Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Prop. 1980/81:150

Regeringens proposition

1980/81:150

med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1981/82, m. m. (kompletteringsproposition);

beslutad den 23 april 1981.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll för de åtgärder eller de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

THORBJÖRN FÄLLDIN

ROLF WIRTÉN

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas den ekonomiska politiken mot bakgrund av den samhällsekonomiska utvecklingen.

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1981/82 som lades fram i årets budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare inträffade föränd­ringar rörande såväl inkomst- som utgiftssidan av budgeten. I samband därmed redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår. Denna ger vid handen att budgetunderskottet för budgeiårel 1980181 skulle öka med drygt 2 miljarder kr. i förhållande till beräkningarna i årets budgetproposition. Sålunda förutses nu ett underskott om inemot 58 miljarder kr.

För budgetåret 1981/82 beräknades i budgetpropositionen ett underskott om inemot 68 miljarder kr. De nya beräkningarna visar ett underskott av ca 75 miljarder kr.

I särskilda bilagor redovisas den reviderade finansplanen 1981, det revi­derade budgetförslaget 1981/82 och vissa arbetsmarknadspolitiska insat­ser.

Vidare redovisas bl.a. en reviderad nationalbudget för år 1981, en sam­manfattning av 1980 års långtidsutredning och remissyttrandena häröver samt en långtidsbudget för budgetåren 1981/82-1985/86. 1    Rikstlagen I980I8I. I sam!. Nr 150


 


Prop. 1980/81:150                                                                  2

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1981-04-23

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krön­mark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo. Winberg, Adelsohn, Danell, Petri

Föredragande; statsråden Bohman, Wirtén och Andersson

Proposition med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1981/82, m.m. (kompletteringsproposition)

Statsrådet Wirtén anför: Regeringen häri årets budgetproposition (prop. 1980/81:100) förelagt riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1981/82. På de punkter där förslaget upptog endast beräknade belopp har regeringens förslag sedermera redovisats i särskilda propositioner.

Enligl bestämmelserna i 3 kap. 2 S riksdagsordningen skall regeringen -förutom förslaget till statsbudget i budgetpropositionen - avge ett särskilt förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu lämnas till riksdagen. I samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likasä bör en revide­rad nationalbudget tillställas riksdagen.

Statsråden föredrar de delar av förslaget till kompletteringsproposition som faller inom vederbörandes ansvarsområde. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsrådet Wirtén hemställer att regeringen i en gemensam proposition förelägger riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder som de har hemställt om.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder eller de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen förordnar att de anföranden och förslag som har upptagits i underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1—3.

Norstedts Ttyckeri, Stockholm 1981


 


Reviderad finansplan


Bilaga 1


 


 


 


Regeringens prop. 1980/81:150                             Bilaga 1

Utdrag
EKONOMIDEPARTEMENTET
              PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-04-23

Föredragande: statsrådet Bohman

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1981/82 såvitt avser reviderad finansplan m. m.

1    Sveriges ekonomiska situation i ett längre perspektiv

Balansbristerna i den svenska ekonomin är stora och djupgående. Påtag­liga tecken på detta är de stora underskotten i budgeten och bytesbalansen samt den låga investeringsnivån. Underskotten är inflationsdrivande sam­tidigt som de beskär den stabiliseringspolitiska handlingsfriheten. De för­svårar den ekonomiska politikens strävan att upprätthålla full sysselsätt­ning vid stabila priser. Den låga investeringsnivån medför av naturiiga skäl, att möjligheterna till framtida ekonomisk tillväxt begränsas.

Balansbristerna utgör således ett hot mot strävan att återvinna stabilite­ten i ekonomin och gör det allt svårare att uppnå de centrala målen för den ekonomiska politiken, dvs. full sysselsättning, stabila priser, god tillväxt, rättvis inkomstfördelning samt regional balans.

Dessa mål är beroende av varandra. Det kan inte nog kraftigt understry­kas att fördelningsmålet endast kan nås om de övriga målen är uppfyllda. Studier som gjorts på detta område visar att de viktigaste förutsättningarna när det gäller att förbättra villkoren för de sämst ställda i samhället är full sysselsättning, stabila priser och god tillväxt.

Den mest angelägna uppgiften för den ekonomiska politiken under de närmaste åren är därför att komma tillrätta med balansbristerna i den svenska ekonomin. Detta präglar 1980 års långtidsutredning (LU 80). Utredningen analyserar ingående balansbristernas orsaker. Genom att stu­dera olika tänkbara ekonomiska utvecklingsförlopp för den närmaste fem­årsperioden undersöker utredningen också möjligheterna att nå balans i ekonomin.

I många avseenden är de svenska problemen en del av en större interna­tionell problembild. Jämfört med 1950- och 1960-talen har 1970-talets eko­nomiska utveckling inneburit en betydande försvagning. Inflationstakten har i jämförelse med 1960-talet mer än fördubblats under 1970-talet. Den ligger i genomsnitt för OECD-länderna nu väl över 10 %. Samtidigt har den genomsnittliga tillväxttakten i stort sett halverats. Arbetslösheten har stigit dramatiskt och förväntas 1981 för OECD ligga på ca 7 %. Detta innebär att 1    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 150. Bilaga I


 


Prop. 1980/81:150   Bilaga 1    Reviderad Hnansplan        2

antalet arbetslösa i OECD-området kan komma att uppgå till över 25 miljoner personer.

Dessutom har instabiliteten i den ekonomiska utvecklingen förstärkts. Variationerna i tillväxt och inflation har blivit kraftiga och svåra att förut­säga. Konjunkturutvecklingen har inte längre det relativt regelbundna och stabila förlopp som i stor utsträckning kännetecknade 1950- och 1960-talen.

Instabiliteten har också varit mycket påtaglig på det finansiella och monetära området med kraftiga svängningar i växelkurser och räntenivåer. Detta hänger samman med de djupgående förändringar i världsekonomin som inträffade mot slutet av 1960-taiet och början av 1970-talet. En viktig förändring är de kraftigt stigande priserna på olja och övriga råvaror. Men det finns också andra orsaker. Den amerikanska ekonomin har under 1970-talet inte längre genom ett fast dollarvärde verkat som en stabiliserande faktor i världsekonomin. Industriländernas ekonomier har inte haft den flexibilitet som krävts för en anpassning till nya konkurrensförhållanden och ändrade relativa priser under 1970-talet.

Den internationella utvecklingen har haft stor betydelse för det ekono­miska skeendet i Sverige. När tillväxten i världshandeln halveras beskärs expansionsmöjligheterna för den svenska exportindustrin kraftigt. De sto­ra oljeprishöjningarna har också inneburit en försämring i våra bytesförhål­landen med omvärlden som motsvarar ca 3 % av BNP. I många avseenden har emellertid den svenska utvecklingen under 1970-talet varit sämre än den internationella. Framför allt har produktionstillväxten i den svenska ekonomin varit låg. Särskilt svag har, i en internationell jämförelse, indu­striproduktionens utveckling varit. Viktiga orsaker härtill har varit kost­nadskrisen 1975—1976 och branschkriserna. Långtidstutredningen påvisar emellertid dessutom allmänna svagheter och bristande expansionskraft i stora delar av den svenska ekonomin. Det bekräftas av utvecklingen under 1979 och 1980, då den relativt goda marknadstillväxten inte resulterat i en motsvarande ökning av den svenska exporten, trots att utgångsläget borde varit tämligen gott efter relativprissänkningarna 1977 och 1978. Utveck­lingen tyder på betydande inhemska restriktioner på utbudssidan i det svenska näringslivet.

Långtidsutredningen pekar på vissa områden där tillväxtrestriktionerna varit särskilt märkbara under 1970-talet.

Låg rörlighet på arbetsmarknaden och ett kraftigt efterfrågesug på arbetskraft från offentlig sektor har försvårat rekryteringen till indu­strin.

En svag finansiell position i industrin. Låga vinster och låg soliditet har drivit tillbaka investeringsviljan.

Ett otillräckligt virkesutbud har begränsat expansionen inom skogsin­dustrin.

Den svaga produktionsutvecklingen har inte motsvarats av återhållsam-


 


Prop. 1980/81:150   Bilagal    Reviderad flnansplan          3

het på konsumtionssidan. Särskilt den offentliga men även den privata konsumfionen har ökat snabbare än våra inkomster (bruttonationalin­komsten). Därmed har underskotten i utrikeshandeln vuxit. Samtidigt har investeringarna legat pä en låg nivå. Denna utveckling åskådliggörs i diagram 1 som hämtats ur långtidsutredningen.

Diagram 1 BNI, privat och offentlig konsumtion, bruttoinvesteringar (1975 års priser) och bytesbalansens saldo 1970-1980

Index 1970=100


140


Offentlig konsumtion


130


120


.♦*       Privat konsumfion


110


100


Bruttoinvesteringar \y


I_ I_ U_l_ L


1970                           1975

Miljarder kr i löpande priser

10


1980


 


1970


1975


1980


 


Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan         4

Balansbristerna i den svenska ekonomin är sålunda frukten av en ut­veckling under lång tid. För att vi åter skall nå balans i den svenska ekonomin är det nödvändigt att trenderna bryts. Konsumtionen måste hållas tillbaka och produktionen måste öka snabbare än tidigare. LU 80 belyser i sitt alternativ 1 för den ekonomiska utvecklingen de krav som ställs för att successivt under innevarande decennium återskapa balans i den svenska ekonomin. Även vid en så relativt blygsam målsättning är de trendbrott som krävs mycket kraftiga. Utredningen sammanfattar kraven på följande sätt.

-     Efter den långa perioden av stagnation krävs en ökning av industripro­
duktionen med i genomsnitt ca 5 % per år. Därtill fordras en ökning av
industriinvesteringarna med 6 % om året. Detta förutsätter att industrin
vinner marknadsandelar hemma och utomlands och att sysselsättningen
i industrin under den närmaste femårsperioden ökar med ca 60000
personer.

-     Oljeberoendet måste minskas. Utredningen kalkylerar med en nedgång
i oljeimporten med 4,3 % per år vid given BNP.

-     Privat konsumtion får öka med endast 0,5 % per år under hela första
hälften av 1980-talet.

-     Utgiftsökningen i offentlig sektor måste bringas ned från 6 ä 7 % om
året mätt i fasta priser till I ä 2 % per år.

-     Tillväxten i statlig och kommunal konsumtion måste dämpas kraftigt.
Kommunernas konsumtionstillväxt begränsas till ca I % om året.

Jag återkommer senare med ett mera detaljerat ställningstagande till de olika leden i den angivna målsättningen. Det bör observeras att utredning­en inte avser att göra en prognos för den kommande femårsperioden. Syftet är i stället att ange en tänkbar väg tillbaka till ekonomisk balans och att diskutera de krav som ställs för att de härför nödvändiga trendbrotten skall kunna åstadkommas. Det står emellertid enligt min mening klart att en återgång till balans i allt väsentligt måste ske efter den linje som anges i långtidsutredningens alternativ 1. Sett från dagens utgångspunkt ter sig de förutsättningar utredningen arbetat med optimistiska. Detta gäller framför allt i fråga om den internationella utvecklingen och våra produktionsmöj­ligheter. För att nå de balansmål utredningen sätter upp måste därför vår inhemska konsumtion beskäras mer än vad som framkommer i utredning­ens alternativ I.

Obalansen i den svenska ekonomin har uppstått bl.a. därigenom att konsumtionen ökat snabbare än bruttonationalinkomsten. Ett nödvändigt villkor i varje strategi för en återgång till balans är att produktionen ökar snabbare än konsumtionen. Att åstadkomma detta är av flera skäl svårt. Bl.a. krävs ett delvis nytt tänkande inom stabiliseringspolitiken. Den gängse tumregeln har under 1950- och 1960-talen varit att en låg aktivitets­nivå i ekonomin skall hjälpas upp genom att den inhemska efterfrågan stimuleras. Med en viss förenkling kan man säga att det centrala stabilise-


 


Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan         5

ringspolitiska problemet under denna period varit att åstadkomma en riktig föriäggning i tiden av stimulanser respektive åtstramning av efterfrågesi­dan i ekonomin.

Under 1970-talet haren efterfrågestimulerande politik kommit att funge­ra allt sämre som medel att öka produktionen i ekonomin. Detta är erfaren­heter man gjort såväl internationellt som i Sverige. Det har visat sig att detta slags politik tenderat att öka inflationen samtidigt som effekterna på produktionssidan visat sig bli högst begränsade och ibland t.o.m. nega­tiva. Detta hänger bl.a. samman med den bristande flexibiliteten och den låga investeringsbenägenheten i industriländernas ekonomier. Inflations­drivande flaskhalsproblem uppträder härigenom redan på ett tidigt stadium av en produktionsuppgång. Tendenserna har därtill förstärkts av utifrån kommande prisstegringar på olja och övriga råvaror.

Den traditionella efterfrågestimulerande konjunkturpolitikens negativa följder har gjort sig gällande också i den svenska ekonomin. Stimulansen av den inhemska efterfrågan under 1970-talet har tenderat att öka våra strukturella problem. Detta beror på att industrisektorn försvagats genom de pris- och kostnadsökningar som stimulanspolitiken föranlett.

Det ökade utlandsberoendet och den svenska industrins inriktning på produktion av insats- och investeringsvaror har, som långtidsutredningen påpekar, dessutom medfört att den internationella efterfrågan och den internationella konkurrenskraften betyder mera för industrikonjunkturen än utvecklingen av den inhemska efterfrågan.

De ekonomiska problem som Sverige f. n. brottas med är alltså till en inte ringa del frukten av en felslagen expansiv ekonomisk politik. Försök att lösa Sveriges ekonomiska problem genom en fortsatt satsning på in­hemsk konsumtionsefterfrågan kommer med stor säkerhet endast att för­djupa den ekonomiska kris Sverige befinner sig i. Hur utvecklingen i så fall skulle förlöpa belyses av långtidsutredningen i dess alternativ 2. I detta alternativ antas endast en mindre dämpning av den inhemska efterfrågetill­växten komma till stånd samtidigt som stelheterna på ekonomins produk­tionssida kvarstår. Under dessa omständigheter fortsätter såväl bytesba­lansunderskotten som budgetunderskotten att växa. Utvecklingen på det senare området är snarlik den som kan utläsas ur årets långtidsbudget.

Det kommer knappast vara möjligt att under sådana förutsättningar bedriva en fortsatt utländsk upplåning, varför en utveckling i enlighet med alternativ 2 med mycket stor sannolikhet kommer att få avbytas av en kraftig åtstramningspolitik, som dikteras av nödvändigheten att få bukt med underskotten. Det säger sig självt att en sådan politik kan komma att få dramatiska effekter på sysselsättningen. Enligt min mening kan därför en fortsatt utveckling efter de linjer som anges i alternativ 2 leda till betydligt större arbetslöshet än de 4,5 % som framkommer i utredningens kalkyler över detta alternativ.

Sverige står alltså inför nödvändigheten att öka produktionen genom


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan       6

andra medel än offentlig stimulans av den inhemska konsumtionsefterfrå­gan. Den väg långtidsutredningen anvisar innebär att de restriktioner för ekonomisk tillväxt som gjort sig alltmera märkbara under 1970-talet måste väsentligen lösas upp genom en aktiv politik riktad mot ekonomins utbuds­sida.

För att minska bytesbalansunderskottet är det därtill nödvändigt att det förbättrade produktionsresultatet används till att öka marknadsandelar på såväl våra utländska marknader som hemmamarknaden. Långtidsutred­ningen konstaterar

—    för att vi skall vinna marknadsandelar krävs att priser och löner i den
svenska industrin minskar i förhållande till omvärlden. Behovet av
relativprisnedgång i exportindustrin kan uppskattas till 6 % mellan 1980
och 1985. För lönerna krävs en ännu större förskjutning eftersom vins­
terna måste öka

-     den industriella sysselsättningsexpansionen kräver att löneläget i indu­
strin höjs i förhållande till andra sektorer i den svenska ekonomin. Det
är svårt att kvantifiera detta krav men det står helt klart att det fordras
en påtaglig förändring

Långtidsutredningen har pekat på de problem lönebildningen givit upp­hov till under 1970-talet. Det är enligt utredningens mening inte möjligt att nå balans i den svenska ekonomin om det ej sker en förändring på detta område. Statsmakternas insats måste vara att genom en återhållsam ut­giftspolitik skapa rimliga förutsättningar för parterna. I sin roll som arbets­givare kan staten också spela en viktig roll för att förhindra att den offentliga sektorn blir löneledande.

För att förbättra konkurrensläget måste industrins lönsamhet i förhållan­de till andra sektorer i den svenska ekonomin förbättras. En stabil inves­teringstillväxt i industrin kräver förutom en lönsamhetshöjning att avkast­ningen på olika former av icke-produktiva placeringar minskar. Det kräver bl.a. att man lyckas minska de ränteuppdrivande underskotten i budgeten och bytesbalansen. Dessutom måste räntekänsligheten i hushållssektorn öka.

Sedan långtidsutredningen publicerats har avtal slutits på arbetsmarkna­den som ger oss en möjlighet att nå i varje fall en del av den förbättring i industrins relativa konkurrensläge som utredningen kräver. Regeringen har också framlagt ett ekonomiskt handlingsprogram som innehåller dels åtgärder för ytterligare besparingar i den offentliga sektorn, dels insatser som bidrar till att lösa upp de fillväxtrestriktioner som utredningen pekar på.

Utan åtgärder på ekonomins utbudssida finns en betydande risk för att åtstramningen i offentlig sektor och privat konsumtion inte åtföljs av en motsvarande uppgång i den konkurrensutsatta sektorn. Långtidsutred­ningen belyser detta i sitt alternativ 3. Där förutsätts samma åtstramning i privat och offentlig konsumtion som i alternativ 1 men med kvarvarande


 


Prop. 1980/81:150   Bilaga 1    Reviderad flnansplan        7

restriktioner på ekonomins utbudssida. I detta fall uppnås inte den tillväxt i den konkurrensutsatta sektorn som är nödvändig för att förbättra vår bytesbalans. Tillväxten blir därmed svag i hela ekonomin, vilket leder till att vi i detta alternativ får en betydande arbetslöshet. En politik för ökad flexibilitet är därför en lika nödvändig del i en strategi för balans som en fortgående besparingsverksamhet i den offentliga sektorn.

Jag återkommer senare till mitt ställningstagande mera i detalj till 1980 års långtidsutredning.

2   Den ekonomiska politiken

2.1 De externa förutsättningarna: den internationella utvecklingen

Under fjolåret framkom efterhand allt fler tecken på att världsekonomin gick in i en lågkonjunktur. Aktiviteten var visserligen starkare än väntat under slutet av 1980 i den amerikanska ekonomin med i gengäld blev produktionsutvecklingen sämre i Västeuropa, speciellt i Förbundsrepubli­ken Tyskland. Tillväxttakten avtog 1980 i OECD-området som helhet från 3,3 % till drygt 1 %. Under 1979 och in på 1980 försämrades industrilän­dernas bytesförhållanden till följd av stigande olje- och råvarupriser. OECD-ländernas samlade bytesbalansunderskott ökade till ca 75 miljarder dollar 1980. Samtidigt skedde en avsevärd försämring också för gruppen icke-oljeproducerande utvecklingsländer. Spegelbilden till de växande un­derskotten finns hos de oljeexporterande länderna. OPEC:s samlade över­skott blev ca 115 miljarder dollar 1980, efter ett i stort sett externt jäm­viktsläge 1978.

I den reviderade nationalbudgeten ges en utförlig beskrivning av det internationella ekonomiska läget och av utvecklingen i de viktigaste län­derna.

För 1981 måste man räkna med en svag internationell utveckling. Vid OECD:s ministermöte i juni 1980 fastslogs att de länder som hade uppnått en tillfredsställande prisutveckling, gradvis skulle övergå till en mer expan­siv ekonomisk polifik. Ytterst få länder är i dag i denna situafion. Prioritet ges i alla länder åt att dämpa inflafionen i syfte att skapa en grundval för balanserad tillväxt.

Den svaga tillväxten kommer sannolikt att medföra en något långsam­mare prisutveckling på varor i internationell handel. Detta bör kunna bidra till att dämpa takten i konsumentprisökningarna. Förutsatt att inte någon ny prisexplosion inträffar för oljan bör de disponibla realinkomsterna därmed utvecklas positivt under loppet av 1981. Konjunkturförioppet kommer att väsentligt påverkas av om den förbättrade realinkomslen leder fill höjd konsumtion eller till ökat sparande. Man kan inte utesluta möjlig­heten att riskerna för större arbetslöshet leder till en uppgång i sparkvoten.


 


Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan         8

Samtidigt har den privata konsumtionen hittills hållits väl uppe. Enkäter över konsumenternas förväntningar om framtiden ger emellertid anledning att ifrågasätta om beteendet förblir likartat under resten av året.

Efter oljekrisen 1974/75 föll industrins fasta investeringar markant. För en liknande utveckling nu talar de höga räntenivåerna. I motsatt riktning verkar företagens vinst- och likviditetssituation, som generellt är markant bättre, bl. a. som en följd av den mer dämpade löneutvecklingen i flertalet OECD-länder. En ytterligare faktor som kan ge impulser till investeringar är att kapacitetsulnyttjandet nu är högre än 1974/75.

I Förenta staterna är den finanspolitiska utvecklingen avhängig av kon­gressens behandling av de förslag till åtgärder som framlagts av administra­tionen. Kongressen kan komma att något senarelägga förslagen om skatte­lättnader för hushållen och för företagen. Det är också svårt att förutse vilka av förslagen till federala utgiftsnedskärningar som kommer att god­tas. Ett väsentligt bidrag till efterfrågan kommer i alla händelser från de höjda försvarsanslagen. En återhämtning i Förenta staterna ter sig sanno­lik mot slutet av innevarande år. En dämpad inflationstakt och en lägre ränta skulle då kunna stödja de svagt positiva tendenser som nu finns inom bostadssektorn och på energiområdet.

Den höga amerikanska räntenivån har hittills hindrat myndigheterna i Förbundsrepubliken Tyskland att sänka räntan. En sänkning vore annars motiverad för att stimulera de vikande investeringarna. Vid nuvarande amerikanska räntenivå och starka dollar skulle en räntesänkning emellertid pressa ned D-markens värde och späda på inflationen.

Sammanfattningsvis finns det anledning räkna med att produktionen i Västeuropa sjunker med 1 % 1981 och att arbetslösheten ökar. Den auto­matiska kompensation, som finns inbyggd i de offentliga budgeterna, leder till större underskott. Verkningarna av en sådan utveckling begränsas dock av redan beslutade utgiftsnedskärningar. I Japan ligger fortfarande tillväxt­takten, uppburen bland annat av en fortsatt positiv exportutveckling, högt över OECD-genomsnittet.

Sammantaget antas den totala tillväxten i OECD-området bli långsam­mare än i fjol eller motsvara ca 1/2 %.

För OPEC-länderna som grupp förutses en fortsatt stark importefterfrå­gan under 1981. Även om ökningstakten i importen är hög, är dock nivån på importen från industriländerna fortfarande låg. Dessutom svarar Iran och Irak för en betydande andel av OPEC-ländernas samlade import; en fortgående konflikt mellan dessa två länder kan leda till ett importbortfall och sämre avsättningsmöjligheter för OECD-länderna. Stimulansen till OECD-ländernas efterfrågan 1981 från exporten till OPEC-området torde därför bli relativt begränsad.

Industriländernas samlade bytesbalansunderskott torde nästan halveras 1981. Förbättringen ser ut att äga rum i de stora länderna; minskade underskott i Förbundsrepubliken Tyskland och i Japan, ett åtminstone


 


Prop. 1980/81:150   Bilagal    Reviderad flnansplan          9

fördubblat överskott i Förenta staterna. OPEC:s överskott bör minska i nästan motsvarande grad. De icke oljeproducerande utvecklingsländerna antas få en ytteriigare förvärrad extern situation.

Sker inga nya väsentliga realprisökningar på olja och avviker inte spar-beteendet alltför markant från vad som nu antas, bör en viss återhämtning komma till stånd i flera länder mot slutet av 1981. Denna kan bäras upp av en ökande privat konsumtion och av investeringar, bl. a. i energibesparan­de syfte. I Förbundsrepubliken Tyskland, där konkurrenskraften stärkts väsentligt under senare tid, torde exporten komma att svara för en viss stimulans. De höjda försvarsanslagen i Förenta staterna utgör också ett expansivt inslag. Mot bakgrund av riskerna för att inflationen ånyo skjuter fart, och att räntorna därmed förblir höga, bör man dock räkna med att återhämtningen kommer att bli relativt försiktig.

Jag vill starkt varna för att ta det förhållandet att den internationella konjunkturuppgången synes komma att dröja till intäkt för att skjuta på nödvändiga ekonomisk-politiska åtgärder. Det tar tid innan sådana får effekt — inte minst torde så vara fallet när det är fråga om att bryta trender och företeelser som har sina rötter långt tillbaka i tiden. Det är därför av största vikt att vi vidtar de åtgärder som krävs och avpassar vår ekonomis­ka politik så att åtgärderna hunnit få effekt när den internationella konjunk­turuppgången kommer.

Jag vill också understryka att vi inte kan lösa de problem som skapas av underskottet i våra utrikes affärer genom att ta till protektionistiska åtgär­der. Sverige är en liten nation med begränsad hemmamarknad. Vårt väl­stånd bygger därför i avgörande grad på att vi kan dra nytta av de effektivi­tetsvinster och den specialisering som ett fritt internationellt handelsutbyte möjliggör. Om vi försökte att isolera oss från omvärlden skulle detta leda till att själva basen för välfärdssamhället -j liksom möjligheterna att upp­rätthålla full sysselsättning - rycktes undap.

2.2 Den ekonomiska politikens mål och uppläggning

Oljechockerna och andra förändringar i världsekonomin har skapat stora svårigheter för hela västvärlden. Vid en internationell jämförelse finner man att Sverige i ett viktigt avseende - sysselsättningen - lyckats bättre än nästan alla andra länder. Det står emellertid också klart att vi i andra viktiga hänseende lyckats sämre och att den fulla sysselsättningen kunnat upprätthållas endast till priset av mycket stora balansbrister framför allt ifråga om statsbudget och utrikeshandel.

Vi måste nu dra nytta av de lärdomar som 1970-talets utveckling har att ge. De erfarenheter vi gjort har varit entydiga. När vi fört en jämfört med utlandet restriktiv ekonomisk politik, såsom i början av 1970-talet eller efter 1977 års devalvering, har vår konkurrenskraft förbättrats och förut­sättningar skapats för en mer balanserad ekonomisk utveckling. Under


 


Prop. 1980/81:150   Bilaga 1    Reviderad flnansplan       10

tider när den ekonomiska politiken givits en mer expansiv inriktning har konkurrenskraften försämrats och marknadsandelar gått förlorade.

Det reaktionsmönster som den svenska ekonomin således uppvisar ut­gör en restriktion för våra möjligheter att generellt stimulera den inhemska efterfrågan.

En ytterligare restriktion för den ekonomisk-polifiska handlingsfriheten utgörs av de stora underskotten i bytesbalans och statsbudget som vi har i utgångsläget. Ytterligare ökning av dessa riskerar att få negativa verkning­ar för ränteläge, inflationstryck och valutaflöde. Underskotten hindrar oss att genom generell stimulans av den inhemska efterfrågan parera en ned­gång i den internationella konjunkturen.

Skall vi kunna nå målen för den ekonomiska politiken i framtiden måste vi, som framhållits i det föregående, åstadkomma påtagliga trendbrott i den svenska ekonomiska utvecklingen. Enligt min mening kan detta ske endast genom en offensiv ekonomisk politik som har det dubbla syftet att å ena sidan säkerställa ökad produktion och å andra sidan tillse att produktions­ökningen används för att förbättra vår bytesbalans.

Detta innebär att den inhemska konsumtionen, offentlig såväl som pri­vat, måste hållas tillbaka. Den tillväxt som vi kan åstadkomma måste i allt väsentligt reserveras för ökad export och för ökade investeringar. Vi måste således både arbeta och spara oss ur krisen. Underskotten i bytesbalans och statsbudget medför däremot att vi inte kan spendera oss ur krisen.

Det förhållandet att manöverutrymmet för efterfrågestimulerande åtgär­der nu är starkt begränsat innebär inte att vi skall avstå från en aktiv ekonomisk politik. Denna måste dock ges en i jämförelse med 1970-talet annorlunda inriktning.

För det första måste den svenska ekonomins produktivitet och produk­tionsförmåga förbättras. Därvidlag ligger tyngdpunkten på skattepolitiken, på åtgärder för att trygga företagens kapitalförsörjning samt på åtgärder för att få en bättre fungerande arbetsmarknad. Dessa åtgärder behöver kom­pletteras med vissa efterfrågestimulerande insatser som förstärker vår produktionskapacitet. Insatserna avser i första hand stimulans av närings­livets investeringar genom förmånliga avdragsregler, frisläpp av investe­ringsfonder m. m., men också stimulans av byggnadsverksamheten, indu­stribeställningar etc. I detta sammanhang har också en kraftfull energipoli­tik som minskar vårt oljeberoende och utgör en drivkraft för svensk industri en viktig roll att spela. Jag återkommer till de olika åtgärderna mer i detalj i det följande.

Politiken måste inriktas på att skapa förutsättningar för tillväxt i den utlandskonkurrerande sektorn. Det är endast därigenom som vi på en gång kan förbättra bytesbalansen och vidmakthålla den fulla sysselsättningen. Det skall inte fördöljas att detta är en svår uppgift i ett internationellt klimat som allmänt sett präglas av en relativt svag utveckling. Så länge OPEC-länderna har ett stort exportöverskott kan självfallet övriga länder


 


Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan        11

totalt sett inte ha balans i sina utrikes affärer. Vid givna oljepriser och en begränsad importkapacitet hos OPEC-länderna kan enskilda oljeimporte­rande länder förbättra sin position endast på andra länders bekostnad.

Problemet för svensk del är emellertid att vi tagit på oss en oproportio­nerligt stor del av det bytesbalansunderskott i industrivärlden som följt i oljeprishöjningarnas spår. Medan OECD-länderna totalt hade ett under­skott i bytesbalansen om ca I % av BNP 1980 uppgick det svenska under­skottet till över 4 %.

För 1981 förutses en påtaglig förbättring i handelsbalansen. Underskot­tet beräknas sjunka från ca 10,5 miljarder kr. i fjol till mindre än 5 miljarder kr. i år. En viktig förklaring till förbättringen är att de ansträngningar som görs för att minska vårt oljeberoende börjar bära frukt. Oljekonsumtionen sjönk med 8 å 9% under 1980 och beräknas minska med ytterligare 7 ä 8%

1981   vilket är avsevärt mer än vad som förklaras av klimatologiska fakto­
rer eller den relativt låga aktivitetsnivån.

En annan viktig förklaring ligger i att de åtgärder som vidtagits för att hålla tillbaka den inhemska efterfrågan leder till en långsam importutveck­ling. På sikt måste vi emellertid givetvis sträva efter att förbättra bytesba­lansen genom att i första hand öka vår export. LO/SAF-avtalet lägger en grund härför genom att det torde medföra en viss förbättring av konkur­renskraften under avtalsperioden.

För det andra är det nödvändigt att den inhemska konsumtionen hålls tillbaka. Sedan mitten av föregående decennium har den privata konsum­fionen sfigit endast obetydligt medan däremot den offentliga ökat mycket snabbt. Den förra har dessutom till stor del hållits uppe genom ökade transfereringar som finansierats över de offentliga budgetarna.

Det avtal som nu slutits på större delen av arbetsmarknaden för 1981 och

1982   innebär att reallönen sänks påtagligt under dessa år. Mot denna
bakgrund är det naturiigt att ansträngningarna att bromsa den inhemska
konsumtionen i första hand måste avse de offentliga utgifterna. Nyckeln
till en mer balanserad ekonomisk utveckling ligger i viktiga avseenden i att
vi kan hålla tillbaka utgiftstillväxten hos såväl kommunerna som hos staten
och socialförsäkringssystemet. En sådan återhållsamhet är en nödvändig
beståndsdel i en offensiv ekonomisk politik. Det är endast genom en
långsammare offentlig utgiftsökning som vi kan skapa förutsättningar för
en rimlig reallöneutveckling efter skatt och därmed underiätta avtalsrörel­
serna. En långsammare utgiftsökning är också en nödvändig förutsättning
för att vi skall kunna begränsa budgetunderskottet och därmed för ett lägre
ränteläge.

Att vi i nuvarande ekonomiska situation måste hålla tillbaka den offent­liga utgiftsökningen innebär givetvis inte ett underkännande eller en ned­värdering av den offentliga sektorns betydelse. Den offentliga sektorn och socialförsäkringssystemet utgör omistliga delar av en modern välfärdsstat. Det är emellertid nödvändigt att de offentliga utgifterna inte tillåts växa


 


Prop. 1980/81:150   Bilagal    Reviderad flnansplan               12

snabbare än vad som är förenligt med samhällsekonomisk balans. Skulle så ske kommer de negativa följderna i form av stagnation, inflation och arbetslöshet att hårdast drabba just dem som det sociala trygghetssystemet är uppbyggt för att skydda.

Som jag närmare utvecklar i det följande bör den totala ökningen i den konsoliderade offentliga sektorns utgifter begränsas till ca 1 % per år i reala termer.

I regeringens handlingsprogram den 3 februari 1981 fastlades målet att bringa ned den kommunala konsumtionens ökningstakt till 1 % per år fr.o.m. 1982.

Arbetet med den statliga budgeten har under senare år i hög grad präglats av behovet att spara. Jag vill i detta sammanhang peka dels på det besparingspaket om 6,3 miljarder kr. (helårseffekt) som ingick i den be­sparingsproposition (prop. 1980/81:20) som förelades riksdagen i oktober 1980, dels på den ytterst restriktiva utgiftsprövningen i budgetarbetet, dels på de ytterligare besparingsförslag om 2,7 miljarder kr. (helårseffekt) som regeringen beslutade om i februari 1981 (prop. 1980/81: 118).

Genom dessa åtgärder har en uppbromsning åstadkommits vad gäller statsutgifternas tillväxt. Statsutgifterna exklusive räntor som växte med knappt 5% per år i reala termer under perioden 1970-1980 uppvisar för 1981 en fillväxt av 2,8%.

Detta är en högre tillväxt än jag räknade med i finansplanen vilket bl.a. beror på diskontohöjningen i januari. Denna drar med sig högre räntekost­nader för statsskulden och driver upp priserna. Till detta kommer att avtalen på arbetsmarknaden innebär en större lönekostnadsökning än jag räknade med i finansplanen. Totalt innebär detta en ökad belastning av vissa pris- och lönekänsliga anslag. Slutligen förutses utgifterna för arbets­marknads- och induslripolitiska åtgärder bli större än tidigare beräknat.

Även om sålunda takten i utgiftsökningarna dämpats är det uppenbart att den alltjämt är för snabb. Det framgår bl. a. av att inkl. statsskuldräntor ökar statsutgifterna innevarande år med 5,7%. Det är avsevärt mer än årets BNP-tillväxt och ligger även väsentligt högre än den trendmässiga produktionstillväxt pä ca 2,5% som långtidsutredningen räknat med bör vara möjlig under gynnsamma omständigheter.

Långtidsbudgeten visar också att budgetunderskottet skulle öka drama­tiskt om inte ytterligare ätgärder vidtas. Chefen för budgetdepartementet kommer mot denna bakgrund senare idag att föreslå att ett nytt sparmål uppställs. Målet innebär att ytterligare besparingar om minst 12 miljarder kr., jämfört med de utgifter som skulle följt av en oförändrad ambitions­nivå, kommer att föreslås i budgeten för 1982/83. Den exakta storleken för besparingarna måste bli beroende av en rad faktorer som är svåra att förutse såsom konjunkturutvecklingen utomlands och i Sverige, utveck­lingen på kreditmarknaden m. m. En avstämning måste också göras gent­emot åtgärder som kan bli aktuella på budgetens inkomstsida.


 


Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan              13

Innan jag går in mer i detalj på de ekonomisk-politiska åtgärder som behövs vill jag understryka det självklara förhållandet att i en marknads­ekonomi av svensk typ kan statsmakterna inte ensamma säkerställa en positiv ekonomisk utveckling. Arbetsmarknadens parter har sålunda ett avgörande inflytande på lönebildningen inkl. löneglidningen och därmed, eftersom lönerna utgör ca 75% av förädlingsvärdet inom industrin, på vår internationella konkurrenskraft. Företagens prispolitik spelar också en viktig roll när det gäller att öka marknadsandelarna.

Ett annat viktigt område där statsmakterna endast indirekt kan påverka utvecklingen utgörs av den kommunala verksamheten.

Om vi skall kunna uppnå ekonomisk balans krävs således insatser från alla parter i det svenska samhället. Regeringen kommer att göra vad som på den ankommer för att underiätta breda samförståndslösningar.

2.2.1 Åtgärder för att förbättra den svenska ekonomins produktionsför­måga Skattepolitiken

En nödvändig förutsättning för att vi skall återvinna balansen i den svenska ekonomin är att skattesystemet utformas så att det uppmuntrar till arbetsinsatser, sparande och produktiva investeringar. Härvid spelar mar­ginalskatternas höjd en avgörande roll. Sverige har högre marginalskatter än något annat land. Som en illustration kan nämnas att i Sverige har hälften av skattebetalarna marginalskatter på 50% eller mer. Bland de helfidsarbetande är andelen väsenfiigt högre eller ca 85%. I Finland, Danmark och Norge har endast resp. 1/10, 1/4 och en knapp 1/3 av inkomsttagarna marginalskatter över 50%. Det kan också nämnas att den högsta marginalskattesatsen i Sverige uppgår till 85% medan den inte i något av våra nordiska grannländer överstiger 71%. Det bör dessutom beaktas att sedda i ett internationellt perspektiv ligger även de andra nordiska länderna mycket högt.

I regeringens ekonomiska handlingsprogram av den 3 februari 1981 konstaterades att en varaktig förbättring av den svenska ekonomins pro­duktionsförmåga inte kan åstadkommas med mindre än att marginalskat­terna sänks. Vidare underströks följande:

"Inriktningen bör vara att sänka marginalskatten till 50 procent för den helt dominerande andelen heltidsarbetande inkomsttagare. Detta förutsät­ter motsvarande justering av gällande marginalskattetak. En reform med den inriktningen bör genomföras i tre steg med början 1982 och fullföljas 1983 och 1984.

En marginalskattereform av sådan omfattning kommer att ställa krav på en anpassning av bruttolönerna under de kommande åren. Reformen kan beräknas kosta 5-7 miljarder kr. 1 nuvarande statsfinansiella läge är en totalfinansiering nödvändig.

Mot den bakgrunden kommer regeringen att inbjuda arbetsmarknadens


 


Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan        14

parter och den socialdemokratiska oppositionen till överläggningar i frå­gan. Regeringen avser därefter att senare i vår återkomma med förslag till riksdagen."

Överläggningarna mellan regeringspartierna och socialdemokraterna är ännu inte avslutade.

En marginalskattereform är av största vikt inte endast för atl minska kostnadsinflationen, stimulera till ökade arbetsinsatser, ökat sparande, och för att minska incitamenten till skatteflykt och skattefusk utan även därför att de nuvarande höga marginalskatterna har negativa verkningar också i en rad andra avseenden.

Jag vill särskilt peka på att de i kombination med avdragsregler och stark inflation medför att hushållen blir relativt okänsliga även för mycket höga räntor. Detta bidrar verksamt till att driva upp räntenivån vilket inverkar negativt på investeringarna, medför svårigheter för näringslivet och driver på inflationen. En marginalskattereform av den typ som ovan skisserats innebär att räntekostnaderna efter skatt ökar väsentligt vilket kommer att minska hushållens kreditefterfrågan. Genom att hushållen blir mindre be­nägna att betala höga räntor uppfylls en nödvändig förutsättning för att kunna avreglera kreditmarknaden. Detta är i sin tur en betingelse för en mer rationell och produktiv användning av tillgängliga kapitalresurser.

De höga marginalskatterna är också en av orsakerna till att vi på senare år haft svårt att få fram ett tillräckligt utbud av virke. Ungefär 1/4 av den svenska industrins export kommer från skogsindustrin. Produktionen av dessa exportvaror baserar sig nästan uteslutande på inhemska produk­tionsfaktorer och är således förknippade med en ytterst liten importandel. Härigenom spelar skogsindustrin en avgörande roll i våra strävanden att återställa balansen i utrikeshandeln.

Det är således av största vikt att skogsindustrins kapacitet inte onödigt­vis begränsas av ett ofillräckligt virkesutbud. Detta skedde under den senaste högkonjunkturen och Sverige förlorade därigenom betydande ex­portinkomster.

En statlig kommitté, virkesförsörjningsulredningen, beräknas senare i år framlägga förslag om åtgärder för att stimulera avverkningen. I avvaktan på virkesförsörjningsutredningens betänkande har regeringen föreslagit (prop. 1980/81:118) en provisorisk beskattningsreform. Denna innebär att skogsägare beviljas ett extra avdrag om 5 resp. 3% av försäljningsintäkter för rotposter och skogsprodukter. Reformen finansieras genom en höjning av skogsvårdsavgifterna och innebär således en omfördelning inom skogs-ägarkollektivet.

Näringslivets investeringar

En förutsättning för att näringslivets investeringar skall öka är att lön­samheten förbättras. Den ökade under 1979 och 1980 efter den kraftiga nedgång som följde pä överbryggningspolitiken. Lönsamheten nådde lik-


 


Prop. 1980/81:150   Bilagal    Reviderad flnansplan         15

väl icke upp till mer än vad som utgjort bottennivåer i tidigare konjunktur­cyklar. En högre lönsamhet är en nödvändig betingelse för ökade investe­ringar och kan också bidra till att förbättra företagens soliditet. Jag har i fidigare finansplaner utförligt behandlat de problem som företagens trend­mässigt sjunkande soliditet ger upphov till. Företag med svag finansiell ställning har små möjligheter att investera och satsa på framtiden.

Mot bakgrund av näringslivets behov av riskkapital har statsmakterna vidtagit en rad åtgärder för att mildra den diskriminering av aktiesparande som legat i skattereglerna. Dessa åtgärder har givits en inriktning som i första hand kommer småsparare tillgodo.

Skattefondsparandets villkor har således förbättrats genom att skatteav­draget höjts från 20 till 30% och den högsta gränsen för avdragsberättigat sparande från 400 kr. till 600 kr. per månad. De anställda i börsnoterade företag har även fått möjlighet att spara i det egna företagets aktier enligt samma regler som gäller för skaltefondsparandet. Vidare har dubbelbe­skattningen av utdelade vinstmedel från börsnoterade företag mildrats för utdelningsinkomster upp till 7500 kr. för ensamslående och del dubbla beloppet för makar.

Den senaste tidens utveckling visar att även relativt begränsade föränd­ringar i skattereglerna som ökar avkastningen på aklier i förhållande lill alternafiva placeringar, leder till en betydande ökning av utbudet av risk­villigt kapital. Utvecklingen tyder nu på att de allmänna aktiesparfonderna kan komma att tillföra aktiemarknaden inemot 1 miljard kr. per år. Det företagsanknutna aktiefondssparandet kan förväntas ge ca 400-500 milj. kr. år 1981, om utvecklingen fortsätter som hittills.

Det finns inga säkra uppskattningar av hur stor del av det hushållsspa­rande som nu söker sig till aktiemarknaden som utgörs av nysparande och av hur stor del som är omplaceringar. Av de skäl som jag anfört är även omplaceringar i sig positiva för samhällsekonomin. Därutöver är del emel­lertid också angeläget att hushållens totala sparande ökar. Jag återkommer till detta i det följande.

Som en följd av att efterfrågan på aktier ökat har börskurserna stigit ehuru kurserna realt sell alltjämt är väsentligt lägre än i mitten och början av 1970-talet. När börsens värdering av företagen ökar minskar avkast­ningskravet (kapitalkostnaden) för nyemitterade aklier. Nyemissionsakti­viteten under 1981 har också ökat kraftigt jämfört med föregående år. Hittills i år har nyemissioner för ca en miljard kr. aviserats.

De nämnda åtgärderna har i första hand varit till nytta för börsnoterade, dvs. oftast större företag. Det är emellertid mycket angeläget att även de små och medelstora företagen får sin kapitalförsörjning tryggad. Dessa företag svarar för omkring hälften av produktionen och sysselsättningen inom det svenska näringslivet. Nya affärsidéer och tekniska nyheter har ofta utvecklats inom småföretagen. De har även visat stor förmåga till anpassning och har på många sätt avgörande betydelse för den regionala


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan      16

utvecklingen. En förutsältning för att förbättra bytesbalansen är att dessa företag får möjlighet alt utvecklas och expandera. Inte minst torde möjlig­heterna att möta importkonkurrensen vara avhängiga av att de mindre och medelstora företagen förmår att hävda sin ställning.

Svårigheterna att skaffa ökat kapital är i många fall elt hinder för småfö­retagens expansion. Mot denna bakgrund har på senare år ett flertal åtgärder vidtagits för att underlätta utvecklingen i småföretagen. Således har regler införts som minskar ägarens behov att ta ut medel ur företagen för att betala arvs- och förmögenhetsskatter. Vidare har fjärde AP-fonden fått ökad placeringsförmåga. Denna kommer i viss utsträckning att utnytt­jas för aktieförvärv i icke börsnoterade företag.

Frågan om ytterligare åtgärder för att underlätta småföretagens riskkapi­talförsörjning bereds f. n. inom regeringskansliet. Utredningen om de små och medelstora företagens finansiella situation (E 1980:56) undersöker bl.a. vilka åtgärder som kan vidtas för att förbättra icke börsnoterade företags möjligheter att dra till sig nytt riskkapital. Frågan om kapitalbe­skattningens utformning och storlek utreds inom 1980 års företagsskatte­kommitté (B 1979:106).

Kapitalvinstkommittén (B 1979:05) har till uppgift att föreslå tekniska lösningar för att eliminera dubbelbeskattningen av aktieutdelningar. Ut­redningen har även till uppgift att undersöka om ett borttagande av dubbel­beskattningen kan utsträckas till icke börsnoterade företag.

För att hålla uppe näringslivets investeringar även under den relativt svaga konjunkturfas som vi nu genomgår.har riksdagen på regeringens förslag beslutat om extra avdrag för byggnads- och maskininvesteringar på respektive 10 och 20%. Stimulanseffekten har därvid gjorts slörre än tidigare genom att avdraget gäller även vid den kommunala taxeringen. De allmänna investeringsfonderna, de särskilda investeringsreserverna för nriindre företag och 1980 års vinstfonder är alla frisläppta för investeringar i industri under 1980, beträffande byggnadsinvesteringar t.o.m. utgången av mars 1982.

En negativ faktor för näringslivets investeringar utgörs av det höga ränteläge som framtvingats av kombinationen höga internationella räntor, stort underskott i bytesbalansen och det statsfinansiella läget. Detta under­stryker vikten av att åtgärder vidtas för atl begränsa de nämnda underskot­ten så att förutsättningar skapas för att sänka räntan.

Sysselsättnings- och industripolitiken

Som jag tidigare framhållit har Sverige bättre än de flesta andra industri­länder lyckats alt upprätthålla full sysselsättning efter den första och andra oljechocken. Detta har emellertid skett till priset av stora och växande underskott i bytesbalansen. Möjligheterna att gå vidare på denna väg och ersätta en för låg efterfrågan i den utlandskonkurrerande sektorn med sysselsättning som i olika former finansieras över de offentliga budgeterna är mycket begränsade.


 


Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan        17

Jag vill stryka under att möjligheterna att bevara den fulla sysselsätt­ningen i framtiden i hög grad är avhängig av att arbetsmarknaden känne­tecknas av dynamik, röriighet och anpassningsförmåga. Ju färre flaskhals­problem som föreligger på arbetsmarknaden desto högre efterfrågetryck, och därmed desto större sysselsättning, kan vi hålla i den svenska ekono­min.

Det är tre parter som har att svara för anpassningen på arbetsmarkna­den: arbetsgivarna, de arbetssökande och staten. Om 1970-talets utveck­ling mot ständigt ökande arbetsmarknadspolitiska utgifter skall brytas, måste arbetsgivarnas och de arbetssökandes del av ansvaret för arbets­marknadens funktion öka.

Anpassningen bör så långt som möjligt ske inom ramen för utbud och efterfrågan på den regionala arbetsmarknaden. En balanserad utveckling under 1980-talet förutsätter både regionalpolitiska insatser och rörlighet. Regeringens nyligen framlagda proposition med riktlinjer för den framfida arbetsmarknadspolitiken utgår från detta synsätt.

Propositionen omfattar ett flertal åtgärder i syfte alt främja den fulla sysselsättningen:

-     tillfällig rekryteringssstimulans till industriföretag som ökar sin perso­nalstyrka under 1981,

-     rekryteringsstöd till företag som anställer långtidsarbetslösa ungdomar,

-     förhöjda lönebidrag vid övergång från skyddat arbete till arbete på den öppna marknaden,

-     stöd för att underlätta omställningen vid lokala sysselsättningskriser,

-     vidgade möjligheter till vilande förtidspension,

-     vidgade möjligheter till arbetsmarknadsutbildning för 18- och 19-åring­ar,

-     skattebefrielse för flyttningsbidrag som utgår enligt arbetsmarknadskun­görelsen.

För att den samhällsekonomiska balanser! skall kunna återställas är det angeläget att ytterligare åtgärder vidtas för a|tt minska trögheten på arbets­marknaden utan att den enskildes behov av trygghet eftersatts. Vissa tecken tyder på att nuvarande regler om an$tällningsskydd kan ha haft en hämmande inverkan på nyanställningar inle minst i de mindre och medel­stora företagen. Mol den bakgrunden har chefen för arbetsmarknadsdepar­tementet tagit initiativ till översyn av lagen öm anställningsskydd.

I en promemoria från arbetsmarknadsdepartementet (Ds A 1981:6) som f.n. remissbehandlas, behandlas bl.a. frågor rörande provanställning och tillfällig anställning vid arbetstoppar. Chefen för arbetsmarknadsdeparte­mentet avser efter det att remissbehandlingen avslutats all återkomma med förslag rörande rätlen till provanställning av ungdomar och möjlighe­terna till viss tids anställning vid arbetstoppar. Dessa ändringar bör kunna träda i kraft fr. o. m. den 1 januari 1982.

Frånvaron på arbetsplatserna har ökat kraftigt under 1970-lalet och är 2   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1


 


Prop. 1980/81:150   Bilagal    Reviderad flnansplan         18

hög i internationell jämförelse. Frånvaron har på många håll nått en om­fattning som inte är förenlig med vår ekonomis konkurrenskraft.

Ledighetslagarna ses f.n. över inom ramen för tre olika delprojekt. Således görs en lagteknisk översyn inom arbetsmarknadsdepartementet. Vidare undersöker Studieförbundet Näringsliv och Samhälle hur arbets-fidsreformerna påverkar närvaromönster och arbetets organisation vid ett antal myndigheter och företag. Slutligen genomför riksrevisionsverket en beräkning av de samlade kostnaderna för frånvaron från arbetet. Resulta­ten av dessa projekt beräknas föreligga i oktober 1981.

När det gäller sjukfrånvaron har sjukpenningkommittén (S 1978:04) på regeringens uppdrag redovisat olika modeller för hur självrisken i sjukför­säkringssystemet kan ökas.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag i dessa frå­gor.

Arbetsmarknadspolitikens tyngdpunkt bör i fortsättningen liksom under innevarande budgetår ligga på den egentliga platsförmedlingen. För den närmaste tiden får man räkna med alt arbetsmarknaden kommer att präg­las av den svaga konjunkturutvecklingen. Samtidigt finns en avsevärd regional obalans i fråga om utbud och efterfrågan på arbetskraft. Utsik­terna skiljer sig också relativt mycket från bransch till bransch. Inom exempelvis delar av verkstadsindustrin och den kemiska industrin är utsik­terna väsentligt mer gynnsamma än för industrin som helhet.

Trots lågkonjunkturen råder en betydande efterfrågan på yrkesutbildade arbetare. Även om det absoluta antalet obesatta platser i verkstadsyrken inte är så stort jämfört med det totala antalet arbetslösa, kan bristen på utbildad arbetskraft ändå utgöra ett allvarligt hinder för produktionen i vissa företag. Det är en angelägen uppgift för arbetsmarknadspolitiken att se till atl dessa platser kan tillsättas.

För tjänstesektorn förutses en svag sysselsättningsökning under budget­året 1981/82. Den uppbromsning som har skett av den offentliga tjänstesek­torns expansion gör det nödvändigt för stora grupper av nytillträdande arbetssökande att söka sig till andra yrkesområden än dem som var mest expansiva under 1960- och 1970-talen. Framför allt kan anlalel arbeten i traditionella kvinnoyrken inte väntas öka i samma takt som tidigare, vilket gör det angelägel att nytillträdande kvinnor långt mer än tidigare söker sig till traditionellt mansdominerande yrken, t. ex. i industrin. Delta är angelä­get även med hänsyn till jämställdheten mellan män och kvinnor på arbets­platserna.

Cheferna för arbetsmarknads- resp. bostadsdepartementet kommer se­nare idag att behandla behovet av ytterligare sysselsättningspolitiska ål­gärder för atl hävda sysselsättningen under vinterhalvåret 1981/82. Åtgär­der för sammanlagt 1,5 miljarder kr. kommer att föreslås.

I syfte att stödja byggsysselsältningen kommer chefen för bostadsdepar­tementet också att föreslå vissa ändringar av mark- och konkurrensvill­koren inom den statliga bostadslångivningen.


 


Prop. 1980/81:150   Bilaga 1    Reviderad flnansplan             19

Som jag tidigare nämnt har ett flertal åtgärder också vidtagits för att hålla uppe investeringarna i näringslivet.

Industripolitiken har också en viktig roll att spela när det gäller att trygga den fulla sysselsättningen. Regeringen har i den industripoliliska proposi­tionen (prop. 1980/81: 130) angivit förutsättningarna för den framtida indu-stripolifiken.

De övergripande industripolitiska målen är:

-     att stimulera och underlätta överförandet av produktionsresurser till de lönsamma och konkurrenskraftiga delarna av industrin,

-     att öka produktionen av industrivaror och tjänster för att genom ökad export och minskad import bidra till den externa balansen,

-     att öka effektiviteten i industrin för atl därigenom lämna största möjliga resursutrymme åt andra samhällssektorer,

-     att utveckla industrin så att den kan bidra till en regional balans,

-     att medverka till att strukturomvandlingen sker i socialt acceptabla former.

I den industripolitiska propositionen anges att industripolitiken nu bör ges en offensiv och långsiktig inriktning. Därmed avses främst åtgärder för att främja utvecklingen av små och medelstora företag saml ålgärder för att förse industriföretagen med ertorderiigt riskkapital och för att stödja forsk­ning och utveckling. Vidare föreslås en ökad satsning på statssubvenlione­rade exportkrediter.

Under den föregående konjunkturnedgången fick de industripolitiska stödåtgärderna en betydande omfattning. Staten grep in för att göra det möjligt för nedläggningshotade företag med central ställning i sin ort/region alt i socialt acceptabla former anpassa sig till ändrade konkurrensförhål­landen på världsmarknaden. I andra fall syftade insatserna lill att bevara industriell kapacitet som kunde väntas ha långsiktig konkurrenskraft.

Som jag framhöll i finansplanen har de statsfinansiella resurserna för räddningsinsatser minskat kraftigt. I allt högre grad måste därför finan­siella rekonstruktioner bli elt medel för alt säkerställa produktion och sysselsättning i enheter med långsikliga utvecklingsmöjligheter. Finansiell rekonstruktion i form av sanering av företagens balansräkning måsle vara det första steget för sanering av ett företag i kris. Del innebär bl.a. att ägare och banker får la på sig en ökad risk. Banklagen har också ändrats i en riktning som möjliggör en sådan utveckling.

Energipolitiken

En viktig uppgift för energipolitiken är all bidra till en kraftig minskning av vårt oljeberoende.

Jag vill i detta sammanhang speciellt fästa uppmärksamheten på två centrala punkter i regeringens energipolitiska proposition (prop. 1980/ 81:90).

Den första ulgörs av det samlade program för energihushållningen i


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan           20

samhällets olika delar som ingår i propositionen. Tyngdpunkten i hushåll­ningsprogrammet ligger på åtgärder som spar olja och som verkar på kort och medellång sikt. I förslaget betonas vikten av att nya byggnader och ny ulrustning m. m. utförs med beaktande av de krav på energihushållning som slälls mot bakgrund av förutsedda energipriser. Möjligheterna till hushållning i befintliga byggnader och anläggningar, särskilt genom enkla åtgärder av drifts- och underhållskaraktär, framhålls likaså. En viktig del av energihushållningsprogrammet berör industrin och syftar till att föra ut kunskap om energibesparande åtgärder. Vidare läggs ett program för ol­jeersättning fram. vilket främst bygger på förslagen från oljeersättningsde­legationen (Ds I 1980: 23) och elanvändningskommittén (Ds I 1980:22).

Den andra punkten avser de nödvändiga styrmedlen. I propositionen framhålls viklen av att de direkt prispäverkande medel som staten förfogar över såsom taxor, skatter och subventioner, används på sådant sätt att energihushållningen främjas. Höjningar av beredskapsavgifterna och ener­giskatterna på olika oljeprodukter har nyligen genomförts. Regeringen har också framlagt förslag om ökade avgifter och skall på olja frän 1 juli 1981.

I propositionen understryks vidare behovet av att utveckla och använda inhemska, förnybara energikällor för all minska oljeberoendet och förbätt­ra bytesbalansen. Genom användning av framför allt skogsavfall och torv bedöms inte obetydliga mängder olja kunna ersättas. Ett treårigt forsk­ningsprogram för en sammanlagd kostnad av I 400 milj. kr. läggs fram. där huvuddelen av resurserna satsas på utveckling av ny teknik för produktion av skogsbränslen, torv och energiskog saml miljövänliga och effektiva förbränningsanläggningar.

Jag vill också erinra om atl en särskild fond inrättats (prop. 1980/81:49) för stöd åt åtgärder för atl ersätta olja. Genom att lägga en avgift på olja om 24 kr. per m' skapas en fond som under en treårsperiod beräknas tillföras 1 700 milj. kr. Den skall användas för att stimulera användningen av andra energislag än olja. Även dessa medel kommer i allt väsenlligt att verka som en stimulansfaktor på svensk industri.

En betydande del av energiförbrukningen sker inom bostadssektorn. En myckel viktig uppgift för energipolitiken är därför att minska energian­vändningen och oljeberoendet inom denna sektor. 1 regeringens proposi­tion om energipolitiken på detta område (prop. 1980/81: 133) konstateras att den samhällsekonomiska lönsamheten av olika besparingsåtgärder höjts genom de stigande energipriserna. Målet för energisparande i bygg­nader höjs därför till 48 twh. varav en mindre del dock kan komma att falla efter 1988. Energisparandet kompletteras med en satsning pä övergång från olja till andra energisiag. Slulligen ställs vissa villkor för installation av s. k. direktverkande el.

2.2.2 Ålgärder för att hålla tillbaka den inhemska konsumtionen Den ökade tillväxt som vi kan åstadkomma i den svenska ekonomin


 


Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan        21

under de närmaste åren måste i allt väsentligt reserveras för ökad expori och ökade investeringar. Detta innebär att såväl den privata som den offentliga konsumtionen måste stå tillbaka. Som jag tidigare utvecklat, kan man räkna med att löneavtalet för 1981 och 1982 innebär all reallönen sänks dessa är, vilket verkar starkt återhållande på den privata konsum­tionen. Ansträngningarna måsle därför nu inriklas på alt hålla tillbaka de offentliga utgifterna.

Kommunerna

Under 1970-talet har den kommunala sysselsättningen ökat med mer än 400000 personer vilket är mer än hela nettotillskottel lill arbetskraften. Mätt i volym har den kommunala konsumtionens ökningstakt uppgått till 4-5 % per år. För 1981 uppskattas expansionslaklen nu till ca 3 %. En sådan hög ökningstakt är högre än vad som på sikt är förenligt med samhällsekonomisk balans. I regeringens ekonomiska handlingsprogram från den 3 februari och i den kommunalekonomiska propositionen (prop. 1980/81:116) fastlades därför målsättningen att den kommunala tillväxten fr. o. m. 1982 måste bringas ned till omkring 1 % per år.

För vatje ytterligare procentenhet som den kommunala konsumtionen ökar måste den privata konsumtionen minskas med ytterligare 1/2 procent­enhet, om inte konsumtionen totalt sett skall inkräkta på utrymmet för industrins invesleringar och exporten.

En stark kommunal expansion kommer också att försvåra den förbätt­ring av industriarbetarnas relativa löneläge som behövs för att industrin skall kunna öka sin sysselsättning. Om uppbromsningen av den kommuna­la expansionen inte sker tillräckligt snabbt riskerar vi att industrin vid nästa konjunkturuppgång inte kan täcka sitt rekryteringsbehov. Därmed skulle vi riskera att än en gång förlora möjligheten alt haka på en interna­tionell konjunkturuppgång.

Nettotillskottel av arbetskraft kommer under de närmaste åren att till stor del bestå av gifta kvinnor som inträder i förvärvslivet. Ofta önskar de arbeta deltid och inom tjänstesektorn. I första hand är det kommunerna som kan tillgodose dessa krav. DeUa förhållande las ibland lill intäkt för att kommuner och industri inte konkurrerar om arbetskraften, vilket enligt min mening är en felsyn.

Tillskottet till arbetskraften är resultatet av stora bruttoströmmar. Stu­dier från 1970-talet visar att mer än 200000 personer årligen inträder i arbetskraften med vissa variationer beroende på konjunkturläget. (Jag bortser då från personer som står till arbetsmarknadens förfogande endasi under kortare perioder.) De tillträdande består i första hand av ungdomar som slutat sin utbildning, av gifta kvinnor som inträder i förvärvslivet och av invandrare. Samtidigt lämnar ca 150000 personer arbetskraften, i första hand p.g.a. pensionering eller utvandring. Ett mångdubbelt större anlal personer på arbetsmarknaden byter emellertid arbete under ett år. Totalt


 


Prop. 1980/81:150   Bilaga 1    Reviderad flnansplan            22

sett är säledes antalet arbetssökande avsevärt mycket större än nettotill­skottel.

För att antalet anställda i industrin skall kunna öka är det nödvändigl att industrins relativa löneläge är sådanl atl den kan attrahera tillräckligt stor andel av den totala strömmen arbetssökande. Man kan således inte lolka del förhållandel att nettotillskottet till arbetskraften består av en viss kategori som att just denna kategori måste svara för den nödvändiga sysselsättningsuppgången inom industrin.

En snabbare kommunal expansion skulle dra med sig ökad kommunal utdebitering. En sådan kommer genom de kompensationsmekanismer som präglar lönebildningen att verka uppdrivande på lönekoslnadsnivån och därmed försämra konkurrensförmågan i del svenska näringslivet. I den allvarliga situation som värt lands ekonomi befinner sig i kan, som jag framhöll i finansplanen, en sådan utveckling inte accepteras.

I syfte att begränsa den kommunala konsumlionsökningen har regering­en i prop. 1980/81: 116 föreslagit åtgärder för att för 1982 begränsa det finansiella utrymmet i kommunsektorn med netlo 1.8 miljarder kr. Åtgär­derna utgör samtidigt elt led i strävan att förbättra det statsfinansiella läget. Det är självklart angeläget att kommunerna inle kompenserar in­komstbortfallet genom all höja kommunalskatten.

Regeringen avser, som tidigare anmälts för riksdagen, alt återkomma med ytterligare förslag om det skulle visa sig att hittills aviserade åtgärder är otillräckliga för att nå det uppsatta volymmålet på ca 1 %.

För att den eftersträvade begränsningen skall komma till stånd krävs kraftfulla åtgärder från såväl stat som kommun. Den statliga detaljregle­ringen måste minskas och flera planerade reformer och utbyggnadspro­gram måste anstå eller genomföras i väsentligt långsammare takt än plane­rat. Chefen för budgetdepartementet kommer senare denna dag att närma­re behandla de riktlinjer som bör gälla.

Jag vill framhålla att även efter del att hänsyn tagits till de nämnda besparingarna kommer den kommunala konsumtionen fortsätta att expan­dera. Vad gäller den statliga eller den privala konsumtionen förutses för de närmaste åren minskningar.

I samband med att jag behandlar kredilpolitiska frågor kommer jag alt föreslå en teknisk omläggning av statens utbetalningar fill kommunerna i syfte att motverka den fortgående likviditetsökningen i den svenska eko­nomin.

Finanspolitiken

Om den inhemska konsumtionen skall kunna hållas tillbaka i tillräcklig utsträckning räcker det självfallet inle att begränsa kommunernas utgifts-takt. Det är också nödvändigt att finanspolitiken inriktas på att öka sparan­det i den totala offentliga sektorn. Detta kan åstadkommas genom ökade inkomsler eller minskade utgifter.


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan      23

När det gäller inkomsterna måste ökningen framför allt ske genom att tillväxten i ekonomin främjas. Därigenom växer basen för skalteuttagel och skatteinkomsterna ökar. Det är däremot inte en framkomlig väg att öka inkomsterna genom en generell höjning av skattetrycket. Under 1970-talet har det totala skatteuttagets andel av BNP ökat från 41.0 % 1970 till 51,1 % 1981 främst som en följd av höjda skattesatser. De skärpta skatte­satserna har emellertid utgjort en viktig orsak lill den svaga produktions-och investeringsutvecklingen.

De negativa effekterna på tillväxten av etl ökat skattetryck samt höga marginalskatter uppkommer på flera olika sätt. För det första blir skillna­den stor mellan insatser som är produktiva för samhället resp. lönsamma för individen. Della leder till att arbetsutbud och sparande går ned eller söker sig utanför de organiserade marknaderna, vilket minskar ekonomins effektivitet och begränsar tillväxten. För det andra pressar etl ökande skattetryck upp priser och kostnader varigenom konkurrenskraften försva­gas. Den dämpning av tillväxten som detla ger upphov till kan förstärkas om den försvagade konkurrenskraften medför att den ekonomiska politi­ken måste stramas åt för att inte bytesbalansen skall försämras. För det tredje får den höga prisslegringstakt, som ökningar av skattetrycket med­verkar till, negativa konsekvenser genom att landets resurser tenderar att användas på ett felaktigt sätt.

Förutom dessa långsiktiga negativa effekter på den ekonomiska tillväx­ten medför elt höjt skattetryck på kort sikt att den totala aktiviteten i ekonomin minskas och skatteinkomsterna inte blir så stora som skattehöj­ningen avsågs ge. Höjningen av en skatt tenderar också att minska inkoms­terna från andra skatter dels därför alt den tolala inkomstlillväxten i ekonomin sänks, dels därför att höjningen av en skatt reducerar basen för andra skatter.

För att minska sparandebristen i ekonomin är det mot denna bakgrund nödvändigt att anpassa de offentliga utgifterna till en ökningstakt som är förenlig med samhällsekonomisk balans. En säkning av de offentliga utgif­ternas tillväxttakt är liksom en skattehöjning ägnad atl dämpa aktiviteten i ekonomin. En viklig skillnad ligger emellertid däri att en begränsning av de offentliga utgifternas tillväxttakt inle hämmar tillväxten på sikt då man undviker skaltehöjningarnas kostnadsdrivande effekter samt deras skade­verkningar på arbetsutbud och sparande. Det är emellertid då speciellt angeläget att de nödvändiga besparingarna inte drabbar de svagaste grup­perna i samhället.

Offentlig konsumtion och investeringar innebär att stat, kommun och socialförsäkringssektor tar i direkt anspråk reala resurser medan transfere­ringar innebär indirekta resursanspråk genom att köpkraft överförs till hushåll och företag. Under perioden 1970-1980 växte de totala offentliga utgifterna realt med i genomsnitt 5,6 % per år (tabell I). Den offentliga utgiftstillväxten var så stark att den tog i anspråk väsentligt mer än hela


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan 24

Tabell 1 Den konsoliderade offentliga sektorns utgifter i reala termer 1970—1981

Utvecklingen i fasla priser har erhållits genom deflatering med BNP-deflatorn

Milj. kr.,         Årlig procentuell förändring,

löpande         1980 års priser

1970-1980

1980-1981

8,3

8,6

2,3

0,4

5,6

5.7

4,9

2.8

3,6

1,8

4,4

3,9

4,2

3,6

11,8

7,9

10,1

5,5

11,7

7,8

5,6

5,0

2

0,2

priser

1980

1  Slalen Transfereringar 91220 Konsumtion och investeringar          50280 Totala utgifter 124440 Totala utgifter exkl. räntor    141 500

2  Kommunerna Transfereringar         21350 Konsumtion och investeringar  123080 Totala utgifter             144430

3  Socialförsäkrings­sektorn

Transfereringar               41640

Konsumtion och investeringar      2 350
Totala utgifter
                 43990

4  Tolala offentliga utgifter 329920

5  BNP-lillvä.xl

BNP-tillväxten, som i genomsnitt uppgick till ca 2 % per år. Resultatet blev att de offentliga utgifternas andel av BNP ökade från 45 till 64 %.

De statliga utgifterna (inkl. transfereringar) har under samma period ökat med 5,6 % per år. Kommunernas utgiftsvolym har vuxit med 4,2 % per år medan socialförsäkringssektorns utgifter, främst för ATP och sjuk­försäkring, ökat allra snabbast eller med 11,7 % per år.

Mellan 1980 och 1981 beräknas den offentliga sektorns utgifter växa med ca 5,0 % vilket innebär en viss neddragning i förhållande till den tidigare utgiftstrenden. De statliga utgifterna beräknas öka med ca 5,7 %. Ökning­en exkl. statsskuldsräntor är dock väsentligt lägre eller ca 2,8 %.

Vid den obetydliga ökning av BNP som nu kan förutses för 1981 kommer de offentliga utgifternas andel av BNP att stiga kraftigt. En sådan fortsatt ökning av ulgiftsandelen är inte långsiktigt hållbar. När de offentliga utgif­terna ökar mer än hela BNP är det inte möjligt att uppnå en rimlig reallöne-ulveckling efter skatt. Därmed är risken slor för kompenserande lönekrav som omöjliggör en återgång till samhällsekonomisk balans.

Att en alltför snabb ökning av de totala offentliga utgifterna inte är förenlig med samhällsekonomisk balans framgår även av en kalkyl av de skattehöjningar som teoretiskt skulle behövas bara för att hindra en ytterli­gare försämring av den offentliga sektorns sparandeunderskotl. År 1980 beräknas skattekvoten bli ca 50 % av BNP medan utgiftsandelen skulle uppgå till ca 64 %. Räknat i 1980 års priser skulle den beräknade offentliga utgiftsökningen på ca 5 % mellan 1980 och 1981 molsvara ca 17 miljarder kr. Skatteinkomsterna måste öka med samma belopp om det finansiella sparandet i offentlig sektor inle skall försämras. Eftersom BNP väntas öka


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan           25

endast obetydligt, innebär detta att så gott som hela nämnda belopp skulle behöva tas in genom en höjning av den lotala skattekvoten med drygt 3 procentenheter. Skattehöjningar av den storleksordningen skulle givetvis allvarligt hämma BNP-tillväxten, vilket i sin tur skulle komma att sänka de framtida skatteintäkterna och öka finansieringsproblemen.

Den hittillsvarande tillväxten i de offentliga utgifterna är sålunda inte förenlig med en långsiktigt stabil ekonomisk utveckling. Den offentliga sektorns sparandeunderskott och därmed även budgetunderskottet måste i allt väsentligt angripas genom en myckel återhållsam utgiftspolitik. Enligt de beräkningar som gjordes i långtidsutredningen (LU 80) bedöms det inle vara möjligt att under perioden 1980-1985 öka de offentliga utgifternas volym med mer än 2 % per år om den svenska ekonomin skall kunna återföras till balans. De offentliga utgifternas andel av BNP skulle därmed sjunka från 64 fill ca 61 % 1985, förutsatt atl en genomsnittlig årlig BNP-fillväxt om ca 2,5 % kan uppnås för perioden.

En återgång till balans inom rimlig tid kräver därför en större återhåll­samhet med den offentliga konsumtionen och transfereringarna än vad som förutsatts i långtidsutredningen. Mot denna bakgrund måste finanspo­litiken inriktas på alt tillse att den offentliga sektorns reala utgiftsexpan­sion under de närmaste åren begränsas till ca I % per år. Som jag tidigare nämnt kommer chefen för budgetdepartemenlet senare denna dag att före­slå att minst 12 miljarder kr. sparas i förhållande lill långtidsbudgeten under budgetåret 1982/83. Ytterligare besparingsåtgärder kommer att bli nödvändiga längre fram. Om den internationella konjunkturen vänder upp­åt under 1982 och 1983 ökar möjligheterna atl genomföra omfattande besparingsåtgärder utan negativa effekter på sysselsättning och produk­tion.

Det stora bytesbalansunderskottet avspeglar en alltför låg sparkvot -eller om man så vill en alltför hög konsumtion - i det svenska samhället. För att skapa förutsättningar för ett lägre bytesbalansunderskotl är del nödvändigt att sparandet ökar. Det är mot denna bakgrund som behovet av att hålla igen på den offentliga utgiftsökningen skall ses. Jag har också påtalat hur nödvändigt det är all stärka företagens finansiella position. Även hushållens sparande måste öka och ges en produktiv inriktning.

Hushållen kan spara antingen i real form, t.ex. genom köp av nyprodu­cerade egna hem och fritidshus, eller i finansiell form genom banksparan­de, köp av aktier, obligationer m. m. Det reala sparandet har varit relativt stabilt under 1970-talel och uppgått till ca 4,5 % av den disponibla inkoms­ten. Den finansiella sparkvoten har däremot fluktuerat kraftigt och har i genomsnitt varit negativ. Detta innebär att hushållens skulder ökal mer än deras finansiella tillgångar.

I internalionell jämförelse ligger det svenska hushållssparandet relativt lågt. Atl hushållens finansiella sparande är lägre i Sverige än i flertalet andra länder torde främst vara en följd av att de ekonomiska incitamenten


 


Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan              26

till sådant sparande varit små. Stigande marginalskatter har, i kombination med en ökande inflationstakt, lett till att sparandets reala avkastning efter skatt varit starkt negativ sedan länge och dessutom kraftigt försämrats under 1970-talet (diagram 2).

För att öka hushållens finansiella sparande är det nödvändigt att skatte­reglerna utformas så att den hittillsvarande utvecklingen bryts. Spararnas avkastning efter skatt måste höjas. Sedan 1976 har en rad åtgärder vidta­gits för att dels öka avkastningen på sparande i allmänhet dels förbättra avkastningen på riskvilligt sparande (aktiesparande) i förhållande till andra placeringar.

Den sammanlagda behållningen på det s. k. skatlesparandet i bank, skaltefondsparandet och vinstsparandet växte under 1980 med ca 3,5 mil­jarder kr. och uppgick vid slutet av nämnda är till ca 13 miljarder kr.

Även de planerade marginalskattesänkningarna kan förutses få en posi­tiv inverkan på hushållens sparbenägenhet. Sänkta marginalskatter gör det dyrare för hushållen att låna samtidigt som det blir mer lönsamt att spara.

Diagram 2 Banksparandets reala avkastning efter skatt 1965—1979


2,0|-

0

-2,0

-4,0

-6,0

-8,0

-10,0

-12,0

 

------- Högre tjänstemän

 

 

 

 

 

- ' \

 

;     V\

h

b

 


llll

1965                 70                   75                   80

Anm. Kurvan visar den ärliga värdeförlusten på bankmedel sedan räntan minskats med skatte- och inflationsprocenten. Skatten har beräknats efter marginalskattesat­serna för resp. år i inkomstläge motsvarande dels högre tjänstemäns dels yrkesutbil­dade arbetares.

2.3 Kreditpolitiken

2.3.1 Utvecklingen under 1980 och början av 1981

Genom de växande underskotten i statsbudgeten och bytesbalansen har vårt beroende av de internationella kreditmarknaderna ökat mycket kraf-


 


Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan


27


tigt under senare år. Detta har fått till följd att kreditpolitiken i växande utsträckning måste utformas med hänsyn fill den yttre balansen.

Sedan kreditpolitiken började stramas åt vid halvårsskiftet 1979 har det svenska ränteläget gradvis höjts. Under hösten 1979 och början av 1980 anpassades det svenska ränteläget successivt till den internationella rän­teutvecklingen (diagram 3). Genom att det internalionella ränteläget sta­biliserades och visade tendenser att sjunka något var det möjligt att under 1980 bibehålla det svenska diskontot på 10 % trots den betydande ökning av valutautflödet som skedde till följd av försämringen av bytesbalansen. De tendenser till valutaoro som förekom under sommaren 1980 upphörde under hösten bl.a. till följd av de ålgärder i form av skallehöjningar som vidtogs i september i syfte alt minska hushållens köpkraft. Den i oktober framlagda besparingspropositionen spelade också en roll. Spekulationerna mot kronan ökade emellertid ånyo under början av 1981. Under januari uppgick valulutflödet exkl. statens och riksbankens lånetransaktioner till närmare 6 miljarder kr., vilket var väsenlligl mer än vad som motiverades av bytesbalansunderskottet.

Diagram 3 Diskonto i Sverige resp. genomsnitt för OECD-länderna 1978—1981


12


Sverige OECD


10


1978 Källa: Riksbanken.


1979


1980


1981


För att motverka valutaoron vidtogs under andra hälften av januari en rad kreditpolitiska ålgärder. Diskontot höjdes med 2 procentenheter till 12 %> och räntan på länga prioriterade obligationer med en procentenhet till 13,5 %. Räntan på kortfristiga placeringar av större belopp höjdes med inemot 4 procentenheter. Della åstadkoms genom en kassakvotshöjning som tvingade bankerna till upplåning i riksbanken i kombination med en


 


Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan              28

höjning av straffräntan vid riksbanksupplåning från 13 % till 17 %. Slulli­gen beslöt regeringen efter framställning från riksbanken alt förordna om utlåningsreglering för banker. Avsikten är all begränsa utlåningens ökningstakt till 5 % från halvårsskiftet 1980 till halvårsskiftet 1981.

Till följd av de vidtagna kreditpolitiska åtgärderna i kombination med regeringens ekonomisk-politiska handlingsprogram och uppgörelserna på arbetsmarknaden förbytles valutautflödet i etl visst inflöde. Efter denna rekyl på det tidigare utflödet finns det anledning alt räkna med en återgång lill ett utflöde som i huvudsak svarar mot underskottet i bytesbalansen.

Det betydande valutautflödet begränsade likviditetstillväxten i ekono­min såväl under 1980 som i början av 1981. Till detta bidrog även den fortsatt strama kreditpolitiken. Trots den likvidiletspåspädning som sta­tens budgetunderskott ger upphov till kom likvidilelslillväxten i ekonomin under 1980 därigenom att stanna vid drygt 12 %.

Bankernas kreditgivning till hushåll och kommuner ökade i relativt långsamt takt. Den utestående övrigutlåningen lill dessa sektorer steg under 1980 med 6 % resp. 5 %. Kredilgivningen till företagssektorn ökade väsenlligt snabbare eller med 16 %. Den snabba ökningen kan i huvudsak hänföras till den del av bankernas kreditgivning som refinansieras genom upplåning i utlandet. Denna utlåning som nästan helt går till företagen ökade under 1980 med 38 %. Den inhemskt finansierade delen av banker­nas kreditgivning till företagen kan däremol beräknas ha ökat med endasi ca 8 %. Bankernas krediter till de mindre företagen ökade något långsam­mare och deras krediter till medelstora förelag något snabbare än kredit­givningen till storföretagen.

2.3.2 Utsikterna för 1981

Som jag framhöll i finansplanen kommer kreditpolitiken att ställas inför mycket slora problem under 1981. För all den privata sektorns kapital-transaktoner med utlandet skall vara i balans och helst leda fill ett visst neltokapitalinflöde kan det svenska ränteläget inte tillåtas sjunka i förhål­lande till ränteläget i omvärlden. Elt högt ränteläge är också nödvändigl p.g.a. statens omfattande upplåningsbehov. Självfallet är det samtidigt angeläget att ränteläget inte drivs upp till en nivå som allvariigt hämmar företagens investeringar. På framställning av fullmäktige i riksbanken har regeringen tidigare förordnat om fortsatt räntereglering av banker och jordbrukskassor t.o. m. april 1982.

Om den privata sektorns kapitaltransaktioner med utlandet skall kunna hållas i balans är det också viktigt att likviditetstillväxlen i ekonomin hålls tillbaka och atl den inhemska kreditgivningen är begränsad. Allmänt gäller alt kreditpolitikens stramhet i hög grad bestäms av hur stor andel av den totala utlandsupplåningen som staten är beredd att ta på sig. Statens utlandsupplåning är f. n. hårt ansträngd. Det är därför angeläget atl de icke statliga sektorerna i viss utsträckning bidrar till att finansiera bytesbalans-


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan           29

underskottet genom ett kapitalinfiöde. Delta skärper kravel på en stram kreditpolitik.

Skulle bytesbalansunderskotten bli mindre än vad som antagits eller det privata kapitalinflödet större så kommer den statliga utlandsupplåningen att minskas. Detta ställer dock samtidigt större krav på staten att finansiera budgetunderskotten på den svenska kapitalmarknaden för att förhindra en kraftig ökning av likviditeten i ekonomin.

Statens budgetunderskott under 1981 kan nu beräknas komma att uppgå till ca 70 miljarder kr. En grov uppskattning av hur detta underskott kan komma atl finansieras redovisas i tabell 2.

Tabell 2 Finansiering av budgetunderskottet 1979-1981

Nettobelopp, miljarder kr.

 

 

1979

1980

1981

Banksektorn'

Kapitalmarknadsinstiuiten

Allmänheten'

14 9 12

17 10

5

28-34 12 6-8

Summa Sverige

35

32

48-52

Utlandet

9

22

18-22

Totalt (statens utgiftsöverskott)

44

54

70

' Någon fördelning på riksbanken och banksystemet i övrigt görs inte i denna uppställning. Hur en sådan fördelning utfaller beror på hur kassakraven används. - Häri ingår avsättningar till likviditetsutjämningskonto och till vinslkonto.

Statsskuldspolitiken kommer liksom tidigare att inriktas på att öka sta­tens upplåning på den inhemska marknaden utanför bankerna. Syftel är alt överföra en del av den likvida inlåningen i bankerna till mer långfristiga placeringar eller direkt kontoinlåning lill staten. Detla kräver emellertid att ränteskillnaden mellan statspapper och inlåningsräntorna i bankerna inle är för små. Genom att försäkringsbolagens placeringsplikt föriängls bör det vara möjligt att öka upplåningen från kapitalmarknadsinstituten någol. Vidare kommer ökade ansträngningar atl göras i syfte att öka statens upplåning frän förelag och institutioner. Företag som har medel inne­stående på s.k. likviditetsutjämningskonto har erbjudits möjlighel all fill skattkammarväxelränta låta medlen kvarstå på konto i riksbanken även efter den 31 mars i år, då likviditetsutjämningskontona upphörde.

Fortsatta ansträngningar kommer även att göras för att öka upplåningen från hushållen. Detta får åstadkommas främst genom emission av sparobli­gationer. Totalt sett kan upplåningen från allmänheten väntas bli något större än under 1980. Statens utlandsupplåning har i den kalkyl som redovisas i tabell 2 antagits ungefär komma att motsvara bytesbalansun­derskottet. Trots att politiken inriktas på all överföra en del av den likvida bankinlåningen till långfristiga placeringar i statspapper kommer en bety­dande del av budgetunderskottet under 1981 att få finansieras genom


 


Prop. 1980/81:150   Bilaga 1    Reviderad flnansplan             30

upplåning i banksystemet. På grund härav blir fortsatta höjningar av bank­ernas likviditetskrav nödvändiga. Med denna statsskuldspolilik och med en mycket återhållsam kreditgivning från bankerna räknar jag med att penningmängden under loppet av 1981 skall öka med 13 ä 15%. Ökningen av den genomsnittliga likviditeten under året kan komma att bli något mindre. Orsakerna till detta är dels att företagen under 1981 kommer att ha medel stående på vinstkonto i riksbanken, dels effekterna av de ålgärder som jag senare kommer att föreslå rörande betalningarna mellan staten och kommunerna.

Den strama kreditpolitiken bör i första hand drabba kommunerna och hushållen. Även företagen kan dock komma att beröras av den mycket hårda åtstramning som nu är nödvändig. Möjligheterna lill utlandsupplå­ning kommer på samma sätt som tidigare att stå öppen för företagen. Därigenom kan många företag få sitt kreditbehov tillgodosett samtidigt som de bidrar till att bringa den privata sektorns kapitaltransaktioner med utlandet i balans.

Även finansbolagens kreditgivning kommer att begränsas under 1981. Deras beviljade krediter tillåts öka med högsl 16%. Utlåningsregleringen omfattar dock inte finansbolagens investeringskrediler i form av leasing. Kontokortskrediterna förefaller att ha minskat under första kvartalet 1981. Detta torde till en del vara en följd av den allmänt svaga privala konsum­tionsutvecklingen. Utvecklingen får dock i huvudsak ses som en åsyftad effekt av den frivilliga överenskommelse om vissa kreditbegränsningar som träffats med kontokortsföretagen.

Vid den svaga investeringsutvecklingen som till följd av konjunkturiäget kan förutses för 1981 bör företagens angelägna finansieringsbehov kunna tillgodoses även inom ramen för den strama kreditpolitik som jag här skisserat. Bostadssektorns finansieringsbehov kommer att tillgodoses på sedvanligt sätt.

Det mycket begränsade utrymme som slår till buds på kreditmarknaden för andra låntagare än staten och bostadssektorn måste utnyttjas så effek­tivt som möjligt. Det innebär att krediterna i första hand måsle gå till livskraftiga företag med goda investeringsprojekt. Med hänsyn till detta är det enligt min mening viktigt att staten visar stor återhållsamhet i sin kreditgaranfigivning. En alltför omfattande statlig kreditgarantigivning kan nämligen medföra stora samhällsekonomiska förluster genom att mer an­gelägna kreditbehov ej kan tillgodoses.

Jag vill också peka på de stora risker som är förknippade med en alltför stor lånefinansiering inom industrisektorn. Man kan inte genom statliga kreditgarantier och s. k. mjuka lån lösa den osäkerhet för företag, företags­ledning och anställda som en alltför hög skuldsätlningsgrad ger upphov lill genom de variationer som uppkommer i nettoresultatet.

Vad som krävs är i första hand en förbättring av företagens lönsamhel och soliditet. Jag har tidigare pekat på de åtgärder som vidtagits för all öka


 


Prop. 1980/81:150   Bilagal    Reviderad flnansplan               31

företagens tillgång på riskvilligt kapital. Vid en rimlig lönsamhets- och soliditetsnivå ökar också företagens möjligheter att erhålla krediler ulan statliga garantier.

Även de akuta statsfinansiella problemen talar enligt min mening för att stor återhållsamhet med statlig kreditgarantigivning måste iakttas under de närmaste åren. Genom garanligivningen kan staten åsamkas stora utgifter antingen genom att garantierna måste infrias eller genom att staten får alltmer överta ansvaret för att finansiera förlustbringande verksamhet. Chefen för budgetdepartementet kommer senare denna dag att från bud­getmässiga utgångspunkter närmare diskutera frågan om kreditgarantier.

Möjligheterna att uppnå en effektiv fördelning av det tillgängliga kreditutrymmet kommer på sikt också att förbättras genom de marginal­skattesänkningar som nu planeras. Därigenom ökar hushållens räntekäns­lighet, vilket förbättrar kreditmarknadens funktionsförmåga.

2.3.3 Åtgärder rörande den kommunala likviditeten

Som jag framhållit i tidigare finansplaner är likviditeten i den kommunala sektorn mycket hög. Detta försvårar kreditpolitiken. Svårigheterna accen-tureras av att den kommunala likviditeten fluktuerar mycket kraftigt. Des­sa fluktuationer härrör från kommunernas transaktioner med staten.

Mot denna bakgrund har fullmäktige i riksbanken i skrivelse lill regering­en hemställt om att regeringen skall ändra systemet för de statliga betal­ningarna till kommunerna samt utreda möjligheterna atl i den kreditpoli­tiska lagstiftningen införa placeringsregler för kommunerna. Skrivelsen har nyligen remissbehandlats. (Bilaga 1.3.)

Utbetalningen av kommunalskattemedlen är den i särklass största av alla statliga utbetalningar. De betalas ut till kommunerna med lika stora belopp varannan månad. Varje utbetalning uppgår till ca 18 miljarder kr. Riksbankens förslag innebär att utbetalningarna i stället skall ske månads­vis. Därigenom skulle de kraftiga svängningarna i den kommunala likvidi­teten utjämnas och en betydelsefull destabiliserande faktor på kreditmark­naden avskaffas. Åtgärden skulle begränsa likviditeten i ekonomin med 9 miljarder kr. varannan månad, dvs. i genomsnitt under året med 4,5 mil­jarder kr.

Kommunalskattemedlen utbetalas den åttonde i de udda månaderna. Detta var ursprungligen (1953) tänkt atl likviditetsmässigt neutralisera skatteuppbörden som då ägde rum andra veckan i de udda månaderna. Denna har sedan dess senarelagls och sker numera senast den 18 i dessa månader. Dessutom har sedan början av 1950-talet nya statsinkomster tillkommit, bl. a. arbetsgivaravgifterna som inbetalas senast den 18 i jämna månader.

Riksbankens förslag innebär också att den mycket betydande likviditets­ökning som sker under andra och tredje veckan i månaden p. g. a. utbetal­ningar av  kommunalskattemedel  hävs genom att dessa utbetalningar


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan           32

senareläggs så atl de sammanfaller med tidpunkten för uppbörden av skatter och arbetsgivaravgifter. Även denna åtgärd skulle ge en betydelse­full begränsning av likviditeten i ekonomin, i genomsnitt över ett år med omkring 4 miljarder kr.

Sammantagna skulle ändrade utbetalningstidpunkter enligt riksbankens förslag medföra en väsentlig stabilisering av likviditeten i ekonomin och en begränsning av likviditetsnivån. Denna skulle sänkas med i genomsnitt 8-9 miljarder kr. motsvarande 3% av penningmängden.

De föreslagna åtgärderna innebär inte att statens betalningar till kom­munsektorn minskar men de skulle medföra räntevinsler för staten och minskade ränteinkomster för kommunerna. Med dagens räntenivå skulle statens ränteutgifter minska med ca 1 miljard kr. per år och kommunernas ränteinkomster minska med samma belopp.

Remissutfallet är i huvudsak positivt till riksbankens förslag i denna del. Flera remissinstanser anför dock betänkligheter inför de ränteförluster kommunerna skulle åsamkas. De båda kommunförbunden och pastorats-förbundet tillstyrker förslagel endast under förutsätlning atl de inte går miste om ränteinkomster.

För egen del anser jag att de föreslagna betalningsomläggningarna har betydande positiva effekter vad gäller riksbankens möjligheter all bedriva en väl avvägd kreditpolitik. Genom att variationerna i likviditeten i ekono­min blir mindre ökar också stabiliteten på valutamarknaden. Jag förordar därför att tidpunkterna för utbetalning av kommunalskallemedel ändras enligt de riktlinjer fullmäktige i riksbanken föreslagit. De ändrade lidpunk­terna för utbetalning bör avse även försainlingsskatten, som enligt vad som nu gäller utbetalas samtidigt som kommunalskattemedlen.

Riksbanken har föreslagit att utbetalningarna förläggs i anslutning till tidpunkten för inbetalning av källskatter och arbetsgivaravgifter. För atl nå så stor effekt som möjligt på likviditeten i banksystemet föreslår jag atl utbetalningarna förläggs omedelbart efter den dag i månaden då skaller och arbetsgivaravgifter från samtliga arbetsgivare inflyter till statsverkets konto i riksbanken. Denna dag varierar mellan olika månader beroende på hur veckosluten infaller, normalt inflyter medlen mellan den 21 och 23 i månaden. Utbetalningsdagen föreslås därför förläggas lill den 24 i måna­den.

Samtidigt bör dock datum för kommunernas inbetalning av källskatter, kvarskatter och arbetsgivaravgifter senareläggas till den 24 i månaden. Därigenom uppnås en maximal utjämning av såväl den kommunala likvidi­teten som likviditeten i banksystemet.

De ändrade utbetalningsrulinerna bör genomföras från budgetårsskiftet den 1 juli 1981. Eftersom större delen av budgetunderskottet uppkommer på hösthalvåret är det av synnerlig vikl all omläggningen kan ske vid kommande halvårsskifte så att effekterna på likviditeten inträder under hösten. Juli är dessutom den månad som uppvisar det utan jämförelse


 


Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan              33

största budgetunderskottet. Enligt vad jag inhämtat från riksskatteverket är ett snabbt genomförande praktiskt möjligt. Med hänsyn till det relativt ringa antalet arbetsgivare som berörs kan de förändrade uppbördsruti­nerna övergångsvis administreras manuellt. Ändringarna i utbetalnings-och inbetalningsrutinerna kräver författningsändringar i enlighet med för­slagen i bilaga 1.3. Utöver de ändringar som föranleds av de ändrade rutinerna innehåller förslagen vissa redaktionella jämkningar. I den mån författningsändringarna berör församlingar vill jag erinra om att med för­samlingar skall likställas pastorat och annan kyrklig samfällighet.

Vad gäller frågan om kommunernas minskade ränteinkomster vill jag framhålla att den höjning av det allmänna ränteläget som ägt rum de senaste åren gett dem betydligt större inkomstökningar än de nu går miste om. Enbart räntehöjningen i januari 1981 beräknas ha medfört en förbätt­ring av deras räntenetto med ca 500 milj. kr. Frågan om kompensation lill kommunerna för uteblivna ränteinkomster bör las upp i överläggningar med kommunförbunden.

Det andra förslagel i riksbankens hemställan gäller den kommunala likviditetens placering. Likviditeten har de senaste åren ökat krafligl och överstiger nu klart behovel av kassa för de löpande transaktionerna. Della har medfört en betydande ökning av kommunsektorns utlåning i olika former, bl.a. har de kommit att ge betydande bidrag lill expansionen av den icke organiserade kreditmarknaden.

Riksbanken framhåller i sin skrivelse vikten av att ökningen av kommu­nernas finansiella tillgångar inte yllerligare bidrar till atl försvåra kreditpo­litiken. Den bör i stället kanaliseras i sådana former att den bidrar till att begränsa de störningar på kreditmarknaden som statens budgetunderskott ger upphov till. Riksbanken föreslår därför utredning av frågan om huruvi­da den del av kommunernas kassa som överstiger en på visst säll definie­rad normallikviditet skulle kunna bidra till finansieringen av statens budgetunderskott. Dessa medel skulle insättas på konto i riksbanken och ges förräntning motsvarande skattkammarväxelränta, f. n. 15,7%.

Detta förslag har mött betydande tveksamhet i remissopinionen. Jag är därför inte beredd alt ställa mig bakom riksbankens förslag. Självfallet delar jag fullmäktiges uppfattning att det vore värdefullt om kommunerna kunna bidra till finansieringen av budgetunderskottet och minska sin utlå­ning vid sidan av den organiserade kreditmarknaden. Denna fråga bör dock lösas på frivillig väg.

3   Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1


 


Prop. 1980/81:150   Bilaga 1    Reviderad flnansplan 34

3    Den ekonomiska utvecklingen 1980—1982

3.1 Utvecklingen under 1980

Fjolårets ekonomisk-politiska händelseutveckling dominerades av pris­och kostnadsutvecklingen och av de åtgärder för att stävja denna som blev nödvändiga. Inflationen ökade från 7,2 % 1979 till 13,7 % 1980 räknat som helårsgenomsnitt. Inom OECD-området steg inflationen från knappt 10 % 1979 till ca 11,5 % 1980 främst som en följd av höjda oljepriser.

Den internationella utvecklingen påverkade den svenska inflationen på flera olika sätt. För det första genom att oljeprishöjningarna fick ett direkt genomslag på konsumentpriserna. För det andra genom att höjningen av priserna på importerade bearbetade varor höjde kostnaderna för de svens­ka företagens insatsvaror. För det tredje genom att den ökade internatio­nella inflationstakten förde med sig en stramare penningpolitik och högre räntenivåer. I syfte att försvara valutaställningen blev det nödvändigt att även höja den svenska räntan. Diskontot höjdes således successivt från

6.5     % vid ingången av 1979 till 10 % i början av 1980 och till 12 % i böljan
av 1981.

De internationella prisstegringarna bidrog till att höja den svenska infla­tionstakten med närmare 4 procentenheter.

Den högre inflationen beror emellertid inte enbart på den infernationella utvecklingen. Erfarenheterna från 1970-talet visar att en högre inhemsk efterfrågenivå i Sverige än i utlandet leder till en försämring av det relativa pris- och kostnadsläget. Mellan första och andra halvåret 1980 steg delvis som en återhämtning efter konflikten, den inhemska efterfrågan med när­mare 1,5 % medan den sjönk i genomsnitt i OECD-länderna.

Det är främst mot denna bakgrund man skall se de ekonomisk-politiska åtgärder som vidtogs under 1980. Under loppet av sommaren stod det alltmer klart att den inhemska konsumtionsefterfrågan inte bara var för hög i förhållande till produktionen utan även riskerade att växa allt för snabbt. Därför höjdes mervärdeskatten och vissa punktskatter under hös­ten. Skattehöjningarna motsvarade en.köpkraflsindragning om 0,5 % av efterfrågan under 1980.

BNP-tillväxten under 1980 stannade vid 1,4 % vilkel är lägre än vad den preliminära beräkning som redovisades i finansplanen i januari i år tydde på (tabell 3). Avvikelserna härrör främst från en lägre privat konsumtion och en lägre lageruppbyggnad än som tidigare beräknats.

Ett ytteriigare skäl till att BNP-tillväxten 1980 enligt nu tillgängliga beräkningar blev lägre än vad som angavs i finansplanen är att den faktiska exporten blev lägre, en volymminskning enligt nationalräkenskaperna på

2.6     % mot en tidigare beräknad minskning på 0,5-1 %.

Enligt de beräkningar som konjunkturinstitutet redovisar i den revidera­de nationalbudgeten skulle föriusten av marknadsandelar för bearbetade


 


Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan


35


industrivaror ha motsvarat 3,5 % av exporten. Detta gäller även om mark­naderna utanför OECD-området beaktas. Ungefär hälften av denna an­delsföriusl kan tillskrivas arbetsmarknadskonflikten.

Tabell 3 Försörjningsbalans 1980-1981

 

 

 

Miljarder kr.

Procentuell volym-

 

1980, löpande priser

föränd

Iring

 

 

 

 

 

 

 

1980

 

1981

Tdlgång

 

 

 

 

BNP

518,8

1.4

 

0,2

Import av varor och tjänster

165,2

0.7

 

-5,4

därav: varor

141,1

0,7

 

-5,9

Summa tillgång

684,0

1,2

 

-1,1

Efterfrågan

 

 

 

 

Bruttoinvestering

101,3

1.7

 

-1.7

Näringsliv

46,4

4.3

 

-2,7

därav: industri

17,8

17,0

 

-4,4

Statliga myndigheter

 

 

 

 

och affärsverk

11.9

6,8

 

2,8

Kommunala bruttoinvesteringar

19,1

3,5

 

0.9

Bostäder

23,9

-8,4

 

-4,8

Lagerinvesteringar

7,7

1,4'

 

-1,3'

Privat konsumtion

267,0

-0,1

 

-1,5

Offentlig konsumtion

154,5

2,9

 

2,1

Statlig

47,7

1.7

 

0,0

Kommunal

106,9

3,4

 

3,0

Export av varor och tjänster

153,4

-2.5

 

1,5

därav: varor

130.7

-2,6

 

1,5

Summa efterfrågan

684,0

1,2

 

-1,1

Inhemsk efterfrågan

530.5

 

2,5

-1,9

KPl (årsgenomsnitt)

 

 

13,7

11,9

Real disponibel inkomst

 

 

2.5

-2,0

Bytesbalans

 

 

 

 

(milj. kr., löpande priser)

 

-21642

-19600

Lageromslag i procent av föregäende års BNP.

Ökningen av importen av bearbetade varor tycks också ha varit snab­bare än vad tidigare samband mellan inhemsk efterfrågan och import skulle givit anledning förvänta. Detta torde ha all göra med både verkningarna av konflikten och en försämrad konkurrenskraft.

Totalt försämrades handelsbalansen med ca 6 miljarder kr. Oljenotan försämrade netto den svenska handelsbalansen med närmare 5 miljarder kr. under 1980 trots att importen av petroleumprodukter minskade volym­mässigt. Lageruppbyggnaden av oljeprodukter var betydligt lägre än under

1979.  Förbrukningen av petroleumprodukter minskade med 8-9% under

1980,  som följd av kraftiga pris- och skattehöjningar och övriga besparings-
ansträngningar.

Av tablån framgår vidare att vad gäller bearbetade varor var volymför­lusterna större än de inläkter som prishöjningarna gav.


 


Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan              36

Förändring av handelsbalansen (varor)

Miljarder kr., avrundade siffror

Pris-          Volym-      Summa

förändring      förändring

8.5

3,5

-5

2,5

-3

-0.5

2

-2.5

-0,5

Råolja och oljeprod. Bearbetade varor Övriga varor

Summa varor                               —4            —2

Utrikesbalansen för både varor och tjänster försämrades med ca 6,5 miljarder kr. molsvarande närmare 1,5% av BNP. Härtill kom en försäm­ring av den s. k. transfereringsbalansen med drygt 3,5 miljarder kr. Den största ökningen kan hänföras till räntebetalningarna. Nello uppgick den totala utlandsskulden till knappl 24 miljarder kr. vid 1980 års början och steg lill 48 miljarder kr. vid årets slut. Räntebetalningarna kostade netto drygt 6 miljarder kr. en ökning med drygt 2,5 miljarder kr. Biståndet ökade med drygt 100 milj. kr. och uppgick i Qol till 3,7 miljarder kr. Därmed uppgick det totala bytesbalansunderskottet till 21,6 miljarder kr. motsva­rande 4,1 % av BNP (tabell 4).


Tabell 4 Bytesbalans 1980-1981

Milj. kr., löpande priser

1980         198!

prel.      prognos

Expori av varor                                                 130777     143000

Import av varor                                                141332     147700

Handelsbalans                                                 -10 555     - 4700

Korrigering av handels­
statistiken
                                                   -      615     -    700

3490

3 700

5314

- 5 700

4994

- 5 500

6019

6600

11969

- 6300

9 673

-13 300

Sjöfartsnetto

Resevaluta

Övriga tjänster, netto

Korrigering av tjänster

Bytesbalans för varor och tjänster

Transfereringar, netto

Bytesbalans för varor, tjänster
och transfereringar
                                      — 21642    —19600

Trots den förhållandevis svaga produktionsutvecklingen i den svenska ekonomin ökade sysselsättningen med över 50000 personer under fjolåret. Större delen av ökningen föll på den offentliga sektorn.


 


Prop. 1980/81:150   Bilaga 1    Reviderad flnansplan


37


 


Produktions-förändring. %


Sysselsättnings-torändring, antal personer


 


1979


1980


1979


1980


 


Näringslivel offentlig sektor

Totalt


3,6 3,6

3,9


0.9 2.6

1,4


O 52500

52 500


9 700 42 800

52500


Tablån visar också att produktionstillväxten i näringslivel dämpades 1980. Det produktionsbortfall som arbetsmarknadskonflikten medförde och som statistiska centralbyrån uppskattat till drygt 0,5% av BNP eller 3-3,5 miljarder kr. kunde inte återvinnas under det andra halvåret. Indu­striproduktionen föll med ca 20% under konflikten. Efter denna gick produktionen åter upp till den tidigare nivån men något nämnvärt återta­gande blev inte möjligt. Under hösten inverkade också den internalionella avmattningen vilket tydligt återspeglas både i konjunkturbarometern och i den månatliga statistiken över orderingången.

Diagram 4 Orderingången från exportmarknaderna till tillverkningsindustrin 1970-1980 enligt konjunkturbarometern


1970


1972


1974


1976


1978


1980


3.2 Utvecklingen under 1981

Jag har tidigare konstaterat att de stora balansbristerna i den svenska ekonomin inte tillåter en stimulanspolitik som medför att den inhemska konsumtionen ökar snabbare än i våra konkurrentländer. Av avgörande betydelse för tillväxtmöjligheterna blir därmed vad som händer i omvärl­den. Enligt den bedömning som jag tidigare redovisat kan en förbättring av den internationationella konjunkturen väntas komma fill stånd först mot slutet av 1981. Detta innebär också att OECD-ländernas efterfrågan på


 


Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad finansplan        38

våra exportvaror kommer alt öka mycket långsamt. Enligt konjunkturinsti­tutets bedömning skulle vår marknad för bearbetade industrivaror växa med endast ca 1,5 %. LO-SAF-avtalet på den privata arbetsmarknaden kan beräknas innebära att vårt relativa kostnadsläge förbättras något i jämförelse med flertalet konkurrentländer under förutsättning att en viss produktivitetsökning kommer till stånd.

Den valutakursutveckling som ägt rum de senaste månaderna har emel­lertid medfört att de s. k. EMS-valutorna deprecierats vilket försämrat vår konkurrenskraft gentemot dessa länder. Däremot har valutautvcklingen förbättrat konkurrenskraften gentemot Förenta staterna. Japan och Stor­britannien. Konjunkturinstitutet har i sina beräkningar utgått från att kur­serna på de utländska valutorna kommer att överensstämma med genom­snittet för månaderna december, januari och februari. Antagandet innebär att den svenska kronan vägd med vår utrikeshandel som vikter i genom­snitt för hela året revalveras med ca 0,5 % jämfört med 1980 års nivå. Institutet har mot bakgrund av den relativa kostnadsutvecklingen och valutakursförändringarna räknat med atl de svenska företagens priser i stort sett skall följa konkurrenternas. Därmed skulle det också vara möjligt att uppnå en exporttillväxt som motsvarar OECD-marknadens.

Den mest dynamiska marknaden ulgörs av OPEC-länderna. Knappt 5 % av vår lotala expori går emellertid dil. Vid en i stort sett oförändrad andel av dessa länders import skulle vi få ett tillskott till vår export på någon procentenhet. Inberäknat övriga marknader utanför OECD-området skulle exporten av bearbetade industrivaror kunna öka med 2,5 %. Exporten av råvaror beräknas dock falla volymmässigt. Det gäller i första hand trä­varor, som är beroende av bostadsbyggandet i Västeuropa, samt järn­malm.

Ökningen av den totala exporten begränsas därför till ca 1,5 %. Expor­ten skulle likväl komma atl utgöra ett av de viktigaste bidragen till produk­tionstillväxten i år.

Den inhemska efterfrågan kommer däremot att sjunka. Detta samman­hänger bl. a. med atl del finns skäl atl räkna med en svag utveckling av den privata konsumtionen. Hushållens disponibla inkomster beräknas minska med 2 % under 1981. Det har då antagits att ökningen av konsumentpri­serna kommer att stanna vid drygl 9,5 % under loppet av innevarande år. Detla innebär att prisklausulen i löneavtalen ej behöver utlösas. Den lägre prisökningen är delvis en följd av den svaga internalionella utvecklingen som medför en nedgång i den internationella inflationen. Till följd bl. a. av dollarkursens uppgång under de senaste månaderna räknar jag med att priset på råolja och oljeprodukter under 1981 kommer att ligga ca 25 % över genomsnittsnivån för 1980. Jag har då utgått från att råoljepriserna stiger med högst någon dollar från första kvartalet 1981. De inflationsdri­vande effekterna av ökade oljepriser för den svenska ekonomin har mins­kat genom att energiposterna i konsumentprisindex ej inräknas i löneavta-


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan      39

lens prisklausul och genom de nya regler som gäller för uppräkning av bl. a. pensioner.

Enligt konjunkturinstitutets bedömning skulle den privata konsumtionen minska med 3/4 %. Enligt min mening finns det anledning att räkna med en något större minskning eller ca 1 1/2 %. Jag har då tagit hänsyn lill den relativt kraftiga nedgång i detaljhandelsförsäljningen som kunnat registre­ras under årets första månader och till atl en försämring av läget på arbetsmarknaden brukar leda till ett högt sparande. Mot den bakgrunden förefaller det mindre sannolikt att en minskning av de disponibla inkoms­terna med 2 % skulle leda till ett så begränsat fall i den privata konsum­fionen som konjunkturinstitutet förutsatt.

En viss dämpning av den offentliga konsumtionens ökningslakt ägde rum under Qolåret. Denna fortsätter under 1981 och ligger främst på den statliga konsumtionen.

I finansplanen beräknades den kommunala konsumtionen i år öka med 3 %. Vid denna bedömning logs hänsyn lill alt den kommunala konsum-. tionen sannolikt skulle påverkas redan under 1981 av den reduktion av statens bidrag till kommunerna som konkretiserades i den kommunaleko­nomiska propositionen (prop. 1980/81: 116).

Utgiftstakten ligger som jag tidigare anfört, klart högre än vad som är långsiktigt möjligt. Den är dock mindre än ökningslalen för 1980 och 1979 som var respektive 4,2 och 4,8 % (exkl. beredskapsarbeten i kommunal regi).

Den totala konsumtionen torde minska svagt, eller med 1/4 %, 1981.

Investeringsutvecklingen torde bli påtagligt svag. Detta gäller även nä­ringslivets investeringar. Enligt konjunkturinstitutets tolkning av den in­vesteringsenkät som industriföretagen besvarade i mitten av februari skul­le industriinvesteringarna falla med ca 4 %. Företagens återhållsamhet torde betingas av att de bedömer sig ha tillräcklig kapacitet i förhållande till den internationella efterfrågan som nu kan förutses. Investeringsenkäten besvarades emellertid vid en tidpunkt då företagen möjligen inte lill fullo haft möjlighet att ta hänsyn till effekterna av vare sig Ivåårsavtalel eller regeringens ekonomiska handlingsprogram som strax innan presenterats. Jag har emellertid ej ansett mig böra göra någon avvikande bedömning av investeringsutvecklingen i förhållande till konjunkturinstilulet.

Den påtagliga försiktighet som företagen iakttar när del gäller all gardera sig mot riskerna för en alltför stor lageruppbyggnad innebär att det också är realistiskt att räkna med en viss lagerminskning. Omslaget från en relativ betydande lageruppbyggnad under fjolåret innebär en försvagning av efterfrågan som motsvarar ca 1 1/4 % av BNP. Totalt sell väntas där­med den inhemska efterfrågan falla med 2 %.

Antalet påbörjade lägenheter torde bli något lägre än under 1980. De åtgärder som tidigare vidtagits, bl.a. högre räntesubventioner i nyproduk­tion och s. k. produktionskostnadsbelåning för flerbostadshus beräknas


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad finansplan           40

medföra att antalet nya lägenheter i flerbostadshus hålls på oförändrad nivån medan en viss minskning av nyproduktionen av småhus sker. Den nyligen framlagda energipropositionen innebär ett fortsatt stöd till om­byggnadsverksamhelen. Med hänsyn tagen lill de åtgärder som chefen för bostadsdepartementet senare denna dag kommer att föreslå finns det an­ledning räkna med något högre bostadsinvesteringar än konjunklurinslilu­tet gjort.

Den låga inhemska eflerfrågenivån medför självfallet att även importen dämpas. Den volymmässiga nedgången av importen kan beräknas till 5 a 6 %. Härav svarar minskningen av oljeimporten för ungefär hälften.

Det är en markant minskning av oljeimporten som beräknas äga rum i år. Den totala förbrukningen av petroleumprodukter bedöms sjunka med ca 7—8 %. Detta beror självfallet dels på den allmänt låga aktiviteten men också på de prishöjningar på oljeprodukter som skelt som en följd av dels den internationella prisuppgången, dels de energipolitiskt motiverade pris­höjningarna. För den slutliga konsumenten har oljeprodukternas relativa pris sedan början av 1979 stigit med 49 %. Det lägre behovet av lagerupp­byggnad bidrar därutöver fill att minska efterfrågan och importbehovet.

Effekterna på bytesbalansen av den minskade oljeimporten är betydan­de. Skulle vi ha behållit fjolårels importnivå hade detta 1981 ökat import-oljenotan med närmare 5 miljarder kr.

Trots den förhållandevis låga exportökningen kommer den reala utrikes­balansen därmed atl förbättras motsvarande 2,1 % av BNP. Till följd av oljeprishöjningarna och den högre dollarkursen försämras bytesförhållan­det även i år. Likväl förbättras handelsbalansen med ca 5,8 miljarder kr. Transfereringsnettot försämras å andra sidan kraftigt främst beroende på att räntekostnaderna netto ökar med över 3 miljarder kr. Den totala bytes­balansen förbättras därför endast obetydligt, från ett underskott på 21,5 miljarder kr. till ca 19,5 miljarder kr. 1981.

Det är först sedan den internationella efterfrågan tagit fart på nytt som förutsättningar finns att mera påtagligt förbättra det svenska sysselsätt­ningsläget. För 1981 gäller all den tolala produktionen torde ligga kvar på en oförändrad nivä. Under loppet av året sker emellertid en viss produk­tionsökning. Det ligger i sakens natur atl del är utomordenligl svårt all beräkna effekterna härav på arbetsmarknaden. Enligt de överslagskalkyler som gjorts skulle efterfrågan efter arbetskraft sjunka med ungefär 30000-40000 personer. Därtill kommer elt nytillskott på arbetsmarknaden om ca 25000 personer. För att möta del försämrade arbetsmarknadsläget har chefen för arbetsmarknadsdepartementet dels föreslagit en serie ålgärder i propositionen om arbetsmarknadspolitikens framtida inriktning (prop. 1980/81:126), dels föreslår cheferna för arbetsmarknads- resp. bostadsde­partementen ytterligare ålgärder senare denna dag.


 


Prop. 1980/81:150   Bilagal    Reviderad flnansplan         41

3.3 Utblick mot 1982

Under senare år har den reviderade nationalbudgeten innehållit en ut­blick bortom det innevarande året. I år har emellertid bedömningen gjorts mera översiktlig och begränsats till att omfatta ett år. Skälen til! detta är dels den stora osäkerhet som präglar bedömningen av det internationella skeendet, bl.a. vad avser ränteutvecklingen med ty åtföljande konsekven­ser, dels att den utveckling som långtidsbudgeten visar kan komma att kräva ytterligare successiva besparingsinsatser. Ett löneavtal föreligger emellertid för 1982 vilket ger vissa hållpunkter för bedömningen av della år. Den gjorda bedömningen skall dock inte ses som en prognos utan som en överslagskalkyl över en utveckling som kan realiseras under vissa förutsättningar.

Jag har redan understrukit den betydande osäkerhet som råder vad gäller den internationella konjunkturen. Den bedömning som ligger till grund för den bild av 1982 som här återges utgår från att en förstärkning av reallönerna inom OECD-området sker när inflationen successivt mattas lill följd av att effekterna av de gångna årens oljeprisstegringar klingar av saml av den strama penningpolitiken. Att konjunkturavmatlningen nu inle tycks bli så kraftig som 1975 samt att företagens finansiella ställning är starkare medför att investeringarna så småningom kan väntas bidra lill tillväxten. En förstärkning av den slutliga efterfrågan leder också till ett ökal behov av lageruppbyggnad i industriländerna. Dé här angivna faktorerna skulle kunna leda till att BNP-tillväxten på nytt tar fart under loppet av 1982 så atl tillväxten i OECD-länderna skulle kunna uppgå till drygt 2,5%.

Ett sådanl uppsving för också med sig en ökning av handeln mellan länderna. En världshandelstillväxt på 3 ä 4% synes sannolik vid en pro­duktionsökning av den angivna storleken.

En viktig fråga är vad som kommer att hända med oljepriserna och oljetillgången. Med hänsyn tagen till en försiktig konjunkturålerhämtning samt den goda lagersituationen i industrivärlden bör några dramatiska olje­prishöjningar ej vara att vänta. Här har förutsatts en ökning av de reala oljepriserna på 4% på årsbasis från början av 1982. Några drastiska ned­skärningar av utbudet av olja har ej förutsatts ske.

Även övriga råvaror väntas stiga i pris under 1982, ca 3% realt. De bearbetade industrivarorna har bedömts komma att stiga med ca 6% i nominella termer.

Den internationella utvecklingen kan dock myckel väl bli svagare. Ett sådant mer ogynnsamt förlopp kan länkas innehålla en fortsatt hög infla­tionstakt i Förenta staterna som möts med en restriktiv penningpolitik. Detta driver upp räntorna, vilkel i sin tur tvingar de västeuropeiska län­derna att svara med en hög räntenivå och en restriktiv politik som dämpar tillväxten. Detta skulle kunna medföra en väsentligt lägre tillväxt i första hand i Västeuropa med negativa återverkningar på de svenska exportmöj­ligheterna. 4   Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. BUaga I


 


Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan        42

Till grund för den redovisade kalkylen har lagts en bedömning som skulle kunna medge en världshandelstillväxt på 3 å 4%, vilket ger förut­sättningar för en ökning av den svenska exporten. Huruvida detta blir möjligt eller ej bestäms av den svenska kostnadsutvecklingen. Genom tvåårsavtalet för 1981 och 1982 kan vår relativa konkurrensposition upp­skattas. För 1982 beräknas avtalet ge en timkoslnadsökning på ca 6% under förutsältning att löneglidningen ligger på samma nivå som de senaste åren. Vid en viss ökning av produktiviteten skulle arbetskraftskostnaden per producerad enhet öka långsammare. Detta bör medföra en förbättring av vårt relativa kostnadsläge. Företagen skulle kunna förstärka sitt vinst-läge i viss utsträckning och ändå höja priserna på industrivaror 3% lång­sammare än konkurrenterna. En sådan prispolitik skulle medföra mark­nadsandelsvinster redan 1982, så atl exporten skulle kunna öka ca 6%.

Även gentemot importvarorna stärks de svenska varornas konkurrens­kraft under de angivna förutsättningarna. Vid en ökning av den inhemska efterfrågan med ca 1,5% skulle importen öka med drygt 4%. Utrikeshan­delssektorns bidrag till BNP-fillväxten skulle därmed uppgå till 1 procent­enhet.

En löneutveckling enligt avtalet och den anlagna internationella pris­stegringen ger möjlighel alt hålla inflationstakten vid den i avtalet förutsat­ta gränsen om 6,5 % under loppet av året.

De besparingar på minst 12 miljarder kr. under budgetåret 1982/83 som jag förut nämnt kommer till en del att direkl påverka hushållens inkomster. Detta innebär att de realt disponibla inkomsterna faller någol. Den privata konsumtionen har bedömts följa inkomsterna och minska med 0,5%. Be­sparingarna leder till all även statens egen konsumtion faller i volym.

Den kommunala konsumtionen har antagits öka med 1 %. Som chefen för budgetdepartementet senare denna dag anför kommer regeringen atl återkomma med förslag till ytteriigare åtgärder om det inför höstens bud­getarbete i kommuner och landstingskommuner finns tecken på att volym­ökningen blir större.

För de offentliga invesleringarna gäller att de statliga investeringarna beräknas falla någol, medan de kommunala torde förbli i stort sett oföränd­rade.

Trots de besparingar som görs på statsutgifterna blir budgetunderskottel fortfarande belydande 1982. Åtgärder som innebär att de likviditetsska­pande effekterna av det höga budgetsaldot motverkas blir sannolikt nöd­vändiga. Betydande krav kommer att ställas på kreditpolitiken.

Bostadsinvesteringarnas volym styrs i stor utsträckning av igångsätt­ningen under tidigare år. De torde bli ungefär oförändrade 1982. Såväl antalet ingängsatta lägenheter som ombyggnadsverksamheten beräknas dock öka något.

För näringslivets del är det rimligt att förvänta sig att investeringarna ökar som en följd av att den internationella efterfrågan och det relativa


 


Prop. 1980/81:150   Bilaga 1    Reviderad flnansplan       43

kostnadsläget förbättras. I takt med atl kapacitetsutnytljandet ökar bör företagens investeringsbenägenhet bli större. En bidragande orsak blir del förbättrade vinstläget.

Ökningen av exporten saml en viss ökning av den inhemska efterfrågan leder till en BNP-fillväxt på knappl 2.5% (tabell 5).

Produktionsökningen kommer inte omedelbart att leda till en förbättring av arbetsmarknadsläget eftersom den till en början kan ske genom etl ökat utnyttjande av den personal som redan finns i företagen. Erfarenheterna från tidigare konjunkturuppgångar visar att ökningarna av produktionen per arbetad timme kan bli belydande. Genom den här förutsatta låga kostnadsökningen och påbörjade utbyggnaden av produklionskapacileten skulle förutsättningar dock föreligga för en långsiktigt högre sysselsätt­ning.

Betydande krav kommer att ställas på den ekonomiska politiken alt motverka de tendenser till alltför kraftig likviditetsökning i ekonomin som budgetunderskottet ger. Det är av stor vikt atl förhindra en likviditetsök­ning som äventyrar den pris- och kostnadsutveckling som tvåårsavtalet ger förutsättningar att uppnå.

Med den reala utveckling som här angivits samt med den förutsatta pris­och löneutvecklingen skulle en viss förbättring av handelsbalansen komma till stånd i reala termer. Genom all de svenska företagen anlas öka priserna i lägre grad än konkurrentländerna sker dock ingen förbättring i löpande priser. Eftersom vidare räntekostnader för vär utlandsupplåning stiger torde bytesbalansunderskottet knappast förbättras utan ligga kring 20 mil­jarder kr. Den förbättring av det ekonomiska läget som här bedömts inträffa under 1982 ger således ingen omedelbar förstärkning av den yttre balansen. Bl.a. leder de investeringsökningar som antagits ske och som ökar vår långsiktiga exportkapacitet temporärt till stigande import.

Kalkylerna visar att arbetet med att förbättra balansen i ekonomin kräver betydande insatser och uppoffringar under en följd av år.


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan     44

Tabell 5 Försörjningsbalans 1982

Procentuell volymförändring

Tillgång

BNP                                                                            2,4

Import av varor och tjänster                                       4

Summa tillgång                                                            3

Efterfrågan

Bruttoinvesteringar                                                    2,5

Lagerinvesleringar'                                                    1,3

Privat konsumtion                                                     -0.5

offentlig konsumtion                                                  0.5

Statlig                                                                      -1

Kommunal                                                                 I

Export av varor och tjänster                                       6

Summa efterfrågan                                                     3

Inhemsk efterfrågan                                                  1,5

' Förändring i procent av föregäende års BNP.

4    Närmare ställningstagande till 1980 års långtidsutredning'

4.1 Långtidsutredningen

1980 års långtidsutredning (LU 80) publicerades i december 1980 och har därefter varit föremål för remissbehandling. Ulredningen behandlar i förs­ta hand den ekonomiska utvecklingen i ett perspektiv fram till 1985 och jag skall i det följande kortfattat redogöra för dess analyser.

LU 80 har sett det som en huvuduppgift alt ange en väg till balans i den svenska ekonomin. I detta syfte har utredningen utarbetat ett scenario för den ekonomiska utvecklingen, där våra balansbrister successivt minskar och det blir möjligt att uppnå de cenirala målen för den ekonomiska politiken. Detta scenario är utredningens hiivudaliernaiiv I.

Svårigheterna att uppnå en sådan utveckling är emellertid mycket stora. Som jag lidigare framhållit har utvecklingen under 1970-lalet präglats av flera djupt liggande problem. Utredningen har mot denna bakgrund funnit det angeläget atl också analysera en utveckling där de nuvarande tenden­serna i den svenska ekonomin i stort sett består. Delta görs i huvudalterna­tiv 2 som byggts upp kring del grundläggande antagandet atl det endasi i marginell utsträckning går att ändra den nuvarande utvecklingen.

De två huvudalternativen är uppbyggda kring gemensamma förutsätt­ningar beträffande den internationella utvecklingen och utvecklingen av arbetskraftsutbudet i Sverige.

' En utföriig redogörelse för långtidsutredningens analyser och remissinstansernas synpunkter ges i bilaga 1.2


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan           45

LU:s två huvudalternativ

LU:s alternativ 1 präglas av kravet på förbättring i vår externa balans. Genom höjd konkurrenskraft och lönsamhet i industrin förutses det bli möjligt att stärka dess ställning på exportmarknaderna och att i viss ut­sträckning återta de marknadsdelar som förlorats under 1970-talet. En annan viktig grundförutsättning är atl de restriktioner på ekonomins ul-budssida som gjort sig påminda under slutet av 1970-talet hävs.

Enligt den grundläggande målsättningen för utvecklingen i alternativet minskas bylesbalansunderskottet successivt fram till 1985 för att detta år utgöra ca 2% av BNP. Härigenom möjliggörs en fullständig avveckling av underskottet fram emot slutet av 1980-talet. För att uppnå detta krävs inte enbart att de ovan nämnda marknadsvinsterna realiseras utan ocksä att oljeberoendet kraftigt minskas.

Den produktionsökning som detta förutsätter kräver en ökning av såväl investeringar som produktivitelstillväxl. Under de angivna betingelserna bedöms en ekonomisk tillväxt i storleksordningen 2,5%perår 1979-1985 vara möjlig. Kraven på investeringsuppgång och bylesbalansförbättring intecknar emellertid nära nog hela produktionsulrymmet och måste resul­tera i en kraftig neddragning av ökningen av såväl privat som offentlig konsumtion. Den offentliga konsumtionen skulle under perioden 1979-1985 öka med bara 0,9% om året och den privata med 0.6% om året.

Den statliga konsumtionen som 1974-1979 ökade med 2,1% per år beräknas nu minska med 0,5% per år. För den kommunala konsumtionen blir trendbrottet ännu mera drastiskt. Del utrymme som står till förfogande under perioden 1979-1985 motsvarar en åriig ökning på 1,5% per år, vilket skall jämföras med ökningen 4,7% per år under perioden 1974-1979. Om hänsyn tas till den utveckling som redan ägt rum under 1980 sjunker den möjliga ökningstakten för kommunal konsumlionslillväxl till 1,0% per år 1980-1985.

Alternativ 2 beskriver en utvecklingsväg för svensk ekonomi där de centrala trögheterna på ekonomins utbudssida förutsätts kvarstå och där den inhemska konsumtionen fortsätter att expandera enligl ungefär samma mönster som förut. Konsekvenserna härav blir en utveckling som i långa stycken påminner om den som ägde rum under 1970-lalets senare hälft. Utgångslägels kraftiga obalans förvärras och på grund av ett stagnerande näringsliv kan den fulla sysselsättningen inte upprätthållas.

För statens del har i alternativ 2 förutsatts en oförändrad konsumfions-volym. Den kommunala konsumtionen fortsätter däremot att växa snabbt. En viss uppbromsning av tillväxten förefaller emellertid f. n. ske och med anledning härav har ökningslakten salts till 3,8% per år under perioden 1979-1985.

Erfarenheterna under 1970-talel har visat all den återhållsamhet på lönesidan som ligger i alternativ 1 knappast kan realiseras i ett klimat med en expansiv offentlig efterfrågepolitik. Därför har i alternativ 2 förutsatts


 


Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan              46

all löntagarna inte kommer alt acceptera en försämring i reallönen.

Löneökningarna kommer alt pressa ned vinsterna. En del av kostnads­höjningen kan förväntas slå igenom i höjda produktpriser med stigande relativpriser som följd. Den ogynsamma prisutvecklingen beräknas leda lill atl den konkurrensutsatta delen av näringslivet ånyo tappar marknadsan­delar både på exportmarknaderna och här hemma. Trots en förutsatt tillväxt i världshandelns volym på i genomsnitt ca 5% per år beräknas den svenska exporten växa med endast 2,2% per år under perioden 1979-1985.

Den relativt höga konsumtionstillväxten och oförmånliga prisutveckling­en driver upp imporlefterfrågan. Den totala importen av varor och tjänster antas växa med i genomsnitt 3,8% per år 1979-1985, vilket är en mycket kraftig ökning i förhållande lill BNP-tillväxten.

Den angivna utvecklingen medför att bytesbalansen kraftigt försämras. Bytesbalansunderskottet växer från 11,2 miljarder kr. 1979 till ca 59 mil­jarder kr. 1985. Mätt som procentuell andel av BNP i löpande priser betyder detta att underskottet stiger från 2,5 % av BNP 1979 till 6,5 % 1985. Skuldstocken, som 1979 uppgick till ca 6% av BNP, beräknas öka till 28% av BNP 1985. Utredningen framhåller att det torde kunna starkt ifrågasät­tas om en sådan utveckling av den utrikes skuldsättningen kan äga rum utan begränsningar i den ekonomisk-politiska handlingsfriheten och kraf­tigt försämrade lånevillkor.

Den försvagade konkurrenssituationen och vinstutvecklingen väntas be­gränsa incitamenten till nyinvesteringar. De totala invesleringarna anges öka med endast ca 1 % årligen. BNP-ökningen har beräknats lill 1,3% per år under 1979-1985.

Vid en sådan utveckling skulle det enligt LU:s kalkyler inte längre bli möjligt att upprätthålla den fulla sysselsättningen. Antalet arbetslösa 1985 har i detta fall beräknats uppgå till drygt 100000 utöver den normala friktionsarbetslösheten. Detta är liktydigt med en arbetslöshet på 4,3%.

LU:s sidoalternativ

LU redovisar också tre sidoallernaliv för den ekonomiska utvecklingen fram till 1985. De två första - allernaliv 3 och 4 - är känslighetsanalyser i vilka en återgång mot balans i svensk ekonomi enligt alternativ 1 försvåras på grund av inre respektive yttre störningar. I alternativ 3 utgörs dessa störningar av trögheter på ekonomins utbudssida. I alternativ 4 består de av en ny oljeprischock i kombinalion med en försämrad internationell tillväxt. Alternativ 5, slutligen, påvisar svårigheterna att vända utveckling­en mot ekonomisk balans vid en snabb offentlig tillväxt.

Analysen i alternativ 3 påvisar vikten av att de centrala ulbudsbegräns-ningarna i svensk ekonomi undanröjs. Om inte detta sker går - trots i övrigt gynnsamma förutsättningar - både bylesbalansförbättringen och den fulla sysselsättningen förlorade. Alternativ 4 visar hur en väg tillbaka


 


Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan             47

mot balans kan spolieras av en ny drastisk oljeprischock. Alternativet klargör därmed också att den relativt kraftiga nedskärningen i inhemsk konsumfionstillväxt, som i alternativ 1 angivits som en nödvändig förut­sättning för återgång till extern balans, ingalunda är tilltagen i överkant. Tvärtom framstår den som olillräcklig om de yttre förutsättningarna för den ekonomiska utvecklingen blir mindre gynnsamma än i allernaliv I. Analysen av alternativ 5 visar att utvecklingen under de där angivna omständigheterna i allt väsentligt drivs in i en bana som liknar alternativ 2.

4.2 Remissinstanserna och föredragandens ställningstagande

Jag övergår till all sammanfatta remissinstansernas huvudsakliga stånd­punkter. I anslutning härtill skall jag också redovisa mina egna ställningsta­ganden.

Låt mig först konstatera att så gott som alla remissinstanser i allt väsent­ligt ansluter sig till LU:s beskrivning av den ekonomiska problembildens bakgrund och karaktär. Även om Landsorganisationen (LO) har en avvi­kande uppfattning om orsakerna till 1970-talels svaga internationella till­växt konstaterar den att det är tveklöst att Sveriges ekonomi befinner sig i en utveckling med snabbt växande balansbrister, stigande inflation, sjun­kande investeringar och stagnerande tillväxt. Svenska arbetsgivareför­eningen (SAF) fastslår för sin del att den nu framlagda långtidsutredningen på ett i många avseenden förtjänstfullt sätt belyser den svenska ekonomins utvecklingsmöjligheter. Sveriges industriförbund (SI) säger sig också dela LU:s grundläggande synsätt på vår ekonomi.

Fullmäktige i riksbanken konstaterar att det inte torde råda någon tve­kan om att den allmänna problembeskrivning som ges inför den kommande femårsperioden är korrekt. Centralorganisationen SACO/SR understryker att de invändningar som eventuellt kan riktas mot enskildheter i de presen­terade kalkylerna inte på något avgörande sätt förändrar utredningens problembeskrivning. Sveriges aktiesparares Riksförbund (SARF) anser att utredningens främsta värde ligger i att den i ett sammanhang formulerar den i breda kretsar redan accepterade bilden av det ekonomiska läget.

Även de båda kommunförbunden tycks i stort dela den allmänna upp­fattning, som jag ovan redovisat. Landstingsförbundet (LF) understryker att Sveriges ekonomi i dag präglas av obalans saml att en balanserad utveckling med stadig produktionstillväxt och låg inflationstakt är en förut­sättning för att landstingen på sikt skall kunna tillgodose behoven inom sitt verksamhetsfält. Styrelsen för svenska kommunförbundet anser också att lägesbeskrivningen av den svenska ekonomin i sina huvuddrag är riktig och menar därför också att en av huvuduppgifterna för den ekonomiska politiken måste vara att reducera vårt bytesbalansunderskott. Styrelsen ifrågasätter emellertid delvis LU:s analys av de bakomliggande orsakerna och menar att den snabba offentliga konsumtionstillväxten tilldelats en allt


 


Prop. 1980/81:150   Bilaga 1    Reviderad flnansplan             48

för framträdande roll i förklaringen av balansbristernas uppkomst. Där­emot menar slyrelsen all en begränsning av den totala inhemska konsum­tionsutvecklingen är elt nödvändigt - om än ingalunda tillräckligt - vill­kor för atl åter få en balanserad ekonomisk utveckling i Sverige.

Från den ovan redovisade och tämligen samstämmiga uppfattningen som även andra remissinstanser mer eller mindre uttalat anslutit sig lill. avviker Tjänstemännens centralorganisation (TCO). TCO:s syn på LU:s analyser kan sammanfattas med följande citat. "TCO delar ... varken LU:s syn på orsakerna eller de slutsatser LU drar av erfarenheterna av 1970-talets ekonomiska utveckling. TCO delar heller inte LU:s syn på hur den ekonomiska balansen skall återskapas".

För egen del kan jag i stort instämma i den bakgrunds- och lägesbeskriv­ning som ges av långtidsutredningen. Dess analys understryker del själv­klara förhållandet att nuvarande trender måste brytas om vi skall kunna nå balans i ekonomin. LU visar också alt dessa trender inte kan ses som ell resultat av olyckliga tillfälligheter. För att utvecklingen skall kunna vändas krävs en omfattande förändring av den ekonomiska politikens inriktning. Steg i denna riktning har redan tagits genom den ekonomisk-politiska strategi regeringen redovisade i årets budgetproposition och det i februari presenterade ekonomiska handlingsprogrammet.

Del är emellertid inte långtidsutredningens uppgift atl anvisa konkreta ekonomisk-politiska åtgärder. Utredningen har därför begränsat sig till att göra en kort summering av de områden där del är av största vikt att förändringar kommer till stånd. Startpunkten för denna utgörs av de krav påförändringar som framkommer ur utredningens alternativ 1 för utveck­lingen fram till 1985. Dessa är i korthet:

Efter en lång period av stagnation måste industriproduktionen och in­dustriinvesteringarna nu öka igen. För att detta skall vara möjligt måste industrin vinna marknadsandelar både hemma och ulomlands. Syssel­sättningen i industrin måste under den närmaste femårs-perioden öka med ca 60000 personer.

Oljeberoendet måste minskas.

Den privala konsumtionen får öka med endast ca 0,5% per år under första hälften av 1980-talet.

Utgiftsökningen i den offentliga sektorn måste bringas ned från 6 å 7% om året mätt i fasta priser till I ä 2% om året.

Tillväxten i statlig och kommunal konsumtion måsle dämpas kraftigt. Kommunernas konsumtionstillväxt måste begränsas till I % om året.

Den av LU återgivna kravbilden utgör ett direkl resultat av LU:s kal­kyler och måste bedömas utifrån realismen i de förutsättningar som ulred­ningen arbeiat med. Denna kan givelvis på olika punkter diskuteras men enligt min mening är det obestridligt alt LU:s kalkyler i stort ger en riklig bild av de krav som måsle ställas. Snarast synes utredningen vara väl optimistisk angående förutsättningarna för ökad inhemsk produktionstill-


 


Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan              49

växt och kan därigenom ha underskattat behovet av en anpassning på ekonomins efterfrågesida. Det kan sålunda ifrågasättas om den av LU förutsatta internationella tillväxten fullt ul kommer att realiseras. Om så inte sker blir möjligheterna för den svenska exportindustrins tillväxt sämre än vad utredningen räknat med. Det kan vidare diskuteras huruvida hela den av LU förutsatta produktivitetsökningen kan åstadkommas. LU anger för sin del att detta kräver snabba och kraftfulla åtgärder på ekonomins utbudssida. Realiserandet härav beror således bl.a. på effektiviteten i genomförandet av de åtgärder som regeringen redan aviserat. Jag vill i detta sammanhang också tillägga att den utveckling för 1981 som nu kan förutses bestyrker mina farhågor att anpassningskraven för en återgång mot balans ytterligare skärpts.

Denna uppfattning delas i stor utsträckning också av remissinstanserna. Samlliga remissorgan tycks sålunda vara överens om att industriproduk-fionen måste öka. Däremot ställer sig flera instanser tveksamma till huru­vida de av LU angivna ökningstakterna verkligen skall kunna uppnås. Dil hör bl.a. Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareför­eningen och Sveriges industriförbund. Bakgrunden till tveksamheten står bl.a. att finna i uppfattningen att LU kan ha överskattat den framtida världsmarknadstillväxten och därmed den möjliga svenska exporttillväx­ten. Likaså ställer sig flera remissorgan tveksamma till möjligheterna för den svenska industrin att vinna marknadsandelar i den utsträckning som LU förutsatt. Slutsatsen blir i dessa fall atl en ännu hårdare anpassnings­börda måste läggas på konsumtionsutvecklingen. Både Svenska arbetsgi­vareföreningen och Sveriges industriförbund menar att den ökade anpass­ningsbördan måste läggas på den offentliga konsumtionstillväxten.

Även Landsorganisationen, Svenska kommunförbundet och Lands­tingsförbundet delar utredningens slutsats att den totala konsumtionens tillväxt måste begränsas för alt uppnå ekonomisk balans. Landsorganisa­tionen konstaterar således att underskollen i bytesbalansen måsle elimine­ras för att de övergripande målen för den ekonomiska politiken på lång sikl skall kunna uppfyllas. Mot denna bakgrund är det enligl LO:s uppfattning tvingande att den offentliga sektorns expansion anpassas till tillväxten i ekonomin. LO framhåller emellertid samtidigt den offentliga sektorns vik­tiga roll för upprätthållandet av inhemsk efterfrågan och full sysselsätt­ning. Den anser det inte heller bevisat att den offentliga sektorns expan­sion varit ett hinder för industrins utveckling.

Svenska kommunförbundet hävdar att en utveckling mot balans i den svenska ekonomin kan åstadkommas med en annan avvägning mellan privat och offentlig konsumtion än vad som förordas i LU:s allernaliv 1. Av samma uppfattning är LandslingsjÖrbundet, som anser atl LU förordat en alltför kraftig neddragning av den kommunala konsumtionstillväxten.

SACO/SR framhåller atl utrymmet för tillväxt inom den offentliga verk­samhet bör bedömas med utgångspunkt från en renodlad prioritering mel-


 


Prop. 1980/81:150   Bilaga 1    Reviderad finansplan             50

lan olika typer av efterfrågan och därmed sammanhängande finansierings­problem. Det betonas att anledningen till atl SACO/SR accepterar behovet av återhållsamhet i den offentliga sektorns tillväxt i huvudsak kan hänföras till svårigheterna att höja skatteuttaget i den omfattning som eljest skulle krävas.

Bland övriga remissinstanser kan nämnas Sveriges Hantverks- och in­dustriorganisation (SHIO), som instämmer i LU:s beskrivning av de ak­tuella problemen och även LU:s allmänna synpunkter på hur de skall lösas. Fullmäktige i Sveriges Riksbank understryker alt LU:s alternativ I inte skall uppfattas som en lång och knagglig väg mot balans i ekonomin. I stället är det ett alternativ där kraftfulla åtgärder, som leder till en mar­kerad riktningsförändring, genast måste sättas in.

Fullmäktige i riksgäldskontoret framhåller att en ensidig satsning på fortsatt hög konsumtionstillväxt och/eller omfattande subventionering av industrigrenar utan framtidsutsikter snarast leder till att balansbristerna förvärras. Fullmäktige har en längre tid varil djupt oroade av de allt större underskotten i bytesbalans och statsbudget. De understryker att finansi­eringen av dessa hotar atl leda till allt allvarligare problem och skadeverk­ningar för den svenska ekonomin. Enligt fullmäktige ligger LU:s målsätt­ning om balans i utrikeshandeln först mot slutet av 1980-talet på en riska­belt låg ambitionsnivå. De förordar i stället att målet för uppnåendet av jämvikt bör flyttas till senasl 1985. Vid en given ekonomisk tillväxt skulle därvid kraven på återhållsamhet i den inhemska konsumtionen skärpas. Fullmäktige anser det också vara av allra största vikt all minskningen av det statliga budgetunderskottet sker i snabbare takt än vad som förutsatts i långtidsutredningen.

Jag har förståelse för den oro som riksgäldskonloret uppvisar i sitt remissvar. Jag tvingas emellertid samtidigt konstatera att den högre ambi­tionsnivån beträffande lidpunkten för extern balans skulle ställa utomor­dentligt hårda krav på inhemsk åtstramning. Detta förhållande accentueras av svårigheterna atl uppnå den ekonomiska tillväxt som LU räknat med och som flera remissinstanser ansett vara för optimistisk. Jag har pekat på förhållanden som bestyrker sådana farhågor.

Mot denna bakgrund finner jag LU:s ambitionsnivå belräffande lidsra­marna för en återgång till balans i svensk ekonomi var rimlig. Med hänsyn till de uppenbara riskerna att LU:s förutsättningar om den ekonomiska tillväxten inte till fullo infrias tvingas jag samtidigt konstatera att de av utredningen angivna tillväxttalen för den inhemska konsumtionen kan vara tilltagna i överkant, om dessa målsättningar skall uppnås.

Jag finner den av LU gjorda fördelningen mellan privat och offentlig konsumlionstillväxt vara väl avvägd. Det är inte rimligt att löntagarna ensamma skall bära hela bördan av den nödvändiga anpassningen. LU:s beräkningar innebär sålunda att reallönen per sysselsatt måste sänkas med i genomsnitt ca 0,5% per år under första hälften av 1980-talet. En kommu-


 


Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan        51

nal tillväxt utöver den nivå som LU angivit skulle ställa krav på ännu större reallönesänkningar om balansmålen skall vidmakthållas. Jag vill i detta sammanhang understryka alt de svårigheter som hittills visat sig vara förknippade med en frivillig sänkning av den kommunala expansionstakten ytterligare skärpt kraven på återhållsamhet.

Vid sidan av de nu berörda anpassningskraven framhåller LU också att en återgång mot balans kräver en minskning av vårt oljeberoende. Samtli­ga remissinstanser som tagit upp frågan instämmer. Tjänstemännens cen­tralorganisation (TCO) vill emellertid räkna med en lägre framtida ök­ningstakt för oljepriserna än vad LU gjort. Härigenom skulle både bytes­balansproblematiken och kraven på konsumtionsanpassning mildras. Den av TCO använda prisökningstakten innebär att det genomsnittliga realpri­set på vår oljeimport skulle sjunka med ca 2% per är räknat från första kvartalet 1981 fram till 1985. För samma lidsperiod innebär LU:s prisanta­ganden en genomsnittlig höjning med ca 2% per år. Självfallet måste varje försök att förutse oljeprisutvecklingen omges med stor osäkerhet. Det skulle emellertid enligl min mening vara föga välbetänkt alt basera en analys av de framtida anpassningskraven på en förhoppning att det framti­da oljepriset skall sjunka. Mot denna bakgrund vill jag också kraftigt underslryka vikten av de energipolitiska målsättningar, som LU:s kalkyler grundas på. Dessa överensstämmer i allt väsentligt med de som angavs i den av regeringen nyligen framlagda energipolitiska propositionen.

Som jag tidigare framhållit är det emellertid enligt LU inte tillräckligt alt komma till rätta med de nu berörda anpassningsproblemen på ekonomins efterfrågesida. För att anpassningskraven inte skall bli större än nödvän­digl krävs också att ekonomins tillväxtpotential utnyttjas. Detta kräver i sin lur att en rad restriktioner för den industriella tillväxten undanröjs. De viktigaste av dessa är:

-     Låg rörlighet på arbetsmarknaden som försvårar en rekrytering till industrin.

-     En svag finansiell position i industrin. Låga vinster och låg soliditet verkar tillbakahållande på investeringsviljan.

-     Ett otillräckligt virkesulbud begränsar expansionen i skogsindustrin. Jag har redan tidigare diskuterat de stimulanser av ekonomins utbuds­sida som erfordras för all eliminera dessa problem. Låt mig emellertid konstatera att flertalet remissinstanser i dessa hänseenden stödjer utred­ningens slutsatser. SHIO - Familjeföretagen hänvisar i detta samman­hang till det betänkande som 1979 avgavs av den särskilda näringspolitiska delegationen (Vägar till ökad välfärd. Ds Ju 1979: 1). SHIO menar att flera av det där angivna ålgärdsförslagen skulle verka i den av LU angivna riktningen. Sveriges kemiska industrikontor understryker riktigheten i ut­redningens bedömning att det finns betydande inhemska restriktioner för tillväxten i den svenska ekonomin. Kemikontoret gör mot denna bakgrund bl. a. en systematisk genomgång av de regelsystem inom miljöområdet som hämmar den egna branschens expansionskraft.


 


Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan              52

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) delar utredningens syn på de krav som ställs på arbetsmarknadens funktion. Enligl styrelsens mening är arbets­kraftens förmåga att anpassa sig till den ekonomiska utvecklingens krav avhängig inle bara av att rörligheten ökar för dem som redan befinner sig på arbetsmarknaden, utan i minst lika hög grad av all de nytillträdandes fördelning på branscher och yrken förändras. Styrelsen vill i della sam­manhang understryka viklen av atl industrin breddar sin rekrytering lill all i högre grad omfalla grupper som i dagslägel är underrepresenterade i de flesta induslriyrken.

När del gäller frågan om skogsindustrins virkesförsörjning betonar Skogsstyrelsen i sitt remissvar att en ökad intensitet i skogsbruket står i överensstämmelse med alla de övergripande samhällsmålen. Man bedömer också det uppsatta avverkningsmålet som realistiskt. Domänverkel delar LU:s uppfattning att de ökade avverkningarna måsle åstadkommas främsl i det enskilda skogsbruket. I detta sammanhang ifrågasätter emellertid Lantbrukarnas riksförbund (LRF) möjligheterna att öka virkesavverkning­en i den ulslräckning som LU räknar med, men konstaterar att alla vägar bör prövas för atl nå de uppsatta målen. Å andra sidan finner TJänsiemän-nens centralorganisation (TCO) slöd för åsikten alt det är möjligt alt under en tioårsperiod avverka mer än de 75 miljoner m' sk, per år som LU räknat med.

Även jag delar LU:s uppfattning om viklen av alt skogsindustrins rå­varuförsörjning tryggas. Jag vill i detta sammanhang erinra om de åtgärder för alt stimulera virkesutbudel som redovisades i regeringens handlings­program i februari samt betona att ytteriigare åtgärder kan aktualiseras i samband med att den s. k. virkesförsörjningsulredningen under året avger sitt betänkande.

Låt mig avslutningsvis beröra en fråga som rests av några remissinstan­ser, bl. a. TCO och SAF. Den allmänna problembilden i svensk ekonomi är f, n. av den karaktären att en strategi för återgång mol balans måsle la sin utgångspunkt i medelfristiga analyser. Av bl.a. denna anledning har LU:s analyser och slutsaler kommit all stå i centrum för den ekonomisk-poli­tiska debatten. Därvid har från vissa håll det faktum alt experter inom regeringens kansli svarat för utredningsarbetet lagits som utgångspunkl för att ifrågasätta utredningens integritet. De akluella remissinstanserna har gjort gällande atl denna typ av frågeställningar skulle kunna undvikas och att utredningen kunde ges en politiskt sett mer allsidig inriktning, om utredningsarbetet förlades till ell egel organ utanför kanslihuset.

Jag har viss förståelse för dessa synpunkter. Jag nödgas emellertid samtidigt konstatera att även integriteten hos fristående ulredningar kan ifrågasättas av dem som har motsatt uppfattning, särskilt när det är fråga om utredningar av stor allmän belydelse. Jag måste också understryka det faktum att den kompetens och kapacitet, som byggts upp kring dessa frågor i regeringskansliel under alla förhållanden behövs där. En ullokali-


 


Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan       53

sering av LU skulle därför vara förknippad med en dubblering av dessa funktioner. Detta betyder också alt den avancerade ekonomiska analysap­parat, som i dag används för delta slag av utredningsverksamhet och som under många år utvecklats vid ekonomidepartementet, även måste byggas upp inom det nya utredningsorganet. Jag ifrågasätter dessulom huruvida etl fristående utredningsorgan skulle ha möjligheler atl fortlöpande följa del aktuella inhemska och inte minst utländska ekonomiska skeendet på del ingående sätt som är nödvändigt och som utgör en naturlig del av verksamheten vid ekonomideparlemenlet. Jag kan också förutse problem i den analysmässiga samordning med andra departement och fackmyndig­heter, som är en del av LU-arbetet och som i dag sköts inom ramen för del löpande arbetet i regeringskansliet.

Mot denna bakgrund finner jag inte skäl föreligga för en förändring av LU-arbetets institulionella former, speciellt som erfarenheten visar atl detta inte i sig undanröjer de akluella problemen. Jag vill samtidigt under­stryka att den ingående remissgranskning som LU utsätts för i sig torde säkerställa allsidigheten i den samlade bedömningen av de medelfristiga ekonomiska problemen.

5   Avslutning

Av vad jag anfört i det föregående framgår, att den helt övervägande delen av alla remissinstanser anslutit sig till 1980 års långtidsutrednings beskriv­ning av bakgrunden till och arten av Sveriges ekonomiska problem. Även om i vissa fall avvikande uppfattning framförts om orsakerna lill 1970-talets svaga internationella utveckling, föreligger enighet om de balansbris­ter som kännetecknar Sveriges ekonomi och om hur nödvändigt det är att komma till rätta med dem. Det är värdefullt att insikten om våra svårighe­ter är så allmänt omfattad. Detta utgör en av de viktigaste förutsättningar­na för en bred samling kring de åtgärder som måste vidtagas för att återföra samhällsekonomin till balans.

Den vidgade förståelsen ökar självfallet kraven på att den ekonomiska politiken förs med sådan konsekvens och ges ett sådant innehåll, atl den motsvarar medborgarnas förväntningar. Det räcker inte att påvisa pro­blemen. Vårt folk har rätt att kräva, alt de åtgärder deras förtroendemän anvisar står i överensstämmelse med problemens vidd och art.

Polifiken måste ges en sådan inriktning, att den inhemska efterfrågan anpassas till de resurser som står till förfogande. Utrymmet för realin-komstförstärkningar och offentlig utgiftsexpansion är under de närmaste åren utomordentligt begränsat. Överbudspolitik kommer att leda till ökade risker för förstärkt ekonomisk obalans och är ägnad att undergräva förtro­endet för politikerna. Den strama efterfrågepolitiken - som syftar lill alt vidga utrymmet för investeringar och export - måste åtföljas av stimulans


 


Prop. 1980/81:150   Bilaga 1    Reviderad flnansplan       54

av den ekonomiska fillväxlen. Möjligheterna härtill måste förbättras ge­nom offensiva insatser på ekonomins utbudssida.

De av långtidsutredningen angivna tillväxthämmande faktorerna i eko­nomin måste angripas. Om de inte kan undanröjas, försämras utvecklings­möjligheterna för vårt näringsliv. Produktivitet och konkurrenskraft måste återställas. Marknadssystemets funktionsförmåga måste förstärkas. Män­niskor och företag måste stimuleras till produktiva och nyskapande insat­ser. Det måste löna sig för den enskilde att genom egna insatser förbättra sin ställning. Det måste löna sig att satsa på utveckling och nytänkande inom näringslivet. Därmed läggs grunden för förnyad tillväxt. En öppnare arbetsmarknad, ökad investeringsaktivitet och förbättrade finansiella möj­ligheter för vår industri utgör naturliga beståndsdelar i en sådan tillväxt­främjande process.

För regeringen blir det en central uppgift att tillse atl den oundvikliga anpassningen sker solidariskt och på sådant sätt, att de mest utsatta grupperna i vårt samhälle inte drabbas.

De åtgärder jag här redovisat innebär ett fullföljande av den strukturella anpassning av vår samhällsekonomi som påböijats. En målmedveten tillämpning av denna ekonomisk-polifiska strategi syftar lill att steg för steg återställa balansen i vår ekonomi och att säkra välfärd och sysselsätt­ning för kommande generationer.

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas såsom bilagor:

Reviderad nationalbudget 1981 (bilaga Ll)

Sammanfattning av 1980 års långtidsutredning och remissyttrandena (bilaga 1.2)

Förslag till ändrad utbetalning av kommunal skatt, m. m. samt framställ­ning från fullmäktige i riksbanken jämte remissyttranden i denna fråga (bilaga 1.3).

6   Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen förslår riksdagen dels att

1.      godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
som jag har förordat i det föregående,

dels att antaga inom ekonomidepartementet upprättade förslag till

2.   lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m.,

3.   lag om ändring i lagen (1961:436) om församlingsstyrelse,

4.   lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1    Reviderad flnansplan      55

5. lag om ändring i lagen (1950:552) om uppbörd av vissa avgifler enligt lagen om allmän försäkring, m. m. De under 2 och 4 angivna förslagen har upprättats i samråd med chefen för budgetdepartementet, det under 3 angivna förslagel i samråd med cheferna för budget- och kommundepartemenlen och det under 5 angivna förslaget i samråd med chefen för socialdepartementet. De föreslagna lagändringarna är av så enkel beskaffenhet all det inte är påkallat att höra lagrådet.


 


Prop. 1980/81:150    Bilagal    Reviderad flnansplan      56
Innehållsförteckning

1   Sveriges ekonomiska situation i ett längre perspektiv   .... 1

2   Den ekonomiska politiken   ............................................      7

 

2.1    De externa förutsättningarna: den internalionella utvecklingen 7

2.2    Den ekonomiska politikens mål och uppläggning   ... .... 9

 

2.2.1    Åtgärder för all förbättra den svenska ekonomins pro­duktionsförmåga                      13

2.2.2    Åtgärder för att hålla tillbaka den inhemska konsum­tionen                            20

2.3 Kreditpolitiken   ........................................................    26

2.3.1     Utvecklingen under 1980 och början av 1981   .......           26

2.3.2     Utsikterna för 1981   ........................................    28

2.3.3     Åtgärder rörande den kommunala likviditeten                    31

3 Den ekonomiska utvecklingen 1980-1982   ...................    34

3.1    Utvecklingen under 1980   ....................................... .. 34

3.2    Utvecklingen under 1981    ...................................... .. 37

3.3    Utblick mot 1982   ....................................................    41

4 Närmare ställningslagande till 1980 års långtidsutredning              44

4.1    Långtidsutredningen   ..............................................    44

4.2    Remissinslanserna och fördragandens slällningstagande                       47

 

5   Avslutning   .................................................................... .. 53

6   Hemställan   ...................................................................    54

Tabellförteckning

1   Den konsoliderade offentliga sektorns utgifter i reala termer 1970-1981                         24

2   Finansiering av budgetunderskottet 1979-1981    ........ .. 29

3   Försörjningsbalans 1980-1981   ....................................    35

4   Bytesbalans 1980-1981   .............................................. .. 36

5   Försöijningsbalans 1982 ............................................... .. 44

Diagramförteckning

1   BNI, privat och offentlig konsumtion,  bruttoinvesteringar och bytesbalansens saldo 1970-1980                        3

2   Banksparandets reala avkastning efter skall 1965-1979                 26

3   Diskonto i Sverige resp. genomsnitt för OECD-länderna 1978- 1981           27

4   Orderingången från exportmarknaderna till tillverkningsindustrin 1970-1980 enligt konjunkturbarometern        ....................................................................................... 37

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981


 


Reviderat budgetförslag


Bilaga 2


 


 


 


Regeringens prop. 1980/81:150                            Bilaga 2

Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET
                PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-04-23

Föredragande: statsrådet Wirtén

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1981/82 såvitt avser utgifter och beräkning av statens inkomster, m. m.

REVIDERAT BUDGETFÖRSLAG

1    Det reviderade budgetförslaget

1.1 Inledning

Underskottet i statsbudgeten har ökat snabbt under senare år. En sådan utveckling är inte förenlig med en balanserad utveckling av samhälls­ekonomin. I 1980 års kompletteringsproposition (1979/80: 150) angavs mot den bakgrunden bl. a. att budgetunderskottet som andel av bruttonational­produkten under perioden fram t.o. m. budgetåret 1984/85 borde minskas med minst en procentenhet per år. Detta skulle väsentligen åstadkommas genom nedskärningar på utgiftssidan. Riksdagen (FiU 1979/80:40, rskr 1979/80:421) fillstyrkte de angivna målen för budgetpolitiken.

Som ett led i arbetet med att begränsa statsutgifternas tillväxt har rege­ringen under hösten 1980 för riksdagen i en särskild besparingsproposilion (1980/81:20) redovisat olika förslag till besparingar inom statliga och stats­understödda verksamheter. Förslagen innebar en förstärkning av statsfi­nanserna med drygt 6 miljarder kr. Dessa åtgärder, som riksdagen seder­mera i allt väsentligt godtagit, kommer i allmänhet all få full effekt under budgetåret 1981/82.

Finansutskottet underströk i sill av riksdagen godkända betänkande över besparingspropositionen (FiU 1980/81:10, rskr 1980/81:23) att det sparprogram som förelagts riksdagen bara är ett första steg. Enligl utskot­tets uppfattning måste ett systematiskt besparingsarbele pågå under lång tid framöver. Utskottet framhöll vidare att besparingsarbetet i fortsättning­en väsentligen var en del av budgetarbetet även om man måste räkna med att det även framöver kan bli fråga om beslut under löpande budgetår.

I den budgetproposition som förelades riksdagen i januari 1981 (1980/ I    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga 2


 


Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                  2

81:100) redovisade jag min bedömning av budgelulvecklingen under inne­varande och nästa budgetår. Jag framhöll därvid att ökningen av budgetun­derskottet var starkt oroande och att det mot den bakgrunden var moti­verat att överväga ytterligare åtgärder.

Förslag härom framlades i mars 1981 för riksdagen (prop. 1980/81: 116 och 118). Förslagen ingick tillsammans med andra åtgärder i det ekonomis­ka handlingsprogram som regeringen offentliggjorde en dryg månad tidi­gare inför riksdagens allmänpolitiska debatt. De i propositionerna redovi­sade åtgärderna beräknas för helår ge en förstärkning av budgeten på ca 5 miljarder kr. För budgetåret 1981/82 blir effekten mer begränsad.

I 1981 års budgetproposition redovisade jag vidare vissa överväganden avseende såväl budgetpolitiken för budgetåret 1981/82 som på något längre sikt. Jag pekade i detta sammanhang på den stora betydelse som automati­ken spelar för utvecklingen av statens utgiftssida. Min slutsats var att det mot denna bakgrund är motiverat att se över gällande regelsystem med sikte på att begränsa automatiken. Jag återkommer senare till denna fråga.

Vad gäller budgetpolitiken på längre sikt anförde jag att ett sparmål för budgetåret 1982/83 skulle komma att redovisas i 1981 års komplelterings­proposifion. Detta borde vara möjligt att kvantifiera när resultaten från 1981 års långtidsbudget fanns tillgängliga. Mot bakgrund av de preliminära kalkyler som förelåg kring årsskiftet fastslogs att sparmålet skulle komma att behöva sättas högre än för budgetåret 1981/82.

Finansutskottet redovisade i sitt av riksdagen godkända betänkande (FiU 1980/81:40, rskr 1980/81: 100) inga avvikande bedömningar i dessa frågor. Enligt utskottets mening får det betraktas som utomordentligt angeläget att analyser av budgetautomatiken görs för att klarlägga dynami­ken och samspelet mellan olika poster i statens finanser.

Arbetet med 1981 års långtidsbudget har nu avslutats. I denna ingår bl. a. analyser av automatiken på statsbudgetens utgiftssida. En god grund före­ligger sålunda för att presentera vissa rikllinjer för budgetpolitiken på såväl kortare som något längre sikt.

1.2 Budgetutvecklingen under senare år

Min företrädare tog i fjolårets budget- och kompletteringspropositioner upp vissa frågor i anledning av det snabbt ökande underskottet i statsbud­geten. I årets budgetproposition har även jag behandlat vissa av de fakto­rer som lett fram till nuvarande budgetläge. Som bakgrund till de riktlinjer för budgetpolitiken som jag kommer att föreslå vill jag nu ta upp vissa ytterligare aspekter på budgelulvecklingen under de närmast föregående åren.

Statsinkomsternas ökning har bromsats upp under senare år. Detta beror dels på en vikande tillväxttakt i ekonomin, dels på svårigheterna att ytterligare höja ett redan mycket högt skattetryck utan att del får starkt


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                        3

negativa effekter på ekonomin. Höjda skattesatser tenderar att ge mindre inkomstförstärkningar än vad man tidigare kunnat räkna med. Samtidigt påverkar ökat skatteuttag från en skattebas skatteintäkterna från andra på ett komplicerat sätt. Jag tolkar dessa tendenser så, att det är vanskligt att i realiteten höja skattetrycket myckel utöver dagens nivå. Utgifternas sleg­ringslakl har inte bromsats upp lika snabbt som inkomslutvecklingen. Denna bristande överensstämmelse har resulterat i ett växande budgetunderskott. Del är därför av intresse att närmare analysera tenden­serna i utgiftsutvecklingen under senare år.

Under perioden 1976/77-1979/80 ökade BNP i löpande priser med i genomsnitt drygl 11 % per år, medan statsutgifternas tillväxt var klart snabbare — inemot 17% i årligt genomsnitt. Statsutgifternas andel av BNP har därigenom ökat från drygt 32% budgetåret 1976/77 lill drygl 37% budgetåret 1979/80. Skälet till den kraftiga ökningen är främst att söka i ökningen av transfereringarna (inkl. finansiella transaktioner). Exkl. statsskuldräntorna uppgick även transfereringarnas tillväxt till i genom­snitt 17% per år. Särskilt tungt i transfereringarnas ökning väger folkpen­sioner, statsbidrag till barnomsorgen, de allmänna kommunbidragen samt räntebidrag och lån till bostadsbyggande. Kostnaderna för statens egen resursförbrukning exkl. försvarsutgifterna ökade i långsammare takt, eller med i genomsnitt ca 11 % per år, vilket i stort sammanföll med tillväxten av BNP.

Tabell L Statsutgifternas utveckling budgetåren 1970/71-1981/82

Genomsnittlig årlig förändring i löpande priser, %

1970/71-      1976/77-      1979/80-      1980/81-
1976/77
  1979/80  1980/81'       1981/82

(nuv. ber.)   (nuv. ber.)

Inkomster       -1-14,8           -F 8,3           -1-15,4          -i-  1,8

Utgifter           -H5,6           -1-16,7           -1-15,4           -)- 9,4
Utgifter exkl.

statsskuldräntor -H5.4           -1-15,4           -1-12,5           -I- 6.6

BNP                        -H2,2           -(-11,4          -l-ll.O          + 9,3

' Korrigering har skett för den nivåhöjning av såväl inkomster som utgifter om ca 3
miljarder kr. som är en effekt av den budgetreform som genomfördes budgetåret
1980/81.

Tendenserna i statsulgifternas expansion under de tre senare åren av 1970-talet följde samma utvecklingsmönster som fidigare under 1970-talet.

Under budgetåren 1980/81 och 1981/82 sker såvitt nu kan bedömas en markant uppbromsning i utgiflstillväxten vilkel är en följd av de medvetna åtgärder som vidtagits i detta syfte. Med nu föreliggande prognoser skulle ökningen exkl. statsskuldräntor totalt sett kunna begränsas till i stort sett samma tillväxt som BNP.


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                 4

För innevarande budgetår har denna uppbromsning kunnal ske genom att i princip inga nya reformer eller utgiftsåtaganden genomförts. Vissa ökade insatser av mer begränsad omfattning har möjliggjorts genom om­prioriteringar. Även besparingspaketet från i höstas berörde i viss ut­sträckning innevarande budgetår. För budgetåret 1981/82 har. utöver en stor restriktivitet med alla former av nya utgiftspåslag, direkta besparingar genomförts om inemot 6 miljarder kr. I sammanhanget måste dock under­strykas att en förutsättning för atl brottet i utgiftstrenden skall bli beståen­de är en mycket stor återhållsamhet på alla områden.

Räntorna på statsskulden är den snabbast växande utgiftsposten på statsbudgeten. Dessa utgifter har fördubblats sedan budgetåret 1979/80 till vad som nu beräknas för budgetåret 1981/82. Varje år som underskott uppkommer ökar den totala statsskulden och därmed ränteutgifterna. Enda sättet att begränsa denna ökning är atl vidta åtgärder som leder till ett minskat budgetunderskott. Som chefen för ekonomidepartemenlel redan har anfört tenderar dessulom elt stort budgetunderskott att driva upp räntenivån.

Jag övergår nu till en närmare redogörelse för de förändringar i budgetlä­get för innevarande och nästkommande budgetår som inträffat efter det att budgetpropositionen presenterats. Senare avser jag atl återkomma till de mer preciserade riktlinjer för budgetpolitiken som krävs för all ytteriigare begränsa utgiftsutvecklingen framöver.

1.3 Det aktuella budgetläget

Statsinkomsterna

Av avgörande betydelse för statsinkomsternas utveckling är inkomslut­vecklingen i samhället. De nyligen träffade löneavtalen för åren 1981 och 1982 medför atl en relativt god bild nu föreligger av lönesummans tillväxt framöver. Från chefen för ekonomidepartementet harjag, ulöver uppgifter om lönesummans tillväxt, även inhämtat uppgifter om den förutsedda utvecklingen av vissa andra för inkomstberäkningen väsentliga faktorer. Min kalkyl utgår således från samma förutsättningar som den reviderade finansplanen. Lönesummans tillväxt överstiger för år 1981 den ökning som låg till grund för min beräkning i budgetpropositionen med ca I procenten­het. För år 1982 har däremot skett en viss nedjustering av lönesummans ökning jämfört med de tidigare mer schablonmässiga förutsättningarna. Härutöver har revidering skelt av den allmänna ekonomiska utvecklings­bilden med konsekvenser för bl.a. den beräknade utvecklingen av privat konsumtion. Jag har vidare beaktat regeringens förslag i propositionen om ekonomisk-politiska ätgärder — i första hand oljeskalten - liksom försla­gen i den kommunal-ekonomiska propositionen. Av nu tillgängligt under­lag atl döma kan statsinkomsterna för budgetåret 1981/82 uppskattas fill 158,7 miljarder kr., vilket innebär en mindre uppräkning jämfört med vad


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                        5

som beräknades i budgetpropositionen. En förklaring till statsinkomster­nas låga tillväxt är att utfallet av inkomstskatterna år 1980 blev lägre än vad jag räknade med i budgetpropositionen, vilket sänker nivån för inkomster­na även för budgetåret 1981/82. Vidare har revideringen av konjunkturbil­den medfört att inkomsterna av mervärdeskatten räknats ned. I samman­hanget bör dock understrykas att effekten av de åtgärder som har föresla­gits i de nämnda propositionerna till betydande del fär effekt först efter budgetåret 1981/82.

Jag vill i detta sammanhang nämna att de förslag till förändringar i skatteskalor m. m. som regeringen avser att senare lägga fram inle beaktats i den beräkning av statsinkomsterna som jag nyss redogjort för. Avsikten är att förslagen skall tolalfinansieras via andra åtgärder på budgetens inkomstsida. Statsinkomsterna totalt sett påverkas således inte under bud­getåret 1981/82. Dock kan omfördelning komma att ske mellan enskilda inkomsttitlar.

Statsutgifterna

I budgetförslaget beräknades de tolala statsutgifterna för budgetåret 1981/82 till inemot 226 miljarder kr. Nu föreliggande beräkningar slutar på 233 ä 234 miljarder kr. Ökningen förklaras bl. a. av ökade stalsskuldräntor och en ökad belastning på vissa priskänsliga anslag, främst till försvaret och folkpensionerna. De totala effekterna på utgifterna av räntehöjningen och den snabbare prisutvecklingen beräknar jag till ca 4 miljarder kr. Härtill kommer att budgetbelastningen under budgetåret 1981/82 för de under våren framlagda förslagen avseende varvsnäringen beräknas bli något högre än vad som beräknades i budgetpropositionen. Dessutom räknar jag nu med ytterligare kostnader för arbetsmarknads- och industri­politiken.

Jag avser att senare vid min anmälan av särskilda frågor återkomma med en mer detaljerad redogörelse för vad som ligger bakom den uppräkning av statsutgifterna för budgetåret 1981/82 som skett jämfört med budgetförsla­get.

Jag övergår nu till atl redovisa de statsfinansiellt mer belydande särpro­positioner som lagts fram under våren 1981.

Det har visat sig nödvändigl att via statsbudgeten anvisa ytterligare medel till de svenska varven. I en nyligen avlämnad proposition föreslås alt sammanlagt 1 532 milj. kr. anvisas för budgetåret 1981/82. Därutöver före­slås 100 milj. kr. bli anvisat redan för innevarande budgetår för att syssel­sättningsfrämjande åtgärder snabbt skall kunna sättas in vid Karlskrona­varvet. Av de medel som föreslås bli anvisade för nästkommande budgetår avser 672 milj. kr. ett finansiellt stöd till Svenska Varv AB för att täcka kostnaderna för att avveckla Öresundsvarvet AB under perioden 1980-1983. För att täcka statens beräknade kostnader för att infria lidigare utställda garantier till Svenska Varv AB avseende föriuslläckning föreslås att ett anslag på 800 milj. kr. anvisas.


 


Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                         6

Statsföretag AB får kapitaltillskoll för att täcka föriuster och genomföra investeringar i vissa av dotterbolagen.

Inom ett par områden har regeringen lagt fram förslag om mer långsik­tiga riktlinjer. Del gäller industri-, energi- och sysselsättningspolitiken. Bl. a. har föreslagits elt treårigt program för slöd till leknisk forskning och utveckling samt kapitaltillskott till fonden för industriellt utvecklingsarbe­te. Ett omfaltande energiforskningsprogram föreslås för perioden 1981/ 82-1983/84, främst avseende inhemska energikällor som kan ersätta olja. Finansieringen av energiforskningsprogrammet sker genom en höjning av den särskilda beredskapsavgiften på oljeprodukter. I den ekonomisk-poli­tiska propositionen har regeringen föreslagit en ytterligare höjning av oljeskatten, vilket innebär att den sammanlagda skatte- och avgifts­höjningen uppgår lill 100 kr. Tyngdpunkten i propositionen om arbets­marknadspolifikens inriktning ligger på förslag som är ägnade all förbättra arbetsmarknadens funktionssätt och underiätta den ömsesidiga anpass­ningen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft.

Regeringen har föreslagit att statsbidrag anvisas i syfte att stimulera fill avverkning av skog och tillvaratagande av klenvirke. Samtidigt har föresla­gits en höjning av skogsvårdsavgiften.

Uppgörelse har träffats med Landstingsförbundet om ersättningen till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen samt om statsbidragen till kliniker för psykiskt sjuka. Vidare har överenskommelser träffats om kom­pensation till staten för övertagande av driftkostnader för skyddade verk­städer, arbelsvårdsinslitut m. m.

Saldoutvecklingen

De förändringar av statsbudgeten för vilka jag nyss har redogjort sam­manfattas i tabell 2.

Budgetunderskottet beräknas för innevarande budgelår till inemot 58 miljarder kr. Förändringen jämfört med beräkningen i budgetpropositionen - drygl 2 miljarder kr. - härrör från dels en viss nedrevidering av inkoms­terna, dels en viss uppjustering av utgifterna.

För budgetåret 1981/82 beräknas budgetunderskottet nu komma att upp­gå till ca 75 miljarder kr. att jämföra med tidigare beräknade inemot 68 miljarder kr.

Tabell 2. Statsbudgeten budgetåren 1980/81 och 1981/82

(Miljarder kr.)

 

 

1980/81

 

 

1981/82

 

 

Budgetprop. 1980

Ny beräkni

ng

Budgetprop. 1981

Ny beräkning

Inkomster Utgifter

Saldo

157.0 212,5

-55,5

155,9 213,6

-57,7

 

158.1

225.7

-67,6

158,7 233,6

-74,9


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag              7

1.4 1981 års långtidsbudget

Jag övergår nu till att redogöra för resultaten i 1981 års långtidsbudget (bilaga 2.1).

Långtidsbudgetarbetels syfte är att kartlägga konsekvenserna för bud­getutvecklingen på längre sikt av redan fattade beslut och gjorda åtagan­den. I långtidsbudgeten görs alltså inte några försök alt förutse vilka beslut som statsmakterna kommer att fatta under perioden.

En sådan kartläggning kan sedan utgöra underiag för en analys av de statsfinansiella förutsättningarna under de närmaste åren. Långtidsbudge­ten omfattar förutom beräkningar av statsbudgetens inkomster och ut­gifter, beräkningar rörande socialförsäkringssektorn saml vissa andra stat­liga verksamheter. Vidare behandlas den kommunala utvecklingen. Som förutskickades i 1981 års budgetproposition ägnas ett särskilt avsnitt i långtidsbudgeten åt automatiken i statsbudgeten. Avsikten är all långtids­budgeten genom denna breda uppläggning skall kunna ulgöra elt viktigt underlag för bedömningar av den samlade offentliga sektorns utveckling på något längre sikt.

Vad gäller statsinkomsterna grundas beräkningarna på oförändrade skatteregler och avgiftssatser i den mån inte förändringar beslutals eller förutskickats. Beräkningarna utgår beträffande åren 1981- 1982 från sam­ma antaganden rörande priser, löner och tillväxt i samhället som presente­ras i den reviderade finansplanen. För perioden därefter ansluter sig förut­sättningarna för beräkningarna - med vissa modifikationer med hänsyn till den aktuella konjunkturbilden - i stora drag till de antaganden som utnytt­jas i anslutning till 1980 års långtidsutredning. Jag vill redan här understry­ka att den utveckling som långtidsbudgeten uppvisar givetvis inte är accep­tabel. Jag återkommer senare till de ekonomisk-politiska åtgärder som långtidsbudgetperspektivet påkallar.

Statsinkomsternas årliga procentuella tillväxt under den framförliggande perioden skulle enligt långtidsbudgetkalkylen komma att uppgå till 10,3 % i löpande priser. Den förhållandevis höga utvecklingstakten beror i viss utsträckning pä att nivån för budgetåret 1981/82 till följd av vissa kassa­mässiga effekter är lägre än den underliggande trenden.

I löpande priser beräknas den årliga genomsnittliga ökningen av statsut­gifterna, exkl. statsskuldräntorna, under långtidsbudgetperioden uppgå fill 7,1%. Denna relativt låga utvecklingstakt får ses mot bakgrund av lång­tidsbudgetmetodiken.

Statsskuldräntorna växer mycket snabbt under perioden och motsvarar slutåret inemot två tredjedelar av det beräknade underskottet. Sammanla­get beräknas de totala statsutgifterna i löpande priser komma att öka med i genomsnitt 9,4% per år under långtidsbudgetperioden.

Statsutgifterna exkl. statsskuldräntorna ökade i fasta priser med 5.3% per år under perioden 1975/76-1979/80. Långtidsbudgelkalkylen resulterar i en ökning med 0,4% årligen.


 


Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                  8

För att belysa hur de statliga utgifterna direkt och indirekt ställer an­språk på samhällets reala resurser är det av intresse atl studera utveckling­en såväl av de statliga konsumtions- och investeringsutgifterna som av transfereringarna och de finansiella transaktionerna. Slalens utgifter för konsumtion och investeringar, dvs. statens direkla efterfrågan på varor och tjänster, uppgår för budgetåret 1981/82 lill ca 62 miljarder kr. och utgör därmed ca 27% av statsbudgetens utgifter. Enligt långtidsbudgeten skulle dessa utgifter i fasta priser minska med 0,6% per år. Under jämförelsepe­rioden ökade statens utgifter på dessa områden med 1,8% per år. När det gäller den statliga konsumtionen baseras beräkningen på förutsättningen om oförändrad ambitionsnivå. För myndighetsanslag och liknande anslag har det s.k. huvudalternativet tillämpats, vilket innebär en real resurs­minskning om 2% per år med hänsyn till förutsatt produktivitetsökning. Denna reducering är dock ej inlagd i beräkningen i oförändrad pris- och lönenivå utan har beaktats i samband med omräkningen till löpande priser. De statliga investeringsutgifterna beräknas minska med 2,1 % under perio­den vilket hänger samman med att pågående projekt successivt avslutas. Några nya projekt läggs däremot inle in i beräkningarna.

Tabell 3. Statsutgifternas utveckling under perioden 1975/76—1985/86. Konsumtion, investeringar ocli transfereringar

(Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå)

 

 

Procentuell

Genomsnittlig

1981/82

Genomsnittlig

 

andel av bud-

• procentuell

abs. nivå

procentuell

 

getens

utgif-

förändring

(milj. kr.)

förändring

 

ter 1981/82

1975/76-

 

1981/82-

 

 

 

1979/80

 

1985/86

Statlig konsumtion

22,0

 

3,7

51400

- 0,3

Statliga investe-

 

 

 

 

 

ringsutgifter

4,6

 

- 5,7

10700

- 2,1

Transfereringar

 

 

 

 

 

till hushåll

28,0

 

-t- 3,6

65 400

+  1,6

till kommuner

19,4

 

+ 5,8

45 200

- 0,9

statsskuldräntor'

12,4

 

-1-24,4

29000

-1-12,3

till företag

5,7

 

+ 21.1

13400

-  1,2

internationella

2,5

 

+ \2.3

5 900

-1-  1.7

Finansiella

 

 

 

 

 

transaktioner

5,4

 

-1-12,2

12600

-1- 5,0

Deflaterade med BNP-deflatorn.

Transfereringar och finansiella transaktioner beräknas för budgetåret 1981/82 uppgå till drygl 171 miljarder kr. och ulgör därmed inemot tre fjärdedelar av budgetens utgifter. Liksom i tidigare långtidsbudgetkalkyler ökar transfereringarna (inkl. statsskuldräntor) även räknat i fasta priser. De beräknas således öka med 3% i fasta priser jämfört med 7,7% under jämförelseperioden. Det bör nämnas att långtidsbudgettekniken hittills inneburit en undervärdering av den sedermera fakfiskt realiserade utveck-


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                 9

lingstakten. Pris- och löneomräkningar har således gjorts endast på de anslag som genom indexbindningar eller regelsystem blir föremål för auto­matiskajusteringar, exempelvis folkpensionerna och räntebidragen på bo­stadsområdet. Beträffande t.ex. barnbidragen finns inga sådana koppling­ar och någon uppräkning av barnbidragets storlek med hänsyn till prisut­vecklingen har därför inte skett.

Den snabbast växande utgiftsposten under långtidsbudgetperioden är statsskuldräntorna. Enligt beräkningarna i årets långtidsbudget skulle den genomsnittliga årliga ökningen i löpande priser uppgå lill över 22%. För budgetåret 1981/82 beräknas kostnaden för statsskulden uppgå till 29 mil­jarder kr. och beräknas därefter öka under hela långtidsbudgetperioden för att under periodens sista år uppgå till 65 miljarder kr.

Underskottet i statsbudgeten beräknas uppgå till 57,7 miljarder kr. bud­getåret 1980/81. För budgetåret 1981/82 beräknas underskottet öka med ca 17 miljarder kr. till 74,9 miljarder kr. Enligt långtidsbudgeten växer detta underskott successivt och beräknas vid långtidsbudgetperiodens sista år uppgå till 99 miljarder kr. Jag vill dock ånyo betona att beräkningarna av de framtida budgetunderskottens storlek är förknippade med osäkerhet och grundade pä vissa antaganden om den samhällsekonomiska utvecklingen. Tendensen och styrkan i budgetunderskottens utveckling framstår dock klart och entydigt.

Långtidsbudgeten innehåller också ett avsnitt om utvecklingen för stats­budgeten och socialförsäkringssektorn sammantagna. Syfiet är att ge en mer fullständig bild av den verksamhet som styrs genom statliga beslut. Underskottet för staten och socialförsäkringssektorn beräknas uppgå till ca 80 miljarder kr. budgetåret 1985/86, vilket innebär en försämring med drygt 22 miljarder kr. under långtidsbudgetperioden.

De värden för statsutgifter, statsinkomster och budgetsaido som redovi­sats i långtidsbudgeten styrs givetvis i hög grad av de antaganden och förutsättningar för beräkningarna som ställts upp. Som redovisas i lång­tidsbudgeten får förändringar i dessa anlaganden stor inverkan på resulta­ten. En viktig faktor bakom beräkningarna utgörs av förutsättningarna beträffande sysselsättningen. Sålunda hart.ex. arbetsmarknadspolitiken i beräkningarna behandlats enligt gängse långlidsbudgetmelodik, vilket i detta fall leder till en hög grad av schablonmässighet.

Även utgifterna för industripolitik kan sägas vara schablonmässigt be­räknade. Under perioden 1975/76-1980/81 utgick industripolitiskt stöd motsvarande nära 6 miljarder kr. i genomsnitt per år. I långtidsbudgeten har lagts in utgifter endast för redan beslutade åtgärder. Det innebär i praktiken all praktiskt taget inga resurser avsatts för periodens sista år. Om en försvagning av konjunkturen och!allvariiga strukturförändringar skulle föranleda åtgärder för att understödja krisdrabbade företag, stiger således kostnaderna ulöver vad som ingår i långtidsbudgetens beräkning­ar.


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       10

Utvecklingen av budgetunderskottet är i mycket hög grad beroende av de antaganden som görs beträffande räntenivån. I första hand är det utgifterna för statsskuldräntorna och utgifterna för räntesubventionerna till boendet som påverkas. Om räntenivån under hela perioden är en procent­enhet högre än vad som antagits kan budgetunderskottet för slutåret beräk­nas stiga med 5 å 6 miljarder kr.

I långtidsbudgeten redovisas den långtgående automatik som styr stats­budgetens utgifter. Jag återkommer strax närmare till delta. Förändringar i befolkningens ålderssammansättning, ökningar av löner och priser etc. medför att utgifterna stiger inom ramen för gällande regelsystem utan att beslul om reformer eller nya åtaganden fattas. Så länge gällande regelsy­stem inte omprövas är det sålunda faktorer utanför statens direkla konlroll som styr utgifternas utveckling.

Statsbudgetens inkomstsida päverkas vid givna skattesatser huvudsakli­gen av den allmänna inkomstutvecklingen i samhället. Den statliga in­komstskatten bestäms av utvecklingen av främsl löner, pensioner, avdrag samt via inflalionsskyddel även av prisutvecklingen. Bestämmande för mervärdeskattens utveckling vid given skallesals är i första hand konsum­tionsutgifternas ökning och fördelning. Övriga indirekta skaller utgår i allmänhet med ett i kronor fastställt belopp per enhet. Konsumtionsvoly­men blir sålunda avgörande för intäkterna.

Av vad jag nu anfört framgår att det föreligger stora skillnader mellan automatiken bakom statsutgifter och statsinkomster. Statsinkomsterna är starkt beroende av tillväxten i ekonomin. Statsutgifterna styrs i hög grad av faktorer som är oberoende av den allmänna tillväxten. Inbyggda s. k. automatiska stabilisatorer medför att utgifterna ökar snabbare vid en dämpning i tillväxten. Bl.a. stiger kostnaderna för arbetsmarknadspoliti­ken. Vid kortvariga cykliska fluktuationer i tillväxten är detta givetvis en fördel så till vida att budgeten får en kontracyklisk inverkan på den övriga ekonomin. Problem uppslår emellertid då del är fråga om en mer långsiktig nedgång i ekonomins tillväxttakt. Problemen förstärks av den mycket stora ökning som statsskuldräntorna uppvisar till följd av de omfattande budgetunderskotten.

De resultat som 1981 års långtidsbudget visar understryker enligt min mening den strukturella balansbrist som finns i statsbudgeten. Detta var också den slutsats man kunde dra av förra årets långtidsbudget. Analysen av automatiken i främst utgiftsutvecklingen styrker också tidigare gjorda uttalanden av regeringen och riksdagen alt de framlida besparingsan-slrängningarna måsle omfatta ingrepp i regelsystem o.d. Besparingar un­der anslag som bestäms vid årliga beslut och som inle är bundna till någon form av automatik kan aldrig bli av sådan omfattning att trenden i saidout­vecklingen kan brytas. Del framtida budgetarbetet måsle därför i högre grad än tidigare bli förutsättningslöst och omprövande.


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag             11

1.5 Automatiken i statsutgifternas utveckling

1.5.1 Inledning

Utvecklingen av statsbudgetens utgifter präglas i betydande utsträck­ning av automatik. Med detla menas att utgifterna för etl visst verksam­hetsområde förändras utan att statsmakterna varje gång tar ställning här­till. De faktorer som inom ramen för gällande regelsystem styr utgiftsut­vecklingen kan grovt indelas i pris- och volymfaktorer. Som exempel på prisfaktorer, dvs. faktorer som på olika sätt är förknippade med den allmänna prisutvecklingen, kan nämnas konsumentpriser, timlöner och räntesatser. Bland de volymfaktorer som påverkar utgifterna spelar demo­grafiska förändringar en stor roll. Antalet pensionärer och antalet barn i skolåldern är exempel härpå.

Inte mindre än ca fyra femtedelar av statsutgifterna är automalikslyrda. Åtgärder som syftar till att dämpa eller bryta automatiken är därför av speciellt stort intresse vid överväganden om begränsningar av den statliga utgiftstillväxten. Om de anslag som kännetecknas av automatik lämnas ål sidan i besparingsarbetet blir kraven på besparingar inom andra områden orimligt stora. Vidare kan påpekas all åtgärder som begränsar automatiken kan ha särskilt värde från besparingssynpunkt, eftersom de ofta innebär att storieken på en besparing växer med tiden.

Jag vill även peka på det värde som en mildring av aulomatikeffekler kan ha för möjligheterna för statsmakterna atl göra rationella avvägningar i budgetarbetet. När det tillgängliga resursutrymmet är begränsat, slälls särskill höga krav på att olika utgiftsområden noga vägs mot varandra. Starka låsningar när del gäller utgifternas utveckling försvårar emellertid avvägning och omprioritering mellan olika områden. Begränsning i auto­matiken kan därför bidra till att öka flexibiliteten i budgetprocessen och medverka lill en effektivare avvägning mellan skilda ändamål. Dessulom kan indexering och andra former av prisanknuten automatik i vissa fall verka inflationsdrivande. Åtgärder mot sådana former av automatik kan alltså också ses som ett led i en politik föi" ökad prisstabilitet.

Man kan självfallet inte bortse ifrån att förekomsten av indexbindningar och annan automatik kan innebära vissa administrativa fördelar. Vidare kan de ge stadga åt planerings- och budgetarbetet. I nuvarande budgetläge väger dock nackdelarna med långtgående indexering enligt min mening så tungt att en kritisk prövning härav är motiverad.

Åtgärder som tar sikte på utgiflsautomatiken måste givetvis bedömas mot bakgrund av de särskilda omständigheter som gäller inom varje ända­målsområde. För att besparingar i tillräcklig omfattning skall komma till stånd är det oundvikligt alt också ändamål som upplevs som angelägna och betydelsefulla berörs. Sådana besparingar måste därför i likhet med andra ingrepp utredas och prövas. Ett första steg i en sådan prövning har varit all kartlägga omfattningen och innebörden i automatiken. Jag kan nu redovisa


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       12

huvudresultaten av denna undersökning. För en mer utförlig redovisning får jag hänvisa till årets långtidsbudget (bilaga 2.1).

1.5.2 Indelning i huvudgrupper

I syfte att få en överblick över automatiken har statsbudgetens anslag delats in i olika kategorier med avseende på de faktorer som styr utgif­terna. En sådan indelning kan naturligtvis göras på flera olika sätt. Indel­ningen har här gjorts så att man får en överblick över de för statsmakterna kontrollerbara faktorerna. Detta innebär att förändringar i befolkningens ålderssammansättning och liknande volymfaktorer ej i någon större ut­sträckning har beaktats i undersökningen.

Begreppet automatik ar inte helt entydigt. Graden av automatik varierar i själva verket mellan olika anslag. De anslag som är indexerade och följer förändringar i priser, löner, etc. präglas av en långtgående automatik. I andra änden på skalan kan man finna anslag som successivt bestäms av separata beslut. Automatik får dock ej uppfattas så att statsmakterna skulle sakna möjlighet att påverka utgifternas utveckling på berörda områ­den. Riksdagen har alltid möjlighet att besluta om ändringar av de regler som styr en verksamhet.

Huvudresultatet av den utförda undersökningen har sammanfattats i diagram 1, där en indelning skett utifrån de utgiflsslyrande faktorerna. Undersökningen har företagits med utgångspunkt i budgetförslaget för budgetåret 1981/82. Där framgår alt de anslag som präglas av vad som kan betecknas som regelstyrd automatik dominerar statsbudgetens utgifter. Av de totala utgifterna kan ca 122 miljarder kr., motsvarande 54%, hänföras lill denna grupp. Dessa utgifter ökar således i takt med priser, löner, etc. så länge inga ingrepp görs i gällande regelsystem. Statsskuldräntorna utgör en grupp för sig. De uppgår lill ca 12% av utgifterna. Automatiken kan här sägas vara ännu mer långtgående, eftersom räntorna oundgängligen måste betalas och utgifterna ökar så länge budgeten visar underskott. Här finns alltså inte den frihet att ändra automatiken som gäller för andra anslag.

De anslag som normalt pris- och löneomräknas i det reguljära budgetar­betet har sammanställts i en särskild grupp. Häri ingår främst de s.k. förvaltningsanslagen och huvuddelen av de bidragsanslag som ej är före­mål för regelstyrd automatik. Dessa utgifter uppgår till 35 miljarder kr., eller drygt 15%, av de tolala utgifterna. Normalt gäller för dessa anslag att viss kompensation ges för inflation enligt fastlagd praxis.

Endasi en begränsad del av slalsbudgetens utgifter bestäms genom sepa­rata beslut. Dessa uppgår till 35 miljarder kr., vilkel molsvarar ca 15% av statsutgifterna. Även denna grupp rymmer emellertid många anslag som påverkas av faktorer av automatikkaraktär. Som exempel på detta kan nämnas utgifterna för åtgärder mot arbetslösheten, som ju är starkt bero­ende av förändringar i konjunkturutvecklingen. Ett annat exempel är inve­steringarna. Flertalet investeringsbeslut är visserligen separata till sin na-


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       13

tur, men när besluten väl är fattade stiger utgifterna i takt med den allmänna inflationsutvecklingen.

Vissa utgifter har ej kunnat hänföras lill någon av de nu nämnda grupper­na. Dessa anslag, som svarar för ca 4% av de totala utgifterna, har sammanförts i en restpost. Denna beslår av olika beräkningsanslag såsom anslagsförbrukningar och tillkommande utgiftsbehov samt anslag för riks­dagen och dess verk.

1.5.3 Utgiftsstyrande faktorer

Inom de huvudgrupper som jag nu har nämnt kan anslagen indelas i undergrupper. Bland de anslag som påverkas av regelstyrd automatik spelar basbeloppsanknutna anslag en stor roll. De uppgår till hela 38 miljarder kr., eller 17% av utgifterna. Härtill kommer att basbeloppet styr utgifter i samma storleksordning inom socialförsäkringssystemet.

När det gäller utgifterna över statsbudgeten dominerar anslagen för folkpensioner, bidragsförskott och studiemedel. Motivet bakom anknyt­ningen till basbeloppet är att försäkra mottagaren av de olika bidragen en given real standard. Ökning i den allmänna prisnivån kompenseras sålun­da, så att det reala värdet bibehålls. Vissa förändringar har nyligen genom­förts i det sätt på vilket basbeloppsindex är konstruerat. Sålunda sker ej längre någon kompensation för ändring av indirekta skatter eller av sub­ventioner. Ej heller ges någon kompensation för stigande energipriser. De förändringar som här har vidtagits är ett exempel på hur utgiftsautomati­ken kan dämpas.

Nettoprisindex styr ramarna för det militära försvaret och för civilför­svaret. Dessa utgifter svarar för närmare 8% av de totala utgifterna. Syftet med den indexkonstruktion som här tillämpas är att ge förutsättningar för en långsiktig planering av försvarets verksamhet. De resurser som tilldelas försvaret i och med försvarsbesluten skall hållas realt oförändrade under den period besluten avser. Priskompensalionssystemet inom försvaret ses f. n. över av en utredning.

Bruttonationalinkomsten bestämmer utvecklingen av biståndsramen. Denna uppgår i budgetförslaget till 5,5 miljarder kr., eller ca 2,5%, av de totala utgifterna. Tidigare styrdes biståndsanslagen av bruttonationalpro­dukten. Skillnaden mellan dessa båda principer är främst att avdrag görs för räntebetalningarna till utlandet vid beräkning av bruttonationalinkoms­ten. Denna metod innebär sålunda ett mer rättvisande sätt att mäta den svenska ekonomins reala bärkraft. I dagsläget uppgår biståndsramen till drygt 1 % av bruttonationalinkomsten. Enligt enprocentsprincipen ökar biståndsutgifterna i takt med nationalinkomsten i löpande priser.

De olika typerna av skolbidrag styrs generellt av timlöneutvecklingen i samhället och för lärarkategorierna. Sammantaget bestäms ca 8 % av utgif­terna av timlöneutvecklingen. Härav svarar bidragen till driften av grund­skolan och gymnasieskolan för den helt övervägande delen. Härutöver


 


Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag

Diagram 1. Utgiftsstyrande falitorer i statsbudgeten


14


Miljarder kr.

122

Automafik enligt regler


 

■34;

Pris- och löneomräkning Separata beslut \ \ 12y \   Räntor på statsskulden Ih Resterande


ingår i gruppen en rad från beloppssynpunkt mindre anslag inom utbild­ningsdepartementets område. Utvecklingen av utgifterna inom skolans område påverkas också starkt av volymfaktorer. Den faktiska omfattning­en av verksamheten bestäms sålunda dels av befolkningsutvecklingen, dels av den ambitionsnivå som de enskilda kommunerna upprätthåller.

Uppräkningen i takt med timlöneutvecklingen sker för att ersätta kom­munerna för den faktiska kostnadsstegringen inom skolverksamheten.


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                15

Lönesumman i samhället påverkar anslag som uppgår till närmare 16 miljarder kr., eller drygt 7%, av utgifterna. 1 denna grupp ingår bidragen till sjuk- och föräldraförsäkringen, de allmänna bidragen lill kommunsek­torn samt anslaget till vuxensludiestödet. Det bör här understrykas att endast 15% av utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkringen finansieras från statsbudgeten, medan återstoden faller på socialförsäkringssektorn. Möjligheterna att begränsa vissa av utgifterna inom detta område är f.n. under utredning. Det har sketl vad gäller sjukförsäkringen i sjukpenning­kommittén. Föräldraförsäkringen ingår i en samlad kartläggning av effek­terna av ledighetslagstiftningen.

Räntenivån har direkt betydelse för ett fåtal anslag i statsbudgeten. Förutom statsskuldräntorna, som ingår i en grupp för sig, är det främst utgifterna för subventioner av räntor inom boendet som är av betydelse. Utgifterna för detta ändamål präglas av en långtgående automatik och har under senare år ökat kraftigt. De bestäms dels genom skillnaden mellan marknadsräntan och en s. k. garanterad ränta, dels av tillväxten i bostads­beståndet. Subventionerna av räntekostnaderna inom boendel kommer, som jag aviserat i annat sammanhang, att bli föremål för ulredning inom ramen för en större översyn av stödet till bostadssektorn.

Drygt 19 miljader kr. av de totala statsutgifterna, motsvarande ca 8,5 %, styrs av vad som kan betecknas som aktivitetsbestämd automatik. I denna grupp ingår i första hand de specialdestinerade bidragen till kommunsek­torn. Kännetecknande för anslagen i denna grupp är all det är den faktiska utvecklingen av en viss verksamhet som styr statens kostnader och att staten inte har någon direkt kontroll av verksamhetens omfattning. De principer efter vilka statens bidrag utgår lill de olika verksamheterna kan variera. Grovt sett kan de indelas i två huvudprinciper. Enligl den ena ersätter staten en viss andel av resp. kommuns totala kostnader för verk­samheten i fråga. Detta är det vanligaste tillvägagångssättet — närmare 90% av anslagen inom gruppen styrs enligl denna princip. Som exempel på anslag i denna grupp kan nämnas de specialdestinerade bidragen till färd­tjänst och till social hemhjälp. Återstoden kännetecknas av att statens ersättning utgår med ell givet belopp för vatje enhet som omfattas av verksamheten. Verksamhetens volym blir i detla fall ensaml bestämmande för anslagets utveckling. Syftet med de specialdestinerade bidragen är i huvudsak att medverka till en jämn fördelning av kommunal service inom vissa områden och att stimulera kommunerna att bedriva viss angelägen verksamhet.

Förvaltningsanslagen svarar enligt den utförda undersökningen för när­mare 21 miljarder kr., vilket motsvarar drygt 9% av utgifterna. För denna har automatiken begränsats genom tillämpningen av det s. k. huvudalter­nativet. De anslag som på annat sätt är föremål för pris- och löneomräk­ning i det årliga budgetarbetet uppgår till ca 14 miljarder kr., eller 6%, av utgifterna. Även för de senare kan generella ingrepp i vissa fall övervägas.


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       16

Rent praktiskt kan delta ske t. ex. genom att kompensation för inflationen ej ges fullt ut.

Den huvudgrupp som kännetecknas av separata beslul har också delals upp i undergrupper. Den storleksmässiga jämförelsen framgår även här av diagram 1. De transfereringar till hushåll som är oförändrade i nominella tal, såvida ej särskilda beslut om förändringar fattas, uppgår sammantaget till ca 10,5 miljarder kr. Till denna kategori hör bl. a. barn- och bostadsbi­drag. Även investeringarna ingår i huvudgruppen. De uppgår till drygt 8 miljarder kr. Vidare har särskilts de anslag som i mer betydande grad är beroende av förändringar i konjunkturutvecklingen. Hit hör stora delar av arbetsmarknadspolitiken och vissa anslag under industridepartementets område. De uppgår totalt till drygt 7 miljarder kr.

Sammanfattningsvis kan konstateras att statsbudgetens utgifter i mycket stor utsträckning ökar automatiskt. 1 ett läge med begränsat statsfinansiellt utrymme och stort behov av omprioritering och avvägning mellan olika ändamålsområden kan detta leda till betydande problem. Liksom andra möjligheter till besparingar bör givetvis ingrepp mot automatiken ses mot bakgrund av de speciella omständigheter som föreligger inom resp. ända­målsområde. Enligt min mening är det samtidigt betydelsefullt alt i bespa­ringsarbetet särskilt uppmärksamma de möjligheter som finns att dämpa och bryta den automatiska utvecklingen av utgifterna inom olika områden.

1.6 Budgetpolitiska riktlinjer på längre sikt

1.6.1 Utgångspunkter

I 1980 års långtidsutredning - LU 80 - presenteras en ekonomisk-politisk utvecklingsväg som återför den svenska ekonomin mol balans. Ett från budgetpolitiska utgångspunkter centralt inslag i en sädan utveckling är en dämpning av statlig och kommunal konsumtion och en minskning av budgetunderskottet. För den slalliga konsumtionen anges en minskning med 0,8 % i genomsnitt per år. Att detta krav innebär en avsevärd återhåll­samhet framgår av att den statliga konsumtionen ökade med 2,1 % per år i genomsnitt för perioden 1974—1979. En uppbromsning har nu dock skett och år 1980 ökade den statliga konsumtionen med mindre än 1,7%. LU:s kalkyl förutsätter besparingar av sådan omfattning totalt sett att budgetun­derskottet nominellt ligger kvar på ungefär nuvarande nivå. Chefen för ekonomidepartementet har i sin redovisning tidigare denna dag av sina ställningstaganden till LU konstaterat alt en betydande del av anpassnings­bördan för atl avhjälpa balansbrislerna i vår ekonomi måste läggas på den offentliga konsumtionen.

Den i långtidsbudgeten beräknade utvecklingen präglas i hög grad av den obalans mellan statsinkomster och statsutgifter som föreligger i utgångslä­get. Den innebär att budgetunderskottet fortsätter att vidgas även om inkomster och utgifter stiger i samma takt. För att underskottet skall


 


Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                 17

minska krävs givetvis att inkomsterna stiger väsentligt snabbare än utgif­terna.

De beräkningsmässiga resultaten av långtidsbudgeten är som jag tidigare framhållit i hög grad beroende av de grundläggande antaganden som upp­ställts. Jag har därvid också diskuterat vissa omständigheter som skulle kunna leda till att utfallet kan bli sämre än vad som redovisas i långtidsbud­geten.

Det utvecklingsalternativ i LU där balansbristerna successivt byggs bort medger å andra sidan mera gynnsamma förutsätlningar för den statliga budgeten. En förutsättning för att detta alternativ skall kunna förverkligas är emellertid att betydande besparingar på statsbudgetens utgiftssida ge­nomförs.

De budgetpolitiska slutsatser som kan dras av långtidsutredningens och långtidsbudgetens resultat är således relativt entydiga. Om inle omfattande åtgärder vidtas för att förbättra statens finanser kommer statsbudgeten att utvecklas på ett sätt som ej är förenligt med kraven på en förbättrad samhällsekonomisk balans.

Jag övergår nu till att redovisa vilka mål och riktlinjer för budgetpoliti­ken som enligt min mening bör gälla.

1.6.2 Mål för budgetutvecklingen

Regeringen har tidigare uttalat att del statliga budgetunderskottet som andel av BNP under de närmaste åren måste minska med i genomsnitt en procentenhet per år. För att klara det måste omfaltande saldoförstärkande åtgärder sättas in under en följd av år.

I ett kortsikfigt perspektiv kommer budgetunderskottet alt påverkas inte bara av den underliggande strukturella utvecklingen utan också av kon­junktursvängningarna. Deras betydelse för budgelulvecklingen illustreras väl av den nu aktuella situationen. Omfattande besparingar som får effekt under budgetåret 1981/82 har beslutats under senare tid. Samtidigt har emellertid den svenska ekonomin gått in i etl skede av långsam ekonomisk fillväxt. Detta medför att den positiva effekten av besparingarna ej omedel­bart kan avläsas i ett minskat budgetsaido. Vissa förhållanden leder nämli­gen till att underskottet tenderar att öka i en situation med svag konjunk­turutveckling. När den ekonomiska utvecklingen saktar av, dämpas in­komsttillväxten i samhället och därmed också statens skatteintäkter. Sam­tidigt stiger utgifterna över vissa konjunkturberoende anslag.

För att få en rättvisande bild av den underliggande budgetutvecklingen måste man därför också se hur de icke konjunkturberoende utgifterna utvecklas. Med hänsyn till att dessa över tiden rimligen bör uppvisa en högre grad av stabilitet än själva saldot finns starka skäl all komplettera det långsiktiga målet för budgetunderskottets utveckling med ell delmål för de icke konjunkturberoende utgifternas utveckling. Med hänsyn till stats-

2    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga 2


 


Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                 18

skuldräntornas nära koppling till saldoutvecklingen bör utgiftsmålet anges exkl. dessa.

Det finns givetvis starka skäl att förlägga de utgiftsneddragningar som kan bli aktuella till högkonjunkturperioder. Det är både lättare och lämp­ligare att genomföra stora besparingar under en högkonjunktur. Besparing­arna får då en kontracyklisk inverkan på konjunkturutvecklingen. Men även om mycket talar för att besparingsambitionerna bör sättas högre i högkonjunktur än i lågkonjunktur, vill jag framhålla att detta resonemang inte får föras alltför långt. Av flera skäl måste besparingsarbetet till stor del bedrivas oberoende av konjunkturutvecklingen.

För det första är det statliga budgetunderskottet ett strukturellt feno­men. Det innebär att underskottet kommer att öka ytterligare framöver om inte målmedvetna motåtgärder vidtas under en följd av år.

För det andra vill jag i detta sammanhang också peka på den långa tidseftersläpning som ofta gäller innan beslut om besparingsåtgärder får genomslag på budgetutvecklingen. Det gör det nödvändigt att planera merparten av utgifterna utan närmare kännedom om konjunkturutveck­lingen.

För det tredje, till sist, villjag betona att besparingar som genomförs nu är värda mer än besparingar i framtiden. Varje år som en nödvändig anpassning skjuts på framtiden förstärks också de grundläggande balans­brislerna i ekonomin. Vissa besparingar kan visserligen upplevas som en standardsänkning för stora grupper i samhället. Uteblivna besparingar kan emellertid få än mer negativa effekter på välfärden genom de försämrade utsikterna för den allmänna ekonomiska utvecklingen. Vidare måste man beakta utvecklingen av statsskuldräntorna. Eftersom varje utebliven be­sparing innebär en ökning av budgetunderskottet så genererar den ökade räntekostnader som sedan växer år från år.

Det av regeringen i fjolårets kompletteringsproposition angivna målet att reducera budgetunderskottet uttryckt som andel av BNP ligger fast. För­stärkning av budgeten måste i allt väsentligt ske genom besparingar på utgiftssidan.

Med hänsyn till budgetsaldots starka beroende av konjunkturutveckling­en är det lämpligt att också ange ett mål för utvecklingen av vissa delar av statsutgifterna. För enskilda budgetår kan visserligen även statsutgifterna påverkas av konjunktursvängningar och andra tillfälliga faktorer. Utgifts­utvecklingen har emellertid betydligt större stabilitet än budgetsaldots utveckling och ett utgiftsmål bör därför vara ett värdefullt komplement i det kontinuerliga budgetarbetet.

Målet för utgiftsutvecklingen måste självfallet anges så att det är konsi­stent med den långsiktiga ambitionen att minska budgetsaldot. Vissa svå­righeter att formulera målet föreligger givetvis på grund av osäkerheten om den framtida prisutvecklingen och om den reala tillväxten i ekonomin. Vad gäller prisutvecklingen gäller dock att denna påverkar både utvecklingen


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       19

av BNP och av utgifterna i löpande priser, varför en målsättning formule­rad i reala termer bör ge en tillräcklig stabilitet.

Mot bakgrund av den nu aktuella bilden av budgetutvecklingen under perioden fram t.o.m. budgetåret 1985/86 såsom den framkommit i årets långtidsbudget (bilaga 2.1) bedömer jag att en neddragning av statsutgif­terna exkl. stalsskuldräntor och vissa konjunkturberoende utgifter med 3% per år i fasta priser blir nödvändig. Jag har därvid beaktat att den ekonomiska utvecklingen bör bli mer positiv än vad som förutsatts i långtidsbudgetkalkylerna bl.a. till följd av de besparingsåtgärder som jag beräknar kommer atl vidtas under de närmaste åren.

1.6.3 Riktlinjer för besparingsarbetet

De allmänna mål för budgetutvecklingen som jag nu har redovisat måsle enligt min mening kompletteras med mer preciserade rikllinjer för utgifts­prövningen och det fortsatta besparingsarbetet. Sådana riktlinjer behövs för atl de konkreta besluten på kort sikt skall kunna fattas mol bakgrund av statsmakternas ambitioner och mål på längre sikl. Inom slora delar av den statliga och statsunderstödda sektorn är, som jag tidigare framhållit, verk­samheten dessulom av sådant slag att en omställnings- och nedskärnings­process tar lång tid att förbereda och genomföra om den skall kunna ske på ell planmässigt sätt. Skolväsendet och den högre utbildningen är exempel på sådana verksamhetsområden. Det är också angeläget att myndigheter, kommuner, olika statsunderstödda verksamheter och enskilda som är be­roende av statsmakternas beslut kan planera utifrån en någorlunda säker uppfattning om utformningen av den långsiktiga slalliga utgiftspolitiken.

Jag vill, som jag i tidigare sammanhang anfört, erinra om att besparings­behoven är av sådan omfattning att inget område ensamt kan svara för den nödvändiga åtstramningen. Besparingsansträngningarna måsle ges slor bredd och täcka alla utgiflsslag och departement. Ett stort antal mindre besparingar kan tillsammans ge belydande belopp. Samtidigt mäste sär­skild uppmärksamhet ägnas åt de tungt vägande utgiftsområdena, dvs. i praktiken åt transfereringarna till hushåll, kommuner, företag och organi­sationer. Besparingsåtgärderna måste med nödvändighet påverka levnads­villkoren för stora grupper i samhället. Samtidigt fåi besparingsåtgärderna inte drabba de grupper som i olika avseenden har det sämst. Dessa bedöm­ningar, som riksdagen ställde sig bakom, har enligt min mening fortfarande i hög grad giltighet. Jag övergår nu till att ange vissa riktlinjer som enligl min mening bör gälla för det fortsatta besparingsarbelet.

1.    Automatiken i statsbudgeten måste begränsas. Jag har tidigare utför­
ligt behandlat denna fråga.

2.    Generella subventioner måste begränsas. Budgelen innefattar vissa
generellt utformade subventionssystem, som syflar till att för ett pris som
ligger under produktionskostnaden ställa vissa varor och nyttigheter lill
förfogande för alla som nyttjar dem. Det är nödvändigt att den faktiska


 


Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                        20

kostnadsutvecklingen i ökad ulslräckning får slå igenom i prisbildningen. Vissa ålgärder med denna inriktning har för övrigt redan beslutats.

3.    Vissa sociala bidragssystem bör ses över i syfte att göra dem mer selektivt inriktade. Vissa förmåner utgår lill alla som befinner sig i en viss situation utan prövning av behov med hänsyn till t.ex. inkomst- och förmögenhetsförhållanden. I ett ansträngt budgetläge måste det övervägas om inte dessa bidragssystem kan göras mer riktade. Exempel på lämpliga riktade bidrag är det statliga bostadsbidraget och den av regeringen före­slagna utbyggnaden av stödet till flerbarnsfamiljer.

4.    Möjligheterna bör prövas att införa ökade inslag av .självrisk i social­försäkringssystemet. Vårt sociala försäkringssystem är numera väl utbyggt och innebär garantier mot inkomstbortfall vid sjukdom, arbetslöshet etc. Dessa försäkringar är grundläggande element i vårt sociala trygghetssy­stem som inte bör sättas i fråga. Utan atl så sker bör emellertid vissa besparingsmöjligheter prövas inom detta område.

5.    Statsbidragen till kommunerna begränsas. Bidragen till kommunerna tar för budgetåret 1981/82 i anspråk ca 20% av statsutgifterna. Av kommu­nernas inkomster svarar statsbidragen för närmare 30%. Som ett led i en strävan att ge kommunerna ökad frihet och ökat ansvar för den kommuna­la verksamheten bör statsbidragens andel av kommunernas inkomster successivt minskas.

6.    Produktionen av offentliga tjänster måste effektiviseras. Besparings­ansträngningarna måsle också gälla utgifter för verksamheter som slalen själv bedriver eller som kommunerna handhar under statlig r.eglering och med statsbidrag. Strävan bör vara att genom ett effektivare utnyttjande av tillgängliga resurser åstadkomma besparingar. Jag återkommer senare med vissa preciseringar när del gäller verksamhel som bedrivs i kommunal regi.

7.    Statliga myndigheters normgivning, bl. a. sådan som grundar sig på allmänl hållen ramlagstiftning bör bli föremål för en fortlöpande och systematisk översyn i syfte atl åstadkomma samhäUsekonomiska bespa­ringar. En viktig förutsättning för all kommunerna skall kunna begränsa sitt resursutnyttjande på del sätl som jag nu har angett är atl de fåren ökad frihet att disponera sina resurser på elt effektivt sätl. Delta kräver atl statlig regelstyrning, normgivning och tillsynsverksamhet ses över och begränsas. Ett arbete med denna inriktning pågår också inom kommunde­partementet i en särskild arbetsgrupp med företrädare för regeringskansliet och de båda kommunförbunden. Lika angeläget är atl statlig normgivning som leder till kostnadsökning inom ekonomin i övrigt begränsas.

8.    Åtgärder måste vidtas jör att ytterUgare effektivisera och begränsa statsförvaltningen. När det gäller statens egen resursförbrukning kan jag konstatera att den statliga konsumtionens tillväxt har bromsats upp påtag­ligt under senare år. Ell av instrumenten för att uppnå detta har varit tillämpningen av del s. k. huvudalternativet för bl. a. statliga myndigheters förvaltningskostnader. Detla innebär all anslagen efter pris- och löneom-


 


Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                21

räkning reduceras med 2%. Det är enligl min mening nödvändigt att gä vidare på denna väg. Detta betyder atl huvudalternativet bör tillämpas även under de närmast följande åren. Regeringen har också på milt förslag gett direktiv till myndigheterna att de i sin långtidsplanering skall utgå härifrån. Denna metod bidrar enligt min mening till ökat koslnadsmedve­tande inom myndigheterna. Strävan bör givetvis vara all klara huvudalter­nativet genom ökad effektivitet. I de fall där detta inte bedöms kunna ske fullt ut får omprövning av ambitionsnivån göras.

På vissa förvaltningsområden kan det också visa sig möjligt alt uppnå besparingar som går längre än huvudalternativet. Om väsentliga begräns­ningar skall kunna genomföras måste därvid ändring och förenkling ske i de lagar och regler som styr verksamheten. Jag vill tillägga att förenkling av myndigheternas arbete, decentralisering och åtgärder mol krångel och onödig byråkrati måste ägnas fortsatt stor uppmärksamhet i det arbete jag nu har behandlat.

9. Möjligheterna bör övervägas att senarelägga och i tiden sträcka ul stathga investeringar och investeringsprogram. I del budgetläge vi nu befinner oss måste även de statliga investeringsutgifterna prövas restrik­tivt. Detta gäller i första hand sådana investeringar som inte har stor betydelse för verksamheten eller för samhället i övrigt. Jag avser här t. ex. vissa statliga förvaltningsbyggnader och vissa byggnadsinvesteringar inom affärsverken. På detta område är det också angeläget att söka uppnå en effektiv konjunkturanpassning av utgifterna.

1.7 Budgetpolitiska riktlinjer för budgetåret 1982/83

För att på ett medvetet sätt kunna genomföra olika besparingar krävs en god framförhållning. Tiden från det en besparing beslutas tills dess den faktiskt genomförs är ofta lång. Detta beror inte enbart på atl mer genom­gripande besparingsförslag kräver etl omsorgsfullt utredningsarbete. Även själva budgetprocessen tar en avsevärd tid i anspråk. Det är sålunda nödvändigt att på ett tidigt stadium diskutera de besparingar som kan bli aktuella under budgetåret 1982/83.

Vad gäller nivån för de nödvändiga besparingarna vill jag inledningsvis erinra om vad jag anförde i 1981 års budgetproposition. Mot bakgrund av de preliminära kalkyler som då förelåg slog jag fast att sparmålet skulle komma att behöva sättas högre än för budgetåret 1981/82.

En utgångspunkt när ett mer konkret sparmål skall fastslällas måste givetvis vara den i långtidsbudgeten beräknade utvecklingen. Därav fram­går att budgetunderskottet under de kommande åren kommer att öka ungefär i takt med statsskuldräntorna, dvs. omkring 6-7 miljarder kr. per år. Det måste dock tas i beaktande att långtidsbudgeten erfarenhetsmässigt underskattar utgiftsutvecklingen. De besparingar som krävs måste således vara större än de ökade statsskuldräntorna. Vidare måste beaktas att


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag               22

budgetunderskottet för nästa budgetår förutses öka som andel av BNP. Det ökar anpassningsbördan under de kommande åren. Som jag tidigare framhållit innebär det belydande problem att i det långsiktiga besparingsar­betet väga in konjunklurpoliliska hänsyn. Såvitt nu kan bedömas bör emellertid konjunkturutvecklingen under budgetåret 1982/83 bli relativt gynnsam, vilket motiverar atl sparmålet sätts högre än genomsnittet för den framförliggande femårsperioden. Vid en sammanvägd bedömning av här redovisade faktorer finner jag att sparmålet för budgetåret 1982/83 bör uppgå till minst 12 miljarder kr. Jag vill dock framhålla att detta sparmål t. v. måste anses vara preliminärt. Den slutliga prövningen av målel bör ske inom ramen för den gängse budgetprocessen och med beaktande av de bedömningar som då föreligger. Härvid måste också en avstämning göras gentemot åtgärder som kan bli aktuella på budgetens inkomstsida.

.\vsikten är att de aktuella besparingarna i sin helhet skall redovisas i 1982 års budgetproposition. Om utvecklingen så kräver kan dock vissa åtgärder komma atl föreslås redan tidigare. För att föra arbetet vidare på elt planmässigt säll och i ett långsiktigt perspektiv måste besparingsan­strängningarna föras in som ett viktigt inslag i budgetprocessen. Det är nämligen genom budgetprocessen som statsmakterna har möjlighet att få en samlad bild av anspråken på medel för olika ändamål. Dä bör också behovet av besparingar slutligt avgöras. Det är inte möjligt all nu precisera vilka områden som kan komma att beröras av olika sparåtgärder. Jag vill likväl något kommentera vissa av de frågeställningar som kommer att aktualiseras.

Allmänt bör givetvis gälla att de riktlinjer jag i det föregäende angivit för utgiftsutvecklingen på längre sikl präglar arbetet med besparingar också under budgetåret 1982/83. Inom ramen för dessa principer räknar jag med att besparingsarbetet kommer att beröra etl flertal anslag inom varje depar­tements verksamhetsområde.

Som jag lidigare framhållit kräver elt målmedvetet och rationellt inriktat besparingsarbete framförhållning. På ett flertal områden som kan bli ak­tuella för större besparingsinsatser krävs ytterligare utredningsarbete. Det­la kan vara av olika slag. 1 bl.a. delta syfte har elt antal besparingsinrik­tade översynsprojekt inletts eller kommer att inledas inom kort. Avsikten är att bedriva arbetet med dessa så alt underiaget i flera fall kan utnyttjas i budgetarbetet inför budgetåret 1982/83. Jag återkommer senare i min redo­visning av särskilda frågor mera i detalj till detta översynsarbete. I avsikt att ytterligare underlätta besparingsarbetet avser regeringskansliet atl i ökad utsträckning utnyttja de kvalificerade utredningsresurser som finns i riksrevisionsverket och stalskonloret för att ta fram underlag för beslut om omprövning av olika verksamheter.

Inom vissa områden får beslut om besparingar och omprövning effekter först med lång eftersläpning i tiden. Utöver besparingar som direkt berör budgeten för 1982/83 kan i anslutning därtill beslut behöva tas som får


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag               23

effekt först under budgetåret 1983/84 och senare. Detla understryker vik­ten av att det besparingsarbete som nu förestår kopplas till ett mer långsik­tigt angreppssätt. Min avsikt är bl. a. att i vissa fall ge myndigheter sparmål som täcker längre fidsperspektiv med möjligheler alt i viss omfattning styra takten i besparingarnas genomförande.

Budgetprövningen inför 1982 års budgetproposition måste präglas av yttersta restriktivitet. Tonvikten i budgetarbetet inom regeringskansliet bör läggas på arbetet med omprövning och besparingar.

1 de årliga anvisningar för myndigheternas anslagsframställningar avse­ende budgetåret 1982/83 som utfärdats slås fast alt det s. k. huvudförslaget skall tillämpas även för detta budgetår. Som ett led i arbetet med atl begränsa statsutgifternas tillväxt kommer förutsättningarna att ytteriigare vidga tillämpningsområdet att prövas. I december 1980 utfärdades revide­rade anvisningar avseende myndigheternas långtidsbedömningar. Enligt dessa bör myndigheterna i sina bedömningar utgä från all huvudalternati­vet tillämpas under hela långtidsbudgetperioden. Som jag tidigare redovi­sat ingår antagandet om fortsatt tillämpning av huvudförslaget också i beräkningarna i 1981 års långtidsbudget. För min egen del räknar jag med att huvudförslaget kommer att tillämpas även efter budgetåret 1982/83.

Under senare år har ökade krav ställts på myndigheterna att hushålla med befintliga resurser. Ökade sådana krav liksom en real neddragning av resurserna är i många fall att förutse. I avsikt att underlätta myndigheter­nas prioriteringsarbete har önskemål framförts om ökad flexibilitet i re­sursanvändningen under myndighetsanslagen. Enligt min mening bör en ökad utbytbarhet mellan olika utgiftsanslag underlätta myndigheternas besparingsarbete. Myndigheterna ges ökad frihet i medelsanvisningen i de regleringsbrev för budgetåret 1981/82 som kommer att beslutas inom kort.

Jag vill i detta sammanhang erinra om det angelägna i atl statlig och statligt finansierad verksamhet under löpande budgetår bedrivs inom de ekonomiska ramar som statsmakterna angett i sin budgetprövning. Med hänsyn till de stora besparingsansträngningar som görs är det nödvändigt atl tillse att anvisade belopp inte överskrids. För myndighetsanslag och liknande anslag kommer i princip inga överskridanden att medges under löpande budgetår. Jag har med tillfredsställelse noterat att antalet överskri­danden av denna typ minskat under innevarande år men vill likväl betona att en ännu mer restriktiv inställning är att förutse för åren framöver.

I en förordning som hittills i regel utfärdats för varje budgetår har myndigheterna under vissa förutsättningar fått överskrida av regeringen maximerade anslag eller anslagsposter med anledning av merkostnader till följd av vissa löneavtal. Enligt min mening föreligger skäl att i ökad utsträckning följa upp myndigheternas tillämpning av sådan förordning. Jag avser inom kort att anpassa förordningens redovisningsmässiga krav i dessa avseenden. Jag vill dock betona att avsikten inte är att f. n. ändra de grundläggande förutsättningar som stipuleras i förordningen.


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag               24

Statliga myndigheter har genom den s. k. begränsningskungörelsen ålagts atl uppfylla bestämda krav innan de utfärdar nya eller ändrade normer. För att få möjlighet alt mer samlat se över den statliga normgiv­ningen och för all kunna slopa kostnadskrävande normgivning har stat-kommungruppen (Kn 1980:03) tillsalls inom kommundepartementet. Vi­dare har i de årliga anvisningarna uppdragits åt de statliga myndigheterna att se över slatsbidragsbestämmelser i syfte atl åstadkomma förenkling och besparingar. I en särskild förordning kommer inom kort att föreskrivas att de statliga myndigheterna skall se över sin normgivning i syfte att minska delaljkonlrollen av kommunerna och landstingskommunerna. Den­na översyn skall ske i samråd med stat-kommungruppen och vara avslutad vid halvårsskiftet 1983. Den allmänna verkstadgan kommer att ändras i samma syfte.

Jag vill med den angivna redovisningen starkt understryka vikten av att de statliga myndigheterna i detta arbete tar till vara de rationaliseringsmöj­ligheter och möjligheler till besparingar som en ändrad inriktning av norm­givningen eller ett slopande av normer kan ge upphov till. Resultaten av detta rationaliserings- och omprövningsarbete kan på etl naturiigt sätt fogas in och redovisas i samband med myndigheternas anslagsframställ­ningar.

Några nya reformåtgärder kan inle bli aktuella i 1982 års budgetproposi­tion. Nya åtaganden - hur befogade de i många fall än kan le sig - innebär i nuvarande läge att kravet på besparingar på andra områden stiger i molsvarande mån. Regeringen har i olika sammanhang redan anmält vissa propositioner som avses bli framlagda under nästa budgetår. Eventuella kostnadskonsekvenser på budgelen tili följd av sådana propositioner måsle finansieras genom omprioritering.

Full sysselsältning är ell centralt mål för regeringens ekonomiska poli­tik. Regeringen avser därför att även under kommande år fullfölja en ambitiös sysselsättningspolitik. Även på della område gäller dock kraven på ökad rationalitet och begränsning av kostnaderna. Inom arbetsmark­nadspolitikens och bostadspolitikens områden föreslås senare vissa åtgär­der i avsikt att stödja sysselsättningen nästa höst och vinter. Sammantaget uppgår åtgärdsförslagen till 1,5 miljard kr. Dessa frågor anmäls senare i särskild bilaga.

Jag övergår nu till alt redovisa vissa speciella frågor av belydelse för utgiftsprövningen under närmast framföriiggande period.

Ett antal åtgärder har under senare år vidtagits vad gäller del statliga kommittéväsendet. Åtgärderna har dels syftat till att begränsa kommitlé­verksamheten dels effektivisera verksamhelen i sådana ulredningar som tillsatts. Ytterligare åtgärder i detta syfte bör nu vidtas. Sålunda bör större restriktivitet iakttas när det gäller atl tillsätta nya kommilléer. Vidare bör ökade krav ställas när det gäller kommittéernas arbetsformer. Det är angeläget att tidsgränsen fastställs för avslutande av arbetet i alla kommit-


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       25

teer. Vidare övervägs inom regeringskansliet hur ett effektivare utnyttjan­de av befintliga kommittélokaler skall kunna uppnås. Kommittéhandboken och kommittéförordningen bör ses över och ändras så att de bättre speglar regeringens ambifioner att effektivisera och begränsa kostnaderna för kommittéverksamheten.

Från statsbudgeten utbetalas årligen bidrag m. m. av belydande omfatt­ning till olika icke statliga verksamhetsområden. De regler och den praxis som gäller för utbetalning av dessa statsbidrag m.m. skiftar. I vissa fall sker utbetalning i förskott av hela det anvisade bidraget för ett visst budgetår. I andra fall görs förskottsvisa utbetalningar vid flera tillfällen under budgetåret. Det förekommer också att utbetalning sker först i efter­hand. Från statsfinansiell synpunkt är det av intresse hur dessa utbetal­ningar fördelas över budgetåret, eftersom delta påverkar statens ränte­kostnader. Som ett led i besparingsansträngningarna avser jag att låta göra en översyn av de bestämmelser som f. n. gäller för utbetalning av slatsbi­drag m.m. i syfte att göra ändringar som leder lill alt statens räntekost­nader inom ifrågavarande område minskar.

Avslutningsvis villjag ta upp frågan om den statliga garanligivningen.

Staten ger i olika sammanhang garantier för lån som upptas av privata och statliga företag samt av organisationer och enskilda personer. De utställda kreditgarantierna uppgick vid utgången av budgetåret 1979/80 till ca 56300 milj. kr. Av detta belopp svarade exportkreditgarantierna för ca 16700 milj. kr., garantier avseende kreditinstitutioner för drygt 14700 milj. kr. samt lån till varv och rederiföretag för knappt 12 500 milj. kr. Åter­stående ca 12400 milj. kr. var främsl hänförliga lill energisektorn, industrin och jordbruket.

I den senare gruppen ingår exempelvis garantier för lån lill jordbrukets rationalisering m. m., garantier för s. k. industrigarantilån, garantier för lån till förelag i glesbygd samt de regionala utvecklingsfondernas garantigiv­ning. Denna grupp av garantier motiveras främst av alt statsmakterna vill möjliggöra för företag och enskilda att erhålla lån på kreditmarknaden även om de inte har bankmässig säkerhet.

Även om den statliga garantin i sig inle innebär någon rätt all erhålla lån leder den till att låntagaren får en gynnad ställning på kredilmarknaden. Sålunda blir räntesatsen på lånet normalt lägre än vad som annars skulle blivit fallet. Vidare kan det röra sig om lån som inte skulle ha beviljats om statlig garanti ej funnits. På kreditmarknaden las då ett utrymme i anspråk som annars skulle ha kunnat användas till annan långivning där låntagaren själv får och kan bära sina kostnader resp. prestera den erforderiiga bank­säkerheten. I den mån lån undanträngs som är samhällsekonomiskt mer motiverade innebär förskjutningen en resursförlusl för samhället. En an­nan närliggande effekt av garanligivningen är fragmentiseringen av kredit­marknaden med åtföljande risker för ökande stelhet på marknaden. Den kan då inte i samma ulslräckning fungera som en effektiv mekanism för fördelning av finansiella resurser.


 


Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                        26

Av denna genomgång framgår att statlig garantigivning kan ha vissa negativa effekter på andra delar av ekonomin. Samtidigt finns i vissa fall goda skäl för staten att ge kreditgarantier. Detta gäller i första hand när en angelägen verksamhet annars ej kan komma till stånd. I nuvarande sam­hällsekonomiska situation står dock klart att en mycket stor återhållsam­het måste iakttas när det gäller nya eller utvidgade statliga garantier. De statliga kreditgaranfiramarna har i dag nått en sådan omfattning att de kan få betydande negativa effekter på kreditmarknaden och dess effektivitet.

Jag vill också något beröra hur garanligivningen ställer sig i förhållande till statliga utgifter. Garantierna påverkar inte direkt statsbudgetens ut­gifter och därmed inte heller budgetsaldot. Därav kan dock inte slutsatsen dras att de till sina ekonomiska effekter är helt artskilda från utgiflsansla­gen på statsbudgeten. Av staten givna garantier leder till kostnader för staten i den mån de infrias, dvs. i de fall låntagaren ej kan uppfylla sina förpliktelser. Som exempel kan nämnas att föriusterna på garantier för industrigarantilån under senare år varit i storleksordningen 100 milj. kr. per år. Även garanligivningen till varvsnäringen kan nämnas i della sam­manhang. Det normala har dock varit att garanligivningen inte leder till förluster för staten. Även i de fall då sådana förluster inte uppstår har garantierna emellertid likheter med statsutgifter vad gäller effekterna på samhällsekonomin. Som tidigare påpekats är avsikten med statliga garanti­er ibland att möjliggöra en upplåning som annars kanske ej kommit till stånd. Man får då förändringar i kredilmönstret och efterfrägeinriktningen liksom när staten själv lånar på kreditmarknaden för att finansiera statsut­gifterna.

Slutsatsen av detta resonemang är att statliga kreditgarantier i vissa viktiga avseenden kan ha betydande likheter med statliga utgifter. Det är därför viktigt att pröva såväl existerande garantisystem som förslag till nya sådana med samma omsorg som statliga utgifter.

Garantierna registreras inle i stalsbudgelen när de lämnas. För att nå ökad uppmärksamhet på kreditgarantiernas utveckling kommer jag fort­sättningsvis att i budgetpropositionen och komplelteringspropositionen samlat redovisa regeringens förslag till förändringar i de statliga garanti­ramarna. Jag återkommer i min redovisning av särskilda frågor till hur den statliga garanligivningen kan sammanfattas i dagsläget.

1.8 Riktlinjer för den kommunala ekonomin

Jag övergår nu till att redovisa mina överväganden om den kommunala sektorns ekonomi.

Den kommunala sektorns växande ekonomiska betydelse har ställt allt större krav på att den ekonomiska politiken innefattar åtgärder som direkt är avsedda att påverka utvecklingen för denna sektor. Under 1970-talet träffades vid skilda tillfällen överenskommelser med företrädare för kom-


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag               27

munsektorn om i första hand begränsning i höjning av kommunalskatterna. I en överenskommelse från år 1978 togs för första gången ställning till en preciserad riktpunkt för volymutvecklingen i den kommunala konsum­tionen, nämligen 3% per år åren 1979 och 1980. Allmänt kan sägas att efterlevnaden av överenskommelserna inle har varil tillräcklig. Såväl kom­munalskatterna som den kommunala konsumtionen har ökat kraftigt.

Mot bakgrund av dessa erfarenheler beslöt riksdagen våren 1980 på regeringens förslag att i stället söka påverka den kommunala expansionen genom att för år 1981 begränsa det finansiella utrymmet i kommunsektorn. I kompletteringspropositionen senare under våren 1980 lämnades sedan relativt detaljerade riktlinjer för de olika kommunala verksamheternas utveckling för år 1981 och åren närmast därefter. Därutöver vidtogs under hösten 1980 vissa andra ekonomisk-politiska åtgärder som påverkade ock­så kommunsektorns ekonomi. Det gäller såväl höjningen av mervärdeskat­ten som de av statsfinansiella skäl påkallade besparingarna. För år 1981 kan noteras alt en viss dämpning i den kommunala expansionstakten synes ha kommit till stånd. Jämfört med en ökning åren närmast dessförinnan på 4 ä 5% per år kan ökningstakten i den kommunala konsumtionen för år 1981 beräknas stanna vid ca 3%. De vidtagna åtgärderna synes alltså ha varil effektivare än enbart överenskommelser.

I propositionen om kommunalekonomiska frågor inför år 1982 (prop. 1980/81: 116) harjag bedömt atl det av samhällsekonomiska skäl är nöd­vändigl att begränsa den kommunala konsumlionsökningen år 1982 till ca 1 %. I detta syfte harjag föreslagit åtgärder för att begränsa det finansiella utrymmet i kommunsektorn år 1982 med ca 1,8 miljard kr. netto. Åtgärder­na utgör samtidigt elt led i strävan att förbättra det slatsfinansiella lägel.

Det samhällsekonomiska utrymmet för privat och offentlig konsumtion under den första hälften av 1980-talet har tidigare denna dag utförligt diskuterats av chefen för ekonomidepartemenlel. Hans överväganden be­lräffande den kommunala sektorn sammanfaller med den jag nyss redovi­sat. Även för åren efter år 1982 krävs alt den kommunala expansionen begränsas till högsl 1 % per år. Del skall betonas att ell sådanl utrymme för den kommunala sektorn förutsätter en statlig konsumtionsminskning på närmare 1 % per år. Trots den förutsatta uppbromsningen i den kommuna­la expansionen kan konstateras alt den kommunala konsumtionen inom ramen för det tillgängliga samhällsekonomiska utrymmet de närmaste åren ändå prioriteras framför både privat och statlig konsumtion.

När det gäller de åtgärder som kommer alt behöva vidtas för att anpassa utvecklingen av den kommunala konsumtionen lill det angivna samhälls­ekonomiska utrymmet är del viktigt att också på cenlral nivå ha en grund för överväganden i dessa frågor. Den särskilda arbetsgruppen om kommu­nernas ekonomi (KEA), med representanter för regeringskansliet och kommunförbundens kanslier, har i en rapport om kommunernas och lands­tingskommunernas volymutveckling tagit fram uppgifter som belyser des-


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       28

sa frågor. En sammanfattning av KEA:s rapport redovisas i långtidsbudge­ten (bil. 2.1 kap. 10). Rapporten har lagils fram som underlag för överlägg­ningar mellan regeringen och kommunförbunden om den kommunala vo­lymutvecklingen under de närmaste åren. Regeringen har i olika omgångar haft sådana överläggningar varvid även olika seklorsområden behandlats mer i detalj. I början av april månad hölls en avslutande överläggning som behandlade hela den kommunala sektorn.

Enligt de kalkyler som redovisas i rapporten medför befolkningsutveck­lingen samt fullföljandet av vissa beslulade eller planerade reformer och utbyggnadsprogram atl den kommunala konsumtionen ökar med 2,7% år 1982, 2,1% år 1983 och 1.5% år 1984. Enbart befolkningskomponenten skulle kräva en årlig ökning på ca 0,5% för alt bibehålla den nuvarande konsumlionsstandarden. Av olika planerade utbyggnader svarar barnom­sorg, långtidssjukvård och öppen sjukvård för de största bidragen till angivna volymökningar. Utöver denna volymökning tillkommer enligt KEA en volymökning som hänför sig till olika slag av svårmätbara fakto­rer. I föregående års komplelleringsproposition gjordes den bedömningen att effekten av dessa senare faktorer skulle kunna reduceras till ca en halv procent genom olika effektiviseringsåtgärder. Det finns inle grund all göra någon annan bedömning nu.

KEA:s kalkyler ger vid handen all ökningen i konsumlionsnivå är unge­fär lika stor för kommunerna som för landstingskommunerna.

Om den kommunala expansionen skall kunna begränsas lill ca 1 % per år måste kraftfulla åtgärder vidtas av såväl stal som kommuner och lands­tingskommuner.

Jag vill mot den bakgrunden redovisa mina överväganden vad gäller statens direkta påverkan på de kommunala verksamheterna saml de kom­munala självstyrelseorganens egna möjligheter att få till stånd en mer dämpad kommunal volymutveckling. 1 årets budgetförslag anförde jag med anledning av vad riksdagen uttalat vid sin behandling av besparingspropo­sitionen att det är ofrånkomligt all statsmakterna nu inriktar arbelel på alt ompröva sådana beslut, reformer och utbyggnadsprogram som leder till en alltför hög kommunal volymexpansion. Riksdagen framhöll all del inle kan uteslutas all åtskilliga av de uppgifter som statsmakterna ännu så sent som år 1980 lagt på kommunerna mäste omprövas. 1 första hand måste de krav som befolkningsförändringarna ställer på volymutvecklingen tillgodoses. 1 övrigt måste del enligt riksdagen ankomma på regering och riksdag alt genom ändrade normer etc. göra det möjligt för kommunerna att minska sina insatser. Enligt min mening är det dessutom angeläget att statsmak­terna i fortsättningen avstår från atl lägga på kommunerna och landstings­kommunerna nya uppgifter som höjer kostnaderna.

Såsom riksdagen har anfört måsle statsmaklerna i slällel göra klart vilka planerade reformer och utbyggnadsprogram som bör anslå eller där takten i genomförandet bör omprövas. För att ge förutsättningar att ställa om


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag               29

planeringen i kommuner och landstingskommuner redan under denna vår konstaterade jag i den förut nämnda propositionen om kommunalekono­miska frågor inför år 1982 att del torde bli ofrånkomligt att ompröva takten i utbyggnaden även på de prioriterade områdena för att en samhällsekono­miskt godtagbar utveckling skall kunna realiseras. Jag skall i del följande mer utförligt återkomma till dessa frågor. Innan jag går in på de åtgärder som måste genomföras på olika sektorsområden vill jag som en allmän utgångspunkt för dessa åtgärder slå fast alt del lolalt sett inte är fråga om att realt minska den kommunala sektorn. Vad del är fråga om är all dra ned ökningstakten i den kommunala verksamhelsvolymen.

Jag övergår nu till att efter samråd med berörda statsråd redovisa mina överväganden om vilka omprövningsåtgärder som måste sällas in för att dämpa volymökningen i kommunernas och landstingskommunernas verk­samhet. Jag börjar med alt behandla kommunernas verksamhel och tar därefter upp landsfingskommunernas.

På skolans område, som är en mycket lung post i kommunernas budge­tar, behöver vissa åtgärder vidtas i syfte atl hålla tillbaka volymutveck­lingen. Bl.a. bör hemkunskapen enligl den nya läroplanen införas på låg-och mellanstadiet endast om det kan ske inom ramen för befinlliga re­surser. Det skall här också noteras atl riksdagens beslut om atl inte genomföra viss ökning av förslärkningsresursen och ett återställande av klassmedeltalet på grundskolans mellanstadium verkar återhållande på volymökningen. Ett genomförande av den samlade skoldagen kan accepte­ras endast under förutsättning att det totalt sett inte innebär någon ökad resursanvändning. Stalsrådel Mogård kommer senare i annal sammanhang att återkomma till regeringen med förslag i dessa frågor.

Den reformering av gymnasieskolan som riksdagen beslutade om våren 1980 i anledning av den s. k. ungdomspropositionen bör fullföljas eftersom verksamheten i annat fall i stor utsträckning skulle behöva ersättas med särskilda kommunala beredskapsarbeten för ungdomar. Dessa är betydligt mer resurskrävande. Gymnasieskolan kan dock beräknas expandera i en något långsammare takt än vad som framgår av KEA:s beräkningar på denna punkt. Det bör samtidigt framhållas att besparingspropositionens aviserade förslag om besparingar på gymnasieskolans område leder lill minskade anspråk på resurser. Detta motverkas bara lill viss del av försla­get i budgetpropositionen år 1981 att minska den två- och treåriga studie-förberedande utbildningen i gymnasieskolan lill förmån för yrkesinriktade utbildningsvägar. Ökad yrkesinriktad utbildning måste nämligen bl.a. åstadkommas genom att befintliga investeringar utnyttjas bättre genom ändrad schemaläggning m. m.

Den kommunala vuxenutbildningen (komvux) enligt läroplanerna för grundskolans högstadium och för gymnasieskolan bör dras ned i motsva­rande mån som grundutbildningen för vuxna (grundvux) tillåls expandera fr. o. m. läsåret 1982/83. På denna punkt kommer chefen för utbildningsde-


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       30

partementet att senare i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag.

Om kommunernas barnomsorgsplaner så som de redovisades till social­styrelsen våren 1980 skulle realiseras innebär della att hela det samhälls­ekonomiska utrymme som står till buds för ökning av komtnunernas kon­sumtionsvolym inlecknas och mer därtill. De uppgifter som nu föreligger rörande barnomsorgsutbyggnaden åren 1980 och 1981 tyder på alt en viss uppbromsning har skett i förhållande lill angivna planer. Om kommunerna skall kunna begränsa volymökningen lill ca 1 % kommer daghemsulbygg-naden inle att kunna förverkligas i den takt som förutsatts i kommunernas planer. Nya platser i barnomsorgen måste i slor utsträckning tillskapas genom ett eftektivare utnyttjande av redan befinlliga resurser. Möjligheter till omprioriterings- och rationaliseringsåtgärder måste således utnyttjas i en helt annan ulslräckning än lidigare. Det underlättas av ett slopande av den statliga detaljregleringen av barnomsorgen. Chefen för socialdeparte­mentet kommer senare i annat sammanhang atl återkomina till regeringen med förslag i denna fråga.

När del gäller riksdagens beslul om införande av den nya socialtjänstla­gen och regeringens förslag om frivillig tillsyn enligl miljöskyddslagen vill jag erinra om att avsikten inle är att kommunernas resursanvändning på grund härav skall öka under de närmaste åren.

För landstingskommunerna ulgör utbyggnaden av långtidssjukvården en viktig förklaring till volymökningen de närmaste åren. Här planeras en utbyggnad med närmare 1 800 platser per år. Samtidigt förutsätts satsning­ar på hemsjukvården och övrig öppen vård. Utbyggnaden av långtidssjuk­vården är prioriterad. För att det skall bli möjligt för landstingskommuner­na att dämpa ökningstakten i verksamhetsvolymen de närmaste åren krävs emellertid att utbyggnaden begränsas till vad som mofiveras av befolk­ningsförändringarna, dvs. ca 1 000 platser per år. En eventuell utbyggnad därutöver bör enbart ske i den ulslräckning resurser kan frigöras genom omprioritering. Det skall här betonas att prioriteringen av långtidssjukvår­den inte snävt bör begränsas fill enbart den slutna sjukhusvården för äldre. I många fall kan ett alternativ vara alt i stället bygga ut sjukvård i hemmet och övrig primärvård samt den sociala hemtjänsten.

När del gäller landstingskommunernas planer för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda kommer att föreslås att den underställning av dessa hos socialstyrelsen som f.n. sker upphör. Statsrådet Holm kommer senare i annat sammanhang att lägga fram förslag i denna fråga.

Jag har i det föregående i huvudsak uppehållit mig vid utvecklingen av den kommunala konsumtionen. Del finns emellerfid anledning atl betona att även transfererings- och investeringsutgiflerna måste bli föremål för samma noggranna prövning som konsumtionsutgifterna.

Inom sjukvården planeras för de närmaste åren mycket omfattande investeringar. Med hänsyn lill de krav på uppbromsning av den landstings-


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag               31

kommunala expansionen som nu gör sig gällande finns anledning alt när­mare pröva vilka investeringsprojekt som bör komma lill utförande. 1 princip bör endast sådana investeringar som krävs för all klara en oföränd­rad standard eller som är rena ersättningsinvesteringar genomföras.

I föregående års reviderade budgetförslag framhöll min företrädare att nuvarande samhällsekonomiska läge och den omstrukturering som pågår inom sjukvården kräver att redan planerade stora sjukhusbyggen omprö­vas. Detta gäller i än högre grad nu. Så länge som landstingskommunernas planer utvisar att det fortfarande är aktuellt att bygga stora sjukhus i den omfattning som nu är fallet kan jag inle se annat än att den särskilda prövning av byggnadstillstånd som regeringen gör för byggnader inom sjukvårdssektorn måsle kvarstå.

Förändringar av huvudmannaskapet för den regionala och lokala kollek­tiva persontrafiken bör genomföras ulan krav på ökade bidrag från huvud­männens sida. Verksamhetens anpassning härtill underlättas bl.a. genom borttagande av underställning av kollektivtrafiklaxor. Chefen för kom­munikationsdepartementet kommer att återkomma till regeringen med för­slag i dessa frågor.

Även när det gäller kommunernas och landstingskommunernas verk­samhet i övrigt är det uppenbart att eventuella utbyggnadsplaner kan behöva omprövas. Det gäller bl.a. planer för sådana verksamheter som äldreservice, öppen och sluten vård, folktandvård och yrkesmedicinsk verksamhet. Även befintlig verksamhet måste prövas noga och möjlighe­terna att genom omprövning och rationalisering dra ned anspråken på reala resurser tas till vara. Det bör också kunna innebära att man sänker stan­darden inom vissa områden som inte prioriteras så högt. Jag vill särskilt framhålla att det inte kan vara rimligt att låta den kommun eller landstings­kommun som har den högsta standarden ulgöra riktpunkt för övriga kom­muner och landsting. Tvärtom bör det vara i just dessa som möjligheterna är störst att genom omprövning och rationalisering uppnå besparingar i verksamheten. Jag förutsätter att de "besparingskataloger" som de båda förbunden nyligen har sammanställt kommer att utgöra en god grund för det aktiva besparingsarbete som måste bedrivas inom de närmaste åren.

De bedömningar som hittills redovisats avser i regel kommunsektorn som helhet liksom även det angivna volymmålet. Variationerna är emeller­tid stora mellan de enskilda kommunerna och landslingen. Självfallet mås­te anpassningen ske med hänsyn till dessa variationer. Kommuner och landstingskommuner med en mycket hög servicenivå inom olika verksam­hetsområden kan som nämnls behöva inrikta sina åtgärder på att åstad­komma besparingar genom standardsänkningar.

För att möjliggöra de mycket långtgående omprövnings- och effektivi­seringsåtgärder som jag har föreslagit i del föregående och för att medver­ka till att hålla nere den volympåverkan som kommer från olika svårkvan-tifierbara faktorer är det enligt min mening av avgörande betydelse alt den


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       32

ibland myckel långtgående statliga detaljregleringen kan minskas. Stat-kommungruppen (Kn 1980:03) har under våren intensifierat sill arbele med att åstadkomma förslag i denna riktning. Ell brett upplagt arbete har nu startats utifrån de av kommunförbunden sammanställda förslagen från enskilda kommuner och landstingskommuner om slopande av statlig kost­nadsdrivande detaljreglering. Vissa förslag har redan lagts fram från grup­pen. Bl.a. föreslås all underställningen av omsorgsplaner slopas och att stickprovskontroll av olika slag av mätare slopas. Enligl vad jag har erfarit avser chefen för kommundepartementet att inom kort avisera flera förslag om slopande av statliga koslnadshöjande normer på olika sektorsområden. Jag bedömer den verksamhet som stat-kommungruppen bedriver som mycket viktig för att en uppbromsning av den kommunala expansionen skall kunna ske. Regeringen har också under våren haft överiäggningar med berörda verkschefer i här aktuell fråga. Därvid kunde konstateras atl det över lag finns en positiv inställning för sådana åtgärder.

De mycket långtgående ålgärder från stat och kommun som jag har redovisat i det föregående bör enligl min mening ge erforderliga förutsätl­ningar för att dämpa den kommunala volymökningen lill ca 1 % per år under de närmaste åren. För år 1982 får åtgärderna också ses i ljuset av den tidigare i annat sammanhang föreslagna begränsningen av det finansiella utrymmet för kommunsektorn.

Sammanfattningsvis kan sägas att den volymutveckling prioriteras som hänför sig till befolkningsförändringarna, dvs. huvudsakligen ökningen av antalet äldre. I stort se;tt får i övrigl utrymme för eventuella nya åtaganden skapas genom omprioritering, rationalisering och besparingar. Det gäller också den volymökning som kan föranledas av svårkvantifierbara fakto­rer. Befintliga utbyggnadsplaner måsle i många fall omprövas. Jag vill understryka vikten av att de av mig här angivna riktlinjerna för utveckling av de kommunala verksamheterna och de åtgärder som föranleds härav läggs till grund för arbetet med nästa års budgetar. Även fierårsplanerna bör snarast revideras. Jag avser att återkomma med förslag till ytterligare åtgärder om det i höstens budgetarbete i kommuner och landstingskommu­ner finns indikationer på all här föreslagna ålgärder inte räcker lill för att begränsa volymökningen lill ca 1 % år 1982.


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                 33

2   Särskilda frågor

2.1 Översynsprogram

I budgetpropositionen 1981 (prop. 1980/81: 100 bil. 2 s. 28) lämnade jag en kort redogörelse för det aktuella läget beträffande översynsprojekten. Jag kommer nu att ge en motsvarande översikt rörande arbetsläget i dessa samt redovisa de projekt som tillkommit under våren 1981. Jag har därvid samrått med berörda statsråd. Resultatet av arbetet i de olika projekten kommer så långt möjligt att beaktas i höstens budgetarbete.

Inom justitiedepartementets område sker en översyn av rätts­hjälpen. Denna väntas ge underlag för besparingar om nära 15 milj. kr. budgetåret 1982/83. Ytterligare besparingar inom rättshjälpen kan nås efter fortsalt utredningsarbete.

Inom utrikesdepartementet har en intern besparingsutredning tillsatts. Denna skall redovisa alternativa vägar för att vid utrikesförvalt­ningen under perioden 1982/83-1986/87 spara 50 milj. kr. i fast penning­värde samt belysa konsekvenserna härav. En del av besparingarna skall kunna beaktas redan i budgeten för budgetåret 1982/83.

Inom försvarsdepartementets område kartläggs de besparings­möjligheter som finns inom området samverkan mellan.försvaret och övri­ga samhällssektorer. En första idéinventering visar på ett antal områden där besparingar genom samverkan bedöms vara möjliga. Översynen, som skall utgöra underlag för beslut om direkta åtgärder eller för fortsatt utredningsarbete, genomförs med inriktning mot 1982 års försvarsbeslut. Kostnaderna för försvarets materlelunderhåU uppgår f. n. till ca 1,3 miljard kr. En pågående översyn skall leda fram till förslag om underhållsverksam­hetens organisation och dimensionering. I en första etapp skall förslag till möjliga besparingar avges under hösten 1981. I en andra etapp, som skall vara slutförd sommaren 1982, lämnas förslag till organisafion av materiel­underhållel mot bakgrund av regeringens ställningstaganden till förslagen i den första etappen.

Inom socialdepartementets område har nyligen påbörjats en översyn av statens bakteriologiska laboratorium (SBL). Arbetet, som skall slutföras hösten 1981, bedrivs i samverkan med den översyn av verksam­heten vid statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) som sker inom jord­bruksdepartementets område. Jag återkommer strax till sistnämnda fråga. Vidare kommer inom kort att påbörjas en översyn rörande receplförskriv-ningen m.m. i syfte att minska den allmänna försäkringens kostnader för läkemedel.

Inom kommunikationsdepartementets område fortsätter sta­tens vägverk sitt översynsarbete rörande vägverkets centrala, regionala och lokala organisation samt åtgärder för att minska slitaget på vägarna till följd av användningen av dubbade däck. Sjöfartsverkets översyn av isbry-

3  Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga 2


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       34

tarverksamheten avslutas hösten 1981. Samtidigt avslutas en översyn inom postverkets område rörande tjänstebrevsrätten och reglerna för franke­ringsfrihet. Denna väntas resultera i besparingar om ytterligare ca 30 milj. kr.

Inom ekonomidepartementets område pågår en översyn av den statliga statistikproduktionen. Resultatet av stalislikulredningens arbete kommer att ge en grund för reella besparingar.

Inom utbildningsdepartementets område fortsätter översynen om statsbidraget till driften av gymnasieskolor. Kommittén för uppföljning av högskolereformen har nyligen genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att finna organisatoriska och administrativa förenklingar som bringar ned kostnaderna för förvaltningsapparaten inom högskolan. Vidare har förbe­redelser vidtagits för en översyn av reglerna m.m. för arkivering av tryckta handlingar inom statsförvaltningen och därmed jämförbart materi­al.

Inom jordbruksdepartementets omräde tillkallas inom kort en utredare för att se över möjligheterna till samordning av vissa resurser vid lantbruksnämnderna, skogsvårdsstyrelserna och den lokala fiskeriadmi­nistrationen. En särskild utredare har nyligen tillkallats för översyn av SVA och statens lantbrukskemiska laboratorium. Arbetet skall inriktas mot besparingar genom avgränsning av verksamheter samt samverkan och samordning med SBL och andra myndigheter och inslilulioner. Mer be­gränsade översyner avses komma alt genomföras bl.a. beträffande de objektiva skördeuppskaltningarna, statens lanlbruksinformation samt, inom miljöområdet, bl.a. förvaltningen av naturreservat.

Inom handelsdepartementets område avslutas översynen av konsumentverket till sommaren 1981 för atl kunna beaktas i höstens bud­getarbete.

Inom bostad sdepartementets område pågår en översyn av vissa verksamheter inom statens lantmäteriverk. Vidare förbereds en översyn av verksamheten vid statens planverk.

Inom kommundeparlemenlels område pågår en översyn rörande planeringsaktiviteterna vid länsstyrelserna.

Jag förordar att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad jag nu anfört om översynsprojekt.

2.2 Myndigheternas långsiktiga besparingsarbete

Jag har lidigare i skilda sammanhang framhållit att besparingsarbetet måste bedrivas på elt planmässigt sätl och i ett långsiktigt perspektiv samt att arbetet måsle ingå som etl viktigt inslag i budgetprocessen. Jag har vidare strukit under betydelsen av att myndigheterna i högre grad än hittills inriktar sitt planerings- och budgeleringsarbete utifrån förutsätt­ningen om oförändrad eller minskad resurstilldelning samt att de identifi-


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                35

erar och lämnar förslag lill omprövningar och besparingar. I linje härmed uppdrog regeringen den 18 december 1980 ål samlliga myndigheler inom den civila sektorn av statsförvaltningen att revidera sina tidigare lämnade långtidsbedömningar för budgetåren 1982/83-1985/86 och därvid utgå från de uttalanden om besparingar som hade gjorts i 1980 års kompletterings­proposition och i propositionen om besparingar i statsverksamheten, m. m. (prop. 1980/81:20).

Enligt anvisningarna för de reviderade långtidsbedömningarna skulle myndigheterna redovisa effekterna av en minskad resurstilldelning belräf­fande myndighetsanslag och motsvarande anslag. Myndigheterna skulle sålunda utgå från att huvudalternativet (en real minskning av anslagen med 2 % per år) tillämpas under hela långtidsbudgetperioden. Enligt anvisning­arna skulle en sådan minskad resurstilldelning så småningom kunna ge anledning till en omprövning av vissa pågående aktiviteter. Myndigheterna skulle därför redovisa om det inom myndighetens verksamhet fanns några områden där, enligt myndighetens bedömning, en ambitionssänkning mås­te komma i fråga.

För övriga anslag som myndigheterna disponerar, huvudsakligen anslag för transfereringar till kommuner, företag och hushåll, skulle myndigheter­na utgå från att prövningen av statens utgifter blir ytterst restriktiv och att översyn och omprövning blir återkommande inslag i det långsiktiga arbetet med att förbättra statens finanser. Myndigheterna skulle därför mot bak­grund av en utvärdering av effekterna av de åtgärder de vidtar och de regelsystem de har att administrera lämna underlag för att bedöma behovet av olika aktiviteter inom sina resp. ansvarsområden. Myndigheterna skulle redovisa vilka verksamheter och stödformer m. m. som bedöms vara mest undgängliga och som bör kunna slopas eller bedrivas med sänkt ambitions­nivå. Om myndigheterna anser att en närmare översyn först bör ske av verksamheten i fråga eller av de bestämmelser som reglerar verksamheten skulle de kortfattat redovisa förslag lill översynsarbelets inriktning och uppläggning samt förväniad besparingseffekt.

Genom beslut den 29 januari 1981 utfärdade regeringen anvisningar för myndigheternas anslagsframställningar för budgetåret 1982/83. Enligl des­sa anvisningar skall myndigheterna på motsvarande sätt i sina långtidsbe­dömningar för budgetåren 1983/84-1986/87 utgå frän minskande resurser och redovisa vilka områden som enligl myndigheternas bedömningar bör kunna bli föremål för omprövningar och nedskärningar.

Myndigheternas reviderade långtidsbedömningar för perioden 1982/83-1985/86 inkom till regeringskansliet i mitten av mars 1981. De bereds nu inom resp. departement. Myndigheterna har haft relalivi kort lid lill förfo­gande för arbetet med de reviderade långtidsbedömningarna. Vissa kon­kreta förslag till besparingar har dock förts fram och bör kunna tas upp till behandling redan i kommande budgetarbete. I övrigt utgår jag från att myndigheterna fortsätter samt fördjupar sitt långsiktiga planerings- och


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       36

budgeleringsarbete med utgångspunkt i den reslriklivitel som bl.a. de lämnade anvisningarna för det kommande budgetarbetet förutsäller.

De nyligen inkomna reviderade långtidsbedömningarna ger mig anled­ning att betona vikten av all myndigheterna koncentrerar sina redovisning­ar på sådana förändringar av verksamheter och stödformer som enligl myndigheternas bedömningar är möjliga och rimliga att genomföra i nuva­rande ansträngda ekonomiska situation. Myndigheterna bör sålunda inte åberopa de ambitionsnivåer, som nu gällande medelsanvisningar är uttryck för, och bakomliggande politiska beslul. Myndigheterna bör i stället ange de regelförändringar m. m. som krävs för att de förändringar som myndig­heterna kan finna lämpliga i ell besparingsarbete skall kunna förverkligas. Myndigheterna bör ocksä pröva och redovisa möjligheterna till avgiftsfi­nansiering av tjänster.

För uppdragsmyndigheter, affärsverk och myndigheter med inläklsfi­nansierad verksamhet, där rationaliserings- och omprövningsarbetel inle direkt kommer lill uttryck som en besparing på statsbudgeten, bör pröv­ningen visa om en sänkt servicegrad kan ge sänkta avgifter för verkens eller myndigheternas tjänster eller om krav på en höjd avgiftsnivå kan motverkas genom en sänkt ambitionsnivå.

Jag vill slutligen understryka atl myndigheterna i sina långtidsbedöm­ningar bör åläggas att behandla tänkbara verksamhetsförändringar under periodens första två år relativt utförligt. För de sisla åren i perioden kan en mer summarisk redovisning lämnas.

Myndigheterna bör också pröva möjligheten alt bättre utnyttja de råd och annat stöd i metodfrågor som har utarbetats av de statliga rationalise-ringsmyndighelerna. Jag vill erinra om alt ell fortlöpande utvecklingsarbe­te bedrivs i dessa hänseenden och atl såväl statskontoret som riksrevi­sionsverket har samlat in och delvis publicerat material om olika angrepps­sätt, meloder och arbelsformer för att uppfylla statsmakternas krav på omprövningar och besparingar.

Vad jag nu har anfört bör på lämpligl säll ges myndigheterna till känna. Jag förordar vidare att riksdagen får tillfälle all ta del av vad jag nu har sagt om myndigheternas långsiktiga besparingsarbete.

2.3 Statliga kreditgarantier

Som jag nyss påpekat kan statliga garantier för lån ha betydande effekter på samhällsekonomin. Sådana effekter kan vara t.ex. att låntagaren får en i olika avseenden gynnad ställning på kreditmarknaden, att marknadsut­rymme tas i anspråk som annars skulle ha kunnat användas för annan långivning saml all kredilmarknaden fragmentiseras med risk för ökade marknadsstelheter som följd. Slalliga garantier leder också lill kostnader för staten i de fall låntagaren ej kan uppfylla sina förpliktelser. Samtidigt kan del i vissa fall finnas goda skäl för staten atl lämna garantier. Detta


 


Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                        .37

gäller i första hand när en angelägen verksamhet annars ej kan komma lill stånd.

I tabell 4 redovisas i aggregerad form utestående statliga kreditgarantier den 30 juni 1980.

Tabell 4. Utestående statliga kreditgarantier 1980-06-30

(Milj. kr.)

 

 

 

Utestäende garanti-

 

 

belopp 1980-06-30

Garanterat av riksgäldskonloret

 

 

Export kreditgarantier

 

16700

Garantier till banker och andra krediiinstitutioner

 

14732

varav till Konungariket Sveriges Sladshypo-

 

 

tekskassa

8500

 

Sveriges Investeringsbank AB

5000

 

Sveriges Allmänna Hypoteksbank

900

 

Garantier till varv och rederier

 

12459

varav avseende varv

12384

 

Garantier till företag och stiftelser

 

3611

varav till Svensk Kärnbränsleför-

 

 

söijning AB

453

 

Svenska Petroleum AB

416

 

Svenskt Stål AB

304

 

Garanterat av andra myndigheler

Garanterat av statens vattenfallsverk           4 038

Garanterat av lantbruksstyrelsen                   2694

Garanterat av statens industriverk                1 781

Garanterat av andra myndigheter                    289

Summa utestående kreditgarantier             56 304

Vissa av dessa garantier är förenade med betydande förlustrisker för staten. Detta gäller t. ex. garantierna för s. k. industrigarantilån som under de senaste budgetåren lett till en belastning på statsbudgeten om ca 100 milj. kr. per budgetår. Även för exportkreditgarantierna finns förlust­risker. Hittills har förlusterna täckts från exportkreditnämndens reserv­fonder som dock vid ingången av innevarande budgetår var mycket små. Inom en nära framtid kan förlusterna på exportkreditgarantisystemet där­med komma att belasta statsbudgeten. Även garantierna till varv och rederier kan i framtiden komma att leda till betydande kostnader för staten.

Som framgått uppgick de av staten utställda kreditgarantierna vid ut­gången av förra budgetåret till 56304 milj. kr. I detta belopp ingår även vissa borgensåtaganden. De av riksdagen beviljade garantiramarna är dock betydligt större. Mycket stora icke utnyttjade belopp finns främst inom ramarna avseende exportkreditgarantier och garantier till varvsföre­tag. Inom exportkreditgarantisystemet uppgick det icke utnyttjade ramut­rymmet till ca 44000 milj. kr. Exportkreditnämnden har emellertid lämnat garantiutfästelser uppgående till mycket stora belopp. I de fall de aktuella exportaffärerna realiseras leder utfästelserna lill all slalen får utfärda garantier. Inom varvsgarantiramen fanns vid senaste budgetårsskiftet ett 4    Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga 2


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       38

icke utnyttjat utrymme om ca 11 000 milj. kr. Delta sammanhänger med att garantiramen skall ulnylljas för lån avseende produktionen vid svenska varv t. o. m. utgången av år 1983.

Jag övergår nu till att samlal redovisa de förslag regeringen under inne­varande budgetår har lagt fram angående ramar för statliga åtaganden i form av kreditgarantier. Däri inkluderar jag vissa borgensåtaganden. I de fall riksdagen före utgången av mars månad innevarande budgetår har tagil beslut i anledning av regeringens förslag redovisas även dessa beslut. Jag har i erforderlig utsträckning samrått med berörda departementschefer och övriga statsråd.

Statliga kreditgarantier för lån ges f. n. inte inom justitie-. bo stad s-och kommundepartementens verksamhetsområden.

Inom kommunikationsdepartementels verksamhetsområde föreslog regeringen i propositionen om överlåtelse av statens aklier i Datasaab AB till Telefonakliebolagel LM Eriksson m.m. (prop. 1980/ 81:93) att regeringen efter prövning i varje särskilt fall skall få medge televerket att teckna erforderiig borgen för Teleinvest-koncernen i den utsträckning som detta berör koncernens innehav av aktier i det överiålna företaget. Något belopp har ej specificerats. Förslagen i propositionen innebär vidare att garantin avseende lån till Telefabrikalion AB kan upphö­ra. Denna garantiram uppgick till 20 milj. kr. Riksdagen har sedermera beslutat i enlighet med regeringens förslag (NU 1980/81:38, rskr 1980/ 81:208).

Inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde föreslår regeringen i budgetpropositionen 1981 (prop. 1980/81: 100 bil. 12) - i likhet med vad som gäller för innevarande budgetår - för nästa budgetår årliga garantiramar om 2 milj. kr. resp, 1,5 milj. kr. för lån till nyetablering av förlag m. m. resp. till bokhandel.

Inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde föreslogs i budgetpropositionen 1981 (prop. 1980/81: 100 bil. 13) att den årliga ramen för slallig kreditgaranti för lån till jordbrukets rationalisering m.m., träd­gårdsnäringens rationalisering m.m., rennäringens rationalisering m.m. samt inköp av avelshästar och ridhästar skall uppgå lill 751 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Ramen får därmed samma omfattning som innevaran­de budgetår. Fördelningen mellan de olika ändamålen skiljer sig dock så till vida att delramen avseende garantier för lån till trädgårdsnäringens ratio­nalisering m.m. föreslås bli höjd med 5 milj. kr. lill 40 milj. kr., medan delramen avseende jordbrukets rationalisering föreslås bli sänkt med det förra beloppet till 708 milj. kr. De årliga garantiramarna för lån lill fiskefö­retag, fiskeberedningsföretag resp. åtgärder som främjar fritidsfisket före­slogs i samma proposition lill 20 milj. kr., 10 milj. kr. resp. 2 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Detta innebär oförändrade belopp jämfört med vad som gäller för innevarande budgetår. För dessa garantiramar har riksdagen fattat beslut i enlighet med regeringens förslag (JoU 1980/81:18, rskr 1980/


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag               39

81:207). I propositionen föreslås också all den årliga garantiramen för lån till byggande av skogsvägar höjs frän 6 milj. kr. till 11 milj. kr. 1 propositio­nen med förslag om tilläggsbudget III lill statsbudgeten för budgetåret 1980/81 (prop. 1980/81: 125) föreslår regeringen alt staten skall ge garanti för lån till Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB) med högst 110 milj. kr. jämte ränta.

Inom handelsdepartementets verksamhetsområde föreslås i budgetpropositionen 1981 (prop. 1980/81:100 bil. 14) all ramen för ex-portkreditgaranlier höjs med 6000 milj. kr. till 67000 milj. kr. för budget­året 1981/82.

Inom industridepartementets verksamhetsområde föreslår re­geringen i budgetpropositionen 1981 (prop. 1980/81: 100 bil. 17) all ramen för de särskilda strukturgarantierna för textil- och konfektionsindustrin höjs med 20 milj. kr. lill 259,5 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Detta belopp avser de över åren samlade garantiåtagandena. Samma sak gäller för garantier som de regionala utvecklingsfonderna kan ge. Deras garanligiv-ningskapacitel föreslås bli ökad till 25 % av det egna kapitalet eller med ca 125 milj. kr. till ca 425 milj. kr. Beloppet kan inte i förväg fastställas exakt, eftersom det egna kapitalels storlek varierar med olika faktorer. I proposi­tionen föreslås dessutom att den åriiga ramen avseende kreditgarantier för lån lill företag i glesbygder och för lån till anskaffning av varulager skall ökas med 7 milj. kr. till 48 milj. kr. För nästa budgelår föreslås vidare att den årliga ramen för garantier enligl förordningen (1978:507) om industri­garantilån m.m. och för lån till turisthotell skall uppgå till 300 milj. kr. Detta är samma belopp som riksdagen hittills har godtagit för innevarande budgetår. Regeringen har sedermera funnil skäl att i propositionen med förstag om tilläggsbudget II lill statsbudgeten för budgetåret 1980/81 (prop. 1980/81:101) föreslå att ramen för innevarande budgetår skall höjas till 450 milj. kr.

I propositionen om vissa frågor rörande glasindustrin (prop. 1980/81:89) föreslår regeringen att särskilda strukturgaranlier för manuell glasindustri skall få lämnas inom en ram om 25 milj. kr.

I propositionen om riktlinjer för energipoliliken (prop. 1980/81:90) före­slås att ramen avseende garantier för lån lill utvinning m.m. av olja, naturgas eller kol höjs med 2000 milj. kr. lill 4000 milj. kr. I samma proposition föreslås att statens vattenfallsverk bemyndigas att teckna bor­gen för lån intill 7 833 milj. kr. Delta innebär en höjning med 720 milj. kr.

Inom övriga departements verksamhetsområden har förslag an­gående kreditgarantier eller borgensåtaganden inle lagts fram under inne­varande budgetår.

Den information jag nu har lämnat sammanfattas i tabell 5.


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag


40


 


Tabell 5. Förslag angående ramar för statliga kreditgarantier m. m.

(milj. kr.)

Garantiram

1980/81

1981/82


Förändring

mellan

budgetåren


 


Ramar för samlal slalligl garan­tiåtagande

Rätt för televerket att teckna borgen för Teleinvest-koncernen Garantier för lån till Telefabrikalion AB Garantier för lån till Svensk Avfallskon­vertering AB (SAKAB) Exportkreditgarantier Särskilda strukturgaranlier för lexlil-och konfektionsindustrin Garantier utställda av de regionala ut­vecklingsfonderna (ungefärliga belopp) Särskilda strukturgarantier för manuell glasindustri

Garantier för län lill utvinning m. m. av olja, naturgas eller kol Rätt för statens vattenfallsverk att teck­na borgen

Summa förändring av ramar för samlat statligt garantiåtagande


20,0

20,0

 

110,0' 61000,0

110,0' 67000,0

-1-6000.0

239.5

259,5

+    20,0

300,0

425,0

-1-   125.0

-

25,0

-1-    25.0

2000.0

4000,0

4-2000.0

7 113,0

7 833,0

+  720,0

ca -1-8870,0


 

1980/81

1981/82

Beviljad

Föreslagen

garantiram

garantiram


Ramar för årligt statligt garanti­åtagande

Garantier för lån till nyetablering av förlag m. m. samt till bokhandel Garantier för län till jordbrukets rationa­lisering m. m., etc. Garantier för lån till fiskeföretag, etc Garantier för lån till byggande av skogs­vägar

Garantier för län till företag i glesbygder m. m. Garantier för industrigarantilån m. m.

Summa ramar för årligt garantiåtagande


3,5

751,0 32,0

6,0

41,0 450,0=


3,5

751.0 32.0

11.0

48,0 300,0

1145,5


' Föreslaget pä tilläggsbudget 111

 Varav 150 milj. kr. föreslaget på tilläggsbudget 11

Sammanfattningsvis kan under budgetåret 1981/82 statliga kreditgaran­tier för lån m. m. ges med ytteriigare. dels ca 8870 milj. kr. hänföriiga till ramar avseende totala engagemang, dels I 145,5 milj. kr. hänförliga till ramar för årligt engagemang. Den sammanlagda ökningen blir därmed ca 10 miljarder kr. Till detta belopp kommer det ramulrymme som i vissa fall frigörs till följd av att lån med statlig garanti blir amorterade. I andra fall är det så att de utställda garantierna från tidigare år successivt minskar efter hand som lånen amorteras.


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                41

Den stora merparten av ökningen i garanfiramarna hänför sig till ex­portkreditgarantierna, som snarast har karaktären av ett försäkringssy­stem som syftar till att underlätta svenska företags exportaffärer. Premie­sättningen för exportkreditgarantier skall i princip vara sådan att några förluster ej belastar statsbudgeten.

Jag vill åter betona att de belopp som jag just har nämnt avser ramar för åtaganden. Summan av faktiskt gjorda åtaganden kan utvecklas på annat sätt.

Jag föreslår att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag nu har redovisat.

2.4 Möjlighet till tillfälliga medelsöverföringar mellan fonder finansierade med särskild beredskapsavgift på olja

I lagen (1980:1083) om ändring i lagen (1973:1216) om särskild bered­skapsavgift för oljeprodukter föreskrivs att för motorbrännolja, eldningsol­ja och bunkerolja skall fr.o.m. den 1 januari 1981 utgå särskild bered­skapsavgift med 66 kr. för kubikmeter. Av dessa avser 38 kr. finansiering av oljelagring, 4 kr. finansiering av oljeprospektering och 24 kr. finansi­ering av oljeersättande åtgärder. Inkomna medel fonderas i fonder för resp. ändamål hos riksgäldskontoret. Regeringen har i prop. 1980/81:90 om riktlinjer för energipolitiken föreslagit att den särskilda beredskapsav­giften för oljeprodukter skall höjas med 23 kr. för kubikmeter fr. o. m. den 1 juli 1981, 4 kr. avser finansiering av oljeprospektering medan 19 kr. avser finansiering av det nya energiforskningsprogram om vilket förslag läggs fram i den proposition jag nyss hänvisade lill. De inkomster som är av­sedda för finansiering av nämnda program skall tillföras en särskild fond för energiforskning hos riksgäldskonloret.

Storleken på de inkomster som följer av den särskilda beredskapsavgif­ten varierar över året som en följd av variationer i efterfrågan på oljepro­dukter. Vidare gäller att avgifter som följer av försäljning av oljeprodukter under en viss månad kan tillföras fonderna hos riksgäldskontoret först en viss tid senare. De tidsmässiga variationerna i inkomsternas storlek, lik­som den förskjutning som sker i tillförseln av inkomsterna lill fonderna hos riksgäldskontoret, kan i vissa fall föranleda problem när del gäller all planera och genomföra den verksamhet som skall finansieras från resp. fond. Detta kan i första hand komma att gälla för verksamhelen inom energiforskningsprogrammet men även för den verksamhet som finansi­eras över oljeersättningsfonden.

För att undvika olägenheter som kan uppstå till följd av de nu berörda förhållandena vad gäller det sätt på vilket inkomsterna tillförs fonderna hos riksgäldskontoret, bör regeringen ha möjlighet att besluta om tillfälliga överföringar av medel mellan de olika fonderna.

Detta bör ske genom utnyttjande av de tillfälliga likviditetsöverskott


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       42

som kan uppstå hos vissa av fonderna. Regeringen bör bemyndigas att besluta om sådana tillfälliga överföringar av medel mellan de olika fonder­na hos riksgäldskontoret som finansieras genom den särskilda beredskaps­avgiften på oljeprodukter. Jag har i denna fråga samrått såväl med cheferna för handels- och industridepartementen som med statsrådet Petri.

2.5 Utnyttjande av nnansfullmakten, m. m.

Fr. o. m. budgetåret 1979/80 gäller nya former för redovisning av utnytt­jandet av finansfullmakten. Avsikten är atl riksdagen genom en samlad redovisning av utnyltjandel av finansfullmakten och övriga konjunktur-och arbetsmarknadspolitiska bemyndiganden skall få en bättre överblick över hur olika bemyndiganden har utnyttjats. En sådan redovisning bör vara så fullständig som möjligt och lämnas först i komplelteringsproposi­tionen. Hemställan om utnyttjande av finansfullmakl för det nästföljande budgetåret görs vid samma tillfälle. Om arbetsmarknadslägel skulle kräva insatser, utöver vad som kan tillgodoses genom ianspråktagande av den givna finansfullmaklen, ankommer det på regeringen atl på tilläggsbudget begära en utvidgad finansfullmakt.

Jag skall i det följande redovisa hur regeringen har utnyttjat finansfull­makten från föregående redovisningstillfälle till den 23 april 1981. Min redogörelse, som således avser de sista månaderna av budgetåret 1979/80 och större delen av budgetåret 1980/81, bör bringas till riksdagens känne­dom.

Regeringen har av riksdagen bemyndigats alt för budgetåret 1979/80, om arbetsmarknadsläget kräver det, beslula om utgifter intill ett sammanlagt belopp av 2500 milj. kr. (prop. 1978/79:100 bil. 2, FiU 1978/79:40, rskr 1978/79:452).

I prop. 1979/80: 150 (bil. 2) redovisades de ålgärder som under budget­året 1979/801, o. m. den 23 april 1980 hade beslutats med stöd av finansfull­makten. Under återstoden av budgetåret utnyttjade regeringen inle finans­fullmaklen. Under budgetåret disponerades sammanlagt 566,5 milj. kr. av finansfullmakten.

När det gäller utnyttjandet av finansfullmakten för budgetåret 1980/81 vill jag erinra om atl riksdagen har bemyndigat regeringen att för detta budgelår, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter intill elt sammanlagt belopp av 2500 milj. kr. (prop. 1979/80:150, FiU 1979/80:40, rskr 1979/80:421). Fullmakten får användas för finansiering av tidigare­läggning, utvidgning eller påskyndande av statliga investeringar som nor­malt finansieras med anslag på statsbudgeten samt för beredskapsarbeten och för bidrag till kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten för kommunala projekt får fastställas av regeringen med hänsyn till ändamålet, dock högsl till 75%. Vidare får finansfullmakten användas för bidrag till näringslivel och bostadssektorn. Härvid får gällan­de bidragssatser tillfälligt förhöjas med högst 75 %.


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag               43

Regeringen har disponerat fullmakten genom beslul den 9 oktober, den 13 november och den 18 december 1980. Genom beslutel den 9 oktober utnyttjades fullmakten med totalt 11,0 milj. kr. för att utföra byggnadsarbe­ten åt Kiruna geofysiska institut och generaltullstyrelsen. Genom beslutet den 13 november utnyttjades finansfullmaklen för sysselsättningsfräm­jande åtgärder i Värmlands län. Beslutet avsåg bl.a. tidigareläggning av statliga vägar. Genom beslutel disponerades 40 milj. kr. av finansfullmak­ten. Beslutet den 18 december 1980 innebar alt ytterligare 394,9 milj. kr. av finansfullmakten disponerades. Av beloppet avsåg 350 milj. kr. medel för beredskapsarbeten, 19,9 milj. kr. om- och tillbyggnad av verkstadslokaler m.m. i Mala för Sveriges geologiska undersökning och 25 milj. kr. medel för beställning av två miljöskyddsfarlyg för generallullstyrelsens räkning. Genom dessa tre beslut har sammanlagt 445,9 milj. kr. av finansfullmakten disponerats.

Beträffande affärsverkens och vissa andra verksamheters investeringar har t.o.m. budgetåret 1979/80 den ordningen tillämpats att riksdagen be­myndigat regeringen att inom en marginal av 10% ulöver given investe­ringsram kunna beslula om en av konjunklurmässiga eller andra skäl påkallad ökning ay medelsramen. Min företrädare konstaterade i prop. 1979/80: 100 (bil. 2) alt den del av investeringsmarginalerna som kunde anses konjunkturpolitiskt motiverad fortsättningsvis borde ingå i det all­männa bemyndigandet att utnyttja finansfullmakten. Han konstaterade samtidigt att investeringsramarna kunde höjas av regeringen av andra skäl än konjunkturpolitiska, exempelvis för att medge en fördelaktig upphand­ling. Mot den bakgrunden föreslog han i prop. 1979/80: 100 (bil. 2) atl en marginal om 5% utöver investeringsramen borde beräknas på dessa anslag för att medge en ökning av medelsanvändningen av sådana skäl. Denna ordning har riksdagen också ställt sig bakom. I budgetpropositionen 1981 har affärsverkens anslag i enlighet med della beräknats med en marginal om 5% utöver föreslagen investeringsram.

Vid sidan av tlnansfullmaklen har riksdagen lämnat regeringen etl antal konjunktur- eller arbetsmarknadspolitiskt motiverade bemyndiganden. De olika bemyndigandena som har lämnats för budgetåret 1980/81 redovisas i följande icke-tabellariska sammanställning.

Inom försvarsdepartementets verksamhetsområde: Regeringen har bemyndigats att medge överskridande av utgiftsramarna för del militä­ra försvaret och civilförsvaret om det behövs av konjunktur- eller bered­skapsskäl.

Inom bostadsdepartementets verksamhetsområde: Under för­slagsanslaget Viss bostadsförbättringsverksamhet m. m. har regeringen bemyndigats alt ändra ramen för räntefria förbällringslån om del behövs av sysselsättningsskäl. Under reservalionsanslagen Anordningsbidrag m.m. till allmänna samlingslokaler, Uppruslningsbidrag m.m. fill all­männa samlingslokaler samt Lån för allmänna samlingslokaler får ramarna


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       44

för bidrag resp. lån överskridas om del behövs av sysselsättningsskäl. Även under anslaget Tilläggslån lill kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan beslutsramen vidgas om del behövs av sysselsättningsskäl.

De bemyndiganden jag nu har redovisat har hittills utnyttjats endasi i ett fall. Den 19 juni 1980 medgav nämligen regeringen all 10 milj. kr. fick tas i anspråk för energibesparande åtgärder i statliga byggnader.

Jag vill slutligen, för fullständighetens skull, nämna att jag senare denna dag avser föreslå regeringen att medge att finansfullmakten får utnyttjas för vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder. Enligt vad jag erfarit kommer vederbörande statsråd att senare denna dag återkomma med en närmare redovisning härav. Detaljerna i detta ärende torde jag få återkomma till vid mitt framläggande av nästa års reviderade budgetförslag.

Regeringen disponerar för innevarande budgetår, som jag lidigare nämnt, en finansfullmakt om 2500 milj. kr. Jag förordar alt fullmakten för budgetåret 1981/82 tas upp med samma belopp. Denna bör fä disponeras på samma villkor som gäller för innevarande budgetår.

2.6 Statsbudgeten budgetåren 1980/81 och 1981/82

2.6.1. Statsbudgetens inkomster budgetåren 1980/81 och 1981/82

Riksrevisionsverket har med skrivelse den 3 april 1981 lämnat beräk-ningarav statsbudgetens inkomsler under budgetåren 1980/81 och 1981/82. För en närmare redogörelse härav hänvisar jag till verkets skrivelse (bil. 2.3).

Vid en beräkning av statsinkomsternas utveckling har de antaganden som görs om inkomslutvecklingen i samhället en avgörande betydelse. Riksrevisionsverket har i sina beräkningar utgått från att lönesumman ökade med 11,8% mellan åren 1979 och 1980. Verket pekar dock på vissa indikationer, bl. a. storleken på de inbetalade preliminärskalterna år 1980. som talar för en långsammare utveckling av lönesumman under är 1980 än vad verket antagit. För sin bedömning av utvecklingen av lönesumman år 1981 och år 1982 utgår riksrevisionsverket bl.a. från det avtal som slutits mellan LO och SAF. För år 1981 antar man en ökning av lönesumman med 5,3%, vilkel innebären nedrevidering i förhållande till de anlaganden som bildade underlag för inkomstberäkningarna i årets budgetproposition. Ock­så antagandet om lönesummans ökning under år 1982 har reviderats ned. Man utgår nu från en ökning detta år med 6,5 %>.

Vid sin anmälan av den reviderade finansplanen tidigare denna dag redogjorde chefen för ekonomidepartemenlel för sina bedömningar av bl.a. lönesummans utveckling. Riksrevisionsverkets antaganden ligger väl i linje med dessa bedömningar. För år 1982 räknar verket dock med elt högre antagande för lönesummans utveckling än vad som anges i finanspla­nen. Eftersom jag i dessa avseenden delar de bedömningar som chefen för


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       45

ekonomidepartemenlel gett uttryck för känner jag mig föranlåten all på ett par punkter avvika från riksrevisionsverkels beräkningar.

För budgetåret 1981/82 innebär verkets beräkning att inkomsttiteln/>'5/j-ka personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse tas upp med 25728 milj. kr. Eftersom jag utgår från en något annan utveckling av lönesumman än verket beträffande år 1982 bör dessa inkomster räknas ned med 400 milj. kr. Inkomsttiteln bör därför föras upp med 25 328 milj. kr. I jämförelse med min beräkning i budgetpropositionen innebär della att inkomsterna under inkomsttiteln reviderats ned med 839 milj. kr. För innevarande budgetår harjag ingen erinran mot verkets beräkning.

Beräkningarna av inkomsterna på huvudgruppen skall på inkomst, reali­sationsvinst och rörelse baseras på förutsättningarna av ett oförändrat procenttal, dvs. 100, för uttagande av preliminärskall för budgetåret 1981/ 82. Enligt 12 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall varje år bestämmas med vilka procenttal av grundbeloppen den statliga inkomst­skatten skall ingå i preliminärskatten för kommande budgelår. Procenttalet för den första hälften av budgetåret 1981/82 skall vara detsamma som under innevarande budgetårs senare hälft. I lagen 1980:454 om storleken av statlig inkomstskatt som ingår i preliminär skatt för budgetåret 1980/81 har detta procenttal satts till 100. För tiden den 1 juli-den 30 december 1981 blir uttagsprocenten densamma. Jag föreslår att uttagsprocenlen även för fiden den 1 januari-den 30 juni 1982 fastställs till 100. Förslag till lag härom har utarbetats inom budgetdepartementet (bil. 2.7).

Under huvudgruppen lagstadgade socialavgifter beräknar riksrevisions­verket inkomsterna till 28679 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Med de utgångspunkter som jag har för utvecklingen av lönesumman och andra centrala faktorer räknar jag upp verkets beräkning med totalt 30 milj. kr. och för sålunda upp huvudgruppen med 28709 milj. kr. Inkomsterna under huvudgruppen fördelar sig på flera titlar. Jag går inte nu närmare in på var och en av dessa justeringar, utan hänvisar lill den sammanställning jag har låtit utarbeta av mina samtliga justeringar av verkets inkomstberäkning. Denna redovisas i tabell 6.

Riksrevisionsverket beräknar inkomsttiteln mervärdeskatt till 42400 milj. kr. för budgetåret 1981/82. Med hänvisning till vad jag fidigare anfört beträffande de faktorer som styr utvecklingen av inkomsterna av mervär­deskatten föreslår jag att inkomsttiteln räknas upp med 300 milj. kr. till 42700 milj. kr.

Verket har i sin beräkning av affärsverkens inlevererade överskott ulgåll ifrån att inleveranserna från förenade fabriksverken kommer atl bli 32,9 milj. kr. för budgetåret 1980/81. För egen del finner jag att inleveransen från förenade fabriksverken skall uppgå till 47,2 milj. kr. Följaktligen räknar jag upp inkomsterna på inkomsttiteln förenade fabriksverkens inle­vererade överskott med 14,3 milj. kr. jämfört med verkets beräkning. Jag finner däremot ingen anledning till erinran mot verkets beräkningar för 5   Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga 2


 


Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                 46

budgetåret 1981/82. Jag har i dessa frågor samrått med chefen för industri­departementet.

Regeringen kommer enligt vad jag har erfarit att i en särskild proposition lägga fram förslag till överenskommelse angående Sölvbackaslrömmarna. I denna föreslås bl. a. att riksdagen medger att staten från statens vatten­fallsverk överlåter viss ersättningskraft och vissa fallrättigheter till Syd­kraft AB. Samtidigt föreslås att det förräntningspliktiga statskapitalet hos verket sätts ned med 280 milj. kr. för att verket skall erhålla full kompensa­tion för de tillgångar verkel avstår ifrån. Därigenom kommer också den beräknade inleveransen från verket att minska. För budgetåret 1981/82 kan minskningen beräknas till 30,1 milj. kr. Jag finner därför att inkomsttiteln statens vattenfallsverks inlevererade överskott bör beräknas lill 1649900000 kr. för detta budgetår.

Vidare följer av förslaget att de tillgångar som förs över från statens vattenfallsverk till Sydkraft AB skall skrivas bort. Ehuru motsvarande avskrivning i snäv mening icke kan betraktas som kalkylmässig bör den för enkelhetens skull, i inkomstberäkningarna noteras under inkomsttypen kalkylmässiga inkomster. Efter alt också ha beaktat effekten av denna minskning av avskrivningsunderlaget bör enligt min mening inkomsttiteln statens vattenfallsverks avskriv/ungar för budgetåret 1981/82 ökas med 13638000 kr. jämfört med verkets beräkning och sålunda föras upp med 1 813638000 kr. Jag har i denna fråga samrått såväl med chefen för jord­bruksdepartementet som statsrådet Petri,

Riksrevisionsverket har i sina beräkningar ej kunnat beakta resultatet av de förhandlingar som förts med Landstingsförbundet bl.a. om ersättning till staten för övertagandet av huvudmannaskapet för de skyddade verkstä­derna i samband med bildandet av stiftelsen samhällsföretag. Det nu före­liggande avtalet innebär bl.a. att staten erhåller 775 milj. kr. för vart och ett av budgetåren 1980/81 och 1981/82. Denna ersättning ökar inkomsterna under inkomsttiteln övriga inkomster av statens verksamhet. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Holm samt chefen för arbetsmarknads­departementet. Vidare får den nyligen framlagda propositionen om vissa varvsfrågor, m. m. (1980/81:131) konsekvenser för budgeten som inte har beaktats av riksrevisionsverket. I denna proposition föreslås vissa åtgär­der som berör anslaget fill räntestöd till varvsindustrin och anslaget till av­skrivningslån till varvsindustrin, m.m. Dessa förslag innebär att 385 milj. kr. tillförs inkomsttiteln övriga inkomster av statens verksamhet under budgetåret 1981/82. I denna fråga harjag samrått med chefen för industri­departementet.

Sammantaget finner jag således anledning att räkna upp inkomsttiteln övriga inkomster av statens verksamhet med 775 milj. kr, för budgetåret 1980/81 och med 1 160 milj. kr. för budgetåret 1981/82

Riksrevisionsverkets beräkningar i övrigt föranleder inte någon erinran från min sida. Totalt sett innebär de ovan redovisade justeringarna att


 


Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag


47


riksrevisionsverkets beräkningar bör räknas upp med ca 789 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och med ca 1 074 milj. kr. för budgetåret 1981/82 (labell 6). I jämförelse med mina beräkningar i budgetpropositionen innebär min reviderade kalkyl atl inkomsterna justeras ned med 1058 milj. kr. för budgetåret 1980/81 och justeras upp med 525 milj. kr. för budgetåret 1981/ 82. Jag beräknar således statsbudgetens inkomsler för budgetåret 1980/81 till 155934 milj. kr. och för budgetåret 1981/82 till 158650 milj. kr.

Tabell 6. Justering av riksrevisionsverkets beräkning av statsbudgetens inkomster

(1 000-tal kr.)

 

 

1980/81

 

1981/82

 

 

Riksrevi-

Förändring

Riksrevi-

Förändring

 

sionsverket

enligt före-

sionsverket

enligt före-

 

(rev. be-

draganden

(rev. be-

draganden

 

räkning)

 

räkning)

 

llll Fysiska personers skatt pä in

 

 

 

 

komst, realisationsvinst och

 

 

 

 

rörelse

 

 

25 728000

-  400000

1211 Folkpensionsavgift

 

 

22656000

-    84000

1221 Sjukförsäkringsavgift,

 

 

 

 

netto

 

 

-372000

-(-   145 000

1231 Barnomsorgsavgift

 

 

5908000

-    22000

1241 Vuxenulbildningsavgift

 

 

648000

-      4000

1251 Övriga socialavgifter.

 

 

 

 

netto

 

 

-280000

5 000

1411 Mervärdeskatt

 

 

42400000

-1-   300000

2115 Förenade fabriksverkens

 

 

 

 

inlevererade överskott

32900

■i-  14 300

 

 

2116 Statens vattenfalls verks

 

 

 

 

inlevererade överskott

 

 

1680000

- 30100

2811 Övriga inkomster av sta-

 

 

 

 

tens verksamhet

296237

-1-775000

232583

-H 160000

5116 Statens vattenfallsverks

 

 

 

 

avskrivningar

 

 

1 800000

-\-  13638

Summa förändring enligt

 

 

 

 

föredraganden

 

-t-789 300

 

-1-1073 538

Summa inkomster

155144608

155 933908

157576778

158650316

2.6.2 Statsbudgetens utgifter budgetåren 1980/81 och 1981/82 Utgiftsanslag, m.m.

I årets budgetproposition beräknade jag statsbudgetens utgiftsanslag, dvs. bortsett från förändringar i anslagsbehållningar och i disposition av rörliga krediter, fill 211 490 milj. kr. för budgetåret 1980/81. För riksdagens information villjag peka på atl detta belopp är avrundat till jämna milj. kr. Även fortsättningsvis i min redovisning kommer jag att avrunda belopp på detta sätl. I nyss nämnda belopp ingick de i prop. 1980/81:101 upptagna anslagen på tilläggsbudget II samt regeringens beslut om utnyttjande av finansfullmakten om 446 milj. kr. Riksdagen har sedermera beslutat i enlighet med förslagen i prop. 1980/81:101. I det följande redovisar jag de ytterligare propositioner med anslagskonsekvenser för innevarande bud­getår som lagts fram.


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       48

I prop. 1980/81:67 har regeringen begärt atl 124 milj. kr. anvisas för lån och bidrag till SSAB Svenskt Stål AB samt medelstillskott till vissa ut­vecklingsbolag. En höjning av högsta ersättningen för dag från arbetslös-helsförsäkringen har föreslagils i prop. 1980/81:85. Med anledning härav har riksdagen beslutat anvisa 39 milj. kr.

I prop. 1980/81:93 har, med anledning av all staten överlåter aktier i Datasaab AB, regeringen föreslagit alt totall 50 milj. kr. anvisas som utvecklingsbidrag till Datasaab AB och 5 milj. kr. för all läcka eventuella förluster som har uppkommit under år 1980. Riksdagen har beslutat i enlighet med förslaget (NU 1980/81: 38. rskr 1980/81:208). Regeringen har i prop. 1980/81:98 begärt att 300 milj. kr. anvisas för aktieteckning i Norr­lands Skogsägares Cellulosa AB samt alt 100 milj. kr. anvisas för lån till företaget.

I prop. 1980/81: 125 har regeringen begärt anslag på tilläggsbudget 111 om 449 milj. kr. I prop. 1980/81: 128 har regeringen begärt atl Statsföretag AB för innevarande budgelår får etl kapitaltillskott om I 115 milj. kr. för alt täcka förluster och genomföra investeringar i vissa av dotterbolagen. Ett anslag om 100 milj. kr. föreslås i prop. 1980/81: 131 bli anvisat för att sysselsätlningsfrämjande åtgärder snabbt skall kunna sättas in vid Karls­kronavarvet. Slutligen har i prop. 1980/81: 161 begärts elt medelstillskott om 100 milj. kr. för finansiering av Stirlingprojektet. Dessulom kommer enligt vad jag har erfaril chefen för jordbruksdepartementet senare denna dag atl föreslå att drygt 31 milj. kr. anvisas för ersällning lill Trångfors AB på tilläggsbudget för innevarande budgelår. Inkl. detta förslag har sålunda sammanlagt beslutats eller föreslagits utgiflsanslag för budgetåret 1980/81 om 213 902 milj. kr. I detta belopp ingår anslaget till oförutsedda utgifter med 9000 milj. kr. Exkl. detta anslag uppgår således utgiflsanslagen lill 204902 milj. kr.

Riksrevisionsverket har med skrivelse den 2 april 1981 överlämnat en beräkning över utfallet av slalens budget för innevarande budgetår (bil. 2.2). Eftersom verkel inte fullständigt bar beaktat nyss nämnda proposi­tioner överensstämmer verkets beräkningar vad gäller ulgiftsanslagen inte helt med min egen.

I budgetpropositionen upptogs de totala statsutgifterna för budgetåret 1981/82, exkl. förändringar av anslagsbehållningar och i dispositionen av rörliga krediter samt beräknat tillkommande utgiftsbehov, till 217 196 milj. kr.

I olika propositioner, som har förelagts riksdagen före den I april 1981, och genom beslut som riksdagen har faltal fram lill nämnda dag har anslag tagits upp som innebär en ökning i förhållande till budgetpropositionen 1981 med 4466 milj. kr. Jag återkommer strax med en hänvisning till den bilaga där nu nämnda propositioner m. m. redovisas. I min beräkning vill jag emellertid även beakta vissa propositioner som är hänförliga till tiden efter utgången av mars månad. Sålunda har regeringen i prop. 1980/81:190


 


Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                        49

om reglering av priserna på jordbruksprodukter, m. m. föreslagit alt ansla­get till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område sänks med 440 milj. kr. jämfört med det belopp som togs upp i budgetproposifionen. I samma proposition föreslås att pä anslaget till prisstöd till jordbruket i norra Sverige anvisas ytterligare 29 milj. kr. Vidare kommer senare denna dag, enligt vad jag har erfarit, chefen för industridepartementet att föreslå att 37,5 milj. kr. anvisas fill stöd till svenskt-norskt industriellt samarbete. Slutligen kommer chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare denna dag att föreslå ytterligare anslag om tillsammans 1 080 milj. kr.

Anslaget till räntor på statsskulden, m. m. upptogs i budgetproposi­fionen för budgetåret 1981/82 till 26300 milj. kr. Belastningen på della anslag är förutom av räntenivån i huvudsak beroende av del ackumulerade budgetsaldot tidigare budgetår, men även i någon mån beroende av budget­saldot under det budgetår för vilket anslaget anvisas. Höjningen av ränte­nivån tillsammans med vissa andra förhållanden medför atl statsskuldrän­torna för budgetåret 1981/82 torde komma att bli högre än vad som beräk­nades i budgetpropositionen. Jag har under hand inhämtat att riksgälds­kontoret numera beräknar att statsskuldräntorna kommer att uppgå till 29000 milj. kr. Anslaget till räntor på statsskulden, m. m. bör följaktligen tas upp med detta belopp. De ändringar i staten för riksgäldsfonden som föranleds härav torde få företas av finansutskottet.

Jag har låtit upprätta en specifikation över föreslagna och beslutade anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till budgetproposi­tionen. Specifikationen (bil. 2.5) täcker perioden fram till utgången av mars månad samt den justering av anslaget till ränlor på statsskulden, m. m. som jag nyss nämnde. På grundval av de uppgifter som jag har lämnat i denna specifikation och de övriga förslag som jag nyss redovisat särskilt, beräk­nar jag utgiftsanslagen för budgetåret 1981/82 till 225068 milj. kr. I den buvudtitelsvisa sammanställningen av förändringar i förslaget till statsbud­get för budgetåret 1981/82 sedan budgetpropositionen, som jag låtit upprät­ta och som jag ämnar föreslå, skall fogas till protokollet (bil. 2.6), harjag beaktat dels den nyss nämnda specifikationen avseende perioden t.o.m. mars månad (bil. 2.5), dels de ylterligare förslag som jag har behandlal. Eventuella förslag och beslut i övrigt efter utgången av mars 1981 torde få beaktas av riksdagens vederbörande utskott.

Beräkning av anslagsbehållningarnas utveckling

1 årets budgetproposition beräknades medelsbehållningarna på reserva­tions- och investeringsanslag minska med 1 416 milj. kr. under budgetåret 1980/81. I sin beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår har riksrevisionsverket — mot bakgrund av nya uppgifter rörande myndighe­ternas bedömning av anslagsbehållningarnas utveckling - bedömt alt an­slagsbehållningarna kommer att minska med I 310 milj. kr. För en närmare


 


Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                        50

redovisning hänvisar jag till riksrevisionsverkets beräkningar (bil. 2.2). Jag har inga erinringar mol verkels prognos.

Tabell 7. Beräknad förändring i anslagsbehållningarna under budgetåret 1980/81

(Milj. kr., ökning -l-, minskning -)

Anslags-    Beräknad förändring 1980-07-01 -1981-06-30

behållning

1980-07-01       Riksrevi-        Budget-       Riksrevi-        Föredra-

sionsverket     prop.   sionsverket    ganden

(dec. 1980)      1981  (nyberäk-

ning)

Anslags-   20350        -1416        -1416        -1310        -1310

behållningar

I budgetpropositionen underströk jag dock den osäkerhet som vidlåder beräkningar av anslagsbehållningarnas utveckling. Delta gäller självfallet i än högre grad bedömningarna för nästkommande budgetår. Dessa beaktar del förhållandet att de medel som kommer att krävas för tillkommande utgiftsbehov avser kassamässig belastning. När anslagsbelopp föreligger kan dessa mycket väl avvika från tidigare kassamässigt beräknade belopp. Om inte förutsättningarna i övrigt har förändrats innebär della att en justering bör göras i anslagsbehållningarnas utveckling.

En sammanfattning av anslagsbehållningarnas utveckling under de se­naste budgetåren ges i tabell 8. De revideringar av anslagsbehållningarnas storlek vid utgången av innevarande budgelår som gjorts sedan budgetpro­positionen är relativt små. Utgångspunkten för min beräkning av anslags­behållningarnas utveckling under budgetåret 1981/82 överensstämmer så­ledes ganska väl med förutsättningarna i budgetpropositionen.

Tabell 8. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1974/75-1980/81

(Miljarder kr., ökning +. minskning -)

 

Huvudtitel

1974/75

1975/76

1976/77

1977/78

1978/79

1979/80

1980/81

 

Ulfall

Ulfall

Utfall

Utfall

Utfall

Utfall

Ber.utfall

Arbetsmarknadsdepartementet

'     0,46

1.08

1,44

1,49

3,10

1,86

1.21

(förändring under budgetåret)

(-0,26)

(-h0,62)

(-1-0,36)

(-1-0,05)

(-1-1.61)

(-1,24)

(-0,65)

Industridepartementet'

0,53

0,70

2,11

7,31

8,21

7,01

7,30

(förändring under budgetåret)

(-0,02)

(-0,17)

(+1,41)

(-5,20)

(-1-0.90)

(-1,20)

(+0,29)

Övriga huvudtitlar

6,04

6,78

6,43

7,76

10.23

11,48

10,53

(förändring under budgetåret)

(-0,39)

(-1-0.74)

(-0,35)

(-Hl,33)

(-1-2,47)

( + 1,25)

(-0,95)

Summa

7,03

8,56

9,98

16,56

21,54

20,35

19,04

(förändring under budgetåret)

(-i-0,11)

(-(-1.52)

(-t-1,42)

(-1-6,58)

(-1-4,98)

(-1,19)

(-1,31)

' Anslagen till lokaliseiingslän och statens hantverks- och industrilånefond har samtliga år hänförts till industridepartementet.

Sammantaget föranleder inte heller de under våren framlagda särpropo­sitionerna någon ändrad bedömning av förbrukningen av anslagsbehåll­ningar för nästa budgetår.

Efter samråd med chefen för bostadsdepartementet räknar jag med en fortsatt förbrukning av anslagsbehållningar under nästkommande budgelår


 


Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag                        51

avseende lån till bostadsbyggande och anslaget till vissa energibesparande åtgärder inom bostadsbeståndet m.m. Detta överensstämmer med den bedömning vi gjorde i budgetpropositionen.

Vid utgången av innevarande budgetår beräknas anslagsbehållningarna inom industridepartementets verksamhetsområde uppgå till drygt 7 mil­jarder kr. Härav återfinns drygt 2,5 miljarder kr. på anslag till varvsnäring­en och drygt 1,6 miljard kr. till lokaliseringslån. I övrigt fördelar sig behållningarna på ett stort antal anslag.

Tabell 9. Beräknad förändring i anslagsbehållningarna under budgetåret 1981/82

(Miljarder kr., ökning +, minskning -)

Huvudtitel                      Beräknad        Beräknad förändring

anslags-    1981-06-30-1982-06-30

behållning

1981-06-30      Budgetprop. Föredraganden

Bostadsdepartementet  3,07          -11/2             -11/2

Industridepartementet  7,30          -11/2             -11/2

Övriga huvudtitlar          8,67          ±0                 ±0

Sunima                         19,04          -   3,0            -   3,0

Efter att ha samrått med chefen för industridepartementet och, i före­kommande fall, med statsrådet Petri, beräknar jag att anslagsbehållning­arna under industridepartementets verksamhetsområde kommer alt mins­ka med ett belopp av storleksordningen 1.5 miljard kr. avseende främst varvsnäringen samt inom energiområdet. Del bör dock betonas att den beräkningsmetod som har tillämpats för medel som avsätts för att täcka beräknat tillkommande utgiftsbehov påverkar denna bedömning.

Mina bedömningar leder således till att anslagsbehållningarna kommer att minska med 3 miljarder kr. under budgetåret 1981/82. Jag vill dock ånyo framhålla att dessa beräkningar måste omges med belydande osäkerhets­marginaler.

Beräkning av dispositionen av rörliga krediter budgetåren 1980181 och 1981/82

Budgelutfallet och därmed statens upplåningsbehov påverkas av föränd­ringar i dispositionen av röriiga krediter hos riksgäldskontoret, vilka kredi­ter enligt riksdagens beslul ställs lill förfogande för vissa myndigheter och bolag. I årets budgetproposition antogs det disponerade beloppet komma att öka med 1077 milj. kr. under innevarande budgelår. Riksrevisionsver­ket beräknar nu ökningen till I 373 milj. kr. Förändringen jämfört med den tidigare beräkningen beror huvudsakligen på en föreslagen höjning av den rörliga krediten till statens järnvägar. Jag ansluter mig till verkets beräk­ningar. För ett följande budgetår brukar en schablonmässigt beräknad ökning av den rörliga krediten tas upp i förslaget till statsbudget. Så skedde också i budgetförslaget för budgetåret 1981/82 nämligen med 500 milj. kr. Jag finner inte anledning att nu ändra beloppet.


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       52

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

Redan statsbudgeten bör så långt möjligt visa den totala budgetbelast­ning som kan väntas under budgetåret. Jag har tidigare redogjort för den budgetbelastning som kan beräknas uppkomma för budgetåret 1981/82 till följd av föreslagna utgiftsanslag, förändringar i anslagsbehållningar och ändrad disposition av rörliga krediler. Jag avser nu alt behandla de ytterli­gare utgiftsbehov som kan tillkomma under nästa budgetår.

I budgetpropositionen upptogs för beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto ett belopp av 5 000 milj. kr. för tilläggsbudgetar, för ett antal särskilda propositioner avseende bl.a. energipoliliken. Statsförelag AB och varvs­politiken samt för att hålla en viss beredskap inom arbetsmarknads­politikens område. Eftersom merparten av förutsedda propositioner nu lagts fram skulle det i sig vara motiverat att räkna ned anslaget.

Emellertid föranleder vissa omständigheter som inte kunde förutses i budgetpropositionen t. ex. en snabbare prisutveckling bl. a. till följd av den höjda räntenivån, att kostnaderna för vissa anslag - främsl avseende försvaret och folkpensionerna - nu beräknas komma att överstiga de anslag som då togs upp. Eftersom denna merbelaslning på anslagen inte beaktas på annat håll i stalsbudgelen bör hänsyn tas härtill vid beräkningen av utgiftsposten beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto.

Jag räknar därtill med att arbetsmarknads- och industripolitiken kommer att förorsaka kostnader utöver de medelsanvisningar som föreslagits i de hittills under våren framlagda propositionerna. Jag vill i detla sammanhang förutskicka att jag senare denna dag kommer atl föreslå regeringen att med utnyttjande av finansfullmakten tidigarelägga vissa statliga byggprojekt. Chefen för arbetsmarknadsdepartementet återkommer senare till denna fråga.

Härtill kommer i sedvanlig ordning vissa andra utgifter på tilläggsbudget sotn inte kunnat beaktas i statsbudgeten.

Med hänsyn till vad jag anfört föreslår jag atl posten beräknal till­kommande utgiftsbehov, netto, förs upp med ett oförändrat belopp om 5000 milj. kr. för nästa budgetår.

Summering av statsbudgetens utgifter

I det föregående harjag, utgående från statsbudgeten för budgetåret 1 980/8 I , redovisat såväl riksrevisionsverkets som min egen bedömning av statsutgifterna under detla budgetår. Sammantaget innebär min beräk­ning att stalsutgiflerna kommer all uppgå till 213648 milj. kr., vilket är 1 177 milj. kr. mer än vad jag beräknade i budgetpropositionen 1981.


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag


53


Tabell 10. Statsutgifterna budgetåren 1980/81 och 1981/82

(Milj. kr.)

 

 

1980/81

 

 

1981/82

 

 

Budget-

Riksrevi-

Föredra-

Budget-

Ny beräk-

 

prop.

sionsver­ket (ny be­räkning)

ganden

prop.

ning

Utgiflsanslag

211490

213718

213902

217196

225068

Beräknad merbelasl-

 

 

 

 

 

ning på förslagsanslag

-1512

-2937

-2937

-

-

Förändringar i anslags-

 

 

 

 

 

behållningar

-1-1416

-1-1310

-H310

-1-3000

-1-3000

Andrad disposition av

 

 

 

 

 

röriiga krediter

-H077

-H373

-1-1373

-t-   500

-1-   500

Beräknat tillkommande

 

 

 

 

 

utgiftsbehov, netto

 

 

 

5000

5000

Summa statsutgifter

212471

213464

213648

225696

233568


För budgetåret 1981/82 beräknade jag i budgetpropositionen de totala statsutgifterna till 225696 milj. kr. De justeringar jag nyss presente­rat innebär att utgifterna nu beräknas till 233 568 milj. kr., vilket innebär en uppräkning med 7872 milj. kr. sedan budgetpropositionen. Uppjusteringen härrör från min beräkning av utgiftsanslagen, varav 2700 milj. kr. är hänförbart till ökade statsskuldräntor. Beräkningarna av anslagsbehåll­ningarna, den beräknade dispositionen av rörliga krediter samt tillkom­mande utgiftsbehov, netto, överensstämmer beloppsmässigt med de be­lopp som fördes upp i budgetpropositionen.

2.6.3 Statsbudgetens saldo budgetåren 1980/81 och 1981/82

I årets budgetproposition beräknades statsutgifterna för budgetåret 1980/81 till 212,5 miljarder kr. Den nu aktuella beräkningen innebär att utgifterna beräknas bli ca 1,1 miljard kr. högre eller ca 213,6 miljarder kr. Samtidigt har inkomsterna reviderats ned med 1,1 miljard kr. Budgetsaldot för budgetåret 1980/81 beräknas därmed komma atl uppgå till inemot 58 miljarder kr.

Tabell 11. Utvecklingen av statsbudgetens saldo 1979/80-1981/82

1979/80 Utfall

(Miljarder kr.)

1980/81

1981/82

Procentuell förändring

 

Budget-

Nybe-

Budget-

Nybe-

Från ul-

Från ny be-

prop.

räkning

prop.

räkning

fall 1979/80 till ny be­räkning 1980/81

räkning 1980/81 lill ny beräkning 1981/82

 

Inkomster Utgifter

Saldo

132,5 182,5

-50,0

157,0 212,5

-55,5

155,9 213,6

-57,7

158,1

225,7

-67,6

158,7 233,6

-74,9

-1-15,4 -1-15,4

-1-1,8 -1-9,4

Anm. I förändringslalen till budgetåret 1980/81 har effekterna av budgelreformen räknats bort.


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                       54

Utgifterna för budgetåret 1981/82 beräknades i budgetpropositionen till 225,7 miljarder kr. Nu beräknar jag utgifterna till 233,6 miljarder kr. Ökningen förklaras bl. a. av ökade statsskuldräntor och en ökad belastning på främst vissa priskänsliga anslag till följd av de prisstegringar som inträffat under första kvartalet 1981. Härtill kommer att kostnaderna för den under våren framlagda propositionen om vissa varvsfrågor, m.m. blev något högre än vad som beräknades i budgetpropositionen. Dessutom räknar jag nu med ytterligare kostnader för arbetsmarknads- och industri­politiken. Statsinkomsterna nästa budgetår uppskattas nu till 158,7 mil­jarder kr. vilket innebär en smärre uppräkning jämfört med budgetproposi­tionen.

Sammanfattningsvis innebär beräkningarna att budgetunderskottet för budgetåret 1981/82 ökar med drygt 7 miljarder kr. till ca 75 miljarder kr. jämfört med beräkningarna i budgetpropositionen.

Avslutningsvis villjag ta upp ännu en fråga. På förslag i kompletterings­propositionen våren 1979 (prop. 1978/79: 150) beslöt riksdagen om rätt för företag att sätta in medel på särskilt konto i riksbanken (konto för likvidi­tetsutjämning) (FiU 1978/79:40, rskr 1978/79:452, SFS 1979:468). På in­satta medel har, enligt vissa regler, utöver grundränta, utgått en skattefri bonusränta på 2%. Kostnaderna för bonusräntan skulle belasta statsbud­geten. Perioden under vilken bonusränta skulle utgå upphörde den 31 mars 1981. Riksbanken har genom särskild skrivelse denna dag meddelat att utbetalda belopp uppgår fill 98313506 kr. Räntan har redan förskotterats av riksbanken.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört bör 98314000 kr. anvisas på tilläggsbudget för innevarande budgetår.

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor:

Långtidsbudget för perioden 1981/82- 1985/86 (Bilaga 2.1)

Riksrevisionsverkets beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1980/81 (Bilaga 2.2)

Riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1981/ 82 (Bilaga 2.3)

Specifikation av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1981/82 (Bi­laga 2.4)

Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till budgetproposi­tionen för budgetåret 1981/82 (Bilaga 2.5)

Förändringar i förslaget till statsbudget för budgetåret 1981/82 sedan budgetpropositionen (Bilaga 2.6)

Lagförslag (Bilaga 2.7)


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag             55

3   Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen dels föreslår riksdagen att

1.   godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som jag har förordat,

2.   godkänna vad jag har anfört om riktlinjer för den kommunala ekonomin,

3.   antaga inom budgetdepartementet upprättat förslag till lag om storleken av statlig inkomstskatt som ingår i preliminär skatt för budgetåret 1981/82,

4.   godkänna min beräkning av statsbudgetens inkomster för bud­getåret 1981/82 enligt den vid detta protokoll fogade specifika­tionen,

5.   godkänna min beräkning av förändringarna i anslagsbehållning­arna för budgetåret 1981/82,

6.   godkänna min beräkning av förändringarna i dispositionen av rörliga krediter för budgetåret 1981/82,

7.   godkänna min beräkning av beräknat tillkommande utgiftsbe­hov, netto,

8.   med ändring av förslag i prop. 1980/81:100 bil. 20 lill Räntor på statsskulden, m.m. för budgetåret 1981/82 anvisa ett förslagsan­slag av 29000000000 kr.,

9.   bemyndiga regeringen att för budgetåret 1981/82, om arbets­marknadsläget kräver det, besluta om utgifter i enlighet med vad jag har förordat intill ett sammanlagt belopp av 2500000000 kr.,

 

10.   bemyndiga regeringen att i enlighet med vad jag har anfört beslu­ta om tillfälliga överföringar av medel mellan de fonder hos riksgäldskontoret som finansieras genom den särskilda bered­skapsavgiften på oljeprodukter,

11.   till Bonusränta på konto för likviditetsutjämning på tilläggsbud­get III till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 98314000 kr.

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört beträffande

12.   översynsprogram,

13.   myndigheternas långsiktiga besparingsarbete,

14.   statliga kreditgarantier,

15.   utnyttjande av finansfullmakten.


 


Prop. 1980/81:150    Reviderat budgetförslag                56
Innehållsförteckning

1 Det reviderade budgetförslaget ....................................      1

1.1                                                                                   Inledning                           I

1.2   Budgetutvecklingen under senare år   ..................... .... 2

1.3   Det aktuella budgetlägel   ........................................      4

1.4   1981 års långtidsbudget  ......................................... .... 7

1.5   Automatiken i statsutgifternas utveckling  ............... .. 11

 

1.5.1    Inledning ......................................................... .. 11

1.5.2    Indelning i huvudgrupper ................................    12

1.5.3. Utgiftsstyrande faktorer  ............................... .. 13

1.6                                                                                  Budgetpolitiska riktlinjer på längre sikt                 16

1.6.1    Utgångspunkter  ..............................................    16

1.6.2    Mål för budgetutvecklingen .............................. .. 17

1.6.3    Riktlinjer för besparingsarbetet   ..................... .. 19

 

1.7   Budgetpolifiska riktlinjer för budgetåret 1982/83   ...    21

1.8   Riktlinjer för den kommunala ekonomin   ..................    26

2 Särskilda frågor.............................................................. .. 33

2.1    Översynsprogram    ................................................. .. 33

2.2    Myndigheternas långsiktiga besparingsarbete    .....    34

2.3    Statliga kreditgarantier   .......................................... .. 36

2.4    Möjlighet till tillfälliga medelsöverföringar mellan fonder finan­sierade med särskild beredskapsavgift på olja                                                                                         41

2.5    Utnyttjande av finansfullmakten, m.m.......................    42

2.6    Statsbudgeten budgetåren 1980/81 och 1981/82   .. 44

2.6.1        Statsbudgetens inkomster budgetåren 1980/81 och

1981/82    ........................................................    44

2.6.2        Statsbudgetens utgifter budgetåren 1980/81 och

1981/82    ........................................................    47

2.6.3 Statsbudgetens saldo budgetåren 1980/81 och 1981/82   ..          53

3 Hemställan   ...................................................................    55


 


Prop. 1980/81:150   Reviderat budgetförslag Tabellförteckning


57


 


Tabell 1.

 

Tabell 2.

Tabell 3.

Tabell 4.

Tabell 5.

Tabell 6.

Tabell 7.

Tabell 8.

Tabell 9.

Tabell 10.

Tabell 11.


Statsutgifternas utveckling budgetåren 1970/71 -

1981/82     ..........................................       3

Statsbudgeten budgetåren 1980/81 och 1981/82                  6

Statsutgifternas utveckling 1975/76-1985/86. Konsum­
tion, investeringar och transfereringar    ....       8

Utestående statliga kreditgarantier 1980-06-30                  37

Förslag angående ramar för statliga kreditgarantier m.m.    40
Justering av riksrevisionsverkels beräkning av slalsbud­
getens inkomster   ................................     47

Beräknad förändring i anslagsbehållningarna under bud­
getåret 1980/81    ................................     50

Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1974/

75-1980/81    .......................................     50

Beräknad förändring i anslagsbehållningarna under bud­
getåret 1981/82   '.................................     51

Statsutgifterna budgetåren 1980/81 och 1981/82               53

Utvecklingen av statsbudgetens saldo 1979/80-1981/82      53


Diagram 1. Utgiftsstyrande faktorer i statsbudgeten        14

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981


 


 


 


Bilaga 3

Vissa arbetsmarknads­ politiska insatser


 


 


 


Regeringens prop. 1980/81:150                                Bilaga 3

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-04-23

Föredragande: statsrådet Andersson

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret

1981/82 såvitt avser arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde

Vissa arbelsmarknadspolitiska insatser

Arbetsmarknaden präglas f. n. av effekterna av en internalionell lågkon­junktur, slora strukturella obalanser i näringslivet och en stor återhållsam­het med nya utgiftsåtaganden i den ofTentliga tjänstesektorn. Någon vä­sentlig ökning av efterfrågan på arbetskraft som följd av en internalionell konjunkturförbättring förutses f. n. inte komma att inträffa under budget­året 1981/82. För en närmare redovisning av utsikterna på arbetsmarkna­den får jag hänvisa lill vad chefen för ekonomidepartementet anförl vid sin anmälan av den reviderade finansplanen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har med skrivelse den 10 april 1981- med hänvisning till länsarbetsnämndernas aktuella redogörelser - framhållit all man i samlliga län räknar med en kraftigt ökad arbetslöshet efter en viss säsongmässig förbättring under sommaren 1981. Främst räknar nämnderna med en kraftig försämring av sysselsättningen inom byggnadsverksamhe­ten till följd av del låga bostadsbyggandet och en begränsning av de kommunala investeringarna. Bl.a. mot bakgrund härav lämnar styrelsen en rad förslag till åtgärder under budgetåret 1981/82.

Jag delar AMS' bedömning att arbetsmarknadsulsiklerna inger oro. Både kortsiktiga, konjunklurella faktorer och mer långsikliga tendenser innebär en risk för ökande obalans mellan utbud och efterfrågan på arbets­kraft. Full sysselsättning är ett centralt mål för regeringens politik. För alt detta mål skall kunna upprätthållas varaktigt är det nödvändigt all närings­livet förmår ta vara på de utvecklingsmöjligheter som finns. Det förutsätter att produktiva investeringar kan komma till stånd i tillräcklig utsträckning. Bl.a. i syfte att bereda utrymme för ökade industriinvesteringar iakttas stor återhållsamhet med nya ofTentliga ulgiftsåtaganden. Detla innebär dels att antalet offentligt sysselsatta under nästa budgetår liksom f. n. måste förutsättas öka väsentligt långsammare än under 1970-talet, dels I    Riksdagen 1980/81. I saml. 150. Bilaga 3


 


Prop. 1980/81:150                                                     2

också atl det ekonomiska utrymmet för mer kortsiktiga arbelsmarknadspo­litiska insatser är väsentligt mindre än det var under den föregående lågkonjunkturen. Arbetsmarknadspolitikens tyngdpunkt skall liksom un­der innevarande budgetår ligga på den egenlliga platsförmedlingen. Såväl arbetsgivarna som de arbetssökande bör vara beredda att ge avkall på sina önskemål i olika avseenden för att de lediga platserna som finns skall kunna passas ihop med de arbetssökande.

Som chefen för budgetdepartementet har nämnt tidigare denna dag har regeringen funnit det nödvändigt att vidta åtgärder för sammanlagl 1 500 milj. kr. utöver vad som tidigare beräknats för att motverka arbetslöshet Under vinterhalvåret 1981/82. Av beloppet avser ca 400 milj. kr. tidigare­läggning av statliga investeringar. Vidare avsätts ytterligare 20 milj. kr. för bidrag till allmänna samlingslokaler. Jag vill vidare förorda att regeringen för budgetåret 1981/82 begär ytterligare sammanlagt 1080 milj. kr. för sysselsättningsskapande ålgärder och arbetsmarknadsutbildning.

Beträffande arbetsmarknadsutbildningen förordar jag i enlighet med AMS' förslag att medel anvisas för utbildning av sammanlagt ca 130000 elever under budgetåret. Detta innebär en ökning med ca 30000 elever i förhållande till budgetpropositionen 1981. Med del nya system för finansie­ringen som föreslogs i prop. 1980/81: 145 medför della ytterligare medels­béhov på 250 milj. kr. under anslaget Arbetsmarknadsutbildning och 190 milj. kr. under anslaget Bidrag till utbildningsbidrag och arbetslöshets­ersättning. Samtidigt beräknar jag att utgifterna från det konto hos riks­gäldskontoret på vilket arbetsgivaravgiften till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag redovisas kommer att öka med 230 milj. kr. Sistnämnda ökning föranleder inte någon exlra medelsanvisning på statsbudgeten.

AMS har anfört atl medelsbehovet för beredskapsarbeten nu kan beräk­nas komma att uppgå till 3850 milj. kr. under budgetåret 1981/82. Detla belopp överstiger vad som beräknades i årels budgetproposition med 2050 milj. kr. Av beloppet kan viss del hänföras lill en beräknad ökning av andelen investeringsarbeten samt ett av AMS framlagt förslag till höjning av statsbidraget till sådana arbeten. Med hänsyn till det ytterst ansträngda budgetläget är jag inle beredd all föreslå alt AMS' yrkande om medel för beredskapsarbeten tillmötesgås fullt ut. Jag förordar för min del att ytterli­gare 540 milj. kr. beräknas för ändamålet. Jag är vidare inte beredd att biträda AMS' förslag till höjning av tilläggsbidragel för kommunala bered­skapsarbeten. Jag har vid bedömningen av erforderligt resurstillskott tagil hänsyn till de förslag i syfte att stimulera till ökad aktivitet inom byggsek­torn som chefen för bostadsdepartementet avser föreslå regeringen att förelägga riksdagen. Under anslaget B 3. Sysselsättningsskapande åtgär­der bör vidare beräknas ytterligare 100 milj. kr. för delprogrammet Indu­stribeställningar. Medelsbehovet kan nämligen beräknas uppstå under budgetåret för såväl tidigareläggning av ordinarie statliga beslällningar som


 


Prop. 1980/81:150                                                                   3

för s. k. rådrumsbeställningar i ökad omfattning. Sistnämnda beslällningar får läggas ut av AMS i företag som har varslat om uppsägning av personal.

Jag vill erinra om att regeringen med stöd av sin begärda finansfullmakt vid behov kan kunna anvisa medel utöver vad som här har förordats för arbetsmarknadspolitiska åtgärder under nästa budgetår.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att

1.   till Arbetsmarknadsutbildning för budgetåret 1981/82 under tolfte huvudtiteln utöver tidigare anvisat anslag anvisa ytterliga­re 250000000 kr.,

2.   till Bidrag tUl utbildningsbidrag och arbetslöshetsersättning för budgetåret 1981/82 under tolfte huvudtiteln utöver tidigare anvi­sat reservationsanslag anvisa ytterligare 190000000 kr.,

3.   till Sysselsättningsskapande åtgärder för budgetåret 1981/82 un­der tolfte huvudtiteln utöver tidigare anvisat reservationsanslag anvisa ytteriigare 640000000 kr.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981


 


 


 


Bilaga 1.1

Reviderad nationalbudget 1981


 


 


 


Prop. 1980/81:150

Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 1981

REVIDERAD NATIONALBUDGET 1981

Inledning

Den reviderade nationalbudgeten för 1981 som härmed läggs fram är utarbetad inom ekonomideparlemenlet och konjunkturinstitutet. National­budgeten bygger på materia som erhållits från fackdepartement och olika verk och institutioner. Vidare har utredningsrådet hörts. Utredningsrådet har ej haft möjlighet att ta del av kapitlen 1, 8 och 9 samt vissa delar av kapitlen 4 och 5. Dess ledamöter bär ej något ansvar för nationalbudgetens utformning och bedömningar.

Nationalbudgeten består av två delar. I den första delen, kapitel 1, sammanfattar ekonomidepartementet det ekonomiska läget och konjunk-turutsiklerna. Den andra delen, kapitel 2-10, behandlar utvecklingen t. o. m. 1981 inom olika områden mera i detalj.

Kapitlen 3 Utrikeshandel, 6 De enskilda konsumenternas ekonomi, 7 Investeringarna, 8 Industrins lönsamhet, kostnader och priser och 10 Kre­dilmarknaden har sammanställts inom konjunkturinstitutet. Institutet har även sammanställt avsnitten om gruvor, mineralbrotl och tillverkningsin­duslri samt skogsbruk i kapitel 4. Av ett bihang som följer efter kapitel 10 framgår även i tablåform vilka kapitel och avsnill som sammanställts inom ekonomidepartementet resp. konjunkturinstitutet. Vidare redovisas prog­nostal för olika delsektorer enligt ekonomidepartemenlets och konjunktur­institutets bedömningar.

Ansvaret för bedömningen av Sveriges ekonomi 1981 vilar på ekonomi­departementet, där arbetet med nationalbudgeten letts av statssekretera­ren Sten Westerberg och t. f. departementsrådet Sune Davidsson.

1    Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 150. Bilaga l.l


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 2

1    Sammanfattande översikt'

1.1 Den internationella utvecklingen

Sedan bedömningarna i den preliminära nationalbudgeten gjordes har utsikterna för den internalionella konjunkturen blivit svagare. För det första har den ekonomiska politiken lagts om i mera restriktiv riktning. Främsl gäller detta penningpolitiken. De höga amerikanska räntorna har tvingat de tongivande europeiska centralbankerna att föra en mycket stram räntepolitik för att motverka en fortsalt depreciering av sina valutor. Denna depreciering driver upp inflationen och försämrar bytesbalanserna. För det första torde den höga räntenivån påverka investeringsutveckling­en, men den har också en negativ effekt på den privata konsumtionen. Finanspolifiken stramas också åt i exempelvis Förenta staterna och Stor­britannien, vilket förstärker politikens restriktiva verkan.

För det andra torde den förväntade konsumtionsledda uppgången kom­ma att både försenas och försvagas. Bidragande orsaker härtill är all de inträffade växelkursförändringarna lett till en accelererande inflationstakt. Detta medför all realinkomsterna bromsas. De fortsatta oljeprishöjning­arna verkar i samma riktning.

För det iredje gäller för Västeuropas del atl den försämring av konjunk­turen som inträffade under vintern redan lett till en försämring av hushål­lens förväntningar. Detta kan leda till ökad försiktighet vad gäller den privata konsumtionen.

Investeringarna har hittills hållits uppe väl och en så negativ utveckling för industriinvesteringarna som blev fallet efter den första oljechocken torde inte bli aktuell. De viktigaste skälen härför är atl företagens finan­siella position inte urholkats i samma utsträckning som då saml att bl.a. kraven på anpassning lill de högre energipriserna har ökal räntabiliteten på invesleringar i energisnålare teknik och investeringar som innebär anpass­ningar till förändrade relativpriser. Dessa faktorer kan inle helt uppväga de depressiva effekterna på investeringarna av det låga kapaciletsutnyttjandet och den försämrade vinstutvecklingen, varför en viss nedgång i näringslivsinvesteringarna är sannolik. Men minskningen torde bli begrän­sad jämfört med vad som är normall i denna fas av konjunkturcykeln. Investeringsutvecklingen blir dock i hög grad beroende av den fortsatta ränteutvecklingen. Hittills synes de höga realräntorna i Västeuropa inte ha strypt investeringsverksamheten. Men skulle den nuvarande räntenivån bli bestående under en längre tid föreligger risk för att investeringarna dämpas mera påtagligt.

' 1 detta kapitel presenteras ekonomidepartementets bedömning av det ekonomiska läget och av konjunkturutsikterna. 1 de följande kapitlen 2-10 redovisas mera ingående utvecklingen inom olika områden.


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  3

Det statsfinansiella läget har försämrats i många länder bl.a. som en följd av den låga tillväxten. Utrymmet för expansiva eflerfrågeslödjande offentliga utgifter måsle därför bedömas som minimall. Finanspolitiken har skärpls på många håll och de senasle budgelförslagen i Förenta sta­terna och Storbritannien innebär all de offentliga utgifterna skärs ner ytterligare.

Världshandeln väntas öka med ca 2%. Handeln mellan OECD-länderna torde bli svag men OPEC:s ökade oljeinkomster ger underlag för en kraftig ökning av exporten dil även om denna bara utgör 7% av OECD-länderna totala export. De förändrade valutakurserna har dock bidragit till all för­skjuta konkurrensrelationerna mellan länderna till fördel för bl.a. För­bundsrepubliken Tyskland och övriga länder i det valutapolitiska samarbe­tet och till nackdel för Förenta staterna, Storbritannien och Japan.

1 kapitel 2 diskuteras närmare vilken profil konjunkturutvecklingen kan tänkas få under året. Sammanfattningsvis pekar det mesta på en något svagare utveckling under loppet av året än vad som tidigare bedömdes sannolikt. I synnerhet gäller della Västeuropa där BNP riskerar alt sjunka med ca 1 % 1981. Tillväxten i Förenta staterna blir sannolikt svag med en slagnalionsperiod under sommarhalvåret. För helåret förutses en tillväxt på 1 %. I genomsnitt för hela OECD-området förutses en tillväxt på drygl 0,5 %.

Självfallet finns slora osäkerheter i denna bedömning. En viklig sådan utgör oljeprisulvecklingen. Denna har hitfills varit lugn under 1981. Under 1980 sjönk OECD-ländernas oljekonsumtion med nära 8%. Delta berodde på den avtagande ekonomiska aktiviteten, den lidigare lageruppbyggnaden och på att oljeprisökningarna i större utsträckning än 1973-1974 uppfattas som bestående och därmed stimulerar till etl ökal användande av andra energikällor.

Oljeproduktionen i OPEC-länderna sjönk med ca 10 % i fjol främst på grund av bortfallet från Iran och Irak på över 6 milj. fat per dag. Bortfallet var störst under del fjärde kvartalet. Saudi-Arabien kompenserade en del av bortfallet genom att öka sin produktion till 10,3 milj. fal per dag vilkel är 1 milj. fal per dag mera än den lidigare produktionsnivån. Den låga efter­frågan i i-länderna, de höga lagren samt den saudiarabiska produktionen förhindrade all kriget mellan Iran och Irak ledde lill en prisvåg av samma slag som inträffade våren 1979. Mot slutet av 1980 började spotpriserna sjunka. Sedan dess har spotmarknadspriserna fortsatt atl falla och flera av högprisländerna inom OPEC har sänkt sina priser ned till den officiella OPEC-nivån på 36 dollar per fal.

Utsikterna för 1981 tyder på en fortsatt lugn oljeprisutveckling. Den låga ekonomiska aktiviteten lalar härför. De höga oljepriserna verkar också dämpande på efterfrågan. Avvecklingen av den amerikanska priskonlrol­len spelar härvid en viktig roll. Iran och Irak har, trots pågående krig, återupptagit sin oljeproduktion med drygl 2 miljon fat om dagen. Samtidigt


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  4

har Saudi-Arabien förklarat att man tills vidare kommer att ligga kvar på den förhöjda produktionsnivån trots den återupptagna iranska och irakiska exporten. Ell av syftena bakom denna saudiarabiska produklionspolilik är att skapa förutsätlningar för all alla OPEC-stater i sin prissättning skall följa den prisformel som utarbetats inom OPEC. Denna formel, vars syfte är att åstadkomma en lugn och mera förutsebar oljeprisutveckling, bygger på den reala tillväxten i i-länderna, prisutvecklingen för i-ländernas export till OPEC-länderna. samt växelkursutvecklingen. Osäkerheten belräffande prisutvecklingen gäller främst slutet av 1981 då efterfrågan sannolikt måste täckas av lagerneddragningar.

En ylterligare osäkerhetsfaktor är om den hittills lugna löneutvecklingen inom flertalet OECD-länder kommer all beslå. Om den höga inflationstak­ten skulle driva upp lönerna finns risk att invesleringsulvecklingen blir svagare. Det finns dock knappast några tecken till atl en sådan uppdrag­ning av löneökningstakien skulle vara på väg.

1.2 Utvecklingen under 1980 och 1981

Inledning

Den svenska ekonomins produktionsökning, BNP-tillväxten, blev i fjol avsevärt lägre än vad som för elt år sedan bedömdes vara möjligt. 1 den reviderade nationalbudgeten 1980 antogs att BNP-ökningen skulle uppgå till 3,7%. Utfallet enligt nationalräkenskapernas preliminära beräkning stannade vid 1,4%. Under perioden inträffade en rad händelser som bidrog till del lägre utfallet, arbetsmarknadskonflikten, 1980 års avlal samt moms-och punktskattehöjningen. Såväl den externa som den inlerna efterfrågan utvecklades annorlunda än förutsett.

 

Bidrag till BNP-tillväxten 1980

 

 

 

RNB 1980

RNB 1981

Inhemsk efterfrågan Nettoefterfrägan frän utlandet

BNP

3.4 0.3

3,7

2.4 -1.0

1,4

Utvecklingen under fjolåret visade atl det inle var möjligt att då uppnå en tillväxt på ca 3,5 %. Förklaringen till detla ligger dels i de faktorer som ovan nämnts, dels i mera långsiktiga faktorer. Detta innebär alt den polen­fiella produktionskapaciteten utan ytterligare kapacitetsutvidgningar eller betydande strukturella förändringar är betydligt mindre än vad lidigare trender skulle ge anledning tro. Även om den inhemska efterfrågeökningen blev lägre än beräknal tog den ändå i anspråk en slörre andel av produk­tionsökningen än beräknal. Detta log sig också uttryck i atl den reala balansen försköts i oförmånlig riktning. Vidare medförde arbetsmarknads-


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget

Tabell 1:1 Försörjningsbalans 1980-1981

 

 

 

Miljarder kr. 1980,

Procentuell

volym-

 

löpande priser

förändring

 

 

1980

1981

TiUgång

 

 

 

BNP

518794

1,4

0,2

Import av varor och tjänster

165219

0,7

-5,4

därav: varor

141 100

0,7

-5,9

Summa tillgång

684013

«,2

-1,1

Efterfrågan

 

 

 

Bruttoinvestering

101335

1,7

-1,7

Näringsliv

46378

4,3

-2,7

därav: industri

17 838

17,0

-4,4

Statliga myndigheter och affärsverk

11934

6,8

2.8

Kommunala bruttoinvesteringar

19 143

3,5

0,9

Bostäder

23 880

-8,4

-4,8

Lagerinveslering

7725

1,4'

-1,3'

Privat konsumtion

266980

-0,1

-1,5

Offentlig konsumtion

154 536

2,9

2,1

Statlig

47670

1,7

0,0

Kommunal

106866

3,4

3,0

Export av varor och tjänster

153 537

-2,5

1,5

därav: varor

130716

-2,6

1,5

Summa efterfrågan

684013

1,2

-1,1

Inhemsk efterfrågan

530476

2,5

-1,9

' Förändring i procent av föregående års BNP.

konflikten enligt statistiska centralbyråns beräkningar ett produktionsbort­fall på 3-3,5 miljarder kr. motsvarande drygt 0,5 % av BNP.

Produktionen ökade med 6,5 miljarder kr. räknat i 1979 års prisnivå. Den inhemska efterfrågan steg emellertid med 11 miljarder kr. varför skillna­den, 4,5 miljarder kr. täcktes genom att den reala utrikesbalansen för­sämrades i motsvarande mån. Totalt sett försämrades bytesbalansen ytter­ligare genom en oförmånlig prisutveckling för exporten i jämförelse med importen samt en fortgående försämring av transfereringsbalansen.

Förändring av bytesbalansen 1979—1980 miljarder kr.

Varor och tjänster                    - 6,5

Transfereringar                        - 3,5

Total förändring                       -10

Totall bytesbalansunderskotl   —21,5

Den totala konsumtionen ökade med 0,9 %, där den offentliga, särskilt den kommunala, svarade för ökningen. Investeringarna ökade 1979 i be­tydligt snabbare takt än totalproduktionen så att investeringsandelen steg till 19,5 %. 1980 ökade investeringsandelen något främst genom en kraftig ökning av näringslivets investeringar. Ett betydligt större bidrag fill efter­frågan gav emellertid lagerinvesteringarna. Bidraget motsvarade 1,4 % av BNP.


 


Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        6

Ett avsevärt valutautflöde under sommaren samt risker för att efterfrå­gan i Sverige under andra halvåret skulle öka alltför snabbt i internafionell jämförelse ledde till beslut om åtstramningsåtgärder i början av hösten. Dessa bestod främst i en höjning av mervärdeskatten från 17,1 till 19% samt vissa punktskattehöjningar, motsvarande ungefär 0,5% av efterfrå­gan. Utan dem hade efterfrågan ökat med 3%. Enligt tillgänglig statistik var efterfrågetillväxten särskilt koncentrerad till andra halvåret trots att åtstramningen verkade från september och oktober. Detta förklaras i förs­ta hand av utveckhngen av privat konsumtion och investeringar. Konflik­ten spelade en viss roll vad gäller fördelningen av efterfrågan mellan halvåren. Den efterfrågetillväxt som lageruppbyggnaden svarade för låg på det första halvåret. Eftersom lagerinvesteringarna har ett högt importinne­håll bidrog lagerutvecklingen i hög grad till att försämringen i den reala utrikesbalansen i större utsträckning låg på det första halvåret.

I samband med konflikten på arbetsmarknaden inklusive den relativt utdragna hamnkonflikten blev också exportbortfallet betydande. Statistik över industriproduktionen tyder på att produktionen efter konflikten åter kom upp till den tidigare nivån men det tycks i stort sett inte ha varit möjligt för företagen att återta den försäljning som förlorades i samband med konflikten. Detta sammanhängde med att den internationella konjunk­turen snabbt försämrades under andra halvåret. Utvecklingen av exporten diskuteras närmare i det följande.

Återverkningarna av oljepriserna och den internationella ränteutveck­lingen i kombination med ett högt inhemsk efterfrågetryck ledde till en hög inflationstakt, 13,7 %. De stabiliseringspolitiskt motiverade åtstramnings­åtgärderna medförde att inflationstakten drogs upp vid genomförandet av dessa åtgärder.

Utrikeshandeln

I tidigare nationalbudgeter har redovisats hur marknadsandelarna för svensk export utvecklats under senare år. Efter devalveringarna 1977 böljade de tidigare förlorade marknadsandelarna att återvinnas men denna utveckling bröts under 1979 och 1980. Konjunkturinstitutet redovisar i kapitel 3 hur utvecklingen i detta avseende ter sig efter de omräkningar med nya prisindex som statisfiska centralbyrån gjort. En övergång har skett från enbart bruk av priser i form av enhetsvärden, dvs. pris per ton eller per styck, till att utnyttja de prisindex som används i nationalräken­skapernas beräkning av utrikeshandelns pris och volym. Därmed uppnås i princip samstämmighet mellan institutets varugruppsvisa exportberäk­ningar och nationalräkenskapernas redovisning av den totala utrikeshan­deln. Den nya beräkningsmetodiken innebär sannolikt vidare att bättre samstämmighet uppnås mellan den svenska utrikeshandelsstatistiken och den internationella statistiken vad gäller pris- och volymutveckling.


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  7

Tabell 1:2 Relativpriser och marknadsandelar för Sveriges export av bearbetade varor till OECD-länderna 1976-1980

Procentuell förändring för.

1976-        1977-        1978-        1979-
1977
     1978     1979     1980

Enligl den lidigare redovisningen'

Relativpris                               -3         -4,5         3,5        3,5

Marknadsandel                       -1,5         4         -I          -6

Export                                       1,5     -8            9,5      -3

Enligl den nya redovisningen

Relativpris                              -6 -5,5            3,5              I

Marknadsandel                                          1,5 4,5        -1,5     -3,5

Export                                                       5     9,5          9       -0,5

' Exkl. en antagen trendfaktor på ca 1 % per är som sänkte relativpriset resp. höjde marknadsandelen i motsvarande mån.

Dessa beräkningar ger en delvis ny bild av utvecklingen av relativpriser och marknadsandelar som framgår av tabell 1:2. De relativprissänkningar som följde devalveringarna var något större än vad de tidigare beräkning­arna visade. Det innebär vidare att exporten av bearbetade varor under dessa år vuxit 5 procentenheter snabbare. Omfattningen av relativprisför­ändringar och marknadsandelsvinster förefaller därmed stå bättre i sam­klang med storleken av devalveringarna. Det är dock fortfarande påfallan­de att andelsvinsterna är relativt begränsade.'

Även de nya beräkningarna visar att andelsvinsterna upphörde 1979 och 1980. Som tidigare framhållits torde förklaringen - förutom i arbetsmark­nadskonflikten - bl.a. vara att söka i en låg flexibilitet pä arbetsmarkna­den och en kraftig efterfrågan efter arbetskraft från den offentliga sektorn, särskilt från kommunerna. Detta medförde svårigheter för den konkurrensutsatta sektorn att få sina rekryteringsbehov tillgodosedda. Därmed hölls produktionsuppgången tillbaka och företagen sökte i stället förbättra sina vinstmarginaler genom prishöjningar.

I nationalbudgeten för 1981 pekades på de problem som förelåg att på elt rättvisande sätt särskilja pris- och volymkomponenterna i exportstatisti­ken för 1980. Förskjutningar i utrikeshandelsstatistiken i samband med konflikten spelar här en viss roll.

De nya beräkningarna tyder på att relativprishöjningarna och andelsför­lusterna under 1980 inte varit fullt så stora som tidigare angetts. Exportut­vecklingen var dock påfallande svag med beaktande av att OECD-markna­den ökade med 3%. Konflikten förklarar uppskattningsvis 2 procentenhe­ter av andelsförlusten på 3,5%. Även utanför OECD-området gjordes

' Detta beror också av atl utvecklingen under 1977 och 1978 fortfarande påverkades av relativprishöjningarna 1975 och 1976. Utvecklingen 1974-1975 finns ej omräknad med de nu tillämpade prisindexerna. Siffrorna för 1976 anger dock någol lägre relativprishöjning och andelsförlust än de tidigare beräkningarna. Nägon påfallande förändring av bilden av stora andelsförluster 1975 och 1976 torde dock ej komma ifräga.


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  8

andelsförluster 1980. Detta var särskilt märkbart för OPEC-länderna. Ex­porten till denna marknad har dock fluktuerat kraftigt mellan åren beroen­de på att enstaka större leveranser ger kraftiga utslag i exporten dit.

Den totala världsmarknaden för bearbetade varor ökade uppskattnings­vis med 4 % 1980. Våra andelsförluster torde totalt sett motsvara 3,5 % varför exportvolymen för bearbetade varor endast ökade med 0,5 %. Rå-varuexporten föll med ca 3,5 % vilkel dels berodde på en försvagning av marknaderna för malm och skogsprodukter, dels på svag konkurrenskraft och problem med råvarutillgången inom skogsindustrin.

Importvolymen ökade med 0,7 %. Den huvudsakliga delen härav ulgörs av bearbetade industrivaror. Med hänsyn tagen till sammansättningen av den inhemska efterfrågan tycks importen av dessa varor ha ökat snabbare än vad fidigare samband skulle ange. DeUa torde delvis bero på konflikten men också på en oförmånlig utveckling av konkurrenskraften under 1980.

Även om importvolymen i genomsnitt för 1980 låg något högre än 1979 minskade den under loppet av året. En viktig förklaringsfaktor utgör lagerutvecklingen. Räknat för hela 1980 var lageruppbyggnaden betydan­de. Den motsvarar en efterfrägeökning av samma omfattning som hela BNP-tillväxten. Inkl. lageruppbyggnaden ökade den inhemska efterfråge­tillväxten med 2,5 %. Lageruppbyggnaden var kraftigast underförstå halv­året vilket är den viktigaste förklaringen lill att tyngdpunkten i importen låg på det första halvåret. Den oljeupplagring som ägde rum tycks i huvud­sak ha skett under andra halvåret.

Förutom den reala försämringen av handelsbalansen tillkom den försäm­ring som beror av prisutvecklingen. Hur pris- resp. volymutvecklingen påverkade handelsbalansen framgår av följande tablå.

Förändring av handelsbalansen

Miljarder kr., avrundade siffror

Pris-          Volym        Summa

förändring       förändring

8.5

3.5

-5

2.5

-3

-0.5

2

■-2.5

-0,5

Råolja och oljeprod. Bearbetade varor Övriga varor

Totall                                       -4              -2              -6

Den ökning av relativpriset för bearbetade varor som lidigare redovisats innebär, uttryckt som lerms-of-lrade-förändring, en ökning på 1,7 %. Olje­prishöjningarna medförde en kraftig terms-of-lrade-föriust vilkel lill en del motverkades av förstärkningar vad gäller övriga råvaror.

Tjänstebalansen försämrades med en knapp miljard kr. Försämringen var mera betydande när det gäller transfereringarna där i första hand räntorna på den utländska upplåningen spelar en viktig roll. Försämringen på denna post uppgick fill drygt 2,5 miljarder kr.

Hur nettot av ränteinkomster- och utgifter försämrats under senare år framgår av följande tablå.


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  9

Milj. kr.

1977     1978     1979     1980

Inflöde                                       1212     2761     3296      4461

Utflöde                                      3404     6215     6975     10662

Räntenetto                             -2192      -3454      -3679      - 6201

Totalt försämrades bytesbalansen i fjol med 10 miljarder kr. och saldot uppgick därmed till 21,5 miljarder kr. eller 4,1 % av BNP. 1979 var motsva­rande siffror 11,5 miljarder kr. resp. 2,5% av BNP.

När det gäller utrikeshandeln under 1981 kommer valutakursutveckling­en att spela en viktig roll. Sedan mitten av förra året har dollarn, yenen och pundet förstärkts gentemot den svenska kronan, medan framför allt de s.k. EMS-valutoma' försvagats. Konjunkturinstitutet har gjort det tek­niska antagandet att kursema i genomsnitt för hela 1981 kommer att ligga på samma nivå som genomsnittet för månaderna december, januari och februari. Kalkylen förutsätter således att valutakurserna under återstoden av året kommer att vara annorlunda än dagens kurser. Som exempel kan nämnas att beräkningen innebär att dollarkursen ligger på 4,50 kr. Detta tekniska antagande innebär följande förskjutningar i genomsnitt för 1981 av de viktigaste valutorna gentemot den svenska kronan.

 

Dollar

-1- 6    %

Pund

-1- 7    %

D-mark

- 5,5 %

Yen

-I-I7    %

Nkr

- 0,5 %

Dkr

- 5    %

F-mark

- 0,5 %

För kronans del innebär det en effektiv appreciering på ca 0,5 % mellan årsgenomsnitten om kurserna vägs samman med vår utrikeshandel som vikter. Används de olika ländernas andelar av världshandeln som vikter innebär det i stället en viss depreciering för kronan beroende på den tyngd som dollar och yen har i väridshandeln. Den angivna utvecklingen skulle således innebära en av valutaskäl försämrad konkurrenskraft gentemot flertalet västeuropeiska länder med undantag för Storbritannien.

Dollarkursens utveckling spelar en stor roll för våra kostnader för ol­jeimporten. I jämförelse med antagandena i nationalbudgeten bedöms nu vår totala oljeimport i år kosta knappt 32 miljarder kr. netto mot drygt 28 miljarder kr. enligt bedömningen i januari. Härav beror 2 miljarder kr. på ändrade förutsättningar i fråga om valutakurserna. Å andra sidan bedöms nu importen volymmässigt falla med 12 % mot 8,5 % i preliminär national­budget. Detta motsvarar en besparing på 1,5 miljarder kr.

' D-mark, Fr. francs, Ital. lira, Belg. francs, Höll. floriner, DKR.


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget


10


Tabell 1:3 Bytesbalans 1980-1981

Milj, kr., löpande priser

 

 

1980 prel.

1981 prognos

Export av varor Import av varor

130777 141332

143000 147700

Handelsbalans

-10555

-4700

Konigering av handelsstatistiken

-615

-700

Sjöfartsnetto

Resevaluta

Övriga tjänster, netto

Korrigering av tjänster

3 490 -5314 -4994

6019

3 700 -5 700 -5 500

6600

Bytesbalans för varor och tjänster

-11969

-6300

Transfereringar, netto

-9673

-13300

Bytesbalans för varor, tjänster och transfereringar

-21 642

-19600

Av kapitel 3, tabell 3:6, framgår hur oljeimporten utvecklats sedan den första oljekrisen. Volymmässigt beräknas den i år totall ligga drygt 20 % lägre än 1975. Den låga aktiviteten i ekonomin spelar självfallet en inte oväsentlig roll men detta är inte hela förklaringen. Medan BNP sedan 1975 ökat med drygt 1 % per år har oljeimporten fallit med närmare 3% per år. Även om detta delvis beror på strukturförändringar är det uppenbart att ansträngningarna atl spara olja börjat få effekt. Oljeprishöjningarna har givit långsiktiga incitament att minska oljeförbrukningen.

Tvåårsavtalet ger en ungefärlig timkoslnadsökning på 8 % inom indu­strin i år. Vid en ökning av produktiviteten med 2 % innebär det att arbetskostnaden ökar med ca 6 % per timme. Arbetskostnaden per produ­cerad enhet skulle därmed öka med ca 6 %. Detta innebär en viss kostnadsförbättring jämfört med vissa länder. A andra sidan väntas exem­pelvis arbetskraftskostnaden per producerad enhet i Förbundsrepubliken Tyskland endast öka med 5 %. Härtill kommer att den västtyska konkur­renskraften förstärks genom den valutakursutveckling som de gjorda anta­gandena innebär, se sid. 9.

Konjunkturinstitutet redovisar vidare i kapitel 8 att industrins övriga kostnader stiger snabbi, främst till följd av prisstegringarna på skogsråvara och olja, så att den totala rörliga kostnaden per producerad enhet skulle stiga med 9 %.

Under de angivna förutsättningarna skulle företagen kunna hålla i stort sett samma prisnivå som konkurrenterna varför exporten till OECD-områ­det skulle kunna öka i samma takt som marknadstillväxten eller 1,5 %.

Medräknas även marknaderna utanför OECD-området beräknas expor­ten öka något snabbare, närmare 2,5 %. Den försvagade konjunkturen i Västeuropa får en påtaglig effekt på rävaruexporten som väntas falla även


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget       11

1981. Efterfrågan på malm påverkas av den låga stålproduktionen inom EG-området samtidigt som marknaden för skogsprodukter blir svag.

Den totala exporten skulle därmed öka med ca 1,5 %. Den svaga utveck­lingen av den inhemska efterfrågan leder till att importvolymen faller med 5-6 %. Den reala balansen förbättras med 2,1 % av BNP. Främst fill följd av oljeprisutvecklingen blir det fråga om en betydande term-of-trade-förlust 1981, ca 3 %, motsvarande närmare 5 miljarder kr.

Tjänstebalansen försvagas även 1981.1 än högre grad gäller detta trans­fereringsbalansen där den höjda internationella räntenivån orsakar sfi­gande kostnader för uUandsupplåningen. Räntenettot försämras därmed med över 3 miljarder kr. och uppgår till 9,5 miljarder kr. vilket är lika mycket som hela exporten av järn- och stålprodukter.

Inkomster, konsumtion och sparande

Omläggningen av nationalräkenskaperna hösten 1980 medförde alt bil­den av hushållens utveckling i fråga om inkomsler, konsumtion och spa­rande under 1970-talet förändrades kraffigt. Hushållens realt disponibla inkomster beräknas dock även nu ha stigit med ca 2 % per år i genomsnitt 1970—1979. Men både konsumtionens utveckling och nivå skulle enligt dessa nya beräkningar ha varit annorlunda än man tidigare trott. Det är bl.a. den s.k. hushållsbudgetundersökningen för 1978 som givit underlag för att revidera tidigare beräkningar.

Den privata konsumtionens nivå 1978 har räknats upp med 10 miljarder kr. Den siörsta upprevideringen ligger på bostadskonsumtionen.

Detta innebär att den privata konsumtionen skulle ha ökat med 2 % per år 1970-1979 mot 1,6% enligt de äldre beräkningarna. Sparandel har också reviderats kraftigt. De nya beräkningarna visar att sparkvoten vid slutet av 1970-talet låg på i stort sett samma nivå som vid decenniets början. De äldre beräkningarna visade en kraftig uppgång i sparkvoten. I nationalräkenskaperna har även införts en ny metod atl beräkna hushål­lens inkomster och sparande. Tidigare beräknades hushållens disponibla inkomster med utgångspunkt från taxerings- och annan inkomststatislik. Ett visst hänsynslagande till att denna statistik ej kan antas ge en fullstän­dig bild av hushållens inkomster gjordes på så sätt att en restpost infördes i beräkningarna. Denna restpost antogs emellertid ligga på ett nominellt oförändrat belopp om 7,7 miljarder kr.

Hushållens konsumtion skattades utifrån statistik över detaljhandelns försäljning, livsmedelskonsumtionen etc. Hushållssparandet kom därige­nom att få utgöra saldot mellan hushållens beräknade inkomster och deras beräknade konsumtion. Detta innebär att sparandet enligt denna redovis­ning inte bara kom att omfatta hushållens faktiska sparande utan även påverkades av fel och ofullkomligheter i slatisfiken.

Den metod som nu tillämpas i nationalräkenskaperna skiljer sig inle från den tidigare vad gäller beräkningen av konsumtionen. Däremot skiljer den


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget


12


sig vad gäller sparandet. Detta mäts nu direkt genom att utgå från finansrä­kenskapernas stafislik över förändringar i hushållens finansiella tillgångar och skulder. Till detta läggs hushållens reala sparande i form av fasta investeringar främst i småhus och fritidshus. Hushållens konsumtion och sparande ställs sedan mot deras inkomster så som inkomstslatistiken anger dem. Skillnaden däremellan beror dels av fel i statistiken men dels också av oredovisade inkomster av olika slag.

Denna restpost uppvisar följande utveckling under 1970-talets senare del.

 

1974

10    miljarder kr

1975

9    miljarder kr

1976

12,5 miljarder kr

1977

9,5 miljarder kr

1978

15    miljarder kr

1979

16,5 miljarder kr

1980

18   miljarder kr

Den långsiktiga ökningen kan vara etl uttryck för en stigande nivå vad gäller olika slag av oredovisade inkomster. Å andra sidan tyder de kraftiga variafionerna i nivån som förekom 1975-1977 på alt posten även är ett uttryck för statistiska fel och ofullständigheter.

Diagram 1:1    Sparkvoten i hushållssektorn enligt gamla och nya nationalräkenska­perna 1970-1980

Procent

 

 

 

 

 

 

 

 

10

Gamla   NR     /W

 

9 8

7

L_

 

 

\                  A

/\

l\

i

 

 

 

t

 

V

 

 

 

 

/

1

 

 

 

 

 

1

 

A        /

 

 

 

 

Nya NR   /

5 4 3 2

 

/     \

 

/

 

 

 

>.

 

 

I

/

 

\/

 

 

-->,

 

1   \

1

1

 

/

/ /

 

'

\ \

 

/

/

'

\

1

f /

 

 

 

 

 

 

\j

t

 

 

 

 

 

 

 

 

\f

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


L

J___ L

1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget       13

Skillnaderna ifråga om utveckling av sparandels andel av inkomsterna, sparkvoten, framgår av diagram 1:1. Man kan konstatera atl skillnaderna är betydande. Den tidigare trendmässiga ökningen i sparkvoten bortfaller helt. Däremot kan man säga att variationerna i stort sett går i samma riktning som i den tidigare statistiken.

I de tidigare beräkningarna av hushållssparandet ingick även det privata kollektiva försäkringssparandet i SPP, ITP m. m. Detta har i de nya nationalräkenskaperna förts till företagssektorn. Sådant sparande är inte omedelbart tillgängligt för hushållens konsumtion. Det kollektiva sparan­det hade motsvarat följande andelar av de disponibla inkomsterna i pro­cent.

 

1970 1971

1,1

1,1

1972

1,1

1973

1,5

1974

1,9

1975

2,0

1976

2,2

1977

2,6

1978

3,2

1979

3,3

Den ökade omfattning som det kollekliva försäkringssparandet fått har således medverkat till att höja sparkvoten under 1970-talet med etl par procentenheter enligt den äldre beräkningen.

Olika förklaringar till sparandets utveckling har prövats. En sådan för­klaring bygger på antagandet att när de disponibla inkomsterna stiger snabbare än hushållen väntat sig då stiger också sparkvoten. Innebörden är att hushållen strävar efter att hålla en ungefär oförändrad konsumtions­nivå och att oväntade förändringar av inkomsten leder till ett ändrat sparande.

En annan förklaring tar fasta på sparandels roll som etl skydd mol andra snabba förändringar i hushållsekonomin. En försämrad arbetsmarknad eller en hög inflationstakt skulle då leda till ökat sparande.

Vidare bör förändringar i den kredilpolilik som förs gentemot hushållen påverka deras sparbeteende. I tider med en stram kredilpolilik skulle hushållen ha ett större behov av atl hålla uppe sitt sparande än i lider med en lätt kredilpolilik. Vidare innebär minskade lånemöjligheter mer eller mindre mekaniskt att sparkvoten stiger.

En annan faktor som kan spela en inte oväsentlig roll är större föränd­ringar i befolkningens och hushållens sammansättning. En ökad andel äldre människor med ett annat sparbeteende än den övriga befolkningen kan påverka den tolala sparkvoten. Flera av dessa förklaringar har prövats på den svenska utvecklingen.  Det ställer sig dock svårt att på säker


 


Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  14

empirisk grund diskriminera mellan dessa olika förklaringar. För ett enskilt år kan också mycket speciella förhållanden spela in.

Medan hushållsinkomsterna realt steg med 2,5 % i Qol var den privata konsumfionen praktiskt taget oförändrad, -0,1 %. Det innebär att spar­kvoten steg från 3,9 % 1979 till 6,3 % av disponibelinkomstema.

När det gäller utvecklingen av hushållens ekonomi under 1980 kan det finnas anledning att först stanna vid inkomstutvecklingen. Bidragen till den nämnda realinkomstökningen på 2,5 % fördelar sig på följande sätt enligt den uppdelning som tillämpas i kapitel 6, se vidare tabell 6:5'.

Förändring av realt disponibla inkomster efter skatt 1979—1980, miljarder kr.

1979 års priser

 

Löner

3,6

Enskilda företagares driflsöverskolt

0,8

Räntor

0,3

Pensioner

3,0

Beskattade sociala förmåner

-0,4

Övriga inkomstöverföringar

-0,7

Restpost

-0,4

Totalt                                                 6,2

De helt dominerande bidragen till realinkomslen bestod av löner och pensioner. Pensionerna har under de senaste åren kontinuerligt svarat för en väsentlig del av ökningen av disponibelinkomsterna. Som framgår av följande tablå har pensionernas bidrag varit relafivt stabilt medan lönerna realt sett fluktuerat kraftigt.

Bidrag till real disponibel inkomst, procentenheter

1975        1976       1977        1978       1979       1980

Löner                         3,2      0,6        0,6       -2,6'      1,1        1,5

Pensioner                   0,6      1,0        1,5     0,4      0,9   1,3

Total real disponibel

inkomst                    2,9      2,2      -0,1       -0,1       2,5        2,5

Varav införandet av den femte semesterveckan svarar för ca 2 procentenheter.

Pensionerna svarade 1980 för en större andel av disponibelinkomsterna än tidigare vilket skulle kunna tänkas medverka till alt sänka sparkvoten. Tidigare studier av samband med inkomster, tidigare konsumtion och uppgång i inflationstakten ger inle heller en fullständig förklaring till spar­kvotens ökning. Det torde dock vara så att flertalet faktorer som anses ha betydelse för sparandets utveckling har verkat i höjande riktning. Därtill kommer att osäkerheten i samband med arbetsmarknadskonflikten kan ha höjt sparkvoten. Vidare steg de ränteinkomster som tillfaller hushållen kraftigt. Dessa krediteras i allmänhet hushållen först vid utgången av året varför de sannolikt konsumeras först påföljande år. Under 1980 steg rän­teinkomsterna kraftigt. Under den rimliga förutsättningen att dessa rän-

' 1 kapitel 6 ges ocksä en jämförelse med reallöneberäkningar baserade pä arbets­marknadsparternas material.


 


Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        15

teinkomster konsumeras först 1981 tenderar denna faktor att höja sparkvo­ten 1980 med ca 1 procentenhet.

Konsumtionsökningen under Qolåret blev svagare än man kunde vänta mot bakgrund av disponibelinkomsterna. Konsumtionen föll under det första halvåret men ökade med mer än 1,5 %, dvs. över 3 % i årstakt, under det andra halvåret. Denna speciella profil sammanhänger självfallet med disponibelinkomsternas utveckling.

Konsumtionstakten dämpades i slutet av året. Statistik över detaljhan­delns utveckling lyder på en avlagande försäljningstakt under årets sista månader. Det fintis inget helt genomgående drag när det gäller förändringar i konsumtionens sammansättning. Ell påfallande inslag är bilkonsumtio­nens avmattning. Under 1980 såldes 193000 nya bilar mot 218000 året innan. I övrigt tycks emellertid inte försäljningen av kapitalvaror ha påver­kals i någon högre grad, konsumtionen har ökat med ca 1 %. 1 stället har konsumtionen av livsmedel sjunkit med 1,7%. Även lidigare när konsum­tionen stagnerat eller sjunkit har livsmedelskonsumtionen sjunkit. Delta kan konstateras exempelvis både 1971 och 1977. Livsmedel svarar för en avsevärd del av konsumtionsutgifterna, närmare 25%. En dämpning av denna konsumtion ger därmed t. ex. utrymme för annan konsumtion som inte kan påverkas på kort sikt, såsom bostadsutgiflerna.

Det kan vidare noteras att konsumtionen av tjänster, där bosladsulnytl-jandet utgör en stor andel ökal i stort sett i sedvanlig takt om drygl 2%. Bostadskonsumtionen förändras ungefär i takt med förändringar i bostads­kapitalstockens storlek. Eftersom denna förändras i en relativt jämn takt sker heller inga drastiska förändringar i bostadskonsumlionen.

Under 1981 sjunker inkomsterna och konsumtionsmöjlighelerna. Den utbetalade lönesumman beräknas stiga med 5,3%. Realt innebär del en inkomstminskning efter skatt på ca 4%. Realinkomstökningar väntas en­bart för pensionsinkomsler och beskattade sociala förmåner. Hushållens totala reala disponibla inkomster skulle därmed falla med ca 2%. Minsk­ningen faller främsl på första halvåret, under loppet av året sker en viss förslärkning.

Realinkomstsänkningen kommer också all la sig uttryck i en lägre privat konsumtion. Vissa faktorer talar för en sänkt sparkvot vilkel skulle innebä­ra att konsumtionen sjunker långsammare än inkomsterna.

Sådana faktorer är den sjunkande inkomsten samt möjligen även exem­pelvis den avtagande inflationslakten. Å andra sidan lalar exempelvis de försämrade arbetsmarknadsutsikterna och den fortsatt strama kreditpoliti­ken för en hög sparkvot.

1 förhållande till den bedömning konjunkturinstilulet gjort i kapitel 6 har här slörre vikt lagts vid de faktorer som talar för atl sparkvoten hålls uppe. Del kan vidare nämnas atl statistik över detaljhandeln hittills i år, t. o. m. februari, visar pä etl betydande fall i detaljhandelns omsättning. Omräknat skulle detta motsvara en minskning av den totala privala konsumtionen om


 


Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  16

1,5-2 % under den angivna perioden. Här har antagits för året i dess helhet alt konsumtionsvolymen ska falla med 1,5%. Nedgången är koncentrerad till första halvåret.

Den offenthga sektorn och denjlnanslella utveckUngen

Den totala offentliga sektorns reala utgiftstakt är av belydelse för bl. a. finanspolitikens uppläggning. Statens egen konsumtion ökade med 1,7% 1980. Den förhållandevis kraftiga ökningen berodde bl.a. på osedvanligt stora försvarsbeställningar. Totalt ökade den offentliga konsumtionen med 2,9%. Huvuddelen svarade kommunerna för, konsumtionen i denna sek­tor ökade med 3,4% 1980. Av slörre intresse är emellertid konsumtionstill­växten korrigerad för förändringar i omfattningen av de kommunala bered­skapsarbetena. Denna korrigerade volymförändring återspeglar bättre den underliggande ökningstakten. Denna uppgick till 4,8% 1979 och 4,2% 1980. En viss dämpning har således kommit till stånd inom kommunerna.

Som framgår av kapitel 9 ökade inkomstöverföringarna från siat-, kom­mun- och socialförsäkringssektor så all den totala nominella offentliga utgiftstakten uppgick till 15,4%. Om denna utgiftsökning omräknas i reala termer med ulnyltjande av prisindex för slallig resp. kommunal konsum­tion och investering samt med konsumentpriser för transfereringsutgif­terna skulle den reala utgiftstaklen ha varit 1,9%. Prisutvecklingen inom offentlig sektor brukar, på grund av bl.a. en högre löneandel, vara något högre än för ekonomin i genomsnitt mätt med BNP-deflatorn. En långsik­tigt högre prisstegringslakt i offentlig sektor innebär att elt skallehöj-ningskrav uppkommer även om de offenlliga ulgiftema realt, deflaterade med sin egen prisutveckling, skulle följa BNP-ökningen. Det är därtör brukligt att deflatera de offentliga utgifterna med BNP-deflatorn för att kunna åskådliggöra i vad män den reala offenlliga utgiflstillväxten ligger i linje med tillväxten i ekonomin och därmed inle ökar sina resursanspråk. Beräknat på detta säll ökade de reala offenlliga utgifterna med 3,2%- 1980. Della är lägre än genomsnittet för 1970-talel som uppgick lill 5.8%.

Nu bör del emellertid observeras atl till följd av all förelagen ökade sina relativa exportpriser var ökningen av BNP-deflatorn ovanligt hög 1980. Det är som ovan antytts normall alt BNP-deflatorn ökar långsammare än deflalorerna för inhemsk efterfrågan. Ett år som 1980 när företagen ökar sina exportpriser ovanligt mycket förskjuls denna relation.

Man kan hävda atl om BNP-deflatorn ökar lill föjd av att exportpriserna stiger mer än som är långsiktigt möjligt atl upprätlhålla anger en omräkning med BNP-deflatorn en alltför låg ökning av utgiftstaklen. Dessa utgifter ställer i praktiken över några år större krav på resurser än vad den så framräknade reala förändringen anger.

Det bör vidare observeras alt I-2% av BNP-deflatorns ökning i fjol sammanhänger med höjningen av indirekta skaller. En korrigering för detta tyder även det på atl utgiftslaklen omräknad med en mera långsiktigt


 


Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  17

"normal" inflationstakt var något högre än vad som här angivits. Utveck­lingen av de offentliga utgifterna som andel av BNP framgår av kapitel 9, sid 160.

Fördelningen av utgiftstakten mellan olika delar av den offentliga sek­torn framgår av följande tablå:

Real proc.          Bidrag

förändring 1980

2,0

0,9

2,2

-0,9

3,8

0,5

4,2

1,8

Statliga utgifter'

exkl. stalsskuldsräntor Socialförsäkringsutgifter Kommunala utgifter'

Totall                                                      3,2                    3,2

' Inkl. folkpensioner.  Exkl. folkpensioner. ' Avser utgifter för kommunal konsumtion, investering och transferering.

Tablån illustrerar att med den nuvarande höga nivån på budgetunder­skottet och det höga ränteläget bidrar statsskuldsräntorna kraftigt till att hålla uppe de offentliga utgifterna. I Qol bidrog de sålunda med drygt 1,5 enheter av den totala utgiftsökningen på drygt 3%.

Eftersom de totala offentliga inkomsterna endast ökade ungefar i takt med BNP försämrades den offentliga sektoms sparande räknat både i fasta och löpande priser.

I viss mån har den reala utgiftstaklen justerats nedåt i jämförelse med motsvarande beräkning i preliminär nationalbudget. Detta beror, förutom på vissa omklassificeringar, bl.a. på att utgifterna för sjukförsäkringen blivit lägre än beräknat under hösten 1980.

För 1981 beräknas den reala utgiftslaklen till ca 5%, se kapitel 9. Hur denna ökning fördelar sig framgår av följande tablå:

Real proc.          Bidrag

förändring 1981

5,7

2,4

2,8

1,0

7,8

1,0

3,6

1,6

Statliga utgifter

exkl. stalsskuldsräntor Socialförsäkringsutgifter Kommunala utgifter

Totalt                                                   5,0                    5,0

Eftersom BNP endast torde öka obetydligt 1981 innebär det alt den offentliga sektorn tar i anspråk en större del av tillgängliga resurser än under 1980.

Att beräkningarna nu visar en högre utgiftstakt än de 3,9% som angavs i nafionalbudgeten i januari beror bl. a. på att utgifterna blir högre till följd av en högre pris- och löneökningstakt, något högre utgifter för arbetsmark­nads- och industripolitik och på att statens räntekostnader ökar till följd av räntehöjningen i januari. 2   Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 150. Bilaga l.l


 


Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget


\i


I kapitel 9 redovisas den sedvanliga finanspolitiska effektberäkningen. Att de finanspolifiska effekterna i denna kalkyl inte blir särskill höga varken 1980 eller 1981 beror bl.a. på att enbart förändringen jämfört med föregående år uppmäts. Detta innebär att även om finanspolitiken redan i utgångsläget är expansiv mäts endast förändringarna jämfört med föregå­ende år. Vidare antas olika slag av offentliga utgifter ha olika multiplikator­effekt på ekonomin. Utgiftsökningarna 1980 och 1981 ligger främst vad gäller staten inte på utgifter med stor multiplikatoreffekt såsom konsum­tion och investeringar ulan på exempelvis statsskuldräntor med låg beräk­nad multiplikatoreffekt.

Tabell 1:4 Finansiellt sparande 1979-1981

Milj. kr., löpande priser

 

 

1979

1980

1981

Bytesbalans

-11400

-21600

-19600

Hushåll

6000

15 100

15 700

Näringsliv

6700

-5 800

5 500

därav: icke-finansiella företag

-12000

-26000

-16400

Bostäder

-12000

-11300

-11300

Offentlig sektor (inkl. social-

 

 

 

försäkringssektorn)

-12100

-19600

-29500

Summa

-11400

-21600

-19600

Utvecklingen under 1981 kan också belysas genom att studera del finan­siella sparandet inom olika områden i ekonomin, se labell 1:4. Det bör observeras att skillnaden mellan statens budgetsaido och statens finan­siella sparande bl. a. består av utlåning och andra finansiella transaktioner som sker via budgeten.

Följande tablå visar förändringarna i olika sektorers finansiella spåran­den mellan 1980 och 1981.

Förändring Miljarder kr.


Stat

Socialförsäkring

Kommuner

Tolal offentlig sektor

Hushåll

Finansiella företag

Icke-finansiella företag

Bostäder

Summa

Bytesbalans


-13,1 2,4 0,7 -9,9 0,6 1,7 9,6 0,0

2,0

2,0


Bytesbalansen förändras något i positiv riktning. Vad gäller den inhems­ka utvecklingen är den största förändringen försvagningen av det negafiva offentliga sparandet. Eftersom förändringen av bytesbalansen stannar vid 2,0 miljarder kr. motsvaras försämringen av det offentliga sparandet i


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        19

huvudsak av en ökning av sparandel inom hushåll och förelag. Skulle det offentliga sparandet försämras i mindre grad skulle del återspeglas i en lägre ökning av sparandet inom företagssektorn eller inom hushållen.

Här har tidigare redovisats en bedömning som innebär en minskning av hushållens konsumtion. Skulle hushållen hålla en högre konsumtionsnivå skulle detta i hög grad visa sig i en försämring av bytesbalansen.

För företagens del redovisas en förbättring av det finansiella sparandet. Till en del får detta hänföras till den svaga aktiviteten i ekonomin. Upp­skattningsvis torde bruttosparandet i de icke-finansiella företagen förbäll­ras med 5 miljarder kr. 1981. Investeringarna kräver därav ca 4 miljarder kr. Även om investeringsvolymen utvecklas svagt stiger investeringsbe­loppen i löpande priser.

Omsvängningen i lagerutvecklingen medför att anspråken från lagersi­dan lättar avsevärt. Därmed kan det finansiella sparandet öka med det belopp som ovan angivits. Förändringen i bruttosparandel ger en antydan om i vilken riktning förändringen i bruttodriftsöverskotten går. Detta mås­te emellertid också ses mot bakgrund av den volymmässiga produktions­ökningen och prisutvecklingen. Enligl de beräkningar som redovisas i kapital 8 kommer därför driftsöverskottets andel av produktionen inom industrin att sjunka 1981.

Den utvecklingen som här redovisats har betydande återverkningar på kreditmarknaden. Statsbudgetens likviditetsskapande effekt ledde under 1980 trots en stram kreditpolitik till en fortsatt snabb likviditetsökning i ekonomin. Den inhemskt genererade likviditetsökningen motsvarade i sig en penningmängdsökning på ca 20%. Detta motverkades emellertid av elt mycket stort valutautflöde, varför den faktiska penningmängdslillväxten under loppet av 1980 stannade på drygt 12%. Den genomsnittliga penning­mängden under året ökade någol mindre än BNP i löpande priser. Tar man hänsyn till den fallande trenden i den reala likviditeten var det emellertid inte fråga om minskning av överlikviditeten i ekonomin.

Det inträffade valutautflödet svarade under 1980 i huvudsak mot under­skottet i bytesbalansen. Under sommaren uppkom visserligen vissa ten­denser till valutaoro men de upphörde under hösten. Valutaoron återkom emellertid under början av 1981. För att motverka denna vidtogs en rad kreditpolitiska åtgärder. Diskontot höjdes med två procentenheter till 12% och straffräntan till 17%. I samband med dessa höjningar tilläts räntesat­sen för prioriterade obligationer att stiga med en procentenhet till 13,5%. Vidare höjdes kassakraven för affärsbankerna. Bankernas utlåningsökning begränsas till 5% under perioden 30 juni 1980-30 juni 1981. Utlåningsreg­lering har även införts för finansbolagen. De vidtagna åtgärderna i kombi­nation med regeringens ekonomiska handlingsprogram och uppgörelserna på arbetsmarknaden ledde under andra hälften av februari och under mars till ett valutainflöde. Det blev därmed möjligt atl sänka straffräntan vid upplåning i riksbanken med en procentenhet till 16%.


 


Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  20

Den fortsatta utvecklingen på kreditmarknaden kommer under 1981 atl präglas av de kraftiga likviditetstillskotten från statsbudgeten. Med den statbilisering av bytesbalanssitutationen som nu kan förutses kommer den faktiska likviditetstillväxten att bli något snabbare än under 1980. Efter­som inflafionslakten samlidigl väntas avta innebär del en relativt snabb ökning av den reala likviditeten i ekonomin. Till en del motverkas den genomsnittliga likviditelsökningen under året av förelagens inbetalningar till vinsluljämningskonlo i riksbanken och av de åtgärder som genomförs i syfte atl utjämna den kommunala likviditeten. Trots detta torde ett relativt högt ränteläge komma att erfordras om den privata sektorns kapitaltrans­aktioner med utlandet skall kunna hållas i balans.

Genom en relativt kraftig upplåningsökning kunde företagen under 1980 bibehålla sin likviditet trots att deras finansiella sparande minskade. Även hushållens likviditetssituation förblev relalivi god trots all deras upplåning ökade långsamt. Delta förklaras av den betydande uppgång som skedde i hushållens finansiella sparande. Kommunernas likviditet ligger på en myc­ket hög nivå efter den kraftiga uppgång som skedde från halvårsskiftet 1977 till utgången av 1979. Under 1980 fortsatte kommunerna all öka sin likviditet. Genom all det finansiella sparandet försvagades blev dock likvi-dilelsökningen relalivi begänsad och kunde endasi uppnås genom en ökad upplåning.

Den svaga utvecklingen av förelagens fasta investeringar och del kraf­tiga lageromslag som nu kan förutses talar för etl minskat upplåningsbehov från företagens sida under 1981. I samma riktning verkar vinstutsikterna. Trots den strama kredilpolitiken som förs bör upplåningsmöjligheterna inte komma atl innebära någon allvarlig restriktion för förelagen under 1981, särskilt som möjlighelerna lill utlandsupplåning är goda. Del höga ränteläget och osäkerheten om efterfrågans utveckling kan dock komma att verka dämpande på förelagens investeringsvilja. Hushållens upplå­ningsmöjligheter kommer att vara begränsade även under 1981. Genom ett fortsatt högt finansiellt sparande kan deras finansiella tillgångsökning ändå beräknas bli av ungefär samma storieksordning som 1980. Av tillgångsök­ningen kan en ökad del komma atl placeras i aktier och sparobligationer.

Kommunernas finansiella sparande kommer sannolikt att förbättras un­der 1981. En fortsatt likviditetsuppbyggnad kan därför väntas ske under loppet av året. Genom de åtgärder som kommer att föreslås för att minska den kommunala likviditeten kan den genomsnittliga likviditeten under året emellertid dämpas.

Produktion och sysselsättning 1981

Den utveckling som här skisserats innebär en dämpning av den inhems­ka aktiviteten. Detta sker dels genom att den privata konsumtionen faller, dels genom att försiktigheten med investeringsbeslut i etl läge med svag efterfrågan, även från Utlandet, medför en låg investeringsnivå i näringsli-


 


Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget 21

Tabell 1:5 Förändring i BNP-komponenterna i procent av BNP föregående är 1977— 1981

 

 

1977

1978

1979

1980

1981

Privat konsumtion Statlig konsumtion Kommunal konsumtion Bruttoinvestering Lagerinvestering

-0,5 0,1 0,6

-0,9

-3,3

-0,4

0,0

0,7

-1,7

-1,3

1,4 0,3 0,9 1,0 1,8

0,0 0,1 0,6 0,3 1,4

-0,8

0,0

0,5

-0,3

-1,3

Summa inhemsk efterfrågan

-4,0

-3,0

5,4

2,4

-1,9

Nettoefterfrågan från utlandet

Import

Export

1,6

-1,0

0.6

4,1 -1,6

2,5

-1,5

3,7 2,2

-1.0

0,2

-0,8

2,1

-1,6

0,5

Summa BNP-förändring

-2,4

1,4

3,9

1,4

0,2

Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och beräkningar utförda inom ekonomidepartementet.

vet. Som framgår av diagram 1:2 finns en betydande grad av samvariation mellan investeringar och kapacitetsutnyttjande. Lagerutvecklingen bidrar inte heller till att öka efterfrågan. Den låga inhemska akfivitelen i kombina­tion med i stort sett oförändrad konkurrenskraft leder som tidigare redovi­sats, till att den reala utrikesbalansen förbättras. Som framgårav labell 1:5 är utrikeshandelssektorn den del av ekonomin som främst ger ett bidrag till produktionsökningen. Trots denna förbättring i reala termer förbättras

Diagram  1:2 Investeringar, lönsamhet och kapacitetsutnyttjande inom industrin 1970-1981

Andel  (orefoq med fullr kapac'

Inveilcinqöf  inom  Induitrm (prlvOhD   foretogl enligt   NR I 000 milj ll I  1975 åri priser

Irullomorglnal   inkl.  bidrag  (FrnanivtatiitiUeo  fo'  fo'eiOg] IllvertninqsInduJin

 


.1.

.1.

_L

_L

J___ L

1970  1971   1972   1973   1974  1975   1976   1977   1978  1979   1980  1981

Anm. 1 OBS. Tre olika skalor.

Anm. 2 Investeringarna avser privata företag, medan lönsamhet och kapacitetsut­nyttjande räknats för hela industrin.


 


Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget  22

bytesbalansen i löpande priser endasi relativt obetydligt på grund av en oförmånlig utveckling av bytesförhållandet saml en fortgående försämring av transfereringsbalansen.

Den totala produktionen beräknas förbli i stort sett oförändrad 1981. Industriproduktionen sjunker räknat mellan årsgenomsnitten men torde öka under loppet av året främst för investeringar och export.

Sysselsättningsläget torde försämras under 1981. I förhållande till de bedömningar som gjordes i den preliminära nationalbudgeten får man räkna med lägre produktivitetsökningar under året. Den produktionsut­veckling som här angivits leder till att genomsnittligt sett 30000-40000 färre personer torde efterfrågas under 1981 jämfört med 1980. Arbetskraftsutbudet beräknas vidare öka med uppskattningsvis 25000 per­soner. För att möta försämringen av arbetsmarknadsläget under 1981 har dels åtgärder föreslagits i den arbelsmarknadspolitiska propositionen, dels föreslås nu åtgärder i kompletteringproposilionen.

1.3 Utblick mot 1982

Många av de problem som är centrala för stabiliseringspolitiken har elt tidsperspektiv som är längre än ett år. Under senare år har därför den reviderade nationalbudgeten innehållit en utblick bortom det innevarande året. I år har emellertid bedömningen av flera skäl gjorts mera översiktlig och begränsats till att omfatta ett år. Osäkerheten om den internationella utvecklingen är särskilt påtaglig i år. Det gäller bl. a. utvecklingen i Fören­ta Staterna ocb i samband därmed de högst skiftande bedömningar som föreligger om den internationella ränteutvecklingen och följdverkningarna härav.

Vidare gäller att den utveckling som långtidsbudgeten visar kan komma att kräva ytterligare successiva besparingsinsatser. Tidigare har kalkylerna använts för att illustrera konsekvenserna av olika alternativ vad gäller kostnadsutvecklingen. För närvarande föreligger dock ett avtal som täcker 1982. Kalkylerna har därför begränsats till att omfatta endast år 1982. Bedömningen skall i första hand inte ses som en prognos utan som en överslagskalkyl över en utveckling som kan realiseras under vissa förut­sättningar.

Vad gäller den internationella utvecklingen förutsätts att inflationen mattas av som en konsekvens av att effekterna av oljeprishöjningarna under 1979 och 1980 efterhand avtar. En viktig faktor är vidare den strama penningpolitiken i de tongivande länderna.

När inflationen avtar förstärks reallönerna vid given löneutveckling vilket så småningom leder lill en ökande privat konsumtion. Vidare tycks investeringarna hållas uppe förhållandevis väl som en följd av en relativt sett god finansiell ställning i företagssektorn. Så småningom ökar också efterfrågan för lageruppbyggnadsändamål.


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        23

Tabell 1:6 Försörjningsbalans 1982

Procentuell volymförändring

Tillgång

BNP                                                   2,4

Import av varor och tjänster             4

Summa tillgäng                                  3

Efterfrågan

Bruttoinvesteringar                           2,5

Lagerinvesteringar'                            1,3

Fvat konsumtion                             -0,5
Offentlig konsumtion
                       0,5

Statlig                                          -1

Kommunal                                       I

Export av varor och tjänster             6

Summa efterfrågan                           3

Inhemsk efterfrågan                          1,5

' Förändring i procent av föregående års BNP.

Utgående från den utveckling under 1981 som här tidigare redovisats skulle detta kunna innebära en BNP-tillväxt i OECD-området på uppskatt­ningsvis drygt 2,5 %.

Ett sådant uppsving för också med sig en ökning av handeln mellan länderna. En världshandelstillväxt på 3 å 4 % synes sannolik vid en pro­duktionsökning av den angivna storleken.

Här har förutsatts att inflationstakten mattas av under 1981. Med en som följd härav dämpad löneökning under 1982 skulle prisökningen på bearbe­tade varor i internationell handel kunna uppgå till 6 % 1982. I förhållande härtill väntas en viss realprisstegring på olja. Den fortfarande goda lagersi­tuationen och den förhållandevis dämpade efterfrågan bör leda till att dramatiska reala prisökningar kan undvikas. Här har därför antagits en realprisökning på 4 % i årstakt från början av 1982.'Nägra drastiska ned­skärningar av utbudet av olja har ej förutsatts ske. Även övriga råvaror väntas stiga i pris under 1982, ca 3 % realt.

Skulle inflationstakten ligga kvar på en hög nivå i Förenta Staterna skulle detta sannolikt leda till en skärpning av penningpolitiken och en fortsatt hög eller stigande räntenivå. Detta skulle ha betydande konsekven­ser för de västeuropeiska länderna. De skulle se sig tvingade att också föra en stram penningpolitik med en hög räntenivå. Detta skulle i väsentlig grad hålla nere tillväxttakten.

Som tidigare nämnts har här förutsatts en BNP-tillväxt på drygl 2,5 % inom OECD-området. Under dessa förutsättningar är det rimligt att räkna med en världshandelstillväxt på 3-4 %. Vårt relativa kostnadsläge torde förbättras något 1982. Tvåårsavtalet torde ge en limkostnadsökning på ca 6 %. Eftersom produktiviteten stiger något blir ökningen av arbetskostna­den per producerad enhet lägre än 6 %. Det bör innebära en viss förbätt­ring av vårt internationella konkurrensläge. Vinstlägel synes också förbätt-


 


Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget         24

ras och med hänsyn till att vinstandelen då har kommit upp på en betydligt högre nivå än 1978-1979 är det rimligt att förutsätta att delta leder till att företagen sänker sina relativa priser för att vinna volymer. Här har förut­satts att företagen sänker sina relafiva priser med 3 % 1982. Därmed kan den intemationella konjunkturuppgången utnyttjas på ett bättre sätt än 1978 och 1979. Företagen kan göra andelsvinster och exportökningen kan bli 6 %.

En löneutveckling enligt avtalet och den antagna intemationella pris­stegringen ger möjlighet att hålla inflationstakten vid den i avtalet förutsat­ta gränsen om 6,5 % under loppet av året.

Den offentliga konsumtionen blir i det angivna scenariot praktiskt taget oförändrad. Kommunerna förutsätts hålla volymökningen på de I % från 1982 som angivits som ett riktmärke för de närmaste åren. Statens kon­sumtion påverkas av de nämnda besparingarna varför den beräknas falla med I %.

För de offentliga investeringarna gäller att de statliga investeringarna beräknas falla något, medan de kommunala torde förbli i stort sett oföränd­rade.

Bostadsinvesteringarna torde öka något delvis som en följd av de åtgär­der på det bostadspolitiska området som föreslås i kompletteringsproposi­tionen och som höjer igångsättningen redan i år. Antalet igångsatta lägen­heter torde vidare öka något 1982 samtidigt som ombyggnadsverksamhe­ten också ökar något som följd av den utveckling som anges i den bostads­politiska energipropositionen.

Den förbättrade internationella konjunkturen och det förbättrade vinst­läget leder till en investeringsökning i näringslivet. I del läge som här förutsätts råda kan en investeringsökning på 4-5 % mycket väl realiseras.

Konjunkturförbättringen torde leda till en viss lageruppbyggnad 1982. Eftersom lagerinvesteringarna beräknats sjunka i år innebär denna om­svängning i lagemtvecklingen ett efterfrågetillskott på ungefär 1 1/4 % av BNP.

Den här angivna utveckUngen ger en ökning av den inhemska efterfrågan på ca 1,5 %. Med hänsyn tagen till att kostnadsläget synes medge en långsammare prisutveckling på svenska produkter i relation till importera­de skulle svenska varor vinna marknadsandelar här hemma på importens bekostnad. Därför har importen beräknats öka volymmässigt med 4 %.

Eftersom exporten ökar med 6 % förbättras den reala utrikesbalansen med motsvarande 1 % av BNP. Sänkningen av våra relafiva priser håller dock tillbaka intäkterna i löpande priser. Den reala förbättringen ger där­med inte ett omedelbart utslag på handelsbalansen. Härtill kommer att transfereringsbalansen, där räntenettot ingår, kommer alt fortsätta att försämras. Därmed skulle bytesbalansunderskottet ligga kvar ungefär på den nuvarande nivån, eller drygt 20 miljarder kr.

Som framgår av tabell 1:6 skulle BNP-tillväxten uppgå till knappt 2,5 %.


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        25

Eftersom produktiviteten fömtsätts öka samtidigt leder denna produk­tionsökning inte till någon omedelbar sysselsättningsförbättring.

Den finansiella utvecklingen kommer även 1982 att bestämmas av storle­ken och utvecklingen av underskotten i bytesbalansen och statsbudgeten. Här har dock fömtsätts att de Hkviditetsökningar som budgetunderskottet medför kan bemästras så att den här fömtsatta pris- och kostnadsutveck-hngen ej äventyras.


 


 


 


UTVECKLINGEN INOM OLIKA OMRÅDEN


 


 


 


Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget


29


2   Det internationella läget

2.1 Sammanfattande översikt

Utvecklingen 1980

I allt väsentligt bekräftar den ekonomiska slatisfiken den bild av kon-junktumtvecklingen under 1980 som tecknades i PNB. Tillväxttakten i OECD-området sjönk från 3,3% 1979 fill drygt 1% och under loppet av året gick världsekonomin allt tydligare in i en lågkonjunkturfas. Den ameri­kanska ekonomin utvecklades starkare än väntal under senare delen av fjolåret, men BNP för helåret minskade ända marginellt. 1 Västeuropa blev produktionsutvecklingen i gengäld något sämre, huvudsakligen till följd av en svagare tillväxt i Förbundsrepubliken Tyskland. Industriproduktionens utveckling (se diagram 2:1) speglar än tydligare konjunkturutvecklingen: i december 1980 hade den sjunkit ca I % i förhållande lill fjolårsnivån i Förenta staterna men hela 5% i de fyra största europeiska ekonomierna.

Inflationstakten tenderade alt bromsas in under loppet av höstmåna­derna men steg på nytt i december. Detta var främst en kombinerad effekt av fortsatt stigande oljepriser och en allt starkare dollar, vilket spädde på


Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 1978-

Arlig procentuell förändring


1981


 

 

Andel av

1978

1979

1980

1981-

 

OECD-områ-

 

 

 

 

 

dets totala

 

 

 

 

 

BNP. %'

 

 

 

 

De sju slora länderna

 

 

 

 

 

Förenta staterna

34,7

4,4

2.3

-0,3

1

Japan

14,8

6,0

5,9

4,2

3 1/2

Förbundsrepubliken

 

 

 

 

 

Tyskland

11,2

3,5

4,5

1,7

-1  1/2

Frankrike

8,4

3,3

3,3

1,5

1/2

Storbritannien

5,9

3,5

1,5

-2,7

-2

Italien

4,7

2.6

5.0

3,8

-1 1/2

Canada

3.3

3.4

2,8

-0,5

2 1/2

Norden

 

 

 

 

 

Danmark

1.0

1,3

3,5

-0.5

-1/2

Finland

0,6

1.4

7,2

5.5

2 1/2

Norge

0,7

3,3

■   4,8

3,0

1

Sverige

1,6

2,4

3,8

1,4

0,2

Vissa andra OECD-länder

 

 

 

 

 

Belgien

1,6

2,5

2,4

1,2

-2

Nederiänderna

2,2

2.4

2,3

0,2

-1

Schweiz

1,4

0.2

2,2

2,5

0

Österrike

1,0

1,5

5,1

2.5

-1

OECD-Europa

45,1

3,0

3,3

1.0

-1

OECD-totalt

100,0

3.9

3,3

1,2

1/2

' 1979 års priser och växelkurser.

' Ekonomidepartementets bedömningar.

Källa: OECD.


 


Prop. 1980/81:150    Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget


30


Diagram 2:1 Industriproduktionens utveckling i de större OECE-länderna 1975— 1980

Index 1975 = 100


130 120 110 100  -

 

 

 

 

 

 

horenta staterna,,,.-'

 

 

 

 

 

 

 

.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


130 120 110 100 90

130 120 110 100 90


 

 

 

 

 

, « *"            J

Frankrike

 

.mf"

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-

Italien

- ■  

r*

 

'"

/

\y

,

r'v__

n

■--------------------- -"

--------

Canaria

 

 

 

--r»'-n

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 


L

1975 Källa: OECD.


1976


1977


1978


1979


1980


importprisema snabbare än väntat i Västeuropa. I Förenta staterna bidrog höga nominella löneökningar tillsammans med en låg produktiviielsut-veckling till att driva upp konsumentpriserna.

Arbetsmarknadslägel stabiliserades någol i Förenta staterna tack vare produktionsökningen under hösten, men i Västeuropa ökade arbetslöshe­ten snabbi under andra halvåret och nådde vid årsskiftet en nivå av ca 7% av arbetskraften.

OECD-ländernas handel under 1980 speglade väl den pågående lågkon­junkturen: volymmässigt ökade exporten - huvudsakligen till OPEC - med totalt 5%, medan importen sjönk med 1,5%. Trots denna förbättring av den reala utrikesbalansen för i-länderna försämrades denna kraftigt i vär­determer, då bytesförhållandet förvärrades med 7-8%. Den viktigaste anledningen härtill var givelvis de fortsatta oljeprishöjningarna, se diagram 2:2. I-ländernas imporlpriser steg således med drygt 2,1% medan ex-


 


Prop. 1980/81:150   Bilaga 1.1    Reviderad nationalbudget        31

Tabell 2:2 Bytesbalansutvecklingen i vissa länder 1977-1980

Miljarder dollar

 

 

1977

1978

1979

1980'

Förenta staterna

-14,1

-13,5

- 0,8

1

Japan

10,9

16,5

- 8,8

-  10,8

Förbundsrep. Tyskland

4,2

8,8

- 5.5

-  15,5

Nederländerna

0,2

-  1,3

- 2,3

-    2

Schweiz

3,4

4,4

2,4

-    0,5

Frankrike

- 3,3

3,7

1,2

-    7,0

Storbritannien

0,5

1,8

- 3,9

5,5

Italien

2,5

6,4

5.1

-    8,0

Canada

- 4,0

- 4,6

- 4.4

-    2,6

Belgien-Luxemburg

- 0,7

-  1,5

- 3,8

-    5

Övriga OECD

-25,1

-12,2