Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion

1980/81:84

av Ingvar Svanberg m. fl.

med anledning av proposition 1980/81:20 om besparingar i statsverk
samheten, m. m.

Regeringen diskuterar i proposition 1980/81:20 ett antal besparingar
inom industridepartementets verksamhetsområde. Några konkreta förslag
till besparingar redovisas. På andra punkter aviseras förslag i den kommande
budgetpropositionen. Flertalet av dessa förslag är tills vidare föga
preciserade.

Vi skall från socialdemokratisk sida i denna motion främst behandla de
punkter som omfattas av konkreta yrkanden. Det innebär att frågan om
avveckling av det s. k. DIS-systemet tas upp. Vi skall dessutom här beröra
frågan om inriktningen av den statliga politiken på tekoområdet som aktualiseras
i det avsnitt av propositionen som behandlar besparingar inom
handelsdepartementets verksamhetsområde. Avslutningsvis tar vi upp vissa
konsumentpolitiska frågor. Vår syn på energipolitiken redovisas i en
särskild motion.

DIS-systemet

I propositionen föreslås en avveckling av DIS-systemet i sin nuvarande
form. Lagen (1976:349) om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor föreslås
bli upphävd.

Från socialdemokratisk sida menar vi att den nyligen genomförda översynen
av DIS-systemet övertygande visat att de förväntningsuppgifter som
tas in genom systemet i mycket liten utsträckning fyller såväl statistiska
syften som uppgiften att fungera som information om förestående större
förändringar vid enskilda arbetsställen. Detta är också flertalet remissinstansers
uppfattning. Eftersom systemet därmed måste anses icke fylla
sina centrala uppgifter har vi från socialdemokratiskt håll inte anledning att
motsätta oss en nedläggning av DIS-systemet i sin nuvarande utformning.

Vi vill emellertid i det här sammanhanget understryka att de informationsbehov
som DIS-systemet varit avsett att tillgodose kvarstår. Det
gäller dels behovet av regional och lokal sysselsättningsstatistik. dels
behovet av uppgifter om planerade förändringar i de större företagens
verksamhet. På båda dessa punkter är det enligt vår uppfattning utomordentligt
angeläget att finna praktiskt fungerande former för en förbättring
av underlaget för samhällsorganens beslut. Vi förutsätter att regeringen i
sina aviserade propositioner angående industri- och regionalpolitikens ut

Mot. 1980/81:84

formning redovisar förslag till hur dessa behov skall tillgodoses. Detta bör
ges regeringen till känna.

Tekopolitiken

Regeringen tar i propositionen upp frågan om den svenska tekopolitikens
inriktning. Man konstaterar att den svenska tekoindustrins andel av
den totala tillförseln av tekovaror ligger på en betydligt lägre nivå än den
som enligt riksdagens beslut skall gälla som ett långsiktigt mål för den
svenska tekopolitiken.

Mot bakgrund av de allvarliga akuta problem som i dag präglar svensk
tekoindustri finns det skäl att förmoda att klyftan mellan det av riksdagen
fastlagda målet och den faktiska situationen snabbt kommer att öka. De
åtgärder i form av neddragningar av beredskapslagren som nu aviseras
kommer att ytterligare försvåra tekoindustrins allvarliga läge.

Regeringen antyder nu att man har för avsikt att föreslå en revidering av
målet för tekopolitiken. Vi finner det från socialdemokratisk sida helt
orimligt att, som regeringen nu gör, först genom passivitet tillåta en snabb
utslagning av produktionskapacitet i tekoindustrin och därefter anpassa
målen för tekopolitiken till den uppkomna situationen.

Riksdagens målsättning för tekopolitiken är fastlagd. Det är regeringens
uppgift att genom aktiva insatser säkerställa att målen uppnås. Detta bör
ges regeringen till känna.

Konsumentpolitiken

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av inriktningen av de
besparingsåtgärder m. m. inom handelsdepartementets verksamhetsområde
för budgetåret 1981/82 som föredragande statsrådet redovisat.

Vi vill i detta sammanhang ta upp konsumentpolitiken. Eftersom regeringen
inte lägger fram några konkreta förslag - även om en del kommande
förslag preciseras - tar vi inte nu ställning till de aviserade anslagsbegränsningarna.
Vi utgår från att regeringen i budgetpropositionen också
redovisar konsekvenserna av sina förslag så att riksdagen får ett fullständigt
beslutsunderlag.

1 propositionen konstateras att den konsumentpolitiska verksamheten
har byggts ut kraftigt under framför allt 1970-talet. Nya myndigheter har
tillkommit och lagar har införts i avsikt att förbättra konsumenternas
ställning på marknaden. Detta har enligt regeringen medfört att konsumentskyddet
har stärkts väsentligt. Verksamheten har även inneburit att
näringsidkare har fått kompletterande underlag för bedömningar av konsumenternas
behov. Med hänvisning till det ansträngda statsfinansiella läget
vill regeringen nu undersöka hur verksamheten kan koncentreras och
göras mindre kostsam.

Mot. 1980/81:84

Utan att avvakta några sådana undersökningar aviseras nu en kraftig
begränsning av såväl konsumentverkets som SPK:s resurser för nästa
budgetår. Dessutom anmäls att en översyn av konsumentverket skall ske i
syfte att åstadkomma ytterligare minskningar framöver. Översynen skall
också gälla omprövningar av konsumentpolitisk art och organisatoriska
förändringar.

För vår del vill vi först slå fast att självfallet skall inte den konsumentpolitiska
verksamheten undantas från den närmare granskning som behövs i
syfte att göra besparingar. Men samtidigt måste man hålla i minnet att en
väl fungerande konsumentpolitisk verksamhet är samhällsekonomiskt
klart lönsam och dessutom ett stöd för de svaga grupperna i samhället.

Dessutom förhåller det sig så att den aktiva konsumentpolitik som
byggdes upp under 1970-talet. dvs. i allt väsentligt på socialdemokratiskt
initiativ underförstå hälften av 1970-talet. redan delvis raserats under den
borgerliga regeringstiden. Näringslivsintressen har vidare tillåtits att diktera
utvecklingen på ett allt påtagligare sätt. Den ekonomiska politiken har
medfört att särskilt låginkomsttagare och andra utsatta grupper fått ökade
svårigheter att klara sin hushållning.

I denna situation kan vi från socialdemokraternas sida inte medverka till
en konsumentpolitisk nedrustning som äventyrar de grundläggande målen
på detta område.

Offensiva industripolitiska åtgärder

I den socialdemokratiska partimotionen med anledning av besparingspropositionen
redovisas en rad förslag på det industripolitiska området.
Yrkandena härom upptas i denna motion.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer vi

att riksdagen beslutar

1. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs om behovet av bättre underlag för industri- och regionalpolitiska
beslut,

2. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs om tekopolitikens inriktning.

3. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs om överläggningar mellan statsmakterna och näringslivet.

4. att inrätta en särskild struktur- och utvecklingsfond i enlighet
med vad som anförs i motionen.

5. att till Struktur- och utvecklingsfonden (industridepartementet)
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 anvisa
ett reservationsanslag om I 000000000 kr..

Mot. 1980/81:84

6. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs om offentlig teknikupphandling och samhällsägda utvecklingsbolag.

7. att till Grundkapital för samhällsägda utvecklingsbolag (industridepartementet)
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1980/81 anvisa ett reservationsanslag om 25000000 kr.,

8. att inrätta en särskild delegation för att leda arbetet med stora
utvecklingsprojekt av nationell betydelse i enlighet med vad som
anförs i motionen,

9. att begära att regeringen utarbetar förslag till former för stöd till
teknisk upphandling från privata beställare i enlighet med vad
som anförs i motionen,

10. att begära att regeringen inför riksdagen redovisar ett investerings-
och utvecklingsprogram för de statliga företagen,

11. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen
anförs om de statliga affärsverkens och myndigheternas egna
verkstadsrörelser,

12. att ändra reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning
i enlighet med vad som anförs i motionen,

13. att begära att regeringen utarbetar ett särskilt handlingsprogram
för underleverantörsföretagen.

LENNART PETTERSSON (s) GUNNAR NILSSON (s)
KARL-ERIK HÄLL (s)

Stockholm den 6 november 1980

INGVAR SVANBERG (s)
HUGO BENGTSSON (s)
NILS ERIK WÅÅG (s)
INGVAR CARLSSON (s)
LILLY HANSSON (s)
THAGE PETERSON (s)

RUNE JONSSON (s)

WIVI-ANNE RADESJÖ (s)
SIVERT ANDERSSON (s)
BIRGITTA JOHANSSON (s)
STURE THUN (s)