningsplaner som fiskenämnderna upprättar och vilka i stor utsträckning kommer atl ligga till grund för länsstyrelsens ställningsla­gande har utredningen inte berört.

Lantmäterienheten ställer sig tveksam till procedurförfarandel som är tvivelaktigt med hänsyn fill den enskildes rättssäkerhet. Grundreglerna för fiskevårdsområdel utformas ju under stort hänsynstagande till allmänna intressen samtidigt som bevisbördan genom opinionsvillkorels utformning lagts på den enskilde. En enskilds ansökan kan t.ex. efler remissbehand­lingen (§ 11) på grund av utförd fiskeplanläggning komma att ulvidgas lill alt avse ett betydligt större omräde än den sjö sökanden föreslagil. Utvidg­ningen kan medföra atl kostnaderna för upprättandet av fiskerätlsförteck­ningen flerdubblas, varvid de enskilda drabbas av merkostnaderna, om inte den myndighet som föreslagit utvidgningen uppträder som medsö-kande. Fall kan också länkas där förrältningen till följd av det allmännas ingripanden får avslutas ulan atl fiskevårdsområde bildas, varvid förrätt­ningskostnaderna får betalas av sökanden (jfr 22 § lagförslaget).

Oavsett att förrältningsmannen enligl förslaget är bunden av länsstyrel­sens direktiv kommer emellertid myckel stora krav all slällas på hans kunnighet i och erfarenhel av fastighelsrätlsliga frägor, när fullständig fiskerättsulredning saknas. Förutom all upprätta fiskerätlsförteckning skall förrättningsmannen enligt lagförslaget mottaga anmälan om innehav av fiskerätt, tillse all innebörden i anmälda anspråk blir klarlagd, bedöma humvida omfånget av fiskerätt skall bli föremål för särskild utredning och om sä prövas nödvändigt förelägga sakägare alt påkalla fastighetsbesläm­ning, verkställa särskild ulredning om oförenliga anspråk på fiskerätt an­mälts och slutligen upprätta förteckning över de fastigheter, som skall anses ha fiskerätt. Dessa förrätlningsmannens åligganden begränsar -såvitt lantmäterienheten kan förstå - på elt avgörande sätt kretsen av förrällningsmän.


 


Prop. 1980/81:153                                                  144

Visserligen är förrättningsmannen vid upprättandel av förslag lill gmnd­regler för fiskevårdsområdel bunden av de föreskrifter som lämnats i förordnandet men det kan dock tänkas fall där tillgång till särskild sakkun­skap behövs. Hur detta skall lösas lämnar emellertid fiskevattensutred­ningen inte nägot besked om, vilket är en brist.

VUlkoren för bildandet. Att förekomsten av samfällighelsförvaltning enligt lagen om förvaltning av samfälligheter (SFL) inte hindrar tillkomsten av fiskevårdsområde och att bildandel av fiskevårdsområde inte gör sådan samfällighelsförvaltning överflödig framhålles särskilt av utredningen. I detta sammanhang vill lantmäterienheten framhålla att hinder inte heller synes föreligga mot att fiske som förvaltas av häradsallmänning och andra allmänningsskogar ingår i fiskevårdsområde. Detla framgår av 24 § sista stycket i det samtidigt framlagda förslaget lill lag om fiske.

Andra stycket 9 § lagförslaget innehåller en bestämmelse som innebär att opinionsvillkoret bortfaller om bildande av fiskevårdsomräde bedöms som synnerligen angeläget frän allmän synpunkt. Bestämmelsen avses utnyttjas endast i undantagsfall och skall om den är tillämplig framgå redan av förtätiningsmannens förordnande.

Lantmäterienheten anser för sin del att en förutsältning för tillämpning­en av detta lagrum bör vara att det allmännas inlresse är klart dokumente­rat i godkänd plan för fisket. Föreligger exempelvis myndighetsbeslul enligt 37 § i det samtidigt framlagda förslaget lill lag om fiske till förmån för allmänhetens fiske torde planöverväganden ha föregått beslutet. Är bildan­de av fiskevårdsområde i sädant sammanhang nödvändigl eller ur allmän synpunkt erforderligt bör området kunna bildas utan opionionsstöd.

Kostnaderna för bildande. Länsstyrelsen anser att om initiafiv lill bil­dande av fiskevårdsomräde tas av enskild fiskerältsägare men förrättning­en inte leder lill åsyftat resullal bör kostnaderna stanna på statsverket. Om den enskilde riskerar atl drabbas av förrätlningskostnaderna torde annars frivilliga initiativ till bildande av sådana områden bli mycket sällsynta.

De beräkningar av kostnaderna för bildande fiskevårdsomräde, som utredningen redovisar, är enligt lanlmäterienhetens uppfattning alltför

laga.--- Om man har ett mycket stort anlal delägande fasligheter -

omkring 1 000 stycken eller fler - är det inle omöjligt att kostnaderna kan stanna på 50 kronor per faslighet. I värt län där anlalel fiskerättsägande fastigheter i genomsnitt uppgår lill cirka 30 st per objekt blir kostnaden per faslighet emellertid avsevärt större. Det lorde här vara realistiskt att räkna med en kostnad av omkring 100 kronor per fasfighel. 1 Stora Hällungen, en av länets större sjöar, uppgår exempelvis antalet fiskerättsägande fastighe­ter till 119 stycken.

4.2.26 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Fiskerättsförteckning. Utredningen skall ske enligl en av lantmätaren Lars-Göran Loré vid statens lantmäteri­verk redovisad metod (bilaga I lill belänkandet). Den metod som Loré redovisat ger enligt länsstyrelsens mening en god och i del närmaste fullständig förteckning över fiskerältsägarna. Ulredningens uttalande i re­dogörelsen för denna metod (s. 166) alt komplettering endast skulle ske beträffande ägoslyckningar som saknar mantal men har fiskerätt är orik­ligt. Kompletteringen måste som Loré föreslagil omfatta alla ägoslyck­ningar och inte bara enstaka lägenheter och andra enheter utan mantal. Den föreslagna metoden ger i vissa fall omedelbart och i andra efler obetydlig och av en mtinerad förrättningsman lätt bedömbar utvidgning fullständig kännedom om vilka som bör anses vara fiskerättsägare inom


 


Prop. 1980/81:153                                                  145

avsett fiskevårdsområde. Bildande av fiskevårdsområde utan sammanträ­de enligl 20 § NLOFO förutsätter i nämnda avseende fullständig fiskerätts-utredning.

I en del fall lorde Lorés metod ulan fara för rimlig rällsäkerhel kunna ytterligare förenklas. Ell aktuellt exempel: 1 ett föreslaget fiskevårdsom­råde omfattande etl nederbördsområde med flera sjöar ingår vissa mindre sjöområden som tillhör en by, och som endast utgör en myckel liten andel av sjöområdel. Byns primär- och sekundärdelningar komplicerar i hög grad bedömningen av fiskerättsförhållandena. Antalet fiskerättsägande fasligheter är slorl. I ett sådanl fall bör den preliminära förteckningen kunna upprättas på samma sätt som markägarförleckning lill planförslag enligt byggnadslagen dvs. en eller ett par fiskerättsägare antecknas med upplysning att fisket inom området är samfällt för fler än 10 fiskerältsägare med flera delägare. Har byns hemman olika namn bör givetvis dessa namn framgå av förteckningen.

Upprättandel av preliminär fiskerättsulredning och dess komplettering kräver ett inte obetydligt forskningsarbete. Under förutsättning all delta arbete genomförs på elt tillfredsställande sätl kan del bli till väsentlig nytta för de systematiska arkivulredningar som förutsatts ligga lill grund för del nya faslighetsregislrel, som skall upprällas av fasUghetsregistermyndighe-terna. Fär nu det allmänna den draghjälp ekonomiskl, som de enskildas betalning av kostnaderna för fiskerältsutredningarna innebär kan t.o.m. ifrågasättas om inte tillfället bör utnyttjas alt belräffande akluella skifteslag genomföra fullständiga systematiska arkivutredningar. Del är inle ratio­nellt att som hittills skett vid varje tillfälle, dä frågan om samfälligheter och rättigheter aktualiseras i förrättnings- och regislreringsverksamhel m.m. ständigt på nyll gå igenom erforderligt malerial. De kostnadsbesparingar som uppkommer pä kort sikt uppväger inte de förluster som följer av arbetssättet, sett i elt nägot längre perspektiv.

Förfarandet. Hur fiskevatlensulredningen tänkt sig att såsom förräll­ningsmän förordnad fiskeritjänstemän skall biträdas av en lanlmäterisak-kunnig är oklart. Eftersom omfattning och nyttjande av fiskevårdsområdet i princip skall vara klarlagda när förordnande utfärdas minskas behovet av fiskeriteknisk sakkunskap. Vid frågor om jämkning av plan för fisket o. d. kan säsom ulredningen föreslår tjänstemän från länsstyrelsen, kommunen och fiskerimyndigheten tillkallas för samråd, (4.8.3 s. 171).

Den rådande osäkerheten belräffande fiskels planering präglar ulred­
ningens förslag inte minst vad gäller behandlingen av ansökan om bildande
av fiskevårdsområde. På annat sätt synes inte kunna förklaras, atl för varje
ansökan om bildande av fiskevårdsomräde, stort som litet, föresläs ell
förfarande, som brukar föregå fastställelseprövning av planförslag. All
planunderlaget nu är i det närmaste obefintligt kan inle motivera all varje
ansökan om bildande av fiskevårdsområde prövas i en omständlig och
tyngande procedur, som är kostsam för det allmänna och tvivelaktig med
hänsyn till den enskildes rättssäkerhet.      Bevakningen av planvill­
koren vid bildande av fiskevårdsområde kan, efterhand som osäkerheten
och oklarheten beträffande planläggningen pä fiskels omräde övervinns,
väl ske inom förrättningens ram ulan både förprövning och överprövning.
Såväl fiskenämnd som kommun och fiskerältsägare har ju klagorält, och
enligt utredningens förslag kan tjänstemän från länsstyrelse, fiskerimyn-
dighet och kommun kallas till förtaltning för samräd, (4.8.3 s. 171).

Av nu nämnda skäl kan länsstyrelsen inte tillstyrka utredningens förslag rörande bevakningen av planvillkor i samband med ansökan, förordnande och förrättning.

10   Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153


 


Prop. 1980/81:153                                                  146

VUlkoren för bildande. I förslagel har efler mönsler frän bl.a. anlägg­ningslagen införts ell s. k. opinionsvillkor, dvs. som förutsättning för all elt fiskevårdsomräde skall bildas krävs all ägarna till fiske som avses ingå i omrädel mera allmänl inte motsätter sig områdesbildningen och har beak­tansvärda skäl för del. Mol utredningens förslag i denna del har länsstyrel­sen intet att erinra. Lagförslaget innehåller emellertid - likaledes efler mönster frän anläggningslagen - ett undantag från opionionsvillkorel om bildande av fiskevårdsområde bedöms som synnerligen angeläget från allmän synpunkl. Med hänsyn till svårigheterna all mol fiskerältsinneha­varnas uttalade mening få lill stånd en fungerande organisation förutsätter länsstyrelsen att denna möjlighet utnyttjas endasi i undantagsfall. Den av utredningen föreslagna utvidgningen av expropriationsändamålen sä all äganderätten eller nyttjanderätten till fiske i visst fall skall kunna expro­prieras synes i sädant fall vara atl föredraga.

Kostnaderna för bildande. Om förrättningen avslutas ulan alt fiske­vårdsområde bildas bör, om inle särskilda skäl föranleder annal, kostna­derna stanna pä statsverket. Atl ålägga enskild sökande betalningsskyldig­heten som utredningen föreslagit är av flera skäl både olämpligt och orätt­vist. Orsaken till all fiskevårdsområde inle kan bildas behöver överhuvud taget inte bero på sökanden. Har inte pä ell tidigt stadium en negaliv utgång kunnal fömlses kan elt belydande arbete ha nedlagts på fiskerätls­förteckningen. Ett slorl antal fiskerältsägare kan ha fält fiskerätten utredd, och det mäste anses oskäligt att koslnaden härför drabbar sökanden. Fiskerättsutredningen har emellertid visst värde för faslighetsregistermyn­dighelen varför starka skäl talar för atl koslnaden bör stanna pä statsver­ket. Genomförs utredningens förslag (22 § andra stycket) lorde del fä lill följd att enskilda personer avstår från all söka förrättning. I varje fall bör möjligheterna att erhålla slalsbidrag i samma omfallning som f. n. inle försämras.

4.2.27 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Fiskerättsförteckning. Länsslyrel­sen ställer sig tveksam lill förslagel om förenklad fiskerättsulredning. Vid bildandet av fiskevårdsomräden där fastighelsförhållandena inte är hell klara bör en fullständig ulredning genomföras. Önskar statsmakterna lill­godose fritidsfiskets behov på det säll som framgår av betänkandel, någol som länsstyrelsen i och för sig inte har någonting emot, bör man också vara beredd att ta de kostnader som är förknippade härmed och som krävs för att fullt ut tillgodose rällssäkerhelsaspeklerna. En fiskerättsulredning in­nehåller bl.a. uppgifter om fiskesamfälligheter som vid uppläggande av nytt fastighetsregister skall införas i registret. Eftersom slalen påtagit sig kostnaderna för del nya fastighetsregistret finns del även ur den synpunk­ten starka skäl som talar för alt slalen skall bekosta fiskerättsulredning.

Förfarandet.--- Del förslag som nu läggs fram tillgodoser i stora

delar de synpunkter och önskemål som länsslyrelsen framförde i yttrandet över 1976 års förslag. I de vid faslighelsbildningsmyndighelen och lantmä­terienheten upprättade promemoriorna har dock anförts förslag och syn­punkter som skulle kunna bidra lill etl ännu smidigare och enklare hand-läggningsföifarande. Enligl dessa förslag skulle bl.a. förrällningsförfaran-det i stor utsträckning komma alt överensstämma med förfarandet enligl anläggningslagen. De framförda förslagen delas i stort av länsstyrelsen som hänvisar till promemoriorna.

Kostnaderna för bildande. Länsslyrelsen vill i della sammanhang som sin mening framhålla atl det bäsla sällel all stimulera till bildande av


 


Prop. 1980/81:153                                                  147

fiskevårdsområden lorde vara alt låta förrätlningskostnaderna eller mer­parten av dessa betalas av allmänna medel. Della oavsett om området tänker upplåta vatten för kortfiske eller ej. Sedan man därefter konstaterat om denna insats haft önskad effekt pä bildandet av fiskevårdsområden kanske man pä olika sätt får stimulera delägarna alt upplåta området för kortfiske. Det primära måste dock vara atl öka anlalel fiskevårdsområden.

4.2.28 Länsstyrelsen i Värmlands län: Förfarandet. Bildandel av fiske­
vårdsområden har i länet legal nere i avvaklan på att 1973 års fiskevallens-
utrednings förslag skall resultera i elt förenklat och billigare förfarande vid
bildande av fiskevårdsområde. Länsstyrelsen tillstyrker utredningens för­
slag angående förenklad förfarande vid bildande av fiskevårdsomräde.

Länsstyrelsen vill även framhålla att del förenklade förfarandet medför att det ur rättssäkerhets- och effeklivilelssynpunkl är av ännu slörre bety­delse atl förtällningsmannen äger vana alt handlägga fastighelsärenden och lanlmäteriförrältningar än vid nuvarande ordning.

Kostnaderna för bildande. Ulredningen föreslår all kostnaderna för förtättningen i det fall atl fiskevårdsområde inle bildas skall åvila sökan­den. Ett sådanl stadgande kan i åtskilliga fall verka återhållande på etl initiativ att bilda fiskevårdsområde. Det synes rimligt all bidrag i sådant fall kan utgå, om fiskenämnden tillstyrkt ansökan.

4.2.29 Länsstyrelsen i Örebro län: Fiskerättsförteckning. Inom Örebro län
har pä initiativ av fiskerikonsulenlen gjorts fullständiga fiskerältsutred­
ningar för många av de viktigare fritidsfiskevaltnen. Arbetet med dessa
utredningar har varil mycket omfaltande varför kostnaderna utslaget per
fiskerättsägande fastighet torde blivit myckel höga. I en förrätlningssitua-
tion, med krav pä full kostnadstäckning, mäsle därför ambitionen all hälla
ner dessa kostnader vara viktig. Mot bakgrund av gjorda erfarenheler av
fullständiga utredningar torde betänkandets modell till förenklade ulred­
ningar väl kunna uppfylla de krav pä fullständighet som är berättigade vid
tillämpningen av den föreslagna lagen om fiskevårdsomräden.

Förfarandet. Lagförslaget är utformat efter administrativa förfarande-och prövningsregler. Trots della förefaller ändå länsstyrelsens förhands­prövning vara onödigt omfattande. Länsstyrelsens prövning i ll-12§§ torde kunna förenklas lill ell enkelt samrådsförfarande medan däremol förrättningsmannens prövning enligl 14 § måsle göras mer formell, med infordrande av yttrande från fiskenämnd, kommun m.fl.

ViUkoren för bildande. Del i 9§ nyinsatta s. k. opinionsvillkoret innebär en avsevärd förenkling i jämförelse med röstningförfarandel i gällande lagstiftning. Motsvarande opinionsvillkor finns redan i anläggningslagen, från vilken vunna erfarenheter torde komma till god användning vid till-lämpningen av 9§ lagförslaget.

4.2.30 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Fiskerätt.sförieckning. Förslagel
innebär vid jämförelse med en fullständig fiskerättsulredning enligl nuva­
rande modell betydande förenklingar. Viss del av arkivundersökningarna
och i princip arealberäkningar och andelstalsulräkningar slopas. Genom
fiskerättsägares möjlighet att påtala eventuella brister bör den slutliga
produkten dock bli tillräckligt tillförlitlig för mätning av opinionsvillkoret
enligt 9§ lagförslaget och som delägarförteckning vid den fortsalla förvall­
ningen. Skulle enskild fiskerätt av någon betydelse ändock ha förbisells
synes skyddsregeln i 33 § vara etl väl avvägt komplement.


 


Prop. 1980/81:153                                                  148

Åsyftad kostnadsbesparing vid arkivulredningen släller höga krav pä mlin och arkivkännedom hos den personal som lar fram den preliminära förteckningen. De bästa förutsättningarna torde finnas hos den personal vid de regionala lantmäterimyndigheterna som bl.a. sysslar med arkivser­vice åt faslighetsbildningsmyndigheterna.

Den preliminära förteckningen bör med angiven melodik kunna uppfylla minimikravet på ulredning enligl 13 § i lagförslaget och därmed får meto­den anses vara ändamålsenlig för bildande av fiskevårdsområde.

Fiskerätlsförteckningen har inlresse även i annal sammanhang. Vid komplettering av faslighetsregislrel med samfälligheter, vilkel bl.a. är en angelägenhet inför fastighetsdalareformen, är fiskerätterna i särklass mest arbetskrävande. Vid regislerkompletlering erfordras inte nödvändigtvis att andelslal framräknas. Redan en förteckning i faslighetsregislrel över del­ägande fastigheter skulle vara en icke oväsentlig förbällring av detsamma. Varken den preliminära förteckningen enligt 13 § lagförslaget eller den kompletterade fiskerätlsförteckningen enligl 19 § uppfyller emellertid de krav som måste ställas vid regislerkompletlering. För all kunna tillgodose regislerintresset skulle erfordras en extra arbetsinsats som i förhållande till en fullständig samfällighetsulredning dock är av måttlig storleksordning. Om behov av förenämnd regislerkompletlering föreligger och merarbetet härför bekostas av faslighetsregistermyndighelen vinns två fördelar, dels förbättras fiskerältsutredningen utöver minimikraven i förslaget till förmän för snabbhet och enkelhet vid omrädesbildning och förvaltning, dels blir allmänintresset atl förbättra fastighelsregistrel tillgodosett. Nyssnämnda angelägna samordning av utredningsverksamheten understryker ytterliga­re vikten av att de regionala lantmäterimyndigheterna svarar för den.

Kostnaderna för bildande. Möjligheler all återkräva statsbidrag, som utbetalats för läckande av förtättningskostnader under villkor om att fiske­vårdsområdet skall upplåta fiske lill allmänheten i angiven omfattning och på skäliga villkor, bör tillskapas.

4.2.31 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Förfarandet.       Förrätlnings­
mannens beslut vinner laga kraft såvida inle besvär anförs eller länsslyrel­
sen utnyttjar sin föreslagna rätt till överprövning. Detla kommer som
också utredningen framhåller att slälla slora krav på bevakningen av
ärendei. Krav på förutseende och samarbele under förrättningens gång.

Eftersom de föreslagna reglerna är ägnade atl förkorta handläggningsli­den och länsslyrelsen avses få rätt all begära överprövning vill länsslyrel­sen ej motsätta sig förslaget all förrättningsmannen skall fatta beslut om bildandet.

Mol bakgmnden härav bör emellertid i 14 § orden "vid behov" utgå. Elt ytterligare skäl för delta är all 9§ sista stycket innehåller bestämmelser som säger atl opinionsvillkoret faller om del från allmän synpunkl är synnerligen angelägel atl fiskevårdsomräde bildas. Visseriigen avses att länsstyrelsen redan dä förordnandet utfärdas skall ange om så är förhällan­det men ändrade bedömningar kan bli aktuella under den tid förtättningen pågår.

Del kan i en del fall bli aktuellt atl bilda fiskevårdsområden med elt mycket stort antal fiskerältsägare, exempelvis för hela Siljan. Det kan i dessa fall vara försvarligt all tillämpa kungörelsedelgivning. Föreslås där­för att nuvarande och sä sent som 1975 införda regler om möjlighet till kungörelsedelgivning i vissa fall vid bildande av fiskevårdsområde bibe­hålles. I normalfallet är dock de föreslagna reglerna lämpliga.


 


Prop. 1980/81:153                                                  149

Enligt länsstyrelsens mening kommer behov av normalsladgar all före­ligga. Det vore därför mest ändamålsenligt atl fiskerältsägarna i direkt anslutning till beslutet om bildande av fiskevårdsområde liksom nu log upp frägan om antagande av sladgar.

Kostnaderna för bildande. För att stimulera bildandel av fiskevårdsom­
räden vill länsstyrelsen- föreslå alt lill områden som bildas före

utgången av 1985 skall utgä statsbidrag med 100% om fisket upplåts till allmänheten.

4.2.32 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Fiskerätlsförteckning. I fråga om
bildande av fiskevårdsomräden föreslår ulredningen bland annal den för­
enklingen alt fullständig fiskerättsulredning inle skall behöva ske. Förenk­
lingen medför också den fördelen att bildandekostnaderna minskar väsenl­
ligt. En noggrannare fiskerättsutredning kommer emellertid i vissa fall inte
att kunna undvaras.

I de fall fiskerältsägare måste slyrka sin rätt eller dä delaktighetsulred­ning påkallas bör de kostnader som uppkommer ersällas av slatsbidrag enligt i övrigt för sådana bidrag gällande regler.

4.2.33 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Fiskerätlsförteckning. I Väs­
ternorrlands län har bildats ca 25 fiskevårdsområden (fvo) sedan lagen om
fiskevårdsområden kom till. Detla är en alltför långsam takt för att en
ökning av kortfiskeutbudel skall ske.

Länsslyrelsen tillstyrker därför att nuvarande fullständiga ulredningar
av rätten till fiske inom ett tilltänkt fvo ersätts av ell förenklat förfarande
(fiskerättsförteckning) i huvudsak enligt utredningens förslag.    

Förfarandet. Länsstyrelsen har'ej nägon erinran mol all beslutsfattandet i fräga om bildande av fvo överflyttas lill förrältningsmannen. Länsslyrel­sen får ändå inflytande i dylika ärenden i form av föreskrifter för förrält­ningsmannen, dennes samrädsskyldighet med bl.a. länsslyrelsen saml länsstyrelsens möjlighet alt i allmänl inlresse överpröva förrätlningsman­nens beslut. Del kan övervägas om inte forumreglerna och förrällningsför-farandet bör anpassas lill de regler som normall gäller för annan faslighets-samverkan, t.ex. reglerna i anläggningslagen. Della skulle bl.a. medföra alt samrådsförfarandet kan förenklas och alt förrällningsmän inte behöver förordnas. Vidare lorde del dä inle finnas anledning för länsslyrelsen all överpröva förtältningarna utifrån formella synpunkler.

VUlkoren för bildande.-- Länsstyrelsen har ej någon principiell

erinran mol atl nuvarande majorilelsregler ersätts av en friare bedömning av fiskerätlsägarnas slällningstagande lill en föreslagen områdesbildning, dock med etl undanlag. En sammanslutning av ifrågavarande slag — vilken normalt får anses bygga pä delägarnas inlresse och frivilliga engagemang i fiskevårdsarbetel — torde inle i längden kunna fungera effektivt med mindre än att flertalet berörda fiskerältsägare ställer sig positiva till samar­betsformen. Tillskapande av etl fvo oberoende av fiskerätlsägarnas med­verkan kan endasi motiveras av fritidsfiskets efterfrågan på lämpliga fiske­vatten vid storstadsområdena. Någon formell möjlighel atl framtvinga en upplåtelse av fiske till utomstående frän delägarnas sida finns emellertid inte enligt förslagel. Svårigheier lorde även kunna uppkomma all få lill stånd en fungerande förvallning i ell "Ivängsbildal" område. I de fall ell starkt allmänt intresse föreligger atl inom ell visst vattenområde åstad­komma fisketillfällen för fritidsfiskarna bör della tillgodoses genom etl inlösensförfarande varigenom fiskerättsägama tillförsäkras full ersällning.


 


Prop. 1980/81:153                                                                150

Om den nya formuleringen av §9 andra stycket i lagen om fvo går igenom, innebär delta alt samarbetsformerna inom ett fiskevårdsomräde pä ett tidigt stadium kan spolieras. För att fä Ull stånd eU fungerande fiskevårdsområde behövs etl gott samarbete mellan producenter (fiske­rättsägare) konsumenter och myndigheter.

Kostnaderna för bildande. Del är viktigt att förrätlningskostnaderna icke ökar då det finns risk alt länsstyrelsens insalser med förordnande, samråd m. m. övergår till taxebelagda kostnader.

Den föreslagna stalsbidragsdgivningen till bl.a. fvo för fiskevård och service kan bli en verksam stimulans till atl rationella områden bildas. Likasä är det av vikt att bidragsnivän för kostnaderna vid bildandel av fvo ej blir alltför låg.

4.2.34 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Fiskerättsförteckning. Del kan vara lämpligt att dä fräga är om mycket värdefullt fiske eller då så utan nämn­värd tidsutdräkt kan ske fiskerätlsförteckning (13 §) upprättas med slörre noggrannhet än eljest.

En följd av [att lillkomslen av ell fiskevårdsområde inle inverkar på beslående äganderättsförhållanden] bör förutsättas vara att fiskerättsägare som inte är redovisad såsom delägare i fiskevårdsområdel i den slutliga fiskerättsförteckningen (19 §) inte därigenom berövats rätten all nyttja fiske inom fiskevårdsområdel.

Fiskevårdsområde och samernas fiskerätt. Enligt förslagel skall när slaten tillhörigt vatten vari samer enligt rennäringslagen har fiskerätt ingått i fiskevårdsområde sameby såsom delägare i fiskevårdsområdel företräda statens fiske och fiskevårdsområdel förvalla allt i området ingående fiske även statens. Fiskevårdsområdel skulle således bestämma över - förutom sättet för fiskels utnyttjande och fiskevård - upplåtelse av fisket lill utomstående och villkoren för sådan upplåtelse. Om delägande sameby är i minoritet inom fiskevårdsområdet skulle dess möjligheler till infiytande i vissa lägen vara små. Den skulle ej kunna motsätta sig upplåtelse av fiske till utomstående annal än i fall som avses i 41 § förslaget lill lag om fiskevårdsområden och ej kunna bestämma över villkoren för upplåtelse. En sådan ordning skulle verka inskränkande i samernas räll lill fiske enligl rennäringslagen, såväl i fråga om möjlighelerna för dem atl själva fiska som i fråga om möjlighelerna all vid upplåtelse av fiske erhålla ersättning. En sådan inskränkning i skyddet för samernas rätl lill fiske enligt rennä­ringslagen bör inte ske. Om slalen tillhörigt vallen vari samer enligt rennä­ringslagen har fiskerätt ingår i fiskevårdsområde bör slaten genom lant­bruksnämnden vara delägare i fiskevårdsområdet och upplåtelse av sådant statens fiske ske enligl reglerna i rennäringslagen.

Den föreslagna bestämmelsen i 31§ iredje stycket rennäringslagen att sameby genom avlal skulle kunna helt eller delvis avstå från rätlen alt nyttja fisket i - slalen ej tillhörigt - vallen inom byns betesområde innebär i realiteten en upplåtelse av samebyn enligt rennäringslagen till­kommande fiskerätt. En sädan upplåtelse bör ej ske på annal sätt än genom rennäringsmyndigheten - lantbmksnämnden samt under de förutsättning­ar och villkor som stadgas för upplåtelse av rätt till fiske enligt rennärings­lagen.

Bestämmelsen i 31§ första slyckel rennäringslagen alt sameby eller medlem i sameby ej får - utom i fall som avses i andra stycket - upplåta rättighet som ingår i renskölselrälten bör förbli oförändrad. De principer för förvaltning av renskötselmarker och renskötselrätler som stadgats eller förutsatts i rennäringslagen bör även förbli oförändrade.


 


Prop. 1980/81:153                                                  151

Förfarandet. I situation som avses i 11 § lagförslaget bör fiskerältsägare ges samma ställning som fiskenämnd och kommun.

Villkoren för bildande. Vad angår frågan om i planbestämmelser intagna uppgifter om sättet för fiskets nyttjande skall vara tvingande för tillståndet att bilda fiskevårdsomräde synes uppgifterna i betänkandel vara osäkra. Vad som anförts på sid 168 n, 169 m och 170 m i anslutning lill 10 och 12 §§ synes tyda på att sådana planbestämmelser avsetts att vara tvingande. Vad som anförts pä sid 155 m och 189 n i anslutning lill 1 § kan lyda på motsatsen.

I betänkandet saknas klarläggande uppgifter om sättet för utförande av planläggning pä fiskets område och om planbestämmelser. För planbe­stämmelser som avsetts att vara tvingande borde finnas regler bl. a. för utförande, samråd med fiskerättsägare, utställande och anlagande samt sättet för talan mot antagen plan.

Det huvudsakliga syftet med bildande av fiskevårdsomräde bör vara atl åstadkomma en samverkan mellan fiskerältsägare för god fiskevård, ratio­nellt utnyttjande av fisket och därmed en högre avkastning. Avkastningen av fisket såsom nyttofiske bör tillräckligt beaktas. Att genom myndighets­beslut (planvillkor) skulle dirigeras sättet för nyttjandet av fisket inom fiskevårdsomräde - exempelvis upplåtelse lill allmänheten av handred­skapsfiske, upplåtelse till yrkesfiskare eller uteslutande nyttjande av del­ägarna själva — bör vara främmande för en lagstiftning av nu ifrågavarande slag. Genom planläggning bör fiskerätlsägarnas möjligheler atl själva nytt­ja sitt fiske inte kunna inskränkas.

I detta sammanhang anföres även all betydelsen av överensslämmelse med upprättade eller avsedda planer ej bör överdrivas. Skäl i och för sig bör inte anses föreligga mot bildande av fiskevårdsomräden med ur fiske­vårdssynpunkt lämplig omfattning som medför en bättre fiskevård och ett bättre utnyttjande av fisket. Ett fiskevårdsområde kan senare läll utökas eller pä annat sätl undergå förändring. Det sagda kan gälla bl. a. för mänga nu verksamma fiskevårdsföreningar.

4.2.35 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Fiskevårdsområde och samernas fiskerätt. Utredningen föreslår all även vatten ovan odlingsgränsen skall kunna ingå i fiskevårdsomräden. Länsstyrelsen finner delta väl motiverat. Länsslyrelsen vill dock bestämt avstyrka den av utredningen föreslagna konstmktionen för att samordna rennärings- och fiskeinlressena. Som ovan framgått anser länsslyrelsen att del allmänna behöver ökade styrme­del för att medverka till elt rationellt ulnyltjande av fiskresurserna. Med den utgångspunkten framslår det som direkl olämpligt atl slaten avslår en betydande del av sina befogenheter i avseende på fisket till vissa sektors-intressen, speciellt som det ovan odlingsgränsen är fråga om mycket attrakfiva fiskevatten inom etl område där många inlressen konkurrerar. Länsstyrelsen delar den av länets fiskenämnd framförda uppfattningen alt ulredningens förslag kan leda lill atl ur fiskels synpunkl irrationella fakto­rer ges för stort utrymme när dél gäller att få lill stånd och förvalla fiskevårdsomräden.

Den avvägning som bör göras mellan fiskeinlressel och rennäringsinlres-set bör när det gäller vatten inom renskötselområdel i sin helhel handhas av lantbmksnämnden dvs. det organ som har alt bevaka rennäringsintres­set och ombesörja fiskeförvaltningen ovanför odlingsgränsen. Länsstyrel­sen anser därför att lantbmksnämnden skall företräda slaten dä det gäller fiskevårdsområden ovan odlingsgränsen både när del gäller bildandel och


 


Prop. 1980/81:153                                                  152

förvaltningen. Länsslyrelsen anser vidare alt fiskevårdsområden bör kun­na inrättas i samtliga enskilda vatten inom renskötselområdel utan all särskilda avtal behöver träffas med samebyarna. För atl skydda rennäring­ens intresse bör samebymedlem dock inte bli bunden av fiskevårdsom­rädes bestämmelser med mindre än dessa godkänts av lantbruksnämndens rennäringsdelegation. Lantbmksnämnden som förutsattes samråda med respektive sameby bör kunna på ett enhetligt sätt bevaka rennäringsintres­set inom hela renskötselområdet. Rennäringsdelegationens godkännande bör innebära en prövning av att bestämmelserna icke är lill avsevärd olägenhet för renskötseln, jämför 30 § rennäringslagen. Har lantbmks­nämnden godkänt bestämmelserna skall dessa vara bindande för allt fiske som utövas med stöd av rennäringslagen dvs. även för det fiske som upplåtits av sameby jämlikt 31 § rennäringslagen.

VUlkoren för bildande. Länsslyrelsen delar uppfattningen atl fiskevårds­omrädena bör ges en omfattning som ansluter till ett planmässigt utnyttjan­de av resurserna vilket torde förutsätta stora områden ofta hela kom­muner. För att få till stånd fiskevårdsområden av denna omfattning lorde dock liksom hittills krävas en relativt bred uppslutning från fiskerätlsägar­nas sida. Visserligen finns i lagtexten bestämmelser om all fiskevårdsom­räden under vissa fömtsättningar kan genomföras även mot en negativ opinion frän fiskerättsägarnas sida men länsstyrelsen vill mot bakgrund av erfarenheter frän annan liknande lagstiftning, bland annat fastighetsbild­ningslagen, uttala tveksamhet för om del i praktiken kommer att bli möjligt att skapa sådana fiskevårdsområden.

4.2.36 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför­bund: Fiskerättsförteckning. För atl förenkla förfarandet och hålla nere kostnaderna vid områdesbildning accepterar förbunden den förenklade äganderättsutredningen. För att fiskevårdsområdel skall kunna fungera är det emellertid nödvändigt att även andelstalen räknas fram så att dessa kan tjäna till ledning vid röstning, utdelning, utdebitering m.fl. åtgärder. Det bör alltså åvila förrältningsmannen alt ta fram andelstalen i samband med utredningen rörande äganderätten. En förutsättning är vidare atl förtäll­ningsmannen beslutar om delaklighelsförhållandena mellan i omrädel ingå­ende skifteslag och enskilda vallen för det fall området omfallar mer än ett skifteslag.

ViUkoren för bildande. Ulredningen föreslår i 8§ som en nyhet planvill­
kor för bildandet av fiskevårdsområde.       Förslagel medför inskränk­
ningar i fiskevaltenägarnas nuvarande rältigheter. Sälunda torde fiskeval­
tenägarnas möjligheter alt påverka ett fiskevårdsomrädes omfattning kom­
ma att starkt begränsas samtidigt som inskränkningar i nyttjandet kan
komma all föreskrivas. För närvarande finns med något enstaka undanlag
inte nägon kommunal och regional planläggning på fiskets område. Ulred­
ningen redovisar inte på vilket sätt och i vilken form den tilltänkta plane­
ringen skall utföras. För förslagels genomförande krävs bestämmelser,
som anger pä vilket sätt och i vilken ordning planläggningen skall ske. Inte
minst krävs regler för hur ägarna till den resurs, vars disposition skall
planläggas skall ges deltagande och inflytande i planläggningsprocessen.
Sä länge della ej har angivits kan en planläggning ej påbörjas och än mindre
ulgöra grund för ett planvillkor.

För alt råda bot mol detla och minska den belydande risken för ett kränkande av den enskilda rätlen får förbundel föreslå atl 8 §, som reglerar villkoren för bildandet av fiskevårdsområde i överensstämmelse med för-


 


Prop. 1980/81:153                                                  153

slaget lill lag om jaktvårdsområden (SOU 1979; 19) får följande utformning: "Fiskevårdsområde får bildas endast om området med hänsyn lill storlek, läge och övriga fömtsättningar är varaktigt lämpat för sill ändamål, enskild rätt inle kränks samt framlida områdesbildningar inle kan antas bli försvå­rade. Bildande av fiskevårdsområde skall därjämle lillgodose ändamål som anges i 1 §."

Fiskevårdsomräde skall enligt 9§ bildas om angivna villkor är uppfyllda och ägarna lill berört fiske ej mera allmänt motsätter sig områdesbildning­en och har beaktansvärda skäl för del. Fiskerätlsägarnas inflytande på bildandet av fiskevårdsområde gäller dock ej om det från allmän synpunkt är synnerligen angelägel aU fiskevårdsområde bildas.

Här slälls opinionsvillkoret mot allmänna intressen. I en sådan situation bör det krävas att del allmänna, som uppenbarligen måsle anses ha bevis­skyldigheten för påståendet alt åigärden är synnerligen angelägen, verkli­gen dokumenterar behovel.

Vid sådant tvångsbildande som här avses bör enligl förbundets ovan under allmänna synpunkter relaterade uppfattning i området endasi ingå fisket med handredskap.

Kostnaderna för bildande. Enligl förslagel (sid. 321) bör slatsbidrag för täckande av förrätlningskoslnader kunna utgå med som hittills högsl 80 procent dock endasi lill områden som förbinder sig att sälja fiskekort till allmänheten i större omfallning. Högsta bidrag bör enligl utredningen utgå till sädana områden som är av störst belydelse för fritidsfisket.

Detta är enligt förbundens uppfattning en mycket olycklig inskränkning i gällande bestämmelser för slalsbidrag. Förbunden anser, atl som huvudre­gel nu gällande bestämmelser om statsbidrag bör kvarstå. Emellertid bör högsta procentsats, säledes 80%, kunna utgå även i andra fall än när upplåtelse förutsätts ske i obegränsad omfattning. Det kan vara minst lika angeläget och av minst lika stor betydelse för fritidsfisket all fiskevårds­områden bildas även i andra fall. Etl exempel härpå är alt ell fiskevårds­område bildas inom vatten som utgör reproduktionsområden för exempel­vis laxartad fisk. Bäsla förulsältningarna för effektiv fiskevård och effek­tivt skydd för sädana fiskevatten är tillskapandet av etl fiskevårdsomräde inom vars ram dessa frågor enklast regleras och övervakas. I här relatera­de fall bör enligt förbundens uppfattning högsta slalsbidrag ulgå.

Förbunden anser vidare alt när tvångsbildande kommer till sländ -säledes när etl fiskevårdsomräde bildas i strid med delägarnas önskan -kostnaderna för en sådan förrättning hell bör bekostas av del allmänna.

4.2.37 Lantbrukarnas riksförbund: Villkoren för bildande. Efler förebild frän bl. a. faslighetsbildningslagen föresläs i 9 § alt fiskevårdsomräde ej fär bildas om ägare Ull fiske inom området mera allmänl motsätter sig bildan­det (opinionsvillkor). Är det ur allmän synpunkt synnerligen angeläget att fiskevårdsområde bildas får delta ske ulan hänsyn lill opinionen. Det är i detla sammanhang nödvändigl all i det fortsalla lagstiftningsarbetet klar­läggande uttalanden görs om vad som avses med "frän allmän synpunkt synnerligen angeläget".

Bildande av fiskevårdsområde mol en sådan opinion bland fiskevallen­ägarna som omnämnes i 9 § I st är en tvångsåtgärd som inle utan vidare kan accepteras. I sådant tvångsmässigl bildat fiskevårdsområde bör enligt LRFs uppfaUning endasi ingå fiske med handredskap.

Planvillkoret i §8 förslag till lag om FVO är ej ändamålsenligt och avvisas.


 


Prop. 1980/81:153                                                  154

Huvudmålsättningen vid bildade av FVO måsle i stället vara lämplighe­ten ur fiskesynpunkt, möjlighelerna alt bedriva ell ändamålsenligt fiske och förutsättningarna för bedrivande av god fiskevård. (Jämför bestäm­melserna kring jaktvårdsområde.)

4.2.38 Svenska samernas riksförbund: Fiskevårdsområde och samernas fiskerätt. I riksförbundets ovan angivna remissyttrande över belänkandel (Ds Jo 1976:6) ang. fiskevårdsområden avgivet av 1973 års fiskevallensul-redning framhåller riksförbundet bl. a. följande:

"I området mellan odlingsgränsen och lappmarksgränsen i Norrbollens och Västerbottens län har samerna en vidsträckt fiskerätt inom egen sa­meby. Denna fiskerätt gäller för skogssamernas del hela året. Med anled­ning härav synes samerna böra anses som delägare i fisket i vattendrag och sjöar mellan odlingsgränsen och lappmarksgränsen. Med anledning härav föreslås nu av riksförbundet all samerna skall anses ha fiskerätt i nämnda vattendrag och sjöar med hela fiskerätten "ä kronans mark" och i övrigt med en tredjedel (1/3) av fiskerätten. (Jfr 1964 års rennäringssakkunnigas betänkande SOU 1968; 16 sid 195 och 29) På skatlefjäll (1841 ärs avvill-ringsbrev med särskild punkl om fisket) och ovan odlingsgränsen utanför enskild mark äger samerna fisket. Se de av jur doktor Gunnar Prawitz författade kap I-V i Cramér - Prawitz: Studier i renbeteslagsliflning (1970) i förordet till nämnda ulredningar, särskilt om odlingsgränsens be­gränsade rättsverkan."

Delta är samernas ståndpunkt och utgångsläge vad beträffar samernas
rätt till fiske varpå del följande bygger.    

Inledningsvis vill riksförbundet framhålla atl föreliggande förslag an­gående fiskevårdsomräden i många avseenden är bristfälligt, eftersom man bl. a. inte gjort nägon mer inträngande analys av samernas fiskerätt kontra förslaget om fiskevårdsomräden. Vad gäller områden mellan odlingsgrän­sen och lappmarksgränsen har de sakkunniga inte alls berört den samiska fiskerätten.

Inom Nortböttens län finns 9 samebyar som bedriver renskötsel och därmed sammanhängande näringar inom områdena mellan odlingsgränsen och lappmarksgränsen och vars gränser är bestämda. Huvudparten av dessa samer/samebyar har inom dessa områden rätl lill fiske hela årel. Riksförbundet har Udigare hävdat att samerna/samebyarna äger hela fis­kerätten "å kronans" och i övrigt en tredjedel (1/3) av fiskerätten. Konse­kvensen härav blir att samerna/samebyarna skall vara delägare i fisket i vattendrag och sjöar mellan odlingsgränsen och lappmarksgränsen. För samiskt vidkommande är det ett oavvisligt krav att samemas fiskerätt och därmed sammanhängande näringsgrenar blir beaktade vid bildandet av fiskevårdsomräden. Ett likaledes oavvisligt krav frän samisk sida är all dessa samernas fiskevatten inte skall kunna ingå i fiskevårdsomräde utan medgivande frän respektive sameby och efter hörande av lantbruksnämn­den och rennäringsdelegationen. Enligt RL är inle renskötsel och rennä­ringsintressena skyldiga att tåla ingrepp och dylikt som medför olägenheler för de samiska näringarna. Vid förrättning angående bildandet av fiske­vårdsområden inom nämnda områden skall samernas (kronans) fiskerätt företrädas av respektive sameby. Sedan fiskevårdsområde bildats skall givetvis sameby förvalta samernas (kronans) fiske.

Vad beträffar vattendragen och sjöarna ovan odlingsgränsen där fisket ägs av samerna/samebyarna berörs ej dessa av förslagel. Däremol föreslår utredningen att fiskevårdsomräden skall kunna bildas i områden som anvi-


 


Prop. 1980/81:153                                                  155

sals till samernas uteslutande begagnande om ägarstrukturen är blandad. Enligl rennäringslagen är del lantbruksnämndernas rennäringsdelegalioner som är förvaltare av vatten ovan odlingsgränsen. Dessa har vid upplåtelse skyldighet atl ta hänsyn lill fiskevårdsaspekler och i ännu högre grad till renskötselintressena.

Etl oavvisligt krav från samisk sida är att samernas fiske vallen icke skall kunnas ingå i fiskevårdsområden ulan medgivande av respektive sameby och efler hörande av lantbmksnämnden och rennäringsdelegationen.

De vattendrag och sjöar som kan bli akluella för bildande av fiskevårds­områden ligger i huvudsak i skogsområdena, vid och i närheten av odlings­gränsen. Förslagels konsejcvenser blir här alt samerna företräder/förvaltar sin fiskerätt i dessa områden i Qällregionen i huvudsak i enlighet med RL:s stadganden. Förvaltningen av fiskevatlnen ovan odlingsgränsen skulle här ylterligare kompliceras genom alt bäde sameby och lantbruksnämnden skulle förvalta olika vatten inom en och samma sameby. Delta är en icke önskvärd utveckling.

4.2.39 Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan: VUlkoren för bUdande. Förslaget till ny lag för fiskevårdsomräden innebär att formerna för bildan­de av fiskevårdsomräden förenklas. Reformerna, som i och för sig synes välmotiverade, ger dock för vattenkraftens del anledning lill viss erinran. Det kan icke uteslutas att förslaget, om det antages i oförändral skick, innebär risk för konflikt mellan, å ena sidan, inlresse som beaktats genom lagakraftvunnen dom i valtenmål, och, å andra sidan, gmndregler eller stadgar för fiskevårdsomräde. Sådan risk torde kunna förebyggas om ägare av kraftverk, som utnyttjar vattenområde aktuellt för föreslaget fiske­vårdsområde, ges tillfälle atl yttra sig vid den prövning länsstyrelsen enligl förslaget har att göra om del ansökta fiskevårdsområdels överensstäm­melse med regional och kommunal planläggning. Del är nödvändigl atl lagregeln om fiskevårdsområdes planöverensslämmelse kompletteras på sädant sätt att domar i valtenmål icke äventyras genom att kraftverksägare förlorar rådigheten över fiske som är nödvändigl för verkställigheten.

Vidare bör möjlighet föreligga för kraflverksägare all undantaga fiske­vatten med ensamrätt vid bildandel av fiskevårdsområde. I §41 bör därför ordet "försörjning" utbytas mot "verksamhel".

4.3    Förvaltning

4.3.1 Hovrätten för nedre Norrland: Allmänt. Kvaliteten på fiskeräitsför-teckningarna kommer sannolikl att medföra all prövning av nytillkom­mande delägares rätt blir betydligt vanligare förekommande än i dag. Inom större fiskevårdsomräden kommer det förmodligen att bli alltför betungan­de att låta prövningen skötas av fiskestämman. Delegation lill slyrelsen fär fömtsättas bli den normala ordningen. Med hänsyn härtill anser hovrätten att rättssäkerheten skulle kunna ökas, om i vart fall den som gör anspråk pä delaktighet i området tilläts besvära sig över styrelsens beslut i delta avseende. Om sådan särreglering skulle anses mindre lämplig, bör frägan uppmärksammas vid utarbetandet av stadgarna. I dessa kan föreskrivas att underställning hos fiskestämman skall ske av varje styrelsens beslul om fiskerättsprövning. Därigenom skulle öppnas möjlighet till överprövning av länsstyrelsen. 33 §. Bestämmelsen avser atl reglera förhällandet mellan området och en


 


Prop. 1980/81:153                                                  156

förment delägare efter bildandet. Dess placering mitt bland förvaltnings­bestämmelserna förefaller dock vara mindre väl vald.

39§. Ordet "medlem" är en kvarieva från 1976 års förslag och kan saklösl utgå.

Röstetal. Nu föreliggande förslag innebär en åtstramning av möjligheten att få till stånd delaklighetsomröslning genom kravet atl sådan omröstning skall ske endast om en fjärdedel av de röstande begär del. Åtstramningen kan vara till betydande nackdel för större fiskerättsägare. Just denna kategori bör ha det siörsta intresset av den ekonomiska sidan av fiske­vårds- och upplålelsefrägor. Utredningen har inle anförl någol skäl för den minskade möjligheten att framtvinga delaktighelsröstning som förslagel innebär men däremot förklarat atl regeln förhindrar all samma anlal del­ägare som genomdriver delakfighetsröstning skall kunna bli överröstade vid bestämmandel av delaktighetslal. För alt tillgodose såväl sistnämnda krav som kravet pä en kvalificerad majoritet för bestämmande av delak­tighetstal behöver emellertid inte möjlighelerna all få lill stånd delaktig­helsröstning minskas. Röstningsregeln kunde förslagsvis ange atl en fem­tedel av de röstande kan framtvinga delaktighelsröstning. Kan delägarna därefter inte enas om delaktighetslalen, skall härvidlag gälla vad som beslutas av en majoritet som överstiger fyra femtedelar av de röstande.

Hovrätten vill även peka pä de risker för handlingsförlamning som avsaknaden av delaktighetsulredning kan föra med sig. Svårigheten atl uppnä fyra femtedels majoritet för viss utformning av delaktighetslalen är uppenbar, om än en gradskillnad föreligger i förhällande lill det förta förslaget som föreskrev enighet i detla avseende.

I fråga om kretsen av fullmaklsgivare finner hovrätten ej anledning alt ändra på sin tidigare intagna ståndpunkt, dvs. atl antalet fullmaktgivare kan fä uppgå till fem.

Upplåtelse av fiske. 4! §. Paragrafens andra stycke bör erhålla en ly­delse, som tydligare än som föreslagits anger dess avsedda innehåll. Aller­nativl kan rubriken ändras till "Upplåtelse och fördelning av fiske".

4.3.2   Överbefälhavaren: Upplåtelse av fiske. Del är angelägel alt under­
stryka viklen av alt förrättningsmannen vid prövning av sådan ansökan då
försvarets vatten med tillhörande fiske berörs ger försvaret möjlighet alt
påverka beslutel. En viss särbehandling av försvarels vatten är motiverad
med hänsyn till sekreless, allmän personsäkerhet eller annan omständighet
av belydelse för försvaret. Av dessa skäl bör en särskild bestämmelse som
möjliggör undantag i vissa fall av försvarels vallen antas i förslaget till lag
om fiskvårdsområden. Detla skulle också tydligare markera utredningens
ställningstaganden att undantag mäste kunna göras beträffande upplåtelse
av fiske för allmänheten i försvarets vallen.

Upplåtelse till försvarels personal av fiske i personalvårdande syfte bör även fortsättningsvis kunna behållas jämsides med upplåtelser till civila organisationer i vatten där detta anses lämpligt. Inom vissa områden kan med hänsyn lill sekretess, allmän personsäkerhet eller annan särskild omständighet av betydelse för försvaret medföra hinder mot upplåtelse av fiske till civila organisationer eller enskilda.

4.3.3   Kammarkollegiet: Röstetal. Regeln i 34 § lagförslaget om bestäm­
mande vid omröstning på fiskestämma kan - säsom även sägs i betänkan­
det (s 186) - missgynna större delaktighelsägare, särskilt i områden vari
s. k. procentsavstyckningar i betydande utsträckning finns representerade.


 


Prop. 1980/81:153                                                                157

Förslagel innebär i detla avseende i viss mån en skärpning i förhällande lill vad som föreslogs är 1976. Såsom jämförelse må nämnas all enligl 12 och 49 §§ lagen 1973; 1150 om förvallning av samhälligheler röstetal efter del-ägarfastigheternas andelstal alllid skall beräknas vid fråga av ekonomisk betydelse, om medlem begär det.

Majoritetskraven för beslul om delaktighelsröstning och beslämmande av delaktighetstal enligt lagförslagets 34 § gmndas framför allt på alt sär­skild delaktighetsulredning med därav föranledda kostnader inte skall be­höva framtvingas i onödan. Kraven slår knappasi i samklang med molsva­rande bestämmelser i lagen om förvaltning av samfälligheter. De delägare som begär sådana röstningar har som regel jämförelsevis höga andelslal. 1 de allra flesta fall är de säkerligen angelägna om alt inte åsamka omrädel onödiga kostnader. Även om det kan finnas goda skäl för krav på kvalifice­rade majoriteter i dessa fall, blir det likvisst alltid svårt att finna en majoritetsregel, som inle ibland kan leda till klart otillfredsställande resul­tat. Det skäligaste vore alt endasi föreskriva atl röstning vid beslul an­gående upplåtelse, avgifter för upplåtelse och ersättning till delägarna skall ske efter delaktighetslal, om delägare begär del, och att särskild delaktig­hetsulredning skall verkställas, om inle delägarna enas om delaktighetsta­lel.

4.3.4    Statens vattenfallsverk: Allmänt. Valtenfallsverket har vid remissbe­
handlingen av det tidigare ändringsförslaget påpekat viklen av all reglerna
för bildandel av fiskevårdsomräde är sädana all verket även i fortsättning­
en i vissa speciella fall (t. ex. för avelsfiske och i samband med tappnings­
bestämmelser) kan behålla sin rätl all ensamt förfoga över fiskevattnel. I
betänkandet på s. 157 har verkets synpunkter behandlats. Utredningen
anser det tillfyllest atl förrältningsmannen i grundreglerna beaktar verkets
inlressen. Dessa gmndregler kan emellertid enl. §43 i lagförslaget ändras
genom beslul varpå Vattenfall lill följd av röstning efler huvudlal inte kan
inverka.

Röstetal. Beträffande del föreslagna förfarandet vid omröstning som normall förutsattes ske efter huvudlal såväl i fråga om upplåtelse som i ekonomiska frågor anser verkel alt nu gällande regler skall bibehållas då dessa bällre möjliggör alt varje delägare kan påverka besluten i relation till den salsning han gör i form av tillskjulen fiskevaltenandel, ätgärder för fiskevård, markupplåtelse etc.

Upplåtelse av fiske. Vidare bör möjlighel föreligga för verkel att undan­taga fiskevatten med ensamrätt vid bildandel av fiskevårdsomräde. 1 §41 bör därför ordet "försörjning" utbytas mol "verksamhel".

4.3.5    Domänverket: Röstetal. Enligt ulredningens förslag skall omröstning
normalt ske efter huvudlal såväl i fråga om upplåtelse som i ekonomiska
frågor (34§). Domänverkel anser atl reglerna för omröstning i gällande lag
om fiskevårdsomräden skall bibehållas, då dessa ger delägarna bättre
möjligheter att kunna påverka besluten i relation till de satsningar de gör i
form av tillskjutna fiskevaltenandelar, ålgärder för fiskevård, markupplå­
telser elc. Av utredningen föreslaget förfarande kan minska vallenägares
motivation att ingå i fiskevårdsomräde.

Med hänvisning lill synpunkterna på innehållet i 34 § anser domänverket alt följande tillägg skall göras i andra stycket 42§: "Grundreglerna skall innehålla uppgift om vilka delaktighetslal som skall gälla vid omröstning i ekonomiska frägor".


 


Prop. 1980/81:153                                                  158

4.3.6    Länsstyrelsen i Uppsala län: Allmänt. Utredningens förslag till lag­reglering av fiskevårdsområdels förvallning ansluter nära lill reglerna i samfällighetslagen om föreningsförvaltning men skiljer sig ändå i etl flertal hänseenden från dessa. Del är ur praktisk synpunkt önskvärt med så enhetliga bestämmelser som möjligt om förvaltningen m m av fiskevårds­områden och övriga samfälligheter med delägarfasligheler. Länsslyrelsen vill ifrågasätta om de gjorda avvikelserna är tillräckligt motiverade. Den föreslagna registreringen av fiskevårdsomräden bör kunna ske i del befint­liga samfällighetsföreningsregistrel, som redan nu innehåller skilda former av samfälligheter. Bildande av den associationsrätlsliga enheten bör kunna ske i samband med förrättning på sätl normalt sker vid förrättningar enligt anläggningslagen och ibland i fastighelsförrättningar. Beträffande fiske­vårdsområdels rättskapacitet bör de vanliga reglerna i 27 § samfällighetsla­gen kunna gälla.

4.3.7    Länsstyrelsen i Södermanlands län: Allmänt. För fiskerältsägarna är det en fördel om samma förvallningsbeslämmelser gäller vid fiskevårds­område som vid samfällt fiske. I de fall båda associationerna förekommer samtidigt i samma område blir fördelarna för de enskilda än mer uppenba­ra.

Enligt 37 § i betänkandets förslag lill lag om fiskevårdsområden föreslås att arvode till syssloman och av länsstyrelsen förordnad styrelseledamot skall betalas av fiskevårdsområdet. Länsstyrelsen anser atl förordnande myndighet bör stå för sådana koslnader.

4.3.8    Länsstyrelsen i Jämtlands län: Upplåtelse av fiske. Fiskerättsägares behov av nyttofiske bör beaktas. Fiskerättsägares möjlighel lill fritidsfiske bör beaklas. Fiskerättsägares nyttjande av sin rätt till fiske för nyttofiske eller fritidsfiske bör inte tillmätas mindre betyjjelse än någon annans nytt­jande av samma rätt. Utöver vad som föreslagits föreslås, vad angår delägare som faktiskt nyttjai fiske såsom husbehovsfiske eller fritidsfiske, en bestämmelse av innehåll all ulan delägarens samtycke upplåtelse av fiske ej får ske i sådan omfattning alt möjlighet till fortsatt sådant nyttjande inskränkes.

4.3.9    Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför­bund: AUmänt. I 5§ talas om förhållandel mellan upplåtare och brukare. Enligt förbundens mening bör bestämmelsen utformas sålunda: "Har viss fastighets fiske upplåtits i sin helhet skall upplålaren i frågor enligt denna lag anses som ägare lill fisket, om ej annal har avtalals mellan upplålaren och bmkaren." Förbunden motsätter sig således bestäml att en vallen­ägare pä föreslaget sätt skall fråntagas bestämmanderätten över sin egen­dom.

Upplåtelse av fiske. I 41 § bör enligl förbundens uppfattning ordet "vä­sentligt" strykas samtidigt som förutom försörjningsrekvisilet bör införas atl undantaget gäller även om betydande rekreativa inlressen föreligger.

4.3.10 Lantbrukarnas riksförbund: Upplåtelse av fiske. 1 de fall bildande
av FVO sker mol fiskerätlsägarnas vilja skall upplåtelse endasi omfalta
handredskapsfiske.

Vi accepterar principen om bildande av fiskevårdsområden (FVO) i skärgården. Mol bakgrund av lidigare anförda uppfattning vill vi ytteriiga­re poängtera alt bildande och skötsel av FVO måsle vila på frivillighelens


 


Prop. 1980/81:153                                                  159

gmnd och med delägarnas positiva medverkan för all de målsättningar som uppställts för FVO skall kunna infrias. De väsentliga skillnader i biologiskt hänseende som finns mellan insjövatten och kustvatten utgör elt av flera starka motiv för atl endasi handredskapsfiske för fritidsändamål skall kunna upplåtas inom FVO efter majoritetsbeslut av delägarna. Upplåtelse av övrigt fiske skall normalt kräva varje berörd delägares medgivande.

---- En insjö kan betraktas som ett ekosystem, som är väl avgränsat och

där fisket relativt lätt låter sig påverkas. Vi är införstådda med värdet av att hela insjöar utgör FVO. De biologiska fömtsättningarna saknas dock för motsvarande former av fiskevård i skärgärden. I ostkustens bräckvat-ten möts fiskarter med marint och limniskt ursprung där flera arter föder i fria havet i södra Östersjön t ex torsk och plattfisk. Sötvattenarter som t ex gös förekommer längt ut i skärgården utanför sina lekplatser. Mot bak­gmnd av detta anser vi att reformen om fiskevårdsområden i skärgärden inte bör ha samma helhetsomfattning som i insjöar, eftersom villkoret om god fiskevård i förslaget till lag om FVO ej pä samma sätl här kan uppfyl­las.

4.3.11 Sveriges fiskares riksförbund: Allmänt. Förslaget i § 37 om alt fiske­vårdsområdel skall betala arvode för av länsstyrelsen ev. utsedd ledamot eller syssloman förefaller SFR vara fel. Koslnaden bör i sådanl falt åvila del allmänna.

4.4 Upplösning och ombildning av fiskevårdsområde

4.4.1   Hovrätten för nedre Norrland: Hovrätten påpekade i förra remiss­
omgången att någon principiell skillnad inle bör råda i fråga om anslutning i
jämförelse med dét vanliga bildandet samt att då föreslaget skriftligt förfa­
rande normalt borde ersättas med sammanlrädesförfarande. Denna syn­
punkt har beaktats. Däijämte har förrättningsförfarande föreslagils även i
fråga om uteslutning. Emellertid uppslår ibland silualioner, då en ny
förrättning kan vara onödig. Hovrätten anser därför atl del bör övervägas,
om det finns behov av en bestämmelse, molsvarande den i 85 § 2 st EvL.

Vid anslutning till ell redan beslående fiskevårdsområde existerar för de gamla delägarna redan en association som pä ett acceptabelt sätl kan företräda dem i hithörande frågor. Möjligen bör därför övervägas alt vid anslutningsförrältningen låta fiskevårdsmrädel som juridisk person få före­träda delägarintressena inom området. Genom ett sådant förfarande ska­pas också förutsättningar för skriftligt förfarande, eftersom antalet sak­ägare blir väsenlligl lägre. Om de anslutande fiskerältsägarna är identiska med delägarna i annat fiskevårdsomräde bör på samma sätt dessa kunna företrädas av sitt organ. Därigenom öppnas även möjlighet till ett enkelt förfarande för sammanslagning av fiskevårdsområden.

27§. I utredningen sägs atl länsslyrelsen normalt inte bör medge upplös­ning av omrädel, om planläggningen förutsätter alt upplåtelse skall ske och fiskevårdsområdel enligl grundreglerna har lill uppgift all lillgodose della ändamål. Enligt hovrättens mening bör emellertid opinionen bland delägar­na respekteras i huvudsak på liknande sätl som förulsätts ske vid bildan­det.

4.4.2   Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsslyrelsen delar inle ulredning­
ens uppfattning atl det skulle vara nödvändigl alt regelmässigt tillgripa
förrättning för atl pröva frågor om anslutning eller uteslutning av visst
fiske lill fiskevårdsområde. Länsslyrelsen bör här kunna beslula i enklare


 


Prop. 1980/81:153                                                  160

ordning i likhel med vad nu gäller enligt reglerna i 3 kap lagen om enskilda vägar.

4.4.3    Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Uteslutning av fiske bör även i andra fall än som sägs i 26 § NLOFO kunna ske utan förtaltning vid enkla fall. Även anslutning av fiske bör i enkla fall kunna avgöras av länsslyrelsen utan förtaltning. (Jämför bestämmelsen i 85 § andra stycket EVL). Läns­styrelsen ifrågasätter om inte 23 och 24 §§ NLOFO bör formuleras så alt de även medger sammanslagning av fiskevårdsområden. En successiv ut­byggnad av fiskevårdsområden kan under vissa omständigheter lex pä grund av föreliggande långtidsupplåtelser av fiske och olika kvalitet på fisket, vara att föredraga.

4.4.4    Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Det är svårt att säga i vilken omfatt­ning det i framtiden kan bli aktuellt att ansluta fiske lill fiskevårdsomräde eller att överföra ett fiske från ett omräde till etl annat. Med frängående av tidigare förslag föreslås nu atl fråga om anslutning och uteslutning av fiske skall med visst undanlag handläggas vid förtaltning i huvudsaklig överens­stämmelse med vad som gäller vid bildande av fiskevårdsomräde. Enligl länsstyrelsens mening innebar det tidigare förslaget att länsslyrelsen hade att efter viss utredning besluta härom en acceptabel förenkling av hand­läggningen av sådana ärenden. 1 vart fall borde beslående fiskevårds­områden kunna med viss majoritet fatta beslul om anslutning och ute­slutning av fiske som skulle efler erforderlig ulredning fasiställelseprövas av länsstyrelsen.

Fråga om upplösning av fiskevårdsområde skall enligl 28 § sisla stycket i förslaget, om ej särskilda skäl föreligger, prövas endasi vid utgången av varje lidsperiod om lio år. Lämpligast hade varil all ansökan om uteslut­ning ingivits till länsstyrelsen i så god lid före utgången av tioårsperioden, atl lagakraflvunnet beslul i frågan kunde föreligga före utgången av nämnda period. På så säll kunde berörda parter i tid få reda på om området kommer att bestå under ytterligare en lidsperiod.

4.4.5    Länsstyrelsen i Västernorrlands län: 1 de fall ansökan om anslutning eller uteslutning av fiske gjorts av annan än fiskels ägare eller den som äger del i fisket synes del bäsl överensstämmande med förvaltningslagens kom-municeringsprinciper all yllrande över ansökningen inhämtats från dessa sakägare.

4.4.6    Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför­bund: Enligl förslagel förutser utredningen alt ell fiskevårdsomräde skall bestä för all framtid. I 27-28 §§ föresläs därför regler för hur ell fiske­vårdsområde skall kunna upplösas. Enligl förbundens uppfattning är delta något som kan komma alt skapa irritation. Nu gällande bestämmelser om tidsbestämda förordnanden är atl föredraga, varför föreslås alt 7§ i nu gällande lag om fiskevårdsområden får ersätta 27-28 §§.

4.5 Registrering av fiskevårdsområde m. m.

4.5.1 Centralnämnden för fastighetsdata: CFD tillstyrker atl fiskevårdsom­rådena bör redovisas i faslighelsregislret. Renl redovisningslekniskl ser CFD stora fördelar om fiskevårdsområdena registreras som gemensam­hetsanläggningar pä samma säll som gäller för vägföreningar i del nya


 


Prop. 1980/81:153                                                                161

fastighelsregistrel. Där registreras dessa som gemensamhetsanläggningar (ga-enheter). På varje vägförening (= ga-enhet) redovisas, förutom arkiv­akter för vägföreningens tillkomst eller förändring, även delägande faslig­heler. Dessutom finns på varje fastighet uppgift om vilken eller vilka ga-enheter som fastigheten har del i. Delägarkrelsen förändras fortlöpande i takt med fastighetsindelningen.

Uppgifterna i registret måste hållas aktuella även sedan fiskevårdsområ­del bildats. Vid sidan av de förrättningsakter vid bildande och förändringar som FRM erhåller måsle fiskevårdsområdel åläggas alt avisera förändring­ar i fiskerätlsförteckningen som beslutas av fiskevårdsområdel självt. På samma sätt måste FRM åläggas all avisera vissa ändringar i fastighetsin­delningen som är av betydelse för fiskerätlsförteckningen.

En redovisning av fiskevårdsområdena i fastighelsregistrel kräver en justering av fastighelsregislerkungörelsen. I 25 och 42 §§ skall fiskevårds­omräden tilläggas.

I ett samtidigt avgivet yttrande över jakl- och villvårdsberedningens betänkande har CFD tagit upp frågan om jaktvårdsomrädenas registrering i faslighetsregislrel. CFD ser fördelar med att redovisningen blir likformig för fiskevårdsområden och jaktvärdsomräden.

4.5.2    Statens lantmäteriverk: För atl elt fiskevårdsomräde skall fungera
lillfredsslällande kan fordras tillgång lill vägar, parkeringsplatser, rast­
platser, toaletter m. m. Del bör därför övervägas om inle möjlighel bör
öppnas att ansluta fiskevårdsområde till anläggningsförelag enligt AL, i
likhet med vad som redan är fallet när del gäller naturreservat.

LMV delar utredningens bedömning all fiskevårdsomrädena bör redovi­sas i faslighetsregislrel. Närmare överväganden i denna fråga kan ske i annat sammanhang (faslighetsregislerförfallningarna).

4.5.3    Länsstyrelsen i Uppsala län: Fiskevårdsområdels tillgång till parke­ringsplatser m. m. är ibland svår all lösa. Fiskevårdsområdel kan visserli­gen avtala om rälligheler men kan knappast vara sakägare vid förrättning enligt anläggningslagen för atl lösa liknande frågor i samverkan med andra fasligheter, t.ex. parkering, väg, brygga, toalett. Länsslyrelsen föreslår därför att anläggningslagen ändras så all dess regler om fastighet kan tillämpas även på fiskevårdsområde.

4.5.4    Länsstyrelsen i Jönköpings län: Med hänvisning främsl lill tidsvinsten har man ansett atl registrering hos länsslyrelsen inle bör vara en förutsätl­ning för att en juridisk person skall anses föreligga. Länsslyrelsen anser dock att ett enkelt registreringsförfarande skulle innebär vissa fördelar. En enkel registreringsåtgärd behöver inte medföra särskill slor tidsförlust. Etl registreringssystem skulle ge länsstyrelsen slörre möjlighet atl hälla en hög kvalitet på registret över fiskevårdsomrädena, genom alt det skulle ulgöra en påtryckning för slyrelsen all få området registrerat. Erfarenheten har nämligen visat alt det påfallande ofta varil svårt att få in uppgifter om utsedd styrelse. Dessutom skulle man med etl registreringssystem uppnå en slörre likformighet med annan liknande lagstiftning.

4.5.5    Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: 1 specialmotiveringen §§ 13 — 19 tar utredningen upp frågan om fiskevårdsområden skall redovi­sas i faslighelsregislret. Ulredningen anser så bör ske med hänsyn lill alt uppgifterna i registret är av inlresse inte blott för den enskilde fastighels-

11    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153


 


Prop. 1980/81:153                                                  162

ägaren ulan även för de samhällsplanerande organen. Områdenas areella omfattning föreslås också redovisas summariskt på registerkartan.

Lantmäterienheten, som anser del rikligt all uppgifter om fiskevårdsom­räden införs i fastighelsregistrel och redovisas på registerkartan, tillstyrker förslaget i denna del.

4.5.6    Länsstyrelsen i Örebro län: I förslag lill förordning med tillämpnings­föreskrifter är i 15 § stadgal atl länsslyrelsen skall föra register över fiske­vårdsområden. Elt sådant register bör föras av faslighetsregistermyndig­helen efter modell från samfällighelsföreningsregislret. Vidare bör även anteckning ske i fastighelregislret atl faslighet ingär som delägare i fiske­vårdsområde. Fiskevårdsområden bildade enligl nu gällande lag borde vid uppläggande av registret även införas pä lämpligl sätt. Förrältningsaklerna vid bildandet av fiskevårdsomräden bör vidare intagas i fastighetsregister-myndighetens arkiv.

4.5.7    Länsstyrelsen i Västmanlands län: Förslagel till tillämpningsföreskrif­ter stadgar att hos länsstyrelsen skall föras förteckning över fiskevårdsom­räden. Länsslyrelsen anser alt denna uppgift bör anförtros lantmäterienhe­ten där förrätlningshandlingarna enligl förslagel skall förvaras och där andra register över sammanslutningar för fastighelssamverkan förs. Även övriga länsstyrelsen enlig förslagel tillagda uppgifter, som ulgör led i bildande av fiskevårdområde, bör handläggas av lantmäterienheten. Sådan ärendefördelning har också kommit till uttryck i ell av kommundeparte­mentet den 29 febmari 1979 upprättat preliminärt förslag lill arbetsordning vid inrättande av rällsavdelning på länsslyrelserna.

4.6 Ansvars- och besvärsbestämmelser

4.6.1 Hovrätten för nedre Norrland: 44 §. Hovrätten ifrågasatte i förra remissomgången behovet av en straffsanktion vid varje överträdelse av de för fiskeutövningen inom området gällande reglerna. Som grund härför åberopade hovrätten bl. a. atl del straffbara omrädel blir myckel vidsträckt och dessutom diffust avgränsat. Samma erinran framfördes för övrigl av lagrådet vid dess granskning av molsvarande bestämmelser i nuvarande lag (NJA II 1960 s. 66). Hovrätten förklarade vidare i sin kritik, att den mer bestäml ville avråda från all jämställa "annan som är berättigad till fiske" med delägare.

Del nu föreliggande förslaget innebär all en jämkning skett såtillvida att endast överträdelser som sketl med uppsåt faller inom det straffbara områ­det. Häremot är i och för sig intet all erinra. Hovrätten vidhåller dock sin tidigare intagna ståndpunkt i fråga om kriminaliseringen av de överträ­delser som annan än delägare gör sig skyldig lill. Del mä här hänvisas till följande uttalande av departementschefen vid lillkomslen av lagen om fiskevårdsområden; "Fiskar annan än delägare, t.ex. en innehavare av fiskekort, i strid mol de för fiskevårdsområdel gällande bestämmelserna torde gärningen, under förulsällning alt övriga brottsrekvisit föreligger, allfid kunna hänföras lill olovligt fiske" (NJA II 1960 s. 65).

Vad sälunda anförts är fortfarande värt beaktande, oavsett de föränd­ringar bestämmelsen om olovligt fiske undergått därefter. Del kan tilläggas att ytterligare möjligheler slår lill buds för all stävja upplålelsefiskarnas överträdelser. En delägare som bryter mot meddelade föreskrifter kan inle uteslutas ur delägarkrelsen och pä sä säll förbjudas all vidare fiska inom


 


Prop. 1980/81:153                                                  163

området. Beträffande den som fiskar med stöd av upplåtelse lorde del däremot regelmässigt vara möjligt atl häva del avtal som ligger lill grund för upplåtelsen, alternativt alt vägra framtida upplåtelse. Slulligen bör nämnas att den föreslagna lagen om fiske medger delägare i fiskevårds­områdel rätt all ange olovligt fiske inom området till ätal. Enligl nuvarande lag tillkommer denna rätt endasi fiskevårdsområdet och fiskerättsinneha­varen.

47 §. Utredningen har ej redovisat skälen till atl man frångått principen att mol beslut, varigenom ärendei återförvisas till lägre instans, får talan föras, om beslutet innefattar avgörande av fråga, som inverkar på målels utgång (jfr 34 § 2 st förvaltningsprocesslagen). Under det fortsatta lag­stiftningsarbetet bör del övervägas att införa möjlighel lill besvärslalan i sådana fall.

4.6.2    Kammarrätten i Jönköping: Enligl förslagel skall besvär över läns­styrelsens beslut i ärenden angående bildande av fiskevårdsomräde inle längre anföras hos kammartätt utan hos regeringen. Kammarrätten anslu­ter sig fill de överväganden som utredningen gjort i den delen.

4.6.3    Lantbruksstyrelsen: Talan mol förtätlningsmans beslut vid bildande av fiskevårdsområde skall enligl förslagel ske hos länsstyrelse. Samma myndighet skall i förordnandet meddela erforderliga föreskrifter. Om läns­styrelse i förordnandet angivit att bildandel av fiskevårdsomräde är syn­nerligen angeläget frän allmän synpunkt skall om förutsättningarna i övrigl är uppfyllda förtällningsmannen beslula all området skall bildas men i beslutet lämna en redogörelse för sakägarnas invändningar mol områdes­bildningen. Beskrivna förhållande ger anledning till all ifrågasätta om inle besvär i förevarande fall i stället lämpligen borde föras i fasfighelsdomslo-len.

4.6.4    Länsstyrelsen i Kronobergs län: Som besvärsreglerna är utformade är det mycket vikligl alt länsstyrelsen snabbt fär del av förrätlningshandling­arna och beslutet. En sädan regel finns inlagen i tillämpningsförordningen men den är av sådan belydelse att den bör ingå i 46 § lagförslaget.

4.6.5    Länsstyrelsen i Kalmar län: I besvärshänseende har tidsfristerna avkortats i samtliga fall. Länsslyrelsen tillstyrker ulredningens förslag om avkortning, men anser samtidigt att besvärsliderna i 46 och 49 §§ skall vara tre i stället för fyra veckor frän beslutets dag för all erhålla största möjliga likformighet.

4.6.6    Länsstyrelsen i Blekinge län: 1 46 § i lagförslaget anges atl länsstyrel­sen skall till förmän för allmänt inlresse inom besvärsliden kunna förordna om överprövning av förtätlningsmans beslul i fräga om bildande av fiske­vårdsomräde. Med hänsyn lill alt såväl fiskenämnd som kommun föreslås få rätt att anföra besvär över förrältningsmans beslut anser länsslyrelsen att förslaget om länsstyrelsens rätt atl själv förordna om överprövning är överflödigt.

4.6.7    Länsstyrelsen i Malmöhus län: 49 §. Som besvärsgrund anges i para­grafen "strider mot denna lag eller annan författning eller mot grundregler­na". Enligl länsstyrelsens mening bör besvärsgmnden inte bara ange grundreglerna utan stadgarna i dess helhel. Ulredningen anför i betänkan-


 


Prop. 1980/81:153                                                  164

det sid. 188 att styrelsens beslut skall kunna överklagas. I lagtexten anges emellertid endast beslut som fattats pä fiskestämma.

4.6.8   Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Fiskerältsägare, som inte
upptagits i fiskerätlsförteckning men som underlåter att framställa anspråk
vid förrättningen, är oförhindrad atl anföra besvär över förtättningen. I
sådant fall anser lantmäterienheten, att det måsle krävas av klaganden, all
han styrker sin fiskerätt. Besvären bör således kunna avvisas om fiske-
rättsanspråket inle är styrkt och klaganden inle heller efterkommer elt
föreläggande av länsstyrelsen atl slyrka sin räll.

Skulle annan praxis utbildas, exempelvis alt en i nämnda hänseenden ofullständig ulredning överlämnas lill lantmäterienheten för genomgång kan följden bli den atl fiskerättsägare underiäter atl anmäla anspråk vid förtättningen och därigenom undgår all betalningsskyldighet. Man kan här göra jämförelse med en under jorddelningslagens giltighetstid vanligen använd metod, nämligen att artangera tvist om fiske, som underställdes ägodelningsrättens prövning, varvid erforderlig ulredning kunde erhållas ex officio ulan kostnad för sakägarna. Sedan tvisten rättskraftigt avgjorts återtogs ansökningen och förrättningen inställdes.

Länsstyrelsens föreslagna rätl till överprövning av förrätlningsmannens beslul till förmån för allmänt intresse bör ulgå. Det allmännas intressen bör, såvitt lantmäterienheten kan bedöma, kunna tillgodoses bällre och enklare på annat sätl. Den jämförelse som utredningen gör med fasfighets­bildningslagen är inte relevant. Besvärar sig länsslyrelsen över faslighets-bildningsmyndighetens fastighetsbildningsbeslut prövas besvären inte av länsstyrelsen utan av fastighetsdomstolen.

4.6.9   Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen har inte nägon
erinran mol den föreslagna tiden för anförande av besvär över beslul
rörande fvo:s bildande även som över fiskestämmas beslut. Någol egent­
ligt praktiskt behov av nuvarande längre besvärstider torde ej föreligga.
Med hänyn lill alt, i de fall fullständig fiskerällsutredning ej föreligger, full
säkerhet inle finns för att samtliga fiskerältsägare personligen får del av elt
beslut angående fvo;s bildande, synes ur rättssäkerhetssynpunkt införande
i ortstidning av meddelande om beslutet för dylikt fall böra föreskrivas.
Besvärstiden bör liksom i nuvarande lag om fvo räknas från den dag då
kungörandet har skett. Den fördröjning av beslutets lagakraftvinnande
som skulle föranledas härav lorde sakna praktisk belydelse.

4.6.10 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför­
bund: Utredningen föreslär atl besvär över förrältningsmans beslut om
bildande av fiskevårdsomräde skall avgöras i administrativ ordning. Be­
svär skall alltså föras hos länsstyrelsen och vidare lill regeringen. Delta
förfaringssätt är synnerligen otillfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt.
Sedan ansökan om bildande av fiskevårdsområde inkommit till länsslyrel­
sen skall styrelsen, om den finner alt bildandet överensstämmer med
ansökan om kommunal och regional planläggning, förordna förrättnings­
man och i förordnandet meddela erforderliga föreskrifter. Vid bedömning­
en av dessa föreskrifter kan länsstyrelsen bl.a. taga ställning till om del
från allmän synpunkt är synneriigen angeläget atl fiskevårdsområde bildas.
Finner länsstyrelsen att så är fallel kan detta las med i de föreskrifter
förtällningsmannen erhåller. Enligl utredningen sid. 170 n sägs "Finner
förrättningsmannen att det allmännas och sakägarnas inlressen är ofören-


 


Prop. 1980/81:153                                                  165

liga, skall förrättningsmannen i beslul konstatera all hinder föreligger all bilda fiskevårdsområde i enlighet med förordnandet och inställa förrält­ningen. Detta gäller dock inte om länsslyrelsen i förordnandet angivit att bildande av fiskevårdsområde i det aktuella fallet är synnerligen angelä­get frän allmän synpunkt. Förrättningsmannen skall i sistnämnda fall, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda, besluta att omrädel skall bil­das ...".

Ett sådant beslut kan således enligt förslagel överklagas hos länsstyrel­sen, samma myndighet som tidigare utfärdat de föreskrifter som lell fram till beslutet. Detta måsle ur rättssäkerhetssynpunkt vara helt otillfredsstäl­lande. Förbunden anser alt talan mol sådanl beslul i överensstämmelse med reglerna i anläggningslagen och faslighetsbildningslagen i slällel bör föras genom besvär till fastighetsdomstolen.

4.6.11    Lantbrukarnas riksförbund: Vid bildandel av fiskevårdsområde skall länsstyrelsen vid förordnande av förrättningsman meddela erforder­liga föreskrifter. Därvid skall länsslyrelsen också la ställning lill om områ­dets bildande är ur allmän synpunkt synneriigen angelägel. Är förutsätt­ningarna för bildande uppfyllda får förrättningsmannen i sådanl fall, även mot opinionen, besluta alt området skall bildas. Besvär över della beslul skall enligt förslaget föras hos länsslyrelsen. Del är LRFs bestämda upp­fattning uppenbart alt en sådan ordning - besvärsinslansen får pröva sina egna beslut - är ur rättssäkerhetssynpunkt hell oacceptabel. Enligl LRFs bestämda mening skall talan mot förrättningsmannens beslut, i likhel med vad som gäller enligl faslighetsbildningslag och anläggningslag, föras ge­nom besvär hos fastighetsdomstolen.

4.6.12    Sveriges jordägareförbund: Ur rättssäkerhetssynpunkt kan det ej accepteras atl etl beslul av förrältningsmannen att bilda fiskevårdsområde mot fiskerättsägarnas vilja skall överklagas lill länsslyrelsen. Länsslyrel­sen kan ju redan tidigare vid sitt förordnande av förrättningsman ha tagit ställning lill denna fråga. Besvär bör ske lill fastighetsdomstol. Överhu­vudtaget kräver rättssäkerheten alt alla frågor där fiskerältsägare och del allmänna har motsatta intressen, t.ex. ekonomiska, kan bli föremål för överprövning av opartiska domstolar, lämpligast de allmänna domstolar­na.

4.7 Övergångsbestämmelser

4.7.1    Statens lantmäteriverk: I övergängsbeslämmelserna lill den nya la­gen om fiskevårdsområden saknas bestämmelse om vad som skall gälla i fråga om förrättning som inletts men inte slutförts enligl gamla lagen.

4.7.2    Länsstyrelsen i Södermanlands län: Belräffande övergångsbestäm­melserna anser länsstyrelsen alt del är olämpligt atl ändra stadgarna för fiskevårdsomräden som fungerar bra. Eventuellt kan stadgarna komplet­teras med gmndregler som överensstämmer med den akluella samhällspla­neringen.

4.7.3    Länsstyrelsen i Kopparbergs län: I förslagel lill lag om fiskevårds­områden har intagits övergångsbestämmelser i fräga om fiskevårdsom­råde, som består vid ikraftträdandet av lagen. Däremol har ingenting sagts om fiskevårdsomräden, varom beslul om bildande faltals före lagens i-


 


Prop. 1980/81:153                                                  166

kraftträdande, men som av olika skäl ej kan komma atl fasiställelseprövas av länsstyrelsen före denna lidpunkt. Ej heller har i utredningen berörts de fall där en kostnadskrävande utredning efter förordnande av länsslyrelsen framskridit så längt att endast slulsammanlräde återstår.

Återförvisning av dessa ärenden för handläggning enligl den nya lagen skulle åsamka fiskerältsägarna yllerligare omfattande koslnader. Inom Kopparbergs län finns för närvarande ärenden, avseende prövning av en redan genomförd förtaltning, men där del är iveksamt om beslul kan meddelas före den nya lagens ikraftträdande. Likasä pågår bildande av i flera fall omfaltande fiskevårdsomräden enligl länsstyrelsens förordnande.

Del bör vara rimligt att berörda förrättningar får prövas enligt nu gällan­de lag, i vart fall de förrättningar som slutförts före nya lagens ikraftträ­dande. En förutsättning bör emellertid vara "alt bildandel slår i överens­stämmelse med kommunal och regional planläggning på fiskels område eller, om sådan planläggning saknas, ej kan antagas försvåra kommande planläggning".

4.7.4 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför­bund: Enligt första punkten skall bestämmelserna i lagen (1960:130) om fiskevårdsomräden gälla under lid för vilken fiskevårdsområdel har bil­dats, dock längst till utgången av år 1989.

Enligt förbundens mening finns del inle med hänsyn till bestämmelsen i andra punkten nägon som helsl anledning att tvångsvis låta de nya bestäm­melserna bli fillämpbara pä redan för begränsad lid bildade fiskevårdsom­råden. Sista tillägget "dock längst lill utgången av år 1989" bör alltså ulgå.

5    Förvaltningen av statens vatten

5.1 Allmänna synpunkter

5.1.1 Statskontoret: Slatskonlorel lillslyrker ulredningens förslag lill rikt­linjer för förvaltning av statliga fiskevatten. Del är osäkert om förslagen kommer att leda lill atl utbudet av fiskemöjligheler ökar i någon slörre utsträckning. Utredningen har inle uttalat någon uppfattning i den frågan.

5.1.2    Riksrevisionsverket: RRV har i princip inget all erinra mot ulredning­ens förslag rörande nyttjande av statens vatten.---------------------------------

5.1.3    Lantbruksstyrelsen: Förslagen i denna del förutsätter all ideella orga­nisationer skulle vara beredda all lägga ner ell betydande ofta oavlönat arbete för inte bara del egna utan även andras fritidsfiskeinlresse. Lant­bruksslyrelsen har svårt all tro alt detla syslem skulle fungera väl p sikt. Om statens vatten förvaltas av slallig myndighet kan etl varierat och omfattande fiskeutbud tillhandahållas pä etl fiskekorl vilkel bör gynna fritidsfisket. Styrelsen anser atl statens vatten därför även i forlsältningen bör förvaltas av slallig myndighel. Samordning med annan förvaltning bör kunna ske genom anslutning lill fiskevårdsområde. Liksom hittills bör dessutom utarrendering kunna ske lill annan sammanslutning av fiske­rättsägare.


 


Prop. 1980/81:153                                                  167

5.1.4----------------------------------- Fiskeristyrelsen: Utredningens förslag till allmänna rikllinjer för för­
valtningen av statens enskilda fiskevatten innebär atl fisket även i fortsätt­
ningen skall upplåtas för allmänna intressen. Fiskeristyrelsen vill med
hänsyn till säväl yrkesfisket som fritidsfisket betona viklen härav. För
fritidsfiskets del har upplåtelser av dessa vatten stor belydelse för strävan­
dena att skapa ett brett och varierat fiskeutbud. 

Utredningens förslag att den direkta vården och skötseln av statens fiskevatten i så stor utsträckning som möjligt skall överlåtas lill i första hand frivilliga fiskeorganisationer har mötts av vissa betänkligheter vid remissbehandlingen.

Erinringar som framförs mot förslagel är bl.a. all del uppstår splittring av upplåtelserna som leder till fler fiskekort, ökat krångel och ökade kostnader för fiskevården. Risk för konflikter med skogsbrukets intressen befaras kunna uppstå. Vidare nämns all det finns risk för privatisering av vatten, eftersom klubbar som redan nu arrenderar vatten av staten i många fall maximerar medlemsantalet och därmed försvårar allmänhetens fiske.

Flera remissinstanser tillstyrker förslagel eller anser all idén är värd alt pröva. Samfidigt krävs olika garantier för all upplåtelserna inle missbru­kas.

Erinringar framförs också beträffande domänverkets personalresurser
för förvaltningen.-

Styrelsen godtar för sin del tanken alt i ökad utsträckning låta lokala, frivilliga fiskeorganisalioner ta hand om den direkla skötseln av statens enskilda fiskevatten. Utredningen redovisar flera exempel på fall där så­dana organisationer utför mycket värdefulla insatser på fiskevärdens om­råde för att skapa bättre och ulökade fiskemöjligheter. Enligt styrelsens mening finns det uppenbart förutsättningar all även på andra håll få lill stånd liknande insatser genom lokala sammanslutningar. Slyrelsen utgär från att såväl berörda lantbruksnämnder som domänverket och övriga förvaltande myndigheter tar till vara dessa förutsäitningar genom lämpliga upplåtelser. Fiskenämnder och fiskeorganisalioner bör självfallet kunna lämna förslag till upplåtelser men beslutanderätten bör ligga kvar hos de förvaltande myndigheterna.

5.1.5   Statens vattenfallsverk: Valtenfallsverket som aktiv upplåtare av fri­
tidsfiskevalten kan inte se nägra egenlliga fördelar med ell sådanl generali­
serat förfarande. I första hand skulle sannolikt de attraktiva vattnen, där
den förvaltande myndigheten investerat belydande belopp i fiskevård och
service, tagas i anspråk av klubbar, medan övriga mindre efterfrågade
vatten blev kvar under myndighetens vård. Klubbar har i allmänhet inte
samma resurser som myndigheler att salsa på vattnen. 1 exempelvis
Tyttbo forsfiskeomräde i Dalälven gör vattenfallsverkel belydande insätt­
ningar av fisk från egen närbelägen odling och driver verksamhelen ulan
vinstintresse. Intresset för sådana insatser minskar givetvis om verksam­
heten i fortsättningen enbart blir inriktad på mindre efterfrågade vatten.

Vattenfallsverket kan inte se alt några egenlliga nackdelar anförts i utredningen mol det nu tillämpade systemet med valfrihet i olika upplålel­seformer (i egen regi eller till fiskeklubb o. dyl.) och yrkar därför atl ulredningens förslag om mer tvingande bestämmelser lill fiskeklubbars fördel ej antages. Det borde ankomma pä den förvallande myndigheten atl avgöra vilken upplålelseform som i varje särskilt fall är mest lämplig med hänsyn till syftet atl de slalliga fiskevatlnen skall upplåtas till en bred allmänhet och att ett sä allsidigt utbud som möjligt av bra fiskemöjligheter


 


Prop. 1980/81:153                                                  168

fill rimliga kostnader skall eftersträvas. Härigenom skapas ocksä bättre garantier för att upplåtelserna sker till sä bred allmänhet som möjligt och under stabila former. Givelvis bör liksom hittills vid utartendering lill fiskeklubbar o. dyl. samverkan ske mellan upplåtaren och artendatorn.

5.1.6 Domänverket: Övergripande mål för domänverkels fiskeverksamhel är att främja utnyttjande av samtliga vatten på bästa sätt. Härvid priori­teras främst yrkesfiskets behov. I andra hand ställs verkels vatten till den breda allmänhetens förfogande genom kortförsäljning för fiske inom de oftast stora kortfiskeområden, som verkel bildat. Denna verksamhet kom­pletteras av upplåtelser till fiskeklubbar och fiskeföreningar, som i vissa fall genom kortförsäljning i sin lur ställer fiskevatlnen till allmänhetens förfogande. Slutligen upplåts resterande vatten till enskilda. Detta sker i de fall då vatten genom geografisk belägenhet, storlek eller andra orsaker bäst utnyttjas pä detta sätt.

Domänverket anser alt det saknas motiv för utredningens förslag

till ändrade bestämmelser för förvaltningen av statliga fiskevatten. Domän­verket motsätter sig därför all statliga fiskevatten skall upplåtas till för­eningar och klubbar utan avgift. Om utredningens förslag till förvaltning av statliga fiskevatten skulle genomföras skulle övriga fiskevaltensägare släl­las i ett betydligt sämre läge. Risk finns för alt fiskeklubbarna av ekono­miska skäl prioriterar svaga statliga fiskevatten före bättre privala fiske­vatten. En sådan utveckling leder lill försämrat fiske för allmänheten.

Enligt domänverkets mening kan fiskevattensutredningens förslag när­mast betraktas som privilegier åt en liten grupp av de mest fiskeintresse­rade i samhället. Det är dessutom ojämlikt och favoriserar sådana klubbar som finns i områden där del finns statliga vatten. Det finns även risk för att allmänhetens fiske i vissa fall blir begränsat genom all fisket i etl vatten endast upplåts för visst handredskapsfiske eller att det förbehålls klubb­medlemmar.

Domänverkel delar uppfattningen atl del kan läggas andra rekreativa synpunkler på fisket än de som berör enbart utövandet av fiske. Sedan läng tid tillbaka har domänverket verkat för saml ställt belydande arealer fiskevatten till förfogande för enskilda saml klubbar och föreningar även för skötsel och vård av fiskevatten. Samtidigt har domänverkets fiskerior-ganisaUon kunnat bistå sådana arrendatorer med fiskevårdande åtgärder.

Efterfrågan på fiskevatten är som väntat störst i landets tätast befolkade delar och i närheten av störte städer. Mot den bakgrunden kan domänver­kets fiskevatten endasi i begränsad omfaUning bidra till atl skapa ylterliga­re utrymme för sådana administrativa arbelsuppgifler, som det enligt fiske­vattensutredningen finns behov av inom fritidsfiskets område. Av domän­verkets fiskevatten med ensamrätt ligger ca 75 procent i nortlandslänen. Domänverkets markinnehav är dessutom där koncentrerade till det glest befolkade inlandet, varför avståndet torde bli utslagsgivande för t.ex. sladsklubbars intresse och möjligheler alt överta fiskevatten och effektivt driva dem.

Även om det för organisationernas medlemmar skulle skapa ytteriigare fillfällen till rekreativa fritidssysselsättningar ifrågasätter domänverket om allmänhetens fiske främjas av all ideella organisationer författningsmässigt ges förtur att överta driften av statens vatten. Enligt domänverkets bedöm­ning innebär förslaget bl.a. risk för atl flera av verkels för närvarande ca 90 kortfiskeområden kommer att splittras. Dessa omfattar totall ca 150000


 


Prop. 1980/81:153                                                  169

ha fiskevatten och har ofta getts geografiskt stor omfattning. Härigenom har fiskekortsfloran kunnat begränsas och domänverket kan numera erbju­da allmänheten samlade utbud av fiskelillfällen.

Förutom att förslaget kan innebära försämrade fiskemöjligheter för all­mänheten, rycker det undan grunden för domänverkets fiskeorganisation. Detta skulle i så fall drabba inte enbarl fiskeriulbildad personal utan även la bort arbetstillfällen för sådan personal som ute på reviren deltar i fiskevårdande ätgärder av skilda slag.

5.1.7    Länsstyrelsen i Stockholms län: Statens fiskevatten föresläs kost­nadsfritt bli upplåtet till kommuner, fiskeklubbar m.fl. för att dessa skall kunna administrera frilidsfiskel pä områdena. En nackdel av etl sådant system i jämförelse med direkladminislralion av domänverkel är alt del kan bli svårt för utomstående all finna de rätta kontakterna för att komma åt fiskekort. 1 nuläget förvaltas således stora områden av domänverket vilka områden i framtiden med föreslagen administration i fiskehänseende skulle kunna splittras upp pä ett flertal kommuner eller klubbar.

5.1.8    Länsstyrelsen i Södermanlands län:     I det fall statens fiskevat­ten är upplåtna på ell tillfredsställande sätl finns del ingen anledning all ändra pä förvaltningen. Saknas sådan lillfredsslällande förvaltning av sta­tens fiskevatten bör frivilliga fiskeorganisalioner eller kommuner överta förvaltningen. I det fall fiskevårdsomräden bildas bör statens vatten ingå på samma villkor som andra fiskerättsägares.

Fiskenämnden, som lokalt kan överblicka behovel av fiskemöjligheler och som har det lokala ansvaret för fiskevården, bör ha ell avgörande inflytande över förvallningen av de slalliga fiskevatlnen.

5.1.9   Länsstyrelsen i Blekinge län: Genom kronolaxfiskel i Mörrum har
staten genom domänverket gjort Blekinge internationellt ryktbart i sporl-
fiskesammanhang. Utvecklingen av sportfisket i Mörtum visar all domän­
verket har ett myckel slorl kunnande i atl marknadsföra och kommersiellt
utnyttja goda fiskevatten. Slalen är genom olika myndigheler och verk
innehavare av flera sådana vallen. Länsstyrelsen anser del angelägel all
domänverkets speciella kompelens i della avseende ulnylljas optimalt.
Domänverket bör därför - innan andra riktlinjer lämnas för utnyttjandet
av statens fiskevatten - ges tillfälle att undersöka möjligheterna all på
likartal sätt som i Mörrum kommersiellt utnyttja högklassiga fiskevallen
och omhänderha förvallningen därav. Efter en sädan undersökning bör
kvarvarande statliga vallen lämpligen kunna disponeras på sådanl säll som
utredningen föreslagit.

5.1.10    Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsslyrelsen tillstyrker atl fisket i vatten, som ägs av staten, upplåts till frivilliga fiskeorganisalioner och kommuner så längt detta är möjligt, saml att avgiften därvid sätts lågt om fisket upplåts till allmänheten. Detta kan även ses som etl led i strävandena mot ökad decentralisering.

5.1.11    Länsstyrelsen i Örebro län: Länsstyrelsen biträder i princip

detta förslag under förutsättning alt villkoret är alt sådana vatten alltid upplåts åt allmänheten utan krav på medlemsskap eller liknande. Länssty­relsen finner förslaget särskilt intressant eftersom det innebär en helt ny syn på nyttjandet av de statliga vattnen. Hitintills synes domänverkel som


 


Prop. 1980/81:153                                                  170

förvaltar de statliga vattnen i länet ha haft i princip samm.a ekonomiska avkastningskrav på vattnen som på skogsmarken, vilkel lett till all upplå­telser och fiskevård endast förekommit i den ulslräckning som varil affärs­mässigt motiverad och inte kunnat påverkas av fiskenämnden eller annal länsorgan. Länsslyrelsen bilräder utredningen i den nya synen på statens vatten men vill liksom fiskenämnden föreslå all välskötta fiskekortsområ-den som t. ex. Kloten-Malingsbo tills vidare bör förvallas av domänverket.

5.1.12--------------- Länsstyrelsen i Västmanlands län: Det är angelägel atl så slor del
som möjligt av det statliga fiskevalleninnehavet upplåtes på rimliga villkor
för fiske i någon form.-

I Västmanlands län äger staten slora markområden med tillhörande fiskerätt, som genom domänverkels försorg upplåtes för fritidsfiske genom försäljning av fiskekorl lill allmänheten. En ökad satsning på de statliga fiskevattnen får stor belydelse för fritidsfiskets utveckling i länel.

Länsstyrelsen tillstyrker aft skötsel och upplåtelse av fisket i de stafiiga vattnen i så stor ulslräckning som möjligt överlåtes till frivilliga fiskeor­ganisationer.

I de fall staten inle äger fiske med ensamrätt bör man aklivi engagera sig i fiskevårdsomräde på samma villkor som andra fiskerältsägare. Det är emellertid tveksamt om de frivilliga fiskeorganisalionernas förvalt­ningsansvar skall sträcka sig sä långl atl de här representerar slalen.

De frivilliga fiskeorganisalionerna saknar i dag erfarenhel av alt sköta fiskevatten i större skala. Det är därför nödvändigl alt en ändring av förvaltningen sker successivt och med stor hänsyn lill lokala förhållanden.

5.1.13    Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Ulredningen har diskuterat olika former för förvaltning och skötsel av statens vatten. Med de erfaren­heter länsstyrelsen har av domänverkets fiskevårdspolicy inom länel bör en fortsättning ske av den satsning som började omkring 1960. Att överlåta statens vatten till fiskesammanslulningar och kommuner kommer knap­past att öka fiskelillfällena.  

5.1.14    Länsstyrelsen i Norrbottens län: Ulredningens förslag innebär att skötsel och upplåtelser av statliga fiskevatten i så stor utsträckning som möjligt bör överlåtas till frivilliga organisationer och kommuner. Länssly­relsen anser i likhel med utredningen del värdefullt atl eftersträva etl brett engagemang från de aktiva fiskarnas sida. Länsstyrelsen kan därför i princip biträda utredningens uppfattning.

Länsstyrelsen vill dock varna för en övertro på möjlighelerna alt i alltför hög utsträckning överlåta ansvar, vård och förvaltning av slalens vatten lill ideella organisafioner. Av erfarenheter från annan likartad verksamhet som exempelvis idrotten vet man att aktiviteten inom resp. förening myc­ket är beroende pä den tillfälliga föreningsledningen och atl utvecklingen obönhörligt går mot att det allmänna mer och mer fär ingripa i den direkta förvaltningen. Det är mot den bakgrunden angeläget att det engagemang som eftersträvas frän de frivilliga organisationernas sida inte sker till priset av att staten avsäger sig det reella inflytandet och ansvaret för elt rationellt utnyttjande av fiskevatlnen. Som villkor för upplåtelser fill frivilliga orga­nisationer bör uppställas krav pä att organisationerna har en viss storlek och att det allmänna genom exempelvis kommunen erhåller en direkl insyn i förvaltningen. Att under sådana förhållanden del frivilliga engagemanget kan vara av mycket stort värde finns erfarenheter från länet där bland


 


Prop. 1980/81:153                                                  171

annat landets största fiskevårdsförening, Kiruna jakl- och fiskevårdsför­ening, på ett utmärkt sätl ombesörjt förvallningen av statens fiskevatten. Länsstyrelsen förordar dock atl även denna lyp av förvallning går via kommun, dvs. atl staten på vissa villkor överlåter rätten alt upplåta fiske­vattnen till kommunen som i sin lur fömtsattes samverka i förvaltningen med de ideella organisationerna.

Länsstyrelsen vill dock understryka alt där de statliga myndigheterna byggt upp en förvaltning som är effektiv och fungerar på etl rationellt sätt bör denna förvallning kvariigga hos staten. När det gäller de slalliga fiskevattnen i länet nedom odlingsgränsen som förvallas av domänverkel, anser länsstyrelsen att denna förvaltning i stort sköts på etl tillfredsställan­de sätt då det gällt atl iordningställa och utnyttja vissa områden för sport­fiske. Säväl med hänsyn till praktiska som organisatoriska aspekter är del lämpligt att denna förvaltning kvarligger hos domänverkel. Dä det gäller att ta tillvara fritidsfiskemöjligheterna som en inlegrerad del av en bredare turism i inlandskommunerna finner länsstyrelsen atl resp. kommun är en lämpligare huvudman än domänverkel.

5.1.15    Centralorganisationen SACO/SR: Statens vaUen föreslås nyttjas, upplåtas och skötas på sätt som ulredningen föreslår, dock med domänver­ket eller kommun som huvudman — inle frivilligorganisafioner. Dessa har varierande styrka, förmåga och stabilitet, beroende pä vem eller vilka som vid viss fidpunkt sitter i deras respektive styrelser.

5.1.16    Lantbrukarnas riksförbund. Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareförbund: I sammanhanget bör även påpekas, atl domänverket tillhör den kategori som kanske bäst skött sina fiskevatten genom god fiskevård och generösa fiskeupplåtelser. Att domänverkel en­ligt förslaget skulle fråntas administrationen över dessa vatten för att överföras på andra finner vi illa genomtänkt. Vi tror nämligen inle all dessa "andra" skulle pä etl bättre sätt eller ens lika bra kunna administrera dessa vatten. Man mä ha i åtanke atl huvuddelen av domänverkels innehav ligger i glesbygden i Nortland, där efterfrågan på fiskevatten på många häll är starkt begränsad.

För fiskevattenägarna torde det vara oacceptabelt all slalens vallen gratis skall upplåtas lill fiskeklubbar. Frånsett det principiellt orimliga i att allmän egendom kostnadsfritt överlåts pä organisationer, kommer del att • ''apa en omöjlig konkurrenssituation vid framtida fiskekortförsäljning. Detta kan dä få negativa effekler på fiskevärden i icke-statliga vatten och reducera fiskevattenägarnas möjligheter och benägenhet till upplåtelse av fiskevatten.

Det torde vara tämligen uppenbart, alt allmänhetens inlresse av fiske­vatten har en klar inriktning mot de bästa vattnen. Del är möjligt att en styrning från samhällets sida i detta fall är motiverad. Detla förhällande bör emellertid enligl förbundens mening icke motivera generell styrning i en helt meningslös omfattning.

5.1.17 Landstingsförbundet: Styrelsen instämmer i förslagel all statliga
vatten skall upplåtas i ökad utsträckning till yrkesfiske och fritidsfiske och
att ideella föreningar kan fä dem fritt upplåtna mot Eitt de sköter fiskevård
och service till allmänheten. —, —


 


Prop. 1980/81:153                                                  172

5.1.18-------------------------------- Skogsindustriernas samarbetsutskott:  Ändamålet med en så­
dan förändring anges vara atl fisket skall bli tillgängligt för en så bred
allmänhet som möjligt. I detla sammanhang betraktar vi begreppel slalliga
vatten som synonymt för de vatten som f. n. förvaltas av Domänverkel.

Eftersom Domänverket i ord och handling visal atl inriklningen av dess fiskeverksamhel är just den som utredningen åsyftar och dessulom, enligl allmän uppfattning, med en intensiv och framsynt satsning kunnal erbjuda fritidsfolket goda fisken med serviceåtgärder ofta långtulöver del normala, har vi svårt atl se, vilka ylleriigare fördelar som skulle kunna uppnås med ulredningens förslag.

Nackdelarna kan däremot, enligt vär uppfattning, bli belydande för såväl verkels inre organisation och personalpolitik som andra berörda parter. Ett kostnadsfritt överlåtande av fiskerätten på statliga vatten till kommuner och vissa utvalda organisationer fär en konkurrensvridande effekt - särskilt inom områden med blandad ägareslmklur - som ytterst kan leda till åsidosatta fiskevårds- och serviceåtgärder och därmed försäm­rade fiskemöjligheler för allmänheten på enskilda upplåtelser. Med det föreslagna tillvägagångssättet riskeras vidare orättvisor och osämja mellan olika kategorier av fiskeulövare samt motverkas strävanden atl åstadkom­ma stora sammanhållna kortfiskeområden.

SISU avstyrker betänkandets förslag i detla stycke.

5.1.19------------------------- Svenska kommunförbundet:      Förslagel om alt lokala klubbar

och kommuner skall överta skötsel och upplåtelse av statens fiskevatten
biträds av styrelsen. För alt delta förslag snabbt skall ge effekt fordras
dock utbildningsinsatser och införande av det föreslagna statsbidraget för
fiskevård och andra serviceåtgärder.        

5.1.20-------------------------------- Sveriges fritidsfiskares riksförbund:     Förbundel finner det

också tillfredsställande att utredningen haft ambitionen atl ur såväl princi­piell som praktisk synpunkt föreslå atl skötseln av älskilliga statliga fiske­vatten anförtros åt den frilidsfiskande allmänheten genom sina fiskeklub­bar. Utredningen har på ett utmärkt sätt formulerat denna målsättning i betänkandel (sid. 146): "Samhället bör stimulera en utveckling där fritids­fiskarna övergår från att vara enbart kortfiskare fill att bli friluftsmänniskor som producerar fiskevård, sköter fiskevatten och bedriver uppföljnings-och utvecklingsarbete i samverkan."

Förbundet har under hand fill utredningen förklarat sig berett atl påta sig
ett ansvar vad gäller skötseln av statliga och även kommunala fiskevatten,
under fömtsättning att dessa kan överlåtas på de ekonomiska premisser
som utredningen föreslagit. Vidare atl förbundet ges ett centralt stöd till
information, utbildning och administration. 

Förbundet vill emellertid påpeka atl även om målsättningen bör vara att sä många statliga vaUen som möjligt övergår i klubbregi måste fömtsätt­ningarna härför bedömas från fall lill fall och sådana speciella områden som exempelvis del i Mörmmsån bör ocksä i fortsättningen skötas av Domänverkel.

------ Förbundet vill emellertid starkt understryka att det sociala hän­
synstagandet måste medföra en mer enhetlig policy vad beträffar såväl
upplåtelser som priser. För närvarande är exempelvis artendepriserna
ytterst skiftande inom olika revir. 1 detta sammanhang bör framhållas att
Domänverkets uthyrning av fritidsstugor samt försäljning av "fiskepaket"
självfallet inte hindras genom att skötseln av vissa fiskevatten anförtros
klubbar.


 


Prop. 1980/81:153                                                  173

Vad gäller Domänverkets förvallning av den statliga äganderätten bör denna kvarstå. Det vore även praktiskt om lill verket kunde föras ocksä övriga statliga vatten, med undanlag för de som idag förvallas av lant­bmksnämnderna i de tre nordligaste länen.

5.1.21     Sveriges turistråd: Ytterligare ett viktigi medel finner man i ulred­ningens förslag om atl överlåta förvaltningen av statens fiskevatten i så stor utsträckning som möjligt till frivilliga organisationer och kommuner. Under fömtsättning all allmänheten och turister beredes tillgång lill dessa vatten, på skäliga villkor och utan diskriminerande begränsningar, skapas flera förutsättningar till en förbättring av fisket. Dels kan ideella organisa­tioner under sakkunnig ledning från statsmakternas fiskeexperler komma att kunna tillhandahålla personella resurser och lokal kunskap i samband med fiskevårdande åtgärder. Övervakningsarbetet blir billigare och effekti­vare. Vidare kan en uppdelning av de slalliga fiskevatlnen på fler intres­senter skapa en stimulerande konkurrens mellan olika fiskevatten, till fromma för både turismen och för föreningskänslan.

5.1.22     Landsorganisationen i Sverige och Svenska skogsarbetareförbundet:

Fiskevattensutredningen föreslår all Domänverkel ulan ersättning skall överlåta fiskerätten på reviren till de fiskevårdsområden som man förutsät­ter skall bildas inom de flesta områdena i vårt avlånga land. Della förslag avvisar Skogsarbelareförbundel och motiven är följande.

Domänverket har sedan lång lid tillbaka bedrivit en omfattande fiske­vård och upplåter fiskerätt till såväl fritidsfiskare som yrkesfiskare. Man har inom Domänverkel skaffat sig god erfarenhel när del gäller fiskevård och det skulle vara en klar nackdel om detla kunnande, på samma sätl som nu, inte kan fillvaratas i framtiden. Del är också mänga dagsverken per år som Domänverkel lägger ner pä skötseln, vården och tillsynen över fiske­vatlnen ute på reviren. Della belyder elt värdefullt tillskott på arbetstillfäl­lena inom främst glesbygdsområdena. Om nu verkels fiskevatten överförs till föreningar och klubbar kommer della säledes atl medföra minskade arbetstillfällen. Utredningen förutsätter visserligen all man inom fiske­vårdsomrädena kommer att lägga ner myckel arbele på fiskevård och administration av fritidsfisket. Vi befarar dock all del inle blir så många dagsverken som kommer alt redovisas som skattepliktig inkomst och därmed kan man inle tala om sådan sysselsältning som statsmakterna bör stimulera. Förbundel vill säledes starkt betona nödvändigheten av alt de anställda hos Domänverket inte fråntas arbelsliilfällen.

En kostnadsfri upplåtelse av Domänverkets fiskevallen medför även alt de föreningar som fär tillgång till dessa vatten kommer i en prioriterad ställning i jämförelse med de föreningar som skall ta över privala fiskevat­ten, vilka måste inlösas. Vidare är risken den, all klubbarna eller förening­arna prioriterar svagare statliga fiskevallen i slällel för goda privala vatten och därigenom försämras fisket för allmänheten. Dessulom kommer revi­rens fiskevatten atl fördelas på skilda händer och detla kommer atl upple­vas som en nackdel av alla de fiskare, som under många år vant sig vid atl hos samme fiskerällsinnehavare få service och tillgång lill slörre områden.

Utredningen anger att andra rekreativa synpunkter också bör tillmätas betydelse när man behandlar möjlighelerna lill fritidsfiske. Vi delar den uppfattningen och vill påpeka alt Domänverkel på sina revir ocksä har andra fritidsaktiviteter som erbjuds allmänheten. All splittra förvaltningen


 


Prop. 1980/81:153                                                  174

av skilda fritidsaktiviteter pä olika huvudmän kan inle vara nägon rationell lösning, speciellt som Domänverkets fiskevatten till stor del ligger i glesbe­folkade områden där avstånden också är stora. Domänverkel har en väl etablerad och allmänt erkänd god fiskeorganisation.

5.2 Upplåtelser till yrkesfiskare

5.2.1   Fiskeristyrelsen: Vad gäller prioritering av upplåtelser mellan olika
kategorier av fiskande delar styrelsen utredningens uppfattning all yrkes­
fiskare alltjämt bör ha företrädesrätt till upplåtelser, om det föreligger
behov av yrkesfiskemöjligheler. I likhet med ulredningen anser slyrelsen
att det numera saknas skäl all behälla bestämmelserna om avsältning av
fisk i orten, eftersom fiske som försörjningskälla kräver störte avsättnings­
områden än tidigare.

Styrelsen biträder även utredningens förslag all fiske med fast redskap skall förbehållas yrkesfiskare dvs. fiskare som innehar yrkesfiskelicens. Om det är nödvändigl av fiskevårdshänsyn atl fiska med fasl redskap i visst vatten och något inlresse från fiskare med yrkesfiskelicens inte före­ligger bör upplåtelse av fiske med fasl redskap fä ske lill annan än yrkesfis­kare. Även andra särskilda skäl för undanlag från huvudregeln är enligt styrelsens mening tänkbara. Som exempel kan nämnas alt fisket med fast redskap bedrivs som mer eller mindre utpräglat komplement lill annan näring eller yrkesutövning som inte ger skälig utkomst, och fisket således utgör en förutsättning för fortsatt bosättning i bygden.

5.2.2--------------- Domänverket: Vidare finner domänverket del oskäligt all den

som har fiske som yrke skall arrendera fiske mot avgift medan upplåtelser till fritidsfiskare skall ske utan avgift.

5.2.3   Länsstyrelsen i Stockholms län: Utredningen anser alt yrkesfiskare
bör ha företrädesrätt till arrende vatten. Samtidigt föreslår utredningen alt
statliga fiskevatten gratis skall upplåtas lill fiskeklubbar mol atl dessa
vårdar vattnen.

Länsstyrelsen föreslär - i likhel med utredningens förslag angående fiskeklubbarnas arrenden i statliga vatten - atl del allmännas vatten frilt bör upplåtas med förtur till yrkesfiskare, samt alt möjligheterna lill alt ge yrkesfiskarna län och bidrag för arrende av enskilda fiskevallen under­söks. Härvid bör också utredas huvudmannaskapet och frägan om bidrags­finansiering.

5.2.4    Länsstyrelsen i Södermanlands län: Det är angelägel all så slor del som möjligt av de slalliga fiskevatlnen upplåts på rimliga villkor. Del yrkesmässiga fisket bör ges företräde om intresse och förutsätlningar för ett sådant fiske finns.

5.2.5    Länsstyrelsen i Västmanlands län:      Del yrkesmässiga fisket bör

ges företräde där intresse och möjligheter för etl sådanl fiske finns.     

5.2.6------------------ Länsstyrelsen i Jämtlands län: Enligl gällande bestämmelser är upp­
låtelse lill ortsbefolkning för husbehovsfiske ett prioriterat ändamål. Detla
bibehålles ej i förslagel.

När behov därav befinnes föreligga hör även husbehovsfiske för befolk­ning i orten vara prioriterat.


 


Prop. 1980/81:153                                                  175

5.3 Vatten inom nationalparker och naturreservat

5.3.1   Kammarkollegiet: Utredningen förordar (s. 205) ökade upplåtelser
av fiske i nationalparkerna. Kollegiet finner detta vara myckel Iveksamt
med hänsyn till det ökade tryck på nationalparkerna som del skulle innebä­
ra. Att undantag gjordes för Padjelanta sammanhänger med motiven för
bildandet av denna nationalpark. Ett var att områdets karaktär av orörd
vildmark skulle kunna fä upplevas fritt och lättillgängligt av envar intres­
serad.

Utredningen uttalar vidare atl det är naturligt alt statens naturvårdsverk har kvar förvaltningsansvaret för vatten ingående i nationalparker och naturreservat. Såvitt avser trakterna ovan odlingsgränsen och renbetesQäl­len talar enligt kollegiets mening i slällel skäl för all förvaltningsansvaret överförs pä vederbörande lantbmksnämnd.

5.3.2    Länsstyrelsen i Stockholms län: Det ökande fritidsfiskets behov av lämpliga vatten bör givetvis i största möjliga utsträckning tillgodoses. I detta sammanhang skall dock påpekas alt hänsyn mäste las till bestämmel­ser för bla naturreservat, fågelskyddsområden och sälskyddsområden. Således måste syftet med lex etl naturreservat beaktas vid bedömningen av om fiske skall kunna upplåtas.

5.3.3    Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen kan inte biträda den av utredningen framförda uppfattningen alt fisket mera allmänl skall upplåtas inom nationalparker och naturreservat. En upplåtelse av fisket inom sä­dana områden för att tillgodose fritidsfiskarnas intressen mäste prövas från fall till fall med beaktande av det ändamål för vilkel nationalparken eller naturreservatet här avsatts.

5.3.4    Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsslyrelsen biträder ulredningens förslag om ökade fiskeupplåtelser inom nafionalparkerna.

5.4 Vatten inom renskötselområdena

5.4.1 Kammarkollegiet: Enligl 15 § utkastet till fiskeförordning bör fiske i staten ullhörigt vatten, såvitt avser fiske med rörligt redskap, om möjligt upplåtas lill sådana fiskeorganisalioner, som upplåter eller har för avsikt att upplåta fiske ål allmänheten. Upplåtelse lill fiskeorganisafion skall ske ulan avgift. Stadgandet avses bli tillämpligt även på de av lantbruksnämn-deiiia förvaltade vatten ovan odlingsgränsen och på renbelesfjällen. Be­träffande dessa vatten har kammarkollegiet invändningar mol förslagel vad gäller avgiftsfriheten.

Ifrågavarande vatten ingår i de "områden som blivit anvisade lill samer­nas uleslutande begagnande". Samernas räll lill områdena omfatlar även fisket. Upplåtelse av rätt lill fiske pä sådanl skall enligl 34 § RL i princip ske mot avgift, vilken fördelas mellan samefonden och vederbörande sa­meby. Etl genomförande av utredningens förslag i denna del slår alltså i strid med RL och skulle dessutom innebära ett icke obetydligt inkomst­bortfall för samefonden och samebyarna (jfr uppgifterna i bil. 3, s. 386). Om fiske ändå skulle upplåtas avgiftsfritt måste samefonden och berörd sameby hållas skadeslösa av allmänna medel.


 


Prop. 1980/81:153                                                  176

5.4.2 Statskontoret: Statskontoret kan för sin del inte bedöma i vad

mån det är möjligt att väsentligt öka upplåtelserna i renskötselområdena.

5.4.3   Lantbruksstyrelsen: Som lantbmksnämnderna framhållit mäste man
inom renskötselområdet beakta samernas intresse av fisket som resurs och
den påverkan fiskerätlsupplålelser kan ha på själva renskötseln. Föränd­
ringar i renskötseln talar emot långsiktiga upplåtelseavtal. Rennäringsdele­
gationerna synes därför enligt lantbmksstyrelsens mening vara bäst skic­
kade att handha upplåtelsefrågorna inom renskötselområdel.

Om fiske upplåts utan avgift till ideellt organ inom renskötselområde måste samefonden och samebyarna hållas skadeslösa genom tillskott av allmänna medel motsvarande vad en avgiftsbelagd upplåtelse skulle ge.

5.4.4   Länsstyrelsen i Jämtlands län: När det i 15 § i utkastet lill fiskeför­
ordning namnes om upplåtelse av fiske med rörligt redskap så innebär det,
vad angår de flesta slaten tillhöriga vatten på renbelesfjällen och på sådan
kronomark ovanför odlingsgränsen som slår under statens omedelbara
disposition, aUt Jiske. Denna föreslagna bestämmelse om upplåtelse av
fiske i dessa vatten överensstämmer ej väl med stadgandet i 32 § rennä­
ringslagen, att upplåtelse av hela fisket i visst vatten får ske endasi om
samebyn medger del. Den i 15 § i utkastet fill fiskeförordning jämväl
föreslagna bestämmelsen att upplåtelse lill fiskeorganisalion skaU ske utan
avgift får, vad angår fisket i de slaten tillhöriga vattnen på renbelesfjällen
och pä sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under slalens
omedelbara disposition, anses strida mot stadgandet i 34 § rennäringslagen
att upplåtelse skall ske mol avgift, om ej särskilda skäl föreligger för
avgiftsfrihet, vilka skäl enligt del förut refererade uttalandet i propositio­
nen 1971:51 fär anses ha avsetls alt verka restriktivt.

De nu omnämnda föreslagna bestämmelserna fär anses verka inskrän­kande pä samers rätl till fiske enligt gällande rennäringslag.

Upplåtelse enligt den förut omnämnda 15 § i utkastet till fiskeförordning av fiske med rörligt redskap till sådana fiskeorganisalioner, som upplåter eller har för avsikt alt upplåta fiske ål allmänheten - vilka fiskeorganisa­tioner skulle kunna själva ombesörja fiskevårdande åtgärder - synes lätt kunna medföra såväl nämnvärd olägenhet för renskölseln och besvärande intrång i samers rätl ull fiske enligt 25 § renärningslagen (se 32 § nämnda lag) som risk för sädan avsevärd olägenhet för renskötseln som omnämnes i 30 § samma lag.

Någon ändring i nu gällande bestämmelser för förvaltning av fisket i statens vatten inom sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition och på renbelesfjällen bör inle ske.

5.4.5    Länsstyrelsen i Västerbottens län:      Belräffande speciellt för­valtningsfrågan menar länsstyrelsen all lantbruksnämnden i della län pä elt väl balanserat sätl skött uppgiften. Lika med nämnden anser ocksä läns­styrelsen att den bör ha kvar ansvarel för fiskeupplälelserna.

5.4.6    Länsstyrelsen i Norrbottens län: Vad beträffar förvallning av statens vatten ovan odlingsgränsen som handhas av lantbruksnämnden sä har den präglats av atl nämnden i betydande omfallning upplåtit fiskerätt lill jakt-och fiskevårdsföreningar. Denna form av förvaltning har fungerat bra. Enligt länsstyrelsens mening finns del dock utrymme för atl öka denna lyp


 


Prop. 1980/81:153                                                  177

av upplåtelser. Härvid bör särskill upplåtelser lill kommunerna komma i fråga.

5.4.7 Svenska samernas riksförbund:        Riksförbundet fär underslryka

att det från samernas/samebyarnas sida icke kan accepteras atl rätten till jakt och fiske reduceras eller att den genom olika adminslrafiva eller andra åtgärder försvåras/förhindras med faktisk rättsförlust som följd.

Ett överförande av förvallningen av samernas (kronans) fiskevallen lill ideella organisationer och kommuner skulle enligt förbundets ståndpunkt innebära en markant försvagning av samernas fiskerätt. De sakkunniga redovisar en allt för slor tilltro till ideella organisationers vilja och förmåga atl ansvara för skötsel och förvallning av fiskevatten. Samhällsutveckling­en har visat att ideella organisationer får allt slörre svårigheter all driva dylik verksamhel utan alt samhällels stöd blir av sådan omfattning atl del i det närmaste är att betrakta som etl samhälleligt överlagande.

Förslaget skulle inle heller enligt riksförbundels mening nämnvärt bidra­ga till atl öka utbudet av fiske för allmänheten. Resultatet skulle snarare bli motsatsen eftersom del skulle resultera i elt ökal anlal regler och fiskekort m. m., vilket inte kan anses ligga i den fiskande allmänhetens intresse.

Riksförbundet avstyrker de sakkunnigas förslag angående nya förvalt­ningsformer inom sameområdel som ovan kommenterats.

5.5 Den ekonomiska inriktningen för domänverkets verksamhet

5.5.1--------------- Statskontoret:         När del gäller domänverkets förvallning anser

statskontoret att upplåtelserna som hittills bör ske enligl företagsekono­miska principer, dvs. atl verkel bör få ersällning för sina förvaltningskost­nader.

5.5.2    Riksrevisionsverket:- Om del är fråga om vatten som domän­verket i dag nyttjar i sin rörelse och som är företagsekonomiskt lönsamma, bör man enligt RRVs uppfattning inte frångå de affärsmässiga principerna, utan domänverket bör fä goltgörelse i särskild ordning.

5.5.3    Fiskeristyrelsen: Till grund för domänverkels förvallning av slalens skogar och jordbmksegendomar ligger f. n. riksdagsullalanden åren 1968 och 1971 som ger målet för domänverkels verksamhet en strikt ekonomisk inriktning. Uttalandena innebär att företagsekonomiska principer är vägle­dande även i fall dä domänverket förvaltar statens enskilda fiskevatten. Enligt utredningens uppfattning bör dessa principer vika lill förmän för atl allmänheten bereds möjlighel till fritidsfiske på skäliga villkor. Remissin­slanserna har ej anfört erinringar häremot. Fiskenämnden i Västernorr­lands län betraktar domänverkets jaktupplätelser som exempel på att nu­varande ordning är olämplig. Även fiskeristyrelsen stöder förslaget som fömtsätter att rikfiinjerna ändras eller all domänverkel av externa medel ersätts för kostnaderna för förvaltningen av statens fisken.

5.5.4    Domänverket:-- Utredningens uttalande om domänverkets säll

att driva fisket i statens vatten kan tolkas så atl det leder till alt allmänhe­ten erbjuds fiske på oskäliga villkor. Fakta är alt verkels satsningar för allmänhetens fiske knappt täckts av influtna fiskeavgifter, trots en effektiv organisation och avgifter i nivå med andra fiskevaltenupplätares.

Domänverket anser det vara billigt atl fiska. Vid en internalionell jämfö-

12    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 153


 


Prop. 1980/81:153                                                  178

relse ter sig priset på fiskekorl lågt. Avgiften kan rimligen inle hindra nägon som vill fiska från all verkligen göra del. Kostnaden för atl köpa ell fiskekort är dessulom myckel marginell i förhållande lill de fiskandes tolala kostnader för sin hobby.

I motsats till fiskevaltensutredningen ser domänverkel fördelar i all ekonomiska utvärderingar görs även inom fritidsfiskets område; dvs. ut­bud och insatser styrs efter efterfrågan och den fiskande allmänhetens intressen. Vidare skapas utrymme atl slödja fisket i sådana vatten som domänverkel bedömer är utvecklingsbara.

5.5.5    Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen lillslyrker ulredning­ens förslag att domänverkets strängt företagsekonomiska principer bör vika till förmån för att allmänheten bereds möjlighet lill fritidsfiske pä skäliga villkor.

5.5.6    Länsstyrelsen i Västernorrlands län:    Riksdagens krav på en

strikt ekonomisk syn på fiskels avkastning inom domänverkets förvaltning bör emellertid ändras varvid betydligt större möjligheter till fiskeupplå­lelser kan åstadkommas.

5.5.7   Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Förbundet har i olika samman­
hang betonat det orimliga i atl Domänverkel skall vara skyldigt atl förvalta
sina fiskevatten efter strikt förelagsekonomiska principer, trots fritidsfis­
kets stora sociala betydelse.

Förbundet delar därför helt utredningens uppfattning atl statens vallen i
fortsättningen bör upplåtas med, i första hand, sociala hänsynstaganden
och icke efter förelagsekonomiska principer.        

6    Regionala fiskestadgor

6.1    Fiskeristyrelsen: För all kunna genomföra intentionerna i den översikt­liga områdesvisa planeringen krävs elt nära samband mellan denna och möjligheterna att utfärda fiskesladgor för slörre regioner än län eller för andra regioner än län närmasl vatlenområdesvis. Ulredningens förslag i den delen som tillstyrkts av styrelsen ligger säledes väl i linje med tanke­gångarna i ett modernt och framsynt fiskevårdsarbele.

6.2    Domänverket: Domänverket lillslyrker förslagel men anser atl elt ge­nomförande bör ske successivi.

6.3    Länsstyrelsen i Uppsala län:       All utfärda en gemensam stadga för

alla de fem slora sjöarna anser länsslyrelsen vara helt orealistiskt. Men
ocksä när det gäller kustområdet lorde de lokala förhållandena vara sådana
att de nuvarande länsfiskestadgorna behövs för en ändamålsenlig reglering
vad gäller fiskets vård och bedrivande.      det bör uppdras ät fiskeri­
styrelsen att utarbeta normalförslag till sådana stadgor (sötvatten - re­
spektive saltvattenstadgor).

6.4     Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen anser alt länsvisa
stadgar bör finnas kvar för insjöarna. För atl samordna dessa och för alt få
likartade bestämmelser inom samma region föreslås atl fiskeristyrelsen blir


 


Prop. 1980/81:153                                                  179

den beslutande myndigheten i stället för länsstyrelsen. Belräffande kustfis­ket bilräder länsstyrelsen utredningens förslag om regionala stadgar.

6.5                                           Länsstyrelsen i Östergötlands län:    När del gäller de föreslagna

regionstadgorna talar vissa skäl i och för sig för en större enhetlighet och överskädlighet än nuvarande lokala bestämmelser ger. Samtidigt torde del finnas ett behov av atl kunna meddela lokala bestämmelser i sådan omfatt­ning att regionala stadgor blir otillräckliga eller alltför detaljerade och omfattande. Det föreslagna sättet för tillskapande av regionala stadgor med sammanträden ordnade av varje fiskenämnd kan också anlas medföra att lokala synpunkter i stor utsträckning bör få göra sig gällande. Del synes därför lämpligare att bibehålla nuvarande länsstadgor utfärdade av länssty­relsen. Större enhetlighet kan bl.a. åstadkommas genom anvisningar och synpunkter i det samräd som sker med fiskeriintendenten och fiskerisly-relse.

6.6    Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsslyrelsen, som har störte möjlighel alt beakta frägor av lokal natur, avstyrker utredningens förslag. Länsslyrelsen ser dock gärna alt ett utökat samråd länen emellan i stadgefrägor kommer till stånd.

6.7    Länsstyrelsen i Gotlands län: Gotland skulle enligt förslagel tillhöra samma region som sydkusten, vilket innebär från Blekinge läns södra kusl till en linje Kullens fyr—Gilbjerg Hoved i Danmark. Länsstyrelsen är tveksam till de föreslagna regionala stadgorna och ifrågasäller om den föreslagna regionindelningen är riklig. Länsstyrelsen föreslär därför alt länsfiskestadgorna bibehålles så alt man på länsnivå även i fortsättningen har vissa möjligheter att lokalt reglera fisket.

6.8    Länsstyrelsen i Blekinge län:- den av ulredningen föreslagna

regionindelningen kommer att medföra att det inom Blekinge län kommer atl vara tre olika sädana stadgor i tillämpning - en för östra kusten, en annan för sydkusten och en tredje för insjövallnen. Länsslyrelsen har inget att erinra emot att de nuvarande länsfiskestadgorna ersätts av stadgor för störte regioner än län, men anser - för alt i viss mån undgå nyssnämnda olägenhet för Blekinge län - att gränsen mellan regionerna i saltsjön bör förläggas till länsgräns.

6.9     Länsstyrelsen i Kristianstads län: De i länel utfärdade lokala fiskebe­
stämmelserna har ofta visat sig vara av slorl värde. Bestämmelserna har
ansetts kunna användas såväl i direkt fiskevårdande syfte som för all få lill
stånd att fisket bedrives med viss hänsyn, exempelvis genom krav på
avstånd mellan fiskeredskap. De allmänna lokala fiskebeslämmelserna har
samlats i länsstadgor, medan tillfälligt och lokall behövliga bestämmelser
utfärdats separat. Bestämmelserna har inle sällan föregåtts av sammanträ­
den med fiskerätlshavarna, varigenom en lokal förankring kunnal vinnas.

Om fiskevårdande bestämmelser anses generellt behövliga bör de intas i rikslagstiftningen. I annat fall bör behovel av bestämmelserna prövas inom länen. Några motiv står inle atl finna för utredningens åsikt atl handlägg­ningen mäste centraliseras till ett mindre antal storregioner. Den föreslag­na centraliseringen skulle dessutom för Kristianstads läns vidkommande innebära atl inte mindre än tre olika storregionstadgor skulle bli tillämpliga inom länet. Här som pä andra områden bör del centrala verkels uppgift


 


Prop. 1980/81:153                                                  180

främsl vara alt verka genom sakkunniga råd, i delta fall med syfte all få lill stånd så enhetliga bestämmelser som möjligt där de fiskebiologiska förhål­landena bedöms vara likartade. Själva besluten bör däremot fattas i länen, alltså närmare de berörda människorna. I ett regeringsuttalande från år 1969 - vid dä aktuell översyn av fiskeristadgan - sades för övrigt klart ifrän att länsstyrelserna skulle bibehållas som beslutsmyndigheter i fråga om lokala bestämmelser om fiskets vård och bedrivande. Vare sig fiske-bestämmelser utfärdas för mindre eller slörre regioner kvarstår del av ulredningen berörda informafionsproblemel. Delta bör dock inle överdri­vas och enligl länsstyrelsens erfarenhet har man på olika säll kunnat sprida kännedom även om lokall gällande bestämmelser.

Del har upplevts som en brist alt — i motsats till annan lagstiftning där allmänna och enskilda intressen slår emot varandra - nuvarande fiskeri-stadga inte innehåller några rikllinjer för i vilken omfattning del är möjligt att utfärda lokala bestämmelser i fiskevårdande syfte i fall där bestämmel­serna kan medföra avsevärt inträng i enskild fiskerätt. I vissa fall framstår det nämligen med hänsyn lill fiskevården som elt starkt krav atl reslriktiva skyddsföreskrifter utfärdas. Särskilt kan delta gälla vissa åar eller åmyn-ningar där behovet att skydda den värdefulla vandringsfisken är påtagligt. För att fylla sitt syfte måsle skyddsföreskrifterna utformas så atl de ibland kan innebära stort inträng i den enskildes fiskemöjligheler. Nu berörda fräga bör närmare övervägas i delta sammanhang.

6.10    Länsstyrelsen i Malmöhus län: Ifrågavarande bestämmelser rör till stor del renl lokala förhållanden. Det kan därför ifrågasättas om del är meningsfullt atl införa en reglering för störte områden än län. Förslaget strider även mot den decentralisering av beslutsfattandet som statsmak­terna i olika sammanhang uttalat sig för. De påtalade nackdelarna med nuvarande system kan enligt länsstyrelsens mening minskas om fiskeriin­tendenterna, som utarbetar förslag lill bestämmelserna, i högre grad beva­kar alt de olika länsfiskesladgornas innehåll blir så likartal som möjligt. Övervägande skäl lalar för att länsstyrelserna även i fortsättningen skall utfärda lokala bestämmelser för fiskets värd och bedrivande på sätt som sker för närvarande. Härav följer all även beslul om flyttning eller stäng­ande av fiskeädra, vilka beslul har nära samband med sladgebeslämmel-serna, bör fattas av länsstyrelsen och inte flyttas över lill fiskeristyrelsen. Vidare bör länsstyrelsen behålla beslutsrätten beträffande åtgärder mol vanskötsel av fiske.

6.11    Länsstyrelsen i Hallands län: I länel gäller för närvarande två fiske­stadgor, en för vardera saltsjöfisket och sötvattensfiskel, vilka fastställts av länsstyrelsen. Stadgorna revideras successivi efler tämligen omständ­liga administrativa procedurer (senast 1978). För västkustens sallsjöfiske, vilket torde vara av störst intresse i delta sammanhang, gäller sälunda tre sinsemellan myckel olikartade stadgor, fastställda av länsstyrelserna i O, N och L-län. I och för sig får det därför anses föreligga slarka skäl för att -säsom ulredningen föreslagil - jämka samman dessa lill en regional stad­ga, avsedd atl fastställas av fiskeristyrelsen. Gjorda erfarenheler, bl. a. vad avser lax- och hummerfisket visar emellertid att en sådan tanke är nära nog orealiserbar. Skälen härtill är flerfaldiga bl.a. de skilda fiskeribiologiska förutsättningarna samt inle minst de olikartade naturförhållandena. Även historiska aspekter spelar in i detta sammanhang. Tilltänkta ändringar i länsstadgan väcker ofta stark opinion i de gmpper som anser sig missgyn-


 


Prop. 1980/81:153                                                  181

nade. Regionala stadgor skulle därför säkerligen möta ell massivt mot­stånd från skilda delar av fiskeutövarna.

Fiskenämnden, som enligt utredningsförslaget skulle överta de uppgifter länsstyrelsen nu har, bl.a. vad avser sammanträden med fiskeutövarna, torde för övrigt sakna de administrativa och personella resurser som krävs härför.

Mot bakgmnd av det nu anförda avslyrker länsslyrelsen förslagel om regionala stadgor och förordar alt länsslyrelsen skall behålla ansvaret i detta avseende.

6.12    Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: De kustområden som före­
slås bli sammanförda under regionala stadgar är särskill vad gäller västkus­
ten så stora och omfattar så olika fömtsättningar för fisket att de nya
stadgarna kommer alt innehålla ett myckel stort anlal delaljbestämmelser.
Olika kuststräckor utefter västkusien fömtsätter olika regionala bestäm­
melser för reglering av fisket. Endasi länsstyrelsen har överblick över
fisket och mot detla stående samhällsinlressen och är därför bäsl lämpad
alt göra en avvägning mellan dessa intressen. Samordning mellan olika län
kan göras över länsgränserna. Del torde även vara enklare för allmänheten
att påverka och ändra en länsstadga än en regionssladga.

Förslaget om regionala stadgar avstyrks.

6.13    Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Ulredningen har föreslagit atl länssty­relsens befogenhet alt meddela lokala bestämmelser skall upphöra och att de nuvarande länssladgorna skall ersättas av stadgor för slörre regioner, som för detta läns vidkommande innebär atl alla vattendrag och sjöar utom Vänern skulle tilhöra en större region som omfallar hela Götaland och Svealand upp fill Dalälven — Väslerdalälven. Vänern skulle tillhöra en särskild region omfattande de slörre sjöarna, dvs. förutom Vänern även Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. Regionstadgorna skulle fastställas av fiskeristyrelsen. Redan frilidsfiskeulredningen före­slog i sitt betänkande Frilidsfiskel (SOU 1968:13) alt de lokala bestämmel­serna skulle ersättas med cenlrall utfärdade bestämmelser och genomför­des inte. Enligt länsstyrelsens mening har ulredningen inte tillfredsställan­de dokumenterat behovet all slopa de nuvarande länsfiskestadgorna. Här­till kommer att en centralisering av beslutanderätten från länsslyrelsen lill ett centralt ämbetsverk - fiskeristyrelsen - strider mot statsmakternas intentioner att delegera beslutanderätten. Slulligen är var och en av de stora sjöarna så särpräglad alt del inte kan anses befogal med en gemen­sam stadga.

6.14    Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsslyrelsen anser dessa regioner alltför omfattande och bedömer risken som stor atl stadgorna blir svåra all utforma med många olika specialbeslämmelser. Södra inlandet omfallar bl.a. så skilda fiskeribiologiska förhållanden som Emåns havsöring, Säm-sjöns kräftor och Gullspångsälvens lax och öring.

Lokala stadgor har sedan 1975 inom vårt område fastställts för Vättern, Vänern och Skaraborgs län. Enligl länsstyrelsens mening bör dessa stad­gor först prövas innan omfattande regionala stadgor införs. Behovet av dessa bör avgöras först när erfarenhel vunnits av gällande stadgor.

6.15    Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Lokala bestämmelser om fiskels
vård och bedrivande meddelas nu av länsstyrelsen med slöd av 14-20 §§


 


Prop. 1980/81:153                                                  182

fiskeristadgan. De lokala bestämmelserna omfattar förutom själva läns­stadgan ett stort antal bestämmelser om förbud mot visst fiske i skilda vatten.

Ett överförande av beslutanderätten i dessa frägor lill fiskeristyrelsen strider dock mot de decentraliseringssträvanden som nu sker. Fiskevärden är en del av naturvården och bör så längt som möjligt samordnas med det övriga arbetet med att vårda och ställa olika naturresurser lill allmänhetens förfogande. En lokal anknytning är här av stort värde.

De skäl för kritik mot länsstadgorna (oenhetliga, svåröverskådliga, svår­åtkomliga för allmänheten elc.) som föreligger bör kunna undanröjas på ell mindre ingripande sätt än som föreslagils och kan enligl länsstyrelsens mening inte utgöra tillräcklig grund att överföra beslutanderätten lill fiske­ristyrelsen. Detta gäller även om den lokala anknytningen, som även utredningen anser vara angelägen, avses upprätthållas genom alt fiske-nämnderna får i uppgift att hålla erforderliga sammanträden med berörda fiskerältsägare och fiskeutövare.

Länsstyrelsen anser sig inte kunna tillstyrka ifrågavarande ändring även om de nya bestämmelserna kommer alt innebära att särbestämmelser för enskilt fiske skall meddelas av myndighet endast för del fall de är påkallade från allmän synpunkt.

6.16    Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsslyrelsen anser del vara
lämpligt att för vissa större vattenområden, t.ex. Bottenhavet, ersälla de
nuvarande länsstadgorna med regionala fiskesladgor. Däremol kan del
vara problem förknippade med atl sammanslå sölvatlensladgan för skogs-
och ädalsområdena med fjällområdena. Men del finns många fördelar atl
vinna om kan arbeta sig fram till färre stadgebeslämmelser.

I övrigl vill länsstyrelsen peka på alt länsstyrelsens yttrande inhämtas i stadgeärendena med hänsyn till de uppgifter i övrigl som tillagts länsstyrel­sen i förslaget till lag om fiske.

6.17    Länsstyrelsen i Västerbottens län: Ulredningen föreslär regionala fis­
kestadgor i stället för de nuvarande länsstadgorna. Länsslyrelsen har i
princip ingenting atl erinra mol della. Särskilda stadgor för delar av landel
är elt nödvändigt underlag för den lokala planering som ovan berörs. Den
regionindelning ulredningen lalar för synes emellertid väl schablonarlad.
De biologiska fömtsättningarna bör styra gränsdragningen. Landels Qäll-
områden kan exempelvis vara elt lämpligl område för en regional stadga.

Beträffande takten i genomförandel av den föreslagna nyordningen vill länsstyrelsen emellertid hävda alt det bör ske som en stegvis utveckling. Länsfiskestadgorna mäste tills vidare finnas kvar lills man fält ell nödvän­digt organisationsunderlag i form av fiskevårdsområden. Försl därefter är det dags för regionala stadgor.

6.18    Länsstyrelsen i Jämtlands län: Jämlikt fiskeristadgan av år 1954 -
även kallad "riksstadgan" - gäller f. n. (14 § m. fl.) all del på länsstyrelse
ankommer att meddela vissa lokala beslul — bestämmelser - angående
fiskets vård och bedrivande - exempelvis angående fredningstider och
fiskstorlek eller om redskap m. m. Bestämmelserna förutsätter samråd
med fiskeriintendenten, varjämte finns olika procedurregler i övrigl.

Enligt gällande rättssystem (1954 års fiskerisladga) ingår häri ell antal länsstadgor, kompletterade med skilda lokala beslut av länsstyrelsen (be­slut som ev. inte ännu hunnit integreras med länssladga).


 


Prop. 1980/81:153                                                  183

Enligt de sakkunnigas utkast till fiskeförordning skall uppdras åt fiskeri­styrelsen att fastställa regionala fiskesladgor upptagande bl. a. bestämmel­ser som berör allmänhetens fiske. Härigenom och genom förslagel att lokala särbestämmelser för enskilt vatten skall kunna meddelas av exem­pelvis fiskevårdsområde överförs icke oviktiga beslutsfunktioner frän läns­styrelserna till de "rena" fiskerimyndigheterna. Se betänkandet sid. 212-214 m.m. samt 27 §, 28 # o.f. i förslagel lill fiskeförordning. Länsstyrel­serna och kommunerna blir till synes hänvisade lill att framföra erinringar mot redan upprättade förslag till särskilda fiskesladgor, regionala stadgor.

Motiven till förslaget är bl.a. kritiken mot nuvarande, för allmänheten av fiskande svåröverskådliga, svårfattliga bestämmelser samt behovet av bestämmelser och information därom, som är mottagliga för den stora mängden av fritidsfiskare. Skälen må ha sin giltighet i större eller mindre grad. För länsstyrelserna måste emellertid understrykas kravel på en vid­sträckt skyldighet för fackmyndighet atl samråda i skriftlig form med såväl kommuner som länsstyrelser redan inför upprättande av förslagen till särskild, regional fiskestadga.

6.19    Sveriges fiskares riksförbund: SFR kan ej biträda ulredningens förslag
om inrättande av regionala fiskestadgor. SFR menar alt det traditionella
fisket på en viss kuslslräcka måste ha etl avgörande inflytande på utform­
ningen av bestämmelserna.

De regionala förbundens yttrande pekar på en rad svårigheter vid av­gränsning och sammanslagning av fiskerättsliga områden. Bl.a. pekas på samordningsproblem mellan Halland och Bohuslän, gränsdragningspro­blem i Blekinge där de fiskande kan bli tvungna atl la hänsyn till tre stadgor. På norrlandskusten kommer sladgeområdel atl bli så omfaltande att de lokala fiskarinlressena kommer att få svårt all hävda sig.

6.20    Lantbrukarnas riksförbund, Hushållningssällskapens förbund och Sve­riges fiskevattenägareförbund: Enligl förbundens uppfattning är del med hänsyn till stora lokala variationer icke lämpligt med regionstadgor enligl förslaget i 27 §. I stället bör som hittills allmänna bestämmelser för fisket införas i Länsstadgor.

6.21    Sveriges fritidsfiskares riksförbund: Ulredningen föreslår all de länsvisa bestämmelserna, som för närvarande utfärdas av respektive läns­styrelse, i fortsättningen skall ersättas av ell anlal regionala stadgor utfär­dade av Fiskeristyrelsen. Förbundel finner del rikligt alt fiskels myndighel — Fiskeristyrelsen - efter hörande av fiskenämnderna utfärdar akluella fiskebestämmelser. Dessa kan dä få en mer enhetlig utformning än för närvarande. Ju färre bestämmelserna är på fiskets område deslo enklare blir det självfallet att informera om dessa och därmed fä en bällre efterlev­nad.

Förbundet kan inte bedöma om de regioner utredningen föreslagit är de mest ändamålsenliga - del kan exempelvis ifrågasättas om inle en särskild stadga borde finnas för Hjälmaren och Mälaren. Förbundet tillstyrker emellertid principen i förslagel.


 


Prop. 1980/81:153                                                  184

7   Inlösen av enskilt fiske och frisläppande av handredskapsFiske 7.1 Förslaget

7.1.1------------------------------ Svea hovrätt, vattenöverdomstolen:       De delvis ganska drastiska

åtgärder som utredningen föreslår skulle möjligen kunna vara motiverade, om allmänheten mera allmänt saknade möjligheter lill frifidsfiske. Men så är ju ingalunda fallet. Redan nu finns betydande möjligheter till fritt fiske. Dessutom finns på många håll möjlighel för allmänheten att erhålla fiske­rätt på enskilda vatten exempelvis genom förvärv av fiskekort. Det har inle gjorts gällande att förvärv av fiskekort mera allmänt skulle betinga oskäliga priser. Med den betydande rörlighet som utmärker dagens "fritidskonsu­menter" kan det inte heller rimligtvis begäras att tillgång till fritidsfiske skall finnas just på den egna orten. Det kan ifrågasättas om det är lagstift­ningens uppgift att i den utsträckning som här föreslås tillgodose sådana behov. Som kommer att framgå anser hovrätten atl flera av utredningens syften kan nås utan de omfattande ändringar i den gällande rätten som Utredningen föreslår.

Liksom FL utgår den föreslagna lagen om fiske (4 §) visserligen från huvudprincipen att fisket i enskilt vatten tillkommer innehavaren av en­skild fiskerätt. I förhållande till vad som nu gäller föreslås emellertid inle obetydliga inskränkningar och intrång i den enskilda fiskerätten i vissa kustvatten och i de större sjöarna.

Vad gäller Blekinges södra kusl, Gotlands kuster, Skånes östra och
södra kuster samt västkusten inebär förslagel (5 §) praktiskt tagel elt
upphävande av den enskilda fiskerätten. Innehavare av enskild fiskerätt
kommer därvid att underkastas sådana inskränkningar vid fiskets utövan­
de som kan följa bl. a. av reglema om yrkesfiskeredskap (21 §) och licens­
område (22-23 §§). Utredningen redovisar endast ofullständigt sina mofiv
för den föreslagna ordningen. Påfallande är också att man här liksom i
övriga sammanhang underlåtit att beröra de följder föreslagna ålgärder får
för enskilda fiskerättsägare. Hovrätten kan inte finna annat än att fritidsfis­
kets behov, som det här i första hand är fråga om, lika väl skulle kunna
tillgodoses genom en ändring som innebär att den enskilda fiskerätten
bibehålles men frifiskerällen vidgas inom Blekinges södra kust och Got­
landskusten. --

I de stora sjöarna föreligger för närvarande relativt begränsade möjlighe­ter att bedriva fritidsfiske. Ulredningen föreslår därför en generell utvidg­ning av frifiskerällen i dessa vatten såvitt avser fiske med handredskap. En sädan utvidgning bör såsom utredningen funnil vara av slorl värde för fritidsfisket. Intrånget kan enligl hovrättens bedömande inte anses i någon avgörande omfattning påverka fångslmöjligheterna för enskilda fiskerälts­ägare. Den föreslagna ändringen kan därför i princip godtas, under förut­sättning att det yrkesmässigt bedrivna fisket inte menligt päverkas härav.

7.1.2---------------------------- Riksåklagaren: Utredningen har        föreslagit lagändringar! vissa

hänseenden vad avser fiskerätten. Jag tillstyrker ulredningens för­
slag i denna del. Inlösen av allt kvarvarande enskilt fiske utefter kusterna
skulle uppenbarligen ha skapat fömtsättningar för mer genomgripande
åtgärder till förmån för säväl fritidsfisket som yrkesfiskel. Det är beklagligt
att utredningen av kostnadsskäl ansett sig böra avslå från all föreslå
sådana åtgärder.


 


Prop. 1980/81:153                                                  185

7.1.3 Kammarkollegiet: Ulredningens förslag till utvidgning av frifisket vid Blekinge läns södra kusl, Gotlands kuster och i de slora sjöarna föranleder inga materiella invändningar från kollegiets sida. Förslaget får ses som ett led i strävandena på längre sikl att fisket med handredskap skall vara fritt för envar — eller åtminstone någorlunda tillgängligt mol skälig avgifl - på alla kustavsnilt och i stort sett alla landets slörre sjöar och vallendrag.

7.1.4------------------- Lantbruksstyrelsen:       anser lantbruksslyrelsen alt man bör av­
vakta utvecklingen intill utgången av år 1985 i likhel med vad som föresla­
gits för södra ostkusten innan ställning tages till föreslagen inlösen av
handredskapsfiskel vid Blekinge- och Gollandskusten saml i de slora
sjöarna.

Skulle ett inlösenförfarande komma till ständ kan man i brist på en organiserad samverkan mellan fiskevattenägare, fritidsfiskare och kommu­nala organ möta betydande problem i servicesammanhang samt ökade anspråk pä allmänna medel.

7.1.5   Fiskeristyrelsen: Elt inlösen av fisket längs kusterna hade i kombina­
tion med ett frisläppande av handredskapsfiskel gynnat såväl frilids- som
yrkesfiskel. Styrelsen vill dock inte molsälla sig ulredningens uppfattning.
Utvecklingen när del gäller alt bilda fiskeområden måsle dock följas noga
och frågan om inlösen ånyo aktualiseras vid utgången av år 1985.

Styrelsen tillstyrker inlösen av fiske längs de kustavsnilt ulredningen föreslår och dessutom längs Blekinges ostkust saml av handredskapsfiskel i de stora sjöarna. Ocksä ostronfisket på västkusten bör inlösas.

Fiskeristyrelsen  delar utredningens uppfattning  såvitt  avser

Storsjön i Jämtland.- Även beträffande Vättern anser fiskeristyrel­
sen --- att fisket med handredskap öppnas för envar. Slyrelsen tillstyr­
ker därför förslaget även i denna del.

Också för de övriga stora sjöarna lalar starka skäl för elt utvidgat handredskapsfiske. Atl behov härav föreligger kan numera anses styrkt, bl.a. genom undersökningen "Svenskarnas fiskevanor". Slyrelsen vill särskilt framhålla att ett generellt frisläppande förhindrar tidsutdräkt samt osäkerhet under en lång följd av år om var fisket är fritt för envar. Styrelsen bilräder därför förslaget ocksä såvitt avser Vänern, Hjälmaren och Mälaren.

7.1.6    Statens naturvårdsverk: Verket har i yttrande 1977-05-31 angående fiskevårdsomräden bl.a. framhållit betydelsen av all utvidga rätten till fiske med rörliga redskap - mete - till all gälla samtliga läns kustvatten. Verket kan inte se alt ulredningens argument alt avstå från ett sådanl förslag är befogat och efterlyser sålunda en utvidgning av författningsför­slagets 6 § att omfatta alla kustvatten.

7.1.7    Statens planverk: tillstyrker planverket förslagen om dels ell

frisläppande av fisket med handredskap vid Blekinge läns södra kust, vid
Gotlands kuster och de störte insjöarna, dels       

7.1.8   Statens vattenfallsverk: Nägon knapphet på vatten för fritidsfiske
föreligger ej. Vårt land är väl tillgodosett i delta avseende. Trols ingrepp av
olika slag återstår stora av fritidsfisket outnyttjade naturresurser, bl.a.
strömfiskevatten i Norrland. Därtill kan alternativa fiskemöjligheter i s. k.


 


Prop. 1980/81:153                                                  186

rolenonvalten erbjudas fritidsfiskare, som är inriktade på fiske efler laxar­tad fisk. Lokall kan emellertid brisl föreligga på goda fiskevatten. Där bör åtgärder i första hand vidtagas.

Utredningen konstaterar atl de skyddsbestämmelser, som för Norr­landskustens del hittills kommit lill användning i fiskevårdande syfte, inle lyckats motverka den ur reproduklionssynpunkl ofördelaktiga utveckling­en av lax- och havsöringfiskel i älvmynningarna.

I rådande läge med akut avelsfiskbrist som väntas öka i framliden och med — som del förefaller - bristfälliga medel att i fiskevårdens intresse begränsa fångstutlaget är del nödvändigt all effektiva styrinstrument till­skapas.

Fredningsbestämmelser i regionala stadgor är inle ens om de utformas effektivt tillfyllest i alla lägen. Del av ulredningen föreslagna licensområ-desinslitulet kan av angivna skäl ej bli effektivt vid Norrlandskusten. Expropriation påstås endast böra användas i undanlagsfall. Vattenfallsver­kel anser därför all möjligheler mäsle skapas all genomföra inlösen gene­relll av mynningsfisken i enskilda vattenområden i en tillräckligt slor skala.

7.1.9--------------- Domänverket: Domänverket delar inle utredningens uppfatt­
ning att det råder generell brist på fiskevatten. Brisl föreligger enligl
verkels uppfattning endasi inom begränsade områden.

Domänverket ifrågasätter nödvändigheten av alt samhället löser in fis­kerätter efter vissa kuster och i de slora sjöarna. Förutsällningarna atl förbättra frifidsfisket är störst då såväl fiskevatlenägare som fiskeulövare känner ansvar och tillsammans verkar för atl fiskels kvalitet bibehålls och att servicen blir tillfredsställande. Mot den bakgrunden bör enligl do­mänverkets mening tillgängliga resurser för fritidsfisket inom nyssnämnda vattenområden användas på samma säll som fiskevaltensutredningen före­slär för ostkusten; dvs. istället för etl dyrbart inlösenförfarande skall fiskevårdsomrädesbildning påskyndas.

Domänverket avslyrker sådana förslag lill ändringar som innebär atl äganderätten inskränks genom inlösenförfarande.

7.1.10 Länsstyrelsen i Stockholms län: Risk för utfiskning har för Mälarens
del av fiskeexpertis bedömts inte föreligga. Denna risk bör således uteslu­
tas från vidare diskussion.

För Mälarens del gäller belräffande fiskevatten att samarbete sker i icke obetydlig utsträckning mellan yrkesfiskare och andra kategorier av fiskare. Exempelvis samarrenderas vatten av fiskeklubbar och yrkesfiskare på så sätt att vederbörande klubb arrenderar direkl av markägaren varefter vattnen upplåts, förutom genom kortfiske, till yrkesfiskare. Släpps hand­redskapsfiskel frilt upphör många klubbars motivering atl arrendera några vatten alls. Yrkesfiskarna lorde då ställas inför alternativet att ensamma arrendera samma vatten som fömt men till etl betydligt högre pris. Yrkes­fiskarnas situation skulle således försämras i förhållande till vad som nu gäller. Vidare har redan förmärkls en tendens atl dela upp slora vattenom­råden i en ägares hand på flera fiskearrenden varefter arrendepriserna höjts. Tendensen har hittills missgynnat yrkesfiskarna som ensamma inle kunnat klara priskonkurrensen. För fiskeklubbarnas del föreligger risk alt de upphör eller inriktar sig pä fiske med exklusivare redskap än handred­skap om handredskapsfiskel släpps fritt. I den män klubbarna slutar sin verksamhet kan fiskevården upphöra och gär de in för andra redskap blir fisket dyrare liksom fiskelrycket högre. Det sistnämnda kan även innebära


 


Prop. 1980/81:153                                                  187

dålig fiskevård. Intresset alt hålla service åt den till fritt handredskapsfiske berättigade allmänheten torde dessulom upphöra hos i vart fall enskilda markägare.

1 flera undertemissvar har ifrågasatts om trycket från fritidsfisket är så
stort som görs gällande i utredningen.      

Länsstyrelsen befarar att ett frisläppande av handredskapsfiskel i Mä­laren kommer att motverka yrkesfiskel liksom del kommer alt motverka den skötsel av statliga vatten genom fiskeklubbar som ulredningen även

eftersträvar.-- Det synes länsslyrelsen tveksamt alt under redovisade

omständigheter släppa handredskapsfiskel fritt i Mälaren.

7.1.11------------------------------ Länsstyrelsen i Uppsala län: Som väntal möter förslagel om frisläp­
pande av handredskapsfiskel i Mälaren starkt motstånd frän markägarhäll.
Fiskevattenägarna och länsförbundet av LRF har starka invändningar mot
förslaget från säväl saklig som principiell synpunkt. Men även yrkesfis­
karna och länets fiskenämnd är skeptiska. 

Även om kritiken mot förslaget i denna del inle är hell obefogad anser
länsstyrelsen de framförda farhågorna för negaliva verkningar för fiske­
vård, yrkesfiske och förhållandet mellan olika fiskarekategorier är något
överdrivna.--- Länsstyrelsen anser sig därför böra tillstyrka att hand­
redskapsfiskel släpps fritt i Mälaren i enlighet med utredningens förslag.

7.1.12    Länsstyrelsen i Södermanlands län: Utredningen föreslår att fiske med handredskap skall släppas fritt i bl.a. Mälaren och Hjälmaren. Läns­styrelsen delar åsikten atl gmndprincipen bör vara all tillgängligheten för allmänhetens fiske ökas i nämnda sjöar. För fritt handredskapsfiske på enskilt vatten talar befolkningstätheten kring dessa sjöar. Fritidsfiske är en viktig rekreationsform för berörda människor. Mot fritt handredskapsfiske kan anföras att 60% av Mälarens yta är tillgänglig för frifidsfiske ulan nämnvärda inskränkningar. I hela Mälaren såldes 1977 33 000 fiskekort. De nuvarande kortfiskeupplålarna tillhandahäller service ät fritidsfiskarna i form av t.ex. väg till vattnet, parkeringsplatser, uthyrningsbåtar och viss information. En stor del av denna service väntas försvinna om fisket släpps fritt. Länsstyrelsen delar i princip ulredningens förslag om fritt handredskapsfiske i Mälaren.

7.1.13    Länsstyrelsen i Östergötlands län: För atl stödja fritidsfisket föreslår utredningen att fiske med handredskap släpps fritt vid Blekinges södra kust, vid Gotlands kuster och i de stora sjöarna, bl. a. Vättern.

Länsstyrelsen delar utredningens förslag belräffande Vättern. Länssty­
relsen anse dock- att handredskapsfiskel skall inlösas och frisläppas

även inom Östergötlands skärgärd. 

7.1.14 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Beträffande Vättern gäller idag atl
det utanför öppen strand är tillåtet atl frilt bedriva fiske med utter och drag
samt med agnnot. Utredningen föreslår en utvidgning av frifiskebesläm-
melsema till att omfatta även fiske med handredskap. Till följd av att
Vätterns stränder fill övervägande del är branta och utan öar eller vikar -
med undantag för den norta delen av sjön där en skärgärdsliknande natur
finns - förekommer handredskapsfiske endast i mindre omfattning utmed
stränderna. Det fiske med handredskap, som bedrtvs på enskilda vatten i
övriga delar av sjön sker med stöd av enskild rätt, "på lov" eller olovligt
utan att ägaren hävdat sin rätt. Vidare har oklarhet förelegat om den


 


Prop. 1980/81:153                                                  188

nuvarande regeln om fiske med drag, vilket lett till atl gränserna mellan allmänl och enskilt vatten i någon män suddats ut. Ell frisläppande av handredskapsfiskel kan därför för Vätterns del medföra enklare regler om tillåtet och otillåtet fiske, vilket vore lill fördel inle minst för allmänheten. En sådan åtgärd kan emellertid från principiell synpunkl anses tveksam.

7.1.15    Länsstyrelsen i Kronobergs län: För de kustfiskeinlresserade i länel är det positivt om de får tillgång lill fritt handredskapsfiske utefter Blek­ingekusten. Det borde dock ytterligare övervägas om inle detta fiske samtidigt borde inlösas utefter södra delen av ostkusten så atl hela den svenska kusten omfattas av samma bestämmelser för handredskapsfiskel.

7.1.16    Länsstyrelsen i Kalmar län: Även länsstyrelsen anser angelägel alt fritidsfiskarna i landet fär tillgäng lill goda fiskevallen. Della fär dock inte leda lill icke önskade inskränkningar i äganderätten och därigenom föran­leda en minskning av möjligheterna atl ekonomiskt ulnyllja del av faslighet som utgöres av vattenområde.

Länsstyrelsen finner i likhet med utredningen, att det för närvarande är förenat med alltför höga koslnader och att det är etl alltför omständligt och tidsödande förfarande att bilda fiskevårdsområden. Elt förenklat förfaran­de vid bildandet skulle i hög grad bidraga till ökade frilidsfiskemöjligheler under ordnade förhållanden. Länsstyrelsen vill emellertid ifrågasätta om frisläppande av handredskapsfiskel i de ovannämnda vattnet skulle ha samma effekt. En sådan åtgärd skulle kunna leda till slora motsättningar mellan fritidfiskare och fiskerältsägare, dä fisket släller krav pä skötsel, fiskevård, service m.m. Behov uppkommer vidare av att lätt kunna nä aktuella vatten. Detla betyder i sin tur behov av vägar, parkeringsplatser, bryggor, tillsyn och så vidare. Enligl länsstyrelsens mening slälls då krav på någon sorts organisation för lösandet av dessa frägor saml på kontakter med de samhällsplanerande organen. Länsstyrelsen anser att bildandel av fiskevårdsomräden med dess noga reglerade organisation väl uppfyller dessa krav utan att fisket för den skull behöver inlösas.

---- Länsstyrelsen delar slulligen utredningens uppfattning all inlösen

— som kostnadsberäknats till 150-200 miljoner kronor - av enskilt fiske pä södra ostkusten ej skall ske, utan alt intresset för bildande av fiske­vårdsomräden i slällel stimuleras i största möjliga utsträckning.

7.1.17 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsslyrelsen anser atl elt frisläp­
pande av handredskapsfiskel vid Golland skulle kunna skapa motsättning­
ar mellan de fritidsfiskande och de på platsen boende fiskerältsägarna.
Fisket skulle komma att bedrivas under helt okontrollerade former och
ingen skulle ha ansvar för vattnens skötsel, fiskevård, servicebehov m. m.
Elt fiske av någon omfattning kräver, för alt vara attraktivt för den som
utövar fisket, ordnade former och elt förtroendefullt samarbete mellan
bl.a. fritidsfiskare och fiskevattenägare. Behov finns av tillfartsvägar,
parkeringsplatser, bryggor, båtar, tillsyn och fiskevård. Länsstyrelsen
motsätter sig därför atl fisket med handredskap frisläpps vid Gotlands läns
kuster och föreslår i stället alt bildandet av fiskevårdsomräden öppna för
den fritidsfiskande allmänheten sfimuleras. Sådana fiskevårdsområden
skulle omfatta anordnande av lämpliga serviceanordningar och ligga i linje
med pågående utveckling av Gofiands turistväsende.


 


Prop. 1980/81:153                                                                189

7.1.18---------------- Länsstyrelsen i Blekinge län: Ett inlösenförfarande av del rörliga
fisket innebär i sig ingen fiskevårdande ålgärd. Snarare kan det antas
medföra att fiskevaltenägarnas inlresse alt aktivt medverka i fiskevårdsar­
betel begränsas.--

Mot bakgmnd av del anförda anser länsstyrelsen att inlösen av det rörliga redskapsfisket vid Blekinge läns södra kusl inle bör övervägas förrän det, i likhet med vad som utredningen föreslår för ostkusten, prö­vats om det på frivillig väg - efter lokal och regional planläggning på fiskets omräde och aktiva insatser frän länsstyrelse, fiskenämnd och kom­mun för genomförande av planläggningen med hjälp av ny fiskevärdsområ-deslagstiftning — går atl få fram erforderliga frilidsfiskemöjligheler.

7.1.19-------------------------------------------------------------- Länsstyrelsen i Kristianstads län: Bland de talrika lagändringar som
här föreslås kan särskill noteras att den enskilda fiskerätten med rörliga
redskap på Skånes östra och södra kuster inlöses av kronan.          

Då man tar ställning lill dessa omfattande lagändringar bör man försl fräga sig i vad mån det nu råder missförhållanden som kan tillskrivas hittillsvarande lagstiftning. Ulredningen synes underskatta de positiva er­farenheterna av denna liksom även de enskilda fiskeintressenlernas insat­ser för att medverka lill bällre fiskevård och ökade fiskemöjligheler för allmänheten. Enligt länsstyrelsens mening bör myndigheternas roll i vissa frågor mer inriktas på all ge råd och stöd ål de olika fiskeintressenlerna än att gä in med tvängsbeslul.

7.1.20  Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Av del nu föreliggande betänkandel
framgår att en utvidgning av frifisket lill alt omfalla även handredskap i de
stora sjöarna fär anses vara angelägen i framför allt Mälaren.

En motsvarande utvidgning av frifiskel i Vänern kan, såvitt delta län
angår inte anses vara lika motiverad. Länsstyrelsen har dock i princip
ingen erinran mot en reform i della hänseende.         

7.1.21  Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Utredningen föreslår i delta avsnitt
bl.a. att fisket med handredskap i Vänern och Vättern skall bli frilt.

Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag.

7.1.22  Länsstyrelsen i Värmlands län: I fråga om Vänern lorde del förhålla
sig så att det relativt låga utnyttjandet av sjön för fritidsfiske har flera andra
orsaker utöver dem som utredningen anger. Viktiga orsaker är den rikliga
tillgången på andra attraktiva fiskevatten i området, inklusive bohuskus­
ten, och den mycket stora andelen hell öppet vatten, som ställer slörre
krav på fiskande och bål än de mera skyddade och slrandnära vattnen. De
stora vidderna blir därför undemlnylljade av fritidsfisket.

----- Länsstyrelsen avslyrker inlösen av handredskapsfiskel i Vänern,

eftersom kostnaderna inle synes stå i proportion lill de vinster förslagel
medför för fritidsfisket.--

7.1.23------------------------------- Länsstyrelsen i Örebro län: För all förbättra möjligheterna lill fri­
tidsfiske vid vissa kuster och i de stora sjöarna föreslår utredningen atl
lagen ändras så atl fisket med handredskap blir fritt även på enskilt vallen
inom dessa områden saml all slaten löser in den delen av fiskerätten.
Liksom Örebro kommun, fiskenämnden och fritidsfiskarnas länsdislrikt
tillstyrker länsstyrelsen delta förslag eftersom del skulle undanröja både
den osäkerhet om fiskerätten som finns och många andra hinder för fritids­
fisket i Hjälmaren och Vättern.-


 


Prop. 1980/81:153                                                  190

7.1.24 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Ulredningen föreslår atl fiske
med handredskap skall släppas fritt i bl.a. Mälaren och Hjälmaren. Man
konstaterar att antalet personer som bedriver fritidsfiske i sjöarna är få i
förhållande till befolkningsunderlaget och anser detla till stor del bero på
att utbudet av friudsfiskemöjligheter är för litet. Länsstyrelsen anser atl
det finns goda förutsätlningar för att lösa fritidfiskeproblemen i de båda
sjöarna på i första hand frivillig väg genom all bilda fiskevårdsomräden
enligt de regler som föreslås gälla för södra ostkusten. Med tanke på de
redan väl fungerande fiskevårdsföreningarna kan även andra organisa­
tionsformer än fiskevårdsområde bli aktuella.

-- —De av utredningen redovisade problemen för fritidsfisket torde

endast gälla i den östra delen av sjön.

De negativa effekterna av ett frisläppande av handredskapsfiskel har belysts dåligt i belänkandel. Länsslyrelsen vill här påpeka några.

I Mälaren är del vanligt atl yrkesfiskare och frilidsfiskeorganisalioner samarrenderar stora fiskevallen som utnyttjas gemensamt. Bortfaller ar­rendet med den ena parten, kommer sannolikl yrkesfiskarnas arrendeav­gifter att höjas betydligt vilket inverkar negativt på yrkesfiskels utveck­lingsmöjligheter. I vissa fall kan personer bli tvungna all upphöra med fisket.

De nuvarande kortfiskeupplåtarna tillhandahäller service äl fritidsfis­karna i form av t.ex. väg lill vattnet, parkeringsplatser, ulhyrningsbålar och viss information. En stor del av denna service vänlas försvinna om fisket släpps friU.

7.1.25 Länsstyrelsen i Norrbottens län: För att förverkliga målen har ulred­
ningen funnit det nödvändigl all del allmänna erhåller betydligt slarkare
slyrmedel än för närvarande då del gäller fisket. För all åstadkomma della
har ulredningen bland annal föreslagil all man skall gå vidare på den linje
som inleddes med 1950 års lagstiftning dvs. alt utöka den frifiskerätl som
då i varierande omfattning infördes för olika kuststräckor och de stora
sjöarna. - —

-- — Även om länsstyrelsen finner dessa förslag i sig positiva anser

länsslyrelsen alt andra mer generella ålgärder bort vidtagas för alt komma
till rätta med de problem som har samband med fiskerättens nuvarande
anknytning till markägandel.

Enligt länsstyrelsens uppfattning är del angeläget atl i delta samman­
hang de gmndläggande reglerna om fiskerätt ägnas yllerligare uppmärk­
samhel innan elt nytt lagförslag framlägges. Länsstyrelsen ifrågasätter om
motiven för att behålla en fiskerätt med anknytning lill de enskilda fastig­
heterna har sådan styrka alt de överväger de betydande nackdelar som
delta rnedför för möjligheler all utnyttja fiskresurserna på etl rationellt sätt
både i avseende pä fritidsfisket och yrkesfisket. Länsslyrelsen känner sig
inte övertygad om atl ell förslag som syflar lill all skilja fiskerätten från
markägandel ur kostnadsskäl skulle vara omöjligt all realisera.    

7.1.26    Beredningen för planering och samordning av stathga insatser för rekreation m.m.:        Som elt vikligl förslag i linje med all öka allmän­hetens frilidsfiskemöjligheler är ulredningens förslag om fritt handred­skapsfiske i Blekinge, på Gotland och i de slora sjöarna, vilkel förslag beredningen tillstyrker.

7.1.27    Centralorganistionen SACO/SR: [SACO/SR] tillstyrker det föreslag­na frisläppandet av fisket med handredskap-------------------------- .


 


Prop. 1980/81:153                                                  191

7.1.28 Hushållningssällskapens förbund och Sveriges fiskevattenägareför­
bund: Ett frisläppande av handredskapsfiskel vid delar av Blekinge läns
och Skånes kuster, vid Gollands läns kuster samt i de stora sjöarna
kommer att leda till ett helt okontrollerat fiske. Ingen kommer atl ha
ansvar för vattnens skötsel, fiskevård, servicebehov m. m. Etl fiske kräver
för att vara aUraktivt ordnade former och ell förtroendefullt samarbete
mellan olika intressenter. Behov kommer att finnas av åtkomstmöjligheter
av vattnen i form av tillfartsvägar, parkeringsplatser, bryggor, båtar, till­
syn och fiskevård. För att klara detta krävs en fast organisation. Enligt
förbundets mening fyller fiskevårdsområdel dessa krav. Möjligheler och
intresse att skapa motsvarande juridiska person om handredskapsfiskel
släpps fritt torde icke förefinnas.

Enligt förbundets bestämda uppfattning är det för atl skapa tillräckliga
fritidsfiskemöjligheter inget behov av ett frisläppande av handredskapsfis­
kel på det säU utredningen föreslär.

Utredningens förslag till ätgärder är avsedda atl främst främja handred­
skapsfiskel, vars intressen och behov uppfaUas vara dåligl tillgodosedda.
Förbundet delar inle utredningens uppfattning alt det råder generell brist
på fiskevaften och fisketillfällen.    

De erfarenheter förbundet har styrker snarare uppfattningen alt trycket
frän fritidsfiskare i de aktuella vattnen ej är större än inom andra vallenom­
råden. Påståendet alt efterfrågan på fiskevallen inom de slörre lälortsre-
gionerna skulle vara så stort atl del motiverar ett inlösenförfarande enligt
utredningens förslag har ej stöd i verkligheten.    

Det av utredningen påstådda behovet av ytteriigare frilidsfisketillfällen
- i den män ett sädani behov över huvud laget föreligger - kan uppenbar­
ligen tillgodoses utan ett drastiskt och kostnadskrävande inlösenförfaran­
de. Vad som behövs är i stället ett ökal organiserat samarbele mellan
myndigheler, fiskevatlenägare och friudsfiskare. Elt sådanl organiserat
samarbete motverkas snarast av ett frisläppande av handredskapsfiskel
eftersom detta splittrar fisket och intresset för bildandel av fiskevårdsom­
räden bortfaller.--

Utredningen har konstaterat atl tillskapandet av fritidsfiskemöjligheter vid södra ostkusten bäst löses genom bildandel av fiskevårdsområden. Förbundel delar hell utredningens uppfattning härvidlag och vill bestäml framhålla att några skillnader icke föreligger mellan södra ostkusten, å ena sidan, och övriga kustavsnilt och de slora sjöarna, å andra sidan, när det gäller värdet att få till stånd fiskevårdsomräden.

Förbundet motsätter sig därför alt fisket med handredskap frisläpps vid Gotlands läns kuster, Blekinge läns södra kust, Skånes östra och södra kuster samt i sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland.

7.1.29--------------------------- Landsorganisationen i Sverige:        bör fisket med handredskap

så långt möjligt frisläppas. Utredningens förslag om en utvidgning av de fria fiskevattnen är enligl LOs mening etl steg i rätt riklning men fär inle ses som någon slutelapp.

7.1.30 Landstingsförbundet: Landstingsförbundet tillstyrker ulredningens
förslag om frisläppande av handredskapsfiske vid södra Blekingekusten,
vid Gotlands kuster samt i de slora