3

Motion
1980/81:94

av Lars-Ingvar Sörenson m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten,
m. m.

Enligt proposition 1980/81:20 föreslås indragning av samhällsplanerarlinjen
vid universitetet i Göteborg. Antalet årsplatser beräknas till 30. och
den planerade spareffekten skulle uppgå till 200000 kr.

Samhällsplanerarlinjen har ifrågasatts kanske främst av det skälet att det
inte varit möjligt att fylla utsatt antal utbildningsplatser de senaste tre åren,
men också därför att linjen skulle ge en smal utbildning med alltför specialinriktade
studier och att det av bl. a. dessa skäl skulle vara svårt att väcka
arbetsmarknadens intresse för de färdigutbildade studenterna.

Av de tillgängliga 30 utbildningsplatserna besattes 28 år 1978, 20 år 1979
och 28 år 1980. Det är alltså sant att antalet platser ej till fullo kunnat
utnyttjas de tre senaste åren. Skälet härtill torde dock sannolikt vara att
potentiella sökande inte haft tillräcklig kännedom om vare sig utbildningen
eller arbetsmarknaden för blivande samhällsplanerare. Inte heller har institutionen
haft tillräckliga resurser för att driva en effektiv informationsverksamhet
bland berörda för sin verksamhet, som dessutom är helt ny.

Däremot är det fel att se utbildningen som smalt anlagd och att arbetsmarknaden
skulle visa ointresse för de utbildade planerarna. Utbildningen
omfattar kunskaper i sju olika ämnen om 140 poäng inkl. praktikområdet,
och marknaden har efter hand visat allt större intresse för studenterna när
det gäller både möjligheten att placera dem i adekvat praktiktjänst och att
erbjuda dem fasta anställningar eller vikariat som färdigutbildade samhällsplanerare.
Samhällsplanering pågår i praktiskt taget alla landets kommuner,
och behovet synes snarast vara växande relativt mot det ökande
kravet på resurshushållning. Det sannolika behovet av samhällsplanerare
kommer av detta och andra skäl att snarast öka under 1980-talet.

Mot bakgrund av det anförda kommer en nedläggning av samhällsplanerarlinjen
vid universitetet i Göteborg att få negativa effekter på flera
områden. Det samlade utfallet av utbildade planerare minskar, såvida man
inte ökar antalet utbildningsplatser vid andra institutioner i landet. 1 första
fallet kommer det att få konsekvenser i form av en bristsituation på
området, i senare fall minskar eller uteblir den beräknade spareffekten.
Därtill kommer att institutionen i Göteborg har en speciell profil och
erbjuder en utbildningsgång som inte utan vidare erhålls vid de andra
institutionerna.

De samlade konsekvenserna av en nedläggning av samhällsplanerarlin

Mot. 1980/81:94

4

jen i Göteborg är inte redovisade i propositionen. Liknande spareffekter
kunde som vi ser det nås utan nedläggning, exempelvis genom samplanering
med annan linjeutbildning, eller genom neddragning av antalet utbildningsplatser
vid denna och andra linjer men med bibehållande av utbildningsresursen
som sådan. Det är enligt vår mening lättare att lägga ned en
institution med dess samlade och under tålmodigt uppbyggnadsarbete
åstadkomna resurs än att åter bygga upp den, därest nedläggningen i
efterhand skulle visa sig vara resultatet av en felbedömning.

Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som

anförts om den tänkta nedläggningen av samhällsplanerarlinjen
vid Göteborgs universitet.

KARL-ERIK SVARTBERG (s) LENNART NILSSON (s)

Stockholm den 6 november 1980

LARS-1NGVAR SÖRENSON (s)

PER BERGMAN (s)
LISA MATTSON (s)
DORIS HÅVIK (s)

VALTER KRISTENSON (s)
KURT HUGOSSON (s)

JAN BERGQVIST (s)

TYRA JOHANSSON (s)

EVERT SVENSSON (s)

HILDING JOHANSSON (s)
RUNE CARLSTEIN (s)

WIVI-ANNE RADESJÖ (s)
LAHJA EXNER (s)