Motion

1980/81:884

av Marie-Ann Johansson m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:76 om interneringspåföljdens
avskaffande och straffet för grovt narkotikabrott m. m.

I regeringens proposition 1980/81:76 föreslås ändringar i brottsbalken och
narkotikastrafflagen som bl. a. syftar till att tillgodose intresset av samhällsskydd
mot särskilt den grova vålds- och narkotikabrottsligheten.

Vpk instämmer i förslaget om att avskaffa interneringspåföljden. Att
avskaffa detta tidsobestämda straff innebär en förbättring av rättssäkerheten.
De skillnader som fanns mellan fängelse och internering har dessutom,
vilket framgår av propositionen, i det närmaste försvunnit.

I samband med avskaffandet av interneringspåföljden framförs i propositionen
också förslag om en särskild straffskärpningsregel vid återfall. Om det
första brottet var belagt med minst två års fängelse och återfallsbrottet är
belagt med mer än sex års fängelse skall man kunna skärpa återfallsbrottets
påföljd med fyra år.

Departementspromemorian, som ligger till grund för regeringens förslag,
hade satt denna påföljdsskärpning till två år. Regeringen föreslår i stället fyra
år för att komma upp i sammanlagd strafftid på tolv år, som är
interneringsstraffets maximilängd.

Vpk är, liksom flera remissinstanser, mycket tveksamt till ett återinförande
av denna typ av straffskärpningsregel. En sådan regel har enbart ett
”värde” för samhället som bestraffning. En intagen skall under längre tid än
annars sona sitt brott. Faran för ytterigare återfall kan, som framgår av
propositionen, svårligen bedömas när påföljden bestäms, och detta skall
heller inte göras i det föreliggande förslaget. Att ytterligare påföljd skulle
verka avskräckande och fungera i preventivt syfte kan heller inte hållas för
troligt, eftersom påföljden från början är mycket lång. Att skärpa straffet
innebär heller inte att man underlättar rehabiliteringen av den intagne.
Tvärtom uttalas i propositionen om 14 dagars fängelse att frihetsstraffen har
övervägande negativa effekter för dem som straffas.

Det är enligt vår mening viktigt att straffskalorna anses som rättvisa och
rättfärdiga av allmänheten. Under de senaste årens debatt om den alltmer
omfattande narkotikabrottsligheten har allt flera röster höjts för straffskärpningar
för denna typ av brott. Framför allt har människor reagerar så inför
”hjärnorna” bakom denna brottslighet som, utan att smutsa sina egna
händer, skickar allt flera unga människor in i en för tidig död.

Propositionen innehåller också förslag till straffskärpningar för narkotikabrott.

Enligt vår mening bör frågan om en straffskärpningsregel prövas av
1* Riksdagen 1980/81. 3 sami. Nr 883-891

Mot. 1980/81:884

4

fängelsestraffkommittén. Det resultat denna kommitté kommer fram till,

vad gäller den allmänna översynen av straffskalorna och reglerna för

villkorlig frigivning, har stor betydelse för bedömningen av frågan om en
allmän straffskärpningsregel. Vi anser dock att övervägande skäl talar för att
genomföra propositionens övriga förslag.

Med hänvisning till det anförda och med godkännande av proposition
1980/81:76 i övrigt föreslås

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till lag om
ändring i brottsbalken vad avser 26 kap. 3 §,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer att förslaget till

förändring i den del som avses i punkten 1 överlämnas till

fängelsestraffkommittén för ytterligare övervägande.

Stockholm den 26 januari 1981
MARIE-ANN JOHANSSON (vpk)

NILS BERNDTSSON (vpk) KARIN NORDLANDER (vpk)

JÖRN SVENSSON (vpk) BERTIL MÅBRINK (vpk)

PER ISRAELSSON (vpk)