Observera att dokumentet är inskannat och att det kan förekomma fel i texten nedan. Kontrollera därför alltid texten mot pdf-filen till höger eller den tryckta versionen.

Prop. 1980/81:112 Regeringens proposition

1980/81:112

om samtycke och tillstånd till adoption;

beslutad den 12 februari 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.


På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN


HÅKAN WINBERG


Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås atl en adoption skall kunna genomföras ulan samtycke av den som skall adopteras, om denne är förhindrad att lämna samtycke på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag eller på grund av något annat liknande förhållande.

Vidare föreslås atl gällande regler om tillstånd av domstol lill adoption förtydligas, så alt det framgår atl sådant tillstånd får lämnas bara om sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars med hänsyn lill del personliga förhållandet mellan den som vill adoptera och adoptivbarnet finns särskild anledning till adoptionen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1981.

1 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 112


 


Prop. 1980/81:112                                                               2

Propositionens lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken' dels att 4 kap. 5 och 6 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i 4 kap. skall införas en ny paragraf, 5 a §, av nedan angivna lydelse.


Nuvarande lydelse


Föreslagen lydelse


5§


4 kap.

Utan eget samtycke må den som fyUt tolv år ej adopteras, dock må, utan hinder av att samtycke ej förelig­ger, adoption ske av den som är under sexton år, därest det kan anta­gas lända honom till skada alt han tillfrågas.

Den som har fyllt tolv år får inle adopteras utan eget samtycke.

Sådanl samtycke behövs dock inte, om den som skall adopteras

1.    år under sexton år och del skulle skada honom eller henne all bli fillfrågad, eller

2.    är varaktigt förhindrad att läm­na samtycke på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveck­ling eller psykisk abnormitet av annat slag eller på grund av något annat liknande förhållande.


Den som ej fyllt aderton år må ej adopteras utan föräldrarnas sam­tycke. Moderns samtycke skall hava lämnats sedan hon hunna tillräckligt återhämta sig efter nedkomslen. Vid adoption av adoptivbarn skall i stäl­let inhäftitas samtycke av adoplanlen eller, om make adopterat andre makens barn, av makarna.

Samtycke   enligt   andra   stycket fordras ej av den som är sinnessjuk.


5 a§

Den som inle har fyllt arton år får ej adopteras ulan föräldrarnas sam­tycke. Moderns samtycke skall ha lämnats sedan hon har återhämtat sig tillräckligt efter nedkomslen. Vid adoption av någon annans adoptiv­barn skall i stället samtycke inhämtas från barnets adoptivföräldrar eller, om en adoptivförälder år gift med någon av barnets föråldrar, från båda dessa makar.

Samtycke enligt första stycket behövs ej av den som är sinnessjuk.


Balken omtryckt 1978:853.


 


Prop.  1980/81:112

Nuvarande lydelse

sinnesslö, utan del i vårdnaden eller å okänd ort. Är sådant faU för handen beträffande envar av dem som enligt andra stycket skall sam­tycka lill adoptionen, skall i stället samtycke inhämtas från barnets för­myndare.

Den som är förklarad omyndig må ej adopteras utan förmyndares sam­tycke.

6 §2

Rätten skall pröva, huruvida adoptionen lämpligen må äga rum. Ej må tillstånd givas, med mindre adoptionen/;/i/je5 lända till gagn för barnet samt sökanden uppfostrat barnet eller vill uppfostra del eller eljest särskild anledning är till adop­tionen.

Ansökningen må ej bifallas, om å någondera sidan vederlag år givet eller utfast, ej heller om bidrag till barnets underhåll år avtalat, med mindre fråga är om bidrag med visst belopp en gång för alla och beloppet inbetalts till socialnämnden i den församling, där adoplanlen är kyr­kobokförd, eller till nämnden utfär­dats förbindelse å beloppet, vilken blivit av sökanden och nämnden godkänd. För belopp, som inbetalts fill nämnden, skall genom dess för­sorg hos riksförsäkringsanstalten el­ler svenskt försäkringsbolag inköpas en efter underhållsskyldigheten läm­pad livränta åt barnet, där ej enligt


Föreslagen lydelse

sinnesslö, utan del i vårdnaden eller på okänd ort. År detta fallet beträf­fande var och en av dem som enligt första stycket skall samtycka till adoptionen, skall i stället samtycke inhämtas från barnets förmyndare.

Den som är förklarad omyndig/år inte adopteras utan förmyndarens samtycke.

Rätten skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Tillstånd/År ges endast om adoptio­nen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars med hänsyn tiU det personliga förhål­landet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptio­nen.

Ansökningen får inte bifallas, om det från någon sida har getts eller utlovats ersättning eller om det har avtalals om bidrag till barnets under­håll. Underhållsbidrag i form av engångsbelopp är dock inte hinder för tdlsiånd till adoptionen, om beloppet har inbetalts till social­nämnden i den församling där adop­lanlen är kyrkobokförd eller om det till nämnden har utfärdats en förbin­delse på beloppet, vilken har god­känts av sökanden och nämnden. För det belopp som har inbetalts till nämnden skall genom dess försorg hos riksförsäkringsverket eller ett svenskt försäkringsbolag inköpas en


2 Senaste lydelse 1981:26.


 


Prop.  1980/81:112

Nuvarande lydelse

avtalet hinder möter eller nämnden finner att beloppet må på annat lämpligt sätt användas för barnels underhåll.

Avtal om vederlag eller underhåll, som bort föranleda avslag å ansök­ningen därest avtalet varu för rätten kunnigt, vare, även om ansökningen bifaUes, utan verkan.


Föreslagen lydelse

efter underhållsskyldigheten anpas­sad livränta åt barnet, o»! inte avtalet hindrar det eller nämnden finner att beloppet kan användas på något annal lämpligt sätt för barnets underhåll.

Ett avtal om ersättning eller under­håll, som borde ha medfört atl ansök­ningen avslogs om rätlen hade känt fill avtalet, är utan verkan även om ansökningen bifalls.


1.    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Vad som sägs i 4 kap. 6 § andra stycket om socialnämnden skall dock till utgången av år 1981 avse barnavårdsnämnden.

2.    De nya bestämmelserna tillämpas även när en ansökan om adoption har gjorts före ikraftträdandet men då ännu inte har slutligt prövats.


 


Prop. 1980/81:112                                                                   5

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET
                      PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-01-15

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Wikström, Friggebo. Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krön­mark, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson

Föredragande: statsrådet Winberg

Lagrådsremiss om samtycke och tillstånd till adoption

1 Inledning

Gällande regier om adoption finns i 4 kap. föräldrabalken. Riksdagen har förordat att reglerna om samtycke lill adoption av den som skall adopteras ses över. En annan fråga, som har uppmärksammals i den allmänna debatten, är vad som ligger i del nuvarande kravet på atl en adoption skall vara till fördel för barnet och att det i övrigt skall finnas sårskild anledning lill adoptionen för atl en domstol skall ge tillstånd till den.

De frågor som sålunda aktualiserats har behandlats i departementspro­memorian (Ds Ju 1980:8) Samtycke och tillstånd till adoption. Promemorian har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels promemorian som bilaga 1, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 2.

I lagstiftningsärendet har samråd skett med justitiedepartementen i de andra nordiska länderna.

2 Allmän motivering

2.1 Samtycke till adoption

En adoption har vittgående följder för den som skall adopteras (adoptiv­barnet). Genom adoptionen får adoptivbarnet ställning som barn lill den som adopterar (adoplanlen), medan de rättsliga banden till de biologiska föräldrarna och deras släkt skärs av (utom i fall då en make adopterar den andra makens barn). Med hänsyn till de genomgripande förändringar som en adoption sålunda kan medföra har möjligheterna att adoptera kringgärdats


 


Prop. 1980/81:112                                                                   6

på olika sålt.

En förutsättning för att en adoption skall tillåtas är att domstol finner att adoptionen är till fördel för den som skall adopteras. Därvid är dennes egen inställning till adoptionen av största betydelse. Enligt 4 kap. 5 § första stycket föräldrabalken gäller i princip etl obligatoriskt krav på samtycke av den som har fyllt 12 år. Även beträffande ett barn under 12 år bör man emellertid fästa stor vikt vid dess inställning, beroende på barnets mognad och ålder.

Kravet på samtycke av den som skall adopteras gäller .även om denne på grund av psykiskt handikapp e. d. saknar rättslig handlingsförmåga och därför inte kan lämna ell giltigt samtycke. Det innebär att någon adoption inte kan komma till stånd i ett sådant fall. I rättspraxis finns exempel på fall där modern till ett utvecklingsstört barn har gift sig med en man som genom en adoption har velat ge barnet rättslig ställning som barn i äktenskapet men där kravet på samtycke av barnet har hindrat detla. I etl rättsfall, där del utvecklingsstörda barnet hade ett syskon som blev adopterat, uttalade högsta domstolen att starka sakliga skäl talade för att även det utvecklingsstörda barnet borde ha kunnat adopteras, trots att barnet inte själv var i stånd att lämna samtycke (NJA 1975 s. 727).

1 en motion till 1976/77 års riksmöte (mot. 1976/77:661) begärdes en översyn av föräldrabalkens regler om krav på eget samtycke vid adoption. Lagutskottet uttalade i sitt betänkande med anledning av motionen (LU 1976/77:17) att utskottet ansåg skäl tala för alt reglerna om eget samtycke mjukades upp, så alt del.blev möjligt atl adoptera också dem som inte kunde lämna samtycke. Utskottet förordade att frågan blev föremål för en översyn. Riksdagen anslöt sig till vad utskottet hade anfört. Detta gavs till känna för regeringen genom rskr 1976/77:144. Frågan behandlades på nytt av riksdagen med anledning av en motion till 1979/80 års riksmöte (mot. 1979/80:1609). I sitt belänkande med anledning av motionen underströk lagutskottet vikten av att problemet snarast löstes (se LU 1979/80:23). Riksdagen anslöt sig även här till vad utskottet hade anfört.

1 departementspromemorian föreslås att man inför ett undantag från kravet på samtycke i fall då den som skall adopteras lider av en sådan psykisk sjukdom e. d. att hans eller hennes inställning till adoptionen inte kan inhämtas under överskådlig lid. En lämplig lagteknisk lösning är enligt promemorian att det, efter mönster av reglerna i 10 kap. 1 § föräldrabalken om omyndighetsförklaring, föreskrivs att samtycke av den som skäll adopteras kan undvaras i fall då denne är förhindrad att lämna samtycke på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag.

I promemorian framhålls att den föreslagna bestämmelsen inte träffar sådana fall där kommunikation med den som skall adopteras är utesluten på grund av en kroppslig sjukdom eller därför atl denne befinner sig i ett tillstånd som inle kan betecknas som en fysisk eller psykisk sjukdom men som ligger sjukdomen nära och kanske är resultatet av en sjukdom. Som exempel


 


Prop. 1980/81:112                                                                   7

nämns det fallet atl en trafikskadad för överskådlig tid är förhindrad att meddela sig med omvärlden, sedan det av skadan orsakade sjukdomsförlop­pet har avstannat. Enligt promemorian finns det knappas något behov av en undantagsregel i dessa fall, eftersom det inte går att etablera någon personlig kontakt mellan dem .som skulle kunna komma i fråga som adoptivföräldrar och den sjuke eller skadade.

Remissinstanserna har överlag ställt sig positiva till förslaget att samtycke inte behöver inhämtas från den som skall adopteras i fall då denne inte kan lämna samtycke på grund av ett psykiskt handikapp e. d. Flera remissinstan­ser ifrågasätter dock om inte ett motsvarande undantag från kravet på eget samtycke bör uppställas för fall då hindret för samtycke beror på en kroppslig sjukdom eller en trafikskada.

För min del anser jag det otillfredsställande att en adoption inte kan komma till stånd i fall då ett psykiskt handikapp e. d. medför att samtycke inte kan lämnas. Detta är särskilt olyckligt när den tilltänkta adoptionen, såsom i rättsfallet NJA 1975 s. 727, avser syskon av vilka något inte kan lämna samtycke. Elt undantag från kravet på eget samtycke bör därför uppställas med avseende på dessa fall. När det sedan gäller fall då den som skall adopteras är för överskådlig tid förhindrad alt lämna samtycke på grund av en kroppslig sjukdom eller en trafikskada, torde skälen för en undantagsre­gel vara mindre starka. Som har framhållits under remissbehandlingen finns det emellertid inte några sakliga skäl som talar för att dessa fall behandlas på ett annat sätt än då hindret för all lämna ett giltigt samtycke består i ett psykiskt handikapp e. d. Undantagsbestämmelsen bör därför utformas så att den omfattar även dessa situationer. Det behöver knappast befaras att en sådan utvidgning av möjligheten att adoptera skulle komma att missbrukas. En särskild garanti ligger i den domstolsprövning som krävs vid alla adoptioner.

Sammanfattningsvis förordar jag alt samtycke inte behöver inhämtas från den som skall adopteras, om denne är varaktigt förhindrad atl lämna samtycke på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag eller på grund av något annat liknande förhållande.

Enligt 4 kap. 5 § första stycket föräldrabalken gäller att den som är under 16 år får adopteras utan eget samtycke, om det kan antas skada honom eller henne att bli tillfrågad. Bestämmelsen, som kom lill år 1958 för alt bl. a. främja den nordiska rättslikheten, angavs i första hand ta sikte pä fosterbarn som adopteras. Enligt förarbetena kunde det nämligen allvarligt skada ett barn i pubertetsåldern att få reda på atl fosterföräldrarna inle var barnels riktiga föräldrar. Det förutsattes att bestämmelsen skulle tillämpas endast i klara fall (se prop. 1958:144 s. 219).

Under remissbehandlingen har bl. a. socialstyrelsen och nämnden för internationella adoptioner föreslagit att bestämmelsen avskaffas, eftersom det numera anses viktigt för barnets utveckling att barnet på etl tidigt stadium


 


Prop. 1980/81:112                                                                   8

får kännedom om sitt biologiska ursprung. Också jag anser att det är tveksamt om bestämmelsen bör behållas. Frågan har emellertid samband med det allmänna spörsmålet om ett barns ställning i rättsliga sammanhang. Del spörsmålet övervägs f. n. av utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt. Enligt min mening är det lämpligt att den nu väckta frågan behandlas av denna utredning. Jag lar därför inte ställning till frågan i detta samman­hang.

Ulöver del nu berörda spörsmålet är det. som jag senare skall återkomma till, en del andra frågor som har kommit upp i detta lagstiftningsärende och som lämpligen bör behandlas av utredningen om barnens rätt. Jag avser atl senare föreslå regeringen att ge ulredningen de tilläggsdirektiv som behövs.

14 kap. 5 § andra stycket föräldrabalken föreskrivs att den som är under 18 år inte får adopteras utan att de biologiska föräldrarna har samtyckt till adoptionen. Enligl 4 kap. 5 § tredje stycket föräldrabalken behövs dock inte samtycke av den som är sinnessjuk, sinnesslö, utan del i vårdnaden eller på okänd ort. I departementspromemorian har dessa bestämmelser med endast vissa språkliga justeringar förts över till en ny paragraf, 4 kap. 5 a § föräldrabalken.

Under remissbehandlingen har Göta hovrätt, domstolsverket och social­styrelsen ifrågasatt om det inte för enhetlighetens skull finns anledning att i dessa bestämmelser använda samma medicinska terminologi som i den tidigare behandlade bestämmelsen om samtycke av den som skall adopte­ras.

Som nämnts i promemorian har riksdagen förordat alt del genom regeringens försorg sker'en översyn av terminologin i de bestämmelser i föräldrabalken, giftermålsbalken och ärvdabalken där uttrycken sinnessjuk­dom och sinnesslöhet förekommer (LU 1975/76:33 s. 113 ff, rskr 397). Den översynen har ännu inte genomförts, bl. a. därför att den har samband med det arbete som f. n. bedrivs av socialberedningen (S 1980:07). Att det finns anledning att redan nu behandla terminologifrågan i ett begränsat avseende innebär inte att den nämnda översynen i övrigt bör föregripas i detta sammanhang. Frågan om en ändring av terminologin i bestämmelserna om samtycke från föräldrar får därför anstå. Jag vill samtidigt understryka vad som har sagts i promemorian om att den terminologi som har valts när det gäller ett undantag från kravet på eget samtycke vid adoption får ses som en i viss mån provisorisk lösning, som får omprövas under det försatta arbetet på terminologifrågan i dess helhet.

2.2 Tillstånd till adoption

Enligt 4 kap. 6 § första stycket föräldrabalken skall domstolen pröva om det är lämpligt att en adoption äger rum. Domstolen får ge tillstånd till adoptionen endast om den är till fördel för barnet och dessutom sökanden


 


Prop.  1980/81:112                                                                  9

har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars finns särskild anledning till adoptionen.

Enligt förarbetena till adoptionsbestämmelserna bör en adoption tillåtas endast då del finns särskild anledning att skapa ett familjerättsligt förhållande mellan den som vill adoptera och den som skall adopteras. 1 förarbetena sägs sålunda att adoptionsinstitutef inte bör få användas för att ge möjlighet till en namnändring som annars inte skulle ha tillåtits eller för att kringgå arvsskatte- eller arbetsmarknadsbestämmelser. Det har emellertid inte ansetts möjligt att i lagen uppställa några mera preciserade villkor för domstolens tillstånd till en adoption, ulan en lämplighetsprövning får företas i varje särskilt fall (se lagberedningens förslag till revision av giftermålsbal­ken och vissa delar av ärvdabalken avd. Il den 15 sept. 1913, s. 36, återgivet i NJA II 1917 s. 474).

1 rättspraxis har tillstånd till en adoption vägrats i fall då det huvudsakliga syftet har varit atl ge det tilltänkta adoptivbarnet möjlighet att förvärva adoptantens släktnamn, vilket en annan bärare av namnet hade motsatt sig (NJA 1920 s. 449). Vidare finns ett antal hovrättsavgöranden där tillstånd till adoption inte har getts i fall då det huvudsakliga ändamålet med adoptionen har varit att underlätta för ett utländskt barn atl få tillstånd att stanna i Sverige. Sålunda uttalade Svea hovrätt i ett beslut den 18 december 1978 alt en adoption med detla syfte inle kunde anses vara till sådan fördel för barnet som avses i 4 kap. 6§ första stycket föräldrabalken, dvs. att medföra en varaktig och verklig familjeanknylning mellan adoplanlen och adoptivbar­net. I rättstillämpningen finns emellertid exempel på andra avgöranden som visar atl det kan föreligga en viss osäkerhet om hur hithörande bestämmelser skall tolkas.

I departementspromemorian föreslås därför att bestämmelserna i 4 kap. 6 § första stycket föräldrabalken om domstolens lämplighetsprövning förtydligas, så atl del klart framgår alt det måste föreligga en särskild anledning att genom adoptionen befästa ett personligt förhållande mellan adoplanlen och adoptivbarnet. I promemorian sägs att det normalt bör vara fråga om ett förhållande av väsentligen samma innehåll som det som föreligger mellan föräldrar och barn.

Under remissbehandlingen har promemorieförslaget i denna del i allmän­het godtagits. Sveriges advokatsamfund och ulredningen om barnens rätt ifrågasätter dock om det finns något behov av att förtydliga 4 kap. 6 § första stycket föräldrabalken.

Enligl min mening är del, med hänsyn till den tveksamhet som trots allt råder om hur de ifrågavarande bestämmelserna skall tolkas, befogat att lagtexten förtydligas. Detta kan lämpligen ske på det sätt som har föreslagils i promemorian. Jag förordar därför att detta förslag genomförs.

Med anledning av påpekanden under remissbehandlingen vill jag nämna att jag avser att i samarbete med domstolsverket sörja för alt domstolarna på lämpligt sätt informeras om bl. a. den lagändring som jag nu har förordat.


 


Prop. 1980/81:112                                                                  10

Under remissbehandlingen har nämnden för internalionella adoptionsfrå­gor även berört bestämmelserna i 4 kap. 6 § andra stycket föräldrabalken, som innebär att en ansökan om adoption i princip inte får bifallas om del från någon sida har getts eller utlovats ersättning eller om del har avtalats om bidrag till barnets underhåll. Enligt nämnden bör bestämmelserna utformas så att det är möjligt för en socialnämnd alt ge ekonomiskt stöd till fosterföräldrar även efter det att de har adopterat etl fosterbarn.

För min del kan jag visserligen från principiell synpunkt se vissa nackdelar med detla förslag. Frågan bör dock utredas närmare. Enligt min mening är det lämpligt att den övervägs av ulredningen om barnens rätt, som redan tidigare har varit inne på ett närgränsande spörsmål (se SOU 1979:63 s. 78).

2.3 Övriga frågor

Under remissbehandlingen har nämnden för internationella adoptionsfrå­gor och Förbundet adoptionscentrum berört frågan om utländska barns rättsliga ställning i Sverige i de fall en förespeglad adoption i Sverige inte fullföljs här. Med anledning härav vill jag framhålla atl dåvarande chefen för justitiedepartementet den 29 mars 1977 har beslutat att en skrivelse från Sveriges socionomförbund belräffande samma fråga skulle överlämnas lill utredningen om barnens rätt för att beaktas i utredningens arbete. Utredningens förslag i denna del bör avvaktas innan slutlig ställning tas till den väckta frågan.

Förbundet adoptionscentrum har även tagit upp frågan om Sveriges anslutning till 1965 års Haagkonvention om behörig myndighet, tillämplig lag och erkännande av beslut rörande adoption. Denna fråga behandlades i prop. 1971:113 med förslag till lag om internationella rättsförhållanden rörande adoption, m. m. (s. 27). Frågan sköts emellertid då på framtiden. Samtidigt framhölls att ett sådant tillträde om möjligt borde ske gemensamt med övriga nordiska länder. Vid denna tidpunkt hade endast Österrike tillträtt konventionen. Numera har även Storbritannien och Nordirland samt Schweiz ratificerat den. Enligt min mening år tiden nu inne atl bestämma sig för om Sverige skall tillträda konventionen. Det synes lämpligt att frågan övervägs av utredningen om barnens rätt. Utredningen bör därvid samråda med de andra nordiska länderna.

Göta hovrätt har i sitt remissyttrande framhållit att det, bl. a. från systematisk synpunkt, kan finnas anledning all i ell slörre sammanhang se över adoptionsbestämmelserna i 4 kap. föräldrabalken. En sådan översyn bör enligt hovrätten avse även frågan huruvida de olika åldersgränser som nu gäller är lämpliga.

1 det föregående har jag förordat alt utredningen om barnens rätt skall överväga flera olika frågor som rör adoption. Ulredningen bör enligl min mening ta upp också de spörsmål som Göta hovrätt har väckt.


 


Prop. 1980/81:112                                                              11

2.4 Ikraftträdande m. m.

De förordade lagändringarna bör träda i kraft den 1 juli 1981. Som har föreslagits i promemorian bör de nya bestämmelserna kunna tillämpas även när en ansökan om adoption har gjorts före ikraftträdandet men då ännu inte har slutligt prövats. En föreskrift om detta bör alltså tas in i övergångsbe­stämmelserna.

3 Upprättat lagförslag

1 enlighet med vad jag nu anfört har inom justitiedepartementet upprättals elt förslag till lag om ändring i föräldrabalken. Förslaget bör fogas till protokollet i detla ärende.'

4 Specialmotivering

4 kap.

Den som har fyllt .tolv år får inte adopteras utan eget samtycke. Sådanl samtycke behövs dock inte, om den som skall adopteras

1.    är under sexton år och det skulle skada honom eller henne att bli tillfrågad, eller

2.    är varaktigt förhindrad att lämna samtycke på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag eller på grund av något annat Uknande förhållande.

Paragrafen har redigerats om och innehåller nu endast regler om samtycke av den som skall adopteras. De regler som f. n. finns i andra-fjärde styckena om samtycke av andra än denne har brutits ut och förts över till en ny paragraf, 4 kap. 5 a §.

Första stycket. Bestämmelsen överensstämmer med vad som gäller f. n. Med anledning av ett påpekande under remissbehandlingen kan framhållas att bestämmelsen förutsätter att den som skall adopteras har lämnat sitt samtycke av fri vilja. Ett samtycke som har framtvingats genom påtryck­ningar i en eller annan form är inte giltigt och kan alltså inte läggas till grund för en adoption. Om det finns anledning att misstänka att ett samtycke av ett underårigt barn inte motsvarar barnets verkliga vilja, kan domstolen vid sin prövning av adoptionsansökningen enligt 4 kap. 6 § föranstalta om en barnpsykiatrisk undersökning e. d. för att få klarhet i denna fråga.

Andra stycket. Undantagsbestämmelsen i punkt 1 motsvarar vad som gäller f. n. Som har nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1) bör emellertid ulredningen om barnens rätt överväga om det är lämpligt att bestämmelsen behålls i fortsättningen.

' Bilagan har uteslutits här. Förslaget är likalydande med det som är fogat till propositionen.


 


Prop.  1980/81:112                                                                 12

Undantagsbestämmelsen i punkt 2 är däremot en nyhet. Efter mönster av bestämmelserna i lO kap. 1 § om omyndighetsförklaring föreskrivs lill en början att samtycke av den som skall adopteras kan undvaras när denne är varaktigt förhindrad att lämna samtycke på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag. Beträffande innebörden av dessa uttryck kan hänvisas till förarbetena till 10 kap. 1 S (framför allt SOU 1970:67 s. 64-67; jfr SOU 1964:40 s. 210-224 och prop. 1966:53 s. 159-163). Samtycke kan vidare underlåtas när kommuni­kation med det tilltänkta adoptivbarnet är utesluten på grund av något annat liknande förhållande. Det kan röra sig om en fysisk sjukdom eller om etl tillstånd som ligger sjukdomen nära och kanske är resultatet av en sjukdom. 1 den allmänna motiveringen nämns som exempel att en trafikskadad är förhindrad att meddela sig med omvärlden, sedan det av skadan orsakade sjukdomsförloppet har avstannat. Bestämmelsen är avsedd att tolkas restriktivt. Av lagtexten framgår att hindret att lämna samtycke inte får vara övergående.

Att det föreligger ett hinder av angiven natur torde i allmänhet böra styrkas genom läkarintyg. Några särskilda föreskrifter om bevisningen har emellertid inte ansetts nödvändiga.

5 a §

Den som inte har fyllt arton år/År ej adopteras utan föräldrarnas samtycke. Moderns samtycke skall ha lämnats sedan hon har återhämtat sig tillräckligt efter nedkomslen. Vid adoption av någon annans adoptivbarn skall i stället samtycke inhämtas från barnets adoptivföräldrar eller om en adoptivförälder är gift med någon av barnets föräldrar, från båda dessa makar.

Samtycke enligt första stycket behövs ej av den som är sinnessjuk, sinnesslö, utan del i vårdnaden eller pn okänd ort. År detta fallet beträffande var och en av dem som enligt/ör5W stycket skall samtycka till adoptionen, skall i stället samtycke inhämtas från barnels förmyndare.

Den som är förklarad omyndig får inte adopteras ulan förmyndarens samtycke.

Första stycket. Frånsett vissa redaktionella ändringar överensstämmer bestämmelserna med dem som f. n. finns i 4 kap. 5 § andra stycket.

Bestämmelsen i andra meningen infördes år 1968 i samband med att Sverige anslöt sig till 1967 års europarådskonvention om adoption av barn (prop. 1968:114, ILU 31, rskr 227). Enligt konventionen får ett samtycke av modern ej godtas, om det inte har lämnats så lång tid - ej understigande sex veckor - efter barnets födelse som kan vara föreskriven i lag. Har någon sådan tid inle föreskrivits, skall samtycke ha lämnats vid en tidpunkt då modern enligt adoptionsmyndighetens uppfattning har kunnat tillräckligt återhämta sig efter nedkomslen.

Förbundet adoptionscentrum har i detta lagstiftningsärende påpekat att svenska domstolar i vissa fall har ifrågasatt genomförandet av en adoption i fall då en moder i utlandet har lämnat sitt medgivande inom en kortare tid än den sexveckorstid som föreskrivs i europarådskonventionen. Förbundet


 


Prop.  1980/81:112                                                                 13

anser att ett sådant medgivande bör godtas i Sverige, om medgivande kan ske i barnets ursprungsland inom denna kortare tid.

Frågan behandlades i prop. 1968:114 (s. 17). Föredragande statsrådet fann det inte lämpligt att någon bestämd tid fastställdes i lag utan ansåg att man fick bedöma från fall till fall om modern var så återställd fysiskt och psykiskt att hon kunde fatta ett väl överlagt beslut. Bedömningen borde i första hand ankomma på den som gjorde utredningen i ärendet. Domstolen kunde begränsa sin prövning till att undersöka hur lång tid som hade förflutit mellan födelsen och samtycket. Tiden borde i allmänhet inte understiga sex veckor. Om samtycke hade lämnats tidigare än lagen medgav, fick detta rättas till genom att modern i efterhand bekräftade att hon vidhöll sitt samtycke.

Vad som sålunda anfördes vid införandet av den nu gällande bestämmel­sen i andra meningen får alltjämt anses vägledande. Det innebär att det vid en prövning av svensk domstol - som enligt 2§ lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption har att tillämpa svensk lag även vid adoption av ett utländskt barn - saknar betydelse vilken tid som kan ha föreskrivits i barnets ursprungsland när det gäller moderns samtycke.

Andrastycket. Bestämmelserna överensstämmer i sak med dem som f. n. finns i 4 kap. 5 § tredje stycket.

Uttrycken "sinnessjuk" och "sinnesslö" i första meningen kan senare komma att ändras som en följd av den översyn som sker genom regeringens försorg i fråga om terminologin i de bestämmelser i föräldrabalken. giftermålsbalken och ärvdabalken där dessa uttryck förekommer f. n, (se avsnitt 2.1 i den allmänna motiveringen).

Tredje stycket. Bestämmelsen överensstämmer, med endast några smärre språkliga justeringar, med den som f. n. finns i 4 kap. 5 § fjärde stycket,

Rätten skall pröva om det är lämpligt atl adoptionen äger rum. Tillstånd/(?/-ges endasi om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller del annars rned hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen.

Ansökningen/(7/- inte bifallas, om det från någon sida har getts eller utlovats ersättning eller om det har avtalats om bidrag till barnets underhåll. Underhållsbidrag iform av engångsbelopp är dock inte hinder för tiUslånd till adoptionen, om beloppet har inbetalats till socialnämnden i den församling där adoplanlen är kyrkobokförd eller om dei till nämnden har utfärdats en förbindelse på beloppet, vilken har godkänts av sökanden och nämnden. För det belopp som har inbetalts till nämnden skall genoin dess försorg hos riksförsäkringsverket eller ett svenskt försäkringsbolag inköpas en efter underhållsskyldigheten anpassad livränta åt barnet, om inte avtalet hindrar det eller nämnden finner att beloppet kan användas på något annat lämpligt sätt för barnets underhåll,

Elt avtal  om  ersättning  eller  underhåll,   som   borde ha  inedföri atl


 


Prop. 1980/81:112                                                                  14

ansökningen avslogs om rätten hade känt lill avtalet, är utan verkan åven om ansökningen bifalls.

Första stycket. Bestämmelsen har förtydligats så att det framgår alt det, förutom kravet att adoptionen skall vara till fördel för adoptivbarnet, måste föreligga en särskild anledning till adoptionen med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet. En sådan särskild anledning är att sökanden har uppfostrat eller vill uppfostra barnet. Det förutsätter i regel atl barnet är under 18 år (jfr bl. a. hovrättens för Västra Sverige beslul den 2 april 1975, SÖ 39, och hovrättens för Övre Norrland beslut den 20 augusti 1979, SÖ 1062). Även i övrigt kan det i särskilda fall finnas anledning alt genom en adoption befästa ett personligt förhållande mellan sökanden och adoptivbarnet. Del bör då, liksom när sökanden har uppfostrat eller vill uppfostra barnet, normalt vara fråga om ett förhållande av väsenlligen samma innehåll som det som föreligger mellan föräldrar och barn (se lagberedningens förslag till revision av giftermålsbalken och vissa delar av ärvdabalken avd. II den 15 sept. 1913, s. 36, återgivet i NJA 11 1917 s. 474). En allmän önskan att bereda någon möjlighet att vistas i Sverige för att denne därigenom skall få bättre levnadsvillkor är sålunda inle i sig elt tillräckligt skäl för en adoption (se t. ex. hovrättens över Skåne och Blekinge beslut den 30 januari 1974, SÖ 2024, och den 30 maj 1980, SÖ 2106). Detsamma gäller när adoptionen inte har något annat syfte än all göra det möjligt för den som skall adopteras att få uppehålls- eller arbetstillstånd här i landet (jfr Walin, Föräldrabalken, 3:e uppl., 1979, s. 499 samt bl.a. hovrättens för Övre Norrland beslut den 23 mars 1978, SÖ 2012, och det i den allmänna motiveringen omnämnda beslutet av Svea hovrätt den 18 december 1978, 1; SÖ 60).

Med anledning av eU yttrande från en remissinstans bör påpekas att bestämmelsen i och för sig inte hindrar en adoption när den som skgll adopteras är så gravt skadad att någon personlig kontakt mellan denne och sökanden inte kan skapas. Att samtycke av den som skall adopteras inte behövs i detta fall framgår av den nya bestämmelsen i 4 kap. 5 § andra stycket 2.

Under remissbehandlingen har nämnden för internationella adoptioner och Förbundet adoptionscenlrum pekat på det probleni som uppkommer då makar i Sverige har tagit emot ett utländskt barn i avsikt att adoptera det men sedan av olika skäl inte vjll fullfölja adoptionen. Även om det då finns andra makar i Sverige som är villiga att adoptera barnet, kan del enligt dessa remissinsianser visa sig svårt alt få fram ell nytt samtycke från barnets företrädare utomlands. I sådana fall har man därför ibland förfarit så atl de första makarna ändå formellt har adopterat barnet samtidigt som de har lämnat samtycke till att barnet "omadopteras" av de andra makarna. Remissinstanserna anser att uttrycket "särskild anledning" bör inbegripa också sådana fall.

Med anledning av delta bör framhållas att det inte kan anses föreligga


 


Prop.  1980/81:112                                                                 15

några särskilda skäl till en adoption som görs enbart för formens skull, 1 praktiken bör del finnas möjligheter att på annat sätt komma till rätta med det problem som remissinstanserna nu har pekat på. Som har sagts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) ankommer det på ulredningen om barnens rått att överväga bl. a. denna fråga.

Enligt 4 kap, 10 § föräldrabalken skall domstolen inhämta upplysningar om bl. a. adoptivbarnet och adoplanlen. Om barnet inte har fyllt 18 år skall yttrande inhämtas från barnavårdsnämnden både i adoptantens hemkom­mun och i den kommun där den som har vårdnaden är kyrkobokförd. Detla är av vikt för aft domstolen skall kunna få ett tillräckligt underlag för sin bedömning av om adoptionen bör äga rum. I fall då den som skall adopteras är under 18 år torde etl tillfredsställande underlag i regel föreligga genom den utredning som barnavårdsnämnden ombesörjer. I andra fall kan det vara lämpligt all domstolen inhämtar yttrande från någon annan myndighet som kan tillföra ärendet upplysningar av värde, exempelvis från arbelsmarknads-eller utbildningsmyndigheter eller - när en medborgare i ett utomnordiskt land skall adopteras - från invandrarverket. Med anledning av vad vissa remissinsianser har anfört kan framhållas atl invandrarverkets inställning kan behöva inhämtas även i fall då den som skall adopteras är under 18 år. Detta gäller naturligtvis särskilt då det finns anledning att misstänka att adoptionen syftar till atl kringgå gällande invandringsbestämmelser.

Enligt 19 § första stycket tingsrättsinstruktionen (1975:511) är en tingsno-larie med minst ett och elt halvt års tjänstgöring behörig att handlägga bl. a. ärenden om tillstånd till en adoption. Under remissbehandlingen har påpekats att det inte är lämpligt atl en ansökan om adoption prövas av en tingsnotarie i fall då del kan misslänkas atl ansökningen har gjorts i avsikt atl kringgå gällande invandringsbeslämmelser. Med anledning av delta påpe­kande kan framhållas att en tingsnotarie enligt 19 § andra stycket tingsrätts-instruktionen inte får förordnas att handlägga ett ärende som är av vidlyftig eller svår beskaffenhet eller vars avgörande av annan orsak kräver särskild erfarenhet. Ärenden om internationella adoptioner torde ofta kunna anses höra lill denna kategori, även om de inte rör några motstridiga intressen i sig.

Andra stycket. På grund av att riksförsäkringsanstaltens uppgifter numera ombesörjs av riksförsäkringsverket har vad som sägs i tredje meningen om anstalten ändrats till att avse verket. I övrigt har bestämmelserna underkas­tats en språklig översyn.

Tredje stycket. Bestämmelsen har endast justerats redaktionellt.

Övergångsbestämmelser

1.    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981. Vad som sägs i 4 kap, 6 § andra
stycket om socialnämnden skall dock lill utgången ay år 1981 avse
barnavårdsnämnden.

2. De nya bestämmelserna tillämpas även när en ansökan om adoption har


 


Prop.  1980/81:112                                                                 16

gjorts före ikraftträdandet men då ännu inte har slutligt prövats.

Punkt 1. 1 4 kap. 6§ andra stycket finns f.n. vissa föreskrifter om barnavårdsnämnden. Riksdagen har nyligen beslutat att vad som sägs i bl. a. de bestämmelserna om barnavårdsnämnden skall fr. o. m, den 1 januari 1982 avse socialnämnden (se SoU 1980/81:15. rskr 130), För tiden till dess att denna lagändring träder i krafl skall föreskrifterna i 4 kap. 6 § andra stycket alltjämt gälla barnavårdsnämnden.

Punkl2. Denna övergångsbestämmelse innebär bl. a. att, om situationen är sådan som anges i den nya bestämmelsen i 4 kap. 5 § andra stycket 2. en ansökan om adoption som har gjorts före ikraftträdandet inte efter denna lidpunkt får avslås på den grunden att samtycke inte föreligger av den som skall adopteras. Det kan tilläggas att, om ansökningen redan har hunnit slutligt prövas före ikraftträdandet och då avslagits med hänsyn lill att samtycke saknas, något hinder inle finns för sökanden atl återkomma sedan den nya bestämmelsen har trätt i kraft.

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget till lag om ändring i föräldrabalken.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.


 


Prop. 1980/81:112                                                    17

Bilaga 1

JUSTITIE­DEPARTEMENTET

SAMTYCKE OCH TILLSTÅND TILL ADOPTION

Promemoria med förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Ds Ju 1980:8

2 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 112


 


Prop. 1980/81:112                                                             18

Promemoriane huvudsakliga innBhäll

I promemorian föreslås att en adoption skall kuuna genom­föras utan saffltyoke av den som skall adopteras,  om denne är förhindrad att lämna samtycke på grund av paykisk sjuk­dom,  hämmad förståndsutveckling eller psykisk  abnormitet av annat  slag.

Vidare föresläs att da nuvarande bestämmelserna om domsto­lamas prövning av lämpligheten av en adoption förtydligas så att det klart framgår att tillstånd till adoptionen fär

gea  endast  om det med hänsyn till det  personliga förhällandet mellan den som vill adoptera och den so.-n skall adopteras  finns särskilda skäl till adoptionen.

Se föreslagna lagändringarna avses träda 1 kraft den 1  Juli 1981.


 


Prop. 1980/81:112


19


Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

1

Härigenom föreskrivs i fräga om föräldrabalken

dela att 4 kap,  5 och 6 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i 4 kap. skall införas en ny paragraf, 5 a §, av nedan angivna lydelse.


ITuvarande Lydelse


Föreslagen Lydelse


4 kap.


5 §

Utan eget samtycke må den som fyllt tolv år e.1 adopteras, dock må, utan hinder av att samtycke e.i föreligger, adoption ske av den som är under sexton år, där est det kan antagas lända honom till skada att han tillfrågas.


5 §

Den som har fyllt tolv år får Inte adopteras utan eget samtycke.

Sådant samtycke behövs dock inte, om den som skall adopteras

1.   är under sexton år och det skul­le skada honom eller henne att bli tillfrågad, eller

2.     är förhindrad att lämna samtycke på grund av psykisk s.-jukdom. hämmAd förståndautveckling eller psykisk abnormitet av annat slag.


5


Den som ej_ fyllt aderton är må ej adopteras utan föräldrarnas sam­tycke. Modems samtycke skall hava


Den som inte har fyllt arton är får

ej adopteras utan föräldrarnas sara­tycke. Modems samtycke skall ha


Balken omtryckt 1978:853.


 


Prop.  1980/81:112


20


 


Nuvarande lydelse


Före3la/;en lydelse


 


lämna'. ssdan ho:i hiinnit tillrä';klii;;t återhämta si.g of t or nedkomsSen.   Vid adoption av adoptivbarn skall  i  .tällnt  in hämtas  3anit,Yolcfl  ay adoptAOten eller,   ora .a. .idoptarat a.;idi;e aakens barn,   :iv 'n;<k,a.rna.


läjina-i;;! .3KdBr. hon har h.innit

n.iiirctrcifen.   Vid  adoption  ';7 n;i."150:_äS:; nans   adoptivbarn skp.ll  i  .-it,.-;" i a' .s>--tycke  lr.h.''.ri?:a3  f r.''.n _'4i>iiiyj;''-rj:_:.devn 9lle\\   .jis  5';rtne hi-,r  v;o:-j".-jrat qiji 3ak£S_ b .nr.-:,   r,T £.&d3 -..iVai-r.i,


 


.Snmtyclre  enligt  anra_ stycket fordraa ej   nv don som är sinnes­sjuk,   si.r.essio,  utan del i vård­naden eller ä okänd ort.   Är så­dant fall  för handen beträffande envar av dem som enligt  andra stycket  skall  santyoka till  adop­tionen,   skall  i  stället  samtycke inhämtas frän barnets förmyndare.


Samtycke enliijt   för-".ta  ."tycret bohöTa  ej   av den  sots är  rj-.iine,'!-äjuk,   ainnssalö,   utan d'3l  i  v5rd-naden »ller £å okänd ort.  Jr detta fallet beträffande var och en av dem som enligt  första stycket skall samtycka till  adoptionen,   skall 1 stället samtycke inhämtas från bar­nets förmyndare.


 


Den  som är förklarad omyndig må ej   adopteras utan förmyndaros samtycke.


Don som är förklarad omyndig fär inte adopteras utan förmyndarens samtycke.


 


Rätten skall- pröv.i.,  huruvida adop­tionen l.Hjppliffen .iiå ä;:3 nim.     Ej  må tillstånd  >=;iva3,  ned mindre adop­tionen  finnes  lända till  c.s:n    för barnet  samt  sökanden uppfostrat barnet  eller  vill uppfostra det  el­ler eljest  fiärsk.ild anlodnin.; är till  adoptionen.


6 §


Katten  skall  pröva  om det   är I:i-''iT.'-li£:t   att  adoptionen  ä,!?or njm.   TillFfånd får ges  endast  om adoption-rn :ir_ till fördel  för barnet  saint  sökanden har tspp-fostrat barnet eller vill uppfostra det  eller det  .a.inars med hänsTi till det  personliga forhållandet mellan sökanden och b.u-iiet  firiiis särskild anloining till adoptionen.


 


Prop. 1980/81:112


21


 


Nuvarande  lydelse


Föreslagen lydelse


 


j\.i,-ckjiin-en nå  ej   biralla.s,   om £. nåj'ondera sidan vgderlaff är givet eller ut fär. t ■   ej  heller om bidrag till barnets  anderhåll   är avtg lat, med  mindre  fr.-ro  a,r om bidra/j- med

:11a oc!i

3t  be] o'■.■!,  en

helor;.■;+.  inbetaltci  tili  bamavårds--'i-mion  i  der,   f"c;->-:;r.ir:iin:r,   där ?.Qop-'ant';n -Sr kyrkobokförd,   eller  lill nä-.n(.'iVi   uiräudatc   förbindeLje  ä_ bs.-L'';.'~'.,   vilken b"'.ivjt  .v Eök.anden O';!:  r]:irji,:!--u  fi'.di-.ävia ■   For belopp, :jc;i.  inbe'-?.lt3  till  nifinien,   skal] ijer;c;i: dess   furaor. hois  riksför.qäjc-

rir

■'in.=:t.jlten  eller svenskt   fö:'-

liäkringribolar inkiipss   en  efter un-dsrliål Is..k.yldi ;jhf'ten lärapad    Livränta It  b.virnet,  där ej  enligt  avtalet hinder möter eller n;-jiinden  finner att   beloppet  n]_å. pä   annat   läj:ipligt Eätt  anvärlas  för barnets under­hall .


Arisötain.ijen  får    inte  bifallas,   om det 1'rån någon sida har .q-etts  el] er utlov.at3 ersättninf: eller on det  har avtalats  om bidrag till  ba.mets underh-? 11.   Underhålls-

bidrag i   foi-ra av engångsbelopp är dock.

inte hinder  for tillstånd till  adop-__

tio.nen,  om  beloppet har inbetalts till barnovårdsnänndén i  dec  församling    där adopi .-j-nten  är kyrkobokförd  eller om. dtet till  nä.7inden har utfärdats  eri förbindelse på beloppet,  vilken har ;-';odkäjits    av sö­kanden ooh nä;mQen.   För det belopp som har inbetalts till  nämnden skali   genom dess fcrccrg koB riksföi-säkringsverket   eller ett svenskt  försäkrin.gsbolag   inköpas en efter underhållsskyldigheten  an­passad livränta åt  barnet,   om inte av­talet hindrar det  eller nämnden  firjier att beloppet kan användas på något    annat lämpligt  sätt  för bo.mets underhåll.


 


Avt■z   om vederla-.c; eller under-.håll ,   som bort   föranleda avslag  ansökningen därest  avtalet varit för rätten kunnigt,  vare,   även om ansökningen bifalles,  utan verkan.


Ett   avtal  om  ersättning eller underhåll, som borde ha medfört ett  ansökningen av­slogs  om rätten hade känt till avtalet, är ut-an verkan även om ansökningen bi-falIs.


Denna  lag träder i  kraft den 1   juli  I98I.

De  nya bestämmelserna tillämpas även när en ansökan om adoption har gjorts före  ikraftträdandet men då ännu inte- har slutligt prövats.


 


Prop. 1980/81:112                                                             22

1       INIiEDNING

För att en adoption skall komma till stånd måste vissa förut­ sättningar vara uppfyllda. Bl.a, får den som har fyllt 12 är inte adopteras utan att ajälv ha samtyokt till adoptionen. Om denne på grund av psykisk sjukdom, utveck­lingsstörning e.d, inte kem lämna ett giltigt samtycke, går det 1 regel inte att genomföra adoptionen.

Riksdagen har vid ett par tillfällen uttalat att det finna skäl att mjuka upp reglerna om eget samtycke till adoption, så att även den som inte har förmåga att lämna ett sådant samtycke kan adopteras. Riksdagen har överlämnat åt reg»-ringen att bestämma 1 vilken foro reglerna akall ses över (se LU 1976/77:17; jfr IU 1979/80!23).

£n annan fräga,som har uppmärksammats 1 den allmänna debat­ten, är vad som skall krävas för att en domstol akall g« tillstånd till en adoption. Det kan vara tveksamt vad  som ligger 1 det nuvarande kravet på att, förutom att adoptionen skall vara till fördel för den som skall adopteras, det skall finnas särskild anledning till adop­tionen.

De frågor som sålunda har aktualiserats behandlas i denna promemoria.


 


Prop. 1980/81:112                                                             23

2       GÄLLANDE ORDNING I SVERIGE

2.1     Föräldrabalkens adoptionsregler

Gällande regler om adoption finns i 4 kap. föräldrabalken. De innebär att den som adopteras (adoptivbarnet) får rätts­lig ställning som barn till den som adopterar (adoptanten).

Genom adoptionen upphör de rättsliga banden till barnets biologiska föräldrar, utom i fall dä barnet adopteras av någon som är gift med en biologisk förälder.

För att en adoption skall komma till stånd fordras till­stånd av domstol (4 kap. 1 §). Domstolen får ge sådant tillstånd endast om adoptionen är till fördel för adop­tivbarnet ooh dessutom adoptanten har uppfostrat eller vill uppfostra adoptivbarnet eller annars särskild an­ledning finns till adoptionen. En ansökan om adoption fär inte bifallas om vederlag förekommer (4 kap. 6 §).

Den aom har fyllt 12 år får inte adopteras utan eget sam­tycke. Ett undantag gäller dock, om den som skall adopte­ras är under 16 är ooh det kan antas skada honom eller henne att bli tillfrågad (4 kap. 5 § första stycket).

Den som är under 18 är fär inte adopteras utan att de biologiska föräldrarna har samtyckt till adoptionen (4 kap. 5 § andra stycket). Samtycke behövs dock inte av den som är sinnessjuk, sinnesslö, utan del i vårdnaden eller på okänd ort. Ar detta fallet beträffan­de båda föräldrarna, skall i stället samtycke inhämtas från barnets förmyndare (4 kap. 5 § tredje stycket).

Den som har förklarats omyndig får inte adopteras utan förmyndarens samtycke (4 kap. 5 § fjärde stycket).

Domstolen skall inhämta upplysningar om adoptivbarnet ooh

adoptanten samt huruvida ersättning eller underhållsbidrag


 


Prop. 1980/81:112                                                             24

har getts eller utlovats. On barnet inte .har fyllt 18 år skall yttrande inhämtas fråri barnavårdsnäjnnden både i den kommun där adoptanten och i den kommun där den som har vårdnaden är kyrkobokJ'örd (4 kap. 10 § första stycket).

Om det är möjligt skall domstolen höra även en , V1an föälder  som Inte behöver ge sitt samtycke till adoptio­nen (4 kap, 10 § andra stycket).

2.2     Bakgrunden till reglerna om samtycke till adop­tion

Bestämmelsen i 4 kap. 5 § första stycket föräldrabalken om att den som har fyllt 12 år inte får adopteras utan eget samtycke har hämtats från 1917 ärs adoptionslag. I förarbe­tena till denna lag angavs att bestämmelsen hade till följd att adoption inte tunda ska av den som var Över 12 år och på grund av sinnessjukdom eller sinnesslöhet saknade i-ätte-lig handlingsförmåga. Något giltigt samtycke kunde nämligen inte avges i ett sådant fall. Det ansågs inte behövligt att för dessa fall införa ett undantag från kravet på egot sam­tycke till adoption.

I 4 kap. 5 § första stycket föräldrabalken infördes år 1958 bestämmelsen om att den som är under 16 år får adopte­ras utan eget samtycke om det kan antac skada honom eller henne att bli tillfrågad. Eestäm.'>)elsen anjjavs 1 första hand ta sikte på fosterbarn som adopteras. Enligt förai'betec3 kunde det nämligen allvarligt skada ett barn 1 pubertets­åldern att få reda på att fosterföräldrarna inte var bar- , nets riktiga föräldrar. Det förutsattes att bestämmelsen skulle tillämpas endast i klara fall (se prop, 1953:144 s. 219).

S


 


Prop. 1980/81:112                                                             25

Också bestämmelson i 4 ka;;. 5 § andra stycket on  santycke 3V adoptivbarnets biologiska föräldrar härrör från 1917 ärs adoptionslag. Ursprungligen innehöll samaia stycke även ett

undantag från kravet på .laatyoke av en förälder, ora denne var sinnessjuk, sinnesslö, utan del i vårdnaden eller på okänd ort. I samband med att vissa ändringar gjord-s i föräldra­balken år 1971 redigerades 4 ksp. 5 L- om r.å att detta undan­tag flyttades över till ett nytt tredje stycke. Dndantaget gavs .samtidigt en generell avfattning, så att det enligt orden avsåg var och en - och alltså inte bara föräldrar - som var sinnessjuk, sinr.esslö etc. Det kunde därför ifrågasättas om ett undantag från kravet på samtycke gällde även när den 303 skulle adopteras var sinnessjuk, sirnnsslö etc. I rättafallet NJA 1975  s, 727 kon.3taterade emellertid högsta domstolen att en sådan innebörd inte kun­de antas vara åsyftad med lagändringen. År 1975 ä.ndrades undantagsbestämmelsen i 4 kap. 5 § tredje stycket så att det niunera klart framgår att den avser endast fall då en biologisk  förälder är sinnessjuk, .-linnesslö etc. och att bestämmelsen alltså inte är tillämplig när den som skall adopteras saknar rättslig  handlingsförmåga av en sådan anledning.


 


Prop. 1980/81:112                                                             26

3       GÄLLANDE ORDNING I DE ANDEA KORDISKA LÄNDERNA

L-a.gstiftningen om .adoption i de ncrditka länderna hjr ursprur.g-li,~er:  tLllkoirjnit i nordiskt .ssjiiartoto. Förutsättningarna för adoption och dess rättaverlcningar har i stcrt sett reglerats pä ett enhetligt sätt, iJetta gäller bl..a. reglerna om tillst.-dnd av myndighet till adoptionen, Beträffande reglerna cm sajntycke av den som skall adopteras föreligger dock vissa skil jaktig.hetor.

I Norge finns reglerna om adoption i 1917 års adoptionalag, som har ändrats senast år 1956, HestHmmelserna om samtycke av den som skall adopteras överensstämmer med gällande svenska regler. Vid adoption av den so.m har fyllt 12 men inte 16 år gäller dock ett undant-ag från kravet på eget samtycke endast för f.ill dé fosterföräldrar vill adoptera ett fosterbarn och det skulle skeda barnet att bli tillfrå­gat.

I Danmark antogs den nuvarande adoptionslagen år 19T2. Även bestämmelserna i den lagen om samtycke &v den som skall adopteras överensstämmer med de svenska reglerna.

I Finland infördes den 1 januari 1980 en ny lag om adop­tion. Tidigare gällde att adoption inte kunde ske utan sam­tycke av den som skulle adopteras, om denne var sä utveck­lad att man kunde fästa avseende vid hans eller hennes vil-jag. I den nya lagen anges som en huvudregel att samtycke krävs av den som är myndig eller har fyllt 15 är. Ett undan­tag gäller dock om denne pä grund av sjukdom eller handikapp inte kan uttrycka sin vilja. Enligt förarbetena tar detta undantag inte sikte på kortvarig och övergående oförmåga utan avser endast varaktig oförmåga. Ett behov av bestäm­melsen har ansetts föreligga t.ex. 1 sådana fall då någon samtidigt vill adoptera syskon och ett av dem till följd av handikapp inte kan uttrycka sin åsikt. Om adoption inte kunde ske av det handikappade syskonet skulle detta kunna vara till skada för samhörigheten mellan syskonen. Huvudre­geln om samtycke av den som är myndig eller har fyllt 15 år kompletteras av en bestämmelse att adoption inte heller kan ske mot ett yngre barns vilja, om barnet är så utvecklat att avseende kan fästas vid dess uppfattning.


 


Prop. 1980/81:112                                                             27

4       TIDIGARE RIKSDAGSBEHANDLING

I en motion till 11(>/11  års riksmöte (mot. 1976/77:661) be­gärdes en översyn av föräldrabalkens bestämmelser om krav pä egot samtycke till adoption. Enligt motionären fanns det an­ledning att ändra 4 kap. 5 § föräldrabalken så, att ansökan om tillstånd att adoptera kan bifallas när den som skall adopteras inte kan lämna samtycke till adoptionen på grund av psykisk sjukdom eller utvecklingsstörning. Motionären förmodade att det inte var särskilt mänga sådana fall sm uppstod men fann en lagändring motiverad bl.a. för att tmd-vlka att syskon blev olika behandlade 1 ett adoptionsärende.

Lagutskottet uttalade i sitt betänkande med anledning av motionen (LU 1976/77:17) att utskottet i likhet med motionären ansåg skäl tala för att reglerna om eget samtycke till adop­tion borde mjukas upp så att det blev möjligt att adoptera ocksä dem som inte kunde lämna samtycke. En sådan ändring av adoptionsreglerna kunde emellertid enligt utskottet vara förenad med vissa gränsdragningsproblem och andra svårig­heter vilka inte kunde förutses. Utskottet förordade där­ för att frågan blev föremål för översyn. Enligt utskottet borde det ankomma på regeringen att närmare bestämma for­merna för utredningsarbetets bedrivande. Riksdagen anslöt sig till vad utskottet hade anfört. Detta gavs till käima för regeringen genom rskr 1976/77:144.

I en motion till 1979/80 års riksmöte (mot. 1979/80:1609) behandlades åter frågan om samtycke av den som skall adop­teras. Motionären begärde förslag till en sådan ändring av

föräldrabalken att den som har fyllt 12 år men är ur stånd

vissa fall, att lämna giltigt samtycke till adoption kan adopteras i \

Lagutskottet uttalade 1 sitt betänkande med anledning av motionen (LU 1979/80:23)  att den av riksdagen begärda översynen hade påbörjats inom justitiedepartementet samt underströk vikten av att det genom motionen aktualiserade problemet snarast löstes. Riksdagen anslöt sig till vad utskottet hade anfört.


 


Prop. 1980/81:112                                                             28

5        ÖVERVÄG.-UiDKN OCH FÖP-'?LAG 5,1      Samtycke till adoption

En adoption har victgäende följder för den som skall adopte­ras (adoptivbarnet). GenoE adoptionen får adoptivbarnet ställning som bar;; till den som adopterar (adoptanten), me­dan de rättsliga hsndea till de biologiska föräldrarne, och der33 släkt sViärs av. .'iv naturliga skäl gäller detta dock inte i förhållande till en  biologisk förälder so.ii ar gift med adoptanten. Syftet med en adoption i detta fall är ju att barnet ckaJl få lika ställning till dem båda.

En adoption innebär således att alla de regler som berör föräldrar och barn blir tillämpliga mellan adoptanten och adoptivbarnet. Som exempel kan nämnas familjerättens reg­ler om vårdnad, förmynderskap och arv. Med hänsyn till de genomgripande förändringar son; en adoption alltså kan med­föra har möjligheterna att adeptera kringgärdats på olika sätt

En förutsättning för att en adoption skall tillåtas ar att domstol finner att den är till fördel för adoptivbarnet. Därvid är barr-ets egen inBtälliiing tili sidopticnen av största betydelse. Enligt 4 kap. 5 5 föräldrabalken gäller i princip ett obligatoriskt krav på samtycke av bam som har fyllt 12 år. Även beträffande ett bam \xnder 12 år bör man emellertid fasta stor vikt vid dess inställning, be­roende på barnets mognad och ålder.

Kravet pä samtycke av den aom skall adopteras gäller även om denne på grund av psykiskt handikapp e.d, saknar rätts­lig handlingaförmåga oeh därför inte kan lämna ett giltigt samtycke. Det innebär att någon adoption inte kan komma till stånd i ett sådant fall. Detta kan många gånger vara otill­fredsställande. I rättspraxis finns exempel på fall där mo-


 


Prop. 1980/81:112                                                             29

dern till ett utvecklingsstört barr. har gift sig med ou uan som genoa on .adoption har velat ge barnet .rättslig atällning som barn i äktenskapet raen där kravet pä samtycke ?,7 oai-not -har hindrat detta. I ett rättafall, där det utvocklingssi.ör-da barnet had-i ett syskon som blev ?ido-ptorat, uttalade högsta domstolen att starka s.ikliga 3'!'.'il talade for att även det utveoklingsstörda bjimet borJe h.a kijinat adopter,as, trots att barnet inte .ijälv v,r i slå.nd att lämna samtycke (MTA X975 s. l?.l),   Soo tidigare nämnts har också riksdagen ansott att det finna 3k.äl att tijiia upp reglerna om e.get aauitvcke till .?,doption så att det blir nbjligt att adoptera äveri dem som inte kan lämna samtycke.

Det finns därför anledning att införa ott undantag frän kra­vet pä samtycke i fall dä den som skall adopteras lider av en sådan psykisk sjukdom e.d, att hans eller hennes inställ­ning till adoptionen inte kan inhäntas under överskådlig tid. Det behöver knappast befaras att en sådan utvidgning av möjligheterna att adoptera skulle komma att missbrukas. En särskild garanti ligger i den domstolsprövning sota krävs vid alla adoptioner.

Frågan är då hur man lagtekniskt bör avgränsa de fall där samtycke av den som skall adopteras kan undvaras. Det kan synas ligga n.ära till hands att välja den formulering som finns i 4 kap. 5 § andra stycket föräldrabalken för det motsvarande fallet att en biologisk förälder inte kan lämna giltigt samtycke till adoptionen. Enligt denna bestämmelse behövs inte sådant samtycke om föräldern är sinnessjuk el­ler sinnesslö. Det är emellertid tveksamt, om en sådan for­mulering skulle för adoptivbarnens del helt täcka de fall som hittills har tilldragit sig .'störst uppmärksamhet, nämli­gen att den som skall adopteras inte kan lämna samtycke på grund av utvecklingsstörning (jfr SOU 1977:23 s. 208). Beak-ta.-s bör också att fo.rriiulerlngen är ålderdomlig och inte återger den medicinska terminologi som används idag. Riksdagen har i ett annat sammanhang förordat att det genom regeringens för­sorg sker en översyn av terminologin i de bestämmelser i föräldrabalken, giftermålsbalken och ärvdabalken där uttryck-


 


Prop. 1980/81:112                                                             30

en sinnessjukdom och sinnesslöhet förekommer (Lu 1975/76:33 s. 113 ff, rskr 397). Det kan därför inte anses lämpligt att föra in nya bestämmelser i föräldrabalken där dessa ut­tryck används.

I och för sig finns det skäl som talar för att man avvak­tar den översyn av terminologin i bl.a. föräldraoalken som viksdagen sålunda har begärt. Denna översyn har änna inte genomförts. Det beror bl.a, på att frågan om terminologin när det gäller psykiskt störda personer har aktualiserats även såvitt avser andra författningar än de familjerättsli-ga, bl.a. brottsbalken och lagen (1066:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (se SOD 1977:23, Socialstyrelsen redovisar 1977:14 och Ds S 1978:8). Det har synts naturligt att terminologifrägan löses i ett samiianhang pä ett sä långt möjligt enhetligt sätt.

.ed  anledning av vad riksdagen har uttalat vid behandlingen av prop. 1979/80:1 om socialtjänsten (se SoU 1979/80:24 och 44, rskr 142 och 385) har regeringen tillsatt en parlamentarisk kommitté, socialberedningen (S 80:07), som fått till uppgift att bl.a. se över lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i viasa fall. I sitt arbete torde denna kommitté också komma in på en avgränsning av sjukdomsbegreppen, vilken kan bli av bety­delse även för den näranda terminologifrägan. För att frågan om ett undantag från kravet på eget samtycke vid adoption inte skall fördröja.=i ytterligare bör emellertid ett särskilt förslag i den delen läggas fram nu. Detta förslag fåi' sedan omprövas under det fortsatt.a arbetet på teminologifrågan i dess helhet.

En lämplig lösning synes då vara att efter mönster av be-atämmelsern3. i 10 kap. 1 § föräldrabalken om omyndighetsför­klaring föreskriva att samtycke av den som skall adopteras kan imdvaras i fall då denne är förhindrad att lämna sam­tycke på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveck­ling eller psykisk abnormitet av annat slag. En sådan be­stämmelse torde ganska väl täcka de fall där det framstår som rimligt att en adoption kan genomföras utan samtycke av den som skall adopteras.


 


Prop. 1980/81:112                                                             31

Den förordade bestämmelsen träffar visserligen inte sådana fall där kommunikation rned den som skall adopteras är utesluten på grund av en kroppslig sjukdom eller därför att denne befinner sig i ett tillstånd som inte kan betecknas som en fysisk eller psykisk sjukdom men sca ligger sjukdomen nära oeh kanske är resultatet av en sjukdom. Ett exempel är en trafikskadad, som fiir överskådlig tid är förhindrad att meddela sig med omvärlden sedan det av skadan orsakade sjukdom.jförloppet har avstannat. I sädana fall finns emeller­tid knappast något egentligt behov av en undantagsregel av det slag som nu diskuteras. Det går Ju inte att etablera nå­gon närmare personlig kontakt mellan dem som skulle kunna komma i fräga som adoptivföräldrar och den sjuke eller ska­dade. Ooh det önskemål att ekonomiskt sörja för ett barn som adoptionen är ett uttryck för kan förverkligas på annat sätt, t.ex. genom ett testamentariskt förordnande.

Sammanfattningsvis förordas att ett undantag frän kravet pä eget samtycke till adoption ställs upp för det fall att den BOm skall adopteras är förhindrad att lämna samtycke på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag. Att det föreligger ett sådant hin­der för att avge samtycke torde i allmänhet böra styrkas ge­nom läkarintyg. Några särskilda föreskrifter om bevisningen kan dock inte anses nödvändiga.

I samband med att den förordade undantagsbestämmelsen tas in i 4 kap. 5 § föräldrabalken bör paragrafen ändras så att den i fortsättningen behandlar endast samtycke av den som skall adopteras, medan de regler om samtycke av adop­tivföräldrarna som f.n. finns där förs över till en ny paragraf, 5 a §. Dessa regler bör samtidigt ändras något rent redaktionellt.


 


Prop.  1980/81:112                                                            32

5.2    Tillstånd till adoption

Enligt 4 kap. 6 § första -=;tyoket fSräl.irabalken skall dom­stolen, non  tidigare liar nämnts, pröva om det er lämpligt att en tilltänkt adoption äger rum. Domstolen får ge till-atan:! till adoptionen end-ast om den är till fördel för bar­net ooh dessutom sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars fi.nns särskild anledning till adoptionen, .iv 4 kap. 10 § föräldrabalken framgår .att domstolen har en s':yldlghet att på olika sätt skaf.fa .fram underlag för sitt beslut. Bl.a. skall yttrande inhämtas frän barnavårdsnämr.den, cm barnet inte h.ar fyllt 13 år.

3nligt förarbetena till adoptionsbestänmelserna bör en adoption tillåtas endast då det finns särskild anledning att tillskapa ett familjerättsligt förhållande mellan den som vill adoptera och den som skall adopteras. I förarbe­tena sägs sålunda att adoptLonsinstitutet inte bör fä an­vändas för att ge möjlighet till en namnändring sora armars inte skulle ha tillåtits eller för att kringgå arvsskatte-eller arbstsmarknadsbestämmelser. Det har emellertid inte ansetts möjligt att i lagen uppställa några mera precisera­de villkor för domstolens tillstånd till en adoption, utan en lämplighetsprövning får företas i varje särskilt fall (se lagberedningens förslag till revision av giftermålsbal­ken och vissa delar av ärvdabalken avd. II den 15 sept. 191? s. 36).

I rättspraxis har tillstånd till en adoption vägrats i fall då det huvudsakliga syftet har varit att ge adoptivbarnet möjlighet att förvärva adoptantens släktnanun, vilket en an­nan bärare av namnet hade motsatt sig (NJA 1920 s. 449). ovea hovrätt har vidare i   ott beslut den 18 december 1978 uttalat att en adoption, vars huvudsakliga syfte var att underlätta för ett utländskt barn att fä tillstånd att stan­na i Sverige, inte kunde anses vara till sådan fördel för barnet som avses i 4 kap. 6 § första stycket föräldrabalken, dvs. att medföra en varaktig och verklig familjeanknytning


 


Prop. 1980/81:112                                                             33

mellan adoptanten och adoptivbarnet. I rättstillämpningen finns emellertid exempel på andra avgöranden som visar att en viss osäkerhet kan föreligga i denna fråga.

Som framgår av det tidigare sagda räcker det inte att en adoption är till'-fördel för den som skall adopteras. Det krävs dessutom att denne har uppfostrats eller kommer att uppfostras av adoptanten eller att det annars finns särskild anledning till adoptionen.Vad som ligger i uttrycket "särskild anledning" kan vålla tveksamhet. Bestämmelsen i 4 kap. 6 § första stycket föräldrabalken om domsto­lens lämplighetsprövning bör därför förtydligas,så att det klart framgår att det måste föreligga en särskild anledning att genom adoptionen befästa ett personligt förhållande mellan adoptanten ooh adoptivbarnet. Normalt bör det vara fräga om ett förhållande av väsentligen samma innehåll som det som föreligger mellan föäldrar och bam. Bestämmelsen bör samtidigt ändras rent språkligt.

I detta sammanhang bör understrykas vikten av att domstolar­na enligt 4 kap. 10 § föräldrabalken inhämtar tillräckliga upplysningar om skälen till adoptionen. I fall då den som skall adopteras är under 18 år torde domatolen 1 regel fä ett tillfredsställande underlag för sin bedömning genom den utredning som barnavårdsnämnden har verkställt 1 ärendet. I andra fall kan det vara lämpligt att domstolarna Inhämtar yttrande från exempelvis någon social myndighet eller, när en utländsk medborgare skall adopteras, från invandrarver­ket.

5.3    Ikraftträdande m.m.

De förordade lagändringarna bör träda i kraft den 1 Juli 1981.

De nya bestämmelserna bör kunna tillämpas även när en an­sökan om adoption har gjorts före ikraftträdandet men dä ännu inte har slutligt prövats. En föreskrift om detta bör tas in i övergångsbestämmelserna.

3 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 112


Prop. 1980/81:112                                                             34

Innehåll

sid.

FromckBorlans huvudsakliga innehåll                      1

Lagförslag                                                                  2

1         INLEDNING                                                            5

2         GÄLLANDE ORDNING I SVERIGE                            6

 

2.1        Föräldrabalkens adoptionsregler               6

2.2        Bakgrunden till reglerna om samtycke         7 till adoption

 

3         GÄLLANDE ORDNING I DE ANDRA NORDISKA LÄNDERNA  9

4         TIDIGARE RIKSDAGSBEHANDLING                      10

5         ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG                           11

5.1    Samtycke till adoption                              11

5.2    Tillstånd till adoption                                 I5

5.3    Ikraftträdande m.m.                                 16


 


Prop. 1980/81:112                                                   35

Bilaga 2

Sammanställning av remissyttrandena över departementspromemorian (Ds Ju 1980:8) Samtycke och tillstånd till adoption

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över departementspromeniorian avgetts av Göta hovrätt, Stockholms tingsrätt, domstolsverket, statens invandrarverk, socialstyrelsen, nämnden för internationella adoptionsfrågor, statens handi­kappråd, invandrarpolitiska kommittén (A 1980:04), utlänningslagkommit­tén (A 1975:04), utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt, sociala centralnämnden i Stockholms kommun, sociala centralnämnden i Södertälje kommun, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund. Föreningen BRIS - Barnens Rätt I Samhället, Förbundet adoptionscentruni, Handi­kappförbundens centralkommitté och Svenska läkaresällskapet.

I det följande återges yttrandena i oavkortat skick under olika avsnitt.

1 Allinänna synpunkter

Göta hovrätt, domstolsverket, statens handikappråd, Handikappförbundens centralkommitté och Svenska läkaresällskapet:

Förslagen tillstyrks eller lämnas utan erinran i huvudsak.

Socialstyrelsen:

Socialstyrelsen tillstyrker de rent språkliga förändringar, som föreslagits i promemorian. Lagtexten, sådan den utformats i det aktuella lagförslaget, står i god överensstämmelse med det enkla och klara språkbruk, som man med fördel ser ersätta ett tungrott och föråldrat språkbruk.

2 Samtycke till adoption

2.1 Göta hovrätt:

Hovrätten anser--- att vissa av de föreslagna bestämmelserna bör erhålla

en något annan lydelse. Sålunda bör - med hänsyn till att oförmåga att på grund av psykisk sjukdom eller dylikt lämna samtycke skall vara av varaktigt slag-den föreslagna regeln i 4 kap. 5 § 2. lyda: "är ur stånd att lämna giltigt samtycke på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag". Uttrycket "har hunnit återhämta sig" liksom uttrycket "av båda makarna" i 4 kap. 5 a § första stycket bör ändras till "har återhämtat sig" respektive "från båda makarna".


 


Prop. 1980/81:112                                                                 36

Hovrätten vill ifrågasätta om det inte för enhetlighetens skull finns anledning att även i den föreslagna bestämmelsen i 4 kap. 5 a § andra stycket redan nu införa samma medicinska terminologi som i 4 kap. 5 §. Enligt hovrättens uppfattning finns det knappast skäl som talar för att man avvaktar med en sådan ändring på grund av det pågående terminologiska översynsar­betet.

2.2       Stockholms tingsrätt:

Tingsrätten biträder uppfattningen att det finns skäl att mjuka upp reglerna om eget samtycke till adoption så att det blir möjligt att adoptera även dem som inte kan lämna eget samtycke. Vad i promemorian anförts som bakgrund till 5 § 2 st. 2 p. i förslaget finner tingsrätten mycket beaktansvärt. Det borde enligt tingsrättens uppfattning även övervägas att låta ändringen omfatta också sådana fall som nämns överst på s. 14, vid kroppslig sjukdom. Det kan t. ex. på grund av ett fosterbarnsförhållande föreligga en redan etablerad personlig kontakt och det är då rimligt att kunna genomföra en adoption utan samtycke av den som skall adopteras. Förslagets 5 § 2 st. 2 p. kan lämpligen kompletteras efter mönster av bestämmelsen i 18 kap. 3 § föräldrabalken. Då rätten enligt 4 kap. 6 § i förslaget har att pröva att adoptionen är till fördel för barnet, behöver inte befaras att en sådan utvidgning av möjligheterna till adoption skulle komma att missbrukas.

2.3       Domstolsverket:

1 promemorian föreslås att de fall där samtycke av den som skall adopteras kan undvaras skall lagtekniskt avgränsas efter mönster av bestämmelserna i 10 kap. 1 § föräldrabalken, varigenom de mer tidsenliga termerna psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling och psykisk abnormitet av annat slag kommer till användning. Även om förslaget härigenom kan komma att föregripa det arbete som pågår i annat sammanhang med sjukdomsbegrep­pens avgränsning anser domstolverket det välgrundat att inte använda de ålderdomliga formuleringarna sinnessjukdom, sinnesslöhet och annan rubb­ning av själsverksamheten.

Enligt domstolsverkets mening skulle det emellertid vara en fördel om terminologifrågan löstes på ett enhetligt sätt i 5 och 5 a §§. I likhet med vad som anförs i promemorian angående valet av terminologi i 5 § bör därför även beträffande 5 a § ett särskilt förslag läggas fram nu, som sedan får omprövas under det fortsatta arbetet på terminologifrågan i dess helhet.

Som utgångspunkt för närmare överväganden i detta avseende föreslår domstolsverket att 5 a § 2 st. ändras enligt följande. "Samtycke enligt första stycket behövs inte av den som på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag är förhindrad att lämna ett sådant samtycke. Samtycke behövs inte heller av den som inte har del i vårdnaden eller vistas på okänd ort. Är detta fallet. . .".


 


Prop. 1980/81:112                                                   37

2.4 Socialstyrelsen:

I promemorian föreslås att det införs en lagstadgad rätt att frångå kravet på samtycke av den som skall adopteras om denne på grund av psykiskt handikapp e. d. saknar rättslig handlingsförmåga och därför inte kan lämna ett giltigt samtycke. Den föreslagna lagtexten avser att reglera ett synnerligen svårbemästrat rättsområde, som rör ömtåliga mänskliga förhållanden. En så pass betydelsefull ändring i förhållande till gällande rätt, som i promemorian förordats, bör inte genomföras utan starka skäl. Socialstyrelsen finner att de skäl, som i promemorian åberopats till stöd för en sådan lagändring, har den tyngd som görs gällande i promemorian. Av rättspraxis på området framgår likaledes att starka sakliga skäl talar för att psykiskt utvecklingsstörda barn i vissa fall borde få kunna adopteras även om de själva är ur stånd att lämna giltigt samtycke. Socialstyrelsen finner ej anledning invända mot att undantag från samtycke vid adoption på angiven grund lagfästes samt finner härutöver att den i promemorian förslagna bestämmelsen i allt väsentligt tillgodoser högt ställda krav på ändamålsenlig reglering av rättsområdet.

I promemorian föreslås vidare att den nuvarande regeln i 5 § andra stycket föräldrabalken överförs till en ny paragraf, 5 a §. Innehållet i paragrafen är i sak oförändrat. Man har därför valt att bibehålla uttrycken "sinnessjukdom" och "sinnesslöhet". Detta är naturligtvis inte särskilt tillfredsställande. Uttrycken "sinnessjukdom" och "sinnesslöhet" har utmönstrats ur modernt medicinskt språkbruk. I vårdlagarna har uttrycken ersatts av andra medan de alltjämt kvarstår i viss annan äldre lagstiftning bl. a. i föräldrabalken. Genom regeringens försorg sker en översyn av terminologin i de bestämmelser bl. a. i föräldrabalken, där uttrycken sinnessjukdom och sinnesslöhet förekommer. Detta förhållande påtalas i promemorian, där detta likaledes anförs som skäl för att nu inte föra in nya bestämmelser i föräldrabalken, där begreppen sinnessjukdom och sinnesslöhet alltjämt används. Frågan om en ändring av terminologin i reglerna om adoption i föräldrabalken bör, enligt vad som anförs i promemorian; inte aktualiseras i föreliggande lagstiftningsarbete utan den föreslagna lagtexten bör omprövas under det fortsatta arbetet på terminologifrågan i dess helhet. Socialstyrelsen ställer sig emellertid tveksam till om man i samma lag och t. o. m. i samma kapitel i lagen bör ha olika uttryck för i princip samma psykiska tillstånd.

Enligt 4 kap. 5 § första punkten i föräldrabalken föreligger vid adoption i princip ett obligatoriskt krav på samtycke av barn som har fyllt 12 år. Genom lagändring 1958 infördes ett undantag från kravet på barnets eget samtycke. Enligt denna undantagsbestämmelse får barn under 16 år utan hinder av eget samtycke adopteras om det kan antagas skada barnet om barnet tillfrågas. Av skäl, som departementschefen anförde i prop. 1958:144, framgår att

4 Riksdagen 1980181. 1 saml. Nr 112


 


Prop. 1980/81:112                                                    38

önskan att åvägabringa största möjliga nordiska rättslikhet på adoptionslag­stiftningens område i icke oväsentlig mån bidragit till att ifrågavarande undantagsbestämrnelse infördes i svensk lagstiftning. Bestämmelsen angavs i första hand ta sikte på fosterbarn, som i puberteten kunde förväntas ta allvarlig skada av att få kännedom om att fosterföräldrarna ej tillika var barnets biologiska föräldrar. Det uttalades att bestämmelsen skulle användas med stor restriktivitet.

Socialstyrelsen sätter ifråga om denna bestämmelse alltjämt bör behållas. Öppenheten i foster- oeh adoptivbarnsförhållanden har alltsedan 1958 ökat väsentligt och attityderna i samhället beträffande dessa frågor har förändrats. Det är normalt av vikt för barnets utveckling att barnet på ett tidigt stadium och före pubertetsåldern får vetskap om de rätta förhållandena och sitt biologiska ursprung. I fosterbarnstillsynen ingår såsom en angelägen uppgift att tillse att fosterbarnet vid lämplig tidpunkt och på lämpligt sätt får denna kunskap. I de sällsynta fall ett äldre barn vid tidpunkten för adoptionen saknar kunskap om sitt biologiska ursprung är det numera regel att fosterföräldrarna i problematiska fall får stöd från barnavårdsnämnden (eller annan berörd myndighet), som därvid tillser att situationen på ett för barnet skonsamt sätt blir klarlagt. I dagens samhälle framstår undantagsbestämmel­sen i 5 § såsorn en onödig formalitet. Bestämmelsen snarare bidrar till att skjuta konflikter på framtiden i stället för att förebygga dem. På skäl som nu anförts föreslår socialstyrelsen att 5 § första punkten i föräldrabalken utgår.

2.5 Nämnden för internationella adoptionsfrågor (NIA);

NIA tillstyrker att föräldrabalken, FB, ändras så att även ett barn över 12 år kan adopteras oavsett att barnets psykiska tillstånd är sådant att det inte själv kan lämna sjtt samtycke.

NIA vill därutöver ifrågasätta nödvändigheten av att I FB 4 kapitlet 5 § ha kvar möjligheten att underlåta att höra en ungdom under 16 år med anledning av att det skuHe vara till skada för honom eller henne att bli hörd. Bestämmelsen infördes 1958 och enligt promemorian gysåg den i första hand fosterbarn som i puberteten skulle kunna ta allvarlig skada av att få kännedom om att "fosterföräldrarna inte var barnets riktiga föräldrar". NIA vill påpeka att öppenheten i foster- och adoptivbarnsförhållanden ökat väsentligt sedan 1958 och attityderna i samhället till dessa frågor har förändrats. Myndigheter som arbetar med fosterbarns och adoptivbarnspla­ceringar är i dag angelägna om att poängtera för foster- Qch adoptivföräldrar vikten av att barnet på gtt mycket tidigt stadium får kännedom om de rätta


 


Prop. 1980/81:112                                                   39

förhållandena och om sitt ursprung. Detta arbete kan försvåras av paragrafens nuvarande lydelse. NIA ifrågasätter således om denna undan­tagsbestämmelse längre fyller någon funktion. Skulle i något enstaka fall en ungdom inte känna till förhållandena och fosterföräldrarna önskar adoptera honom eller henne bör fosterföräldrarna i stället få myndigheternas hjälp att klargöra situationen, att skjuta upp ett sådant klargörande kan inte vara till fördel för barnet. NIA föreslår därför att bestämmelsen tas bort i förslaget till ny lydelse av 4 kapitlet 5 §.

2.6      Utredningen om barnens rätt:

Av innehållet i promemorian framgår att det uppenbarligen finns anledning att införa ett undantag från kravet på samtycke i fall den som skall adopteras lider av sådan psykisk sjukdom e. d. att hans eller hennes inställning till adoptionen inte kan inhämtas under överskådlig tid. Vi tillstyrker därför att 4 kap. 5 § föräldrabalken ändras och har inte någon erinran mot utformningen av bestämmelsen.

För att undvika att ifrågavarande utvidgning av möjligheterna att adoptera missbrukas vill vi betona vikten av att domstolen enligt 4 kap. 10 § föräldrabalken inhämtar tillräckliga upplysningar från barnavårdsnämnd om skälen till adoptionen.

2.7      Sociala centralnämnden i Stockholms kommun:

Förvaltningen finner det angeläget att även barn, som är ur stånd att lämna eget samtycke, kan bli adopterade i de fall en adoption är till fördel för dem. Det är emellertid beklagligt att man inte ansett sig kunna inbegripa även barn, som inte kan lämna samtycke på grund av fysisk sjukdom eller kvarstående men efter skada. Situationen för ett barn, som är utvecklings­stört på grund av förlossningsskada, kan vara mycket lik situationen för ett barn som vid några års ålder drabbas av en hjärnskada vid exempelvis en trafikolycka. Tidpunkten för skadans uppkomst bör inte medföra att barn behandlas olika ur adoptionssynpunkt. För ett friskt barn som adopteras kan det te sig stötande att dess fysiskt sjuka syskon inte omfattas av adoptionen och att syskonen därigenom skiljs åt i familjerättsligt hänseende.

2.8      Sociala centralnämnden i Södertälje kommun:

Den väsentligaste delen i förslaget utgörs av den utökade möjligheten att adoptera person över 12 år även om denne av vissa skäl inte kan ge sitt samtycke till adoptionen. Ändringen innebär bl. a. att den familjerättsliga ställningen för barn i denna situation avsevärt förbättras. Även om bestämmelsen inte kommer att beröra något stort antal personer är det värdefullt att ändringen kommer till stånd.


 


Prop. 1980/81:112                                                                 40

Beträffande terminologin delar centralnämnden uppfattningen att ändringar bör ske samtidigt i samtliga författningar som berörs. Den beslutade översynen bör dock genomföras med det snaraste så att föråldrade begrepp så snart som möjligt kan mönstras ut.

2.9 Sveriges advokatsamfund:

Av promemorians innehåll framgår att det finns anledning införa undantag från kravet på samtycke i sådana fall där den som skall adopteras lider av psykisk sjukdom e. d. av sådan art att hans eller hennes inställning till adoptionen inte kan inhämtas under överskådlig tid. Samfundet tillstyrker därför att 4 kap. 5 § föräldrabalken ändras på föreslaget sätt. Samfundet har inte heller någon erinran mot utformningen av den nya bestämmelsen och utgår från att fullständiga upplysningar kommer att inhämtas i ett dylikt ärende, så att inte slopandet av kravet på samtycke kan ge anledning till missbruk.

2.10    Sveriges domareförbund:

Domareförbundet tillstyrker förslaget att adoption skall kunna ske även om den som skall adopteras är förhindrad att lämna samtycke på grund av psykisk sjukdom, hämmad förståndsutveckling eller psykisk abnormitet av annat slag. Förbundet vill emellertid ifrågasätta om inte adoption bör göras möjlig även i de i promemorian (sid 14) nämnda fallen att kommunikation med den som skall adopteras är utesluten t. ex. på grund av trafikskada. Också i dylika fall kan problem uppkomma åtminstone vid syskonadop­tion.

2.11    Föreningen BRIS - Barnens Rätt I Samhället:

Betr. 4:5 p. 1. så vill BRIS framhålla vikten av att så långt som möjligt undvika att barn undanhålls vetskap om sitt biologiska ursprung. Vår erfarenhet är att den chock som ett sent avslöjande av sådan art innebär för barnet, kan ha mycket långvariga skadliga effekter. Oavsett i vilken ålder och på vilket sätt ett sådant avslöjande sker, så innebär det alltid att barnet måste starkt ifrågasätta även andra viktiga bitar av tillvaron. BRIS efterlyser att alla som handlägger adoptionsärenden får anvisningar om vikten av att alla barn får en trovärdig grund att stå på och att hjälp av erfaren barnexpertis ges, att bearbeta de fall där barnen ännu inte fått sådan vetskap. BRIS vill än en gång understryka vikten av att i möjligaste mån undvika att 4:5 p. 1, skall behöva tillämpas.


 


Prop. 1980/81:112                                                              41

2.12 Förbundet adoptionscentrum (AC):

AC kan inte instämma i utredningens synpunkter om att det skulle saknas skäl att, när lagen nu ändras, även göra det möjligt att genomföra en adoption, om ett barn över 12 år p. g. a. fysisk skada inte kan ge eget samtycke. I ett tänkt fall där barnet kommer till en familj för att adopteras, och innan adoptionen hunnit fullföljas blir trafikskadat, skulle adoptanterna enligt det framlagda förslaget fortsättningsvis bli förhindrade att fullfölja det åtagande de gjort gentemot barnet, därför att barnets samtycke inte kan inhämtas. Detta kan medföra konsekvenser särskilt vid adoption av två eller flera syskon. Syskonband som avsetts bli vidmakthållna genom adoptionen skulle därigenom kunna brytas. I samband med en adoption från utlandet skulle barnet dessutom kunna ställas utan någon rättslig anknytning i Sverige, om inte barnet tidigare lämnat eget samtycke. AC anser ur dessa aspekter det vore lämpligt att i 5 § införa även ett undantag för den som skall adopteras och är förhindrad att lämna eget samtycke p. g. a. sjukdom eller liknande.

I paragrafen nämns "föräldrarnas" samtycke i första punkten och "adoptivförälderns" samtycke vid adoption av någon annans adoptivbarn i tredje punkten.

AC finner att det klart bör framgå att båda adoptanternas samtycke krävs vid en omadoption, om inte första punkten skall tolkas så att "föräldrarna" avser antingen de biologiska föräldrarna eller adoptivföräldrarna. AC ifrågasätter om inte texten kunde förenklas genom att i stället använda uttrycket "rättsliga vårdnadshavaré". Eljest anser AC att tredje punkten bör ändras till". . . i stället samtycke inhämtas från adoptivföräldrarna eller om en förälder har adopterat sin makes barn, av båda makarna."

Angående undantagen från krav på samtycke enligt 1 st. ifrågasätter AC om inte ett undantag även här borde införas. Om t. ex. en förälder är svårt trafikskadad och därför inte kan ge sitt samtycke skulle en adoption såvitt AC förstår bli omöjlig, om icke föräldern i sådant fall fråntas den rättsliga vårdnaden. AC tänker här närmast på t. ex. fallet att ett adoptivbarn ganska nyligen anlänt till Sverige från utlandet, adoptionen hunnit genomföras och barnet genom en sådan olyckshändelse blir "föräldralöst". Huruvida möjlighet föreligger att i ett sådant fall, om det gäller en ensamstående förälder eller om båda föräldrarna drabbats, frånta denne eller dessa den rättsliga vårdnaden undandrar sig AC:s kännedom.

15 § stadgas att moderns medgivande ska ha lämnats sedan hon har hunnit tillräckligt återhämta sig efter nedkomsten. I Europakonventionen stadgas tiden 6 veckor för denna återhämtning. Denna bestämmelse har i vissa fall


 


Prop. 1980/81:112                                                                 42

lett till att svensk domstol ifrågasatt genomförandet av en adoption där modern i utlandet har lämnat sitt medgivande efter kortare tid. AC finner att när ett medgivande lämnats i utlandet borde det stå helt klart att man vid den svenska prövningen accepterar att medgivandet skett på de grunder eller enligt den praxis som gäller i barnets ursprungsland.

2.13 Svenska läkaresällskapet:

När det gäller att avgöra om psykisk sjukdom förhindrar den som skall adopteras att lämna sitt samtycke måste hänsyn tas till om sjukdomen är övergående eller permanent. Samma är förhållandet vid bedömningen om förälders förmåga att lämna samtycke. Bland annat av denna anledning får Sällskapet föreslå att ett formellt stadgande om läkarintyg intages i lagen.

Förslaget tar även upp frågan om terminologi då det gäller psykisk störning och hänvisar till en av riksdagen begärd modernisering och översyn av denna terminologi. Det är Sällskapets uppfattning att en sådan översyn bör komma till stånd så snart som möjligt, varigenom framförallt uttryck såsom "sinnessjuk" och "sinnesslö" bör ersättas med formuleringar som motsvarar en mer modern uppfattning om sådana tillstånds karaktär.

3 Tillstånd till adoption

3.1      Göta hovrätt:

Enligt hovrättens mening överensstämmer uttrycket "har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det" i 4 kap. 6 § första stycket andra punkten knappast med nutida språkbruk. Bestämmelsen bör erhålla följande lydelse: "Tillstånd . . . samt det huvudsakliga syftet är att skapa eller befästa ett familjerättsligt förhållande mellan sökanden och barnet eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan dem finns särskild anledning till adoptionen."

3.2      Stockholms tingsrätt:

Beträffande utformningen av 6 § anser tingsrätten - med tanke på att adoptionen avser att befästa ett personligt förhållande - att man bör överväga att rent språkligt förtydliga lagtexten sålunda: ". . . eller det annars med hänsyn till att det föreligger ett personligt förhållande mellan sökanden och barnet finns ..."

Det kan tilläggas att tingsrättens tredje och fjärde avdelningar lämnat utan bifall åtminstone ett tiotal ansökningar om adoption ay vuxna utlänningar med hänsyn till att avsikten med den tilltänkta adoptionen varit att, med kringgående av regler för invandring, bereda personen tillfälle att stanna i Sverige.


 


Prop. 1980/81:112                                                              43

3.3 Statens invandrarverk:

Verket begränsar sitt yttrande till frågan om adoption av utomnordisk medborgare som inte har uppehållstillstånd i Sverige och där syftet med adoptionen kan vara att kringgå invandringsbestämmelserna.

Adoptionsreglerna i sin nuvarande utformning medger att tillstånd att adoptera utomnordisk medborgare kan meddelas i fall där vederbörande inte är berättigad till uppehållstillstånd enligt utlänningslagstiftningen. Det har även förekommit att adoption kommit till stånd då lagakraftvunna avlägs­nandebeslut förelegat.

Enligt verkets uppfattning är det inte ovanligt att adoptionen haft till främsta syfte att den adopterade skall få uppehållstillstånd i Sverige. Sedan adoptionerna genomförts har i flera kända fall kontakterna mellan parterna upphört. Det har vidare hänt att den adopterade sökt uppehållstillstånd i Sverige för sina biologiska föräldrar.

Svea Hovrätt har i ett beslut den 18 december 1978 uttalat att enligt nuvarande lydelse av 4 kap. 6 § 1 st. föräldrabalken skall adoptionen leda till en varaktig och verklig familjeanknytning mellan adoptanten och den adopterade. En adoption som huvudsakligen syftar till att underlätta för den adopterade att få tillstånd i Sverige bör således inte vinna bifall.

Mot bakgrund att adoptionen syftar till att tillskapa ett familjerättsligt förhållande kan ifrågasättas om reglerna ger utrymme för adoption mellan nära anhöriga, t. ex. syskon. Den åsyftade familjeanknytningen kan i sådana fall normalt redan anses föreligga genom den biologiska släktrelationen.

Tilstånd till adoption kan också ges om adoptanten vill uppfostra den adopterade. Detta är enligt verkets uppfattning i normalfallet inte relevant i fråga om en person som passerat skolpliktig ålder.

Domstolarna är enligt 4 kap. 10 § föräldrabalken skyldiga att på oUka sätt skaffa fram underlag för sitt beslut. Med anledning av att verket i vissa fall beretts tillfälle yttra sig i ärenden om adoption av vuxna utomnordiska medborgare har tingsrätten fått information om den tilltänkte adopterade, t. ex. att vederbörande tidigare sökt tillstånd och åberopat andra skäl än vad som nu är aktuella samt att ansökningen om adoption kunde vara ett försök att kringgå utlänningslagstiftningen.

Enligt rådande praxis i utlänningsärenden beviljas i regel uppehållstill­stånd för ogift barn mellan 16 och 20 år om de har sina vårdnadshavaré här. Enligt 30 § utlänningsförordningen är ogift utländskt barn under 16 år undantagen från skyldighet att ha uppehållstillstånd om barnets vårdnads­havaré eller när flera har vårdnaden, en av dem är svensk medborgare eller medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge eller är bosatt här i riket och har uppehållstillstånd. För utländsk medborgare över 20 år är enbart en önskan att förena sig med föräldrar som bor i Sverige inte ett tillräckligt skäl för uppehållstillstånd.


 


Prop. 1980/81:112                                                    44

Även om några formella hinder inte finns för verket att vägra uppehålls­tillstånd fastän adoptionsbeslut föreligger är det olyckligt om en adoption ägt rum om parterna därvid förutsatt att de kan förena sig i Sverige. Om beslut om adoption skall vara styrande för tillståndsgivningen är det emellertid stötande att den adopterade därigenom kan få en tillståndsmässigt förmån­ligare behandling än vuxna barn som enligt gällande praxis långt ifrån alltid tillåts bosätta sig hos sina biologiska föräldrar i Sverige.

Verket anser att den som är äldre än 16 år och som adopteras här i Sverige inte av denna anledning skall meddelas uppehållstillstånd när det sedermera visar sig att det är fråga om en adoption i syfte att kringgå utlänningslag­stiftningen.

Enligt förslaget till ändring av 4 kap. 6 § föräldrabalken krävs bl. a. att det med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet skall finnas särskild anledning till adoption. Normalt bör det vara fråga om ett förhållande av väsentligen samma innehåll som det som föreligger mellan föräldrar och barn.

Förslaget innebär att förutsättningarna för adoption i viss mån preciseras. Fortfarande finns dock risk för att domstol även i fortsättningen kan ge tillstånd till adoption på felaktigt eller bristfälligt underlag. Verket anser därför att domstol, om det inte är uppenbart obehövligt, bör inhämta yttrande från invandrarverket i ärende om adoption av utomnordisk medborgare som fyllt 16 år. Detta bör antingen framgå av lagtexten, t. ex. genom en ändring av 4 kap. 10 § föräldrabalken eller genom ett uttalande i regeringens proposition med förslag till ändring av 4 kap. nämnda lag. Verket kan därvid upplysa domstolen om vederbörande är eller har varit aktuell i ett tillståndsärende. Vidare kan verket rent allmänt upplysa om förutsättningarna för att få tillstånd att vistas i Sverige och om så erfordras göra en preliminär bedömning härav i det enskilda fallet.

Vad beträffar barn under 16 år är dessa undantagna från skyldighet att ha uppehållstillstånd i de fall som anges i 30 § utlänningsförordningen. Domstol bör vara uppmärksam på att det även i dessa fall kan vara fråga om skenadoption i syfte att gå förbi gällande invandringsbestämmelser och i förekommande fall infordra yttrande från invandrarverket.

3.4 Socialstyrelsen:

Enligt 4 kap. 6 § i föräldrabalken skall domstolen verkställa en lämplig­hetsprövning huruvida adoption må äga rum. Rätten skall därvid pröva om adoptionen är till gagn för barnet. Lagen har enligt motiven förklarats vila på den uppfattningen att adoption ej får bifallas av rätten utan att det föreligger särskild anledning att tillskapa ett familjerättsligt förhållande mellan den som vill adoptera och den som skall adopteras. Det har emellertid ej ansetts


 


Prop. 1980/81:112                                                                 45

möjligt att i lagen uppställa några mera preciserade villkor för domstolens lämplighetsprövning. I syfte att förbättra underlaget för rättens bedömning föreslås i promemorian att lokutionen "särskild anledning" förtydligas så att det framgår att det måste föreligga en särskild anledning att genom adoptionen befästa ett personligt förhållande mellan de blivande adoptiv­föräldrarna och adoptivbarnet. Socialstyrelsen anser att den föreslagna lagtexten innebär ett förtydligande av regelns innebörd. Styrelsen har därutöver anledning förmoda att den föreslagna lydelsen kommer att skapa ökad förutsättning för en enhetligare rättspraxis på området. Socialstyrelsen tillstyrker sålunda lagförslaget i denna del.

3.5 Nämnden för internationella adoptionsfrågor (NIA):

Vad gäller ändringen av FB 4 kapitlet 6 § vill NIA påpeka det angelägna i att en adoption genomförs även i de fall adoptanterna inte har för avsikt att eller kan uppfostra barnet. Det kan gälla makar som gemensamt tagit emot ett utländskt barn i avsikt att adoptera det men innan adoptionen genomförts kommit fram till att de inte önskar fortsätta äktenskapet. Makarna bör i dessa fall ändå adoptera gemensamt för att barnet skall få rättslig anknytning till båda makarna med allt vad det innebär ang. rätt till underhållsbidrag, barnpension, arv m. m. Det kan även gälla makar som av någon anledning inte har kapacitet att sörja för den personliga omvårdnaden av ett barn. Barnet kanske är sjukt, utvecklingsstört eller annat och någon annan adoptant inte går att finna. De makar som tagit barnet till sig från ett annat land bör vara skyldiga att adoptera barnet även om barnavårdsmyndigheten redan sörjt för barnets vård pä annat sätt. Oftast har makarna handlingar från barnets hemland där de förbundit sig att adoptera barnet i Sverige eller i förekommande fall redan adopterat barnet utomlands. NIA anser det viktigt att den föreslagna formuleringen "det personliga förhållandet" inbegriper även dessa fall. Finner man sedan ett lämpligt adoptivhem kan barnet "omadopteras" med de första adoptivföräldrarnas samtycke. Att få fram ett nytt samtycke från barnets företrädare utomlands, när ett samtycke redan lämnats i de första makarnas namn, kan vara en mycket vansklig uppgift.

Följden av att en adoption ej kommit till stånd i ett fåtal ärenden av ovannämnda typ har blivit att det finns barn i Sverige som tagits hit för adoption men som inte blivit adopterade och följaktligen inte har någon som helst familjerättslig anknytning.

Då det gäller utländska adoptivbarn har det förekommit att barn inte har kunnat adopteras av den anledningen att de omplacerats till fosterföräldrar som inte ansett sig ha råd att avstå från fosterlön. Att finna lämpliga fosterföräldrar till barn med problem kan vara mycket svårt.

5 Riksdagen 1980/81. 1 saml. Nr 112


 


Prop. 1980/81:112                                                                 46

Ett aktuellt ärende rören flicka som i 9-årsåldern kom till en svensk familj. Flickan hade stora problem att anpassa sig till familjen som visade sig inte ha kapacitet att klara av de problem som uppstod. Familjen vägrade också att adoptera flickan med hänvisning till problemen. Flickan omhändertogs och efter en tids vistelse på barnpsykiatrisk avdelning placerades hon i fosterhem. Emellertid separerade fosterföräldrarna efter något år och flickan blev kvar hos fostermodern tillsammans med tre biologiska barn i familjen. Flickan har det bra i fosterhemmet och fostermodern skulle vilja adoptera flickan men hon anser sig inte av ekonomiska skäl kunna göra det då hon är beroende av fosterlönen. För närvarande är det ju inte heller möjligt för en ensamstående adoptant att få bidragsförskott, 1 det här aktuella fallet har man inte heller lyckats förmå de första fosterföräldrarna att adoptera flickan vilket ju från början var avsikten,

NIA har till utredningen om barns rättsliga ställning påtalat det oförsvarliga i förhållandet att makar som inför utländska myndigheter åtar sig att adoptera ett barn sedan kan dra sig undan detta ansvar i Sverige.

En social centralnämnd kan inte i förväg tillförsäkra en adoptivförälder någon ersättning i stället för fosterlön då detta enligt 4 kapitlet 6 S skulle vara ett adoptionshinder.

NIA anser detta vara mycket beklagligt. Varje barn bör få den trygghet det innebär att bli adopterad och därmed helt jämställd med ev. syskon. Lagparagrafen bör därför utformas så att det är möjligt för en socialnämnd att i mycket speciella fall inför en adoption tillförsäkra en adoptant ett visst ekonomiskt stöd som också skulle kunna utgå sedan adoptionen genomförts och till dess barnet uppnått en viss ålder.

Tilläggas kan att man i många anglosaxiska länder redan genomfört en sådan reform som man benämner "suhsidized adoptions".

3.6 Invandrarpollti.ska kommittén:

Invandrarpolitiska kommittén begränsar sig i sitt yttrande till den föreslagna förändringen av 4 kap, 6 § föräldrabalken.

Ett av syftena med ändringsförslaget är att förtydliga kravet på en personlig relation mellan tilltänkta adoptanter och vuxna utländska adop­tivbarn så att invandringsbestämmelserna inte kringgås genom adoptio­nen.

Den föreslagna ändringen av ovannäinnda paragraf innebär en viss ytterligare precisering av förutsättningarna för adoption. Enligt förslaget krävs att det med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet skall finnas särskild anledning till adoptionen - såvida det inte är frågan om att sökanden har uppfostrat eller har för avsikt att uppfostra barnet. Man måste emellertid gå till motivdelen av departementspromemo­rian för att det inledningsvis nämnda invandringspolitiska syftet med paragrafen skall framgå klart. Det skulle vara en klar fördel både om syftet


 


Prop. 1980/81:112                                                                 47

med bestämmelsen kunde framgå tydligare av lagtexten och om rekommen­dationen att höra invandrarverket i fråga om adoption av vuxna utländska medborgare kunde författningsregleras. I vart fall måste en effektiv information ske i dessa frågor. Bakgrunden till dessa synpunkter behandlas ytterligare i det följande.

Enligt rådande praxis beviljas utländska medborgare över 20 år endast undantagsvis uppehållstillstånd för bosättning här om huvudskälet de kan åberopa är att föräldrarna bor i landet. Undantag har i praxis medgetts för t. ex. ogift person som levt tillsammans med föräldrarna i hemlandet och önskar förena sig med dessa inte alltför lång tid efter inflyttningen. För att en bedömning i det enskilda fallet skall kunna göras måste självfallet ytterligare omständigheter än de grundfaktorer som nämndes i detta exempel vara kända. Ogifta barn mellan 16 och 20 år brukar i regel beviljas uppehållstill­stånd om de har sina vårdnadshavaré här. För barn under 16 år föreligger undantag från skyldigheten att ha uppehålls- och arbetstillstånd om barnets vårdnadshavaré, eller när flera har vårdnaden, en av dem är svensk medborgare eller inedborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge, eller är bosatt här i riket och har uppehållstillstånd.

1 ärenden om uppehållstillstånd för barn över 16 år måste alltså en bedömning göras i varje enskilt fall. Det gäller att undvika att domstol meddelar beslut i adoptionsärenden rörande utländska medborgare över 16 år utan att ha tillgång till den information om det tilltänkta adoptivbarnets anknytning til! adoptanten som kan finnas hos invandrarverket. Det är ingen lycklig lösning, vare sig för de enskilda personer som berörs eller för den allmänna tilltron till samhällets rättstillämpning, om domstol meddelar adoptionsbeslut i sådana fall då anknytningen till adoptanten enligt rådande praxis inte är tillräcklig för att uppehållstillstånd skall kunna meddelas.

.Mot bakgrund av det anförda anser kommittén att det är viktigt att invandrarverket hörs när det gäller adoption av vuxna utländska medborga­re. Åldersgränsen bör med hänsyn till de regler om uppehållstillstånd och till den praxis som gäller bestämmas till 16 år.

3.7 Utlänningslagkommittén:

Under senare år har det förekommit fall av s. k. vuxenadoption av utländska medborgare, där det funnits starka skäl anta att adoptionen tillkommit för att kringgå invandringsreglerna. Myndigheterna dvs. invand­rarverket och regeringen har emellertid ändå inte ansett sig kunna vägra den adopterade uppehållstillstånd här. I praxis har dessutom redan fattade avlägsnandebeslut upphävts och den adopterade har fått tillstånd att stanna här. Den adopterade har då kunnat komma i en bättre situation än utländska barn, som har sina biologiska föräldrar här och åberopar denna anknytning som skäl för att få stanna; i vart fall om barnen är över 20 år. Inte sällan har


 


Prop. 1980/81:112                                                                 48

det förekommit att den adopterades biologiska föräldrar, sedan adoptionen väl ägt rum, anhållit om tillstånd att få invandra till Sverige och då åberopat barnet/den adopterade för att få komma hit!

Praxis när det gäller uppehållstillstånd för barn är följande. Ogifta utländska barn under 16 år är undantagna från skyldigheten att ha uppehållstillstånd om deras föräldrar eller annan legal vårdnadshavaré har rätt att vistas här. Barn mellan 16 och 20 år beviljas i regel uppehållstillstånd under samma förutsättningar. Barn över 20 år däremot som har sina föräldrar här får uppehållstillstånd bara under vissa förutsättningar. En viktig sådan är att barnet har bott med föräldrarna i hemlandet och att föräldrarnas utflyttning till Sverige inte ligger alltför långt tillbaka i tiden. I ärenden otn uppehållstillstånd för barn över 16 år, som har sina föräldrar eller annan legal vårdnadshavaré här, görs således en bedömning i varje särskilt fall om tillstånd skall beviljas.

Barn som inte har sina föräldrar eller annan legal vårdnadshavaré här i riket kan få uppehållstillstånd bara om det föreligger synnerliga skäl. I sådana ärenden görs en bedömning i varje särskilt fall om uppehållstillstånd skall beviljas.

Den föreslagna ändringen av 4 kap. 6 § innebär att kravet på ett personligt förhållande mellan adoptanten och adoptivbarnet skärps. Det invandrings­politiska syftet med ändringen framgår dock inte av själva författningstexten. Detta syfte framgår bara av motiven till lagtexten. Inte heller framgår det annat än av motiven att bestämmelsen i 4 kap. 10 §, där det föreskrivs att rätten skall "inhämta upplysningar om barnet och sökanden", även kan innebära att yttrande bör inhämtas från invandrarverket, när en utländsk medborgare skall adopteras.

Den föreslagna ändringen innebär enligt vår mening trots detta en förbättring. I förarbetena till de nuvarande adoptionsbestämmelserna uttalas att adoptionsinstitutet inte bör få användas för att ge möjlighet till en namnändring som annars inte skulle ha tillåtits eller för att kringgå arvsskatte- eller arbetsmarknadsbestämmelser. Genom den nu föreslagna ändringen får anses framgå att adoptionsinstitutet inte heller bör komma till användning för att kringgå invandringsbestämmelserna. Likaså är det bra att det pekas på att invandrarverket bör höras när det gäller adoption av utländska medborgare. Vi vill emellertid starkt understryka vikten av att domstolarna hör invandrarverket i sådana ärenden. För att inte belasta invandrarverket med onödiga remisser bör verket normalt inte höras när det är fråga om rena barnadoptioner. Eftersom barn över 12 år inte får adopteras utan eget samtycke kan 12 år och däröver vara en lämplig åldersgräns för fall där invandrarverket bör höras.

Vi tillstyrker därför den föreslagna ändringen av bestämmelsen.

Vi önskar dessutom tillägga följande synpunkter:

Det har upplysts för oss att  notarier vid  tingsrätt handlagt sådana


 


Prop. 1980/81:112                                                                 49

adoptionsärenden där det varit fråga om adoption av vuxna utlänningar, som saknat rätt att vistas här i landet. Enligt vår mening är adoptionsärenden, i vilka man kan misstänka att adoptionsansökan tillkommit i syfte att kringgå invandringsbestämmelserna inte av sådan enkel beskaffenhet att de bör handläggas av notarier. Vi anser att domstolsverket bör fästa domstolarnas uppmärksamhet på detta förhållande.

Eftersom skälen till den föreslagna lagändringen - i vart fall när det gäller den invandringspolitiska delen - endast kommer att framgå av motiven finns det anledning för domstolsverket att gå ut med information till domstolarna även i denna fråga.

3.8       Utredningen om barnens rätt:

Av förarbetena till nu gällande bestämmelser om adoption framgår att syftet med en adoption är att skapa ett familjerättsligt förhållande mellan adoptanten och adoptivbarnet. Detta avspeglar sig också i de domstolsav­görande som finns i överinstanserna. Vi ifrågasätter därför om det erfordras något förtydligande av bestämmelsen i 4 kap. 6 § föräldrabalken för att domstolarna skall tillämpa lagen på det sätt lagstiftaren avsett.

3.9       Sociala centralnämnden i Stockholms kommun:

I förarbetena till nuvarande adoptionsbestämmelser betonas, att adoption bör tillåtas endast för att skapa ett familjerättsligt förhållande. I enstaka fall har trots detta adoptionsinstitutet kommit att utnyttjas för att kringgå bestämmelserom arvsskatt, arbetsmarknad m. m. I föreliggande promemo­ria understryker man på nytt att adoption bör förbehållas fall där ett klart föräldra-barn-förhållande redan finns eller där man avser att skapa en sådan relation. Förvaltningen delar helt denna uppfattning. Det föreslagna förtydligandet i lagtexten framstår således som angeläget.

3.10    Sveriges advokatsamfund:

Eftersom det hittills inte synes ha vållat svårigheter att tolka uttrycket "särskild anledning" till adoption, ifrågasätter samfundet om det skall vara nödvändigt med ett sådant förtydligande av 4 kap. 6 § föräldrabalken som föreslagits.

3.11    Sveriges domareförbund:

Förbundet tillstyrker också att bestämmelserna i 4 kap. 6 § föräldrabalken förtydligas så att det klarare framgår vad som skall beaktas vid lämplighets­prövningen. Det kan emellertid ifrågasättas om inte det föreslagna stadgan-


 


Prop. 1980/81:112                                                                 50

det lägger hinder i vägen för adoption när barnet är så gravt skadat, att någon personlig kontakt mellan adoptanten och barnet inte kan etableras. Den föreslagna lagändringen synes ha behandlats väl knapphändigt i motiven.

3.12    Föreningen BRIS - Barnens Rätt I Samhället:

Betr. 4:6 1. vill BRIS föreslå följande ändring: "Rätten skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det och det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen."

Dessutom vill BRIS föreslå ett tillägg till 4:6 som helst skall införas mellan de nuvarande st. 1 och st. 2, med följande lydelse:

"Ansökan får inte bifallas om det från någons sida förekommit psykiska påtryckningar på barnet i syfte att påverka barnets beslut i adoptionsfrå­gan".

BRIS är medveten om svårigheterna att upptäcka sådana påtryckningar och vill förorda att man gör en grundlig barnpsykiatrisk utredning för att få fram barnets verkliga vilja i adoptionsfrågan, i de fall där barnet ursprung­ligen kommit till den blivande adoptanten efter småbarnsåren och/eller där adoption inte varit avsikten vid barnets ankomst till familjen.

3.13     Förbundet adoptionscentrum (AC):

AC förutsätter att med uttrycket "barnet" i den nya formuleringen avses den som skall adopteras, utan bestämd åldersgräns. Även mellan två vuxna individer kan finnas särskild anledning till adoption, som inle har till syfte att kringgå arvs- eller andra bestämmelser. Det kan t. ex. röra sig om adoption av ett vuxet syskonbarn etc. eller överhuvud taget adoption av och mellan vuxna personer, där motivet utgörs av ett redan existerande familjeliknande förhållande. AC anser det vore olyckligt att kategoriskt förhindra sådan adoption och förutsätter att det även i fortsättningen kan prövas i varje särskilt fall.

AC vill också peka på att det i enstaka fall kan visa sig vara till barnets bästa att en adoption genomförs även av adoptanter som varken har uppfostrat eller avser att uppfostra ett barn. En sådan situation kan t. ex. uppstå om ett barn från ett annat land omplaceras från en familj till en annan innan adoptionen hunnit genomföras enligt svensk lag. Det kan då vara omöjligt att gå tillbaka till barnets födelseland för att få ett nytt medgivande för den nya adoptivfamiljen. Omplaceringen görs i stället av svensk barnavårdsnämnd och på dess ansvar. Förutsatt att den första familjen medverkar härtill kan en lösning i ett sådant fall vara att den familjen fullföljer sitt åtagande gentemot barnet och samtidigt lämnar samtycke till en omadoption till den familj till vilken barnet omplacerats.


 


Prop. 1980/81:112                                                                 51

1 promemorian sägs (s. 16) att det kan vara lämpligt att då det handlar om adoption av en person över 18 år som är utländsk medborgare inhämta yttrande från invandrarverket, AC förutsätter att man här avser i Sverige bosatta utländska medborgare. När det gäller adoption från andra länder brukar yttrande kunna inhämtas från UD - svensk ambassad i utlandet.

AC finner att man vid tillämpningen av lagens bestämmelser om adoption borde kunna ta hänsyn till att ett svenskt beslut om adoption ofta numera i praktiken är ett fullföljande av ett åtagande gentemot barnet som gjorts långt tidigare i samband med att ansökan om att få adoptera barnet gjorts i utlandet. När något händer mellan detta åtagande och ansökan i svensk tingsrätt, såsom att någon av parterna skadas och inte kan lämna sitt samtycke eller att adoptanterna ändrar sitt beslut att adoptera riskerar man att barnet i framtiden kommer att sakna rättslig anknytning i Sverige. I förarbetena till lagen borde därför enligt AC:s mening finnas ett uttalande om att man i särskilda fall kan ta hänsyn till det nämnda förhållandet.

AC finner också att det särskilt bör framhållas i förarbetena att även vid prövningen enligt de nu aktuella paragraferna bör det överordnade kriteriet för prövningen vara barnets bästa.

En fråga som inte uppmärksammats tillräckligt i Sverige är vad som händer med de barn som kommit till Sverige i adoptionssyfte, men som aldrig adopteras i Sverige. Den vanligaste orsaken är att barnet placeras i en fosterfamilj och att den första familjen då inte vill medverka till en adoption. Även i andra fall kan det inträffa att ett barn från utlandet förblir oadopterat och således utan rättslig anknytning i Sverige.

AC finner att socialnämnderna har för små resurser att följa upp att alla föräldrar verkligen ansöker om adoption. AC finner också att kommunerna har otillräcklig vägledning i frågan om vilka åtgärder som bör vidtas i fall som dessa,

AC har tagit upp denna fråga med utredningen om barnens rätt, men har även velat beröra den i detta sammanhang, då den har stor betydelse vid adoptioner från utlandet.

4 Övriga frågor

4.1 Göta hovrätt:

Avslutningsvis vill hovrätten framhålla att det kan finnas anledning att i ett större sammanhang se över bestämmelserna i 4 kap. föräldrabalken. bland annat i fråga om de olika åldersgränser som nu gäller. Det kan nämligen ifrågasättas om alla dessa åldersgränser numera är sakligt motiverade. Även


 


Prop. 1980/81:112                                                                  52

från systematisk synpunkt skulle en del stå att vinna på en översyn och omredigering av 4 kap.

4.2 Förbundet adoptionscentrum (AC):

AC  önskar--- också  ta upp  frågan  om  Sveriges  anslutning till

Haagkonventionen av år 1965 ang. behörig myndighet, tillämplig lag och erkännande av beslut rörande adoption.

I den utredning som framlade förslag som sedermera ledde till beslut om införande av Lagen om internationella rättsförhållanden rörande adoption (SOU 1969:11) föreslogs att Sverige skulle ratificera Haagkonventionen. Någon sådan ratificering har därefter inte skett. Såvitt AC kan bedöma uppfyller den svenska lagen de krav som konventionen ställer. Man kan självfallet ifrågasätta värdet av en ratificering, då ännu ett mycket litet antal stater ratificerat konventionen. Storbritannien har emellertid nyligen ratificerat den. Det finns också anledning förmoda att frågan om staters anslutning till konventionen kan väckas i FN, om frågan om internationella adoptioner som planerat tas upp där under det närmaste året.

5 Ikraftträdande m. m.

5.1       Socialstyrelsen:

Socialstyrelsen föreslår dessutom att beteckningen barnavårdsnämnd i 6 § andra stycket bytes ut mot socialnämnd i enlighet med terminologin i socialtjänstlagen. I övergångsbestämmelserna kan anges att detta avser barnavårdsnämnd eller social centralnämnd intill 1982-01-01, tidpunkten för socialtjänstlagens ikraftträdande.

5.2       Nämnden för internationella adoptionsfrågor (NIA):

NIA----- föreslår dessutom att ordet barnavårdsnämnd i 4 kapitlet 6 § andra

stycket byts mot socialnämnd i enlighet med terminologin i socialtjänstlagen. I övergångsbestämmelserna kan anges att vad som sägs om socialnämnd fram till 1982-01-01 även gäller barnavårdsnämnd.


 


Prop. 1980/81:112                                                                 53

Utdrag
LAGRÅDET
                                              PROTOKOLL

vid sammanträde 1981-01-27

Närvarande: f. d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Hilding, justitierådet Vängby.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll vid regeringssam­manträde den 15 januari 1981 har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartementet Winberg beslutat inhämta lagrådets yttran­de över förslag till lag om ändring i föräldrabalken.

Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Göran Håkansson.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Vängby tillägger för sin del följande:

I specialmotiveringen till 4 kap. 5 a § sägs med avseende på kravet, att moderns samtycke till adoptionen skall ha lämnats sedan hon har återhämtat sig tillräckligt efter nedkomsten, att det vid prövning av adoptionsansökan enligt svensk lag saknar betydelse vilken tid som kan ha föreskrivits i barnets ursprungsland när det gäller moderns samtycke. Detta är otvivelaktigt riktigt från teoretisk utgångspunkt. Allt internationellt- rättsligt samarbete bygger emellertid på ett visst mått av tolerans mot och förståelse för varandras regler och institutioner. Om utländsk lag har uppställt en regel om viss tid för moderns samtycke som uppenbarligen har samma syfte som den svenska och om modern samt de som i det främmande landet förberett adoptionsansök­ningen har rättat sig efter denna regel, bör enligt min mening en svensk domstol ta betydande hänsyn härtill, även om tiden skulle te sig väl kort från svensk synpunkt. Det torde som regel vara mycket svårt att inhämta nytt samtycke från modern.

I specialmotiveringen till 6 § sägs det på tal om det fallet, att makar i Sverige har tagit till sig ett utländskt barn i avsikt att adoptera det men sedan av olika skäl inte vill fullfölja adoptionen, att det inte kan anses föreligga några särskilda skäl till en adoption som görs endast för formens skull, nämligen enbart för att möjliggöra att adoptanterna skall kunna lämna samtycke till en ny adoption av andra adoptivföräldrar. Detta är i och för sig riktigt. Skall barnet adopteras av andra, bör de formella problemen lösas på annat sätt. Situationen blir emellertid ofta prekär för ett barn som ryckts upp från sin hemmiljö och hämtats hit under förespegling gentemot hemlandets myndigheter om adoption men som sedan övergivits av dem som velat adoptera det. Att återföra barnet till hemlandet är som regel inte att tänka


 


Prop.  1980/81:112                                                            54

på. Om de som tagit hit ett barn i syfte att adoptera det över huvud taget från svensk synpunkt är godtagbara som adoptanter, bör normalt kunna begäras av dem att de också fullföljer adoptionen och därigenom ger barnet ett familjerättsligt status. Vill de ta ett föräldraansvar och adoptera barnet - med bl. a, de ekonomiska konsekvenser detta medför - bör de få göra detta även otn den rent faktiska vårdnaden om barnet måhända därefter behöver ordnas på annat sätt. Jag menar sålunda att domstolen i en sådan situtation bör kunna anse särskild anledning föreligga till adoptionen, om barnavårds­nämnden anser att den bör genomföras.


 


Prop. 1980/81:112                                                                 55

Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET
                      PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1981-02-12

Närvarande: statsministern Fälidin, ordförande, och statsråden Ullsten, Bohman, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Danell, Petri, Eliasson.

Föredragande: statsrådet Winberg

Proposition om samtycke och tillstånd till adoption

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag till lag om ändring i föräldrabalken.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran. En ledamot av lagrådet har dock för sin del anfört vissa synpunkter på ett par frågor som rör internationella adoptioner. Den ena frågan avser betydelsen av den tid som har förskrivits i barnets ursprungsland när det gäller moderns samtycke. Den andra frågan rör det problem som uppstår när makar i Sverige har tagit hit ett utländskt barn för att adoptera det men sedan inte vill fulfölja adoptio­nen.

Som jag framhållit i remissprotokollet angående frågan om moderns samtycke innebär svensk rätt att samtycket skall ha lämnats sedan modern har återhämtat sig tillräckligt efter nedkomsten. Någon bestämd tid har alltså inte fastställts, utan domstolen har att göra en fri prövning. Vid en sådan prövning kan naturligtvis en viss hänsyn behöva tas till vad som gäller i barnets ursprungsland.

När det gäller problemet med adoptioner som inte fullföljs finner jag inte anledning alt frångå vad jag sagt i remissprotokollet. 1 princip kan det alltså inte anses föreligga någon särskild anledning till en adoption när denna görs enbart för formens skull. Det kan dock inte uteslutas att omständigheterna någon gång kan vara sådana att det finns särskild anledning till en adoption även om adoptivföräldrarna inte kan utöva den faktiska vårdnaden.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 1.5 januari 1981.


 


Prop. 1980/81:112                                                   56

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt fram.


 


Prop. 1980/81:112                                                           57

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll  .................... ..... 1

Propositionens lagförslag.....................................       2

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 15 januari 1981        5

1          Inledning..................................................... ..... 5

2          Allmän motivering ......................................... ..... 5

 

2.1          Samtycke till adoption ...........   ............. ..... 5

2.2          Tillstånd till adoption .............................. ..... 8

2.3          Övriga frågor ........................................ .... iO

2.4          Ikraftträdande m.m................................. ... 11

 

3          Upprättat lagförslag .....................................     11

4          Specialmotivering .........................................     11

5          Hemställan   ................................................     16

6          Beslut ........................................................ ... 16

Bilaga 1 Departementspromemorian   ..................... ... 17

Bilaga 2 Remissyttrandena .................................. ... 35

Utdrag av lagrådets protokoll den 27 januari 1981   .     53

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 12 februari 1981       55