Mot. 1980/81:91

Motion

1980/81:91

av Ingvar Svanberg m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverksamheten,
m.m.

Regeringen har under en följd av år förklarat en stor del av vårt lands
ekonomiska problem med det stora oljeberoendet och prisökningarna på
oljeprodukter.

I proposition 1980/81:20 (s. 12) sägs t. ex.:

Våra balansproblem har allvarligt skärpts till följd av de kraftiga oljeprishöjningarna.
Den fortskridande ekonomiska tillväxten under 1950- och
1960-talen gjorde Sverige allt mer beroende av importerade bränslen. När
vårt land liksom övriga industrinationer drabbades av de kraftiga oljeprishöjningarna
i slutet av 1973, var Sverige en av världens mest oljeberoende
stater. Medan kostnaderna för vår oljeimport 1972 motsvarade 1,9% av
BNP, hade siffran två år senare stigit till nära 5%. Under förra året och i
början av detta år steg oljepriserna återigen kraftigt. För 1980 beräknas
oljeimporten motsvara inte mindre än 6,3% av vår samlade produktion.

Vi delar bedömningen att prisökningarna på oljeprodukter har inneburit
— och kommer att innebära — svåra ekonomiska påfrestningar för vårt
land och ytterst för enskilda människor. Mot denna bakgrund framstår det
som mycket anmärkningsvärt att regeringen under det senaste året inte har
vidtagit någon synlig åtgärd för att minska vårt lands beroende av importerade
oljeprodukter. Det borde vara ytterst angeläget för regeringen att
komma ur denna handlingsförlamning.

I vårens energipolitiska proposition (1979/80:170) lämnades få konkreta
förslag. Inte heller lämnas förslag i denna proposition. Man skall i stället
återkomma under våren 1981, skriver regeringen.

Den 5 november 1980 presenterades förslag till en fond för investeringar
i teknik som kan ersätta olja, i enlighet med de krav som framfördes från
linje 2 i folkomröstningskampanjen om kärnkraften. Detta är ett glädjande
undantag i kraftlösheten och förvirringen.

I stället för att handla och på olika sätt mildra landets beroende av
importerad olja väntar regeringen på utredningar och strider inbördes om
energipolitikens inriktning.

Under denna väntan avslår den borgerliga riksdagsmajoriteten med få
undantag de förslag att minska landets beroende av importerad olja och
göra en kärnkraftsavveckling möjlig som vi socialdemokrater vid skilda
tillfällen har presenterat, bl. a. i motionerna 1979/80:2056 och 1980 U: 3.

1 Riksdagen 1980181. 3 sami. Nr 91

Mot. 1980/81:91

2

I flera fall har också regeringen underlåtit att förverkliga fattade riksdagsbeslut.

Detta är en för landet olycklig situation. Resultatet i folkomröstningen
skapade förutsättningar för en förnuftig energipolitik. Trots detta förmår
inte regeringen bryta sin handlingsförlamning inom energiområdet.

Internationella rapporter konstaterar samstämmigt att läget på oljemarknaden
drastiskt kommer att försämras under 1980-talet. Det kommer att bli
betydligt allvarligare än man hade att räkna med bara för några år sedan.
Konflikten mellan Iran och Irak kan få efterdyningar, som skapar ytterligare
problem.

Så här skriver t. ex. IEA, där Sverige är medlem, i rapporten Outlook for
the eighties (Utblick mot 80-talet):

Två faktorer kommer att dominera utsikterna att få balans mellan tillgång
och efterfrågan på energi under nästa decennium.

En är den olja som sannolikt kan bli disponibel av OPEC; den enda
säkerheten i det avseendet är att mängden kommer att vara betydligt
mindre än bedömningarna vid tidigare beräkningar.

Den andra är de industrialiserade ländernas ekonomiska föreställningar
och energiprogram. Ekonomiskt beslutsfattande måste i ökad utsträckning
ta hänsyn till de potentiella störningar som kan uppstå ur en osäker
energisituation och behovet av att utveckla, som ett komplement till ekonomisk
politik, en stark energipolitik som kan bidra till förverkligandet av
ekonomiska mål.

Det finns tyvärr inget som tyder på att den svenska regeringen f. n. är i
färd med att utveckla den handlingskraftiga energipolitik som IEA efterlyser
och som vårt land så väl behöver.

Vi redovisar därför i denna motion en rad förslag som kan bidra till en
kraftfull energipolitik och till förbättringar av bytesbalans, ekonomi och
sysselsättning.

Program för oljeersättning

Åtgärder mot det alltför stora oljeberoendet måste snarast vidtas. Motiven
är självklara. Riskerna för ytterligare prisstegringar, tillfälliga eller
varaktiga störningar i tillförseln och negativa effekter på handelsbalans och
ekonomi är speciellt allvarliga för Sverige, som till 70% är beroende av
importerad olja för energiförsörjningen.

Därför måste regeringen snarast presentera en rikstäckande plan och ett
program för oljeersättning. Av planen skall framgå målsättningar för oljeersättning
inom olika samhällssektorer på både kort och lång sikt. I
programmet måste ingå flera styrmedel och stimulanser så att en effektiv
oljeersättning kan bli verklighet.

Riksdagen bör hemställa att regeringen snarast lämnar förslag om en
plan och ett program för oljeersättning.

Mot. 1980/81:91

3

Det är också väsentligt att regeringen snarast försöker stimulera kommunerna
att genomföra kraftfulla åtgärder för att förstärka den kommunala
energiplaneringen. Överläggningar mellan regeringen och kommunerna
bör därför snarast komma tili stånd. Vid dessa överläggningar bör diskuteras
hur stat och kommun i samverkan kan bidra till ökad trygghet i
oljeförsörjningen. Överläggningarna bör också syfta till kommunala program
för ersättning av olja med andra bränslen. Dessa program bör
utarbetas med olika ambitionsnivåer beträffande bl. a. ökningstakten av
andelen inhemska bränslen i den kommunala energibalansen. Vid överläggningarna
bör också behandlas hur kommunerna kan använda inhemska
bränslen och därmed undvika att ersätta ett kraftigt oljeberoende med ett
nytt alltför stort beroende av importerat kol.

Beredskapsplan

Det internationella läget på oljemarknaden har allvarligt försämrats. Vi
socialdemokrater har vid flera tillfällen krävt åtgärder av regeringen så att
vårt land kan möta en allvarlig kris i oljeförsörjningen.

I motion 1979/80:2056 begärde vi att regeringen snarast skulle utarbeta
en beredskapsplan för en akut oljeförsörjningskris. Vid riksdagsbehandlingen
konstaterade utskottet (NU 1979/80: 70, s. 38):

En analys bör därför göras av vilka hot vår oljeförsörjning är utsatt för,
vilka effekter en betydande minskning av oljetillförseln skulle få och vilka
åtgärder som bör vidtas för att minska de negativa verkningarna av en
djupgående oljekris. Riksdagen bör rikta en anmodan härom till regeringen.

Detta blev också riksdagens beslut.

Ännu har inget gjorts av regeringen för att tillgodose riksdagens beslut.
Detta är en anmärkningsvärd nonchalans mot det enhälliga riksdagsbeslutet.
Åtskillig tid har därmed förspillts i denna viktiga fråga.

Vi upprepar därför våra krav på en beredskapsplan för en akut oljeförsörjningskris.

Katalytisk kracker

Vi socialdemokrater har också vid flera tillfällen krävt att regeringen
allvarligt skall pröva förutsättningarna för en förstärkning av den svenska
oljeberedskapen genom att samhället i delägarskap med OK bygger en s. k.
katalytisk kracker. Senast skedde detta i motion 1980 U:3 vid den s.k.
urtima riksdagen. I en sådan anläggning kan tunga eldningsoljor vidareförädlas
till lättare oljeprodukter inom landet.

OK:s egna beräkningar avser en kracker med storleken 1,5 miljoner ton
olja. En sådan kracker skulle väsentligt kunna förbättra den svenska
bytesbalansen genom att billigare råvaror kan köpas in och förädlas.

Mot. 1980/81:91

4

Snabba beslut om investeringar som syftar till ökad förädling i de svenska
raffinaderierna är nödvändiga. Detta ökar försörjningstryggheten med
lättare oljeprodukter och kan väsentligt minska påfrestningarna på bytesbalansen.
Ett statligt engagemang tillsammans med OK i en katalytisk
kracker är därvid ett första steg.

Utskottets borgerliga majoritet konstaterade i samband med behandlingen
av motionen vid den urtima riksdagen (NU 1980 U: 1 y, s. II):

Näringsutskottet har två gånger under riksmötet 1979/80 (NU 1979/
80:25, 1979/80:70 s. 38) avstyrkt motionsyrkanden som i huvudsak varit
identiska med det nu angivna. Härvid har utskottet utgått från att regeringen
utan anmaning av riksdagen prövar möjligheterna att förstärka den
svenska oljeberedskapen genom att staten deltar i byggandet av en anläggning
för katalytisk krackning.

Med denna motivering avstyrkte den borgerliga utskottsmajoriteten det
socialdemokratiska förslaget. Detta vann inte heller riksdagens bifall.

Tyvärr finns ingen grund för de borgerliga riksdagsledamöternas tilltro
till regeringens initiativförmåga. Inga seriösa ansträngningar har gjorts av
regeringen för att pröva frågan. Vi tvingas därför återigen upprepa vårt
krav.

Riksdagen bör begära att regeringen allvarligt prövar förutsättningarna
att förstärka den svenska oljeberedskapen genom att samhället eventuellt i
delägarskap med OK bygger en s. k. katalytisk kracker för att inom landet
kunna vidareförädla tunga eldningsoljor till lätta oljeprodukter.

Utvecklingsplan m. m.

I motion 1980 U:3 krävde vi socialdemokrater att regeringen snarast
skulle utarbeta en plan för utvecklingen av den svenska raffinaderiverksamheten
och den petrokemiska industrin. Ett av planens syften bör vara
att minska vårt importberoende av förädlade produkter och även i övrigt
öka vår energipolitiska handlingsfrihet. Om inte en kraftfull planering och
investeringar kommer till stånd, kommer vårt land också i framtiden att bli
starkt beroende av import av förädlade energiråvaror. Därmed ersätts ett
importbehov av olja med ett nytt och osäkert beroende av utländska
intressen. Detta är olyckligt för både försörjningstryggheten och bytesbalansen.

Fortsatta energipolitiska överläggningar med bl. a. Norge skulle också
underlättas väsentligt, om vårt land hade ett klart utformat program för
utvecklingen av den svenska petrokemiska industrin.

Riksdagen bör hemställa att regeringen snarast låter utarbeta en plan för
utvecklingen av den svenska raffinaderiverksamheten och den petrokemiska
industrin.

Mot. 1980/81:91

5

Torv

Torvutvinning för förbränning och kemisk förädling kan också bli mycket
betydelsefull. Redan i dag är torv ett ekonomiskt attraktivt alternativ
till kolet på många platser i vårt land. En forcerad torvutvinning skulle
kunna betyda många nya arbetstillfällen i flera regioner. Vi förutsätter att
regeringen inom kort också presenterar en plan för en sådan utvinning.

Avtal med Norge

För att öka försörjningstryggheten bör regeringen också på allvar försöka
anstränga sig för att få direktavtal med bl. a. Norge om olje- och
gasleveranser inom ramen för ett utvidgat nordiskt industri- och energipolitiskt
samarbete.

Fyndigheterna av olja och gas i norra Norge kan skapa intressanta
möjligheter till en industriutveckling i de norra delarna av Norge, Sverige
och Finland. Det är anmärkningsvärt att regeringen inte har engagerat sig
hårdare för att ett sådant samarbete skall komma till stånd.

Hetvatten från kärnkraftverk

Ytterligare en fråga av stor betydelse för den svenska oljeförsörjningen
är storstädernas värmeförsörjning. Energikommissionen visade att hetvatten
från de svenska kärnkraftverken skulle kunna användas för att ersätta
27 TWh värme per år. Detta motsvarar 2,5 miljoner ton olja eller ca 10%
av vår oljeimport. Hetvattenavtappning från reaktorerna skulle sålunda
ytterligare förbättra vår handelsbalans med mellan 2 och 3 miljarder kronor
per år.

I storstadskommunerna råder nu en olycklig oklarhet och handlingsförlamning
i den energipolitiska planeringen på grund av att regeringen ännu
inte har tagit de nödvändiga initiativen och gett besked om framtiden.
Regeringen måste snarast fatta de övergripande beslut som fordras för
storstädernas värmeförsörjning.

Metanol och etanol

Samfärdseln är nästan totalt beroende av olja. En snabb oljeersättning
inom denna sektor är nödvändig för att inte allvarliga kriser skall uppstå i
framtiden.

Regeringen bör därför snarast presentera förslag till principbeslut om
introduktion av metanol och etanol inom samfärdselns område. Det är
också angeläget att regeringen snarast fattar beslut om lokaliering av
försöksanläggningen för metanol. Denna fråga har förhalats under flera år.

Riksdagen bör hemställa att regeringen snarast vidtar dessa åtgärder.

Mot. 1980/81:91

6

Fond för ny teknik

I proposition 1980/81:20 aviserar regeringen förslag om en fond för
investeringar i energiteknik som kan ersätta olja. En proposition lämnades
av regeringen den 3 november. Vi hälsar detta med tillfredsställelse. Förslaget
fanns i den s. k. avvecklingsplan för kärnkraften som linje 2 presenterade
i valrörelsen.

Det är väsentligt att fonden kan bli ett handlingskraftigt instrument i
strävandena att minska landets beroende av olja. Detta förutsätter bl. a. att
fonden organiseras på ett sådant sätt att verksamheten naturligt kan integreras
och samordnas i den nuvarande organisationen av energisektorn. Vi
återkommer senare om denna fråga i en speciell motion med anledning av
regeringens proposition.

Kärnkraft som oljeersättning

De svenska kärnkraftsreaktorerna är en viktig tillgång i försöken att
reducera oljeberoendet.

På grund av en lägre tillväxt i ekonomi och industriproduktion under
1970-talet och en förväntad långsam ökning under 1980-talet har framför
allt industrins efterfrågan på elektricitet visat sig bli lägre än vad som
förutsattes, när de avgörande besluten om utbyggnaden av både kärnkraft
och vattenkraft fattades under 1960-talet och i början av 1970-talet.

Detta innebär att en större mängd elkraft är tillgänglig för oljeersättning
under 1980-talet än vad som skulle ha varit fallet vid en mer positiv
ekonomisk utveckling. Denna möjlighet måste självfallet tas till vara.

I folkomröstningskampanjen om kärnkraften skrev linje 2 i sin s.k.
avvecklingsplan:

Under de närmaste 15 åren kan också kärnkraften utnyttjas för att
minska oljeförbrukningen. Det kan ske genom elanvändning såväl i industriprocesser
som i byggnadsuppvärmningen. Man måste då välja sådana
metoder att vi inte blir låsta till elutnyttjande eller försvårar introduktionen
av andra energikällor. Detta ställer bestämda krav på att elanvändningen i
sin tur kan ersättas med alternativa energikällor allteftersom dessa kommer
fram i större skala. Därför skall direktverkande elvärme förhindras i
ny permanentbebyggelse.

Elöverskottet under 1980-talet förutsågs alltså från linje 2 och fick i
denna linjes avvecklingsplan en mycket strategisk roll för att klara den
dubbla uppgiften att avveckla kärnkraften och minska oljeberoendet.

Den s.k. elanvändningskommittén (ELAK) tillsattes den 17 april 1980
av regeringen för att bl. a.:

O ange hur man kan använda el för att spara olja utan att därigenom låsa

sig till en ökad elförbrukning i framtiden,

O utforma förbud med vissa undantag mot direktverkande elradiatorer,

Mot. 1980/81:91

7

O ange hur uppvärmningssystem skall utformas för att bli flexibla, dvs.

helt eller delvis kunna utnyttja andra energislag än olja och el,

O att redovisa de ekonomiska konsekvenserna m. m. av förslagen.

Regeringens åtgärd att tillsätta utredningen för att bl.a. tillgodose de
krav som framfördes från linje 2 i folkomröstningskampanjen är tillfredsställande.

Kommittén har nu lämnat sitt betänkande El och olja (Ds I 1980:22). Det
finns ingen anledning att nu föregripa remissbehandlingen och den proposition
som regeringen har utlovat till våren 1981. Men några kommentarer
om kommitténs slutsatser och förslag bör dock göras.

Kommittén redovisar med stöd av olika prognoser att det s.k. elöverskottet
beräknas bli ca 4 TWh på sommaren och 9 TWh på vintern säsongen
1989/90. Samtidigt redovisar kommittén en mängd förslag om hur denna
elkraft skall tas till vara samt hur konvertering från olja till el kan genomföras.
Kommittén anser att det finns möjlighet att använda 13—20 TWh
elkraft som oljeersättning 1990.

Man skriver:

Vi anser det klokt att med hänsyn till de trögheter som finns, planera
möjligheterna till oljeersättning på den högre nivån, dvs. 20 TWh i möjlig
konvertering. Om det visar sig att industriproduktionen utvecklar sig enligt
förutsättningarna i LU-80 kan takten i konverteringarna enkelt anpassas
till den lägre nivån, dvs. 13 TWh i möjlig konvertering.

Kommittén redovisar detta räkneexempel över en s. k. konverteringsplan,
dvs. hur mycket olja som inom olika samhällsområden kan ersättas
av den elkraftstillgång som bl. a. våra kärnkraftsreaktorer innebär:

O 7—8 TWh elenergi i småhusen ersätter 900000 m3 olja per år,

O 4 TWh elenergi i medelstora pannor ersätter 450000 m3 olja per år,

0 3 TWh elenergi i större pannor i fjärrvärmenät och industrier ersätter
300000 m3 tjock eldningsolja per år.

Sammanlagt innebär detta räkneexempel att 1 400000 m3 lätt eldningsolja
och 300000 m3 tung eldningsolja år 1990 skulle kunna sparas genom
användning av 14—15 TWh elenergi. Detta motsvarar mellan 5 och 10% av
vår nuvarande oljeimport eller en minskad kostnad för importen av ca

1 500 milj. kr. per år.

Bland kommitténs förslag märks bl.a.:

O byggnaders uppvärmningssystem skall utformas så att de ger viss frihet
vid val av energikälla,

O förbud mot direktverkande elradiatorer i nya hus - med vissa undantag
— från den I januari 1982 för att handlingsfriheten i uppvärmningssystemet
skall finnas,

O lån och bidrag för att underlätta konvertering från olja till el i äldre
pannor.

Vi utgår ifrån att regeringen tar till vara de möjligheter till oljeersättning
som den tillgängliga elkraften och elanvändningskommitténs förslag har
skapat.

Mot. 1980/81:91

Hushållning

Hushållning med olja är en viktig väg att förbättra både försörjningstrygghet
och bytesbalans. Regeringen aviserar att man kommer att presentera
förslag om energihushållningen under våren 1981. Det finns inga skäl
att nu föregripa denna behandling.

En effektiv energihushållning är en av de viktigaste vägarna för vårt land
att komma bort från det allför stora oljeberoendet.

Redan 1975 års energipolitiska beslut innebar en kraftig satsning på
energihushållning, bl. a. i bostäder, lokaler och industrier. Den socialdemokratiska
regeringen gav den 19 augusti 1976 planverket i uppdrag att
komma med förslag om hur energihushållningen i höstäder ständigt kunde
förbättras. Det är vänsentligt att nya erfarenheter ständigt tas till vara så
att knappa ekonomiska resurser kan användas där de får störst effekt.

Vi socialdemokrater har vid skilda tillfällen hävdat i riksdagen att den
första borgerliga regeringens förslag om energihushållning i bebyggelsen
(den s. k. sparplanen) skulle kunna innebära svårigheter att uppnå ambitionerna
i 1975 års energipolitiska beslut, bl. a. på grund av att ekonomiska
resurser satsades på projekt med dålig spareffekt.

Vi har också hävdat att effekterna av tidigare genomförda åtgärder
skulle utvärderas, innan man bestämde sig förden långsiktiga inriktningen.
Först i maj 1978 gav regeringen bostadsstyrelsen i uppdrag att göra en
utvärdering av energisparstödets effekter.

Denna utvärdering — presenterad på våren 1979 — bekräftade de socialdemokratiska
farhågorna. De borgerliga regeringarna har slösat med allmänna
medel och i onödan förvärrat den ekonomiska krisen.

Under budgetåret 1977/78 betalades energisparstöd med en sammanlagd
godkänd kostnad av 990 milj. kr. Trepartiregeringen tillät i och med den
s. k. sparplanen från våren 1977 att man också fick energisparstöd för byte
av fasadskikt. Under budgetåret 1977/78 gick hela 265 milj. kr. till dessa
arbeten. De ger ingen som helst energibesparing, konstaterade bostadsstyrelsen
i sin utvärdering.

Utvändig isolering av ytterväggar, inkl. utbyte av fasadskikt. kostade
sammanlagt ca 540 milj. kr. under samma budgetår. Åtgärderna har enligt
rapporten en mycket ringa spareffekt.

Däremot är det helt klart att huset stiger kraftigt i värde, när fasaden
renoveras, ofta i samband med en tillbyggnad som kräver ytterligare energi.
Ca 70% av stödet tillföll småhusägarna. Därmed har stödet bidragit till
en inte oväsentlig omfördelning till småhusägarnas förmån.

Energisparstödet till bebyggelsen skall enligt regeringen få en förändrad
inriktning. I en särskild proposition under första halvåret 1981 kommer
regeringen också att göra en omprövning av energisparplanen. Enligt beräkningarna
kan denna översyn av energisparstödet leda till besparingar på
ca 300 milj. kr. per år.

Mot. 1980/81:91

9

Samhällets stöd till energibesparingar i näringslivet har haft en betydligt
bättre effekt än stödet till bebyggelsen. Men även här är förändringar
motiverade.

Vi förutsätter nu att regeringen under våren 1981 i en särskild proposition
gör den utlovade omprövningen av energisparplanen i befintlig bebyggelse
och en översyn av energisparstödet till bebyggelsen. Vi kan därför
acceptera regeringens förslag om att statsbidrag till energibesparande
åtgärder i näringslivets byggnader och processer inte bör utgå efter utgången
av år 1980. Företagen bör själva svara för dessa i många fall
lönsamma investeringar.

Självfallet måste kraftiga ansträngningar också i fortsättningen vidtas för
att hushållningen och utvecklingen av nya alternativ skall kunna forceras.
Vi kommer därför med intresse att ta del av regeringens förslag om bl. a. en
fond för investeringar i energiteknik som kan ersätta olja, stöd till prototyper
och demonstrationsanläggningar, utbildnings- och rådgivningsverksamhet,
forskning och utveckling inom energiområdet samt stödet till små
vattenkraftverk.

Kol och nya alternativ

En kraftig satsning på inhemska alternativ till oljan är en annan viktig
väg att förbättra försörjningstrygghet och bytesbalans. Vi utgår ifrån att
dessa frågor kommer att få en omfattande behandling i regeringens aviserade
energipolitiska proposition till våren 1981. Men det finns redan nu skäl
att ta vissa initiativ.

Utredningen om omställbara eldningsanläggningar föreslog i betänkandet
Övergång till fasta bränslen (SOU 1980:9) att större eldningsanläggningar
(högre förbrukning än 50000 MWh bränsle per år, motsvarande ca
5000 m3 tjock eldningsolja) i framtiden skall utformas så att de drivs med
fasta bränslen som kol, torv och skogsbränslen. Exempel på anläggningar
är hetvattenscentraler, industrins ångpannor och anläggningar för elproduktion.

Mindre anläggningar skall förberedas så att de kan ställas om till eldning
med inhemskt fast bränsle utan omfattande ombyggnadsarbeten och kompletteringar.
Man föreslår dock inte att befintliga anläggningar förändras.
Däremot skall lagstiftningen gälla anläggningar som ingår i större system
som t. ex. Qärrvärmesystem.

Utredningens lagförslag lämnar valet fritt mellan olika fasta bränslen.
Därvid varnar man för en stor kolanvändning. Man skriver:

Beroende på prisutvecklingen kan kol i stor utsträckning komma att
väljas framför inhemska bränslen. De senare finns inte heller allmänt
tillgängliga i tillräckliga mängder i alla delar av landet, särskilt inte i de
mest tätbefolkade delarna.

Mot. 1980/81:91

10

OEA.s förslag kan därför leda till att kolanvändningen ökar väsentligt.
Statsmakterna kan emellertid stanna för att en sådan ökning inte bör ske av
hälso- och miljöskäl. I så fall bör inte lagförslaget genomföras med dess
nuvarande utformning.

F. n. pågår den utveckling som OEA varnar för.

De kommuner som f. n. måste byta ut gamla pannor eller utöka energiproduktionen
väljer med få undantag kol utan att systematiskt överväga
andra alternativ.

Det är en viktig uppgift för statsmakterna de närmaste åren att genomföra
konkreta åtgärder så att utvecklingen av inhemska bränslen kan stimuleras.

Det finns olika vägar att påskynda denna utveckling. En väg kan vara att
genom statliga prisgarantier, ekonomiska bidrag m. m. stimulera introduktionen
av inhemska bränslen. En annan möjlighet ger fonden för ny energiteknik.
Denna kan bli ett effektivt styrmedel i valet mellan olika bränslen.

Ett prövningsförfarande, där anläggningsinnehavaren tillåts använda kol
först då studier visar att andra alternativ är orealistiska, är en annan väg.

Vi utgår ifrån att regeringen prövar dessa och andra förslag vid utarbetandet
av den aviserade energipropositionen.

Samtidigt är det väsentligt att konstatera att kolet är världens största
energireserv. Också en del av vårt lands oljeersättning måste ske med kol.
Forskning och utveckling av bl. a. bättre reningsteknik måste därför få
erforderliga resurser.

Kolets miljökonsekvenser klarläggs f. n. genom det s. k. Kol-hälsa—
miljö-projektet i Vattenfalls regi. Inom något eller några år föreslår man
åtgärder för en förbättrad kolteknik.

I detta sammanhang finns det anledning att upprepa vad som sades i den
socialdemokratiska partimotionen 1979/80: 2056. Där hette det:

Både miljöskäl och det faktum att större klarhet nås inom något år om
andra energikällors möjligheter gör det motiverat att vänta några år med
beslut om en kraftig kolintroduktion i vårt land. Däremot är vi medvetna
om att ett visst ökat beroende av kol inte heller på kort sikt går att undvika.

Elproduktion genom kolkondenskraftverk bör över huvud taget ej komma
i fråga. En massiv satsning på koleldade kraftvärmeverk bör undvikas.

Samma uppfattning om kolet kom till uttryck hos linje 2 i folkomröstningskampanjen,
bl. a. på valsedeln.

Vårt land kommer som tidigare nämnts att behöva en viss import av kol i
framtiden. Men stor oklarhet råder i dag om möjligheterna att importera
detta kol genom en större svensk kolhamn. Vissa kommuner planerar i
detta läge att importera kol direkt från utländska hamnar. Det är angeläget
att regeringen därför snarast presenterar förslag om hur kolimporten till
vårt land skall ske, om samhället bör investera i en större kolhamn,
lokaliseringen av denna hamn m. m.

Mot. 1980/81:91

11

Riksdagen bör hemställa att regeringen snarast presenterar riktlinjer för
den svenska kolanvändningen samt olika åtgärder för att dessa riktlinjer
skall kunna bli verklighet.

Utvecklings- och upphandlingsbolag, m. m.

Vid behandlingen av proposition 1978/79: 115 på våren 1979 beslutade
riksdagen på socialdemokratiskt initiativ att regeringen skyndsamt borde
inrätta ett utvecklingsbolag på energiområdet.

Ännu har regeringen inte inrättat det av riksdagen begärda utvecklingsbolaget.
Detta speglar både regeringens nonchalans mot riksdagen och
dess oförmåga att ta initiativ i energipolitiken. Denna kraftlöshet kan få
svåra konsekvenser i framtiden.

Riksdagen bör därför ytterligare en gång begära att regeringen inrättar
detta utvecklingsbolag.

En god kontakt mellan beställare och tillverkare och överblick över
marknaden måste skapas för att introduktionen av förnybara energikällor
skall påskyndas. En effektiv och samordnad teknikupphandling är ett
viktigt steg i det arbetet. Ett upphandlingsbolag för ny energiteknik, i
vilket stat och kommun har det dominerade inflytandet, bör därför bildas.
Inom ramen för detta bolag skulle bl. a. mindre kommuner kunna få hjälp
med en samordnad upphandling av produkter med god kvalitet. Risken är i
dag allvarlig att mindre seriösa tillverkare har stora försäljningsframgångar.
innan skilda upphandlare har skaffat sig en god kunskap och innan
samhällets resurser för provning m. m. har utvecklats.

Riksdagen bör därför begära att regeringen snarast lämnar förslag om ett
upphandlingsbolag, där stat och kommun har det dominerande inflytandet.
5 milj. kr. till bolaget bör avsättas budgetåret 1981/82.

Regeringen bör också snarast vidta åtgärder så att utvecklingsavtal kan
tecknas med stora upphandlare av betydelsefull och framtidsinriktad energiteknik
som t. ex. statliga myndigheter, kommuner och stora bostadsföretag.
Utvecklingsavtal inom skilda områden innebära» staten, avtalsparten
och den tillverkande industrin tillsammans delar de kommersiella riskerna
vid den nödvändiga introduktionen av den nya tekniken.

Fjärrvärme

För att underlätta introduktionen av bl. a. direkt solvärme, spillvärme
och värmepumpar bör regeringen snarast lämna förslag som leder till att
tillkommande vattenburna system, bl. a. i kommunernas fjärrvärmesystem,
dimensioneras för s.k. lågtemperatur i enlighet med rekommendationer
från bl.a. den s.k. elanvändningskommittén (ELAK) och tidigare
socialdemokratiska motioner.

Mot. 1980/81:91

12

Övervinster i vattenkraftsproduktionen

Regeringens proposition 1980/81:20 syftar till att förstärka statsfinanserna.
Inom energipolitikens område finns också dessa möjligheter.

I motion 1979/80:2056 krävde vi socialdemokrater att regeringen skyndsamt
borde lämna förslag om särskild beskattning av övervinster i vattenkraftsproduktionen,
i enlighet med texten på valsedeln från linje 2. Dessa
s. k. övervinster — miljardbelopp som ökar för varje år - uppkommer hos
ägarna till äldre anläggningar genom att det s. k. råkraftspriset baseras på
produktionen i nyare anläggningar med höga anläggningskostnader.

Vid riksdagsbehandlingen hänvisade utskottet (NU 1979/80: 70, s. 56) till
den tillsatta utredningen om beskattning av energi m. m. (B 1979:06) och
regeringens proposition. Man skrev:

Föredraganden anser att det nu finns anledning att fördjupa bedömningen
och utarbeta konkreta alternativ. Han aviserar att energiskatteutredningen
kommer att ges tilläggsdirektiv i denna fråga.

Utskottet utgår från att kommittén snarast tar upp frågan om beskattning
av s.k. övervinster i vattenkraftsproduktionen. Vidare förutsätter utskottet
att regeringen på grundval av kommitténs överväganden skyndsamt
utarbetar förslag om den närmare utformningen av en särskild skatt på
dessa vinster.

Utskottets moderata representanter reserverade sig mot detta. Man
ansåg inte att kommitténs förslag borde föregripas på det sätt som önskades
i den socialdemokratiska motionen.

Det är anmärkningsvärt att utredningen om beskattning av energi ännu
inte ens har fått de tilläggsdirektiv som föredraganden utlovade i propositionen
och som utskottet baserade sitt ställningstagande på.

Riksdagen bör därför begära att regeringen snarast lämnar förslag om
särskild beskattning av övervinster i vattenkraftsproduktionen.

Internationella oljebolag

Vidare bör regeringen snarast låta utreda de internationella oljebolagens
skatteförhållande. Starka principiella skäl talar för detta.

Kraftsamling nödvändig

En avveckling av det stora oljeberoendet är en utomordentligt svår
energipolitisk uppgift. Denna skall genomföras samtidigt med en avveckling
av kärnkraften senast till år 2010 i enlighet med folkomröstningens
resultat. Vi har i denna motion redovisat några nödvändiga första steg i
detta omfattande arbete.

Vi har också redovisat den handlingsförlamning som präglar den nuvarande
regeringen. Denna handlingsförlamning är anmärkningsvärd med

Mot. 1980/81:91

13

tanke på att det råder fullständig politisk enighet om att folkomröstningsresultatet
skall följas. Situationen är speciellt svårförklarlig med hänsyn till
att ett av regeringspartierna hävdade att all kärnkraft borde avvecklas
redan till år 1990.

Särskilt allvarlig är regeringens oförmåga att vidta några konstruktiva
åtgärder på oljeområdet. Sanningen är den att Sverige i dag saknar en
samlad och genomtänkt oljepolitik. Det är allvarligt både med hänsyn till
energiförsörjningen och vår handelsbalans.

Vi anser att det är utomordentligt viktigt att regeringen snarast tar
politiska och organisatoriska initiativ både inom regeringskansliet och
inom energisektorns olika myndigheter så att en kraftsamling kan skapas i
energipolitiken.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen

1. hemställer att regeringen snarast lämnar förslag om en plan och
ett program för oljeersättning.

2. begär att regeringen prövar förutsättningarna att förstärka den
svenska oljeberedskapen genom att staten i samarbete, eventuellt
delägarskap med OK, bygger en s. k. katalytisk kracker för
att inom landet kunna vidareförädla tunga eldningsoljor till lätta
oljeprodukter.

3. begär att regeringen snarast låter utarbeta en plan för utvecklingen
av den svenska raffinaderiverksamheten och den petrokemiska
industrin,

4. hemställer att regeringen snarast lämnar förslag till principbeslut
om introduktion av metanol och etanol samt fattar beslut om
lokaliseringen av en försöksanläggning för metanol,

5. begär att regeringen snarast presenterar riktlinjer för den svenska
kolanvändningen samt olika åtgärder för att dessa riktlinjer
skall kunna bli verklighet.

6. hemställer att regeringen snarast lämnar förslag om ett upphandlingsbolag
inom energiområdet, i vilket samhället skall ha det
dominerande inflytandet.

Mot. 1980/81:91

14

7. begär att regeringen snarast verkställer tidigare riksdagsbeslut
om en beredskapsplan för en akut oljeförsörjningskris. utvecklingsbolag
på energiområdet samt beskattning av övervinster i
vattenkraftsproduktionen.

Stockholm den 5 november 1980

LENNART PETTERSSON (s) GUNNAR NILSSON (s)
KARL-ERIK HÄLL (s)

INGVAR SVANBERG (s)
HUGO BENGTSSON (s)
NILS ERIK WÅÅG (s)

WIVI-ANNE RADESJÖ (s)
SIVERT ANDERSSON (s)
BIRGITTA JOHANSSON (s)
STURE THUN (s)

RUNE JONSSON (s)

INGVAR CARLSSON (s)
LILLY HANSSON (s)

THAGE PETERSON (s)

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980